Index 
Fullständigt förhandlingsreferat
PDF 1589k
Torsdagen den 21 februari 2008 - Strasbourg EUT-utgåva
1. Öppnande av sammanträdet
 2. Inkomna dokument: se protokollet
 3. Fjärde rapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen - Uppföljning av den territoriella agendan och Leipzig-stadgan - Mot ett europeiskt handlingsprogram för fysisk utveckling och territoriell sammanhållning (debatt)
 4. Omröstning
  4.1. (A6-0462/2007, Monica Frassoni) Kontroll av gemenskapsrättens tillämpning 2005 (omröstning)
  4.2. (A6-0491/2007, André Brie) Ackreditering och marknadsövervakning i samband med saluföring av produkter (omröstning)
  4.3. (A6-0490/2007, Christel Schaldemose) Gemensam ram för saluföring av produkter (omröstning)
  4.4. (A6-0489/2007, Alexander Stubb) Tillämpning av nationella tekniska regler för varor som lagligt saluförs i en annan medlemsstat (omröstning)
  4.5. Situationen i Gaza (omröstning)
  4.6. Förenta nationernas sjunde råd för mänskliga rättigheter (omröstning)
  4.7. (A6-0024/2008, Françoise Castex) Europas demografiska framtid (omröstning)
  4.8. Vetenskapligt samarbete med Afrika (omröstning)
  4.9. (A6-0023/2008, Ambroise Guellec) Fjärde rapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen (omröstning)
  4.10. (A6-0028/2008, Gisela Kallenbach) Uppföljning av den territoriella agendan och Leipzig-stadgan - Mot ett europeiskt handlingsprogram för fysisk utveckling och territoriell sammanhållning (omröstning)
 5. Röstförklaringar
 6. Rättelser till avgivna röster och röstavsikter: se protokollet
 7. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet
 8. Meddelande om rådets gemensamma ståndpunkter: se protokollet
 9. Debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer (debatt)
  9.1. Östtimor
  9.2. Vitryssland
  9.3. Norra Kivu (Demokratiska republiken Kongo)
 10. Omröstning
  10.1. Östtimor (omröstning)
  10.2. Vitryssland (omröstning)
  10.3. Norra Kivu (Demokratiska republiken Kongo) (omröstning)
 11. Beslut om vissa dokument: se protokollet
 12. Skriftliga förklaringar införda i registret (artikel 116 i arbetsordningen): se protokollet
 13. Översändande av texter som antagits under sammanträdesperioden: se protokollet
 14. Datum för nästa sammanträdesperiod: se protokollet
 15. Avbrytande av sessionen
 BILAGA (Skriftliga svar)


  

ORDFÖRANDESKAP: KRATSA-TSAGAROPOULOU
Vice talman

 
1. Öppnande av sammanträdet
  

(Sammanträdet öppnades kl. 10.05.)

 

2. Inkomna dokument: se protokollet

3. Fjärde rapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen - Uppföljning av den territoriella agendan och Leipzig-stadgan - Mot ett europeiskt handlingsprogram för fysisk utveckling och territoriell sammanhållning (debatt)
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om

– betänkandet av Ambroise Guellec för utskottet för regional utveckling om den fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning (2007/2148(INI) (A6-0023/2008), och

– betänkandet av Gisela Kallenbach för utskottet för regional utveckling om en uppföljning av EU:s territoriella agenda och Leipzigstadgan – ett europeiskt handlingsprogram för fysisk planering och territoriell sammanhållning (2007/2190(INI) (A6-0028/2008).

 
  
MPphoto
 
 

  Ambroise Guellec, föredragande. – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Denna förmiddag diskuterar vi två initiativbetänkanden från parlamentet och jag anser att båda är mycket viktiga av flera skäl.

För det första tar vi upp kommissionens fjärde rapport om den ekonomiska och sociala sammanhållningen. Detta är verkligen ett anmärkningsvärt dokument, mycket bättre än föregående versioner, och det ger en stabil grund för alla slags överväganden i fråga om sammanhållningens framtid inom EU. Dokumentet är också viktigt eftersom territoriell sammanhållning införs i det nya Lissabonfördraget som ett av EU:s viktigaste mål. Som vi vet står vi inför nya och stora utmaningar förutom de vi redan känner till, och sammanhållningspolitiken måste ge ett stort och värdefullt bidrag till hur de ska lösas, så att vi kan komma närmare det EU som vi vill ha: ett effektivt och solidaritetsmedvetet EU.

Vad visar den fjärde rapporten? Att den sociala och ekonomiska konvergensen mellan medlemsstaterna går åt rätt håll, med en definitiv minskning av skillnaderna i fråga om inkomster och arbetstillfällen under det senaste decenniet, men också att det fortfarande förekommer stora skillnader mellan regioner och ibland även inom regioner, och att dessa i många fall tenderar att förvärras. Det pågår en utveckling, men den är alldeles för obalanserad i många fall. Det är här som det nya begreppet territoriell sammanhållning gör sig gällande och måste vara centralt för den fortsatta regionala utvecklingen i hela EU, vid sidan av den ekonomiska och sociala sammanhållningen. För att genomföra detta krävs en integrerad strategi för den sektoriella politiken och en verklig styrning på flera nivåer.

Här ser vi med intresse – och med en viss otålighet – fram emot kommissionens grönbok i september. Det finns ett uppenbart behov av ett gemensamt språk i den här frågan, vilket framgick av våra diskussioner i utskottet för regional utveckling.

Lärdomarna från den fjärde rapporten får oss att tänka framåt, till tiden efter 2013, eftersom de operativa programmen för 2007–2013 nu genomförs för så gott som alla områden. Ett av de viktigaste inslagen i programmen är ett system för öronmärkning av medel för att styra de grundläggande nödvändiga resurserna mot målen för Lissabonagendan. Även om vi vill betona det nära förhållandet mellan prioriteringarna för Lissabonstrategin och för sammanhållningspolitiken anser vi att sammanhållningspolitiken måste gå utöver denna ram och omfatta en vidare ståndpunkt.

I vårt betänkande konstateras att konvergens på olika nivåer är en förutsättning för långsiktig konkurrenskraft i regionerna och att de båda politikområdena kommer att behöva komplettera varandra under de närmsta åren för att förena effektivitet och solidaritet. Den regelbundna utvärdering under perioden 2007–2013 som vi efterfrågar måste ge oss möjlighet att bekräfta att processen är ändamålsenlig och att genomföra eventuella förändringar som kan bli nödvändiga på ett väl underbyggt sätt. Vi måste också ställa frågor om den frikoppling som sker under den nuvarande programperioden mellan landsbygdsutvecklngen och regionalpolitiken. Detta verkar inte vara väl förankrat hos medborgarna och vi tror att det kan bli svårt att behålla denna uppdelning efter 2013.

I vårt betänkande betonas de nya utmaningar som EU står inför och deras stora territoriella inverkan. Vi har problem som åldrande befolkning, klimatförändringar, energi, växande städer osv. Vi menar att den nödvändiga och viktiga konvergensen och en ändamålsenlig territoriell strategi för dessa utmaningar kräver en förstärkt sammanhållningspolitik, såväl politiskt som ekonomiskt, efter 2013. Mot den bakgrunden kommer parlamentet ståndaktigt som alltid att sätta sig emot alla försök att åternationalisera politiken.

Avslutningsvis vill jag tacka skuggföredragandena, som har hjälpt mig mycket i det här arbetet, för de många kompromisslösningar vi lyckades åstadkomma. Jag vill också betona sambandet med Gisela Kallenbachs betänkande. Jag tycker det vore bra om en sammanhängande helhet presenterades här i kammaren i dag.

 
  
MPphoto
 
 

  Gisela Kallenbach, föredragande. − (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först vill jag tacka skuggföredragandena för ett gott och konstruktivt samarbete. Dessutom vill jag tacka utskottet, gruppens personal och ledamöternas assistenter. Ju starkare gemenskap desto bättre resultat!

Det gläder mig mycket att vi diskuterar Guellecbetänkandet och mitt eget betänkande gemensamt i dag. När det gäller målet att uppnå en verkligt hållbar utveckling inom EU bildar dessa båda betänkanden en kompletterande helhet. Sammanhållningspolitiken är så att säga hårdvaran, medan Leipzigstadgan och den territoriella agendan är mjukvaran. Dessa instrument kan endast fungera tillsammans. EU får sin rättsliga och finansiella legitimitet genom sammanhållningspolitiken. Vi har inget verkligt ansvar för regional utveckling, stadsplanering och fysisk planering. Därför är en sammanhållen politik – på lokal och regional nivå, på nationell ministernivå och på EU-nivå – en förutsättning för hållbara städer och regioner i EU. Detta är enda möjligheten att skapa ett europeiskt mervärde. Städerna ligger i centrum för möjligheterna och problemen. De påverkar landsbygdsregionerna och de omedelbara omgivningarna. Därför är vi beroende av en balanserad utveckling av territoriet som helhet, av lösningar som utvecklas med ett helhetsperspektiv och som samtidigt är anpassade efter den enskilda situationen. Det kan inte finnas en enda lösning, men det kan finnas gemensamma principer som den integrerade strategin, principen om horisontella och vertikala partnerskap mellan städer och periferi, men även mellan de olika aktörer som direkt berörs.

Vi har gjort stora framsteg på EU-nivå. Utöver Leipzigstadgan och den territoriella agendan, det första åtgärdsprogrammet under det portugisiska ordförandeskapet, infördes territoriell sammanhållning som ett mål i reformfördraget. Detta stärker parlamentets betydelse genom gemensamma befogenheter och medbeslutandeförfarandet. Vid dagens debatt ville vi att parlamentet skulle uttala sig inför rådets vårtoppmöte så att territoriella och urbana frågor kan tas med som tydliga inslag i Lissabon- och Göteborgsstrategierna.

Även vid det informella mötet med ministrarna i Leipzig uttrycktes ett gemensamt önskemål om att det slovenska ordförandeskapet skulle föra upp den territoriella agendan på dagordningen för detta års vårtoppmöte för att ge ett ökat politiskt erkännande av den territoriella ramen för utvecklingen av regioner och städer och nya former för att delta i EU:s politiska beslut. Detta upprepades tydligt vid mötet på Azorerna i november. Hittills har jag ingen egentlig information om hur det går med detta.

Jag hade därför mycket gärna sett en företrädare för rådet här i dag så att vi hade kunnat få information om hur förberedelserna fortskrider. Tyvärr har jag hört att det tydligen inte råder något samförstånd inom rådet när det gäller att tillmötesgå ministrarnas begäran. Jag hade velat få besked av rådet om och i vilken form den territoriella agendan kommer att diskuteras vid vårtoppmötet. Det hade också varit intressant att höra om det är sant att det nuvarande förslaget till rådets slutsatser inte innehåller något om de territoriella frågorna och att det inte planeras några motsvarande ändringar i Lissabonfördraget. Detta är enda sättet att omsätta våra många vackra ord i verklig handling.

 
  
MPphoto
 
 

  Danuta Hübner, ledamot av kommissionen. − Fru talman! Först vill jag gratulera – och kanske i ännu högre grad tacka – både Gisela Kallenbach och Ambroise Guellec till deras betänkanden och även utskottet för regional utveckling till dess utmärkta arbete både vad gäller den fjärde sammanhållningsrapporten och betänkandet om territoriell sammanhållning.

Kommissionen delar helt och hållet era åsikter om att EU:s sammanhållningspolitik har haft stor betydelse för att minska skillnaderna över hela EU och därmed främja integrationen och även föra EU närmare sina medborgare. Därför motsätter sig kommissionen kraftfullt eventuella försök att åternationalisera denna politik.

Vi delar också er åsikt att sammanhållningspolitiken måste få tillräckliga ekonomiska resurser i framtiden för att kunna hantera de väntade nya utmaningar som kommer att påverka alla territorier i EU. Vi måste också komma ihåg att sammanhållningspolitiken samtidigt måste fortsätta att hantera regionala skillnader till följd av de senaste och de kommande utvidgningarna.

Jag försäkrar er att också inom ramen för ”lissaboniseringen” är och förblir vår främsta prioritering för EU:s sammanhållningspolitik, även efter 2013, att uppfylla reformfördragets mål om att minska skillnaderna. Politikens solidariska dimension är central i detta sammanhang och fördelningen av medel kommer säkert att stå i motsatt relation till länders och regioners välstånd.

Denna åsikt delas också av en imponerande majoritet av intressenter i hela EU. Dessutom anser de flesta att EU:s sammanhållningspolitik är mycket mer än bara en mekanism för att fördela resurser mellan medlemsstater och regioner. Denna politik är först och främst en utvecklingspolitik som har till syfte att främja den inhemska utvecklingen i alla EU-regioner.

Kommissionen delar också er oro i fråga om behovet av ökad sammanhållning mellan EU:s sammanhållningspolitik och andra sektoriella strategier inom EU, särskilt landsbygdsutveckling, forskning och konkurrens. Här vill jag tillägga att behovet av sammanhållning mellan olika utvecklingsstrategier även gäller samordningen mellan EU:s sammanhållningspolitik och den nationella politiken. Jag är övertygad om att detta är en nyckelfråga för framtiden för sammanhållningen i EU, även i dess territoriella dimension.

Jag delar helt och hållet er åsikt om att framgången för den territoriella agendan och Leipzigstadgan är beroende av två villkor. För det första måste vi tillämpa en integrerad strategi för den territoriella utvecklingen för att undvika ett lappverk av strategier för våra territorier. Ett klassiskt exempel här är sättet att tänka i kategorier med rent landsbygdsinriktade eller stadsinriktade strategier som förbiser den avgörande betydelsen av verkliga ekonomiska regioner.

Å andra sidan innebär den integrerade strategin också att de olika sektoriella strategierna måste integreras på både EU- och medlemsstatsnivå, vilket påverkar utvecklingen i alla våra territorier.

Det andra villkoret är, som ni så riktigt påpekar, att kommissionen regelbundet övervakar och utvärderar utvecklingen i genomförandet av de åtgärder som beslutas om i den territoriella agendan och här behöver vi få veta mer om åtgärdernas faktiska effekter i medlemsstaterna, så att kommissionen kan erbjuda lämpligt stöd. Med utgångspunkt i en förbättrad övervakning kan kommissionen t.ex. gå vidare när det gäller att identifiera indikatorer på territoriell sammanhållning.

Kommissionen anser helt klart – precis som i ert betänkande – att det är bra att tanken på sammanhållningens territoriella dimension införs i Lissabonfördraget och nu måste vi göra det bästa möjliga av denna nya dimension och de möjligheter som öppnas. Den nya definitionen av subsidiaritet ger t.ex. lokala och regionala myndigheter större inflytande. Därför tog kommissionen med grönboken om territoriell sammanhållning i sitt lagstiftnings- och arbetsprogram för 2008.

Även om det ännu inte finns någon standardiserad definition av begreppet, sammanfattar territoriell sammanhållning EU:s lagstadgade målsättning att åstadkomma en hållbar balans i och harmonisk utveckling av sitt territorium och även ge lika tillgång till tjänster av allmänt intresse. Vi är alla medvetna om att det finns ett antal aspekter i den territoriella balansen inom EU som hotar den harmoniska utvecklingen av EU:s ekonomi och samhälle de kommande åren. Detta gäller både på EU-nivå och på nationell och regional nivå, och även inom vissa särskilda områden när det gäller de yttersta randområdena.

Det gläder mig att bekräfta att alla de viktigaste rekommendationerna i Kallenbachbetänkandet när det gäller definitionen av begreppet territoriell sammanhållning och tillämpningen av en integrerad strategi för territoriell utveckling, och vi kommer att ta med en förstärkning av synergieffekterna mellan EU:s politikområden i vår grönbok som kommer att antas av kollegiet i september.

Jag vill också ta tillfället i akt och upplysa er om att vi gör framsteg med medlemsstaterna när det gäller vår gemensamma syn på territoriell sammanhållning och dess viktigaste delar. Vi arbetar nu med svaren på den enkät som vi sände ut till 25 medlemsstater om territoriell sammanhållning och gör det alltså möjligt att komma vidare.

Vi har också inrättat en avdelningsövergripande grupp inom kommissionen som kommer att bilda en ram för vårt interna arbete med territoriell sammanhållning och vi har redan slutfört den första delen av detta arbete: identifieringen av den territoriella dimensionen på EU:s viktigaste politikområden. Nu har vi inlett processen, särskilt när det gäller att utveckla vissa verktyg som även motsvarar era krav. Som ni säkert vet ingår undersökning av en territoriell konsekvensbedömning av strategier och även utveckling av territoriella sammanhållningsindikatorer bland prioriteringarna för det nya förstärkta ESPON-programmet (Observationsorgan i samverkan för europeisk regional utvecklingsplanering).

När det gäller stadsfrågor kommer nästa stadsundersökning i mars. Undersökningen färdigställs just nu och den andra lägesrapporten om EU:s städer kommer i juni 2009. Urbact II har nu uppgraderats till strategiskt instrument för nätverkande och för utbyte inom stadsutveckling.

När det gäller båda betänkandena anser jag att det finns ett stort samförstånd mellan era åsikter och kommissionens och jag ser nu fram emot diskussionen för att få en bättre förståelse av era farhågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Nathalie Griesbeck, föredragande för budgetutskottets yttrande. – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot! Även jag vill tacka de föredragande, särskilt Ambroise Guellec för hans presentation av och arbete med denna fråga. Som ständig föredragande för strukturfonder för budgetutskottet vill jag också kortfattat ta upp vissa budgetfrågor.

Denna politik är i dag en av de viktigaste strategierna för solidaritet mellan EU:s folk i budgettermer. Som vi redan har hört denna morgon är den stora frågan nu hur vi i allt högre grad ska kunna få fram största möjliga effektivitet i sammanhållningspolitiken. Budgetutskottet vill göra parlamentet uppmärksamt på ett antal oroande signaler, t.ex. förseningar i slutförandet och ouppfyllda åtaganden.

Jag vill lyfta fram det som jag anser är ett antal iögonenfallande punkter i detta avseende. EU måste skyndsamt se till att förenkla förfarandena, t.ex. genom att införa tekniskt stöd, för att kunna utarbeta och genomföra många projekt som våra länder behöver.

Vi måste också fortsätta med en tydlig ansvarsfördelning mellan EU och medlemsstaterna för att få en bättre gemensam förvaltning och jag välkomnar det kommissionsledamoten sa i fråga om tisdagens beslut om att anta en handlingsplan för en revisionsstrategi för strukturfonderna.

Något som jag har påpekat länge nu och som jag också är glad över att kommissionsledamoten nyss tog upp, är behovet av att tillhandahålla såväl kvalitativa som kvantitativa indikatorer som är gemensamma för alla medlemsstater, för att kunna bedöma budgetbehov och utforma det nya regelverket inför den fleråriga perioden efter 2013 och – kort sagt – öka tydligheten i EU:s närvaro i förhållande till EU:s politik och medborgare.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro, föredragande för fiskeriutskottets yttrande. − (PT) Först måste jag beklaga att utskottet för regional utveckling inte har tagit med några av de ändringsförslag som lades fram av fiskeriutskottet i fråga om den fjärde sammanhållningsrapporten. I dessa ändringsförslag upprepas t.ex. fiskerisektorns bidrag till det socioekonomiska läget i fiskesamhällen i konvergensregionerna, regioner som missgynnas av permanenta geografiska eller naturliga nackdelar, t.ex. de yttersta randområdena, och även fattiga fiskesamhällen inom mer välbärgade regioner. Jag beklagar också att finansieringen av Europeiska fiskerifonden (EFF) i en union med 27 medlemmer inte skiljer sig nämnvärt från budgeten för Fonden för fiskets utveckling i en union med 15 medlemmar. Fiskerifonden måste alltså få en ekonomisk förstärkning.

Därför har jag under detta sammanträde på nytt lagt fram två ändringsförslag för att understryka den strukturella fiskeripolitikens betydelse för den ekonomiska och sociala sammanhållningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Oldřich Vlasák, för PPE-DE-gruppen. – (CS) Fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! De betänkanden vi diskuterar i dag är viktiga, inte bara i sitt sätt att hantera läget för vår sammanhållningspolitik och dess territoriella dimension, utan även för att de riktar vår uppmärksamhet mot framtiden efter 2013. Jag tackar Gisela Kallenbach och Ambroise Guellec för deras utmärkta arbete och öppna inställning.

De båda betänkandena kompletterar varandra – precis som de föredragande påpekade – och de bör beaktas tillsammans. I och med att territoriell sammanhållning har förts in i Lissabonfördraget har detta begrepp blivit lika viktigt som ekonomisk och social sammanhållning. Men territoriell sammanhållning som begrepp har inte undersökts särskilt mycket och är inte lätt att förstå. Hittills finns det ingen tydlig definition av territoriell sammanhållning. Det övergripande syftet med sammanhållning är att utjämna skillnader, men dessa skillnader finns fortfarande kvar och de är mest uttalade i gränsområdena mellan det forna östblocket och det demokratiska väst. Jag menar att territoriell sammanhållning också innefattar sammanhållning i städer och länder. Det går inte att förneka att städer är tillväxtlokomotiv i de enskilda länderna och därför är det riktigt att ta med frågan om stadsutveckling i vårt resolutionsförslag och samtidigt kräva en stärkt integrerad strategi. Men i framtiden kommer det att bli nödvändigt att förbättra och förenkla stadsområdenas tillgång till strukturfonder och utarbeta bättre förbindelser mellan lokala myndigheter och exploatörer när stadsutvecklingsprojekt finansieras med privata medel.

Vi har antagit Leipzigstadgan och nu måste vi gradvis börja tillämpa den. Samtidigt måste vi skapa de rätta förutsättningarna för livsvillkoren i framtiden, för utveckling av vår landsbygd. Jag är övertygad om att vi mycket noggrant måste undersöka om det bästa är att låta landsbygdspolitiken ingå i den gemensamma jordbrukspolitiken eller om vi bör överväga en annan lösning.

Mina damer och herrar! Bara en sista anmärkning. Diskussionen om sammanhållningspolitiken är framför allt en diskussion om fördelningen av medel. Det är självklart och riktigt att sammanhållningspolitiken ska förstärkas och att detta börjar märkas i EU:s budget. Sammanhållningspolitiken kommer att behöva hantera nya företeelser som den åldrande och döende befolkningen i EU, den instabila energiförsörjningen och miljöförstöringen. Politiken måste anpassas till detta och få tillräckliga medel för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Constanze Angela Krehl, för PSE-gruppen. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Oldřich Vlasák gör rätt i att påpeka att vår uppgift är att förbereda sammanhållningspolitiken för perioden efter 2013. Vi har använt dessa två betänkanden för att ta upp denna fråga. Vi har faktiskt sammanställt allt som vi tycker är viktigt i det här sammanhanget.

Jag vill dock påminna er om att vi måste ta hänsyn till de strategiska målen för EU:s sammanhållningspolitik, dvs. att minska skillnaderna i livsvillkor mellan EU:s regioner och stödja Lissabon- och Göteborgsstrategierna. Om Europaparlamentet vill ha en roll i utformningen av den framtida sammanhållningspolitiken anser jag att det måste inrikta sig på de viktigaste strategierna i stället för att återgå till ”vattenkanneprincipen”. Vi måste möta de nya utmaningar som växer fram inom sammanhållningspolitiken. Låt mig ge er några exempel: demografiska förändringar, klimatskydd, regional avfolkning och – faktiskt – en modern EU-stadspolitik.

Som jag ser det är inställningen gällande lika möjligheter för folk och regioner avgörande för lösningar inom detta område. Jag menar att ökade investeringar i utbildning, forskning och innovation och infrastruktur för dem är viktiga, och blir allt viktigare, och de är verkligt hållbara. Men detta kan bara fungera om vi i framtiden involverar EU-medborgarna mer effektivt i utvecklingen av program och projekt, precis som Europaparlamentet sedan länge begärt och begär på nytt i dessa betänkanden.

Jag vill vädja till medlemsstaterna – jag beklagar att det inte finns någon företrädare för rådet här – och betona att vi ger dem en viss hemläxa. Om vi ska lägga till ytterligare uppgifter inom ramen för sammanhållningspolitiken måste vi också ge de ekonomiska medel som krävs för detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Grażyna Staniszewska, för ALDE-gruppen. – (PL) Den fjärde sammanhållningsrapporten och Guellecbetänkandet lyfter fram sammanhållningspolitikens framgångar med att minska skillnaderna mellan medlemsstaterna. De noterar också tillväxten i länder som tidigare släpade efter, t.ex. Grekland och Portugal. Samtidigt bekräftas emellertid politikens påtagliga misslyckande när det gäller tillnärmningen av utvecklingsnivån mellan regioner.

Medlemsstaterna ser tyvärr genom fingrarna med en orimlig koncentration av investeringar och andra utvecklingskomponenter till de nationella huvudstäderna. En liknande situation råder i regionerna, där investeringar också tenderar att koncentreras till centralområdena och därmed hindra regionen som helhet att utvecklas i jämn takt. Skillnaderna inom och mellan regioner i EU är betydligt större än i USA eller i Japan.

Allt pekar på behovet av att införa en mekansim som skulle stimulera till decentralisering inom medlemsstaterna. Det krävs en långsiktig och dynamisk regionalpolitik för nästa budgetram. I Guellecbetänkandet påpekas på ett balanserat sätt att ändamålsenliga förbindelser måste upprättas mellan Lissabonstrategin och sammanhållningspolitiken. Sammanhållningspolitiken får inte enbart bli ett instrument för Lissabonstrategin. Syftet med sammanhållningspolitiken är en hållbar och harmonisk utveckling och detta är ett viktigt mål i sig. Det är det billigaste sättet att förebygga vad som senare kan visa sig vara mycket kostsamma situationer. Jag tänker på konflikter, massutflyttning och massinvandring, flytt av företag och liknande händelser, som alltid innebär omvälvningar för lokalbefolkningen.

Vid sidan av Lissabonfördraget betonas vikten av den territoriella sammanhållningen i det betänkande som antogs i dag. Det finns dock ett brådskande behov av att förtydliga detta begrepp och ta fram en otvetydig definition av vad den territoriella dimensionen omfattar. I dag använder vi begreppet lite i blindo och det kan uppfattas på många olika sätt. I delar av Guellecbetänkandet får detta begrepp företräde framför den ekonomiska och sociala sammanhållningspolitiken, i andra delar framställs det som ett komplement. I vissa fall handlar det om lika tillgång till tjänster, i andra om balanserad fördelning av forskningscenter etc.

Jag tycker det är olyckligt att diskussionen om grönboken om den territoriella sammanhållningen ska hållas i höst, efter rapporten om sammanhållningspolitiken. Grönboken borde diskuteras mycket tidigare.

 
  
MPphoto
 
 

  Mieczysław Edmund Janowski, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman, fru kommissionsledamot! Som företrädare för gruppen Unionen för nationernas Europa vill jag tacka de båda föredragandena för deras arbete.

Begreppet sammanhållning har fått en speciell betydelse inom EU. Hänvisningarna till behovet av att minska skillnaderna mellan de olika regionerna för att förena nationella ekonomier och stödja en harmonisk utveckling har funnits med sedan Romfördraget.

Den fjärde rapporten omfattar åren 2000–2006. Den behandlas i Guellecbetänkandet som innehåller många värdefulla slutsatser. I rapporten ges en bild av läget i samtliga medlemsstater. Den lyfter också fram de områden där skillnaderna är störst. Att minska skillnaderna i de regionerna måste ses som ett långsiktigt åtagande.

Kommissionens rapport innehåller många jämförbara parametrar som saknades i tidigare dokument. Förslaget om att använda indikatorer som ersätter grundläggande BNP per capita i förhållande till olika NUTS-nivåer kvarstår dock.

Sammanhållningspolitiken utgör grunden för integration och ger ett värdefullt bidrag till den harmoniska utvecklingen av EU. Dess regionala, lokala och miljömässiga aspekter är viktiga i detta sammanhang, precis som Grażyna Staniszewska redan har påpekat. Vi bör också erkänna dess effekt på EU:s innovationsförmåga och konkurrenskraft och därmed på genomförandet av Lissabonstrategin. De demografiska frågorna är också viktiga eftersom vissa områden hotas av avfolkning.

När vi talar om sammanhållning tänker vi på den som ekonomisk och social. Det brådskar med en hållbar definition av begreppet territoriell sammanhållning. Sammanhållning bör uppfattas som en politik som garanterar att EU:s medborgare oavsett var de bor kan åtnjuta lika möjligheter till tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning, kultur, Internet och transporter t.ex. Sammanhållningspolitiken bör förstärkas och förbättras med tillräckliga EU-medel. Stadsaspekten är särskilt viktig, precis som Gisela Kallenbach påpekade.

Frågan om hur man ska välja mellan sammanhållning och konkurrenskraft, jämställdhet och effektivitet uppstod nyligen. Mitt korta svar är att man ska välja båda i lämplig omfattning.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Schroedter, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! I slutet av 1990-talet var den rådande filosofin i EU att unionens integrationsförmåga skulle mätas genom framgångarna med den inre marknaden. Önskan att problemen inom EU kunde lösas med utvecklingskoncepten för den inre marknaden, som enbart var inriktade på ekonomisk tillväxt, gick dock inte i uppfyllelse.

EU:s inre marknad var inriktad på att öka den ekonomiska aktiviteten i gravitationscentrum som drog till sig ytterligare verksamheter, på de missgynnade regionernas och miljöns bekostnad. Och inte ens i dessa centrum kunde alla ta del av fördelarna, utan fattigdomen ökade, vilket skapade spänningar och oro.

I dag gör kommissionen samma misstag. Den underordnar sammanhållningspolitiken efter Lissabonstrategin. I stället för att verkligen prioritera problemen för de särskilt missgynnade regionerna och endast främja hållbara utvecklingsprojekt investerar den i föråldrade infrastrukturkoncept och alltså endast i de ekonomiska centrumen. Samhällena och regionerna kommer att bli beroende av de stora EU-bankerna i generationer. Jag anser att detta är ett enormt problem eftersom det i slutänden är nästa generation som kommer att få betala priset för den misslyckade utvecklingspolitiken. Och detta kommer i sin tur att utlösa migrationsrörelser – min kollega Constanze Angela Krehl har redan påpekat detta – och det kommer också att utlösa EU-fientliga stämningar eftersom vissa delar av befolkningen inte kommer att få ta del av fördelarna. Dessa strategier är en återvändsgränd.

Vi måste vara mycket noggranna med att inte riskera EU:s inre sammanhållning. Ekonomisk och social sammanhållning måste förbli ett separat politikområde och fördelarna måste vara tillgängliga för alla regioner och folk i EU. Detta kan bara ske om sammanhållningspolitiken är underbyggd av en social modell som bygger på solidaritet och modeller för hållbar utveckling som inte genomförs på miljöns bekostnad.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro, för GUE/NGL-gruppen. − (PT) I detta korta anförande om en så viktig fråga som sammanhållningspolitikens framtid i EU kan vi bara understryka några av de grundläggande principer som vi menar bör styra denna diskussion.

För det första är regionalpolitiken ett avgörande instrument för att främja den så omhuldade ekonomiska och sociala sammanhållningen. Den är en strukturell politik som måste ha som främsta och viktigaste mål – vilket redan har påpekats – att minska skillnaderna mellan utvecklingsnivåerna i de olika regionerna, främja de minst gynnade regionerna som släpar efter i sin ekonomiska utveckling, främja verklig konvergens och stimulera tillväxt och sysselsättning. Den måste alltså skapa en omfördelning och kompensation för de ökade kostnaderna för den inre marknaden, Ekonomiska och monetära unionen, liberaliseringen av den internationella handeln för de mindre utvecklade länderna och regionerna i EU.

För det andra måste sammanhållningspolitiken och dess ekonomiska resurser användas för att främja projekt för ekonomisk, social, miljömässig och regional utveckling. Därför får dessa projekt inte underställas en politik som prioriterar och vars trossystem bygger på konkurrens, avreglering och så kallad anpassningsbarhet och entreprenörskap, som är prioriteringar i Lissabonstrategin. Vi anser med andra ord att konkurrenskraft inte får ersätta konvergens i medlemsstater och regioner som släpar efter i sin socioekonomiska utveckling.

För det tredje är EU:s nuvarande ekonomiska resurser för sammanhållningspolitiken inte tillräckliga för att möta behoven av verklig konvergens, regionala skillnader, hög arbetslöshet, bristande jämlikhet i inkomster och fattigdom inom EU. Därför upprepar vi behovet av att öka gemenskapens budget och göra arbetet med att främja ekonomisk och social sammanhållning i EU till det centrala och grundläggande målet.

 
  
MPphoto
 
 

  Bastiaan Belder, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Fru talman! Jag har läst Kallenbach- och Guellecbetänkandena med intresse. Sammanhållningen mellan länderna i EU är fortfarande ett fascinerande ämne. Integrationen av intern politik och samarbete mellan EU:s medlemsstater och regioner tar allt fastare form. Att en sådan strategi ger resultat visas tydligt i sammanhållningsrapporten. Sammanhållningen mellan medlemsstaterna har ökat.

Samtidigt visar rapporten att sammanhållningen mellan regioner inom medlemsstaterna minskar, särskilt mellan stadsområden och landsbygdsområden. Jag anser att det i ett sådant fall är rätt att nationella, regionala och lokala myndigheter spelar en viktig roll. Jag förstår alltså inte varför alternativet att medlemsstaterna självständigt ökar sina bidrag till regional utveckling har avvisats på förhand.

Det är för tidigt att avgöra hur länge den nuvarande politiken ska drivas. Att det innebär vissa utmaningar är uppenbart. Men låt oss också undersöka om den kan lösa den så kallade divergensen, dvs. inte bara sammanhållning på medlemsstatsnivå utan även på regional nivå inom och mellan medlemsstater. Eftersom detta troligen inte är fallet bör vi anta en annan strategi där medlemsstaterna får en större roll. Inga känner bättre till den nationella och regionala situationen än de enskilda medlemsstaterna. De kan ta fram lösningar som gör det möjligt att nå sammanhållningsnivåerna på subnationell nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Claude Martinez (NI) . – (FR) Fru talman! Europeiska kommissionen är så angelägen om sammanhållning mellan och inom medlemsstaterna att 350 miljarder euro har anslagits för detta fram till 2013.

En grönbok är också på väg, för närhelst ett problem uppstår i Bryssel måste det skrivas en bok om det. Det finns verkligen ett problem med sammanhållningen mellan västra och östra EU, mellan byar och städer i EU och mellan rika grannskap och arbetarområden i EU.

Men vems fel är det? Vem avfolkade byarna där de odlade vin och födde upp boskap, i Grekland, där de producerade tobak, bomull och olivolja? Vem och vilken politik tog bort tusentals postkontor i Sverige, Tyskland och Frankrike? Vem lade ned tågstationer, järnvägar och BB på landsbygden? Är det vindarna som förstör fiskefartyg, fiskares försörjning, småföretag och fartygsvarv i hamnarna? Är det vargarna i Pyrenéerna eller Alperna som äter upp fåraherdarna, eller importerat lamm från Nya Zeeland?

Vi känner alla till svaret: det är den internationella handelspolitik som kommissionen drivit via GATT-avtalet och WTO som har lett till att 90 jordbruk har lagts ned om dagen i Spanien och Frankrike under de senaste 20 åren. Det var det dogmatiska avskaffandet av tullskyddet som förstörde den industriella balansen i en våg av import.

För att uppnå sammanhållning måste vi nu först ta fram sammanhållning mellan politikområdena. Vi kan inte driva en politik i Cotonou för AVS-länderna och sedan förstöra denna politik i Genève över bananhandeln. Vi kan inte ha gemenskapspreferenser för jordbruksprodukter mellan 1962 och 1986 och sedan förstöra allt detta med frihandel vid Uruguay- eller Doharundorna.

Sammanhållning kräver ett visst mått av sammanhållning mellan valen. Fru kommissionsledamot! Antingen bygger vi upp EU eller så bygger vi upp världen. Antingen inriktar vi oss på sociala frågor eller så inriktar vi oss på världen.

 
  
MPphoto
 
 

  Lambert van Nistelrooij (PPE-DE). – (NL) Fru talman, fru Hübner! Det unika och speciella med denna fjärde rapport är inte enbart att den nuvarande politiken är väl genomtänkt utan att den ser framåt mot de nya utmaningar som EU måste hantera. Den omfattar globaliseringen och dess effekter, den omfattar klimatförändringar, energiproblem och demografiska utmaningar. Det är bra att vi gör detta nu, särskilt inför vårens uppehåll i mars. Ambroise Guellec har gjort allt mycket bra. Han har konstaterat att sammanhållningspolitiken inte bör ändras i grunden – vilket särskilt bekräftas i det nya fördraget – men att innehållet i de regionala åtagandena och programmen bör ändras.

Nu i veckan har vi också tittat på Lissabonstrategin och det som slår mig är att vi verkligen bör fortsätta att bidra rejält genom att öronmärka 60–65 procent av sammanhållningsbudgeten för detta ändamål. Detta kommer att visa i vilken utsträckning kärnan i sammanhållningspolitiken kan möta utmaningen med nya omständigheter. Det som konstateras i Kallenbachbetänkandet är också viktigt, nämligen att vi betraktar territoriell sammanhållning som en av EU:s grundläggande funktioner. Globaliseringen inriktas på ett antal nyckelregioner, storstadsområden och EU:s svar är att kunskap måste delas och förutsättningar för entreprenörskap skapas i alla regioner, även i landsbygdsområden. Det är den nya agendan.

