Zuzana Roithová (PPE-DE) . – (CS) Fru talman! I gårdagens debatt om EG-märkning uppmärksammade jag återigen kommissionen på att registrering av EG-märkningen ännu inte har inletts, trots att det nu har varit inskrivet i EU-lagstiftningen i 16 år och trots att jag tog upp det i en parlamentsfråga för tre månader sedan.
Jag välkomnar gårdagens löfte från kommissionsledamoten med ansvar för näringsliv om att påskynda ärendet, men jag är inte säker på om han är medveten om vikten av att märkningen registreras på utländska marknader. Tills detta sker kommer det att vara omöjligt att begära skadestånd om tillverkare och importörer missbrukar EU-märkningen, som symboliserar att en produkt är säker, för att skaffa sig otillåtna fördelar och lura kunder både i Europa och utomlands. Det skulle säkerligen bidra till att befria marknaden från illojal konkurrens.
Gyula Hegyi (PSE) . – (HU) Tack så mycket. Det var en chockerande upplevelse att komma in på Gazaremsan och möta de dagliga konsekvenserna av ockupationen och blockaden. 80 procent av befolkningen är arbetslös, israelerna stänger av elektriciteten och vattnet emellanåt, många människor äter bara en gång om dagen och den stora merparten av befolkningen har inte kunnat lämna ett område som är mindre än Budapest på åratal. Som en israelisk professor sade är Gaza ett fängelse och dess invånare är fångar av vilka det är svårt att förvänta sig ett rationellt beteende.
Samtidigt leder det också till bitterhet att vissa palestinska grupper använder raketer från territorierna på Gaza för att hota oskyldiga israeliska civila personers liv. Krisen sträcker sig alltför långt tillbaka för att den ska kunna lösas på traditionellt sätt. Vid det här laget har båda sidor blivit fångar för sina egna extremister och kan inte göra några verkliga eftergifter på grund av dem.
Det internationella samfundet, och framför allt Europeiska unionen, måste tvinga Israel och palestinierna att nå en vänskaplig lösning. Jag röstade för rekommendationen med förhoppningen att medlemsstaterna ska vidta mer beslutsamma åtgärder.
Zuzana Roithová (PPE-DE) . – (CS) Jag känner också mycket starkt för människorna på Gazaremsan, som har blivit gisslan i händerna på Hamas. Jag kan dock inte stödja dagens parlamentsresolution, eftersom artikeln med ett krav på förhandlingar mellan palestinska myndigheten och Hamas inte har tagits bort ur resolutionen. Vi vet alla att inga förhandlingar är möjliga med de terrorister som har ockuperat Gaza. En sådan vädjan är hycklande och syftar till att göra Hamas till palestinska myndighetens partner. Jag vill inte delta i att legitimera denna terrororganisation.
Jag är rädd att situationen snart kommer att kräva ett ingripande, vilket dock borde godkännas av FN. I det sammanhanget borde EU spela en mycket aktiv roll.
- Förenta nationernas sjunde råd för mänskliga rättigheter (RC-B6-0092/2008)
Koenraad Dillen (NI) . – (NL) Fru talman! Till skillnad från vad som påstås här i parlamentet spelar FN:s råd för mänskliga rättigheter inte en särskilt viktig roll för främjandet av de mänskliga rättigheterna i världen. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt? Endast 25 av dess 47 medlemsstater är fria demokratier, nio av dem är inte fria och tre av dem, Kina, Kuba och Saudiarabien, hör till de främsta människorättsförbrytarna i världen. Dessa länder bryter mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och försvarar sig själva och andra regimer mot all kritik. I vissa fall har rådet helt enkelt undergrävt övervakningen av de mänskliga rättigheterna. Rådet har fortfarande inte på något sätt fördömt världens nu största människorättskris i Darfur. Snarare än att jubla över en sådan skapelse vore det bättre om parlamentet införlivade detta i sin resolution.
Philip Claeys (NI) . – (NL) Fru talman! Jag vill inte endast instämma i vad min kollega Koenraad Dillen just sa, utan också påpeka att resolutionen förolämpar de religioner som rådet har godkänt. I denna resolution anges bokstavligen, och jag citerar, att människor ”i ansvarspositioner måste tala ut och att yttrandefriheten kan begränsas i frågor som rör folkhälsa och moral”. Denna resolution gäller naturligtvis förbudet mot all kritik av Islam. FN:s råd för mänskliga rättigheter går härigenom med rätta emot sina egna officiella mål, som är att skydda rätten till yttrandefrihet och därigenom själva skyddet av de mänskliga rättigheterna.
Carlo Fatuzzo (PPE-DE) . – (IT) Fru talman! Mina damer och herrar! Det är ett stort nöje för mig att tala för hela gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, såväl som för min egen del, i fråga om en ja-röst till den slutliga versionen av detta betänkande. I betänkandet tas upp att det finns många fler gamla än unga människor, eftersom både läkarvården och vår livsstil gör att vi alla lever längre i genomsnitt – tyvärr inte alla av oss, men i genomsnitt. Därför finns det många fler äldre människor, också på grund av de minskade födelsetalen, vilket är skälet till att vi i dokumentet kräver åtgärder för att främja födelsetalen.
Jag vill påpeka att Europeiska folkpartiet, tillsammans med UEN och andra grupper, begärde att punkt 24 skulle tas bort. Vi röstade för att den skulle tas bort, men tyvärr var merparten av parlamentet emot detta. Jag tror att jag nu förbrukat min talartid.
Philip Claeys (NI) . – (NL) Fru talman! Castexbetänkandets förtjänst är tveklöst att det i den påvisas de enorma demografiska utmaningar som Europa står inför. En hel del bra frågor, tankegångar och lösningar räknas onekligen upp. Det finns förvisso ett trängande behov av mer och bättre stöd för barn, äldre arbetstagare måste förvisso också få fortlöpande möjligheter på arbetsmarknaderna och det är förvisso viktigt att hälsovården omgående förbereder sig för att möta utmaningen med den allt äldre befolkningen.
Å andra sidan avviker parlamentet från den inslagna vägen när det betraktar immigration som ett instrument för att säkra Europas demografiska och ekonomiska framtid. Alldeles nyligen beskrev en av den brittiske premiärministerns viktigaste rådgivare, Lord Turner, axiomet att invandrare behövs för att kompensera för bristen på arbetstagare, och jag citerar, som ”ekonomiskt okunnigt och fullständigt inkorrekt”. Europa har redan en miljon arbetslösa invandrare, med alla de problem som är förknippade med detta. Allteftersom fler invandrare kommer hit kan de befintliga problemen bara förvärras.
Tunne Kelam (PPE-DE) . – (EN) Fru talman! När jag röstade om Guellecbetänkandet om sammanhållningspolitiken kunde jag inte stödja kompromissändringsförslag 4, där man kräver ”ökade finansiella resurser för sammanhållningspolitiken” i framtiden.
Att automatiskt öka EU-stödet är kanske inte det mest ansvarstagande tillvägagångssättet när vi har det praktiska problemet med att använda stödet på ett meningsfullt och effektivt sätt. Jag stöder i stället användandet av begreppet ”tillräckligt med finansiella resurser”.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) I EU med dess mängder av direktiv om detaljerade frågor som skulle hanteras bättre i medlemsstaterna, med tanke på deras specifika natur och utvecklingsnivå, är det oundvikligen intressant att se hur Europeiska kommissionen kommer att agera när det gäller kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning.
En av de slutsatser som kan dras är att varje generaldirektorat har sitt eget mycket annorlunda sätt att arbeta, men det är inte tydligt om medlemsstaterna också arbetar på olika sätt, även om erfarenheterna säger oss att de små och medelstora ländernas åtgärder generellt sett är strängare än EU-instansernas. Det är vad som har skett med stabilitetspakten.
I detta senaste betänkandet införs ett nytt inslag som Europaparlamentets utskott för framställningar välkomnar. I årsrapporten och i dess bilagor har Europeiska kommissionen för första gången infört redogörelser för den specifika och detaljerade hanteringen av överträdelser inom ramen för framställningar.
