Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 21 februari 2008 - Strasbourg

9.1. Östtimor

  Talmannen . – Nästa punkt på föredragningslistan är en debatt om sex resolutionsförslag om Östtimor⁽¹⁾.

  Janusz Onyszkiewicz, författare. – (PL) Herr talman! Vi bevittnar ännu en kris i Östtimor. Denna kris kan inte lösas utan att myndigheterna i Östtimor är delaktiga och samarbetar. Myndigheterna måste se till att alla halvmilitära grupper upplöses och att civila avväpnas. De beväpnade kriminella grupperna måste också upplösas. De som är ansvariga för attackerna på de viktigaste personerna i landet måste ställas inför rätta. Alla politiska krafter, både de vid makten och de i opposition, måste avstå från olaglig våldsanvändning.

Av de aktuella händelserna framgår att sannolikheten är stor att Östtimor kommer att bli ännu ett land vars centrala institutioner inte längre fungerar. Landet kan mycket väl bli en sönderfallande stat. Vi är alla medvetna om hotet från sådana stater. Jag är säker på att jag inte behöver citera några exempel, men låt mig bara nämna Somalia.

Mot bakgrund av det internationella samfundets roll vid skapandet av staten Östtimor och dess fortsatta delaktighet i landet kan det inte tillåta en så dyster framtid att bli verklighet. Europeiska unionens åtagande att stödja demokratiska makter och institutioner förblir grundläggande. Parlamentets uppdrag borde vara att bedöma effektiviteten hos detta stöd.

  Pedro Guerreiro, författare. – (PT) Såsom det betonas i vår grupps resolutionsförslag är det för närvarande mycket viktigt att framföra vår solidaritet med folket i Östtimor och att fördöma attackerna på Östtimors president och premiärminister. Vi vill betona att sådana angrepp endast ökar den politiska instabiliteten i Östtimor som uppstått på grund av händelserna 2006 och 2007 och som har upprätthållits genom den politiska process som är ett resultat av de aktuella valen till den lagstiftande församlingen i landet. Vi kräver en noggrann utredning inom den konstitutionella och rättsliga ramen i Östtimor i syfte att identifiera och ställa de viktigaste förövarna till dessa attacker inför rätta. Vi måste vara vaksamma på alla manövrer som mot bakgrund av dessa händelser kan syfta till att berättiga ytterligare ingripanden utifrån och som kan hota Östtimors oberoende och suveränitet.

Vi förkastar därför Europaparlamentets gemensamma resolution, där man bland annat vill bortse från alla externa ingripanden genom vilka man har försökt att villkora och forma folket i Östtimors fria val. Genom att försöka dra alla över en kam försöker man också i betänkandet att undanta de främsta förövarna av och ledarna för våldet och destabiliseringen av situationen i Östtimor från ansvar. Man försöker också att bortse från det faktum att det, för att förstå den nuvarande situationen i Östtimor, är avgörande att inte glömma att dess folk har varit offer för kolonialism, brutalt förtryck och att deras land förstörts och att folket hjältemodigt vunnit sitt oberoende och sin suveränitet, i synnerhet över sina naturresurser, tämligen nyligen, efter att ha övergetts av det internationella samfundet i ett centralt skede i sin kamp.

Trots att man i resolutionen nämner respekten för folket i Östtimors suveränitet utgör resolutionen en grund för ingripande i landets interna angelägenheter. Man intar i resolutionen faktiskt en ståndpunkt där man försöker att framställa Östtimor som en sönderfallande stat. Slutligen ignoreras i resolutionen det faktum att lösningen är politisk och endast ligger i folkets händer, ett folk som tidigare mer än bevisat sin värdighet och sitt mod, och vi framför vår tillit till deras förmåga att själva utropa Östtimor som en suverän och oberoende stat.

  Ana Maria Gomes, författare. − (PT) Jag vill för socialistgruppen i Europaparlamentet framföra vår solidaritet med folket i Östtimor och vårt bestämda fördömande av de barbariska attackerna på de demokratiskt valda institutionerna i form av Östtimors president och premiärminister.

Jag vill också kräva en oberoende utredning, vilket begärs i det resolutionsförslag vi har framför oss och som vi stöder, för att ta reda på vem som utförde attackerna, vad de representerar och vad som har gått snett i Östtimors säkerhetssystem, både inom Östtimor och i synnerhet internationellt.