PPE-gruppen emotsatte sig slutligen åternationalisering som ett svar på diskussionen om 2013. Detta leder till att vi kan bygga upp en ny enhetlighet mellan FoU, innovationspolitik, den inre marknaden och det grundläggande för EU och koppla samman en kunskapsbaserad ekonomi – som detta kommer att omfatta på lång sikt – med hög sysselsättning och välstånd i våra regioner.

Jag ansluter mig också med glädje till det öppenhetsinitiativ som Danuta Hübner har lagt fram. Medborgarna måste få veta hur relevant denna politik är för dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Iratxe García Pérez (PSE). (ES) Fru talman! Först vill jag tacka Gisela Kallenbach och Ambroise Guellec, särskilt för deras arbete med dessa betänkanden som ledde fram till en majoritetsöverenskommelse i utskottet för regional utveckling.

EU:s sammanhållningspolitik har varit ett exempel på en lyckad EU-politik som har stått fast vid de principer som den bygger på och som också har bidragit till att undanröja ojämlikhet.

Länder som Spanien har nått oomtvistliga konvergensresultat tack vare sammanhållningspolitiken. Vi bör därför befästa dess roll för att höja medlemsstaternas potential för utveckling och skapande av arbetstillfällen genom att utbilda människor.

Ändå måste vi också erkänna att det fortfarande finns territoriella ojämlikheter och vi måste därför ge ett kraftfullt svar om vi ska kunna gå framåt med en politik som måste möta nya utmaningar som åldrande- eller avfolkningsprocesser i vissa områden, särskilt landsbygdsområden.

Vi måste ta itu med de återstående utmaningarna för att minska de regionala och interregionala skillnaderna och trygga den ekonomiska och tekniska tillväxten, och detta innebär att vi som prioriterad fråga måste se till att Lissabonstrategin följs, samtidigt som vi inte får strunta i andra frågor, som demografiska förändringar.

Om EU:s regionalpolitik ska kunna trygga en balanserad hållbar utveckling måste den bedrivas i nära samarbete med regionala aktörer och samordnas med andra politikområden. Vi är också medvetna om behovet av att driva på särsilda åtgärder för att minska skillnaderna mellan tillgängliga regioner och dem med strukturella nackdelar: bergsområden, öar och glesbefolkade områden.

Inför framtiden är det alltså absolut nödvändigt att förstärka sammanhållningspolitiken med ekonomiska resurser för att hantera alla utmaningar.

I går antog vi Lissabonfördraget med stor majoritet här i parlamentet och i dag måste vi föra fram en ny del i fördraget och fastställa territoriell sammanhållning som ett grundläggande EU-mål, för att gå mot en ljusare framtid för EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean Marie Beaupuy (ALDE). (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill säga till kommissionsledamoten att när jag lyssnade till ert svar på de båda betänkandena från våra kolleger, Ambroise Guellec och Gisela Kallenbach, kände jag att jag inte skulle behöva säga något alls eftersom ni så tydligt visade att ni hade förstått oss helt och hållet.

Detta är ett inledande skede och jag är mycket nöjd och vill gratulera hela parlamentet eftersom dessa nära förbindelser mellan er, era medarbetare, vårt utskott och vårt parlament har skapat en sådan sammanhållning mellan våra åsikter. Nu måste vi gå utöver denna sammanhållning och fortsätta med genomförandet. Det är gott och väl att skapa sammanhållning mellan oss, men detta måste leda till konkreta resultat.

Jag menar att detta är möjligt med hjälp av den grönbok som ni kommer att lägga fram i höst och här vill jag nämna två frågor som ligger mig varmt om hjärtat och som jag anser är avgörande för att genomföra hela sammanhållningspolitiken och den Leipzigstadga som vi önskar oss så hett.

De två frågorna är följande: för det första, det behov som ni redan har nämnt och som jag verkligen vill upprepa, nämligen att visa hur det måste skapas sammanhållning mellan olika EU-strategier på stadsnivå och i de omkringliggande områdena. I går kväll diskuterade vi befolkning. I går eftermiddag diskuterade vi transporter. Innan dess diskuterade vi sociala frågor. Alla generaldirektorat från kommissionen är inblandade, och alla utskott i parlamentet ... Allt detta måste hållas samman inom en stads och dess omgivningars lilla territorium. Jag förväntar mig att en ståndpunkt ska växa fram genom grönboken.

Den andra frågan är följande. Hur kan vi – parlamentet och kommissionen – om vi kommer överens om allt detta lyckas om vi inte har med oss EU:s medborgare och regeringar? Jag har redan sagt er att vi verkligen måste satsa på kommunikation och jag vet att ni försöker göra detta, så att allt vårt tal, alla våra kommentarer, alla våra förhoppningar om sammanhållningen förs fram i ord och fraser som uppmuntrar regeringarna att agera och som övertygar och motiverar våra medborgare.

Detta är de två viktigaste frågor som jag förväntar mig att se i grönboken. Efter att ha lyssnat på oss litar jag på att ni hjälper oss att hitta de specifika tillämpningarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Wiesław Stefan Kuc (UEN).(PL) Fru talman, fru kommmissionsledamot! Ett av de grundläggande målen för EU är att jämna ut skillnaderna i utveckling och inkomster i enskilda länder och regioner. Dessa skillnader har blivit mer utpräglade de senaste åren eftersom betydligt mindre utvecklade länder har anslutit sig till EU i de senaste utvidgningarna.

Uppskattningsvis ligger dessa länder mer än 15 år efter de övriga. En snabb utveckling är det enda sättet att minska skillnaderna. Detta är en stor utmaning, särskilt med hänsyn till nedskärningarna i de ekonomiska resurserna och de begränsade möjligheter som de länder som strävar efter utveckling har att utnyttja dessa resurser. Det är inte sannolikt att framgångarna i Spanien, Portugal, Grekland och Irland kommer att återupprepas, säkerligen inte snabbt. Det är inte heller sannolikt att vi ska komma i kapp USA och Japan den närmaste framtiden. Men vi bör komma ihåg att början alltid är svårast och se på Tjeckien som ett gott exempel på hur mycket som kan åstadkommas. Våra medborgares syn på livet har förändrats och fortsätter att förändras, vilket bådar gott för framtiden. Dessutom ger Lissabonstrategin tydliga riktlinjer för våra åtgärder.

Avslutningsvis vill jag uppriktigt tacka våra föredragande för deras uttalanden. Jag ser att Miguel Angel Martínez inte är kvar i kammaren, men jag måste tillägga att jag inte alls håller med om hans inlägg.

 
  
MPphoto
 
 

  Alyn Smith (Verts/ALE). – Fru talman! Det är trevligt att se kommissionsledamoten här i parlamentet. Vi ser fram emot att träffa henne i Skottland igen snart och att fortsätta vårt mycket givande samarbete om denna politik.

Innan jag gör mina korta anmärkningar vill jag upprepa Pedro Guerreiros kommentarer om stöd för fiskerisektorn inom sammanhållningspolitiken. Vi kommer att rösta för hans ändringsförslag och jag tycker verkligen att denna sektor är särskilt strategiskt viktig med tanke på vårt geografiska läge.

Jag vill ta upp föredragandens efterlysning av bättre statistik, särskilt i fråga om inriktning och övervakning av effektiviteten i finansieringsprogram. Det verkar ganska klart, med tanke på utvecklingen, att inriktningen i fråga om NUTS I, NUTS II eller rentav NUTS III är ganska bred och utspridd. Jag välkomnar en övergång i de kommande finansieringsflödena mot mer temainriktad verksamhet, oavsett om detta gäller Lissabonagendan, främjande av en kunskapsekonomi, främjande av FoU, gränsöverskridande samarbete, eller varför inte stöd till fiskerisektorn inom ramen för Lissabonagendan.

Jag menar att detta är framtiden för en verkligt levande sammanhållningspolitik för EU, som i hög grad är juvelen i EU:s krona. Den har fört EU närmare medborgarna och gjort oss till en union där medlemsstaterna hade velat hålla oss kvar som en rad enskilda stater.

Vi har en enorm möjlighet att göra denna politik ännu mer relevant och vi ser fram emot att få höra om grönboken i kommissionsledamotens anförande.

 
  
MPphoto
 
 

  Bairbre de Brún (GUE/NGL) . ― (GA) Herr talman! De båda betänkanden som läggs fram i dag visar på behovet av gemenskapspolitiken och hur denna politik bör genomföras. Det är mycket viktigt med en balanserad regional utveckling. En central sak i Guellecbetänkandet var att se till att regionalfonderna är tillräckliga och att de inriktas på att främja medborgarnas och regionernas behov effektivt. Det enda sättet att hantera en sammanhållningspolitik är som ett verktyg för att genomföra Lissabonstrategin. Jag tackar föredraganden.

Irland har haft stor nytta av sammanhållningspengarna, och för att andra länder ska kunna få samma fördelar måste vi se till att större resurser används för att främja regional utveckling och hantera social utestängning. Det är inte bara klyftan mellan medlemsstater som måste minskas utan även klyftorna inom medlemsstater och mellan regioner.

I Guellecbetänkandet nämns Irlands, Spaniens, Portugals och Greklands imponerande tillväxttakt mellan 2000 och 2006, men han lyfter även fram att det trots denna tillväxt finns stora skillnader mellan dessa länders regioner.

Jag vill också tacka Gisela Kallenbach för hennes betänkande och jag välkomnar särskilt betoningen på att stärka de lokala stadsmyndigheternas roll för att ge alla medborgare tillgång till offentliga tjänster. Det finns ett behov av lokalt självbestämmande, respekt för miljön och allmän tillgång till offentliga tjänster av hög standard, så att stadsmiljön blir en attraktiv plats att leva och arbeta på.

Hållbar utveckling är en enorm utmaning för stadsområdena på 2000-talet och den ram som Gisela Kallenbach presenterar för oss i dag kan hjälpa oss att möta denna utmaning.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Roland Clark (IND/DEM). – Fru talman! I dessa betänkanden kommenteras skillnaden mellan ekonomierna på landsbygden och i städerna, mellan rika och fattiga, särskilt i östra EU och mellan de missgynnade och resten av samhället.

Lösningen är uppenbarligen att erbjuda en omfattande förteckning över kulturell, ekonomisk, teknisk utveckling och social ingenjörskonst. Där noteras framgången med sådana program i Irland, Spanien, Portugal och Grekland för att avhjälpa dessa skillnader och uppmuntras till liknande strategier, ramar och handlingsprogram för att skapa utveckling i de drabbade områdena, särskilt i östra Europa. Framför allt nämns sammanhållningsfonder. Här kommer vi till kärnan. De senaste åren har 65 miljarder euro satsats på sådana program i behövande länder i väst, men östra EU är mycket fattigare än de länderna någonsin varit. Så dessa subventioner – för det är vad det handlar om – kommer att tas från de länder som fortfarande får dem och från en allt mindre kaka när de kalla ekonomiska vindarna från USA når oss.

Olyckligtvis för alla medborgare – rika som fattiga – motverkar dessa subventioner sitt eget syfte eftersom de fråntar människor deras initiativförmåga och skapar en beroendekultur.

Om ni verkligen vill hjälpa till, lyssna på professor Robin Buchanan från London School of Economics. I hans skrift konstateras tydligt att handel är värt sex gånger mer än bistånd för att hjälpa ett fattigt land. Kommer ni någonsin att lära er det? Eller för att säga det på ett annat sätt, ge en svältande man i ett fattigt land en fisk och du ger honom mat för en dag. Lär honom att fiska och du ger honom mat för hela livet.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolf Berend (PPE-DE).(DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det faktum att den fjärde rapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen är av stor politisk betydelse behöver verkligen inte betonas gång på gång här. Jag håller med föredraganden i alla grundläggande frågor och gratulerar honom till hans goda arbete. Han betonar med rätta att de förväntade nya utmaningarna bara kan mötas om sammanhållningspolitiken fortsätter att vara en gemensam politik, vilket för övrigt är i enlighet med fördraget. I hans betänkande avvisas därför tydligt alla försök att åternationalisera denna politik. Förutsättningen är dock en balanserad sammanhållningsbudget för EU.

Ja, det måste finnas tillräckliga resurser för att skydda den harmoniska utvecklingen i alla regioner i EU och möta de nya utmaningarna. Det finns dock en annan syn när det gäller formuleringen av kravet i betänkandet på ekonomiska resurser för sammanhållningspolitiken efter 2013. I likhet med flera av mina kolleger anser jag att det inte är rätt att betänkandet i detta tidiga skede, 2008, ska innehålla förhandskrav på ytterligare ekonomiska resurser för framtiden, åtminstone inte med tanke på att vi redan med rätta får kritik för att vi inte alltid i tid utnyttjar alla de medel som redan finns tillgängliga.

Utskottet har därför tagit fram en bra kompromissformulering som dock endast gäller resolutionstexten och inte skälen. Vi bör alltså inte införa några motstridiga uttalanden i skälen utan konsekvent använda uttrycket ”tillräckliga medel för en balanserad sammanhållningspolitik”.

I slutänden handlar detta om trovärdighet: tidigare har sammanhållningspolitiken kunnat uppnå hållbara framgångar och den kan göra detta även i framtiden om den får tillräckliga resurser, utan att vi kräver ytterligare ekonomiska resurser i detta skede. Fru kommissionsledamot! Ni hänvisade i ert inledningsanförande till lämpliga ekonomiska resurser för att hantera kommande utmaningar. Det är en bra formulering.

 
  
MPphoto
 
 

  Pierre Pribetich (PSE) . – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det är händer som bygger byar, och män som bygger städer. Jean-Jacques Rousseau måste verkligen ha varit för den integrerade strategin. Det är en metod som direkt omfattas av den här inställningen med att bygga städer och inte uppsplittrade byar som beskrivs i Leipzigstadgan och den territoriella agendan.

Därför vill jag tacka alla ansvariga, särskilt Gisela Kallenbach, för deras utmärkta samarbete i denna uppgift. Jag välkomnar förslagens omfattning i fråga om sociala och ekonomiska aspekter, miljö, fysisk planering och territoriell sammanhållning och även den uppmärksamhet som ägnats vår socialdemokratiska grupps förslag för att förbättra betänkandet.

Genom att ägna mer uppmärksamhet åt de territoriella och urbana dimensionerna i EU:s politikområden, särskilt genom integrerade utvecklingsplaner och bättre samarbete mellan städer och omkringliggande områden kommer vi att kunna utnyttja alla fördelar med denna integrerade strategi. Samarbetet får dock inte sluta där. Åtgärder måste också vidtas för att skapa något slags förhållande eller en förbindelse mellan landsbygdsområden, städer och omkringliggande områden. Här måste jag betona vikten av att öka landsbygdsområdenas attraktionsförmåga och konkurrenskraft för att motverka massflytten från landsbygden.

Om jag var tvungen att särskilt nämna de viktigaste punkterna i detta betänkande skulle jag först ta upp det brådskande behovet av att skapa integrerade multimodala transportnät med stöd av EU för att förbättra infrastrukturen, särskilt miljövänliga transportsätt som att cykla eller gå.

Att fastställa tecken på nedgång i vissa områden och öka arbetet för att genomföra en social integrationspolitik bildar ramen för en offentlig politik för att minska ojämlikheten på ett effektivt sätt och förebygga social utestängning.

Att sätta människor i centrum för utformningen av infrastrukturpolitiken genom att förena stadens behov med mänskliga behov, framför allt med hänsyn till den nuvarande bostadskrisen i ett samhälle där inte alla har tak över huvudet, och att lägga större tonvikt vid anständiga, billiga bostäder, är fortfarande nödvändigt och en avgörande faktor för social integration och levnadsstandarden i städerna, inom ramen för en hållbar stadsutveckling.

Därför uppmanar jag alla mina kolleger att rösta en masse för detta betänkande, som visar parlamentets vilja att stödja den mest konkreta formen av territoriell sammanhållning och en omfattande integrerad strategi som äntligen kommer att göra det möjligt för oss att bygga staden.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Elspeth Attwooll (ALDE). – Herr talman! Det är svårt att lyfta ut en enskild sak ur dessa båda utmärkta betänkanden, men jag vill särskilt tacka Ambroise Guellec för att han i sitt betänkande så utförligt behandlar frågan om skillnader inom regioner.

För även i de regioner som kan betraktas som relativt välmående i stort kan det fortfarande finnas vissa grupper som är missgynnade eller utestängda. Det kan handla om deras territoriella placering. Invånare på öar och i bergsområden, glesbefolkade gräns- och ytterområden kan tjäna som exempel. Det kan även fiskeberoende samhällen göra, särskilt när de ligger i den typ av områden som jag nyss nämnde. Därför hoppas också jag att parlamentet ska godkänna ändringsförslagen nr 19 och 20 som syftar till att stärka deras ställning.

Men missgynnande och utestängning kan också förekomma på en mer utpräglad social nivå. Jag tänker på ett projekt hemma i Aberdeenshire som heter Can-Do. Det har gett människor med inlärningssvårigheter sysselsättning med att sortera burkar och flaskor för återvinning. Projektet förlorade sin rätt till stöd från EU när medlen för den nuvarande perioden flyttades till delar av landet där bristerna är mer utbredda. Men de människor som berörs löper lika stor risk för social utestängning som tidigare.

Båda exemplen visar att om vi ska rikta medlen till dem som behöver dem mest måste vi utveckla en mer sofistikerad metod för att kvantifiera detta behov. Jag uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma betänkandets krav på bättre statistiska verktyg för att kunna mäta sammanhållningens omfattning mer noggrant och bedöma de lokala åtgärderna för att förverkliga den bättre. Dessa verktyg skulle också göra det möjligt för oss att sätta fingret på de faktiska fallen av missgynnade grupper och besluta hur de bäst ska hanteras.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Tomasz Zapałowski (UEN).(PL) Herr talman! Sammanhållningspolitiken ger ett avgörande bidrag till integrationen av samhällen inom EU, precis som lyfts fram i betänkandet. Ändå ökar fortfarande mängden administrativa och förfarandemässiga svårigheter som förhindrar regioner med svagare infrastruktur från att uppnå samma nivå som de utvecklade regionerna.

Vem är det tänkt att denna komplicerade procedur för att mobilsera EU:s resurser ska hjälpa? Medel för väginfrastruktur skulle trots allt kunna överföras direkt till de berörda lokala myndigheter som styrs av institutioner i medlemsstaterna. Då skulle man inte behöva vänta flera år på att byggnations- eller reparationsarbeten skulle utföras.

Andra principer måste helt klart gälla för individer, advokatfirmor och föreningar. Om vi verkligen vill åstadkomma något i de mindre utvecklade regionerna borde vi överföra riktat stöd till lokala myndigheters budgetar, även om de inte bidrar med egna medel, för ibland har de inte ens råd med en sådan liten insats eftersom de är så fattiga.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Olbrycht (PPE-DE).(PL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Guellecbetänkandet visar Europaparlamentets ståndpunkt i fråga om den fjärde rapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen, som innehåller information och analyser av sammanhållningspolitikens effektivitet. Enligt det förfarande som används utgör den det första steget i diskussionen om sammanhållningspolitiken under den nya programperioden. Guellecbetänkandet innehåller alltså förslag lika väl som åsikter om analysen.

Diskussionen om sammanhållningspolitiken måste ta hänsyn till de nya förhållandena och utmaningarna. Det pågående genomförandet av Lissabonstrategin, klimatförändringar, förändringar i energipolitiken och bedömningen av migrationsprocessernas konsekvenser innebär att EU står inför nya utmaningar. Allt detta innebär också att vi måste vidta åtgärder för att minska de nya skillnader som håller på att växa fram. Naturligtvis uppstår frågan om vilka åtgärder som ska finansieras av gemensamma medel och vilka som bör genomföras i form av en EU-politik.

I diskussionen om sammanhållningspolitikens omfattning hänvisar vi till diskussionen om EU:s framtid. Vi talar ofta om en så kallad union för handling eller en union för resultat och om en union som uppskattas och accepteras av medborgarna.

Samtidigt är vi medvetna om att så kallade reformister förespråkar nya lösningar, t.ex. en åternationalisering av sammanhållningspolitiken. I själva verket skulle detta innebära att solidaritetspolitiken avskaffas. Vi måste komma ihåg att medlemsstaterna driver en egen intern politik för att minska skillnaderna och att de gör det oberoende av EU-finansieringen, med egna resurser. De rikare länderna är alltså de som lyckas bäst. En åternationalisering skulle i realiteten innebära att sammanhållningspolitiken begränsas och det måste vi sätta oss emot. Om vi vill bygga upp en union av resultat eller en union för handling måste vi alltså stärka sammanhållningspolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Evgeni Kirilov (PSE). – Herr talman! Den fjärde sammanhållningsrapporten ger bevis på de positiva effekterna av EU:s sammanhållningspolitik, och EU måste fortsätta att hjälpa EU-regionerna att skapa socioekonomiskt välstånd och konvergens.

Vi står nu inför nya utmaningar och vi är överens om att våra insatser måste riktas mot att hantera dem. Jag vill dock lyfta fram ett problem som vi tog upp i juli 2007 i resolutionen om de fattigaste regionerna i EU. Tyvärr fick denna viktiga fråga ingen mer uppmärksamhet. Precis som det har funnits en särskilt strategi för de yttersta randområdena behöver vi nu en prioriterad insats och en strategisk inställning för de fattigaste regionerna för att hantera deras särskilda svårigheter, som är en kombination av socioekonomiska problem och territoriella och fysiska egenskaper. Jag hoppas att kommissionsledamoten kommer att ta upp den frågan i sin grönbok.

Därför ger jag mitt kraftfulla stöd till det kommande genomförandet av sammanhållningspolitiken i dess tre dimensioner – den ekonomiska, sociala och territoriella – som skulle kunna vara ett lyckat exempel på EU:s solidaritetsprincip.

 
  
MPphoto
 
 

  Marian Harkin (ALDE). – Herr talman! Först av allt vill jag gratulera de båda föredragande. I Guellecbetänkandet lyfts det faktum fram att även om det pågår en ekonomisk konvergens mellan medlemsstaterna ökar också de regionala och lokala skillnaderna.

Denna situation berör själva kärnan i sammanhållningspolitiken och visar tydligt på behovet av att införa en betydande territoriell dimension på alla politikområden, men framför allt i Lissabonstrategin. Jag har sett den här situationen uppstå i mitt eget land, Irland, där vi har uppnått konvergens med EU:s genomsnitt och rentav överträffat det, men där den ekonomiska klyftan mellan olika regioner växer. Det är ytterst viktigt att denna klyfta inte fortsätter att utvidgas och ett sätt att åstadkomma detta är att öka investeringarna i innovation, forskning och utveckling i de regioner som släpar efter.

Jag tackar Ambroise Guellec för att han tog in mitt förslag om vikten av det sociala kapitalet för att stärka den regionala ekonomiska tillväxten. Vi är alla medvetna om vilken roll fysiska, naturliga och mänskliga resurser spelar som grund för ekonomisk tillväxt och utveckling. Men det sociala kapitalet, som är den latenta resurs inom och mellan grupper som samarbetar, är vad som skapar mervärde. Uppgifter från FN-handboken, som avser ett mycket stort antal länder, visar att det sociala kapitalets bidrag till den ekonomiska tillväxten ligger på omkring 5 procent av BNP.

Som svar på anmärkningen från Derek Roland Clark, som föreslår att vi ska ha handel, inte bistånd, vill jag säga att i EU klarar vi båda delarna – handel genom den inre marknaden och riktat stöd där det behövs. Det är det bästa av båda världar.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Rogalski (UEN). (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Detta betänkande är så omfattande att jag ska begränsa mig till att kommentera ett par frågor.

En av de största utmaningarna för EU:s utveckling är den snabba utbredningen av bebyggda områden, tillsammans med energiförbrukning, transporter och demografiska förändringar, som avfolkningen av vissa delar av EU och de ökade skillnaderna mellan rikare områden och områden med mindre välstånd. En integrerad utvecklingspolitik som främst är inriktad mot att modernisera infrastruktur, öka energieffektiviteten och införa billiga miljövänliga transporter kommer att bidra till att skapa kontinuitet inom denna sektor.

Ett annat mål för strategin bör vara utvecklingen av landsbygdsområden för att öka deras konkurrenskraft och därmed minska avfolkningstakten i dessa områden som är så betecknande för de nya medlemsstaterna. Jag vill också lyfta fram betydelsen av samarbete mellan stadsområden och landsbygd för att främja utvecklingen av ett territorium som helhet. Tillgång till informations- och kommunikationsteknik bör spela en avgörande roll för att skapa territoriell sammanhållning och utveckla enskilda områden och detta är det största problemet i dag.

 
  
MPphoto
 
 

  Markus Pieper (PPE-DE).(DE) Herr talman! När det för det första gäller Kallenbachbetänkandet och Leipzigstadgan så är det sant att vi måste ta större hänsyn till fysisk planering sett ur ett EU-perspektiv. Men innebär det att vi måste få nya EU-befogenheter när det gäller bostadspolitiken och den fysiska planeringen? Här finns ett stort frågetecken tycker jag. När det gäller Guellecbetänkandet och särskilt utsikterna för den framtida strukturpolitiken är beskrivningen av de regionala utmaningarna med globalisering, demografi, klimatförändringar, migration osv. korrekt. Samma gäller för de politiska utsikterna.

Vi bör hålla fast vid de beprövade målen för strukturpolitiken och vi bör komplettera den med dessa nya delar. Jag välkomnar den integrerade strategi som föredraganden förespråkar, även för de utmaningar som uppstår i fråga om landsbygdsutveckling. Men vi bör ha som allmän princip att i högre grad betona EU:s mervärde för dessa program. Oavsett om det gäller sammanhållning, innovation eller transnationell finansiering bör EU endast ge stöd där ett betydande bidrag kan ges.

För att lyckas i framtiden måste vi också se mer kritiskt på de instrument som har använts hittills. Enstaka driftsstöd ger inte något EU-mervärde, medan långsiktig utbyggnad av forskning, utbildning och infrastruktur verkligen gör det! Vi kan bara förbättra effektiviteten i strukturpolitiken med hjälp av större insyn i hur finansieringen används och genom hävstångseffekter, t.ex. genom att finansiera lån och med fler offentlig-privata partnerskap.

Även om vi verkligen inte har uttömt alla möjligheter här kan jag inte stödja föredragandens generella krav på mer pengar från och med 2014. Vi måste först och främst utvärdera den nuvarande perioden och vi måste styra våra instrument mer effektivt mot utmaningar som klimatförändringar och demografiska frågor. Sedan kan vi börja kräva budgetanslag.

Den blankocheck för framtiden som nu krävs i betänkandet kan faktiskt inte tas på allvar. Därför uppmanar jag er att stödja vårt ändringsförslag vid omröstningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE). (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot! Först måste jag gratulera föredraganden och skuggföredraganden från min grupp, Ambroise Guellec och Iratxea García, för betänkandets kvalitet och deras öppenhet för dialog om sammanhållningen.

I betänkandet erkänns med rätta de enorma insatser som har gjorts (särskilt i Portugal, Spanien, Grekland och Irland) när det gäller tillväxt och konvergens. Men dessa insatser måste fortsätta och utökas, inte bara i de länder som har störst brister i solidaritet och sammanhållning utan även i vissa regioner i dessa länder eftersom metoden för att bedöma välståndet inte enbart kan baseras på BNT utan måste utvidgas till att omfatta andra kriterier.

I detta avseende lade jag fram förslag för att tydligt erkänna att ökaraktär och avlägsna lägen är faktorer som hämmar utvecklingen. I enlighet med artikel 299.2 i EG-fördraget och precis som Danuta Hübner påpekade, är tillgänglighetsproblem ett av de viktigaste hindren för utveckling. Därför måste gemenskapens politik anpassas för att ta hänsyn till de begränsningar som finns för öar och avlägset belägna områden.

 
  
MPphoto
 
 

  Samuli Pohjamo (ALDE).(FI) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag vill föra in den nordliga aspekten i den här diskussionen. Det är viktigt att ta hänsyn till de permanenta problemen i norr – de långa avstånden, det kalla klimatet och den glesa befolkningen – som faktorer som kräver stöd i lika hög grad som problemen för bergsområden och öar.

Det är också värt att komma ihåg att de norra regionerna skapar mervärde inom områden som gruvdrift, träbearbetning och turism. Forskning i norr och nya tekniktillämpningar i samarbete med universitet, företag, offentlig sektor och konsumenter skapar hela tiden nya och viktiga innovationer som hela EU kan dra nytta av.

Jag vill också påminna alla om de möjligheter som fås om man kombinerar den baltiska strategin med den nordiska dimensionen, t.ex. när det gäller utnyttjandet av energiresurserna i Barentsregionen.

Slutligen vill jag gratulera föredragandena för deras utmärkta betänkanden och tacka Danuta Hübner för hennes intresse för EU:s nordligaste hörn.

 
  
MPphoto
 
 

  Emmanouil Angelakas (PPE-DE). – (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Även jag vill gratulera de båda föredragande till deras mycket viktiga betänkanden.

Sammanhållningspolitiken är viktig eftersom den har bidragit till den ekonomiska och sociala utvecklingen i många regioner. Den har minskat klyftorna mellan regioner, fört regioner närmare genomsnittet och minskat skillnaderna inom dem.

Det återstår mycket att göra. Vi har inte åstadkommit någon enhetlig utveckling. Det finns skillnader som i många fall är akuta. Alla tankar på att åternationalisera sammanhållningspolitiken bör avvisas. Nya medlemsstater har anslutit sig, med regioner som ligger mycket långt under genomsnittet. Begreppet territoriell sammanhållning som används i Lissabonfördraget måste utvecklas och analyseras vidare.

Slutligen bör särskild uppmärksamhet ägnas åt isolerade regioner och öar, som t.ex. är ett utmärkande drag för Grekland, där sammanhållningspolitiken i hög grad kan hjälpa befolkningen att stanna kvar, få arbete, få tillgång till ny teknik och yrkesmöjligheter och uppfylla gemenskapsnormerna.

Därför är villkoren i betänkandet om sammanhållningspolitiken riktiga: vi måste trygga och öka finansieringen också för perioden efter 2013. Utmaningarna är stora och sammanhållningspolitiken får inte brista eller försenas på grund av otillräckliga medel när alla parter erkänner vilken nytta den gör.

Avslutningsvis välkomnar också jag dagens uttalanden av Danuta Hübner och kommissionens vilja att gå vidare med sammanhållningspolitiken. Vi ser med intresse fram emot grönboken och dess slutsatser.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Jan Szejna (PSE).(PL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Att minska de sociala och ekonomiska skillnaderna mellan EU:s regioner är ett grundläggande mål för unionen. Vi strävar efter att skapa ett EU där alla regioner är likvärdiga.

Efter de senaste utvidgningarna har det blivit alltmer nödvändigt att stärka sammanhållningsmålet. Anledningen är att det enligt vissa beräkningar, vid dagens ekonomiska tillväxttakt, kommer att ta mer än 15 år för länder som Polen, Bulgarien och Rumänien att uppnå en BNP-nivå som motsvarar 75 procent av genomsnittet för EU.

En förutsättning för att minska de sociala och ekonomiska skillnaderna mellan EU:s regioner är att strukturfonderna utnyttjas fullt ut i enlighet med gemenskapslagstiftningen. Detta gäller särskilt för de nya medlemsstaterna som har många problem. Polska lokala myndigheter har t.ex. nyligen behövt hantera svårigheter till följd av eurons fortsatta värdeminskning i förhållande till den polska valutan, vilket minskar det reella värdet av de EU-medel som har anslagits för att genomföra regionala projekt som redan har godkänts.

Dessutom ökar kostnaderna för arbetskraft och produktion i EU ständigt, vilket leder till ökade kostnader för investeringar som finansieras med EU-medel och till ett minskat värde av dessa medel i reella tal. Därmed hotas genomförandet av många EU-projekt.

 
  
MPphoto
 
 

  Sérgio Marques (PPE-DE). (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först måste jag lyfta fram Ambroise Guellecs utmärkta arbete och hans intelligenta och beslutsamma sätt att betona och försvara en optimering och förstärkning av en politik för solidaritet med EU:s regioner efter 2013.

Med det här betänkandet har vi verkligen, mer än med bedömningen av sammanhållningspolitikens effekter under 2000–2006, verkligen inlett diskussionen om vilket slags sammanhållningspolitik vi vill ha efter 2013. Därför vill jag göra en anmärkning om nuläget och tre om framtiden.

Min första anmärkning är att precis som framgår av den fjärde rapporten så fortsätter sammanhållningspolitiken att vara nödvändig för att minska skillnaderna i utvecklingsnivå mellan de olika regionerna och för att uppmuntra de minst gynnade regioner som släpar efter i sin utveckling eller med andra ord för att bygga upp ett EU som är mer harmoniskt och livskraftigt och som känner större solidaritet. Men vi får inte glömma att utöver detta grundläggande mål har sammanhållningspolitiken gett ett avgörande bidrag till att utforma och utvidga den inre marknaden, till framgångarna med de olika utvidgningarna, till införandet och befästandet av den gemensamma valutan och till att medborgarna i allt högre grad identifierar sig med EU.

Min andra anmärkning är att sammanhållningspolitiken nu måste fräscha upp sin roll, förstärkt av den nya territoriella dimension som slås fast i Lissabonfördraget, genom att utnyttja territoriernas mångfald och möjligheter att komplettera varandra och genom att kraftfullt satsa på en polycentrisk utveckling av EU.

I betänkandet av Gisela Kallenbach, som jag också gratulerar, finns en del bra riktlinjer i detta avseende.

Min tredje anmärkning är att sammanhållningspolitiken i allt större grad måste omfatta och motsvara de aktuella utmaningarna, t.ex. globalisering, migration, en åldrande befolkning, klimatförändringar, diversifiering av energikällor, forskning och teknisk utveckling. För att uppnå sammanhållning måste vi alltså överväga ökade resurser till en förstärkt regionalpolitik.

Slutligen kommer det att krävas en ny inriktning för de yttersta randområdena för att de ska kunna fortsätta att känna sig hemma i EU. Det kommer att vara avgörande att finna nya lösningar på de allvarliga problem, t.ex. isolering, bristande tillgänglighet och konkurrensnackdelar, som dessa regioner har.

 
  
MPphoto
 
 

  Gábor Harangozó (PSE).(HU) Tack så mycket herr talman! Fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill gratulera Gisela Kallenbach och Ambroise Guellec till deras utmärkta betänkanden som båda är milstolpar i diskussionen om sammanhållningspolitiken.

Det finns betydande skillnader i utvecklingen av våra regioner och om vi tittar närmare på dem ser vi ännu större klyftor mellan enskilda områden inom regionerna. Vi har inte lyckats utrota fattigdomen på landsbygden och lyfta de områden som har släpat efter inom ramen för jordbrukspolitiken. Det behövs mycket större insatser på detta område inom ramen för en förnyad, integrerad sammanhållningspolitik som kan vända den negativa utvecklingen i de områden som håller på att bli fattiga.

Synergieffekterna mellan sammanhållningen och förstärkningen av konkurrenskraften måste stärkas – de kan inte vara underordnade varandra. Nya utmaningar har vuxit fram, som åldrande befolkning eller energieffektivitet och klimatförändringar, som vi också måste ta itu med. Just därför är det nödvändigt att förstärka sammanhållningspolitiken och vi måste förhindra att den förläggs på nationell nivå. Om vi sätter solidaritet och sammanhållning i centrum för det europeiska projektet kommer EU att bli verkligt starkt och konkurrenskraftigt. Tack för er uppmärksamhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Mina damer och herrar! Det är ytterst viktigt att stadsområden utvecklas på ett välplanerat och ansvarsfullt sätt, särskilt inför utmaningar som trafikstockningar i de urbana transportnäten, miljöförstöring och fysisk planering. Därför uppskattar jag verkligen att den territoriella agendan och Leipzigstadgan har antagits.

Städerna har ett unikt ansvar för att skydda klimatet och detta borde prioriteras på alla politiska nivåer. Städerna kan bidra till att lösa en dålig trafiksituation och minska de globala utsläpp som orsakar växthuseffekten, t.ex. genom att koppla samman olika transportmetoder och utveckla en infrastruktur för cyklister och gångtrafikanter. Jag föreslår också att de styrande i städerna ska prioritera energieffektiva byggnader och använda befintliga byggnader för nya ändamål i stället för att bygga nytt.

Jag betonar att man inte bara i storstadsregioner utan även i förortsområden och på landsbygden är framgångsrik när det gäller att uppfylla sammanhållningsmålen. Därför uppmanar jag kommissionen att övervaka dessa framgångsrika projekt och använda dem som utångspunkt för att ta fram en utvecklingsmall för mindre och medelstora städer utanför storstadsområdena. Ett av de utmärkande dragen för EU är den geografiska mångfalden på en förhållandevis liten yta. Därför är det nödvändigt att ta hänsyn till de unika regionala egenskaperna med åtföljande skillnader och ge människor i olika regioner förmåga att utnyttja de unika möjligheter som finns där de bor. För mig är det mycket viktigt att våra politiska mål omfattar behovet av att lösa territoriella frågor när det gäller öar och bergsområden, gränsområden och glesbefolkade regioner, så att människornas livskvalitet höjs även där.

Avslutningsvis vill jag betona att stadsutvecklingen måste följa en integrerad och väl samordnad strategi med stöd på alla nivåer, både av regeringarna och av den privata sektorn.

 
  
MPphoto
 
 

  Miloš Koterec (PSE).(SK) Tack herr talman! Vi diskuterar den fjärde rapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen och Kallenbach- och Guellecbetänkandena vid en tid då de första ämnena för budgetplanen 2014–2020 börjar framträda.