Bogusław Liberadzki (PSE) , skriftlig. − (PL) Monica Frassoni har utarbetat ett bra betänkande. Jag stöder förslaget om att förenkla gemenskapsrättens tillämpning och om införandet av paketmöten i det syftet. Jag stöder också seminarier om införlivandet av gemenskapens rättsakter.
Dessutom stöder jag idén med att förbättra effektiviteten hos gemenskapsrättens tillämpning genom ett närmare samarbete mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten. Dessa åtgärder kommer att bidra till att öka EU-politikens effektivitet i fråga om till exempel åtgärderna inom ramen för EU:s fonder och harmoniseringen av standarder för produkter på gemenskapsmarknaden.
Daniel Strož (GUE/NGL) , skriftlig. – (CS) Vad gäller betänkandet om kommissionens årsrapport om kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning, anser jag att en av de viktigaste punkterna är kommissionens avsikt att förbättra arbetsmetoderna vid rapporterade överträdelser av gemenskapsrätten i medlemsstaterna. Inom ramen för förslaget om den nya arbetsmetoden ska medborgarnas frågor och klagomål sändas direkt tillbaka till den berörda medlemsstaten. Liksom föredraganden Monica Frassoni med rätta påpekade omfattar denna nya arbetsmetod för kommissionen, med andra ord att sända tillbaka klagomålet, en möjlig risk för att kommissionen avsäger sig sitt grundläggande ansvar för gemenskapsrättens tillämpning.
I det sammanhanget vill jag också lyfta fram något annat som redan har kritiserats i Europaparlamentet: nämligen lobbygrupperna, som alltid lyckas få tillgång till kommissionens meddelanden till medlemsstaterna vid misstänkta fall av överträdelser av gemenskapsrätten, vilket medborgarna inte har. Ändå är det just medborgarnas framställningar som utgör en oersättlig informationskälla och uppmärksammar oss på överträdelser eller icke-tillämpning av gemenskapsrätten, och inte någon intressegrupp med egen agenda.
Andrzej Jan Szejna (PSE) , skriftlig. − (PL) Jag röstade för Monica Frassonis betänkande om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (2005).
Monica Frassoni har lagt fram ett mycket bra betänkande. I de enskilda punkterna i resolutionsförslaget krävs i synnerhet sammanhållning på området för EU-institutionernas, de nationella parlamentens och själva medborgarnas gemensamma insatser. De huvudsakliga punkterna rör idéer om bättre kontroll och förslag om att förenkla tillämpningen av gemenskapsrättens bestämmelser och förbättra dess effektivitet. Deras tillämpning är avgörande när det gäller att förbättra effektiviteten hos EU-politiken om till exempel åtgärderna inom ramen för EU-fonderna och harmoniseringen av standarderna för produkter och varor på gemenskapsmarknaden.
Vidare är uppmaningen till de nationella parlamenten i resolutionsförslaget mycket viktig. De nationella parlamenten uppmanas att gå längre än till att enbart formellt införliva gemenskapsrätten och att undvika fragmentering när gemenskapsrätten införlivas i den nationella lagstiftningen.
David Martin (PSE) , skriftlig. − (EN) Jag välkomnar André Bries förslag till förordning om ackreditering och marknadsövervakning av produkter inom Europeiska gemenskapen. Förslaget kommer att öka konsumentskyddet och produktsäkerheten. För att kunna garantera ett ökat skydd måste ackrediteringen och marknadsövervakningen utföras av ett offentligt organ. I betänkandet behandlas dessa punkter och jag röstade för dess rekommendationer.
Alessandro Battilocchio (PSE) , skriftlig. − (IT) Fru talman! Mina damer och herrar! Vid en tidpunkt då EU-marknaden tycks helt oförmögen att försvara sig mot dumpning från länder utanför Europa noterar jag med stor tillfredsställelse det första ”institutionella” steget mot ny lagstiftning på och harmonisering av EU-marknaden.
Europaparlamentet i Strasbourg har föreslagit ett nytt sätt att reglera produkter på gemenskapsmarknaden. Dessa produkter måste vara förenliga med de gällande reglerna och kommer efter en noggrann bedömning att kunna EG-märkas.
Utöver införandet av gemensamt ansvar för importörer och för utländska tillverkare för skador som orsakas på grund av icke-förenliga produkter, föreslås i betänkandet att ett komplext kontrollsystem ska utvecklas med påföljder som står i proportion till överträdelsens allvar och effektivt avskräcker från otillbörlig användning.
Konsumenterna och företagen kan därför se framtiden an med förnyad optimism. Avlägsnandet av hinder, vilket varit hörnstenen för EU:s frihandelspolitik sedan första början, och skapandet av ett företagarvänligt ekonomiskt klimat kommer att återspegla en hög skyddsnivå för såväl konsumenterna, genom iakttagandet av höga standarder för hälsa och produktsäkerhet, som för företagen, som äntligen kommer att gynnas av ett rigoröst kontrollsystem för att skydda produkter som tillverkas i Europa.
Därför röstar jag för betänkandet.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) I detta betänkande från Europaparlamentet införs vissa faktorer som kan vara positiva, även om de är något motsägelsefulla. Alla de som till exempel är delaktiga i att införa en produkt på marknaden ska ha samma ansvar, från tillverkare till importör, men det anges inte ordentligt hur detta skulle kunna fungera.
I betänkandet föreslås också att de nationella märkningarna ska kunna bevaras, vilka i enlighet med Europeiska kommissionen skulle tas bort, eftersom bara EG-märkningen skulle godkännas. Genom kompromissen ersätts hänvisningen till ”nationella märkningar” med ”andra märkningar”.
I betänkandet hävdas också att detta är en icke-bindande ram, men att alla som antar den måste följa den. Dessutom införs en hänvisning till små och medelstora företag med kravet att deras specifika behov ska beaktas.
Syftet med Europeiska kommissionens förslag, vilket inte ifrågasätts i betänkandet, är dock att förenkla den inre marknadens funktionssätt genom att avskaffa de bestående hindren, dock med undantag för vissa verksamhetssektorer, framför allt livsmedel, djurfoder, djurs hälsa och välmående, tobaksprodukter, veterinärmedicinska läkemedel, humanläkemedel, humanblod och mänskliga vävnader och celler, vilka redan omfattas av harmoniserad lagstiftning.
Bogusław Liberadzki (PSE) , skriftlig. − (PL) Christel Schaldemose påpekar med rätta att det aktuella beslutet, som syftar till att skapa ett mer omfattande och rigoröst system för gemenskapskontroll av saluföringen av produkter, kan ha en betydande inverkan på hur den internationella handeln genomförs. Detta måste analyseras för sig.
Jag håller med om att förslaget om att importörerna ska vara gemensamt ansvariga för skador som orsakas på grund av osäkra produkter och produkter som inte är förenliga med ackrediteringssystemet syftar till att öka effektiviteten hos systemet och skydda allmänintresset i gemenskapen. Det syftar också till att se till att medborgarnas grundläggande rätt att skyddas mot otillbörliga och osäkra metoder.
David Martin (PSE) , skriftlig. − (EN) Christel Schaldemoses betänkande, i vilket man kräver en gemensam ram för saluföringen av produkter, är ett betänkande som jag välkomnar och som jag har röstat för. Rekommendationerna i betänkandet kommer att komplettera EU:s arbete med att skydda konsumenterna. EG-märkningen brukar felaktigt tolkas som en säkerhetsmärkning, när den i själva verket helt enkelt är en symbol för produktens förenlighet med EU-lagstiftningen. Det är viktigt att vi ser till att märkningen inte missbrukas och att vi informerar konsumenterna om vad EG-märkningen garanterar.
Zita Pleštinská (PPE-DE) , skriftlig. − (SK) Som PPE-DE-gruppens föredragande för Christel Schaldemoses förslag till betänkande om en gemensam ram för saluföring av produkter vill jag framföra min tillfredsställelse över resultatet av omröstningen: den kompromiss som nåtts har redan gjort det möjligt att slutföra lagstiftningsprocessen vid första behandlingen.
