Показалец 
Пълен протокол на разискванията
PDF 1276k
Вторник, 19 февруари 2008 г. - Страсбург
1. Откриване на заседанието
 2. Внасяне на документи: вж. протоколи
 3. Разисквания по случаи на нарушаване на правата на човека, на демокрацията и принципа на правовата държава (обявяване на внесените предложения за резолюции): вж. протокола
 4. Ситуацията в Газа (внесени предложения за резолюция): вж. протокола
 5. Акредитация и наблюдение на пазара във връзка с пускането на продукти на пазара - Oбща рамка за пускането на продукти на пазара - Прилагане на някои национални технически правила за продукти, законно предлагани на пазара в други държави -членки - Маркировка за безопасност на продуктите за потребление (разискване)
 6. Време за гласуване
  6.1. (A6-0025/2008, Jacek Saryusz-Wolski) Сключване на протокол към Евро-средиземноморското споразумение за асоцииране между ЕО/Държавата Израел, за да се вземе предвид присъединяването на Република България и на Румъния към Европейския съюз (вот)
  6.2. (A6-0026/2008, Jacek Saryusz-Wolski) Сключване на протокол към Евросредиземноморското споразумение за асоцииране между ЕО/Арабска република Египет, за да се вземе предвид присъединяването на Република България и на Румъния към Европейския съюз (вот)
  6.3. (A6-0012/2008, Jan Andersson) Минимални изисквания за здраве и безопасност, свързани с експозицията на работниците на рискове, дължащи се на физически агенти (електромагнитни полета) (вот)
  6.4. (A6-0022/2008, Hans-Peter Mayer) Монтиране на устройствата за осветяване и светлинна сигнализация на колесни селскостопански или горски трактори (кодифицирана версия) (вот)
  6.5. (A6-0016/2008, Hans-Peter Mayer) Задължителни регистрационни табели и обозначения на моторни превозни средства и техните ремаркета (кодифицирана версия) (вот)
  6.6. (A6-0017/2008, Hans-Peter Mayer) Устройства за осветяване на задната регистрационна табела на моторните превозни средства и на техните ремаркета (кодифицирана версия) (вот)
  6.7. (A6-0018/2008, Francesco Enrico Speroni) Заглушаване на радиосмущения, причинени от селскостопански или горски трактори (кодифицирана версия) (вот)
  6.8. (A6-0019/2008, Francesco Enrico Speroni) Ниво на шума, възприемано от водачите на селскостопански или горски колесни трактори (кодифицирана версия) (вот)
  6.9. (A6-0020/2008, Francesco Enrico Speroni) Създаване на Европейска агенция за околната среда и Европейска мрежа за информация и наблюдение на околната среда (кодифицирана версия) (вот)
  6.10. (A6-0021/2008, Francesco Enrico Speroni) Структура и ставки на акциза върху тютюневи изделия (кодифицирана версия) (вот)
  6.11. (A6-0512/2007, Ruth Hieronymi) Споразумение между Европейската общност и Конфедерация Швейцария в аудиовизуалната област (вот)
  6.12. (A6-0007/2008, Klaus-Heiner Lehne) Защита на привилегиите и имунитета на Claudio Fava (вот)
  6.13. (A6-0008/2008, Aloyzas Sakalas) Защита на привилегиите и имунитета на Witold Tomczak (вот)
  6.14. (A6-0011/2008, Janelly Fourtou) Митнически кодекс на Общността (вот)
  6.15. (A6-0488/2007, Bill Newton Dunn) Правилно прилагане на нормативната уредба в областта на митническите и земеделските въпроси (вот)
  6.16. (A6-0010/2008, José Javier Pomés Ruiz) Прозрачност във финансовата област (вот)
  6.17. (A6-0009/2008, Francesco Musotto) относно защитата на финансовите интереси на Общността - борбата срещу измамите - годишни доклади за 2005 г. и 2006 г. (вот)
  6.18. (A6-0015/2008, Gérard Deprez) Фактори, които насърчават тероризма и благоприятстват вербуването на терористи (вот)
  6.19. (A6-0002/2008, Ignasi Guardans Cambó) По-добър достъп до външни пазари за европейските предприятия (вот)
 7. Обяснения на вот
 8. Поправки на вот и намерения за гласуване: вж. протокола
 9. Дебат относно бъдещето на Европа (разискване)
 10. Одобряване на протокола от предишното заседание: вж. протокола
 11. Лисабонска стратегия - Общи насоки за икономическите политики - 2008 г. (разискване)
 12. Време за въпроси (въпроси към Комисията)
 13. Стратегия на ЕС за Централна Азия (разискване)
 14. Дневен ред на следващото заседание: вж. протоколи
 15. Закриване на заседанието


  

PRÉSIDENCE DE MME MARTINE ROURE
Vice-présidente

 
1. Откриване на заседанието
  

(La séance est ouverte à 9 h 05)

 

2. Внасяне на документи: вж. протоколи

3. Разисквания по случаи на нарушаване на правата на човека, на демокрацията и принципа на правовата държава (обявяване на внесените предложения за резолюции): вж. протокола

4. Ситуацията в Газа (внесени предложения за резолюция): вж. протокола

5. Акредитация и наблюдение на пазара във връзка с пускането на продукти на пазара - Oбща рамка за пускането на продукти на пазара - Прилагане на някои национални технически правила за продукти, законно предлагани на пазара в други държави -членки - Маркировка за безопасност на продуктите за потребление (разискване)
MPphoto
 
 

  La Présidente. – L'ordre du jour appelle la discussion commune sur les rapports suivants:

– le rapport d'André Brie, au nom de la commission du marché intérieur et de la protection des consommateurs, sur la proposition de règlement du Parlement européen et du Conseil fixant les prescriptions relatives à l'accréditation et à la surveillance du marché dans le contexte de la commercialisation des produits (COM(2007)0037 – C6-0068/2007 – 2007/0029(COD)) (A6-0491/2007),

– le rapport de Christel Schaldemose, au nom de la commission du marché intérieur et de la protection des consommateurs, sur la proposition de décision du Parlement européen et du Conseil relative à un cadre commun pour la commercialisation des produits (COM(2007)0053 – C6-0067/2007 – 2007/0030(COD)) (A6-0490/2007),

– le rapport d'Alexander Stubb, au nom de la commission du marché intérieur et de la protection des consommateurs, sur la proposition de règlement du Parlement européen et du Conseil établissant les procédures relatives à l'application de certaines règles techniques nationales à des produits commercialisés légalement dans un autre État membre et abrogeant la décision 3052/95/CE (COM(2007)0036 – C6-0065/2007 – 2007/0028(COD)) (A6-0489/2007),

et sur la question orale suivante:

– la question orale d'Arlene McCarthy, au nom de la commission du marché intérieur et de la protection des consommateurs, à la Commission, sur le marquage de sécurité sur les produits de consommation (O-0009/2008 – B6-0009/2008).

 
  
MPphoto
 
 

  André Brie, Berichterstatter. − Frau Präsidentin, sehr geehrter Herr Kommissar, sehr geehrte Damen und Herren von der Ratspräsidentschaft, liebe Kolleginnen und Kollegen! Die Verordnung zur Akkreditierung und Marktüberwachung stellt rechtlich und sachlich eine komplizierte und scheinbar auch sehr spröde, eher technische Materie dar. Aber es steht außer Zweifel, dass sie von großer politischer Tragweite für die Verbraucherinnen und Verbraucher, aber auch für die Wirtschaft in Europa ist. Die Probleme, die die Kommission zu ihrem Vorschlag veranlasst haben und die für den Ausschuss für Binnenmarkt und Verbraucherschutz in seinen Debatten, bei zahlreichen Änderungen und Entscheidungen bestimmend waren, sind offensichtlich. Ich gehe nur auf drei Fragen ein.

Erstens: Das System der Akkreditierung war bisher europäisch nicht geregelt, obwohl es in den meisten Mitgliedstaaten existiert und wesentliche Bedeutung für die Qualität der Marktüberwachungsorganisationen hat. Angesichts des europäischen Binnenmarkts und des freien Warenverkehrs in der EU ist es für die Verbraucherinnen und Verbraucher ausgesprochen wichtig, dass die offensichtlichen Unterschiede in der Qualität und Effektivität der Marktüberwachungsorganisationen durch europäische Regelungen für die Akkreditierungsbehörden nach oben angeglichen werden. Das Europäische Parlament hat dazu – über den Kommissionsvorschlag hinaus – deutlich stärkere Pflichten für diese Behörden und die Mitgliedstaaten durchgesetzt. Durch die Verordnung werden eindeutig die Kommerzialisierung, die Profitorientierung und der Wettbewerb der Akkreditierungsbehörden untersagt und ihre Unabhängigkeit sowie ihr öffentlich-rechtlicher Charakter gesichert.

Zweitens: Obwohl die Sicherheit und der Schutz der Verbraucher und der Umwelt in zahlreichen europäischen Richtlinien oder durch andere verbindliche Standards geregelt werden, hat nicht nur der Fall des US-Spielzeugherstellers Martell im vergangenen Jahr gezeigt, dass die Praxis zum einen nicht selten unbefriedigend ist und zum anderen die Überwachung der Vorschriften an den europäischen Grenzen und auf dem europäischen Markt ausgesprochen unterschiedlich und in einigen Fällen unzureichend ist. Natürlich sind auch Änderungen und Verbesserungen einzelner Richtlinien wie z. B. der Spielzeugrichtlinie erforderlich. Der Kommission ging es in ihrem Vorschlag für eine Verordnung aber vor allem darum, das System der Marktüberwachung zu verbessern, zu stärken und anzunähern. Diese Position wurde vom Europäischen Parlament nicht nur geteilt, sondern in vielfacher Weise ausgebaut, und die Verpflichtungen für die Mitgliedstaaten und die Marktüberwachungsbehörden einschließlich der Anforderungen an die Zusammenarbeit mit den Zollbehörden wurden deutlich konkretisiert und erhöht. Das schloss für uns auch eine starke Informationspflicht und öffentliche Informationsrechte ein. Ich freue mich, dass Rat und Kommission diesem Anliegen des Parlaments gefolgt sind.

Drittens: Ich persönlich betrachte es als den größten Erfolg für das Parlament und als die wesentlichste Verbesserung, die wir erreicht haben, dass die Konsumgüter einbezogen werden. Die Vorzüge dieser Verordnung, die in ihrem rechtlich stark bindenden Charakter bestehen, und die Vorzüge der allgemeinen Produktsicherheitsrichtlinie, zu denen sehr detaillierte, aber eben rechtlich wenig verbindliche Maßnahmen zum Schutz der Verbraucher gehören, können miteinander verbunden werden. Das war rechtlich und technisch der schwierigste Teil unserer Diskussionen und Verhandlungen mit Kommission und Rat. Dass es geglückt ist, ist ganz klar darauf zurückzuführen, dass die drei Institutionen zwar unterschiedliche Wege favorisierten, aber sich im Ziel eines stärkeren Schutzes der Verbraucherinnen und Verbraucher und einer wirkungsvollen Marktüberwachung einig waren. Daher möchte ich mich auch für die intensive, konstruktive und achtungsvolle Zusammenarbeit bei den Kommissionsmitgliedern Kuneva und Verheugen, bei den Mitarbeitern der Kommission und bei den Partnern aus der deutschen, portugiesischen und insbesondere der slowenischen Präsidentschaft bedanken. Ich möchte an dieser Stelle ausdrücklich an den Kollegen Ayral aus der Kommission erinnern, der kürzlich verstorben ist, mit dem diese Zusammenarbeit wesentlich organisiert wurde. Umso schwerer ist für uns alle dieser Verlust. Ich kann der Präsidentschaft bestätigen, dass ohne die übergreifende Zusammenarbeit der drei jüngsten Präsidentschaften das Ergebnis zum jetzigen Zeitpunkt kaum erreicht worden wäre.

Die gesetzliche Grundlage für Sicherheit und Gesundheit der Verbraucher, für den Umweltschutz, für eine entsprechende Qualität der Produkte wird mit dieser Verordnung wesentlich gestärkt. Es ist nun an den Mitgliedstaaten und an der Kommission, diese Möglichkeiten zu nutzen und im Interesse der Verbraucher umzusetzen. Ich bedanke mich ausdrücklich auch bei meinen Schattenberichterstattern – bei Christel Schaldemose und Alexander Stubb – für die vorzügliche Zusammenarbeit an diesem Paket.

 
  
MPphoto
 
 

  Christel Schaldemose, ordfører. − Fru formand! Hr. kommissær! Formandskabet! Kære kollegaer! Jeg vil godt starte med at sige tak til jer alle sammen for det fantastisk gode samarbejde, vi har haft i forbindelse med arbejdet med denne pakke. Det har været spændende på mange måder. Som skyggeordførerne ved, har det været min første betænkning overhovedet i min tid i Parlamentet, og det har været meget lærerigt. Det har også været meget udfordrende at skulle arbejde med tre betænkninger og dermed også med nogle andre ordførere. Det har været spændende!

I sidste ende har det gavnet vort arbejde, at vi har haft tre betænkninger, som godt nok på visse områder har overlappet hinanden, men som betyder, at vi nu står med et sammenhængende stykke lovgivning for det indre marked, som vil styrke dette marked. Der tales meget om bedre lovgivning, og selv om Kommissionen utvivlsomt har taget sig til hovedet nogle gange under vores forhandlinger, vil jeg alligevel vove den påstand, at vores arbejde her er et eksempel på en god proces. Vi har alle sammen arbejdet rigtig effektivt og fået et godt resultat ud af det. Vi har til gengæld også haft rigtig mange møder for at nå hertil.

Jeg vil godt fremhæve tre ting, som vi har kæmpet for fra Parlamentets side i forbindelse med denne ramme for markedsføring af produkter. Tre ting, som vi har fået igennem, og som har betydning for, at vi nu kan støtte op omkring det kompromis, vi har lavet, og være ganske tilfredse med det. For det første synes jeg, at det er en stor sejr for forbrugerne, at vi har styrket kravene til de erhvervsdrivende i hele forsyningskæden. Alle, som kommer i berøring med et produkt, bliver ansvarlig for, at produktet er sikkert og lever op til EU's krav. Lige fra fabrikanten i Kina til importøren i Køln eller til distributøren i København. Det betyder altså helt konkret, at en importør ikke længere vil kunne fralægge sig ansvaret, hvis et produkt, de har importeret, viser sig at være farligt eller ikke at leve op til EU's regler i øvrigt.

For det andet er vi lige på målstregen blevet enige om, hvordan vi styrker CE-mærket. Lige fra vores allerførste debat i udvalget har det stået klart, at det har været lidt vanskeligt at finde ud af, hvordan vi skulle løse dette problem. Hvad var mærket for noget? Hvordan kunne vi styrke kontrollen? Var det overhovedet en troværdig garant for sikkerheden? Den løsning, vi er kommet frem til, betyder, at vi holder fast i og styrker CE-mærket. Fremover vil medlemslandene skulle retsforfølge de virksomheder og producenter, som misbruger CE-mærket. Samtidig vil vi også få en styrket markedskontrol, ikke mindst som følge af hr. Bries betænkning. Det betyder samlet set, at vi som forbrugere i fremtiden vil kunne have langt større tillid til de produkter, der bærer mærket.

Men - og det er så det tredje punkt - vi har også i forslaget forpligtet Kommissionen til at følge op på, hvordan mærket fungerer. CE-mærket er nemlig ikke nødvendigvis løsningen på alle vores problemer med sikkerhed på det indre marked. Mærket er primært rettet mod virksomhederne og mod de myndigheder, som tager sig af markedsovervågningen. Derfor har vi med denne afgørelse bedt Kommissionen om at lave en undersøgelse om, hvordan mærket fungerer, og om at foretage en grundig vurdering af forbrugersikkerhedsmærker i al almindelighed. Kommissionen er i gang med arbejdet, og vi venter meget spændt på resultatet.

Denne afgørelse er ikke i juridisk forstand egentlig lovgivning, men den indeholder en klar politisk forpligtelse, som vil betyde, at fremtidig produktlovgivning vil blive lavet ud fra den ramme, vi har skabt med afgørelsen. Det betyder helt konkret, at når vi nu skal i gang med legetøjsdirektivet, kommer vi til at tage disse definitioner og disse bestemmelser om de erhvervsdrivende og placere dem i legetøjsdirektivet. Det betyder, at vi faktisk får et meget mere sikkert indre marked. Jeg er helt sikker på, at vi hermed får styrket sikkerheden på det indre marked til fordel for forbrugerne, men også til fordel for de erhvervsdrivende. Tak for samarbejdet til jer alle sammen, særlig tak til hr. Stubb og til hr. Brie.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Stubb, rapporteur. − Madam President, I have four minutes, so I would like to make four points. My first point is not that it is Malcolm Harbour’s birthday, but it is, so we should congratulate him.

The first point is a vote of thanks because, where a legislative package such as this one is concerned, there is no way one can push it through alone. So my first thanks go to Mr Brie and Ms Schaldemose, whom I would almost call my co-rapporteurs. Working with you has been a lot of fun. This was a first legislative package for me as well, and has shown that things can work quite well. I would also like to thank my shadow rapporteurs, especially Ms De Vits, Ms Rühle and Mr Manders. Working with you has also been a lot of fun. Then I would like to thank the three Presidencies that have been involved. The first was Frank Wetzel and the German Presidency. They did an excellent job. The second was Fernanda and the Portuguese Presidency. They too did a fantastic job and then, thirdly, the Slovenians have shown why new Presidencies and small country Presidencies are so fantastic. You did a great job as well, so thank you very much, Vinka. I would especially like to thank the Commission, Commissioner Verheugen and Simon Mordue, on the political side, and then on the floor, so to speak, I would like to thank Hans, Liliana and especially Mr Ayral, to whom André has already referred. Unfortunately, Mr Ayral passed away rather suddenly. If I had a choice I would call this the Ayral package in tribute to his work, because he was a fantastic European civil servant, of the type we need. My final thanks go to Luca from the Legal Service, to Patricia from the Secretariat and especially to my assistant Tuomas, who has worked so hard that he has a knee injury. In other words, his left knee does not mutually recognise his right any more and he is not able to be here today. He has been the soul behind this whole package.

My second point is to ask what the background is to mutual recognition. To put it simply, we had the Cassis de Dijon decision in 1979. Since then we have had 300 court cases to show that mutual recognition does not work. Seventy-five per cent of goods are harmonised, and twenty-five percent are not. The harmonised proportion amounts to EUR 1 500 billion, or in other words EUR 1.5 trillion, and the non-harmonised proportion to EUR 500 billion. Of that EUR 500 billion, there are problems relating to EUR 150 billion. The Commission tells us that, if mutual recognition worked, our GDP would go up by 1.8%. The Commission brought forward a good proposal. Unfortunately, the Member States tried to water it down, but fortunately we in the European Parliament protected the interests of the internal market and pushed through an ambitious package.

The third point is to ask what we did. What were the procedural matters that we changed? To put it in simple terms, until now it took a small, medium-sized or large company two to three years to fight a case on mutual recognition in court. That is not really necessary any more, because we have shifted the burden of proof to the Member States. Basically, in a procedure lasting 20 to 60 days, the Member State has to provide – and I stress the word – evidence that a particular rule does not apply in another Member State. So we have shifted the burden of proof. What I want to say to all small and medium-sized businesses in Europe is that there is no need ever again to fill in a form to apply to enter the market of another country. No, the goods move freely. Call us, call me, if you have a problem. You should not be having to apply.

The fourth and final point I wanted to make is about practical cases, and the areas to which this applies. The answer is bicycles, scaffolding, fire alarms, bread and plant-based products, and so forth. The principle of mutual recognition applies to a huge market. So my final point, having said my thanks and given a background to procedural changes and practical cases, is that European firms should never again have to let a product be prevented from entering another country’s market.

(Applause)

 
  
MPphoto
 
 

  La Présidente. – Toujours beaucoup d'humour, Monsieur Stubb!

 
  
MPphoto
 
 

  Arlene McCarthy, author. − Madam President, I, too, want to commend to Members the excellent work that has been carried out by our rapporteurs for the goods package, Mr Brie, Ms Schaldemose and Mr Stubb, who, I think, are all legislative virgins. I think it is the first report they have done in this Parliament and, I have to say, they have done a very good job, together with staff. We have to thank the Commissioner himself, who has demonstrated commitment and dedication to this issue, and the Council and the Presidency again, which have made all this happen.

I think we have managed to achieve an agreement which will free up circulation of safe products on the internal market, while introducing a tougher regime to detect dangerous goods and prevent them from coming onto the market and obviously maintaining tough rules, which we already have in place for food safety, medical equipment and blood products. With the adoption of this package, business and SMEs will find it easier, as Mr Stubb said, to sell their products – common household goods, bicycles, ladders, tanks, containers etc. – while consumers should reap the benefit of a wider choice of high-quality and safe products.

But we have said very clearly that free movement of goods must not compromise safety. On the contrary, our rapporteurs have sought to strengthen the safety and enforcement regime with essential requirements in this package, by making it clear that all products placed on the market, including imports from third countries, must comply with the law, whether it is a Toy Safety Directive or the Directive on electrical equipment; by making it clear that all economic operators are legally responsible – and, indeed, liable – for placing products on the market and for the accuracy of the information they provide; by strengthening the current CE marking system to help consumer knowledge and confidence in products; and by increasing the coordination and cooperation of the market surveillance authorities, in particular to react faster in emergency cases to detect and withdraw unsafe products.

I go back to the example of toys. While I would stress that US toy safety legislation on testing requirements and standards is weaker than the European Union’s, and their problems with defective toys were greater, nonetheless the recalls for the same product occurred in July in the US and it took Member States until September to take action to withdraw defective toy products from the market in the EU. That is why the changes that have been made by our rapporteurs for swifter action are, indeed, essential.

If we are to engender consumer confidence, then we must ensure that there are no loopholes for defective or dangerous products. I think that the message this Parliament will give today by voting through these new measures is that we want goods to move freely, we want to increase competition and consumer choice, but we will not compromise on safety and, therefore, we have stepped up enforcement surveillance and given the CE mark the legal protection it deserves, to ensure that importers and manufacturers can be legally prosecuted if they fail in their duty of responsibility to protect the consumer.

So, Commissioner, I want to thank you for the constructive and intensive work that you have carried out. We welcome the fact that you have now brought forward the new Toy Safety Directive. It is only one of many directives covered by this package of laws that we are putting through today and, as chair of the Committee on the Internal Market and Consumer Protection, I therefore want to ask you to address some of the key future issues to enhance consumer confidence and to ensure consumer safety and awareness.

I have two products here today. One is a toy seal; one is an electric kettle. One has no CE mark and one has a CE mark, so the former is probably not covered by the Toy Safety Directive and the latter, we assume, is covered by the Electrical Equipment Directive. However, consumers are confused. They believe that this also means that this kettle is safe. It does not mean it is safe. It means it conforms to the Directive on electrical equipment, and that is why, today, we are putting to you three requests: to examine the concept of a supplementary marking to enhance consumer information on product safety, to carry out an in-depth study in order to clarify the feasibility, the possible benefits and the potential drawbacks for such a marking for all stakeholders, including business and consumers, and to examine the possibilities for reinforcing the credibility of the CE marking through measures for stronger customs control inside and outside the European Union, to make sure we end the consumer confusion as regards the CE marking.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrej Vizjak, predsedujoči Svetu. − Spoštovana predsedujoča, spoštovani poslanke in poslanci, spoštovani gospod komisar, v veliko čast mi je, da sem danes z vami na plenarnem zasedanju Evropskega parlamenta in da razpravljamo o paketu za proizvode. Prost pretok blaga je brez dvoma eden temeljnih kamnov evropskega povezovanja.

Zelo vesel sem, da lahko v letu, ko praznujemo 40. obletnico carinske unije in ko je v središču pozornosti tudi pregled delovanja notranjega trga, dodamo nov kamenček v mozaiku boljšega delovanja evropskega trga. Prost pretok blaga je bilo eno izmed področij, kjer je Slovenija imela prve stike z evropsko zakonodajo. Zato sem toliko bolj vesel, da bomo imeli prav v času slovenskega predsedovanja priložnost, da potrdimo dogovor v paketu za proizvode, ki predstavlja gotovo nov mejnik v izgradnji notranjega trga Evropske unije.

Spoštovani, naj omenim, da je bilo samo v letošnjem letu v času slovenskega predsedovanja okoli 30 oziroma 35 sestankov na vseh ravneh, pa štejemo šele sredino februarja. Da je bilo konec novembra preko oziroma okoli 300 amandmajev na ta tekst, in zato se seveda zahvaljujem vsem, zlasti sodelavcem, ki so vložili veliko napora, da je prišlo do tega rezultata.

Strinjam se, da deluje paket za proizvode na prvi pogled zelo tehnično, vendar pa sem prepričan, da vam bodo evropska podjetja zelo jasno odgovorila, da gre za zakonodajo, ki na najbolj neposreden način vpliva na njihovo poslovanje.

V zakonodajnem paketu smo državam članicam natančno pojasnili, kaj smejo in česa ne smejo, ko gre za proizvode, ki jih podjetja želijo tržiti. Podjetja bodo po drugi strani jasno vedela, kaj lahko pričakujejo od nacionalnih oblasti. Vedela bodo, kakšni so postopki, koliko časa si bo administracija lahko vzela za obravnavo njihovih primerov, ko gre za proizvode, za katere ne obstaja harmonizirana zakonodaja Skupnosti, ter kakšni so postopki za morebitni umik tovrstnih proizvodov s trga.

To je še zlasti pomembno za mala in srednje velika podjetja, katerim administrativni postopki prinašajo neprimerno več obremenitev kot drugim. Z novo zakonodajo bo to za njih mnogo bolj enostavno, paket za proizvode bo koristil evropskim podjetjem. O tem ni nobenega dvoma.

Vendar pa bo, kar je zame osebno zelo pomembno, koristil tudi evropskim potrošnikom. Z uredbo akreditacij o nadzoru trga smo namreč okrepili učinkovitost nadzora na trgu. Tako bomo v največji možni meri zagotovili, da bodo potrošniki imeli dostop do izdelkov, ki bodo varni in ki bodo ustrezali vsem zahtevam.

Na enak način bomo poskrbeli, da bo nadzor nad izdelki, ki prihajajo v Evropsko unijo iz tretjih držav dober in da se bomo v prihodnosti lahko izognili primerom, ko so se na evropskem trgu pojavili izdelki, ki so bili škodljivi za zdravje prebivalcev, še najhuje za zdravje naših otrok.

Postopki ravnanja držav članic v primerih izdelkov, ki niso varni, so sedaj bolj jasni. Prav tako je jasna in okrepljena povezava z zakonodajo na področju splošne varnosti proizvodov. Mislim, da bomo s tem na najbolj neposreden način povečali zaupanje naših državljanov v notranji trg Evropske unije.

Naj omenim, da je paket za proizvode tudi del prizadevanj za boljše zakonodajno okolje.

S sklepom o skupnem okvirju za trženje proizvodov bodo Evropska komisija in oba zakonodajalca dobili jasen načrt, neke vrste priročnik, katere bistvene elemente naj vsebuje bodoča tehnična zakonodaja Evropske unije. S tem bo zakonodaja Evropske unije bolj pregledna in razumljiva, države članice pa jo bodo v praksi lažje izvajale.

Prepričan sem, da bo nova zakonodaja prispevala k bolj učinkoviti organizaciji nacionalnih administracij in k bolj transparentnemu delovanju za podjetja in državljane. Okrepila in poenostavila bo sodelovanje med državami članicami in tako bo prispevala k boljši povezanosti institucij za akreditacijo in nadzor nad trgom v Evropski uniji.

Dovolite mi, da se ob koncu zahvalim vsem trem poročevalcem, gospe Schaldemose, gospodoma Stubbu in Briu za njihovo izredno kooperativno in konstruktivno sodelovanje. Zahvala gre seveda tudi Komisiji, komisarju Verheugnu, za neumorno pomoč in nasvete pri oblikovanju končnega sporazuma med Evropskim parlamentom in Svetom. Vse to je v izjemno kratkem času pripeljalo do oblikovanja usklajenega in po moji oceni izredno dobrega končnega besedila vseh treh obravnavanih dokumentov.

Mislim, da smo skupaj dokazali, da ko gre za dobrobit evropskih državljanov in evropskega gospodarstva, evropske institucije delujejo enotno in učinkovito.

Hvala lepa za vsa vaša prizadevanja in vašo pozornost.

 
  
MPphoto
 
 

  Günter Verheugen, Vizepräsident der Kommission. − Frau Präsidentin, Herr Ratsvorsitzender, meine sehr verehrten Damen und Herren Abgeordnete! Das große Ziel dieser Initiative, die wir vor fast genau einem Jahr vorgelegt haben, war es, den freien Warenverkehr auf dem europäischen Binnenmarkt zu optimieren und gleichzeitig das Vertrauen von Verbrauchern und Unternehmen in die Binnenmarktregeln zu stärken.

Ich möchte Ihnen heute allen dafür danken, dass Sie sich dieses Ziel so vollständig zu Eigen gemacht haben. Dass es gelungen ist, dieses komplexe und teilweise doch recht technisch anmutende Paket in so kurzer Zeit zu einem erfolgreichen Abschluss zu bringen, ist wirklich beeindruckend. Das ist auf den ganz ungewöhnlichen Einsatz aller Beteiligten zurückzuführen, und ich möchte mich dafür ausdrücklich bei den Berichterstattern Frau Schaldemose, Herrn Brie und Herrn Stubb bedanken.

Ich bin Ihnen sehr dankbar dafür, meine Damen und Herren Berichterstatter, dass Sie in Ihren Beiträgen gewürdigt haben, welch große Rolle unser verstorbener Mitarbeiter, Michel Ayral, hier gespielt hat. In der Tat, er war der Architekt dieses Pakets, und ich muss ehrlich zugeben, dass ich manchmal das Gefühl hatte, er war der einzige, der es vollständig verstanden hat.

Ich danke auch der slowenischen Präsidentschaft, die dieses Projekt zu einer Priorität in ihrer Arbeit gemacht hat. Das ist ein schöner Erfolg der slowenischen Präsidentschaft, dass wir dieses Paket heute verabschieden können.

Ich bin auch der erste, der gerne zugeben will, dass dieses sehr umfangreiche Gesetzgebungspaket das Parlament in einer höheren Qualität verlässt, als es in das Parlament hereingekommen ist. Und ich bin froh darüber, dass es so ist. Es zeigt ganz genau, in welcher Weise das Zusammenspiel der europäischen Institutionen funktionieren soll.

Wir können also ein Paket präsentieren, von dem alle Teilnehmer des Binnenmarktes profitieren: die Wirtschaft, insbesondere die Klein- und Mittelbetriebe, vor allem aber auch die Verbraucher.

Die Verordnung zur gegenseitigen Anerkennung wird es für Unternehmen in Zukunft leichter machen, ihre Produkte überall in Europa auf den Markt zu bringen, ohne dabei auf Hindernisse in Gestalt unterschiedlicher nationaler Vorschriften zu treffen. Wir alle hier wissen, dass diese unterschiedlichen nationalen Vorschriften sehr häufig nichts anderes als reiner Protektionismus waren. Hier werden vor allem kleine Unternehmen profitieren, für die es in der Praxis besonders schwierig ist, solche administrativen Hürden zu bewältigen.

Ich halte diesen letzten Aspekt in gesamtpolitischer Hinsicht für besonders wichtig. Wir haben heute mehr als 23 Millionen kleine und mittlere Unternehmen (KMU) in Europa. Diese stellen 99% aller Unternehmen in Europa. Es gibt überhaupt nur 44.000 Unternehmen in Europa, die nicht in die Kategorie der kleinen und mittleren gehören.

Was aber einigermaßen überrascht, ist die Tatsache, dass von allen unseren Unternehmen nur 8% überhaupt grenzübergreifend im Export tätig sind, und dabei ist der europäische Binnenmarkt einbezogen. Das heißt, über 90 % aller unserer europäischen Unternehmen verlassen ihren Heimatmarkt nicht, nutzen die Vorteile des Binnenmarktes in keiner Weise. Ich denke, das hängt schon in erster Linie damit zusammen, dass es zu viele konkrete Probleme bei der täglichen Anwendung der Binnenmarktregeln gab. Das ist genau der Punkt, an dem unsere Vorschläge angesetzt haben.

Die Verordnung zur Akkreditierung und Marktüberwachung wird die Wirksamkeit unserer Binnenmarktvorschriften spürbar verstärken, und diese Vorschriften sind ja insbesondere dazu da, die Sicherheit von Produkten zu gewährleisten. Die neuen Regelungen führen dazu, dass die Produktstandards, die wir haben werden, die Anforderungen an ihre Sicherheit und ihre Qualität, jetzt auch wirklich kontrolliert werden können.

Damit ergänzen wir die technischen Binnenmarktvorschriften erstmalig durch eine gemeinsame Politik der Marktüberwachung und machen damit einen großen Schritt in Richtung auf eine verbesserte Produktsicherheit.

Während der Beratungen und auch hier in der heutigen Debatte hat die Frage des CE-Kennzeichens besondere Beachtung gefunden. Ich möchte zunächst sagen, dass ich mich darüber freue, dass das Parlament beschlossen hat, die CE-Kennzeichnung zu stärken, damit das Zeichen seine Rolle bei der Produktsicherheit besser erfüllen kann.

Nichtsdestoweniger stimme ich Frau McCarthy ausdrücklich zu, dass dieses CE-Zeichen eine Reihe von Fragen aufwirft, die sich im Laufe der vielen Jahre ergeben haben, in denen es inzwischen verwendet wird. Zum Beispiel die Frage nach einem einheitlichen europäischen Sicherheitszeichen, wie von Frau McCarthy auch ausdrücklich erwähnt wurde. Ich bin in der glücklichen Lage, Ihnen zu sagen, dass die Kommission nicht nur bereit ist, die vom Parlament gewünschte Studie vorzulegen, sondern dass wir mit den Vorarbeiten bereits begonnen haben, weil dieses Projekt meines Erachtens dringlich ist, und dass wir diese Studie so schnell wie möglich vorlegen werden.

Das CE-Zeichen ist ja seinerzeit nicht zur Information des Verbrauchers geschaffen worden. Das ist ein Missverständnis, das immer wieder auftritt. Das CE-Zeichen tut nichts anderes, als dass es die Übereinstimmung eines Produkts mit allen dafür bestehenden Vorschriften bestätigt. Der Verbraucher kann mit dem CE-Zeichen im Grunde ja nur dann etwas anfangen, wenn er weiß, welche Vorschriften eigentlich für ein bestimmtes Produkt gelten. Aber das ist natürlich eindeutig zu viel verlangt, das kann man vom Verbraucher nicht verlangen.

Es ist richtig, dass das CE-Zeichen in den meisten Fällen auch ein Sicherheitszeichen ist, aber nicht immer, und nicht nur. Aber die wichtigste Information, die der Verbraucher haben will, ist nun einmal die: Ist mein Produkt sicher? Darum stimme ich dem Parlament vollkommen zu, und auch die Kommission hält es für notwendig, das gesamte System der CE-Kennzeichnung auf den Prüfstand zu stellen.

Dabei wird auch erwogen, ob es möglich und sinnvoll ist, ein zusätzliches Kennzeichen einzuführen. Man muss sehr genau prüfen, ob das durchführbar ist und welche Konsequenzen es für alle Betroffenen mit sich brächte. Die Kommission ist jedenfalls vollkommen offen, was diese Frage angeht, und zur Kooperation mit Parlament und Rat in jeder Weise bereit.

Im Rahmen der laufenden Arbeiten untersuchen wir natürlich auch, welcher Kostenaufwand mit der Einführung eines neuen Systems oder der Anpassung bestehender Systeme verbunden wäre, und was noch wichtiger ist, welchen Zusatznutzen in Form von Kostenvorteilen die Verbraucher, Hersteller, Händler und Behörden zu erwarten hätten.

Eine weitere Frage von großer Tragweite, die geprüft wird, betrifft den Zusammenhang zwischen einer etwaigen speziellen Kennzeichnung für den Verbraucher und allen übrigen Kennzeichen, einschließlich der CE-Kennzeichnung.

Was die Frage der Stärkung der Glaubwürdigkeit der CE-Kennzeichnung durch strengere Kontrollen von Produkten aus Drittländern angeht, so wird die Verordnung über die Akkreditierung und Marktüberwachung einen wichtigen Beitrag zur Lösung dieser Problematik leisten, sobald die Mitgliedstaaten sie umgesetzt haben. Ich lege auf diesen Punkt besonderen Wert: Produktsicherheit ist für die Bürgerinnen und Bürger eine Frage der Glaubwürdigkeit des gesamten Binnenmarktprojekts.

Der Beschluss über einen gemeinsamen Rechtsrahmen für die Vermarktung von Produkten hat besondere Bedeutung für die künftige Gesetzgebung. Dieser Beschluss setzt die Standards, die für unsere künftige Gesetzgebung gelten. Zum einen soll er ein hohes Sicherheitsniveau garantieren, wie z.B. die Bestimmungen zur Verantwortlichkeit von Importeuren. Zum anderen wird er für mehr Kohärenz der Vorschriften insgesamt sorgen, was es den Unternehmen vereinfachen wird, die Vorschriften auch tatsächlich einzuhalten.

Das erste Beispiel, wie dieser Beschluss nun konkret umgesetzt werden soll, liegt dem Parlament bereits vor, nämlich in Gestalt der Spielzeugrichtlinie, die die Kommission bereits verabschiedet hat. Weitere Beispiele werden in Kürze folgen.

Die Kommission ist mit dem politischen Ergebnis, das sich hier heute abzeichnet, mehr als zufrieden. Ich bedanke mich für ihr aktives Interesse und die Beiträge, die dafür gesorgt haben, dass dieses Paket für eines der zentralen Projekte der Politik der europäischen Integration, die Schaffung eines wirklich funktionierenden Binnenmarktes, einen tatsächlichen qualitativen Sprung darstellt. Das verschafft dem Binnenmarkt eine neue Qualität.

Wir kommen damit der vollständigen Verwirklichung des Binnenmarktes für Güter so nahe wie möglich. Ich verwende bewusst den Ausdruck „so nahe wie möglich“, weil ich auch eines klar stellen möchte: Es wird niemals eine hundertprozentige Harmonisierung auf dem europäischen Binnenmarkt geben können. Ich glaube auch nicht, dass wir dies wirklich wollen. Angesichts der ganz unterschiedlichen Traditionen und Bedürfnisse in den Mitgliedsländern der Europäischen Union muss es auch einen gewissen Raum geben, diese nationalen Bedürfnisse und Traditionen zu bewahren.

Wir müssen hier sehr sorgfältig eine Balance finden. Aber wie gesagt, unsere Vorschriften kommen der vollständigen Verwirklichung des Binnenmarktes so nahe, wie es überhaupt nur möglich ist. Ich denke, auch das ist ein wichtiger Beitrag für mehr Wachstum und mehr Beschäftigung in Europa und auch das ist eine Antwort auf die Frage, wie Europa sich auf die ökonomischen Herausforderungen des 21. Jahrhunderts einstellt.

(Beifall)

 
  
MPphoto
 
 

  Helmuth Markov, Verfasser der Stellungnahme des mitberatenden Ausschusses für internationalen Handel. − Frau Präsidentin, Herr Ratspräsident, Herr Kommissar! Der Ausschuss für internationalen Handel ist mit dem Inhalt des Berichts von Herrn Brie überaus zufrieden. Er und die Kollegen im IMCO-Ausschuss haben sehr gute Arbeit geleistet und zu diesem komplizierten, aber wichtigen Thema eine ausgewogene Position gefunden.

Die Auswirkungen dieser Verordnung auf den Außenhandelsbereich sind augenscheinlich gering. Ich meine aber, dass ein zunehmender Zusammenhang zwischen dem Binnenmarkt und dem Außenhandel besteht. Die Chancen und Risiken der immer größeren Öffnung unseres Marktes müssen sorgfältig abgewogen und bedacht werden. Die Europäische Union hat eine wichtige Rolle dabei zu spielen, das gute Funktionieren des Binnenmarktes zu garantieren, und sie darf nicht zulassen, dass es aufgrund von Akteuren außerhalb oder innerhalb der Gemeinschaft aufs Spiel gesetzt wird.

Ich bin sehr froh, dass der federführende Ausschuss die Vorschläge des INTA-Ausschusses hinsichtlich der Marktzugangsbegrenzung für Produkte mit falscher oder irreführender CE-Kennzeichnung akzeptiert hat. Denn einerseits wird damit eine verlässliche und transparente Information der Verbraucher erleichtert, andererseits bieten sich erweiterte Möglichkeiten, missbräuchliche Praktiken, die gegen nationale und EU-Gesetzgebung verstoßen, zu bekämpfen.

An diesem Punkt möchte ich betonen, dass die Überwachung von Produkten aus Nicht-EU-Ländern größere Aufmerksamkeit erfordert. Dabei geht es nicht um Protektionismus. Es ist aber Realität, dass Verletzungen von durchaus bestehenden Regeln wesentlich häufiger dort vorkommen, wo tatsächliche Kontrollen auf einem viel geringeren Niveau durchgeführt werden als innerhalb der Europäischen Union. Auch auf diesem Weg müssen wir sicherstellen, dass nicht solchen Herstellern Vorteile gewährt werden, die ihren Profit nicht nur aus eventuellen Standortvorteilen in Ländern außerhalb der Europäischen Union erwirtschaften, sondern auch noch versuchen, technische und rechtliche Auflagen, die die EU im Interesse der Bürger eingeführt hat, aus Kostenerwägungen zu umgehen.

Nebenbei: Einige der so genannten Standortvorteile mögen betriebswirtschaftlich reizvoll sein, haben aber auf lange Sicht extrem schädliche Folgen für die Umwelt und sind aus sozialpolitischer Sicht völlig unakzeptabel. Positiv hervorheben möchte ich zudem, dass der Antrag des INTA-Ausschusses hinsichtlich der Stärkung der Sanktionsmöglichkeiten in Fällen wiederholten Regelverstoßes vom IMCO-Ausschuss aufgenommen worden ist.

Wir sind auch sehr zufrieden mit dem Bericht der Kollegin Schaldemose. Nicht alle Änderungsanträge des INTA-Ausschusses sind im Wortlaut übernommen worden, aber durchaus deren Intentionen. Hervorhebenswert ist, dass dieser neue Vorschlag gleiche Lastenverteilung für alle Handelsakteure, die am Marktgeschehen teilnehmen, vorsieht, ganz gleich, ob es Hersteller, Importeure oder Händler sind. Wichtig ist auch, dass von den Importeuren von Produkten aus Drittländern verlangt wird sicherzustellen, dass diese Waren den in der Gemeinschaft geltenden Anforderungen entsprechen.

Der Hintergrund unserer Änderungsvorschläge war, dass Importeure gemeinsam mit den auswärtigen Herstellern für alle Schäden durch gefährliche oder regelwidrige Produkte zur Verantwortung gezogen werden. Dieser Vorschlag zielt darauf ab, dass Importeure genauer nachprüfen, ob ihre Hersteller rechtliche Verpflichtungen einhalten. Denn sie wissen, dass es teuer wird, wenn sie die Produkte, die sie auf den Binnenmarkt bringen, nicht sorgfältig kontrollieren. Das trägt nicht nur zu gleichen Wettbewerbsbedingungen in der Europäischen Union bei, sondern beschränkt auch Anreize, Produktionen in Länder außerhalb der Europäischen Union zu verlagern, wo Gesetze und Vorschriften weniger streng sind als hier.

Ich unterstütze auch die Empfehlung des Berichts, dass die Mitgliedstaaten für eine starke, effiziente und intelligente Marktüberwachung auf ihrem Territorium verantwortlich zu machen sind und dafür hinreichende Kompetenzen und Ressourcen zur Verfügung stellen müssen. Die ordnungsgemäße Durchsetzung der vorgeschlagenen Regeln ist unverzichtbar, wenn wir wollen, dass unsere Marktregeln richtig angewendet werden und die europäischen Verbraucher vor gefährlichen Produkten oder solchen, die gegen EG-Recht verstoßen, geschützt werden.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Liese, Verfasser der Stellungnahme des mitberatenden Ausschusses für Umweltfragen, Volksgesundheit und Lebensmittelsicherheit. − Frau Präsidentin, Herr Kommissar, liebe Kolleginnen und Kollegen! Ich spreche als Berichterstatter des Umweltausschusses zum Bericht Brie und konzentriere mich vor allen Dingen auf den Bereich Marktüberwachung. Das war uns im Umweltausschuss ein wichtiges Anliegen.

In den letzten Monaten ist oft gefragt worden: Wofür steht eigentlich CE? Wofür stehen diese zwei Buchstaben? Eigentlich stehen sie ja dafür, dass europäische Regeln eingehalten werden. Aber viele haben im Laufe der CE-Diskussion gespottet, das stehe doch eigentlich für China export. Es ist leider eine Tatsache, dass das CE-Zeichen von Herstellern angebracht wird, die die Regeln nicht einhalten. Das passiert nicht immer, aber leider in großem Maße in Fernost. Diese Praxis ist inakzeptabel, weil sie Gefahren für den Verbraucher und für den Gesundheits- und Umweltschutz mit sich bringt, aber es ist auch schlimm für die Unternehmen, die sich an die Regeln halten.

Ich möchte ganz klar sagen: Das Einhalten von europäischen Regeln darf kein Wettbewerbsnachteil sein, und das Missachten von europäischen Regeln darf kein Wettbewerbsvorteil sein. Daher hat sich der Umweltausschuss schon in der Vergangenheit, z.B. im Rahmen der Ökodesignrichtlinie, für eine verstärkte Marktüberwachung ausgesprochen. Deswegen ist es gut, dass die Kommission den Vorschlag gemacht hat. Wir meinen, er ist spät gekommen, aber besser spät als nie. Deswegen ist es gut, dass wir jetzt eine sehr schnelle Einigung bekommen haben. Der Umweltausschuss war genauso wie der IMCO-Ausschuss der Meinung, dass die Übergangsfristen, die die Kommission vorgeschlagen hatte, viel zu lang waren. Wir sollten diese Regeln möglichst schnell in Kraft treten lassen. Der Kompromiss 1.1.2010 ist nicht das, was wir uns wünschen, aber immerhin eine Verbesserung gegenüber dem Kommissionsvorschlag, wie in vielen anderen Bereichen.

Ich appelliere an die Mitgliedstaaten, dass sie das Personal und die notwendigen Maßnahmen zur Verfügung stellen, damit die Marktüberwachung wirklich schnell verbessert wird, und dass wir die Übergangsfrist nicht ausnutzen. Wir müssen im Sinne der Verbraucher und im Sinne der ehrlichen Unternehmen sehr schnell handeln.

 
  
MPphoto
 
 

  Karin Scheele, Verfasserin der Stellungnahme des mitberatenden Ausschusses für Umweltfragen, Volksgesundheit und Lebensmittelsicherheit. − Frau Präsidentin! Ich möchte mich den vielen Glückwünschen an die Berichterstatter anschließen. Ich habe selten in diesem Haus erlebt, dass ein Dossier, das sowohl erhöhten Verbraucherschutz als auch Erleichterungen für die Unternehmen beinhaltet, so wenig kontrovers diskutiert wurde.

Ich habe die Stellungnahme zum Bericht Schaldemose verfasst. Wir haben im Ausschuss für Umweltfragen, Volksgesundheit und Lebensmittelsicherheit den Vorschlag der Kommission für eine Entscheidung abgelehnt, weil wir bis heute nicht genau wissen, warum man die Rechtsform eines Beschlusses gewählt hat und bei so einem wichtigen Thema nicht gesetzlich verpflichtend regelt. Nichtsdestotrotz möchte ich der Berichterstatterin aus dem Ausschuss für Binnenmarkt und Verbraucherschutz alles Gute wünschen und mich bedanken. Es gab auch große Skepsis hinsichtlich der breiten Anwendung des new approach-Ansatzes, weil es hier nur um eine Selbsterklärung der Hersteller geht und der new approach-Ansatz auch die Marktüberwachung schwächt, weil es zu einer Beweislastumkehr kommt. Deswegen befürworten wir ganz deutlich den Kompromiss, dass der new approach nur bei einer Fall-zu-Fall-Beurteilung angewandt wird.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Březina, Navrhovatel Výboru pro průmysl, výzkum a energetiku. − Vážená paní předsedající, kolegové, kolegyně, v první řadě bych chtěl ocenit kvalitní práci všech zpravodajů balíčku. Jako navrhovatel stanoviska výboru ITRE ke zprávě předkládané kolegou Stubbem se budu zabývat skupinou zhruba 25 % produktů, kde funguje zásada tzv. vzájemného uznávání technických pravidel členských zemí. Jedná se o trh zboží v hodnotě zhruba 500 miliard eur. Do této skupin patří například stavební výrobky, výrobky z cenných kovů, potřeby pro péči o děti a mnoho dalších produktů.

Ačkoli Evropský soudní dvůr stanovil pravidlo tzv. vzájemného uznávání již téměř před třiceti lety v soudním rozhodnutí Cassis de Dijon, realita je poněkud odlišná, a to je důvod, proč je tato legislativa tak potřebná a důležitá. Členské země bohužel velmi často zneužívají svého postavení a systematicky zabraňují v přístupu na svůj trh výrobkům, které jsou zákonně uvedeny v jiném členském státě. Vedle finančních ztrát zvlášť pro malé a střední podnikatele, kterých se tato legislativa týká nejvíce, znamená praxe členských zemí výraznou administrativní zátěž pro tyto podnikatele. Podnikatelé se musí chtě nechtě podřídit národním orgánům a institucím a podstupovat další náročné administrativní procedury, přizpůsobovat své výrobky v neharmonizované oblasti, pokud je chtějí dovážet do těchto členských zemí nebo je nevyvážet vůbec.

Stanovením jasné procedury, důkazního břemena, lhůt a povinností jak pro podnikatele, tak pro orgány, které zvolí výjimku z tohoto pravidla, lze účinněji vymáhat uplatňování této zásady, která přispěje k dosažení volného pohybu zboží, jedné ze čtyř základních svobod. Zároveň tím bude zmenšena nerovnováha mezi podnikateli a státními orgány, které rozhodují o přístupu na trh. Věřím, že se podaří splnit hlavní cíl tohoto návrhu a že z účinného vymáhání a uplatňování této zásady bude mít nakonec největší prospěch evropský spotřebitel.

 
  
MPphoto
 
 

  John Purvis, Draftsman of the opinion of the Committee on Industry, Research and Energy. − Madam President, I was rapporteur for the Committee on Industry, Research and Energy’s opinions on two of the three reports in this package. Prior to the vote in our committee we received strong external representations. At first glance these seemed to be reasonable under the pretext of ensuring safety and quality, but they were, in fact, thinly disguised protectionism against competition from imports into the EU.

As believers in a free market European Union, in, hopefully, a world of free markets, and as believers in the importance of free trade for the development and enrichment of both the European Union and of our trading partners, we must be very careful about going willy-nilly down this protectionist line.

The committee’s opinion was toned down in this respect, and I am glad to see that, thanks also to efforts in the Committee on the Internal Market and Consumer Protection, most of the excessively protectionist aspects have been mitigated.

Importers and distributors will still have the right to modify products to suit the EU market, in which case they justifiably become responsible for compliance. On the other hand, I notice they are still required to ensure – I quote, ‘ensure’ – that the products they put on the market without modification are compliant with EU legislation. I consider the word ‘verify’ would be more appropriate than ‘ensure’, and I would be interested in the Commissioner’s view whether ‘ensure’, in this context, is consistent with WTO stipulations and, in general, with the EU’s commitment to free trade.

I am also glad to see that there is no longer a reference to the General Product Safety Directive (GPSD). As I understand it, consumers will continue to be protected against dangerous products via the GPSD, whether or not it is incorporated into this specific legislation.

Introducing it would just increase unnecessary bureaucratic burdens for the production and assessment of products that are not even aimed at the consumer market. It is also important for European industry that the true meaning and import of the CE marking is understood, and I believe this does take a step forward. But I am glad the Commissioner has said he is considering what may be further desirable, so long as whatever is proposed is always practicable for EU industry and for exporters to the EU.

In all, I believe the tenor of this report is now acceptable. Indeed, I expect even my Industry Committee colleagues from the Socialist and Liberal Groups will appreciate that this is a reasonably happy and acceptable outcome.

When implemented, we on the Industry Committee look forward to the effective completion of the single market in goods with high and effective consumer protection standards. This is a major achievement for the European Union, with almost unimaginable economic benefits for our constituents.

 
  
MPphoto
 
 

  Jacques Toubon, rapporteur pour avis de la commission des affaires juridiques. − Madame la Présidente, chers collègues, en tant que rapporteur pour avis de la commission juridique, je veux d'abord souligner l'excellence du travail de notre collègue Alexander Stubb avec lequel, par ailleurs, nous avons étroitement collaboré. Je note avec satisfaction que les définitions de la règle technique et des exclusions ont été précisées, comme nous le proposions, et, en particulier, qu'a été réglé le problème difficile qui était celui de la langue.

Par ailleurs, comme chacun le sait, la primauté de la directive sur la sécurité générale des produits a été reconnue dans un considérant, mais je le dirai dans un instant. D'autre part, dans le rapport Brie, il a été assuré la possibilité de donner aux produits industriels toute la sécurité nécessaire.

Quant à l'inversion de la charge de la preuve, qui est le principe même du texte sur la reconnaissance mutuelle, nous avons pu y introduire aussi la responsabilité de certains opérateurs, et pas seulement des administrations. Enfin, en ce qui concerne le délai d'application, les neuf mois sont, à mon avis, satisfaisants. Voilà pour ce qui concerne l'essentiel des points de mon avis qui ont été retenus.

Quant à l'ensemble de ces trois textes, je dirais qu'ils ont su, grâce aux trois rapporteurs et à la discussion très approfondie que nous avons eue dans toutes nos commissions, concilier le souci de l'ouverture, c'est-à-dire la levée des obstacles au marché intérieur, et la sécurité qui est apparue – en particulier cet été – particulièrement nécessaire. On a, en ce qui concerne la reconnaissance mutuelle, réglé habilement la question des métaux précieux et la question des armes, qui étaient difficiles.

En ce qui concerne la surveillance et le marquage, l'idée de pouvoir réviser, dans les cinq ans qui viennent, la directive sur la sécurité générale des produits me paraît tout à fait essentielle, de même que le fait d'avoir retenu que les marques nationales devaient être encadrées et qu'une étude serait lancée sur un marquage européen. Madame la Présidente, nous avons là, je pense, un ensemble de textes tout à fait excellent.

 
  
MPphoto
 
 

  Othmar Karas, Verfasser der Stellungnahme des mitberatenden Rechtsausschusses. − Frau Präsidentin, meine Damen und Herren! Ich bin Verfasser der Stellungnahme des Rechtsausschusses zu dem Vorschlag über einen gemeinsamen Rechtsrahmen für die Vermarktung von Produkten. Wir sind uns alle darüber einig — und der Herr Kommissar hat das auch angeschnitten —, dass Produktsicherheit eine Frage der Glaubwürdigkeit ist. Glaubwürdigkeit schafft Vertrauen, und Glaubwürdigkeit und Vertrauen schaffen eine neue Qualität des Binnenmarktes.

Dem Rechtsausschuss ging es bei dieser Verordnung um drei wesentliche Punkte. Erstens: Der Entwurf und die Herstellung des Produkts müssen mit den geltenden Anforderungen übereinstimmen. Das ist nicht bloß eine Frage der Verantwortung der Händler, es ist vor allem eine Frage der Verantwortung der Produzenten. Händler und Konsumenten müssen sich auf die Wirtschaftsakteure verlassen können, die die Produkte auf dem Gemeinschaftsmarkt in Verkehr bringen. Die Verpflichtung der Händler sollte auf bestimmte Kontrollen beschränkt bleiben.

Unser zweiter Schwerpunkt — und darum ging es mir besonders — war die Frage der Rolle der Importeure, die eine besondere Verantwortung haben. Importeure können den Entwurf und die Fertigungsmerkmale von Produkten nicht kontrollieren, doch sind sie, da sie die Produkte auf dem Gemeinschaftsmarkt in Verkehr bringen, verpflichtet zu gewährleisten, dass die Produkte mit allen geltenden Rechtsvorschriften übereinstimmen.

Der dritte Punkt war eine klare Definition und Entmystifizierung der CE-Kennzeichnung, die keine Qualitätskennzeichnung ist, sondern ausschließlich eine Kennzeichnung, die mitteilt, dass die Produkte mit allen geltenden Rechtsvorschriften der Gemeinschaft übereinstimmen. Wir bedanken uns für die Zusammenarbeit und begrüßen die zur Beschlussfassung vorgelegten Berichte.

 
  
MPphoto
 
 

  Malcolm Harbour, on behalf of the PPE-DE Group. – Madam President, my colleague, Mr Stubb, did let slip that it was my birthday today, so I want to thank all the rapporteurs and all Members, because, as an unashamed enthusiast for the single market and its future, what could be a better birthday present than the approval of this package today? So, we are unwrapping it today, and I thank you for that opportunity – we are unwrapping it from the point of view of consumers and citizens.

My colleagues have paid tribute to everyone involved, and I do not want to take up a lot of time repeating that. However, I want to thank the President-in-Office, in particular, for being here today. That is a clear sign of the importance that the Presidency attaches to this. I also want to thank him for his very strong engagement with the work of this committee in Parliament – it has been very much appreciated. Similarly, this package has resulted from a huge amount of effort by the Commission. I also want to pay personal tribute to Michel Ayral, with whom I have worked not just on this but on many other dossiers. He was also a big enthusiast of the whole better regulation project, which is really part of this as well.

This is very much a scene-setter, in a way, for our debate on the Lisbon Strategy this afternoon, because nothing could be more important to the strategy for jobs and growth than to have a really effectively functioning and competitive internal single market. We want competitive companies and confident consumers, in order to sustain the level of jobs and economic growth in Europe, and that will be achieved by having a really effective single market. We want, as far as products are concerned, regulations that are very clear for businesses, whereby their teams who work on products can get on with the job of producing brilliant designs and high-quality and safe products.

Let us not forget that the vast majority of companies have people with that in mind and they are deeply frustrated by the fact that, in many cases, they have to redesign products or reapply for mutual recognition as it stands at the moment – that is a major step forward.

However, consumers are entitled to expect those quality products and expect us to have the testing procedures to ensure that the products on the market have been through those sorts of approval procedures.

I just want to make a comment in line with what my colleague Mr Purvis was saying, particularly in response to Mr Liese, who is not here: there are many, many companies now which are achieving brilliant standards of design and quality, but are working with Chinese or other suppliers. I just mention to you in the context of my birthday – because one is thinking about nice things – that I recently went to a company that makes well-known brands of model trains: Fleischmann and Rivarossi, which my colleagues from Germany and Italy will know about. They are wonderful, high-quality model trains. Products under those brand names are actually designed in England but made in China, and anybody who doubts that China can produce good-quality products should visit their local model train shop at the weekend and, maybe, like me, buy a present for their grandson.

 
  
MPphoto
 
 

  Evelyne Gebhardt, im Namen der PSE-Fraktion. – Frau Präsidentin, Herr Kommissar Verheugen, Herr Minister Vizjak! Lassen Sie mich erst einmal dem Geburtstagskind Malcolm Harbour gratulieren. Ich freue mich sehr, dass wir Ihnen dieses schöne Geburtstagsgeschenk machen können. Wir können eigentlich sagen, wir haben eine Woche des Binnenmarktes, das ist natürlich etwas ganz Wichtiges. Gestern hatten wir ja schon zwei gute, wichtige Berichte auf der Tagesordnung, die Berichte von Herrn Newton Dunn und von Frau Fourtou über Zollkodex und Zollzusammenarbeit, die in dem Kontext dessen, was wir heute diskutieren, auch eine wichtige Rolle spielen. Wir können auch klar sagen, dass wir hier einige Stellschrauben für Markt und Verbraucher haben, die zusammengezogen werden. Das ist eine gute Sache.

Die drei vorliegenden Berichte und die mündliche Anfrage, die von Arlene McCarthy im Namen des Ausschusses für Binnenmarkt und Verbraucherschutz eingebracht wurde, sind ein Stück Arbeit, mit dem sich das Europäische Parlament sehen lassen kann. Dafür sollten wir den Berichterstattern und allen Kollegen und Kolleginnen unseren Dank abstatten. Da möchte ich mich insbesondere auch bei Mia De Vits und Barbara Weiler aus meiner Fraktion bedanken, weil die noch nicht genannt wurden, und natürlich auch bei unserer Berichterstatterin Christel Schaldemose. Natürlich auch bei Ihnen, Herr Stubb — Sie vergesse ich ganz bestimmt nicht, und Herrn Brie auch nicht.

Ich denke, dass wir mit diesem Paket einen wertvollen und notwendigen Beitrag zur Abrundung der Binnenmarktgesetzgebung leisten. Zugleich stärken wir den Schutz der Verbraucher im Binnenmarkt. Das ist für die Sozialdemokratische Fraktion von besonderer Wichtigkeit.

Damit sind wir aber noch lange nicht am Ende. Wir müssen auch in Zukunft auf die Sicherheit der Produkte, die im Binnenmarkt gehandelt werden, ein wachsames Auge werfen. Da möchte ich mich ganz besonders bei Kommissar Verheugen bedanken für die sehr klare, eindeutige Herangehensweise, was die Zukunft des CE-Kennzeichens angeht, bzw. wie wir eine Verbesserung der Kennzeichnung der Produkte im Binnenmarkt und in der Europäischen Union erreichen können. Das ist eine ganz wichtige Sache, damit die Verbraucher und Verbraucherinnen, die Bürger und Bürgerinnen die Europäische Union auch wirklich als ihre Union sehen und respektieren. Das ist ein ganz wichtiger Punkt in diesem Zusammenhang.

Wir sind sehr gespannt auf die Ergebnisse der Studie und darauf, was daraus folgen wird, und ich bin sehr froh darüber, dass Sie so klar gesagt haben, dass dies eine sehr hohe Priorität der Europäischen Kommission darstellt, und das ist eine gute Sache. Denn dieses unverständliche CE-Kennzeichen hat häufig zur Täuschung und Missinformation der Verbraucher gedient, und das darf so nicht sein, da müssen wir klar einen Riegel vorschieben.

Ich finde es auch gut, dass es uns gelungen ist, dass in den Berichten, die wir vorliegen haben, und in dem Abkommen, das wir mit dem Rat getroffen haben, die nationalen Gütesiegel weiterhin Bestand haben. Natürlich mit der Vorgabe — und das ist uns als Europäischem Parlament auch ganz wichtig —, dass diese nationalen Kennzeichen auch tatsächlich einen Mehrwert an Verbraucherschutz bedeuten und nicht zu protektionistischen Belangen missachtet oder missdeutet werden.

Die zweite Bedingung ist — und das ist ja auf dem Wege —, dass wir irgendwann ein europäisches Sicherheitskennzeichen haben, das mindestens gleichwertig, wenn nicht höherwertig ist als diese nationalen Kennzeichen. Dann können wir erst über deren Abschaffung sprechen.

Es ist auch wichtig, dass wir heute die Abstimmung haben, und ich bedanke mich auch noch einmal ganz herzlich bei Minister Vizjak. Ich weiß, wie schwierig es auch im Rat war, denn wir haben den Rat ja sehr stark unter Druck gesetzt. Der Rat hätte ganz gerne noch ein bisschen mehr Zeit für Verhandlungen mit dem Parlament gehabt, das weiß ich sehr wohl. Ich erkenne an, dass Sie alles daran gesetzt haben, dass wir diese Woche dennoch abstimmen können, und das ist eine gute Sache, denn damit ist auch Klarheit geschaffen worden. Dafür möchte ich noch einmal meinen ganz besonderen Dank aussprechen.

 
  
MPphoto
 
 

  Janelly Fourtou, au nom du groupe ALDE. – Madame la Présidente, tout d'abord, bien sûr, je tiens à remercier les rapporteurs, M. Stubb et M. Brie, et tout particulièrement Mme Schaldemose pour l'efficacité de son travail, et j'ajouterai même l'efficacité souriante à laquelle certainement vous avez tous été sensibles.

Je remercie, pour la commission, également tout particulièrement M. McMillan pour sa disponibilité totale et la Présidence slovène pour la volonté politique qu'elle a su insuffler à ce dossier afin de le conclure en première lecture.

Le groupe ALDE est satisfait du compromis atteint car ses préoccupations ont été prises en considération. Celles-ci concernent plus particulièrement deux points: la responsabilité des importateurs et le marquage CE.

Nous avons tous à cœur d'avoir un marché sain et donc des opérateurs économiques sains, vendant des produits sûrs. L'ALDE soutient donc les dispositions relatives à une plus grande attention des importateurs dans la commercialisation des produits, s'ils ont leur part de responsabilité et doivent donc en assumer toutes les conséquences.

Concernant le marquage CE, nous sommes satisfaits de la division opérée dans les dispositions entre le règlement et la décision.

À titre personnel, je peux regretter que nous n'ayons pas encore complètement résolu le problème de l'apposition des marques nationales. C'est une question récurrente. Vous vous souviendrez que, lors de l'adoption de la directive "machines" en février 2006, nous avions demandé à la Commission européenne de faire une déclaration dans laquelle elle affirmait qu'elle préciserait, je cite, "les conditions pour l'apposition d'autres marquages en relation avec le marquage CE, que ce soit au plan national, européen ou privé".

La Commission a donc tenu son engagement, mais nous n'avons pas, sans doute, nous, membres du Parlement européen et les États membres, suffisamment eu de volonté politique pour prendre une position claire et précise sur le sujet. Nous ne pouvons que le regretter mais, d'un autre côté, je me réjouis de l'annonce faite par M. Verheugen de l'étude approfondie sur ce sujet qui en a, en effet, bien besoin.

Le groupe ALDE soutiendra le compromis tel qu'il est, et nous saluons le travail effectué sur ce texte.

 
  
MPphoto
 
 

  Leopold Józef Rutowicz, w imieniu grupy UEN. – Panie Przewodniczący! Dyskusja dotycząca oznaczenia znakiem bezpieczeństwa produktów ma wieloletnią tradycję. Ochrona obywateli przed produktami zagrażającymi ich zdrowiu, życiu jest obowiązkiem państw. Stąd poszczególne grupy towarów, zgodnie z danymi przepisami w różnych państwach, zaczęły podlegać określonym wymaganiom. Z tymi wymaganiami były związane znaki i świadectwa. Nadzór pełniły odpowiednie służby państwowe.

W Unii Europejskiej dla dużej grupy towarów obowiązuje znak CE. Znak CE potwierdza, że wyrób jest bezpieczny i musi go mieć np. żelazko za 5 euro i za 50 euro. Stąd dodawanie do tego znaku dodatkowych symboli plus minus nie ma większego sensu.

Procedury nadawania znaku CE nie budzą większych zastrzeżeń, natomiast problemem jest wprowadzenie samowolnych zmian w wyrobach oznaczonych przez producentów, samowolne oznaczenie wyrobów znakiem CE, przypisywanie do otrzymanych świadectw wyrobów podobnych bez procesów certyfikacji.

Dlatego w Unii Europejskiej potrzebna jest lepsza synchronizacja działań wszystkich instytucji mających chronić konsumenta, jak uszczelnienie granic Unii, by produkty bez certyfikacji nie dostawały się na rynek, sprawny system informacji i nadzoru, zaostrzony i jednolity system kar, by nie opłacało się omijać systemu CE. Ze względu na duże koszty certyfikacji, małe i średnie przedsiębiorstwa w Unii Europejskiej powinny otrzymać wsparcie w uzyskaniu tych znaków. UEN popiera wszelkie działania mające na celu ochronę konsumentów i usprawnienie rynku europejskiego.

 
  
MPphoto
 
 

  Heide Rühle, im Namen der Verts/ALE-Fraktion. – Frau Präsidentin! Herzlichen Glückwunsch zum Geburtstag, Herr Harbour, und auf weiterhin gute Zusammenarbeit! Und natürlich auch vielen Dank an alle drei Berichterstatter. Ich war ja Schattenberichterstatterin für alle drei Berichte, deshalb weiß ich, wie stark Sie sich eingebracht haben und wie Sie sich dafür eingesetzt haben, dass dieser Vorschlag, den die Kommission uns unterbreitet hat, in wesentlichen Punkten verbessert worden ist. Gleichzeitig möchte ich mich bei Kommissar Verheugen bedanken, der nochmals darauf hingewiesen hat, dass dieser Vorschlag besser aus dem Parlament herauskommt, als er hineinging. Diese Bemerkung finde ich wichtig, denn wir haben alle hart daran gearbeitet. Wir haben uns wirklich bemüht, die Bedingungen zum einen für die Unternehmen, zum anderen aber auch für die Verbraucherinnen und Verbraucher zu verbessern.

Dieses Paket hat drei Punkte. Mit der Verordnung zur gegenseitigen Anerkennung von Waren sollen in erster Linie nichttarifäre – man kann auch sagen protektionistische – Hemmnisse abgebaut werden. Allerdings haben wir im Ausschuss auch eine Balance eingehalten – auf die auch Herr Verheugen hingewiesen hat und die ich auch für sehr wichtig halte –, die manchmal hier in der Debatte zu kurz kam. Auf der einen Seite sollen nichttarifäre Hemmnisse beseitigt werden, auf der anderen Seite soll es aber weiterhin den Mitgliedstaaten überlassen bleiben, natürlich, wenn es bestimmte Bedingungen gibt. In Deutschland haben wir z. B. die Auseinandersetzung über das Thema Nazi-Kennzeichen. Wenn es also bestimmte Probleme mit bestimmten Produkten gibt, die aus ethischen Prinzipien in einzelnen Mitgliedstaaten nicht anerkannt werden können, muss es möglich sein, dass diese weiterhin nicht akzeptiert werden müssen. Die Balance ist eingehalten worden. Ich halte es auch für sehr wichtig, weil nur auf diese Art und Weise eine breite Akzeptanz des Binnenmarktes und des Binnenmarktprinzips beim Verbraucher, aber auch bei den entsprechenden Unternehmerinnen und Unternehmern geschaffen werden kann. Da sind wir ein ganzes Stück vorangekommen.

Ich finde es auch wichtig, dass wir Kontaktstellen eingerichtet haben, dass wir aber auch abgeklärt haben, dass hier nicht zusätzliche bürokratische Bürden entstehen, weil wir bei der Dienstleistungsrichtlinie und bei der gegenseitigen Anerkennung von Berufsqualifikationen bereits Kontaktstellen haben. Je mehr Kontaktstellen wir einrichten, desto größer könnte auch die Bürde für die einzelnen Mitgliedstaaten werden. Auch da haben wir uns sehr verantwortungsbewusst verhalten.

Wichtig war uns außerdem, dass wir natürlich gesagt haben, gegenseitige Anerkennung kann nur funktionieren, wenn in allen Mitgliedstaaten die gleichen Bedingungen für die Marktzulassung bestehen. Da gab es wirklich in den Mitgliedstaaten unterschiedliche Bedingungen. Es gab die Tendenzen, Marktüberwachung zu privatisieren, Teilprivatisierung, zu zertifizieren, die Zertifikation mehr oder weniger privat zuzulassen. Hier haben wir klar und deutlich erklärt: Marktakkreditierung kann nur in öffentlicher Verantwortung geschehen. Und wir haben die Verantwortung der einzelnen Staaten gestärkt. Das halte ich auch für einen ganz wichtigen Schritt.

Marktüberwachung ist natürlich auch die ganz wesentliche Voraussetzung dafür, dass Produktsicherheit entsteht und gehalten wird in der Europäischen Union. Wenn wir über die Verschärfung von Richtlinien und Verordnungen diskutieren, sollte uns immer klar sein, dass eine Richtlinie oder eine Verordnung nur so stark ist wie die Instrumente, die letztendlich die Einhaltung kontrollieren, das heißt die Marktüberwachung in den Mitgliedstaaten. Hier sind die Mitgliedstaaten stärker in die Pflicht genommen worden, die Marktüberwachung auszubauen, sie zu finanzieren und personell auszustatten. Das halte ich für eine ganz wichtige Bedingung. Das Parlament muss auch in den nächsten Jahren sein Augenmerk darauf legen, dass diese Stärkung der Marküberwachung in der Realität auch wirklich umgesetzt wird.

Ein weiterer wichtiger Punkt ist die Toolbox, für die vor allem Frau Schaldemose zuständig war. Wir haben jetzt mit der horizontalen Entscheidung eine Toolbox für künftige Richtlinien, die dafür sorgen werden, dass es zu mehr Rechtskohärenz kommt, wo sehr wichtig ist, dass in der Frage vor allem auch der CE-Kennzeichnung, aber auch der Stellung der Importeure in der Handelskette eine klare eindeutige Kohärenz besteht. Wir haben die Verantwortung der Importeure in der ganzen Europäischen Union gestärkt. Auch das war ein sehr wichtiger Schritt nach vorne.