Jag vill koppla samman de båda och betona vikten av en sådan koppling. Jag är inte rädd för att finansieringen av sammanhållningspolitiken kommer att försvinna från budgetplanen men jag vill inte att denna finansiering ska minskas på något sätt under nästa budgetperiod. Dessutom förekommer det fortfarande stora regionala skillnader och strukturella problem, vilket de föredragande så riktigt påpekar, och eftersom läget har förvärrats genom utvidgningarna måste vi överväga att lägga större vikt vid detta budgetkapitel.

Precis som det påpekas i betänkandena är läget så komplext att vi inte kan lösa detta på kommissionsnivå. Även om medlemsstaternas regeringar har en viktig roll här blir det alltmer uppenbart att det inte kommer att gå att lösa problemet utan att de regionala och lokala myndigheterna involveras. Deras roll handlar inte bara om möjligheterna till synergieffekter mellan dem och regeringarna i beslutsprocessen för utvecklingsfrågorna i deras territorier utan även om deras ansvar för denna utveckling och sist men inte minst om att ge återkoppling om hur utvecklingen och sammanhållningen fortskrider.

Vem kan ge mer information om den verkliga utvecklingen i en region om inte dem som bor där? Därför vädjar jag till kommissionen att inte bara ta med makroekonomiska indikatorer i sin övervakningsprocess utan att vara kreativa och utnyttja den information …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  James Nicholson (PPE-DE). – Herr talman! För det första vill jag gratulera de föredragande till deras utmärkta betänkanden. Jag vill också säga att jag förstår det engagemang som ledamöterna från de nya medlemsstaterna har. Jag vet att det inte är lätt att göra era väljare nöjda hemma i er egen medlemsstat, men nu tillhör ni EU och ibland kommer ni – precis som vi andra – inte att få allt ni önskar eller vill.

Jag måste säga till dem som bara leker med ord att skillnaden mellan ökade resurser och tillräckliga resurser verkligen är mycket liten. Jag kommer absolut att stödja formuleringen ”tillräckliga resurser”.

Ibland är det klokt att erkänna vad man har åstadkommit och befästa det. Personligen ställer jag mig bakom att vi nu använder ordet ”tillräckliga”, särskilt när så stor del av medlen inom dessa områden inte har utnyttjats. Jag önskar bara att vi i min egen region var hälften så lyckligt lottade – det har vi aldrig varit – när det gäller att få den typen av hjälp. Vi ligger nu lika långt efter som några av de länder vi talar om.

 
  
MPphoto
 
 

  Stavros Arnaoutakis (PSE). (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Även jag vill gratulera de båda föredragande till deras utmärkta arbete med dessa betänkanden.

Än en gång bekräftar Europaparlamentet sin mycket tydliga inställning i fråga om sammanhållningspolitikens betydelse och roll, som för EU närmare sina medborgare. Detta är en politik med ett mycket tydligt mervärde för hela EU. I framtiden bör denna politik inte bara bibehållas utan förstärkas med de resurser som behövs.

Båda betänkandena pekar på denna strategi. Jag vill lyfta fram vikten av

- partnerskap med och deltagande av framför allt lokala myndigheter på alla nivåer,

- synergieffekter mellan gemenskapsstrategier, särskilt sammanhållningspolitiken och politiken för landsbygdsutveckling,

- planeringsstrategier och åtgärder som främjar en polycentrisk utveckling av EU:s territorier med särskild betoning av landsbygden,

- den viktiga potential som finns i små och medelstora städer, och

- att bekämpa de mellanregionala ojämlikheterna, ungdomsarbetslöshet och de höga fattigdomsnivåerna i många regioner i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Rumiana Jeleva (PPE-DE). (BG) Även om det finns skillnader i synsätt måste vi komma ihåg varför sammanhållningspolitiken och dess mål finns, nämligen för att den är ett uttryck för en förhoppning om ökat välstånd och en bättre framtid för hela EU.

Alla EU-medborgare strävar efter ett bättre liv och sammanhållningspolitiken är ett verktyg för att hjälpa dem med detta. Låt oss komma ihåg att det finns många skillnader inom EU samtidigt som de ekonomiska resurserna har en tendens att minska.

Därför anser jag att sammanhållningspolitiken måste förstärkas. Jag menar också att det är mödan värt att se till att den genomförs på bästa sätt. Vissa förfaranden och regler är fortfarande alldeles för komplicerade och – förmodligen av den anledningen – ineffektiva. En övergripande översyn av sammanhållningspolitiken skulle kunna bidra till att förbättra den rent generellt, vilket skulle gynna alla EU-medborgare.

Slutligen vill jag upprepa sammanhållningspolitikens stora betydelse för de minst utvecklade regionerna. Medborgarna som bor där tror på EU-stödet. Vi får inte svika dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Jamila Madeira (PSE).(PT) Herr talman, mina damer och herrar! Sammanhållningspolitiken, som är ett av gemenskapens främsta politikområden, har en viktig roll att spela för att åstadkomma ett EU som erbjuder solidaritet, som är nära medborgarna och som förverkligas av alla, för alla. Den är ett tydligt tecken på EU:s betydelse för alla EU-medborgares vardag.

Utvidgningen till 27 medlemsstater förändrade EU:s karaktär. De mål som nu ställs upp skiljer sig från dem som fanns från början. De utmaningar som vi nu måste hantera, som globalisering, befolkningsminskning, ökenspridning i vissa regioner eller klimatförändringar i kombination med ökad förekomst och större omfattning av naturkatastrofer är mycket mer krävande och fordrar större insatser från vår sida.

Innovation innebär också nya mål för politiken men trots att vi står inför större utmaningar och har en större union har budgeten inte ökats i motsvarande grad. Den har däremot anpassats i solidaritetens namn, vilket t.ex. har lett till att regioner som tidigare omfattades av mål 1 nu betraktas som välmående regioner som inte är berättigade till stöd, på grund av statistikeffekten.

Därför är det mycket viktigt att skillnaderna minskas genom tillgång till en ändamålsenlig budget utan att vi tvingas lämna vissa regioner åt sitt öde i denna stora union.

Antagandet av Lissabonfördraget förstärkte detta behov och befäste i lagstiftningen att den territoriella sammanhållningen är den viktigaste aspekten av sammanhållningspolitiken. Denna politik måste hantera inte bara ekonomisk och social sammanhållning utan även solidaritet mellan regioner …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (PSE). – Herr talman! Jag välkomnar möjligheten att kortfattat få tala om framtiden för sammanhållningspolitiken som är av avgörande betydelse för såväl gamla som nya medlemsstater.

Jag har ett nära samarbete med lokala myndigheter i Skottland om deras intressen och det gladde mig mycket att Convention of Scottish Local Authorities (COSLA) nyligen välkomnade förslaget till EU-fördrag när det gällde lokala styrelseformer. I fördraget erkänns principen med lokalt självstyre och territoriell sammanhållning.

Det kom inte som en överraskning för mig att regionalpolitiken var ett av de fem huvudområden som COSLA nyligen tog upp med mig. När EU:s strukturfonder och medel minskar måste pengarna för regional utveckling styras bättre – precis som många talare har sagt – mot lokala områden och lokala myndigheter som måste vara dem som framför allt fördelar dessa medel. I Guellecbetänkandet förstärks de lokala myndigheternas roll i fördelningen av strukturfonderna – vi glömmer ibland på egen risk att all politik är lokal.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Petre (PPE-DE).(RO) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag anser att de betänkanden som vi diskuterar och som jag gratulerar båda föredragande till tar upp några ytterst viktiga frågor: frågan om partnerskap mellan stadsområden och landsbygdsområden för att skapa en balanserad och hållbar utveckling av territoriet som helhet, frågan om den kaotiska utbyggnaden av tätorter som delar upp landskap och leder till ständiga markförluster.

Allt detta tillsammans med klimatförändringar och avfolkning av landsbygdsområden är utmaningar som vi tvingas ta hänsyn till både på EU-nivå och på lokal nivå hos de myndigheter som förvaltar denna politik.

Som rumänsk parlamentsledamot stöder jag kraftfullt tanken på att det inte bara är storstadsområdena som har innovationspotential och jag uppmanar kommissionen att arbeta hårdare för att utveckla små och medelstora städer i landsbygdsområden.

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). (PL) Tack herr talman! Den fjärde rapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen är mer utförlig än de tidigare. Den bygger på många indikatorer och ger värdefulla jämförbara uppgifter och hänvisar även till länder som USA, Japan, Kina och Indien.

Sammanhållningspolitiken har sedan den inrättades spelat en viktig roll för att stärka medlemsstaternas förmåga att främja harmonisk utveckling och skapa nya varaktiga arbetstillfällen. Det är lite för tidigt att bedöma sammanhållningspolitikens resultat i de nya medlemsstaterna, men det finns anledning till oro när det gäller de uppenbara förseningarna i utnyttjandet av de nuvarande strukturfonderna i de länderna. Konvergens mellan länder döljer ofta växande skillnader mellan och inom regioner. Regionala och lokala skillnader ökar i många områden, vilket påverkar sysselsättning och produktivitet, inkomster, utbildningsnivå och innovationspotential.

Hänsyn måste tas till social integration och till politiken för att ge lika möjligheter i alla skeden i projekt som genomförs på sammanhållningsområdet. Jag litar på att den kommande översynen av budgetramen kommer att frigöra de budgetresurser som krävs för att möta de stora utmaningarna för den nya sammanhållningspolitiken för den utvidgade unionen och därmed se till att alla medborgare ...

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Daniel Dăianu (ALDE) . – Herr talman! Jag berömmer båda betänkandena men vill samtidigt lyfta fram en motsatt åsikt som kopplar samman den industriella omflyttningen inom EU med politiken för strukturfonderna och Sammanhållningsfonden.

Strukturfonderna kan betraktas som ett övergripande stöd som EU ger till de mindre utvecklade områdena. Bör vi uppfatta det som att denna politik för regional sammanhållning ifrågasätts av ledande politiker i ledande EU-medlemsstater? Vad bör ske? Bör områden i de mindre utvecklade medlemsstaterna sluta att utveckla infrastrukturen av rädsla för att anklagas för orättvis konkurrens?

Jag hänvisar till en artikel i Financial Times förra måndagen som gick ut på att en marknadsekonomi inte får vara som en djungel. Den offentliga politiken har en roll att spela och inte bara av sociala skäl. Men vi måste behålla lugnet, det finns ingen ofelbar lokal eller nationell ekonomi här i världen och hur mycket vi än tror på social rättvisa kan inte alla medborgare alltid vinna samtidigt, på samma plats och hela tiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Antonio De Blasio (PPE-DE).(HU) Tack för ordet, herr talman, fru kommissionsledamot! Det råder inga tvivel om att sammanhållningspolitiken är viktig och framgångsrik. Jag anser att detta får stöd i betänkandet, som jag gratulerar föredraganden till.

Syftet är att uppnå en verklig utjämning, men det är avgörande att de belopp som avsätts för detta används effektivt. Jag är övertygad om att ett projekt som väntar på att genomföras inte får sitt värde av hur stort belopp vi avsätter för det, utan av hur effektivt det är.

Effektivitet går att mäta på två sätt: hur det bidrar till utjämningen och hur väl de avsatta pengarna används för liknande saker i enskilda länder. Ett visst projekt i en medlemsstat kan trots allt inte få många gånger större belopp än ett annat. Jag vill göra er uppmärksamma på denna mätning och att effektivitet är grunden för att förstärka sammanhållningspolitiken i framtiden. Tack så mycket.

 
  
MPphoto
 
 

  Wolfgang Bulfon (PSE).(DE) Herr talman! När behöver medborgaren EU:s solidaritet? När behöver en medlemsstat EU:s solidaritet? Naturligtvis först och främst vid en katastrof. Därför tycker jag att det är ofattbart att ett beslut som antogs av Europaparlamentet 2006 om att anpassa Solidaritetsfonden – i enlighet med punkt 45 i sammanhållningsbetänkandet – ännu inte har genomförts. Jag uppmanar alla – parlamentet och kommissionen – att trycka på hos rådet för att de ska lösa denna fråga mycket snabbt, för nästa katastrof kommer att inträffa, det kan jag garantera.

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE).(SK) Om sammanhållningspolitiken ska genomföras på ett framgångsrikt sätt måste det finnas lokala aktörer som kan agera och som kan koncentrera sina insatser och utnyttja EU-medlen på bästa möjliga sätt. Därför bör medlemsstaterna decentralisera administrationen, öka den administrativa kapaciteten på regional nivå och minska den onödiga byråkratin i förvaltningen av sammanhållningspolitiken.

Även om processen med att dela upp sektorer i kluster och innovationscenter, vilket ger tydliga fördelar för större sektorer och deras närliggande områden, kan leda till att vi upptäcker flera integrationsområden saknas det ett effektivt, enkelt, rumsligt stöd till mindre sektorer. I Slovakien kommer ett antal samhällen med färre än 2 000 invånare i geografiskt missgynnade regioner att förlora sin plats i flera operativa program och i sammanhållningspolitiken.

Jag uppmanar medlemsstaterna att skapa ett icke-diskriminerande system för alla sina regioner så att alla kan delta aktivt i tillämpningen av sammanhållningspolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Reinhard Rack (PPE-DE).(DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag är föredragande för ämnet rörlighet i städer. I våra diskussioner har frågan om förhållandet mellan stadskärnorna och de omkringliggande samhällena särskilt stor betydelse. Vi är också medvetna om att de nya medlemsstaterna har särskilt stora svårigheter med att organisera sin infrastruktur så att vi kan bibehålla mer miljövänliga transportalternativ och inte gå mot privatfordon igen. Här vill jag särskilt begära att kommissionen inom ramen för sina alternativ för regionalpolitiken hjälper oss att utarbeta lösningar på frågan om transport i städernas periferi och om social sammanhållning i de nya medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Danuta Hübner, ledamot av kommissionen. − Herr talman! Jag vill ta tillfället i akt så här vid debattens slut att tacka alla ledamöter för deras bidrag. Det finns många saker som jag inte kan svara på nu, på grund av tidsbristen, men som jag kommer att ta med mig, t.ex. farhågorna i fråga om små och medelstora städer och även frågan om utveckling av stadstransporter.

Det finns en tydlig koppling mellan dåtid och framtid i era betänkanden. Ni bygger faktiskt en bro och därför vill jag säga några ord om var vi befinner oss i det offentliga samrådet om framtiden för EU:s sammanhållningspolitik. Vi inledde detta samråd i slutet av september 2007 och hittills har mer än 100 välformulerade förklaringar och yttranden lämnats in, inte bara av nationella, regionala och lokala myndigheter utan även av ett antal europeiska organisationer för fysisk planering, ekonomiska och sociala partner, akademiker, forskningsinstitut och enskilda medborgare.

På begäran av en av regeringarna har vi förlängt samrådstiden till mitten av februari, eftersom arbetet med att utarbeta yttranden fortfarande pågår.

En preliminär bedömning av dessa yttranden visar tydligt att det finns ett överväldigande och imponerande stöd för denna politik. Dess direkta inverkan på tillväxt och utveckling lyfts fram, liksom det faktum att detta är en politik som sporrar till nya sätt att tänka och som också har en mycket viktig hävstångseffekt genom att locka till sig ytterligare ekonomiska resurser.

Det finns ett stort intresse för fördelningsmekanismen och ett brett stöd för alla principer som vi har utarbetat tillsammans med Europaparlamentet de senaste åren.

Det finns också ett starkt stöd för att politiken måste möta de utmaningar som ni har diskuterat i dag och som inte bara hänger ihop med globaliseringen utan även med demografiska frågor, klimat och energi och omstrukturering i allmänhet, och ett starkt stöd för den integrerade strategin.

En av de viktiga frågor ni har tagit upp i dag är hur vi ska gå vidare med den grönbok som kommissionen kommer att anta i september. Därefter kommer vi att ha en omfattande period – troligen på fyra månader – för diskussioner i alla former, inte bara på webben. Under tiden håller våra tjänsteavdelningar på att anordna ett möte med de viktigaste aktörerna i mitten av april. Detta kommer att hjälpa oss att ta del av ytterligare synpunkter.

Om det finns ett sådant behov, är jag beredd att anordna en utfrågning med parlamentets utskott för regional utveckling och med alla andra institutioner som är intresserade av att dela med sig av sina synpunkter på grönboken innan den antas av kommissionen.

En annan fråga som togs upp och som även kommissionen är intresserad av handlar om statistik och indikatorer. Genom vårt analysorgan ESPON, som vi har förstärkt betydligt även ekonomiskt inför de kommande åren och som nu har en väsentligt mycket större budget, kommer vi att försöka mäta några av de nya aspekterna och några av de befintliga aspekterna på territoriell sammanhållning. Detta arbete pågår och jag hoppas få resultaten snart.

Jag kan försäkra er att kommissionen också kommer att fortsätta att undersöka lämpliga indikatorer som kan komplettera såväl BNP- som sysselsättningsindikatorerna och vi kommer att föreslå en ny sammansatt typ av indikator i den femte sammanhållningsrapporten.

Tack så mycket för alla era kommentarer. Jag vill särskilt tacka föredragandena för deras bidrag till diskussionen – inte bara tidigare utan även i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Ambroise Guellec, föredragande. – (FR) Herr talman! Jag ska fatta mig kort. När det för det första gäller anmärkningarna i fråga om ändringsförslagen från fiskeriutskottet måste jag direkt säga att fiske ligger mig varmt om hjärtat som parlamentsledamot från kusten, men tyvärr lyckades vi inte lägga till utskottets ändringsförslag till den text som ska läggas fram för omröstning. Vi beklagar detta, men jag anser att detta inte betyder att vi kommer att ägna mindre uppmärksamhet åt en sektor som är så viktig för vissa EU-regioner.

Jag vill också säga att sammanhållning är en viktig politik för EU. Jag tycker också att den lyftes fram som ett viktigt tema här i parlamentet i morse. Detta är en viktig poäng, särskilt i förhållande till framtida uppgifter. Kommissionsledamoten sa tidigare att vi behandlar en rapport, men uppenbarligen är det framtiden som intresserar oss. Hon förstår att förväntningarna är höga när det gäller den territoriella sammanhållningen och vad den står för, när den väl har tagits in i Lissabonfördraget. Vi kan säga att bollen ligger hos kommissionen nu, men naturligtvis med vårt stöd och bistånd. Jobbet måste göras och det måste göras väl, gemensamt.

Jag vill tillägga att i och med att regionalpolitiken som helhet nu kommer att omfattas av medbeslutandeförfarandet för rådet och parlamentet kommer vi att kunna gå framåt tillsammans för att göra detta tydligare för våra medborgare, vilket också var en punkt som jag tycker framhölls tydligt i morse, och även att visa verklig solidaritet med de regioner som behöver den mest. Båda dessa saker påpekades mycket bestämt i morse.

En enorm uppgift ligger alltså framför oss. Vi välkomnar en politik som är nödvändig för EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Gisela Kallenbach, föredragande. − (DE) Herr talman! Även jag vill tacka för det värdefulla bidraget och stödet från många av mina kolleger i parlamentet. Jag tycker att det har framgått att vi å ena sidan måste upprätthålla solidaritet som en avgörande tillgång för EU, å andra sidan måste styra och sätta in våra instrument – i detta fall sammanhållningspolitiken – på ett mycket effektivare sätt för att uppnå en verkligt hållbar utveckling och för det tredje att vi verkligen måste kommunicera med medborgarna från början.

Jag vill framför allt tacka Danuta Hübner. Ni har visat att ni tillsammans med detta parlament är intresserad av de praktiska åtgärderna: den integrerade strategin, indikatorer som ger mätbara resultat, definitionen av den territoriella dimensionen, grönboken. Jag tror att vi verkligen kommer att behöva er hjälp för att se till att rådet är med på noterna. Jag beklagar än en gång att ingen från rådet är närvarande vid denna viktiga debatt.

Slutsatserna i dessa båda betänkanden måste leda till en förändring av Lissabonstrategin och måste verkligen underbygga det nya gemenskapsmålet, den territoriella sammanhållningen, i konkreta begrepp – annars kommer de inte att bli mer än tomma ord.

Låt mig göra en sista vädjan till mina kolleger före omröstningen: låt oss vara praktiska. Låt oss inte bara se över och analysera på nytt, låt oss ställa som villkor att vi kräver en integrerad strategi för finanseringen från strukturfonderna, och låt oss göra tydliga åtaganden för att minska utsläppen av växthusgaser. Klimatskyddet måste genomföras i städerna, annars har våra åtaganden på EU-nivå och nationell nivå inget värde alls.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Debatten är avslutad.

Omröstningen om betänkandena kommer att hållas om några minuter.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Filip Kaczmarek (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Den ekonomiska och sociala sammanhållningspolitiken utgör grunden för solidariteten i EU. Denna EU-politik möts av avund hos regionala integrationsinitiativ i andra delar av världen. Det unika med det europeiska projektet beror till stor del just på begreppet sammanhållning.

När det gäller regionala initiativ i Afrika och Sydamerika finns inga medel ens för en symbolisk sammanhållningspolitik. Utvidgningsplaner för EU bedöms ofta i termer av möjligheterna att vidta effektiva åtgärder för att skapa sammanhållning. Det kan sägas ganska klart att sammanhållningspolitiken är en stor framgång för EU och för alla dess medlemsstater.

Det råder inga tvivel om att EU:s egna medborgare bedömer den i termer av huruvida de ser att sammanhållningspolitiken genomför och uppnår sina fastställda mål. I många medlemsstater, särskilt dem som anslutit sig till EU nyligen, finns det mycket stora förhoppningar på sammanhållningspolitiken. Man hoppas att solidariteten inte bara ska visa sig vara ett vackert ord utan kunna översättas till ett konkret åtagande gentemot dem som ödet redan har behandlat omilt. Sammanhållning är också ett verktyg för att skapa lika möjligheter och en fantastisk reklam för EU.

Just därför får vi inte överväga att begränsa de ekonomiska resurser som anslås för att öka den ekonomiska och sociala sammanhållningen. Tvärtom borde vi fundera över att anslå större ekonomiska resurser till sammanhållningen, om inte annat på grund av de många nya utmaningar som växer fram. Tack så mycket.

 
  
MPphoto
 
 

  Janusz Lewandowski (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Herr talman! Sammanhållningspolitiken är inte en av de viktigaste politiska strategier som funnits från början i EU. Det är ingen slump att sammanhållningspolitiken utformades när förhållandevis mindre utvecklade länder anslöt sig till EU eftersom dessa länder inte hängde samman särskilt väl med de sex ursprungliga medlemsstaterna. Sedan dess har sammanhållningen blivit allt viktigare och blivit en pelare för integrationen i EU och central i fördrag och budgetar. Anslaget på mer än 308 miljarder euro till sammanhållningen i budgetramen för 2007–2013 är ett bevis på detta.

På senare tid har denna grundläggande EU-politik börjat ifrågasättas alltmer. Lustigt nog har detta skett samtidigt som EU utvidgats till att omfatta länder i Central- och Östeuropa. De senare har störst eftersläpning att hämta in av historiska skäl. Därför föreslår man inte direkt att sammanhållningspolitiken ska avskaffas, utan att den ska ändra inriktning radikalt på grund av det påstådda slöseriet med strukturfonderna och missbruket inom det området. Detta är det största misstag vi kan begå! Oegentligheter måste upptäckas och undanröjas men det är just regionalpolitiken som gör EU:s närvaro märkbar i alla 27 medlemsstater. Sammanhållning innebär att skapa lika möjligeter och en känsla av gemenskap och får inte inordnas under andra politikområden. De – konkurrenskraft och kampen mot den globala uppvärmningen t.ex. – borde ha fått egna budgetposter. Bedömningen av vad som ska finansieras inom ramen för sammanhållningspolitiken bör även fortsättningsvis ligga hos länderna och regionerna. De har en långt större förståelse av sina egna behov än myndigheterna i Bryssel har.

 
  
MPphoto
 
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) I kommissionens rapport hänvisas det till avfolkningen av landsbygdsområden, på grund av brist på andra arbetsplatser än inom jordbruket eller på grund av dåliga livsvillkor.

Fonden för landsbygdsutveckling bidrar tillsammans med de andra fonderna till den ekonomiska och sociala sammanhållningen. En effektiv användning av medlen för landsbygdsutveckling är en lämplig lösning på dessa problem.

Trots detta är det ett villkor för att medlen ska utnyttjas effektivt att de stödberättigade har bättre kunskap om de finansieringsmöjligheter som erbjuds.

Det är ännu viktigare med tillgång till information i de nya medlemsstater som ännu inte är vana vid att använda gemenskapens finansieringsinstrument.

Jag vill ge ett exempel från Rumänien, som jag företräder: enligt en undersökning kände hälften av invånarna på landsbygden inte till att det finns särskilda fonder för dem och endast en invåndare av tio vet vilken institution hon eller han ska vända sig till för att få tillgång till dessa fonder. Det är beklagligt att Rumäniens regering inte har gjort tillräckligt för att informera medborgarna och samtidigt är det uppenbart att ingen kan ersätta den rumänska regeringens arbete.

Jag anser ändå att tillfredsställande tillgång till information och utbildning av de framtida stödmottagarna bör vara ett viktigt ämne på kommissionens dagordning, som en förutsättning för en effektiv användning av sammanhållningsinstrumenten.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Seeber (PPE-DE), skriftlig. – (DE) EU:s utvidgning den 1 maj 2004 ökade de ekonomiska och sociala skillnaderna inom EU. I januari i år inleddes en ny programperiod för sammanhållningspolitiken. Den kommer att inriktas på nya prioriteringar och mål: miljöskydd, konkurrenskraft och skapande av fler och bättre arbetstillfällen.

Tanken är att EU:s sammanhållningspolitik genom sina fyra separata program ska bidra till att göra EU och dess regioner mer konkurrenskraftiga, t.ex. genom innovation, utveckling av kunskapssamhället och stärkt ekonomisk konkurrenskraft. Dessutom ska den göra regionerna mer attraktiva för investerare och invånare genom en betydande regional utveckling. Bättre och framför allt fler arbetstillfällen ska skapas och regionerna ska vidareutvecklas för att skapa möjligheter och minska skillnader. Genom utvidgningen ska EU-finansieringen nu delas mellan 27 medlemsstater. Pengarna måste därför användas bättre, mer effektivt och med större öppenhet.

När det gäller denna budgetram har Europeiska rådet anslagit 307,6 miljarder euro för perioden 2007–2013. Det är väldigt mycket pengar. Det är viktigt att regioner med utvecklingsproblem i rikare medlemsstater, som Österrike, också får en rättvis andel av dessa pengar. Särskilt bergsområdena behöver mera stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  László Surján (PPE-DE), skriftlig. – (HU) Samtidigt som Europaparlamentet granskar de senaste tre årens sammanhållningspolitik och ser de positiva sakerna men även de misstag som behöver rättas till, blickar det inte bara bakåt utan även framåt.

För att skynda på utvecklingen i de underutvecklade regionerna måste vi ändra två saker. Vi måste ägna mycket större uppmärksamhet åt effektiviteten i programmen, även genom att öka det mervärde som skapas på plats. (Det behövs mer teoretiskt arbete i samband med detta så att resultaten kan bedömas mer noggrant.) Men vi kan inte hålla tyst om att vi måste garantera mer resurser än vad som finns i dagsläget för program som använder stödet effektivt och som är fria från korruption och politiskt inflytande för perioden efter 2013.

Att lyfta fram de underutvecklade regionerna snabbare är inte bara intressant för dem som bor där utan också för dem som bor i mer utvecklade områden och som står för de resurser som krävs. Därför uppmanar jag mina kolleger att följa föredragandens råd även i detta avseende och inte ändra texten framför dem.

 
  
  

(Sammanträdet avbröts kl. 11.55 inför omröstningen och återupptogs kl. 12.05.)

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING
Talman

 

4. Omröstning
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Nästa punkt är omröstningen.

(För omröstningsresultat och andra uppgifter som rör omröstningen: se protokollet.)

 

4.1. (A6-0462/2007, Monica Frassoni) Kontroll av gemenskapsrättens tillämpning 2005 (omröstning)
  

– Före omröstningen om ändringsförslag 2.

 
  
MPphoto
 
 

  Monica Frassoni, föredragande. − (IT) Herr talman! Jag undrar om det kanske i det här fallet är lämpligt med en sammanslagen omröstning om dessa ändringsförslag, med hänsyn till att de har utarbetats mellan olika grupper, om inte parlamentet har något emot det.

 
  
  

(Parlamentet gav sitt samtycke.)

 

4.2. (A6-0491/2007, André Brie) Ackreditering och marknadsövervakning i samband med saluföring av produkter (omröstning)

4.3. (A6-0490/2007, Christel Schaldemose) Gemensam ram för saluföring av produkter (omröstning)

4.4. (A6-0489/2007, Alexander Stubb) Tillämpning av nationella tekniska regler för varor som lagligt saluförs i en annan medlemsstat (omröstning)

4.5. Situationen i Gaza (omröstning)
  

– Före omröstningen

 
  
MPphoto
 
 

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (PPE-DE). (ES) – Herr talman! Efter att ha samrått med de politiska grupper som har undertecknat det gemensamma förslaget till resolution ber vi att få ändra strukturen i punkt 3.

Detta är inte ett muntligt ändringsförslag – vi vill inte lägga till eller ta bort några ord. Vi vill behålla texten oförändrad, men dela upp den i tre separata punkter.

För att det inte ska uppstå några missförstånd, skulle texten alltså lyda som följer:

”3. Europaparlamentet upprepar sin begäran om att alla våldshandlingar genast ska upphöra.”

”4. Europaparlamentet uppmanar Israel att upphöra med sin militära verksamhet, som dödar civila och utsätter dem för fara, och att även upphöra med det utomrättsliga, riktade dödandet.”

”5. Europaparlamentet uppmanar Hamas att, efter sitt olagliga övertagande av Gazaremsan, förhindra att palestinsk milis avfyrar raketer från Gazaremsan mot israeliskt territorium.”

Det är alltså ingen förändring i ordalydelsen, herr talman. Vi begär inte att få lägga till eller ta bort några ord: bara att denna punkt ska delas upp i dessa tre delar.

 
  
  

(Parlamentet gick med på förslaget.)

 

4.6. Förenta nationernas sjunde råd för mänskliga rättigheter (omröstning)

4.7. (A6-0024/2008, Françoise Castex) Europas demografiska framtid (omröstning)
  

– Före omröstningen om ändringsförslag 21

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Castex, föredragande. – (FR) Herr talman! Jag vill att ändringsförslag 21 ska läggas in efter punkt 40.

 
  
  

(Parlamentet biföll begäran.)

– Före omröstningen om ändringsförslag 62

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Castex, föredragande. – (FR) Herr talman! Detta var en språklig muntlig korrigering av ändringsförslag 62 för att påminna parlamentet om att hänvisningen är på franska och att begreppet ”income” finns kvar i den engelska versionen. Dessutom är det den franska versionen som kommer att fungera som referens för alla ändringsförslag.

 
  
  

Före omröstningen om ändringsförslag 30

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Castex, föredragande. – (FR) Herr talman! Jag har ett muntligt ändringsförslag. Jag vill ta bort ordet ”fragmentering” i den första meningen och i den andra meningen vill jag ersätta ordet ”assurer” (se till) med ordet ”renforcer” (förstärka).

Vad gäller den engelska versionen vill jag också påpeka för Philip Bushill-Matthews att ”précarité” ska översättas med ”non secure”.

 
  
  

(Parlamentet antog det muntliga ändringsförslaget.)

– Före omröstningen om ändringsförslag 55

 
  
MPphoto
 
 

  Avril Doyle (PPE-DE). – Herr talman! Jag tror att det finns ett korrekturfel i PPE-DE-gruppens röstlista här. Kunde ni vara så snäll att påpeka detta för vår föredragande? Jag misstänker att han vill ha ett plus här, inte ett minus. Jag menar alltså omröstningen med namnupprop om ändringsförslag 55.

 
  
  

– Vid slutet av omröstningen om Castexbetänkandet

 
  
MPphoto
 
 

  Dirk Sterckx (ALDE). – (NL) Fru talman! Jag tycker att det är underligt att parlamentet ska rösta om ett betänkande som fortfarande har oavgjorda ändringsförslag på vissa av sidorna. Jag trodde att vi inte skulle göra så här längre i plenum utan lämna det arbetet till kommissionen, för att begränsa antalet ändringsförslag som läggs fram i plenum.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Ja, det har ni helt rätt i, herr Sterckx.

 

4.8. Vetenskapligt samarbete med Afrika (omröstning)

4.9. (A6-0023/2008, Ambroise Guellec) Fjärde rapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen (omröstning)

4.10. (A6-0028/2008, Gisela Kallenbach) Uppföljning av den territoriella agendan och Leipzig-stadgan - Mot ett europeiskt handlingsprogram för fysisk utveckling och territoriell sammanhållning (omröstning)

5. Röstförklaringar
  

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman

 
  
  

Muntliga röstförklaringar

 
  
  

- Betänkande: André Brie (A6-0491/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Zuzana Roithová (PPE-DE) .(CS) Fru talman! I gårdagens debatt om EG-märkning uppmärksammade jag återigen kommissionen på att registrering av EG-märkningen ännu inte har inletts, trots att det nu har varit inskrivet i EU-lagstiftningen i 16 år och trots att jag tog upp det i en parlamentsfråga för tre månader sedan.

Jag välkomnar gårdagens löfte från kommissionsledamoten med ansvar för näringsliv om att påskynda ärendet, men jag är inte säker på om han är medveten om vikten av att märkningen registreras på utländska marknader. Tills detta sker kommer det att vara omöjligt att begära skadestånd om tillverkare och importörer missbrukar EU-märkningen, som symboliserar att en produkt är säker, för att skaffa sig otillåtna fördelar och lura kunder både i Europa och utomlands. Det skulle säkerligen bidra till att befria marknaden från illojal konkurrens.

 
  
  

− Situationen i Gaza (RC-B6-0066/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Gyula Hegyi (PSE) . – (HU) Tack så mycket. Det var en chockerande upplevelse att komma in på Gazaremsan och möta de dagliga konsekvenserna av ockupationen och blockaden. 80 procent av befolkningen är arbetslös, israelerna stänger av elektriciteten och vattnet emellanåt, många människor äter bara en gång om dagen och den stora merparten av befolkningen har inte kunnat lämna ett område som är mindre än Budapest på åratal. Som en israelisk professor sade är Gaza ett fängelse och dess invånare är fångar av vilka det är svårt att förvänta sig ett rationellt beteende.

Samtidigt leder det också till bitterhet att vissa palestinska grupper använder raketer från territorierna på Gaza för att hota oskyldiga israeliska civila personers liv. Krisen sträcker sig alltför långt tillbaka för att den ska kunna lösas på traditionellt sätt. Vid det här laget har båda sidor blivit fångar för sina egna extremister och kan inte göra några verkliga eftergifter på grund av dem.

Det internationella samfundet, och framför allt Europeiska unionen, måste tvinga Israel och palestinierna att nå en vänskaplig lösning. Jag röstade för rekommendationen med förhoppningen att medlemsstaterna ska vidta mer beslutsamma åtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Zuzana Roithová (PPE-DE) . – (CS) Jag känner också mycket starkt för människorna på Gazaremsan, som har blivit gisslan i händerna på Hamas. Jag kan dock inte stödja dagens parlamentsresolution, eftersom artikeln med ett krav på förhandlingar mellan palestinska myndigheten och Hamas inte har tagits bort ur resolutionen. Vi vet alla att inga förhandlingar är möjliga med de terrorister som har ockuperat Gaza. En sådan vädjan är hycklande och syftar till att göra Hamas till palestinska myndighetens partner. Jag vill inte delta i att legitimera denna terrororganisation.

Jag är rädd att situationen snart kommer att kräva ett ingripande, vilket dock borde godkännas av FN. I det sammanhanget borde EU spela en mycket aktiv roll.

 
  
  

- Förenta nationernas sjunde råd för mänskliga rättigheter (RC-B6-0092/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Koenraad Dillen (NI) . (NL) Fru talman! Till skillnad från vad som påstås här i parlamentet spelar FN:s råd för mänskliga rättigheter inte en särskilt viktig roll för främjandet av de mänskliga rättigheterna i världen. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt? Endast 25 av dess 47 medlemsstater är fria demokratier, nio av dem är inte fria och tre av dem, Kina, Kuba och Saudiarabien, hör till de främsta människorättsförbrytarna i världen. Dessa länder bryter mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och försvarar sig själva och andra regimer mot all kritik. I vissa fall har rådet helt enkelt undergrävt övervakningen av de mänskliga rättigheterna. Rådet har fortfarande inte på något sätt fördömt världens nu största människorättskris i Darfur. Snarare än att jubla över en sådan skapelse vore det bättre om parlamentet införlivade detta i sin resolution.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys (NI) . (NL) Fru talman! Jag vill inte endast instämma i vad min kollega Koenraad Dillen just sa, utan också påpeka att resolutionen förolämpar de religioner som rådet har godkänt. I denna resolution anges bokstavligen, och jag citerar, att människor ”i ansvarspositioner måste tala ut och att yttrandefriheten kan begränsas i frågor som rör folkhälsa och moral”. Denna resolution gäller naturligtvis förbudet mot all kritik av Islam. FN:s råd för mänskliga rättigheter går härigenom med rätta emot sina egna officiella mål, som är att skydda rätten till yttrandefrihet och därigenom själva skyddet av de mänskliga rättigheterna.

 
  
  

− Betänkande: Françoise Castex (A6-0024/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE) . – (IT) Fru talman! Mina damer och herrar! Det är ett stort nöje för mig att tala för hela gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, såväl som för min egen del, i fråga om en ja-röst till den slutliga versionen av detta betänkande. I betänkandet tas upp att det finns många fler gamla än unga människor, eftersom både läkarvården och vår livsstil gör att vi alla lever längre i genomsnitt – tyvärr inte alla av oss, men i genomsnitt. Därför finns det många fler äldre människor, också på grund av de minskade födelsetalen, vilket är skälet till att vi i dokumentet kräver åtgärder för att främja födelsetalen.