Den överenskomna kompromissen omfattar överföringen av vissa av artiklarna om EG-märkning till André Bries betänkande om marknadsövervakning, så att de snabbare kan införas i praktiken. Vårt beslut att göra detta byggde på tydlig information som visade att produkter som tillverkas i utvecklingsländer och som felaktigt EG-märks, och som alltså bär EG-märkningen som anger att en produkt är förenlig med EU-lagstiftningen, allt oftare förekommer i EU:s databas över farliga konsumentprodukter (RAPEX).
Huruvida man litar på EG-märkningen kan inte enbart bero på EG-märkningen i sig, utan sammanhang. Det måste finnas en tillit till hela systemet för ackreditering, information och marknadsövervakning.
Jag ser inget skäl att införa ytterligare märkning av produkter, inte ens om det rör sig om kvalitetsmärkningar. Sådana nya märkningar skulle vara förvirrande för slutkonsumenten och extrakostnaden skulle dessutom återspeglas i varans pris. Därför inväntar jag med nyfikenhet resultatet av konsekvensbedömningen av användningen av de nationella märkningarna vid sidan av EG-märkningen som kommissionen ska utarbeta, enligt begäran från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Europeiska kommissionens argument för att lägga fram denna förordning är att ”’principen om ömsesidigt erkännande’ … hindras av flera problem” (med andra ord kan produkter som saluförs i en medlemsstat hindras från att saluföras i en annan). Kommissionen anser att risken för att nationella tekniska bestämmelser skapar otillbörliga hinder för den fria rörligheten för varor mellan medlemsstaterna bör minimeras. Den inför därför krav som myndigheterna måste uppfylla när de tillämpar en nationell teknisk bestämmelse och den ålägger dem bevisbördan. Med andra ord inför kommissionen villkor med det tydliga syftet att begränsa varje stats möjlighet att tillämpa sina egna bestämmelser.
I Europaparlamentets betänkande läggs faktiskt ytterligare hinder till i de åtgärder som varje stat kan vidta, till exempel anges följande: ”Syftet med förordningen är att stärka den inre marknadens funktion med fri och obehindrad konkurrens, genom att förbättra den fria rörligheten för produkter och samtidigt tillgodose ett fullgott konsumentskydd och hög produktsäkerhet.”
Medlemsstaterna kommer i praktiken att förbjudas att begränsa försäljningen av produkter på sitt territorium som tillverkas och saluförs i en annan medlemsstat, även om de inte är fullt förenliga med bestämmelserna i mottagarmedlemsstaten.
David Martin (PSE) , skriftlig. − (EN) Jag instämmer i rekommendationerna i Alexander Stubbs betänkande. Syftet med betänkandet är att förtydliga och definiera de nationella myndigheternas och de ekonomiska aktörernas roll vid tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande. Samtidigt som jag förespråkar en ökad effektivitet vid tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande får detta inte påverka den inre marknadens utgångspunkt i ytterligare harmonisering. Dessutom måste säkerhetsaspekterna ingå i principens tillämpning. Jag är övertygad om att man i betänkandet i tillräcklig utsträckning hanterar dessa frågor och röstade därför för det.
Jens Holm, Søren Bo Søndergaard och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi instämmer inte i principen om ömsesidigt erkännande som en garanti för långtgående konsumenträttigheter, sociala rättigheter eller miljörättigheter. Enligt principen kan produkten, om den godkänns någon annanstans i Europa, inte nekas tillträde till en annan medlemsstat om inte myndigheterna kan bevisa att tillämpningen av en nationell teknisk bestämmelse är motiverad. Kriterierna för undantag från principen har dock redan fastställts genom domar från EG-domstolen. Dessa gäller alla medlemsstater, oavsett om vi antar produktpaketet eller inte.
Dessutom stärks konsumenträttigheterna på EU-nivå genom produktpaketet. Vidare motsätter vi oss alla åtgärder i varupaketet som kan ge politiskt stöd till en framtida harmonisering av straffrätten på EU-nivå. Med beaktande av allt detta har vi beslutat att rösta för betänkandena.
Jörg Leichtfried (PSE) , skriftlig. − (DE) Jag är för paketet om den inre marknaden för varor, eftersom det är grundläggande att vi har en gemensam ram för saluföring av produkter utomlands. På en inre marknad som bygger på principerna med teknisk harmonisering av bestämmelserna om saluföring av produkter på den europeiska marknaden och på principen om ömsesidigt erkännande, kan vi inte ha en situation där saluföring av produkter som redan kan saluföras i en medlemsstat fördröjs avsevärt, eller i ett värsta scenario, faktiskt förhindras på grund av överdriven byråkrati i en annan medlemsstat.
Jag välkomnar därför betänkandena från våra kolleger, Christel Schaldemose och André Brie, som förespråkar minskad byråkrati och en gemensam rättslig ram för framtida sektorsbestämmelser så att så stor politiskt och tekniskt genomförbar samstämmighet som möjligt kan garanteras i framtiden. Slutligen vill jag dock påpeka att båda förslagen kräver ytterligare bearbetning så att de centrala definitionerna och särskilt räckvidden för den rättsliga ramen klargörs tydligt. Om dessa förslag i sig saknar tydlig terminologi kommer det att vara omöjligt att nå den önskade harmoniseringen.
Karin Scheele (PSE) , skriftlig. − (DE) Paketet om saluföring av produkter i Europa som vi ska rösta om i dag medför tveklöst förbättringar för konsumenterna. Problemen med importerade barnleksaker förra året visade att det finns ett tydligt behov av åtgärder på detta område och att det måste gå att hålla importörerna ansvariga för produktsäkerheten i högre grad.
Det som är viktigt är vad parlamentet har uppnått, nämligen att den nya strategin kommer att användas i mindre utsträckning och att dess tillämpning måste bedömas från fall till fall. Vi kan inte vara nöjda med hur EG-märkningen har hanterats hittills. EG-märkningen är förvisso inte en kvalitetsmärkning som betecknar att en produkt har tillverkats i Europa, vilket är hur märkningen tolkas av många konsumenter i dess nuvarande utformning, och den är därför mycket vilseledande.
Marianne Thyssen (PPE-DE) , skriftlig. – (NL) Fru talman! Mina damer och herrar! Jag röstade med övertygelse för trepartiöverenskommelsen om detta lagstiftningspaket för att göra den gemensamma marknaden verkligt fri. Jag är också övertygad om att vi kan avsluta detta ärende under en behandling, och också inom ett år från det att förslagen lagts fram. Denna lagstiftning är så nödvändig att jag uppriktigt sagt har undrat varför konsumenterna och de små och medelstora företagen har fått vänta så länge.
Principen om ömsesidigt erkännande formulerades av EG-domstolen för nästan 30 år sedan och har nu införlivats i lagstiftningen. Medlemsstaterna tillämpar den dock inte systematiskt. Jag är övertygad om att den överföring av bevisbördan som nu genomförs är det bästa sättet att respektera denna princip och att få den inre marknaden för icke-harmoniserade produkter att fungera.
Dessutom garanterar vi verkligen ett mycket bättre konsumentskydd med en mycket bättre marknadsövervakning. Inget mindre vore acceptabelt i ett Europa som skryter över sina stränga normer.
Slutligen vidtar vi åtgärder för att avskaffa ett antal dåliga protektionistiska tendenser. Det nya ackrediteringssystemet för organisationer vars produkter certifieras som förenliga med de harmoniserade standarderna kommer att medföra administrativa kostnader, men kommer att leda till ett bättre resultat, till en fungerande inre marknad och till mer likvärdiga konkurrensvillkor.
De kostnader som vi kommer att spara in med detta paket kommer i slutänden att skapa fler sysselsättningstillfällen och ekonomisk tillväxt. Bättre konsumentskydd är en mycket god anledning att godkänna detta paket med entusiasm.
Ford (PSE) , skriftlig. − (EN) Jag kommer att rösta för denna resolution. Den humanitära och politiska krisen på Gazaremsan måste uppmärksammas med stort intresse. Vi måste uppmana Hamas att stoppa attackerna mot Israel från det territorium som det kontrollerar och vi måste uppmana Israel att upphöra med militära insatser där civila dödas och med utomrättsliga riktade mord.