Insgesamt können wir mit dem Paket, so wie es heute auf dem Tisch liegt, sehr zufrieden sein. Wir haben auch in allen Fraktionen eine breite Unterstützung.

Ich komme jetzt noch zum Dank an die slowenische Ratspräsidentschaft. Ohne die starke Unterstützung der slowenischen Ratspräsidentschaft wäre es nicht geglückt, in dieser kurzen Zeit, vor der ersten Lesung, zu einem Abschluss zu kommen. Ganz speziell bedanke ich mich bei der Kommission und bei den Sekretariatsmitarbeitern des Ausschusses für Binnenmarkt und Verbraucherschutz. Ohne sie wäre es uns sicher nicht geglückt, zeitgerecht abzuschließen und wirklich einen Kompromiss für die erste Lesung zu bewerkstelligen.

 
  
MPphoto
 
 

  Jaromír Kohlíček, za skupinu GUE/NGL. – Milé kolegyně, vážení kolegové, marketing je na rozdíl od řady jiných ekonomických nauk skutečnou vědou, má proto svoje jasné zákony a pravidla, a to nezávisle na tom, kdo se marketingem zabývá. Mezi ně patří jasná technická specifikace produktu, důraz na hledání specifických odlišností u podobných výrobků a snaha ochránit v jasně specifikovaných případech geografická označení. Ta ovšem nemají zpravidla nic společného s technickými parametry výrobku. Jedním z aspektů jednotného trhu je snaha neomezovat prodej výrobků na území druhého státu netarifními překážkami, jde například o množstevní omezení, nutnost opakované certifikace v jednotlivých zemích, neuznávání průmyslových vzorů, specifické požadavky na balení a označení výrobků přesahující běžné zvyklosti apod.

Prvním krokem, který může pomoci v odstranění nedorozumění, případně umělých bariér volného pohybu zboží, je zlepšení informovanosti. Vítám proto snahu založit v jednotlivých státech jedno nebo více kontaktních zbožových bodů. Jejich hlavní úkol bude spočívat v poskytování informací o technických pravidlech, která se používají v jiných členských státech Unie.

Návrh se dále soustřeďuje na způsob důkazu včetně technické procedury, která může vyústit v odmítnutí přístupu výrobku na trh v jiné členské zemi přesto, že v druhé zemi či zemi původu, která je členskou zemí, byl výrobek na trh uvolněn. V celé proceduře platí, že jde o zlepšení dialogu mezi oprávněnými orgány jednotlivých členských zemí. To má snížit rizika spojená se zákazem prodeje zboží na cílovém trhu.

Problémem zcela jistě chvályhodné akce je snaha postihnout ve směrnici pokud možno celé spektrum výrobků. Pochopitelně je naivní se domnívat, že podobný či dokonce stejný přístup můžeme použít u průmyslových výrobků, například dopravních prostředků, oděvů, obuvi a potravin. Osobně se domnívám, že u jednotlivých položek zboží bude i nadále nutné zachovat specifické přístupy, s jejichž sjednocením přitom upřímně souhlasím. V harmonizované oblasti asi nebude problém. U zboží, u něhož požadavky nejsou harmonizovány, tj. které je mimo seznamy harmonizovaných výrobků, to bude poněkud horší.

Směrnice stanovuje lhůtu pro dodavatele či prodejce výrobku – 20 dní – pro odpověď na stanovisko odpovědných orgánů státu, který na základě tzv. veřejného zájmu požaduje stažení výrobku z trhu, jeho zákaz, případně změnu před jeho uvedením na trh. Rovněž možnost přezkoumání rozhodnutí národními soudy je jasně zdůrazněna a je to pozitivní bod návrhu. Domnívám se, že jedinou podivností návrhu směrnice, který podporuji v celém tom balíčku, je odkaz na Smlouvu. Je zmíněný např. v článku 5.2 Přidaná hodnota zásahu ze strany Společenství, provázanost návrhu s dalšími finančními nástroji a možná synergie. Pokud je tím míněna Lisabonská smlouva, považuji to za poněkud nemístné, protože její ratifikace byla teprve zahájena.

Závěrem bych chtěl vyslovit přesvědčení, že s danou směrnici se podaří odstranit zejména problémy spojené s požadováním stále nových zkoušek a certifikátů, protože v té či oné zemi je certifikát od organizace, který podniky již obdržely, nedostatečný. Sám jsem to jako zástupce exportně orientovaného podniku řešil a věřím, že naznačená cesta je průchodná.

 
  
MPphoto
 
 

  Godfrey Bloom, on behalf of the IND/DEM Group. – Madam President, I think I can be forgiven for thinking I had stumbled across a Hollywood Oscar nomination ceremony a little bit earlier on: everybody congratulating each other, slapping each other on the back, absolutely marvellous! Mr Stubb managed to thank just about everybody, but I think he forgot his grandmother. Yes, Mr Stubb, you missed out your grandmother!

Well, interesting, is it not? We harmonise, we homogenise, we regulate, we legislate. It is as though this institution somehow has a manic desire to prove its worth by sheer activity: good, bad, indifferent. We must be seen to be busy. The assumption here is that the European citizen is some sort of backward child, and we are the well-meaning but authoritative parents: we know all and we control all. Yet we do not, do we? The level of commercial experience in this Chamber is pitiful. Political placemen, journeymen, with no real understanding of the outside world at all, manically producing flawed and dangerous legislation, while we greedily suck at the public teat with our ludicrous posturing.

The emerging countries such as India and China, who take over our manufacturing production even as I speak, must stare in wonder at us. World competition in trade is not unlike a football match. They watch us line up on the field, the whistle blows, and we assiduously start to kick the ball into our own goal. How they must laugh behind our backs. Not that this Chamber has any legitimacy left as the new Constitution is railroaded through, against the will of the people. But their day will come, and it will be into the courtyard for all of us to the rattle of rifle bolts, and we will have richly deserved it.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Claude Martinez (NI). – Madame le Présidente, Monsieur Harbour – je vous souhaite un bon anniversaire –, nous voilà revenus à la décennie 1990. Pour préparer le marché unique, nous avons légiféré ici à tour de bras... Apparemment ce n'est pas fini, puisque, aujourd'hui, nous avons encore deux règlements et une décision pour assurer la libre circulation des produits. C'est que les faits sont têtus et les États aiment les protections, sinon le protectionnisme. À coups de normes techniques et de formulaires, et au nom de la sécurité, il y a des barrières non tarifaires. La France automobile, par exemple, a eu, des années durant, des ampoules jaunes au lieu d'ampoules blanches pour limiter les voitures étrangères.

Aussi, la Commission propose un cadre commun pour la libre commercialisation des bicyclettes et des échelles d'où tombent les papas, des jouets qui tuent les enfants, des bouilloires qui ébouillantent les mamans et des appareils électriques qui électrocutent les grands-parents.

On croyait, vingt-trois ans après la signature de l'Acte unique, que c'était fait, que l'arrêt Cassis de Dijon de 1979, plus 200 autres arrêts de la Cour de justice, assuraient la reconnaissance mutuelle pour tous des produits de chacun. Eh bien non! Le marché unique est encore multiple et, pour éviter ces piques normatives et techniques, qui remettent des frontières subtiles, la Commission nous propose un principe: les importateurs sont les payeurs, ils sont responsables de la sécurité des produits importés et on renverse la charge de la preuve.

Sortis de là, les textes proposés enfoncent des portes ouvertes, on réaffirme la reconnaissance mutuelle, on sacrifie à la manie de l'étiquetage, qu'on appelle marquage, avec le logo CEE, ses dimensions, ses sanctions, et, quinze ans après la suppression des frontières et des contrôles douaniers, on voit même notre rapporteur, André Brie, demander d'intensifier les moyens des douaniers. Ce retour du douanier dans une zone de libre-échange, ce n'est pas rien. Il est vrai qu'à la fin de sa vie, Adam Smith, le pape du libre-échange, se promenait dans les rues de sa ville avec le costume de douanier de son père.

Alors remettons à l'honneur les casquettes de douanier, importées forcément de Chine, mais assurons-nous de leur sécurité. Ce n'est pas le moment que les membres de la Commission nous attrapent une insolation!

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Schwab (PPE-DE). – Frau Präsidentin, liebe Kolleginnen und Kollegen! Natürlich hätte auch ich jetzt damit begonnen, den Berichterstattern und den Kollegen, die sich an diesem schwierigen Dossier abgearbeitet haben, zu danken, aber ich möchte es mal andersherum machen. Herrn Bloom jedenfalls danke ich ausdrücklich nicht, weil er zu diesem Dossier weder inhaltlich noch durch seinen Redebeitrag hier irgendetwas Konstruktives beigetragen hat. Insofern hat er sein eigenes Ziel, den europäischen Bürgern etwas von den Schwierigkeiten zu nehmen, verfehlt. Trotzdem gestatten Sie mir hoffentlich, meinem Freund Malcolm Harbour – nachdem ich es gestern Abend auch schon getan habe – nochmals herzlich zum Geburtstag zu gratulieren.

Ob dieses Dossier ein Geschenk sein wird, wird sich erst herausstellen. Es wird abzuwarten sein, wie die Mitgliedstaaten die Beschlüsse umsetzen werden, die wir jetzt gemeinsam mit dem Rat gefasst haben – auch Ihnen, Herrn Vizjak, herzlichen Dank, wir haben in Slowenien darüber gesprochen, und Dank auch Kommissar Verheugen. Ganz besonders wird es auf etwas ankommen, um das sich der Kollege Stubb verdient gemacht hat, dem es gelungen ist, dass dieser Passus so gut und smooth durch das Parlament gekommen ist: Das Prinzip der Beweislastumkehr im nicht harmonisierten Bereich ist ein Prinzip, das sehr unbürokratisch gerade kleineren und mittleren Unternehmen das Leben im Binnenmarkt erleichtern wird.

Ich hoffe, dass alle Mitgliedstaaten verstanden haben, auf was sie sich hier einlassen. Es sind nicht mehr die Mittelständler oder die Hersteller von Produkten, die bei den Staaten anfragen müssen, ob sie sie importieren dürfen, sondern es sind die Mitgliedstaaten, die künftig nachweisen müssen, dass sämtliche Vorschriften, die sie erlassen haben, notwendig und verhältnismäßig sind. Ich darf Ihnen versichern, dass einige Mitgliedstaaten hier noch ein böses Erwachen haben werden. Aber es ist ein positives Signal für den Binnenmarkt, und ein positives Signal auch an die kleinen und mittleren Unternehmen im Binnenmarkt.

Ich bedanke mich auch sehr herzlich bei Frau McCarthy und der Kollegin Fourtou für Ihren Hinweis darauf, dass die CE-Kennzeichnung und die Diskussion über die Bedeutsamkeit der CE-Kennzeichnung dieses Parlament nicht erst seit der Rahmengesetzgebung zum neuen Ansatz beschäftigt, sondern dass wir uns eigentlich bei allen Richtlinien, die im Bereich der CE-Kennzeichnung in den letzten Jahren beraten wurden, immer wieder gefragt haben, ob die CE-Kennzeichnung, die ja von einer reinen Kennzeichnung für die Marktüberwachungsbehörden herrührt, dem Verbraucher wirklich das signalisiert, was er beim Kauf eines Produkts haben möchte. Natürlich gibt es große Schwierigkeiten bei der Abgrenzung zwischen Verbraucherprodukten und Industriegütern. Natürlich sind wir uns bewusst, dass wir eine unbürokratische und preisgünstige Lösung brauchen. Aber wir sind sehr dankbar, Herr Verheugen, dass Sie die Studie, die wir als Ausschuss einhellig gemeinschaftlich wünschen, anfertigen lassen wollen. Wir erhoffen uns von dieser Studie wichtige Anzeichen dafür, dass es möglicherweise nicht so ist, dass das CE-Zeichen in seiner heutigen Form dem Verbraucher all die Informationen liefert, die er braucht.

 
  
MPphoto
 
 

  Barbara Weiler (PSE). – Frau Präsidentin, Herr Kommissar, Herr Ratspräsident, liebe Kolleginnen und Kollegen! Vor ungefähr einem Jahr, am 14. Februar, hat die Europäische Kommission dieses neue Maßnahmenpaket für Waren vorgeschlagen, das dem Handel im Binnenmarkt neue Impulse geben sollte. Dass wir schon nach gut einem Jahr heute zu einem Abschluss kommen können, zeigt meines Erachtens, dass das Team, das daran gearbeitet hat, sehr schnell und effizient gearbeitet hat. Daran nicht beteiligt waren die Kollegen dort hinten – ganz auf der rechten Seite, möchte ich einmal sagen –, und ich habe durch ihren Beitrag auch den Eindruck erhalten, dass sie das Paket bis heute nicht verstanden haben.

Mich hat es im Rahmen der ganzen Debatte verwundert, wie unwahrscheinlich viele Hürden es im Binnenmarkt gibt, obwohl ja seit 1992 durch Jacques Delors der Binnenmarkt eingeführt ist. Es ist erstaunlich, welche reelle Schwierigkeiten kleine und mittlere Unternehmen haben, in anderen Mitgliedstaaten der EU auf den Markt zu kommen. Dieses Paket beinhaltet Maßnahmen, die Auswirkungen auf 22 Industriesektoren mit einem Marktvolumen von ca. 1 500 Milliarden Euro pro Jahr haben – Zitat von der Kommission.

Wir haben erreicht, dass das Marktüberwachungssystem in Zukunft nach einheitlichen Kriterien optimiert wird, und das ist notwendig. Wenn der Markt offen ist, dann muss es auch Marktüberwachungssysteme geben. Gefährliche Waren können leichter aufgespürt und sichergestellt werden, betrügerische Handlungen können gezielter verfolgt und geahndet werden. In Zukunft werden, wie gesagt, nicht nur die Hersteller, sondern auch die Importeure verantwortlich gemacht werden, und das nicht nur auf dem Papier, denn es wird auch eine entsprechende Haftung mit Strafen bei Nichteinhaltung geben.

Diese Marktüberwachung ist auch ein großer Gewinn für die bisher operierenden Akteure, um die schwarzen Schafe unter den Herstellern und Importeuren wesentlich besser aufspüren zu können. Es war für mich erstaunlich zu sehen, dass bisher kaum eine Transparenz zwischen dem Zoll und den Marktüberwachungsbehörden gegeben ist. Diese Geheimniskrämerei und der vermeintliche Schutz von Firmeninteressen werden hiermit aufhören.

Im Zusammenhang mit dem CE-Kennzeichen bin ich froh, dass das Parlament einen eigenen Weg gegangen ist. Wir sind nicht den übereilten Forderungen der Verbraucherverbände gefolgt, die eine Abschaffung des CE-Kennzeichens haben wollten, und auch nicht der Forderung der Kommission zur unbegründeten Aufwertung. Das war nicht der richtige Weg. Wir haben jetzt, glaube ich, den optimalen Weg für die Zukunft beschlossen.

Das Parlament hat auch gegen den Widerstand von einigen Gruppen durchgesetzt, dass die nationalen Sicherheitszeichen erhalten bleiben — nicht nur das deutsche, sondern auch andere —, bis wir eine optimale adäquate andere Lösung gefunden haben.

Ich bin als Sozialdemokratin auch stolz darauf, dass wir diese Formulierung nicht nur in der Entschließung, sondern auch in der Verordnung haben. Das war ja bis zur letzten Sekunde ein bisschen strittig, aber wir haben es geschafft, dass die Akkreditierungsstellen sich nicht gegenseitig Konkurrenz machen dürfen und sozusagen den öffentlichen Auftrag als ganz besonderes Merkmal beibehalten müssen wie bisher. Ich denke, hier bestand auch Übereinstimmung. Für uns alle war wichtig: Es muss mehr Transparenz herrschen.

Es ist erstaunlich festzustellen, wie wenig noch zusammengearbeitet wird, und ich glaube, mit dem Paket hier wird die Möglichkeit geschaffen, dass jetzt auch die Behörden besser zusammenarbeiten.

Zum Schluss möchte ich zum Gesamtpaket sagen: Sowohl die Unternehmen als auch die Bürger in Europa haben gewonnen. Vieles wird einfacher, vieles wird unbürokratischer und damit natürlich auch kostengünstiger, und dennoch schaffen wir mehr Sicherheit für Verbraucher und Verbraucherinnen. Im kaufmännischen Bereich könnte man dies mit Fug und Recht als eine Win-Win-Situation bezeichnen.

 
  
MPphoto
 
 

  Toine Manders (ALDE). – Voorzitter, ik wil de rapporteurs, collega's Stubb, Schaldemose en Brie, hartelijk danken voor hun constructieve en snelle werkwijze, want op deze wijze moet wetgeving gemaakt worden, snel en degelijk. Ik wil ook de Commissie en het Raadsvoorzitterschap bedanken.

Voor dit soort wetgeving hebben we juist Europa samengesteld en het is goed om een enorme boost te geven aan de economie, met name het MKB. Wij krijgen heel vaak klachten van kleine bedrijven die zeggen dat ze belemmerd worden in hun export en hun bedrijfsvoering omdat de grenzen gesloten blijven terwijl iedereen spreekt over de interne markt. Dit zal leiden tot meer draagvlak voor de Europese Unie. De kleine bedrijven zijn toch de kurk waarop onze economie drijft en het is ook de sector die zorgt voor de banen die wij heel erg nodig hebben binnen de Europese Unie

Ook bij de lidstaten zal dit leiden tot meer draagvlak want we besparen hierdoor veel administratieve lasten, 150 miljard per jaar. De begroting van dit jaar is 120 miljard. Laat dus geen enkele lidstaat meer zeggen dat de Europese Unie te duur is, want ze houden er zelfs geld aan over. Er staan nu niet hele hordes persmensen buiten omdat dit een heugelijk feit is, maar ik denk toch wel dat dit even gezegd moet worden.

Wij als liberalen zijn natuurlijk erg blij dat de interne markt verstevigd wordt. Meer dynamiek in de economie zal leiden tot meer welvaart in Europa, wat goed is voor zowel de bedrijven als de consumenten, dus goed voor de Europese Unie.

Ik zal geen gebruik maken van mijn volle tijd, want inhoudelijk hebben al heel veel collega's de zaak geroemd. Ik zal dus niet op de technische punten ingaan. Het is een prima stuk. Ik hoop dat we het unaniem kunnen aannemen en dat het snel in werking treedt.

De Europese Commissie handelt, nu ook vanwege de omkering van de bewijslast, behoorlijk adequaat als lidstaten misbruik maken van de procedures om de markten te beschermen. Er wordt in dergelijke gevallen snel en accuraat ingegrepen. Ik denk dus dat het zal goed werken.

 
  
MPphoto
 
 

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). – Pani Przewodnicząca! Unia Europejska to zbiór wielu wartości, doświadczeń, różnorodności historycznej, ale także i współczesnej. Często różnimy się nie tylko zaszłościami, ale również dzisiejszymi prawami, obowiązkami, które nakładane są zarówno na instytucje europejskie, zakłady pracy, jak i na obywateli.

Żyjemy w okresie bardzo głębokiego procesu zmian, zarówno społecznych, gospodarczych, jak i kulturowych. W procesie tym odnotowujemy niestety zjawiska negatywne, ale także i dobre, pozytywne. Do zjawisk pozytywnych należy na pewno zaliczyć uwolnienie kapitału, usług, towarów, uwolnienie przepływu osób. Daje to możliwość działania, ale z drugiej strony wyraźnie widać, że kapitał wychodzi przed człowieka i często zagraża jego zdrowiu, a nawet życiu.

Dlatego musimy wzmacniać wszelkie możliwe działania kontrolne, musimy wzmacniać także system CE, nie tylko na granicy, jak tutaj mówiono, ale także i na rynkach wewnętrznych, szczególnie w sieciach handlowych. To co wyrabiają np. hiper, supermarkety, to przechodzi dzisiaj ludzkie pojęcie, o tym powinniśmy pamiętać. Powinniśmy pamiętać nie tylko o tym systemie oznakowania, ale także o innych możliwościach, z których możemy korzystać, by wzbogacić konsumenta w wiedzę i możliwość wyboru towarów.

 
  
  

IN THE CHAIR: Diana WALLIS
Vice-President

 
  
MPphoto
 
 

  Kathy Sinnott (IND/DEM). – Madam President, these reports seek to improve regulation of the market in products, especially by tightening up recognition of the CE label and banning misuse of the label. All this is good, but in my contribution to this debate I am going to divert a little to an aspect that is overlooked by these reports but which I feel is highly relevant to the discussion on products.

The aim of the various proposed measures is to encourage people to buy products and, when they buy, to purchase European ones. How can we square this encouragement of increased consumerism with the need to use resources wisely? That is, to understand that these must be shared, not just globally but with future generations?

Some Member States are primarily concerned with building their economies, but for others the issue of responsible environmental stewardship ranks with trade. Those countries are seeking ways to square the circle of competitive trade and maintain a good, sustainable standard of life and product usage. Energy efficiency, use of recyclables and low-toxicity materials are all a step in the right direction, but an important addition is the elimination of planned obsolescence. Planned obsolescence is the deliberate creating of products that will not last and that are not repairable.

When I bought my first microwave I deliberately bought a good one that would last. It lasted two years. When I brought it back I was told it was not worth repairing and that there was no one to repair it. So I bought another good one. It lasted two years. Now I buy a new microwave every year – the cheapest I can find – and it is then thrown away.

We have to be careful with our harmonisation that we leave responsible countries the option to ban products that have built-in planned obsolescence, and that we encourage countries only to allow in products that will last and are repairable, because it is those countries which are stuck with mountains of waste at the end of the cycle.

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – Vážení kolegovia, teším sa z veľmi dobrej atmosféry na dnešnej rozprave venovanej vnútornému trhu a ďakujem všetkým, ktorí k tomu prispeli. Samozrejme v rámci demokracií treba si vypočuť aj protikladné názory, také, ktoré predniesol pán kolega Bloom.

Mám syna Andreja a preto viem, že meno Andrej znamená silný, mocný a práve nositeľ tohto mena, pán minister Vizjak, dáva tejto rozprave veľmi silný náboj. Poznamenávam, že nie je zvykom, aby bola Rada zastúpená v takýchto rozpravách. Základným predpokladom pre dobre fungujúci európsky vnútorný trh s tovarom je odstraňovanie prekážok pre hospodárske subjekty a vytvorenie priaznivých podmienok pre podniky, hlavne pre 23 miliónov malých a stredných podnikov. V súvislosti s množstvom výrobkov pochádzajúcich z tretích krajín musíme nájsť odpovede na výzvy, ktoré so sebou prináša globalizácia.

Jednou z našich odpovedí sú jasné legislatívne pravidlá, aby všetky produkty dovážané na európsky trh spĺňali rovnaké požiadavky na bezpečnosť ako výrobky vyrábané v rámci Spoločenstva. Základným princípom legislatívneho balíčka uvádzania tovarov na trh je na jednej strane zodpovednosť výrobcov za súlad ich výrobkov s platným európskym právom a na strane druhej zodpovednosť členských štátov, ktoré sú garantom dozoru nad trhom Európskej únie. Priznám sa, že už ako spravodajkyňa Európskeho parlamentu pre financovanie európskych noriem mi téma súvisiaca s európskou normalizáciou prirástla k srdcu a sprevádza ma počas môjho volebného obdobia v Európskom parlamente.

Uvedomujem si stále viac a viac dôležitosť tejto významnej politiky Európskej únie a teším sa zo zaangažovanosti aj pána komisára Verheugena. Ako spravodajkyňa pre našu politickú skupinu EPP-ED k správe Christel Schaldemose som pozmeňovacie návrhy orientovala taktiež na zvýšenie zodpovednosti dovozcov, zníženie administratívnej záťaže pre malé a stredné podniky, zachovanie nového prístupu ako základného rámca pre uvádzanie produktov na trh. Poukázala som aj na potrebu účinnejších informačných kampaní pre zvyšovanie spotrebiteľského povedomia, ako základného faktu pre posilňovanie dôvery spotrebiteľov vo vnútorný trh EÚ.

V pozmeňovacích návrhoch som svoju pozornosť zacielila predovšetkým na spotrebiteľa a nutnosť zabezpečiť jeho ochranu pred zdraviu nebezpečnými produktmi. Poukázala som na potrebu účinnejších informačných kampaní pre zvyšovanie spotrebiteľského povedomia ako základného faktu pre posilňovanie dôvery spotrebiteľov vo vnútorný trh EÚ. Súčasná prax nám ukazuje, že značka zhody CE nedáva dostatočnú istotu, že ide skutočne o bezpečný výrobok. Z tohto dôvodu práve prostredníctvom tohto legislatívneho balíčka sme sa usilovali posilňovať význam CE značky, zaviesť sankcie za jej zneužívanie, sprísniť pravidlá na ich ukladanie a výrazne posilniť systém dozoru nad trhom.

Dohodnutý kompromis zahŕňa presunutie časti článkov týkajúcich sa označenia CE do nariadenia. Je to veľmi dobrý krok a na záver by som sa chcela poďakovať pani Christel Schaldemose a ostatným spravodajcom za konštruktívnu spoluprácu, na základe ktorej sa nám podarilo zjednotiť názvoslovie, postupy a modely posudzovania zhody tak, aby sme ich mohli použiť pri revízii sektorových smerníc, najmä dlho očakávanej Smernice o hračkách smerom k spokojnosti všetkých európskych spotrebiteľov.

 
  
MPphoto
 
 

  Mia De Vits (PSE). – Voorzitter, mijnheer de commissaris, minister Vizjak, collega's, ik zou iedereen willen danken voor de goede samenwerking, maar speciaal toch Alexander Stubb, die als rapporteur ons, als schaduwrapporteurs voor zijn verslag, op een zeer open manier betrokken heeft bij alle besprekingen. Dank daarvoor.

De stemming van het goederenpakket is een serieuze stap voorwaarts in het bereiken van de eengemaakte Europese goederenmarkt en de drie voorstellen als een geheel zijn noodzakelijke instrumenten voor de goede werking van een eengemaakte goederenmarkt. Het principe van de wederzijdse erkenning bestaat, maar het bestaat vooral op papier. Al te vaak wordt het principe genegeerd. De interne markt werkt vandaag nog niet zoals Jacques Delors het zich een kwart eeuw geleden voorgesteld had. De Europese Commissie heeft berekend dat bedrijven daardoor 2 tot 10% meer moeten betalen om hun goederen in een andere lidstaat op de markt te krijgen en dit door de oncorrecte toepassing van het principe van de wederzijdse erkenning. Jaarlijks komt dit inderdaad neer, zoals u ook, mijnheer Stubb, berekend heeft, op 150 miljard euro voor de hele Unie. Dat is nefast, zowel voor bedrijven en hun werknemers, maar ook voor de consumenten die op die manier hogere prijzen moeten betalen. Het was dus hoog tijd om het principe van de wederzijdse erkenning uit de anonimiteit te halen en het correct toe te passen. Daarom die strakke uitgewerkte procedure met omkering van bewijslast, waarbij de Commissie ook op de hoogte moet worden gebracht op het einde van de procedure over de beslissing van de lidstaat. Ik hoop dat de Commissie ook op het einde van de procedure zal optreden als er nog altijd regeltjes overblijven die niet op objectieve gronden gestoeld zijn.

Een paar zaken voor de toekomst: strenge kwaliteitscriteria voor nationale controle-instanties is een stap voorwaarts maar op termijn moet er gewerkt worden aan meer samenwerking over de grenzen heen op het vlak van de controle. Onze Commissie interne markt bracht een bezoek aan de haven van Antwerpen en we hebben daar gezien hoe de douanediensten langs de ene kant meer middelen vragen - en dat is een kwestie van de nationale lidstaten - maar ook vragende partij zijn om meer grensoverschrijdend te kunnen werken en daar moeten wij aan werken voor de toekomst.

Ten tweede, de duidelijkheid rond de CE-markering is een stap voorwaarts maar ik steun de vraag van collega's McCarthy en Gebhardt om voor de toekomst te werken aan een echt veiligheidslabel. Ik verwelkom, commissaris Verheugen, het positief antwoord dat u daarop gegeven hebt. Wederzijdse erkenning moet nu beter kunnen functioneren en daarvoor zal iedereen op het terrein zijn verantwoordelijkheid moeten nemen, de lidstaten en ook de Commissie. Het blijft echter de second best solution. Wij verwachten dan ook dat er in de toekomst nog harmoniserende wetgevende initiatieven komen tot voltooiing van de interne goederenmarkt.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE). – Madame la Présidente, n'en déplaise à M. Bloom, qui s'est enfui de notre hémicycle, je voudrais moi aussi me joindre aux louanges qui m'ont précédée vis-à-vis de nos trois corapporteurs pour leur investissement en temps, en persévérance et l'aboutissement de ce compromis équitable, qui est tout bénéfice, à la fois pour l'industrie européenne et la sécurité des consommateurs.

Vous me permettrez, ne disposant que de deux minutes, et en tant que membre de la commission de l'environnement, de focaliser sur quelques points, un point essentiellement: la question du marquage CE. Sept mois après l'affaire Mattel et le retrait depuis – on l'a dit déjà – de plus de vingt millions de jouets fabriqués en Chine et labellisés CE, l'Union était plus que jamais sous pression pour améliorer ce système de marquage. Elle a, ces dernières années, prôné une approche qui soit flexible, volontaire, reposant sur la New Approach, une méthode qui présente des avantages, certes, mais qui, utilisée seule, montre parfois certaines limites lorsque certains fabricants apposent ce sigle CE, sans respecter les normes, ce qui fait courir un risque évident en termes de sécurité des consommateurs.

C'est pourquoi ce paquet législatif est essentiel pour donner des armes aux autorités qui sont concernées par ce problème – les organismes d'accréditation et de certification et les services douaniers – dans leur lutte contre ces contrevenants au marquage CE.

Et ce n'est pas un hasard si le Parlement européen s'est prononcé à diverses reprises déjà en faveur d'une surveillance renforcée du marché, et la dernière fois dans cette résolution de septembre 2007 sur la sécurité des jouets. Notre rapporteur, M. Brie, a abondamment insisté sur ce point.

En janvier 2004 déjà, avec Peter Liese, avec Karin Scheele, avec Claude Turmes aussi, nous avions dénoncé, lors de mon rapport sur la directive écodesign pour les produits consommateurs d'énergie, cette absence manifeste de sécurité dans de nombreux produits et le peu de fiabilité, dans certains cas des labels obligatoires ou volontaires. Je constate que, quatre ans plus tard, nous ne sommes pas beaucoup plus avancés et je le regrette, je dois le dire, au nom des très nombreux professionnels qui nous ont approchés.

Bien sûr, toutes les mesures qui vont dans le sens d'une plus grande sécurité juridique et d'une aide supplémentaire apportée aux industriels et aux PME sont les bienvenues. Je pense aux points de contact "produits" qui sont créés au niveau local, annoncés dans ce rapport, en plus de l'Info point, tout à fait personnel, que Alexander Stubb a annoncé ce matin. Je ne sais pas si ce sera Stubb/smes.com, mais je lui souhaite bonne chance, en tous les cas, pour son point d'accueil des PME et je partage, je dois le dire, la prudence de mes collègues exprimée dans la question orale au sujet d'un marquage complémentaire et de sa compatibilité avec le label existant.

Je rejoins Mme McCarthy dans son allégorie de la bouilloire de ce matin, et je remercie le commissaire de s'être largement avancé sur cette question.

Je conclus, Madame la Présidente, en rappelant que les règles du jeu que nous mettons en place ici ne valent que si elles sont respectées par les producteurs, les distributeurs européens, bien sûr, mais aussi, c'est essentiel, par les acteurs – Mme De Vits vient de le dire – venant de l'extérieur, en premier lieu les importateurs.

 
  
MPphoto
 
 

  Wiesław Stefan Kuc (UEN). – Pani Przewodnicząca! W ostatnich latach nasiliły się przypadki wprowadzania na rynki Unii Europejskiej towarów niespełniających naszych norm. Nie tylko chińskie zabawki, ale i pestycydy, środki ochrony roślin, a nawet lekarstwa są podrabiane, i nie tylko nie chronią, czy nie leczą, ale w wielu przypadkach są wręcz szkodliwe. Przedstawiane dzisiaj trzy sprawozdania, państwa posłów Brie, Schaldemose i Stubb, dotyczące wprowadzania na rynek unijny produktów, stosowania przepisów technicznych do produktów wprowadzanych na rynek oraz organizacji akredytacji nadzoru rynkowego, nie łamiąc podstawowej zasady swobodnego przepływu towarów na rynku unijnym, umożliwiają jego ochronę a tym samym chronią naszych obywateli.

Musimy zadbać o to, aby zgodnie z opiniami sprawozdawców wyeliminować wyjątki i umożliwić jak najszersze stosowanie i działanie proponowanych rozporządzeń i decyzji. Jeśli byłoby to możliwe, należałoby stworzyć jeden dokument na wzór innych tego typu rozporządzeń, kompleksowo regulujący zagadnienia. Unikniemy w ten sposób wielu powtórzeń, wyjaśnień, terminologii mogących się zdarzyć w różnych interpretacjach. Przedstawione projekty i sprawozdania są doskonałym materiałem do opracowania zwartego, jednorodnego dokumentu.

 
  
MPphoto
 
 

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE). – Pani Przewodnicząca! Gratuluję wszystkim posłom sprawozdawcom bardzo dobrej i konstruktywnej pracy. Wprowadzanie produktów do obrotu na terenie Unii jest bez wątpienia bardzo ważnym zagadnieniem. Zapewne pamiętamy niedawne problemy związane z pojawieniem się niebezpiecznych zabawek na terenie Unii. Zabawki te nie zostały wykryte przez organy kontroli wspólnotowej, gdyż ewidentnie nie zadziałał, ani tutaj, ani w wielu innych przypadkach, system nadzoru.

Coraz częściej zdarza się, że producenci bez żadnej kontroli nakładają znak CE na swoje produkty, mimo że nie spełniają one żadnych kryteriów unijnych. Dodatkowo znak ten jest nagminnie kopiowany. Te i inne powody były podstawą do zaproponowania przez Komisję pakietu dotyczącego wprowadzania produktu do tego obrotu.

Pozwolę sobie wyrazić opinię na jeden z trzech elementów tego pakietu, jakim jest sprawozdanie pana Brie, na temat akredytacji i nadzoru rynkowego przy wprowadzaniu produktów do obrotu. W przypadku tego sprawozdania szczególnie ważną kwestią wydaje mi się kwestia znaku CE. Cieszy mnie, iż posłowie poprali stanowisko wspierające znak CE, uznając go za ważną gwarancję spełniania unijnych norm i, co najważniejsze, popierając wzmocnienie jego pozycji.

Ważną kwestią dyskutowaną przy tej okazji był problem innych krajowych znaków istniejących na rynku unijnym. Chciałabym tutaj zaznaczyć, że Polska wchodząc do Unii była wielokrotnie informowana, iż nie powinna wprowadzać do swojego systemu krajowego żadnych krajów znaków bezpieczeństwa. I tak też się stało. Mało tego usunęliśmy nasz znak B, który był polskim symbolem bezpieczeństwa produktu. Ważne więc było dla nas utrzymanie linii unijnej i szanowanie zasady niedyskryminacji poprzez zawieranie w nowej legislacji zapisów o niewprowadzaniu nowych znaków bezpieczeństwa innych niż CE.

Jestem bardzo zadowolona, że Rada, Komisja, jak i Parlament przychyliły się do tego stanowiska, wykreślając odpowiednie zapisy i zachowując status quo. Aczkolwiek uważam, iż solidarnie powinniśmy pracować nad europejskim znakiem CE i w dalszym terminie usunąć podobne znaki z rynku. Z takim działaniem poczekamy jednak na badania Komisji w tym zakresie.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Hedh (PSE). – Tack herr talman! Jag vill också tacka föredragandena väldigt mycket för ett mycket gott arbete. Det har varit väldigt spännande att följa dem på vägens gång.

Trots att jag är för ett mer mellanstatligt samarbete inser jag att det finns tillfällen då vi i unionen måste ha så lika lagar som möjligt. Lagstiftningspaketet om saluföring av produkter på den inre marknaden är ett sådant, eftersom det vi producerar i, och importerar till, EU flyter fritt på den inre marknaden. För mig är konsumenternas trygghet på marknaden allra viktigast.

Därför gläds jag över föredragandenas förslag i lagstiftningspaketet som på en del ställen skärper kommissionens förslag. Till exempel vill min kollega Schaldemose att importörerna ska bära ansvaret för att de produkter de importerar uppfyller EU:s regler.

Detta tycker jag är extra viktigt nu när vi också ska se över leksaksdirektivet med tanke på de problem som har varit aktuella på leksaksmarknaden den senaste tiden. Jag tycker att det är självklart att importörerna ska kunna ställas till svars och riskera straff om de importerar farliga produkter. Vem annars? Vi måste också förändra och förstärka CE-märkningen. Trots att det är just den frågan som har varit mest känslig tycker jag att föredragandena har kommit en bra bit på väg.

Som min kollega Schaldemose sade är inte CE-märkningen lösningen på alla våra problem med säkerheten på den inre marknaden. Men många konsumenter tror i dag att CE-märket innebär att produkterna är säkra, inte minst när det gäller leksaker och prylar. Det kunde vi se min kollega McCarthy demonstrera här med kaffekokare och en leksak. Det är vårt ansvar att se till att märkningen stärks och att marknadskontrollen verkligen fungerar i alla medlemsländer.

Slutligen vill jag än en gång understryka att våra konsumenter måste sättas i första rummet, för utan trygga och säkra konsumenter får vi ingen blomstrande marknad.

 
  
MPphoto
 
 

  Magor Imre Csibi (ALDE). – Permiteţi-mi să fac câteva observaţii cu privire la marcajul CE. În momentul de faţă, acesta se aplică oricărui produs care este acoperit de o directivă europeană. Atâta timp cât producătorii pot să marcheze majoritatea produselor fără nicio verificare din partea unei terţe autorităţi sau a unui organism independent, acest marcaj nu se va dovedi eficient. Aceasta este o primă problemă.

Prin urmare, suntem cu toţii de acord că actualul sistem de marcaj CE al produselor nu este în măsură să reprezinte garanţia siguranţei pentru consumatorii europeni. De fapt, el nici nu a fost proiectat cu intenţia de a reprezenta un marcaj de siguranţă.

Stimate domnule comisar Verheugen, aţi afirmat anul trecut că nu vom avea niciodată o 100% siguranţă a produselor. Tocmai de aceea solicit Comisiei Europene să ia în considerare, pe lângă supravegherea mai atentă a pieţei şi controale vamale mai severe, sancţiuni mai aspre pentru firmele care produc sau importă produse care nu sunt conforme cu normele şi directivele UE.

Să nu uităm că marea majoritate a consumatorilor europeni gândeşte neinformat atunci când consideră că un produs care poartă marcajul CE este fabricat în Europa sau a fost certificat de un organism independent european. Aceasta este cea de-a doua problemă. Chiar şi comisarul Verheugen consideră că actualul marcaj CE poate să fie un pic confuz. Acest lucru este inadmisibil şi, de aceea, cer Comisiei Europene să lanseze campanii de informare a consumatorilor europeni, pentru ca aceştia să nu confunde marcajul CE cu o marcă de calitate şi siguranţă.

Domnule comisar, stimate colege, stimaţi colegi, suntem cu toţii de acord că trebuie să existe un marcaj care să ateste siguranţa produsului. Fie că actualul marcaj CE va fi îmbunătăţit, fie că va exista un marcaj suplimentar, soluţia trebuie găsită în cel mai scurt timp posibil. Piaţa internă presupune, pe lângă libera circulaţie a produselor, şi luarea în acelaşi timp a unor măsuri eficiente pentru protecţia consumatorilor.

 
  
MPphoto
 
 

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – Pane komisaři, dynamický rozvoj vnitřního trhu Unie a ještě dynamičtější import nebezpečného zboží, zejména z Číny, nás nutí modernizovat pravidla pro uvádění výrobků na trh včetně těch neharmonizovaných. Tento trojitý legislativní balíček zjednoduší administrativu a současně umožní členským státům lépe vykonávat dozor nad trhem Unie, který dnes nefunguje na stejné úrovni. Proto po rozsáhlé diskusi zpřísňujeme požadavky na celý dodavatelský řetězec od výrobce v Unii nebo v Číně přes dovozce až distributory v Unii. Sjednocujeme pravidla pro akreditaci zkušeben a vzájemné uznávání certifikací.

Kromě dozorových institucí narůstá však také úloha poučeného spotřebitele, který by měl rozlišovat, jaké zboží kupuje i podle označení. Proto posilujeme význam i evropské značky CE, která symbolizuje jak pro kontrolní orgány, tak dnes už i pro spotřebitele, že zboží splňuje evropská kritéria kvality a bezpečnosti. O to více musíme bojovat proti jejímu zneužívání včetně účelového zaměňování za označení třeba China export.

Zjistila jsem, že evropská značka dosud není zaregistrována, a tak jsem o to požádala Komisi. Komise reagovala a sdělila, že zahájila registraci. Avšak ve zveřejněné vyhlášce není dosud její přihláška k registraci CE značky vůbec uvedena. Apeluji zde tedy opět na Komisi, aby jednala.

Navíc Vás, pane komisaři, velmi prosím, abyste evropskou značku zaregistroval i na zahraničních trzích. Obojí umožní podnikat další právní kroky proti zneužití včetně náhrady škody. Myslím, že ta liknavost v tomto místě není omluvitelná. Oceňuji ale velmi skvělou práci Komise na přípravě tohoto „goods package“, a zejména oceňuji intenzivní práci všech zpravodajů, kterým chci poděkovat za skvělý výsledek.

 
  
MPphoto
 
 

  Manuel Medina Ortega (PSE). – Señora Presidenta, hace treinta años aproximadamente, el Tribunal de Justicia, en la sentencia «Cassis de Dijon», estableció el principio del reconocimiento mutuo. Uno de los ponentes de hoy, el señor Stubb, dice que este paquete de medidas pretende aplicar en el plan legislativo la sentencia «Cassis de Dijon». Pero esta sentencia no puede ser sustituida por un texto legislativo, porque dicha sentencia es en realidad un instrumento que utilizó el Tribunal de Justicia para imponer la armonización del mercado interior.

El actual paquete es un sustitutivo de algo que resulta mucho más necesario y que se ha manifestado en este debate, a saber, la necesidad de una auténtica armonización de la producción dentro de la Unión Europea.

Con el sistema actual del reconocimiento mutuo nos exponemos a que la cadena ceda por el punto más débil. Esto ocurrió, por ejemplo, con el caso de las vacas locas, cuando el Gobierno británico decidió desregular el procedimiento de fabricación de harinas animales. Ha ocurrido también, recientemente, en otro ámbito, en el caso de Equitable Life, cuando no se reguló adecuadamente el sector financiero.

El paquete supone un paso adelante, pero solamente un pequeño paso adelante, porque los Gobiernos, como es lógico, no van a renunciar a la protección de los ciudadanos —lo ha dicho la señora Hedh precisamente— mientras haya Gobiernos que no establecen el máximo control y no exista un control de la Unión Europea. En definitiva, nos encontramos con un sustitutivo pobre a una auténtica reglamentación en el ámbito de la Unión Europea que sustituye a las 27 reglamentaciones nacionales.

El Parlamento Europeo va a dar probablemente su conformidad a este paquete y creo que es bueno, pero no podemos echarnos a dormir, porque sin una auténtica reglamentación comunitaria y sin una auténtica certificación de calidad que tranquilice a los ciudadanos del conjunto de la Unión Europea no haremos grandes progresos en el ámbito de la construcción del mercado de los productos europeos.

(Aplausos)

 
  
MPphoto
 
 

  Anja Weisgerber (PPE-DE). – Frau Präsidentin, liebe Kolleginnen und Kollegen! Die Tatsache, dass wir das Warenpaket bereits in der ersten Lesung verabschieden können, spricht für die hervorragende Zusammenarbeit hier im Europäischen Parlament, aber auch mit dem Rat.

Es handelt sich um ein wichtiges Gesetzesvorhaben – sowohl für den Handel, aber insbesondere auch für die Verbraucher. Mit dem Warenpaket bauen wir Handelshemmnisse ab, die durch unterschiedliche technische Vorschriften in den Mitgliedstaaten entstanden sind. Zugleich gewährleisten wir die Qualität der Produkte, die auf dem europäischen Markt kursieren. Es wird sichergestellt, dass Produkte, die nicht dem EU-Recht entsprechen oder unsicher sind, frühzeitig vom Markt genommen werden oder erst gar nicht auf den Markt gelangen. Gefährliche Produkte sind unverzüglich an die Kommission zu melden, damit sie in allen Ländern aus dem Verkehr gezogen werden können. Auch die Zusammenarbeit mit Drittstaaten – denken Sie an China – ist durch die Verordnung zu verbessern. Zum Beispiel mithilfe von Programmen und Austausch von technischem Know-how.

Mit den neuen Vorschriften sorgen wir damit in ganz Europa für eine effiziente Marktüberwachung und bessere Kontrollen. Denn das ist es, was wirklich zählt!

Bei allen Diskussionen und Verhandlungen lag unser Hauptaugenmerk auf dem Verbraucher. So steht das CE-Zeichen für die Einhaltung der europäischen Anforderungen an ein Produkt durch den Hersteller. Aber nicht nur der Hersteller, sondern auch der Importeur wird nun stärker in die Pflicht genommen. Insbesondere sind Fälschungen oder irreführende Zeichen verboten und sollen auch strafrechtlich in den Mitgliedstaaten verfolgt werden. Dies alles schützt den Verbraucher, aber auch den redlichen Unternehmer, der alle Vorschriften einhält. Ein wesentlicher Erfolg ist, dass wir weiterhin bewährte nationale Sicherheitszeichen beibehalten können wie z. B. das deutsche GS-Zeichen. Die Verbraucher kennen diese Zeichen und vertrauen ihnen.

Wir werden am Donnerstag eine Regelung verabschieden, die den Handel von Waren im Binnenmarkt im besten Sinne vorantreibt und gleichzeitig – und das ist so wichtig – die Verbraucher durch bessere Kontrollen schützt.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernadette Vergnaud (PSE). – Madame la Présidente, Monsieur le Commissaire, chers collègues, les consommateurs européens sont en attente d'une meilleure protection de la sécurité des produits qu'ils achètent couramment. Trop souvent apprend-on, lors d'un journal télévisé, que telle ou telle marchandise en provenance d'un pays hors de l'Union est dangereuse pour la sécurité ou la santé des citoyens. Ce paquet législatif constitue une bonne réponse à ces problèmes. Je tiens à souligner le travail de négociation des trois rapporteurs sur l'importance de la protection des consommateurs.

Dans le contexte actuel de la sécurité des produits, de nouveaux instruments sont plus que nécessaires. J'insiste particulièrement sur la question orale qui va être posée concernant la révision de la règle sur l'utilisation de la marque CE.

Jusqu'à présent, c'était un gage de confiance et de sécurité pour nos citoyens européens, alors qu'il s'agit en réalité d'une simple déclaration du manufacturier selon laquelle le produit est conforme à la législation européenne. De ce fait, ce marquage a été trop souvent banalisé et détourné. Rappelons-nous l'affaire des jouets Mattel. Je souhaiterais vivement que la Commission nous propose un marquage supplémentaire destiné à renforcer sa crédibilité et les informations délivrées aux consommateurs pour améliorer la sécurité des produits importés. Mais je ne doute pas de la conviction de Mme Kuneva sur cette question. Elle s'est toujours montrée favorable à l'amélioration de la confiance des consommateurs.

Il faut, et c'est ce que propose le rapport de Mme Schaldemose, renforcer la surveillance des marchés pour prévenir les abus d'utilisation et clarifier la responsabilité des importateurs et des producteurs, car ce sont eux in fine les seuls responsables de la mise sur le marché de produits sûrs, et nous savons bien que la coopération entre les autorités de surveillance nationales et les services des douanes est très inégale.

La priorité absolue est de rendre les importateurs directement responsables de la sécurité des produits qu'ils importent. Actuellement, il est très difficile de les sanctionner, les fabricants ayant parfois fermé leurs usines et disparu lorsque des problèmes sont découverts en Europe. Cette situation n'est plus acceptable.

Enfin, je remercie Mme Schaldemose d'avoir tenu compte de la situation des petites et moyennes entreprises quant aux procédures d'évaluation de conformité. Il s'agit de trouver un juste équilibre entre les procédures parfois lourdes et coûteuses pour des microentreprises, dont l'artisanat, sans pour autant que celles-ci soient exonérées de leur responsabilité.

 
  
MPphoto
 
 

  Agnes Schierhuber (PPE-DE). – Frau Präsidentin, Herr Kommissar, Herr Ratspräsident! Ich möchte mich für diesen Bericht bedanken und darauf hinweisen, dass das EU-Kennzeichen CE für europäische Qualität und Verlässlichkeit der Produkte steht. Es muss ganz klar sein, dass importierte Produkte in Zukunft genau den Standards entsprechen, die wir für in der Europäischen Union produzierte Produkte haben. Nur dann ist Wettbewerbsgleichheit gegeben. Es muss aber auch möglich sein, anerkannte Kennzeichen der Mitgliedstaaten weiterhin auf dem Produkt ersichtlich zu haben, weil wir wissen, dass viele Konsumenten großes Vertrauen in sie haben.

Abschließend darf ich sagen: Ganz wichtig sind die Extrakennzeichnungen der regionalen Produkte oder Biokennzeichen für die Lebensmittel, weil wir wissen, dass sie auf dem europäischen Markt, aber auch darüber hinaus große Anerkennung und Vertrauen genießen, und das muss weiter erhalten bleiben.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogdan Golik (PSE). – Pani Przewodnicząca! Cieszę się, że ten pakiet dzisiaj przyjmowany stanowi krok do przodu nie tylko dla konsumentów, ale również dla europejskich przedsiębiorców. A propos przedsiębiorców, chciałbym parę słów powiedzieć na temat reguły wzajemnego uznawania. Nie wiem, czy państwo wiecie, ale od czasu wydania orzeczenia przez Europejski Trybunał Sprawiedliwości co do właśnie tej reguły wzajemnego uznawania w prawie wspólnotowym minęło już 30 lat.

Niestety stan przestrzegania przez państwa członkowskie tej jakże istotnej zasady dla wspólnego rynku jest daleki od zadowalającego. Powszechnym stało się poddawanie przedsiębiorców uciążliwym procedurom administracyjnym poprzedzającym wprowadzenie artykułów na rynek. Sam jako przedsiębiorca przez lata doświadczałem właśnie tych uciążliwych procedur.

Nie wiem, czy państwo zdajecie sobie sprawę, ale koszty jakie ponoszą przedsiębiorcy w Unii Europejskiej z powodu niestosowania tej zasady wzajemnego uznawania są ogromne i Unia Europejska narażona jest na kwoty rzędu 150 miliardów euro strat. Dlatego więc, jeśli nadal chcemy dążyć do tego, by gospodarka europejska stała się silna, by mogła konkurować w ramach strategii lizbońskiej czy w niedalekiej przyszłości wobec Indii, Chin, Brazylii czy innych mocarstw, powinniśmy tą zasadę przyjąć jako powszechną i po prostu ją uznawać.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrej Vizjak, predsedujoči Svetu. − Spoštovani, dovolite mi, da z vami delim nekaj sklepnih misli glede pomembnosti gotovo že doseženega dogovora o treh aktih, ki bodo bistveno pripomogli k izboljšanju delovanja notranjega trga. Gospod Ayral bi zagotovo danes bil zelo vesel. Zelo ga pogrešamo.

Po obsežnem delu, ki so ga na strani Sveta pred Slovenijo opravili naši nemški in portugalski kolegi, je slovenskemu predsedstvu preostala naloga dokončnega usklajevanja med inštitucijami Evropske unije. Vesel sem velike kooperativnosti vseh, da smo to nalogo, nekateri pravijo težko nalogo, opravili razmeroma učinkovito in hitro.

Od našega vstopa v Evropsko unijo niso minila niti štiri leta, ko smo s prevzemom predsedovanja sprejeli velik izziv, ki za nas pomeni tudi seveda veliko odgovornost. Zato smo toliko bolj veseli, da smo lahko prispevali k dokončanju te velike naloge, pomembne za vse države Evropske unije.

Posebno ocenjujem, da bomo z uveljavitvijo paketa zagotovili predvsem naslednje: odpravili bomo protekcionizem na nekaterih trgih znotraj Evropske unije, kar pa bo gotovo okrepilo konkurenčnost gospodarstva prav na tistih trgih. Namreč ocenjujem, da je protekcionizem največji sovražnik razvoja konkurence in konkurenčnosti gospodarskih subjektov na tistih trgih.

Poenoteno ravnanje in medsebojno sodelovanje nacionalnih organov za nadzor proizvodov na trgu, dober nadzor varnosti proizvodov evropskih podjetij in proizvodov, ki na trg EU prihajajo iz tretjih držav, in seveda tudi bolj koherentno bodočo tehnično zakonodajo. Končni rezultat tega bo bolj prijazno okolje za gospodarske subjekte, posebej mala in srednja podjetja. Kar je še najbolj pomembno za naše prebivalce, bo zagotovo visoka raven varnosti proizvodov na trgu Evropske unije.

Torej, prepričan sem, da bo ta paket prvi pomemben korak tudi za nadaljnja prizadevanja. Danes je bilo tu veliko govora o teh korakih za naprej in to so tudi pomembni izzivi, ki bodo zaznamovali naše delo v prihodnje.

 
  
MPphoto
 
 

  Günter Verheugen, Vizepräsident der Kommission. − Frau Präsidentin, meine Damen und Herren! Lassen Sie mich zunächst noch etwas sagen zu den direkten ökonomischen Auswirkungen. Es ist tatsächlich so, dass die Vorschriften zur gegenseitigen Anerkennung für 21 % der gesamten europäischen Industrieproduktion gelten, also wirklich eine ganze Menge.

Und wenn dieses System der gegenseitigen Anerkennung in einer perfekten Weise funktionierte, also vollständig und überall angewandt würde, dann würden wir zu einer Steigerung des europäischen Bruttoinlandsprodukts von 1,8 % kommen, also schon in einer makroökonomischen Größenordnung. Umgekehrt ist auch richtig, dass dann, wenn die gegenseitige Anerkennung nicht funktioniert, sich die Potenziale des Binnenmarktes nach unseren Schätzungen um etwa 10 % reduzieren, d. h., dass die Tatsache, dass die Anerkennung nicht praktiziert wird, in einem Jahr tatsächlich etwa 150 Milliarden Euro kostet.

Frau Roithová stellte eine Frage nach der Registrierung des CE-Zeichens. Das konnten wir ja erst im vergangenen Jahr machen, weil dazu eine Änderung des europäischen Rechts notwendig war. Der Prozess läuft, und ich gehe davon aus, dass die heutigen Entscheidungen uns helfen werden, ihn auch zu beschleunigen. Es liegt nicht allein in unserer Hand, aber wir tun alles, was wir können, um diese Registrierung so schnell wie möglich abzuschließen.

Herr Csibi hat — und das mit einem kritischen Unterton — erwähnt, dass ich schon im vergangenen Jahr darauf hingewiesen hatte, dass es keine hundertprozentige Produktsicherheit geben kann. Ich möchte hier noch einmal ausdrücklich sagen: Es gibt wirklich keine hundertprozentige Sicherheit für Produkte. Auch wenn wir alle Produkte von einer unabhängigen Drittstelle zertifizieren lassen, so heißt dies nicht, dass jedes einzelne Stück einer Serie geprüft werden kann.

Es wird immer nur der Protoytp geprüft, und die Probleme tauchen nicht auf bei der Vorlage des Prototyps, sondern die Probleme tauchen in der ganz normalen Serienproduktion auf. Selbst in den Bereichen, wo wir die allerstrengsten Vorschriften haben im Hinblick auf die Sicherheit des Produktes, etwa bei verschreibungspflichtigen Medikamenten oder bei Autos, kommt es immer wieder zu Fehlern in der Produktion, und es kommt immer wieder zu Rückrufaktionen. Die Vorstellung, dem Verbraucher zu vermitteln, es könne eine hundertprozentige Sicherheit geben, ist eine Illusion.

Deshalb müssen wir — das ist die einzige Möglichkeit, die wir haben — darauf bestehen, dass alle diejenigen, die in der Kette Verantwortung tragen, auch vollständig in die Verantwortung genommen werden. Das fängt bei den Zulieferern an, betrifft dann den Hersteller, und wenn es sich um ein importiertes Produkt handelt, auch den Importeur.

Und das ist auch gleichzeitig die Antwort auf die Frage von Herrn Purvis: Was wir mit den neuen Regelungen tun, ist klarzustellen, dass ein Importeur in Europa dafür verantwortlich ist, dass die Produkte, die er einführt, sicher sind, und dass sie da, wo Standards bestehen, diesen Standards auch entsprechen. Das heißt, der europäische Importeur übernimmt die Haftung für die Sicherheit eines Produkts, das aus einem Drittland kommt, und derjenige, der durch ein gefährliches oder fehlerhaftes Produkt Schaden erleidet, muss nicht irgendeinen Hersteller in irgendeinem Land weit außerhalb der Europäischen Union suchen, sondern er hält sich mit seinem Anspruch an den europäischen Importeur. Sie dürfen mir glauben, das ist eine Regelung, die erhebliche praktische Auswirkungen haben wird.

So viel zu den Fragen, die konkret gestellt wurden. Ich darf die Gelegenheit noch einmal nutzen, um mich sehr herzlich für den positiven und konstruktiven Geist dieser Debatte zu bedanken. Wenn Malcolm Harbour noch da ist, sage ich ihm: Wenn es nach mir ginge, könnte er jeden Tag Geburtstag haben, wenn sein Geburtstag mit so schönen Ergebnissen verziert wird.

(Beifall)

 
  
MPphoto
 
 

  André Brie, Berichterstatter. − Frau Präsidentin! Es gab so viel Konsens, dass ich mich nur für die Diskussion bedanken kann und nichts wiederholen möchte. Die ein oder zwei Beiträge, die kontrovers waren, hatten keine Substanz, und deswegen gehe ich nicht auf sie ein. Ich möchte trotzdem die Harmonie, die heute hier deutlich geworden ist, etwas relativieren. Ich glaube, wir bekommen eine gute Gesetzgebung. Aber das Problem lag bereits in den letzten Jahren darin, dass es weniger an der Gesetzgebung gelegen hat, als an der Umsetzung in den Mitgliedstaaten. Es ist ja nicht nur so wie in dem erwähnten Fall von Mattel, dass millionenfach Spielzeug vom Markt genommen werden musste, sondern dass in der gesamten Europäischen Union die Marktüberwachung einfach nicht funktioniert, wenn es zu solchen Verzögerungen kommt.

Wenn ich das RAPEX-System nehme, das deutliche Unterschiede in der Marktüberwachung zwischen den europäischen Staaten zeigt, so ist das ebenfalls nicht mehr zu akzeptieren. Ich appelliere also an die Mitgliedstaaten, das, was hier beschlossen wird und was in der Marktüberwachung für die Sicherheit der Verbraucherinnen und Verbraucher ohnehin schon vorhanden ist, auch wirklich zu praktizieren.

Eine letzte Bemerkung ganz persönlicher Art: Wir haben heute sehr vielen Menschen gedankt. Ich habe in der Arbeit etwas Wunderbares erfahren, nämlich fantastische Kollegen aus dem Sekretariat unseres Binnenmarktausschusses. Wir können uns als Abgeordnete zu ihnen nur gratulieren. Ohne sie hätten wir diese Arbeit nicht bewerkstelligen können. Ich möchte mich insbesondere bei Peter Traung und bei Luca Visaggio bedanken.

 
  
MPphoto
 
 

  Christel Schaldemose, ordfører. − Fru formand! Jeg vil også gerne sige tak for alle de mange positive og gode kommentarer, der er kommet under dagens forhandling. Det viser netop, at vi faktisk har lavet et rigtig godt stykke arbejde igennem det sidste år og har sørget for at få inddraget så mange synspunkter som muligt, så det glæder mig rigtigt.

Jeg har dog lige et par kommentarer til nogle af de ting, der er kommet frem under dagens forhandling. Det handler om CE-mærket. Det er fuldstændigt rigtigt, at i forhold til forbrugerne er det forvirrende, og vi har brug for at lave denne undersøgelse af et eventuelt forbrugersikkerhedsmærke. Men jeg vil også godt understrege, at med denne pakke får vi i øvrigt en stærkt forbedret CE-ordning med den styrkede markedsovervågning og medlemsstaternes forpligtelse til at retsforfølge misbrug af CE-mærket. CE-mærket og CE-ordningen bliver væsentligt forbedret i forhold til det, vi har i dag. I forhold til markedsovervågningsmyndighederne, som bruger det som redskab, vil det blive bedre. Når en producent bevidst sætter CE-mærket på, siger han, at han overholder reglerne i EU. Hvis han så ikke gør det, kan han straffes. Han kan ikke påstå, at han ikke har vidst, hvad han gjorde. Det er en markant forbedring. Det, vi mangler at behandle, er forholdet til forbrugerne, og kommissæren har svaret meget positivt på, at der arbejdes gevaldigt på sagen.

Der har været diskussion om, hvorvidt det har været rigtigt eller forkert at lave en førstebehandlingsaftale. Jeg synes, at dagens debat netop har vist, at der har været mange mennesker involveret, fordi der har været tale om tre betænkninger med mange skyggeordførere osv. Rigtig mange medlemmer af Parlamentet har været involveret i arbejdet og har derfor haft muligheden for også at komme til orde. Og med det resultat synes jeg, at vi kan være ganske tilfredse.

Her til sidst vil jeg lige skynde mig at nå at sige til skyggeordførerne med navns nævnelse, at jeg også sætter stor pris på deres arbejde: Fru Rühle, hr. Brie, fru Fourtou og fru Pleštinská har gjort en meget stor indsats, og det samme gælder selvfølgelig også for både gruppernes sekretariater og udvalgssekretariatet. Tusind tak for det. Det har været en stor fornøjelse at være med i dette arbejde.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Stubb, rapporteur. − Madam President, I should like to finish this debate with four points and, unfortunately, I have to start with Mr Bloom, from the UK Independence Party, who criticised, amongst others, myself for being thankful to people who worked on this whole package. I do not know what he was taught at home, but I always thought it would be good manners to thank those people who had made this package possible.

Perhaps he should not thank his speech-writer – because, of course, he was reading directly from a piece of paper – because obviously the speech-writer did not understand what this package was all about.

My part of the package was about mutual recognition, with free movement of goods and with not harmonising everything. So perhaps what Mr Bloom, or his speech-writer, is suggesting is that Marmite or Branston Pickle should not move freely, or Rolls Royce, or Church’s shoes, or Burberry clothing – I do not know how much good that would do for the UK economy. Therefore, I would recommend that, if you want to be a credible EU opponent, at least read the papers on which you are going to make comments.

My second point is that this is probably a European record in terms of efficiency, because I do not know of a major legislative package which was introduced on Valentine’s Day – 14 February – 2007 by the Commission and approved by Coreper on 13 February 2008 – one day under a year. So, to all those people who were afraid that after enlargement we would become a little stiff and inefficient, I would say that this is a good example of a case where we have taken very fast decisions. I would also argue that this is probably the biggest package relating to the free movement of goods since the 1992 Delors package, if you remember. Therefore, in that sense, this was remarkably fast and, once again, I want to thank all the people who were involved in this, because it shows that the machinery works.

My third point relates to when Ms Ries said that companies hereafter will contact alexstubb.com to send their complaints if mutual recognition does not apply! If you will allow me, I will put a direct link to the Commission home page from there. Just get in touch with the Commission if you have problems with mutual recognition. That should and must be done.

My final point is that this is the first big achievement of the Slovenian Presidency; this is the first big legislative package that the Slovenian Presidency has pushed through, and I would like to congratulate it on a job well done. I know it was not easy in Coreper and I know it was not easy in the working groups, but the Presidency did an excellent job and, hopefully, it will be as successful in the final months of its Presidency.

 
  
MPphoto
 
 

  President. − On that very harmonious note, the debate is closed. The vote will take place on Thursday.

Written statements (Rule 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Iles Braghetto (PPE-DE), per iscritto. – In questa sessione plenaria abbiamo discusso il cosiddetto "pacchetto beni", che prevede norme uniformi per la commercializzazione dei prodotti all' interno dell' Unione europea e la riaffermazione dei principi di reciprocità. Il Parlamento Europeo è attualmente impegnato ad accrescere l'efficienza del marchio CE (Conformità europea), perché fornisce garanzie riguardo alla sicurezza dei prodotti e consente di identificare le merci che provengono da paesi extra UE. Da alcuni anni, tuttavia, è apparso un altro marchio ad esso graficamente quasi identico, a parte per la spaziatura fra le due lettere, che significa tuttavia ben altro: «China Export».I cittadini chiedono iniziative e sanzioni, oltre ad un potenziamento dei controlli alle dogane, per evitare che il marchio europeo CE venga indebitamente sfruttato.

Le Regioni Italiane sono afflitte da una commercializzazione diffusa di prodotti contraffatti di importazione che pero' appaiono, ad una prima vista, avere i requisiti per la loro immissione sul mercato. Questo è dovuto anche alla confusione causata dalla somiglianza fra i due marchi.

Con questo regolamento i beni potranno circolare più liberamente nell' UE incrementando cosi la scelta e la fiducia dei consumatori e semplificando la vendita delle merci.

 
  
  

(The sitting was suspended at 11.30 and resumed at 12.00)

 
  
  

PRESIDE: ALEJO VIDAL-QUADRAS
Vicepresidente

 
  
MPphoto
 
 

  Daniel Hannan (PPE-DE). – Mr President, I would like to make an unreserved apology to the President of the European Parliament, to colleagues and to the House for any offence given by the remarks I made on 31 January when opposing the new powers granted to the President over the Rules of Procedure. I realise that the reference I made offended many in this House. I hope you will accept this apology in the spirit in which it is made.

(Applause)

 
  
MPphoto
 
 

  El Presidente. − Muchas gracias, señor Hannan. Sus excusas son bien recibidas y tomamos nota de las mismas.

 

6. Време за гласуване
MPphoto
 
 

  El Presidente. − Pasamos ahora al turno de votaciones.

(Para los resultados y otros detalles de la votación: véase el Acta)

 

6.1. (A6-0025/2008, Jacek Saryusz-Wolski) Сключване на протокол към Евро-средиземноморското споразумение за асоцииране между ЕО/Държавата Израел, за да се вземе предвид присъединяването на Република България и на Румъния към Европейския съюз (вот)

6.2. (A6-0026/2008, Jacek Saryusz-Wolski) Сключване на протокол към Евросредиземноморското споразумение за асоцииране между ЕО/Арабска република Египет, за да се вземе предвид присъединяването на Република България и на Румъния към Европейския съюз (вот)

6.3. (A6-0012/2008, Jan Andersson) Минимални изисквания за здраве и безопасност, свързани с експозицията на работниците на рискове, дължащи се на физически агенти (електромагнитни полета) (вот)
  

- Antes de la votación:

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson, föredragande. − Tack herr talman! Med anledning av det brev som den europeiska fackföreningsrörelsen skickade ut till samtliga ledamöter förra veckan skulle jag vilja säga att jag kan ha förståelse för fackföreningsrörelsens synpunkter när det gäller frågan om det inte har skett någon konsultation mellan arbetsmarknadens parter och kommissionen. Det ligger dock utanför vår möjlighet att göra någonting åt detta.

Innehållet i detta direktiv ändras inte över huvud taget. Det som sker är att genomförandet skjuts upp i fyra år. Anledningen är att viss, oerhört viktig, medicinsk apparatur kanske inte skulle kunna användas om genomförandet sker i april. Det pågår för närvarande studier för att se hur man kan förena denna apparatur med direktivet.

Därför ställde vi oss bakom uppskjutandet av direktivet i full enighet i utskottet för sysselsättning och sociala frågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Günter Verheugen, Vice-President of the Commission. − Mr President, on behalf of the Commission, I would like to give the following explanation. In proposing postponement of entry into force of this directive, the Commission was reacting responsibly to new scientific evidence – I repeat, new scientific evidence – namely a study commissioned by the Government of the United Kingdom and published in June 2007. This new scientific evidence showed that the potential entry into force of the directive in its present form in April 2008 would have a major unintended detrimental effect on the practice of magnetic resonance imaging (MRI), the best performing and safest imaging technology in contemporary medicine. I would like to add, because I am responsible for that sector, that, without this technology, thousands of patients in the European Union would not get the best possible treatment. I would also like to add that our producers are world leaders in this sector.

Mr Andersson mentioned the question of consultation. I would like to say that the workers’ representatives have been fully informed and were involved in the discussions that took place with the social partners before the adoption of the Commission proposal. The difficulties which may arise from the implementation of the current directive and the future intentions of the Commission were highlighted and discussed at the level of the Advisory Committee on Safety and Health at Work created by the Council. This advisory committee includes three full members for each Member State, the national governments, trade unions and employers’ organisations.

 

6.4. (A6-0022/2008, Hans-Peter Mayer) Монтиране на устройствата за осветяване и светлинна сигнализация на колесни селскостопански или горски трактори (кодифицирана версия) (вот)
  

- Antes de la votación:

 
  
MPphoto
 
 

  Hans-Peter Mayer, Berichterstatter. − Herr Präsident, verehrte Kolleginnen und Kollegen! Zu den folgenden drei Kodifizierungen gibt es eine Neuerung: Es wird darauf hingewiesen, dass über die Vorschläge der drei juristischen Dienste des Parlaments, der Kommission und des Rats mit abgestimmt wird. Damit stimmt das Parlament erstmalig über denselben Text wie der Rat ab.

Abgesehen von diesen Abstimmungen, die ich befürworte, möchte ich darauf hinweisen, dass wir hier Dinge regeln, die nicht vom Europäischen Parlament geregelt werden sollten. Das ist nicht bürgernah, sondern macht uns in den Augen unserer Bürger nur lächerlich, wenn wir Dinge regeln, wie den Anbau der Beleuchtungs- und Lichtsignaleinrichtungen für land- und forstwirtschaftliche Zugmaschinen auf Rädern.

(lebhafter Beifall)

Viel sinnvoller wäre es, eine Richtlinie für Traktoren zu verabschieden, die allgemeine Anforderungen und Schutzbestimmungen enthält. Die Details könnten dann in Normen präzisiert werden. In Europa gibt es das Europäische Komitee für Normung (CEN) mit Sitz in Brüssel, und es gibt CENELEC, auch in Brüssel. CEN- und CENELEC-Mitglieder sind die Normungsorganisation von dreißig Ländern, darunter alle Länder der EU und der EFTA.

Dieses Prinzip der allgemeinen Richtlinien mit dem Verweis auf europäische Normen gibt es bereits in mehr als 25 anderen Sektoren. Warum sollten wir das nicht auch für Traktoren einsetzen? Ich nehme an, dass unser anwesender Kommissar, Herr Verheugen, auch dieser Meinung ist. Wir wollen better regulation, wir als Parlamentarier sollten hier mit gutem Beispiel vorangehen.