Jag vill påpeka att Europeiska folkpartiet, tillsammans med UEN och andra grupper, begärde att punkt 24 skulle tas bort. Vi röstade för att den skulle tas bort, men tyvärr var merparten av parlamentet emot detta. Jag tror att jag nu förbrukat min talartid.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys (NI) . – (NL) Fru talman! Castexbetänkandets förtjänst är tveklöst att det i den påvisas de enorma demografiska utmaningar som Europa står inför. En hel del bra frågor, tankegångar och lösningar räknas onekligen upp. Det finns förvisso ett trängande behov av mer och bättre stöd för barn, äldre arbetstagare måste förvisso också få fortlöpande möjligheter på arbetsmarknaderna och det är förvisso viktigt att hälsovården omgående förbereder sig för att möta utmaningen med den allt äldre befolkningen.

Å andra sidan avviker parlamentet från den inslagna vägen när det betraktar immigration som ett instrument för att säkra Europas demografiska och ekonomiska framtid. Alldeles nyligen beskrev en av den brittiske premiärministerns viktigaste rådgivare, Lord Turner, axiomet att invandrare behövs för att kompensera för bristen på arbetstagare, och jag citerar, som ”ekonomiskt okunnigt och fullständigt inkorrekt”. Europa har redan en miljon arbetslösa invandrare, med alla de problem som är förknippade med detta. Allteftersom fler invandrare kommer hit kan de befintliga problemen bara förvärras.

 
  
  

− Betänkande: Ambroise Guellec (A6-0023/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Tunne Kelam (PPE-DE) . – (EN) Fru talman! När jag röstade om Guellecbetänkandet om sammanhållningspolitiken kunde jag inte stödja kompromissändringsförslag 4, där man kräver ”ökade finansiella resurser för sammanhållningspolitiken” i framtiden.

Att automatiskt öka EU-stödet är kanske inte det mest ansvarstagande tillvägagångssättet när vi har det praktiska problemet med att använda stödet på ett meningsfullt och effektivt sätt. Jag stöder i stället användandet av begreppet ”tillräckligt med finansiella resurser”.

 
  
  

Skriftliga röstförklaringar

 
  
  

- Betänkande: Monica Frassoni (A6-0462/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) I EU med dess mängder av direktiv om detaljerade frågor som skulle hanteras bättre i medlemsstaterna, med tanke på deras specifika natur och utvecklingsnivå, är det oundvikligen intressant att se hur Europeiska kommissionen kommer att agera när det gäller kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning.

En av de slutsatser som kan dras är att varje generaldirektorat har sitt eget mycket annorlunda sätt att arbeta, men det är inte tydligt om medlemsstaterna också arbetar på olika sätt, även om erfarenheterna säger oss att de små och medelstora ländernas åtgärder generellt sett är strängare än EU-instansernas. Det är vad som har skett med stabilitetspakten.

I detta senaste betänkandet införs ett nytt inslag som Europaparlamentets utskott för framställningar välkomnar. I årsrapporten och i dess bilagor har Europeiska kommissionen för första gången infört redogörelser för den specifika och detaljerade hanteringen av överträdelser inom ramen för framställningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Liberadzki (PSE) , skriftlig. − (PL) Monica Frassoni har utarbetat ett bra betänkande. Jag stöder förslaget om att förenkla gemenskapsrättens tillämpning och om införandet av paketmöten i det syftet. Jag stöder också seminarier om införlivandet av gemenskapens rättsakter.

Dessutom stöder jag idén med att förbättra effektiviteten hos gemenskapsrättens tillämpning genom ett närmare samarbete mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten. Dessa åtgärder kommer att bidra till att öka EU-politikens effektivitet i fråga om till exempel åtgärderna inom ramen för EU:s fonder och harmoniseringen av standarder för produkter på gemenskapsmarknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Daniel Strož (GUE/NGL) , skriftlig. – (CS) Vad gäller betänkandet om kommissionens årsrapport om kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning, anser jag att en av de viktigaste punkterna är kommissionens avsikt att förbättra arbetsmetoderna vid rapporterade överträdelser av gemenskapsrätten i medlemsstaterna. Inom ramen för förslaget om den nya arbetsmetoden ska medborgarnas frågor och klagomål sändas direkt tillbaka till den berörda medlemsstaten. Liksom föredraganden Monica Frassoni med rätta påpekade omfattar denna nya arbetsmetod för kommissionen, med andra ord att sända tillbaka klagomålet, en möjlig risk för att kommissionen avsäger sig sitt grundläggande ansvar för gemenskapsrättens tillämpning.

I det sammanhanget vill jag också lyfta fram något annat som redan har kritiserats i Europaparlamentet: nämligen lobbygrupperna, som alltid lyckas få tillgång till kommissionens meddelanden till medlemsstaterna vid misstänkta fall av överträdelser av gemenskapsrätten, vilket medborgarna inte har. Ändå är det just medborgarnas framställningar som utgör en oersättlig informationskälla och uppmärksammar oss på överträdelser eller icke-tillämpning av gemenskapsrätten, och inte någon intressegrupp med egen agenda.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Jan Szejna (PSE) , skriftlig. − (PL) Jag röstade för Monica Frassonis betänkande om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (2005).

Monica Frassoni har lagt fram ett mycket bra betänkande. I de enskilda punkterna i resolutionsförslaget krävs i synnerhet sammanhållning på området för EU-institutionernas, de nationella parlamentens och själva medborgarnas gemensamma insatser. De huvudsakliga punkterna rör idéer om bättre kontroll och förslag om att förenkla tillämpningen av gemenskapsrättens bestämmelser och förbättra dess effektivitet. Deras tillämpning är avgörande när det gäller att förbättra effektiviteten hos EU-politiken om till exempel åtgärderna inom ramen för EU-fonderna och harmoniseringen av standarderna för produkter och varor på gemenskapsmarknaden.

Vidare är uppmaningen till de nationella parlamenten i resolutionsförslaget mycket viktig. De nationella parlamenten uppmanas att gå längre än till att enbart formellt införliva gemenskapsrätten och att undvika fragmentering när gemenskapsrätten införlivas i den nationella lagstiftningen.

 
  
  

- Betänkande: André Brie (A6-0491/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE) , skriftlig. − (EN) Jag välkomnar André Bries förslag till förordning om ackreditering och marknadsövervakning av produkter inom Europeiska gemenskapen. Förslaget kommer att öka konsumentskyddet och produktsäkerheten. För att kunna garantera ett ökat skydd måste ackrediteringen och marknadsövervakningen utföras av ett offentligt organ. I betänkandet behandlas dessa punkter och jag röstade för dess rekommendationer.

 
  
  

- Betänkande: Christel Schaldemose (A6-0490/2007) <>

 
  
MPphoto
 
 

  Alessandro Battilocchio (PSE) , skriftlig. − (IT) Fru talman! Mina damer och herrar! Vid en tidpunkt då EU-marknaden tycks helt oförmögen att försvara sig mot dumpning från länder utanför Europa noterar jag med stor tillfredsställelse det första ”institutionella” steget mot ny lagstiftning på och harmonisering av EU-marknaden.

Europaparlamentet i Strasbourg har föreslagit ett nytt sätt att reglera produkter på gemenskapsmarknaden. Dessa produkter måste vara förenliga med de gällande reglerna och kommer efter en noggrann bedömning att kunna EG-märkas.

Utöver införandet av gemensamt ansvar för importörer och för utländska tillverkare för skador som orsakas på grund av icke-förenliga produkter, föreslås i betänkandet att ett komplext kontrollsystem ska utvecklas med påföljder som står i proportion till överträdelsens allvar och effektivt avskräcker från otillbörlig användning.

Konsumenterna och företagen kan därför se framtiden an med förnyad optimism. Avlägsnandet av hinder, vilket varit hörnstenen för EU:s frihandelspolitik sedan första början, och skapandet av ett företagarvänligt ekonomiskt klimat kommer att återspegla en hög skyddsnivå för såväl konsumenterna, genom iakttagandet av höga standarder för hälsa och produktsäkerhet, som för företagen, som äntligen kommer att gynnas av ett rigoröst kontrollsystem för att skydda produkter som tillverkas i Europa.

Därför röstar jag för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) I detta betänkande från Europaparlamentet införs vissa faktorer som kan vara positiva, även om de är något motsägelsefulla. Alla de som till exempel är delaktiga i att införa en produkt på marknaden ska ha samma ansvar, från tillverkare till importör, men det anges inte ordentligt hur detta skulle kunna fungera.

I betänkandet föreslås också att de nationella märkningarna ska kunna bevaras, vilka i enlighet med Europeiska kommissionen skulle tas bort, eftersom bara EG-märkningen skulle godkännas. Genom kompromissen ersätts hänvisningen till ”nationella märkningar” med ”andra märkningar”.

I betänkandet hävdas också att detta är en icke-bindande ram, men att alla som antar den måste följa den. Dessutom införs en hänvisning till små och medelstora företag med kravet att deras specifika behov ska beaktas.

Syftet med Europeiska kommissionens förslag, vilket inte ifrågasätts i betänkandet, är dock att förenkla den inre marknadens funktionssätt genom att avskaffa de bestående hindren, dock med undantag för vissa verksamhetssektorer, framför allt livsmedel, djurfoder, djurs hälsa och välmående, tobaksprodukter, veterinärmedicinska läkemedel, humanläkemedel, humanblod och mänskliga vävnader och celler, vilka redan omfattas av harmoniserad lagstiftning.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Liberadzki (PSE) , skriftlig. − (PL) Christel Schaldemose påpekar med rätta att det aktuella beslutet, som syftar till att skapa ett mer omfattande och rigoröst system för gemenskapskontroll av saluföringen av produkter, kan ha en betydande inverkan på hur den internationella handeln genomförs. Detta måste analyseras för sig.

Jag håller med om att förslaget om att importörerna ska vara gemensamt ansvariga för skador som orsakas på grund av osäkra produkter och produkter som inte är förenliga med ackrediteringssystemet syftar till att öka effektiviteten hos systemet och skydda allmänintresset i gemenskapen. Det syftar också till att se till att medborgarnas grundläggande rätt att skyddas mot otillbörliga och osäkra metoder.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE) , skriftlig. − (EN) Christel Schaldemoses betänkande, i vilket man kräver en gemensam ram för saluföringen av produkter, är ett betänkande som jag välkomnar och som jag har röstat för. Rekommendationerna i betänkandet kommer att komplettera EU:s arbete med att skydda konsumenterna. EG-märkningen brukar felaktigt tolkas som en säkerhetsmärkning, när den i själva verket helt enkelt är en symbol för produktens förenlighet med EU-lagstiftningen. Det är viktigt att vi ser till att märkningen inte missbrukas och att vi informerar konsumenterna om vad EG-märkningen garanterar.

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE) , skriftlig. − (SK) Som PPE-DE-gruppens föredragande för Christel Schaldemoses förslag till betänkande om en gemensam ram för saluföring av produkter vill jag framföra min tillfredsställelse över resultatet av omröstningen: den kompromiss som nåtts har redan gjort det möjligt att slutföra lagstiftningsprocessen vid första behandlingen.

Den överenskomna kompromissen omfattar överföringen av vissa av artiklarna om EG-märkning till André Bries betänkande om marknadsövervakning, så att de snabbare kan införas i praktiken. Vårt beslut att göra detta byggde på tydlig information som visade att produkter som tillverkas i utvecklingsländer och som felaktigt EG-märks, och som alltså bär EG-märkningen som anger att en produkt är förenlig med EU-lagstiftningen, allt oftare förekommer i EU:s databas över farliga konsumentprodukter (RAPEX).

Huruvida man litar på EG-märkningen kan inte enbart bero på EG-märkningen i sig, utan sammanhang. Det måste finnas en tillit till hela systemet för ackreditering, information och marknadsövervakning.

Jag ser inget skäl att införa ytterligare märkning av produkter, inte ens om det rör sig om kvalitetsmärkningar. Sådana nya märkningar skulle vara förvirrande för slutkonsumenten och extrakostnaden skulle dessutom återspeglas i varans pris. Därför inväntar jag med nyfikenhet resultatet av konsekvensbedömningen av användningen av de nationella märkningarna vid sidan av EG-märkningen som kommissionen ska utarbeta, enligt begäran från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd.

 
  
  

- Betänkande: Alexander Stubb (A6-0489/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Europeiska kommissionens argument för att lägga fram denna förordning är att ”’principen om ömsesidigt erkännande’ … hindras av flera problem” (med andra ord kan produkter som saluförs i en medlemsstat hindras från att saluföras i en annan). Kommissionen anser att risken för att nationella tekniska bestämmelser skapar otillbörliga hinder för den fria rörligheten för varor mellan medlemsstaterna bör minimeras. Den inför därför krav som myndigheterna måste uppfylla när de tillämpar en nationell teknisk bestämmelse och den ålägger dem bevisbördan. Med andra ord inför kommissionen villkor med det tydliga syftet att begränsa varje stats möjlighet att tillämpa sina egna bestämmelser.

I Europaparlamentets betänkande läggs faktiskt ytterligare hinder till i de åtgärder som varje stat kan vidta, till exempel anges följande: ”Syftet med förordningen är att stärka den inre marknadens funktion med fri och obehindrad konkurrens, genom att förbättra den fria rörligheten för produkter och samtidigt tillgodose ett fullgott konsumentskydd och hög produktsäkerhet.”

Medlemsstaterna kommer i praktiken att förbjudas att begränsa försäljningen av produkter på sitt territorium som tillverkas och saluförs i en annan medlemsstat, även om de inte är fullt förenliga med bestämmelserna i mottagarmedlemsstaten.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE) , skriftlig. − (EN) Jag instämmer i rekommendationerna i Alexander Stubbs betänkande. Syftet med betänkandet är att förtydliga och definiera de nationella myndigheternas och de ekonomiska aktörernas roll vid tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande. Samtidigt som jag förespråkar en ökad effektivitet vid tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande får detta inte påverka den inre marknadens utgångspunkt i ytterligare harmonisering. Dessutom måste säkerhetsaspekterna ingå i principens tillämpning. Jag är övertygad om att man i betänkandet i tillräcklig utsträckning hanterar dessa frågor och röstade därför för det.

 
  
  

- Betänkanden: Alexander Stubb (A6-0489/2007), Christel Schaldemose (A6-0490/2007) och André Brie (A6-0491/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Jens Holm, Søren Bo Søndergaard och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi instämmer inte i principen om ömsesidigt erkännande som en garanti för långtgående konsumenträttigheter, sociala rättigheter eller miljörättigheter. Enligt principen kan produkten, om den godkänns någon annanstans i Europa, inte nekas tillträde till en annan medlemsstat om inte myndigheterna kan bevisa att tillämpningen av en nationell teknisk bestämmelse är motiverad. Kriterierna för undantag från principen har dock redan fastställts genom domar från EG-domstolen. Dessa gäller alla medlemsstater, oavsett om vi antar produktpaketet eller inte.

Dessutom stärks konsumenträttigheterna på EU-nivå genom produktpaketet. Vidare motsätter vi oss alla åtgärder i varupaketet som kan ge politiskt stöd till en framtida harmonisering av straffrätten på EU-nivå. Med beaktande av allt detta har vi beslutat att rösta för betänkandena.

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE) , skriftlig. − (DE) Jag är för paketet om den inre marknaden för varor, eftersom det är grundläggande att vi har en gemensam ram för saluföring av produkter utomlands. På en inre marknad som bygger på principerna med teknisk harmonisering av bestämmelserna om saluföring av produkter på den europeiska marknaden och på principen om ömsesidigt erkännande, kan vi inte ha en situation där saluföring av produkter som redan kan saluföras i en medlemsstat fördröjs avsevärt, eller i ett värsta scenario, faktiskt förhindras på grund av överdriven byråkrati i en annan medlemsstat.

Jag välkomnar därför betänkandena från våra kolleger, Christel Schaldemose och André Brie, som förespråkar minskad byråkrati och en gemensam rättslig ram för framtida sektorsbestämmelser så att så stor politiskt och tekniskt genomförbar samstämmighet som möjligt kan garanteras i framtiden. Slutligen vill jag dock påpeka att båda förslagen kräver ytterligare bearbetning så att de centrala definitionerna och särskilt räckvidden för den rättsliga ramen klargörs tydligt. Om dessa förslag i sig saknar tydlig terminologi kommer det att vara omöjligt att nå den önskade harmoniseringen.

 
  
MPphoto
 
 

  Karin Scheele (PSE) , skriftlig. − (DE) Paketet om saluföring av produkter i Europa som vi ska rösta om i dag medför tveklöst förbättringar för konsumenterna. Problemen med importerade barnleksaker förra året visade att det finns ett tydligt behov av åtgärder på detta område och att det måste gå att hålla importörerna ansvariga för produktsäkerheten i högre grad.

Det som är viktigt är vad parlamentet har uppnått, nämligen att den nya strategin kommer att användas i mindre utsträckning och att dess tillämpning måste bedömas från fall till fall. Vi kan inte vara nöjda med hur EG-märkningen har hanterats hittills. EG-märkningen är förvisso inte en kvalitetsmärkning som betecknar att en produkt har tillverkats i Europa, vilket är hur märkningen tolkas av många konsumenter i dess nuvarande utformning, och den är därför mycket vilseledande.

 
  
MPphoto
 
 

  Marianne Thyssen (PPE-DE) , skriftlig. – (NL) Fru talman! Mina damer och herrar! Jag röstade med övertygelse för trepartiöverenskommelsen om detta lagstiftningspaket för att göra den gemensamma marknaden verkligt fri. Jag är också övertygad om att vi kan avsluta detta ärende under en behandling, och också inom ett år från det att förslagen lagts fram. Denna lagstiftning är så nödvändig att jag uppriktigt sagt har undrat varför konsumenterna och de små och medelstora företagen har fått vänta så länge.

Principen om ömsesidigt erkännande formulerades av EG-domstolen för nästan 30 år sedan och har nu införlivats i lagstiftningen. Medlemsstaterna tillämpar den dock inte systematiskt. Jag är övertygad om att den överföring av bevisbördan som nu genomförs är det bästa sättet att respektera denna princip och att få den inre marknaden för icke-harmoniserade produkter att fungera.

Dessutom garanterar vi verkligen ett mycket bättre konsumentskydd med en mycket bättre marknadsövervakning. Inget mindre vore acceptabelt i ett Europa som skryter över sina stränga normer.

Slutligen vidtar vi åtgärder för att avskaffa ett antal dåliga protektionistiska tendenser. Det nya ackrediteringssystemet för organisationer vars produkter certifieras som förenliga med de harmoniserade standarderna kommer att medföra administrativa kostnader, men kommer att leda till ett bättre resultat, till en fungerande inre marknad och till mer likvärdiga konkurrensvillkor.

De kostnader som vi kommer att spara in med detta paket kommer i slutänden att skapa fler sysselsättningstillfällen och ekonomisk tillväxt. Bättre konsumentskydd är en mycket god anledning att godkänna detta paket med entusiasm.

 
  
  

Situationen i Gaza (RC-B6-0066/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Ford (PSE) , skriftlig. − (EN) Jag kommer att rösta för denna resolution. Den humanitära och politiska krisen på Gazaremsan måste uppmärksammas med stort intresse. Vi måste uppmana Hamas att stoppa attackerna mot Israel från det territorium som det kontrollerar och vi måste uppmana Israel att upphöra med militära insatser där civila dödas och med utomrättsliga riktade mord.

Politiken med att isolera Gazaremsan har misslyckats fullständigt på politisk och mänsklig nivå. Blockaden måste upphöra och passagerna in i och ut ur Gaza måste åter öppnas.

Jag välkomnar EU:s finansiella bidrag till palestinierna under det gångna året, vilket med lämpliga kontroller och med lämplig övervakning borde fortsätta.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Tyvärr använder sig EU ännu en gång av en humanitär katastrof för att flytta fram sin position i utrikespolitiska sammanhang.

Junilistan uttrycker sin medkänsla med civilbefolkningen som drabbas av konflikten, men det är endast genom FN som denna konflikt kan lösas med en bred internationell uppslutning, inte genom EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Samtidigt som det stämmer att vi delar många av de farhågor som uttrycks i resolutionen, stämmer det också att dessa inte på långa vägar motsvarar det nödvändiga avståndstagandet från och fördömandet av Israels kolonialistiska politik för Palestina och dess folk.

Bland annat

- placerar man i resolutionen angriparen och den angripna parten, den ockuperade makten och den ockuperade på samma nivå, och bortser därigenom från den israeliska statens terrorism,

- fördömer man i resolutionen inte det kriminella embargo som Israel infört för Gazaremsan och dess befolkning, och inte heller USA:s eller EU:s tysta medgivanden eller tystnad i detta hänseende,

- sägs ingenting i resolutionen om de beklagliga uttalandena från kommissionsledamot Frattini, som ansvarar för rättsliga och inrikes frågor, om att EU skulle vara berett att ”ta de israeliska farhågorna och intressena i beaktande på ett sätt som inte stod på vår dagordning under intifadans första år”, det är minst sagt avskyvärt att någon som talar så mycket om terrorism inte bara ignorerar Israels terrorism utan också är beredd att samarbeta med landet.

För vår del fortsätter vi att fördöma Israels apartheidpolitik mot Palestina och att försvara den fullständiga förenligheten med det palestinska folkets okränkbara rättigheter som är inskrivna i flera FN-resolutioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean Lambert (Verts/ALE) , skriftlig. − (EN) Jag röstade för det gemensamma resolutionsförslaget om Gaza och är glad över att parlamentet så beslutsamt har tagit ställning för att häva blockaden. Detta håller på att bli en humanitär katastrof. Det finns inte tillräckligt med läkemedel på de sjukhus som ger grundläggande vård, livsmedelsbiståndet till delar av befolkningen möter endast ungefär två tredjedelar av de dagliga behoven, fiskerinäringen (som sysselsatte ungefär 10 000 människor) utsätts för svåra påfrestningar, eftersom fartygen endast får fiska nära kusten.

En ekologisk katastrof håller på att utvecklas som hotar regionens kuster, eftersom avloppsreningsverket i Beit Lahia inte fungerar ordentligt och reparationer inte kan utföras, eftersom inga leveranser sker. Företagen kan inte överleva och de arbetslösa måste hitta arbete hos smugglare och extremister. Raketattackerna fortsätter och det fåtal som är delaktiga i detta hotar freden och framtiden för många – såväl israeler som palestinier.

Hamas måste stoppa förövarna. Endast extremisterna på alla sidor gynnas, liksom jag hörde gång på gång under mitt senaste besök i Gaza. EU måste göra allt i sin makt för att häva blockaden, och Israel måste inse att den inte ger dem en långsiktig säkerhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI) , skriftlig. − (DE) Låt oss vara fullständigt tydliga från början: Israels embargo är en uppenbar överträdelse av den internationella rätten och fullständigt oacceptabelt.

Till följd av embargot och den nekade tillgången till dricksvatten och mat skapar Israel på artificiell väg en situation för folket på Gazaremsan som saknar like i fråga om dess omänsklighet och brist på respekt för den mänskliga värdigheten. Det är tack vare den egyptiska regeringen och den samlade ledningen för gränspolisen som en större katastrof än så länge har avvärjts och som människor som själva inte deltar i konflikten har getts tillträde till grundläggande varor för sina livsviktiga behov. Vad som å andra sidan är oansvarigt är att föra över ansvaret på Egypten, som inte har något ansvar för upptrappningen av den nuvarande situationen.

Det är oacceptabelt att en civilbefolkning på 2000-talet utses till syndabock för Hamas terroristdåd. Infrastrukturen måste därför omedelbart återupprättas och leveranser till lokalbefolkningen garanteras.

Den palestinska sidan, för sin del, borde göra allt den kan för att trappa ned situationen i syfte att underlätta slutandet av ett avtal i slutet av 2008. I den nuvarande situationen tycks dock möjligheterna att nå denna ädla förhoppning avlägsna.

 
  
MPphoto
 
 

  James Nicholson (PPE-DE) , skriftlig. − (EN) Trots att allt måste göras för att hitta en lösning på situationen i Gaza kommer denna resolution i bästa fall inte att bidra med någonting och i värsta fall att ha en negativ inverkan. Om parlamentet vill vara en verklig fredsmäklare i Mellanöstern borde det sluta att lägga fram obalanserade resolutioner. Det är svårt för ledamöterna att inte rösta för en resolution som tar upp humanitära frågor, men genom att koppla samman dessa frågor med ett orättvist framställande av Israel går resolutionens värde förlorat. En parlamentsresolution bör inte innehålla krav på att Hamas ska frige en fånge för att helt enkelt ”visa sin goda vilja”. Hamas är inte en välvillig medeltida kung, det är en terrororganisation som till stor del är ansvarig för situationen i Gaza.

När parlamentet kräver att Israel ska uppfylla sina skyldigheter bör det notera att de israeliska arbetstagarna fortsätter att riskera sitt eget liv för att leverera elektricitet till Gaza trots att Hamas manipulerar denna elförsörjning. När vi talar om de drabbades behov måste vi också tänka på människorna i södra Israel som vissa dagar har varit mål för i genomsnitt en raket i timmen och där 75 procent av barnen sägs lida av ångest och posttraumatisk stress.

 
  
MPphoto
 
 

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL) , skriftlig. – (EL) De israeliska myndigheterna begår allt fler straffbara handlingar mot palestinierna. De har hindrat rörligheten för människor, varor och livsmedel i flera månader och hindrar tillgången till dricksvatten, elektricitet och andra grundläggande nyttigheter, medan den israeliska armén fortsätter att attackera och mörda civila.

Den medkänsla som framförs i resolutionen angående de katastrofer som den palestinska befolkningen genomlidit är hyckleri, eftersom EU och USA är en del av problemet. Imperialistiska intressen står bakom Israel och dess kriminella politik. Imperialisterna vill behålla kontrollen över en region som är viktig för dess position och för den geostrategiska verksamheten, och de vill behålla sin rätt att ingripa, också militärt.

Kvartettens planer har visat på misslyckandet hos ännu ett imperialistförsök, och Annapolisavtalen kommer att ge samma resultat. Förslaget om deras återupplivande är ett försök att föra människor bakom ljuset, eftersom de i grund och botten sätter likhetstecken mellan offer och förövare.

Imperialisterna kan inte bidra med en lösning på det palestinska problemet. Lösningen måste komma från de palestinska och israeliska folkens egen kamp, och från den internationella solidariteten med deras kamp för en fredlig samexistens genom upprättandet av en självständig palestinsk stat med Östra Jerusalem som huvudstad.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE) , skriftlig. – (FR) Att jag slutligen röstade för denna text, trots ett visst mått av motvilja på grund av att texten är helt obalanserad, beror på ett muntligt ändringsförslag från gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) som i viss mån återupprättade sanningen om den aktuella situationen i Gaza.

Vem som än är ansvarig för det är det helt oacceptabelt, helt och fullt oacceptabelt, att Israel och Hamas inledningsvis i punkt 3 i texten jämställs med varandra.

Har Israels intresse för att skydda sitt folk från de våldsdåd som dagligen utförs av Hamas och palestinsk milis något att göra med de urskillningslösa angreppen, senast i Dimona, eller på strömmen av Qassam-raketer över Sderot varje dag, främst riktade mot skolor och därmed barn, vilka är det israeliska samhällets livsbetingelse?

Vi kan naturligtvis ha olika synpunkter på konflikten, men de hederliga ledamöterna här i kammaren kommer att vägra att göra Israel, som är ett demokratiskt land och en demokratisk regering, och Hamas, som är en terroriströrelse som betecknas som sådan av EU (detta är sant, precis som den upprepade vägran att uppfylla kvartettens villkor, vilket dessutom märkligt nog döljs i denna resolution), till likvärdiga partner mitt i det fruktansvärda våldet.

 
  
MPphoto
 
 

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE) , skriftlig. − (EN) Tonen och mycket av innehållet i resolutionen om Gaza är vinklade på ett anti-israeliskt sätt. Det är visserligen sant att palestinierna i Gaza lever i ett ständigt tillstånd av umbäranden, vilket är omänskligt. Men skulden till detta är endast delvis Israels, och ligger främst hos de palestinska terroristerna och hos extremister som Hamas, och beror på de arabiska staternas misslyckande att bidra till befolkningens återanpassning och till en förnyelse av området. Gaza har tillåtits att förbli ett öppet sår. Jag beklagar att det inte fanns något krav på de som för närvarande har makten i Gaza på att vidta de nödvändiga åtgärderna för en fredlig uppgörelse med Israel. Jag välkomnar kravet på att korpral Shalit ska friges. Jag lade därför ned min röst i omröstningen.

 
  
  

- Förenta nationernas sjunde råd för mänskliga rättigheter (RC-B6-0092/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan stöder FN:s råd för mänskliga rättigheter och det viktiga arbete som detta organ uträttar.

Dock motsätter vi oss skrivningen i artikel 34 som trycker på att varje EU-medlem ska anföra EU:s ståndpunkt i dessa frågor. Var och en av EU:s medlemsstater är en självständig medlem i FN, och har därför rätt att uttrycka sin egen åsikt. Vi har därför valt att rösta nej till resolutionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Utan att förglömma EU:s tidigare ståndpunkter i fråga om definitionen av detta FN-organs insats, i vilken försöken att garantera dess övervakning och organisation var uppenbara – vi minns EU:s kritik och påtryckningar angående till exempel hur vissa länder valdes in i detta organ (genom vilka EU beklagade principen med att dra ett streck över det förflutna och försvarade införandet av lämplighetskriterier), mekanismen med det ”särskilda förfarandet”, förstärkningen av ländernas mandat och möjligheten att skapa nya mandat med enkel majoritet, eller till och med villkoren för den allmänna återkommande utvärderingen – har Europaparlamentet antagit en resolution som, trots att den har samma inriktning, är mer nyanserad i förklaringen av sina verkliga mål.

Bland andra aspekter vill vi betona de oacceptabla påtryckningarna i resolutionen på varje medlemsstat att göra sina förslag i detta FN-organ avhängiga av de ståndpunkter som kan komma att antas inom EU, varigenom medlemsstaterna skulle underordna sin suveränitet utrikespolitiken. Vi vill också betona den politiska opinionen i de nämnda länderna – och också i vissa som inte nämnts – vilket återigen visar på ”dubbelmoralen”, det vill säga manipuleringen av de mänskliga rättigheterna i enlighet med EU:s intressen.

 
  
  

- Betänkande: Françoise Castex (A6-0024/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater har röstat för betänkandet om Europas demografiska framtid. Vi anser dock att betänkandet är för omfattande och tar upp aspekter som går utöver vad som är relevant för den demografiska utvecklingen. Vi reagerar också mot olika förslag om skattelättnader för företag som ordnar daghem och för att människor ska kunna arbeta i hemmet.

Vi har dock valt att rösta för betänkandet då det även behandlar väsentliga aspekter för den utmaning Europa står inför.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Vi beklagar att inte alla de ändringsförslag som vi lagt fram har antagits. De var avsedda att förbättra betänkandet, ifrågasätta vissa grunder och införa åtgärder som vi anser är viktiga för att försvara kvinnors, familjers och barns rättigheter. Vi vet till exempel att låga löner och osäkra anställningsförhållanden förvärrar den sociala instabiliteten och följaktligen drastiskt reducerar de stabila utsikterna för de som väljer att skaffa barn.

Därför är en förbättrad jobbstabilitet, högre löner, en större social säkerhet och en bättre hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, en allmänt kortare arbetstid utan minskade löner och garantier för en rättvisare inkomstfördelning och full sysselsättning viktiga frågor när det gäller att hantera den demografiska förändringen.

Det är också viktigt att skapa nya och bättre utbildningsinfrastrukturer och sociala strukturer för såväl unga som gamla människor, däribland ett utökat livslångt lärande, utökad barnomsorg och utökade sjukvårds- och äldreomsorgsstrukturer. Detta förutsätter mer och bättre allmänna tjänster, med en garanterad lika tillgång för alla.

Genom att inte fullt ut främja dessa aspekter bemöter man i betänkandet inte effektivt dessa problem, trots att betänkandet innehåller positiva förslag som vi välkomnar men som inte är tillräckliga för att vi ska kunna rösta för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Stora delar av Europa står inför demografiska utmaningar. Dessa bör dock lösas genom nationella åtgärder, inte genom fyrkantiga EU-förslag som kanske passar enskilda länder, men kan vara olämpliga i andra medlemsstater. Flera EU-länder, däribland Sverige, har också i hög grad kommit till rätta med de låga födelsetalen och de demografiska problemen, bland annat genom en väl utvecklad välfärdspolitik och genom invandring. De medlemsländer som så önskar kan med fördel studera Sverige och övriga nordiska länder och ta efter de åtgärder som dessa har vidtagit.

 
  
MPphoto
 
 

  Genowefa Grabowska (PSE) , skriftlig. (PL) Jag stöder helt och hållet betänkandet om Europas demografiska framtid. Det är ett faktum att den ständigt minskande naturliga tillväxten under senare år, tillsammans med en ökad genomsnittlig förväntad livslängd, sannolikt kommer att leda till avsevärda förändringar i Europeiska unionens befolkningsstruktur fram till 2050. Dessa förändringar kommer att omfatta en allmänt äldre befolkning och ett minskat antal personer i arbete. Detta kommer att leda till en avsevärt ökad börda på medlemsstaternas budgetar. Processen kommer att vara plågsam inte bara för de enskilda medlemsstaterna utan också för unionen som helhet. Den senare kan komma att riskera att förlora styrkan i sin konkurrenskraft och få uppleva en minskad ekonomisk tillväxt jämfört med situationen i andra delar av världen som karakteriseras av en snabb demografisk tillväxt.

Det är också tydligt att denna demografiska obalans kommer att få negativa konsekvenser för finansieringen av socialvården och hållbarheten hos pensionssystemen. Jag stöder därför de avhjälpande åtgärder som föreslås i betänkandet i fråga om demografisk förnyelse, förlängning av den yrkesverksamma perioden, en garanterad social trygghet av hög kvalitet och främjande av solidariteten mellan generationer. Dessa åtgärder är avgörande för att bevara konkurrenskraften hos unionens ekonomi och samtidigt garantera funktionssättet för den europeiska sociala modellen på lång sikt.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Lang (NI) , skriftlig. – (FR) Européer är ett släkte som försvinner allt mer. Med ett genomsnittligt födelsetal som är lägre än 1,5 kommer EU:s 27 medlemsstater 2050 att ha förlorat ungefär 20 miljoner människor och 30 procent av befolkningen kommer att utgöras av människor över 65 år.

De åtgärder som Françoise Castex föreslår för att korrigera de europeiska födelsetalen är skrattretande eftersom våra kolleger i parlamentet, liksom alla EU-förespråkare vid makten, inte vill förnya den europeiska befolkningen, utan ersätta den med invandrare från Afrika och Asien. Därför använder hon 15 artiklar i sitt betänkande för att kräva verktyg för att återförena familjer, civila rättigheter för invandrare, och ökade insatser för att integrera dem ...

Denna politik, som i Frankrike förespråkas av Jacques Attali och genomförs av Nicolas Sarkozy, kommer att föra in ytterligare 80 miljoner invandrare i Europa fram till 2050, och kommer slutligen att leda till att våra folk försvinner.

För att garantera de europeiska folkens överlevnad måste migrationsflödena faktiskt stoppas och en storskalig politik som främjar barnafödsel måste införas som utgår från familjen och omfamnandet av livet. Det innebär att våra nationer måste söka sin suveränitet och identitet inom ett nytt Europa, nationernas Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE) , skriftlig. (DE) Jag förespråkar en sammanhållningspolitik för Europeiska unionens demografiska utveckling, eftersom den strukturella förändringen i det europeiska samhällets ålderspyramid tyder på att en oroväckande framtid väntar. Jag vill uppmärksamma att Europas industrialiserade länder står inför samma stora socialpolitiska problem som utgör en allvarlig risk för den europeiska modellen för social välfärd, vilken är avgörande för vårt nuvarande välstånd.

I detta sammanhang vill jag särskilt betona ökningen av den genomsnittliga försörjningsbördan i Europa till 53 procent 2050, på grund av de nuvarande onormalt låga födelsetalen i EU på 1,5, vilken inte bara leder till konflikter mellan generationer och därmed kan betraktas som ett hinder för den sociala sammanhållningen, utan som också kan försvaga Europas konkurrenskraft i världsekonomin. Den demografiska förändring som äger rum kräver därför en allmän anpassning av de enskilda sociala systemen och en snabb och effektiv tillämpning.

 
  
MPphoto
 
 

  Fernand Le Rachinel (NI) , skriftlig. – (FR) Castexbetänkandet om Europas demografiska framtid är skrämmande trivialt, med alla klichéer som man kan förvänta sig i studier om ämnet. Françoise Castex glömmer bland annat att nämna preventivmedelsmetoderna, som till stor del är skälet till de minskade födelsetalen i Europa, vilka endast uppgår till 1,5 barn per kvinna, vilket är långt ifrån en förnyelse av de framtida generationerna.

En befolkningsvänlig miljö beror på kvinnors möjligheter att vilja fostra sina barn under en relativt lång tidsperiod. Detta är en prioriterad investering för samhället, och skulle avsevärt minska avhoppen från skolan och ungdomsbrottsligheten.