Politiken med att isolera Gazaremsan har misslyckats fullständigt på politisk och mänsklig nivå. Blockaden måste upphöra och passagerna in i och ut ur Gaza måste åter öppnas.
Jag välkomnar EU:s finansiella bidrag till palestinierna under det gångna året, vilket med lämpliga kontroller och med lämplig övervakning borde fortsätta.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Tyvärr använder sig EU ännu en gång av en humanitär katastrof för att flytta fram sin position i utrikespolitiska sammanhang.
Junilistan uttrycker sin medkänsla med civilbefolkningen som drabbas av konflikten, men det är endast genom FN som denna konflikt kan lösas med en bred internationell uppslutning, inte genom EU.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Samtidigt som det stämmer att vi delar många av de farhågor som uttrycks i resolutionen, stämmer det också att dessa inte på långa vägar motsvarar det nödvändiga avståndstagandet från och fördömandet av Israels kolonialistiska politik för Palestina och dess folk.
Bland annat
- placerar man i resolutionen angriparen och den angripna parten, den ockuperade makten och den ockuperade på samma nivå, och bortser därigenom från den israeliska statens terrorism,
- fördömer man i resolutionen inte det kriminella embargo som Israel infört för Gazaremsan och dess befolkning, och inte heller USA:s eller EU:s tysta medgivanden eller tystnad i detta hänseende,
- sägs ingenting i resolutionen om de beklagliga uttalandena från kommissionsledamot Frattini, som ansvarar för rättsliga och inrikes frågor, om att EU skulle vara berett att ”ta de israeliska farhågorna och intressena i beaktande på ett sätt som inte stod på vår dagordning under intifadans första år”, det är minst sagt avskyvärt att någon som talar så mycket om terrorism inte bara ignorerar Israels terrorism utan också är beredd att samarbeta med landet.
För vår del fortsätter vi att fördöma Israels apartheidpolitik mot Palestina och att försvara den fullständiga förenligheten med det palestinska folkets okränkbara rättigheter som är inskrivna i flera FN-resolutioner.
Jean Lambert (Verts/ALE) , skriftlig. − (EN) Jag röstade för det gemensamma resolutionsförslaget om Gaza och är glad över att parlamentet så beslutsamt har tagit ställning för att häva blockaden. Detta håller på att bli en humanitär katastrof. Det finns inte tillräckligt med läkemedel på de sjukhus som ger grundläggande vård, livsmedelsbiståndet till delar av befolkningen möter endast ungefär två tredjedelar av de dagliga behoven, fiskerinäringen (som sysselsatte ungefär 10 000 människor) utsätts för svåra påfrestningar, eftersom fartygen endast får fiska nära kusten.
En ekologisk katastrof håller på att utvecklas som hotar regionens kuster, eftersom avloppsreningsverket i Beit Lahia inte fungerar ordentligt och reparationer inte kan utföras, eftersom inga leveranser sker. Företagen kan inte överleva och de arbetslösa måste hitta arbete hos smugglare och extremister. Raketattackerna fortsätter och det fåtal som är delaktiga i detta hotar freden och framtiden för många – såväl israeler som palestinier.
Hamas måste stoppa förövarna. Endast extremisterna på alla sidor gynnas, liksom jag hörde gång på gång under mitt senaste besök i Gaza. EU måste göra allt i sin makt för att häva blockaden, och Israel måste inse att den inte ger dem en långsiktig säkerhet.
Andreas Mölzer (NI) , skriftlig. − (DE) Låt oss vara fullständigt tydliga från början: Israels embargo är en uppenbar överträdelse av den internationella rätten och fullständigt oacceptabelt.
Till följd av embargot och den nekade tillgången till dricksvatten och mat skapar Israel på artificiell väg en situation för folket på Gazaremsan som saknar like i fråga om dess omänsklighet och brist på respekt för den mänskliga värdigheten. Det är tack vare den egyptiska regeringen och den samlade ledningen för gränspolisen som en större katastrof än så länge har avvärjts och som människor som själva inte deltar i konflikten har getts tillträde till grundläggande varor för sina livsviktiga behov. Vad som å andra sidan är oansvarigt är att föra över ansvaret på Egypten, som inte har något ansvar för upptrappningen av den nuvarande situationen.
Det är oacceptabelt att en civilbefolkning på 2000-talet utses till syndabock för Hamas terroristdåd. Infrastrukturen måste därför omedelbart återupprättas och leveranser till lokalbefolkningen garanteras.
Den palestinska sidan, för sin del, borde göra allt den kan för att trappa ned situationen i syfte att underlätta slutandet av ett avtal i slutet av 2008. I den nuvarande situationen tycks dock möjligheterna att nå denna ädla förhoppning avlägsna.
James Nicholson (PPE-DE) , skriftlig. − (EN) Trots att allt måste göras för att hitta en lösning på situationen i Gaza kommer denna resolution i bästa fall inte att bidra med någonting och i värsta fall att ha en negativ inverkan. Om parlamentet vill vara en verklig fredsmäklare i Mellanöstern borde det sluta att lägga fram obalanserade resolutioner. Det är svårt för ledamöterna att inte rösta för en resolution som tar upp humanitära frågor, men genom att koppla samman dessa frågor med ett orättvist framställande av Israel går resolutionens värde förlorat. En parlamentsresolution bör inte innehålla krav på att Hamas ska frige en fånge för att helt enkelt ”visa sin goda vilja”. Hamas är inte en välvillig medeltida kung, det är en terrororganisation som till stor del är ansvarig för situationen i Gaza.
När parlamentet kräver att Israel ska uppfylla sina skyldigheter bör det notera att de israeliska arbetstagarna fortsätter att riskera sitt eget liv för att leverera elektricitet till Gaza trots att Hamas manipulerar denna elförsörjning. När vi talar om de drabbades behov måste vi också tänka på människorna i södra Israel som vissa dagar har varit mål för i genomsnitt en raket i timmen och där 75 procent av barnen sägs lida av ångest och posttraumatisk stress.
Athanasios Pafilis (GUE/NGL) , skriftlig. – (EL) De israeliska myndigheterna begår allt fler straffbara handlingar mot palestinierna. De har hindrat rörligheten för människor, varor och livsmedel i flera månader och hindrar tillgången till dricksvatten, elektricitet och andra grundläggande nyttigheter, medan den israeliska armén fortsätter att attackera och mörda civila.
Den medkänsla som framförs i resolutionen angående de katastrofer som den palestinska befolkningen genomlidit är hyckleri, eftersom EU och USA är en del av problemet. Imperialistiska intressen står bakom Israel och dess kriminella politik. Imperialisterna vill behålla kontrollen över en region som är viktig för dess position och för den geostrategiska verksamheten, och de vill behålla sin rätt att ingripa, också militärt.
Kvartettens planer har visat på misslyckandet hos ännu ett imperialistförsök, och Annapolisavtalen kommer att ge samma resultat. Förslaget om deras återupplivande är ett försök att föra människor bakom ljuset, eftersom de i grund och botten sätter likhetstecken mellan offer och förövare.
Imperialisterna kan inte bidra med en lösning på det palestinska problemet. Lösningen måste komma från de palestinska och israeliska folkens egen kamp, och från den internationella solidariteten med deras kamp för en fredlig samexistens genom upprättandet av en självständig palestinsk stat med Östra Jerusalem som huvudstad.
Frédérique Ries (ALDE) , skriftlig. – (FR) Att jag slutligen röstade för denna text, trots ett visst mått av motvilja på grund av att texten är helt obalanserad, beror på ett muntligt ändringsförslag från gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) som i viss mån återupprättade sanningen om den aktuella situationen i Gaza.
Vem som än är ansvarig för det är det helt oacceptabelt, helt och fullt oacceptabelt, att Israel och Hamas inledningsvis i punkt 3 i texten jämställs med varandra.
Har Israels intresse för att skydda sitt folk från de våldsdåd som dagligen utförs av Hamas och palestinsk milis något att göra med de urskillningslösa angreppen, senast i Dimona, eller på strömmen av Qassam-raketer över Sderot varje dag, främst riktade mot skolor och därmed barn, vilka är det israeliska samhällets livsbetingelse?