(Beifall)

 

6.5. (A6-0016/2008, Hans-Peter Mayer) Задължителни регистрационни табели и обозначения на моторни превозни средства и техните ремаркета (кодифицирана версия) (вот)

6.6. (A6-0017/2008, Hans-Peter Mayer) Устройства за осветяване на задната регистрационна табела на моторните превозни средства и на техните ремаркета (кодифицирана версия) (вот)

6.7. (A6-0018/2008, Francesco Enrico Speroni) Заглушаване на радиосмущения, причинени от селскостопански или горски трактори (кодифицирана версия) (вот)

6.8. (A6-0019/2008, Francesco Enrico Speroni) Ниво на шума, възприемано от водачите на селскостопански или горски колесни трактори (кодифицирана версия) (вот)

6.9. (A6-0020/2008, Francesco Enrico Speroni) Създаване на Европейска агенция за околната среда и Европейска мрежа за информация и наблюдение на околната среда (кодифицирана версия) (вот)

6.10. (A6-0021/2008, Francesco Enrico Speroni) Структура и ставки на акциза върху тютюневи изделия (кодифицирана версия) (вот)

6.11. (A6-0512/2007, Ruth Hieronymi) Споразумение между Европейската общност и Конфедерация Швейцария в аудиовизуалната област (вот)

6.12. (A6-0007/2008, Klaus-Heiner Lehne) Защита на привилегиите и имунитета на Claudio Fava (вот)

6.13. (A6-0008/2008, Aloyzas Sakalas) Защита на привилегиите и имунитета на Witold Tomczak (вот)

6.14. (A6-0011/2008, Janelly Fourtou) Митнически кодекс на Общността (вот)

6.15. (A6-0488/2007, Bill Newton Dunn) Правилно прилагане на нормативната уредба в областта на митническите и земеделските въпроси (вот)

6.16. (A6-0010/2008, José Javier Pomés Ruiz) Прозрачност във финансовата област (вот)

6.17. (A6-0009/2008, Francesco Musotto) относно защитата на финансовите интереси на Общността - борбата срещу измамите - годишни доклади за 2005 г. и 2006 г. (вот)

6.18. (A6-0015/2008, Gérard Deprez) Фактори, които насърчават тероризма и благоприятстват вербуването на терористи (вот)

6.19. (A6-0002/2008, Ignasi Guardans Cambó) По-добър достъп до външни пазари за европейските предприятия (вот)
  

- Antes de la votación del apartado 35:

 
  
MPphoto
 
 

  Ignasi Guardans Cambó, Ponente. − Señor Presidente, querría proponer a la Cámara una enmienda oral al apartado 35. Si se votara, dejaría sin contenido la enmienda 24. En inglés quedaría como sigue:

‘Invites the European Union’s trade partners to progressively reduce or dismantle barriers restricting market access for goods’

El resto del texto quedaría igual. En lugar de pedir que se desmantelen, de forma radical e inmediata, todas las barreras al acceso al mercado, se pide que se reduzcan de forma progresiva o, en su caso, que se desmantelen esas barreras al acceso al mercado.

 
  
  

(El Parlamento admite la enmienda oral)

 
  
MPphoto
 
 

  El Presidente. − Se cierra el turno de votaciones.

 

7. Обяснения на вот
  

Explicaciones de voto orales

 
  
  

- Informe: Bill Newton Dunn (A6-0488/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – Pane předsedo, pozemní i mořské hranice se rozšířením posunuly, celníci dnes mají další úkoly, nejen kontrolu cel, ale i boj proti padělkům, proti praní špinavých peněz, drogám, obcházení antidumpingu či zdravotních opatření na ochranu spotřebitele. Proto jsem velmi uvítala a podpořila návrh Komise, který umožní vyšší stupeň koordinace institucí členských států včetně úzké součinnosti s Europolem, Frontexem, Interpolem či Světovou celní organizací. Žádáme však také, aby instituce třetích zemí, které tak budou získávat obchodní a osobní údaje od členských států, zajistily stejné standardy ochrany dat jako má Evropská unie. Děkuji poslancům, že dnes podpořili tyto návrhy našeho výboru v plném znění. Děkuji také zpravodajům za pečlivou práci.

 
  
  

- Informe: Francesco Musotto (A6-0009/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys (NI). – Mijnheer de Voorzitter, ik heb voor het verslag Musotto gestemd omdat het inzake fraude en fraudebestrijding vele dingen bij de naam noemt Het geeft mij ook een déja vu-gevoel wanneer er in het verslag bijvoorbeeld sprake is van de miljoenen onterecht betaalde bedragen en niet-subsidiabele uitgaven. Denk hier bijvoorbeeld aan de honderden miljoenen euro's aan Europees geld die al in de bodemloze putten van de corrupte Waalse PS-staat zijn gevloeid. Een staat waarvan tal van bestuurders in opspraak zijn gekomen, onder meer wegens verduistering van gelden. Wanneer er in het verslag sprake is van het gebrekkige toezicht door de Commissie, denk ik automatisch terug aan de woorden van de Waalse collega Deprez die het nog begin deze maand had over - ik citeer - "slechte projecten waarvoor niet enkel Wallonië maar ook de Commissie verantwoordelijk is omdat zij deze projecten goedkeurt".

 
  
  

- Informe: Gérard Deprez (A6-0015/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Hubert Pirker (PPE-DE). – Herr Präsident! Der ursprünglich vorgelegte Bericht war ein guter Bericht, weil er nämlich klare unterstützende Maßnahmen im Kampf gegen den Terrorismus vorgesehen hat, wie etwa die Prävention, die gestärkt werden müsste, oder die verstärkte polizeiliche Zusammenarbeit, einen verstärkten Datenaustausch und auch die Hilfe für Opfer von Terror.

Durch die Abstimmungen heute ist der Bericht aber gänzlich verändert worden. Es sind wesentliche Elemente aus dem Bericht hinausgestimmt worden: So sind z. B. die Dschihadisten plötzlich keine terroristisch gefährliche Organisation mehr. Andere, nicht akzeptable Positionen sind in den Bericht hineingestimmt worden, sodass ich gegen den Bericht stimmen musste, wie es die Mehrheit des Hauses auch getan hat. Es ist schade um die ursprüngliche Vorlage, weil es gut gewesen wäre, bessere politische und technische Instrumentarien im Kampf gegen den Terror und für mehr Sicherheit in die Hand zu bekommen.

 
  
MPphoto
 
 

  Frank Vanhecke (NI). – Voorzitter, ik heb vanzelfsprekend tegen het verslag Deprez gestemd omdat ik het fundamenteel oneens ben met de gedachte dat het jihad-terrorisme eigenlijk louter een soort gevolg zou zijn van discriminatie en van een zogenaamd sociaal isolement waarvan de islamieten in Europa het slachtoffer zouden zijn. Eerlijk gezegd, ik ken heel wat mensen van mijn eigen volk, ik ken heel wat autochtonen die écht het slachtoffer zijn van sociaal isolement in islamitische wijken van onze grote steden en die zich helemaal niet aan terrorisme bezondigen, wel integendeel. Aan een dergelijk mea culpa doe ik dus niet mee. Het leggen van de schuld bij de perfide Europeanen mag dan misschien politiek correct zijn, juist of correct in de echte zin van het woord is het allerminst, integendeel. Wanneer in godsnaam zal dit Parlement nu eindelijk eens erkennen dat islamitische terreur niets te maken heeft met discriminatie of met sociale achteruitstelling, maar rechtstreeks voortvloeit uit de wereldvisie van de islam zelf?

 
  
  

- Informe: Ignasi Guadans Cambó (A6-0002/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Syed Kamall (PPE-DE). – Mr President, I think we need to recognise, when we are talking about regions trading with each other, that it is not countries that trade with each other, but people and businesses that trade with each other. One of the errors of this particular report was that it failed to recognise the substantial trade barriers that stand in the way of entrepreneurs who wish to trade with the EU from third countries.

That is why I am pleased to announce a cross-party campaign, involving NGOs and civil society organisations, as well as grass-roots campaigners, called the Real Trade Campaign, which has five main aims: to abolish agricultural tariffs on imports; to abolish agricultural subsidies; to liberalise the rules of country of origin; to put more emphasis on aid for trade; and to encourage low income countries progressively to lower their trade barriers to each other in the hope that they will be part of the world community when it comes to trade and, eventually, trade more with us. This report was unbalanced in not recognising that those barriers exist from the EU perspective, which is why I voted against it.

 
  
  

Explicaciones de voto por escrito

 
  
  

- Informe: Jan Andersson (A6-0012/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), por escrito. Antes de mais é preciso dizer que o nosso voto contra é um protesto contra o adiamento da entrada em vigor de uma Directiva sobre a segurança e saúde dos trabalhadores, neste caso de uma directiva adoptada em 2004, que estabelece os valores-limite da exposição dos trabalhadores aos campos eléctricos, magnéticos e electromagnéticos, bem como medidas preventivas, de informação e formação. A Comissão Europeia propõe, agora, uma nova directiva exclusivamente para adiar a transposição daquela directiva em quatro anos.

Não deixa de ser caricata a apresentação pela Comissão Europeia desta proposta de adiamento. Alega, para o efeito, que a comunidade médica comunicou as suas preocupações quanto à aplicação da Directiva e que foram entretanto solicitados vários estudos. É pena que semelhante preocupação quanto aos efeitos desta Directiva não exista com os efeitos de outros instrumentos legislativos e orientações políticas cujo objectivo é a liberalização de serviços e bens públicos e a desregulamentação das relações laborais e dos direitos dos trabalhadores. Só quando há defesa de direitos e da saúde dos trabalhadores é que a Comissão Europeia pede mais estudos para adiar. É inaceitável.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), in writing. − I welcome the report on exposure of workers to the risks arising from physical agents. The possible consequences which the transposition of the 2004 directive, outlining minimum safety standards for those using physical agents, could have on the development and use of Magnetic Resonance Imaging (MRI) in medicine make the recommendations of the report sound and logical. With the emergence of new studies calling into question the basis on which the directive’s recommendations are based, we must allow time for this new information and the directive to be analysed. I therefore support the call to postpone the deadline of 30 April 2008 by four years, and have voted in favour of this report.

 
  
MPphoto
 
 

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE), písomne. − Rád by som zdôraznil, že požiadavka na vykonanie opatrení na zvýšenie bezpečnosti a ochrany zdravia zamestnancov vychádza predovšetkým z hodnotenia rizík. Hodnotenie rizík patrí medzi základné povinnosti zamestnávateľa, ak jeho zamestnanci pracujú v prostredí, ktoré obsahuje činidlá ohrozujúce ich zdravie.

Ak posúdenie rizika preukáže možné riziko, je potrebné vykonať opatrenia, ktoré ho majú odstrániť alebo znížiť na najnižšiu možnú mieru. Považujem za dôležité, aby tieto opatrenia boli vykonané predovšetkým pri zdroji. K ďalším opatreniam patria napríklad voľba iného pracovného postupu, technické opatrenia na zníženie emisií, zmena riešenia pracovísk a pracovných miest, obmedzenie dĺžky a intenzity expozície, dostupnosť vhodných osobných ochranných pracovných prostriedkov a pod.

Súhlasím s názorom, že zamestnávateľ je povinný zabezpečiť dohľad nad zdravím zamestnancov, u ktorých výsledky posúdenia preukázali špecifické zdravotné riziko. Súčasťou zdravotného dohľadu sú lekárske preventívne prehliadky, ktorých cieľom je včasné stanovenie začínajúcich zmien zdravotného stavu a predchádzanie poškodeniu zdravia v dôsledku expozície elektromagnetickým poliam. Výsledky zdravotného dohľadu môžu byť dôvodom k preskúmaniu posúdenia rizika, ako aj k vykonaniu doplňujúcich opatrení.

Na záver chcem podotknúť, že ako lekár oceňujem, že smernica EP 2004/40/ES upravuje akčné a limitné hodnoty jednotlivých zložiek elektromagnetických polí, ako aj požiadavky na bezpečnosť a ochranu zdravia zamestnancov exponovaných elektromagnetickým poliam pri práci.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE), par écrit. – Les ondes électromagnétiques artificielles ont des conséquences non négligeables pour la santé des citoyens européens, au premier rang desquels les travailleurs, qui doivent être protégés des champs électromagnétiques comme ils le sont déjà par deux directives européennes qui fixent des valeurs limites d'exposition pour le bruit et les vibrations.

Non, les champs électromagnétiques, émis tant par les radios et appareils électroniques que par les appareils de téléphonie divers – antennes et téléphones mobiles, téléphones portables à base fixe et WiFi – ne sont pas sans danger!

C'est ce que révèle le récent rapport BioInitiative avec des conclusions sans appel: risques de cancers, de maladie d’Alzheimer, de problèmes nerveux engendrés par une exposition chronique et/ou trop importante aux ondes électromagnétiques. Une menace sanitaire relayée récemment par l'Agence européenne pour l'environnement.

C'est pourquoi j'ai voté pour le rapport du président Andersson, qui vise à protéger la santé des travailleurs tout en tenant compte des préoccupations exprimées par la communauté médicale pour une compatibilité du droit communautaire avec les techniques d'imagerie par résonance magnétique (IRM). Une pratique médicale vitale pour certains patients, qu'à mon sens il eût mieux valu faire bénéficier d'une dérogation, plutôt que de reporter de 4 ans l'ensemble de la directive!

 
  
  

- Informe: Hans-Peter Mayer (A6-0016/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), por escrito. Embora estejamos num processo de codificação, que em nada altera a legislação existente, a questão de fundo que se coloca é a da necessidade de um conjunto de directivas comunitárias sobre um conjunto de aspectos parcelares de tractores e outros veículos a motor e seus reboques, como constam de vários relatórios hoje votados em sessão plenária, na sua versão codificada.

Aí está uma área em que me parece excessiva a legislação comunitária. Provavelmente bastaria a existência de legislação geral sobre veículos a motor, que contemplasse os aspectos gerais, sem necessidade de multiplicar directivas relativamente a cada uma das áreas, como agora acontece, de que são exemplos: supressão dos parasitas eléctricos produzidos pelos tractores agrícolas ou florestais (compatibilidade electromagnética); nível sonoro à altura dos ouvidos dos condutores de tractores agrícolas ou florestais de rodas; iluminação da chapa de matrícula da retaguarda dos veículos a motor e seus reboques.

O voto a favor da codificação em nada altera esta opinião.

 
  
  

- Informe: Francesco Speroni (A6-0020/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Genowefa Grabowska (PSE), na piśmie. − W pełni popieram dyskutowane sprawozdanie i uważam, iż odegra ono dużą rolę w kontekście uproszczenia i uporządkowania prawa wspólnotowego. Jest to szczególnie ważne dla budowy społeczeństwa obywatelskiego, jako że przejrzystość i dostępność systemów prawa europejskiego dla każdego obywatela daje mu nowe możliwości korzystania z przysługujących mu konkretnych uprawnień.

Ten cel nie może zostać osiągnięty tak długo, jak liczne i wielokrotnie zmieniane przepisy pozostają rozproszone, tak iż trzeba ich szukać częściowo w oryginalnym akcie, a częściowo w późniejszych aktach zmieniających. Wymaga to pracochłonnego porównywania wielu różnych aktów w celu ustalenia obowiązujących norm prawnych. Z tego powodu ujednolicenie przepisów często zmienianych jest potrzebne, aby prawo wspólnotowe stało się jasne i zrozumiałe.

Dlatego w pełni popieram ujednolicenie rozporządzenia Rady (EWG) nr 1210/90 z dnia 7 maja 1990 r. w sprawie ustanowienia Europejskiej Agencji Ochrony Środowiska oraz Europejskiej Sieci Informacji i Obserwacji Środowiska.

 
  
  

- Informe: Francesco Speroni (A6-0021/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater röstade för detta betänkande om kodifiering som är en viktig del av arbetet med att öka gemenskapsrättens klarhet och överskådlighet. Betänkandet innebär inte någon förändring i sak utan sammanför ett antal olika direktiv i en sammanhängande text. En sådan förenkling ställer vi oss självklart positiva till. Det bör dock understrykas att vår röst för detta inte innebär att vi är tillfredsställda med den nuvarande lagstiftningens utformning. Vi vill i framtiden se höjda minimiskatter på tobak och en reell förenkling av regelverket. Dessutom bör det säkerställas att skattenivåerna för olika typer av tobak verkar konkurrensneutralt.

 
  
  

- Informe: Janelly Fourtou (A6-0011/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), por escrito. Este regulamento substitui o Regulamento (CEE) n.º 2913/92 que estabeleceu o código aduaneiro comunitário. As justificações apresentadas são as alterações que, entretanto, lhe foram introduzidas.

O Código Aduaneiro Comunitário (CAC) foi estabelecido pelo Reg. nº 2913/92. Já então era um documento extenso e de grande complexidade técnica que regulava as matérias aduaneiras da Comunidade.

Cada matéria específica dentro do CAC foi sendo objecto de discussão pelos especialistas da respectiva área e as questões do CAC abordadas no respectivo Comité.

Num mundo em que o comércio está dominado pelas grandes empresas transnacionais, este projecto de Código teria de reflectir e servir os interesses dessas mesmas transnacionais, reduzindo o tempo de circulação das mercadorias e simplificando os procedimentos aduaneiros.

Outra questão é saber se com essa simplificação foram também adoptadas medidas visando o combate à fraude aduaneira.

Parece ter sido privilegiada a simplificação em detrimento do combate à fraude. Não é, aliás, por acaso que frequentemente os textos comunitários e/ou as respectivas traduções falam em “facilitação” e não em simplificação. Foge-lhes a boca para a verdade.

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE), písomne. − Falšovanie a pašovanie tovarov sa realizuje v dnešnej dobe spôsobmi, ktorých odhalenie si vyžaduje integrovaný prístup v riešení nových úloh colných orgánov a zároveň vysokú odbornosť colného personálu.

EÚ je spoločnou colnou úniou, preto colný kódex patrí medzi najdôležitejšie nástroje. Modernizácia colného kódexu znamená úplné prepracovanie pôvodného znenia prijatého v roku 1992 v súlade s požiadavkami elektronického colného a obchodného prostredia.

Čo bude znamenať modernizácia colného kódexu? V prvom rade zmodernizuje kontrolné nástroje, zabezpečí výmenu elektronických dát a interoperabilitu národných colných systémov. Zjednoduší colné predpisy a administratívne postupy tak z hľadiska colných orgánov, ako aj z hľadiska hospodárskych subjektov. Novinkou je centralizovaný colný postup, ktorý posilňuje spoluprácu medzi členskými štátmi a Európskou úniou. Jednoduché, rýchlejšie a hlavne spoločné colné konanie v rámci jedného kontaktného miesta má veľký potenciál zredukovať byrokraciu.

Po troch rokoch intenzívnej inštitucionálnej práce môžeme s hrdosťou pripísať Európskemu parlamentu významný úspech na zmodernizovaní colníctva. Pri tejto príležitosti by som chcela vysoko vyzdvihnúť náročnú prácu colníkov, bez ktorej si nevieme predstaviť ochranu vonkajších hraníc Únie.

Som presvedčená, že sme už dnes pripravili praktický darček k 40. výročiu našej Colnej únie, ktoré si pripomenieme 1. júla 2008. Som rada, že som mohla svojim hlasom prispieť k modernizácii colného kódexu.

 
  
  

- Informe: Bill Newton Dunn (A6-0488/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), per iscritto. − Signor Presidente, onorevoli colleghi, esprimo il mio sostegno a favore della relazione Dunn. L'obiettivo della proposta è quello di conformare l'attuale regolamento (CE) n. 515/97 ai nuovi poteri della Comunità nel settore della cooperazione doganale, rafforzando la cooperazione e gli scambi di dati tra gli Stati membri e tra questi e la Commissione. Lo stesso costituisce la base giuridica delle richieste di assistenza che si scambiano le autorità competenti per combattere le irregolarità e le frodi.

Nonostante i buoni risultati raggiunti finora, infatti, vari motivi inducono ad una modifica del testo, legati soprattutto al cambiamento del contesto e dell'equilibrio istituzionale. Pertanto, si cerca di assicurare un più incisivo coordinamento a livello comunitario, alla luce dei nuovi strumenti previsti dal diritto europeo, tenuto conto che al momento dell'adozione del regolamento (CE) n. 515/97 non c'era ancora nel trattato un articolo relativo alla cooperazione doganale (artt.135 e 280).

 
  
  

- Informe: José Javier Pomés Ruiz (A6-0010/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Alessandro Battilocchio (PSE), per iscritto. − Signor Presidente, onorevoli colleghi, saluto con soddisfazione la relazione presentata del collega Pomés Ruiz che rappresenta un ulteriore atto di responsabilità e trasparenza da parte delle istituzioni europee, volto a permettere a tutti i cittadini di esaminare e verificare più da vicino il processo decisionale nell'ambito dell'utilizzo dei fondi UE, rafforzando di fatto i principi base del nostro sistema democratico.

L'iniziativa parlamentare richiede espressamente la pubblicazione dei beneficiari dei fondi UE, indipendentemente dal fatto che si tratti di sovvenzioni, appalti, spese agricole o strutturali o altri tipi di finanziamento. Alla CE viene inoltre richiesto di effettuare una valutazione di fattibilità di un "sistema di informazione" destinato al grande pubblico, in grado di indicare tutti i dati sugli importi e sui singoli beneficiari della complessa attività di finanziamento attuata dall'UE

Prevedendo altresì delle norme etiche per i titolari di cariche pubbliche, una lista nera dei frodatori, la divulgazione dei nomi dei lobbisti e di tutti gli esperti che assistono la Commissione, il rapporto Ruiz consentirebbe la creazione di un efficiente e trasparente sistema di controllo sulla gestione e sull'efficacia dell'utilizzo dei fondi UE.

 
  
MPphoto
 
 

  Adam Bielan (UEN), na piśmie. − Popieram inicjatywę dotyczącą przejrzystości wydatków z budżetu Unii Europejskiej. Źródła informacji o wydatkach powinny być przejrzyste, ale przede wszystkim opracowane w sposób praktyczny. Często słyszę uwagi od polskich przedsiębiorców, że dostęp do wyżej wymienionych źródeł informacji jest bardzo zróżnicowany, co w znacznym stopniu utrudnia użytkownikom porównanie, ocenę, lub wyciągnięcie odpowiednich wniosków co do ich własnych projektów.

Brak przejrzystości wydatków z budżetu UE prowadzi często do wielu nieprawidłowości. W nowych państwach członkowskich, w tym w Polsce, gdzie doświadczenie beneficjentów w kwestii pozyskiwania środków unijnych jest relatywnie krótkie, klarownie przedstawiona informacja może okazać się niezmiernie pomocna.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), por escrito. Independentemente de um ou outro aspecto que nos merece alguma interrogação, consideramos que, em termos gerais, o relatório coloca um conjunto de questões de plena importância e actualidade.

Na sequência da chamada Iniciativa Europeia em matéria de transparência, lançada em Novembro de 2005 pela Comissão, o relatório reafirma a necessidade de se instaurarem e colocarem em pleno funcionamento os mecanismos que permitam dar a conhecer, por exemplo, os beneficiários finais dos diferentes fundos estruturais, disponibilizando publicamente e de forma organizada esta informação.

O relatório sugere que os diversos beneficiários podem receber fundos da UE a título de vários programas ou sectores de actividade comunitária, pelo que reconhece que poderia ser instrutivo,..., dispor da possibilidade de identificar todos os montantes pagos a um determinado beneficiário no conjunto dos sectores - uma informação inestimável, por exemplo, no caso das deslocalizações de empresas, que o digam os trabalhadores...

O relatório aborda ainda outros importantes aspectos, como a declaração de interesses financeiros de titulares de cargos públicos nas instituições da UE, sugerindo o estabelecimento de normas, ou, ainda, a composição dos denominados grupos de peritos (formais ou informais) que a Comissão decide constituir para a assistir nas suas iniciativas, nomeadamente legislativas, sugerindo que seja conhecida a sua composição.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), in writing. − I voted in favour of my own group's amendments on the Pomés Ruiz report, which were all adopted. It is important that the membership of Commission expert groups is fairly balanced and that the process for selecting such groups is fully open and transparent. It is to be hoped that the Commission takes heed of today's call from this institution.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Liberadzki (PSE), na piśmie. − Pan José Javier Pomés Ruiz słusznie ocenia, iż przejrzystość implikuje łatwość dostępu do informacji o beneficjentach, wiarygodność tych informacji oraz możliwość ich wykorzystania do dalszych badań, porównań i oceny.

Zgadzam się z inicjatywą, aby we wszystkich dokumentach odnoszących się do budżetu UE i/lub projektów i programów będących w gestii Komisji, wyraźnie wskazywać adresy stron internetowych zawierających informacje o beneficjentach środków finansowych UE zarządzanych bezpośrednio i centralnie przez Komisję.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), in writing. − I welcome the report on transparency in financial matters. Any move to improve the quality and availability of information, especially on agricultural policy and Structural Funds (which has proved difficult for the public to obtain), is a positive step towards the EU assuming its democratic obligations.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), schriftlich. Ein Schritt in die richtige Richtung, um etwas Licht in den Beihilfen-Dschungel zu bringen und dem einfachen Bürger den Zugang zu erleichtern beziehungsweise ihm einen Einblick in meist undurchsichtige Vorgänge zu gewähren. Zu gewährleisten ist in diesem Zusammenhang allerdings, dass nicht wieder nur hochbezahlte Lobbyisten einen Vorteil aus solchen Datenbanken ziehen, sondern dass auch KMU und der normale Bürger dadurch die Möglichkeit erhalten, durch logisch nachvollziehbare Prozesse die für sie interessanten Beihilfen beziehungsweise Förderungen zu lukrieren.

Was eine Berufsethik für Organe betrifft, ist diese auf jeden Fall zu begrüßen. Wer öffentliche Mittel vergeben kann, sollte schon aus Gründen des Bürgervertrauens in die öffentliche Verwaltung über jeden Verdacht erhaben sein. Dabei ist allerdings Vorsicht geboten, denn eine solche Kontrolle kann nicht soweit gehen, das Organ und seine Angehörigen völlig zu durchleuchten und einen gläsernen Menschen zu schaffen. Im Rahmen des Datenschutzes ist aber ein derartiges Reglement, also eine Festschreibung einer Art Berufsethik in den oben genannten Grenzen jedenfalls zu begrüßen.

Die Einrichtung einer „schwarzen Liste“ bedarf sicher noch einiger Diskussionen über die Art und Weise, wie eine solche Umsetzung stattfinden kann, da hier wieder der Datenschutz eine wesentliche Rolle spielen wird.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), por escrito. De quem administra verbas públicas espera-se e exige-se a maior racionalidade na gestão, o maior rigor na apresentação dos resultados da actividade desenvolvida e uma total transparência. Os contribuintes - porque, em última análise, são eles os financiadores de todas as verbas públicas - têm o direito (que devem exercer) de querer saber quem gasta e como gasta os fundos colocados à disposição dos interesses da comunidade. Por esta razão, este relatório, sustentado por uma comunicação da Comissão Europeia que apresenta um conjunto de propostas que merecem, na sua maioria, o nosso acordo, recebeu o meu voto favorável. Resta-me acrescentar que creio que os princípios e regras aplicáveis às verbas comunitárias, em particular às que são geridas directamente pelas Instituições europeias, devem ser igualmente aplicáveis, mutatis mutandis, às restantes verbas públicas, designadamente às verbas comunitárias geridas pelos Estados-Membros.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Jan Szejna (PSE), na piśmie. − Głosuję za przyjęciem sprawozdania pana posła José Javiera Pomés Ruiz w sprawie przejrzystości w kwestiach finansowych.

Poseł sprawozdawca porusza w sprawozdaniu szereg bardzo ważnych kwestii odnoszących się do zarządzania finansami wspólnotowymi, jak ujawnianie informacji o beneficjentach środków finansowych UE, oświadczenia o powiązaniach finansowych osób sprawujących urząd publiczny w instytucjach UE, czy zarządzanie w instytucjach i ich roczne sprawozdanie z działalności.

Musimy dążyć do ciągłego usprawniania procedury zarówno zarządzania finansami wspólnotowymi, jak i procedury kontroli wydatków, ze szczególnym uwzględnieniem roli Parlamentu Europejskiego jako instytucji udzielającej absolutorium za wykonanie budżetu. Należy stawiać na przejrzystość i dokładność rozliczeń środków finansowych.

 
  
  

- Informe: Francesco Musotto (A6-0009/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), por escrito. O combate à fraude e ao uso indevido de fundos públicos, neste caso comunitários, deve constituir uma prioridade em cada um dos Estados-Membros. Para tal, é fundamental que cada um dos Estados esteja dotado dos meios humanos e materiais necessários que lhe permitam desempenhar adequadamente esta sua função.

Será de sublinhar que, ao mesmo tempo que se reafirma a responsabilização dos Estados na protecção dos interesses públicos - como faz o relatório -, simultaneamente se promovem políticas que desvalorizam e retiram aos Estados funções que deverão ser suas, nomeadamente através do desmantelamento de serviços da administração pública, da permanente desqualificação e dispensa dos seus trabalhadores e do recurso a entidades privadas para desempenharem algumas dessas funções. Aliás, em nossa opinião, o relatório deveria debruçar-se sobre as consequências para a gestão dos fundos públicos da transferência de funções do serviço público para empresas privadas.

Saliente-se ainda que deveria ser avaliado o quanto a excessiva complexidade e a inadequação das regras, assim como a morosidade na concessão dos fundos, contribuem para as irregularidades detectadas.

No entanto e pelo contrário, as propostas constantes no relatório incidem essencialmente numa perspectiva punitiva, nomeadamente ao propor processos de infracção e de suspensão dos pagamentos intercalares aos Estados-Membros.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), in writing. − I supported the Musotto report on the fight against fraud. Misspending and mismanagement of Community money is something which regularly features in the press and media across the EU. It is essential that fraud is tackled effectively and in this regard the Member States have a huge roll to play alongside the various EU bodies.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), per iscritto. − Signor Presidente, onorevoli colleghi, voto a favore della relazione dello stimatissimo collega Musotto. Le due relazioni richiamano la necessità di una maggiore attenzione verso alcuni Paesi ritrosi a trasmettere informazioni in formato elettronico, ovvero ad adeguarsi ai sistemi di gestione e controllo. Mi compiaccio con il relatore, il quale ha richiamato l'importanza di porre particolare attenzione all'andamento dell'attività di contrasto alle frodi comunitarie condotta dai Paesi che danno prova di una non adeguata efficienza dei sistemi di controllo e, in alcuni casi, di un basso livello di conformità con gli standard europei. Ritengo fondamentale, infatti, un controllo attento delle spese della Comunità. Ancora più importante è la lotta contro le malversazioni, visto che il denaro dei contribuenti europei va utilizzato per aumentare ulteriormente gli standard di vita.

 
  
  

- Informe: Gérard Deprez (A6-0015/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater röstade för Deprez betänkande om hur unionen och medlemsstaterna bör gå vidare i arbetet med att stävja stödet för terrorismen och ökad rekrytering av terrorister. EU behöver beakta dessa aspekter i arbetet mot terrorismen och förbättra kunskaperna om orsakerna till terrorismhandlingar och radikalisering, som i dag är begränsade. Men detta måste göras med strikt respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och på ett sätt som hör hemma i ett öppet, demokratiskt och rättssäkert samhälle. Grundlagsfästa rättigheter såsom tryckfrihet respektive yttrande- och föreningsfrihet får inte på något sätt inskränkas.

 
  
MPphoto
 
 

  Glyn Ford (PSE), in writing. − I will be supporting Mr Deprez’s report on the factors favouring support for terrorism and the recruitment of terrorists. Nevertheless, I want to make two points. First, I want to raise the ‘Nelson Mandela’ question. We must distinguish between those fighting oppression and vicious authoritarian regimes like the apartheid regime in South Africa, and the nihilism of the 9/11 bombers. I would not have supported the Rivonia bombing, but neither would I, if Nelson Mandela had fled to Europe, have supported his extradition to a South Africa where he faced the death penalty.

Second, the West has to recognise that on occasion our actions or inaction in the Middle East, in Palestine and elsewhere contributes to rising hostility and terrorism towards ourselves. Sometimes we can be our own worst enemies.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), par écrit. – Deux choses m'ont choqué dans le rapport Deprez sur le terrorisme. La première, c'est le silence sur une des causes principales de la menace terroriste en Europe: l'afflux migratoire incontrôlé de populations ne désirant pas s'intégrer ou s'assimiler, mais au contraire désireuses de vivre selon leurs propres lois dans leurs sociétés "d'accueil", et même de les leur imposer.

La deuxième, c'est la culpabilisation: selon vous, l'Europe n'en fait jamais assez dans le renoncement à ce qu'elle est, à ses identités nationales et à sa civilisation commune. Elle n'en fait jamais assez dans la relativité de ses valeurs, au nom de la tolérance et du "droit à la différence". Elle n'en fait jamais assez dans la discrimination des siens au profit des éléments étrangers, de nationalité, de culture ou de civilisation, qui vivent sur son territoire. Elle serait, au fond, responsable de ce qui lui arrive. Mais les auteurs des attentats de Londres étaient des citoyens britanniques, nés sur le territoire britannique, disposant de statuts professionnels enviables ! Ni exclus, ni victimes: en guerre !

Le fait est que les sociétés multiculturelles et communautarisées que vous appelez de vos voeux sont des sociétés par nature multiconflictuelles. Et que ce sont nos reniements qui alimentent la haine et le mépris.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), por escrito. Apesar do relatório conter aspectos que valorizamos e consideramos positivos no quadro do agravamento da situação mundial, entre outros aspectos, este não se demarca nem denuncia os reais objectivos e consequências da denominada luta contra o terrorismo, designadamente como factor que promove, por si mesmo, e incentiva o terrorismo.

O relatório alude, embora de forma mitigada, à necessidade fundamental da resolução diplomática e pacífica dos conflitos no mundo, no entanto não aponta que como primeiros factores que incentivam o terrorismo se encontram a espiral de violência alimentada pela militarização das relações internacionais, as agressões à independência dos Estados e à soberania dos povos, o terrorismo de Estado, a violação das liberdades, direitos e garantias fundamentais dos cidadãos, a exploração capitalista desenfreada, o desumano aprofundamento das desigualdades e das injustiças e a existência de milhões de seres humanos vivendo em situações desesperadas - como no Afeganistão, no Iraque ou na Palestina.

Consideramos que uma análise séria do terrorismo - em todas as suas formas, incluindo o terrorismo de Estado - exigirá a sua contextualização política, expondo-se, desta forma, as suas causas profundas e as políticas que estão na sua origem, como a dita luta contra o terrorismo de que os EUA e os seus aliados são protagonistas.

Daí a nossa abstenção.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean Lambert (Verts/ALE), in writing. − I supported today's amendments stating that radicalisation should only be seen in terms of a clear link to violence and that civil liberties should be of paramount importance. The latter should not need repeating – we describe ourselves as a Union based on human rights and civil liberties. Indeed, the majority of the proposals in this report are already EU policy, which makes me wonder why we need yet another report.

I voted against the final report, not because I support the PPE position or the narrow Spanish domestic debate which so frequently poisons our discussions on tackling terrorism in this House, but because we have decided to consider the inclusion of the justification of terrorism in our anti-terrorism package. This may seem a small thing but we already know academic freedom, political debate and anti-radicalisation work are being limited by fears engendered by such legislation. Young Muslims have told me that they are frightened to discuss issues such Palestine or Iraq in case their criticism and explanation of how they feel are interpreted as justification or glorification and they end up in court. Parliament could have voted this paragraph out but chose not to.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Lang (NI), par écrit. – Ce rapport consacré à l'éradication du terrorisme est un énième pensum à la gloire des droits de l'homme et de la lutte contre les discriminations. En effet, à force de multiplier les mises en garde contre d'éventuelles atteintes aux libertés fondamentales, comme notamment la liberté d'expression ou celle de religion, les moyens de lutte contre le terrorisme deviennent désuets.

On l'aura compris, pour le Parlement européen, la préservation des droits de tous poils et le politiquement correct sont plus importants que la sécurité des citoyens de l'Union européenne.

Ainsi, dans ce rapport sur les facteurs encourageant le terrorisme, il n'y a pas un mot sur les mosquées, pourtant, on le sait, véritables centres de recrutement des futurs terroristes islamistes. Pas un mot non plus sur les imams de France, de Belgique, des Pays-Bas ou du Danemark, véritables agents recruteurs d'une jeunesse musulmane en quête de djihad.

Ne pas choquer. Ne pas provoquer les susceptibilités religieuses des uns et des autres. Ne pas discriminer. Ce n'est certainement pas la bonne formule magique pour lutter efficacement contre le terrorisme islamique qui ne cesse de croître. Bien au contraire.

 
  
MPphoto
 
 

  Roselyne Lefrançois (PSE), par écrit. – Ce rapport est le fruit d'un travail d'amendement considérable réalisé par les membres des groupes PSE, Verts-ALE, GUE et ALDE en commission des libertés civiles, de la justice et des affaires intérieures. D'un texte stigmatisant de manière scandaleuse l'Islam et les musulmans, cette majorité progressiste de centre gauche a réussi à faire un texte équilibré, soulignant la diversité des facteurs encourageant le terrorisme (économiques, sociaux, etc.), la nécessité de respecter les droits fondamentaux ou encore l'importance de la lutte contre les discriminations et de la promotion de l'égalité des chances, en particulier dans les domaines de l'éducation, de la formation et de l'emploi.

Deux ou trois points de ce rapport me paraissent cependant contestables, en particulier la référence à un "Islam modéré", ou encore "la surveillance de tous les lieux où l'on diffuse une propagande incitant des personnes à commettre des actes terroristes".

Mais si je ne peux apporter mon soutien plein et entier à ce rapport, le rejeter reviendrait à donner raison à la droite et à anéantir des mois d'efforts.

C'est pourquoi une abstention raisonnée et expliquée constitue à mes yeux la voie la plus sage.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), in writing. − This report sought to outline a set of European norms and principles in the fight against terrorism. The opposition from the right to the report means that aid to victims, making the support of terrorist activity a criminal offence in all Member States and encouraging the need for political dialogue, will not form part of a coherent European anti-terrorism strategy. I voted in favour of the report and regret that agreement on what one would feel are issues that normally benefit from wide consensus was not achieved.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), schriftlich. Die Bekämpfung des Terrorismus wird die Herausforderung unseres Jahrhunderts sein. Ein entschlossenes Vorgehen gegen die Propagandamaschinerie ist daher ein erster kleiner Schritt, um die weitere Verbreitung des Terrorismus in den autonomen islamischen Subkulturen, die überall in Europa existieren, zu unterbinden.

Wir müssen der Tatsache ins Auge sehen, dass der Terrorismus in Europa rein islamisch geprägt ist und radikalisierte Muslime gegen Integrationsmaßnahmen völlig immun sind. Die Radikalisierung schreitet in Europa voran, und oft entsteht der Eindruck einer gewissen Realitätsverweigerung durch die politische Klasse in diesem Bereich.

Daher ist ein strategisches Vorgehen gegen den Terrorismus notwendig und überlebenswichtig für Europa, um ein gesichertes Überleben der europäischen Völker und deren Kulturen zu gewährleisten. Der Ansatz dazu muss bei der Jugend liegen, die aber auch eine gewisse Bereitschaft dazu erkennen lassen muss.

Einen Abgang von jeglichen Menschenrechten, wie er in den USA teilweise ja schon praktiziert wird, darf es in Europa natürlich nicht geben. Trotzdem wird Härte gegenüber Terroristen angebracht sein.

Jede rechtswidrige Wahrnehmung in den neuen Medien ist natürlich wie jede andere zu verfolgen und zu ahnden.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), por escrito. Um dos maiores perigos do debate sobre o terrorismo e sobre as suas causas é o de cairmos em um de dois extremos. De um lado, o entendimento que, procurando tudo compreender, tudo torna aceitável e justificável; de outro, a recusa do reconhecimento de realidades diversas que tudo confunde e tudo agrupa nos mesmos conceitos e padrões. Ambos os extremos são perigosos enquanto análise, porquanto, não sendo verdadeiros, não permitem conclusões válidas, induzindo em erro polícias, legisladores e cidadãos. Por outro lado, são uma ameaça a uma compreensão da realidade que seja, ao mesmo tempo, integradora e firme com o terrorismo. É esse o nosso desafio: sermos capazes de compreender a realidade tal qual ela é, e não tal qual a desejaríamos ou a tememos; e, consequentemente, agir quer sobre as causas distantes, quer sobre as causas próximas. Sem nunca esquecer que o terrorismo não é aceitável nem justificável, em caso algum. E que não são as vítimas (efectivas ou potenciais) que devem compreender e justificar os crimes dos agressores. Por este conjunto de razões, votei contra o presente relatório.

 
  
MPphoto
 
 

  Martine Roure (PSE), par écrit. – Le meilleur moyen de lutter contre le terrorisme est la prévention et non la mise en place de la surveillance généralisée des citoyens européens. Il est donc important de lutter contre les causes profondes du terrorisme.

Le phénomène de radicalisation violente n'aura donc plus lieu d'être si nous prenons en compte les inégalités et les injustices au niveau national et au niveau mondial.

Je me suis abstenue sur ce rapport car j'estime que nous ne pouvons pas désigner une religion particulière dans ce processus de lutte contre le terrorisme. Le terrorisme n'est pas une affaire de religion, même si certains semblent s'appuyer sur leur supposée foi pour tuer. La lutte contre la radicalisation violente ne sera possible que grâce au renforcement de la laïcité dans nos sociétés, à un dialogue interculturel ouvert avec l'ensemble des acteurs concernés et en particulier avec la société civile.

 
  
MPphoto
 
 

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Terrorism är gränsöverskridande och måste med kraft bekämpas med gemensamma medel. Kampen mot terrorism måste dock alltid bekämpas med lagliga och proportionella medel. CIA-flygningarna i Europa, användandet av tortyr som skenavrättningar och skendränkning, som CIA nu erkänner har skett, och inrättandet av särskilda hemliga fängelser måste med kraft fördömas. Här borde EU ha agerat mycket kraftfullare än vad som skett.

Men en sak är för mig självklar: det är våra värderingar som ska vara grunden för vår gemensamma lagstiftning. Vi måste också se till att den gemensamma lagstiftningen inte stör eller tränger undan viktiga grundlagar – bland annat vad gäller yttrandefriheten.

I betänkandet talas det om att införliva en ny definition i rambeslutet, ”rättfärdigande av terrorism”. Jag tror att detta vore olyckligt. Inte för att det inte kan finnas anledning att se till att alla medlemsstater har goda lagar mot anstiftan, utan därför att det är svårt – för att inte säga omöjligt – att hitta en definition som skulle tillämpas likartat och som inte skulle leda till svåra tolkningsproblem. På ena sidan står den viktiga uppgiften att hitta former för att bekämpa terrorism och rädda liv. På den andra sidan står yttrandefrihetsprincipen och ambitionen att hålla en hög nivå av rättsäkerhet i Europa. Det handlar om att finna en rimlig balans.

 
  
MPphoto
 
 

  Konrad Szymański (UEN), na piśmie. − Nie mogłem poprzeć sprawozdania Deprez zawierającego projekt zalecenia PE dla Rady w sprawie czynników sprzyjających terroryzmowi i rekrutowaniu terrorystów.

Sprawozdanie przedstawiało zaburzoną listę priorytetów walki z terroryzmem. Przedstawiona propozycja była skupiona przede wszystkim na środkach polityki społecznej. Taka optyka nie ułatwia walki z terroryzmem, która potrzebuje również lepszej kontroli granic oraz koordynacji organów ścigania.

 
  
MPphoto
 
 

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), in writing. − The Left in the Parliament diluted a key, undeniable message in the original text of this report, which had stated that ‘terrorism (in particular Jihadist terrorism) is today the most severe threat to the security of the citizens of the Union’. The report completely omits any reference to the largest factors favouring the recruitment of terrorists, namely uncontrolled immigration and, certainly in regard to the UK, the widespread lack of regard for the Christian religion and positive understanding of our own history and culture.

Not surprisingly, newcomers then see little with which to identify. It makes no mention of the way in which terrorism can be seen to succeed and the legitimisation and reward of terrorists such as the former leaders of the Provisional IRA. I therefore voted against the report and contributed to its rejection by Parliament.

 
  
  

- Informe: Ignasi Guardans Cambó (A6-0002/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), por escrito. O presente relatório de iniciativa do PE é um autêntico repositório de objectivos e iniciativas para a prossecução da liberalização do comércio mundial - seja quanto a bens, a serviços ou a capitais -, liderada pela UE e a sua Comissão, quase plenipotenciária quanto à política comercial comum com a nova proposta de Tratado, onde esta é apontada como competência exclusiva da UE.

A abertura dos mercados, o dogma. O fim de todas e quaisquer barreiras ao comércio, nomeadamente com as economias desenvolvidas e emergentes, o caminho. A abertura dos mercados, se possível, realizada à imagem do mercado único da UE, o objectivo.

Face ao que considera ser o sistema insuficientemente regulamentador e vinculativo da actual OMC, pugna pela promoção do dito modelo europeu de governança para o comércio, seja pela criação de acordos de livre comércio, seja pela insistência na conclusão da actual ronda de negociações no âmbito da OMC - para o que apela à criação de sinergias com os principais parceiros comerciais da UE (como os EUA, o Canadá e o Japão).

Como exemplo, veja-se como o relatório insta os países terceiros a suprimirem as restrições à propriedade estrangeira de que são objecto as empresas europeias... O domínio económico é a ambição.

Daí o nosso voto contra.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), in writing. − I welcome the Guardans Cambó report on the EU’s Strategy to deliver market access for European companies. The principles of improved mutual access, better support for SMEs and enhanced internal market access should help to bolster the Lisbon agenda. In particular I support the amendments on making a distinction between access to developed markets and emerging economies on one hand and LDCs and developing countries on the other.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), por escrito. Apesar de o mercado interno europeu ser vasto, o mercado mundial, aberto por força dos mecanismos da globalização, é ainda maior e mais dinâmico. Por essa razão, o acesso das empresas europeias a este mercado, muito particularmente às economias emergentes e com elevadas taxas de crescimento, deve ser uma prioridade tanto pública como privada. Se é verdade, no entanto, que no campo da iniciativa privada não nos cabe tomar opções ou, pior ainda, impor prioridades, já no domínio das iniciativas públicas há um longo caminho a percorrer. Por um lado, há que ter consciência da necessidade de abrir os nossos mercados, se queremos - e queremos - aceder cada vez mais aos mercados internacionais; por outro lado, é fundamental apostar na capacidade das empresas europeias para fazerem face à crescente eficiência económica e competitividade das empresas desses países, o que implica a necessidade de apostar, sem hesitação, na competitividade e na inovação das nossas empresas, que só ocorre num ambiente livre, aberto e transparente.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), în scris. − Raportul Guardans Cambó se refera la strategia Uniunii Europene de facilitare a accesului pe piata pentru intreprinderile europene. Comisia Europeana a prezentat in prima parte a anului trecut o comunicare privind un parteneriat mai puternic pentru obtinerea accesului pe piata pentru exportatorii europeni.

Masurile propuse de Comisie se refera la restructurarea sistemului informatic comunitar ce furnizeaza informatii si servicii privind accesul la piata in aproximativ 100 de tari, la o mai buna transparenta si la o campanie de informare, in special pentru intreprinderile mici si mijlocii, privind serviciile comunitare disponibile exportatorilor europeni.

Regret insa ca unele dintre amendamentele depuse de Grupul Socialistilor Europeni, care vizau domeniul achizitiilor publice, serviciilor, concurentei nu au fost votate.

Consider necesara definirea unui parteneriat intre Comisie, Statele Membre si intreprinderile europene pentru a le facilita acestora din urma accesul la terte piete, dar trebuie in acelasi timp sa ne asiguram ca pe acele piete sunt respectate principiile si valorile europene: legislatia muncii, protectia mediului, respectarea proprietatii intelectuale, drepturile omului.

 

8. Поправки на вот и намерения за гласуване: вж. протокола
  

(La sesión, suspendida a las 12.40 horas, se reanuda a las 15.05 horas)

 
  
  

VORSITZ: HANS-GERT PÖTTERING
Präsident

 

9. Дебат относно бъдещето на Европа (разискване)
MPphoto
 
 

  Der Präsident. − Als nächster Punkt folgt die Aussprache über die Zukunft Europas unter Teilnahme des schwedischen Ministerpräsidenten, Mitglied des Europäischen Rates.

Liebe Kolleginnen und Kollegen! Ich darf Sie alle herzlich begrüßen zu dieser besonderen Sitzung. Aber insbesondere möchte ich sehr herzlich begrüßen den Ministerpräsident Schwedens, Herrn Ministerpräsident Fredrik Reinfeldt: Välkommen till Europaparlamentet! Herzlich willkommen!

(Beifall)

Es ist mir und uns allen eine große Freude, Sie, Herr Ministerpräsident Reinfeldt, heute zum ersten Mal im Europäischen Parlament begrüßen zu dürfen, um mit Ihnen über die Zukunft der Europäischen Union zu diskutieren.

Ich sehe jetzt gerade auf der Tribüne des Europäischen Parlaments den früheren Ministerpräsidenten Bulgariens, Simeon Sakskoburggotski. Herzlich willkommen hier im Europäischen Parlament!

Der am 13. Dezember 2007 in Lissabon unterzeichnete Vertrag bringt die Europäische Union auf einen neuen Kurs. Nach vielen Jahren der Diskussion haben wir jetzt endlich einen Vertrag, der der erweiterten Europäischen Union gerecht wird und sie in die Lage versetzt, sich mit demokratischeren Verfahren erfolgreich den Erwartungen der Bürgerinnen und Bürger zu widmen. Der neue Vertrag sorgt nicht nur für mehr Transparenz in der Unionstätigkeit, was immer ein besonderes Anliegen Schwedens gewesen ist. Auch der Kampf gegen den Klimawandel wird zum neuen Ziel der Europäischen Union – ein Bereich, in dem Schweden bereits auf große Erfolge verweisen kann. Ihr Land, Herr Ministerpräsident, kann zu Recht stolz auf seine europäische Führungsrolle in der Anwendung erneuerbarer Energien sein! Den Kampf gegen den Klimawandel müssen wir als Europäische Union vereint vorantragen, um gemeinsam eine Führungsrolle auf globaler Ebene übernehmen zu können. Ich habe gerade in der vorigen Woche bei den Vereinten Nationen gesehen, wie groß die Erwartungen der Vereinten Nationen gerade in die Europäische Union, aber auch in das Europäische Parlament als Gesetzgeber sind.

Der Vertrag von Lissabon gibt uns die Instrumente, die für unsere Zukunft wichtigen Ziele anzugehen und die dafür notwendigen Reformen rasch umzusetzen. Gemeinsam mit Ihnen, Herr Ministerpräsident, teilt das Europäische Parlament die Überzeugung, dass der neue Vertrag bis zum 1. Januar 2009 in Kraft treten sollte. Das Europäische Parlament nimmt daher die Ankündigung des schwedischen Parlaments, des Riksdag, mit Freude zur Kenntnis, den neuen Vertrag bis November 2008 ratifizieren zu wollen.

Wenn der Ratifizierungsprozess in allen 27 Mitgliedstaaten erfolgreich und zeitgerecht abgeschlossen werden kann, wird sich die schwedische Ratspräsidentschaft in der zweiten Hälfte des Jahres 2009 den wichtigen Herausforderungen der Zukunft in einem neuen institutionellen Rahmen widmen. Schweden wird an der Spitze einer neuen Ära der europäischen Gemeinsamkeit stehen. Gemeinsam können wir auf Basis des neuen Vertrags eine verstärkte Zusammenarbeit beginnen, mit einem neu gewählten Europäischen Parlament, einer neuen Kommission und Schweden als Präsidentschaft.

Sei es die Energiesicherheit, der Klimawandel, die Weiterentwicklung der Nordischen Dimension der Union oder die Strategie für die Baltische See – von Schweden erwarten wir maßgebliche Impulse. Deshalb freuen wir uns jetzt besonders auf Ihre Ausführungen zur zukünftigen Gestalt der Europäischen Union. Herr Ministerpräsident, ich darf Sie bitten, zum Europäischen Parlament zu sprechen.

 
  
MPphoto
 
 

  Fredrik Reinfeldt, Sveriges statsminister, ledamot av Europeiska rådet. − Herr talman, ärade ledamöter, mina damer och herrar!

Det är en mycket stor ära för mig att stå här i dag. Det är korrekt som beskrevs att jag inte har varit här tidigare i den här egenskapen. Jag har inte heller varit just i denna sal, men som ung politiker var jag nere i Strasbourg, i Europaparlamentet, i drömmen om att en gång få se mitt land finnas på plats, fullt representerat. Jag vet en del om att drömma sig till dessa lokaler, någonting som jag säkert delar med många här idag.

Det är därför en stor ära att inför denna församling få möjlighet att presentera en del av de funderingar som finns kring Europafrågorna.

Det var visionära politiker som efter andra världskriget förstod att enda sättet att säkra freden var att knyta samman Europas länder i ett Europasamarbete. Liksom då måste också dagens Europasamarbete vägledas av en tydlig vision. Vi måste ställa de grundläggande frågorna: Vart vill vi och hur tar vi oss dit?

Vår omvärld förändras i rask takt och vi med den. Vi blir allt mer beroende av varandra, och därför måste man veta vad grundprincipen ska vara.

Vår europeiska samarbetsmodell ska vara så stark att varken fanatisk nationalism eller religiös fanatism kan bli ett hot mot fred och stabilitet i Europa.

Vi ska inte vara rädda för ett starkt Europa, däremot för ett svagt Europa. Ett starkt Europa tar ett större ansvar för globala problem. Ett starkt Europa förenar ekonomisk tillväxt med en klimatvänlig politik. Ett starkt Europa ser till medborgarnas bästa. Ett enat Europa, viktigt att påpeka en dag som denna, vågar ge Kosovo ett tydligt Europaperspektiv.

Den svenska regeringen tror på Europas möjligheter. Sverige, har vi sagt, ska tydligt och klart tillhöra kärnan i det europeiska samarbetet. Sedan den nuvarande svenska regeringen tillträdde hösten 2006 ser vi också hur det svenska folkets stöd till EU växer.

Till dem som säger att det bara handlar om tur vill jag säga: Man får mer tur ju mer man övar. Och övat har vi gjort, kan jag säga, bland annat i mitt parti, som redan 1962 i ett lokalval gick till val på temat: Ja till Europa. Det tog 33 år innan vi blev medlemmar fullt ut.

Det känns i dag som att vi kan andas ut efter flera år av tuffa fördragsdiskussioner. Förbundskansler Merkel gjorde en fantastisk insats för att lösa frågan. Ett stort tack går också till premiärminister Sócrates som på ett skickligt sätt förde fördraget i hamn. Med Lissabonfördraget skapas bättre förutsättningar för ett mer öppet, effektivt och dynamiskt Europasamarbete, men framför allt öppnas nya möjligheter att diskutera viktiga framtidsfrågor: klimat och energi, jobb och ekonomisk tillväxt, demografi, migration och EU:s roll på den internationella scenen. Jag tänker säga några ord om vart och ett av dessa ämnen.

Utgångspunkten är att verka för ett modernt Europa, med utgångspunkt från medborgarnas perspektiv.

Vi siktar alla in oss på att fördraget ska träda i kraft den 1 januari 2009. Som nämndes av talmannen avser Sverige att ratificera fördraget under hösten 2008. Om ett och ett halvt år infaller det svenska EU-ordförandeskapet. Det blir ett intressant ordförandeskap med ett nyvalt Europaparlament, en ny kommission och de nya ledande positioner som följer av Lissabonfördraget.

Jag ser fram mot ett nära samarbete kring allt detta med Europaparlamentet.

Några av huvudfrågorna under det svenska ordförandeskapet kommer att vara klimat och energi, Haagprogrammet, jobb och ekonomisk tillväxt, Östersjöfrågorna samt EU som global aktör. Vi är redan i gång och förbereder oss intensivt. Vi ska också stå rustade för den händelse något oväntat inträffar.

Med andra ord, det måste finnas ett stort mått av flexibilitet och möjlighet att anpassa sig efter den rådande situation som trots allt kan komma att påverka processen.

Klimat- och energifrågan är en av vår tids stora samhällsutmaningar. Vi har ett stort ansvar inför framtida generationer att säkerställa att vi lyckas formulera en politik för långsiktigt hållbar utveckling. Tillsammans måste vi kämpa för att nå en internationell överenskommelse vid FN-toppmötet på plats i Köpenhamn i december 2009.

Genom historiska beslut vid vårtoppmötet förra året har EU tagit på sig ledartröjan. Men EU kan inte ensamt axla ansvaret. Det kommer att krävas nära samarbete med en lång rad länder, bl.a. Indien, Japan, Kina, Ryssland och USA.

Det finns beräkningar som visar på att världens samlade efterfråga på energi inte minskar utan beräknas öka med 50 procent fram till 2030. Nyckeln till att komma till rätta med klimatförändringarna ligger naturligtvis i hur vi hanterar detta förmodade ökade energibehov.

Först måste vi då tänka: Hur kan vi bli bättre på att spara och att effektivisera? Men klimatfrågans utmaningar kräver också en ny politisk ansats. Vi måste slå hål på myten om att tillväxten är miljöns fiende.

Sverige utgör här ett levande exempel på motsatsen. Sedan 1990, Kyotoårets utgångspunkt, har vår ekonomi vuxit med 44 procent samtidigt som utsläppen av växthusgaser har minskat med nio procent. Vi har gjort satsningar på forskning och ny teknik, tillsammans med en översyn av skatter och regelverk. Det har visat sig öppna för en utveckling där miljön blir en hävstång för såväl nya företag som nya arbetstillfällen.

Jag är övertygad om att vi kan nå målen i EU:s klimat- och energipaket, men det kräver dock att man inför och använder de rätta styrmedlen som driver våra samhällen och våra företag att göra de rätta valen.

Kostnaderna för att förorena vår miljö måste vara höga, och belöningen för att välja de koldioxidfria lösningarna intressanta.

Som många har påpekat – den gröna teknologin finns redan. Regeringarna har ett stort ansvar för den omställning som måste genomföras, men också medborgarna. Vi måste se det som ett sorts samhällskontrakt som sluts mellan medborgare och regeringar om att främja miljövänliga alternativ. Då ökar konkurrensen till förmån för ett mer miljövänligt samhälle. Det tjänar vi alla på.

Vad gäller Lissabonstrategin har USA i mer än hundra år varit världens största ekonomi. Nu är det nya aktörer som påverkar den globala världsekonomin. Indiens och Kinas ekonomier växer så det knakar. Globaliseringen har fört med sig en positiv utveckling på många håll i världen. Globaliseringen demokratiserar och tydliggör skillnaden mellan öppna och slutna samhällen, men globaliseringen ökar också konkurrensen.

Den politik som gav arbete, trygghet och välstånd i går måste ständigt förändras för att vi ska kunna nå framgång även i morgon.

I dag står en tredjedel av Europas arbetsföra befolkning utanför arbetsmarknaden. Det är en ohållbar situation. Vi måste öka arbetskraftsutbudet och motverka utanförskap. Genom reformer på de nationella arbetsmarknaderna. Genom investeringar i utbildning och kunskap. I takt med en allt starkare ekonomisk integrering såväl inom unionen som med omvärlden, blir framgångar och brister, som också finns, i det nationella reformarbetet inte längre enbart en intern angelägenhet utan det berör faktiskt oss alla.

Vårt framtida välstånd i Europa är starkt beroende av hur vi medlemsstater gemensamt skapar bättre förutsättningar för att ta till vara de möjligheter och de utmaningar som följer med globaliseringen. Det handlar inte minst om hur vi tacklar den demografiska utvecklingen och de gränsöverskridande utmaningarna på miljöområdet.

En progressiv politik inom unionen på energi- och miljöområdet är en förutsättning för långsiktigt hållbar tillväxt och därmed också välstånd i Europa, men det är också en viktig faktor för vår framtida konkurrenskraft.

Med Lissabonstrategin för hållbar tillväxt och sysselsättning har EU skapat medel för att möta dessa utmaningar. Strategin finns där. Tyvärr kan man säga att vi kom av oss när det gäller att genomföra den.

Låt oss ta i med kraft för att stärka EU:s globala konkurrenskraft genom fortsatta strukturreformer, satsningar på forskning och på att bereda väg för ny teknik. Låt oss på allvar fullborda den inre marknaden och skapa ett mer innovativt företagsklimat i Europa. Låt oss säkerställa att det alltid ska löna sig att arbeta. Mycket återstår naturligtvis att göras både på nationell nivå och på gemenskapsnivå. Jag behöver bara säga orden patent och arbetstidsdirektiv så förstår ni alla vad jag menar.

Vi måste slutföra Doha-rundan inom WTO. Det vore en stark impuls för en återhämtning av den ekonomiska konjunkturen i världen. Vi behöver ett öppet världshandelssystem och fortsatta liberaliseringar om vi i Lissabonstrategins anda ska kunna öka Europas konkurrenskraft.

Samtidigt vet många att det blåser protektionistiska vindar genom Europa. Dem måste vi stå emot. Protektionismen är ingen lösning. Långsiktigt drabbar den dem som den var tänkt att skydda. Men jag vill påpeka att det är bråttom. Möjligheternas fönster i WTO är på väg att stängas.

När vi talar om Lissabonstrategin är det också viktigt att vi inte bara klagar som åsnan Ior i Nalle Puh. Låt oss också stanna upp och titta tillbaka på den period som faktiskt har gått. Då ser vi också de betydande framsteg och landvinningar som faktiskt gjorts, och som lett till att Lissabonprocessen sedan 2005 nu är en fungerande process, en process som stärkt åtagandena från medlemsstaterna och drivit genomförandet och lett till resultat.

Det har skett mycket tack vare kommissionens beslutsamma arbete och kommissionsordförande Barrosos stora personliga engagemang i dessa frågor. Men jag vill också tacka Europaparlamentet för er mycket konstruktiva roll.

Hur finner vi bästa sättet att möta framtida utmaningar? Hur säkrar vi gemensamt en långsiktig välfärd i Europa genom hållbar tillväxt och full sysselsättning som gör att Europa står sig väl i den globala konkurrensen? Jag ser det svenska ordförandeskapet hösten 2009 som en utmärkt tidpunkt att starta och föra diskussionen om en framtida europeisk strategi för hållbar tillväxt och sysselsättning också under nästa årtionde.

Några ord om EU:s budget. Vi menar att den har för länge sedan passerat bästföredatum. Budgeten borde vara det främsta instrumentet för att förverkliga unionens målsättningar. Då ska den också bättre avspegla målsättningarna. I dag går 40 procent av budgeten till jordbruksstöd, till den sektor som svarar för 2 procent av sysselsättningen i Europa. Det är inte rimligt.

Tänk om vi i stället skulle öka EU:s satsningar på forskning och utveckling, kampen mot organiserad brottslighet, miljöfrågor och externa relationer. Tänk om vi också vågade ta en ordentlig diskussion om vad som borde finansieras på EU-nivå och vad som borde finansieras nationellt.

Europa står inför en demografisk utveckling med en snabbt åldrande befolkning, en utveckling som kommer att sätta våra välfärdssystem under allt större press under kommande år. Jag kan bara teckna bilden av hur detta snabbt har förändrat Sverige. 1913, alltså för snart 100 år sedan, instiftades en pensionsålder i Sverige på 67 år. Då ska man vara medveten om att medellivslängden i Sverige vid den tidpunkten var runt 56 år. Sanningen var att pensionssystemet var för de få som lyckades överleva åren i arbetslivet och få några år därefter. De flesta arbetade och dog. Arbetade dessutom från unga år. Nu har vi samtidigt som vi har sett en faktisk sjunkande pensionsålder också sett en utveckling där medellivsåldern i Sverige numera är 80 år. Vi har gått från ett läge där vi nästan jobbat hela livet till att den svensk som nu föds kan se framför sig ett liv där man kanske bara jobbar halva livet. En fantastisk utveckling på bara ett par generationer. Men det leder till att allt färre ska försörja allt fler.

Tillsammans med ett betydande utanförskap från arbetsmarknaden förstärker det behovet av en jobbskapande politik. Fler måste i arbete för att kunna upprätthålla en god välfärd givet dessa utmaningar. Fler måste arbeta under längre tid av sina liv så som vi nu lever. Den växande andelen äldre i Europa matchas inte av dem som kommer att vara i arbetsför ålder.

Här kommer också delvis frågor om migration in. Rätt hanterad kan denna bli en viktig och faktiskt nödvändig pusselbit för att behålla en välfärd värd namnet. Tänk på att alla dessa nyanlända personer som är positiva, förväntansfulla och angelägna om att göra rätt för sig får ett bemötande där vi utgår ifrån denna positiva energin.

Vi måsta skapa politiska förutsättningar för de människor som har sökt sig till Europa, förutsättningar som möjliggör för dem att snabbt komma in på arbetsmarknaden.

Migrationen har blivit en alltmer brännande fråga för många medlemsländer, men jag vill säga att kontrollåtgärder, och avtal om återtagande får aldrig bli det enda svaret på de utmaningar som följer av en ökad migration. Den som tror att det räcker med att förstärka gränser för att lösa migrationens många frågeställningar gör det för enkelt för sig. En bredare ansats behövs – både för EU och för ursprungsländerna.

Sverige stöder den ambitiösa målsättningen att ha ett gemensamt europeiskt asylsystem på plats till år 2010. För att nå framgång kommer det att krävas ett intensivt arbete med just den frågan.

Sverige ser det också som prioriterat att föra samman EU:s yttre förbindelser och öka samstämmigheten mellan migration å ena sidan och utvecklingspolitiken å den andra sidan. Sedan ska vi komma ihåg att det bara är genom att långsiktigt angripa migrationens orsaker i fattigdom och förtryck som vi kan nå verkligt goda resultat. Här behövs ett globalt angreppssätt, inte minst inom ramen för FN:s högnivådialog om migration.

EU har en viktig roll i att ge detta tänkande ett mer konkret innehåll, inte minst i form av ett brett och partnerskapsbaserat samarbete med berörda afrikanska länder.

Vi vill verka för ett ambitiöst och framåtblickande program för åren 2010–2014 som ska ersätta Haagprogrammet. Vi sätter stort värde på Europaparlamentets aktiva deltagande i denna process.

Den internationella terrorismen är ett av de största globala hoten mot våra öppna samhällen. I takt med att terroristernas nätverk växer ser vi hur fler personer agerar alltmer självständigt och terroristattackerna blir mindre förutsägbara.

Den organiserade brottsligheten är ett allt större problem i Europa. De enskilda länderna får allt svårare att på egen hand bekämpa den grova, organiserade internationella brottsligheten. Mycket av den organiserade brottsligheten har ofta sitt ursprung utanför EU. Genom Lissabonfördraget får vi nu nya verktyg i kampen mot terrorism och annan gränsöverskridande brottslighet. Där kommer Europaparlamentet att spela en viktig roll. Det kommer att ske en tillnärmning av regelverk som ska fortsätta. Möjligheterna att erkänna varandras domar måste fortsätta att utvecklas. EU:s myndigheter Europol och Eurojust ska förstärkas, och informationsutbyte mellan nationella polismyndigheter förbättras.

Samtidigt – och detta är viktigt att påminna om – måste det finnas balans i insatserna. När vi stärker de brottsbekämpande insatserna måste vi också förstärka den enskildes rättigheter. Inte minst här förlitar vi oss på Europaparlamentets verksamhet. Det är viktigt att vi på EU-nivå kommer överens om att förstärka rättssäkerheten i brottmål och vad gäller brottsoffers rättigheter.

Jag vill se ett Europa som träder fram som fredens och försoningens röst och som också finns i de delar som präglas av krig och konflikter runt om i världen, i Afrika, i Asien och i Latinamerika, men självklart också här i Europa.

Sverige har tagit initiativ till en bred diskussion om hur vi arbetar vidare med den gemensamma europeiska säkerhetsstrategin. Under 2009 kommer vi att jobba hårt för att få den europeiska utrikestjänsten på plats. Att bidra till att lösa konflikterna i Mellanöstern måste vara en av EU:s viktigaste uppgifter under de kommande åren. En framtida lösning mellan israeler och palestinier måste bygga på en tvåstatslösning där båda parter kan leva inom säkra och erkända gränser. Vi behöver en fördjupad dialog med den muslimska världen. Ett viktigt syfte skulle vara att bygga upp ett ökat förtroende, respekt och en förståelse mellan vad vi kallar ”väst” och den muslimska världen.

Vi strävar efter närmare förbindelser på samhällslivets alla områden med Ryssland. Det är vår förhoppning att återstående hinder för landets medlemskap i WTO ska kunna övervinnas. Det ligger i vårt intresse att Ryssland utvecklas till en modern, framgångsrik och demokratisk stat. De senaste årens utveckling i mer auktoritär riktning pekar dessvärre åt ett annat håll. Vi känner oro för en fortsatt utveckling i denna riktning.

Situationen på västra Balkan fortsätter att vara en av Europas allra svåraste och största utmaningar. Vi kommer under lång tid framöver att vara djupt engagerade i att hjälpa till i statsbyggnadsprocessen i Kosovo. De utmaningar vi står inför ska inte underskattas. Den ekonomiska och sociala situationen i Kosovo är mycket svår. Det är långt kvar till en fungerande rättsstat. Statsbyggande tar tid – men vi måste vara beredda att vara där och hjälpa till. Det är vårt ansvar. Vårt engagemang gäller regionen i dess helhet. Inte minst i dessa dagar är det viktigt att understryka.

Europeisk krishantering kommer att vara en av de viktigaste frågorna i europeisk utrikes- och säkerhetspolitik framöver. Vårt land bidrar – utifrån våra förutsättningar – till att spela en pådrivande roll för att fortsatt utveckla den europeiska säkerhets- och försvarspolitik. Sverige har deltagit i de flesta operationer som EU tagit initiativ till. Vi står nu i beredskap att delta i EU-insatsen i Tchad.

Det är faktiskt närmare till Minsk från Stockholm än till de mest nordliga delarna av mitt land. Vitryssland är Europas sista diktatur. Det är vår skyldighet att göra mer för att stödja de demokratiska krafterna i landet.

Utvecklingen i Östersjöregionen är en europeisk angelägenhet. Åtta av nio länder runt Östersjön är nu EU-medlemmar. Närmare en fjärdedel av EU:s medborgare – ca 100 miljoner invånare – berörs av Östersjöns känsliga miljö. Detta kräver ett samlat europeiskt grepp. Den Östersjöstrategi som kommissionen fått i uppdrag att utarbeta till det svenska ordförandeskapet 2009 hoppas jag att kommer att svara upp till utmaningarna i regionen.

Strategin kan bli ett föregångsexempel på hur vi i det utvidgade EU bemöter utmaningar kopplade till specifika regioner – för att i längden kunna stärka EU som helhet.

Jag skulle vilja avsluta med att säga några ord om utvidgningen. Som ni alla vet är detta en fråga som ligger den svenska regeringen och det svenska folket varmt om hjärtat. Utvidgningen har varit en av EU:s största utmaningar men också främsta möjlighet.

För den som färdas genom länder som under senare år blivit medlemmar i EU är det slående att se utvecklingen och framtidstron. Tyvärr höjs allt fler kritiska röster mot utvidgningen. Låt mig då tala klartext: Det dummaste vi kan göra är att glömma bort vad det var vi skulle göra. Varför Europatanken väcktes.

Utan utvidgningen skulle inte Europa vara vad det är i dag. Utan fortsatt utvidgning riskerar vi att hotas av instabilitet på vår egen kontinent. För utvidgningen är vårt viktigaste strategiska verktyg för att sprida de värden som Europasamarbetet vilar på. Vi har rivit en mur i Europa. Nu ska vi inte bygga en ny mot Turkiet eller andra europeiska lander. I dag vet vi att det fanns så mycket mer som bara kunde göras – eller göras bättre – genom att arbeta tillsammans i Europa och globalt.

Låt oss aldrig ta Europasamarbetet för givet för vi behöver ett starkt Europa, där vi vågar sikta ännu högre med gott självförtroende.

Tack för uppmärksamheten.

Jag ser fram mot att möta er tillsammans igen till sommaren när vår del av det roterande ordförandeskapet inleds.

 
  
MPphoto
 
 

  Der Präsident. − Vielen Dank, Herr Ministerpräsident! Wir freuen uns auch, dass die Kommission mit Frau Vizepräsidentin Wallström vertreten ist. Wir kommen damit zur Debatte.

 
  
MPphoto
 
 

  Joseph Daul, au nom du groupe PPE-DE. – Monsieur le Président, Monsieur le Premier ministre, mes chers collègues, j'ai plaisir à saluer, au nom du groupe PPE-DE, la présence parmi nous du Premier ministre suédois. Depuis la signature du traité modificatif de Lisbonne, vous êtes, cher Fredrik Reinfeldt, le premier chef de gouvernement à exprimer devant ce Parlement sa vision de l'avenir de l'Europe.

À la veille de notre débat sur le traité et ses avancées démocratiques pour l'Union – et je parle ici au nom des membres PPE de mon groupe –, je tiens à renouveler mon appel pour que le processus de ratification se poursuive à un rythme soutenu. Cinq pays membres sur vingt–sept ont, à ce jour, ratifié le traité. Ils ont dit oui aux nouveaux outils que donne le traité de Lisbonne pour façonner l'Europe du futur, pour donner corps aux aspirations de ses citoyens. Plus vite cette ratification interviendra et plus vite nous disposerons de nouvelles règles de fonctionnement, indispensables à une action européenne efficace. Plus vite surtout nous concentrerons nos efforts sur le contenu de nos politiques communes. L'Europe doit pouvoir rapidement décider en matière d'énergie, de climat, de sécurité alimentaire, d'immigration ou de défense.

Depuis plus de cinquante ans, ma famille politique a encouragé et accompagné la construction européenne. En juin 2009, notre engagement pour une Europe des valeurs partagées, une Europe de la prospérité, une Europe de la sécurité et de la solidarité sera à nouveau soumis au vote des électeurs. Nous souhaitons que l'Europe soit prête pour ce rendez–vous.