Vad gäller invandringen som kompensation för de tomma vaggorna är detta en farlig idé som inte bara skulle destabilisera våra västliga samhällen, utan som även skulle kunna vara en verklig tidsinställd bomb med alla de konsekvenser som vi kan tänka oss. Att motivera invandring med brist på arbetskraft, kvalificerad eller okvalificerad, när Europa har över 20 miljoner arbetslösa är att straffbelägga de europeiska arbetstagarna, som säkerligen kommer att uppskatta kommissionens eller Europaparlamentets förslag.

Av samtliga dessa skäl har vi tänkt rösta emot Castexbetänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Liberadzki (PSE) , skriftlig. − (PL) Françoise Castex påpekar med rätta att med tanke på att försörjningsbördan i Europa (antalet personer som fyllt 65 år delat med antalet personer i åldersgruppen 14–65 år) kommer att öka från 25 procent 2004 till 53 procent 2050, riskerar Europeiska unionen att förlora styrkan i sin konkurrenskraft och drabbas av en minskad ekonomisk tillväxt.

Jag instämmer i förslagen om att utarbeta fem huvudriktlinjer för demografisk förnyelse, nämligen ett längre arbetsliv med bättre kvalitet, ett mer produktivt EU, bättre integration av invandrare, en garanterad social trygghet och solidaritet mellan generationerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Marcin Libicki, Wojciech Roszkowski och Konrad Szymański (UEN), skriftlig. (EN) Vi röstade emot detta betänkande eftersom dess lösningar för den demografiska krisen motverkar sina egna syften.

Till skillnad från vad som hävdas i betänkandet är traditionella familjer och samhällelig respekt för moderskapet den enda lösningen.

De sociala experiment som föreslås i betänkandet (de så kallade alternativa familjestrukturerna) medför ingenting annat än risker för våra samhällen.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE-DE) , skriftlig. – (FR) Jag har sällan glatt mig så över att delta i en omröstning om en resolution, eftersom det tydligt framgår att kvinnor och äldre personer spelar en viktig roll när det gäller att möta utmaningen med vår demografiska framtid.

Kvinnor förväntas vilja sätta fler barn till världen samtidigt som de yrkesarbetar längre. I det fallet måste ett verktyg skapas för att motivera dem.

Kvinnor kan inte förväntas känna att de gör fel, eller utsätta sig själva för risken med fattigdom, varje gång de sätter ett barn till världen.

Ju fler barn de föder desto mer diskrimineras de i fråga om social trygghet, särskilt när de tar hand om familjen på heltid, ju mindre tjänar de och desto senare går de i pension.

De mest underbara resolutioner kommer därför inte att tjäna någonting till, om det politiska modet att genomföra dem inte finns. Detta var tyvärr fallet med 1995 års resolution om fördelningen av pensionsförmåner vid skilsmässa och resolutionen om situationen för makar som hjälper till med små och medelstora företag, som syftade till att korrigera den utbredda diskriminering som kvinnor fortfarande utsätts för och den svåra situationen för alltför många män när det gäller föräldraledighet.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE) , skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Françoise Castexs rekommendationer om Europas demografiska framtid. Det allmänna budskapet om att främja den ekonomiska konkurrenskraften och samtidigt bevara den europeiska sociala modellen är både logisk och rimlig. Jag instämmer i föredragandens fokus på betydelsen av områden som utbildning, barnomsorg och finansiella mekanismer för att kunna garantera detta mål. Det finns också ett behov av att främja den yrkesmässiga jämlikheten mellan kvinnor och män vid sidan av en väl och noga genomtänkt immigrationspolitik som införlivar målet med framgångsrik integration. I betänkandet behandlas dessa punkter och jag röstade för dess rekommendationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI) , skriftlig. − (DE) Massinvandring och åldrande äventyrar de nationella befolkningarna. Massinvandring påstås vara en mirakelkur för en åldrande befolkning, men leder endast till etniska förändringar – med andra ord till Umvolkung: en påtvingad förändring av befolkningens etniska sammansättning. Såvida inte EU-etablissemanget slutligen börjar arbeta för en politik som främjar barnafödande för de inhemska européerna, främjar den traditionella familjen med många barn, slutligen vidtar åtgärder mot försöken att förstöra den traditionella familjen – som exempelvis homosexuella äktenskap – och återinför nolltolerans för invandring, också i fråga om familjeåterförening, kommer vi om femtio år att sitta här och babbla om utvecklingen av självständighetssträvan inom Europa, precis som vi just nu gör med själva Kosovofrågan.

I det betänkande som vi har framför oss görs ett nytt försök att sälja på oss invandringen som ett universalmedel, som innebär att Europas infödda befolkning snart kommer att tvingas anpassa sig till invandrarna. Därför har jag förkastat dagens betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE) , skriftlig. − (SK) EU måste bemöta de allvarliga demografiska förändringarna om vi vill bevara vår demografiska och territoriella balans. Å andra sidan måste vi hantera den åldrande befolkningen. Situationen är oroväckande. Efter 2010 kommer antalet förvärvsarbetande personer att minska med 1 miljon årligen, vilket kommer att hota solidariteten mellan generationerna.

Å andra sidan har vi de problem som orsakats av de minskande födelsetalen och dessa problem har redan funnits i flera år. Att man skjuter upp barnafödandet till senare i livet kan vara skälet till att allt fler par drabbas av infertilitet. Att skydda mödrarna och familjen måste vara i fokus för all EU-politik. Pensionssystemen får inte straffa kvinnor för att de är mödrar.

Under senare år har skillnaderna mellan medlemsstaterna minskat, men samtidigt har skillnaderna inom de enskilda medlemsstaterna blivit mycket större. De regioner som framför allt missgynnas är mindre utvecklade och de drabbas dessutom också mest av de demografiska förändringarna, nämligen genom befolkningens åldrande och migrationen. Eftersom det inte finns tillräckligt med välbetalda arbeten flyttar den kvalificerade arbetskraften till storstäderna. En stor koncentration av ekonomisk verksamhet i huvudstäderna försämrar den demografiska, ekonomiska, sociala och miljömässiga balansen och leder till avbefolkning i landsbygdsområdena, som ofta saknar den grundläggande infrastruktur som behövs för utvecklingen.

Jag röstade för Castexbetänkandet om den demografiska framtiden, och detta är ett av de viktigaste betänkandena. Vi måste inse att den demografiska utvecklingen är ett grundläggande inslag i all politik, på medellång eller lång sikt.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE) , skriftlig. − (PT) Föryngringen av den europeiska befolkningen är en avgörande faktor när det gäller att uppnå en balans mellan de yngsta och äldsta och att öka den andel av befolkningen som är i arbetsför ålder. Konsekvenserna av att födelsetalen nu minskar och att den förväntade livslängden ökar kommer att vara att försörjningsbördan kommer att öka och att den andel av befolkningen som är i arbetsför ålder kommer att minska. Det är därför viktigt att vidta åtgärder för att främja den demografiska föryngringen, vilket kommer att garantera ett mer produktivt och avancerat Europa med en hög nivå av social trygghet och solidaritet mellan generationerna.

Vi måste utveckla politiska linjer som främjar den kontinuerliga föryngringen av den europeiska befolkningen och som garanterar en fortsatt ekonomisk konkurrenskraft, samtidigt som den bevarar den europeiska sociala modellen.

Vi kan inte bortse från en annan aspekt av denna fråga som handlar om att Europa är målet för avsevärda migrationsströmmar, med tanke på att dessa befolkningar undantagslöst bidrar till att öka födelsetalen. Kombinationen av den demografiska frågan med migrationsfrågan innebär möjliga risker och vi kan inte bara räkna med att dessa befolkningar ska stå för den demografiska föryngringen. Jag vill därför betona åtgärderna för att stimulera födelsetalen, jämte en lämplig politik för utbildning och yrkesutbildning och solidaritet mellan generationerna, i syfte att stoppa den demografiska nedgången i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Den demografiska utmaningen som Europa möter är enorm. Som tema är det absolut en relevant diskussion att föra på Europanivå- jag gjorde det själv som rapportör för ett yttrande om flexicurity. En grundläggande förutsättning är dock att diskussionen tar avstamp i att de flesta åtgärder som föreslås; såsom senarelagd pensionsålder, en klok familjepolitik, goda villkor för föräldraledighet etc, faller under subsidiaritetsprincipen. Ett antal förslag i den minst sagt breda flora av lösningar som betänkandet tar upp praktiseras och har fungerat väl i Sverige. Det innebär dock inte att de automatiskt skulle falla lika väl ut i andra delar av Europa.

Det grundläggande problemet med Castexs betänkande är följaktligen inte avsikten, utan att det mesta som diskuteras är politik som bör föras av medlemsstaterna - ibland på kommunal nivå. Därför röstade jag för ändringsförslag som betonade subsidiaritetsprincipen och lade ned min röst i slutomröstningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE) , skriftlig. − (PL) Vi har antagit ett viktigt betänkande om Europas demografiska framtid. Att göra det möjligt för medborgarna att leva längre är förvisso en bedrift för unionens medlemsstater. Det leder dock också till ett gradvist åldrande av befolkningen. På lång sikt kommer denna situation oundvikligen att störa balansen mellan den förvärvsarbetande befolkningen och de som inte längre förvärvsarbetar. Det är ett hot mot solidariteten mellan generationerna, eftersom ett mindre antal förvärvsarbetande människor än för närvarande kommer att tvingas bära den allt större kostnaden för förmåner, bidrag, pensioner, omsorgs- och hälsovårdstjänster för de som inte arbetar.

Åtgärder för att förlänga den yrkesverksamma perioden och för att öka födelsetalen behövs för att motverka en sådan situation. Program för att fullständigt integrera invandrare behövs också.

Teknisk modernisering och införandet av informationsteknik på arbetsplatsen kommer att garantera att arbetet blir mer effektivt och produktivt. Detta kommer att bidra avsevärt till att förbättra situationen.

Man bör också beakta migrationsflödena från landsbygds- till stadsområden, och dolda mänskliga resurser på landsbygden, framför allt i mindre utvecklade länder.

Demografin är en av de centrala utmaningarna för Europeiska unionen, särskilt med tanke på den stora överbefolkningen i andra delar av världen.

 
  
MPphoto
 
 

  Ewa Tomaszewska (UEN) , skriftlig. − (PL) Med tanke på det svåra demografiska problem som Europa står inför är det helt och hållet rimligt att parlamentet och kommissionen har avsatt tid för denna fråga. Dessvärre ansåg jag mig tvungen att rösta emot Castexbetänkandet om denna fråga, eftersom så många centrala ändringsförslag förkastades.

Parlamentets godkännande av bestämmelsen om fullt godkännande av definitionen av familjen i lagstiftningen i en emigrants ursprungsland vid konflikter med lagstiftningen i värdlandet, tillsammans med de åtföljande finansiella åtagandena vid polygami, kan inte tolereras. Detta inkräktar på medlemsstaternas interna bestämmelser och är därför en överträdelse av subsidiaritetsprincipen.

 
  
  

- Betänkande: Ambroise Guellec (A6-0023/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Bairbre de Brún (GUE/NGL), skriftlig.(GA) Jag håller inte med om allt i Ambroise Guellecs betänkande, men jag välkomnar ändå betänkandet och röstade för det. Jag välkomnar Ambroise Guellecs betoning av en balanserad regional utveckling. Det räcker inte med att minska klyftan mellan medlemsstaterna, utan vi måste också minska klyftor inom medlemsstaterna såväl som mellan regionerna. Vi måste se till att större resurser avsätts för att främja den regionala utvecklingen och bekämpa den sociala utestängningen. Det enda sättet att hantera en sammanhållningspolitik är som ett verktyg för genomförande av Lissabonstrategin.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Även om detta betänkande innehåller vissa aspekter som vi uppfattar som positiva, trots att de är måttfulla, tar man inte upp de viktigaste finansieringsfrågorna på ett effektivt sätt.

Ett exempel på denna kompromiss är tillvägagångssättet för gemenskapens finansiella resurser som behövs för en effektiv sammanhållningspolitik. I betänkandet medges i skälen att ”sammanhållningspolitiken måste framöver tilldelas tillräckliga resurser för att möta de nya framtida utmaningarna” (om detta verkligen rör sammanhållningen är en särskild fråga som fortfarande måste klargöras). I artiklarna, eller med andra ord i själva förslaget, nämns i betänkandet dock endast ett tvetydigt behov av att stärka sammanhållningspolitiken, för vilken ”tillräckliga” resurser bör tilldelas.

De ändringsförslag som vi lade fram förkastades tyvärr. Dessa ändringsförslag syftade till exempel till att erkänna att det finns länder och regioner som går emot EU, att förhindra att sammanhållningspolitiken används för andra ändamål, i synnerhet för att finansiera mål inom ramen för Lissabonstrategin som skulle strida mot sammanhållningen, att erkänna behovet av att öka gemenskapens finansiella resurser för sammanhållningen, att påföra villkor för gemenskapsstödet till företag så att omlokaliseringar avskräcks, att betona behovet av att anta permanenta åtgärder med tillräcklig finansiering för de mest avlägsna regionerna och att erkänna fiskets betydelse för sammanhållningen.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE) , skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Ambroise Guellecs betänkande om kommissionens fjärde rapport om ekonomisk och social sammanhållning. Av slutsatserna framgår att framsteg definitivt har gjorts när det gäller att öka den ekonomiska och sociala sammanhållningen inom EU. Slutsatsen att skillnaderna har ökat i ett antal medlemsstater, framför allt mellan städerna och landsbygdsområdena, visar dock på behovet av att fullfölja målet för denna politik för att försöka minska skillnaderna inom och mellan EU:s många regioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE) , skriftlig. − (SK) Sammanhållningspolitiken bidrar till att lösa problem som demografiska förändringar, migration från landsbygds- till stadsområden, segregation och klimatförändringar. Dessa utmaningar kan endast bemötas om sammanhållningspolitiken förblir en gemenskapspolitik. Därför gav jag utan tvekan betänkandet mitt stöd. Vi ser hur stor nytta denna politik gör när vi tittar på de länder som tidigare fått stöd från Sammanhållningsfonden.

Grekland, Spanien, Portugal och Irland har haft en stark tillväxt. Liknande hjälp måste finnas för de nya medlemsstaterna. Liksom alla andra som växt upp och bor i en mer avlägsen region, vet jag att det finns tydliga skillnader mellan regionerna, och också inom enskilda regioner. Ibland är dessa skillnader ännu större än skillnaderna mellan enskilda länder: skillnader i levnadsstandard, i antalet tillgängliga arbetstillfällen, i inkomst och i utbildningsmöjligheter. Därför betonar jag att det finns ett verkligt behov av att minska skillnaderna mellan territoriellt tillgängliga regioner och regioner med strukturella nackdelar. Jag anser att vägen framåt är att prioritera politik som skulle minska påfrestningarna på huvudstäderna och stödja utvecklingen av sekundära städer. Vi måste stödja utvecklingen av landsbygdsområdena, och där spelar små och medelstora städer en viktig roll. Vi måste också avsätta medel för projekt som syftar till att göra varje region attraktiv på sina egna meriter. Jag stöder detta betänkande eftersom jag vet att sammanhållningspolitiken är det rätta svaret på många demografiska förändringar.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristiana Muscardini (UEN) , skriftlig. − (IT) Fru talman! Mina damer och herrar! Sammanhållningen har tidigare varit en av gemenskapspolitikens stöttepelare, och ett uttryck för en solidaritetsprincip som har stakat ut och åtföljt EU:s ekonomiska tillväxt.

Det har varit en ekonomisk framgångssaga för många europeiska länder och regioner och det har till och med talats om ett mirakel i vissa fall, och tack vare den verkliga tillämpningen av sammanhållningspolitiken har livskvaliteten för många av våra medborgare ökat.

Sammanhållningen spelar en allt viktigare roll i EU-27, med sina uttalade ekonomiska och sociala skillnader. De första effekterna av EU:s ekonomiska stöd börjar synas i vissa av de regioner där utvecklingen släpar efter, även om det endast kommer att vara möjligt att bedöma den ekonomiska konvergensen på längre sikt tack vare ett mycket lågt inledande BNP per capita.

De komparativa förhållandena kommer att ändras inom en nära framtid, men kanske redan i dag. Därför måste sammanhållningspolitiken bemöta andra nya utmaningar som har en stor territoriell inverkan, såsom den demografiska förändringen, urbaniseringen och den nya stadsplaneringen, migrationsströmmarna, energiförsörjningen och klimatförändringen.

Samtidigt som jag röstar för betänkandet vill jag uppmana kommissionen och de nationella regeringarna att utarbeta en gemensam strategi för att ta itu med dessa frågor på ett tillräckligt dynamiskt och samarbetsmässigt sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Athansios Pafilis (GUE/NGL) , skriftlig. – (EL) Syftet med den ekonomiska och sociala sammanhållningen är att skapa en illusion hos arbetstagarna om att klyftan i fråga om de sociala och regionala skillnaderna kan minskas och att levnadsstandarden för arbetstagare i länder och regioner som skiljer sig från gemenskapsgenomsnittet kan höjas.

Lagen om ojämn tillväxt inom kapitalismen är dock orubblig. Dessa skillnader ökar hela tiden – de fattiga blir fattigare och de rika blir rikare. Det är vad arbetstagarna måste stå ut med dagligen.

Inför bördan med de kapitalistiska omstruktureringarna och frontalangreppet på anställningsrättigheterna håller dock till och med den muntliga användningen av denna term på att försvinna, och med den de futtiga medlen i gemenskapsbudgeten.

I den tredje genomförandefasen av Lissabonfördraget måste all politik ersättas med imperialismens magiska ord ”konkurrens”. Detta kommer att leda till konkurrens mellan stater, regioner och arbetstagare, där djungelns lag råder.

Resolutionen är begränsad till blomstrande uttalanden och rena önskningar som inte rör själva problemets kärna. Endast arbetstagarnas kamp och olydnad inför EU:s arbetarfientliga och impopulära politik kan stoppa den nedåtgående trenden för arbetarklassernas levnadsvillkor. Denna trend blir nu allt mer uttalad också i de mer utvecklade länderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE) , skriftlig. − (PT) Sammanhållningspolitiken är ett av Europeiska unionens utmärkande drag, en av dess stora framgångar och också en av vår gemenskaps stora lockelser. Idén att det är rätt och nödvändigt att kunna garantera en identisk utvecklingsnivå inom alla medlemsstater är ett koncept som vi inte får överge och vars positiva resultat vi måste hylla.

Allt på detta område har dock inte varit en framgång. Till att börja med är det grundläggande att sammanhållningsmedlen i allt högre grad integreras i de andra finansieringsprogrammen för att kunna garantera att fördelarna med dessa medel inte går förlorade i frånvaron av en åtföljande investering i politik som är direkt inriktad på mer avancerade utvecklingsstadier. Ibland måste vi ta större steg, annars kommer vi alltid att släpa efter.

För det andra är det oroande att vi ser en ständig tillbakadragandeprocess i Portugal när det gäller att garantera lika tillgång till grundläggande tjänster inom hela territoriet. Vad är vitsen med att kräva sammanhållning på gemenskapsnivå när den inte införlivas i den nationella politiken, och när medborgarna i de mindre utvecklade regionerna överges, inte till förmån för en utvecklingsidé utan endast till förmån för en redovisningsbaserad syn på fördelningen av resurser? Ingen alls.

 
  
  

- Betänkande: Gisela Kallenbach (A6-0028/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Bairbre de Brún (GUE/NGL), skriftlig. (GA) Jag håller inte med om allt i Gisela Kallenbachs betänkande, men trots det välkomnar jag det och röstade för det. Jag välkomnar särskilt Kallenbachs betoning på en stärkt roll för de lokala myndigheterna. Hållbar utveckling av stadsområden är en oerhörd utmaning på 2000-talet och de ramar som Kallenbach lagt fram i dag kan hjälpa oss att möta denna utmaning.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Detta betänkande om uppföljningen av den territoriella agendan och Leipzigstadgan innehåller aspekter som vi anser är viktiga.

Det måste dock betonas att det faktiska innehållet i den territoriella dimensionen av sammanhållningspolitiken fortfarande måste fastställas, och att man planerar att anta en grönbok om denna fråga i september.

Trots att många av de mål som hittills har nämnts bör välkomnas och alla är rimliga – till exempel inrättandet av ett polycentriskt och balanserat stadssystem och ett nytt partnerskap mellan städer och landsbygd som garanterar lika tillgång till infrastrukturen, bevarande av natur- och kulturarvet, bevarande av kvalitativa offentliga utrymmen och modernisering av bostadsbeståndet och gatuinventarier, stärkande av det lokala näringslivet och den lokala arbetsmarknadspolitiken och garantier för en aktiv fortbildnings- och utbildningspolitik för barn och ungdomar – vill vi betona att

– markförvaltningen och markplaneringen måste vara varje medlemsstats ansvar,

– de nya prioriteringarna måste få nya finansiella resurser,

– den territoriella dimensionen inte får strida mot eller försvaga den ekonomiska och sociala sammanhållningen, med andra ord minskningen av skillnaderna mellan utvecklingsnivåerna i de olika regionerna och främjandet av de minst gynnade regionerna som släpar efter.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE) , skriftlig. − (EN) Jag röstade för Gisela Kallenbachs betänkande om ”uppföljning av EU:s territoriella agenda och Leipzigstadgan”. Vi måste vara mer lyhörda för EU-politikens territoriella dimensioner och stadsdimensioner. Om vi förbättrar samarbetet mellan stads- och landsbygdsområdena och inför effektiva strategier som syftar till en hållbar fysisk planering kan vi lyckas med detta.

 

6. Rättelser till avgivna röster och röstavsikter: se protokollet
  

(Sammanträdet avbröts kl. 12.45 och återupptogs kl. 15.00.)

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: GÉRARD ONESTA
Vice talman

 

7. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet

8. Meddelande om rådets gemensamma ståndpunkter: se protokollet

9. Debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer (debatt)

9.1. Östtimor
MPphoto
 
 

  Talmannen .Nästa punkt på föredragningslistan är en debatt om sex resolutionsförslag om Östtimor(1).

 
  
MPphoto
 
 

  Janusz Onyszkiewicz, författare. – (PL) Herr talman! Vi bevittnar ännu en kris i Östtimor. Denna kris kan inte lösas utan att myndigheterna i Östtimor är delaktiga och samarbetar. Myndigheterna måste se till att alla halvmilitära grupper upplöses och att civila avväpnas. De beväpnade kriminella grupperna måste också upplösas. De som är ansvariga för attackerna på de viktigaste personerna i landet måste ställas inför rätta. Alla politiska krafter, både de vid makten och de i opposition, måste avstå från olaglig våldsanvändning.

Av de aktuella händelserna framgår att sannolikheten är stor att Östtimor kommer att bli ännu ett land vars centrala institutioner inte längre fungerar. Landet kan mycket väl bli en sönderfallande stat. Vi är alla medvetna om hotet från sådana stater. Jag är säker på att jag inte behöver citera några exempel, men låt mig bara nämna Somalia.

Mot bakgrund av det internationella samfundets roll vid skapandet av staten Östtimor och dess fortsatta delaktighet i landet kan det inte tillåta en så dyster framtid att bli verklighet. Europeiska unionens åtagande att stödja demokratiska makter och institutioner förblir grundläggande. Parlamentets uppdrag borde vara att bedöma effektiviteten hos detta stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro, författare.(PT) Såsom det betonas i vår grupps resolutionsförslag är det för närvarande mycket viktigt att framföra vår solidaritet med folket i Östtimor och att fördöma attackerna på Östtimors president och premiärminister. Vi vill betona att sådana angrepp endast ökar den politiska instabiliteten i Östtimor som uppstått på grund av händelserna 2006 och 2007 och som har upprätthållits genom den politiska process som är ett resultat av de aktuella valen till den lagstiftande församlingen i landet. Vi kräver en noggrann utredning inom den konstitutionella och rättsliga ramen i Östtimor i syfte att identifiera och ställa de viktigaste förövarna till dessa attacker inför rätta. Vi måste vara vaksamma på alla manövrer som mot bakgrund av dessa händelser kan syfta till att berättiga ytterligare ingripanden utifrån och som kan hota Östtimors oberoende och suveränitet.

Vi förkastar därför Europaparlamentets gemensamma resolution, där man bland annat vill bortse från alla externa ingripanden genom vilka man har försökt att villkora och forma folket i Östtimors fria val. Genom att försöka dra alla över en kam försöker man också i betänkandet att undanta de främsta förövarna av och ledarna för våldet och destabiliseringen av situationen i Östtimor från ansvar. Man försöker också att bortse från det faktum att det, för att förstå den nuvarande situationen i Östtimor, är avgörande att inte glömma att dess folk har varit offer för kolonialism, brutalt förtryck och att deras land förstörts och att folket hjältemodigt vunnit sitt oberoende och sin suveränitet, i synnerhet över sina naturresurser, tämligen nyligen, efter att ha övergetts av det internationella samfundet i ett centralt skede i sin kamp.

Trots att man i resolutionen nämner respekten för folket i Östtimors suveränitet utgör resolutionen en grund för ingripande i landets interna angelägenheter. Man intar i resolutionen faktiskt en ståndpunkt där man försöker att framställa Östtimor som en sönderfallande stat. Slutligen ignoreras i resolutionen det faktum att lösningen är politisk och endast ligger i folkets händer, ett folk som tidigare mer än bevisat sin värdighet och sitt mod, och vi framför vår tillit till deras förmåga att själva utropa Östtimor som en suverän och oberoende stat.

 
  
MPphoto
 
 

  Ana Maria Gomes, författare. − (PT) Jag vill för socialistgruppen i Europaparlamentet framföra vår solidaritet med folket i Östtimor och vårt bestämda fördömande av de barbariska attackerna på de demokratiskt valda institutionerna i form av Östtimors president och premiärminister.

Jag vill också kräva en oberoende utredning, vilket begärs i det resolutionsförslag vi har framför oss och som vi stöder, för att ta reda på vem som utförde attackerna, vad de representerar och vad som har gått snett i Östtimors säkerhetssystem, både inom Östtimor och i synnerhet internationellt.

Jag anser att dessa händelser visar att det internationella samfundet måste anstränga sig ytterligare för att stärka de statliga institutionerna i Östtimor och i synnerhet för att reformera det säkerhetssystem som ifrågasattes under krisen 2006.

Dessutom måste också frågor om rättvisa och om förenlighet med lagstiftningen och med den allmänna ordningen beaktas. I detta sammanhang måste jag säga att försöken till nationell försoning med rebellgrupperna har sänt en negativ signal om straffrihet som motverkar sitt eget syfte och har fått rebellerna att genomföra denna olyckliga attack.

Östtimor är inte en sönderfallande stat och har inga likheter med Somalia, som Janusz Onyszkiewicz har försökt att likna landet med. Östtimor vann sitt oberoende på ett hjältemodigt sätt, trots det internationella samfundets tystnad, och dess folk har redan vid flera tillfällen visat att man tagit ställning för demokrati. De visade återigen detta på ett exemplariskt sätt vid presidentvalet och valet till den lagstiftande församlingen som ägde rum förra året, då jag hade äran att leda parlamentets delegation.

Det internationella samfundet har nu ett ansvar för att visa sitt stöd för Östtimor, för att samordna detta stöd, vilket det uppenbarligen misslyckades med i fråga om säkerhetssystemet, och för att lösa de grundläggande frågorna om statens struktur. När det gäller signalerna från folket i Östtimor råder det inga tvivel om att de vill ha demokrati och rättssäkerhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Marcin Libicki, författare. − (PL) Herr talman! Östtimor blev nyligen självständigt i kampen för sin katolska identitet. Självständighetskriget var blodigt och många människor dog. Östtimors president har fått Nobels fredspris. Det är ytterligare ett skäl till varför det internationella samfundet bör bistå med att återupprätta ordningen i landet. Jag håller helt och hållet med Ana Maria Gomes om att detta land utvecklas på ett lämpligt sätt och uppfyller alla de normer som krävs för att det ska fungera korrekt. Kriget förstör nu dessa normer och den inre ordningen.

Jag anser att vi måste återgå till de förslag som Polens president Kaczyński lade fram för ett tag sedan, vilka senare upprepades av president Sarkozy. De rör inrättandet av en europeisk militärstyrka som kan ingripa vid behov. Om vi inte har förmågan att ingripa kommer vi att fortsätta att träffas här och debattera på torsdagar utan att uppnå någonting.

 
  
MPphoto
 
 

  José Ribeiro e Castro , författare. – (PT) Herr talman! Mina damer och herrar! Det finns en diktrad av Ruy Cinatti som jag kan utantill och som lyder: ”Vi kanske kommer att lida nederlag eller utsättas för hårda prövningar, men bara tillsammans.”

Den 11 februari återvände tyvärr krisen till Östtimor, återigen på grund av samma människor som orsakade krisen för två år sedan. Detta får oss att ställa frågor om återvändandet av dem som skulle skada detta lands stabilitet och om allvaret hos en attack som också allvarligt skadade och till och med kunde ha dödat republikens president José Ramos-Horta, och som också, lyckligtvis utan några personliga konsekvenser, drabbade premiärministern Xanana Gusmão.

Våldet och störandet av institutionernas normala funktionssätt har återigen blottat bristerna hos ett land med Östtimors historia och förhållanden, som hjältemodigt kämpade och kämpar för sin självständighet, för demokrati och för framsteg.

De som från början har stöttat Östtimor kan inte låta bli att återigen bli ledsna över denna händelse som vi mycket bestämt fördömer. Vi hoppas att president Ramos-Horta kommer att återhämta sig fullständigt och vi kräver en fullständig utredning om vad som hände och om vilka åtgärder som ska vidtas.

De internationella styrkorna dröjde tyvärr med att agera, med undantag för det portugisiska nationella republikanska gardet. Det finns också tydliga brister i rättssäkerheten i Östtimor, som inte fungerar väl och som faktiskt aldrig har fungerat fullt ut. Östtimor måste återuppbygga själva grunden för sitt säkerhetssystem för att kunna garantera den allmänna ordningen.

Det internationella samfundet måste bistå folket i Östtimor i dessa åtgärder. Detta är inte en sönderfallande stat, det är en stat med brister som vi måste stödja.

Det huvudsakliga ansvaret ligger dock naturligtvis hos folket, som måste försöka nå en partiöverskridande kompromiss om varaktig fred och respekt för rättssäkerheten och för de rättsliga besluten, utan tvekan, utan undanflykter och utan självbelåtenhet. De har redan lyckats nå en överenskommelse om vad vi skulle kalla ett nationellt samförstånd när det gäller själva grunden för hur staten ska fungera.

Det är detta samförstånd, som Ruy Cinatti hänvisade till i sin dikt, som är det mest trängande behovet i Östtimor. Därför måste vi hjälpa folket i Östtimor att hjälpa sig själva och att göra sitt land starkare.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda , författare. – (ES) Herr talman! Jag tycker att Östtimor är ett bra exempel på när självbestämmandeprocesser kan genomföras och genomföras väl. Det vore faktiskt en bra idé om vissa av våra vänner, däribland Spanien, till exempel följde Portugals exempel och tog sitt ansvar för arvet med före detta kolonier, som i fallet med Västsahara.

Det är dock uppenbart att inga av dessa fall är enkla, och att de inte heller ger några omedelbara resultat. Man bör också nämna problemen i Östtimor där det, efter de fredliga valen för ett par månader sedan, fortfarande råder stor turbulens med bland annat ett mordförsök på president Ramos-Horta. I detta sammanhang vill jag, utöver de hälsningar som kammaren sänt, sända mina hälsningar med förhoppning om ett snabbt återhämtande, också till premiärminister Xanana Gusmão.

Jag tror inte att någon kommer att bestrida att det finns en vilja att nå en överenskommelse, vilket bland många andra president Ramos-Horta visat, och jag är säker på att president Ramos-Horta även efter denna attack kommer att inleda allt arbete som krävs för att finna en politisk överenskommelse mellan oppositionsfalangerna för att lösa meningsskiljaktigheterna på ett demokratiskt och fredligt sätt.

För att lyckas med detta måste dock det internationella samfundet vara fullt engagerat och FN:s mandat förnyas, liksom vissa länder har föreslagit. Mandatet måste hur som helst förnyas fram till 2012 och vid alla tillfällen för att bemöta regeringens och de demokratiska krafternas behov och önskemål i Östtimor.

FN:s närvaro på plats borde också vara anpassad till landets behov och borde ses över inte bara med hänsyn till återuppbyggnaden och hanteringen av grundläggande förnödenheter, utan också när det gäller förmågan att agera förebyggande och att bemöta oroligheter.

Till sist måste EU inrätta en delegation i Dili så snart som möjligt och parlamentet måste också se till att en delegation med observatörer stöder de demokratiska krafterna i landet och bedömer inriktningen och effektiviteten hos EU:s aktuella stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Tunne Kelam , för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Östtimor är förvisso inte en sönderfallande stat. Det faktum att både den demokratiskt valde presidenten och premiärministern den 11 februari 2008 utsattes för väpnade mordförsök är dock ett bevis för hur bräcklig en ung demokrati kan vara.

Jag vill göra tre påpekanden. För det första är vi verkligen bekymrade över avsaknaden av ett lämpligt och effektivt gensvar från UNPOL och andra internationella styrkor på dessa attacker.

För det andra har EU en skyldighet att bistå Östtimors demokratiska institutioner och att befästa rättssäkerhetssystemet i landet. I resolutionsförslaget betonas med rätta det trängande behovet av att nå en nationell överenskommelse om centrala demokratiska frågor.

För det tredje måste EU, i fullständigt samarbete med FN, bidra till reformen av säkerhetssektorn i Östtimor. Östtimor är när allt kommer omkring inte så långt från oss som det kan tyckas, och Ana Maria Gomes är ett bra bevis på det.

 
  
MPphoto
 
 

  Karin Scheele , för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman! Även jag vill framföra min solidaritet till Östtimors svårt skadade president, men också min solidaritet med Östtimors folk som tvingats kämpa under mycket lång tid för självständigheten och sina rättigheter. Europaparlamentet fördömer mycket bestämt mordförsöket på president Ramos-Horta. Dessa attacker utfördes efter att presidenten hade lyckats förhandla fram en lösning med rebellerna.

Eftersom man inte ännu vet exakt vilket händelseförloppet var, kräver vi en noggrann och rigorös utredning om mordförsöket på presidenten och en utredning om bristerna i säkerhetssystemet. Vi välkomnar FN:s och polisen i Östtimors gemensamma utredning, som redan har inletts. Vi kräver ett förbud för alla halvmilitära grupper och beväpnade gäng och större finansiella resurser för att stödja de reformer av säkerhetssektorn som Östtimor behöver.

 
  
MPphoto
 
 

  Zdzisław Zbigniew Podkański , för UEN-gruppen. – (PL) Parlamentets resolutionsförslag om Östtimor är mycket lämpligt. I resolutionen beskrivs folkets tragiska situation, och de nationella myndigheternas, de internationella institutionernas och de fredsbevarande styrkornas maktlöshet. De interna konflikterna fortsätter, trots många insatser och ett avsevärt internationellt stöd. Människor dödas och levebröd och kulturarv förstörs. Det finns en utbredd fattigdom som drabbar nästan 80 procent av befolkningen, arbetslöshet, uppgivenhet och analfabetism. Allt detta har en negativ inverkan på folket, och leder till förtvivlan och revolter.

Östtimors folk vill leva i fred och harmoni. De vill arbeta, lära och utveckla sitt lands ekonomi. För att detta ska vara möjligt måste de demokratiska myndigheterna i landet stärkas, och biståndet från de internationella institutionerna öka. Författarna till denna resolution kräver därför med rätta att Östtimor ska ges politiskt, tekniskt och finansiellt stöd. De påminner också om att både Europeiska unionen och FN har gjort offentliga åtaganden om att stödja självständigheten, demokratin och rättssäkra regeringar. Gruppen Unionen för nationernas Europa kommer att stödja denna resolution.

 
  
MPphoto
 
 

  Koenraad Dillen (NI) . – (NL) Herr talman! Vissa av mina kolleger har redan berört det faktum att det inte är någon överdrift att säga att Östtimor, efter attackerna mot president Ramos-Horta, återigen går in i en kritisk fas. Jag säger det igen, för vem minns inte bilderna från förra året på hundratals hus och vissa regeringsbyggnader i lågor, efter utnämnandet av Gusmão?

En internationell styrka är förmodligen nödvändig för att hantera den nuvarande krisen. Men denna styrka får i sitt ingripande förvisso inte ge intryck av att regeringen behöver utländska soldater för att skydda sig från sitt eget folk. En utländsk styrka kan upprätthålla stabiliteten med vapenmakt på kort sikt, men på lång sikt måste Östtimors folk själva skapa sin egen framtid. För att garantera politisk stabilitet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna på lång sikt behöver de till att börja med oberoende och pålitliga medier, en reformerad polisstyrka och ett sunt rättssystem.

 
  
MPphoto
 
 

  Filip Kaczmarek (PPE-DE) . – (PL) Herr talman! Östtimor anses allmänt vara det mest framgångsrika exemplet på en övergångsprocess i FN:s historia. Östtimor tycks dock ha glömt sina uppoffringar under självständighetskriget för att sätta stopp för Indonesiens brutala ockupation som varade i 24 år, och glädjen i landet över att kunna fira sin självständighet. Mindre än sex år efter att landet åter blivit självständigt står Östtimor nu dock på gränsen till kaos. Övergången till demokrati och självständighet är aldrig enkel. Det är inte slutet på resan, utan bara början. En sak är dock absolut säker, och det är att våldet aldrig kan och aldrig har varit ett sätt att hantera problem. Det måste göras tämligen klart. Problemens lösning är genom dialog, politisk mångfald, stärkta demokratiska institutioner, som exempelvis parlamentet, ett oberoende rättssystem och en regering som leds av demokratiskt valda ledare.