Vi kan naturligtvis ha olika synpunkter på konflikten, men de hederliga ledamöterna här i kammaren kommer att vägra att göra Israel, som är ett demokratiskt land och en demokratisk regering, och Hamas, som är en terroriströrelse som betecknas som sådan av EU (detta är sant, precis som den upprepade vägran att uppfylla kvartettens villkor, vilket dessutom märkligt nog döljs i denna resolution), till likvärdiga partner mitt i det fruktansvärda våldet.
Geoffrey Van Orden (PPE-DE) , skriftlig. − (EN) Tonen och mycket av innehållet i resolutionen om Gaza är vinklade på ett anti-israeliskt sätt. Det är visserligen sant att palestinierna i Gaza lever i ett ständigt tillstånd av umbäranden, vilket är omänskligt. Men skulden till detta är endast delvis Israels, och ligger främst hos de palestinska terroristerna och hos extremister som Hamas, och beror på de arabiska staternas misslyckande att bidra till befolkningens återanpassning och till en förnyelse av området. Gaza har tillåtits att förbli ett öppet sår. Jag beklagar att det inte fanns något krav på de som för närvarande har makten i Gaza på att vidta de nödvändiga åtgärderna för en fredlig uppgörelse med Israel. Jag välkomnar kravet på att korpral Shalit ska friges. Jag lade därför ned min röst i omröstningen.
- Förenta nationernas sjunde råd för mänskliga rättigheter (RC-B6-0092/2008)
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan stöder FN:s råd för mänskliga rättigheter och det viktiga arbete som detta organ uträttar.
Dock motsätter vi oss skrivningen i artikel 34 som trycker på att varje EU-medlem ska anföra EU:s ståndpunkt i dessa frågor. Var och en av EU:s medlemsstater är en självständig medlem i FN, och har därför rätt att uttrycka sin egen åsikt. Vi har därför valt att rösta nej till resolutionen.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Utan att förglömma EU:s tidigare ståndpunkter i fråga om definitionen av detta FN-organs insats, i vilken försöken att garantera dess övervakning och organisation var uppenbara – vi minns EU:s kritik och påtryckningar angående till exempel hur vissa länder valdes in i detta organ (genom vilka EU beklagade principen med att dra ett streck över det förflutna och försvarade införandet av lämplighetskriterier), mekanismen med det ”särskilda förfarandet”, förstärkningen av ländernas mandat och möjligheten att skapa nya mandat med enkel majoritet, eller till och med villkoren för den allmänna återkommande utvärderingen – har Europaparlamentet antagit en resolution som, trots att den har samma inriktning, är mer nyanserad i förklaringen av sina verkliga mål.
Bland andra aspekter vill vi betona de oacceptabla påtryckningarna i resolutionen på varje medlemsstat att göra sina förslag i detta FN-organ avhängiga av de ståndpunkter som kan komma att antas inom EU, varigenom medlemsstaterna skulle underordna sin suveränitet utrikespolitiken. Vi vill också betona den politiska opinionen i de nämnda länderna – och också i vissa som inte nämnts – vilket återigen visar på ”dubbelmoralen”, det vill säga manipuleringen av de mänskliga rättigheterna i enlighet med EU:s intressen.
Jan Andersson, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater har röstat för betänkandet om Europas demografiska framtid. Vi anser dock att betänkandet är för omfattande och tar upp aspekter som går utöver vad som är relevant för den demografiska utvecklingen. Vi reagerar också mot olika förslag om skattelättnader för företag som ordnar daghem och för att människor ska kunna arbeta i hemmet.
Vi har dock valt att rösta för betänkandet då det även behandlar väsentliga aspekter för den utmaning Europa står inför.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Vi beklagar att inte alla de ändringsförslag som vi lagt fram har antagits. De var avsedda att förbättra betänkandet, ifrågasätta vissa grunder och införa åtgärder som vi anser är viktiga för att försvara kvinnors, familjers och barns rättigheter. Vi vet till exempel att låga löner och osäkra anställningsförhållanden förvärrar den sociala instabiliteten och följaktligen drastiskt reducerar de stabila utsikterna för de som väljer att skaffa barn.
Därför är en förbättrad jobbstabilitet, högre löner, en större social säkerhet och en bättre hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, en allmänt kortare arbetstid utan minskade löner och garantier för en rättvisare inkomstfördelning och full sysselsättning viktiga frågor när det gäller att hantera den demografiska förändringen.
Det är också viktigt att skapa nya och bättre utbildningsinfrastrukturer och sociala strukturer för såväl unga som gamla människor, däribland ett utökat livslångt lärande, utökad barnomsorg och utökade sjukvårds- och äldreomsorgsstrukturer. Detta förutsätter mer och bättre allmänna tjänster, med en garanterad lika tillgång för alla.
Genom att inte fullt ut främja dessa aspekter bemöter man i betänkandet inte effektivt dessa problem, trots att betänkandet innehåller positiva förslag som vi välkomnar men som inte är tillräckliga för att vi ska kunna rösta för betänkandet.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Stora delar av Europa står inför demografiska utmaningar. Dessa bör dock lösas genom nationella åtgärder, inte genom fyrkantiga EU-förslag som kanske passar enskilda länder, men kan vara olämpliga i andra medlemsstater. Flera EU-länder, däribland Sverige, har också i hög grad kommit till rätta med de låga födelsetalen och de demografiska problemen, bland annat genom en väl utvecklad välfärdspolitik och genom invandring. De medlemsländer som så önskar kan med fördel studera Sverige och övriga nordiska länder och ta efter de åtgärder som dessa har vidtagit.
Genowefa Grabowska (PSE) , skriftlig. − (PL) Jag stöder helt och hållet betänkandet om Europas demografiska framtid. Det är ett faktum att den ständigt minskande naturliga tillväxten under senare år, tillsammans med en ökad genomsnittlig förväntad livslängd, sannolikt kommer att leda till avsevärda förändringar i Europeiska unionens befolkningsstruktur fram till 2050. Dessa förändringar kommer att omfatta en allmänt äldre befolkning och ett minskat antal personer i arbete. Detta kommer att leda till en avsevärt ökad börda på medlemsstaternas budgetar. Processen kommer att vara plågsam inte bara för de enskilda medlemsstaterna utan också för unionen som helhet. Den senare kan komma att riskera att förlora styrkan i sin konkurrenskraft och få uppleva en minskad ekonomisk tillväxt jämfört med situationen i andra delar av världen som karakteriseras av en snabb demografisk tillväxt.
Det är också tydligt att denna demografiska obalans kommer att få negativa konsekvenser för finansieringen av socialvården och hållbarheten hos pensionssystemen. Jag stöder därför de avhjälpande åtgärder som föreslås i betänkandet i fråga om demografisk förnyelse, förlängning av den yrkesverksamma perioden, en garanterad social trygghet av hög kvalitet och främjande av solidariteten mellan generationer. Dessa åtgärder är avgörande för att bevara konkurrenskraften hos unionens ekonomi och samtidigt garantera funktionssättet för den europeiska sociala modellen på lång sikt.
Carl Lang (NI) , skriftlig. – (FR) Européer är ett släkte som försvinner allt mer. Med ett genomsnittligt födelsetal som är lägre än 1,5 kommer EU:s 27 medlemsstater 2050 att ha förlorat ungefär 20 miljoner människor och 30 procent av befolkningen kommer att utgöras av människor över 65 år.
De åtgärder som Françoise Castex föreslår för att korrigera de europeiska födelsetalen är skrattretande eftersom våra kolleger i parlamentet, liksom alla EU-förespråkare vid makten, inte vill förnya den europeiska befolkningen, utan ersätta den med invandrare från Afrika och Asien. Därför använder hon 15 artiklar i sitt betänkande för att kräva verktyg för att återförena familjer, civila rättigheter för invandrare, och ökade insatser för att integrera dem ...
Denna politik, som i Frankrike förespråkas av Jacques Attali och genomförs av Nicolas Sarkozy, kommer att föra in ytterligare 80 miljoner invandrare i Europa fram till 2050, och kommer slutligen att leda till att våra folk försvinner.