L'Europe que nous voulons est compétitive, créatrice d'emplois. Elle favorise la croissance économique et le développement social. La prospérité de l'Europe doit s'inscrire sur le long terme. Aussi plaidons–nous pour un développement durable et raisonné, qui passe par la protection de l'environnement, la lutte contre le réchauffement climatique.

Le groupe PPE–DE est favorable au libre commerce, un libre commerce qui permette l'augmentation du pouvoir d'achat des plus pauvres et favorise la réduction des inégalités, tant à l'intérieur des frontières nationales qu'entre les pays. Si nous considérons que la mondialisation peut être une chance pour l'Europe, nous n'accepterons jamais, pour autant, un libre-échangisme débridé. Il est de notre responsabilité de protéger les intérêts des plus vulnérables et de défendre notre modèle social européen. Croissance économique et niveau de protection sociale élevé ne sont pas incompatibles: notre taux de croissance supérieur à celui des États–Unis en 2007 en est la preuve.

Enfin, l'Europe de la prospérité passe par l'achèvement d'un marché unique efficace et ouvert, et par la poursuite des objectifs de la stratégie de Lisbonne. Nous voulons une Europe comptable, responsable et exigeante quant à la gestion des deniers publics. Mais la rigueur budgétaire ne doit pas être dommageable au principe de solidarité entre États membres et entre l'Europe et ses partenaires dans le monde. La solidarité a un coût, nous devons l'assumer.

Nous voulons aussi une Europe forte et apte à lutter contre le terrorisme international et le crime organisé sans frontière. Il y va de la défense de nos valeurs, de nos libertés, de notre démocratie, de notre État de droit et de notre solidarité. Rien n'est négociable lorsque la sécurité de l'espace européen et de ses habitants est en jeu. La défense de la liberté que nous avons si chèrement acquise exige une détermination sans faille, des mesures fortes et coordonnées. Si, face aux menaces réelles, notre vigilance doit être accrue, nous devons aussi veiller au respect des libertés individuelles de nos citoyens. Nous sommes pour un juste équilibre entre sécurité et liberté individuelle.

Sur la scène internationale aussi, il est urgent que l'Europe s'engage et tisse ses liens, toujours plus étroits, avec ses partenaires qui partagent notre vision du monde. Nous sommes favorables à une relation transatlantique solide et profonde, mais nous voulons aussi le développement de la politique de voisinage et la poursuite de la politique d'élargissement.

Concernant Chypre, notre groupe soutient les derniers efforts en date pour qu'une solution équitable soit trouvée et permette à tous les Chypriotes de cohabiter en paix.

Au Proche–Orient, l'Europe doit soutenir politiquement et financièrement les négociations difficiles entre Israéliens et Palestiniens pour aboutir à la paix. Sans concessions de part et d'autre, il serait impossible de faire barrage aux extrémismes. L'existence de l'Union européenne montre qu'il est possible de surmonter les haines entre les peuples et de construire un avenir commun.

Notre expérience doit servir à ceux qui se déchirent. Et les Balkans du sud–est constituent aujourd'hui la partie la plus instable de notre continent, mais la proclamation de l'indépendance du Kosovo ouvre une période incertaine. Nous en appelons aux réactions mesurées de toutes les parties. Toute provocation doit être évitée. La sécurité des populations est impérative. L'Europe, dans cette affaire, joue gros.

L'heure est venue de montrer notre capacité à stabiliser les Balkans. Nous approuvons le lancement d'une mission de police et de justice de l'Union, en soutien aux autorités du Kosovo. Nous appelons le Kosovo à un avenir stable, démocratique et pluriethnique, et un avenir européen. Cette perspective communautaire concerne tous les Balkans, et donc aussi la Serbie. Nous ne sommes pas pour un isolement des Serbes mais pour une Union européenne.

Monsieur le Président, Monsieur le Premier ministre, notre débat porte sur l'avenir de l'Europe, nous devons surmonter et relever les défis et il nous faut une vision politique claire, de la détermination, du courage. Sûr de ces valeurs et de ces priorités, le groupe PPE–DE contribuera à relever ces défis.

 
  
MPphoto
 
 

  Martin Schulz, im Namen der PSE-Fraktion. – Herr Präsident! Herr Ministerpräsident Reinfeldt, ich freue mich, dass ich Sie in Straßburg begrüßen darf. Ich weiß nicht, ob Frau Malmström auch so begeistert davon ist, dass sie mit Ihnen nach Straßburg kommen musste, aber das können wir vielleicht später einmal bei einer anderen Gelegenheit erörtern.

Sie haben eine gute Rede gehalten, Herr Ministerpräsident. Ich finde auch, dass Sie eine kluge Rede gehalten haben. Sie haben nämlich in Ihrer Rede darauf aufmerksam gemacht, dass das, was die Zukunft Europas bedeutet, nur denkbar ist, wenn wir Europa in eine Relation setzen zu den Herausforderungen, die dieser Kontinent weltweit mit zu bewältigen hat. Das Weltklima ist keine europäische Klimadebatte, sondern eine Weltklimadebatte. Richtig. Die Frage des Welthandels und der Rolle der Europäischen Union darf sich nicht auf die Binnenmarktdebatte beschränken, sondern muss beschreiben, was dieser enorme Binnenmarkt mit seiner enormen Wirtschaftskraft weltweit zu Wohlfahrt, nicht nur in Europa, sondern auch in anderen Kontinenten dieser Erde, beitragen kann. Denn Wohlfahrt in anderen Kontinenten dieser Erde – und damit ist ein dritter Punkt erreicht, den Sie angesprochen haben – dient dem Weltfrieden. Europa muss als eine Friedensmacht, die den Frieden nach innen stabilisiert hat, zum Frieden weltweit beitragen können. Dabei ist Europa nicht der Lehrmeister, aber Europa kann ein Angebot sein.

Die supranationale Integration, die Integration über die trennenden Gräben von Religion, von ethnischer Auseinandersetzung hinweg, über die Gräben einer blutigen Vergangenheit hinweg, indem man den Nationalismus aufgibt und den supranationalen Ansatz wählt, führt immer zu mehr Wohlfahrt, führt immer zu mehr Frieden. Deshalb ist die Zukunft Europas abhängig von der Fähigkeit von Regierungschefs wie Ihnen, zu sagen: Im entscheidenden Moment bin ich bereit, ein Stück nationaler Souveränität aufzugeben, um mich einzubringen in einen transnationalen Rahmen, der der Rahmen ist, der zu mehr Wohlfahrt in der Welt und damit zu mehr Frieden für uns in unserem Land führen kann. Diese Logik ist die Logik, die Sie heute hier vorgetragen haben. Das finde ich gut. Es ist eine andere Logik als die der Ultranationalisten, die wir morgen wieder hier erleben werden, die uns permanent erzählen, dass mehr Nationalismus erforderlich wäre. Mehr Nationalismus heißt immer mehr Krieg. Das muss man in aller Deutlichkeit sagen. Deshalb war die Botschaft, die Sie hier vorgetragen haben, eine gute Botschaft.

(Zwischenrufe)

Diejenigen, die reagieren, sind die, die ich angesprochen habe! Also ist meine message angekommen!

Herr Ministerpräsident, was ich vermisst habe, ist das soziale Europa. Mir hat einer gesagt, mit dem Reinfeldt musst du vorsichtig sein. Das ist fast ein Sozi. Zumindest haben Sie sich im Wahlkampf in Schweden so aufgeführt. Nun gut, das schwedische Volk ist relativ schnell über die wirklichen Ansätze Ihrer Regierung aufgeklärt worden. Aber sie haben mit keinem Wort über das soziale Europa gesprochen. Nun weiß ich, dass Sie der Meinung sind, dass soziale Politik subsidiär sei. Da haben Sie Recht. Aber dann muss ich Ihnen sagen: Wenn der Binnenmarkt der Europäischen Union, den Sie entwickeln wollen, den Menschen auch in Schweden den Eindruck vermittelt, dass er ihre sozialen Standards, die sie zu Hause haben, bedroht, dann werden sie diesen Binnenmarkt ablehnen.

Dann ist aber auch Ihr internationales Welthandelskonzept nichts wert. Sie müssen sehen, dass der europäische Binnenmarkt entwickelt werden muss, aber er muss parallel entwickelt werden zu einem europäischen Sozialmodell. Denn sonst, wenn diese Parallelität nicht hergestellt wird, dann ist der europäische Binnenmarkt, wenn er fehlentwickelt wird, wenn er nur freihändlerisch konzipiert wird, eine tatsächliche Gefahr für das, was wir im nationalen Rahmen an sozialer Stabilität erkämpft haben. Deshalb gebe ich Ihnen einen guten Rat, Herr Ministerpräsident Reinfeldt: Ja beim Weltklima. Ja beim Welthandel. Ja bei der internationalen Friedenssicherung. Aber auch ja beim sozialen Europa. Da ich aber weiß, dass Sie ein lernfähiger Mann sind, bin ich ziemlich sicher, dass Sie da noch ein bisschen nachbessern werden.

Herr Ministerpräsident Reinfeldt, ich habe mich sehr gefreut über eine Bemerkung, die Sie zur Türkei gemacht haben. Sie sind ein gerechter Mann, so wie unser Präsident. Er hatte meinem Kollegen Doyle anderthalb Minuten mehr genehmigt. Das wird er bei mir auch tun, deshalb kann ich noch eins hinzufügen: Sie haben zur Türkei gesprochen. Sagen Sie das Ihrem Kollegen Sarkozy. Denn was nicht geht, ist, dass in der Europäischen Union ständig Leute mit unterschiedlichen Botschaften auftreten. Wenn ich der türkische Ministerpräsident wäre, käme auch ich aus dem Staunen nicht heraus. Herr Reinfeldt fährt ins Europaparlament und sagt: Macht die Schotten nicht dicht. Haltet die Perspektive für die Türkei offen. Der nächste Ratspräsident, der nach Herrn Janša hier auftreten wird, wird das Gegenteil behaupten. Da bin ich ziemlich sicher. Herr Sarkozy hat uns nämlich hier im Parlament gesagt: Mit mir gibt es keinen Beitritt der Türkei zur Europäischen Union. Diese Frage kann so nicht wabern. Das muss geklärt werden. Es gibt eine klare Strategie der Europäischen Union für den Beitritt der Türkei. Dann muss man zu diesen Aussagen auch stehen. Oder nicht? Sie haben heute Klartext geredet, und ich hoffe, Herr Sarkozy wird das auch tun.

Eine letzte Bemerkung: Was mich am meisten gefreut hat, war Ihre Ankündigung, dass Sie im Sommer des kommenden Jahres als amtierender Ratspräsident zurückkommen wollen. Das finde ich gut. Es gibt hier einige, die glauben, der nächste, der hier nur noch auftritt, sei der permanente Ratspräsident, der dann auch alle Programme aller rotierenden Präsidentschaften vorträgt, also Herr Blair oder Herr Juncker oder was weiß ich, wer da immer gehandelt wird, wäre dann derjenige, der das Programm Ihrer Regierung, das Sie in Stockholm festlegen, dann hier vorträgt. Also, das Europäische Parlament erwartet Sie im kommenden Jahr bei der rotierenden Ratspräsidentschaft mit Ihrem Programm, das dann auch das soziale Europa beinhalten wird.

 
  
MPphoto
 
 

  Graham Watson, on behalf of the ALDE Group. – Mr President, when Parliament first convened this series of debates on the future of Europe, few could foresee a Treaty in force by 2009. Europe was sinking, and to paraphrase Mr Reinfeldt’s countryman, August Strindberg, ‘there was something unnatural in it, for nature demands progress, evolution, and every backward step means wasted energy.’

Well, since then, the European Union has found the collective energy to set Europe back on the path to progress. By the time the Prime Minister’s country takes over the reins in 2009, the EU will have undergone a democratic revolution: it will be more open, more accountable, more responsive to its citizens. So those who attack the EU for being undemocratic are barking mad to oppose a treaty which puts citizens and their representatives in the driving seat. They are also barking up the wrong tree when they bring their protest to this Parliament, which has no responsibility for decisions by national governments on whether to hold a referendum.

The Prime Minister, with his record as a consensus-builder in his own country, looks an ideal candidate to launch the European Union under a new Council, a new Parliament and a new Commission. But will he, in fact, be taking over the reins – as have presidencies in the past – or will he be simply a chef de cabinet to the full-time President of the Council?

The truth is that the Treaty provides a framework for a future we have yet to sketch, a future where the biggest single challenge for our Union, as Sweden’s Europe Minister says, is delivering the practical results which citizens rightly demand and not the interminable naval gazing, which a Conseil des sages will simply prolong.

Survey after survey shows that the Euro-sceptics are wrong. Citizens do not want less Europe. They want more: more joint action on terrorism, more joint action on energy and the environment, on defence and foreign affairs, on migration, on research and development. They want Europe to think big. And, yet, in almost all these areas, cooperation is in its infancy, because Member State governments in national capitals persist in gainsaying the public will.

We have 10 months left before the Treaty enters into force. It is time for us to get our House in order, for this House to prepare for the greatest increase in powers it has ever seen and for the Council and the Commission to ‘Lisbonise’ both legislative proposals in the pipeline and current practices which must change.

Urgent challenges lie ahead, as the Prime Minister alluded to. They will not be met without loyal cooperation between the institutions of government. My plea to the Prime Minister is to make sure that, by the time we have codecision in almost 80 policy areas and a huge increase in the workload of this House and in the Council, we have greater dialogue between Parliament and the Council to allow us to manage the Union properly: when it comes to dealing with the biggest foreign policy challenge for the Union now – the issue of Kosovo; when it comes to dealing with the question of Turkey, on which I agree so much with what the Prime Minister said; when it comes to dealing with big challenges, like world population growth, poverty and migration, of which he spoke.

The Prime Minister outlined the challenges of globalisation, both at our immediate borders and beyond, challenges to which EU cooperation has the answers. Previous prime ministers have done the same in this Chamber, though without achieving such cooperation, so I commend to you a Swedish saying: Gott lära av andras fel, eftersom man inte hinner begå alla själv – it is well to learn from the errors of others, since there is no time to make them yourself.

(Applause)

 
  
MPphoto
 
 

  Cristiana Muscardini, a nome del gruppo UEN. – Signor Presidente, onorevoli colleghi, signor Primo ministro, è iniziata finalmente la delicata fase delle ratifiche, che ci auguriamo avvengano in tempi rapidissimi. Il maggior coinvolgimento del Parlamento europeo nel processo decisionale rappresenta un grande riconoscimento dei cittadini europei.

L'Europa oggi è chiamata ad una missione ambiziosa: diventare più protagonista nella politica internazionale. Non solo diritti umani affermati, ma azioni concrete per difenderli. L'Unione deve affrontare le emergenze internazionali che oggi sono lasciate ai singoli Stati membri, agli Stati Uniti e, con tutti i limiti della sua azione, alle Nazioni Unite. Dobbiamo immaginare gli scenari futuri e non, come nel caso del Kosovo, trovarci impreparati e divisi di fronte a uno scenario quanto mai delicato.

L'energia è un tema urgente sul quale l'Unione sta lavorando e bisogna abbandonare l'approccio falsamente ambientalista, studiando soluzioni comuni per risolvere i grandi problemi della crisi energetica e dello sviluppo. Gli Stati membri o le società ad essi collegate, secondo noi, debbono rimanere proprietari delle reti di distribuzione, perché tutto si può privatizzare ma non la sicurezza dei cittadini e degli Stati. Qualunque altra scelta toglie indipendenza e autosufficienza all'Europa. Occorrono studi obiettivi in grado di risolvere il dilemma del nucleare e delle fonti alternative. E' il momento delle scelte, non più delle parole.

Internet e l'incapacità di trovare fin dall'inizio una regolamentazione hanno portato la rete ad aumentare positivamente il grado di libertà della nostra società, ma hanno esposto tutti al rischio incontrollato del terrorismo, che anche attraverso la crittografia minaccia sempre di più la democrazia e la libertà di tutti.

L'Europa dei servizi, dell'economia e del libero mercato – mercato che deve essere guidato da regole chiare e condivise – non può dimenticarsi di difendere un valore fondamentale come quello dell'integrità dei bambini. L'aumento della pedofilia on line e i recenti dati che denunciano come il 52% dei siti Internet pedofili siano in Europa ci impongono di armonizzare le legislazioni dei paesi membri per dare a tutta l'Unione la certezza di processi celeri, di prevenzione adeguata, di leggi che rendano i provider responsabili, che prevedano la chiusura dei siti illegali in tutti i paesi dell'Unione. Occorre un centro europeo unico che aiuti le famiglie, gli insegnanti, le forze di polizia e la magistratura a trasmettersi le informazioni necessarie per debellare questo crimine atroce e per punire i responsabili.

Presidente, signor Primo ministro, non occuparsi subito di questa emergenza significherebbe non dare futuro all'Europa, perché senza l'integrità dei bambini non c'è futuro per la nostra Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Monica Frassoni, a nome del gruppo Verts/ALE. – Signor Presidente, onorevoli colleghi, è un piacere avere l'occasione di conoscere il Primo ministro, anche perché è circondato da un sacco di ragazze: alcune di loro, come Cecilia, le conosciamo da tempo, e altre, come Margot, le abbiamo qui da tanto tempo pure. Quindi penso che il ruolo delle donne nel suo governo e nel suo paese è un qualcosa che voglio veramente sottolineare, anche perché non è solamente una questione di genere, ma anche di qualità, e dunque anche per riconoscere questo siamo contenti di averla qui oggi.

Presidente, la missione per l'Unione europea del futuro è il governo dei cambi climatici in tutte le sue dimensioni: quella ambientale, quella economica, quella sociale. E' riuscire a invertire la tendenza del riscaldamento del pianeta, facendo leva su questa sfida per riorientare verso la sostenibilità dell'economia, del lavoro, della competitività, che noi dobbiamo assolutamente assicurare.

Come anni fa la missione della Comunità europea era quella di evitare la guerra e poi assicurare l'unificazione dell'Europa con la caduta del Muro, oggi nel nostro futuro ci deve essere la capacità di assumere una leadership reale sulle grandi sfide ecologiche. Non è perché siamo monotematici o perché siamo Verdi che noi pensiamo questo, ma perché vediamo la realtà per com'è senza illusioni e senza occhiali ideologizzanti.

Noi siamo convinti che il sistema economico, la stabilità democratica, la capacità di realizzare gli obiettivi del Millennio e di governare i fenomeni migratori siano tutti collegati alla gestione delle risorse scarse e ai cambiamenti climatici. E ovviamente l'Europa è in prima linea su questa strada.

Per questo, Presidente, la sua osservazione sulla necessità di avere ancora una volta una discussione su cosa dovrebbe essere fatto e pagato a livello europeo e cosa dovrebbe essere fatto e pagato a livello nazionale ci sembra veramente del tutto banale e speriamo che si possa evitare.

Oggi come oggi l'Unione europea ha un bilancio dell'1%, cioè nessuna, o perlomeno una buona metà, di tutte le cose che lei ha detto non potranno essere realizzate, se l'Unione europea non potrà disporre di un bilancio decente. Quindi io spero che nella mid-term review per la quale la sua Presidenza avrà, credo, una qualche importanza, visto che è tra quest'anno e l'anno prossimo che dovremmo decidere il futuro anche delle prospettive finanziarie, spero che il suo paese vorrà giocare un ruolo meno di blocco di quello che ha saputo giocare nel passato.

E infine, Presidente, sull'importante pacchetto energia noi ci aspettiamo che la virtuosa Svezia giochi un ruolo positivo e che eviti di cercare di ridurre i suoi impegni e quindi di essere un cattivo esempio anche per gli altri Stati membri.

E infine sulla questione del free trade, sulla questione del libero commercio. Noi non siamo protezionisti, però sarebbe veramente essere ciechi ed essere un pochino ideologici pensare che il libero commercio risolva tutto, quando noi sappiamo che senza regole ambientali e sociali questo non è assolutamente possibile.

Sulla questione della Turchia siamo perfettamente d'accordo con lei. Riteniamo una meravigliosa notizia l'esclusione di Papadopoulos a Cipro. E, Presidente, perché non riapre la questione della sede del Parlamento europeo?

 
  
MPphoto
 
 

  Francis Wurtz, au nom du groupe GUE/NGL. – Monsieur le Président, Monsieur le Premier ministre, Madame la Ministre, s'il y a un point sur lequel l'expérience suédoise nous intéresse en matière de politique européenne, je crois que c'est celui sur lequel vous avez, malheureusement, fait l'impasse dans votre discours, c'est-à-dire le social, et plus précisément en ce qui concerne les enseignements à tirer de l'affaire Laval-Vaxholm.

Permettez-moi donc de m'y arrêter. Je rappelle les faits. Par une action collective, les syndicats suédois avaient tenté d'obliger une entreprise de Lettonie à appliquer, en Suède, le droit du travail suédois. Rien de plus naturel, dirait-on. Oui, sauf pour les partisans du principe dit du pays d'origine, autrement dit du dumping social. Pourtant, l'entreprise lettonne s'était fondée sur le droit européen pour justifier son opposition à la demande syndicale. Un conflit s'en est suivi devant les tribunaux. La plus haute instance en matière de droit européen, la Cour européenne de justice, était saisie – c'est elle, on le sait, qui interprète les traités et fixe la jurisprudence.

Or, le 18 décembre dernier, la Cour a donné raison à cette entreprise et tort aux syndicats. Je cite le communiqué de la Cour: "Dans le cas d'espèce, la Cour constate que le droit des organisations syndicales [...] de mener des actions collectives [...] est susceptible de rendre moins attrayante, voire plus difficile pour ces entreprises l'exécution de travaux de construction sur le territoire suédois et constitue donc une restriction à la libre prestation des services". Il faudrait donc, à l'avenir, dans pareil cas, que les syndicats, en Suède comme ailleurs, limitent leurs revendications à la – je cite – "protection minimale" tolérée dans le droit communautaire, pour ne pas enfreindre notamment l'article 49 du traité, qui garantit la libre prestation des services.

Ce n'est évidemment pas acceptable. Voilà pourquoi mon groupe demande avec insistance l'organisation d'un débat au Parlement européen sur ce sujet de grande portée: quelle suite politique réserver à cet arrêt? Mais, dans l'immédiat, Monsieur le Premier ministre, votre appréciation sur cette affaire nous intéresserait.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin, för IND/DEM-gruppen. – Herr talman, statsminister! Behandlingen av folkomröstningarna om EU-grundlagen i Frankrike respektive Nederländerna 2005 utgör exempel på odemokratiska tendenser inom europeisk politik. Den politiska eliten är inte intresserad av att lyssna på folket och att respektera folkviljan om inte undersåtarna snällt och lydigt säger ja till ytterligare EU-federalism.

I samband med förhandlingarna om Lissabonfördraget borde statsminister Reinfeldt ha agerat som demokratins förkämpe genom att framhålla att resultatet av folkomröstningarna faktiskt innebär att fördraget fallit.

Vidare hade Reinfeldt kunnat förorda ett mer mellanstatligt fördrag, förespråkat flexibel integration, krävt undantag för euron och begärt att Strasbourgpendlandet avskaffas. Ingenting av detta har han gjort.

Hur blir det då med det svenska ordförandeskapet 2009? Det övergripande målet borde vara att reformera, modernisera och effektivisera EU-samarbetet. Reinfeldt borde således utlysa att Sverige kommer att prioritera en reform av jordbrukspolitiken och kräva att Europaparlamentets flyttcirkus avskaffas.

I stället för att arbeta för ett smalare men vassare EU tycks den svenska regeringens mål snarare vara att uppnå ett bredare och klåfingrigare EU. I Sverige är den folkliga kritiken mot ytterligare EU-federalism omfattande, men i praktiken obefintlig, hos den politiska eliten. Man kan onekligen ifrågasätta i vilken mån våra folkvalda verkligen representerar folket.

Avslutningsvis erbjuder jag Fredrik Reinfeldt en god flaska Alsacevin om han kan ge ett enda exempel på en lag som skulle kunna antas genom den förkastade EU-grundlagen men inte genom den reviderade versionen. Antar du utmaningen Fredrik Reinfeldt?

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Marie Le Pen (NI). – Monsieur le Président, Mesdames et Messieurs, la trahison française est consommée. Le congrès de la honte s'est réuni à Versailles, le 4 février, pour adopter la révision constitutionnelle nécessaire pour l'adoption du traité dit "constitutionnel".

Versailles est devenue le haut lieu de l'abdication de la souveraineté française, après qu'il y fût proclamé l'empire allemand.

Au nom des vingt-six États membres qui ne seront pas consultés par référendum, l'Irlande devient de facto le porte-parole de ces millions d'Européens qui ont voté "non" en 2005 et qui ne veulent pas d'un super-État européen.

Lorsque l'on prive les peuples du droit légitime de s'exprimer sur leur avenir, ils se vengent. Ne vous inquiétez pas, Mesdames et Messieurs, ils prendront leur revanche, et quelle revanche, aux élections européennes de l'année prochaine!

À la vérité, un certain nombre de dirigeants européens savaient que leurs peuples rejetteraient cette constitution déguisée. M. Sarkozy l'a crûment avoué devant la Conférence des présidents de cette Assemblée, en citant notamment le gouvernement du Royaume-Uni. Il s'est fait le Monsieur Bons offices de ce tour de passe-passe scandaleux. Or, il était le dernier à avoir le droit de faire adopter la Constitution bis par voie parlementaire, mais que ne ferait-on pas pour briller et apparaître comme le maître d'œuvre de cette opération de prestidigitation?

Des nations millénaires et illustres sont ainsi liquidées au bénéfice d'une utopie constructiviste qui les livre, pieds et poings liés, aux conséquences maléfiques du mondialisme et du libéralisme sauvage: l'immigration massive, l'insécurité, la ruine économique, le désastre social, la décadence morale et culturelle.

L'avenir de l'Europe ne passe pas par ce super-État aux visées totalitaires, comme on le voit aujourd'hui au Kosovo, qui devrait servir d'exemple, mais par une coopération librement consentie des nations et des peuples européens, d'ailleurs étendue aux nations slaves.

Il n'y a en tout cas aucun doute sur le fait que deux peuples consultés, dont les gouvernements ont été tous deux fondateurs de l'Union, ont clairement refusé la Constitution proposée par référendum. Dès lors, ce texte étant illégitime, toutes ses conséquences sont illégitimes et nul ne saurait être tenu d'en respecter les termes.

La résistance nationale devient dès lors légitime, pour les citoyens un droit, pour les patriotes un devoir. Caveant consules!

 
  
MPphoto
 
 

  Gunnar Hökmark (PPE-DE). – Herr talman! Käre statsminister! Välkommen hit! Här håller jag till. Detta är en dynamisk plats. Här formas politik som går rakt in i det svenska samhället liksom i andra europeiska samhällen. Inte för att politiken har försvunnit från medborgarna, utan för att det är frågor som vi bara kan bestämma över tillsammans. I fråga om många av vår tids stora utmaningar räcker inte nationalstaten till.

För oss som kommer från Sverige, som trots allt är ett relativt nytt medlemsland, kan det finnas skäl att komma ihåg att många av de problem och utmaningar som vi möter inte är problem som uppstår på grund av EU utan som faller på EU, för att Europeiska unionen har visat sig framgångsrik att möta vår tids utmaningar.

Därav Kosovo. Därav klimatfrågan, där Sverige har visat sig vara ett land som kan peka på utveckling i stället för reglering för att föra samhället vidare. Därav frågorna om konkurrenskraft, därav frågorna om kampen mot brottslighet och terrorism. Detta är frågor och områden som vi bara kan hantera tillsammans. De är problem och utmaningar som kommer av våra framgångar.

Därför tycker jag också att det är bra att statsministern här slog fast en sak, och jag tror att det är det som ska forma den stora idén för Europeiska unionen under de år som komma skall – det är öppenheten. Öppenheten mot omvärlden. Det är öppenheten mot omvärlden som gör det möjligt för oss att sätta prägel på den internationella ordningen med värden som demokrati och frihet när det gäller utvidgningen men också när gäller deltagande i internationella frihandelsrundor och väldigt mycket mer.

Vad gäller öppenheten mellan medlemsstaterna tycker jag att det är viktigt att slå fast att de som är emot öppenhet också är emot medborgarnas fria rörlighet och fria möjligheter. Det är där diskrimineringen är. Den goda europeiska idén är öppenhet, och kan vi förverkliga den kommer vi också att se till att ha en öppenhet som gör att medborgarna känner att det är detta som är medborgarnas Europa. Detta är en utmaning för det svenska ordförandeskapet och en utmaning för detta parlament och alla partigrupper här.

 
  
MPphoto
 
 

  Inger Segelström (PSE). – Herr talman! Jag vill som alla andra tacka statsminister Reinfeldt för att du har kommit hit.

Min första fråga gäller miljöprövningen av gasledningen i Östersjön, ett av världens mest förorenade hav, som parlamentet nyligen hade en utfrågning om med flera utskott. Sverige var det första landet med MKB, miljöprövning. Denna fråga är en av de viktigaste miljöfrågorna för Sverige och EU. Kommer Sverige att kräva ytterligare ett alternativ med dragning på land som ska miljöprövas?

Exploatörerna säger till oss i parlamentet att det blir för dyrt. Men både statsministern och jag kommer ju från Stockholm där infrastruktur och investeringar alla blivit kanske nästan dubbelt så dyra. Jag kan inte tycka att en fördyring på 10–15 % är ett starkt motargument. Miljön är viktigare.

Min andra fråga gäller klustervapen som debatteras i Osloprocessen och i Wellington, på Nya Zeeland, just nu och i riksdagen förra veckan, och det är också en viktig EU-fråga. Jag har fått brev undertecknade av många svenska organisationer som Amnesty International, kyrkorna genom Diakonia, Röda korset, Unicef samt Svenska freds- och FN-förbundet som kräver att den svenska JAS-bomben, bombkapsel 90, ska behandlas som ett klustervapen och tas med i det internationella arbetet för ett heltäckande förbud. Hur ställer sig regeringen till JAS-bomben? Är bombkapsel 90 enligt statsministern ett klustervapen eller inte? Tänker statsministern agera i den fortsatta Osloprocessen?

Slutligen vill jag veta när statsministern tänker agera för att stoppa flyttningen hit till Strasbourg, efter EU-minister Malmströms insamling av en miljon namnunderskrifter? Borde inte parlamentet självt få besluta om mötesplats och inte rådet? Sedan vill jag tacka å det innerligaste för det uttalande som du gjorde om Turkiet. Till sist önskar jag statsministern och de övriga i regeringen välkomna tillbaka, ofta, under det svenska ordförandeskapet nästa år!

 
  
MPphoto
 
 

  Olle Schmidt (ALDE). – Herr statsminister! Att Sverige fick en ny regering hösten 2006 har märkts när det gäller engagemanget för EU. Jag vill därför tacka statsministern och EU-ministern för den tydliga viljan att göra Sverige till en mer aktiv partner inom unionen, att tillhöra EU:s kärna som statsministern sade.

Dock, Sverige står utanför eurosamarbetet, något som kommer att bli kostsamt för oss svenskar både ekonomiskt och inte minst politiskt. Det handlar ju, herr statsminister, i grunden om solidaritet. Min fråga blir därför: När blir Sverige en fullvärdig medlem i EU? Hur ser tidsplanen ut, herr statsminister? Ett kärt ämne hemma i Sverige.

Vi är nu i Strasbourg, en vacker och tilltalande stad, vars historia minner oss om krigets fasor. Efter att ha sagt detta vet vi att miljoner av våra medborgare tycker att det här resandet mellan Bryssel och Strasbourg inte är det bästa sättet att hushålla med miljön och pengarna. En liten vädjan: skulle inte den svenska regeringen under ordförandeskapet ändå kunna våga ta ett initiativ för att få slut på det här resandet?

 
  
MPphoto
 
 

  Ģirts Valdis Kristovskis (UEN). – Premjerministra kungs, Jūs un mēs daudz gaidām no Eiropas nākotnes. Savulaik Šūmanis bija iecerējis apvienot eiropiešus, kurus gadsimtiem ilgi šķīra dažādi konflikti. Viņš saprata, ka, lai zinātu, kurp doties, ir svarīgi zināt, no kurienes nākam. Vai Jūs, premjerministra kungs, zināt, ka Eiropas Savienība nav veikusi savas nedemokrātiskās, totalitārās pagātnes izvērtēšanu? Uzskatāms piemērs ir aizvadītā gada Eiropas Savienības ietvarlēmums par rasismu un ksenofobiju. Par nacisma noziegumu noliegšanu Eiropas valstīm tiek rekomendēts piemērot cietumsodus, bet līdzīgi komunistiskā režīma noziegumi, to nepamatota noliegšana, pat vēl vairāk – glorificēšana, tiek apzināti aizmirsta. Eiropa to nedrīkst atļauties. Kā lai jūtas miljoniem Austrumeiropas, tajā skaitā – pašreiz Eiropas Savienības, iedzīvotāju, kuri tika spīdzināti Staļina koncentrācijas nometnēs? Aicinu Jūs nopietni apsvērt un veicināt šīs problēmas novēršanu Eiropas nākotnes un taisnības vārdā. Paldies!

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Schlyter (Verts/ALE). – Herr talman! Här fortsätter Svenska dagen med ytterligare en som vill slippa flytta till Strasbourg. Dessutom vill jag ha en folkomröstning om vårt fördrag.

Jag upptäckte i morse att jag satt på mig en grön strumpa och en blå strumpa. Jag undrar om symboliken i det var att vi skulle ha något slags ny framtida allians här mellan andra konstellationer än de traditionella. För att du ska få en grön strumpa av mig, Fredrik, måste du nog höja ambitionsnivån på energibesparingen och på de förnybara energierna. Jag har tagit med mig ett exempel här. Den här lampan är en LED-lampa. Det tar 12 sekunder att skruva i den. Det tar 12 år att bygga ett nytt kärnkraftverk. Vad verkar enklast och snabbast för att lösa klimatproblemen?

Jag tänkte också på att när det gäller tillväxten har vi också problem som vi måste komma överens om. Vi importerar i dag historiskt stora mängder produkter som genererar utsläpp i andra länder. Det måste vi ta hänsyn till i vårt klimatarbete. Då kommer vi in på handeln igen. Protektionism för att skydda företag – det är fel. Men protektionism för att skydda miljö och mänskliga rättigheter – det är en politikers skyldighet och ansvar på en fri marknad. Annars kommer människor att bli verktyg åt marknaden i stället för att marknaden blir ett verktyg åt människorna.

Det bästa sättet för dig att manifestera folkligt deltagande i EU:s framtid är att låta folket visa vad de anser i en folkomröstning.

 
  
MPphoto
 
 

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL). – Herr talman! Jag vill välkomna Sveriges statsminister till parlamentet och till den här debatten om Europas framtid. Det är en viktig debatt som berör 493 miljoner medborgare. Därför måste den föras och beslut om debatten fattas, inte bara i parlament utan bland medborgare. Men för att medborgarna ska engagera sig i debatten måste de också ha en möjlighet att påverka framtiden. Utan delaktighet och möjlighet till påverkan uteblir engagemanget. Hur får vi då medborgarna delaktiga? Svaret är självklart, genom att fråga dem om framtiden och att lyssna till svaren. En folkomröstning om Lissabonfördraget är därför nödvändigt om vi menar allvar med medborgarnas Europa. Alltför mycket av EU:s lagstiftning skapas i dag av anonyma tjänstemän som påverkats av experter och lobbygrupper där medborgarna inte hörs. Nu är det dags att låta medborgarna höras.

Statsministern nämnde ingenting om Vaxholmsdomen. Den har fått mycket uppmärksamhet, inte bara i Sverige utan i många andra EU-länder. Det är naturligt, eftersom den inte bara är ett grundskott mot den svenska modellen utan ett angrepp på löntagarna och fackens ställning i hela EU. Domen är en uppmaning att pressa ner lönerna för arbetstagarna till lägsta miniminivåer. Inget land får sätta förmånligare villkor för arbetstagarna än minimiskyddet. Resultatet blir en tvådelad arbetsmarknad. En del anställningsförmåner kommer endast att gälla för inhemska löntagare, medan andra regler gäller för gästande löntagare. Detta leder både till dumpning av löner och anställningsvillkor samt diskriminering.

Sverige kan ändra på det här. Sverige kan försvara löntagarnas rättigheter och ett socialt Europa genom att begära undantag i Lissabonfördraget för kollektivavtal. Sverige kan gå före och få andra att ta efter.

Avslutningsvis vill jag påminna Sveriges statsminister om en av de två viktigaste frågorna för Sverige inför medlemskapet i EU. En av de mest prioriterade frågorna var jämställdhetsfrågorna. Vad har hänt och vill Sverige vara en spjutspets i framtiden för jämställdhetsfrågorna? Frågan hör hemma i framtidsdebatten. För utan kvinnorna så har Europa ingen framtid.

 
  
MPphoto
 
 

  Paul Marie Coûteaux (IND/DEM). – Monsieur le Président, l'Europe n'a d'avenir – c'est l'évidence – que par ses peuples, car ses peuples sont sa seule substance et sa seule force. Si ses peuples venaient à être absorbés, dessaisis de leur responsabilité d'eux mêmes, et divisés ou éclatés en petites principautés sans dimension politique, conformément, certes, à la politique impériale américaine, dont nous venons d'avoir au Kosovo un exemple terrible et lourd de menaces, en un mot si l'Europe devait s'en remettre à une technostructure hors sol qui la livre à tous les vents de la mondialisation et de l'empire, alors, chers collègues, je craindrais beaucoup pour notre avenir.

Or, tout montre que cette machine honteusement dénommée Union européenne fonctionne non seulement sans les peuples mais désormais contre eux. Une preuve de plus vient d'en être donnée par l'incroyable négation de la voix des Français et du référendum de 2005, avec la complicité du pâle gouverneur Sarkozy. Les Français se sentent trompés et se détournent de toute espérance, dans un sauve–qui–peut général qui est la négation même de l'histoire et de l'avenir.

L'Europe n'a de salut que si les peuples reprennent en main leur destin, si les États mènent librement leur politique en s'associant quand il le faut, si l'on dénonce les mensonges d'une démocratie qui n'a plus rien à voir avec le dêmos ni même avec le kratos, en un mot, si les États et les nations reconquièrent leur liberté. Sinon, la belle idée d'Europe roulera au fossé et nous glisserons doucement très loin, très loin des rivages de l'histoire.

 
  
MPphoto
 
 

  László Tőkés (NI). – Elnök úr, miniszterelnök úr! Az Európai Unió új alapszerződéséhez csatolt Alapjogi Charta bevezetőjében az áll, hogy Európa népei osztoznak a közös értékeken alapuló békés jövőben. A Szaharov-díjas Mahmúd Oszman az Európai Parlament plénuma előtt tavaly decemberben viszont azt mondta, igazság nélkül nem lesz békesség.

Az igazságtalan békerendszerek előbb-utóbb háborúhoz vezetnek és felbomlanak. Híven példázza ezt a legutóbbi balkáni háború, a volt Jugoszlávia széthullása. A megbékélés igazságos újrarendeződés nélkül aligha képzelhető el.

Európának kommunista múltjával is szembe kell néznie. Békés jövőnk előfeltétele a kommunizmus romboló örökségének felszámolása. A kommunizmus a fasizmussal egyenlő elbírálást érdemel. Addig nem lesz béke, szabadság, jogállamiság, biztonság és stabilitás kontinensünkön, amíg nem történik meg minden téren a jogos igazságtétel. A kisebbségben élő nemzeti közösségek helyzetének rendezésére ugyanez az igazság érvényes.

 
  
MPphoto
 
 

  Giles Chichester (PPE-DE). – Mr President, I am delighted to welcome the Prime Minister today. His historic win in the Swedish general election was a personal triumph. I also congratulate him on uniting the Centre Right and breaking the Social-Democrat dominance, and wish him and his Government well.

Today, we are discussing the future of Europe in a week in which this House will vote on a report endorsing the Lisbon Treaty. I want to make very clear that British Conservative MEPs will vote against that report because we fundamentally disagree with the Treaty, with the process by which it was agreed and with the fact that it is simply a carbon copy of the constitution rejected by two of the Union’s founding Member States in national referendums.

This treaty takes Europe in the wrong direction. It transfers substantial new powers to the EU, some of them in extremely sensitive areas of national interest. My party has a different vision for the future of Europe, which is for a Europe that is both more open, dynamic and transparent and less centralised, uniform and inflexible.

The British Parliament is currently deliberating the Treaty. The people of the United Kingdom had, of course, hoped to have their say in a referendum. But the British Government has shamefully reneged on its manifesto pledge to hold one.

My party, both here and in the UK, will continue to campaign vigorously for the people to have their say in a referendum. Without widespread public support the European Union will lack popular legitimacy for what it is doing. It needs to move on from its obsession with institutions. To be fit for the 21st century, the EU needs to focus on issues like the environment, economic competitiveness and global poverty, in order to demonstrate it is worthy of public support. These are the things that the future of Europe should be about.

 
  
MPphoto
 
 

  Libor Rouček (PSE). – Pane ministerský předsedo, dámy a pánové, Evropská unie má za sebou velmi úspěšný rok. Došlo k rozšíření o Rumunsko a Bulharsko, rozšířil se schengenský prostor o dalších devět zemí, rozšířila se eurozóna o tři státy, euro postupně po celé zeměkouli nahrazuje jako hlavní mezinárodní platidlo dolar. Evropská unie se svými pětisty miliony občany a spotřebiteli začíná hlavní měrou určovat globální obchodní, ekologická i technická pravidla a normy. A navzdory zbožným přáním mnohých euroskeptiků dosáhla Evropa i dohody nad novou reformní smlouvou.

Já zde připomínám tyto úspěchy také z toho důvodu, že byly dosaženy za účasti nových členských zemí, ne navzdory, ale právě za aktivní účasti nových členských zemí. A proto vítám vyjádření pana ministerského předsedy ohledně priorit a jedna z priorit na budoucí roky by měla znít: další rozšiřování Evropské unie právě na území západního Balkánu. Toto ale předpokládá dvojí. Samozřejmě předpokládá to všestrannou technickou připravenost zmíněných zemí, ale předpokládá to také určitou kuráž na naší straně, na straně členských zemí. Kuráž politiků, kuráž vysvětlovat svým občanům, že toto rozšíření bylo velmi úspěšné, že rozšíření neznamenalo méně bezpečnosti, ale více bezpečnosti, neznamenalo méně svobody, méně demokracie, ale více svobody, více demokracie a také více prosperity. Já myslím, že bychom měli mít i tu kuráž, abychom v zemích západního Balkánu co nejdříve zavedli bezvízový režim. Čeho se bojíme? Těch zbývajících dvaceti milionů, kteří jsou na západním Balkánu, když jsme společenstvím sedmadvaceti států a pětiset milionů občanů?

Na závěr ještě jedna poznámka. Švédské předsednictví bude příští rok. Bude současně v trojce s Francií a Českou republikou. Já bych chtěl vyzvat pana ministerského předsedu, aby apeloval na své české kolegy, aby co nejdříve předložili Lisabonskou reformní smlouvu k ratifikaci do českého Parlamentu. Jako český občan se obávám, že euroskeptická česká vláda se k tomu nemá.

 
  
MPphoto
 
 

  Lena Ek (ALDE). – Kollegor! Erfarenhet är någonting fantastiskt. Det hjälper dig att känna igen ett misstag när du begår det på nytt. Den här gången får vi inte göra misstag när det gäller Balkan. Det är min första kommentar till statsministerns inledningstal i parlamentet. Europa måste tala med en röst när det gäller Kosovo.

Min andra kommentar gäller terrorismen, där det öppna samhället måste bekämpa terrorism med det öppna samhällets metoder och med gott självförtroende, och inte falla undan för integritetskränkande åtgärder.

Min tredje och sista kommentar gäller klimatfrågan, där det europeiska systemet ska hantera kanske den största och svåraste frågan på den kortaste beslutstiden som vi har haft för ett så stort ämne. Det är fara värt att det blir som i H. C. Andersens saga, när vi ska slutförhandla i Köpenhamn, att kejsaren står naken eller går naken genom gatorna i staden.

För att få fram den europeiska lagstiftning som vi behöver krävs det en kraftsamling och ett samarbete mellan ministerrådet och kommissionen och framför allt med parlamentet, något som är helt nytt för EU:s historia.

Slutligen: det är en fröjd att se en aktiv svensk regering mitt i den svenska Europadebatten. Välkomna!

 
  
MPphoto
 
 

  Konrad Szymański (UEN). – Panie Przewodniczący! Najważniejsze dla przyszłości Unii Europejskiej są rezultaty widoczne w życiu obywateli: utrzymanie zamożności, bezpieczeństwo publiczne, bezpieczeństwo międzynarodowe. O przyszłości Unii nie przesądzą coraz bardziej skomplikowane reformy instytucjonalne, o których będzie głośno w tej izbie jutro rano.

Jednym z testów dla Unii, który będzie dotyczył w szczególny sposób pańskiego i mojego kraju, dwóch krajów nad Bałtykiem, jest sprawa gazociągu północnego. Jest to projekt wyjątkowo niebezpieczny środowiskowo, ale i politycznie zwrócony plecami do unijnych programów energetycznych. Jeśli chcemy Europy rezultatów, nie możemy sobie pozwolić na tolerowanie takich projektów, stąd moje pytanie: jak Pan się zapatruje na finansowanie tego projektu ze środków europejskich, o czym nie dawno wspominali przedstawiciele „Nordstream”?

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE). – Mr President, for more than nine years, I have had the great privilege of representing Scotland here in this Parliament, during which time we have had many a debate on the future shape of Europe and we have welcomed 12 new Member States to the top table. This massive expansion of the internal market and other areas of cooperation is good for Scotland and good for Europe as a whole. But, also in the past nine years, we have had to agonise over so-called crises, such as the resignation of the Santer Commission and the rejection of the Constitutional Treaty. It is a great pity and a frustration that many of the positives which EU membership entails have been tempered by such self-inflicted negatives.

In Scotland, we move on too. We have a new Government – an SNP Government, which is pro-European and which has a vision for a new future for Scotland in Europe. Prime Minister, I want to see Scottish Ministers sitting alongside your Ministers in the Council, not in the second row. Scotland has much to contribute to the European Union and its development: a constructive attitude and a wealth of energy resources to name but two. I look forward to a day when Scotland is welcomed as an independent Member State of this Union. Such a change, I think, would not just be good for Scotland but good for the future of Europe too.

 
  
MPphoto
 
 

  Nils Lundgren (IND/DEM). – Herr talman! Herr statsminister! Vi diskuterar här Europas framtid, men den största frågan är vem som ska bestämma om denna framtid.

I EU är dessvärre traditionen allt sedan Jean Monnet att EU ska byggas utan de europeiska folkens medverkan. Det största bedrägeriet hitintills är att EU:s politiska etablissemang lägger fram samma förslag till hur EU ska styras och vad EU ska syssla med som det grundlagsförslag som redan har förkastats i folkomröstningar med högt valdeltagande och stora nej-majoriteter.

Jag noterar att den liberale gruppledaren här kallar dem som säger nej till detta fördrag galna. Han säger alltså att majoriteten av holländare och fransmän är galna, liksom naturligtvis jag själv som står här i salongen. Ett sådant språkbruk tycker jag att talmannen ska förhindra i framtiden.

Sveriges statsminister säger hemma och här i kammaren att jordbruksstödet i EU:s budget bör minskas och skäras ned och marschen mot överstatlighet stoppas. Det är svenska folkets syn. Men i rådet stöder hans regering EU:s utveckling till en stat och dess EU-parlamentariker röstar konsekvent för att flytta den politiska makten från svenska folket till Bryssel. Detta är ingen framtid.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys (NI). – Mijnheer de Voorzitter, mijnheer de premier, het is een beetje bevreemdend dat hier een debat wordt gevoerd over de toekomst van Europa zonder dat de vraag wordt gesteld over de grenzen van de Europese Unie. Het gaat nochtans om een van de meest fundamentele problemen waarmee wij geconfronteerd worden. Elke keer opnieuw gaat men daar met een brede bocht omheen terwijl de publieke opinie zich terecht zorgen maakt. Blijft de Europese Unie wel een Europees project, vraagt men zich af. Dat zal niet meer het geval zijn als Turkije zou toetreden. Als de Europese Unie koppig blijft doorgaan en de wil van de bevolking blijft negeren, verdwijnt langzaam maar zeker haar democratisch draagvlak.

Mijnheer de premier, u hebt gewaarschuwd voor een muur die misschien tegen Turkije wordt gebouwd. Daar heeft het echter niets mee te maken. Niemand in Europa zit te wachten op mooie praatjes. De criteria van Kopenhagen moeten nageleefd worden, ook door Turkije en dat is overduidelijk niet het geval. Het wordt dan ook tijd dat die onderhandelingen worden stilgelegd. Dat is niet meer of niet minder dan het naleven van de gemaakte afspraken.

 
  
MPphoto
 
 

  Jerzy Buzek (PPE-DE). – Panie Przewodniczący! Panie Premierze, mówił pan o Unii Europejskiej jako o graczu globalnym, szczególnie po ratyfikacji traktatu. Możemy tylko poprzeć to stanowisko i dlatego gratuluję panu, Panie Premierze, jasnego zdecydowanego stanowiska wobec ostatniego despotycznego reżimu Europy, mianowicie białoruskiego reżimu. Jeśli chcemy wpierw wpływać na demokrację, ochronę praw człowieka w Afryce, w Azji, to ważne jest żebyśmy zadbali o to najpierw wokół nas, w najbliższym sąsiedztwie Unii.

Również w tym kontekście gratuluję Panu jasnej postawy wobec rozszerzenia Unii Europejskiej i mam tutaj na myśli sąsiada Białorusi, Ukrainę. Tam dzisiaj odbywa się wielka walka o to, czy Ukraina będzie demokratyczna, czy się będzie rozwijała, także z korzyścią dla nas i z korzyścią dla narodu ukraińskiego, w sposób prawidłowy, w sposób szybki, demokratyczny. Nasze otwarcie na Ukrainę jest tu bardzo ważne w perspektywie członkowstwa Ukrainy w Unii Europejskiej.

I wreszcie gratuluję panu, Panie Premierze, bardzo mocnych słów w odniesieniu do Morza Bałtyckiego, do ochrony ekologicznej tego morza. Osiem państw Unii Europejskiej leży nad tym niewielkim obszarem morskim. Jest to niemal wewnętrzne morze Unii Europejskiej i nie ma drugiego tak zagrożonego ekologicznie morza na świecie.

I wreszcie, Panie Premierze, mówił pan o energii i przeciwdziałaniu zmianom klimatycznym jako głównym priorytecie prezydencji szwedzkiej. Popieramy to w pełni. Europa chce stać na czele tego wielkiego procesu. To nasze zadanie cywilizacyjne, nasza cywilizacyjna odpowiedzialność, ale mam wrażenie, że my więcej na ten temat mówimy, niż robimy.

Właśnie w okresie prezydencji szwedzkiej odbędzie się średniookresowy przegląd budżetu. Jeśli nie zmienimy naszego budżetu tak, żeby stać się, również finansowo, w jakimś przynajmniej stopniu odpowiedzialni za przeciwdziałanie zmianom klimatycznym, za adaptacje, za szeroko rozumiane technologie niskowęglowe, to naprawdę pozostaniemy tylko przy słowach, nie zrealizujemy naszego najważniejszego priorytetu.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson (PSE). – Herr talman! Välkommen Fredrik Reinfeldt. Ni sa mycket klokt om fördraget, om utvidgningen och om klimatet. Jag ska beröra det ni inte sade.

Jacques Delors sade en gång att den inre marknaden aldrig kommer att kunna fungera utan en stark social dimension. Han hade alldeles rätt. Därför har jag blivit något förundrad när ni själv har uttalat er om det sociala EU, och ser det som en motsättning mellan nationella system och de regelverk vi har i EU.

Jag ser det precis tvärtom. Vi har en gemensam arbetsmarknad. Då måste vi komplettera den nationella arbetsrätten och de nationella systemen, annars kommer det inte att fungera. Om ni vidhåller den här uppfattningen skulle jag vilja ge några exempel. Är det utstationeringsdirektivet som är ett problem? Är det övertagandedirektivet eller är det någon av de överenskommelser som arbetsmarknadens parter har gjort på europeisk nivå? Deltidsdirektivet? Föräldraledighetsdirektivet?

För att ta det konkret: bristen på balans mellan marknad och politik kom till uttryck i Lavalmålet. Problemet i Lavalmålet är att marknaden går före arbetstagarnas rättigheter. Det har ni skött bra i Sverige. Hittills har ni skött den frågan bra, men som så många andra har sagt här berör detta också andra länder runtom i EU. Om det blir nödvändigt med europeiska initiativ, kommer ni då också att var med på den båten för att vidta de europeiska initiativen?

Vi antog en arbetsmiljöstrategi här i förra månaden. Ett mål var då en yrkesinspektör på 10 000 arbetstagare. Sverige går i direkt motsatt riktning, och kommer inte att uppfylla det här målet på långt när. I stället minskar andelen med 27 % i Sverige. Danmark, vars arbetsmarknad påminner om den svenska, har mer än två arbetsmiljöinspektörer per 10 000 invånare. Hur kan det komma sig att Sverige går i precis motsatt riktning? Varför prioriterar ni inte arbetsmiljön?

 
  
MPphoto
 
 

  Henrik Lax (ALDE). – Talman! En stor uppgift är att samla unionen till en gemensam energipolitik som kan trygga medlemsländernas energiförsörjning, precis som ni sade, statsminister Reinfeldt.

Ni berörde också EU:s strategi för Östersjöregionen som kommissionen håller på att utarbeta. En rätt upplagd strategi för Östersjöregionen kan bli en viktig byggsten för den framtida energipolitiken och inte minst för energisamarbetet med Ryssland. Problemet illustreras av Sveriges regeringsbeslut förra veckan att återsända Nord Stream-bolagets ansökan om att få dra en gasledning genom svensk territorialvatten i Östersjön. Ansökan var alltför bristfällig för att kunna tas upp till behandling.

I regionen är misstron mot gasledningsprojektet stor. En hållbar lösning kan knappast nås om inte EU och dess medlemsländer kring Östersjön gemensamt lägger upp en handlingslinje och också ges full insyn i projektet.

Jag vill ge en eloge åt Sverige som öppnar möjligheten att testa den nya bestämmelsen om energipolitiken, artikel 176a i Lissabonfördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  Christian Rovsing (PPE-DE). – Hr. formand! Hr. statsminister! Jeg vil tale om et lille hjørne af miljøpolitikken. Malmø bys initiativer inden for energibesparelser og brug af miljøvenlig transport er lovende. Jeg har her prøvekørt flere af de miljøvenlige biler. Senest har jeg i Berlin i januar måned kørt i en stor Mercedes af S-typen: en bil på omkring 2 t. Bilen kørte på traditionelt brændstof samt brint. Ved et tryk på en knap skiftede man fra den ene brændstoftype til den anden – uanset bilens hastighed. Accelerationen var tilsyneladende ens for begge brændstoftyper.

Brugen af brint som brændstof i biler er kommet langt udviklingsmæssigt. Affaldsproduktet fra en brintbil er rent vand og intet andet. Med brint som almindeligt brændstof for personbiler vil man kunne forlange, at kun brintbiler må køre i de centrale dele af vore byer. Det vil reducere forureningen dramatisk med færre åndedrætssygdomme og mindre tæring på vore gamle bygninger som følger. Jeg håber, at Sverige vil fremme en sådan miljørigtig udvikling.

 
  
MPphoto
 
 

  Toomas Savi (ALDE). – Mr President, on 14 December 2007 the European Council asked the Commission to present an EU strategy for the Baltic Sea region by July 2009 at the latest, an initiative that was also welcomed by the European Parliament.

The importance of this decision cannot be underestimated either by the Nordic countries or by the Member States around the Baltic Sea that joined in 2004. The strategy might truly unleash the full potential of the region covering areas from the environment, economy, culture and education to security.

By aiming to achieve the ambition laid out in the Lisbon Agenda, the EU strategy for the Baltic Sea region could become a bridgehead to Russia. Sweden will hold the Presidency in the Council during the second half of 2009, and we hope that this will give a good start to the strategy. However, it is essential that all the Baltic Sea countries have compiled their operational programmes by that time, and this also applies to my country, Estonia.

 
  
MPphoto
 
 

  Reinhard Rack (PPE-DE). – Herr Präsident! Es gibt im Grunde genommen zwei Modelle für die Zukunft des gemeinsamen Europas: das Modell eines kohärenten, sich weiter vertiefenden gemeinsamen Europas, wie es auch der Vertrag von Lissabon vorsieht, und das Modell des „Jeder sucht sich das aus, was für ihn gut scheint“.

Nun ist Schweden gemeinsam mit Österreich und Finnland seit geraumer Zeit in der Europäischen Union, doch Schweden ist nicht Mitglied der Eurozone. Ich frage den Herrn Ministerpräsidenten: Gibt es dafür besondere Gründe? Wir würden uns freuen, die Schweden in der Eurozone zu haben.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Corbett (PSE). – Mr President, Mr Chichester briefly appeared to make a short speech and disappeared before hearing the reply. There was not otherwise a single member of the British Conservative Party in this debate to hear a Conservative Prime Minister tell us about the future of Europe.

Why is this? Did they not want to hear from a fellow Conservative how good the Lisbon Treaty is? How it does not need a referendum because it does not involve any further transfers of sovereignty? How we need this new Treaty for our Union to work better? Are they unable to participate even in a debate on that? Did they rather stay outside, presumably in the bar with their colleagues from the UK Independence Party?

I do think it is a shame they have not even been here to participate in such an excellent debate.

(Applause)

 
  
MPphoto
 
 

  Agnes Schierhuber (PPE-DE). – Herr Präsident! Herr Ministerpräsident! Sie haben die gemeinsame Agrarpolitik angesprochen als die einzig wirklich vergemeinschaftete Politik der EU. Es ist Ihnen aber bekannt, dass die Landwirtschaft in den letzten fünfzehn Jahren die größten Reformen aller Politikbereiche erfahren hat, und die Landwirtschaft kann unmöglich mit der Industriepolitik verglichen oder ihr gleichgestellt werden, weil wir andere Voraussetzungen haben. Es muss auch weiter Planbarkeit und Sicherheit für die Landwirtschaft geben.

Ich möchte daran erinnern, dass 2013 das Budget der Europäischen Union für die Landwirtschaft nur mehr 35 % betragen wird. Die Landwirtschaft nimmt ihre Verantwortung für die Bürger sehr ernst, die auch in den Verträgen von Rom festgeschrieben ist: Forschung, Entwicklung, Nachhaltigkeit, Umweltschutz und Beschäftigung in allen Regionen Europas müssen unser gemeinsames Ziel sein. Ich freue mich wirklich auf eine spannende schwedische Präsidentschaft.

 
  
MPphoto
 
 

  Esko Seppänen (GUE/NGL). – Arvoisa puhemies, arvoisa pääministeri, Euroopan tulevaisuudesta puhuttaessa ette puhuneet Euroopan unionin militarisoimisesta. Lissabonin sopimuksella EU:n jäsenvaltiot sitoutuvat lisäämään sotilaallisia voimavarojaan. Lissabonin sopimuksella jäsenvaltiot ovat valmiita operoimaan ulkomailla kriisinhallintatehtävissä, jopa rauhaan pakottamisessa, ilman YK:n mandaattia eli kansainvälisen oikeuden näkökulmasta laittomasti. Ja Lissabonin sopimukseen liittyvät myös sotilaalliset turvatakuut, ainakin solidaarisuuslausekkeeseen, ja tältä osin Ruotsin puolueettomuus on kovin kyseenalainen, sotilaallinen liittoutumattomuus on kovin kyseenalainen. Arvoisa pääministeri, pidättekö te Lissabonin sopimukseen sisältyviä sotilaallisia turvatakuita yhteensopivina teidän sotilaallisen liittoumattomuutenne kanssa?

 
  
MPphoto
 
 

  Genowefa Grabowska (PSE). – Panie Przewodniczący! Panie Premierze, jest oczywiste, że europejski projekt budujemy nie dla europejskich, brukselskich technokratów, ale dla obywateli Unii Europejskiej, by im się żyło lepiej i bezpieczniej. Zatem tylko wsłuchując się w ich głos można odnieść oczekiwany sukces.

Politycy mają różne oczekiwania, jedni chcą więcej, inni mniej Europy, ale fakty są takie: premierzy 27 państw członkowskich podpisali traktat lizboński. Ten traktat będzie drogowskazem do sprawniejszej, bardziej transparentnej i bardziej demokratycznej Europy, i dlatego też trzeba go ratyfikować w tym roku. Zwracam się więc do tych koleżanek i kolegów, którzy teraz nawołują do referendów ratyfikacyjnych pomimo, że wcześniej byli przeciw Konstytucji europejskiej. Panie, Panowie, nie bawcie się instytucją referendum, nie przebierajcie się w skórę obrońców demokracji, bo obywatele Unii i tak wam nie uwierzą. Oni wiedzą, że demokrację w Europie zapewni właśnie traktat lizboński.

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – Vážení kolegovia, hovoríme dnes o vízii modernej, dynamickej Európy. Túto debatu pokladám za mimoriadne potrebnú a aktuálnu. Globalizácia nás núti klásť si otázky a výzvy, ako ich formuloval pán premiér švédskej vlády Fredrik Reinfeldt. Musí byť našou veľkou politickou ambíciou uskutočňovať štrukturálne reformy, ktoré pokladám za politicky najťažšiu časť Lisabonskej stratégie. Kým nenasmerujeme ekonomiku na zdravý rast, nebudeme môcť hovoriť ani o znalostnej ekonomike. Som presvedčená, že znalostná ekonomika a investície do ľudských zdrojov, je správna stratégia pre budúcnosť Európy.

Z prejavu viacerých rečníkov zaznel apel:„Chceme sociálnu Európu!” Nepoznám politika, ani v našej konzervatívnej rodine, ktorý by bol proti sociálnym istotám občanov, ktorý by nechcel, aby občania mali dobré zárobky a lepšiu životnú úroveň, aby občania nemali dôchodok len 150 EUR, ako je to na Slovensku. V poslednom štvrťroku roku 2007 moja krajina Slovensko zaznamenala rast ekonomiky medziročne o rekordných 14 %. Mohla by na Slovensku súčasná sociálno-demokratická vláda premiéra Roberta Fica robiť sociálnu politiku, keby predošlá vláda Mikuláša Dzurindu nenašla politickú odvahu prijať odvážne reformy v daňovom, sociálnom, zdravotnom a školskom systéme?

 
  
MPphoto
 
 

  Ιωάννης Βαρβιτσιώτης (PPE-DE). – Κύριε Πρωθυπουργέ, είπατε μια μεγάλη αλήθεια: ότι δεν πρέπει να φοβόμαστε μια ισχυρή Ευρώπη αλλά μια αδύνατη Ευρώπη. Συμφωνώ απόλυτα με αυτό. Συμφωνούν, νομίζω, και όλοι οι ευρωπαίοι πολίτες. Όταν όμως αυτοί βλέπουν να ασχολούμαστε με τα φώτα των τρακτέρ και με άλλα ασήμαντα θέματα, είναι βέβαιο ότι απογοητεύονται.

Κύριε Πρωθυπουργέ, μιλήσατε με μεγάλο ενθουσιασμό για τη διεύρυνση. Διερωτώμαι όμως μήπως θα ήταν πιο σοφό εάν η Ευρωπαϊκή Ένωση πριν από τη διεύρυνση είχε λύσει τα εσωτερικά της προβλήματα; Εάν, δηλαδή, πριν από τη διεύρυνση λειτουργούσε σήμερα κάποια μεταρρυθμιστική Συνθήκη.

Τέλος, κύριε Πρωθυπουργέ, εκείνο το οποίο προέχει σήμερα είναι να γίνει η επικύρωση της Συνθήκης της Λισσαβώνας. Και με έκπληξη άκουσα τον βρετανό συνάδελφο και τις θέσεις τις οποίες εξέφρασε. Αν η Λισσαβώνα δεν επικυρωθεί, τότε η Ευρώπη δεν έχει μέλλον.

 
  
MPphoto
 
 

  Fredrik Reinfeldt. − Stort tack till er alla för frågor och synpunkter. Jag har ingen som helst möjlighet att göra alla dessa frågor rättvisa. Stort tack för det visade tålamodet med den omfattande mängd av svenska ni har fått lyssna till på grund av alla frågor som här har ställts.

De svar som jag har binds väldigt mycket ihop av min tilltro till att man ska hålla ingångna avtal, något som kommer att vara återkommande. Jag uttryckte att jag har en stark tro på Europa. Jag har också i Sverige vid flera tillfällen uttryckt en stark tilltro till den svenska arbetsmarknadsmodell som har byggts kring våra svenska kollektivavtal. I Sverige har vi delvis gjort ett annat vägval än många andra europeiska länder, som mer har betonat lagstiftning där vi mer har betonat ett ansvarstagande från arbetsmarknadens parters sida.

Vår uppfattning är att Lavaldomen inte sänker denna svenska modell, utan att den definitivt ställer en del frågor kring delar av den svenska lagstiftningen. Vi går försiktigt fram tillsammans med arbetsmarknadens parter för att se hur man möjligen ska göra förändringar i den svenska arbetsmarknadsmodellen, men inte i syfte att ta bort eller att ändra i grunden hur den fungerar.

Vi tänker fortsätta respektera det upplägget och hoppas föra de resonemangen, och jag hoppas att det inte missförstås som någonting annat när det diskuteras runt om i Europa.

Här sägs att den inre marknaden inte räcker till. Ja, en kritik är ju att den inre marknaden inte fungerar fullt ut. Det är en kritik jag ofta hör från företagare och andra, att vi pratar om en inre marknad men att den fria rörligheten inte är så fri.

Min regering arbetar absolut med utgångspunkten att minska utanförskap, att skapa grund för eget självbestämmande via eget arbete och att se till att fler arbetar. Dessutom bör välfärdsambitioner också möjliggöras för andra. Fler i arbete ger större resurser att bygga välfärdslösningar för människor som inte har arbetsförmåga. På så sätt tycker jag att vägen mellan arbete och välfärd hänger ihop i den politik som förs i Sverige.

Demokrati har återkommit i olika synpunkter här. Jag anser att demokratin bärs här på ett alldeles utmärkt sätt av sina valda representanter. Det är inte så att det är en dålig form av demokrati. Jag tycker att flera av er här i dag på ett bra sätt har representerat era väljare, och också jag är beredd att göra det i olika hänseenden. Demokratin är förmögen att fatta beslut och skall så vara.

Vår svenska folkomröstningserfarenhet, vill jag påpeka, är av en mycket blandad karaktär. Ibland har det varit tydligt vad det är vi frågar och får svar på. Ibland har vi ställt en fråga och fått ett annat svar och ägnat många år åt att diskutera vad det egentligen var som svenska folket svarade på. Jag vet att det finns liknande erfarenheter i en del andra länder.

Den typ av fördrag byggt på flera förändringar som det nu är fråga om och som vi tidigare har tagit beslut om i Europas historia, utan folkomröstningar, är vi redo att ta beslut om inom ramen för den representativa demokratin. Det är för mig ett alldeles utmärkt sätt att visa hur en levande demokrati ska fungera.

Några korta svar när det gäller gasledningen som har nämnts av flera. Vi vill även där respektera avtal och lagstiftningen så som den ser ut, det vill säga, i enlighet med internationella konventioner och svensk lagstiftning testar vi möjligheterna att pröva denna gasledning. Vi har kunnat konstatera att det förslag vi har fått är otillräckligt. Därmed har vi sänt det tillbaka. Frågan kommer att återkomma. Jag kan i dag inte bedöma till vilken grad vi kan påverka detta huvudsakligen med svensk miljölagstiftning. Men det kommer att vara vår utgångspunkt att vi gör det på ett grundligt vis.

Huruvida ni kära parlamentariker ska flytta fram och tillbaka mellan parlament har vi mycket åsikter om, men vi är även här medvetna om hur avtal fungerar. Alla medlemsstaterna äger i grunden en påverkan, en sorts veto över frågan, och det vet ni alla som ställer dessa frågor. Det respekterar vi, även om vi liksom en hel del av våra väljare ställer frågor om hur lyckat det är med att flytta på det sätt som här görs.

Miljöbilar ser vi nu växa fram i en utsträckning i Sverige som faktiskt nästan ingen annan kan uppvisa. Vi har inrättat en särskild miljöbilspremie som är kraftigt pådrivande, vilket har lett till att vi nu har ett läge där över 30 procent av de nya bilar som säljs i Sverige är miljöbilar. Detta är en utveckling som säkert kommer att ytterligare förstärkas.

Euron har flera frågat om. Även här respekterar vi avtal i den meningen att vi har ett folkomröstningsresultat från svenska folket 2003. Vi har sagt att vi följer den svenska opinionen. Är det så att det svenska folket ändrar åsikt kan frågan möjligen bli aktuell igen.

Jag vill också påpeka att Sverige, som lever nära Finland med sin euro, också naturligtvis undrar vad som ska ske i Danmark om det blir så att Danmark under hösten åter igen kommer att pröva om deras s.k. opt-out när det gäller euron ska tas bort. Då kommer euron att bli en mycket mer närvarande valuta i närheten av Sverige, och möjligen kommer detta att påverka det svenska folket.

Några av er nämnde att det är oklart till vilken roll jag återkommer. Första gången är det nog inte så oklart, för det är redan till sommaren för att vara med och presentera det 18-månadsprogram som det franska, tjeckiska och svenska ordförandeskapet ska utgöras av.

Sedan är det onekligen en öppen fråga i vilken roll det roterande ordförandeskapet kommer att återkomma. Kring detta kommer vi ha mycket synpunkter. Jag tror nämligen mycket på ett EU som förankrar sig i sina olika delar av Europa. Jag tror därmed att det roterande ordförandeskapet också kommer att ha en tydlig roll i framtiden, vid sidan av den valde ordförande som är på väg in via det nya fördraget. Stort tack för värdefulla synpunkter och värdefulla frågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Der Präsident. − Vielen Dank, Herr Ministerpräsident Reinfeldt. Das war die letzte Debatte im Rahmen dieses Konzepts über die Zukunft Europas. Die Aussprache ist damit geschlossen.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Schlyter (Verts/ALE). – Herr talman! När en statsminister kommer på besök vill många från samma land tala, och det är trevligt. Men talmannen kunde kanske under ”catch the eye”-förfarandet försöka bidra till att få en bättre geografisk fördelning. Det var nästan inga talare från Sydeuropa här i dag, och ibland är det tvärtom när någon sydeuropé kommer hit. Det vore trevligt om ni kunde bidra till att skapa en bättre balans.

 
  
MPphoto
 
 

  Der Präsident. − Da müssen die Südeuropäer sich aber auch melden und beteiligt sein. Wenn sie nicht da sind, kann ich sie nicht aufrufen.

(Zwischenruf)

Herrn Varvitsiotis habe ich im Übrigen aufgerufen.

Schriftliche Erklärungen (Artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Alma Anastase (PPE-DE), în scris. – Doresc să salut faptul că viitorul Europei continuă să fie o tematică mereu prezentă în dezbaterile Parlamentului. O reflecţie comună este esenţială pentru a asigura un viitor prosper şi durabil viitoarelor generaţii europene.

Cred că două idei prioritare trebuie să stea la baza acestei analize şi a conceptului de viitor european: viitorul cetăţeanului european şi rolul UE în lume. Astfel, pe plan intern, binele cetăţeanului trebuie să ghideze orice acţiune la nivel european, iar drepturile omului şi protejarea lor pe deplin trebuie să constituie vectorul determinant al acesteia. Nu mai puţin importantă este educaţia ca premisă a unui viitor prosper, precum şi politicile de promovare a tinerilor şi de protecţie a copilului, de dialog intercultural şi toleranţă reciprocă. Atât Strategia de la Lisabona, cât şi noul Tratat de Reformă sunt documente-cheie, ce trebuie transpuse în fapte cu fermitate.

În lumea globalizată şi interdependentă a secolului 21, un viitor cu adevărat prosper al Europei este însă imposibil fără asigurarea acestuia în întreaga lume. UE are astfel obligaţia de a contribui la asigurarea păcii, stabilităţii şi prosperităţii la nivel global.

 
  
MPphoto
 
 

  Mairead McGuinness (PPE-DE), in writing. – It is with regret that I listened to the debate on the future of Europe and heard the Swedish Prime Minister question the agriculture budget in the EU.

If this is a debate about the future, then it seems to be bogged down in the past. It is worth pointing out that the CAP was one of the foundation policies of the EU. It provided food to feed a hungry Europe and has evolved and changed over the last 50 years in line with political and public pressure for change.