Jag uppmanar rådet och Europeiska kommissionen att se till att så mycket som möjligt av det stöd som avsatts för Östtimor inom ramen för den tionde Europeiska utvecklingsfonden används för att stärka demokratin.

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE) . – (PL) Tack, herr talman! Arton månader har nu gått sedan Europaparlamentets senaste resolution om Östtimor. Detta land blev officiellt självständigt 2002. Fyra år senare utbröt ett inbördeskrig, som sattes i gång av en grupp demobiliserade soldater. Efter attacken på president Ramos-Horta den 11 februari i år drabbades Östtimor av ännu en politisk kris. Undantagstillstånd utropades och man begärde att den då 1 600 man starka fredsbevarande styrkan skulle utökas.

Den politiska krisen i Östtimor åtföljs av en ekonomisk kris. Arbetslösheten är på 80 procent, och 40 procent av de arbetslösa lever under fattigdomsgränsen.

Landet kan inte stabiliseras om inte alla politiska styrkor når ett samförstånd om statens grundläggande funktioner. Vi måste fördöma det brutala angreppet på presidenten och premiärministern och uppmana Östtimors regering att sätta stopp för våldet, däribland gängverksamheten. Det internationella samfundet, framför allt FN och säkerhetsrådet, måste stödja befästandet av demokratin. Vi bör också komma ihåg att Östtimor har ett trängande behov av att bekämpa fattigdomen och utveckla förvaltningen och infrastrukturen.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlo Coelho (PPE-DE) . – (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill framföra mitt stöd för det gemensamma resolutionsförslaget, i vilket attackerna fördöms. Jag vill också gratulera institutionerna i Östtimor till deras lugna bemötande av tragedin och jag måste betona, liksom Ana Maria Gomes och José Ribeiro e Castro, att Östtimor inte är en sönderfallande stat.

Det är en stat som behöver internationellt bistånd, en delegation från Europeiska kommissionen, ett utökat FN-uppdrag och stöd från oss alla till alla initiativ som kan bidra till att främja enigheten hos Östtimors folk, med respekt för lagstiftningen och med fördömande av allt våld.

 
  
MPphoto
 
 

  Meglena Kuneva , ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Kommissionen har fördömt attackerna på president Ramos-Horta och premiärminister Xanana Gusmão å det bestämdaste.

Östtimors unga demokrati är fortfarande oerhört sårbar i sina politiska, rättsliga och säkerhetsrelaterade institutioner. Landet är drabbat av fattigdom och hög arbetslöshet, särskilt bland unga människor som än så länge har liten erfarenhet av en blomstrande framtid och som är mottagliga för våldsamma grupper.

I sina möten med landets ledare har kommissionen stött en fredlig lösning av konflikten, däribland ett eventuellt upplösande och avväpnande av alla halvmilitära grupper.

Efter våldshandlingarna 2006 reagerade Europeiska kommissionen snabbt: till att börja med genom humanitärt bistånd till internflyktingar, därefter genom att stödja dialogen mellan ledarna och sedan genom att tillämpa ett pengar för arbete-program för arbetslösa ungdomar.

Europeiska kommissionen beslutade också att inrätta en fullständig delegation i Dili, och den nya delegationschefen förväntas påbörja sitt arbete i mars 2008. Delegationen kommer att vara helt operativ under andra halvåret 2008, vilket kommer att skapa en möjlighet till en formell politisk dialog med regeringen och göra det möjligt att snabbare bedöma vilket stöd landet behöver.

Europeiska kommissionens strategi för Östtimor inom ramen för den tionde Europeiska utvecklingsfonden har nyligen godkänts. Strategin syftar till att stödja den fortfarande svaga rättsliga sektorn, parlamentet och andra institutioner, och därigenom bygga upp en demokratisk kultur.

Stödet till landsbygdsutveckling kommer att bidra till att minska fattigdomen och förbättra infrastrukturen. Hälsorelaterad verksamhet kommer att bidra till att bekämpa fattigdomsrelaterade sjukdomar och till att minska de oroväckande höga dödlighetstalen för mödrar och barn.

Att ta itu med de bakomliggande orsakerna till den nuvarande konflikten och att stödja deras lösning kommer att vara lika viktigt som programmen på längre sikt.

Regeringen i Östtimor har lagt fram en omfattande handlingsplan som kommer att vara föremål för en politisk dialog mellan delegationen och regeringen, med stöd av kommissionen.

Under ett delegationsbesök under de kommande veckorna kommer kommissionen att bedöma situationen och möjligheten att bistå med ytterligare åtgärder inriktade på några av konfliktens bakomliggande orsaker. Detta kan omfatta krav från regeringen på stöd för vissa arbetskraftsintensiva program för att bekämpa arbetslösheten.

I ett gemensamt dokument från kommissionen och rådet från december 2007 ställde sig både kommissionen och EU:s medlemsstater bakom FN:s centrala roll som samordnare av biståndet till säkerhetssektorn.

Sammanfattningsvis är det planerade stödet i kommissionens program omfattande, över 80 miljoner euro, och kommer att bidra till att lösa många av de aktuella problemen i landet.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen . Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatterna.

 
  

(1) Se protokollet.


9.2. Vitryssland
MPphoto
 
 

  Talmannen . Nästa punkt på föredragningslistan är en debatt om sex resolutionsförslag om Vitryssland(1).

 
  
MPphoto
 
 

  Janusz Onyszkiewicz , författare. – (PL) Herr talman! Merparten av de politiska fångarna i Vitryssland frigavs faktiskt nyligen, närmare bestämt nästan alla av dem, med endast ett undantag. Det innebär inte att vi kan lita på att saker och ting går i rätt riktning i Vitryssland. Samma dag genomfördes husundersökningar hos en lång rad enskilda personer med anknytning till den vitryska oppositionen. Dessutom avskedades en högstadielärare. Som förklaring fick han veta att han var medlem i det civila oppositionspartiet och därför inte företrädde en ideologi som var förenlig med statens.

Det råder en mycket märklig situation i Vitryssland. I detta land finns ett begrepp med statlig ideologi, och därför är det knappast förvånande att kandidater som ansöker om att studera journalistik, juridik och internationella relationer måste visa upp rekommendationer från myndigheterna. Det är så urvalsprocessen fungerar. Det är helt oacceptabelt, även om vi välkomnar de åtgärder som vidtagits och är försiktigt positiva till dem.

Vad gäller själva Vitryssland är den fråga som omedelbart dyker upp vad den bakomliggande orsaken till sådana åtgärder kan vara. Det tycks som om president Lukasjenko genom dessa handlingar och genom att samtycka till att Europeiska kommissionen placerar en delegation i Minsk vill visa att han inte känner sig oåterkalleligen bunden att anta en prorysk politik och utesluta alla andra. Det blir förvisso allt svårare att föra en sådan politik i Vitryssland. Landet vill inte bli helt absorberat av Ryssland. I detta fall har till och med Lukasjenko intagit en sådan ställning, men händelserna talar för sig själva.

Ryssland köper helt enkelt upp Vitryssland. Gazprom har just avslutat ännu en transaktion, efter vilken det nu äger en fjärdedel av aktierna i de företag som kontrollerar olje- och gastransitrutterna genom Vitryssland. Gazproms andel kommer snart att öka till 50 procent. Det tycks också som om Ryssland kommer att lyckas med att övertala Vitryssland att anta rubeln som sin nationella valuta.

Till följd av detta blir situationen allt mer hotfull. Stöd till oberoende verksamhet i Vitryssland och till det civila samhället blir allt mer nödvändigt. Stödet tillgängliggörs redan, men det måste ökas. Framför allt måste stöd ges till de institutioner som nyss har inrättats i Vitryssland. Jag skulle kunna lyfta fram tv-sändningarna i landet, som är en viktig källa för att se till att den lokala befolkningen vet vad som faktiskt sker. Jag anser att vi borde prioritera frågan med Vitryssland, eftersom det är en fråga som rör hela Europa. Vi kan inte tolerera en situation där ett land som Vitryssland, som leds av en diktator, finns i själva hjärtat av Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Jiří Maštálka , författare. − (CS) Mina damer och herrar! Trots den starkt kritiska tonen i anförandena gläder det mig att kunna säga att vi har åtminstone två positiva aspekter här.

Den första är inrättandet av Europeiska kommissionens delegation i Minsk, som såvitt jag vet också har godkänts av den vitryske presidenten. Jag tror att inrättandet av en EU-delegation utgör grunden för vidare utveckling och en aktivering av förbindelserna med Europeiska unionen på så ömsesidigt fördelaktiga områden som energi, transporter, transitering och också miljöskydd.

Den andra faktor som jag uppfattar som positiv är expertmötet i Bryssel i juni förra året, där man huvudsakligen inriktade sig på frågor om energiförsörjning samt på de planerade expertsamtalen om transportkorridorer och miljön. Jag anser att denna utveckling är oerhört viktig. Vi får inte glömma att Vitryssland självt kämpar med de oerhört allvarliga konsekvenserna av Tjernobylkatastrofen. Det aktuella läget i de ömsesidiga förbindelserna visar att en viss syn på Vitryssland har rotat sig hos de politiska kretsarna i Europeiska unionen och att denna syn är mycket kritisk och ensidig.

Vi behöver inte bara kritik utan också samarbete. Tiden är inne för ett positivt steg också från Vitrysslands sida, och jag anser att den officiella vitryska regimen åtminstone borde införa ett moratorium för dödsstraffet, vilket skulle kunna göra det möjligt för oss att inleda nya förhandlingar om Vitrysslands status som medlem av Europarådet. För EU:s del skulle jag välkomna till exempel en uppluckring av viseringssystemet och stöd till unga experter från Vitryssland angående yrkeserfarenheter genom att ge dem möjlighet att själva ta del av EU-institutionernas verksamhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Józef Pinior, författare. − (EN) Herr talman! I eftermiddag vill jag först och främst välkomna det positiva tecknet på förbindelserna mellan EU och Vitryssland. Den senaste utvecklingen i fråga om överenskommelserna om att inrätta en delegation för Europeiska kommissionen i Minsk är ett positivt steg mot att förnya dialogen mellan Europeiska unionen och Vitryssland.

Vi vill uppmuntra kommissionen att använda den fulla potentialen med att inrätta en delegation. Tiden är inne för det internationella samfundet som helhet att ge mer stöd till det civila samhället i Vitryssland, i synnerhet att öka det finansiella stödet till de oberoende medierna, till icke-statliga organisationer och till vitryska studenter som studerar utomlands. Kommissionens beslut att ge finansiellt stöd till European Humanities University i Vilnius är mycket klokt. Kommissionen och rådet borde överväga att ge finansiellt stöd till det redan befintliga projektet med att starta den oberoende vitryska tv-kanalen Belsat.

För det andra uppmanar Europaparlamentet kommissionen och rådet att vidta ytterligare åtgärder för att förenkla och avreglera viseringsförfarandena för vitryska medborgare. Vi uppmanar medlemsstaterna i Schengenområdet att använda alla tillgängliga verktyg, huvudsakligen nationella viseringskostnader, för att underlätta rörligheten för vitryska medborgare på alla medlemsstaters territorium.

För det tredje uppmanar vi framför allt president Lukasjenkos regim att inrikta sig på liberalisering och demokratisering, att frige alla samvetsfångar i landet, att införa rättssäkerhet och frihet för mediasammanslutningar och att avskaffa dödsstraffet.

Sammanfattningsvis vill jag i eftermiddag framföra vår solidaritet med den förenade demokratiska oppositionen i Vitryssland, ledaren för den demokratiska rörelsen, Alexander Milinkevich, och alla vitryska medborgare i deras kamp för ett öppet samhälle.

 
  
MPphoto
 
 

  Adam Bielan, författare. − (PL) Tack, herr talman! De åtgärder som Lukasjenkos diktatur vidtagit mot sitt eget folk i Vitryssland är välkända. Bara sedan början av året har tre fredliga demonstrationer slagits ned brutalt. Myndigheterna förföljer systematiskt oppositionsaktivister. De har infört restriktioner för utlandsresor för medlemmar i prästerskapet och för religionslärare. Vissa ganska märkliga bestämmelser har också införts. Alla som till exempel vill studera juridik eller journalistik måste godkännas av de beslutande myndigheterna. Mot denna bakgrund tycks införandet av strängare sanktioner mot Vitryssland tyvärr vara det enda möjliga gensvaret på de aktuella händelserna. Vi får dock inte glömma att det är vår moraliska rättighet och plikt att bygga upp och stödja ett civilt samhälle i Vitryssland.

En av de omedelbara åtgärderna för att bistå oppositionen är att få slut på avbrottet i nyhetsrapporteringen. Ett bra exempel på detta är initiativet av den polska nationella televisionen, som började sända till Vitryssland den 10 december 2007 genom den första oberoende kanalen Belsat. Men som fru Romaszewska, som är den ansvariga producenten för detta projekt, talade om för mig i dag har inget EU-stöd ännu mottagits. Det finns inte ens en budgetpost för att ge stöd till mänskliga rättigheter och demokrati i Vitryssland.

Mina damer och herrar! Jag vill påminna er om att den höga kostnaden för Schengenviseringarna är ännu ett stort problem för Vitrysslands befolkning. Om tillträdet till Europeiska unionen för medlemmarna i Lukasjenkos regim begränsas måste vi göra tillträdet till unionen enklare för personer som inte har anknytningar till denna regim.

 
  
MPphoto
 
 

  José Ribeiro e Castro, författare. − (EN) Herr talman! I januari i år arresterades tio unga aktivister i den vitryska folkfrontens ungdomsorganisation och ungdomsfronten (Malady Front) efter att ha träffat en delegation från Democrat Youth Community of Europe (DEMYC) i Minsk, och avstängdes sedan från sina universitet.

Detta är den sista verkliga diktaturen i Europa. Vitryssland tillämpar fortfarande dödsstraff, har politiska fångar, utför godtyckliga arresteringar, tillämpar censur av medier, våld och restriktioner för tillgången till Internet. Alla européer bör inte ta sin frihet för givet, och de unga européerna bör följa DEMYC:s exempel när det gäller att visa solidaritet med sina grannländer genom att stå upp för demokratin och de mänskliga rättigheterna.

Vitryssland kan inte vara en EU-partner så länge som dessa oacceptabla hotelser och riktade arresteringar fortgår. När jag läste president Lukasjenkos officiella Internetbiografi insåg jag att han anser sig själv vara ”framstående för sin djupgående förståelse för skeenden, för sitt hårda arbete, sin pliktkänsla, sin realism, rättvisa och principfasthet”. Varför kan Lukasjenko då inte förstå ett mycket enkelt och lättfattligt faktum, nämligen att tyranner stöpta i den sovjetiska formen hör hemma i det förflutna?

Vad gäller studenter som förtrycks och berövas sin grundläggande rätt till utbildning uppmanar jag parlamentet att sälla sig till mig i en sångtolkning: ”Hey, Lukasjenko, leave the kids alone!”

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Schroedter, författare. − (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vitryssland är och förblir problembarnet i vår grannskapspolitik. Diktator Lukasjenko fortsätter att se till att hans land systematiskt distanserar sig och isolerar sig självt från sina grannar. Han ignorerar de mänskliga rättigheterna och bevarar dödsstraffet. Detta är inte bara ett bekymmer för oss, utan möter också massivt motstånd hos Vitrysslands eget folk. Allt fler unga människor lämnar Vitryssland. Det är en dramatisk situation för landet.

Europeiska unionens uppgift är därför att hjälpa Vitryssland att åter slå in på vägen mot demokrati. Ur mitt perspektiv kommer detta inte att ske med diktator Lukasjenko och hans presidentstyre, utan endast med oppositionen, det civila samhället och de unga människor som skulle kunna utgöra landets framtida elit.

Så jag vädjar till medlemsstaterna att ändra sin viseringspolitik för dessa människor och ge dem chansen att delta i utbyten med de unga i Europeiska unionen, en chans till en demokratisk utbildning och en chans att faktiskt uppleva demokrati själva genom att besöka Europeiska unionen. Viseringspolitiken får inte bli ett oöverstigligt hinder på vägen mot demokrati. Det är oerhört viktigt.

I förhandlingarna med Lukasjenko får vi dock inte göra några eftergifter i fråga om de mänskliga rättigheterna. Det råder enighet om denna fråga i parlamentet, över alla parlamentsgrupper: vi vill att alla politiska fångar friges, vi vill ha ett moratorium för dödsstraffet, mediefrihet och respekt för de grundläggande demokratiska principerna. Det är den grundläggande förutsättningen för förhandlingarna. Inga eftergifter. Den avgörande faktorn här är vad som sker vid de kommande valen. Jag hoppas verkligen att det vitryska folket tar kontroll över sitt eget öde.

 
  
MPphoto
 
 

  Urszula Gacek , för PPE-DE-gruppen. – (PL) Herr talman! Alexander Kazulin, den vitryske före detta presidentkandidaten, har avtjänat två av de fem och ett halvt åren i fängelse som han dömts till för huliganism. Kazulins fru Irina kämpar outtröttligt för att hennes man ska friges, trots att hon är allvarligt sjuk. President Lukasjenko har föreslagit att Alexander Kazulin skulle kunna friges för att följa med sin fru till Tyskland där hon skulle kunna få läkarbehandling. Presidenten reagerade med förvåning när detta erbjudande avvisades. För Irina Kazulin skulle det ha inneburit en feg flykt från sitt hemland att acceptera erbjudandet.

Enligt min åsikt borde president Lukasjenko, om han verkligen vill förbättra bilden av sig själv, frige Alexander Kazulin omedelbart och villkorslöst. Låt oss hoppas att Alexander och Irina Kazulin snart kommer att kunna åtnjuta god hälsa och frihet i sitt hemland.

 
  
MPphoto
 
 

  Ewa Tomaszewska, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Vitryssland är ett av Europeiska unionens grannländer. Vitryssland delar en komplicerad historia med kommunistisk dominans med oss, men har fortfarande inte ett demokratiskt styre och respekt för de mänskliga rättigheterna. President Lukasjenkos regim slår brutalt ned alla försök att skapa ett civilt samhälle. Jag vill påminna kammaren om att Lukasjenko överträdde de demokratiska förfarandena för att få sitta kvar ytterligare en mandatperiod. Journalister och ledare för oberoende ungdomsorganisationer och oberoende fackföreningar hotas. Medlemmar i den politiska oppositionen har arresterats. Jag skulle kunna nämna Alexander Kazulin, som Urszula Gacek nyss nämnde, och förtrycket av nationella minoriteter, däribland den polska nationella minoriteten. På senare tid har regimen börjat oroa sig för det finansiella oberoendet hos småföretagare och har vidtagit repressiva åtgärder mot dem. Så dålig är situationen i Vitryssland.

Det är Europeiska unionens moraliska plikt att ge finansiellt stöd och information till alla som vill försvara de mänskliga rättigheterna och de demokratiska friheterna i Vitryssland genom oberoende medier, till exempel genom tv-sändningar till Vitryssland.

Att inrätta en EU-delegation i Minsk vore ett bra sätt att övervaka situationen. Tio år efter Tjernobyl-katastrofen deltog jag i en laglig demonstration i Minsk. Jag såg specialpolisstyrkorna OMON som hade förts dit från Moskva för att hantera människor som evakuerats från farozonen. Jag såg pölarna med blod på gatorna i Minsk. Detta får inte hända igen.

 
  
MPphoto
 
 

  Kathy Sinnott , för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag har en fostersysterson från Vitryssland som nu är vuxen och som vi betraktar som ett underbart tillskott till vår storfamilj. Jag minns dock hans tillstånd den sommar då han först kom för att bo hos min syster, och det är en erfarenhet som gör att jag personligen kan förstå svårigheterna, särskilt för en person med funktionshinder som har växt upp på en institution i en så instabil miljö.

Vitryssland behöver stöd – inte bara för den ekonomiska och politiska instabiliteten utan också till folket. Vitrysslands folk är särskilt isolerat, och kontrolleras av en regim som fortsätter att hota de demokratiska värderingar och friheter som människorna har rätt till.

Före jul träffade jag två företrädare för Vitryssland. De berättade för mig om de kontinuerliga problemen med att försvara religionsfriheten. Religionsutövande är förbjudet om man inte registrerar sig hos regeringen, och man kan ådömas böter eller fängelsestraff om man utövar en oregistrerad religionsverksamhet, även om en registrering hos regeringen är oerhört svårt att få.

 
  
MPphoto
 
 

  Jerzy Buzek (PPE-DE).(PL) Herr talman! Jag vill stödja de tidigare talarnas uttalanden. Jag vill dock dessutom ta upp en annan mycket viktig fråga, nämligen att vi inte kan hantera politiken för Vitryssland avskilt från Europeiska unionens östpolitik i sin helhet. Vi har haft en tendens att förlåta den ryska regeringen en hel del odemokratiska handlingar. Det måste vi komma ihåg. Jag vet att händelserna i Vitryssland inte liknar vad som nu sker i Ryssland, men de liknade och liknar sannerligen vad som hände i Tjetjenien. Vi kan inte inta en handlingsstrategi för Vitryssland och en annan för Ryssland.

Att föra vår östpolitik ur aspekten med EU-utvidgningen är en annan mycket viktig fråga. Ukrainas öde står nu på spel, och om pendeln svänger över mot demokrati kommer det att berika hela Europa. Om vi är beredda att öppna dörren för Ukrainas folk kommer det att sända ett budskap till det vitryska folket och visa dem att det finns ett annat alternativ, ett alternativ med närmare band till och förbindelser med Europeiska unionen. I framtiden kan detta också innebära ett EU-medlemskap, även om det kanske inte kan ske förrän om många år.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen . – Mina damer och herrar! Jag har stött på ett problem.

Vi avsatte två minuter för förfarandet med att fånga talmannens uppmärksamhet: det vill säga två talare. Jag har redan åtta eller nio förfrågningar om att få ordet och jag ser fler händer i luften, vilket innebär att tio eller fler personer vill tala.

Antingen ger jag alltså ordet till de två första, vilket jag mycket väl skulle kunna göra, eller så ber jag er att göra ett uttalande på 30 sekunder och så försöker vi att låta alla tala.

(Den senare lösningen valdes.)

 
  
MPphoto
 
 

  Jacek Protasiewicz (PPE-DE) .(PL) Herr talman! Det har blivit tydligt under denna debatt att parlamentet erkänner Vitrysslands problem och fäster stor uppmärksamhet vid dem. Jag vill tacka alla de som tagit upp situationen för de mänskliga rättigheterna i Vitryssland. Jag vill också uppmärksamma kammaren på att parlamentsval ska hållas i Vitryssland i höst. Vi måste göra allt vi kan både som parlamentsledamöter och som företrädare för de stora europeiska politiska familjerna, för att stödja den vitryska oppositionen i denna berättigade men orättvisa kamp för ett demokratiskt Vitryssland.

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE) . – (SK) Viss tid har gått sedan Bernd Posselt och jag tände ett ljus här i kammaren, trots förbudet av säkerhetsskäl, för att visa vår solidaritet med det vitryska folket i närvaron av kommissionsledamot Ferrero-Waldner. Hur är läget i Vitryssland i dag? Den sista europeiska diktatorn Alexander Lukasjenko är populär i Vitryssland trots den strängt reglerade ekonomin och trots hoten mot den politiska oppositionen. Regeringen ökar förtrycket och fängslar oppositionsaktivister. Regeringen kontrollerar de vitryska medierna, och därför vet folket i landet ofta inte om att Lukasjenkos regim är oacceptabel för Europeiska unionen.

Europaparlamentet kan inte nöja sig med att endast tilldela Sacharovpriset för tankefrihet till Alexander Milinkevich. Detta pris förpliktigar Europaparlamentet att noga övervaka situationen i Vitryssland.

 
  
MPphoto
 
 

  Filip Kaczmarek (PPE-DE) . – (PL) Herr talman! Jag vill ta upp ett särskilt fall som rör Frank Wiecorek, som är en ung oppositionsaktivist som nyligen stängdes av från universitetet. Den officiella anledningen till hans avstängning var att han inte hade närvarat på föreläsningarna. Skälet till att han hade varit frånvarande var dock att han hade arresterats. Om man stängs av från universitetet innebär det att ens utbildning får ett abrupt slut. Det innebär också att sannolikheten är stor att man kallas in i armén. Jag kan tänka mig att endast människor som själva upplevt hur det är att leva under en diktatur kan förstå vad militärtjänstgöring i regimens armé innebär för en medlem av oppositionen. Det skulle kunna visa sig mycket farligt för denne unge man. Jag anser att vi borde göra allt vi kan för att hjälpa till att lösa situationen i Vitryssland.

 
  
MPphoto
 
 

  Zuzana Roithová (PPE-DE) . – (CS) (Början av anförandet var ohörbart) … som läkare besökte jag personligen epicentrumet för området som drabbades av strålning. Läkare och vetenskapsmän hotas och till och med fängslas för att de rapporterar sanningen om den lokala befolkningens hälsotillstånd. Befolkningens strålningsmätare har beslagtagits och de äter radioaktiv mat.

Jag har bara 30 sekunder på mig, så jag vill sammanfattningsvis säga att Lukasjenko är en mördare, och det måste sägas högt. Vem ska göra det om inte Europeiska unionen gör det?

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen . Tack, budskapet har gått fram.

 
  
MPphoto
 
 

  Zbigniew Zaleski (PPE-DE) . – (PL) Herr talman! Ett av kännetecknen för diktaturer är att de inte bryr sig om någon. Vi kan säga vad vi vill, och de kommer att agera som de vill. Det enda sättet att motarbeta en diktatur är genom demokrati. Jag vill säga till kommissionsledamoten att om jag var i hennes plats skulle jag göra allt jag kunde för att bistå med att utbilda den tänkande demokratiska eliten. Om vi inte lyckas med detta i Vitryssland kanske vi fortfarande kan lyckas med det i andra länder. Någon måste visa vägen, och jag skulle vara benägen att lita på dessa eliter.

 
  
MPphoto
 
 

  Marcin Libicki (UEN) . – (PL) Herr talman! Det är skamligt för Vitryssland, som är ett land i Europas geografiska hjärta, att vara föremål för debatten i Europarådet i dag, på grund av dess kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det är skamligt för Vitryssland att det är det enda europeiska land som inte är med i Europarådet, eftersom det inte respekterar några grundläggande mänskliga rättigheter.

Jag anser därför att Adam Bielan hade helt rätt när han sa att det är viktigt att stärka det civila samhället i Vitryssland genom att stödja mediesändningarna från Polen till Vitryssland.

 
  
MPphoto
 
 

  Tunne Kelam (PPE-DE) . – (EN) Herr talman! Jag vill uppmärksamma det fortsatta förtrycket av unga vitryska demokrater. I mitten av januari fängslades flera av dem i 15 dagar och sedan stängdes de av från universitetet. Det finns några specifika namn: Zmitser Zhaleznichenka, Anton Kalinouski och Frank Wiecorek.

Jag uppmanar EU:s universitet att erbjuda dessa modiga unga män alternativ för att fortsätta sina studier, att underlätta utfärdandet av viseringar och att föra upp namnen på de universitetstjänstemän som har samtyckt till att använda dessa män som verktyg för Lukasjenkos förtryck på EU:s svarta lista.

 
  
MPphoto
 
 

  Christopher Beazley (PPE-DE) . – (EN) Herr talman! Som jag förstår det är det fria universitet i Minsk i dag beläget i Vilnius i Litauen. Jag undrar om kommissionsledamot Figeľ kan tänka sig att skriva ett brev till utbildnings- och kulturministrarna i de övriga 26 EU-medlemsstaterna för att föreslå att det borde finnas 27 fria universitet i Minsk. När det gäller Storbritannien har vi naturligtvis stora universitet som Oxford och Cambridge, men jag vill rekommendera Bristol.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernd Posselt (PPE-DE) . – (DE) Herr talman! För tjugo år sedan talade jag vid de hemliga universiteten i Tjeckoslovakien och Polen. Det är mycket glädjande för mig att i dag höra hur mycket våra kolleger från de baltiska länderna, Slovakien, Tjeckien och Polen stöder oppositionen i Vitryssland. Jag vill framföra mitt innerliga tack till dem. Ni gör något viktigt för EU – mer än vad de personer gör som deltar i samtal som endast stärker och stöder en korrupt regim som måste avskaffas. Jag håller med Jerzy Buzek: Ryssland har ett ansvar här. Detta är en post- och prekolonial situation och vi borde inte längre acceptera den.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Därmed är vårt nya snabba förfarande med att fånga talmannens uppmärksamhet avslutat.

Jag konstaterar att ni har bevisat att det är möjligt att säga mycket på kort tid, och tackar er för det.

Vi går nu över till kommissionens kommentarer.

 
  
MPphoto
 
 

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! På senare tid har situationen i Vitryssland utvecklats snabbt. Sedan mitten av januari har fem av de sex politiska fångar som tidigare identifierats som sådana frigetts. En av dessa politiska fångar, den förre presidentkandidaten Alexander Kozulin, sitter dock fortfarande fängslad med dålig hälsa.

Kommissionen har för sin del, genom min kollega i kommissionen Benita Ferrero-Waldner, framfört sin glädje över att fångarna har frigetts, vilket har varit ett långvarigt krav från alla EU-institutioner, däribland Europaparlamentet.

Vi har dock också varit lika tydliga med att vi vill att alla politiska fångar ska friges och att vi vill att de systematiska trakasserierna av det vitryska civila samhället ska upphöra innan vi kan ge våra förbindelser med Vitryssland en ny dimension.

Med andra ord förblir vårt budskap till Vitryssland detsamma: vi kan inte ha ett fullständigt partnerskap med Vitryssland förrän landet tar övertygande steg mot en demokratisering, och mot en respekt för de mänskliga rättigheterna och rättssäkerhet.

Detta är kärnan i EU:s budskap till Vitryssland som kommissionen lade fram för över ett år sedan och som innehåller de ”12 punkter för demokratisering” som nämns i er resolution. Frigivandet av alla politiska fångar bör återigen vara ett viktigt steg i detta hänseende.

Dessutom kommer vi att noga övervaka det parlamentsval som har planerats till september 2008. Anordnandet av fria och rättvisa val skulle betraktas som ett beslutsamt steg på vägen för de vitryska myndigheterna. Vi hoppas att OSSE kan sända en fullskalig observatörsdelegation till detta val och att Europaparlamentet också kommer att kunna sända företrädare.

Ett annat viktigt krav i er resolution är att Vitryssland ska tillämpa ett moratorium för dödsstraffet. Europeiska unionen har framfört detta budskap till de vitryska myndigheterna.

Om vi nu återgår till den senaste utvecklingen i Vitryssland har en annan fråga som vi känner starkt för utvecklats snabbt under de senaste månaderna: inrättandet av Europeiska kommissionens delegation i Minsk, som vi officiellt begärde för över två år sedan, är nu nära förestående. Vi hoppas kunna underteckna inrättandeavtalet snart, så att vår delegation kan inrättas utan dröjsmål.

Denna delegation kommer att göra det möjligt för oss att stärka våra band med det vitryska civila samhället och också att utveckla förbindelser med tjänstemännen på mellannivå i administrationen, som skulle kunna vara öppna för en demokratisk förändring.

Angående denna fråga har vi, vilket också betonas i er resolution, haft ett antal möten på teknisk nivå med vitryska experter om frågor av ömsesidigt intresse, som exempelvis energi, transporter och miljö. Låt mig dock upprepa att räckvidden för dessa möten förblir begränsad så länge som de nuvarande politiska förhållandena råder i Vitryssland.

Vad gäller kommissionens åtgärder för att stödja det civila samhället i Vitryssland är kommissionen mer besluten än någonsin att stödja det vitryska civila samhället, och vår stödplan för 2008 är särskilt inriktad på att stärka det vitryska civila samhället och de oberoende medierna. Dessutom har kommissionen också klargjort att dess stöd för European Humanities University i exil i Vilnius kommer att fortsätta så länge som nödvändigt. Jag kommer också att sända budskapet om det fria universitetet vidare till kommissionsledamot Figel’. Jag tycker att det är en mycket intressant och klok idé.

Jag vill göra ett par andra påpekanden till Józef Pinior och Elisabeth Schroedter. Inledandet av förhandlingarna om förenklade viseringsförfaranden och om återtagande hör till de frågor som skulle hanteras vid ett verkligt genombrott i våra förbindelser. Enligt EU-politiken kan förenklade viseringsförfaranden endast beaktas inom ramen för Europeiska kommissionens återtagandepolitik som en del av ett verkligt partnerskap inom ramen för de yttre förbindelserna.

Detta förklarades för Vitryssland i de register över muntlig kommunikation som kommissionen sände den 8 maj. Europeiska unionens vilja att inleda sådana förhandlingar med grannländerna med en gällande handlingsplan har också bekräftats i kommissionens meddelande om detta ämne i december 2006. I fallet med Vitryssland har dessa villkor inte uppfyllts.

Angående Adam Bielans punkt tilldelas kommissionskontrakt enligt stränga anbudsförfaranden för att kunna garantera en öppen och rättvis konkurrens. Det innebär att kommissionen inte stöder radio- och tv-kanaler som sådana, utan i stället specifika program. ENPI:s regionala informations- och kommunikationsprogram omfattar stöd till medieverksamhet på 7 miljoner euro under tre år för sju länder. Anbudsförfarandet pågår och medier från både Europeiska unionen och partnerländerna kan lämna in anbud för kontrakten.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatterna.

Skriftliga förklaringar (artikel 142 i arbetsordningen)

 
  
MPphoto
 
 

  Genowefa Grabowska (PSE) , skriftlig. – (PL) Som medförfattare till Europaparlamentets resolution om Vitryssland vill jag uppmärksamma demokratins tillstånd, respekten för de mänskliga rättigheterna och på situationen för det vitryska folket i allmänhet. Vitryssland är inte bara ett av unionens nära grannländer, vilket omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, utan också ett omedelbart grannland till mitt land, Polen. Vi delar en gemensam gräns.

Det är troligen den bästa förklaringen till varför frågan om att uppfylla de verkliga förhoppningarna och förväntningarna hos människorna i Vitryssland är så viktig för mig i mitt arbete här i Europaparlamentet. Man kan trots allt inte vara likgiltig inför vad man ser ske precis på andra sidan gränsen: restriktioner och administrativa påtryckningar på icke-statliga organisationer, hot, förföljelse och fängslande av demokratiska oppositionsaktivister, däribland ledarna för de ungdomsrörelser som kallas den vitryska folkfronten och ungdomsfronten.

En verklig dialog mellan de vitryska myndigheterna och Europeiska unionen borde därför omgående inledas. Det är inte bara unionens rättighet utan också dess plikt att kräva att den vitryska regeringen friger alla politiska fångar, garanterar mediefrihet, oberoende för domstolsväsendet samt respekt för de demokratiska värderingarna och det vitryska folkets grundläggande rättigheter. Avskaffandet av dödsstraffet måste prioriteras.

Europaparlamentets inriktning har blivit att göra det enklare för vitryska medborgare att komma in på EU:s territorium och att tillbringa tid här. En sänkning av eller till och med ett fullständigt avskaffande av viseringskostnaderna övervägs just nu. Det är det enda sättet att förhindra att Vitryssland och dess medborgare blir ännu mer isolerade.

 
  

(1) Se protokollet.


9.3. Norra Kivu (Demokratiska republiken Kongo)
MPphoto
 
 

  Talmannen . Nästa punkt på föredragningslistan är en debatt om sex resolutionsförslag om norra Kivu (Demokratiska republiken Kongo)(1).

 
  
MPphoto
 
 

  Erik Meijer , författare. – (NL) Herr talman! Parlamentet uppmärksammar med rätta i detalj vad som sker i den förre detta belgiska kolonin Demokratiska republiken Kongo och i synnerhet de fortsatta striderna, tvångsförflyttningarna, våldtäkterna och massmorden i den östra delen av detta stora land. Dessa ohyggligheter har varit en del av konflikten i grannländerna Rwanda, Burundi och Uganda. Internationellt erkända statsgränser betyder lite för grupper med människor som nu måste söka sig till nya territorier eftersom de fördrivits eller på grund av den fortsatta avsaknaden av existensmedel. Allt är i rörelse i denna region och saken är den att minsta rörelse åt ett eller annat håll kan orsaka antingen våld eller ohyggligheter. Krigsherrarna, som åtnjuter respekt, makt och rikedomar genom sin medfödda kärlek till konflikter, ökar de redan befintliga problemen och gör dem ännu svårare att lösa.

Alldeles nyligen, den 17 januari, diskuterade vi situationen i Demokratiska republiken Kongo här i kammaren och antog en resolution där vi angav att vi ville att alla ohyggligheter skulle upphöra. Jag är rädd för att vi skulle kunna anta många fler resolutioner om detta ämne utan att det skulle lösa något. Förväntningarna om att förra årets val i Demokratiska republiken Kongo skulle kunna lösa problemen har lett till besvikelse. Den nuvarande presidenten Kabila har vunnit, men företräder olika åsikter i den rörelse som han kommer ifrån, och resultatet av både president- och parlamentsvalen var kontroversiella för oppositionen.

Frågan är hur ett så stort land med så dåliga kommunikationer och så många folkslag ska kunna fungera på ett sätt som stöds av hela befolkningen och alla olika politiska krafter. Det verkar inte som om detta kommer att fungera i ett område som Demokratiska republiken Kongo, där livshotande sjukdomar råder, där miljön och marken överexploateras och där människorna inte har några som helst rättigheter. Frågan är om vapenstilleståndet den 23 januari för norra och södra Kivu, som bygger på avväpnandet av de stridande falangerna och återvändandet av flyktingar till deras hemvist, är genomförbart och om FN kan bidra till detta syfte på plats. Det kommer inte att lyckas genom att man väljer parter mitt under konflikten utan möjligen genom att man övertalar parterna, den stridande parten till exempel, att överge det sexuella våldet och ge läkare tillträde till landet.