För att garantera de europeiska folkens överlevnad måste migrationsflödena faktiskt stoppas och en storskalig politik som främjar barnafödsel måste införas som utgår från familjen och omfamnandet av livet. Det innebär att våra nationer måste söka sin suveränitet och identitet inom ett nytt Europa, nationernas Europa.
Jörg Leichtfried (PSE) , skriftlig. − (DE) Jag förespråkar en sammanhållningspolitik för Europeiska unionens demografiska utveckling, eftersom den strukturella förändringen i det europeiska samhällets ålderspyramid tyder på att en oroväckande framtid väntar. Jag vill uppmärksamma att Europas industrialiserade länder står inför samma stora socialpolitiska problem som utgör en allvarlig risk för den europeiska modellen för social välfärd, vilken är avgörande för vårt nuvarande välstånd.
I detta sammanhang vill jag särskilt betona ökningen av den genomsnittliga försörjningsbördan i Europa till 53 procent 2050, på grund av de nuvarande onormalt låga födelsetalen i EU på 1,5, vilken inte bara leder till konflikter mellan generationer och därmed kan betraktas som ett hinder för den sociala sammanhållningen, utan som också kan försvaga Europas konkurrenskraft i världsekonomin. Den demografiska förändring som äger rum kräver därför en allmän anpassning av de enskilda sociala systemen och en snabb och effektiv tillämpning.
Fernand Le Rachinel (NI) , skriftlig. – (FR) Castexbetänkandet om Europas demografiska framtid är skrämmande trivialt, med alla klichéer som man kan förvänta sig i studier om ämnet. Françoise Castex glömmer bland annat att nämna preventivmedelsmetoderna, som till stor del är skälet till de minskade födelsetalen i Europa, vilka endast uppgår till 1,5 barn per kvinna, vilket är långt ifrån en förnyelse av de framtida generationerna.
En befolkningsvänlig miljö beror på kvinnors möjligheter att vilja fostra sina barn under en relativt lång tidsperiod. Detta är en prioriterad investering för samhället, och skulle avsevärt minska avhoppen från skolan och ungdomsbrottsligheten.
Vad gäller invandringen som kompensation för de tomma vaggorna är detta en farlig idé som inte bara skulle destabilisera våra västliga samhällen, utan som även skulle kunna vara en verklig tidsinställd bomb med alla de konsekvenser som vi kan tänka oss. Att motivera invandring med brist på arbetskraft, kvalificerad eller okvalificerad, när Europa har över 20 miljoner arbetslösa är att straffbelägga de europeiska arbetstagarna, som säkerligen kommer att uppskatta kommissionens eller Europaparlamentets förslag.
Av samtliga dessa skäl har vi tänkt rösta emot Castexbetänkandet.
Bogusław Liberadzki (PSE) , skriftlig. − (PL) Françoise Castex påpekar med rätta att med tanke på att försörjningsbördan i Europa (antalet personer som fyllt 65 år delat med antalet personer i åldersgruppen 14–65 år) kommer att öka från 25 procent 2004 till 53 procent 2050, riskerar Europeiska unionen att förlora styrkan i sin konkurrenskraft och drabbas av en minskad ekonomisk tillväxt.
Jag instämmer i förslagen om att utarbeta fem huvudriktlinjer för demografisk förnyelse, nämligen ett längre arbetsliv med bättre kvalitet, ett mer produktivt EU, bättre integration av invandrare, en garanterad social trygghet och solidaritet mellan generationerna.
Marcin Libicki, Wojciech Roszkowski och Konrad Szymański (UEN), skriftlig. − (EN) Vi röstade emot detta betänkande eftersom dess lösningar för den demografiska krisen motverkar sina egna syften.
Till skillnad från vad som hävdas i betänkandet är traditionella familjer och samhällelig respekt för moderskapet den enda lösningen.
De sociala experiment som föreslås i betänkandet (de så kallade alternativa familjestrukturerna) medför ingenting annat än risker för våra samhällen.
Astrid Lulling (PPE-DE) , skriftlig. – (FR) Jag har sällan glatt mig så över att delta i en omröstning om en resolution, eftersom det tydligt framgår att kvinnor och äldre personer spelar en viktig roll när det gäller att möta utmaningen med vår demografiska framtid.
Kvinnor förväntas vilja sätta fler barn till världen samtidigt som de yrkesarbetar längre. I det fallet måste ett verktyg skapas för att motivera dem.
Kvinnor kan inte förväntas känna att de gör fel, eller utsätta sig själva för risken med fattigdom, varje gång de sätter ett barn till världen.
Ju fler barn de föder desto mer diskrimineras de i fråga om social trygghet, särskilt när de tar hand om familjen på heltid, ju mindre tjänar de och desto senare går de i pension.
De mest underbara resolutioner kommer därför inte att tjäna någonting till, om det politiska modet att genomföra dem inte finns. Detta var tyvärr fallet med 1995 års resolution om fördelningen av pensionsförmåner vid skilsmässa och resolutionen om situationen för makar som hjälper till med små och medelstora företag, som syftade till att korrigera den utbredda diskriminering som kvinnor fortfarande utsätts för och den svåra situationen för alltför många män när det gäller föräldraledighet.
David Martin (PSE) , skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Françoise Castexs rekommendationer om Europas demografiska framtid. Det allmänna budskapet om att främja den ekonomiska konkurrenskraften och samtidigt bevara den europeiska sociala modellen är både logisk och rimlig. Jag instämmer i föredragandens fokus på betydelsen av områden som utbildning, barnomsorg och finansiella mekanismer för att kunna garantera detta mål. Det finns också ett behov av att främja den yrkesmässiga jämlikheten mellan kvinnor och män vid sidan av en väl och noga genomtänkt immigrationspolitik som införlivar målet med framgångsrik integration. I betänkandet behandlas dessa punkter och jag röstade för dess rekommendationer.
Andreas Mölzer (NI) , skriftlig. − (DE) Massinvandring och åldrande äventyrar de nationella befolkningarna. Massinvandring påstås vara en mirakelkur för en åldrande befolkning, men leder endast till etniska förändringar – med andra ord till Umvolkung: en påtvingad förändring av befolkningens etniska sammansättning. Såvida inte EU-etablissemanget slutligen börjar arbeta för en politik som främjar barnafödande för de inhemska européerna, främjar den traditionella familjen med många barn, slutligen vidtar åtgärder mot försöken att förstöra den traditionella familjen – som exempelvis homosexuella äktenskap – och återinför nolltolerans för invandring, också i fråga om familjeåterförening, kommer vi om femtio år att sitta här och babbla om utvecklingen av självständighetssträvan inom Europa, precis som vi just nu gör med själva Kosovofrågan.
I det betänkande som vi har framför oss görs ett nytt försök att sälja på oss invandringen som ett universalmedel, som innebär att Europas infödda befolkning snart kommer att tvingas anpassa sig till invandrarna. Därför har jag förkastat dagens betänkande.
Zita Pleštinská (PPE-DE) , skriftlig. − (SK) EU måste bemöta de allvarliga demografiska förändringarna om vi vill bevara vår demografiska och territoriella balans. Å andra sidan måste vi hantera den åldrande befolkningen. Situationen är oroväckande. Efter 2010 kommer antalet förvärvsarbetande personer att minska med 1 miljon årligen, vilket kommer att hota solidariteten mellan generationerna.
Å andra sidan har vi de problem som orsakats av de minskande födelsetalen och dessa problem har redan funnits i flera år. Att man skjuter upp barnafödandet till senare i livet kan vara skälet till att allt fler par drabbas av infertilitet. Att skydda mödrarna och familjen måste vara i fokus för all EU-politik. Pensionssystemen får inte straffa kvinnor för att de är mödrar.