Today the CAP is not the biggest item of spending in the EU budget. Yet I believe that spending on agriculture and food production is money well spent in a world where food security is now very much on the political agenda.

Looking to the future and the ratification of the Reform Treaty, it is important to tell people what the Treaty is about and what it is not about!

In Ireland we are holding a referendum on the Treaty which will, if passed, give an enhanced role and power to national parliaments in EU law-making.

This is an important provision, but elected members of parliaments must use this new power.

 
  
MPphoto
 
 

  Mihaela Popa (PPE-DE), în scris. – Domnule Preşedinte, stimaţi colegi,

În contextul dezbaterii privind viitorul Europei, trebuie să dăm atenţia cuvenită acelei categorii sociale care reprezintă cel mai bine ideea viitorului - tinerii - adică cetăţenii de mâine ai Uniunii Europene.

Tinerii trebuie pregătiţi să proiecteze viitorul generaţiei lor, iar aceasta presupune cunoaşterea istoriei noastre comune, etapele formării şi dezvoltării Uniunii Europene. Ca să-ţi construieşti viitorul, trebuie să-ţi cunoşti trecutul.

Avem nevoie ca istoria Uniunii să fie studiată în şcoli, avem nevoie de o politică europeană pentru tineret cât mai coerentă, care să răspundă clar problemelor specifice tinerilor. Europa trebuie să aibă acum o viziune clară asupra educaţiei, a societăţii informaţionale, a dialogului şi schimbului intercultural între tineri, a ocupării forţei de muncă tinere şi a mobilităţii, precum şi a problemelor curente ale tinerilor marginalizaţi.

O Europă de succes nu poate fi construită decât împreună, zi de zi.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), in writing. – We sit here as a House representing 27 nations. Our differences currently divide as a consequence of our approach to Europe and our politics that shape that approach. Our great challenge is not a new Treaty which attempts to bind us by force but the spirit in our approach to the future of Europe – a Europe where our children and their children will succeed as they compete with the emerging powers of the 21st century.

I look forward to a Europe in which future generations will not only be able to travel freely but will not be discriminated against based on which geographic location of Europe they come from, which language they use as their mother tongue, or how their last name is spelled.

Jargon like ‘solidarity’, cohesion, and integration is commonplace within our institutions – words that are empty in a Europe divided between the old and the new Member States, between those Member States that seek individual gains in bilateral agreements with third countries and those Member States that are impaired by those same third countries. The European Union is lost today between bilateral agreements, conformity, and a diversity which should be our asset, not a hindrance.

 

10. Одобряване на протокола от предишното заседание: вж. протокола
  

ΠΡΟΕΔΡΙΑ: ΡΟΔΗ ΚΡΑΤΣΑ-ΤΣΑΓΚΑΡΟΠΟΥΛΟΥ
Αντιπρόεδρος

 

11. Лисабонска стратегия - Общи насоки за икономическите политики - 2008 г. (разискване)
MPphoto
 
 

  Πρόεδρος. – Η ημερήσια διάταξη προβλέπει την κοινή συζήτηση επί των δηλώσεων του Συμβουλίου και της Επιτροπής σχετικά με τη στρατηγική της Λισσαβώνας, και

την έκθεση της Margarita Starkevičiūtė, εξ ονόματος της Επιτροπής Οικονομικών και Νομισματικών Θεμάτων, σχετικά με τις Ολοκληρωμένες Κατευθυντήριες Γραμμές για την Ανάπτυξη και την Απασχόληση (Τμήμα: ευρείες κατευθυντήριες γραμμές για τις οικονομικές πολιτικές των κρατών μελών και της Κοινότητας) - Εγκαινίαση του νέου κύκλου (2008-2010) 2007/2275(INI) (A6-0029/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Žiga Turk, predsedujoči Svetu. − Z velikim veseljem se udeležujem seje, na kateri Evropski parlament obravnava zagon naslednjega cikla lizbonske strategije za rast in delovna mesta.

S podpisom lizbonske pogodbe se zaključuje obdobje, ko smo se veliko ukvarjali s svojo notranjo, včasih tudi politično formo. Evropa je zdaj bistveno bolje opremljena, da se odpre v svet, in lizbonska strategija ponuja orodje, da Evropa sooblikuje tudi svetovne trende. Današnji trenutek zaznamujejo vsaj štirje taki trendi.

Ko je Evropa leta 2000 zagnala lizbonsko strategijo smo globalizacijo razumeli predvsem kot tekmovanje Evrope z ZDA in Japonsko. Od takrat so se na svetovnem odru utrdili pomembni novi igralci, ki zahtevajo svež premislek o tem kaj lahko Evropa v ta globalni svet prispeva in kje so njene resnične konkurenčne prednosti.

Pred našimi očmi se dogaja komunikacijska revolucija, internet, svetovni splet, ustvarjalnost in inovativnost nista več zaprti v toge institucionalne sheme. V zgodovini smo bili samo enkrat prej priča revoluciji v množičnem komuniciranju in to pred približno 500 leti, ko sta se pojavila poceni papir in tisk, na katerih je Evropa utemeljila svojo prevlado.

Smo na pragu tretje industrijske revolucije, katere posledica bo pomembno zmanjšanje odvisnosti od fosilnih goriv in prehod v nizkokarbonsko ekonomijo. Vaš parlament je v maju 2007 sprejel deklaracijo o tretji industrijski revoluciji in ekonomiji vodika in s tem pokazal podporo Evrope k vodstvu na tem področju.

Po industrijski stopamo v konceptualno dobo, ko v ospredje stopajo vrednote, pomen, empatija. Rdeča nit teh trendov sta večanje pomena ustvarjalnega potenciala ljudi in njihovih vrednot. To sta temi, ki sta po svoji naravi zelo evropski. Zato ima lahko Evropa ambicijo, da te štiri trende sooblikuje ali celo vodi.

Evropske razvojne ideje uokvirja lizbonska strategija za rast in delovna mesta. Po temeljiti prenovi leta 2005 ugotavljamo, da lizbonska strategija deluje. Strukturne reforme so izboljšale temelje evropskega gospodarstva, zato se le-to lažje spopada s krizami na finančnih trgih ter naraščajočimi cenami surovin, predvsem nafte in hrane. Svetovno gospodarstvo plove v vse bolj negotove vode, zato je pomembno, da Evropa ohrani smer in nadaljuje z implementacijo reform in modernizacijo svojega gospodarstva in družbe.

Komisija je pripravila dobro delo s pripravo lizbonskega paketa, objavljenega v decembru. Predsedujoča Evropskemu svetu, Slovenija, postavlja lizbonsko strategijo za eno izmed petih prioritet svojega predsedovanja. Zelo nas veseli, da se Evropski parlament konstruktivno vključuje v široko razpravo v naslednjem ciklu. Mnenja smo že izmenjali v okviru posveta ECON, trojke in medparlamentarnega srečanja. Vsak po svojih močeh si prizadevamo, da bo spomladanski evropski svet v marcu zagnal ambiciozen, nov cikel lizbonske strategije.

Evropski svet bo potrdil široke smernice za ekonomsko politiko in sprejel zaključke o politikah zaposlovanja. Veliko smo se pogovarjali o tem, ali so široke smernice potrebne sprememb, in na koncu so se kolegi iz večine držav strinjali, da bi sicer lahko izboljšali kako formulacijo, da pa bi z odpiranjem samih smernic sprožili dolgotrajno usklajevanje, upočasnili prehod v nov cikel, končni rezultat pa bi bil zelo podoben temu, kar imamo pred seboj zdaj.

Svet Ecofin je enoglasno sprejel odločitev, da se široke smernice za ekonomske politike ne spreminjajo. Spreminjajo pa se pojasnjujoča besedila, kontekst, v katerega te smernice postavljamo.

Evropski svet bo sprejel specifična priporočila državam članicam, v zvezi z njihovim napredkom pri izvajanju nacionalnih reformskih programov. Pozval bo deležnike, Svet, Komisijo, Parlament, da izvajajo lizbonski program Skupnosti.

Zavzel se bo za nekaj ključnih aktivnosti in cilje na štirih prioritetnih področjih. Ta štiri področja izražajo, prvič: skrb Evrope za okolje, drugič: skrb Evrope za človeka in njegov socialni položaj, tretjič: napore za bolj podjetno Evropo in četrtič: napore za bolj inovativno in ustvarjalno Evropo, na čemer pravzaprav vse ostalo tudi temelji. Dovolite mi, da se na kratko dotaknem vsakega od teh štirih področij.

Znanju in inovativnosti postavljam ob bok ustvarjalnost. Evropa mora svojo bogato kulturno tradicijo in etično bogastvo preliti v konkurenčno prednost svojih izdelkov. Še naprej moramo loviti cilj treh odstotkov pri vlaganju v raziskave in razvoj. Znanje mora postati peta svoboščina. Potrebujemo enoten prostor znanja, kjer je dostop do znanja odprt, kjer podpiramo odprto inovacijo in, seveda, kjer je znanje ustrezno zaščiteno z evropskim patentom in avtorskimi pravicami. Bolje bi se dalo koordinirati različne evropske raziskovalne in razvojne politike ter le-te z nacionalnimi.

Evropejci moramo postati bolj podjetni. Manjka nam visoko inovativnih in kreativnih malih podjetij, zato mora posebna skrb veljati nastajanju in rasti malih in srednjih podjetij in njihovemu dostopu do znanja in raziskovalne infrastrukture ter do virov kapitalskega financiranja.

Poglobiti moramo notranji trg, predvsem na področju storitev in mrežnih industrij, in odpraviti različne skrite ovire. Močan in delujoč notranji trg je tudi veliko boljša obramba pred globalizacijo kot skušnjave s protekcionizmom. Povečati je treba preglednost finančnih trgov, izboljšati moramo zakonodajo in zmanjševati administrativna bremena.

Evropejci moramo ohraniti skrb in solidarnost z ljudmi. Prožna varnost omogoča dinamično iskanje ravnotežja med gospodarstvom, ki si želi delujoč trg dela, in varnostjo ljudi, da hitro najdejo novo zaposlitev.

Ob tem je treba poskrbeti za vseživljensko učenje in druge oblike podpore. Posebej moramo poskrbeti, da mladi končajo neko šolo in da čim prej najdejo delo. Starejše moramo spodbujati, da čim dlje ostanejo aktivni.

In končno, Evropejci skrbimo za naravo, skrbimo za okolje. Evropa mora stopiti na čelo procesa, ki mu nekateri pravijo tretja industrijska revolucija in katere jedro je v premiku v nizkokarbonsko ekonomijo. Prepričan sem, da se bo to splačalo njenemu gospodarstvu, saj bo le-to zavzelo svetovno vodstvo v tehnologijah prihodnosti. Političen dogovor o energetsko-klimatskem paketu je potreben do konca letošnjega leta.

Gospe in gospodje, potrebujemo odločen zagon novega cikla lizbonske strategije, da Evropa postane bolj dinamična, ustvarjalna, na znanju oprta, podjetna družba, ki skrbi, skrbi za ljudi in skrbi za okolje. Čim prej potrebujemo tudi premislek o strateškem okvirju evropskega razvoja v obdobju po letu 2010 in morebitni konvergenci lizbonske strategije in strategije trajnostnega razvoja.

Kot je zapisal Mark Leonhard, to stoletje ne bo evropsko stoletje, ker bi Evropa kolonialno komandirala ves svet niti ne zato, ker bi imela najmočnejšo industrijo. Vendar to stoletje lahko postane evropsko stoletje zato, ker bodo v svetu prevladale evropske vrednote, evropska ustvarjalnost, torej tisti dve prvini, ki bistveno oblikujeta svetovne trende. Evropska ustvarjalnost se naslanja na bleščečo evropsko kulturno tradicijo. Evropske vrednote, kako sosedi med seboj sodelujemo, kako rešujemo spore, kako skrbimo za naravo in za človeka, so tiste, ki postajajo zgled za ves svet. Ne pozabimo torej na ta globoko človeška izhodišča, ko razmišljamo o ekonomski in socialni prihodnosti naše unije, oziroma strategiji za rast in delovna mesta.

 
  
MPphoto
 
 

  Günter Verheugen, Vizepräsident der Kommission. − Frau Präsidentin, Herr Ratsvorsitzender, meine sehr verehrten Damen und Herren Abgeordnete! Für die Kommission ist das heute eine Grundsatzdebatte über die künftige Position Europas in der Welt. Es geht um unsere Antwort auf die wirtschaftlichen, sozialen und ökologischen Herausforderungen unserer Zeit. Die europäische Integration, die heute 27 Staaten und fast 500 Millionen Bürger verbindet, ist unsere große strategische Stärke. Wir schwächen uns nicht mehr selbst durch Uneinigkeit, und so ist Europa in jeder Hinsicht eine der attraktivsten Regionen der Welt geworden.

Der Binnenmarkt ist das Fundament unseres Wohlstandes und die gemeinsame Währung ist politisch und wirtschaftlich ein kostbares Gut. Wir sind den Unwägbarkeiten der Zeit, den Stürmen der Globalisierung nicht ausgeliefert. Die Integration gibt uns die Möglichkeit, das globale Zeitalter nach unseren Vorstellungen mitzugestalten.

Dieses globale Zeitalter wird jedoch nicht nur von einem Staat oder Kontinent geprägt werden. Japan, die USA und die Europäische Union sind herausgefordert von aufstrebenden Staaten wie China, Indien, Russland oder Brasilien, die — wie wir auch — wirtschaftlich und technologisch um den Spitzenplatz kämpfen.

Wir glauben, dass dieses neue Zeitalter uns große Chancen eröffnet und neue Möglichkeiten. Aber nur, wenn wir die Zeichen der Zeit nicht verschlafen und auch die Risiken mit voller Klarheit sehen. In Zeiten weltweiter Mobilität ist die Frage, wie sicher die Arbeitsplätze in der Europäischen Union sind und wie wir mehr und gut bezahlte Arbeitsplätze in der Zukunft garantieren können, die eigentliche soziale Frage unserer Zeit. Ich wiederhole das: Die soziale Frage unserer Zeit ist die Frage, ob wir dauerhaft Arbeitsplätze in ausreichender Zahl und in guter Qualität zur Verfügung haben werden.

Die Lösung dieser zentralen Frage steht im Mittelpunkt der erneuerten Lissabon-Strategie, unserer Partnerschaft für Wachstum und Beschäftigung. Diese Strategie ist die europäische Antwort auf die Globalisierung.

Wir haben nach drei Jahren Bilanz gezogen und die Ergebnisse können sich sehen lassen. Es waren gute Jahre für Wachstum und für Beschäftigung. Viele Millionen Arbeitsplätze wurden geschaffen, höheres Wachstum als in den Jahren zuvor. Die Produktivität ist zum ersten Mal schneller gewachsen als in Amerika. Notwendige Strukturreformen haben begonnen, sich für die Menschen auszuzahlen. Aber es besteht kein Anlass, sich auf Lorbeeren auszuruhen. Das Ziel ist noch nicht erreicht. Wir haben noch einen weiten Weg und weitere Reformen vor uns. Man muss kein Prophet sein, um zu wissen, dass nicht der Stillstand, sondern die permanente Veränderung unsere Zeit prägt. Das macht vielen Menschen immer noch Angst, vor allem denen, die fürchten, bei diesen Änderungen nicht mithalten zu können und zu Verlierern der Globalisierung zu werden.

Auch aus diesem Grund ist es wichtig, unsere Partnerschaft für Wachstum und Beschäftigung noch stärker in die Gesellschaften hineinzutragen. Wir glauben, dass wir eine Strategie gefunden haben, die — anders als die Lissabon-Strategie aus dem Jahr 2000 — realistisch ist und die erhofften Ergebnisse bringen wird. Darum geht es der Kommission auch bei ihrem Vorschlag für die kommenden drei Jahre. Wir glauben, dass die Grundausrichtung stimmt. Aber wir glauben auch, dass wir bei einigen Fragen, die den Schlüssel für die Zukunft bedeuten, noch etwas justieren müssen.

Zum Beispiel muss in den kommenden drei Jahren vor allem die soziale Dimension unserer Partnerschaft für Wachstum und Beschäftigung weiter gestärkt werden. Das wird, denke ich, die zentrale Frage sein. Bildung, Ausbildung und Qualifizierung müssen besser werden. Wir können dem Wandel nur dadurch begegnen, dass wir jedem Menschen von frühester Kindheit an helfen, alle seine Talente zu entfalten, Neues zu lernen und flexibel zu bleiben, und das lebenslang. Darauf hat jeder ein Anrecht. Nur so wird es uns gelingen, zu verhindern, dass der Verlust eines Arbeitsplatzes für die Betroffenen und deren Familien ins gesellschaftliche Aus führt: in die Arbeitslosigkeit oder in die Armut.

Wir brauchen eine Politik, die die Beschäftigung stärkt und Neuanfänge ermöglicht, und das in jedem Lebensalter. Und das ist nicht nur eine Aufgabe für die Politik, das ist auch eine Aufgabe für die europäischen Unternehmer und Unternehmen. Ich sage das in aller Deutlichkeit, gerade auch vor dem Hintergrund einiger jüngster Ereignisse. Unternehmer und Unternehmen, die dies noch nicht gemerkt haben, werden umdenken müssen — gute und motivierte Arbeitnehmerinnen und Arbeitnehmer sind das wertvollste Gut, das im Wettbewerb den kleinen, aber alles entscheidenden Unterschied ausmachen kann.

Wir brauchen mehr Anstrengungen zur Verwirklichung der Wissensgesellschaft. Wir sind von unserem Ziel, 2010 3 % des europäischen Bruttoinlandsprodukts für Forschung ausgeben zu wollen, leider weit entfernt, und ich sehe mit großer Sorge, dass der Abstand größer wird statt kleiner. Mit noch größerer Sorge sehe ich eine neue Tendenz: Europäische Unternehmen geben nicht weniger aus für Forschung und Entwicklung als in der Vergangenheit, sogar mehr, aber sie geben es nicht in Europa aus, sie geben es außerhalb Europas aus.

Der europäische Forschungsraum muss eine Realität werden! Wenn es uns nicht gelingt, Forschung und Entwicklung in Europa zu halten, wird es uns auch nicht gelingen, Arbeitsplätze in Europa zu halten.

Wir wissen, dass wir den Binnenmarkt weiter stärken müssen. Wir brauchen die volle Freisetzung des unternehmerischen Potenzials der übergroßen Mehrheit unserer Unternehmen. Gemeint sind die 23 Millionen kleinen und mittleren Unternehmen, die zwei Drittel aller Arbeitnehmerinnen und Arbeitnehmer beschäftigen. Wir haben schon einiges auf den Weg gebracht, aber wir wollen mit dem Small Business Act im Juni noch einmal nachlegen.

Es ist ebenfalls ein Gebot der Stunde, die Integration der Energie- und Klimaschutzziele in unsere Wachstums- und Beschäftigungspolitik energisch voranzutreiben. Wir sind willens, den Nachweis zu führen, dass sich umweltpolitische Herausforderungen in wirtschaftliche Chancen und sozialen Fortschritt ummünzen lassen. Wir brauchen eine starke europäische Industrie, die den Ball aufnimmt, denn wir sind fest davon überzeugt, dass eine europäische Führungsrolle bei Energieeffizienz, neuen Technologien und dem sparsamen Umgang mit Ressourcen nicht nur der Umwelt gut tut, sondern auch den Arbeitsplätzen.

Umweltschonende Produkte und Verfahren haben Hochkonjunktur – heute mehr als gestern. Verantwortliche Klimaschutzpolitik setzt nicht auf die Entindustrialisierung Europas, sondern auf die Leistungsfähigkeit des Industriestandorts Europa, auf Industrien, die in Europa umweltschonend produzieren und Umweltschutz exportieren.

Wir sind der Auffassung, dass wir bei diesem Thema noch sehr viel besser werden können. Dafür braucht es eine gemeinsame große Anstrengung zwischen der Europäischen Union und den Mitgliedstaaten. Dafür haben wir jetzt einen verlässlichen Rahmen. Wir haben eine Partnerschaft, die auf den Dialog und die kritische Würdigung des Erreichten setzt und die sich bewährt hat. Mit den integrierten Leitlinien haben wir vor drei Jahren einen verlässlichen Orientierungsrahmen geschaffen, an dem sich die Reformen auf der europäischen und der nationalen Ebene orientieren können.

Ich weiß wohl, dass es Fragen zu unserem Vorschlag gibt, die Leitlinien im engeren Sinne des Wortes nicht anzutasten. Das hat die Kommission nicht aus Dogmatismus oder aus Rechthaberei vorgeschlagen. Wir wollten keine Mogelpackung. Wir wollten die Kontinuität des Reformziels und der Richtung der Reformen in der Europäischen Union unterstreichen. Gleichzeitig haben wir aber eine durchaus kritische Bilanz gezogen und deutlich gesagt, wo die Schwächen der vergangenen drei Jahre lagen, um daraus die Lehren zu ziehen. Deshalb schlagen wir die von mir beschriebenen neuen Akzentsetzungen — etwa im Bereich der sozialen Dimension und im Bereich der ökologischen Dimension — vor, die auch ihren Eingang in die Leitlinien gefunden haben.

Wir haben auch ein neues Gemeinschaftsprogramm vorgeschlagen, das — anders als sein Vorgänger — kein bunter Strauß vieler Vorhaben, sondern ein fokussiertes Programm ist. Es folgt der allgemeinen Prioritätensetzung der Lissabon-Strategie für Wachstum und Beschäftigung.

Meine Damen und Herren! Die Wachstums- und Beschäftigungspolitik bleibt das zentrale Anliegen dieser Kommission. Für uns steht diese Politik ganz oben auf der Liste unserer Prioritäten, denn es geht dabei um mehr Beschäftigung, um mehr Wohlstand und um mehr Umweltschutz.

(Beifall)

 
  
MPphoto
 
 

  Joaquín Almunia, Miembro de la Comisión. − Señora Presidenta, señor Presidente del Consejo, señorías, en primer lugar quiero felicitar a la señora Starkevičiūtė y a todos los que con ella en esta Cámara y en la Comisión de Asuntos Económicos y Monetarios en particular, han participado en la elaboración de su informe, que me parece extraordinariamente rico en análisis y en sugerencias sobre el futuro, sobre este nuevo ciclo de la Estrategia de Lisboa, para los próximos tres años.

Si miramos hacia atrás, a los pasados tres años, coincidimos con el análisis que se hace en ese informe acerca de los frutos que está dando la Estrategia de Lisboa en esta nueva fase después de la revisión del año 2005.

Como ya se ha dicho esta tarde, se está creando empleo. Una parte importante del empleo que se crea en Europa tiene que ver con reformas que nacen de la Estrategia de Lisboa, con el modo de contemplar reformas en el mercado de trabajo, y en otras áreas de la actividad económica, diseñado en la Estrategia de Lisboa y en los programas nacionales de reforma que se aprobaron hace ahora tres años.

Aumenta el crecimiento potencial, aunque querríamos que aumentase más. Sin embargo, es extraordinariamente importante que en Europa se aumente la capacidad de crecer en unas condiciones normales del entorno económico. Necesitamos ese mayor crecimiento para ocupar un lugar relevante en un mundo que se globaliza y donde aparecen nuevos actores extraordinariamente dinámicos.

También mejora el funcionamiento de los mercados, se suprimen obstáculos para los empresarios, para los emprendedores, para la inversión productiva.

Se han introducido reformas para mejorar la sostenibilidad de los sistemas de protección social y de las cuentas públicas en muchos de los países europeos y ha aumentado, sin duda, la conciencia acerca de la necesidad de que nos comprometamos con el medio ambiente en nuestro modelo de crecimiento.

Por lo tanto, Lisboa está dando frutos. La estrategia de crecimiento y empleo desde el año 2005 está dando frutos. Sería una equivocación cambiar de dirección ahora. Por lo tanto, coincidimos con el informe que esta tarde debatimos en lo básico: hay que seguir avanzando en la dirección marcada.

No obstante, claro está, hay que tener en cuenta los cambios del entorno –cambios importantes en el entorno energético y medioambiental–, la necesidad de situar la lucha contra el cambio climático como nuestra primera prioridad, los nuevos desafíos, la experiencia y, sin duda, la coyuntura económica, el momento económico que estamos viviendo en los últimos meses.

Un entorno que nos lleva a una ampliación de la incertidumbre, a tensiones en los mercados financieros, y que nos exige en esta situación más volátil, más incierta, más difícil, acelerar el paso de las reformas, acelerar el grado de implantación, la velocidad de aplicación de la Estrategia de Lisboa.

Coincidimos en que esta aplicación debe realizarse —como indican las propias directrices integradas— en un marco de estabilidad macroeconómica, en un marco que refuerce la sostenibilidad de nuestras cuentas públicas, de nuestros sistemas de bienestar y de protección social, la sostenibilidad ambiental, y en un marco de confianza y de compromiso de los agentes económicos.

Tenemos que aprovechar el margen de maniobra ganado con las reformas acertadas y con las políticas acertadas en estos años, tenemos que aprovechar el margen que nos ofrece el momento de incertidumbre al haber mejorado la posición fiscal de nuestras economías en la mayor parte de nuestros países.

Podemos dejar que actúen en la mayor parte de nuestras economías los estabilizadores automáticos, ahora que el crecimiento es menor como consecuencia de la volatilidad de la tensión en los mercados financieros o de la desaceleración profunda en los Estados Unidos.

Estamos en mejor posición que en el año 2001 para hacer frente a una desaceleración importante de la actividad económica, y ello gracias a políticas que se basan en las directrices integradas en nuestra estrategia.

Cuando, ante estas tensiones de los mercados financieros, comparamos la situación de las economías europeas con la de la economía de los Estados Unidos, muchos de nosotros hemos aludido en las últimas semanas y meses a la ventaja de las economías europeas porque disponemos de fundamentos económicos sólidos. Esos fundamentos económicos sólidos se han reforzado gracias a las políticas marcadas en estas directrices, tanto en lo que se refiere al funcionamiento de la Unión Económica y Monetaria como a las muchas de las reformas estructurales que forman parte de la Estrategia de Lisboa.

En particular, hay algunas prioridades para los próximos tiempos que son también obvias y que se ponen de manifiesto en los análisis del informe de la señora Starkevičiūtė; es una prioridad para nosotros ahora reforzar los avances en materia de integración financiera.

La integración financiera es un instrumento en nuestras manos para reforzar nuestra capacidad de hacer frente a una situación como la que estamos viviendo. Hay unas iniciativas, una hoja de ruta, aprobada recientemente por el Consejo ECOFIN . Debemos, todos, contribuir a que esas iniciativas se lleven a la práctica cuanto antes a escala europea y debemos procurar que Europa hable con una sola voz sobre aquellas iniciativas que deben ser también discutidas y aprobadas en un marco más global, en el Fondo Monetario Internacional o en el Foro para la Estabilidad Financiera.

Para todo ello, estoy seguro de que vamos a colaborar, de que vamos a contar con la cooperación de este Parlamento, fructífera, que debe reforzar el consenso sobre los aspectos básicos de nuestra estrategia y los mensajes para que los agentes económicos y sociales participen activamente también en este proceso de reformas, para que las reformas no sean algo impuesto sino que surjan y se precisen a través del diálogo social. Debemos cooperar fructíferamente las instituciones europeas: el Consejo, el Parlamento y la Comisión para que no sólo las instituciones europeas sino también nuestros Estados miembros, en sus programas nacionales de reforma, desarrollen y lleven a la práctica estos objetivos en los cuales coincidimos esta tarde.

 
  
  

PRESIDENZA DELL'ON. LUISA MORGANTINI
Vicepresidente

 
  
MPphoto
 
 

  Margarita Starkevičiūtė , pranešėja. − Aš norėčiau padėkoti ponui G. Verheugenui ir ponui J. Almuniai už jų nubrėžtą Europos Sąjungos Lisabonos strategiją. Tačiau aš visada sunkiai suprantu, kokie gi yra tos strategijos prioritetai.

Pats Komisijos dokumentas yra beveik trijų šimtų lapų. Jie padalinti į atskirus skyrius ir kiekviename skyriuje yra kiti prioritetai. Šiaip yra dvidešimt keturios gairės, kuriomis vadovaujantis Europos Sąjunga įgyvendina ekonominę politiką ir ekonominę strategiją.

Mes neatsiliekame nuo Europos Komisijos, ir Parlamentas paruošė tris skirtingas rezoliucijos šioms dvidešimt keturioms gairėms, be to, pagal skirtingas procedūras. Matyt, tai reiškia, kad mes kovojame su biurokratizmu.

Aš taip pat norėčiau padėkoti Komisijai už tai, kad pabrėžia reformų tęstinumo būtinybę. Aš irgi taip pat manau. Tačiau gyvenimas keičiasi ir mes tai matome kiekvieną dieną, ypač globalizacijos akivaizdoje. Ir jeigu mes teigsime, kad nieko keisti nereikia, išskyrus kosmetinius pakeitimus, tai irgi vargu, ar reiškia, kad mes skatiname inovacijas ar kūrybiškumą, kaip sakė gerbiami atstovai iš Slovėnijos.

Man patinka Europos Tarybos pozicija, kuri sako, kad nauja strategija turi kurti papildomą vertę. Tačiau manau, kad Parlamento pozicija galėtų būti tai, kad mes pritariam reformų tęstinumui, bet norime jų konsolidavimo ir prisitaikymo prie naujų sąlygų. Ir Lisabonos strategijos prioritetas turi būti tik vienas – Europos Sąjungos pilietis.

Jeigu mes kalbame, kaip pasiekti tą Europos Sąjungos piliečio gerovę, tai, visų pirma, aišku, yra įvairių ekonominės politikos instrumentų. Bet jie visi turi dirbti kartu. Jeigu mes kalbame apie pinigų politiką, tai mes turėtume pabrėžti Europos centrinio banko nepriklausomybę. Yra daug įvairių interesų, yra daug globalinių iššūkių, ir kažkas vienas turi į tai reaguoti, ypač, kai mes turime savo vieningą valiutą, kurios tos zonos nariais, galbūt, yra ne visos šalys narės.

Tačiau Europos centrinio banko galimybės atsispirti tai infliacijai yra ribotos. Infliaciniam spaudimui, globaliniams iššūkiams, kurie yra kuriami už Europos Sąjungos ribų. Vadinasi, turi būti ir kitos priemonės, kurios padėtų Europos bankui atsiskirti. Visų pirma, aišku, tai fiskalinis subalansuotumas.

Bet aš griežtai argumentuočiau prieš siekimą pasiekti fiskalinį subalansuotumą mechaniškai mažinant išlaidas. Tada visada nukenčia socialiai mažiausiai apsaugoti sluoksniai, o valdininkija niekada sau atlyginimų nesumažina. Mes, visų pirma, turime kalbėti apie valdymo institucijų konsolidavimą ir išlaidų valdymui mažinimą. O perskirstant jas į sektorius, kurie yra skirti žmogui.

Kitas dalykas, kuris irgi yra labai aktualus ir jį norėčiau pabrėžti, – tai apie finansinio sektoriaus vaidmenį. Yra naivu kalbėti, kad mes turime taupyti biudžeto lėšas, kai mes po to išleidžiame milijardus bankams gelbėti. Finansinio sektoriaus vaidmuo turi atsispindėti Lisabonos strategijoje, būti apibrėžta vieta ir jeigu nebus finansinio sektoriaus stabilaus darbo, mes negalime užtikrinti ilgalaikio ekonominio stabilumo. Tai yra visiems šiandien akivaizdu.

Bet nepaisant tų visų problemų, su kuriomis šiandien susiduria finansinis sektorius, tiesą pasakius, aš nematau labai daug norinčių kažkaip tai spręsti rimčiau šitas problemas. Iki sekančios krizės, kaip sakoma.

Kuo mes galime padėti žmonėms ir kaip mes galime padėti tiems piliečiams? Visų pirma, mes, aišku, galime jiems sumažinti darbo kaštus, gyvenimo kaštus, darbui, naujam įsikūrimui, prisitaikymui prie naujo gyvenimo iššūkių.

Mokslininkai ne kartą mums siūlė įvairias priemones, kaip tai išspręsti, ir mano pasiūlymas būtų toks pats kaip ir mokslininkų – reikia pagerinti atstovavimą smulkiam verslui ir padaryti finansus jiems labiau prieinamus.

 
  
MPphoto
 
 

  Marianne Thyssen, namens de PPE-DE-Fractie. – Mevrouw de Voorzitter, mijnheer de voorzitter, heren commissarissen, collega's, het is de eerste keer dat wij ons jaarlijks debat in voorbereiding van de lentetop 's namiddags houden, dit terwijl we de gewoonte hebben in dit Huis om prioritaire debatten in de voormiddag te programmeren. U hoeft hieruit evenwel niet de conclusie te trekken dat wij de lentetop en de Lissabon-strategie minder belangrijk zijn gaan vinden. Integendeel, wij hebben gewoon de galanterie gehad om voor één keer onze voormiddag te gunnen aan de collega's Corbett en Méndez de Vigo voor de bespreking van hun buitengewoon verslag over het hervormingsverdrag, dat samen met de Lissabon-strategie toch wel bepalend is voor de toekomst van Europa.

Vorige week in Brussel hebben we samen met de nationale parlementsleden de koppen bij elkaar gestoken over de stand van zaken van de strategie en over één zaak waren we het al snel eens: de nieuwe aanpak waarbij gefocust wordt op groei en jobs zonder de duurzaamheidsdimensie te vergeten, werpt vruchten af. De strategie bevordert het groeipotentieel van de Europese economie en schept een klimaat voor het creëren van banen: 6,5 miljoen zijn er al, 5 miljoen verwachten we er nog. Waar het nu op aankomt is wat de Commissie voorstelt, moedig verder te gaan op de ingeslagen weg, want we zijn er nog niet. In alle lidstaten en op alle vlakken is er nog veel beterschap mogelijk en noodzakelijk. We kunnen nog veel van elkaar leren en we moeten ook de regionale kansen beter benutten. We zullen dan ook met overtuiging de gemeenschappelijke resolutie over de Lissabon-strategie steunen.

Voor onze fractie zijn de prioriteiten duidelijk. Meer investeren in onderzoek en innovatie en zorgen voor een goede bescherming van de intellectuele eigendom, dat zijn cruciale zaken om in de toekomst de economie te ontwikkelen en kwalitatieve banen te genereren. Een beter klimaat om te ondernemen is evenzeer essentieel. De voltooiing van de interne markt, betere regelgeving en minder rompslomp, ze zijn voor alle ondernemingen belangrijk, maar des te meer voor die 23 miljoen KMO's. Daarom moet die Small Business Act er komen en meer worden dan een symbool. Daarom vinden we het ook een uitstekende zaak dat we deze week het wetgevingspakket over de interne markt voor producten hebben kunnen afronden, maar we vinden het dan weer minder goed dat er nieuwe etiketteringsregels voor voedingsmiddelen voorgesteld zijn die de administratieve rompslomp dan toch weer ondraaglijk zullen maken.

Ten derde moet de arbeidsmarkt hervormd worden, flexibiliteit en werkzekerheid moeten hand in hand gaan en we moeten meer investeren in de vaardigheden van mensen.

Tenslotte steunen wij de 20-20-20-doelstellingen, maar dan op zo'n manier dat ze hier banen creëren, niet dat ze banen uitvoeren naar andere werelddelen.

Tot slot nog dit, tijdens de lentetop wordt terecht aandacht besteed aan de aanslepende crisis op de financiële en verzekeringsmarkten. We moeten er absoluut over waken dat deze crisis onze inspanningen voor groei en banen niet onderuit haalt. Als we daarover waken, verder op onze koers blijven, kunnen we de mensen opnieuw vertrouwen geven. Vertrouwen staat gelijk aan stabiliteit en dat zal ons in staat stellen Europa een goede toekomst te geven. En daar is het ons om te doen.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Goebbels, au nom du groupe PSE. – Madame la Présidente, la réalisation, même imparfaite, de la stratégie de Lisbonne a permis à l'Union européenne de progresser en de nombreux domaines. Il y a eu création d'emplois, plus d'investissements pour la formation, davantage pour la recherche et les technologies nouvelles.

Mais les défis restent. Le monde bouge. De nouveaux problèmes surgissent. Le ministre Turk et les commissaires Verheugen et Almunia viennent de le démontrer. Même si la crise dite des subprimes a comme origine l'Amérique, en Europe, les banquiers, assureurs et gérants de fonds ont succombé également à la même avidité, moteur principal du monde de la finance. Alors que quelques grands patrons ont déployé leurs parachutes en or, les salariés et le grand public paient les pots cassés.

Il y a eu resserrement du crédit un peu partout. L'économie réelle marque le pas, la récession est évidente aux États-Unis, la croissance s'essouffle en Europe, l'inflation repart, les produits pétroliers repartent à la hausse, l'alimentaire suit, les prix des engrais flambent, promesse de nouvelles hausses pour les futures récoltes.

La Banque centrale européenne se limite à la seule lutte contre l'inflation. Le salariat et les syndicats sont invités à la modération, alors que la perte du pouvoir d'achat est une réalité un peu partout.

Oui, Monsieur Verheugen, dans tous nos pays, la pauvreté et l'exclusion sociale sont à l'ordre du jour. 68 millions d'Européens vivent en dessous du seuil officiel de pauvreté de leurs pays respectifs. 13 % des salariés travaillent sur base de contrats instables et sans protection sociale durable. On compte 23 millions de faux indépendants. En même temps, 1 % de la population accapare plus de 15 % de la richesse disponible en Europe.

La lutte contre le changement climatique va renforcer cette tendance à la paupérisation de beaucoup d'Européens. Le principe pollueur-payeur sonne bien, mais ce sont en fin de compte toujours les consommateurs qui paient la facture. En Grande-Bretagne, les pouvoirs publics luttent contre la pauvreté énergétique. Néanmoins, la Commission nous explique que l'Union n'a pas assez libéralisé son marché énergétique, comme si, dans un monde où 90 % des ressources énergétiques dépendent d'États souverains, les consommateurs pouvaient choisir librement leurs fournisseurs.

Face à la montée des problèmes, la Commission, et surtout le Président Barroso, n'ont qu'une réponse: il ne faut rien changer à la stratégie de Lisbonne. Les lignes directrices intégrées sont apparemment gravées dans du marbre portugais et ne semblent pas ajustables aux yeux du Président Barroso.

Au nom du groupe socialiste, je lance un avertissement solennel au Président Barroso. Nous n'accepterons pas ce niet d'un autre âge de la Commission sur les lignes directrices. Le contexte de la stratégie de Lisbonne évolue. Le texte qui nous guide dans notre action doit également s'adapter à la nouvelle donne européenne et internationale.

(Applaudissements)

 
  
MPphoto
 
 

  Биляна Илиева Раева, от името на групата ALDE. – Уважаеми представители на Европейския съвет, уважаеми представители на Европейската комисия, уважаеми колеги, преди 3 години подновената стратегия от Лисабон акцентира ясно върху необходимостта от постигане на стабилен икономически растеж, повече и по-качествени работни места. Днес реформите на национално ниво протичат с добро темпо, европейската икономика отбеляза стабилен растеж, а безработицата е на най-ниските си нива от 98 г. насам. Въпреки добрите резултати, в условията на засилваща се глобална конкуренция са необходими много повече усилия за постигането на динамично развиваща се и конкурентноспособна икономика, базираща се на знания и иновации.

За групата на либералите и демократите за Европа стратегията е движеща сила за провеждането на дълбоки икономически и социални реформи. Тя е отговорът на предизвикателствата на глобализацията, правейки възможно налагането на Европейския съюз като зона на икономически растеж, социално и екологично благоденствие, технологично развитие и модернизация. Именно за постигането на тези цели е необходимо усилията да бъдат удвоени през следващите години. Либералите и демократите за Европа отчитат, че през последните три години бяха създадени нови структури за управление на стратегията с по-добро разпределение на отговорностите между Общността и страните-членки.

След присъединяването си България и Румъния бяха напълно интегрирани към изпълнението на Лисабонската стратегия и през 2007 г. за първи път докладваха по изпълнението на техните планове за реформи. Въпреки съществуващите различия между отделните страни-членки, прилагането на Лисабонската стратегия подобри потенциала за растеж на Европейския съюз като цяло.

Бизнес средата, изключително важна за либералите и демократите, спечели значително от тези реформи. Стратегията на Съюза за по-добро регулиране постепенно влиза в действие. Днес в повечето държави-членки е по-лесно и по-евтино да се регистрира компания и да се прави бизнес. Въпреки това на европейско ниво все още ни липсва единна предприемаческа култура. Необходим е цялостен подход на ниво Европейски съюз за растеж и конкурентноспособност на малките и средни предприятия. В сферата на иновациите, научните изследвания и развитието държавите-членки се ангажираха да инвестират 3 % от БВП към 2010 г.

При все това данните сочат, че съществуват широки различия между държавите-членки. Ето защо ще се наложи да се положат сериозни усилия в тази насока, както и от страна на частния сектор, за да се постигне тази цел.

Европейският съюз направи големи стъпки към трансформирането си в екологично общество. Нови амбициозни задължения се поеха за драстичното намаляване на емисии на въглероден диоксид, както и използването на възобновяеми източници на енергия от 2020 г. Либералите и демократите вярват, че екологичното общество може да бъде постигнато само ако изследванията и иновацията представят необходимите „зелени“ технологии.

Високите стандарти, които ние като европейци желаем, могат да бъдат постигнати само ако действаме солидарно. Ето защо обмяната на опит, подкрепата и възможността да се учим един от друг са от изключителна важност. Икономика, основана на знанието, изисква и готовност да се учим. Икономически растеж, ниско ниво на безработица, високи социални стандарти и динамична бизнес среда не се изключват взаимно. Достатъчно е да вземем пример от държави като Дания и Финландия.

Уважаеми колеги, голяма част от приоритетите на либералите и демократите намериха своето място в резолюцията на Европейския парламент по стратегията от Лисабон. Между тях са и създаването на условия за по-гъвкав и по-добре функциониращ пазар на труда, позволяващ социална интеграция; намаляване на административния товар и постигане на по-добро управление; подобряване на позициите на международно ниво на европейския бизнес; повече импорт, експорт и инвестиции; подобряване на прозрачността и стабилността на финансовите пазари; по-добра защита на потребителите; повече ангажираност към околната среда; по-ефикасна употреба на структурните фондове на Общността за достигането на конкретни резултати по Стратегията; и засилване на транспортната мрежа на трансевропейски проекти.

Уважаеми колеги, индикаторите са на място, целите са ясно дефинирани, сега същественото е изпълнението.

 
  
MPphoto
 
 

  Guntars Krasts, UEN grupas vārdā. – Paldies, prezidentes kundze! Komisāra kungs, Padomes pārstāvi! Es šodien vēlētos pievērsties aktuāla jautājuma iespējamai ietekmei uz Lisabonas stratēģijas uzdevumiem un mērķiem. Globālā finanšu tirgus problēmas un ASV ekonomikas grūtību ietekme uz pasaules ekonomikas izaugsmi ir pirmā nopietnā pārbaude atjaunotajai Lisabonas stratēģijai, tās spējai veidot antivīrusu Eiropas ekonomikas iespējamiem izaugsmes traucējumiem. Neraugoties uz pašreizējiem sarežģījumiem, straujāka ilgtermiņa izaugsme saglabājas kā Eiropas prioritāte. Tas prasa daudzu jaunu, aktīvu uzņēmumu parādīšanos tirgū. Nav šaubu, ka sajukums finanšu sistēmā prasa pasākumus stabilitātes atgūšanai. Taču jāuzsver, ka šis ir atbildīgu lēmumu pieņemšanas laiks. Stabilitātes atgūšana finanšu sistēmā nedrīkst kavēt finanšu sistēmas uzdevumus – veicināt Eiropas uzņēmumu izaugsmi. Vēlos to īpaši uzsvērt tāpēc, ka jaundibinātajiem uzņēmumiem būtiski ir nepieciešams paplašināt finansēšanas risinājumu klāstu. Būtiski jāveicina finansēšanas piedāvājumu konkurence. Apsveicami, ka visos Lisabonas stratēģijas dokumentos uzsvērts uzdevums atraisīt mazo un vidējo uzņēmumu izaugsmes potenciālu. Apsveicams ir Komisijas piedāvātais mazā biznesa akts. Tomēr pašreizējā situācija ir tāda, ka lielie un tirgū nostabilizējušies uzņēmumi ir ar nesalīdzināmi labākām finansēšanas iespējām nekā tie, kas vēlas sākt savu biznesu. Lisabonas stratēģijā pietrūkst uzdevumu plaša, konkurējoša finanšu instrumentu klāsta veicināšanai, kas ir būtisks priekšnoteikums Eiropas izaugsmes potenciāla atraisīšanai. Aktuālā šī brīža atbilde finanšu sistēmas nestabilitātes novēršanai nedrīkst būt ar ierobežojumiem inovācijām finanšu jomā. Paldies!

 
  
MPphoto
 
 

  Rebecca Harms, im Namen der Verts/ALE-Fraktion. – Frau Präsidentin, meine Damen und Herren! Das Jahr 2007, das jetzt schon eine Weile zurückliegt, wurde in der Klimapolitik zum Jahr der Erkenntnis über den Klimawandel getauft. Wenn man sich klarmacht, dass die Diskussion über Erderwärmung und Nachhaltigkeitsstrategien schon ungefähr zwei Jahrzehnte andauert, dann ist einem auch klar, wie langsam so ein politischer Weg beeinflussbar ist und wie schwer es ist, Strategien tatsächlich umzusteuern. Ich habe – auch wenn allenthalben in der EU beteuert wird, dass man den Nachhaltigkeitspfad jetzt auch endgültig in der Lissabon-Strategie fest integriert hat – nach wie vor Zweifel daran, ob es uns wirklich ernst ist mit dem Paradigmenwechsel und ob wir wirklich bereit sind, uns umzuorientieren und wegzugehen von einem Wachstumsziel, das sich immer nur an Quantitäten orientiert, und hinzugehen zu einem Wachstumsziel, das auf Qualität ausgerichtet ist.

Als wir die Lissabon-Entschließung für das Parlament vorbereitet haben – Kollege Lehne und ich haben das ja als Ko-Berichterstatter gemacht –, haben wir uns – nicht persönlich, aber interfraktionell – wieder um die Frage der Energiepolitik und der Energiestrategien gestritten. Kein Wunder, das ist ja auch ein Thema, um das es sich zu streiten lohnt. In der Entschließung ist jetzt ein Begriff verankert, der nur schlecht kaschiert, wie weit die Vorstellungen über Nachhaltigkeit auseinandergehen können. Low carbon economy, das ist das, was jetzt als Formelkompromiss für dieses Parlament angeboten wird. Meiner Meinung nach verbirgt sich dahinter aber doch der Streit zwischen dem Motto „Weiter so wie bisher“, weiter in der Energiewirtschaft, die aufbaut auf dem alten Energiemix Kohle und Atom, und einer Strategie, wie wir das eigentlich gewollt hätten, die ganz hart umsteuert und sagt, wir müssen unseren Ressourcenverbrauch senken. Wir müssen eine Energiestrategie auf den beiden Säulen Energieeffizienz und Einsparung und erneuerbare Energien aufbauen. Dieser Begriff, den wir jetzt eingebaut haben, verschleiert nur schlecht, dass es da immer noch keine Entscheidung gibt. Ich möchte an dieser Stelle noch einmal zum Ausdruck bringen, dass ich nicht glaube, dass man mit der hochriskanten Atomenergie oder mit einer Rückkehr zur Kohlestrategie tatsächlich in Europa die Vorreiterrolle wird übernehmen können, die man überall auf der Welt verspricht. Aber wir werden an anderer Stelle weiter darüber streiten.

Ich glaube übrigens auch, Herr Kommissar Verheugen, dass die Anpassung der Leitlinien in diesem Bereich noch erfolgen muss, denn wenn man einfach additiv Energieversorgungssicherheit und erneuerbare Energien einbaut, dann ist das noch kein Strategiewechsel. Das muss sich in Maßnahmen und Instrumenten noch ganz anders niederschlagen. Ich glaube aber, dass die Richtlinien der Lissabon-Strategie nicht nur im Umweltbereich verändert werden müssen, sondern auch in der Sozialpolitik. Es wird immer wieder gesagt: In den letzten drei Jahren ist es in Europa mit Wachstum und Beschäftigung bergauf gegangen. Wir haben aber gleichzeitig eine soziale Marginalisierung und eine Zunahme prekärer Arbeitsverhältnisse gesehen. Unserer Meinung nach bedeutet das gemeinsame Ziel sozialer Integration und Kohäsion auf gut Deutsch gesagt aber nichts anderes, als dass ein Arbeitnehmer in Europa, der arbeitet, von dem, was er verdient, auch leben können muss. Ich wundere mich deshalb über den Streit zwischen den Fraktionen bei der Vorbereitung der Lissabon-Entschließung über die Frage, ob es richtig oder falsch ist, in Europa sektoral Mindestlöhne zu vereinbaren. Ich glaube, wir kommen darum nicht herum, und ich wünschte mir dazu mehr Einigkeit. Ich wünschte mir auch, dass der Begriff flexicurity nicht immer nur von den Kollegen gerade auf der rechten Seite des Hauses in die Richtung Flexibilität und Nachgeben der sozial Schwachen interpretiert wird, und die anderen machen eben ihre Geschäfte weiter wie sie wollen.

Was mir an der Entschließung, die morgen zur Verabschiedung vorgelegt werden wird, sehr wichtig ist – das sage ich auch an die Kollegin Figueiredo, weil sie dazu sehr beigetragen hat –, ist, dass wir es geschafft haben, gemeinsam Vorschläge für neue Indikatoren vorzulegen, mit denen man die Erfolge von Lissabon messen kann, gerade im Hinblick auf das Ziel, die Lebensqualität der Bürgerinnen und Bürger zu verbessern. Dass die Einkommensorientierung bzw. dieser alte, prominente Indikator „Zuwachsrate des Volkseinkommens“ die Ungleichheit bei den Einkommenszuwächsen völlig ignoriert, zeigt, dass dieser Indikator überhaupt nicht ausreichend ist. Er ist natürlich auch erst recht nicht ausreichend, wenn man tatsächlich so etwas wie die Verbesserung der Lebensqualität und der Umweltqualität mit bemessen will. Ich würde mich sehr freuen, wenn die Kommission auf diese Hinweise zu Indikatoren aus dem Bereich Umwelt- und Sozialpolitik eingehen könnte.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo, em nome do Grupo GUE/NGL. – A realidade confirma que, oito anos após a aprovação da Estratégia de Lisboa, se aprofundaram desigualdades sociais, se agravou a pobreza que atinge cerca de 78 milhões de pessoas, das quais 25 milhões são trabalhadores com baixos salários e também trabalho precário.

A maioria do emprego criado é precário e o trabalho a tempo parcial atinge especialmente as mulheres que continuam a ser discriminadas no acesso ao emprego, na formação e progressão nas carreiras e a nível salarial. O desemprego juvenil atinge taxas duplas do desemprego total, incluindo muitos jovens com formação superior que não encontram emprego, e muito menos emprego que tenha em conta a sua formação, enquanto cerca de 6 milhões de jovens, continuam, anualmente, a sair prematuramente da escola, o que também compromete o seu futuro. Estas são consequências que eram previsíveis numa Estratégia que aprofundou a sua visão neo-liberal com a revisão de 2005, que apontou como medidas prioritárias as liberalizações e privatizações de sectores estruturais e de serviços públicos e que insistiu na flexibilidade laboral.

Agora, a situação de pobreza e injustiça social pode ser agravada com a crise financeira iniciada nos Estados Unidos, com o preço elevado dos combustíveis fósseis e de alguns bens agrícolas essenciais para a alimentação. Por isso, é urgente alterar as políticas para prevenir as suas consequências na União Europeia, particularmente nas economias mais frágeis para evitar agravamentos da situação social.

Por isso, na resolução que apresentamos, insistimos na necessidade de substituir a dita Estratégia de Lisboa, por uma Estratégia Europeia para a Solidariedade e o Desenvolvimento Sustentável, que rasgue novos horizontes para a Europa, horizontes de pleno emprego e sem discriminações, de empregos dignos com direitos, de melhores salários, de coesão económica e social e de adequada protecção e segurança social pública, e universal, enfim, garantindo uma maior justiça social.

 
  
MPphoto
 
 

  Johannes Blokland, namens de IND/DEM-Fractie. – Mevrouw de Voorzitter, de kredietcrisis in de Verenigde Staten heeft de afgelopen maanden het failliet aangetoond van een zuiver kapitalistisch systeem. Dat een communistisch, of zo u wilt, socialistisch systeem niet werkt weten we al veel langer. In 1989 werd dat duidelijk zichtbaar. Maar nu ook blijkt dat kapitalisme niet functioneert, wordt het hoog tijd die kennis goed toe te passen.

Met de strategie van Lissabon proberen we ervoor te zorgen dat Europa economisch kan blijven concurreren met de rest van de wereld. Dat kan alleen als iedereen die dat kan, ook daadwerkelijk meedoet en we zorg dragen voor een goed leefmilieu.

Het bevorderen van werkgelegenheid en duurzame ontwikkeling zijn dan ook terecht hoofddoelstellingen van de hernieuwde Lissabon-strategie. De oplossingen die de collega's van de GUE-fractie aandragen vind ik niet getuigen van kennis van zaken en oog voor de realiteit. Als we werkelijk zouden overgaan tot dergelijke maatregelen, neemt de inflatie toe en verdwijnt het vertrouwen van financiers om te investeren in Europa. En inflatie is uiteindelijk diefstal.

In eerdere debatten over de voorjaarstop heb ik al gepleit voor een actieve overheid in de lidstaten. Dat doe ik vandaag opnieuw. De lidstaten moeten zelf hervormingen in gang zetten en uitvoeren. En nu er van recessie nog geen sprake is, wordt het hoog tijd om de verzorgingsstaat adequaat te hervormen. Europa kan daarbij wel coördineren, maar niet commanderen.

 
  
MPphoto
 
 

  Sergej Kozlík (NI). – Vážený pán prezident, ctený Parlament, vážení hostia. Predložená správa správne zdôrazňuje riziká neregulovaného globálneho finančného systému. Tento sa vymyká priamemu vplyvu politík Európskej únie a môže byť zdrojom rozsiahlej finančnej nestability. Preto treba prehodnotiť modely podnikania a účinky nadnárodných finančných skupín na svetových finančných trhoch a usilovať o ich režimovanie na širokej medzinárodnej báze.

Súhlasím s tým, že zdravé a stabilné makroekonomické prostredie si vyžaduje vyššiu konsolidáciu rozpočtov a inteligentnú súkromnú a verejnú investičnú politiku. Takáto politika môže založiť infraštruktúru orientovanú na budúcnosť a otvárať perspektívne trhy. Nemyslím si, že verejné vlastníctvo je jedným z hlavných prvkov vedúcich k narušeniu na európskych energetických trhoch. Nikto doposiaľ nepreukázal, že súkromné monopoly sa správajú korektnejšie ako monopoly s vlastníckou účasťou štátu.

Všetko je otázka správneho nastavenia pravidiel. Preto je potrebné zdokonaľovať pravidlá hospodárskej súťaže v energetických, ale aj dopravných a informačných systémoch, postupne otvárať príslušné trhy a rozširovať a spájať európsku infraštruktúru.

 
  
MPphoto
 
 

  Klaus-Heiner Lehne (PPE-DE). – Frau Präsidentin, meine sehr verehrten Damen und Herren! Die von der Lenkungsgruppe vorbereitete Entschließung hat drei Schwerpunkte: den Binnenmarkt – hier geht es insbesondere um notwendige Lückenschlüsse im Binnenmarkt, ich nenne nur das Stichwort fehlendes einheitliches Patentrecht oder kein Binnenmarkt im Versicherungsbereich; den Arbeitsmarkt – hier geht es vor allem um das Stichwort Sicherheit durch Flexibilität; und das Thema Monitoring oder Kontrolle – hier geht es insbesondere um die Umsetzung der Strategie in den Mitgliedstaaten.

Wir haben diesmal ganz bewusst als Schwerpunktthema nicht Energie und Klima ausgewählt, auch weil das in den beiden zurückliegenden Jahren das Schwerpunktthema war und wir strategisch eigentlich das erreicht haben, was wir mit den Entschließungen erreichen wollten, nämlich dass sich Kommission und Rat intensiv mit der Frage befassen. Das tun sie.

Ein Aspekt, der für uns weiterhin von Bedeutung ist und der im allgemeinen Teil der Entschließung angesprochen wird, ist der ganze Komplex der besseren Gesetzgebung. Insbesondere verweisen wir auf die Probleme, die es im Bereich der Folgenabschätzung und beim Bürokratieabbau immer noch gibt.

Es hat bei der Vorbereitung zwischen den Fraktionen natürlich auch Streitpunkte gegeben, die fast alle ausgeräumt werden konnten. Zum Schluss blieb ein entscheidender Streitpunkt übrig: Meine Fraktion steht zu den integrierten Leitlinien und ist, wie die Kommission, der Auffassung, dass es einer Änderung der integrierten Leitlinien zum jetzigen Zeitpunkt nicht bedarf.

Insgesamt kann das, was in den zurückliegenden Jahren erreicht worden ist, als Erfolg gewertet werden. Als wir im Jahr 2005 die Lissabon-Strategie sozusagen wieder zum Leben erweckt haben, ging jeder davon aus, dass Lissabon lediglich die Hauptstadt des Mitgliedstaates Portugal ist. Aber keiner hat den Namen mit einer konkreten Strategie verknüpft. Anders als z. B. bei Kyoto, wo Kyoto nicht nur für eine Stadt steht, sondern für eine globale Strategie. Wir sind in der Wahrnehmung des Begriffs Lissabon in den letzten Jahren erheblich weitergekommen.

Wir unterstützen die Position der Kommission, dass Wachstum und Beschäftigung das Kernelement sind, und dass es entscheidend darauf ankommt, dass wir in diesem Bereich weiterkommen. Denn Wachstum und Beschäftigung sind Voraussetzung dafür, dass wir eine gute Umwelt- und Sozialpolitik machen können.

 
  
MPphoto
 
 

  Udo Bullmann (PSE). – Frau Präsidentin, meine sehr verehrten Damen und Herren! Das ist so eine Sache! „Wir stehen zu den Leitlinien“, das hört sich ein wenig dogmatisch an. Für uns, die Sozialdemokratische Fraktion, geht es nicht so sehr darum, zu welchem Dokument wir stehen oder nicht stehen, sondern die zentrale Frage ist doch eigentlich, ob diese Leitlinien eine Antwort auf die reale ökonomische Situation darstellen, und die Kernfrage ist, ob das weiterhilft bei den Nöten der Menschen in der Europäischen Union. Das ist die zentrale Frage dieser Debatte, und deswegen noch einmal: Lassen wir die Daten sprechen.

Jean-Claude Juncker hat als Präsident der Eurogruppe dieser Tage verkündet, dass das Wachstum einbrechen wird, dass es 2008 nicht mehr 2,7 %, sondern 1,6 %, 1,7 % oder 1,8 % betragen wird. Das ist ein klares Warnsignal, insbesondere weil wir wissen, dass der Horizont in den USA sich schon Ende 2007 eingetrübt hat. Gleichzeitig haben wir eine Prognose der Inflation von 3,2 %. Das ist Verlust an Wohlstand, das ist Verlust an Reallohn, das ist Verlust an Kaufkraft. Wir müssen befürchten, dass Stagnation und Inflation hier Hand in Hand gehen können, und das ist ein Warnsignal.

Gleichzeitig wissen wir, dass in den letzten fünf Jahren die Armut in der Europäischen Union nicht abgenommen hat, sondern eher mehr Menschen ausgeschlossen sind vom gesellschaftlichen Wohlstand. Forschung und Entwicklung sind auf halbwegs stabilem Niveau, aber keineswegs bei den 3 %, die wir brauchen für die Lissabon-Strategie, sondern gerade einmal bei etwas über der Hälfte, bei durchschnittlich 1,6 %, 1,7 % oder 1,8 % — viel zu wenig, um international die Rolle spielen zu können, die wir spielen wollen.

Nun haben wir es mit einem Widerspruch zu tun: Ich kann doch nicht behaupten, dass ich mit den integrierten Leitlinien ein Führungsinstrument in den Händen halte, und gleichzeitig dieses Führungsinstrument so ausgestalten, dass es nicht reagiert auf die ökonomischen und sozialen Daten in der Europäischen Union. Ich kann mich nicht einerseits hinstellen — offenbar als Präsident der Kommission — und dafür sorgen, dass nichts, aber auch gar nichts am Kerntext dieser Leitlinien geändert wird, und mir gleichzeitig wünschen, dass die Menschen in den Mitgliedstaaten der Europäischen Union, die Unternehmer, die Arbeitnehmer, diejenigen, die im ökonomischen Prozess eine Rolle spielen, das Gefühl haben, dass hier politische Führung stattfindet. Dieser Widerspruch ist so nicht auflösbar.

Die anwesenden Kommissare haben vielfältig belegt, welche Änderungen wir benötigen. Lassen sie uns diskutieren, an welcher Stelle sie dann auch Platz greifen. Wo sind die Produkte, wo sind die Änderungen, die dann auch den Menschen voranhelfen? Die Sozialdemokraten unterstützen eine offensive Strategie, wie sie in den Papieren des Parlaments vorgelegt wird, aber wir wollen reale Antworten, die den Menschen weiterhelfen.

 
  
MPphoto
 
 

  Wolf Klinz (ALDE). – Frau Präsidentin, liebe Kollegen! Gestaltung und Umsetzung der Wirtschaftspolitik sind und bleiben die Verantwortung der Mitgliedstaaten. Und so kann die Lissabon-Strategie nur durch gezielte Maßnahmen in den Mitgliedstaaten umgesetzt werden. Es gibt keine europäische Wirtschaftspolitik, die zentral in Brüssel definiert wird. Gerade deshalb sind die Grundzüge der Wirtschaftspolitik so wichtig. Sie sind der Grundstein der Koordinierung der wirtschaftspolitischen Strategien der Mitgliedstaaten, und sie bilden eine Orientierungsmarke, die sicherstellen soll, dass die Mitgliedstaaten durch notwendige Reformen die richtige Richtung einschlagen und dann auf dem rechten Weg bleiben. Sie verankern die wirtschaftlichen Grundprinzipien der EU: offene Märkte, fairer Wettbewerb, innovatives privates Unternehmertum ohne staatlichen Dirigismus.

Leider werden die integrierten Leitlinien für Wachstum und Beschäftigung von den Mitgliedstaaten nicht immer und zum Teil nur zaghaft umgesetzt. Gerade in der Auseinandersetzung mit den Herausforderungen der Globalisierung muss die Europäische Union an ihren Grundprinzipien festhalten. Nur so kann die Konkurrenzfähigkeit Europas langfristig gewährleistet werden.

Leider gibt es in jüngster Zeit wieder Beispiele dafür, was ich kreative Abschottung nennen würde. So hält z. B. der bei der Deutschen Post eingeführte überhöhte Mindestlohn – Frau Harms, zu Ihrer Information – jeden Wettbewerber vom offiziell liberalisierten Markt fern. Die aktuellen Turbulenzen auf den Finanzmärkten zeigen ebenfalls, dass bei Schwierigkeiten nur zu schnell der Staat zu Hilfe gerufen wird. Die Rettung von privaten Finanzinstituten wie Northern Rock in Großbritannien oder IKB in Deutschland mithilfe von Steuergeldern ist ein nicht akzeptabler ordnungspolitischer Fehler. Die Gewinne der Banken bleiben bei den Aktionären und über hohe Boni bei wenigen Mitarbeitern, die Verluste werden sozialisiert. Dieses Vorgehen untergräbt das Vertrauen der Bürger in das System der sozialen Marktwirtschaft.

Es ist die Rolle des Staates, den Markt durch eine entsprechende Rahmengesetzgebung zu unterstützen, aber es ist die Rolle des Marktes, die Wirtschaft voranzutreiben und die Konkurrenzfähigkeit Europas zu sichern.

 
  
MPphoto
 
 

  Eoin Ryan (UEN). – Madam President, the recent financial turmoil which shook consumer and market confidence brought home to us how important it is to have in place sustainable strategies for growth. It has always been the correct approach for the EU to have such strategies and to have policies of cooperation and coordination that strengthen us as individual nations and as a unit. Many of the issues which are important to the Lisbon Strategy have been raised today, whether it is supporting innovation, fair competition, addressing energy issues, climate change, lifelong learning or investing in knowledge, to name but a few.

I believe that increasing competitiveness and growth, and trying to reach the 3%, is absolutely vital if we are to see Europe grow in the way that we want it to. I think an awful lot has been achieved. Sometimes we are too critical of ourselves. Well over 12 or 13 million jobs have been created in Europe over the past number of years, which is more than has been achieved in the United States of America.

However, if we want to get enlightened social policies and have the money for enlightened social policies, we have to liberalise our economies. And that is one of the issues that we are not addressing within individual Member States. I believe that is the challenge: to have economies that are growing so that we can then spend money on enlightened social policies.

 
  
MPphoto
 
 

  Mikel Irujo Amezaga (Verts/ALE). – Señora Presidenta, convendría que las prioridades, así como los recursos relacionados con la Estrategia de Lisboa se identificaran más claramente en los presupuestos de los Estados miembros e instituciones competentes. Debería examinarse de cerca el conjunto de la cadena de sistemas educativos y de formación, y los contenidos deberían ser, en lo que respecta a la cultura general y a la formación científica y técnica, del nivel más elevado posible, con el fin de permitir que las personas puedan adaptarse a los cambios del entorno y promover la participación de los ciudadanos, empleos de mejor calidad, el espíritu empresarial y la innovación.

Es preciso, a su vez, analizar los cambios demográficos y sus efectos sobre la hacienda, el mercado de trabajo y las prestaciones sanitarias. Asimismo, la reforma innovadora del mercado de trabajo debería venir guiada por normas de «flexiguridad» que promuevan la competitividad y, a la vez, faciliten una seguridad social adecuada, que no miren sólo a la derecha de esta Cámara, como mi colega Rebecca Harms ha mencionado en su discurso.

Por último, es preciso que los Estados miembros y todas las instituciones competentes hagan un uso eficaz del intercambio de buenas prácticas, lo que, además, tiene la ventaja de fomentar la convergencia de los objetivos en toda Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Helmuth Markov (GUE/NGL). – Frau Präsidentin! Herr Kommissar, Sie haben gesagt: Wir haben in letzter Zeit mehr Arbeitsplätze geschaffen. Stimmt, aber das sind größtenteils prekäre Arbeitsplätze. Sie haben gesagt: Der Produktivitätszuwachs ist gekommen. Stimmt, aber der Produktivitätszuwachs ist nicht dazu benutzt worden, die Löhne zu erhöhen – was man machen kann –, und ist auch nicht dazu genutzt worden, zu reinvestieren. Sie haben gesagt: Das steigende BIP ist auch ein Zeichen dafür, dass wir auf dem richtigen Weg sind, dass die Lissabon-Strategie richtig ist. Dazu sage ich Ihnen: Bisher sind die Ergebnisse trotz der von Ihnen positiv bezifferten drei Zahlen überhaupt nicht gekommen.

Wir haben steigende Gewinne, aber die Lohneinkommen steigen nicht, wir haben nach wie vor eine angebotsorientierte und keine nachfrageorientierte Wirtschaftspolitik, wir haben keine ausreichende Binnennachfrage. Das heißt, die Probleme, die wir vor fünf Jahren hatten, die wir vor drei Jahren mit der Lissabon-Strategie hatten, haben wir auch heute noch! Daran hat sich überhaupt nichts geändert! Wie können Sie dann sagen, dass wir auf dem richtigen Weg sind? Was haben wir? Sie haben auch gesagt: Die KMU müssen gefördert werden. Da würde ich Sie gerne bitten, zu Ihrem Kollegen Mandelson zu gehen. Was hat der in die global Europe strategy geschrieben? Er hat hineingeschrieben: Es geht darum, die Märkte für die weltweit agierenden großen Konzerne zu öffnen. Da steht nichts von KMU! Nichts steht da drin!

Wir machen Steuerreformen in den Mitgliedstaaten, bei denen die Kapitalgesellschaften bevorzugt werden. Ihnen werden die Steuern erlassen. Die Gewinne, die dabei entstehen, werden aber nicht mehr der Volkswirtschaft zugeführt. Wir sagen: Die Arbeitnehmer müssen flexibel sein. Sie müssen einverstanden sein, weniger Geld zu verdienen. Das haben sie jahrelang gemacht. Wenn die Gewinne explodieren, könnte man sie auch partizipieren lassen. Das findet nicht statt. Dann wird wieder gesagt: So geht das nicht. Die Banken spekulieren gnadenlos, und die Gewinne der großen Unternehmen werden sehr stark als Finanzkapital investiert, weil dort die Gewinnspannen höher sind, und nicht wieder in die Produktion. Das ist der falsche Weg für Lissabon!

Wenn ich Geld haben will, dann muss ich auch als Europäische Union bzw. als Mitgliedstaat auf mehr Steuereinnahmen bestehen. Diese kann ich mir nur dort holen, wo auch genügend Steuern zu akquirieren sind. Das wäre die richtige Herangehensweise einer Lissabon-Strategie. Ein radikales Umdenken in der Wirtschaftspolitik. Wenn wir so weitermachen, wie Sie das vorgeschlagen haben, werden wir das Problem in der Europäischen Union nicht lösen.

 
  
MPphoto
 
 

  John Whittaker (IND/DEM). – Madam President, it really does no good to keep talking about the Lisbon Agenda, because every year for the past eight years it has been universally acknowledged that it has not worked very well.

This report, with its huge list of what the European Union should do, completely misses the point. Rather than the EU being the force that drives growth and productivity, it is the EU, with its endless interference in business, that is holding back the economies of Europe.

Another point which is ignored is that the different economies of the EU have vastly different structures and performances. It makes no sense to talk about the European economy as a single entity. Contrast Germany, which has been enjoying some modest economic growth, with the southern EU countries variously afflicted with huge trade deficits, collapsing housing booms and enormous government debts. What these countries desperately need is lower interest rates and devaluation, which cannot be delivered because they are all in the euro area. If the European Central Bank reduces interest rates to provide some assistance, it will have to ignore its inflation target, which would certainly not please the Germans.

Surely, rather than continuing to add millions more words to the sterile discussion of the Lisbon Strategy, some attention should have been paid to these rather more pressing issues. But I suppose that would highlight the fundamental weakness of economic and monetary union, which is that a single currency is not a sustainable long-term arrangement for a group of widely differing economies with independent governments.

 
  
MPphoto
 
 

  Frank Vanhecke (NI). – Mevrouw de Voorzitter, dat Europa nog meer moet uitgroeien tot een kenniseconomie die de mondiale concurrentie beter aankan, dat weet iedereen. We moeten hier niet te veel open deuren intrappen, daarover zijn we het allemaal eens. Waarover wij het niet eens zijn, dat is bijvoorbeeld over het feit dat de Commissie nieuwe massale economische migratie ziet als een van de belangrijkste middelen om de Lissabon-doelstellingen te bereiken. Dit is absurd. We hebben in Europa talent genoeg. We hebben in Europa vooral een paar tientallen miljoenen werklozen genoeg. Daar ligt de enorme uitdaging voor de overheid en voor de bedrijfswereld. Het is bovendien zo dat de Europese burger helemaal niet wil weten van een nieuwe immigratiegolf. Hij wil daarentegen wel dat de reeds massaal aanwezige vreemdelingen en werkloze vreemdelingen geïntegreerd, geassimileerd en in het arbeidsproces ingeschakeld worden.

Maar ja, de Commissie slaat wel eens meer de bal mis. Ik herinner me nog dat de Europese Commissie een paar maanden geleden oordeelde dat de Belgische politieke crisis het tempo van de voor het bereiken van de Lissabon-doelstellingen noodzakelijke hervormingen zou afremmen. De realiteit is juist omgekeerd. De realiteit is dat de Belgische politieke crisis het failliet van de Belgische staat aantoonde en dat juist het bestaan van België belet dat Vlaanderen zijn arbeidsrecht en zijn arbeidsmarkt moderniseert, zijn sociale lasten afbouwt, zijn belastingen vereenvoudigt en afbouwt, precies om die Lissabon-doelstellingen te kunnen halen. Erkennen dat België zowel Vlaanderen als Wallonië afremt, is echter natuurlijk uit den boze voor de Europese Commissie.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristobal Montoro Romero (PPE-DE). – Señora Presidenta, señor Comisario, señor Presidente del Consejo Europeo, nos encontramos de nuevo ante un momento complicado en la Unión Europea, ante una coyuntura económica difícil y abordamos la elaboración de estas líneas maestras de política económica en unas circunstancias caracterizadas fundamentalmente por un debilitamiento del crecimiento económico que responde fundamentalmente a la falta de confianza de los agentes económicos: consumidores, emprendedores y, especialmente, la pequeña y mediana empresa.