 
  
MPphoto
 
 

  Alain Hutchinson , författare. – (FR) Herr talman! Jag har inte tänkt ta upp situationen i Demokratiska republiken Kongo i dess helhet, utan snarare i den nordöstra delen av landet och i Kivu-regionen, där ett förfärligt krig har utkämpats i åratal och ännu mer intensivt under de senaste månaderna.

Man kan hävda att alla krig är förfärliga, men jag anser att detta är ännu värre. Detta krig har orsakat och fortsätter att orsaka hundratusentals offer, döda och flyktingar, men hundratals och tusentals kvinnor, småflickor och far- och mormödrar har också drabbats av vad som nu kallas sexuellt våld. Det är dock mer än så: det är användandet av våldtäkt som ett verkligt krigsverktyg, och detta pågår mitt i en viss likgiltighet från den allmänna opinionens och det internationella samfundets sida, och mer specifikt den europeiska allmänna opinionen.

Detta förfärliga krig har utkämpats i två år mellan rivaliserande falanger: rebelltrupperna ledda av Laurent Nkunda, som är en kongolesisk dissidentgeneral, de före detta förövarna av folkmordet i Rwanda, som importerades i slutet av striden 1994, men tyvärr också vissa delar av den nyligen avvecklade kongolesiska armén. Det är tillräckligt. Lyckligtvis hölls en fredskonferens nyligen i landet där alla berörda grupper deltog, vilket ledde till ett vapenstillestånd. Tyvärr är vapenstilleståndet oerhört bräckligt och det spända läget skärps återigen.

Vi föreslår därför två grundläggande prioriteringar: den första punkten är att skydda civila och att ge FN:s fredsbevarande styrka (MONUC) verktyg på plats för att skydda dem. I enlighet med kapitel VII i FN-stadgan kan MONUC använda vapen för att utföra sitt uppdrag, för dessa massakrer måste bara upphöra. Den andra prioriteringen är att stödja de fredsinsatser som diskuteras där, eftersom lösningen av problemet i området kring de stora sjöarna måste vara en politisk lösning med deltagande av alla parter, däribland Rwanda, som måste uppfylla sina åtaganden om att återsända sina medborgare som är verksamma i Kivu.

 
  
MPphoto
 
 

  Adam Bielan, författare. − (PL) Herr talman! Sedan andra världskrigets slut har ingen annan konflikt varit så grym och barbarisk som den i Kongo. Den väpnade konflikten i norra Kivu-provinsen har fortsatt i varierande grad under de senaste tio åren. Detta har lett till över fem miljoner offer. Ungefär 1 500 människor dör dagligen på grund av striderna.

Massmord, våldtäkt av unga flickor och mödrar och tvångsinskrivning av civila och barn i de väpnade styrkorna sker dagligen. Många andra allvarliga överträdelser av de mänskliga rättigheterna har också ägt rum under de senaste månaderna i östra delen av Demokratiska republiken Kongo. De har begåtts av de rebellgrupper som är trogna Laurent Nkunda, av soldaterna i de demokratiska styrkor som försöker att befria Rwanda och av själva den kongolesiska armén. Östra delen av Kongo behöver omedelbara medicinska insatser och livsmedel, eftersom de senaste händelserna har tvingat de flesta humanitära organisationer att upphöra med sin verksamhet.

Jag uppmanar därför rådet och Europeiska kommissionen att avsätta krisfinansiering med tanke på den ovanligt allvarliga humanitära situationen i denna region.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernd Posselt , författare. − (DE) Herr talman! Alla som någonsin har sett regionen de stora sjöarna i Östafrika från luften nattetid skulle kunna tro att det var ett paradis. I praktiken är det ofta mer av ett helvete på jorden. Det är å ena sidan en region med en fantastiskt vacker natur och med enorma naturresurser, och å andra sidan en region med ett förfärligt lidande: naturkatastrofer, krig, fördrivningar, svält, sjukdomar, massakrer, massvåldtäkter och etniska konflikter – värre än på nästan alla andra platser. Det finns 800 000 internflyktingar enbart i norra Kivu.

Det är viktigt att inse att problemet med fördrivningar finns på båda sidor av gränsen. I Afrika finns en företeelse som inte finns i denna form någon annanstans, nämligen att människor inte bara fördrivs från en särskild sida av gränsen till den andra. I stället fördriver varje land människor från sin sida av gränsen till det andra landet, så att det finns flyktingar och fördrivna personer på båda sidor. Därför är länderna fullständigt instabila. Därför måste vi ge humanitärt stöd och därför behöver vi en enorm styrka här för att hjälpa folket.

Det vore dock i grund och botten att endast behandla symptomen. Såvida vi inte kan skapa rimligt livsdugliga statliga och rättssäkra strukturer kommer katastrofen aldrig att upphöra, hur mycket stöd vi än ger. Därför är det oerhört viktigt att vi intar en framträdande roll, också politiskt. Vapenstilleståndet från den 23 januari är oerhört bräckligt och existerar egentligen endast på pappret. Därför måste vi brådskande tvinga alla parter att samlas för att prata med varandra, men vi måste också göra vårt.

Tyvärr tjänar européerna ofta på dessa katastrofer. Därför är kravet berättigat på att vi ska ta ursprungsintyg på större allvar, till exempel när det gäller naturresurser, eftersom det ofta är européer som på ett grymt sätt utnyttjar folkets lidande för sina egna ekonomiska intressen. Vi har ett ansvar också för detta och vi borde inte nöja oss med att göra vackra uttalanden och att tillämpa häftplåsterlösningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda , författare. – (ES) Herr talman! Vi tar upp ett nytt avsnitt i dag i denna tragiska serie som utspelar sig i Demokratiska republiken Kongo.

I detta fallet är platsen norra Kivu, men handlingen och offren är desamma som i en brådskande resolution från sammanträdesperioden i januari.

Nästan fem och en halv miljon människor har dött i kriget sedan 1998, och ytterligare fyrtiofem tusen dör varje månad, direkt eller indirekt på grund av kriget. Således dör 1 500 personer varje dag: med andra ord har sex tusen personer redan dött i Demokratiska republiken Kongo sedan vi inledde denna sammanträdesperiod i måndags.

Under de senaste månaderna har dessutom en ökning av massakrerna, våldtäkterna av småflickor och kvinnor och tvångsrekryteringen av flickor och pojkar skett, i synnerhet i landets östra del. Både Laurent Nkundas rebelltrupper och de soldater som strider i Demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse (FDLR) är skyldiga till detta.

Vi måste också komma ihåg att MONUC:s mandat bygger på kapitel VII i FN-stadgan, vilket ger MONUC tillstånd att använda alla nödvändiga medel för att avvärja alla försök till våldsanvändning som äventyrar livet eller integriteten för civila eller som utgör ett hot mot den politiska processen.

Hittills har dock MONUC:s närvaro visat sig totalt otillräcklig när det har gällt att sätta stopp för dessa barbariska handlingar. Vi måste därför återigen vädja till FN:s säkerhetsråd om att reagera och bistå med alla tillgängliga verktyg för att minska dessa massakrer.

Även om vi dessutom måste välkomna att Gomakonferensen banar väg för politiska förhandlingar, är dess överenskommelser, särskild de om demobilisering, fortfarande tvetydiga och deras tillämpning oklar.

Detta är till sist ytterligare en möjlighet, liksom Bernd Posselt redan sagt, att kräva att kontrollmekanismer aktiveras och tillämpas, som t.ex. Kimberlyförfarandet för diamanter med ursprungsintyg för naturresurser som importeras till EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Zbigniew Zaleski , för PPE-DE-gruppen. – (PL) Fru talman! Joseph Conrad kallade Kongo mörkrets hjärta. Från början av dess existens, det vill säga från 1960 och framåt, har fasansfulla pogromer, mord och inbördeskrig utspelat sig i Kongo. Därför har Kongo aldrig kunnat klara sig självt trots att landet har enorma naturresurser. Konflikten i området är den grymmaste och mest barbariska som ägt rum sedan slutet av andra världskriget. Konflikten pågår tyvärr fortfarande och kräver nästan 50 000 människoliv varje månad. Hälften av offren är barn under fem år. Arméernas genomfart åtföljs av alla slags brott mot civilbefolkningen: våldtäkter, plundring och mord. Därför välkomnar vi resultatet av fredskonferensen i Goma och har så stora förhoppningar på det. Det skulle kunna innebära slutet för den väpnade konflikten i Kivu-regionen, men om det blir så beror delvis också på oss.

Det kan dock visa sig omöjligt att lösa denna konflikt utan stöd från det internationella samfundet och grannländerna. Det är viktigt att det internationella stödet inte begränsas till politiska uttalanden, utan att vi först och främst inriktar oss på att bidra med ett lämpligt finansiellt, organisatoriskt och tekniskt stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Karin Scheele , för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman! Enligt stödorganen är situationen i norra Kivu i vissa hänseenden ännu värre än den i Darfur. Norra Kivu är dock inte i fokus och ingen i det internationella samfundet uppmärksammar vad som sker där. Sedan det officiella fredsavtalet 2002 har Kabilas regering försökt att integrera den regionala milisen i den nationella armén, än så länge utan särskilt stor framgång. Den civila befolkningen är fortfarande sårbar för effekterna av de väpnade konflikterna. Läkare utan gränser betonar de svårigheter som biståndsarbetarna står inför när det gäller att få tillträde till civilbefolkningen på grund av de pågående striderna och säger att undernäring är ytterligare ett stort hot mot befolkningen i norra Kivu.

Vi uppmanar därför rådet och kommissionen att omedelbart bidra med stöd och att utan dröjsmål inleda omfattande program med läkarhjälp för civilbefolkningen i östra delen av Demokratiska republiken Kongo. Vi uppmanar också rådet och kommissionen att se till att den aktuella förstärkningen av FN-uppdraget leder till betydligt större säkerhet för befolkningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Urszula Krupa , för IND/DEM-gruppen. – (PL) Herr talman! Trots den överenskommelse som nåddes i Goma om att förbättra säkerheten och utvecklingen i Demokratiska republiken Kongo kränks fortfarande de mänskliga rättigheterna i Kivu-provinsen. Trehundratusen personer har tvingats lämna sina hem på grund av det ökade våldet bara sedan slutet av 2006. Våldet drabbar särskilt kvinnor och barn. De utsätts för våldtäkter eller tvingas ansluta sig till väpnade styrkor. Hittills har sex miljoner personer förflyttats, och fem miljoner personer har dött på grund av konflikter och krig som underblåses av ekonomiska intressegrupper och stöds av regeringar som är angelägna om att dra nytta av de rikedomar som finns i landet.

Därför behövs mer än debatter och resolutioner i Europaparlamentet och humanitärt stöd till invånarna i Kongo. Den rovgiriga exploateringen av naturresurser måste stoppas, tillsammans med de internationella företagens spekulativa verksamhet genom vilken de berikar sig själva på bekostnad av regioninvånarnas liv och hälsa.

 
  
MPphoto
 
 

  Koenraad Dillen (NI) . – (NL) Herr talman! Vi vet att våra ord här troligen inte kommer att göra att vi gör särskilt stora framsteg. Vi kan bara hoppas att alla parter permanent kommer att ansluta sig till överenskommelsen från Gomakonferensen och att den galenskap som redan har rått i norra Kivu alltför länge kan upphöra. Enligt FN har 800 000 personer flytt sina hem sedan konfliktens början. Tusentals och åter tusentals kvinnor och unga flickor har utsatts för grymma våldtäkter, och barn tvingas delta i striderna.

Vi får heller inte glömma att medlemmarna i Nkunda-milisen inte är de enda som är ansvariga för de omfattande grymheterna. Nej, alla parter, däribland regeringssoldaterna, har systematiskt begått brott mot mänskligheten. Det finns inte många ”good guys” i norra Kivu. Därför måste alla dessa missdådare i slutänden ställas inför rätta. De måste stå till svars för sina illdåd. Det är inte bara den internationella domstolen för de mänskliga rättigheterna som är ansvarig för att avkunna domar, utan det är främst de kongolesiska ledarnas och Joseph Kabilas ansvar.

 
  
MPphoto
 
 

  Zbigniew Zaleski (PPE-DE) . – (PL) Herr talman! Liksom Bernd Posselt har sagt är stora områden av Demokratiska republiken Kongo ett helvete på jorden. Detta har förvärrats av vissa enheter varav inte alla är kongolesiska. Jag vill uppmärksamma en situation som jag själv bevittnat, nämligen det stora antalet föräldralösa barn i området till följd av konflikten. Enligt min åsikt borde finansieringen gå till missionärer för att de ska kunna ta hand om dessa barn, särskilt pojkarna, så att de inte skrivs in i arméerna. När väl pojkarna har skrivits in blir de oförmögna att göra annat än att skjuta och våldta. Låt mig upprepa, fru kommissionsledamot, att medel behövs för att undervisa och ta hand om dessa olycksaliga individer.

 
  
MPphoto
 
 

  Zuzana Roithová (PPE-DE) . – (CS) Fru kommissionsledamot! Jag vädjar till kommissionen här i Strasbourg att avsätta medel som har reserverats för krissituationer nu och att omedelbart inleda återuppbyggnadsprojekt, framför allt med omfattande program för allmänt medicinskt stöd till de civila i norra Kivu.

Det aktuella jordskalvet förvärrade bara vad som redan var en humanitär katastrof. Alla här ber kommissionen och rådet att omedelbart inleda en Afrikaomfattande koalition för att hitta en politisk lösning på konflikten.

 
  
MPphoto
 
 

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Kommissionen är fortfarande mycket bekymrad över den förfärliga humanitära situationen i Kivu-områdena, framför allt i norra Kivu, där antalet internflyktingar – som för närvarande överstiger 800 000 enbart i norra Kivu – har så mycket som fördubblats under 2007, vilket därmed på ett oroväckande sätt ökar sårbarheten hos befolkningen, som redan har det svårt.

Samtidigt är vi medvetna om och fördömer de allvarliga människorättskränkningarna – däribland rekryteringen av barnsoldater och det utbredda sexuella våldet – som äger rum i regionen.

I detta sammanhang är det dock viktigt att komma ihåg att dagens kritiska situation i norra Kivu, trots att den förvärrats av de strider som ägt rum under andra hälften av 2007, är resultatet av åratal av krig i regionen. De bakomliggande orsakerna till konflikten i Kivu kan spåras hela vägen tillbaka till folkmordet i Rwanda i början av 1990-talet, samtidigt som man också ska komma ihåg att det finns flera lokala inslag – som exempelvis otillräcklig politisk representation av etniska minoriteter, plundring av naturresurser och frågor om markinnehav – som avsevärt bidrar till instabiliteten och osäkerheten i östra Demokratiska republiken Kongo.

Därför välkomnar kommissionen fredskonferensen i Goma nyligen och det därpå följande vapenstilleståndet som positiva steg mot att lösa den pågående konflikten i östra Demokratiska republiken Kongo. Vid konferensen återupprättades president Kabilas trovärdighet efter arméns nederlag mot general Nkundas trupper i slutet av 2007, och en dialogprocess mellan provinserna inleddes – vilket är något som kommissionen alltid har förespråkat.

Dessutom betonades vid Gomakonferensen återigen det prioriterade behovet av att ta itu med problemet med ex-FAR, i enlighet med de åtaganden som Demokratiska republiken Kongo och Rwanda gjorde i sitt gemensamma uttalande i Nairobi i november 2007. Samtidigt klargjordes det att det finns ett behov av att ta itu med konfliktens bakomliggande orsaker och samtidigt återuppbygga den statliga myndigheten i östra Demokratiska republiken Kongo.

Med detta sagt bör man inte glömma att inget löstes definitivt i Goma eller Nairobi. Att hitta en permanent lösning på de bakomliggande orsakerna till Kivu-krisen, och därmed genomföra en hållbar återuppbyggnad av freden i regionen, kommer att ta tid. I stället utgör det gemensamma uttalandet från Nairobi och Gomakonferensen, samtidigt som de kompletterar varandra, en uppmuntrande början – men endast en början – till en komplicerad och långdragen process.

Den centrala utmaningen är nu det effektiva genomförandet av åtagandena från Nairobi och Goma. Man bör se till att alla berörda aktörer uppfyller sina åtaganden. EU kommer att fortsätta att noga följa och aktivt delta i denna process.

I detta sammanhang behövs verkligen internationella åtgärder till stöd för Demokratiska republiken Kongo. Kommissionen är redo att tillsammans med medlemsstaterna fortsätta att spela en viktig roll i södra och norra Kivu. Vi har traditionellt sett varit en av de största givarna i öst, genom vårt humanitära bistånd och våra återuppbyggnads- och kapacitetsbyggnadsprogram. Vi är redo att ytterligare öka stödet till regionen, genom såväl europeiska initiativ som i nära samarbete med FN.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen . Debatten är avslutad.

 
  

(1) Se protokollet.


10. Omröstning
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är omröstningen.

(För resultatet av och andra detaljer om omröstningen: se protokollet.)

 

10.1. Östtimor (omröstning)

10.2. Vitryssland (omröstning)
  

Före omröstningen om punkt 3

 
  
MPphoto
 
 

  José Ribeiro e Castro, författare. – (FR) Herr talman! Bara för att korrigera namnen på de organisationer som nämns i punkt 3. Ni har namnen på omröstningsförteckningarna, och därför finns inget behov av att upprepa dem.

 
  
  

(Parlamentet godkände det muntliga ändringsförslaget.)

– Före punkt 1

 
  
MPphoto
 
 

  Urszula Gacek (PPE-DE) . – (EN) Herr talman! Jag har på min grupps vägnar ett muntligt ändringsförslag till det ändringsförslag som lagts fram. Medan yttrandefrihet föreskrivs i kommissionens icke-officiella dokument, innefattas eller betonas tyvärr inte Internet. Därför, för att det ska vara faktiskt korrekt och för att all yttrandefrihet ska innefattas, ber vi att frasen ”på Internet” avlägsnas från ändringsförslaget.

 
  
  

(Parlamentet godkände det muntliga ändringsförslaget.)

 

10.3. Norra Kivu (Demokratiska republiken Kongo) (omröstning)

11. Beslut om vissa dokument: se protokollet

12. Skriftliga förklaringar införda i registret (artikel 116 i arbetsordningen): se protokollet

13. Översändande av texter som antagits under sammanträdesperioden: se protokollet

14. Datum för nästa sammanträdesperiod: se protokollet

15. Avbrytande av sessionen
MPphoto
 
 

  Talmannen . – Jag förklarar Europaparlamentets session avbruten och önskar alla en trevlig resa hem.

(Sammanträdet avslutades kl. 16.25.)

 

BILAGA (Skriftliga svar)
FRÅGOR TILL RÅDET (Europeiska unionens tjänstgörande rådsordförandeskap är ensamt ansvarigt för dessa svar.)
Fråga nr 8 från Avril Doyle (H-1058/07)
 Angående: Kvinnors rättigheter i Saudiarabien
 

Vilka eventuella meddelanden har erhållits från Saudiarabien som svar på Europaparlamentets resolution http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&reference=P6-TA-2007-0631&language=SV" om kvinnors rättigheter i Saudiarabien av den 13 december 2007? Anser rådet att några av svaren är positiva eller uppmuntrande?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådet har inte erhållit något meddelande från den saudiarabiska regeringen som svar på Europaparlamentets resolution om kvinnors rättigheter i Saudiarabien av den 13 december 2007.

Som ni säkert vet diskuteras alltid människorättsfrågan vid det årliga gemensamma råds- och ministermötet mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC), där Saudiarabien ingår. Den specifika frågan om kvinnors rättigheter diskuteras med GCC inom ramen för detta möte.

Därför förväntar sig rådet att diskussionen om de mänskliga rättigheterna, och även kvinnors rättigheter, ska kunnas tas upp vid nästa ministermöte mellan EU och GCC, vilket kommer att äga rum den 26 maj 2008. Vid detta möte kommer rådet att redogöra för EU:s syn på kvinnors rättigheter och lyssna på åsikterna från deras partner från GCC.

 

Fråga nr 9 från David Martin (H-1060/07)
 Angående: Toppmötet på Bali
 

Vilken bedömning gör rådet av resultaten från toppmötet på Bali?

 
 

Fråga nr 10 från Dimitrios Papadimoulis (H-1070/07)
 Angående: Utvärdering av konferensen på Bali
 

De 187 länder som deltog i Förenta nationernas konferens beslutade att inleda förhandlingar som ska utmynna i ett nytt avtal om klimatförändringar 2009, dock utan att förbinda sig vid att vissa mål ska uppnås.

Ledarna för Europeiska unionens medlemsstater och regeringar kom redan i mars 2007 överens om ett paket med konkreta åtgärder och mål där energipolitiken och bekämpningen av klimatförändringar kopplas till varandra. Mot bakgrund av det här undrar jag vilken rådets utvärdering av konferensen på Bali är? Vilka initiativ ämnar rådet ta inom ramen för den nya "vägkartan" för att få till stånd ett antagande av konkreta och bindande mål samt en tidsplan för ett nytt avtal om klimatförändringar? På vilket sätt kommer rådet att idka påtryckningar på Förenta staterna så att de slår in på samma väg? Vilken kommer Europeiska unionens hållning att vara under den internationella sammankomst om klimatförändringar som Förenta staterna anordnar på Hawaii år 2008?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Handlingsplanen från Bali markerar inledningen på en omfattande förhandlingsprocess som ska vara avslutad i december 2009 vid Köpenhamnskonferensen, där det kommer att vara nödvändigt att bl.a. diskutera den gemensamma visionen för långsiktiga samarbetsåtgärder, mildrande åtgärder, anpassning, teknik och finansiering. Jag skulle nu vilja redogöra för de olika beståndsdelarna mer i detalj.

Den första delen, det vill säga den gemensamma visionen för långsiktiga samarbetsåtgärder, däribland ett långsiktigt globalt mål för minskade utsläpp, är av avgörande betydelse som riktlinjer för de framtida gemensamma ansträngningarna i kampen mot klimatförändringar.

Den andra delen, det vill säga förbättrade nationella och internationella åtgärder för att lindra effekterna, har fastställts i en omsorgsfullt formulerad text där industriländernas och utvecklingsländernas åtgärder balanseras mot varandra.

Tack vare handlingsplanen från Bali har också USA återkommit till FN-processen. Dessutom har den traditionella distinktionen sedan 1992 mellan länder som ingår i bilaga I och länder som inte gör det övergivits i resolutionstexten. En tydlig distinktion har också gjorts mellan de åtgärder som ska vidtas av industriländer och de åtgärder som ska vidtas av utvecklingsländer, för att förhindra i-länderna från att utnyttja detta tillfälle för att kringgå sina åtaganden om minskade utsläpp.

Den tredje delen, det vill säga förbättrade åtgärder för anpassning, kommer att innefatta internationellt samarbete för att stödja ett snabbt genomförande av anpassningsåtgärder, riskhantering, strategier för riskbegränsning och katastrofer samt en större ekonomisk diversifiering.

Den fjärde delen inbegriper förbättrade åtgärder för teknikutveckling och tekniköverföring för att stödja åtgärder för anpassning och för att mildra effekterna, och den femte delen handlar om förbättrade åtgärder för anskaffande av ekonomiska resurser och investeringar för att stödja åtgärder för att mildra effekterna och för anpassning samt tekniksamarbete.

Resolutionstexten innehåller alla de frågor som EU har begärt och inverkar inte på något sätt negativt på det slutgiltiga resultatet av förhandlingarna om dessa frågor. En slutgiltig bedömning av Balikonferensen kommer endast att kunna göras mot bakgrund av den text som utarbetas på Köpenhamnskonferensen.

 

Fråga nr 12 från Justas Vincas Paleckis (H-1065/07)
 Angående: EU:s framtida utrikestjänst
 

Rådets generalsekretariat och kommissionen har fram tills nu inte klart redogjort för hur den framtida europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras. Eftersom detta är en fråga som rör de nationella utrikesförvaltningarna, EU:s företrädare och är av största vikt för de vanliga medborgarna är det väsentligt att de enskilda medlemsstaterna får svar på vissa frågor så snart som möjligt och helst före det att fördraget ratificeras.

Hur kommer den framtida europeiska avdelningen för yttre åtgärder att fungera enligt de nya planerna och hur stor kommer den att bli? Hur kommer den utrikestjänst som för närvarande handlägger EU:s utrikespolitiska frågor att omstruktureras?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

På detta stadium har inte rådet någon åsikt om den framtida struktureringen eller organiseringen av europeiska avdelningen för yttre åtgärder. Rådet kommer endast att kunna fatta ett administrativt beslut om den framtida organiseringen av och verksamheten vid avdelningen på grundval av ett förslag från unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik efter att Lissabonfördraget har trätt i kraft, det vill säga efter att ha rådgjort med Europaparlamentet och med kommissionens samtycke.

Det förberedelsearbete som är knutet till europeiska avdelningen för yttre åtgärder kommer att utgöra en viktig del av förberedelseprocessen inför Lissabonfördraget. Som minister Rupel informerade president Pöttering om i sitt brev från januari 2008 kommer Europaparlamentet regelbundet att informeras om det tekniska arbete som är knutet till förberedelserna av europeiska avdelningen för yttre åtgärder.

 

Fråga nr 13 från Sarah Ludford (H-1068/07)
 Angående: Inresor/utresor och EU
 

Enligt planerna ska kommissionen presentera en grönbok om ett system för in- och utresor i EU och andra gränsförvaltningsinstrument, som till exempel elektroniska resetillstånd. Hur tror rådet att sådana projekt skulle fungera vid sidan av viseringssystemet (VIS) och informationssystemet Schengen (SIS)?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Europeiska rådet och rådet har vid ett flertal tillfällen krävt att kommissionen ska utarbeta förslag för att förbättra effektiviteten och öka driftskompatibiliteten och synergin mellan de europeiska databaserna.

På Europeiska rådets möte den 14 och 15 december 2006 betonades vikten av att använda ny teknik för att förbättra gränsövervakningen, och kommissionen uppmanades att undersöka genomförbarheten hos ett gemensamt system för inträde och utträde.

Den 13 februari 2008 lade Europeiska kommissionen fram tre meddelanden, bland annat ett meddelande om nya verktyg för en integrerad gränsförvaltningsstrategi för EU, som skulle ingå som integrerade delar i EU:s framtida system för gränsförvaltning. Om förslaget om allmän automatisk registrering av alla tredjelandsmedborgares gränsövergångar omsätts i praktiken skulle detta kunna utgöra en betydande komplettering av VIS och SIS.

Det slovenska ordförandeskapet kommer att organisera en konferens på ministernivå där inrikesministrarna kommer att diskutera dessa meddelanden för första gången.

 

Fråga nr 14 från Paulo Casaca (H-1073/07)
 Angående: Utbyte av terrorister mot gisslan
 

Enligt januarinumret av tidskriften ”Der Spiegel” har de tyska myndigheterna haft för avsikt att byta ut den tyske medborgaren Donald Klein, som under 2005 tagits som gisslan av de iranska myndigheterna, mot flera terrorister som ingår i den iranska satellitorganisationen Hizbollah i Libanon. Bland dessa terrorister befinner sig hjärnan bakom det iranska terrordådet som ledde till att fyra regimmotståndare mördades i restaurangen Mykonos i Berlin 1992.

Enligt en domstol i Berlin hade detta terrordåd organiserats av Irans andlige ledare Ali Khamenei och landets tidigare president, Ali Hashemi Rafsanjani .

Enligt nyligen publicerade pressuppgifter har de personer som är skyldiga till morden på de iranska regimmotståndarna frigivits.

Trots att jag naturligtvis till fullo vill visa solidaritet med Donald Klein och dennes familj anser jag att beslutet att gå med på kraven från den största terrororganisationen i världen kommer att få allvarliga följder för alla europeiska medborgare, både i Tyskland och i andra medlemsstater.

Anser inte rådet att eftergivenhet inför terroristers krav, vilket dessa förhandlingar är ett exempel på, kan leda till en ökad risk för att samtliga europeiska medborgare blir måltavlor för den iranska regimens terrorism?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådet har inte diskuterat denna fråga.

 

Fråga nr 15 från Bernd Posselt (H-0001/08)
 Angående: Alpgenomfart
 

Vilka möjligheter ser rådet till att stödja och förbättra trafikförbindelserna genom Alperna mellan Bayern, Österrike, Italien och Slovenien på ett sätt som ökar det ekonomiska utbytet och samtidigt tar hänsyn till miljökraven?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

När det gäller möjligheterna att stödja och förbättra trafikförbindelserna genom Alperna, och i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut nr 884/2004/EG av den 29 april 2004 om ändring av beslut nr 1692/96/EG om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet, omfattar prioriteringarna för det transeuropeiska transportnätet bland annat: skapande och utbyggnad av viktiga förbindelselänkar och utveckling av samtrafikförmåga som behövs för att bland annat färdigställa sträckor som saknas, komplettera de viktiga förbindelselederna och övervinna naturliga hinder, samt integrering av säkerhets- och miljöfrågor i utformningen och genomförandet av transportnätet, vilket ledamoten säkert är medveten om. I artikel 8 i ovannämnda beslut anges att medlemsstaterna också ska ta hänsyn till skyddet av miljön när det gäller det transeuropeiska transportnätet.

Man bör också nämna de två prioriteringar som har fastställts i bilaga II till ovannämnda beslut, nämligen järnvägsförbindelsen Berlin–Verona/Milano–Bologna–Neapel–Messina–Palermo samt det ”prioriterade projektet nr 6”, järnvägsförbindelsen Lyon–Turin–Venedig–Ljubljana–Budapest. Enligt den lägesrapport som utarbetades av projektsamordnaren Karel Van Miert i juli 2007 har arbetet med järnvägsförbindelsen Berlin–Verona/Milano–Bologna–Neapel–Messina–Palermo gjort stora framsteg under det andra året, och ett samförståndsavtal om Brennertunneln har undertecknats av Österrike och Italien. I december 2007 antog kommissionen ett beslut om begäran av samfinansiering av Brennertunneln.

Det ”prioriterade projektet nr 6”, järnvägsförbindelsen Lyon–Turin–Venedig–Ljubljana–Budapest, löser också problemet med att ta sig över alperna, det vill säga från väst till öst. Denna prioritering innefattar även Mont Cenis-tunneln, som redan håller på att byggas och som är ett gränsöverskridande italienskt-franskt projekt. I samband med detta projekt bör man också nämna förbindelsen Trieste–Divača, där kommissionen har godkänt samfinansiering för utarbetande av teknisk dokumentation och förberedelsearbete i december 2007. Verksamheten inom detta projekt är i full gång, och ett samförståndsavtal mellan Italien och Slovenien om detta avsnitt undertecknades i juli 2007.

 

Fråga nr 16 från Vural Öger (H-0005/08)
 Angående: Slovenska ordförandeskapet - västra Balka prioriterad fråga
 

Det slovenska ordförandeskapet betraktar västra Balkan som en av sina prioriterade frågor. EU ger länderna på västra Balkan klara förhoppningar om anslutning till unionen. Detta skulle ge både EU och länderna på västra Balkan många nya möjligheter på det politiska och ekonomiska planet och även ur samhällssynpunkt.

Anser rådet att EU:s utvidgningsstrategi för länderna på västra Balkan är realistisk? Denna grundar sig i stor utsträckning på gällande etappmodellen (SAA – kandidatlandsstatus – anslutningsförhandlingar – anslutning)?

Vilka kriterier avser rådet att tillämpa för att fastställa om ett land som upplevt inbördeskrig på grund av etniska motsättningar är redo för anslutning?

Vilka tidsramar avser rådet att fastställa för de stater som tillhört forna Jugoslavien? När kan dessa stater anses vara tillräckligt stabila föra att kunna anslutas till EU?

Hur ställer sig rådet till ståndpunkten att EU inte kan tillåta sig att importera etniska konflikter?

Inom vilket tidsperspektiv kan man räkna med att Montenegro tilldelas ställning som kandidatland? Vilka är de största hindren i detta sammanhang?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Det slovenska ordförandeskapet kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt västra Balkan. Stabiliteten i denna region är av avgörande betydelse för säkerheten och välståndet i hela EU. Ett antal saker kommer troligen att ske under övergångsprocessen 2008: en översyn av Thessalonikiagendan från 2003, slutförande av nätverket för stabiliserings- och associeringsavtal samt ett stärkande av det regionala samarbetet på flera områden. Rådet kommer att fortsätta stödja utsikterna till ett EU-medlemskap för västra Balkan och föra det närmare människorna i regionen (huvudsakligen kommer det att hjälpa till med att förbereda inledandet av en dialog mellan länderna i regionen om avreglering av viseringssystemet). Dessutom kommer inrättandet av ett regionalt samarbetsråd att utgöra ytterligare ett viktigt resultat av det regionala samarbetet och vara ett uttryck för förbättrat regionalt egenansvar. Rådet har betonat vikten av regionalt samarbete och goda grannrelationer samt behovet av samarbete mellan grannländer när det gäller att söka ömsesidigt godtagbara lösningar på olösta frågor.

När man gör en heltäckande bedömning av västra Balkan måste man ta hänsyn till de betydande framsteg som har gjorts under de senaste åren: ökad stabilitet, demokratiska reformer, ekonomisk tillväxt, förbättrat regionalt samarbete och framsteg när det gäller att närma sig EU som en del i stabiliserings- och associeringsprocessen. Trots detta återstår vissa viktiga utmaningar: kampen mot organiserad brottslighet och korruption, efterlevnaden av internationella lagar (Internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien) och eftersträvandet av en lösning på frågan om Kosovos status, vilket är den viktigaste frågan när det gäller stabiliteten i regionen. Därför är frågan om Kosovos status en av de viktigaste prioriteterna för EU:s ordförandeskap. Rådet anser att det är ett europeiskt problem som det är nödvändigt att hitta en lösning på som kan bidra till den regionala stabiliteten och utsikten till ett EU-medlemskap för länderna på västra Balkan.

Den 17 februari 2008 antog Kosovos parlament en resolution om Kosovos självständighet. I slutsatserna från sitt sammanträde i februari konstaterade rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) att resolutionen förpliktigar Kosovo att respektera principerna om demokrati och jämlikhet för alla landets medborgare, skyddet av den serbiska minoriteten och andra minoriteter, skyddet av det kulturella och religiösa arvet samt internationell övervakning. Rådet välkomnade

världssamfundets fortsatta närvaro som grundar sig på FN:s säkerhetsråds resolution 1244. Rådet noterade att medlemsstaterna kommer att besluta om sina förbindelser med Kosovo i enlighet med nationell praxis och internationell rätt.

I sina slutsatser från sammanträdet i februari påminde rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) om EU:s långvariga engagemang för stabiliteten i länderna på västra Balkan. Rådet upprepade att Europeiska unionen är beredd att spela en ledande roll när det gäller att stärka stabiliteten i regionen och erinrar om Europeiska unionens åtaganden i slutsatserna från Europeiska rådet den 14 december 2007 samt om godkännandet av de gemensamma åtgärderna om upprättandet av Europeiska unionens polis- och rättsstatsuppdrag i Kosovo inom ESFP och om utnämningen av EU:s särskilda representant för Kosovo. Europeiska unionen kommer också att fortsätta att samarbeta med FN, KFOR och OSSE samt andra internationella aktörer för att bevara stabiliteten i regionen.

Rådet bekräftade sitt åtagande att fullt ut och effektivt stödja utsikten till ett EU-medlemskap för länderna på västra Balkan. Rådet bad kommissionen att använda gemenskapsinstrument för att främja ekonomisk och politisk utveckling samt att för hela regionen föreslå konkreta åtgärder för att framsteg ska kunna ske i den riktningen.

Det huvudsakliga målet för EU:s ordförandeskap när det gäller de nya staterna från före detta Jugoslavien på vägen mot EU är det följande:

Serbien: EU:s ordförandeskap kommer att uppmuntra Serbien att skapa de nödvändiga förutsättningarna för ett snabbt undertecknande av stabiliserings- och associeringsavtalet och att göra framsteg när det gäller att erhålla status som ansökarland, och kommer att stödja den serbiska orienteringen mot EU, förbättra EU:s synlighet i Serbien samt uppmuntra Serbien att fortsätta sitt framgångsrika regionala samarbete.

Bosnien och Hercegovina: Ordförandeskapet kommer att uppmuntra de politiska aktörerna att skapa de nödvändiga förutsättningarna för att så snart som möjligt kunna underteckna stabiliserings- och associeringsavtalet, främja utsikten till ett EU-medlemskap för Bosnien och Hercegovina samt förbättra EU:s synlighet. Det kommer att stödja den politiska dialogen och satsningarna på offentlig uppbyggnad för att, genom konstitutionella och andra reformer, skapa funktionella och effektiva institutioner som kan göra det möjligt för landet att förbättra medborgarnas liv. Ordförandeskapet kommer också att stödja EU:s särskilda representant Miroslav Lajčáks ansträngningar och fortsätta förberedelserna för den planerade övergången från OHR (den höge representantens kansli) till ett stärkt kansli för EU:s särskilda representant efter en bedömning av det fredsgenomförande rådet och efter att de nödvändiga förutsättningarna har skapats.