Under senare år har skillnaderna mellan medlemsstaterna minskat, men samtidigt har skillnaderna inom de enskilda medlemsstaterna blivit mycket större. De regioner som framför allt missgynnas är mindre utvecklade och de drabbas dessutom också mest av de demografiska förändringarna, nämligen genom befolkningens åldrande och migrationen. Eftersom det inte finns tillräckligt med välbetalda arbeten flyttar den kvalificerade arbetskraften till storstäderna. En stor koncentration av ekonomisk verksamhet i huvudstäderna försämrar den demografiska, ekonomiska, sociala och miljömässiga balansen och leder till avbefolkning i landsbygdsområdena, som ofta saknar den grundläggande infrastruktur som behövs för utvecklingen.
Jag röstade för Castexbetänkandet om den demografiska framtiden, och detta är ett av de viktigaste betänkandena. Vi måste inse att den demografiska utvecklingen är ett grundläggande inslag i all politik, på medellång eller lång sikt.
Luís Queiró (PPE-DE) , skriftlig. − (PT) Föryngringen av den europeiska befolkningen är en avgörande faktor när det gäller att uppnå en balans mellan de yngsta och äldsta och att öka den andel av befolkningen som är i arbetsför ålder. Konsekvenserna av att födelsetalen nu minskar och att den förväntade livslängden ökar kommer att vara att försörjningsbördan kommer att öka och att den andel av befolkningen som är i arbetsför ålder kommer att minska. Det är därför viktigt att vidta åtgärder för att främja den demografiska föryngringen, vilket kommer att garantera ett mer produktivt och avancerat Europa med en hög nivå av social trygghet och solidaritet mellan generationerna.
Vi måste utveckla politiska linjer som främjar den kontinuerliga föryngringen av den europeiska befolkningen och som garanterar en fortsatt ekonomisk konkurrenskraft, samtidigt som den bevarar den europeiska sociala modellen.
Vi kan inte bortse från en annan aspekt av denna fråga som handlar om att Europa är målet för avsevärda migrationsströmmar, med tanke på att dessa befolkningar undantagslöst bidrar till att öka födelsetalen. Kombinationen av den demografiska frågan med migrationsfrågan innebär möjliga risker och vi kan inte bara räkna med att dessa befolkningar ska stå för den demografiska föryngringen. Jag vill därför betona åtgärderna för att stimulera födelsetalen, jämte en lämplig politik för utbildning och yrkesutbildning och solidaritet mellan generationerna, i syfte att stoppa den demografiska nedgången i Europa.
Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Den demografiska utmaningen som Europa möter är enorm. Som tema är det absolut en relevant diskussion att föra på Europanivå- jag gjorde det själv som rapportör för ett yttrande om flexicurity. En grundläggande förutsättning är dock att diskussionen tar avstamp i att de flesta åtgärder som föreslås; såsom senarelagd pensionsålder, en klok familjepolitik, goda villkor för föräldraledighet etc, faller under subsidiaritetsprincipen. Ett antal förslag i den minst sagt breda flora av lösningar som betänkandet tar upp praktiseras och har fungerat väl i Sverige. Det innebär dock inte att de automatiskt skulle falla lika väl ut i andra delar av Europa.
Det grundläggande problemet med Castexs betänkande är följaktligen inte avsikten, utan att det mesta som diskuteras är politik som bör föras av medlemsstaterna - ibland på kommunal nivå. Därför röstade jag för ändringsförslag som betonade subsidiaritetsprincipen och lade ned min röst i slutomröstningen.
Czesław Adam Siekierski (PPE-DE) , skriftlig. − (PL) Vi har antagit ett viktigt betänkande om Europas demografiska framtid. Att göra det möjligt för medborgarna att leva längre är förvisso en bedrift för unionens medlemsstater. Det leder dock också till ett gradvist åldrande av befolkningen. På lång sikt kommer denna situation oundvikligen att störa balansen mellan den förvärvsarbetande befolkningen och de som inte längre förvärvsarbetar. Det är ett hot mot solidariteten mellan generationerna, eftersom ett mindre antal förvärvsarbetande människor än för närvarande kommer att tvingas bära den allt större kostnaden för förmåner, bidrag, pensioner, omsorgs- och hälsovårdstjänster för de som inte arbetar.
Åtgärder för att förlänga den yrkesverksamma perioden och för att öka födelsetalen behövs för att motverka en sådan situation. Program för att fullständigt integrera invandrare behövs också.
Teknisk modernisering och införandet av informationsteknik på arbetsplatsen kommer att garantera att arbetet blir mer effektivt och produktivt. Detta kommer att bidra avsevärt till att förbättra situationen.
Man bör också beakta migrationsflödena från landsbygds- till stadsområden, och dolda mänskliga resurser på landsbygden, framför allt i mindre utvecklade länder.
Demografin är en av de centrala utmaningarna för Europeiska unionen, särskilt med tanke på den stora överbefolkningen i andra delar av världen.
Ewa Tomaszewska (UEN) , skriftlig. − (PL) Med tanke på det svåra demografiska problem som Europa står inför är det helt och hållet rimligt att parlamentet och kommissionen har avsatt tid för denna fråga. Dessvärre ansåg jag mig tvungen att rösta emot Castexbetänkandet om denna fråga, eftersom så många centrala ändringsförslag förkastades.
Parlamentets godkännande av bestämmelsen om fullt godkännande av definitionen av familjen i lagstiftningen i en emigrants ursprungsland vid konflikter med lagstiftningen i värdlandet, tillsammans med de åtföljande finansiella åtagandena vid polygami, kan inte tolereras. Detta inkräktar på medlemsstaternas interna bestämmelser och är därför en överträdelse av subsidiaritetsprincipen.
Bairbre de Brún (GUE/NGL), skriftlig. ― (GA) Jag håller inte med om allt i Ambroise Guellecs betänkande, men jag välkomnar ändå betänkandet och röstade för det. Jag välkomnar Ambroise Guellecs betoning av en balanserad regional utveckling. Det räcker inte med att minska klyftan mellan medlemsstaterna, utan vi måste också minska klyftor inom medlemsstaterna såväl som mellan regionerna. Vi måste se till att större resurser avsätts för att främja den regionala utvecklingen och bekämpa den sociala utestängningen. Det enda sättet att hantera en sammanhållningspolitik är som ett verktyg för genomförande av Lissabonstrategin.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Även om detta betänkande innehåller vissa aspekter som vi uppfattar som positiva, trots att de är måttfulla, tar man inte upp de viktigaste finansieringsfrågorna på ett effektivt sätt.
Ett exempel på denna kompromiss är tillvägagångssättet för gemenskapens finansiella resurser som behövs för en effektiv sammanhållningspolitik. I betänkandet medges i skälen att ”sammanhållningspolitiken måste framöver tilldelas tillräckliga resurser för att möta de nya framtida utmaningarna” (om detta verkligen rör sammanhållningen är en särskild fråga som fortfarande måste klargöras). I artiklarna, eller med andra ord i själva förslaget, nämns i betänkandet dock endast ett tvetydigt behov av att stärka sammanhållningspolitiken, för vilken ”tillräckliga” resurser bör tilldelas.
De ändringsförslag som vi lade fram förkastades tyvärr. Dessa ändringsförslag syftade till exempel till att erkänna att det finns länder och regioner som går emot EU, att förhindra att sammanhållningspolitiken används för andra ändamål, i synnerhet för att finansiera mål inom ramen för Lissabonstrategin som skulle strida mot sammanhållningen, att erkänna behovet av att öka gemenskapens finansiella resurser för sammanhållningen, att påföra villkor för gemenskapsstödet till företag så att omlokaliseringar avskräcks, att betona behovet av att anta permanenta åtgärder med tillräcklig finansiering för de mest avlägsna regionerna och att erkänna fiskets betydelse för sammanhållningen.
David Martin (PSE) , skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Ambroise Guellecs betänkande om kommissionens fjärde rapport om ekonomisk och social sammanhållning. Av slutsatserna framgår att framsteg definitivt har gjorts när det gäller att öka den ekonomiska och sociala sammanhållningen inom EU. Slutsatsen att skillnaderna har ökat i ett antal medlemsstater, framför allt mellan städerna och landsbygdsområdena, visar dock på behovet av att fullfölja målet för denna politik för att försöka minska skillnaderna inom och mellan EU:s många regioner.