Por ello, además de felicitar a la ponente, además de expresar también nuestra satisfacción por la actitud positiva de los otros Grupos, especialmente el Grupo socialista, con el que hemos llegado a amplios acuerdos para definir esas líneas de política económica, desde mi Grupo político, desde el Grupo del Partido Popular Europeo, queremos insistir en la conveniencia de reforzar la Unión Europea, reforzar la economía europea, abogando y apostando por las reformas económicas. En ese sentido apoyamos a la Comisión en sus esfuerzos a través de las directrices integradas para facilitar las reformas fundamentales que sustenten un nuevo marco de confianza que permita superar las dificultades a las que nos estamos enfrentando.

Un nuevo marco que apueste por las reformas laborales, consensuadas con los interlocutores sociales, con las reformas tributarias que favorezcan el crecimiento de la pequeña y mediana empresa y la creación de empleo. En definitiva, con las reformas que faciliten el completar el mercado interior como la mejor forma de estimular el crecimiento económico creador de empleo en la Unión Europea.

A ese respecto, quiero insistir también en rechazar el proteccionismo, como defendemos en nuestra posición política, y abogar por que en definitiva establezcamos en la Unión Europea, por fin, las bases para un crecimiento económico creador de empleo, que es el auténtico pilar de la construcción europea.

 
  
MPphoto
 
 

  Edit Herczog (PSE). – Madam President, after a long debate, we finally have a text which we as Socialists can support, and I welcome this compromise on the Lisbon resolution.

However, let me start by expressing a personal opinion, which is that having an idea is not the whole solution. Everything depends on the execution. One has to put the two together. In 2000, the idea of Lisbon was good and very timely. Nor could we identify better targets than we did during the 2005 review. But if one looks at the execution itself – especially looking back at that execution through time and along the full decision-making chain – it is another story. There has been an improvement compared to the first five years, and we have acquired some dynamism, but the results compared to the needs and the global challenges we face, and compared to the potential we have, are limited.

We have had some great initiatives and success stories, like the Growth and Jobs programme or the ‘Think Small First’ project, and there have been some great legislative successes – the Services Directive, the supervision of the financial markets regulation, climate change policy and the new energy package, to list just a few. But the overall feeling is missing, and the commitment itself is missing. In the European institutions we can see this in the decreased use of the expression ‘connecting to the agenda’. It can be seen in the very low interest in the topic last week during the joint parliamentary session with the national parliaments, and it can be seen simply by reading the Eurobarometer results.

I would like to quote two numbers from the Eurobarometer. The so-called optimism index has decreased over the last nine months by nine points, from 26 to 17. Also, if one looks at other key performance indicators, the employment optimism index has fallen by three points from +5 to +1 in the last nine months. If one looks further, the key elements of the Lisbon Strategy are amongst the last issues people consider to be the most important. This means that, eight years after Lisbon, European citizens do not believe that the EU can provide proper responses on these issues.

So Lisbon is still in our documents, but is certainly not in our hearts and minds. In the 21st century the race of continents will not be decided only by natural and energy resources or by financial resources. The power of human capital and human resources will determine the winner. The conjunction of the total population, in terms of quantity, and the consistency of its knowledge, in terms of quality, will jointly decide the strength of the Community. We still have a lot to do as regards knowledge creation, knowledge management and the motivation of people as a Community. This is a Community that we need to consider as a whole, not letting anyone be discriminated against. We cannot leave anyone out, whether young or old, black or white, rich or poor. We need everyone – the people as a whole. In the 21st century, real people will be central, yet the Commission President is not here today to speak about this ...

(The President cut off the speaker)

 
  
MPphoto
 
 

  Lena Ek (ALDE). – Madam President, after seven years of work, the Lisbon Strategy is partly a failure. This is mostly due to implementation difficulties. I will give you some examples on the internal market.

Regarding the energy package, we had to deliver totally new legislation. When we decided to increase the budget line on research, we only got 50% of what we had decided we needed. We have a European paradox in innovation where we put money in but we do not get the industrialisation and the jobs that we wanted.

We talked highly of the SMEs but they are still struggling with the same regulation as the big global industries.

We know that gender equality improves economic growth but we still have a lot to do in this area. We know that the transport sector is very bad in Europe and we still have a lot to do when it comes to railways and transportation time through Europe. It is time to change this. The first thing to consider, Mr Turk and Mr Almunia – and maybe you can pass this message on to Mr Verheugen – is what will be in the text of the Resolution on Climate Change at the Spring Summit.

We all agree that climate change can be a win-win situation, where we can solve environmental problems and where we can create new jobs. We have already delivered decisions on this in Parliament and now we are waiting to see what the Commission and the Council will deliver in the Spring Summit.

There are still 18 million unemployed Europeans, more than 18 million people unemployed, and we know that SMEs, clean tech, innovation and services can deliver the jobs they need. Will you give them the chance?

 
  
MPphoto
 
 

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). – Pani Przewodnicząca! Zabierając głos w debacie poświęconej strategii lizbońskiej chcę zwrócić uwagę na, po pierwsze; moim zdaniem, niedostateczne uwzględnienie wpływu amerykańskiego kryzysu finansowego na poziom wzrostu gospodarczego i bezrobocia w Europie. Wprawdzie prognozy wzrostu produktu narodowego brutto na 2008 i 2009 rok podane przez poszczególne kraje członkowskie są niższe od poziomu wzrostu osiągniętego w roku 2007, ale wydaje się, że rzeczywistość w tym zakresie będzie gorsza niż te prognozy.

Po drugie, rząd Stanów Zjednoczonych i amerykański system rezerwy federalnej zareagowali na tę sytuację błyskawicznie i mocno. Rząd zaproponował wsparcie dla przedsiębiorców i konsumentów na kwotę 150 miliardów dolarów, a Bank Centralny, kilkakrotnie obniżając stopy procentowe, spowodował, że podstawowa realna stopa procentowa jest ujemna.

Natomiast rządy państw członkowskich Unii, Europejski Bank Centralny i inne banki centralne stwarzają wrażenie, że są zadowolone ze spowolnienia wzrostu gospodarczego i umacniania się kursu euro. Należy zgodzić się z konkluzją zawartą w sprawozdaniu, mówiącą o konieczności przenoszenia obciążeń podatkowych związanych z pracą na rzecz obciążeń związanych z ochroną środowiska naturalnego. I zdecydowanie nie zgodzić się z propozycją skoordynowania podatków dochodowych od osób prawnych w krajach członkowskich.

 
  
MPphoto
 
 

  Sahra Wagenknecht (GUE/NGL). – Herr Präsident, liebe Kolleginnen und Kollegen! Es ist richtig, die europäische Wirtschaft steht vor großen Problemen. Krise auf den Weltfinanzmärkten, steigende Preise für Energie und Lebensmittel, eine infolge von Lohndumping und Sozialraub schleppende Binnennachfrage, die Ausweitung prekärer Beschäftigung — all das sind drängende Probleme, die angepackt werden müssen. Doch davon kann im vorliegenden Bericht keine Rede sein.

Zwar wird daran erinnert, dass die Anhebung der Einkommen mit dem mittelfristigen Produktivitätswachstum Schritt halten sollte. Gleichzeitig fordert der Bericht aber eine Fortsetzung der neoliberalen Strukturreformen, also genau dieser angeblichen Reformen, die die Probleme erst produziert haben, mit denen wir heute konfrontiert sind. Statt durch öffentliche Investitionen Arbeitsplätze zu schaffen, soll der Druck auf Beschäftigte und Arbeitslose weiter erhöht, sollen Arbeitszeiten verlängert und der Kündigungsschutz weiter ausgehöhlt werden.

Statt in die Finanzmärkte und den Kapitalverkehr regulierend einzugreifen, wird hilflos zugesehen, wie die aktuelle Finanzkrise sich immer weiter ausweitet. Und statt die Liberalisierungspolitik zu beenden, die sehr wesentlich zur Preistreiberei auf den Energiemärkten beigetragen hat, wird weiter stur auf Privatisierung und Deregulierung gesetzt.

Unsere Fraktion wird diesem Bericht nicht zustimmen. Denn sie wird nicht einem Bericht zustimmen, der einer neoliberalen Agenda das Wort redet, die soziale Rechte mit Füßen tritt und immer neue Krisen produziert. Was wir wirklich brauchen, ist eine radikal andere Wirtschaftspolitik, in der die Interessen der Beschäftigten und der Arbeitslosen Vorrang haben vor den Profitinteressen der Konzerne.

 
  
MPphoto
 
 

  Patrick Louis (IND/DEM). – Madame la Présidente, chers collègues, souhaiter une économie basée sur la connaissance est une bonne chose, mais une chose insuffisante. La croissance des emplois directs ou induits passe par la pérennité des activités travaillistiques. Ces industries sont prises dans un étau. Menacées dans leur compétitivité par l'accroissement du coût de l'organisation de nos sociétés, elles sont asphyxiées par l'aberrante gestion de l'euro, qui génère une rente concurrentielle et additionnelle aux pays dénués de toute politique sociale et environnementale onéreuse.

Le modèle marche à l'envers. Nous sommes socialistes à l'intérieur de l'Union et libéraux à l'extérieur, alors qu'il nous faut plus de protection vis-à-vis du reste du monde et plus de liberté à l'intérieur. Les faits le montrent. La stratégie de Lisbonne est inopérante du fait de l'asymétrie des économies européennes, de l'exacerbation de la pression concurrentielle et de l'hypermobilité des marchés des capitaux.

Alors abandonnons le mythe démobilisateur d'une stratégie sociale européenne, garante de la prospérité pour tous. On ne fait pas grandir une plante en tirant sur les feuilles! Les solutions ne viendront pas de Bruxelles, mais de la coopération libre et de la rationalité des États. C'est par l'enracinement dans le terreau de nos nations que nous trouverons l'intelligence, la réactivité, donc le sens et la force pour relever les défis actuels. En l'espèce, les lettres du Père Noël sont inutiles.

 
  
MPphoto
 
 

  Malcolm Harbour (PPE-DE). – Madam President, I have been participating in debates in this House since the original Lisbon Strategy and I am also part of the Lisbon Coordination Group in this Parliament. One of the things I have been consistently calling for is for the Commission to sharpen its focus on the Lisbon Strategy and set out a clearly defined list of priorities. I do not think anybody has mentioned this so far or complimented the Commission on actually doing this. We now have a Community Lisbon programme with 10 priority actions.

I have to say, somewhat to my regret, that, as a member of the group, I think Parliament’s resolution has gone in entirely the other direction. This resolution before us today seems to me to be rather more long-winded and ambiguous than previous ones. I suspect the Commission will be disappointed, because I note in the Community Lisbon Strategy with its 10 priorities, which I am sure all of you have read, that one of the top demands from the Commission is as follows: ‘It is essential that the European Parliament, the Council and the European Commission agree on the strategic reform objectives and actions’. I certainly agree with that. I hope that the Commission can extract that from this resolution, because I believe most of it is in there.

Nevertheless, I think that one of the lessons for our work with the Commission is that, for our next work on this strategy, we have to focus on these priority actions, because I am pleased to see that the Commission is going to work on these, keep them stable and move them forward. Part of the problem we have is that we get piles of papers – different communications on different aspects of the strategies and revised priorities. This set of revisions, this set of 10 priorities, is different from the ones we had last year. Frankly, that is no way to move forward.

Last week, I participated as a rapporteur in the meeting with national parliaments. I just want to echo what many colleagues have said: the action on Lisbon is shifting from here to the chambers of national parliaments, because that is where we need to engage them on delivering these 10 priority objectives, and that is something we need to reflect on as well. I particularly welcome the Minister’s attendance here to show the importance the Council attaches to it.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Van Lancker (PSE). – Voorzitter, mijnheer de Raadsvoorzitter, mijnheer de commissaris, ik ben eerlijk gezegd teleurgesteld over het gebrek aan sociale ambities voor de lentetop dat u vandaag hebt tentoongespreid. Mijn fractie blijft vinden dat er goede redenen zijn om de Lissabon-strategie en de geïntegreerde richtsnoeren op een aantal cruciale punten bij te sturen. Ik noem er drie met betrekking tot de sociale dimensie. Het klopt dat Lissabon gezorgd heeft voor groei en jobs maar niet iedereen heeft daarvan kunnen mee genieten. Zes miljoen jongeren verlaten de school zonder diploma. Migranten, mensen met een handicap, raken amper aan een job, 16% van de Europeanen leeft in armoede. Een bewijs dat een strategie van groei en jobs niet automatisch leidt tot sociale insluiting en waardig werk voor iedereen. Daarom willen wij de sociale dimensie van de Lissabon-strategie versterkt zien door een nieuw richtsnoer die actieve sociale integratie van iedereen verzekert.

Ten tweede, niet alle jobs zijn van goede kwaliteit. Het aandeel precaire contracten (tijdelijk werk, onvrijwillige deeltijdarbeid, uitzendarbeid) is aanzienlijk gestegen. Vooral vrouwen en jongeren komen vaak vast te zitten in jobs van lage kwaliteit. Bovendien zijn de uitgaven van de lidstaten voor actief arbeidsmarktbeleid, begeleiding en opleiding gedaald in plaats van gestegen. De lidstaten hebben dus duidelijk nog niet goed begrepen dat een evenwichtige flex-security-aanpak flexibiliteit en zekerheid van contracten moet combineren en dat actieve investeringen in mensen een must zijn om de segmentering op de arbeidsmarkt tegen te gaan. Wij willen dan ook dat alle basisprincipes van flex-security in de richtsnoeren opgenomen worden, inclusief kwaliteit van het werk en investeren in mensen.

Ten derde, de sociale dimensie van het Lissabon-programma is een erg mager beestje. Er wordt ons wel beloofd dat er een nieuwe sociale agenda komt en het is goed dat die deel zal uitmaken van het Lissabon-pakket. Wij verwachten nochtans van de Europese Commissie een ambitieuze sociale agenda, niet alleen mededelingen over demografie, opleiding en migratie zoals aangekondigd, maar ook wetgevingsinitiatieven die de kwaliteit van werk moeten verbeteren en de strijd tegen armoede en sociale uitsluiting moeten versterken. Ik wens in elk geval, mijnheer de Raadsvoorzitter, de lentetop een extra dosis sociale ambities toe.

 
  
  

IN THE CHAIR: Edward McMILLAN-SCOTT
Vice-President

 
  
MPphoto
 
 

  Adina-Ioana Vălean (ALDE). – Mr President, one of the key recommendations of the European Parliament is to combat protectionism both within and outside the EU.

I firmly believe that protectionism undermines, rather than defends, citizens’ rights, but that Europe should be looking at its own backyard first. Our highest priority should now be the removal of protectionist barriers within the EU. In order to make the European single market a reality we need to enhance the four fundamental freedoms of the common market, especially the free movement of workers. Our report acknowledges that many labour markets remain segmented and that worker mobility is still low. How surprising! Have we forgotten that most citizens of the new Member States still need a permit to work in other EU countries?

Four years after the ‘big bang’ enlargement we have seen no major disruption of labour markets in the older Member States, and no influx to justify the transitional restrictions. On the contrary, the proliferation of complex national quotas and qualitative restrictions in Member States is undermining the Lisbon Strategy, which aims to ensure flexible markets and a mobile labour force.

We have only two years left to become the world’s most competitive economy, and to boost competitiveness and create more jobs and growth, but I am hopeful. In Romania, my country, the average economic growth rate has been about 6% over the past five years, and the unemployment rate is down to 4%. We are now starting to have concerns about the lack of labour.

Opening frontiers to third-country workers is necessary, but our top priority should be to lift the EU’s internal barriers first. Workers from the 12 new Member States should be granted priority to go and work in any other EU Member State, and the transitional arrangements should be removed. One cannot possibly justify calling for external workers while restrictions still apply to our citizens.

Restrictions are unjustifiable and incompatible with the Lisbon Strategy, and removing them is the only way to achieve a competitive and innovative Europe.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Tomasz Zapałowski (UEN). – Panie Przewodniczący! Strategia lizbońska jest dokumentem pokazującym cele, jakie powinniśmy osiągnąć w przyszłości, aby Europa była miejscem odpowiadającym pragnieniom jej obywateli. Jednakże Europa jest tylko wyspą na mapie świata i wprowadzenie nawet najbardziej oczekiwanych zmian, na przykład dotyczących klimatu, bez realizacji przez największe potęgi światowe podobnych celów będzie tylko działaniem, którym sami ograniczymy możliwości naszego przemysłu i wytwórczości, a tym samym zaprzepaścimy inne cele tej strategii.

Walka z zapaścią demograficzną w Europie poprzez przyjmowanie imigrantów spoza Europy, przy jednoczesnym niszczeniu instytucji rodziny i jej wartości, na której się ona opiera, jest samobójstwem, gdyż zwiększa prawdopodobieństwo, że w przyszłości wzrosną konflikty na tle kulturowym. Podobnie jest w wielu innych dziedzinach. Przywódcy największych krajów Europy mówią o potrzebie liberalizacji handlu, a sami w swoich krajach promują nacjonalizm gospodarczy. Unia Europejska powinna w końcu przejrzeć na oczy i, przy poszanowaniu tradycyjnych praw i zwyczajów naszego kontynentu, stanąć do walki na rynkach gospodarczych świata.

 
  
MPphoto
 
 

  Κυριάκος Τριανταφυλλίδης (GUE/NGL). – Κύριε Πρόεδρε, το ερώτημα είναι απλό: πόση σημασία δίνει η έκθεση της Επιτροπής για τον νέο κύκλο της στρατηγικής στα αιτήματα της κοινωνίας των εργαζομένων, των μικρομεσαίων, των νέων, των γυναικών;

Αποτελεί λύση η μετατροπή του αιτήματος των πολιτών για πλήρη και ασφαλή εργασία σε απασχολήσιμη και αβέβαιη θέση; Η επέκταση του χρόνου εργασίας και η παράταση του ορίου αφυπηρέτησης είναι άραγε η σωστή απάντηση στην αύξηση της ανταγωνιστικότητας ή μήπως, όπως είναι και η άποψή μας, η σωστή απάντηση θα ήταν η καλύτερη αμοιβή σε συνθήκες εργασιακής ασφάλειας η οποία θα υποβοηθήσει την παραγωγικότητα αλλά, πάνω απ’ όλα, θα βελτιώσει το βιοτικό επίπεδο;

Τι θέλουν οι νέοι και οι γυναίκες; Να βρίσκονται συνεχώς σε ένα μεταβατικό στάδιο μεταξύ κατάρτισης και απασχολησιμότητας ή να αξιοποιούνται ανάλογα με βάση τα προσόντα τους; Εμείς πιστεύουμε το δεύτερο.

Όσον αφορά το περιβάλλον και τις κλιματικές αλλαγές, υπάρχουν θετικά στοιχεία στον στόχο για μείωση των εκπομπών αερίων του θερμοκηπίου, θετικότερα από ό,τι στις ΗΠΑ και σε άλλες χώρες, αλλά αν δεν συνδεθεί πλήρως η ανάπτυξη σε κάθε κράτος με περιβαλλοντική προστασία τότε τα αποτελέσματα θα είναι περιστασιακά.

Επίσης, είναι δυνατόν από τη μια να προωθείται ο κατακερματισμός των δημόσιων παροχών ενέργειας, ηλεκτρισμού και υγραερίου και από την άλλη να λέμε ότι εξυπηρετείται το δημόσιο συμφέρον και ο στόχος για ενεργειακή επάρκεια, και μάλιστα σε χαμηλές τιμές, ενώ πρακτικά συμβαίνει ακριβώς το αντίθετο;

Τέλος, θα ήθελα να προσθέσω ότι η έρευνα και η καινοτομία δεν μπορεί να είναι απλά εμπορεύσιμο αγαθό αλλά ένα δημόσιο αγαθό και να κρίνεται πρώτιστα στο βαθμό που υπηρετεί την πρόοδο της κοινωνίας. Επομένως, χρειάζεται πραγματική αύξηση στη δημόσια επένδυση, στην έρευνα, και όχι εκποίηση της δυνατότητας για έρευνα για ίδιον όφελος.

 
  
MPphoto
 
 

  Kathy Sinnott (IND/DEM). – Mr President, economic competition is a key factor to the Lisbon Strategy. The Lisbon Strategy is based on competition, competitiveness and growth and, although competition is important for any viable economy, remember that the basic mechanism of competition is that someone wins, and someone loses. The idea is survival of the fittest.

In general within Europe this makes companies pull up their socks, improve their products and services, try harder globally. On the other hand, globally it can mean extreme poverty for the losers, but even within Europe this issue of losing is important for us to address, because there are citizens within our Union who are losing by not reaching the benefits stressed in the Strategy. For example, the goals for employing our citizens and relieving them from poverty are far from being reached. In fact, statistics are showing an enormous increase in not only those who are unemployed, especially among the youth, but also an increase in the social inequalities and levels of poverty.

 
  
MPphoto
 
 

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE). – Em 2006, a União Europeia registou o maior crescimento económico desde 2000. Em 2007, a União Europeia cresceu mais do que os Estados Unidos e alguns novos Estados-Membros aproximaram-se, ou até ultrapassaram, a barreira dos dois dígitos. Para quem afirma que a revisão da Estratégia de Lisboa é neo-liberal e deixou de dar importância às questões sociais, a resposta é clara: em 2006 o emprego cresceu três vezes mais do que a média registada nos cinco anos anteriores e, nos últimos dois anos, foram criados mais seis milhões e meio de novos empregos e prevêem-se criar mais cinco milhões, até 2009. É preciso ir à década de oitenta para encontrar valores parecidos.

Mais, em 2006, a produtividade na Europa cresceu mais do que a média anual verificada nos cinco anos anteriores. E, pela primeira vez, há muitos anos, o crescimento da produtividade na Europa, foi superior à dos Estados Unidos da América. Embora não possa afirmar que estes resultados são consequência exclusiva da Estratégia de Lisboa, também não se pode negar que ela não tenha contribuído para a sua obtenção. Felicito, assim, a Comissão, pela forma como tem coordenado a Estratégia de Lisboa em circunstâncias muito difíceis de implementação.

Uma palavra sobre o futuro: a economia europeia pode continuar a crescer e mais empregos poderão ser criados, apesar da actual conjuntura, se nos próximos anos melhorar a coordenação das políticas económicas dos Estados-Membros, se o mercado interno for mais aprofundado, se o diálogo social for promovido, se os aumentos salariais acompanharem o ritmo de crescimento da produtividade, se existir um sistema de supervisão financeira eficaz, se a quinta liberdade – a do conhecimento – se fortalecer, e, muito importante para mim, se a União Europeia mostrar sinais evidentes de que quer defender os seus interesses, o que significa não ser um sujeito passivo do fenómeno da globalização, mas, pelo contrário, mostrar que está disposta a exercer um papel determinante no seu controlo.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson (PSE). – Tack så mycket, herr talman! Herr kommissionär och rådsordförande! Jag håller med om att Lissabonstrategin har levererat och varit framgångsrik under ett antal år, men jag tar det inte som en intäkt för att inte göra förändringar.

För det första är det precis så som Udo Bullmann säger. Tillväxten avtar för tillfället och inflationen ökar. Situationen är inte alldeles lätt. För det andra har det hänt saker. För det första har vi hela diskussionen om klimatpolitiken som kommer att förändra politiken för oss alla inom EU. Jag ser optimistiskt på den, därför att den också kommer att innebära nya investeringar och en ny typ av jobb som är mer långsiktigt hållbara med stort kunskapsinnehåll. Det borde man ha reflekterat mer av i Lissabonstrategin och i riktlinjerna.

För det andra har vi haft en debatt om ”flexicurity” under ett antal år som också resulterade i bra riktlinjer i rådet, men detta reflekterades inte i de integrerade riktlinjerna. Där har man samma gamla riktlinjer som man en gång hade. Man kunde ha tagit hänsyn till hela den process som har varit.

För det tredje vill jag nämna en aspekt som bland annat Anne von Lanker har tagit upp. Det är sant att det har gått bra ett tag i EU, men det är inte sant att det har gått bra för alla. Det finns ett stort utanförskap. Det finns också jobb som inte alltid är bra och som man inte kan försörja sig på. Det finns regioner runtom i Europa där utvecklingen inte är så positiv. Vi måste binda ihop de integrerade riktlinjerna med en social dimension. Det är inte så att det är en motsättning mellan denna sociala dimension och utveckling för jobb och tillväxt. De är varandras förutsättning.

 
  
MPphoto
 
 

  Olle Schmidt (ALDE). – Herr talman! Det är viktigt att EU ökar, att tillväxten är stark och att jobb skapas. Detta ger förutsättningar för att legitimiteten också ökar för vår union.

De senaste åren har EU också lyckats bättre än på mången god dag. Likaså går det bättre för EU än för till exempel USA. Vi vet att den inre marknaden och eurosamarbetet har givit helt andra förutsättningar för ett växande Europa. Än återstår mycket, som flera har sagt.

Låt mig få ta ett konkret exempel. Det är möjligen en smula chauvinistiskt, men ändå. I mitt hemland har den svenska regeringen slagit in på en tillväxtpolitik som skapat upp emot 100 000 nya jobb, bland annat genom riktade åtgärder som att sänka skatter och arbetsgivaravgifter. Ett förslag handlade just om att bevilja sänkta arbetsgivaravgifter för tjänsteföretag inom ett antal branscher som inte konkurrerar på den internationella marknaden. Man hoppades skapa 17 000 nya jobb på detta vis. Detta har nu kommissionen effektivt satt stopp för genom att kräva en begränsning i förslaget som gör det så trubbigt att den svenska regeringen förmodligen tvingas dra tillbaka förslaget i sin helhet.

Jag har svårt att förstå kommissionens agerande av två skäl. I skuggan av en hotande global recession reagerar självklart flertalet regeringar med olika typer av stimulanspaket för att trygga sysselsättning och köpkraft. Detta förslag var tänkt att ge en välbehövlig skjuts åt den ovanligt outvecklade svenska tjänstesektorn, vilket hade medfört förhoppningsvis goda stabiliserande effekter för vår ekonomi i stort. Jag tycker att detta i hög grad strider mot den generella andemeningen i Lissabonstrategin. Om vi ska bli den här konkurrenskraftiga ekonomin, världens mest konkurrenskraftiga till 2010, måste vi väl också våga pröva nya vägar? Jag vill fråga er direkt, herrar kommissionärer, varför hindrar ni att nya jobb skapas på det här sättet?

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Roszkowski (UEN). – Panie Przewodniczący! W czasach komunistycznych mówiono w Polsce, że istnieją trzy kategorie ontologiczne: byt, niebyt i planowanie. I my dzisiaj także, jak planiści komunistyczni, mówimy stale, że należy dążyć do tego i owego, albo musimy osiągnąć to czy tamto, ale nie przybliżamy się do założonych celów. Utknęliśmy bowiem w pozornej sprzeczności między, z jednej strony, ambicją państw rozwiniętych do obrony swoich centrów doskonałości – czyli konkretnie rzecz biorąc miejsc pracy – a, z drugiej strony, traktowaniem polityki spójności jako jałmużnictwa.

Rozwój gospodarczy azjatyckich tygrysów, np. Chin, pokazał jednak, że najlepsze rezultaty osiąga się przez inne rozwiązanie: przez inwestowanie w nowoczesne technologie w krajach o niskich kosztach produkcji. Jeśli nie przełamiemy wspomnianej sprzeczności w unijnym rozumowaniu, to stale będziemy powtarzać frazesy o strategii, stale będziemy śpiewać pełną parą naprzód, ale będziemy stali na scenie bez ruchu.

 
  
MPphoto
 
 

  Lambert van Nistelrooij (PPE-DE). – Voorzitter, het is goed dat we vandaag een actieve bijdrage leveren voor het debat op de voorjaarstop en daarin nog eens de puntjes op de i zetten. Terecht hebben we daar vanmorgen ook al over gesproken en met name de lidstaten aangesproken. Ik wijs erop dat de uitvoering van onze strategie toch in de bedrijven, in de gemeenten, in de regio's ligt, op decentraal niveau. Van alle publieke investeringen wordt meer dan 66% op lokaal en regionaal niveau opgebracht en als EVP-coördinator voor regionaal beleid, stel ik vast dat we ook met de Europese instrumenten vanaf 2007 een aanzienlijke impuls hebben gegeven door de prioriteiten binnen de structuurfondsen en binnen het regionaal beleid te herschikken. Van fysieke infrastructuur zijn we gegaan naar kennisinfrastructuur, naar opleiding en innovatie. We spreken hier toch wel over het grootste budget van de Europese Unie, meer dan 450 miljard tot 2013. Onze resolutie maakt daar gelukkig ook duidelijk gewag van. Het Comité van de regio's heeft dat in een gelijktijdig rapport ook nog eens bevestigd.

Mag ik nog op een ander punt wijzen waarover vanmorgen is gesproken bij het nieuwe Verdrag? Daarin is naast sociale en economische cohesie ook de territoriale dimensie herbevestigd als derde doelstelling. Dat betekent dat clustering, het samenbrengen van bedrijven in topregio's, prima is. Tegelijk moeten we er echter ook voor zorgen dat kennis niet in een beperkt deel van Europa uitstekend tot gelding wordt gebracht, maar dat deze ook wordt overgedragen naar andere regio's binnen de lidstaten, die niet mogen achterblijven. Daarom zie ik de regionale agenda met de Lissabon-strategie als een investering in kennis en concurrentiekracht, ondernemerschap en MKB als een belangrijk antwoord. Er lopen vele programma's waarmee we aan de kiezer, aan onze burgers en bedrijven, kunnen laten zien dat dit niet alleen een Europese agenda is, maar ook een agenda van decentrale partners.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisa Ferreira (PSE). – Senhor Presidente em exercício, Senhores Comissários, caros Colegas, com a chamada crise do subprime, muitos dos argumentos repetidos pelos políticos mais liberais caíram por terra. Afinal, os mercados não se auto-regulam, as perdas não afectam apenas os que, consciente e deliberadamente, participam em jogos sofisticados de alto risco, e o bom comportamento da Europa não garante a sua imunidade às turbulências exteriores. Este é apenas um dos muitos exemplos que recomendam, à semelhança do que o Grupo Socialista tem vindo a defender, que a Europa defina estratégias e instrumentos de política coerentes com os seus objectivos e com o papel que quer desempenhar no difícil contexto da economia globalizada.

No ano 2000 definimos um objectivo central através da Estratégia de Lisboa, entretanto revista. Esse objectivo continua válido, mas insuficientemente atingido. Pretendia-se que, daqui a dois anos, em 2010, a Europa fosse a zona mais competitiva do Mundo, baseada numa economia do conhecimento criadora de maior coesão social, mais e melhor trabalho. Hoje, os desafios são mais prementes e algumas conclusões são evidentes: primeiro, a convergência entre as grandes linhas orientadoras da política económica e a Estratégia de Lisboa terá de ser total; em segundo lugar, há que encontrar um equilíbrio entre a estabilidade das orientações de política e a capacidade de responder às rápidas alterações da envolvente, nomeadamente em matéria de clima, de energia, das evoluções dos mercados financeiros, da política comercial externa ou do papel das taxas de câmbio; em terceiro lugar, os objectivos de convergência social e espacial são hoje um dos maiores falhanços da Estratégia.

Por último, e em síntese, garantir a competitividade externa e articulá-la com a coesão interna, requer instrumentos de intervenção mais eficazes. A efectiva coordenação das políticas económicas a favor do crescimento e do emprego é apenas um deles. Há que revisitar as políticas sociais, de educação, de investimento, de investigação, de ciência, de tecnologia, à luz das novas realidades. Foi este o espírito dos contributos apresentados pelo Grupo Socialista que, espero, merecerão o acolhimento da Comissão e do Conselho. Precisamos, acima de tudo, os cidadãos esperam, que as promessas de progresso se materializem - só assim fará sentido e se alimentará a sua esperança e confiança no futuro da Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). – Arvoisa puhemies, kahdeksan vuotta tavoitteen asettamisen jälkeen voimme varmuudella todeta, että Euroopan unioni ei tule sitä saavuttamaan. Kilpailukykytavoite on jäänyt enemmän julistukseksi kuin konkreettisiksi toimenpiteiksi. Euroopan väestön vanhetessa Lissabonin strategian tavoitteiden saavuttaminen on käytännössä erittäin haasteellista. Etenkin kun kilpailijamaat ja kilpailija-alueet menevät kovasti eteenpäin.

Voidaan myös aiheellisesti kysyä, onko kilpailukykyisin talous edes sellaisenaan alun perinkään ollut realistinen tavoite ja tavoite, johon Euroopassa pitäisi väen väkisin, keinolla millä hyvänsä pyrkiä unohtaen tyystin kaikki muut arvot. Ja tässä haluaisin painottaa, että Euroopassa on 18 miljoonaa työtöntä ja nuorisotyöttömyys on paikoitellen 25 prosenttia. En ole valitettavasti huomannut, että EU-johtajat olisivat tästä asiasta kovasti kiinnostuneita ja huolissaan. On kuitenkin erittäin tärkeää, että näistä nuorista ja työttömistä pidetään huolta.

 
  
MPphoto
 
 

  Ryszard Czarnecki (UEN). – Panie Przewodniczący! Czy strategia lizbońska ma być taką gonitwą za króliczkiem, czy my chcemy króliczka gonić, czy go jednak złapać? Myślę, że kwestia podstawowa to budowa pewnego zaufania do instytucji europejskich, które prezentują strategię lizbońską. A w tym kontekście chciałem powiedzieć bardzo mocno, że owoce wzrostu gospodarczego powinny być dzielone w sposób bardziej właściwy niż dotychczas.

Byłoby bardzo źle, gdyby strategia lizbońska kojarzyła się z coraz większymi kontrastami w wymiarze społecznym i gospodarczym. Jeżeli tak będzie, tu się zgadzam z niektórymi moimi przedmówcami, to wówczas tak naprawdę strategia lizbońska będzie w praktyce odrzucona nie przez rządy, a przez społeczeństwa Unii Europejskiej.

 
  
MPphoto
 
 

  Piia-Noora Kauppi (PPE-DE). – Mr President, the debate today shows how sensitive this matter is to the European Parliament. The topic of the day is the raison d'être for us. It is about the wellbeing of Europeans in the future.

We have our different opinions about the tool bag – how we reach the Lisbon goals – but I think everyone in this House wants to reach the goals. Even though I agree with Ms Jäätteenmäki that, unfortunately, we have not seen a lot of progress.

I think we have to speak about two different levels of action. First, at European level, we have only one key thing we should do in order to increase competitiveness and that is the single market. The European internal market is the biggest driver of competitiveness in a global context. We also have a lot of red tape and we need to work with our SMEs – these are very much the key to European success.

Of course, then we need to concentrate on things at national level, at Member State level, and there we need much more action than we have seen lately, especially regarding the structural reforms to the labour market. We heard today the Prime Minister of Sweden, who spoke about the importance of structural reforms to the labour market, also in terms of coping with demographic changes. I think it is self-evident that Member States have not done their duty in this respect.

Also, I think that, on fiscal policy and macroeconomics, we have to end the era of budget deficits. We really need to work on our macroeconomics. This cannot be done by the Union, even though we have a single currency. It must be done by the Member State politicians.

Finally, I would like to agree with Ms Starkevičiūtė, whose report is, I think, wonderful. Financial services are one of the cornerstones of the internal market. Financial services need much more attention, including at European level.

 
  
MPphoto
 
 

  Pervenche Berès (PSE). – Monsieur le Président, je crois que, cette année, notre débat a une certaine importance puisque nous révisons le cycle de Lisbonne.

Je comprends, finalement, la stratégie de la Commission qui consiste à dire, d'une certaine manière, tout va très bien, Madame la Marquise, ne changeons rien puisque les fondamentaux de l'économie européenne sont bons. Vous le faites parce que, par rapport à la situation de l'économie américaine, c'est vrai, nos fondamentaux sont bien meilleurs. Pour autant, j'ajoute à cela que négocier à vingt-sept une redéfinition des lignes directrices doit être relativement difficile.

Mais il ne suffit pas de s'arrêter à ce constat. La situation de l'économie américaine aura un impact sur la situation de l'économie de l'ensemble des pays de l'Union européenne et de la zone euro, peut–être, en particulier. De la même manière, puisqu'en mars dernier, les chefs d'État et de gouvernement ont adopté de nouveaux objectifs légitimes, stratégiques, en termes d'environnement et d'énergie, nous devons en tenir compte. Enfin, chacun mesure l'impact sur les marchés financiers et la répercussion sur l'économie réelle de la situation de turbulence, pour le moins, qui existe sur les marchés financiers.

Alors, nous demandons que ces trois éléments soient actés dans une réécriture des lignes directrices. Monsieur Turk, lorsque nous vous avions vu à Ljubljana en novembre dernier, vous nous aviez dit: "Mais dites-nous ce que le Parlement européen veut". Eh bien, nous vous le disons, nous voulons que la coordination des politiques économiques, nous voulons que la question du changement climatique, nous voulons que la question de la supervision des marchés financiers soient mieux prises en compte dans ces lignes directrices. Si un effort peut encore être fait dans ce sens-là, nous le saluerons comme un progrès dans une meilleure capacité de coordination des politiques économiques, et donc d'utilisation des lignes directrices.

Mais, Monsieur le Commissaire, ne croyez pas que nous nous arrêterons là! Nous vous demanderons aussi qu'il y ait de la cohérence entre ces lignes directrices et tous les autres outils qui sont à la disposition de la Commission pour que cette stratégie, que nous définissons ensemble, puisse être mise en œuvre à travers les outils dont dispose l'Union européenne dans ce domaine.

 
  
MPphoto
 
 

  Charlotte Cederschiöld (PPE-DE). – Herr talman! Kommissionär Verheugen, kära kollegor. Lissabonstrategin går nu ut ur ett trögt förstadium och börjar skapa optimism och vilja, precis som vi behöver. Författarna har som väl är lyckats hålla fokus på viktiga saker och inte drabbats av parlamentsjukan att dra in allting.

Det finns olika sätt att möta globaliseringens utmaningar. En del stoppar huvudet i sanden som strutsen och tror att allting ska gå bra. Andra är klokare och gör som författarna till betänkandet, ser möjligheter och förbättrar den egna förmågan.

Omedelbart förestående och viktigast nu är att åtminstone se till att medlemsstaterna lever upp till sina egna åtaganden. Det vill säga, att följa upp den inre marknaden, se till att medlemsstaterna genomför och fullföljer fattade beslut, se till att reglerna är motiverade, inte för snåriga och inte för dyra för små och medelstora företag. Vi bör också hålla oss till viktiga ledstjärnor, som förenkling, riktmärkning, jämförelser och konkurrens.

Detta kommer att kräva ett ökat myndighetssamarbete även på lokal och regional nivå. Detta är bra för medborgarna, det är bra för företagen och det bidrar till integration. Det krävs en systematisk övervakning av den fria rörligheten för att vi ska få tjänstemarknaden att blomma.

Att mäta resultat är ett steg på vägen framåt. EU får sin legitimitet genom att leverera, inte minst livskvalitet för medborgarna. Detta kräver ett stimulerande företagsklimat som Lissabonstrategin kan bidra till om den genomförs på ett medvetet sätt. Kommissionen har ansvar för att sätta tryck på medlemsstaterna.

Slutligen är jag övertygad om att kommissionen kommer att lösa det svenska problemet med arbetsgivaravgifter på ett rimligt sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Antolín Sánchez Presedo (PSE). – Señor Presidente, queridos colegas, la reforma del Pacto de Estabilidad y Crecimiento y el relanzamiento de la Estrategia de Lisboa, señalando el crecimiento y el empleo sostenible como las prioridades europeas, han proporcionado sus frutos desde el Consejo de primavera del año 2005.

Europa ha puesto en marcha una agenda común y, como ha dicho el Comisario Almunia, en su primer ciclo trianual se ha aumentado el crecimiento, se ha generado empleo, se han mejorado las finanzas públicas y se ha incrementado el potencial de crecimiento de la economía europea.

Aunque los resultados son diferentes en los distintos Estados miembros, la tónica general es positiva. A mí realmente me extrañaba escuchar a algún colega que decía que era imposible la cuadratura del círculo, que era imposible crecer, crear empleo, aumentar la protección social y ahorrar. Y en la Unión Europea hay ejemplos, el que más conozco es, evidentemente, el caso de España.

La Comisión Europea ha comunicado que España ha realizado buenos progresos en la puesta en marcha de su programa nacional de reformas, ha alcanzado una tasa de empleo del 66 % por encima de la media europea tres años antes de lo previsto, ha aumentado la inversión en investigación y desarrollo (I+D) y ha obtenido superávits en todos los ejercicios presupuestarios. Es un ejemplo de la Estrategia de Lisboa, que ha fortalecido su economía e impulsado su convergencia sin precedentes, hasta situarla en el 105% de la media comunitaria.

Por eso, hoy debemos mantener los mismos retos estratégicos derivados de la aceleración de la globalización y del envejecimiento demográfico. Para conseguirlo, será necesario acentuar la dimensión social.

Una Europa que sea una sociedad del conocimiento necesita construir una libertad del conocimiento, hacer realidad la inclusión digital y fomentar la dimensión social, mejorando las capacidades básicas de las personas, dando oportunidades a las PYME y estableciendo un modelo de flexiguridad con estándares sociales.

Será necesario abordar problemas que han aflorado recientemente, como la crisis de las subprime y los precios de los combustibles y los alimentos, pero debemos hacerlo teniendo en cuenta que partimos de una situación más sólida, que el año que viene celebraremos el décimo aniversario del euro y que debemos fortalecer la cooperación económica internacional.

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Grossetête (PPE-DE). – Monsieur le Président, nous savons, et il faut l'avouer et le reconnaître, que la stratégie de Lisbonne n'a pas permis de réaliser les progrès espérés. C'est pour cela qu'on est obligé de parler encore aujourd'hui de la stratégie renouvelée de Lisbonne.

La croissance de la zone euro a fortement ralenti au dernier trimestre 2007, et cette absence de croissance est à la racine des problèmes de l'Europe. Donc, pour réussir le prochain cycle de la stratégie, il faut aller au-delà d'un simple diagnostic des problèmes de l'Europe, commencer une thérapie avec un processus de gouvernance clair. Le prochain cycle de la stratégie ne doit pas être un exercice bureaucratique de plus.

Il est important, comme cela a été fait la semaine dernière, d'associer au Parlement européen davantage les parlements nationaux à cette stratégie. Si les États membres sont convenus ensemble de ce qu'ils devaient faire individuellement pour réformer leurs économies, ils doivent aussi s'engager à rendre des comptes sur la mise en œuvre de leurs réformes.

Jusqu'à ce jour, d'ailleurs, la plupart de nos concitoyens ignorent de quoi il s'agit lorsque l'on parle de la stratégie de Lisbonne. L'Union doit donc éviter de se tirer une balle dans le pied, à l'heure où elle est confrontée à de nombreux défis, c'est-à-dire une population qui va commencer à décliner dès 2020, des pressions économiques, une hausse du prix de l'énergie, le changement climatique, les déséquilibres sociaux.

Il faut donc des mesures phares, qui doivent voir le jour pour créer une véritable dynamique, favoriser le développement et la croissance de millions de PME pour de nouveaux emplois.

Sur le plan environnemental, les mesures pour améliorer rapidement l'efficacité énergétique de nos bâtiments doivent mobiliser des budgets considérables et ainsi favoriser l'innovation et donc de nouveaux emplois.

Gardons toujours en mémoire cette citation de Churchill, qui doit être la maxime du prochain cycle de la stratégie: "Que la stratégie soit belle, c'est un fait, mais n'oubliez pas de regarder les résultats". C'est en prouvant son efficacité que l'Union européenne pourra se rapprocher des citoyens européens. Là réside tout l'intérêt d'une Europe qui protège son peuple et ses intérêts.

 
  
MPphoto
 
 

  Donata Gottardi (PSE). – Signor Presidente, onorevoli colleghi, signor Commissario, vorrei mettere in evidenza alcuni punti chiave della posizione del Parlamento europeo, e in particolare del gruppo socialista, nei confronti delle linee guida integrate per la chiusura del ciclo di Lisbona per la crescita e l'occupazione.

Una di queste sta nella necessità di collegare il processo di consolidamento di bilancio, che è caratteristico dei programmi di convergenza all'interno del Patto di stabilità, con la qualità della spesa pubblica. E' necessario che la spesa pubblica degli Stati membri sia riqualificata e coordinata verso le priorità della strategia, al fine di garantire stabilità macroeconomica, crescita sostenibile e raggiungimento della piena occupazione.

La riqualificazione della spesa pubblica indirizzata in modo coordinato tra gli Stati membri verso obiettivi comuni di investimento, anche attraverso iniziative di partnership pubblico-privato, deve essere collegata a ricerca e sviluppo, educazione e formazione, infrastrutture, trasporti ed energia, ed è questo che può rappresentare il volano di una strategia di crescita e di competitività che renda l'economia europea forte e resistente anche rispetto alla turbolenze finanziarie e alle derive della finanziarizzazione dell'economia.

Una spesa pubblica orientata su queste priorità permette di accrescere la competitività e la produttività. Particolare attenzione deve essere posta sul nesso tra le politiche di bilancio e la crescita della produttività e la politica salariale. In questo senso, il gruppo socialista ritiene necessario stabilire un legame forte tra la crescita della produttività e una giusta ridistribuzione dei benefici che ne derivano con l'obiettivo di garantire la coesione sociale.

Un punto qualificante per la coesione sociale è l'introduzione di un salario minimo nazionale. In questo senso sono convinta che il Parlamento europeo, con il suo voto di domani, darà un segnale forte e decisivo chiedendo agli Stati membri di impegnarsi per un'attuazione concreta e puntuale.

 
  
MPphoto
 
 

  Gay Mitchell (PPE-DE). – Mr President, the financial crisis and the tightening of money markets has spilled over into the real economy, and presents a serious problem that needs considered action. The Financial Stability Forum has stated that we are likely to face a prolonged adjustment that could present difficulties.

Euro area growth will see a marked slow-down in 2008. The President of the Euro Group, Mr Jean-Claude Juncker, has forecast growth to be between 1.6% and 1.8% this year, which is a drop of a full percentage point over last year. The protracted and sustained rise of global commodities presents further difficulties for the European economy, with the price of oil, steel, minerals and basic agricultural products all rising to unprecedented levels, adding to inflationary pressure.

The euro has strengthened at a time of a weakening dollar, which is impacting further on global imbalances and European competitiveness, and all these factors are creating a very difficult monetary and fiscal policy environment. But, lest we become depressed, let us examine how far we have come. Sixty million Europeans died in the first half of the last century. The Berlin Wall fell in 1990 and we are still in the embryonic stages of integration.

Despite that, if we look at the success of the euro, and in general the success of the European Central Bank and its inflation targets and low interest rates, we can see that despite all these difficulties we can overcome, and we can achieve the objectives we set ourselves. I would therefore ask the Commission to please plough ahead with its 10-point plan and to make competitiveness its byword. Up to 12 million jobs have been created since the introduction of the euro. Please promote entrepreneurship. Make creating a job the most profitable thing a citizen of the European Union can do. This will deliver people out of poverty and out of misery.

 
  
MPphoto
 
 

  Dariusz Rosati (PSE). – Panie Przewodniczący! Nasza debata ma miejsce w warunkach pogłębiającego się kryzysu na rynkach finansowych, słabnącego wzrostu i rosnącej inflacji. Tym ważniejsza jest, zatem, kontynuacja reform strukturalnych przewidzianych w strategii lizbońskiej. Jeśli chcemy sprostać wyzwaniom globalizacji, musimy budować gospodarkę opartą na wiedzy, musimy inwestować w edukację, w tworzenie kapitału ludzkiego. Musimy też modernizować rynki pracy, upowszechniać model flexicurity, zwiększać aktywność zawodową europejskich społeczeństw. Mówiąc w największym skrócie, Panowie Komisarze, o przyszłości Europy zadecyduje wiedza i praca. To są również najlepsze sposoby walki z biedą i wykluczeniem.

To dobrze, że te dwie sprawy znalazły właściwe odzwierciedlenie w dokumentach Komisji. Podejmując działania na rzecz rozwoju, wiedzy i zatrudnienia, Komisja Europejska może liczyć na poparcie Parlamentu. Duże znaczenie dla wzrostu gospodarczego i zatrudnienia będzie miało uwolnienie potencjału, jaki tkwi w przedsiębiorczości Europejczyków, szczególnie chodzi tu o małe i średnie firmy, które generują ponad 2/3 produktu krajowego brutto Unii. Z niecierpliwością oczekuję przyjęcia przez Komisję Europejską Karty Małych Przedsiębiorstw oraz podjęcia działań w celu zmniejszenia obciążeń administracyjnych o 25% do 2012 r.

Panie Przewodniczący, słabością przedłożonych dokumentów jest brak analiz, brak analizy przyczyn powolnego i nierównomiernego wdrażania strategii lizbońskiej w różnych rajach. Nie wiemy dlaczego nakłady na badania i rozwój rosną tak powoli. Nie wiemy dlaczego rynki pracy nadal dyskryminują outsiderów. Nie wiemy dlaczego kształcenie ustawiczne nie rozwija się zgodnie z zamierzeniami. Nie wiemy, wreszcie, dlaczego otwarcie sektora usług i sektorów sieciowych przebiega z oporami. Na te i na wiele innych pytań nie znajdujemy odpowiedzi w dokumentach Komisji.

Panowie Komisarze, nie możemy jednak chować głowy w piasek! Nawet najlepsze działania będą nieskuteczne, jeżeli nie towarzyszy im prawidłowa diagnoza. Zachęcam do rzetelnego wyjaśnienia przyczyn opóźnień realizacji strategii lizbońskiej.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Bushill-Matthews (PPE-DE). – Mr President, there are 59 paragraphs in this resolution and therefore many messages. I particularly draw attention to paragraphs 20 and 21 about the importance of small businesses, paragraphs 29 and 30 about competitiveness and the importance of the single market, and paragraphs 42 and 43 about the need to drive labour market reform. In this context, I would particularly highlight the importance of flexibility, not just for employers but also for employees, a concept that the Left consistently fails to understand, hence some of their typically outdated comments today.

But I would invite the Commission and the Council to stand back from the detail of this document and look it as a whole. In particular, I invite them to compare it to other resolutions that Parliament has approved in the past, prior to earlier Spring Councils. Then, hopefully, one single message may emerge, namely this: that in many respects, though sadly not all, this resolution is so much more robust than any of its predecessors. It confirms the way in which Parliament wishes the Lisbon Strategy to be pursued; indeed it strongly reinforces it. As a resolution, this one is, literally, very resolute.

I therefore urge the Commission and the Council to be equally resolute in their response and to put timidity aside, so that the next time Parliament produces a resolution on this subject, instead of MEPs saying with even greater vigour what still needs to be done, we could be in a position to congratulate all stakeholders on the real and measurable progress that will have been delivered. That is the challenge and that is the central message we are going to give you in our vote tomorrow.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). – Domnule Preşedinte, domnilor comisari, Uniunea Europeană nu înseamnă doar o piaţă comună bazată pe competiţie, ci trebuie să construim împreună Europa socială.

Este esenţial ca în Europa să îmbunătăţim calitatea vieţii în contextul globalizării, schimbărilor demografice şi al provocărilor legate de mediu. Prin crearea de noi locuri de muncă înalt calificate şi bine plătite şi printr-o creştere economică durabilă, Strategia de la Lisabona este şi un instrument pentru construcţia noii Europe sociale.

Europa socială trebuie să garanteze accesul universal la serviciile de sănătate şi de securitate socială, accesul la servicii publice de calitate şi să îmbunătăţească coeziunea socială prin utilizarea eficientă a fondurilor structurale şi de coeziune. De asemenea, dezvoltarea regională trebuie să rămână una dintre priorităţi în perioada 2008-2010.

Este demonstrat faptul că tehnologia informaţiilor şi comunicaţiile cresc productivitatea muncii. Astăzi, în transporturi, în serviciile financiare, în serviciile publice, în educaţie şi sănătate, utilizăm sisteme informatice şi reţele de comunicaţii electronice.

Statisticile Uniunii Europene din 2004 referitoare la capacitatea de inovare arătau că în Bulgaria, România şi Slovacia, companiile cu peste 10 angajaţi aveau mai mult de 36% din venituri realizate din vânzarea de produse şi servicii inovatoare; dar, este nevoie să investim mai mult în economia bazată pe cunoaştere, să creştem investiţiile în cercetare şi inovare şi mai ales în cercetarea aplicată. Aceasta trebuie să devină o prioritate pentru toate statele membre. De altfel, investiţiile în cercetare şi inovare realizate în parcurile tehnologice sau în universităţi ar trebui să fie încurajate şi prin măsuri fiscale care să determine creşterea investiţiilor private în cercetare.

Este nevoie să investim mai mult în educaţie, să promovăm învăţământul terţiar şi formarea pe toată durata vieţii. Strategia de la Lisabona construieşte o Uniune bazată pe justiţie socială şi muncă decentă. Securitatea economică a tuturor cetăţenilor europeni, incluziunea socială, crearea serviciilor de îngrijire a copilului, egalitatea de gen şi crearea unei economii de piaţă sociale vor face ca Uniunea să devină un model economic şi social în context global.

 
  
MPphoto
 
 

  Karsten Friedrich Hoppenstedt (PPE-DE). – Herr Präsident! Geld gehört nun einmal zur Entwicklung Europas dazu. Deswegen lassen Sie mich auf die Finanzsituation zurückkommen, auf die Finanzmärkte und die bisher bekannten Turbulenzen.

Jeder kennt die Situation vieler Banken in Europa – von US-Banken ganz zu schweigen – und den großen Einsatz der Europäischen Zentralbank zur Aufrechterhaltung des Funktionierens der Finanzmärkte. Deshalb gehören zur Justierung der Grundausrichtung bis 2010 natürlich auch die notwendige forcierte Zusammenarbeit mit allen globalen Marktteilnehmern, um unsere europäische Finanzwirtschaft vor weiteren Attacken von außen besser zu schützen, sowie bessere Regeln beim Rating bei abgestimmter Aufsicht mit viel Transparenz und die Wiederherstellung des Vertrauens der Banken untereinander und des Vertrauens der Anleger.

Warum müssen wir intensiver den Dialog mit anderen globalen Marktteilnehmern, im Besonderen aber mit den USA, suchen? Die US-Wirtschaft ist in den letzten sieben Jahren um 4,2 Billionen an Wert gewachsen, die Gesamtkredite aber um 21,3 Billionen. Das ist ein um 350 Prozent überhöhter Verschuldungsgrad gegenüber dem Bruttoinlandsprodukt. Die Geldpolitik, die zu dieser gewaltigen Überschuldung geführt hat, soll leider fortgesetzt werden. Da werden aggressiv die US-Leitzinsen verringert und dadurch Geld in die Finanzinstitute gepumpt. Die Folgen sind fortschreitende Geldentwertung, damit Verringerung der Kaufkraft der Haushalte und eine schwer steuerbare Stagnation mit möglichen erheblichen Auswirkungen auf Europa. Diese geldpolitischen Methoden haben wesentlich die letzte Krise verursacht.

Europa und alle globalen Marktteilnehmer müssen die nächste Welle einer Krise frühzeitig gemeinsam bekämpfen, damit wir nicht von einem echten Tsunami überrollt werden, und damit nicht viele Bemühungen um das Erreichen der Lissabon-Ziele zerstört werden.

 
  
MPphoto
 
 

  Μαργαρίτης Σχοινάς (PPE-DE). – Κύριε Πρόεδρε, νομίζω ότι πρέπει να αναγνωρίσουμε τρία θετικά στοιχεία στην πορεία των μεταρρυθμίσεων που άνοιξε ο κύκλος της Λισσαβώνας μέχρι τώρα:

- το πρώτο θετικό στοιχείο είναι ότι οι κυβερνήσεις, ακόμη και οι πιο δύσπιστες, άρχισαν, σιγά-σιγά, να μπαίνουν στη λογική των μεταρρυθμίσεων και άρχισαν, δειλά-δειλά, να παράγονται τα πρώτα αποτελέσματα·

- το δεύτερο – και αυτό πρέπει να το πιστώσουμε στην Επιτροπή – είναι ότι η νέα στρατηγική είναι πιο στοχευμένη. Αυτή η προσέγγιση του «χριστουγεννιάτικου δέντρου», όπου όλα χωρούσαν μέσα σε ένα μεταρρυθμιστικό πλαίσιο, έχει πια εγκαταλειφθεί·

- το τρίτο θετικό στοιχείο είναι ότι μεγάλα εμβληματικά ευρωπαϊκά σχέδια, όπως το Gallileo και το EIT, βρίσκονται στο κέντρο της νέας στρατηγικής και, στο σημείο αυτό, επωφελούμαι της παρουσίας του σλοβένου Υπουργού για να του ζητήσω να ζητήσει από τους συνεργάτες του να κλείσει γρήγορα το θέμα του Gallileo για να μπορέσουμε πλέον να αρχίσουμε να αξιοποιούμε τα πολύ σημαντικά ποσά που έχουν προβλεφθεί γι’ αυτό το σχέδιο.

Έχουμε όμως και δύο αρνητικά στοιχεία, δύο ελλείψεις, που πρέπει να εξετάσουμε ψύχραιμα:

- η πρώτη έλλειψη είναι ότι οι πολίτες, δυστυχώς, δεν ακολουθούν, δεν παρακολουθούν, δεν πιέζουν, δεν γνωρίζουν. Αυτό αποτελεί ένα πρόβλημα: οι πολίτες βλέπουν τη 'Λισσαβώνα' σαν κάτι που είναι top-down και πρέπει να τους πείσουμε ότι τους αφορά·

- η δεύτερη έλλειψη είναι οι μηχανισμοί παρακολούθησης. Πώς ελέγχουμε αν τα κράτη μέλη κάνουν αυτά που υπόσχονται να κάνουν μέσα στον κύκλο των μεταρρυθμίσεων; Φοβάμαι ότι και εδώ υπάρχει πρόβλημα μιας και αυτή η παρακολούθηση έχει εκφυλιστεί σε μια διαδικασία ανταλλαγής επιστολών ανάμεσα σε υπαλλήλους των Βρυξελλών και των πρωτευουσών των κρατών μελών χωρίς να υπάρχει πολιτικό input.

Νομίζω ότι, ακόμη και αν νομιμοποιήσουμε τις μεταρρυθμίσεις, χρειάζεται να ξαναβάλουμε την πολιτική ως κέντρο βάρους στη διαδικασία παρακολούθησης. Αυτή η ανταλλαγή ογκωδών πακέτων από χαρτί πρέπει να σταματήσει.

 
  
MPphoto
 
 

  Zsolt László Becsey (PPE-DE). – Köszönöm, elnök úr! Először is a lisszaboni folyamatra csak két rövid megjegyzés. Egy: többet kell dolgoznunk, majdnem annyit, mint az amerikaiaknak. A második pedig: a lisszaboni folyamat akkor ér valamit, ha ugyanúgy, mint a túlzott deficithez szankció párosul hozzá.

Kettő: az irányelvek. Az új tagállamok szempontjából azért szeretném, hogyha nemcsak neoliberális mutatószámokban néznénk a dolgokat, hanem kicsit távolabbról. Mert mit ér a 0%-os hiány és infláció például akkor, ha a minőségi mutatók meg romlanak. Romlik az életkedv, nincs vállalkozási kedvnövekedés, családalapítási növekedés és a többi – ez sajnos sokkal súlyosabb.

Ha a nagy elosztórendszerek reformját nézzük, ez is nagyon lényeges, hogy karcsúsítsunk, ha kell. De ennél sokkal fontosabb, hogy mi lesz az egészségmegőrző programmal, vagy az oktatás az kvadrál-e a foglalkoztatással, tehát tud-e a piac azonnal kezdeni vele valamit, nő-e a szakoktatás jelentősége, lehetősége. Tehát itt is egy minőségi szempontrendszert is be kell venni, nemcsak kést venni a kézbe és vagdalni.

A harmadik a statisztika. Én azért nagyon szeretném, ha GDP helyett GNI-alapon is mérnénk a dolgokat. Ugye az új országokból nyakló nélkül viszik ki osztalék formájában a pénzt, tonnaszám, miközben a GDP-k növekednek úgymond. Azt kellene megnézni, mi marad bent az országban.

Stabilitási és növekedési paktum: mibe adunk kedvezményeket? Ugye egy felzárkózó országnál nem biztos, hogy 5 vagy 6%-os vagy akár 3% feletti K+F az annyira fontos, hiszen az ő számukra inkább a felzárkózás a lényegesebb, nekik a munkahelyteremtést és a kohézió megteremtését kéne jutalmazni.

A feketegazdaság mérése hiányzik számomra az anyagból. Az én országomban ez körülbelül 30%-os, ezzel is foglalkoznunk kéne. És a végén a legfontosabb: a négy szabadságjog egyenlő megvalósítása, nem pedig „cherry picking”, hogy az egyiknél kinyitom a tőkének, a szolgáltatásnál meg az újaknak nem nyitok ki semmit. Köszönöm szépen.

 
  
MPphoto
 
 

  Jacques Toubon (PPE-DE). – Monsieur le Président, mes chers collègues, cette résolution concernant la stratégie de Lisbonne et sa relance s'inscrit dans la droite ligne du rapport que notre Parlement a adopté en octobre dernier, sur ma proposition, concernant la stratégie future pour le marché intérieur.

Je veux d'abord remercier Marianne Thyssen et Klaus-Heiner Lehne, ainsi que tous leurs collègues du groupe spécial, d'avoir établi une résolution dont la caractéristique est d'être à la fois très équilibrée et en phase avec la réalité politique, économique et sociale de notre Union.

Je veux souligner tout particulièrement, d'une part, les propositions qui sont faites en ce qui concerne l'importance des droits sociaux, la conciliation entre la compétitivité économique et le modèle social, et je veux à cet égard dire qu'il faut naturellement que nous allions plus loin et que nous adoptions les dispositions sur les services d'intérêt général.

Je souligne aussi ce qui est dit sur la propriété intellectuelle. C'est une arme majeure pour l'Union européenne, ainsi que pour les petites et moyennes entreprises. La dimension internationale qui est introduite dans cette résolution est une nouveauté, et c'est une nouveauté naturellement nécessaire. Le marché intérieur, c'est ce qui donne aux cinq cents millions de citoyens européens leur place et leur force dans la mondialisation.

Enfin, je voudrais m'interroger simplement d'une phrase sur la méthode. Je ne suis pas sûr que la méthode ouverte de coordination, la méthode qui est actuellement employée, soit la plus efficace. Je pense, pour ma part, qu'il faudra passer, sur un certain nombre des sujets de la stratégie de Lisbonne, à de véritables politiques communes, à de véritables politiques communautaires si nous voulons, demain, réussir.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Sonik (PPE-DE). – Panie Przewodniczący! Co do tej pory zrobiono, aby obniżyć koszty pracy i obniżyć opodatkowanie firm? Zamiast obniżki opodatkowania pieniądze są używane na różnego rodzaju programy kształcenia o wątpliwym rezultacie.

Dzisiaj na horyzoncie integracji europejskiej pojawiają się nowe problemy i kwestie do rozwiązania, takie jak ochrona środowiska, zagrożenia dla klimatu czy odnawialne źródła energii. Zrównoważony wzrost i zatrudnienie muszą być zrozumiane w szerokim aspekcie nie tylko w stricte ekonomicznym, ale również socjalnym, kulturalnym i ekologicznym. W pracy spędzamy ponad jedną trzecią naszego życia, dlatego, oprócz wysokości wynagrodzenia, należy zwrócić uwagę na takie elementy jak komfort, bezpieczeństwo, solidarność czy godność jednostki.

Kolejny aspekt, który chciałbym podkreślić, dotyczy znaczenia procesu liberalizacji rynku energetycznego. Utrzymująca się tendencja zwyżkowa cen energii oraz kumulacja zagrożeń dla klimatu oznacza, że ważne jest, aby w dalszym ciągu promować szeroko rozumianą efektywność energetyczną. Odnawialne źródła energii, technologia czystego węgla, energia jądrowa, zrównoważone źródła dostawców, infrastruktura europejska to podstawowe zadania, jakim przychodzi nam stawić czoło w zbliżających się latach.

Osiągnąwszy już ten wspólny rynek towarów powinniśmy skoncentrować się na polepszeniu funkcjonowania rynku usług. Potrzebna jest szybsza integracja poprzez konsekwentne i spójne wdrażanie oraz egzekwowanie uzgodnionych przepisów, a także usunięcie wszelkich barier związanych z wejściem na rynek.

Na samym końcu pragnę wyrazić nadzieję, że wiosenny szczyt Rady Europejskiej przyjmie nowe wytyczne na nadchodzące trzy lata, wziąwszy pod uwagę przedstawione w dzisiejszej debacie spostrzeżenia i opinie. Podstawowym pytaniem jest to, jakie postępy osiągniemy w eliminowaniu dyrektyw, które nie służą rozwojowi krajów Unii Europejskiej.

 
  
MPphoto
 
 

  Reinhard Rack (PPE-DE). – Herr Präsident! Schlagworte sind gut für die politische Diskussion, es darf allerdings dann nicht bei diesen Schlagworten bleiben. In der Mitteilung der Kommission über die integrierten Leitlinien für Wachstum und Beschäftigung, im gemeinsamen Entschließungstext der fünf Fraktionen zum Europäischen Frühjahrsgipfel des Jahres 2008 und im Bericht Starkevičiūtė wird jeweils ein hohes Lied auf die fünfte Freiheit gesungen, die Freiheit des Wissens, die die vier bisher bekannten Freiheiten – des Warenverkehrs, der Dienstleistungen, der Menschen und des Kapitals – ergänzen und auf derselben Stufe stehen soll. Dazu fällt mir ein klassisches Zitat ein: Die Botschaft hör ich wohl, allein mir fehlt der Glaube. Seit Jahren hören wir nämlich dieses Schlagwort von der wissensbasierten Gesellschaft. Jetzt greifen wir es wieder auf. Aber wenn es konkret wird, hört man ganz andere Botschaften.

Wir haben uns in den letzten Jahren immer wieder um die Frage gekümmert, ob und wie weit die Europäische Union beim Thema Wissen und Wissenschaft mehr Zuständigkeiten haben sollte. Immer ist das Argument gekommen: Das ist etwas, was sich die Mitgliedstaaten nicht nehmen lassen dürfen, das ist ihr heiliges Reservatsgebiet. Gleiches haben wir immer wieder beim Thema Budget gehört. Wann immer wir über Budgetfragen – langfristige oder kurzfristige – beraten und beschlossen haben, hat es geheißen, wir müssen sparen, und am vernünftigsten beginnen wir mit dem Sparen beim Kapitel Bildung, Ausbildung und Wissenschaft.

Vizepräsident Verheugen hat vorhin die bedauerlichen Zahlen zum Thema Forschung und Entwicklung angesprochen. Ich habe in Erinnerung, dass man versucht hat, immer wieder zu kürzen, gerade auch bei den wissenschaftlich wichtigen Austauschprogrammen. Ich meine, dass dieser Zugang daher falsch ist.

Wir brauchen neue Instrumente, und wir brauchen neue finanzielle Mittel. Ein ganz konkreter Vorschlag: Zehn Prozent aller jungen Menschen zwischen 15 und 25 sollten ein halbes Jahr im europäischen Ausland studieren. Das würde mehr Wissen und mehr Flexibilität und lustvolles Lernen bringen!

 
  
MPphoto
 
 

  Jerzy Buzek (PPE-DE). – Panie Przewodniczący! Panie Ministrze, Panie Wiceprzewodniczący Komisji Europejskiej! Jestem przekonany, że największy wpływ na realizację strategii lizbońskiej ma dzisiaj problem zwalczania zmian klimatycznych. I całkowicie przychylam się do opinii pana wiceprzewodniczącego, że obecna strategia Unii Europejskiej w tym zakresie to jest eksport zanieczyszczeń i emisji, a import bezrobocia.

Musimy zostać liderem tych działań, bo to jest nasza odpowiedzialność na dużą skalę. Musimy także przekonać innych, aby iść razem, abyśmy nie byli samotni. Musimy uczynić ze zwalczania zmian klimatycznych źródło rozwoju i konkurencyjności. Jest to możliwe, a aby to zrobić, musimy przeznaczyć większą ilość środków finansowych specjalnie na technologię. Wymagana jest rewizja budżetu. Pan wiceprzewodniczący Komisji Europejskiej jest najlepszym adresatem takiej opinii. Musimy zrewidować budżet i to już od 2009 roku!

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – Panie Przewodniczący! Chcę zwrócić uwagę na następujące problemy: po pierwsze, priorytetowym zadaniem Unii powinno być efektywne kształcenie ludzi młodych. Tylko mobilne, elastyczne oraz fachowo wyedukowane jednostki, w szczególności na kierunkach technicznych, są w stanie zapewnić Unii stały postęp gospodarczy i technologiczny.

Po drugie, finansowanie badań i wdrożeń naukowo-technicznych musi być uzależnione od konkretnych efektów. Za te efekty powinien zapłacić przemysł wsparty środkami z budżetów narodowych.

Po trzecie, Unia powinna wykształcić model społeczeństwa informacyjnego, stworzyć jak najlepsze warunki sprzyjające tworzeniu i rozwojowi innowacyjnych przedsiębiorstw oraz uczynienia gospodarki otwartej na nowe technologie i postęp techniczny.

Po czwarte, zatrudnieni w Europie musza zwiększyć efektywność i wydajność swojej pracy.

Po piąte, równolegle musimy przeciwdziałać wykluczeniu społecznemu poprzez zapewnienie dostępu do pracy, edukacji, przeciwdziałać dyskryminacji na rynku pracy oraz prowadzić profilaktykę i leczenie uzależnień.

 
  
MPphoto
 
 

  Inés Ayala Sender (PSE). – Señor Presidente, deseo expresar mi desconcierto al no ver reflejados en los diez objetivos de la Comisión para la nueva etapa la recomendación que ya hizo el Parlamento Europeo el año pasado para una mayor integración del sector del transporte, la logística y las redes transeuropeas en la Estrategia de Lisboa.

Como no puedo pensar que la Comisión no sea consciente de la importancia de estos vectores de competitividad —pues, de hecho, en el marco de la globalización, la logística representa ya un coste para la industria que supera al de la mano de obra, por no hablar del reto que añade el cambio climático— confío en que la Comisión tomará esta vez buena nota del apartado 27 junto con el 16, sobre Galileo y la innovación, de modo que consigamos aprovechar plenamente la sinergia tan útil que crea este proceso de Lisboa entre la Comisión y los Estados miembros para avanzar en los proyectos europeos de transporte sostenible, de logística y redes transeuropeas, sobre todo en sus secciones transfronterizas, siempre tan olvidadas.

En cuanto al Consejo, le ruego a la Presidencia que tome asimismo nota del apartado 27, en el que se reitera a los Estados miembros que integren en sus planes nacionales los vectores básicos de transporte y logística mediante planes nacionales y el desarrollo de las redes transeuropeas en la parte que les corresponde, que es la mayor.

 
  
MPphoto
 
 

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE). – O Comissário Almunia disse, na sua intervenção, que nos últimos três anos aumentou a capacidade de crescimento, melhorou o funcionamento do mercado, das reformas sociais, das finanças públicas e ainda da componente ambiental. É uma constatação, concordo. Reconheço que esta melhoria se deve fundamentalmente, a um melhor diálogo, a uma melhor participação dos Estados-Membros, como reconhecemos na última semana, na reunião conjunta entre o Parlamento Europeu e os Parlamentos dos Estados-Membros.

A questão que gostaria de perguntar, Senhor Comissário, era a seguinte: não será que poderíamos melhorar a velocidade do crescimento se envolvêssemos, estimulássemos, a participação das regiões, já que são elas, muitas vezes, que utilizam os fundos, que tem a ver também com a eficácia da Estratégia de Lisboa? O Senhor Lisboa, ao nível dos Estados foi positivo e estimulador. Embora a responsabilidade seja dos Estados-Membros, não poderia ser estimulada a criação do Senhor Lisboa, ao nível das regiões?

 
  
MPphoto
 
 

  Žiga Turk, predsedujoči Svetu. − Hvala lepa spoštovani predsedujoči, gospoda komisarja, gospod Almunia, gospod Verheugen, poslanci, poslanke, gospe in gospodje, zahvaljujem se za razpravo. Lizbonska strategija je strategija za reforme, za modernizacijo potrebuje sodelovanje, podporo, ideje vseh tistih, ki vlečemo v isto smer, in res se vam za tehtne pripombe zahvaljujem.