Jag anser att dessa händelser visar att det internationella samfundet måste anstränga sig ytterligare för att stärka de statliga institutionerna i Östtimor och i synnerhet för att reformera det säkerhetssystem som ifrågasattes under krisen 2006.

Dessutom måste också frågor om rättvisa och om förenlighet med lagstiftningen och med den allmänna ordningen beaktas. I detta sammanhang måste jag säga att försöken till nationell försoning med rebellgrupperna har sänt en negativ signal om straffrihet som motverkar sitt eget syfte och har fått rebellerna att genomföra denna olyckliga attack.

Östtimor är inte en sönderfallande stat och har inga likheter med Somalia, som Janusz Onyszkiewicz har försökt att likna landet med. Östtimor vann sitt oberoende på ett hjältemodigt sätt, trots det internationella samfundets tystnad, och dess folk har redan vid flera tillfällen visat att man tagit ställning för demokrati. De visade återigen detta på ett exemplariskt sätt vid presidentvalet och valet till den lagstiftande församlingen som ägde rum förra året, då jag hade äran att leda parlamentets delegation.

Det internationella samfundet har nu ett ansvar för att visa sitt stöd för Östtimor, för att samordna detta stöd, vilket det uppenbarligen misslyckades med i fråga om säkerhetssystemet, och för att lösa de grundläggande frågorna om statens struktur. När det gäller signalerna från folket i Östtimor råder det inga tvivel om att de vill ha demokrati och rättssäkerhet.

  Marcin Libicki, författare. − (PL) Herr talman! Östtimor blev nyligen självständigt i kampen för sin katolska identitet. Självständighetskriget var blodigt och många människor dog. Östtimors president har fått Nobels fredspris. Det är ytterligare ett skäl till varför det internationella samfundet bör bistå med att återupprätta ordningen i landet. Jag håller helt och hållet med Ana Maria Gomes om att detta land utvecklas på ett lämpligt sätt och uppfyller alla de normer som krävs för att det ska fungera korrekt. Kriget förstör nu dessa normer och den inre ordningen.

Jag anser att vi måste återgå till de förslag som Polens president Kaczyński lade fram för ett tag sedan, vilka senare upprepades av president Sarkozy. De rör inrättandet av en europeisk militärstyrka som kan ingripa vid behov. Om vi inte har förmågan att ingripa kommer vi att fortsätta att träffas här och debattera på torsdagar utan att uppnå någonting.

  José Ribeiro e Castro , författare. – (PT) Herr talman! Mina damer och herrar! Det finns en diktrad av Ruy Cinatti som jag kan utantill och som lyder: ”Vi kanske kommer att lida nederlag eller utsättas för hårda prövningar, men bara tillsammans.”

Den 11 februari återvände tyvärr krisen till Östtimor, återigen på grund av samma människor som orsakade krisen för två år sedan. Detta får oss att ställa frågor om återvändandet av dem som skulle skada detta lands stabilitet och om allvaret hos en attack som också allvarligt skadade och till och med kunde ha dödat republikens president José Ramos-Horta, och som också, lyckligtvis utan några personliga konsekvenser, drabbade premiärministern Xanana Gusmão.

Våldet och störandet av institutionernas normala funktionssätt har återigen blottat bristerna hos ett land med Östtimors historia och förhållanden, som hjältemodigt kämpade och kämpar för sin självständighet, för demokrati och för framsteg.

De som från början har stöttat Östtimor kan inte låta bli att återigen bli ledsna över denna händelse som vi mycket bestämt fördömer. Vi hoppas att president Ramos-Horta kommer att återhämta sig fullständigt och vi kräver en fullständig utredning om vad som hände och om vilka åtgärder som ska vidtas.

De internationella styrkorna dröjde tyvärr med att agera, med undantag för det portugisiska nationella republikanska gardet. Det finns också tydliga brister i rättssäkerheten i Östtimor, som inte fungerar väl och som faktiskt aldrig har fungerat fullt ut. Östtimor måste återuppbygga själva grunden för sitt säkerhetssystem för att kunna garantera den allmänna ordningen.

Det internationella samfundet måste bistå folket i Östtimor i dessa åtgärder. Detta är inte en sönderfallande stat, det är en stat med brister som vi måste stödja.