Miroslav Mikolášik (PPE-DE) , skriftlig. − (SK) Sammanhållningspolitiken bidrar till att lösa problem som demografiska förändringar, migration från landsbygds- till stadsområden, segregation och klimatförändringar. Dessa utmaningar kan endast bemötas om sammanhållningspolitiken förblir en gemenskapspolitik. Därför gav jag utan tvekan betänkandet mitt stöd. Vi ser hur stor nytta denna politik gör när vi tittar på de länder som tidigare fått stöd från Sammanhållningsfonden.
Grekland, Spanien, Portugal och Irland har haft en stark tillväxt. Liknande hjälp måste finnas för de nya medlemsstaterna. Liksom alla andra som växt upp och bor i en mer avlägsen region, vet jag att det finns tydliga skillnader mellan regionerna, och också inom enskilda regioner. Ibland är dessa skillnader ännu större än skillnaderna mellan enskilda länder: skillnader i levnadsstandard, i antalet tillgängliga arbetstillfällen, i inkomst och i utbildningsmöjligheter. Därför betonar jag att det finns ett verkligt behov av att minska skillnaderna mellan territoriellt tillgängliga regioner och regioner med strukturella nackdelar. Jag anser att vägen framåt är att prioritera politik som skulle minska påfrestningarna på huvudstäderna och stödja utvecklingen av sekundära städer. Vi måste stödja utvecklingen av landsbygdsområdena, och där spelar små och medelstora städer en viktig roll. Vi måste också avsätta medel för projekt som syftar till att göra varje region attraktiv på sina egna meriter. Jag stöder detta betänkande eftersom jag vet att sammanhållningspolitiken är det rätta svaret på många demografiska förändringar.
Cristiana Muscardini (UEN) , skriftlig. − (IT) Fru talman! Mina damer och herrar! Sammanhållningen har tidigare varit en av gemenskapspolitikens stöttepelare, och ett uttryck för en solidaritetsprincip som har stakat ut och åtföljt EU:s ekonomiska tillväxt.
Det har varit en ekonomisk framgångssaga för många europeiska länder och regioner och det har till och med talats om ett mirakel i vissa fall, och tack vare den verkliga tillämpningen av sammanhållningspolitiken har livskvaliteten för många av våra medborgare ökat.
Sammanhållningen spelar en allt viktigare roll i EU-27, med sina uttalade ekonomiska och sociala skillnader. De första effekterna av EU:s ekonomiska stöd börjar synas i vissa av de regioner där utvecklingen släpar efter, även om det endast kommer att vara möjligt att bedöma den ekonomiska konvergensen på längre sikt tack vare ett mycket lågt inledande BNP per capita.
De komparativa förhållandena kommer att ändras inom en nära framtid, men kanske redan i dag. Därför måste sammanhållningspolitiken bemöta andra nya utmaningar som har en stor territoriell inverkan, såsom den demografiska förändringen, urbaniseringen och den nya stadsplaneringen, migrationsströmmarna, energiförsörjningen och klimatförändringen.
Samtidigt som jag röstar för betänkandet vill jag uppmana kommissionen och de nationella regeringarna att utarbeta en gemensam strategi för att ta itu med dessa frågor på ett tillräckligt dynamiskt och samarbetsmässigt sätt.
Athansios Pafilis (GUE/NGL) , skriftlig. – (EL) Syftet med den ekonomiska och sociala sammanhållningen är att skapa en illusion hos arbetstagarna om att klyftan i fråga om de sociala och regionala skillnaderna kan minskas och att levnadsstandarden för arbetstagare i länder och regioner som skiljer sig från gemenskapsgenomsnittet kan höjas.
Lagen om ojämn tillväxt inom kapitalismen är dock orubblig. Dessa skillnader ökar hela tiden – de fattiga blir fattigare och de rika blir rikare. Det är vad arbetstagarna måste stå ut med dagligen.
Inför bördan med de kapitalistiska omstruktureringarna och frontalangreppet på anställningsrättigheterna håller dock till och med den muntliga användningen av denna term på att försvinna, och med den de futtiga medlen i gemenskapsbudgeten.
I den tredje genomförandefasen av Lissabonfördraget måste all politik ersättas med imperialismens magiska ord ”konkurrens”. Detta kommer att leda till konkurrens mellan stater, regioner och arbetstagare, där djungelns lag råder.
Resolutionen är begränsad till blomstrande uttalanden och rena önskningar som inte rör själva problemets kärna. Endast arbetstagarnas kamp och olydnad inför EU:s arbetarfientliga och impopulära politik kan stoppa den nedåtgående trenden för arbetarklassernas levnadsvillkor. Denna trend blir nu allt mer uttalad också i de mer utvecklade länderna.
Luís Queiró (PPE-DE) , skriftlig. − (PT) Sammanhållningspolitiken är ett av Europeiska unionens utmärkande drag, en av dess stora framgångar och också en av vår gemenskaps stora lockelser. Idén att det är rätt och nödvändigt att kunna garantera en identisk utvecklingsnivå inom alla medlemsstater är ett koncept som vi inte får överge och vars positiva resultat vi måste hylla.
Allt på detta område har dock inte varit en framgång. Till att börja med är det grundläggande att sammanhållningsmedlen i allt högre grad integreras i de andra finansieringsprogrammen för att kunna garantera att fördelarna med dessa medel inte går förlorade i frånvaron av en åtföljande investering i politik som är direkt inriktad på mer avancerade utvecklingsstadier. Ibland måste vi ta större steg, annars kommer vi alltid att släpa efter.
För det andra är det oroande att vi ser en ständig tillbakadragandeprocess i Portugal när det gäller att garantera lika tillgång till grundläggande tjänster inom hela territoriet. Vad är vitsen med att kräva sammanhållning på gemenskapsnivå när den inte införlivas i den nationella politiken, och när medborgarna i de mindre utvecklade regionerna överges, inte till förmån för en utvecklingsidé utan endast till förmån för en redovisningsbaserad syn på fördelningen av resurser? Ingen alls.
Bairbre de Brún (GUE/NGL), skriftlig. − (GA) Jag håller inte med om allt i Gisela Kallenbachs betänkande, men trots det välkomnar jag det och röstade för det. Jag välkomnar särskilt Kallenbachs betoning på en stärkt roll för de lokala myndigheterna. Hållbar utveckling av stadsområden är en oerhörd utmaning på 2000-talet och de ramar som Kallenbach lagt fram i dag kan hjälpa oss att möta denna utmaning.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Detta betänkande om uppföljningen av den territoriella agendan och Leipzigstadgan innehåller aspekter som vi anser är viktiga.
Det måste dock betonas att det faktiska innehållet i den territoriella dimensionen av sammanhållningspolitiken fortfarande måste fastställas, och att man planerar att anta en grönbok om denna fråga i september.
Trots att många av de mål som hittills har nämnts bör välkomnas och alla är rimliga – till exempel inrättandet av ett polycentriskt och balanserat stadssystem och ett nytt partnerskap mellan städer och landsbygd som garanterar lika tillgång till infrastrukturen, bevarande av natur- och kulturarvet, bevarande av kvalitativa offentliga utrymmen och modernisering av bostadsbeståndet och gatuinventarier, stärkande av det lokala näringslivet och den lokala arbetsmarknadspolitiken och garantier för en aktiv fortbildnings- och utbildningspolitik för barn och ungdomar – vill vi betona att
– markförvaltningen och markplaneringen måste vara varje medlemsstats ansvar,
– de nya prioriteringarna måste få nya finansiella resurser,
– den territoriella dimensionen inte får strida mot eller försvaga den ekonomiska och sociala sammanhållningen, med andra ord minskningen av skillnaderna mellan utvecklingsnivåerna i de olika regionerna och främjandet av de minst gynnade regionerna som släpar efter.
David Martin (PSE) , skriftlig. − (EN) Jag röstade för Gisela Kallenbachs betänkande om ”uppföljning av EU:s territoriella agenda och Leipzigstadgan”. Vi måste vara mer lyhörda för EU-politikens territoriella dimensioner och stadsdimensioner. Om vi förbättrar samarbetet mellan stads- och landsbygdsområdena och inför effektiva strategier som syftar till en hållbar fysisk planering kan vi lyckas med detta.