Najprej na splošno, bila je debata o tem, ali lizbonska strategija deluje, poslanci, kot je Jan Andersson na primer mislijo tako, ali da ne deluje, tudi teh je bilo kar nekaj. To kaže na spekter političnih stališč v Evropski uniji. Kakšne so prioritete lizbonske strategije, ali so dovolj izpostavljene, je spraševala gospa poslanka Starkevičiūtė. Gospod Harbour je pravzaprav odgovoril, lizbonski program Skupnosti (Community Lisbon Programme) je odličen nabor prioritet.

Dosti vprašanj je bilo o tej dilemi v zvezi z integriranimi smernicami, ali so to odgovori na današnja vprašanja. Kot sem povedal, tudi mi smo se o tem spraševali in potem prišli do zaključka, da pravzaprav moramo ohranit smer, stalnost, predvsem pa tempo izvajanja lizbonske strategije. Veseli me, da so tudi nekatere poslanske skupine, poslanci, razmišljali v to smer. Gospod Leinen, gospod Harbour, gospa Herczogova je zelo poudarila, potrebna je izvedba, ne ideje, še posebej ko upada optimizem v evropsko strategijo.

Opozorjeno je bilo na druge, dobre procesne ideje, na primer izmenjava najboljših praks, teritorialna dimenzija, kako pravzaprav lizbonsko strategijo razširiti iz tega okvirja Skupnosti, iz okvirja držav članic, na morda neke nižje nivoje, seveda pa lizbonska strategija dobiva tudi svojo globalno razsežnost.

V zvezi z raziskavami in razvojem se strinjate, da je to tisto, kar pravzaprav prinaša prihodnost Evropi. Všeč mi je bila na primer misel poslanke Herczogove, da so tudi srca in misli potrebne, ne samo število. Razumem, da podpirate peto svoboščino, tudi pravzaprav s tem povezan evropski patent. Opozorilo na evropske talente jemljemo resno. Treba jim je zagotoviti dobre razmere v Evropi. 700.000 najboljših evropskih inženirjev raziskovalcev je v tujini. Poskrbeti moramo, da bi se radi vračali, menda jih 7 od 10 ostane v Združenih državah Amerike. Študij v tujini je treba podpirati.

V zvezi s poslovnim okoljem nekateri zagovarjate notranji trg, neprotekcionizem, oziroma da je pač delujoč trg tisto, kar prinaša Evropi konkurenčno prednost. Všeč so mi ideje o podjetniški kulturi, promociji podjetništva, da je ustanoviti podjetje ali pa postaviti novo delovno mesto pravzaprav najboljše, kar lahko nekdo naredi. Dejstvo je, da moramo tukaj marsikaj izboljšati. Predvsem za razvoj malih in srednjih podjetij, njihov dostop do financ, njihov dostop do raziskovalne infrastrukture. Gospa Kauppi, tudi gospa Starkevičiūtė sta o tem poročali.

Zaposlovanje oziroma cela ta socialna dimenzija je zaposlovala kar nekaj razprav. Ne bi se mogel strinjati s tem, da je lizbonska strategija neoliberalna, nasprotno, skrb Evrope za človeka in okolje pravzaprav predstavljata dva od štirih bistvenih stebrov lizbonske strategije.

Nekaj je bilo razprave o "flexicurityju", gospod Goebbels in gospa Vălean, dejstvo je, da če tega ne bomo uvajali, bodo delodajalci, tako kot je tudi nekdo opozoril, bežali v druge oblike zaposlovanja, ki so zelo fleksibilne, pa za delavca bistveno manj prijetne, ker celo okolje gospodarsko ni postavljeno tako, da bi promoviralo tudi varnost, ki jo sistem prožne varnosti prinaša.

Zanimivi so predlogi o novih indikatorjih, tudi povezani s tistimi od OECD-ja, v zvezi s kvaliteto življenja. Tudi o tem, kako bi merili lizbonsko strategijo, mora v prihodnosti teči razprava.

O okolju je bilo dosti povedanega. Mislim, da se kar nekako zavedamo, da to mora postati, kot je nekdo povedal, "win-win" situacija za Evropo. Težava bo, kako ostanek sveta pridružiti tem našim naporom pri prehodu v nizkooglično ekonomijo, vendar k temu lahko z zgledi prav gotovo doprinesemo.

O finančnih trgih in fiskalni politiki imamo odličnega sogovornika. Se vam opravičujem, ker vas nisem na začetku opazil in pozdravil. Če povzamem, odhajamo bogatejši za pomembna sporočila. Zahvaljujem se poslanki Starkevičiūtė za poročilo, poslancema Lehneju in gospe Harms za osnutek resolucije. Že smo jo preučili. Pozorno bomo pregledali tudi končno verzijo.

Mnenja, ki so bila v tem Parlamentu izražena, so različna, ampak zdi se mi da njihova rezultanta gre v smeri, ki jo kažejo tudi lizbonski dokumenti oziroma cel njihov paket. Tako da sem prepričan, da smo na dobri poti in da bomo uspešno zagnali nov cikel, ki bo znal odgovoriti na izzive današnjega časa, in da sporočilo novega cikla ne bo samo najmanjši skupni imenovalec, za katerega smo se sposobni dogovoriti.

 
  
MPphoto
 
 

  Günter Verheugen, Vizepräsident der Kommission. − Herr Präsident! Lassen Sie mich noch ein paar ganz kurze Hinweise geben. Unsere Strategie für Wachstum und Beschäftigung, auch Lissabon-Agenda genannt, ist doch in Wahrheit nichts anderes als der Versuch einer möglichst intelligenten Kompensation der Tatsache, dass wir keine gemeinschaftliche Wirtschaftspolitik in der Europäischen Union haben und – wir befinden uns gerade im Ratifizierungsprozess für einen neuen Vertrag – auch auf der neuen Vertragsgrundlage keine gemeinschaftliche Wirtschaftspolitik haben werden. Die Aufforderung von Herrn Toubon war deshalb gut gemeint, aber im Augenblick wohl nicht realistisch. Wir haben gar keinen anderen Weg als den der Partnerschaft zu gehen, um die 27 dazu zu bringen, gemeinsam mit den Gemeinschaftsinstitutionen das zu tun, was notwendig ist, um auf mitgliedstaatlicher Ebene und auf der europäischen Ebene unsere gemeinsamen Ziele zu erreichen.

Ist es wirklich unser Ziel, im Jahre 2010 weltweit die – was auch immer – dynamischste, wettbewerbsstärkste, beste Region zu sein? Schon im Jahr 2004 haben der Rat, das Parlament und die Kommission gesagt: Dieses im Jahr 2000 festgelegte Lissabon-Ziel wird nicht erreicht. Das ist nichts Neues, dass wir das nicht erreichen. Das wissen wir seit 2004. Darum haben wir 2005 eine völlig überarbeitete Strategie vorgelegt, in der dieses Datum nicht mehr vorkommt. Man sollte deshalb die Wachstums- und Beschäftigungspolitik, die wir heute haben, nicht an Zielen messen, die im Jahr 2000 formuliert worden sind und von denen wir wissen, dass sie nicht erreichbar sind. Ich sage Ihnen meine persönliche Meinung dazu. Es kommt für mich nicht darauf an, dass wir irgendwann besser sind als irgendwer. Für mich kommt es darauf an, dass wir so schnell wie möglich gut genug sind, um die gesellschaftlichen Ziele zu erreichen, die wir in Europa gemeinsam erreichen wollen. Das heißt: hoher Lebensstandard für alle unsere Bürgerinnen und Bürger, hohes Maß an sozialer Sicherheit für alle unsere Bürgerinnen und Bürger, hoher Umweltstandard für ganz Europa und Wahrnehmung der Verantwortung, die wir global haben. Das sind unsere großen gesellschaftlichen Ziele. Um das tun zu können, brauchen wir eine starke und stabile ökonomische Basis, und genau die soll mit dieser Strategie erreicht werden.

Herr Rosati hatte, wie ich finde, mit Recht nach den Defiziten gefragt. Wenn er die Länderberichte und auch unsere Empfehlungen aufmerksam liest, dann sieht er schon, wo wir die Defizite sehen, und dass wir sie genau da sehen, wo er sie auch genannt hat. Ich will ihm die Antwort geben. Warum ist lebenslanges Lernen in Europa noch nicht so verwirklicht, wie es sein soll? Warum haben wir überall in Europa nicht so viel moderne Infrastruktur, wie wir haben sollten? Warum sind Forschung und Entwicklung, Bildung und Ausbildung nicht der Schwerpunkt, der sie eigentlich sein müssten? Nun, einfach deshalb, weil die finanziellen Prioritäten heute in vielen Mitgliedstaaten und auch auf der Ebene der Gemeinschaft – wie Sie alle wissen – noch anders gesetzt werden. Wenn wir uns gemeinsam vornehmen, an der Veränderung dieser Prioritäten zu arbeiten, wäre das gut. Das setzt aber voraus – ich sage das nicht nur, weil der Makroökonom der Kommission und große Stabilitätspolitiker neben mir sitzt, sondern weil ich fest davon überzeugt bin –, dass wir einen stabilen und soliden makroökonomischen Rahmen haben. Dazu gehört zum Beispiel an erster Stelle die Konsolidierung der Staatsfinanzen. Ohne solide Staatsfinanzen in den einzelnen Mitgliedstaaten wird es nicht möglich sein, neue Prioritäten bei den Investitionen zu setzen.

Zu den Leitlinien: Ich habe schon verstanden, was hier die Bedürfnisse sind, und die Kommission wird das Gespräch darüber mit dem Parlament auch gerne fortsetzen. Ich möchte nur einen Hinweis geben. Diese Leitlinien sind ja an sich kein politisches Programm. Sie sind kein Aktionsprogramm, sondern die Leitlinien sind – wenn Sie so wollen – die philosophische, die intellektuelle Grundlage für die nationalen Reformprogramme und für das gemeinschaftliche Lissabon-Programm. Das sage ich in voller Überzeugung. Die Leitlinien erlauben so, wie sie heute formuliert sind, in der praktischen Realisierung in den nationalen Reformprogrammen und im gemeinschaftlichen Lissabon-Programm alles das zu tun, was hier von verschiedenen Seiten im Parlament gewünscht worden ist.

Die sehr konkrete Aufforderung des Abgeordneten Olle Schmidt an den Kollegen Almunia und mich, einen bestimmten Vorgang in Schweden zu prüfen, erfüllen wir gerne. Ich will nur eins dazu sagen: Die Kommission unterstützt voll und ganz eine Politik, bei der auch steuerliche Anreize für Unternehmen und Unternehmer dazu verwendet werden, Arbeitsplätze zu schaffen. Das ist unsere Politik. Wir werden auch in Kürze einen Vorschlag machen, der sich auf reduzierte Mehrwertsteuersätze für dienstleistungsintensive Unternehmen bezieht. Was in Schweden genau passiert ist, wissen Joaquín und ich nicht, aber wir werden uns darum kümmern. Mir scheint, dass hier eher ein technisches Problem zugrunde liegt als ein wirklich prinzipiell politisches, aber wir klären es auf und sorgen dafür, dass der notwendige Dialog geführt wird.

 
  
MPphoto
 
 

  Joaquín Almunia, Miembro de la Comisión. − Señor Presidente, brevemente, si me piden que compare la situación económica hoy con la de hace tres años, cuando empezó el ciclo de Lisboa con la estrategia renovada, creo que podemos poner encima de la mesa datos más que suficientes para decir que hoy estamos mejor que hace tres años. Hay más empleo, hay más productividad, hay unas posiciones fiscales más saneadas, hay sistemas de protección social más sostenibles y hay muchas acciones en marcha.

Pero, si me piden que saque, como Comisario, la conclusión de que ya no hace falta hacer nada, mi respuesta es, claramente, que hace falta hacer muchas cosas, que hay que seguir haciendo muchas cosas y que, dada la situación económica actual, con las tensiones financieras, hay que acelerar el paso. Lo he dicho al principio y lo repito ahora.

Por lo tanto, no me gustaría que alguien se pueda quedar con la impresión de que la opinión de la Comisión y de los Comisarios es que estamos muy satisfechos y que no hay que hacer ya nada más. No confundamos seguir avanzando en la misma dirección con no hacer nada más. Seguir avanzando en la misma dirección quiere decir que hay que seguir haciendo cosas en el programa comunitario de Lisboa —que alguna de sus señorías ha citado, y se lo agradecemos— en los Estados miembros y en las regiones, y en otros órganos por debajo de los Gobiernos nacionales, como decía el señor Fernández.

Y si, como conclusión de las muchas intervenciones interesantes que he escuchado esta tarde, me piden que seleccione tres temas que son claramente prioritarios, en primer lugar, estoy de acuerdo con muchos de ustedes cuando han hablado de la integración de los servicios financieros. Es un tema clave para Europa y para la unión económica y monetaria, pero no sólo para los países de la zona del euro, sino también para quienes quieren estar, en el futuro próximo, en la zona del euro.

El segundo asunto clave es el cambio climático. No voy a repetir lo que muchas de sus señorías han dicho. Y el tercer tema es la inclusión social, que es una de las directrices integradas. No podremos decir a los ciudadanos que hay que hacer frente a los desafíos de la globalización, que hay que ser más competitivos y que hay que mejorar el funcionamiento de nuestros mercados, si nuestras políticas no dan respuesta a una mayor inclusión social que, a la vez, viene dada por unas economías más competitivas y más productivas. Si no aumenta la productividad, no habrá empleos de calidad y, si no hay empleos de calidad, si no hay perspectivas de futuro en las carreras profesionales, si no hay sistemas educativos a lo largo de la vida, no habrá posibilidad de tener economías competitivas.

Y esa es, digamos, la conexión entre lo económico y lo social que tiene la Estrategia de Lisboa desde el principio, y que hoy es más evidente que en 2005 o que en 2000.

Por último, estoy de acuerdo con algunas de sus señorías —la señora Berès y otros— cuando han hablado de la necesidad de coordinación de políticas económicas. Como decía el Sr. Verheugen, no hay capacidad para llevar a cabo, a nivel europeo, muchas de las reformas, muchas de las políticas de la Estrategia de Lisboa. Lo que es obligado es coordinar mejor las políticas económicas de los Estados miembros y Europa tiene instrumentos —los tiene la Estrategia de Lisboa, que es un ejercicio de coordinación de políticas económicas— y, sin duda, los tiene la unión económica y monetaria.

A este respecto en particular, me comprometo ya a discutir con ustedes a partir de mayo, cuando la Comisión presente el informe y las orientaciones a partir del análisis que estamos haciendo sobre los diez primeros años de unión económica y monetaria.

 
  
MPphoto
 
 

  Margarita Starkevičiūtė, pranešėja. − Aš norėjau pakalbėti apie koordinavimą. Čia buvo daug įvairių pasiūlymų. Ir jeigu mes visus tuos pasiūlymus įgyvendintume, tai aš manau, kad Europos Sąjungoje įvyktų didžiulė ekonominė krizė.

Todėl atrodytų, kad svarbiausias dalykas – tai, kad būtų tinkamai sudėlioti akcentai. Mes negalime panaikinti vargo ir skurdo iki 2010 m., kaip siūloma Lisabonos rezoliucijos projekte. Mes negalime skatinti visoje Europos Sąjungoje paklausą todėl, kad jeigu skatinsime paklausą naujose šalyse, tai pas mus bus ekonominė krizė, pas mus bus ekonomikos perkaitusios.

Tai yra, labai dažnai mes nematome, kas darosi pas kaimynus. Ir mokslininkai jau įrodė, kad pagrindinė Europos Sąjungos problema, kad mes tuos nacionalinius ypatumus stengiamės ne įvertinti, o per daug viską harmonizuoti. Norint leisti žmogui pasireikšti vis dėlto reikia, kad tam būtų palanki aplinka. Ir ponas G. Verheugenas teisingai pasakė: ekonominė politika yra Europos Sąjungoje bendradarbiavimo politika, o ne diktato politika.

Aš atėjau iš šalies Tarybų Sąjungos, kuri turėjo labai daug rodiklių. Visus rodiklius visada vykdydavome, prekių parduotuvėse nebuvo. Rodikliai nėra savitikslas. Aš taip pat prieš tai, kad Europos socialinis modelis būtų paverstas pašalpų dalinimu, nes sekančioje diskusijoje mes kalbėsime tik apie migracijos politiką. Visas pasaulis važiuos pas mus pašalpų. Mes kalbame apie tai, kad Europoje turime sukurti tokią socialinę aplinką, kad žmogus galėtų dirbti, surasti savo vietą ir išreikšti save. Ir tai pagrindinis Europos tikslas, ir tai socialinio modelio ir žmogaus gyvenimo prasmė ir esmė.

 
  
MPphoto
 
 

  President. − I have received two motions for resolution(1) tabled in accordance with Rule 103(2) of the Rules of Procedure.

The debate is closed.

The vote will take place on Wednesday, 20 February 2008.

(The sitting was suspended at 20.00 and resumed at 21.00)

Written statements (Rule 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Gábor Harangozó (PSE), in writing. – The aim of creating a dynamic and innovative society in Europe bringing growth and employment by 2010 will be successfully achieved only through an approach that genuinely takes into account the fight against poverty and the social dimension.

While refocusing the growth and jobs strategy on an improved performance-based approach, social inclusion and environmental standards should at no cost be left aside for achieving economic targets. The prospect of creating new jobs in an innovative-based economy should bring developments in the fields of education and training to improve the equal integration of the most vulnerable and disadvantaged categories of the population EU-wide. Investments on innovation, research, transport and energy efficiency should focus on bringing real benefits to the European consumers in a free and fair trade economic Union. As a matter of fact, economic growth is not an end in itself and, of course, economic figures are not to be confused with the welfare of European citizens.

The real aim of the Lisbon strategy should in the end still be the improvement of the quality of life for our citizens and future generations; therefore, a strong social dimension is required.

 
  
MPphoto
 
 

  Gyula Hegyi (PSE), írásban. – Lassan lejár az a tíz esztendős időtartam, amely alatt az Európai Uniónak a világ legversenyképesebb gazdasági övezetévé kellett volna válnia, erős szociális hálóval és példamutató környezeti mutatókkal.

Nem kell nagy merészség ahhoz, hogy megjósoljuk: az elkövetkező két esztendőben csodára már nem leszünk képesek. A vállalás túl ambiciózus volt, az eredmények pedig meglehetősen szerények. De ha figyelembe vesszük azt is, hogy az elmúlt években az Európai Unió történelmi méretű bővítést hajtott végre, újraegyesítette Európát, megteremtette a közös valutáját és számos területen egységes jogszabályokat alkotott 27 nemzet számára, akkor semmiképp sem lehetünk csalódottak a teljesítménnyel.

Ami a környezeti vállalásokat illeti, Európa sok tekintetben ma is példát mutat a világnak a zöld gondolkodásban és törvénykezésben. De pontosan tudjuk, hogy ezen a területen is vannak ellentmondások. Sok jogszabály csak írott malaszt egyes tagállamokban, néhány környezeti határérték pedig megengedőbb, mint több, Unión kívüli országban. A lisszaboni célok tehát helyesek, de megvalósításukért – a nagy bővítés "boom"-ja után, a konszolidáció időszakában – az eddiginél sokkal többet kell tenni.

 
  
MPphoto
 
 

  Tunne Kelam (PPE-DE), in writing. – I welcome the efforts to fulfil the goals of the Lisbon Strategy, but I am not very convinced that fulfilling its plans is practically possible by the set deadline.

It is, therefore, highly important to emphasise the knowledge-driven society. Spending on science in the EU is less than in the US and today we are facing the fact that we cannot compete on the world market in the field of inventions or technology. The EU and its Member States have to put more effort and allocate more financial resources to developing and updating European education and science.

The Baltic Sea has become an internal sea of the European Union, showing stable, high economic growth. The Baltic Sea region has the potential to become one of the most competitive regions in the world.

The Baltic Sea strategy foresees sustainable development and growth, it foresees and maps all the areas which can be further developed, and therefore can in reality become maybe the only region actually fulfilling the Lisbon Strategy. Therefore I strongly urge the EU, and especially the Member States around the Baltic Sea, to use this strategy to its fullest. The Baltic Sea strategy has the potential to become a success story of Lisbon Strategy.

 
  
MPphoto
 
 

  Marian-Jean Marinescu (PPE-DE), în scris. – Obiectivele fundamentale ale Strategiei de la Lisabona nu pot fi îndeplinite fără dezvoltarea competitivităţii, luând în considerare toate provocările mondiale ale momentului (globalizarea, schimbările climatice, fluctuaţiile pe pieţele financiare, deschiderea pieţelor internaţionale).

Pentru creşterea competitivităţii, UE trebuie să-şi accelereze eforturile pentru construirea societăţii bazate pe cunoaştere şi pentru îmbunătăţirea continuă a capacităţii administrative. Dezvoltarea unor comunităţi durabile şi coerenţa politicilor sectoriale şi intersectoriale nu se pot realiza fără o bună exploatare a potenţialului local şi regional, prin întărirea competenţelor autorităţilor locale şi regionale, în deplin respect faţă de diversitate şi cu întărirea legăturilor şi schimburilor inter-regionale şi transfrontaliere.

România şi-a propus să urmărească procesul de convergenţă şi să reducă decalajele existente la momentul aderării. Resursele sale umane şi materiale sunt o sursă importantă de competitivitate pentru toate Statele Membre, ceea ce constituie unul dintre principalele avantaje pe care aderarea ţării noastre le-a adus Uniunii.

Potenţialul de creştere al economiei româneşti, al resurselor energetice, al resurselor naturale în ansamblu, atractivitatea şi accesibilitatea teritorială sunt un atu pentru interdependenţa economiilor europene şi contăm pe sprijinul solidar al vechilor State Membre pentru ca, dincolo de disensiuni conjuncturale şi temporare, resursele româneşti să fie puse în valoare la adevăratul lor potenţial, în beneficiul întregii Uniuni.

 
  
MPphoto
 
 

  Esko Seppänen (GUE/NGL), kirjallinen. – EU:lla on monia hyviä tarkoituksia, joiden vanhemmasta päästä voidaan mainita nyt käsillä oleva Lissabonin strategia ja nuoremmasta päästä uusin energiapaketti.

Tarkoitusten toteuttamisen keinot eivät vastaa tavoitteita. Voidaan suoralta kädeltä sanoa, että Lissabonin strategia ei toteudu suunnitellulla tavalla, että tavoitteiden toteuttamiseksi eivät jäsenvaltiot ole todellisuudessa sitoutuneet. Eräällä tavalla hyvä niin; onhan Lissabonin strategia suunnattu sosiaalisen Euroopan rakennustyötä vastaan.

Toteutumattomuus saattaa tulla myös energiatavoitteiden osaksi, eli niitä ei saavuteta vuoteen 2020 mennessä. Markkinat toimivat toiseen suuntaan, eikä EU:ssa toimita markkinoiden trendejä vastaan.

Lissabonin strategiaa on pohdittava tässä tilanteessa uudelleen: olisi uhmattava markkinoiden valtaa.

 
  
  

PRESIDÊNCIA: MANUEL ANTÓNIO DOS SANTOS
Vice-Presidente

 
  

(1)See minutes.


12. Време за въпроси (въпроси към Комисията)
MPphoto
 
 

  Presidente. − Segue-se o período de perguntas (B6-0010/2008).

Foram apresentadas as seguintes perguntas à Comissão.

Primeira parte

 
  
MPphoto
 
 

  Presidente. − Pergunta nº 39 da Deputada Anne E. Jensen (H-0051/08)

Assunto: Avaliação de aeronavegabilidade por parte da AESA

No Outono de 2007, ocorreram três acidentes com aeronaves do tipo Dash8 Q400 em Aalborg, Vilnius e Copenhaga. Os relatórios provisórios das autoridades de investigação indicam que os acidentes de 9 e 12 de Setembro se deveram a defeitos de construção, conclusão que é partilhada pelas autoridades aeronáuticas escandinavas (SLV) e pela Agência Europeia para a Segurança da Aviação (AESA). O acidente de 27 de Outubro deveu-se a uma combinação de defeitos de construção e detecção dos mesmos. As autoridades aeronáuticas escandinavas proibiram o voo das aeronaves escandinavas e estabeleceram uma série de condições para que estas possam continuar a voar, mas a AESA considera que o defeito de construção em questão é pouco importante.

Pode a Comissão indicar se não é tarefa da AESA garantir um nível elevado de segurança?

Como é possível que a AESA e as autoridades aeronáuticas escandinavas avaliem este caso de forma tão diferente, quando os controlos efectuados pela companhia aérea demonstram que 16 das suas 18 aeronaves Dash8 Q400 apresentam o mesmo defeito de construção que a aeronave que aterrou de emergência em Copenhaga?

 
  
MPphoto
 
 

  Jacques Barrot, vice-président de la Commission. − Je réponds volontiers à Mme Jensen.

Dans l'attente des rapports finaux des enquêtes sur les trois accidents concernant les aéronefs DASH8 Q400, la Commission considère qu'il est prématuré de spéculer sur les facteurs qui ont causé ces événements spécifiques, ainsi que sur de possibles erreurs de conception ou défauts de construction.

La tâche de l'Agence européenne de la sécurité aérienne est bien sûr d'assurer le plus haut niveau de sécurité. L'Agence a suivi, et continue de suivre attentivement le dossier, en tenant compte du fait que 170 aéronefs de ce type particulier ont été livrés à travers le monde et sont donc en opération aujourd'hui.

Selon les informations détaillées reçues de l'Agence de la sécurité aérienne, plusieurs contacts ont eu lieu entre l'Agence, les autorités de l'aviation civile de Norvège et du Danemark, les autorités de l'aviation civile canadienne et le constructeur de l'aéronef. Ceci a conduit à un certain nombre d'actions et notamment à la publication des consignes de navigabilité de l'Agence européenne de la sécurité aérienne prescrivant des actions correctrices.

L'évaluation détaillée du système de rétraction du train d'atterrissage de ce type d'aéronefs a amené l'Agence à conclure que la sécurité de l'aéronef n'était pas en cause. Il a donc été recommandé aux autorités scandinaves de permettre le rétablissement du certificat de navigabilité de l'aéronef après, bien sûr, avoir pris les mesures correctrices nécessaires.

Les autorités scandinaves ont informé la compagnie aérienne des conditions à remplir pour obtenir le rétablissement des certificats de navigabilité de la flotte des appareils concernés. Mais la compagnie n'a pas encore fourni les éléments probants permettant de considérer que leurs avions sont conformes aux contrôles et modifications demandés.

À ce stade, l'Agence européenne de la sécurité aérienne n'a pas été informée du fait que les autorités danoises auraient rétabli les certificats de navigabilité pour la flotte du Q400 de SAS. Bien sûr, l'Agence européenne de la sécurité aérienne reste en contact avec les autorités danoises pour clarifier cette question.

Voilà, Monsieur le Président, la réponse que je voulais donner à Mme Jensen.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne E. Jensen (ALDE). – Hr. formand! Jeg vil gerne sige tak til hr. næstformand Barrot for denne redegørelse. Det er rigtigt, at den uenighed, jeg har nævnt i spørgsmålet, måske delvis er blevet rettet op, men det er stadigvæk sådan, at de danske luftfartsmyndigheder ikke tillader, at SAS' fly kommer i luften, før de har fået løst de tekniske problemer, mens andre flyselskaber faktisk flyver med fly, der har disse tekniske problemer. Og jeg synes, at det dybt principielle problem her - bortset fra forskelsbehandling mellem SAS Scandinavian Airlines på den ene side og andre flyselskaber som Flybe, Augsburg, Tyrolean og Luxair på den anden side - er, at vi som borgere måske ikke kan regne med flysikkerhed. Hvad vil De gøre, hr. Barrot, for at sikre, at jeg kan være lige så tryg ved den fælles luftfartsmyndighed som ved de nationale luftfartsmyndigheder, for det er jo det, det her handler om?

 
  
MPphoto
 
 

  Jacques Barrot, vice-président de la Commission. − L'Agence a donné des instructions formelles qui, si elles sont suivies, permettent la navigabilité de ces avions. Par conséquent, il n'y a pas de problème de sécurité; simplement, les autorités danoises n'ont pas notifié à l'Agence européenne de la sécurité aérienne les réponses de la compagnie en question.

Madame Jensen, ce qui est vrai, c'est que toutes les instructions ont été données par l'Agence européenne de la sécurité aérienne pour remédier aux difficultés qui peuvent découler de l'usage de ces appareils.

Pour le moment, l'Agence européenne de la sécurité aérienne doit attendre les résultats des enquêtes pour prendre une position définitive, mais j'insiste sur le fait que l'Agence a évidemment donné toutes les indications pour le bon usage de ces appareils, qui n'ont d'ailleurs pas causé d'accidents impliquant des personnes mais qui, comme vous l'avez souligné, ont effectivement connu des accidents auxquels il faut remédier.

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE). – Herr Kommissar, die paradoxe Situation scheint jetzt zu sein, dass eine Luftsicherheitsbehörde in Europa das Fliegen verbietet, während eine andere wie beispielsweise die österreichische meint, es wäre doch möglich. Meine Frage an Sie ist: Wird sich die EASA durch die Erweiterung der Kompetenzen, die wir in diesem Bereich beschlossen haben, nun leichter tun, zumal es scheint, dass – wie Sie gesagt haben – die Firma, die diese Flugzeuge herstellt, derzeit gewisse Schwierigkeiten macht? Wenn die EASA jetzt das tun kann, was wir beschlossen haben, nämlich auch Strafen verhängen und nicht sofort die Lizenz entziehen, wird sie sich dann leichter tun? Ich meine, die EASA hätte es in Zukunft durch diese von uns beschlossene Erweiterung leichter.

 
  
MPphoto
 
 

  Jacques Barrot, vice-président de la Commission. − Je précise bien que les instructions ont été données par l'Agence européenne de la sécurité aérienne. Toutes les compagnies sont donc censées appliquer les règles qui ont été indiquées par l'Agence.

Mais votre question est plus large. Oui, l'Agence européenne de la sécurité aérienne a des responsabilités sur la certification des avions, elle a des responsabilités pour délivrer les agréments aux organismes de conception dans le monde, mais elle ne fait que surveiller l'application uniforme des règles communes, au moyen d'inspections dans les États membres de l'Union.

Autrement dit, nous avons élargi – vous avez raison de le souligner – les compétences de l'Agence, mais pas au point où les autorités des différents États membres, les directions générales de l'aviation civile, seraient complètement sans responsabilités. Il faut, en effet, que ces États membres exercent, à travers leurs directions générales de l'aviation civile, leurs responsabilités.

Nous pourrons peut-être un jour aller plus loin, mais pour le moment déjà, l'Agence européenne de la sécurité aérienne a des missions lourdes à assurer, et il faut, en effet, qu'elle puisse continuer à surveiller attentivement l'application des règles communes par des inspections dans les États membres.

En l'occurrence, je crois que l'Agence a agi dans un sens tout à fait conforme aux exigences de sécurité.

 
  
MPphoto
 
 

  Presidente. − Pergunta nº 40 do Deputado Jörg Leichtfried (H-1062/07).

Assunto: Transparência nos vencimentos dos gestores de empresas

Observa-se, em toda a Europa, um aumento constante dos vencimentos dos gestores de empresas. Na Áustria, por exemplo, os vencimentos de base dos gestores aumentaram cerca de 3,7% entre 2006 e 2007. Sensivelmente mais elevado é ainda o aumento das componentes variáveis dos vencimentos dos gestores. Este aumento dos vencimentos tem suscitado um crescente interesse da opinião pública pela remuneração efectiva das actividades de gestão. Devido sobretudo ao facto de os vencimentos variáveis não figurarem nas contas anuais, os accionistas pretendem saber de que forma são utilizados os seus dinheiros. Os cidadãos europeus reivindicam assim claramente uma maior transparência nos vencimentos dos gestores de empresas.

Tem a Comissão conhecimento desta situação? Estará prevista legislação europeia para assegurar uma maior transparência nos vencimentos dos gestores de empresas ou existem já disposições legislativas neste domínio?

 
  
MPphoto
 
 

  Charlie McCreevy, Member of the Commission. − Management pay is a topical issue and has been for quite some time. In reaction, the Commission has taken steps to increase transparency regarding management pay.

The Commission recommendation adopted in 2004 provides for annual disclosure regarding both the company policy on directors’ remuneration and the remuneration of individual directors. The Commission has also followed up on this recommendation by checking whether it is actually applied by Member States. We have recently made an overview of this.

The large majority of Member States have introduced high disclosure standards on the remuneration of individual executives in their national corporate governance code or in binding legislation. However, only around 60% of Member States have followed the recommendation as regards transparency on their remuneration policy. Only a very few recommend putting this to the vote in the company’s general meeting. There is scope for improvement here.

The Commission will also evaluate the extent to which companies adhere to the recommended transparency standards in practice. Remuneration is a field in which some companies have shown strong reluctance to disclose information, despite the recommendations of the national corporate governance code. We will look into this question.

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE). – Herr Kommissar! Sie haben selbst gesagt, 60 Prozent der Unternehmen gedenken nichts zu tun. Jetzt frage ich Sie: Was gedenkt die Kommission zu tun?

Und meine zweite Frage: Wir haben jetzt aus einem aktuellen Fall in Deutschland auch mitbekommen, dass diese Herren — es sind ja hauptsächlich Herren — nicht nur sehr gut verdienen, sondern das, was sie verdienen, auch nicht versteuern möchten und deshalb nach Liechtenstein und sonst wohin gehen. Was gedenkt die Kommission in Zukunft gegen derartige Praktiken zu unternehmen?

 
  
MPphoto
 
 

  Charlie McCreevy, Member of the Commission. − In reply to both questions from the honourable Member, these are matters that should be dealt with by a Member State. In response to the question regarding what the Commission is going to do, the Commission has already done it.

My predecessor decided to make a recommendation in this particular area. Why did he decide on a recommendation rather than anything else? I have no doubt that it was for a whole variety of reasons, but primary among them would be the fact that there is no agreement on having a universal corporate governance code or company law regime in Europe. We would never be able to obtain such an agreement.

There are very many cultural differences in this whole area, and that would have been one of the reasons underpinning the decision of my predecessor to issue a recommendation in this particular regard.

With regard to the recommendation, our study has shown that the majority of Member States have introduced high disclosure standards regarding the remuneration of individual directors in the corporate governance code, and some have put it into binding legislation. The majority have also dealt with the recommendation as regards transparency on remuneration policy.

The second question regarding taxation is certainly a matter for each individual Member State to pursue in whatever way they think fit and in accordance with their national laws.

 
  
MPphoto
 
 

  Presidente. − Pergunta nº 41 da Deputada Cristina Gutiérrez-Cortines (H-1041/07)

Assunto: Obras de enterramento do comboio de alta velocidade espanhol (AVE) próximo da "Sagrada Família"

Como é do conhecimento público, a construção subterrânea do comboio de alta velocidade espanhol (AVE) sob o solo de Barcelona provocou vários desmoronamentos e rupturas, pondo em perigo as casas e os edifícios de superfície, entre os quais o templo da Sagrada Família e muitos outros monumentos históricos.

Como se trata de um projecto subvencionado pela UE, poderá a Comissão informar quais são os estudos de impacto ambiental efectuados (Directiva 85/337/CEE(1)) e se nos mesmos foram avaliados os riscos para a Sagrada Família e outros edifícios históricos?

Poderá a Comissão ainda informar se nos dossiers consta o estudo da "Universitat Pompeu Fabra" que desaconselha o traçado subterrâneo devido aos perigos e riscos que implica para todo o conjunto?

 
  
MPphoto
 
 

  Σταύρος Δήμας, Μέλος της Επιτροπής. − Κύριε Πρόεδρε, κατ’ αρχήν θα ήθελα να υπενθυμίσω την απαρέγκλιτη θέση της Επιτροπής, ότι όποια και αν είναι η χρησιμότητα ή η αναγκαιότητα ενός έργου, δεν θα πρέπει ποτέ η εκτέλεσή του να προσβάλλει το περιβάλλον, τη δημόσια υγεία και την πολιτιστική κληρονομιά ενός κράτους μέλους.

Τα κράτη μέλη θα πρέπει να λαμβάνουν όλα τα απαραίτητα μέτρα προστασίας και διαφύλαξης της πολιτιστικής κληρονομιάς, ειδικότερα δε στα ιστορικά κέντρα των πόλεών τους, τα οποία ορισμένες φορές υποφέρουν παραπάνω από τις πιεστικές συνθήκες της αυξανόμενης αστικοποίησης.

Στη συγκεκριμένη περίπτωση, που αφορά την επερώτηση της αξιοτίμου μέλους του Κοινοβουλίου, θα ήθελα να επισημάνω τα εξής:

Ορισμένα μόνο από τα επί μέρους έργα για την κατασκευή της σιδηροδρομικής γραμμής υψηλής ταχύτητας Μαδρίτης-Σαραγόσας-Βαρκελώνης έχουν συγχρηματοδοτηθεί από το Ταμείο Συνοχής.

Το Ταμείο των Διευρωπαϊκών Δικτύων Μεταφορών συγχρηματοδοτεί την εκπόνηση μελετών σχετικά με έργα κατά μήκος ολόκληρης της σιδηροδρομικής γραμμής, μεταξύ των οποίων συμπεριλαμβάνεται και η επέκταση της γραμμής από τη Βαρκελώνη προς τις πόλεις Χερώνα και Φιγκέρας.

Ωστόσο, δεν έχουν χρηματοδοτηθεί και δεν έχουν χρησιμοποιηθεί πόροι των ευρωπαϊκών ταμείων για έργα που σχετίζονται με την υπόγεια γραμμή που περνά κάτω από τη Βαρκελώνη. Πρέπει επίσης να σημειωθεί ότι ο σχεδιασμός και η εκτέλεση των έργων αποτελεί αποκλειστική ευθύνη του κράτους μέλους το οποίο έχει την υποχρέωση να τηρεί και να εφαρμόζει αυστηρά τους σχετικούς κανόνες της κοινοτικής νομοθεσίας.

Στη συγκεκριμένη περίπτωση, δεν υπήρξε κοινοτική συγχρηματοδότηση στο έργο κατασκευής του τμήματος που συνδέει τους σταθμούς Sants και Sagrega, καθώς και της σήραγγας που θα διανοιχθεί κοντά στην εκκλησία Sagrada Familia και, ως εκ τούτου, η Επιτροπή δεν τηρήθηκε ενήμερη, ούτε έλαβε αντίγραφο της μελέτης περιβαλλοντικών επιπτώσεων την οποία έχουν εκπονήσει οι ισπανικές αρχές.

Η Επιτροπή γνωρίζει ότι η αρμόδια ισπανική αρχή, δηλαδή η Γενική Γραμματεία για την Πρόληψη της Ρύπανσης και την Κλιματική Αλλαγή, έχει εγκρίνει την μελέτη περιβαλλοντικών επιπτώσεων σύμφωνα με την απόφαση της 30ής Μαΐου 2007. Το κείμενο της απόφασης έγκρισης έχει δημοσιευθεί στην ισπανική εφημερίδα της Κυβέρνησης τον Ιούνιο του 2007. Το κείμενο, μεταξύ άλλων, περιέχει αναφορές και στις επιπτώσεις που θα έχει το έργο στην πολιτιστική κληρονομιά, όπως στην εκκλησία Sagrada Familia.

Τέλος, η Επιτροπή δεν έχει ενημερωθεί σχετικά με τη μελέτη που συνέταξε το πανεπιστήμιο "Universitat Pompeu Fabra". Οι ισπανικές αρχές είναι υπεύθυνες να λαμβάνουν υπόψη τόσο το περιεχόμενο μελετών – όπως στη συγκεκριμένη περίπτωση – όσο και την κοινή γνώμη.

Η Επιτροπή θα συνεχίσει να παρακολουθεί την κατάσταση και ελπίζουμε ότι δεν θα προκληθούν βλάβες στο ιστορικό αυτό κομμάτι του πολιτιστικού πλούτου της πόλης της Βαρκελώνης.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristina Gutiérrez-Cortines (PPE-DE). – Señor Presidente, no dudo de que se hayan seguido correctamente, diríamos, con un mínimo de exigencia, los trámites legales. Acudo a la Comisión para pedirle auxilio como guardiana de los Tratados y apelo a su responsabilidad para que rehuse sus actuaciones y aplique con escrúpulo y calidad la Directiva de impacto ambiental.

El hecho de que este tramo del túnel no vaya a ser financiado por la Unión Europea no es relevante, pues todos sabemos que fraccionar los proyectos en tramos es una mala práctica que la Unión Europea a veces ha condenado.

¿Por qué no ha sido declarado el AVE un gran proyecto que exige estudios de impacto detallados, dado que sabemos que va a pasar por debajo de zonas muy delicadas como la Pedrera y, sobre todo, junto a la Sagrada Familia?

El espíritu de la Directiva EIA, artículo 3, exige la evaluación de las posibles repercusiones sobre el patrimonio cultural. El muro protector de 40 metros de profundidad que se va a construir está solo a metro y medio de la fachada de la Sagrada Familia, que pesa 40 000 toneladas.

Por otra parte, dadas las características del terreno y visto que el templo es una estructura sumamente delicada y una genialidad, pido simplemente que se escuche a las partes y que se tengan en cuenta. Me alegro mucho de que llegue el AVE, pero éste no es un tema de partidos políticos, ya que el PP cambió el trazado, y ahora realmente creo que debiera volverse a cambiar para que discurra por la calle de Valencia.

 
  
MPphoto
 
 

  Σταύρος Δήμας, Μέλος της Επιτροπής. − Θα ήθελα και πάλι να τονίσω ότι η Επιτροπή δεν έχει την αρμοδιότητα να επέμβει. Βεβαίως, έχει δίκιο η αξιότιμος κυρία ευρωβουλευτής ότι πρέπει να προσέχουμε ιδιαίτερα τη διατήρηση της πολιτιστικής μας κληρονομιάς και ιδιαίτερα αυτού του αρχιτεκτονικού αριστουργήματος, αλλά μέχρι στιγμής δεν έχει τεθεί υπόψη μας ότι υπάρχει κάποιος κίνδυνος, η δε περιβαλλοντική μελέτη η οποία έχει συνταχθεί δεν έχει καταγγελθεί σε μας ότι δεν είναι σωστή.

Το μόνο το οποίο έχει έλθει στην Επιτροπή είναι στο θέμα των αιτήσεων το οποίο παρουσιάστηκε στην αρμόδια επιτροπή του Ευρωπαϊκού Κοινοβουλίου από το Σύλλογο Llave para Litoral, τα μέλη του οποίου επιθυμούν μία διαφορετική χάραξη κατά μήκος της ακτής και όχι υπόγεια.

Αλλά αυτά είναι θέματα τα οποία οι τοπικές αρχές, οι περιφερειακές αρχές και η κεντρική κυβέρνηση θα πρέπει να επιλύσουν πάντοτε εφαρμόζοντας την οδηγία για τις μελέτες περιβαλλοντικών επιπτώσεων καθώς επίσης το χρέος το οποίο έχουν για τη διατήρηση της πολιτιστικής κληρονομιάς.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Badia i Cutchet (PSE). – Señor Presidente, solamente quisiera añadir un poco de información y decir —quizá también para tranquilizar— que estas obras disponen de información geológica muy completa, que la técnica constructiva es adecuada a las condiciones del terreno, que se harán tratamientos preventivos previos al paso por estructuras existentes, que se llevará a cabo una auscultación permanente para detectar inmediatamente cualquier posible mínimo movimiento o asentamiento del terreno, que no se producirán afecciones a las edificaciones vecinas y que se proporcionarán garantías de transparencia en la información ciudadana.

Quiero decirle que creo que nadie como las autoridades españolas, catalanas y del Ayuntamiento tiene tanto interés en que, evidentemente, no sufran ningún daño ni este monumento histórico ni los vecinos que viven allí.

 
  
MPphoto
 
 

  Σταύρος Δήμας, Μέλος της Επιτροπής. − Δεν νομίζω ότι έχω να προσθέσω τίποτα στις πληροφορίες τις οποίες μας έδωσε το αξιότιμο μέλος του Κοινοβουλίου.

 
  
  

Segunda parte

 
  
MPphoto
 
 

  Presidente. − Pergunta nº 42 da Deputada Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-1049/07)

Assunto: Inclusão do grego clássico e do latim no indicador europeu de competência linguística

Dada a intenção da Comissão de adoptar um indicador europeu de competência linguística para as cinco línguas mais faladas (COM(2005)0356), pergunta-se à Comissão em que medida tenciona incluir o latim e o grego clássico no programa de aprendizagem de línguas europeias, uma vez que estas línguas são a base das línguas europeias e que delas derivam muitas palavras utilizadas por todas as línguas europeias, independentemente da sua origem?

Com base na importância dessas línguas, a União Europeia de Filólogos (Euroclassica) já procedeu à definição de níveis e à certificação do conhecimento do latim e está a trabalhar no programa correspondente para o grego clássico. A aprendizagem das duas línguas clássicas irá permitir aprofundar os fundamentos da cultura europeia e estreitar as relações entre os cidadãos europeus, e a certificação dessa competência linguística constituirá uma qualificação adicional para a sua vida profissional.

 
  
MPphoto
 
 

  Leonard Orban, Membru al Comisiei. − Comunicarea Comisiei, intitulată indicatorul european de competenţă lingvistică, adoptată în 2005, a propus o abordare strategică detaliată pentru desfăşurarea unui sondaj european privind competenţele lingvistice, instrument care va permite colectarea datelor necesare pentru elaborarea unui indicator la nivel european în domeniu şi îmbunătăţirea cunoştinţelor privind predarea limbilor străine.

Pe această bază, în mai 2006, Consiliul a prezentat concluziile sale asupra unei serii de probleme fundamentale privind indicatorul european de competenţă lingvistică. În ceea ce priveşte limbile străine care vor fi testate, Consiliul a decis că indicatorul european de competenţă lingvistică va fi conceput pentru limbile oficiale ale Uniunii Europene. Aceasta înseamnă că doar limbile vii sunt vizate de acest proiect. Prin urmare, posibilitatea de a testa latina sau greaca veche nu a fost luată în considerare.

Din motive practice, Consiliul a decis că, în cursul primului val al sondajului european privind competenţele lingvistice, vor fi evaluate competenţele lingvistice ale elevilor pentru prima şi a doua limbă străină, dintre cele mai studiate limbi străine oficiale la nivelul Uniunii Europene, respectiv engleza, franceza, germana, spaniola şi italiana, şi se vor colecta date pentru trei competenţe: citire, ascultare şi scriere.

Cu toate acestea, instrumentul de testare va fi disponibil pentru toate statele care doresc să se asigure că testele, altele decât cele pentru aceste cinci limbi străine, pot fi incluse ca opţiuni naţionale. De asemenea, Comisia va prelua iniţiativa de a se asigura că etapa următoare a sondajului va cuprinde toate limbile oficiale care se studiază în cadrul Uniunii Europene.

 
  
MPphoto
 
 

  Μαρία Παναγιωτοπούλου-Κασσιώτου (PPE-DE). – Κύριε Πρόεδρε, βλέπω ότι δεν είναι στην αρμοδιότητά σας η διδασκαλία, ή η διάδοση ή, αυτό που σας ανέφερα και γραπτά, η διατήρηση της κοινής κληρονομιάς που προέρχεται από τις κλασσικές γλώσσες: τη λατινική και την αρχαία ελληνική.

Είναι στην αρμοδιότητά σας ή δεν είναι στην αρμοδιότητά σας; Αυτή είναι η πρώτη ερώτηση. Και δεύτερη ερώτηση, το ευρωπαϊκό πρόγραμμα για την έρευνα αφορά την έρευνα σ’ αυτές τις γλώσσες, ναι ή όχι; Έχετε γνώση του θέματος;

 
  
MPphoto
 
 

  Leonard Orban, Membru al Comisiei. − Întrebarea care mi-a fost adresată era legată de indicatorul european de competenţă lingvistică. Şi, după cum am răspuns, numai limbile oficiale ale Uniunii Europene sunt subiectul acestui demers. Pe de altă parte, Comisia Europeană nu are informaţii în ceea ce priveşte eventuale cercetări sau studii care se fac în statele membre sau în regiuni din statele membre cu privire la limbile menţionate.

 
  
MPphoto
 
 

  Μανώλης Μαυρομμάτης (PPE-DE). – Ως εισηγητής της έκθεσης για τον ευρωπαϊκό δείκτη γλωσσικών γνώσεων κύριε Επίτροπε, θα ήθελα να σημειώσω ότι ο εν λόγω δείκτης αποσκοπεί να εξασφαλίσει τη μέτρηση σε τακτικά χρονικά διαστήματα των συνολικών γνώσεων ξένων γλωσσών σε όλα τα κράτη μέλη.

Είχαμε συμφωνήσει ότι σε ένα πρώτο στάδιο ο δείκτης αυτός θα μετρά τις γλωσσικές γνώσεις στις πέντε πλέον διαδεδομένες γλώσσες στα συστήματα εκπαίδευσης της Ευρωπαϊκής Ένωσης: αγγλικά, γαλλικά, γερμανικά, ιταλικά και ισπανικά.

Ωστόσο, το Κοινοβούλιο είχε καλέσει την Επιτροπή και το Συμβούλιο να λάβουν τα απαραίτητα μέτρα ώστε να επεκταθεί το συντομότερο δυνατόν η δοκιμασία αυτή σε μεγαλύτερο φάσμα επίσημων γλωσσών της Ένωσης, χωρίς όμως αυτό να αποβεί σε βάρος της διδασκαλίας και της ανάπτυξης ξένων γλωσσών.

Μπορεί να μας πει ο κύριος Επίτροπος σε ποιο στάδιο βρισκόμαστε και, ενδεχομένως, ποιες γλώσσες θα είναι ο επόμενος σταθμός;

 
  
MPphoto
 
 

  Bernd Posselt (PPE-DE). – Herr Kommissar! Im ehemaligen Kloster Haindorf in Nordböhmen befindet sich ein polnisch-deutsch-tschechisches Begegnungszentrum, wo alle Aufschriften und Wegweiser lateinisch sind. Könnte man das nicht auch in den Gebäuden der Europäischen Institutionen machen?

Zweiter Vorschlag: Könnte man nicht für die Europahymne einen lateinischen Text machen, den alle gemeinsam singen können und den dann die einzelnen Mitgliedstaaten in ihre jeweiligen Sprachen übersetzen, deren gemeinsamer Text aber lateinisch wäre?

 
  
MPphoto
 
 

  Leonard Orban, Membru al Comisiei. − În ceea ce priveşte indicatorul european de competenţă lingvistică, după cum am spus şi după cum bine aţi sesizat, într-o primă fază vor fi vizate doar cinci limbi.

În momentul de faţă, programul este următorul: pregătim în cursul acestui an un proiect-pilot, urmând ca în 2009 să facem toate pregătirile pentru evaluarea aceasta, iar în 2010 să putem avea rezultatele clare ale situaţiei privind aceste cinci limbi. Ulterior, după cum am spus în intervenţia mea, Comisia doreşte să extindă acest indicator la toate limbile oficiale. Dar este încă devreme să spunem când va fi momentul în care această extindere va fi făcută. Sigur, va trebui să vedem şi să analizăm în detaliu care vor fi rezultatele evaluării privind indicatorul pe cele cinci limbi cu care pornim la drum.

Pe de altă parte, cu privire la a doua întrebare care mi-a fost adresată, obiectivul Comisiei Europene este de a apăra diversitatea lingvistică. Din acest punct de vedere, prin toate acţiunile pe care Comisia Europeană le întreprinde se urmăreşte apărarea atât a limbilor oficiale, cât şi a celorlalte limbi vorbite în Uniunea Europeană. Avem 23 de limbi oficiale, avem peste 60 de limbi regionale, limbi ale minorităţilor, limbi mai puţin utilizate. Din acest punct de vedere, demersurile pe care le facem noi vizează în special aceste limbi pe care le-am numit limbi vii.

În ceea ce priveşte imnul european, sigur, punctele de vedere sunt diferite. Nu este rolul Comisiei Europene să decidă cu privire la această chestiune.

 
  
MPphoto
 
 

  Presidente. − Pergunta nº 43 do Deputado Bernd Posselt (H-0002/08)

Assunto: Promoção das minorias linguísticas

Que minorias linguísticas beneficiaram de apoio por parte da Comissão em 2007 e, no seu entender, de que forma poderão as minorias de língua alemã beneficiar de um apoio acrescido em 2008 e 2009?

 
  
MPphoto
 
 

  Leonard Orban, Membru al Comisiei. − În cadrul cererii de propuneri 2007 au fost selectate o reţea şi trei proiecte care se adresează limbilor minoritare pentru finanţare în cadrul programului de învăţare de-a lungul vieţii.

Activitatea-cheie 2: limbile străine. Reţeaua menită să promoveze diversitatea lingvistică coordonată de Comitetul pentru limba galeză vizează următoarele limbi: bască, bretonă, catalană, cornică, friziană răsăriteană, galeza scoţiană, friziană nordică, galeza, friziana apuseană, slovacă, ladină, galiciană, friuliană, sardă, estonă, irlandeză, letonă, lituaniană, malteză, finlandeză şi suedeză.

Biroul European pentru limbi de circulaţie mai restrânsă este unul din partenerii acestui proiect de 3 ani, menit să faciliteze schimbul de bune practici actuale şi dezvoltarea de idei noi şi inovatoare în domeniul educaţiei şi planificării lingvistice în contextul limbilor regionale, minoritare, indigene, transfrontaliere, al limbilor naţiunilor mai mici şi al limbilor de circulaţie mai restrânsă. Cele 3 proiecte multianuale finanţate în 2007 includ limbile minoritare şi mondiale precum catalana, basca, sarda, siciliana, irlandeza, rusa, araba şi hindi.

Pentru perioada 2008-2010 se va acorda prioritate proiectelor care vizează limbile europene de circulaţie mai restrânsă. În contextul programului de învăţare de-a lungul vieţii 2007-2013, toate limbile sunt eligibile pentru finanţare, incluzând astfel minorităţile vorbitoare de limba germană.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernd Posselt (PPE-DE). – Herr Kommissar, habe ich das also richtig verstanden, dass deutschsprachige Minderheiten erst ab 2013 gefördert werden können? Aber es ist doch z.B. so, dass es real existierende Minderheiten gibt, wie etwa die Deutschen in der Tschechischen Republik oder die Polen in Litauen oder die Polen in der Tschechischen Republik usw. Wenn diese z.B. Medien oder kulturelle Projekte haben, können sie also derzeit überhaupt nicht gefördert werden. Oder ist das ein Missverständnis?

 
  
MPphoto
 
 

  Leonard Orban, Membru al Comisiei. − Poate n-am fost suficient de clar. Nu am spus în niciun caz că unele limbi, inclusiv limba germană, ar putea fi sprijinite doar după 2013. Răspunsul este categoric. În programul de învăţare pe toată durata vieţii, toate limbile vorbite în Uniunea Europeană, deci, bineînţeles, inclusiv limba germană, sunt susceptibile de a primi finanţare. Singurul lucru care contează este calitatea proiectului sau proiectelor care sunt prezentate. Deci răspunsul este, categoric, că asemenea limbi pot fi finanţate în programul de învăţare pe toată durata vieţii, inclusiv în această perioadă din 2008 până în 2013. Repet, inclusiv în această perioadă.

 
  
MPphoto
 
 

  Presidente. − Pergunta nº 44 do Deputado Seán Ó Neachtain (H-0010/08)

Assunto: Línguas menos utilizadas da Europa

A Comissão pode informar se tenciona apresentar, no futuro próximo, alguns programas novos com vista a promover o uso das línguas menos utilizadas da Europa? Pode indicar também qual é a natureza desses programas e o provável apoio financeiro que lhes será atribuído?

A pergunta nº 45 receberá resposta por escrito.

 
  
MPphoto
 
 

  Leonard Orban, Membru al Comisiei. − Comisia nu are nicio intenţie de a prezenta în viitorul apropiat un nou program de promovare concretă a utilizării limbilor de circulaţie mai restrânsă în Europa. De fapt, noua generaţie de programe 2007-2013 ale Comisiei, şi anume programul de învăţare de-a lungul vieţii, oferă o gamă largă de posibilităţi de finanţare pentru aceste limbi. Toate limbile sunt eligibile pentru acest program.

Finanţarea este accesibilă în cadrul tuturor celor 4 subprograme ale programului de învăţare de-a lungul vieţii: COMENIUS, ERASMUS, Grundvig şi Leonardo da Vinci. Această finanţare este, de asemenea, posibilă în cadrul secţiunii transversale nou-create a programului de învăţare de-a lungul vieţii, în special prin intermediul activităţii-cheie 2 – limbi străine – care propune finanţarea unor proiecte şi reţele cu scopul determinat de a promova învăţarea limbilor străine şi diversitatea lingvistică.

Ca urmare a cererii generale de propuneri 2007, o reţea şi 3 proiecte dedicate limbilor de circulaţie mai restrânsă au fost selecţionate pentru finanţare în cadrul activităţii-cheie 2. Pentru perioada 2008-2010 se va acorda prioritate proiectelor care vizează limbile de circulaţie mai restrânsă în Europa. În 2008, bugetul disponibil în cadrul activităţii-cheie 2 este de 9,9 milioane de euro, dar, dat fiind că finanţarea activităţilor şi proiectelor cu orientare lingvistică face parte dintr-o tendinţă dominantă, fonduri suplimentare sunt disponibile în cadrul programului de învăţare de-a lungul vieţii.

 
  
MPphoto
 
 

  Seán Ó Neachtain (UEN). – A Uachtaráin, ba mhaith liom buíochas a ghlacadh leis an gCoimisinéir as a fhreagra, ach nach nglacann sé leis go bhfuil sé tábhachtach go gcabhrófaí leis na teangacha neamhfhorleathana seo ina gcomhthéacs féin agus gan iad a cheangal rómhór le foghlaim fad saoil. Tá na teangacha seo i mbaol agus gan tacaíocht shuntasach dóibh astu féin, beidh siad i mbaol níos mó amach anseo. Ar ndóigh, tá tacaíocht airgid tábhachtach ach tá an tacaíocht shiombalach níos tábhachtaí fós. An aontódh an Coimisinéir gur chóir é sin a dhéanamh níos láidre?

 
  
MPphoto
 
 

  Leonard Orban, Membru al Comisiei. − Nu pot decât să repet ceea ce am spus anterior, că prin acţiunile pe care le întreprinde Comisia Europeană se sprijină diversitatea lingvistică, se sprijină nu numai cele 23 de limbi oficiale, dar şi celelalte limbi vorbite în Uniunea Europeană, inclusiv limbile regionale, limbile de circulaţie mai restrânsă. Şi, prin datele pe care le-am furnizat, am arătat că acest sprijin este unul concret, un sprijin financiar important acordat dezvoltării acestor limbi.

 
  
MPphoto
 
 

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – A Uachtaráin, tá Gaeilge líofa ag mo chara Seán Ó Neachtain, ach níl mise ábalta Gaeilge a labhairt. Tá brón orm faoi sin.

Could I put a question to you? I agree with the premise of your answer. Money is important, but is it not more important that we know how to teach languages better? In countries like Ireland, where people, like myself, would dearly love to speak the language but came through a system that did not give us the ability to do so, we need to find ways of teaching us how to speak our native tongue, because we would dearly love to do that.

 
  
MPphoto
 
 

  Leonard Orban, Membru al Comisiei. − Comisia Europeană intenţionează să prezinte o nouă strategie privind multilingvismul în cea de-a doua parte a anului 2008. În cadrul acestei strategii, componenta educaţională îşi va găsi un loc foarte important. Componenta şi modalităţile privind învăţarea limbilor străine vor juca un rol foarte important.

În ceea ce priveşte limba irlandeză, vreau să vă informez că recent am făcut o vizită la Dublin, am avut prilejul să discut cu autorităţile irlandeze, atunci şi ulterior, şi am insistat asupra necesităţii pregătirii cât mai largi a persoanelor capabile să lucreze, la nivel comunitar şi nu numai, ca traducători sau ca interpreţi. Este un element esenţial pentru a putea asigura un loc deplin egal pentru limba irlandeză alături de celelalte limbi oficiale al Uniunii.

 
  
MPphoto
 
 

  Evgeni Kirilov (PSE). – Mr President, I really expected to have an answer from the Commissioner tonight. The floor is given to people to make statements and ask questions. I have a question and I would like to have an answer to that question. It is as simple as that. Time is being wasted on statements tonight. Could you please, in this case, let the Commissioner answer very quickly? I will not ask any particular questions after that.

 
  
MPphoto
 
 

  Presidente. − Senhores Deputados, eu não posso adivinhar quando as pessoas pedem a palavra se vão fazer declarações ou se vão colocar questões. Isso não está ainda na minha mente, não tenho dotes divinatórios. O que eu tenho é que gerir o tempo segundo o regulamento e as práticas da casa e, infelizmente, eu não tenho tempo para lhe dar. Isso significaria que prejudicaria os restantes colegas que colocaram questões. É preciso que se saiba que só para esta sessão temos 70 questões colocadas à Comissão. É óbvio que não podem ser respondidas 70 questões colocadas à Comissão. Temos regras, temos que as cumprir. Eu peço muita desculpa, compreendo a sua frustração. Se estivesse no seu lugar e quando estou no seu lugar também me sinto frustrado, mas não posso responder. Aliás, o Senhor Comissário vai responder-lhe por escrito, naturalmente, e, portanto, terá a resposta que ambiciona. Espero a sua compreensão.

 
  
MPphoto
 
 

  Presidente. − Pergunta nº 46 do Deputado Claude Moraes (H-1047/07)

Assunto: Fundo de Desenvolvimento Regional e grupos minoritários

A maior parte dos Fundos estruturais destinados ao desenvolvimento regional para o período 2007-2013 já foi aprovada. Assim, como irá a Comissão assegurar que esses fundos não irão ser utilizados de forma discriminatória e assegurar que as minorias étnicas, nomeadamente os Roma, também deles beneficiem?

Irá a Comissão publicar informações sobre as taxas de absorção dos fundos pelos diversos grupos étnicos minoritários?

 
  
MPphoto
 
 

  Danuta Hübner, Member of the Commission. − Mr President, let me say that, in the process of preparing for the new generation of cohesion policy programmes for 2007-2013, the Commission has insisted that, during the negotiations, the Roma issue, which is of particular importance to the honourable Member, is included in planning and programming. I must admit that Member States have responded very positively by including the Roma issue as a cross-cutting issue in many national strategic reference frameworks and also through direct references in operational programmes. This is particularly strongly visible in the case of countries like Hungary, the Czech Republic, Slovakia, Romania, Bulgaria, Estonia and Spain, but also in the case of Poland, Slovenia, Lithuania and Finland.

Due to the decentralised way of managing the Structural Funds, it is not possible for the Commission to identify clearly which projects are targeting and will in the future target, and how much money will be available for, the Roma issue. However, our presence in the monitoring committee for the period 2000-2006 clearly shows that there is a multitude of very interesting and complementary programmes and projects which support Roma inclusion. We have, in many ESF and ERDF programmes, either specific implementation allocations or support for Roma inclusion indirectly, through references to vulnerable groups. This is, for example, the case in Estonia, Finland and Poland.

On the issue of the publication of data, I must say that, for the period 2007-2013, Member States, as you probably know, are required to publish details of the beneficiaries under each programme, but this system does not extend explicitly to identifying the ethnic background of the beneficiaries. Nevertheless, on the basis of this list that we will receive, we will be able to identify areas in which the European policy is active.

Let me also say that DG REGIO has prepared, for the period 2007-2013, guidance for internal Commission work on the Roma issue, which has been used across the services in the programming period. There is a Roma inter-service group working on Structural Funds chaired by DG REGIO.

Let me also say that in many Member States – and Hungary is a good example here – we also have steering mechanisms which are specially created for the process of new regional policy. In Hungary, for example, there is a network of advisers of Roma origin to assist Roma applicants in preparation of the project at different stages. The Commission is also currently working on, and will present by June 2008, an overview of all the Community instruments and policies, including the Structural Funds, and their impact on Roma inclusion.

 
  
MPphoto
 
 

  Claude Moraes (PSE). – Thank you, Commissioner, for that very comprehensive answer. I would also like to thank you for your recent work in my constituency in London in sorting out our own Structural Fund problems.

Can I take you deeper into the question of identifying whether ethnic minorities are actually being targeted properly? In December the European Council specifically asked you and the Commission to look deeper into this issue. Do you feel, aside from the comprehensive answer you have given me, that there is some scope for identifying whether the Roma and other groups are in fact being targeted well, or whether money is being filtered in other places? Is there scope for you to go further on this issue?

 
  
MPphoto
 
 

  Danuta Hübner, Member of the Commission. − It is actually Commissioner Špidla who is in charge of the preparation of the Commission document in response to the Council request. Nevertheless, through the inter-service groups we are all participating in this process.

As I said, we will have the information from the report on final beneficiaries, so we will know what is being done for the Roma or for other minorities. We will not have ethnically-segregated data with regard to the background of beneficiaries. Nevertheless, the area in which the project will be functioning will be absolutely clear, so, on the basis of this, we will know for the period 2007-2013 much more than we know so far.

Let me also say that the Commission, in its function as observer within the management system in the committees in the Member States, is also looking at and actively participating in the assessment of the allocation of funds in the areas important to ethnic minorities, so we have different sorts of information. But I must admit that we do not have a fully-fledged instrument to identify the entire scope of the intervention taking place through the policy, but we are certainly very aware and we are using all the opportunities that we have.

We will see. We are now preparing the input into the Commission document for the Council. We will also see where the black areas are, where we do not have information, and what kind of action we might still need.

 
  
MPphoto
 
 

  Μαρία Παναγιωτοπούλου-Κασσιώτου (PPE-DE). – Κύριε Πρόεδρε, θα ήθελα να ρωτήσω την Επίτροπο αν στις ευπαθείς ομάδες, μειονοτικές ή μη, συμπεριλαμβάνονται οι μονογονεϊκές και πολύτεκνες φτωχές οικογένειες και αν μπορούν να συνδυαστούν τα κριτήρια και να πολλαπλασιαστούν οι παροχές σε τέτοιου είδους ομάδες.

 
  
MPphoto
 
 

  Danuta Hübner, Member of the Commission. − I should just like to say that nothing has been excluded. With your help we have been through the preparation of the regulations. We have been sensitive to vulnerable groups, and there are clear references in the general ERDF regulation with regard, for example, to equal opportunities policies. So it is a priority.

There is also the system of reporting on how equal opportunity policies are implemented in the new generation of cohesion policy programmes. The extent to which this is used by the Member States, by the regions, depends on how strong the partners participating in all the structures of the management fund are in this process. It is a joint effort.

The Commission has created the general framework, in order to take into account all the vulnerable groups. Its use depends not just on the Commission, but also on the Member States. I would strongly encourage all those present on the ground to see that this issue is taken into account.

The Member States are now also going through the process of deciding on the selection criteria, and the Commission is participating in this process. Nevertheless, it depends on the Member States and on the partners, because the monitoring committees include all the social partners. I hope that all the partners, along with the Commission, will bring these issues to the attention of the Member States, and that the selection criteria will include criteria that allow us to have full representation of all the vulnerable groups in our programmes.

 
  
MPphoto
 
 

  Presidente. − Pergunta n° 47 do Deputado Jim Higgins (H-1057/07)

Assunto: Financiamento regional da UE para a Irlanda 2007-2013

Poderá a Comissão indicar se está satisfeita com o nível de paridade regional alcançado no recém-aprovado financiamento para a Irlanda para o período 2007-2013 e se a preocupa o facto de os dados revelarem que as duas regiões da Irlanda não estão a convergir, pelo contrário, a região ocidental da Irlanda (BMW) regista um atraso em relação à região S&E, sobre a qual continua a incidir o principal esforço da despesa pública?

 
  
MPphoto
 
 

  Danuta Hübner, Member of the Commission. − With regard to Ireland and the allocation for 2007-2013 and the division between the two major regions, let me say that the Border, Midlands and Western (BMW) region, which is a phasing-in region within the second objective, will receive a per capita financial allocation which is four times higher than that of its neighbour, the more prosperous Southern and Eastern region of the Republic.

Of the total EUR 901 million allocated to Ireland, EUR 457 million will go to the BMW region and EUR 293 million to the Southern and Eastern region.

We also have EUR 150 million that will go to cooperation programmes, which translates into a per capita allocation of approximately EUR 400 in the BMW and approximately EUR 95 in the Southern and Eastern region.

Let me also say that the BMW region has performed very well over the recent programming period with the assistance of the EU Structural Funds. The region had already reached 102.9% of the EU-27 average GDP per capita by 2004. But I admit that the gap in regional GDP for the BMW region and the neighbouring region remains a challenge, which is why we hope that in the 2007-2013 programmes, under both the ESF and ERDF, we will see a further reduction in this gap.

 
  
MPphoto
 
 

  Jim Higgins (PPE-DE). – A Uachtaráin, ba mhaith liom mo bhuíochas a ghabháil leis an gCoimisinéir. Chun an cheist seo faoi scéimeanna mórbhóithre – atá an-tábhachtach ar fad i réigiúin iargúlta – a chur i gcomhthéacs. In 2006, críochnaíodh 14 scéim mórbhóthair, ach ní raibh fiú is ceann amháin acu i Réigiún an BMW. Sa bhliain chéanna bhí deich scéim bóthair faoi thógáil, ach ní raibh ach ceann amháin san Iarthar – is é sin i Réigiún an BMW.

Sa bhliain chéanna tosaíodh 11 scéim bóthair, a bhfuil 222 ciliméadar iontu, agus níl ach dhá scéim de 25 chiliméadar san Iarthar. Tá an ceart agat, nuair a bhreathnaíonn tú, mar shampla, ar GDP nó GVP is léir go bhfuil an bhearna ag méadú agus go gcaithfimid rud éigin agus rud tábhachtach a dhéanamh faoi seo.

 
  
MPphoto
 
 

  Danuta Hübner, Member of the Commission. − I appreciate that comment very much. Let me also say that we will be there with the BMW region for the years to come. As you know, the cut in the allocation for Ireland was extremely deep for 2007-2013, and that has, of course, clearly impacted on how much we can do together in the years to come.

Let me also say that the good news for Ireland is that there is the Irish National Spatial Strategy, which is a national programme that recognises the diverging levels of economic growth, both between the regions but also within the BMW region. Let us hope that this joint effort of European contribution and the Irish contribution will make the BMW region move faster in terms of growth.

Let me make a personal comment. We all know that Ireland has been a brilliant user of European funds over the years and adopted a very wise strategy, which led to this huge improvement in terms of general development when measured by GDP per capita. However, it is true that the choice was not the infrastructure, which is now an issue and where we cannot help because Ireland has graduated from the Objective 1 programme, where there could also be further investment in infrastructure. So this has been a very different choice from that of Spain and Portugal, but it is not for me to judge.

 
  
MPphoto
 
 

  Presidente. − Pergunta n° 48 do Deputado Brian Crowley (H-0008/08)

Assunto: Apoio da UE ao processo de paz na Irlanda

Pode a Comissão indicar o montante de apoio financeiro que tenciona conceder à Irlanda do Norte no quadro dos fundos estruturais durante o período de 2007-2013, e precisar qual o montante de apoio financeiro que concedeu desde 1994 ao processo de paz na Irlanda do Norte, ao abrigo dos programas dos fundos estruturais da UE, da iniciativa transfronteiriça Interreg, do Fundo Europeu para a Paz e através do Fundo Internacional para a Irlanda?

 
  
MPphoto
 
 

  Danuta Hübner, Member of the Commission. − Everyone in this Chamber will know that the Commission has been a very strong and present partner in the peace and reconciliation process in Northern Ireland for years.

For the period 2007-2013, a little over EUR 1.2 billion will be invested in Northern Ireland overall. That will come from the European Social Fund and the European Regional Development Fund, but there will also be an additional amount of EUR 477 million allocated to the Peace 3 programme. There will also be the IFI and Interreg 4 programmes, which will invest not only in Northern Ireland but also in the border regions of Ireland.

Looking at the past, which was also part of the question, with regard to 1994-99 and 2000-06, the EU will have invested more than EUR 2 billion for 1994-99 and nearly EUR 1.8 billion for 2000-06. So, over the whole period 1994-2013, we will have invested nearly EUR 5 billion in Northern Ireland.

What is also important now, with the new taskforce and the new approach and engagement from the European Commission, is that we can have benefits over and above the financial allocation, deriving from the stronger involvement of Northern Ireland in European policies. That is what we are working on, together with the Northern Ireland Executive and other partners.

 
  
MPphoto
 
 

  Seán Ó Neachtain (UEN) Ionadaí don údar. – A Choimisinéir, mar gheall ar an toradh iontach a bhí ar an tacaíocht seo don phróiseas síochána i dTuaisceart Éireann agus i gCeantar na Teorann, an mbeadh an Coimisinéir in ann a rá go leanfaí ar aghaidh leis an togra seo nuair a bheidh an tréimhse caiteachais thart tar éis 2013?