Det huvudsakliga ansvaret ligger dock naturligtvis hos folket, som måste försöka nå en partiöverskridande kompromiss om varaktig fred och respekt för rättssäkerheten och för de rättsliga besluten, utan tvekan, utan undanflykter och utan självbelåtenhet. De har redan lyckats nå en överenskommelse om vad vi skulle kalla ett nationellt samförstånd när det gäller själva grunden för hur staten ska fungera.

Det är detta samförstånd, som Ruy Cinatti hänvisade till i sin dikt, som är det mest trängande behovet i Östtimor. Därför måste vi hjälpa folket i Östtimor att hjälpa sig själva och att göra sitt land starkare.

  Raül Romeva i Rueda , författare. – (ES) Herr talman! Jag tycker att Östtimor är ett bra exempel på när självbestämmandeprocesser kan genomföras och genomföras väl. Det vore faktiskt en bra idé om vissa av våra vänner, däribland Spanien, till exempel följde Portugals exempel och tog sitt ansvar för arvet med före detta kolonier, som i fallet med Västsahara.

Det är dock uppenbart att inga av dessa fall är enkla, och att de inte heller ger några omedelbara resultat. Man bör också nämna problemen i Östtimor där det, efter de fredliga valen för ett par månader sedan, fortfarande råder stor turbulens med bland annat ett mordförsök på president Ramos-Horta. I detta sammanhang vill jag, utöver de hälsningar som kammaren sänt, sända mina hälsningar med förhoppning om ett snabbt återhämtande, också till premiärminister Xanana Gusmão.

Jag tror inte att någon kommer att bestrida att det finns en vilja att nå en överenskommelse, vilket bland många andra president Ramos-Horta visat, och jag är säker på att president Ramos-Horta även efter denna attack kommer att inleda allt arbete som krävs för att finna en politisk överenskommelse mellan oppositionsfalangerna för att lösa meningsskiljaktigheterna på ett demokratiskt och fredligt sätt.

För att lyckas med detta måste dock det internationella samfundet vara fullt engagerat och FN:s mandat förnyas, liksom vissa länder har föreslagit. Mandatet måste hur som helst förnyas fram till 2012 och vid alla tillfällen för att bemöta regeringens och de demokratiska krafternas behov och önskemål i Östtimor.

FN:s närvaro på plats borde också vara anpassad till landets behov och borde ses över inte bara med hänsyn till återuppbyggnaden och hanteringen av grundläggande förnödenheter, utan också när det gäller förmågan att agera förebyggande och att bemöta oroligheter.

Till sist måste EU inrätta en delegation i Dili så snart som möjligt och parlamentet måste också se till att en delegation med observatörer stöder de demokratiska krafterna i landet och bedömer inriktningen och effektiviteten hos EU:s aktuella stöd.

  Tunne Kelam , för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Östtimor är förvisso inte en sönderfallande stat. Det faktum att både den demokratiskt valde presidenten och premiärministern den 11 februari 2008 utsattes för väpnade mordförsök är dock ett bevis för hur bräcklig en ung demokrati kan vara.

Jag vill göra tre påpekanden. För det första är vi verkligen bekymrade över avsaknaden av ett lämpligt och effektivt gensvar från UNPOL och andra internationella styrkor på dessa attacker.

För det andra har EU en skyldighet att bistå Östtimors demokratiska institutioner och att befästa rättssäkerhetssystemet i landet. I resolutionsförslaget betonas med rätta det trängande behovet av att nå en nationell överenskommelse om centrala demokratiska frågor.

För det tredje måste EU, i fullständigt samarbete med FN, bidra till reformen av säkerhetssektorn i Östtimor. Östtimor är när allt kommer omkring inte så långt från oss som det kan tyckas, och Ana Maria Gomes är ett bra bevis på det.

  Karin Scheele , för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman! Även jag vill framföra min solidaritet till Östtimors svårt skadade president, men också min solidaritet med Östtimors folk som tvingats kämpa under mycket lång tid för självständigheten och sina rättigheter. Europaparlamentet fördömer mycket bestämt mordförsöket på president Ramos-Horta. Dessa attacker utfördes efter att presidenten hade lyckats förhandla fram en lösning med rebellerna.