 
  
MPphoto
 
 

  Jim Higgins (PPE-DE). – A Uachtaráin, aontaím go hiomlán le mo chomhghleacaí Seán Ó Neachtain agus táimid lánbhuíoch den Aontas Eorpach as an méid airgid a chuir siad isteach i dTuaisceart Éireann, go mór mór i Réigiún na Teorann. Is iontach an rud é go bhfuil síocháin ann anois agus ba mhaith linn go léir ár mbuíochas a ghabháil leis an Aontas Eorpach as an méid a chuir siad isteach ann. Nuair a bhreathnaíonn tú mar shampla ar na figiúirí agus rinne mé tuarascáil le déanaí ar an International Fund for Ireland is féidir a fheiceáil go bhfuil níos mó ná cúig mhíle post cruthaithe mar gheall ar an gCiste seo. Ach ag an am céanna aontaím go hiomlán leis an gceist atá leagtha síos ag mo chomhghleacaí Seán Ó Neachtain.

 
  
MPphoto
 
 

  Danuta Hübner, Member of the Commission. − Let me say, in answer to the question of whether we will continue our presence in Northern Ireland after 2013, that the IFI, which, as we know, is not a Commission programme to which the Commission and the Council are contributing, will come to an end in 2010. Therefore, we do not know whether the international community will be willing to proceed with a second stage or second edition of this programme.

With regard to the European programmes, Northern Ireland is an Objective 2 programme. I sincerely hope we will continue with the Objective 2 programme, because I do not believe in a regional policy which is just for part of Europe, with other parts left out. If there is no Objective 2, there will be no qualification for Northern Ireland.

However, I also believe that the cross-border and transnational cooperation in which Northern Ireland participates – especially the new cross-border programme through ‘C’ – is also very important, because we believe that this interregional cooperation – especially with a cross-border dimension – is also very important to bring Northern Ireland closer to Europe and to cooperation with other regions and other Member States. So it is open. The Commission will certainly be involved in supporting the idea of continuing this presence.

 
  
MPphoto
 
 

  Presidente. − Pergunta n° 49 do Deputado David Martin (H-1061/07)

Assunto: Fundos Estruturais Europeus

A Comissão está consciente de que, ao abrigo das novas orientações operacionais, os projectos na Escócia requerem um orçamento mínimo de 200.000 libras esterlinas para serem elegíveis para os Fundos Estruturais Europeus? A Comissão é de opinião que isto representa uma discriminação indevida dos projectos pequenos, mas válidos?

As perguntas 50 a 54 receberão uma resposta escrita.

 
  
MPphoto
 
 

  Danuta Hübner, Member of the Commission. − The Commission is aware of the threshold that was introduced by the Scottish authorities. Let me also say that the Scottish authorities were fully transparent, throughout the negotiations, on the issue of introducing the threshold. The authorities were transparent not only with regard to the Commission, in our contacts, but also within Scotland, in the consultation process with all the stakeholders and partners in Scotland.

I should like to stress that there is an absolutely clear understanding that the threshold that was introduced does not exclude small projects, but aims to encourage those projects to group together thematically or regionally to reach the required threshold. The Scottish authorities have committed themselves to ensuring that assistance is given to smaller project holders, so that smaller projects below the threshold can at any time be presented to the intermediate administrative body, which will bring them together, whenever possible, in order to build a more strategic proposal.

This is, in fact, aimed at minimising the financial and audit risk of funding to small projects. It is also aimed at promoting linkages between smaller projects, to make them a part of comprehensive strategy, and aimed at reducing the administrative burden, which is often seen as a barrier to small projects. So the intention is good, and there is a mechanism to help small projects to form bigger packages that would then be presented to apply for funding.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE). – Very briefly, Commissioner, because I know we are up against the clock: if the Scottish authorities were to come to you and suggest a lower threshold, would that be possible, and would you look at it sympathetically?

 
  
MPphoto
 
 

  Danuta Hübner, Member of the Commission. − Absolutely, yes. The answer would definitely be yes.

 
  
MPphoto
 
 

  Presidente. − Pergunta n° 55 do Deputado Georgios Papastamkos (H-1044/07)

Assunto: Criação de uma Autoridade de regulação do mercado europeu das telecomunicações

Entre as propostas avançadas pela Comissão no contexto da revisão iminente do quadro regulamentar para as telecomunicações figura a criação de uma Autoridade de regulação do mercado europeu das telecomunicações. Esta Autoridade irá, entre outros, assumir o papel actualmente desempenhado pelo Grupo de Reguladores Europeus (GRE) e coordenar a acção das Autoridades reguladoras nacionais.

Teve a Comissão em consideração as reacções expressas pela totalidade das Autoridades Reguladoras Nacionais da UE sobre os poderes e competências da Autoridade Comunitária proposta? Quais serão os limites entre as competências das Autoridades reguladoras nacionais e a nova Autoridade Europeia?

 
  
MPphoto
 
 

  Viviane Reding, Member of the Commission. − The honourable Member refers to the Commission’s proposal to set up a European electronic communications market authority. We believe that there should be a separate entity which is independent of the Commission and accountable to the European Parliament, and that this entity could assist the Commission in tackling the remaining problems of inconsistency in regulation, which leads to the fragmentation of European markets.

I have ongoing contact with the national regulatory authorities (NRAs) and I take note of their views regarding the powers and responsibilities of the proposed authority.

Concerning the European Regulators Group (ERG), which has expressed its preference for strengthening its own model, with a view to continuing to improve the quality, consistency and coordination of regulation across Europe, I would just like to quote the ERG: ‘If Europe wants to play a leading role in the global economy, its 27 Members will need to work closely to ensure that business can take full advantage of the European market’. That means that it does not today and that we need to find solutions so that it does in future.

The impact assessment accompanying the review proposals states that the European authority would contribute to improving the efficiency of decision-making, most of all in decision-making concerning cross-border actions. We need this in order to build up the internal market.

We concluded as a Commission, therefore, that there is a need for a separate entity established within the Community’s existing institutional structure, because the ERG is today outside this structure – that means it is just a private organisation. Inside the institutional structure, it would reinforce the powers of the NRAs by taking over the functions of the ERG and giving them a foundation in Community law.

Concerning the question of the distribution of competences, the authority would assist the Commission in issues having impact on the internal market and would have an inherent crossborder character, and would draw, of course, on the expertise and the daily regulatory work of the national regulators. This system, based on the experience of 27 national regulators and the experience accumulated by the European Network and Information Security Agency (ENISA), aims at reinforcing the coherence and consistency of EU rules, improving the decision-making process and contributing to promote a high and effective level of network and information security.

 
  
MPphoto
 
 

  Γεώργιος Παπαστάμκος (PPE-DE). – Κύριε Επίτροπε, μεταξύ του τριγώνου που σχηματίζεται από τις εθνικές ρυθμιστικές αρχές, την υπό σύσταση αρχή για την ευρωπαϊκή αγορά τηλεπικοινωνιών και την Επιτροπή, μπορείτε να πληροφορήσετε τον διοικούμενο ευρωπαίο πολίτη πού θα απευθύνεται προκειμένου να προσβάλει μία πράξη που θίγει τα έννομα συμφέροντά του;

Θα έχουν εκτελεστική ισχύ οι αποφάσεις της υπό σύσταση αρχής; Σκοπεύει να αναλάβει η ίδια η Επιτροπή το επιπλέον κόστος που προκαλεί η προτεινόμενη αναθεώρηση του νομοθετικού πλαισίου, δεδομένης της υφιστάμενης ασύμμετρης ανάπτυξης των τηλεπικοινωνιακών δομών μεταξύ των νέων και των παλαιών κρατών μελών της Ευρωπαϊκής Ένωσης;

 
  
MPphoto
 
 

  Viviane Reding, Member of the Commission. − Each citizen has the right to complain if something is not going well. If I were an ordinary citizen, the first place I would complain to would be the Committee on Petitions of the European Parliament, because that is the place where the voice of Parliament will intervene. The second way is through transparency, which is a very important element of all our rules.

The Commission has tried to get this transparency put in place. You may remember, for instance, with regard to voice roaming, that citizens were not informed at all about where they could get information about price structures until the Commission established a website giving information on roaming. That was the first time that transparency had worked.

In the new reform we also make transparency the rule and not only the exception, not only with regard to price structures but also, for instance, when there are breaches of security or privacy. In such cases, operators have an obligation to inform consumers. Having said that, citizens will still be able to complain in the normal way, as under the old telecom rules.

 
  
MPphoto
 
 

  Presidente. − Pergunta n° 56 do Deputado Giovanna Corda (H-1045/07)

Assunto: Acesso de todos os cidadãos à banda larga nos Estados-Membros

Em 13 de Novembro de 2007, a Comissão adoptou uma série de propostas de reforma do quadro regulamentar no domínio das comunicações electrónicas. Poderia a Comissão precisar como tenciona intervir, com eficácia e celeridade, junto dos Estados-Membros para permitir o acesso de todos os cidadãos ao mercado da banda larga, o que actualmente, em virtude das enormes diferenças de preços praticados, está muito longe de se verificar?

Por outro lado, como pode a Comissão garantir que a concorrência será efectiva e que serão sancionadas as práticas anticoncorrenciais que impedem a abertura destes mercados?

 
  
MPphoto
 
 

  Viviane Reding, Member of the Commission The high-speed internet is the internet of the future, and we would not like this internet to be available only to some. This is why the information society for all is one of the Lisbon Strategy postulates for open and competitive markets. Because our regulatory instruments today, even before the reform, enable this open approach to the e-communications framework – it is also bolstered by general competition rules – this has made markets too open to competition, which in turn has driven the roll-out of broadband access networks in Europe.

I am worried that in some countries it worked well – these are the countries where competition is functioning well, where you have penetration rates of up to 37%, even 40% – whereas in some other countries the penetration rates are very low. I would like to get rid of this variation. I would like to bring those who are in the very low category up the ladder. This is why the Commission proposes, as part of the reform, to enable the Commission to oversee the regulatory remedies put in place by national regulatory authorities, backed up by the possibility of the national regulatory authorities imposing functional separation if they think it necessary in order to open the markets.

In parallel, the Commission deals with anti-competitive behaviour as a priority. For instance, in 2003 we fined France Télécom and Deutsche Telekom for abusive behaviour in the broadband markets and, most recently, on 4 July 2007 the Commission fined Telefónica for having abused its dominant position by margin squeeze in the Spanish broadband market.

I would also like to say that a communication was issued in March 2006 on bridging the broadband gap. I really believe that we need broadband for all, and this is why I believe we need to have national broadband strategies which reflect regional and local needs.

Moving to the question raised about transparency, the Commission is about to launch a web portal that should start to operate around May-June 2008 on the question of broadband and the citizens.

Last but not least, the Commission has a favourable view regarding the use of public funds, including EU funds – Structural Funds – to extend broadband in areas where commercial deployment is inadequate. Several such projects have already been established.

We also support the development of information societies through regional policy. A provisional estimate puts the investment at about EUR 15 billion, which is 4.4% of the total spending for the period 2007-2013, and of this figure EUR 2.2 billion is expected to be spent on broadband infrastructures. Through these combined efforts we hope that the penetration figures of today – where we have, incidentally, four world leaders in broadband penetration – will make many more countries leaders in the world and particularly in Europe.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanna Corda (PSE). – Madame la Commissaire, vous avez été obligée d'imposer des prix maximums pour le roaming. Vous avez déclaré, la semaine dernière, que vous serez peut-être contrainte de le faire pour la transmission du courrier électronique.

Et dans un avenir proche, ne serez-vous pas obligée de contrôler également les prix d'accès à l'internet au niveau européen?

Je sais que, dans certains pays, des rapprochements se préparent, qui auront pour effet de réduire le nombre d'opérateurs. Dans ce cas, les prix vont-ils baisser? Permettez-moi d'en douter, Madame la Commissaire.

 
  
MPphoto
 
 

  Viviane Reding, membre de la Commission. − Monsieur le Président, en réponse à l'honorable parlementaire, je voudrais dire qu'on n'intervient pas le cœur léger sur le prix du marché, mais on laisse normalement le marché résoudre ces problèmes. Mais si le marché ne peut résoudre les problèmes, il faut que les politiques prennent leurs responsabilités. C'est ce que nous avons fait en matière de roaming vocal. C'est ce que je ne voudrais pas faire en matière de sms et de data roaming.

C'est la raison pour laquelle – sur la base d'ailleurs de l'obligation qui m'est imposée par le règlement sur le roaming vocal, dans lequel le Parlement m'a demandé de présenter en 2008 une analyse de la situation – je viens de mettre en garde l'industrie, en lui disant très clairement que, si elle ne baisse pas les prix par elle–même, ce seront les régulateurs, dont le Parlement européen, qui seront forcés d'agir. Mais, en fait, il faut toujours donner d'abord sa chance au marché et ce n'est que si le marché ne peut résoudre le problème que les politiques doivent intervenir.

Qu'en sera–t–il du marché de la large bande? Je n'en sais rien. Pour l'instant, je vois uniquement que nous avons, parmi nos pays européens, quatre pays qui sont, en matière de pénétration, les champions du monde, loin devant le Japon et la Corée du Sud, et très, très loin devant les États–Unis. Et que voit–on? On voit que ce sont des marchés qui sont concurrentiels. On voit que ce sont des marchés où il y a plusieurs offres sur la table et le consommateur, en fin de compte, peut choisir le service qui lui semble le plus approprié.

C'est ainsi qu'un marché doit fonctionner. Ce n'est que si le marché ne fonctionne pas qu'il faut réglementer. Les régulateurs nationaux le font. Pour qu'ils le fassent d'une façon plus efficace et plus fonctionnelle en faisant avancer le marché intérieur, qui est la grande chance de l'Europe face à la globalisation, je propose de réformer le droit des marchés télécom. Je le fais, et le Parlement en discute en ce moment, pour que le choix offert aux consommateurs soit le vrai choix.

Pour l'instant, il y a trop de citoyens – pas seulement les citoyens, mais aussi les petites et moyennes entreprises – qui n'ont pas accès à la large bande. Ils n'auront pas accès à l'avenir, à travers la large bande, au développement de la société. Je trouve que c'est une situation que nous ne devons pas accepter. Voilà pourquoi le broadband for all – la large bande pour tous – doit être un objectif politique. Cet objectif politique pourrait être atteint si nous arrivions à mettre en place une réforme du marché télécom qui installe une vraie concurrence entre les opérateurs, et donc le choix du service qu'ils désirent proposer aux citoyens.

 
  
MPphoto
 
 

  Presidente. − Pergunta n° 57 do Deputado Gay Mitchell (H-1051/07)

Assunto: Segurança na Internet

Ao mesmo tempo que dos progressos na tecnologia da informação e comunicação continuam a decorrer benefícios assinaláveis e os riscos de exposição das crianças a conteúdos impróprios ou ilegais registam um recrudescimento dramático, a UE adoptou em 2005 um programa para uma Internet mais segura (Safer Internet plus), que visa lutar contra todos os conteúdos ilegais e indesejáveis, em particular no que diz respeito às crianças.

A Comissão pode dar conta dos resultados alcançados neste importante domínio político e, em especial, comunicar que melhorias efectivas podem ser apuradas no incremento da segurança na Internet nos Estados-Membros?

 
  
MPphoto
 
 

  Viviane Reding, Member of the Commission. − Mr President, this subject is very dear to my heart, because it concerns children and their safety. I believe that the new technology is wonderful for children, but it also has dangers, and we have to fight these.

This is why we have established two extensive European networks: the INHOPE network of hotlines, where members of the public can report illegal content, and the INSAFE awareness-raising network, which aims to spread knowledge about the safer use of online technologies to children, parents, schools, policy-makers and the media. All these are organised under the Safer Internet Programme and are unique pan-European initiatives.

INHOPE’s hotlines exist in 24 European countries, and it also has an international outreach with members in Asia and the United States. The number of reports of child-abuse material processed by the network and passed on to law enforcement authorities has increased by 15% in recent years, so we can really see the importance of those hotlines.

The second network is INSAFE, which coordinates awareness centres in 23 European countries and also organises the Safer Internet Day every year – this year it was on 12 February. We organised the Pan-European Youth Forum, where a number of Members of Parliament and representatives from industry were present to speak directly about their experiences with social networking and mobile phone use.

The EU Kids Online network coordinates researchers from 21 countries who focus on child safety online, and every year the Safer Internet Forum brings together non-governmental organisations, industry researchers and policy-makers to discuss how to fight illegal content efficiently, Web 2.0 and other relevant topics. The programme also encourages the engagement of the private sector. The Safer Internet Plus programme will end in December 2008, which is why Parliament will very soon have the opportunity to look at the review of this programme for the period 2009-2013. I am sure Parliament will take an active part in this decision-making process.

We have seen good results so far and we can reinforce these. The problem is not becoming smaller, it is continuing to grow, so I believe these programmes should continue.

 
  
MPphoto
 
 

  Gay Mitchell (PPE-DE). – Commissioner, thank you for that response. Since the problem is growing and is set to grow, can you confirm that you will recommend that the budget will also continue to grow? The budget for the last five years was EUR 45 million.

Are you aware that a survey in 2003 showed that 40% of children said that people they had only met online asked them to meet in person and in 2006 22% of them actually met the person. 51% of them never told their parents or their teachers. In that context, what targets have you set yourself, what measurements have you set against those targets, and what progress will you be in a position to report to Parliament when we next come to renew this programme for the period up to 2013? I strongly support this programme and I would urge you, Commissioner, to seek whatever resources you need to advance it.

 
  
MPphoto
 
 

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – Thank you for your answer, Commissioner. Can I ask what action the Commission will take to intensify its work with parents? That is the real problem. Children are unfortunately way ahead of us in this area. I am alarmed that this programme will end in 2008, and am also conscious that not everyone knows about it, even if many do. I hope you will take this point on board, and I believe that you need to do more, proactively, to encourage awareness.

 
  
MPphoto
 
 

  Viviane Reding, Member of the Commission. − I completely agree with the honourable Members. That is indeed a big problem. For once, children in our society know more than parents, which is not such a bad thing, but it creates problems for parents in helping their children to overcome the problem. By the way, it concerns not only parents but also grandparents –very often grandparents are the first to buy a mobile phone for their grandchildren, in order to communicate with them. And it concerns educators, of course.

That is the reason why we not only propose to expand the programme with an increased budget of EUR 55 million – and I hope Parliament will increase that budget – but are also working together with private organisations, such as SchoolNet. The SchoolNet programme exists in many of our European schools and really tackles this problem in order to make the children aware of the problems and show them that not everybody they may come into contact with is someone they should be in contact with. It also provides information through hotlines and the Safer Internet Programme activities, and provides awareness centres to make parents understand what is going on. Very often, parents do not have any idea about the advantages and the disadvantages of new technologies.

I am responsible for new technology and I really believe that the majority of actions through new technology are positive ones. I would not like a few negative aspects to completely prevent the younger generation from having contact with new technology. That is why I also believe very strongly in the self-regulation capacity of the industry.

A year ago, I asked mobile phone operators to do something to ensure that, in the third generation of mobile phones, problems with the internet will not directly cross over to mobile phones. I am very glad to say that, this year, the mobile phone industry came up with very concrete actions to inform parents and children about the difficulties and to block programmes which are dangerous for children in the third generation of mobile phones.

So progress is being made. I think that maybe the European elections will be a very good moment for the European Parliament to bring to the attention of citizens the actions which have been put in place. These are concrete actions. You are right that not everybody knows about them. So why not take advantage of the huge movement towards the general public during the parliamentary campaign for the elections to explain to citizens what concrete actions the European Community is taking in favour of society?

 
  
MPphoto
 
 

  Presidente. − As perguntas que, por falta de tempo, não obtiveram resposta obtê-la-ão ulteriormente por escrito (ver Anexo).

O período de perguntas à Comissão está encerrado.

 
  
  

VORSITZ: MECHTILD ROTHE
Vizepräsidentin

 
  

(1) JO L 175 de 5.7.1985, p. 40.


13. Стратегия на ЕС за Централна Азия (разискване)
MPphoto
 
 

  Die Präsidentin. − Als nächster Punkt folgt der Bericht von Cem Özdemir im Namen des Ausschusses für auswärtige Angelegenheiten über die Strategie der EU für Zentralasien (A6-0503/2007) (2007/2102(INI)).

 
  
MPphoto
 
 

  Cem Özdemir, Berichterstatter. − Frau Präsidentin, Frau Kommissarin, liebe Kolleginnen und Kollegen! Ich möchte zunächst die Gelegenheit nutzen, den Schattenberichterstattern für die Unterstützung und für ihre wertvollen Anregungen für den Bericht in Sachen Zentralasien zu danken. Ich möchte aber auch die Gelegenheit nutzen, um dem AFET-Sekretariat ausdrücklich zu danken und natürlich auch den Fraktionsmitarbeitern, die man bei der Gelegenheit nicht vergessen sollte und ohne die dieser Bericht nicht möglich gewesen wäre. Ich möchte nur wenige hervorheben: Dag Sourander, Paolo Bergamaschi, Rosemary Opacic, Andrew Woodcock, Margaret François und meine Mitarbeiterin Rana Aydın.

Heute Abend befassen wir uns im Europäischen Parlament zum ersten Mal mit dem Bericht über Zentralasien. Ich finde, dies ist ein besonderer Moment für dieses Parlament , weil es ausdrückt, welche Bedeutung wir der Region Zentralasien in unseren Beziehungen einräumen. Zentralasien wird ein zunehmend wichtiger strategischer Partner für die Europäische Union. Nach Jahren der Vernachlässigung hat die Europäische Union die Notwendigkeit einer kohärenten Strategie gegenüber den fünf zentralasiatischen Republiken Kasachstan, Kirgisistan, Tadschikistan, Turkmenistan und Usbekistan erkannt. Nach dem Zerfall der Sowjetunion sind die fünf Republiken Mitglieder der OSZE geworden und haben sich damit allerdings auch verpflichtet, die Werte, die Standards und die Prinzipien dessen, was wir innerhalb der OSZE teilen, anzunehmen.

Unter der deutschen Ratspräsidentschaft nahm der Europäische Rat am 20./21. Juni 2007 eine gemeinsame Zentralasienstrategie an. Die Zentralasienstrategie bietet den fünf genannten Ländern an, die Erfahrungen und die Expertise in Schlüsselbereichen wie beispielsweise gute Regierungsführung, Rechtsstaatlichkeit, Demokratisierung, Menschenrechte, Bildung und Ausbildung zu teilen. Die Abhängigkeit der Europäischen Union von externen Energieressourcen sowie der Bedarf an einer diversifizierten Energieversorgungspolitik, um Energiesicherheit zu garantieren, ist ein gemeinsames Interesse der Europäischen Union und der zentralasiatischen Republiken. In dieser Hinsicht haben wir gemeinsame Interessen.

Allerdings reden wir, wenn es um den Bezug von Energiequellen geht, im Kern von zwei Ländern, nämlich von Turkmenistan und von Kasachstan. Usbekistan und Tadschikistan beispielsweise haben, wie wir in diesen Tagen wieder erfahren durften, selber Energieprobleme. Kirgisistan ist ein energiereiches Land, wenn es um Wasser geht, und wir haben es bewusst genannt. Hier folgen wir dem Vorschlag der Kommission und der Botschaften vor Ort, eine Wasser- und Energieakademie einzurichten, die das Thema gemeinsam betrachtet, auch im Sinne der Ökologie und im Sinne der Nachhaltigkeit. Es liegt auch im Interesse der betroffenen Länder, die Energierouten zu diversifizieren, weil wir kein Interesse an einer weiteren Erhöhung der Abhängigkeit gegenüber Russland haben können.

Die Partnerschafts- und Kooperationsabkommen sind wichtige Instrumente der bilateralen Kooperation mit den Staaten. Die Abkommen mit Kasachstan, Kirgisistan und Usbekistan sind bereits in Kraft getreten, während das Abkommen mit Tadschikistan noch nicht von allen Mitgliedstaaten ratifiziert wurde. Mit Turkmenistan haben wir bislang kein Abkommen unterzeichnet. Die Gründe sind bekannt. Es liegt an dem Isolationsregime, das bis Ende 2006 in Aschgabat herrschte. Wir hoffen – und ich nehme an, dass ich hier im Namen aller spreche –, dass in Turkmenistan ein Neubeginn erfolgt, und wir drücken der neuen Regierung die Daumen, dass sie mit demokratischen Reformen weitermacht. Der Weg allerdings – das muss an dieser Stelle auch gesagt werden – ist noch ein sehr langer. Die ersten Schritte in Richtung Öffnung, die erfolgt sind, begrüßen wir. Wir hoffen allerdings, dass dies erst der Beginn von dem ist, was wünschenswert ist.

Dieser Bericht orientiert sich klar an Zielen und Prioritäten hinsichtlich der Beziehungen zu diesen fünf Ländern. Es geht darum, dass wir länderspezifische und regionale Ansätze zusammenbringen. Es geht um Demokratie und um Rechtsstaatlichkeit, ohne dass wir die Menschenrechte übersehen wollen. Wir wollen klare benchmarks, die Indikatoren und Ziele definieren, damit unsere Partner wissen, womit sie es zu tun haben. Ich wünsche mir auch, dass die Kommission und der Rat sich weiterhin in aller Deutlichkeit beispielsweise für die Freilassung von politischen Gefangenen und auch für die Unabhängigkeit der Medien einsetzen. Und ich hoffe, dass die Regierungen sich durch diesen Bericht ermutigt fühlen, in Sachen Menschenrechte die notwendigen Maßnahmen zu ergreifen und vor allem die Freilassung von allen Menschenrechtsaktivisten ohne jedes Wenn und Aber zum schnellstmöglichen Zeitpunkt zu veranlassen.

Uns ist klar: Wir werden nur dann dauerhafte Stabilität in der Region gewinnen, wenn damit der Ausbau der Zivilgesellschaft einhergeht. Ohne aktive Zivilgesellschaften in Rechtsstaaten wird es auf Dauer keine Stabilität geben. Wer Energiesicherheit für uns möchte, der darf die Demokratie nicht dagegen ausspielen.

 
  
MPphoto
 
 

  Benita Ferrero-Waldner, Mitglied der Kommission. − Frau Präsidentin, verehrte Damen und Herren Abgeordnete, sehr geehrter Herr Özdemir! Auch für uns ist Zentralasien eine Region wachsender Bedeutung, und ich stimme vollkommen mit Ihnen überein, dass es eine Brücke zwischen Europa und Asien ist, eine große strategische Bedeutung hat, ja auch ein Nachbar der Nachbarn ist, nämlich wenn ich den Kaukasus anspreche. Tatsächlich sind die zentralasiatischen Länder, wie Sie sagten, Mitglieder der OSZE und suchen damit auch eine enge Anbindung an Europa. Es ist wichtig, dass wir das weiterhin unterstützen. Diesem Wunsch wollen wir entgegenkommen, und wir hatten mit der deutschen Präsidentschaft eine wirklich gute Zusammenarbeit. Wir als Kommission haben Vorschläge unterbreitet, die dann auch von allen angenommen wurden. Damit haben wir eine neue und sehr wichtige Zentralasienstrategie.

Ich freue mich, dass das Europäische Parlament und Sie selbst, Herr Özdemir, mit diesem fundierten Bericht genau diese Frage aufgegriffen haben. Denn es ist sehr wichtig, in der Umsetzung dieser Strategie in der Zukunft voranzugehen.

Wir müssen natürlich auch immer wieder bedenken, dass die Europäische Union zwar bereits seit der Unabhängigkeit dieser Länder aktiv dort tätig ist, aber wir jetzt sozusagen einen neuen Schwung haben, und uns verstärkt diesen Ländern zuwenden. Ich begrüße daher auch besonders die klare Aussage in dem Bericht, dass das Europäische Parlament die Ratifizierung der Partnerschafts- und Kooperationsabkommen vor allem mit Tadschikistan voranbringen wird. Ich hoffe, dass das im Falle Turkmenistan ebenfalls geschehen kann, da gerade bei Turkmenistan ein erweiterter vertraglicher Rahmen auch eine intensivere Unterstützung der Rahmenbedingungen und der Reformen ermöglichen würde.

Wie Sie wissen, leisten wir bereits seit vielen Jahren bilaterale technische Hilfe im Rahmen des Reformprozesses und auch humanitäre Hilfe. Also wir beginnen nicht bei Null. Aber es besteht ein enormes Potenzial, um unsere Beziehungen weiter auszubauen. Daher haben wir in der neuen Strategie ganz konkret dargelegt, welche Ziele wir mit dem verstärkten Engagement erreichen wollen: tatsächliche Förderung von Reformen im Bereich der Menschenrechte, Demokratie, Unterstützung der wirtschaftlichen Entwicklung, Investitionsförderung, Schutz der Umwelt, Gewährleistung der ökologischen Nachhaltigkeit, Ausbau der Energie- und Verkehrsverbindungen, aber auch Bewältigung gemeinsamer Herausforderungen wie jener des Drogenhandels.

Die Strategie wird auch von der regionalen Hilfsstrategie der Europäischen Gemeinschaft für Zentralasien flankiert. Das unterstützt unsere politischen Ziele und leistet auch wichtige Beiträge zur Erreichung der Millenniums-Entwicklungsziele, vor allem in den Bereichen Armutsminderung und Gesundheit.

Es erscheint mir ganz besonders wichtig, in einigen besonderen Fragen wie den Menschenrechten, aber auch Bildung, Rechtsstaatlichkeit, in wichtigen regionalen Projekten in West- und Zentralasien, in der Frage der Wasserwirtschaft, der Ausweitung des Mandats der EIB voranzugehen. Sie haben mit Recht auf den energiepolitischen Dialog hingewiesen und auch darauf, dass eine Vereinbarung zur Zusammenarbeit im Energiebereich mit Turkmenistan geschlossen werden sollte. Tatsächlich haben hier sowohl Kasachstan als auch Turkmenistan natürlich eine besondere Bedeutung für uns.

Ich darf vielleicht in diesem Zusammenhang kurz erwähnen, dass im Frühjahr das Europahaus in der turkmenischen Hauptstadt Aschgabat eröffnet wird, was die Visibilität unserer Maßnahmen dort erheblich verbessern wird. Ich hoffe, das selber durchführen zu können. Schließlich laufen auch die Vorbereitungen für die Eröffnung einer Delegation in Usbekistan und für die Aufwertung der Delegationen in Tadschikistan und Kirgistan nach Plan.

Abschließend noch eine kurze aktuelle Information zur derzeitigen Energie- und Lebensmittelkrise in Tadschikistan. Mein Kollege Louis Michel ist gerade dabei, den Vorschlag von ECHO zu prüfen, eine Reihe von dringlichen Hilfsmaßnahmen im Umfang von 750 000 Euro vorzubereiten, und ich hoffe, dass dieser Vorschlag auch in Kürze genehmigt werden kann.

Ich hätte sicher noch sehr viel mehr zu sagen, aber auch meine Redezeit ist begrenzt.

 
  
MPphoto
 
 

  Josep Borrell Fontelles, Ponente de opinión de la Comisión de Desarrollo. − Señora Presidenta, como ha dicho el ponente, esta región necesita una estrategia coherente por parte de Europa. Esta coherencia requiere respetar el consenso europeo sobre desarrollo y, en particular, el uso que se haga del instrumento de financiación de la cooperación al desarrollo, dedicado fundamentalmente a erradicar la pobreza y a conseguir los Objetivos del Milenio.

Sin embargo, es muy poco probable que esa región consiga alcanzar esos objetivos y es evidente que la pobreza sigue siendo uno de los más importantes problemas de esos países, salvo los que tengan petróleo.

Sin embargo, esta estrategia no menciona la erradicación de la pobreza ni la inclusión social entre sus prioridades esenciales, como tampoco pone especial énfasis en los temas de salud pública ni en los temas de la eliminación de la discriminación de género.

La Comisión de Desarrollo pide que esos objetivos se pongan bien de manifiesto en toda estrategia que quiera ser coherente con respecto a esos países y también con respecto a los otros instrumentos de política de la Unión Europea.

Sí acogemos con satisfacción que se mencionen los problemas de educación y, en particular, de la educación primaria, como un ámbito de cooperación. Y falta hace, porque es con relación a ese objetivo, la educación, donde más lejos están esos países de conseguir los Objetivos del Milenio.

También nos congratulamos de la referencia que se hace a los convenios de la OIT sobre el concepto del trabajo digno y subrayamos que estos criterios deben desempeñar un papel integral en la cooperación económica, en las inversiones y en las relaciones comerciales, en particular, en la lucha contra el trabajo infantil, que sigue siendo un problema gravísimo de esos países, en particular en Tayikistán y Uzbekistán.

 
  
MPphoto
 
 

  Alojz Peterle, v imenu skupine PPE-DE. – Poročevalcu Özdemirju čestitam k dobro opravljenemu delu in se mu zahvaljujem za sodelovanje pri tem poročilu, ki izraža jasno politično voljo po več strateškega sodelovanja Evropske zveze z državami srednje Azije, katerih demokratični in gospodarski napredek je pomemben za globalno stabilnost.

Poročilo realistično in naklonjeno pozdravlja napredek, ki so ga države te regije očitno dosegle na različnih področjih, hkrati pa je konstruktivno kritično do političnih primanjkljajev, zlasti na področju človekovih pravic, demokracije, pravne države, varstva okolja in zdravja.

Poročilo je bilo pripravljeno z zavestjo o različnosti držav srednje Azije hkrati pa s prepričanjem, da je v obojestranskem interesu poglobiti sodelovanje, ne samo na energetskem ampak na širšem političnem, varnostnem in na drugih področjih. Želja po novi dinamiki odnosov se kaže tudi v predlogu, da bi napredek v sodelovanju merili na dve leti in da bi Evropska komisija čim prej poskrbela za ustanovitev delegacij v vseh državah srednje Azije.

Države srednje Azije in vse članice Evropske zveze so kot sodelujoče v OVSE zavezane istim vrednotam in načelom. Kazahstan si je s predsedovanjem OVSE leta 2010 pridobil veliko zaupanje in bo prvi od držav srednje Azije prevzel tako pomembno odgovornost. Želim si, da bi tudi to dejstvo prispevalo k nadaljnjemu demokratičnemu in vsestranskemu napredku Kazahstana in vseh držav regije ter njihovi tesnejši povezavi z Evropsko zvezo.

Gospe in gospodje, vesel sem, da tako Evropska komisija kot Svet in Parlament govorijo glede srednje Azije skupen jezik. Čas je, da dvignemo odnose in sodelovanje med Evropsko zvezo in državami srednje Azije na višjo raven na podlagi jasne in zavezujoče strategije.

 
  
MPphoto
 
 

  Katrin Saks, fraktsiooni PSE nimel. – Austatud president, austatud volinik. Kahjuks avastas Euroopa Liit Kesk-Aasia enda jaoks suhteliselt hilja ja ma pole päris kindel, kas me tänagi täpselt mõistame selle piirkonna majanduslikku ja ka julgeolekupoliitilist tähtsust. Pilk siia saali näitab, et see pole just kõige populaarsem koht. Aga igatahes on nii läinud aastal Saksamaa eesistumise ajal vastu võetud Kesk-Aasia strateegia kui ka käesolev Euroopa Parlamendi raport tubli samm edasi. Õnnitlen raportööri ja tänan väga meeldiva ja konstruktiivse koostöö eest.

Peamised Kesk-Aasiat puudutavad teemad on selles raportis kajastatud, sealhulgas julgeolekuküsimused, võitlus terrorismiga, energeetika, võitlus vaesusega, narkotransiit, inimkaubandus, keskkonnaprobleemid, aga ka suhete arendamine Euroopa Liiduga, piirkondlik koostöö ja globaliseerumise väljakutsed. Tähtsad on nii ühest küljest regionaalne lähenemine, aga teisest küljest ka arvestamine iga maa spetsiifikaga, sest kuigi on tegu ühe piirkonnaga, maad üksteisest siiski üsna olulisel määral erinevad.

Kõige olulisem selle raporti puhul on hea tasakaal majanduslike aspektide ja inimõiguste käsitlemisel. Kuna tegemist on ressursirikaste riikidega, siis on oht, et meie suhetes võivad hakata domineerima huvid väärtuste üle. Asja teeb keerulisemaks ka see, et Kesk-Aasias pole varasemat demokraatiakogemust ja seega on rahvusvaheliste standardite rakendamisega seal palju probleeme.

Ja situatsiooni omakorda veel muudavad keerulisemaks nii traditsioonilised klannipõlised suhted kui ka jätkuvalt nõukogude aja pärand. Ja nii võib tunduda, et me kasutame küll ühtesid ja samu sõnu, näiteks inimõigused, sõnavabadus, meediavabadus, aga me täidame selle üsna erineva sisuga. Niisiis pole see lihtne koostöö, aga me peame ära kasutama selle huvi, mis Kesk-Aasia riikides on Euroopa Liidu vastu. Aga me pole nende ainuke päästerõngas. Venemaa on viimastel aastatel väga jõuliselt seal oma suhteid taasarendanud, samuti Aasia riigid.

Samas on Euroopa Liidul paremad võimalused suhete arendamiseks kui kunagi varem, kasutades ära neid sidemeid ja kogemusi, mis on näiteks nüüd Euroopa Liitu kuuluvatel Baltimaadel ja ka teistel uusliikmetel varasemalt Kesk-Aasia riikidega. Lõpetuseks: on väga oluline suurendada kohalolekut piirkonnas, aga sellest ka volinik rääkis, ja et Kesk-Aasias on tegemist riikidega, kus enamus elanikkonnast on noored inimesed, erinevalt Euroopa Liidust, siis peaks olema meie projektid eelkõige suunatud just nendele.

 
  
MPphoto
 
 

  Samuli Pohjamo, ALDE-ryhmän puolesta. – Arvoisa puhemies, arvoisa komission jäsen, haluan aluksi kiittää esittelijää Cem Özdemiriä onnistuneen mietinnön tekemisestä. Hän on tehnyt paljon työtä asiassa ja nostanut esille oleelliset seikat EU:n ja Keski-Aasian strategiasta.

Mietinnöstä käy ilmi EU:n kaksijakoinen suhtautuminen Keski-Aasiaan. Unioni haluaa lisätä maakaasun ja öljyn tuontia alueelta ja monipuolistaa kuljetusreittejä. Samalla halutaan parantaa ihmisoikeustilannetta, edistää demokratiaa, tasa-arvoa ja uudistaa hallintoa ja oikeuslaitosta. Hyvän tasapainon löytäminen näille tavoitteille on haastava tehtävä. EU:n on tehostettava Keski-Aasian strategian täytäntöönpanoa ja nopeutettava hankkeiden toteuttamista ja syvennettävä maakohtaista ja alueellista lähestymistapaa.

Haluan korostaa vuoropuhelun ja yhteistyön merkitystä EU:n ja Keski-Aasian maiden välillä. Samalla unionin on tuettava myös Keski-Aasian maiden välistä kanssakäymistä sekä annettava teknistä apua mm. ihmis- ja huumekaupan vastaiseen toimintaan. EU:n tuki terveydenhuollon, sosiaalialan ja koulutuksen uudistuksiin ja yhteistyö tieteen alalla lisää kansalaisyhteiskunnan kontakteja ja vahvistaa eurooppalaisia arvoja, demokratiaa, oikeusvaltiota ja ihmisoikeuksia. Tämä parantaa myös yhteistyön edellytyksiä energiapolitiikassa.

Haluan myös painottaa erityisesti EU:n perus- ja jatkokoulutukseen antamaa tukea, mikä tarjoaa entistä paremmat edellytykset opiskeluun EU:ssa ja harjoittaa vaihtoa EU:n yliopistojen opiskelijoiden kanssa. EU:n on myös tuettava ja kannustettava Keski-Aasian maita tehostamaan toimiaan ympäristönsuojelussa ja pyrkimyksessä kestävään veden- ja muiden luonnonvarojen käyttöön.

 
  
MPphoto
 
 

  Adam Bielan, w imieniu grupy UEN. – Pani Przewodnicząca! Ja również przyłączam się do podziękowań dla pana posła Özdemira za przygotowanie tego bardzo dobrego sprawozdania.

Pani Komisarz! Nie ulega wątpliwości, że jednym z największych wyzwań stojących przed Unią Europejską w XXI wieku jest kwestia bezpieczeństwa energetycznego. To bezpieczeństwo możemy osiągnąć tylko poprzez dywersyfikację dostaw surowców energetycznych, tak żeby uniezależnić państwa członkowskie Unii Europejskiej od spółek kontrolowanych przez rosyjskie służby specjalne.

Głównym źródłem tej dywersyfikacji mogłyby być państwa Azji Środkowej. Wydawałoby się, że w tej sprawie jest interes obustronny – z jednej strony państwa Unii Europejskiej, które chcą są sobie zapewnić inne źródła dostaw energii – z drugiej strony państwa Azji Środkowej, które chciałyby drożej sprzedawać swoje surowce.

Tymczasem tak jak nie było przedłużenia ropociągu Odessa-Brody do polskiego portu Gdańsk, tak nie ma, a rurociąg Nabucco, jedyny rurociąg, który mógłby transportować gaz niezależnie od Rosji do państw Unii Europejskiej, jest dzisiaj znacznie mniej realny ze względu na zeszłoroczne porozumienia Turkmenistanu i Kazachstanu z Rosją dotyczące budowy gazociągu wzdłuż wybrzeża Morza Kaspijskiego, ze względu na ostatnie porozumienia Rosji z Bułgarią i prywatyzację serbskiego przemysłu naftowego.

Wnioski są takie, że ze względu na brak solidarności w ramach Unii Europejskiej i ze względu na nieskuteczność dyplomacji Unii Europejskiej nasze kraje dają się wypychać z tego ważnego regionu świata Rosji i Chinom. Dlatego chciałbym zapytać Panią Komisarz, jakie konkretne kroki zamierza podjąć Komisja Europejska na rzecz realizacji takich projektów jak Odessa-Brody-Gdańsk i Nabucco.

 
  
MPphoto
 
 

  Jiří Maštálka, za skupinu GUE/NGL. – Kolegyně a kolegové, já bych především chtěl poděkovat zpravodaji za to, že dal do návrhu tolik času a tolik práce. Po tomto pozitivním konstatování bohužel musím říci, že návrh, který je nám předkládaný, je nesmírně upovídaný a málo přehledný a je v něm mnoho opakovaných motivů. Komu má vlastně tento text být určen?

Obávám se, že obyvatelé dotčených zemí, o kterých se zmiňujeme, budou mít z takového textu rozpaky. Diplomaté dotčených zemí jenom migrénu, neboť budou jen těžko hledat cesty, jak kritice, která je obsažena ve zprávě, mohou vyhovět. Myslím si, že by bylo vhodné napříště oddělit usnesení a důvodovou zprávu. Dovolte mi, abych uvedl příklad Kazachstánu, který je zmiňován. Na konci roku 2006 a myslím, že byla přítomna i paní komisařka, jsme se zúčastnili přijetí prezidenta Kazachstánu Nursultana Nazarbajeva v Bruselu. Zněla slova ocenění a chvály a když čtu návrh zprávy, mám pocit, že mnozí z nás potlesk a slova ovací nemysleli upřímně a vážně. Je snad mírou naší objektivity průtok plynu a ropy? Nevíme, že Kazachstán skutečně realizuje program, který se jmenuje „Pass to Europe“ a který je reflexí upřímného přání této republiky přibližovat se v potřebných oblastech k Evropské unii? Troufám si říci, že v předložené zprávě nenajdeme ani upřímnou odpověď na otázku Kazachů, zda Kazachstán je geograficky a nejen geograficky součástí Evropy. Za nevhodný považuji i tradiční paternalistický tón, s nímž se Evropská unie blahosklonně obrací ke svým nevzdělaným chudým příbuzným.

V textu jsou zcela nedostatečně rozlišeny jednotlivé země regionu, a to ať již se jedná o lidská práva, tak i o ekonomický a sociální rozvoj. Požadavek zařadit mezi země Střední Asie i Mongolsko se jeví jako pochopitelný jen jako snaha zahrnout pod jednu střechu státy, jimž autoři přisuzují obdobný geopolitický význam. Pravděpodobně jako potenciálním nástupištím proti Rusku a Číně. Některé formulace navrženého usnesení vyvolávají otazníky. Co znamená bod R „řada různých zemí měla ve více či méně vzdálené minulosti v tomto regionu své oprávněné zájmy“? To dnes podporujeme bývalé koloniální ambice některých evropských mocností, nebo projevujeme starost o zájmy vybraných ropných společností? Není mi jasná ani formulace, proč text návrhu označuje, že Rusko a Čína se nezdravě snaží posílit sféru vlivu pomocí Šanghajské organizace.

V souhrnu bych chtěl říci, že dobrý úmysl zlepšit vztahy Evropské unie se státy Střední Asie a snaha napomoci tamnímu demokratickému a sociálně ekonomickému rozvoji byly při přípravě návrhu usnesení utopeny ve velice problematických zájmech ambiciózních skupin. Výsledný text je s ohledem na skutečné cíle a potřeby Evropské unie pro mě nepřijatelný.

 
  
MPphoto
 
 

  Bastiaan Belder, namens de IND/DEM-Fractie. – Mevrouw de Voorzitter, collega Özdemir benadrukt in zijn verslag terecht dat Centraal-Azië een belangrijke strategische betekenis heeft voor de Unie. Eveneens stelt hij dat overeenkomsten met derde landen gepaard moeten gaan met duidelijke betrokkenheid ten aanzien van de mensenrechtensituatie in het partnerland. In de dialoog dienen de zaken dan ook bij hun naam te worden genoemd.

Turkmenistan is een van de Centraal-Aziatische landen die de rapporteur opvoert. De godsdienstvrijheid in dit land wordt met voeten getreden. Religie staat onder volledige controle van de staat. 'Ruhnama' - de staatsreligie en cultus rond voormalig president Nijazov - is nog altijd de maatstaf. Niet-geregistreerde religieuze groepen hebben het dientengevolge zeer moeilijk. Deze gelovigen vallen tussen wal en schip. Door intimidatie van overheidswege wordt hun vrijheid op religieus vlak ingeperkt en ondervinden zij problemen op het gebied van vrij verkeer van personen en bezit van onroerend goed. De situatie van de Russische evangelisten, Kalatajevski en Potolov, waarover ik afgelopen najaar vragen stelde aan de Commissie, is slechts een voorbeeld van deze dagelijkse schrijnende praktijk.

Ik wil daarom nogmaals mijn ingediende amendementen, nrs. 12 en 13, onder uw welwillende aandacht brengen. Turkmenistan is een land dat van belang is voor de energiediversificatie van de Europese Unie, dat staat buiten kijf. Maar het verdient ook de aandacht als het gaat om de positie van genoemde religieuze groepen en andere minderheden. Dat geldt overigens evenzeer voor de andere Centraal-Aziatische partners. Ik reken op uw steun.

 
  
MPphoto
 
 

  Charles Tannock (PPE-DE). – Madam President, a partnership between the EU and Central Asia is long overdue, and I congratulate Mr Özdemir on his report. This vast and strategically vital region is being pulled three ways: by China, by Russia and by Europe. It is essential that we do all we can to ensure that central Asia’s rational choice is partnership with the European Union.

Turkmenistan’s gradual emergence from isolation provides the EU with a crucial window of opportunity. Ensuring regular, reliable supplies of ample Turkmen hydrocarbon resources will diminish Europe’s current overdependence on Russia. This will require a new trans-Caspian pipeline to link up with the Nabucco project.

Uzbekistan, which was rightfully ostracised following the Andijan massacre, has begun to engage in dialogue on human rights with the EU. This is a considerable step forward. Clearly there is much progress still to be made before Uzbekistan can be considered a properly democratic country. However, Uzbekistan is a vital ally in the war on international terrorism, especially with regard to Afghanistan.

For the EU, Kazakhstan should be considered the jewel in the crown of central Asia. The country’s vast oil, gas and mineral resources, including uranium, are an obvious attraction. Although Kazakhstan is not a western liberal democracy in our tradition, it is making considerable progress as a multi-religious, secular, Muslim-majority country. Given the fact that only 17 years ago it was a republic of the Soviet Union, Kazakhstan’s presidency of the OSCE in 2010 will further consolidate the momentum towards greater political freedom and human rights in that country.

As rapporteur of the eastern dimension of the ENP, I once suggested that Kazakhstan might one day become a member of the ENP. I believe that something rather like this arrangement, one day, will come to pass.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Marinus Wiersma (PSE). – Mevrouw de Voorzitter, ook mijn complimenten aan de rapporteur, Cem Özdemir. Het is jammer dat waarschijnlijk het overgrote deel van de bevolking in Centraal-Azië al lang geleden in slaap is gevallen.

De Europese Unie heeft Centraal-Azië lang verwaarloosd. De strategie die nu is ontwikkeld, is een welkome invulling van deze lacune. Zoals gezegd door vele collega's, heeft de Unie grote belangen in de regio. We kiezen een realistische strategie die de verschillende facetten van onze relatie met Centraal-Azië en de ontwikkelingen daar in samenhang ziet. Zoals onze EU-vertegenwoordiger, Pierre Morel, bij talloze gelegenheden heeft gezegd, het ontwikkelen van een energiedialoog is überhaupt niet mogelijk zonder onze hulp bij het opbouwen van functionerende staten. En bij functionerende staten hoort ook een democratische ontwikkeling. Het succes van de strategie die nu is ontwikkeld, is niet gegarandeerd. Dat zal in grote mate afhangen van de implementatie ervan. We kijken vooral uit naar de concrete invulling ook van de kant van de Europese Commissie. Natuurlijk mag daarbij de mensenrechtensituatie niet uit het oog worden verloren.

Wat betreft Oezbekistan, ik blijf erbij dat we ten opzichte van dit land streng en strak moeten blijven opereren zolang we geen duidelijke signalen krijgen van het regime daar dat ze werkelijk bereid zijn tot democratische stappen vooruit.

Kazachstan, een belangrijk punt. Ik ben met iedereen eens dat dat een centraal land is in de regio. Ik ben het niet eens met collega Tannock dat dat land maar in het EMP zou moeten worden opgenomen, maar we moeten wel nagaan hoe we de relatie met Kazachstan kunnen verbeteren. Ik ben er zelf geweest en was onder de indruk van de dynamiek in het land, niet alleen economisch, maar ook maatschappelijk. Ik ben blij dat er overeenstemming is bereikt over de vraag of dat land voorzitter kan worden van de OVSE. Ik ben ook blij dat bij die toezegging, bij dat besluit, een aantal voorwaarden aan dat land gesteld zijn. We kunnen de komende jaren kijken of die voorwaarden ook worden ingevuld.

Tenslotte nog één opmerking. We kunnen van alles doen in Centraal-Azië. Dat kan alleen maar als we ook kijken naar de rol van Rusland, maar ook China in de regio. Dus ook in ons beleid ten opzichte van Rusland en ten opzichte van China zullen we moeten nagaan hoe onze grotere belangstelling voor die regio ook een invulling kan krijgen. Toen ik daar was, met name in Kazachstan, heb ik ervaren dat voor hen niet alleen China en Rusland belangrijke partners zijn maar dat ze ook kijken naar een verdere relatie met de Europese Unie. We kunnen daar heel goed op inspelen met de strategie die nu ontwikkeld is.

 
  
MPphoto
 
 

  Ona Juknevičienė (ALDE). – Madam President, I wish to begin by congratulating Mr Özdemir for preparing this very comprehensive report.

As chairwoman of the Delegation for relations with the Central Asian countries, and in connection with this resolution, I would like to address a few issues which I consider important.

Firstly, Central Asia has an obvious growing importance for the European Union and the world as a whole, no doubt owing to its rich energy resources. We have many shared interests in promoting security and tackling threats such as terrorism and drug-smuggling. I am glad that the European Union’s strategy for a new partnership with Central Asia addresses those matters very firmly, as does as this resolution.

This region occupies a crucial geostrategic position, particularly as it shares a border with Afghanistan, China and Russia. Therefore, we must clearly define our objectives and priorities, bearing in mind this context.

In 2010, Kazakhstan will become the presiding country of the OSCE, which is responsible for ensuring democracy and fundamental human rights. I am pleased for my colleagues, but I worry about the people of Kazakhstan, where the current elected Parliament does not include a single opposition member.

All the countries of Central Asia still have a long way to go on the road to economic and political reform and the building of democratic societies. The example of the former Soviet republics, including my country, Lithuania, shows that 17 years of independence is not long enough to fully achieve real change. However, we must deliver our overriding message, which is that Europe will not seek material benefits at the expense of human values.

 
  
MPphoto
 
 

  Wiesław Stefan Kuc (UEN). – Pani Przewodnicząca! Pani Komisarz! Odzyskanie niepodległości prawie dwadzieścia lat temu przez państwa Azji Środkowej, o których mówi w swoim sprawozdaniu poseł Özdemir, oznaczało dla nich po wielu latach niewoli i bycia częścią Związku Radzieckiego kompletną zmianę kulturową.

Oczywiście wykorzystały ją w podobny sposób. Trudno się niestety zmienić w tak krótkim czasie. Odrębność kulturowa, przywiązanie do tradycji umożliwiły przetrwanie tym narodom przez wieki. Powinniśmy i musimy to uszanować. Zmiany i nasze oczekiwania muszą następować powoli, aby ich nie zrazić do naszej kultury i oczekiwań.

Powiązania gospodarcze z Federacją Rosyjską pozostały i nadal są silne. Rosyjska kultura, nauka i gospodarka wywarły ogromny wpływ na rozwój tych samodzielnych obecnie państw. Jeżeli nie zbudujemy alternatywnych form powiązań z Unią Europejską, na pewno nie osiągniemy sukcesu, pomimo oczekiwań tych państw w stosunku do nas.

Trzeba zacząć od gospodarki: zastąpmy rurociągi rosyjskie naszymi, rosyjski sprzęt techniczny – naszym, język rosyjski – językiem angielskim, a wtedy osiągniemy systematyczne zmiany kulturowe.

 
  
MPphoto
 
 

  Gerard Batten (IND/DEM). – Madam President, this report expresses concern that the new Kyrgyz Constitution, voted on in a referendum in October 2007 without wide-ranging debate, could alter the balance of power. The Kyrgyz Constitution was amended in a controversial referendum in 1996, and in 2003 there was another referendum which approved further constitutional change.

The report goes on to deprecate, in the Central Asian republics, the ‘anxiety to maintain internal control’, which ‘is a given in regimes which show little interest in seeking popular consent on which to base their rule’.

Hang on a moment, who are we talking about here? Constitutional change that will ‘alter the balance of power’. ‘Anxiety to maintain internal control’, with ‘little interest in seeking popular consent’ on which to base the rule of a political elite. This sounds like an extract from a UK Independence Party report on the European Constitution – sorry, I mean the Lisbon Treaty.

I doubt that the five Central Asian republics are models of democracy and the rule of law, but at least when the politicians of Kyrgyzstan wanted to change the constitution, they had the decency to ask the people for their approval in a referendum.

That is something the European Union has had neither the decency nor the courage to do of the European people.

 
  
MPphoto
 
 

  Rihards Pīks (PPE-DE). – Paldies, priekšsēdētājas kundze! Cienījamā komisāres kundze! Vispirms es gribu teikt paldies ziņotājam, ēnu ziņotājam un viņu palīgiem, jo darbs ir ļoti apjomīgs, ar ļoti daudzām atsaucēm, dokumentu izpētēm, ar katras valsts atsevišķu analīzi. Un tomēr es gribu pievērst uzmanību dažām lietām, kas, manuprāt, pārāk maz ir atspoguļotas. Jā, es vēl gribu piebilst, ka ļoti patīkami bija dzirdēt no komisāres kundzes viņas nosauktās aktivitātes, kādas tuvākā laikā tiks šajās valstīs darītas. Un tomēr man liekas, ka ziņojumā un Eiropas Savienības attieksmē vispār pret šīm valstīm ir pārāk maz stratēģisku lēmumu un darbības, kurpretī man liekas, ka gan Krievija, gan Ķīna, Dienvidkoreja, Indija – viņas uz šo reģionu iedarbojas ļoti nozīmīgi. Un te es gribu vērst uzmanību, ko, man liekas, kolēģis A. Bielan jau minēja – 2007. gada 10. oktobrī sanāca Viļņā kopā vairāku valstu vadītāji, lai runātu par energopiegādes līniju cauruļvadu no Kaspijas jūras. Nedēļu pirms tam Putina kungs, kurš nemaz tik veikli nebrauc ārā uz citām valstīm, kopā ar Nazarbajevu aizbraucis uz Turkmenistānu un noslēdzis politisku līgumu, piedāvājot drusciņ augstāku cenu gāzei, ka visa gāze esošā no Turkmenistānas un Kazahstānas ies caur Krievijas cauruļvadiem. Tātad faktiski pasteidzās jau priekšā, teiksim, mūsu kolēģa lēmumam. Un tāpat, es domāju, zināma sakritība ir ar Andižānas notikumiem, ka pēc tam, pēc dažiem mēnešiem, Uzbekistānas prezidents bija spiests pieprasīt, lai amerikāņu bāze no turienes aiziet. Man liekas, ka šie aspekti arī būtu mums uzmanīgāk... Es vienkārši gribu vērst uzmanību, ka arī šie aspekti, stratēģiskie, mums ir daudz uzmanīgāk jāanalizē un jāņem vērā. Paldies!

 
  
MPphoto
 
 

  Józef Pinior (PSE). – Madam President, I would like to begin by congratulating Mr Özdemir on his excellent report on the EU strategy for Central Asia.

Central Asia is part of the road which has connected the great Euro-Asiatic civilisations since antiquity. In today’s global context, the ancient Silk Road can be taken as a symbol of the high political, cultural and trade potential of that region. Central Asia is the region where the European Union, China, India and Iran meet. There is no doubt that the countries of this region – Kazakhstan, the Kyrgyz Republic, Turkmenistan and Uzbekistan – will be one of the main areas of EU external activity in the coming years.

By the way, Central Asia is a region in which the EU and Turkey have a shared interest. Turkey’s cultural, linguistic and strategic influence in the region is one of the arguments for Turkish membership of the EU.

Let me make two points. Firstly, the EU should provide assistance in these countries in a perspective of human rights, democracy and education. There is a need for EU support for the development of civil society, liberal democratic change and the rule of law in these countries.

Secondly, I would like to stress the importance of partnership in the field of energy policy. Special attention should be given to projects connecting oil and gas fields and the distribution system in Central Asia to pipelines connecting with the European Union, including future projects such as Nabucco. Further strengthening cooperation between Central Asia and the Black Sea region in the fields of energy and transportation is essential for the accomplishment of the EU’s goals.

 
  
MPphoto
 
 

  Olle Schmidt (ALDE). – Fru talman, fru kommissionär! EU:s strategi för Centralasien är ett stort steg framåt. Att vi stärker vår gemensamma närvaro genom en särskild representant och planerna på att inrätta delegationer i Kirgizistan och Tadzjikistan ger oss bättre möjligheter att föra en intensiv dialog med de enskilda länderna och kommer att förändra hur vi kan arbeta i regionen.

Centralasien kommer att spela en ökande roll, inte minst vad som har sagts här vad gäller tillgången till energi som inte direkt eller indirekt kontrolleras av Ryssland. Regionen består av nya stater som behöver stöd i att utveckla och stärka sin demokrati, stöd i arbetet mot kriminalitet och i att stoppa den genomfart för droger till både Ryssland och EU som vissa länder i regionen utgör. Samtidigt är dessa länder givetvis viktiga partner i att bekämpa en global grogrund för terrorism.

EU har här en möjlighet att visa upp sin utrikespolitiska fördel, genom att använda alla verktyg av soft policy, både bistånd och handel. Dessutom kan EU hjälpa till med att bygga upp demokratiska institutioner och en fungerande rättsstat som respekterar mänskliga rättigheter och en yttrande- och pressfrihet värd namnet.

De centralasiatiska länderna har ett starkt intresse av att få till stånd en möjlighet att diversifiera sin export av olja och gas. Här måste vi från EU:s sida komma fram med fungerande och finansierade alternativ till ryska och kinesiska gasledningar. EU måste ta sitt ansvar för vår gemensamma energisäkerhet. Annars finns risken att alla gemensamma ansträngningar går i sank.

Fler ryskägda olje- och gasledningar från Centralasien är inte vad jag anser vara den självständighet inom energiområdet som vi inom EU bör eftersträva.

 
  
MPphoto
 
 

  Janusz Wojciechowski (UEN). – Pani Przewodnicząca! Z krajów Azji Środkowej znam bliżej Kazachstan. Jest to wielki kraj rozciągający się między Chinami, Syberią i Europą. Paradoksalnie do Azji Środkowej zaliczamy kraj, którego część terytorium geograficznie przynależy do Europy: 16 milionów ludzi i ponad 100 narodowości i religii, odległa od nas tradycja i historia, a jednak w polityce tego kraju i w aspiracjach jego obywateli widoczne jest silne dążenie do zbliżenia z Europą.

Pod względem kulturowym zresztą Kazachstan jest bardziej europejski niż azjatycki. To kraj borykający się z problemami, ale stabilny i realizujący demokratyczne reformy. Stabilność w tym regionie jest bardzo ważna dla bezpieczeństwa całego świata. Te procesy stabilizacji i zbliżenia z Europą powinniśmy wspierać w Kazachstanie i w innych krajach Azji Środkowej. Powinniśmy wspierać wszystko, co służy zbliżeniu krajów Azji Środkowej z Europą, tym bardziej, że kraje te mogą odegrać istotną rolę w zapewnieniu bezpieczeństwa energetycznego Europy.

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Alma Anastase (PPE-DE). – Doamnelor şi domnilor, în calitate de raportor pentru cooperarea regională la Marea Neagră, doresc să subliniez importanţa majoră a cooperării inter-regionale între Asia Centrală şi zona Mării Negre. Îi mulţumesc raportorului că a luat în considerare sugestiile mele pe această tematică şi sper ca atât Comisia, cât şi Consiliul să întreprindă eforturi susţinute pentru a le transpune în practică prin implementarea noii strategii pentru Asia Centrală.

Cooperarea dintre cele două regiuni şi consolidarea acesteia reprezintă un obiectiv atât pentru Uniunea Europeană, cât şi pentru ţările din Asia Centrală şi din zona Mării Negre. Acesta se manifestă în modul cel mai explicit în domeniul energiei şi transportului, Asia Centrală reprezentând o sursă importantă de resursă energetică pentru Uniunea Europeană. Salut, în consecinţă, faptul că raportul se focalizează pe două idei-cheie în această direcţie.

În primul rând, este necesară dezvoltarea rutelor de transport şi infrastructura energetică ce conectează sursele din Asia Centrală cu zona Mării Negre şi, în final, Uniunea Europeană ca element important de asigurare a securităţii şi diversificării energetice în Uniunea Europeană. Insist, în acest sens, asupra importanţei cruciale a proiectului Nabucco şi mă alătur raportului în apelul său de a acorda o atenţie sporită dezvoltării cu succes a acestuia.

În al doilea rând, o politică solidă în domeniul energiei presupune şi crearea unei pieţe energetice transparente şi competitive. Este important ca Uniunea Europeană să încurajeze acţiunile în această direcţie, atât prin intensificarea dialogului cu ţările Asiei Centrale şi a regiunii Mării Negre, cât şi prin măsuri suplimentare, precum stimularea aderării la Organizaţia Mondială a Comerţului.

Aceste obiective trebuie să se integreze însă într-o strategie globală pentru Asia Centrală, axată pe stabilitate şi dezvoltare susţinută. Din aceste considerente, în paralel cu politica energetică, este foarte important de a promova reforma în toate cele cinci republici, iar drepturile omului şi buna guvernare, educaţia şi formarea continuă trebuie să constituie elemente esenţiale ale acestuia.

 
  
MPphoto
 
 

  Vural Öger (PSE). – Frau Präsidentin! Zunächst möchte ich Cem Özdemir zu seinem sehr gelungen Bericht beglückwünschen. Liebe Kolleginnen und Kollegen! Die Europäische Union hat sich mit zögerlichen Schritten in das Rennen um Zentralasien eingeschaltet und hat nach Russland, China und den USA ein spätes Interesse an dieser Region entwickelt. In Zentralasien wird die Europäische Union bisher nicht als Global Player wahrgenommen. Insbesondere um die Abhängigkeit von Russland in Energiefragen zu verringern, war eine EU-Strategie für Zentralasien längst überfällig. Sie wurde von der deutschen Ratspräsidentschaft initiiert. Es ist wichtig, dass es jetzt ein Follow-up gibt.

Leider wird immer wieder klar, dass es der Energieaußenpolitik der EU noch immer an einer gemeinsamen Stimme fehlt. Wir in Europa mussten vor allem auf Diversifizierung, gemeinsame Interessenvertretung und Solidarität bei Krisensituationen setzen. Doch die bilateralen Energievereinbarungen der EU-Mitgliedstaaten mit Dritten stellen ein geschlossenes Auftreten der Europäischen Union immer wieder in Frage. Eine gemeinsame Energieaußenpolitik ist aber im Interesse der Europäischen Union und ihrer Bürger.

Die für unsere Bürger extrem wichtige Energieversorgung darf allerdings nicht das einzige Motiv der Beziehungen der Europäischen Union mit dieser Region sein. Wir wollen nicht unilateral Profit aus einer Strategie für Zentralasien schlagen. Darin muss sich Europa von anderen Akteuren in der Region unterscheiden. Es kommt vielmehr auch darauf an, den Staaten Zentralasiens beim Aufbau von Rechtsstaatlichkeit und demokratischen Gesellschaftsformen sowie einer funktionierenden Wirtschaft zu helfen. Europa sollte damit in dieser Region stärker ins Bewusstsein der Bürger rücken. Das muss jedoch mit der gebotenen Behutsamkeit geschehen, weil die Ratschläge aus dem Westen dort allzu leicht als Bevormundung oder Eingriff missverstanden werden könnten.

Die Welt wächst auch außerhalb der EU zusammen, und wir sollten auf eine konstruktive Partnerschaft mit den zentralasiatischen Ländern setzen, eine Partnerschaft, die nicht den Anschein erweckt, als ginge es den Europäern um ihren eigenen Nutzen, eine Partnerschaft, die auf gegenseitigen Vorteilen beruht.

 
  
MPphoto
 
 

  Péter Olajos (PPE-DE). – Tisztelt elnök asszony, biztos asszony! Vámbéry Ármin, hazám szülötte, 150 évvel ezelőtt első európaiként adott hírt a világnak a zárt közép-ázsiai viszonyokról, az orosz hódítás előtti kulturális, államigazgatási és kereskedelmi állapotokról. Akkor itt már évszázadok óta volt e térség – mint a selyemút Európa és Ázsia között – szárazföldi köldökzsinór.

Hosszú orosz, szovjet uralmat követően Közép-Ázsia öt országa ismét betöltheti Európa és Ázsia között e köldökzsinór szerepét. Sok esetben sajnos már ma is az, hiszen az illegális ember- és kábítószer-kereskedelem jó része ma is ezeken az országokon keresztül érkezik Ázsiából Európába, miképpen a földgáz is.

Éppen ezért volt és van szüksége Európának egy stratégiára közép-ázsiai kapcsolatait építendő. Európa azonban nem akarhatja, hogy az együttműködés csak az onnan érkező veszélyek elhárításáról, valamint az energiához és a nyersanyagokhoz való hozzáférésről szóljon, vagy arról, hogy Európa hogyan próbálja demokráciára, emberi jogokra oktatni e térséget.

Valódi együttműködést kell kiépíteni a térséggel, ezért támogatom, hogy az Unió segítse elő a közép-ázsiai országok WTO-tagságát és integrációját a nemzetközi kereskedelembe. Európának minden lehetséges módon segítenie kell e térség gazdasági, szociális, politikai fejlődését és modernizációját. Ez azonban csak a kölcsönös bizalom alapján történhet.

Éppen ezért fontos az együttműködésben prioritást adni a környezetvédelemnek. A klímaváltozás, a krónikus vízhasználati problémák vagy a korábbi szennyezések kármentesítése mind olyan területek, amelyek nagyobb figyelmet érdemelnének. Ezzel párhuzamosan Európának szigorúan tartózkodnia kell minden olyan projekttől, amely környezetszennyező, amely az ott lakók életét tönkreteszi.

Már felhívtam a Bizottság figyelmét az EBRD által is finanszírozott ciános technológiával működő aranybányászat negatív megítélésére a kirgiz és az üzbég civil szervezetek részéről. Európa nem támogathat ilyen technológiát semmi pénzért sem Európában, sem Európán kívül. Köszönöm szépen.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Jeggle (PPE-DE). – Frau Präsidentin, Frau Kommissarin, meine sehr geehrten Kolleginnen und Kollegen! Auch mein Dank gilt zu allererst dem Berichterstatter Cem Özdemir und allen Schattenberichterstattern, die für diesen Bericht gearbeitet haben. Wir gehen mit dieser Zentralasienstrategie und dieser ersten breiten Debatte im Europäischen Parlament aktiv richtige Schritte, um den Dialog und alle Herausforderungen, die Sie, Frau Kommissarin, angesprochen haben, die noch vor uns liegen, künftig voranzubringen. Diese Strategie wird aber ein langer Weg in vielen kleinen Schritten sein. Es ist zu begrüßen, dass die Zusammenarbeit intensiviert wird. Nicht als Einbahnstraße, sondern im vertrauensvollen Austausch.

Die heutige Debatte zeigt uns, dass wir einen breiten Spagat zu leisten haben, wenn wir von Zentralasien reden. Die verschiedenen Länder Zentralasiens haben sehr unterschiedliche Gesichter. Wir haben sehr unterschiedliche Anforderungen. Wir wollen Energieimport – dabei wollen wir Sicherheit –, und wir wollen Export von Demokratie und von Menschenrechten. Wir wollen beides verbinden, und das ist nicht einfach. Ich bin seit 1999 Mitglied in der Delegation für die Beziehungen zu den zentralasiatischen Ländern; ich kenne die Länder. Ich habe von diesen Menschen gelernt und ich weiß, dass auch diese Menschen ein Gesicht haben, das sie nicht verlieren wollen. Da müssen wir sehr vorsichtig und auch manchmal konkret sein.

Ich möchte in diesem Zusammenhang zu Usbekistan kommen. Usbekistan macht gerade wichtige Schritte, die wir ausdrücklich begrüßen sollten. Zum 1. Januar wurde die Todesstrafe abgeschafft. Ich bedanke mich für den mündlichen Änderungsantrag, Herr Berichterstatter. Ebenso wurde das Habeas-Corpus-Prinzip eingeführt, also die richterliche Anordnung für eine Inhaftierung. Im Mai dieses Jahres werden wir den zweiten Menschenrechtsdialog zusammen mit der Kommission haben. Ich bin zuversichtlich, dass er zustande kommt. Auch das ist ein richtiger Schritt in Fortführung dessen, was wir begonnen haben.

Ich möchte hier sagen, dass ich die Änderungsanträge der UEN unterstützen werde, weil ich sie für richtig halte, weil ich sie für einen Schritt zum Dialog halte, und weil wir auf Dialog und Partnerschaft setzen müssen.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – Pani Przewodnicząca! Unia Europejska powinna bardziej zaangażować się w rozwój wydarzeń i wspieranie rozwoju gospodarczego i społecznego w Azji Środkowej. Obecnie nasze wpływy są znikome, a interesy robią tam przede wszystkim Moskwa, Pekin czy Waszyngton.

Aby odgrywać aktywną rolę musimy wypracować wizję współpracy gospodarczej i politycznej, włączyć się w różne projekty, inwestycje, programy, które wychodzą naprzeciw potrzebom Kazachstanu, Republiki Kirgijzskiej, Tadżykistanu, Turkmenistanu i Uzbekistanu. Jednocześnie należy zachęcić wszystkie te państwa do aktywniejszej współpracy wewnątrzregionalnej. Pamiętajmy jednak, że nie będzie to łatwe, bo jest to obszar różnorodny pod względem etnicznym, językowy, religijnym, politycznym i społecznym, pozostającym wciąż pod znacznym wpływem Rosji.

Priorytetowym interesem Unii powinno być pogłębienie współpracy z tym regionem w dziedzinach takich jak energia, handel, szkolnictwo, infrastruktura, kwestie bezpieczeństwa oraz integracji regionalnej. Powinno nam zależeć przede wszystkim na wspieraniu demokratyzacji, rozwoju szkolnictwa, likwidowania ubóstwa, co przyczyni się do zwiększenia bezpieczeństwa i stabilności społecznej i gospodarczej w tym strategicznym rejonie świata, wpływając na efektywność naszej współpracy.