Eftersom man inte ännu vet exakt vilket händelseförloppet var, kräver vi en noggrann och rigorös utredning om mordförsöket på presidenten och en utredning om bristerna i säkerhetssystemet. Vi välkomnar FN:s och polisen i Östtimors gemensamma utredning, som redan har inletts. Vi kräver ett förbud för alla halvmilitära grupper och beväpnade gäng och större finansiella resurser för att stödja de reformer av säkerhetssektorn som Östtimor behöver.

  Zdzisław Zbigniew Podkański , för UEN-gruppen. – (PL) Parlamentets resolutionsförslag om Östtimor är mycket lämpligt. I resolutionen beskrivs folkets tragiska situation, och de nationella myndigheternas, de internationella institutionernas och de fredsbevarande styrkornas maktlöshet. De interna konflikterna fortsätter, trots många insatser och ett avsevärt internationellt stöd. Människor dödas och levebröd och kulturarv förstörs. Det finns en utbredd fattigdom som drabbar nästan 80 procent av befolkningen, arbetslöshet, uppgivenhet och analfabetism. Allt detta har en negativ inverkan på folket, och leder till förtvivlan och revolter.

Östtimors folk vill leva i fred och harmoni. De vill arbeta, lära och utveckla sitt lands ekonomi. För att detta ska vara möjligt måste de demokratiska myndigheterna i landet stärkas, och biståndet från de internationella institutionerna öka. Författarna till denna resolution kräver därför med rätta att Östtimor ska ges politiskt, tekniskt och finansiellt stöd. De påminner också om att både Europeiska unionen och FN har gjort offentliga åtaganden om att stödja självständigheten, demokratin och rättssäkra regeringar. Gruppen Unionen för nationernas Europa kommer att stödja denna resolution.

  Koenraad Dillen (NI) . – (NL) Herr talman! Vissa av mina kolleger har redan berört det faktum att det inte är någon överdrift att säga att Östtimor, efter attackerna mot president Ramos-Horta, återigen går in i en kritisk fas. Jag säger det igen, för vem minns inte bilderna från förra året på hundratals hus och vissa regeringsbyggnader i lågor, efter utnämnandet av Gusmão?

En internationell styrka är förmodligen nödvändig för att hantera den nuvarande krisen. Men denna styrka får i sitt ingripande förvisso inte ge intryck av att regeringen behöver utländska soldater för att skydda sig från sitt eget folk. En utländsk styrka kan upprätthålla stabiliteten med vapenmakt på kort sikt, men på lång sikt måste Östtimors folk själva skapa sin egen framtid. För att garantera politisk stabilitet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna på lång sikt behöver de till att börja med oberoende och pålitliga medier, en reformerad polisstyrka och ett sunt rättssystem.

  Filip Kaczmarek (PPE-DE) . – (PL) Herr talman! Östtimor anses allmänt vara det mest framgångsrika exemplet på en övergångsprocess i FN:s historia. Östtimor tycks dock ha glömt sina uppoffringar under självständighetskriget för att sätta stopp för Indonesiens brutala ockupation som varade i 24 år, och glädjen i landet över att kunna fira sin självständighet. Mindre än sex år efter att landet åter blivit självständigt står Östtimor nu dock på gränsen till kaos. Övergången till demokrati och självständighet är aldrig enkel. Det är inte slutet på resan, utan bara början. En sak är dock absolut säker, och det är att våldet aldrig kan och aldrig har varit ett sätt att hantera problem. Det måste göras tämligen klart. Problemens lösning är genom dialog, politisk mångfald, stärkta demokratiska institutioner, som exempelvis parlamentet, ett oberoende rättssystem och en regering som leds av demokratiskt valda ledare.

Jag uppmanar rådet och Europeiska kommissionen att se till att så mycket som möjligt av det stöd som avsatts för Östtimor inom ramen för den tionde Europeiska utvecklingsfonden används för att stärka demokratin.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE) . – (PL) Tack, herr talman! Arton månader har nu gått sedan Europaparlamentets senaste resolution om Östtimor. Detta land blev officiellt självständigt 2002. Fyra år senare utbröt ett inbördeskrig, som sattes i gång av en grupp demobiliserade soldater. Efter attacken på president Ramos-Horta den 11 februari i år drabbades Östtimor av ännu en politisk kris. Undantagstillstånd utropades och man begärde att den då 1 600 man starka fredsbevarande styrkan skulle utökas.

Den politiska krisen i Östtimor åtföljs av en ekonomisk kris. Arbetslösheten är på 80 procent, och 40 procent av de arbetslösa lever under fattigdomsgränsen.

Landet kan inte stabiliseras om inte alla politiska styrkor når ett samförstånd om statens grundläggande funktioner. Vi måste fördöma det brutala angreppet på presidenten och premiärministern och uppmana Östtimors regering att sätta stopp för våldet, däribland gängverksamheten. Det internationella samfundet, framför allt FN och säkerhetsrådet, måste stödja befästandet av demokratin. Vi bör också komma ihåg att Östtimor har ett trängande behov av att bekämpa fattigdomen och utveckla förvaltningen och infrastrukturen.

  Carlo Coelho (PPE-DE) . – (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill framföra mitt stöd för det gemensamma resolutionsförslaget, i vilket attackerna fördöms. Jag vill också gratulera institutionerna i Östtimor till deras lugna bemötande av tragedin och jag måste betona, liksom Ana Maria Gomes och José Ribeiro e Castro, att Östtimor inte är en sönderfallande stat.

Det är en stat som behöver internationellt bistånd, en delegation från Europeiska kommissionen, ett utökat FN-uppdrag och stöd från oss alla till alla initiativ som kan bidra till att främja enigheten hos Östtimors folk, med respekt för lagstiftningen och med fördömande av allt våld.

  Meglena Kuneva , ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Kommissionen har fördömt attackerna på president Ramos-Horta och premiärminister Xanana Gusmão å det bestämdaste.

Östtimors unga demokrati är fortfarande oerhört sårbar i sina politiska, rättsliga och säkerhetsrelaterade institutioner. Landet är drabbat av fattigdom och hög arbetslöshet, särskilt bland unga människor som än så länge har liten erfarenhet av en blomstrande framtid och som är mottagliga för våldsamma grupper.

I sina möten med landets ledare har kommissionen stött en fredlig lösning av konflikten, däribland ett eventuellt upplösande och avväpnande av alla halvmilitära grupper.

Efter våldshandlingarna 2006 reagerade Europeiska kommissionen snabbt: till att börja med genom humanitärt bistånd till internflyktingar, därefter genom att stödja dialogen mellan ledarna och sedan genom att tillämpa ett pengar för arbete-program för arbetslösa ungdomar.

Europeiska kommissionen beslutade också att inrätta en fullständig delegation i Dili, och den nya delegationschefen förväntas påbörja sitt arbete i mars 2008. Delegationen kommer att vara helt operativ under andra halvåret 2008, vilket kommer att skapa en möjlighet till en formell politisk dialog med regeringen och göra det möjligt att snabbare bedöma vilket stöd landet behöver.

Europeiska kommissionens strategi för Östtimor inom ramen för den tionde Europeiska utvecklingsfonden har nyligen godkänts. Strategin syftar till att stödja den fortfarande svaga rättsliga sektorn, parlamentet och andra institutioner, och därigenom bygga upp en demokratisk kultur.

Stödet till landsbygdsutveckling kommer att bidra till att minska fattigdomen och förbättra infrastrukturen. Hälsorelaterad verksamhet kommer att bidra till att bekämpa fattigdomsrelaterade sjukdomar och till att minska de oroväckande höga dödlighetstalen för mödrar och barn.

Att ta itu med de bakomliggande orsakerna till den nuvarande konflikten och att stödja deras lösning kommer att vara lika viktigt som programmen på längre sikt.

Regeringen i Östtimor har lagt fram en omfattande handlingsplan som kommer att vara föremål för en politisk dialog mellan delegationen och regeringen, med stöd av kommissionen.

Under ett delegationsbesök under de kommande veckorna kommer kommissionen att bedöma situationen och möjligheten att bistå med ytterligare åtgärder inriktade på några av konfliktens bakomliggande orsaker. Detta kan omfatta krav från regeringen på stöd för vissa arbetskraftsintensiva program för att bekämpa arbetslösheten.

I ett gemensamt dokument från kommissionen och rådet från december 2007 ställde sig både kommissionen och EU:s medlemsstater bakom FN:s centrala roll som samordnare av biståndet till säkerhetssektorn.

Sammanfattningsvis är det planerade stödet i kommissionens program omfattande, över 80 miljoner euro, och kommer att bidra till att lösa många av de aktuella problemen i landet.

  Talmannen . – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatterna.

(1) Se protokollet.