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien: Ordförandeskapet kommer, i nära samarbete med kommissionen, att stödja fördjupandet av den politiska dialogen och det fortsatta genomförandet av Ohrid-ramavtalet samt uppmuntra påskyndandet av reformprocessen för att skapa de nödvändiga förutsättningarna för nästa steg i landets integrering i EU. Ordförandeskapet är medvetet om namnfrågan och uppmuntrar båda sidor att göra ansträngningar för att, genom ett konstruktivt handlingssätt och förhandlingar under FN:s överinseende, nå en ömsesidigt godtagbar lösning och därigenom bidra till regionalt samarbete och goda grannförbindelser.

Montenegro: Liksom alla länder på västra Balkan är Montenegro ett möjligt ansökarland för medlemskap i Europeiska unionen. Hur snabbt landet tar sig fram på vägen till EU beror på hur snabbt Montenegro antar och genomför de nödvändiga reformerna. När det gäller undertecknandet av ett stabiliserings- och associeringsavtal har Montenegro gjort stora framsteg. För närvarande är det dock nödvändigt att fokusera på att genomföra stabiliserings- och associeringsavtalet, på att skapa och stärka Montenegros nationella institutioner, på att ytterligare stärka förvaltningskapaciteten, samt på rättsstatsprincipen och kampen mot organiserad brottslighet och korruption. Dessa områden är av avgörande betydelse för alla fungerande europeiska länder. Rådet kommer att fortsätta stödja Montenegro i dessa ansträngningar.

 

Fråga nr 17 från Brian Crowley (H-0007/08)
 Angående: EU:s stöd till Palestina
 

Kan rådet uttala sig om den aktuella politiska situationen i Palestina?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådets ståndpunkt är att ”den politiska situationen i Palestina” som ledamoten hänvisar till i sin fråga nödvändigtvis kräver ett främjande av institutionsbyggande, god förvaltning, bidrag till civilsamhället, stöd till tillväxten i den palestinska ekonomin samt ett stärkande av rättsstatsprincipen för att förbereda för inrättandet av en oberoende, demokratisk och framgångsrik palestinsk stat på Västbanken och i Gaza, som kan förena alla palestinier och samexistera i fred och säkerhet med Israel och dess grannar.

Därför välkomnar EU resultaten från den internationella givarkonferensen för den palestinska staten i december förra året där över 7,4 miljarder dollar utlovades för att stödja ansträngningarna för att bygga upp effektiva och demokratiska institutioner och en framgångsrik ekonomi för en framtida palestinsk stat i enlighet med den reform- och utvecklingsplan som lades fram av premiärminister Fayad. EU är fortfarande fast beslutet att lämna ett betydande bidrag till denna ansträngning i enlighet med unionens åtgärdsstrategi ”Statsbygge för fred i Mellanöstern”, som omfattar de många olika typer av biståndsverksamhet som EU bedriver. Finansieringsmekanismen Pegase, som kommer att ge stöd till det palestinska folket, började också nyligen att tillämpas.

I sina slutsatser från den 28 januari 2008 uttryckte rådet sin djupa oro över de senaste händelserna i Gazaremsan och de allvarliga oroligheterna vid gränsen mellan Gazaremsan och Egypten. Rådet fördömde det fortsatta avfyrandet av raketer mot israeliskt territorium och all annan verksamhet som strider mot internationell rätt och utsätter civilbefolkningen för fara. Rådet erkänner Israels legitima rätt till självförsvar men uppmanar till ett omedelbart slut på alla våldshandlingar. Det upprepade sin djupa oro över den humanitära situationen i Gazaremsan och efterlyser ett kontinuerligt tillhandahållande av viktiga varor och tjänster, däribland bränsle och kraftförsörjning. Rådet upprepade sin uppmaning till samtliga parter att skyndsamt verka för ett kontrollerat återöppnande av övergångarna till och från Gazaremsan, både av humanitära skäl och för handelsflödena. I detta sammanhang betonade rådet sitt stöd för den palestinska myndighetens förslag att överta kontrollen över övergångarna och stöder Arabförbundets resolution i denna fråga. EU kommer att fortsätta att lämna humanitärt stöd till Gazaremsans befolkning och är berett att bistå vid den ekonomiska återuppbyggnaden i Gazaremsan. Rådet konstaterade att EU är berett att överväga att återuppta övervakningsuppdraget i Rafah i enlighet med bestämmelserna i de relevanta internationella avtal om tillträde och rörlighet som ingicks i november 2005.

 

Fråga nr 19 från Sajjad Karim (H-0041/08)
 Angående: Rättsväsendet i Kosovo
 

Efter konflikten 1999 i provinsen Kosovo i dåvarande Förbundsrepubliken Jugoslavien bröt rättsväsendet samman, både på straffrättens och på civilrättens område . Trots att Internationella brottmålsdomstolen för f.d. Jugoslavien hade domsrätt i Kosovo framgick det tydligt att denna domstol skulle kunna handlägga endast ett ytterst litet fåtal av målen. FN införde därför det internationella programmet för domare och åklagare för att ett begränsat antal utländska domare och åklagare skulle kunna inlemmas i det lokala straffrättsväsendet. Tyvärr har detta program under mer än sju år i sträck inte motsvarat förväntningarna på det. Fortfarande är ortens åklagare och domare inte färdiga att handlägga mål som handlar om folkrättsbrott. Fortfarande har inte heller de juridiska reformer som oundvikligen behövs med tanke på sådana mål kommit till uttryck i lagstiftningsväg. Ingen tidpunkt har fastställts för när omorganiseringen av rättsväsendet ska vara slutförd, så att det kan fungera utan stadigvarande internationella inslag i det.

Vad planerar rådet göra för att de internationella domarna och åklagarna verkligen ska bli till sådan nytta för rättsväsendet i Kosovo som de utlovat?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rättsväsendet i Kosovo fortsätter att försämras och de rättsliga instanserna har svårt att tillhandahålla lämpliga tjänster både på straffrättens och på civilrättens område. Lokala domare och åklagare har fortfarande ingen möjlighet att hantera de känsligaste straffrättsliga och civilrättsliga målen, bland annat på grund av säkerhetsfrågor och påtryckningar från lokala myndigheter och majoritetsbefolkningen. För närvarande hanteras dessa mål av internationella domare och åklagare inom ramen för FN:s interimistiska uppdrag i Kosovo (UNMIK).

Inom Eulex Kosovo(1) betonas den centrala roll som dess domare och åklagare kommer måste ha på hög nivå och även i de olika behöriga domstolarna och genom Kosovos särskilda åklagarmyndighet.

När det gäller mål och klagomål som rör förstainstansrätten kommer målen att fördelas på ett öppet sätt till domare och åklagare knutna till ESPD-uppdraget och deras kolleger på lokal nivå med hjälp av förutbestämda objektiva kriterier. ESPD:s domare och åklagare kommer också att verka inom ramen för Högsta domstolen och det allmänna åklagarämbetet.

 
 

(1)JA 2008/124/CFSP, EUT L 42, 16.2.2008, s. 92.

 

Fråga nr 20 från Eoin Ryan (H-0011/08)
 Angående: Sri Lanka
 

Kan rådet uttala sig om den aktuella politiska situationen på Sri Lanka, särskilt om de ansträngningar som görs för att uppnå fred i landet?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådet är fortfarande djupt oroat över situationen i Sri Lanka, vilket framgår av EU:s uttalande av den 8 januari 2008.

”EU beklagar djupt den srilankesiska regeringens beslut att upphäva det avtal om vapenvila som ingicks 2002 med Tamilska Eelams befrielsetigrar (LTTE). Detta beslut och det nuvarande militära fälttåget försämrar landets redan svåra situation, även den humanitära situationen och situationen för de mänskliga rättigheterna. Utan avtalet om vapenvila kommer möjligheterna att förhandla fram en varaktig och fredlig lösning på konflikten i Sri Lanka att försämras ytterligare. EU beklagar särskilt att arbetet inom ramen för övervakningsuppdraget i Sri Lanka kommer att upphöra.

EU har också oroats över Tamilska tigrarnas terrordåd under de senaste månaderna och deras uttalanden som förebådar ytterligare våldsdåd från deras sida. EU uppmanar båda parter att få ett slut på alla stridigheter och att undvika ytterligare upptrappning.

EU uppmanar Sri Lankas regering att lägga fram ett verkligt erbjudande om självstyre utifrån vilket förhandlingar kan inledas så snart som möjligt. För att ett förslag ska kunna tjäna som lämplig grund för förhandlingar måste det gå längre än tidigare erbjudanden, och EU uppmanar båda parter att arbeta för en lösning som kan ge ett fredligt och varaktigt slut på konflikten.”

EU granskar för närvarande ett förslag till en politisk lösning på konflikten på ön, som All Party Representative Committee har lagt fram för president Rajapakse.

Det är uppenbart att situationen i Sri Lanka fortfarande inte har stabiliserats. Rådet har därför beslutat att sända dit en diplomatisk beskickning för att studera händelseutvecklingen och uttrycka EU:s farhågor.

 

Fråga nr 21 från Søren Bo Søndergaard (H-0017/08)
 Angående: Den konsoliderade versionen av Lissabonfördraget
 

Kan rådet upplysa om var man kan finna den officiellt konsoliderade versionen av Lissabonfördraget som undertecknades av EU:s stats- och regeringschefer i december 2007 i Lissabon? Om det ännu inte finns en officiellt konsoliderad version, när beräknar man att en sådan offentliggörs?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Som Bo Søndergaard är medveten om är Lissabonfördraget, som undertecknades av EU:s stats- och regeringschefer i december 2007, ett fördrag som ändrar fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Texten i Lissabonfördraget publicerades i Europeiska unionens officiella tidning C 306 av den 17 december 2007. En konsoliderad version av de fördrag som ändras genom Lissabonfördraget är inte tillgängligt ännu.

I enlighet med praxis för tidigare ändringar (Maastricht, Amsterdam och Nice) kommer en konsoliderad version av de fördrag som ändras genom Lissabonfördraget att publiceras i Europeiska unionens officiella tidning på EU:s alla officiella språk, med största sannolikhet inom de närmaste månaderna.

 

Fråga nr 22 från Mikel Irujo Amezaga (H-0023/08)
 Angående: Regionala skattesystem
 

Regionerna Baskien och Navarra har ett skattesystem som skiljer sig från det som används av den spanska staten. De ekonomiska överenskommelserna Concierto Económico i Baskien och Convenio Económico i Navarra reglerar dessa skattesystem Trots att det rör sig om skattesystem som är oberoende av det spanska systemet tillerkänns regeringarna i Baskien och Navarra ingen behörighet i europeiska skattepolitiska frågor vare sig i tidigare fördrag eller i Lissabonfördraget. Detta gör det svårare för dessa autonoma regioner att försvara sina skattesystem i EU.

Spanien är inte den enda medlemsstaten med skilda skattesystem inom Europeiska unionen. Baskiens och Navarras problem när det gäller att försvara sin skattepolitik upprepas varje gång.

Avser rådet att verka för att dessa regioner får behörighet i skattepolitiska frågor?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Enligt gällande gemenskapsrätt faller inte påförandet av skatter inom EU:s behörighetsområde, utan i alla händelser helt och hållet inom medlemsstaternas behörighetsområde. Dessutom är det endast medlemsstaterna som kan besluta om den interna fördelningen av skattebefogenheter till de olika territoriella och/eller regionala underenheterna i ett land. Gemenskapens lagstiftningsmakt har inget inflytande vid sådana beslut. De berörda medlemsstaterna kan på sin höjd begära att den ska ta hänsyn till de nationella systemens särskilda egenskaper när de ändrar lagstiftningen för att harmonisera den med medlemsstaternas skattelagstiftning.

Europeiska gemenskapernas domstol har alltid hävdat att medlemsstaterna är behöriga på skatteområdet men måste utöva denna behörighet i enlighet med gemenskapsrätten. Därför får inte den nationella lagstiftningen vara oförenlig med de harmoniseringsåtgärder som har antagits. Dessutom måste nationella skattebefogenheter utövas i enlighet med fördraget och kan således inte användas till förbjudna statliga stöd eller en förbjuden begränsning av den fria rörligheten. Det är dock inte rådet utan Europeiska kommissionen och domstolarna som fastslår huruvida nationella skatteåtgärder är förenliga med gemenskapsrätten.

 

Fråga nr 23 från Ivo Belet (H-0024/08)
 Angående: Coffeeshops vid den belgiska gränsen
 

I rådets rambeslut 2004/757/RIF(1) av den 25 oktober 2004 om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel föreskrivs att medlemsstaterna senast den 12 maj 2006 ska meddela rådet och kommissionen hur de i nationell lagstiftning införlivat skyldigheterna enligt detta rambeslut.

Kan rådet redogöra för hur Nederländerna uppfyllt sina skyldigheter? Hur kan beviljandet från kommunen Maastrichts sida för ett stort byggprojekt precis vid gränsen till Belgien som kommer innebära försäljning av narkotika anses vara förenligt med dessa skyldigheter?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådet besvarar denna fråga om effektiviteten vid genomförandet av rambeslut 2004/757/RIF på följande sätt:

I rambeslut 2004/757/RIF(2) av den 25 oktober 2004 fastslås minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel.

Enligt artikel 9 i rambeslutet skall medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i rambeslutet senast den 12 maj 2006 och till rådets generalsekretariat och kommissionen överlämna texten till de bestämmelser genom vilka skyldigheterna enligt detta rambeslut införlivas med deras nationella lagstiftning.

I en skrivelse från den 4 september 2006 informerade Nederländerna rådet om införlivandet av rambeslutet i sin nationella lagstiftning och överlämnade också texten till de bestämmelser genom vilka de relevanta skyldigheterna skulle införlivas med deras nationella lagstiftning. Dessa bestämmelser trädde i kraft den 1 juli 2006.

När det gäller frågan om hur en enskild medlemsstat uppfyller sina skyldigheter enligt rambeslutet bör man tänka på att kommissionen enligt artikel 9 senast den 12 maj 2009 ska lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet om hur genomförandet av rambeslutet fungerar, inklusive vilka konsekvenser det har haft för det rättsliga samarbetet på området olaglig narkotikahandel. På grundval av denna rapport ska rådet bedöma om medlemsstaterna har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta rambeslut.

 
 

(1) 11  EUT L 335, 11.11.2004, s. 8.
(2)EUT L 335, 11.11.2004, s. 8.

 

Fråga nr 24 från Johan Van Hecke (H-0028/08)
 Angående: Flyktingproblemet i Azerbajdzjan
 

Azerbajdzjan har ett enormt stort antal flyktingar i förhållande till antalet invånare: ungefär en av sju azerier är flykting. Av alla världens flyktingar finns 4 procent i Azerbajdzjan. Till råga på allt är problemet med internflyktingar (”internally displaced persons”, IPD) i Azerbajdzjan hela 14 år gammalt. Många barn har aldrig upplevt något annat än att leva som flyktingar och de lever i omänskliga förhållanden och går inte i skola. De enorma lägren som de bor i har blivit härdar av social oro, epidemier och brottslighet. Myndigheterna gör inte tillräckligt för att åtgärda problemen. Flertalet internflyktingar lämnas åt sitt öde, har inte människovärdiga bostäder och får varken människovärdig föda eller hälsovård.

Azerbajdzjan kandiderar för att få stå värd för olympiaden 2016. Tänker EU utöva påtryckningar på landet för att det ska ta itu med flyktingproblemet och överlag bättre respektera de mänskliga rättigheterna? I Azerbajdzjan hålls det inga demokratiska val, massmediernas rättigheter är kringskurna, brottslingar går fria från straff och där råder korruption. Tänker EU eventuellt motsätta sig att Azerbajdzjan får stå värd för olympiaden? Man hoppades ju till en början att Kinas värdskap för olympiaden skulle förmå landet att bättre respektera de mänskliga rättigheterna, men numera verkar detta hopp fåfängt.

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådet fäster stor vikt vid flyktingproblemet och även vid allmänna val, mänskliga rättigheter och mediefrihet i Azerbajdzjan, och ägnar därför särskild uppmärksamhet åt dessa frågor. Dessa frågor handlar om grundläggande europeiska värderingar som Azerbajdzjan har erkänt genom sitt medlemskap i Europarådet och OSSE och sitt engagemang i handlingsplanen för den europeiska grannskapspolitiken (ENP).

Europeiska unionen ger sitt bestämda stöd till de azeriska flyktingarna och internflyktingarna och hoppas att de kommer att kunna återvända till sina hem så snart som möjligt efter att en övergripande fredsöverenskommelse har nåtts. Dessutom betonar EU ofta att det är berett att ge ekonomiskt stöd till återuppbyggnaden av Nagorno-Karabach och de ockuperade områdena i närheten så fort ett fredsavtal har ingåtts. Detta skulle underlätta återvändandet för flyktingar och internflyktingar.

Rådet har upprepade gånger – särskilt i uttalandet från EU:s ordförandeskap om parlamentsvalen i Azerbajdzjan från den 7 november 2005 – uttryckt sin besvikelse över den bedömning som gjordes av kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) om att parlamentsvalet den 6 november 2005 trots vissa framsteg jämfört med tidigare val inte levde upp till många av OSSE:s och Europarådets krav och standarder när det gäller demokratiska val. Europeiska unionen uppmuntrar Azerbajdzjan att öka sina ansträngningar för att införa demokrati med tanke på att presidentvalet kommer att äga rum i oktober 2008.

Under de senaste månaderna har EU flera gånger uttryckt sin oro över att situationen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter har förvärrats i landet. Denna utveckling kommer att övervakas noggrant under upptakten till presidentvalet.

EU:s särskilda representant Peter Semneby och generalsekreterarens/den höga representantens personliga representant för mänskliga rättigheter Riina Kionka besökte Baku tillsammans i juli 2007 för att uppmuntra till ytterligare dialog om medier.

Ett uttalande om domen mot Eynulla Fatullajev i Azerbajdzjan offentliggjordes på Europeiska unionens vägnar den 8 november 2007.

Den 8 januari 2008 framförde Europeiska unionen sin glädje över att president Alijev benådade 119 fångar, däribland flera journalister, och sin övertygelse om att presidentens benådande utgör ett viktigt steg mot Azerbajdzjans fullgörande av internationella och europeiska förpliktelser när det gäller pressfriheten. Trots detta är EU fortfarande oroat över att tre journalister (Mirza Sakit Zahidov, Ganimat Zahid och Eynulla Fatullajev) fortfarande sitter fängslade. EU uppmanade de azerbajdzjanska myndigheterna att frige eller benåda dem så snart som möjligt. EU stöder också införandet av ett moratorium för rättegångsförfaranden för ärekränkning.

Dessutom kommer EU – också inom ramen för samarbetet med OSSE och Europarådet – att fortsätta att ta varje tillfälle att uttrycka sin oro över flyktingproblemet, valen, de mänskliga rättigheterna och mediefriheten i Azerbajdzjan. Unionen har redan gjort så vid de sammanträden som samarbetskommittén EU-Azerbajdzjan och samarbetsrådet EU-Azerbajdzjan har haft i Baku den 28 september 2007 respektive Luxemburg den 16 oktober 2007.

Europeiska unionens särskilda representant för södra Kaukasus, ambassadör Peter Semneby, hjälper också Azerbajdzjan att genomföra politiska och ekonomiska reformer, särskilt på området rättssäkerhet, demokratisering, mänskliga rättigheter, god förvaltning, utveckling och fattigdomsbekämpning. Under sina besök till Azerbajdzjan träffar också ambassadör Semneby medlemmar i landets oppositionsparti.

Rådet har därför för avsikt att fortsätta att noggrant övervaka utvecklingen på dessa områden i Azerbajdzjan och vid behov diskutera den med de azerbajdzjanska myndigheterna. Ett sådant tillfälle till diskussion med de azerbajdzjanska myndigheterna gavs vid EU-trojkans besök i Baku den 4 februari 2008.

 

Fråga nr 25 från Proinsias De Rossa (H-0029/08)
 Angående: Personal som hyrs ut av bemanningsföretag
 

Vad gör ordförandeskapet för att uppnå en överenskommelse om förslaget till direktiv från mars 2002 om personal som hyrs ut av bemanningsföretag (KOM(2002)0149) – (COD/2002/0072) som antogs av Europaparlamentet den 21 november 2002?

Vilka särskilda frågor diskuteras? När kan rådet fastställa en gemensam ståndpunkt om detta förslag?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Ledamoten frågar vad det slovenska ordförandeskapet gör för att nå en överenskommelse om förslaget till direktiv om personal som hyrs ut av bemanningsföretag. Det slovenska ordförandeskapet är villigt att fortsätta arbeta med detta lagstiftningsförslag och håller för närvarande på med att undersöka större möjligheter till framsteg, med tanke på rådets möte i december.

De huvudsakliga frågor som har diskuterats av rådet är:

– översynen av förbud mot och begränsningar av anlitande av arbetskraft från bemanningsföretag (artikel 4) och

– den period under vilken mindre förmånliga anställningsvillkor än vad som gäller för tillsvidareanställda vid samma företag får gälla (artikel 5.4).

Det slovenska ordförandeskapet är villigt att fortsätta arbetet med förslaget till direktiv om personal som hyrs ut av bemanningsföretag, men har inte möjlighet att bedöma vid vilken tidpunkt en gemensam ståndpunkt från rådet kan läggas fram.

 

Fråga nr 26 från Bill Newton Dunn (H-0031/08)
 Angående: Persondatorer som kidnappas till botnät för att tjäna högteknologisk internationell brottslighet
 

Eftersom det inte finns någon polisstyrka i EU som har gränsöverskridande befogenheter undrar jag om rådet tycker att Europol skulle kunna ta ansvar för att varna EU:s medborgare (såsom FBI gör i Förenta staterna) när deras datorer har kidnappats av organiserade kriminella och används som slavdatorer i botnät för att sprida skräppost, stjäla identiteter och dra igång överbelastningsattacker riktade mot kommersiella företags finansiella webbsidor? Om inte, vem ska då göra det?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

I sina slutsatser från november 2007 om it-brottslighet betonade rådet behovet av att öka samordningen och ytterligare förbättra alla tillgängliga aktörers och resursers effektivitet, både i medlemsstaterna och i organ som Europol och Eurojust, och internationella organ som t.ex. Interpol. Rådet underströk också att arrangemangen för samarbete mellan myndigheterna i olika länder måste tillämpas och bedömas, särskilt det dygnet runt-nät som avses i rambeslut 2005/222/RIF av den 24 februari 2005 och som säkerställer kontinuerligt samarbete mellan myndigheterna dygnet runt alla dagar i veckan, vilket påskyndar åtgärderna mot it-brottslighet.

 

Fråga nr 27 från Danutė Budreikaitė (H-0047/08)
 Angående: Diagnostik av onkologiska sjukdomar
 

Om man på ett framgångsrikt sätt ska kunna bekämpa sjukdomar är det viktigt att de onkologiska sjukdomarna diagnostiseras i god tid, särskilt vid behandling av bröstcancer. För att göra detta krävs modern diagnostikutrustning – positronemissiontomografi (PET)/datortomografi (CT). I Litauen saknas denna utrustning. De sjuka måste resa till andra länder för undersökningar, och försäkringskassan ersätter inte kostnaderna.

Skulle rådet kunna redogöra för vilken situationen är när det gäller diagnostik av onkologiska sjukdomar i EU-länderna, särskilt i de nya medlemsstaterna? Hur ser god praxis ut på detta område? Vilka åtgärder kan vidtas för att lösa problemet?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådet vill tacka ledamoten som har uttryckt intresse för denna viktiga fråga. Att minska cancerbördan är en prioritet för det slovenska ordförandeskapet på folkhälsoområdet. På grundval av de diskussioner som fördes vid konferensen ”Cancerbördan – hur kan den minskas?”, som hölls i Brdo (Slovenien) den 7 och 8 februari 2008, kommer ordförandeskapet att utarbeta slutsatser om cancer som rådet kommer att anta den 10 juni 2008.

Betydande ojämlikheter och brister när det gäller antalet som dör, insjuknar och överlever i samband med cancer har funnits under lång tid inom och mellan medlemsstaterna. Anledningarna till dessa ojämlikheter är de mycket olika servicenivåerna när det gäller sjukdomsförebyggande, diagnostik, behandling, rehabilitering och palliativ vård. I sitt utkast till slutsatser betonar därför rådet behovet inom EU att anta en heltäckande strategi för att förhindra och kontrollera cancer som kan bidra till att råda bot på bristerna inom diagnostik, behandling och vård.

Även om det bör betonas att organiseringen och tillhandahållandet av hälsovårdstjänster, till exempel sådana som krävs vid upptäckt av cancer, faller inom medlemsstaternas exklusiva behörighet, har ordförandeskapet i sitt utkast till slutsatser föreslagit att rådet ska uppmana medlemsstaterna att ge cancerpatienter bästa möjliga vård. Detta kan dock endast ske med hjälp av kvalificerad personal med bred kompetens, lämplig utrustning och lämpliga vårdinrättningar samt effektiv diagnostik och medicin.

Europeiska kommissionen har meddelat två olika uppsättningar med EU-riktlinjer för bästa metoder för screening och diagnos av bröst- och livmoderhalscancer (riktlinjer för kolorektal cancer ska utarbetas till 2009). Dessa riktlinjer visar vilken roll Europeiska unionen kan spela – i samarbete med nationella regeringar, professionella organisationer och civilsamhället – när det gäller att skydda och förbättra de europeiska medborgarnas hälsa.

 

Fråga nr 28 från Marian Harkin (H-0058/08)
 Angående: Vaccination mot cervixcancer
 

Enligt Internationella centret för cancerforskning (IARC) är cervixcancer globalt den näst vanligaste cancerformen bland kvinnor under 45 år, och enligt Världshälsoorganisationen rapporteras cirka 60 000 fall av cervixcancer per år i Europa medan antalet dödsfall till följd av denna cancerform uppgår till uppskattningsvis 30 000 per år. Cervixcancer är därmed en stor hälsomässig, psykologisk och social börda i hela Europa.

Håller rådet med om att det utöver cancerscreening – som i sig visat sig ha många fördelar – är väsentligt att införa vaccinationsprogram mot cervixcancer som en del i arbetet med att förebygga denna cancerform och minska förekomsten av den i Europa?

Har rådet övervägt att uppmuntra medlemsstaterna att göra kostnadsnyttoanalyser när det gäller möjligheten att göra vaccinationsprogram tillgängliga på bred front?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Att minska cancerbördan är en prioritet för det slovenska ordförandeskapet på folkhälsoområdet. På grundval av den nyligen hållna konferensen ”Cancerbördan – hur kan den minskas?”, som hölls i Brdo (Slovenien) den 7 och 8 februari 2008, kommer ordförandeskapet att utarbeta slutsatser om cancer som rådet kommer att anta den 10 juni 2008.

Man har visat att riktad screening är en effektiv strategi för att minska risken att utveckla och dö av cervixcancer (livmoderhalscancer). Kommissionen slutförde nyligen arbetet med den andra utgåvan av EU:s riktlinjer för kvalitetssäkring vid screening av livmoderhalscancer, som bör betraktas som en europeisk referensstandard och bästa praxis.

Dessutom har ett nytt område öppnats upp när det gäller förebyggandet av cancer i och med utvecklingen av vacciner mot särskilda former av cancerframkallande virustyper. I sitt utkast till slutsatser föreslår ordförandeskapet att rådet ska uppmana medlemsstaterna att överväga dessa nya preventiva åtgärder mot den patogen som kan orsaka cancer.

 

Fråga nr 29 från Frank Vanhecke (H-0050/08)
 Angående: Kränkningar av mänskliga rättigheter i Västra Sahara
 

Enligt vissa medier har Marockos kung, Mohammed VI, uppmanat den franske presidenten att bedriva lobbyverksamhet inom EU för att hans land ska få ”förstärkt status”. Den 21 januari 2008 uttalade sig kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner om denna status.

Sedan dess utsätts, enligt Human Rights Watch, fredliga människorättsorganisationer som kräver ett oberoende Västra Sahara för ett systematiskt förtryck.

I associeringsavtalet mellan de europeiska gemenskaperna och deras EU-medlemsstater, å ena sidan, och Marocko, å andra sidan, är respekten för demokratiska principer och grundläggande mänskliga rättigheter en central del. Dessutom har underutskottet för mänskliga rättigheter nyligen efterlyst demokratiskt styre.

Har rådet redan reagerat på kränkningarna av mänskliga rättigheter i Västra Sahara? Är ”förstärkt status” beroende av att framsteg görs på detta område?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Marocko har fattat ett strategiskt beslut att närma sig Europeiska unionen. Europeiska unionen och Marocko ingår ett allt närmare partnerskap inom många områden. För Europeiska unionen är detta ett strategiskt partnerskap av grundläggande betydelse eftersom det handlar om en region där det fortfarande finns många oroshärdar.

Samtidigt grundar sig partnerskapet med Marocko på en respekt för vissa gemensamma värderingar. Respekt för demokratiska principer, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter utgör grunden för förbindelserna mellan EU och Marocko och är ett nödvändigt inslag i associeringsavtalet mellan EU och Marocko. Dessa värderingar utgör också grunden i den europeiska grannskapspolitiken (ENP) och bekräftades i handlingsplanen för den europeiska grannskapspolitiken för EU-Marocko 2005. De relevanta frågorna, inklusive situationen i Västra Sahara och dess konsekvenser, tas vanligtvis upp vid alla sammanträden som hålls som en del av den bilaterala dialogen. Marocko respekterar dessa värderingar. Detta avspeglas i de viktiga reformer som har genomförts under de senaste åren på det politiska området och också i att Marocko är villigt att diskutera dessa frågor med Europeiska unionen, särskilt i underutskottet för mänskliga rättigheter, demokratisering och förvaltning, som hittills har sammanträtt två gånger, senast i november 2007.

Marocko har ansökt om förstärkt status i sina förbindelser med Europeiska unionen sedan 2001. Sedan dess har betydande framsteg gjorts. Inom denna övergripande ram och inom ramen för grannskapspolitiken enades Europeiska unionen och Marocko vid associeringsrådets senaste sammanträde den 23 juli 2007 om att de ska underlätta granskningen av alternativ för att stärka förbindelserna betydligt, vilket skulle ge Marocko den förstärkta status landet har ansökt om.

Associeringsrådet för EU och Marocko beslutade att det var nödvändigt att utvärdera genomförandet av handlingsplanen för den europeiska grannskapspolitiken. Associeringsrådet inrättade också en tillfällig arbetsgrupp som, på grundval av de framsteg som görs i genomförandet av handlingsplanen och de andra planer som har lämnats in inom ramen för andra forum, undersöker nya mål för partnerskapet och ytterligare steg för att utveckla bilaterala förbindelser, däribland ett stort antal kontraktsmässiga förbindelser, som redan finns i handlingsplanen. Kommissionens nästa meddelande om den europeiska grannskapspolitiken, som ska läggas fram i april, kommer att vara viktigt i detta avseende. Allt detta kommer att finnas med i diskussionerna vid nästa sammanträde för associeringsrådet EU-Marocko, som kommer att hållas under andra halvåret i år.

 

Fråga nr 30 från Georgios Toussas (H-0052/08)
 Angående: Natos preventiva kärnvapenattack
 

Med argumentet att en värld utan kärnvapen inte är något realistiskt perspektiv framhärdar fem före detta högt uppsatta chefer och tjänstemän inom Nato i sitt påstående om att kärnvapenattacker som används i förebyggande syfte utgör ett nödvändigt preventivt instrument. Också Förenta staterna betraktar preventiva kärnvapenattacker som en utväg för sin imperialistiska krigspolitik. De här fem före detta Natochefer rekommenderar således, inom ramen för ett förslag om att utvidga Natos roll, att kärnvapenattacker ska kunna användas i förebyggande syfte, till och med utan befullmäktigande och godkännande av FN:s säkerhetsråd, när – enligt deras mening – värderingar och livsstilen i väst är hotade. Deras initiativ, som redan presenterats för Pentagon i Förenta staterna samt för alliansens generalsekreterare Jaap de Hoop Scheffer, kommer att diskuteras under det toppmöte som Nato håller i Bukarest i april och ett som är säkert är att reaktionerna kommer att bli kraftiga.

Fördömer rådet förslaget om ”preventiva kärnvapenattacker”?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådet har inte diskuterat det yttrande som Georgios Toussas hänvisar till.

 

Fråga nr 31 från Robert Evans (H-0056/08)
 Angående: Förberedelser inför de olympiska spelen i London 2012
 

Eftersom de olympiska spelen i London 2012 närmar sig undrar jag vad London kan lära sig av erfarenheterna från de olympiska spelen i Aten 2004? Vilka särskilda åtgärder kommer EU till exempel att behöva överväga i syfte att säkra fri rörlighet för deltagare, åskådare och journalister med tanke på säkerhet och bekymmer med den illegala invandringen?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Storbritannien deltar inte i gemenskapens gemensamma viseringspolitik. Därför behöver inte gemenskapen vidta några åtgärder som skulle vara bindande för Storbritannien när det gäller att underlätta förfarandena för ansökan och utfärdande av visum för medlemmar i den olympiska familjen som vill resa till Storbritannien. Storbritannien kan, om landet önskar, beakta rådets förordning (EG) nr 1295/2003 om åtgärder för att förenkla viseringsansökningar och utfärdande av visering för de medlemmar i den olympiska familjen som deltar i Olympiska spelen eller Paralympiska spelen 2004 i Aten(1) och parlamentets och rådets förordning (EG) nr 2046/2005 av den 14 december 2005 om åtgärder för att förenkla viseringsansökningar och utfärdande av viseringar för de medlemmar av den olympiska familjen som deltar i Olympiska och/eller Paralympiska vinterspelen 2006 i Turin(2). Dessa två förordningar har sin grund i att medlemsstaterna Grekland och Italien fullt ut har genomfört Schengenregelverket och därför deltar fullt ut i gemenskapens viseringspolitik.

Generellt sett kan brittiska organ använda rekommendationerna i handboken för polis- och säkerhetsmyndigheter avseende samarbete vid större evenemang med internationell anknytning (EUT C 314, 22.12.2007, s. 4). Handboken ändrades nyligen, i första hand för att införliva erfarenheter från tidigare olympiska spel.

 
 

(1)EUT L 183, 22.7.2003, s. 1
(2)EUT L 334, 20.12.2005, s. 1.

 

Fråga nr 32 från Laima Liucija Andrikienė (H-0059/08)
 Angående: Förbindelserna mellan EU och Vitryssland
 

Enligt Vitrysslands utrikesministerium gjordes tydliga framsteg i förbindelserna mellan Vitryssland och Europeiska unionen under 2007. Exempelvis undertecknades avtalet mellan Republiken Vitryssland och Europeiska gemenskapernas kommission om att inrätta en delegation från Europeiska kommissionen i Republiken Vitryssland, med särskild tonvikt på handel och ekonomiskt samarbete mellan Vitryssland och EU.

Vilken är rådets syn på förbindelserna mellan EU och Vitryssland under 2007, särskilt med hänsyn till läget för mänskliga rättigheter i landet? Vilken strategi förutser rådet för förbindelserna med Vitryssland inför den närmaste framtiden och på lång sikt? Finns det några utsikter till att visumavgifterna för vitryska medborgare kommer att sänkas under de närmaste åren?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

EU:s politik gentemot Vitryssland fortsätter att grundas på en tudelad strategi. Å ena sidan fortsätter EU att vidta restriktiva åtgärder (viseringsförbudet och frysandet av tillgångar) mot vitryska tjänstemän som är ansvariga för förtryck och missbruk av demokratiska principer, å andra sidan har EU blivit alltmer villigt att samarbeta med det vitryska samhället, även när det gäller kontakter med myndigheterna. EU har fastställt att frigivandet av alla politiska fångar och ett upphörandet av arresteringar av oppositionsanhängare och medborgarrättsaktivister ska utgöra ett första villkor för att samarbete med Vitryssland ska kunna inledas. Detta budskap har betonats flera gånger, bland annat i intervjuer med den höga representanten för GUSP, Javier Solana, för de oberoende vitryska medierna 2007 och även direkt i samtal med de vitryska myndigheterna.

De vitryska myndigheterna kränker ofta de grundläggande mänskliga rättigheterna när det gäller den politiska oppositionen, medierna och mötesfriheten. Även om det inte är olagligt att engagera sig i oppositionens politiska organisationer i Vitryssland är det i praktiken omöjligt för dessa organisationer att fortsätta bedriva sin verksamhet. Arresteringar och fängelsestraff (även om det ibland endast rör sig om korta perioder) med politiska förtecken förekommer fortfarande. Förra året misshandlades och fängslades dussintals oppositionsaktivister. I januari och februari frigavs dock fem av sex politiska fångar. Endast Aleksandr Kozulin sitter kvar i fängelse av politiska skäl.

Rådet är medvetet om problemet med höjda viseringsavgifter för vitryska medborgare sedan slutet av 2007 när de grannländer som tillhör EU blev en del av Schengenområdet. Europeiska unionen vill inte att vitryska medborgare ska få gynnsammare behandling när det gäller erhållandet av visum än medborgare i andra grannländer. Förhandlingar om viseringslättnader är dock nödvändiga för att lägre viseringsavgifter ska kunna införas. Tyvärr har den vitryska regeringen inte svarat positivt på EU:s förslag om deltagande i den europeiska grannskapspolitiken, vilket skulle uppmuntra landet och samtidigt fastställa skyldigheter för det. Därför är det fortfarande inte möjligt att inleda förhandlingar om viseringslättnader.

Rådet är fortfarande villigt att föra en dialog med Vitryssland om den successiva regleringen av bilaterala förbindelser, inklusive förbindelser som en del av ett avtal om partnerskap, samarbete och den europeiska grannskapspolitiken, om de vitryska myndigheterna visar att de verkligen är villiga att respektera demokratiska värderingar, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen.

 

Fråga nr 33 från Pedro Guerreiro (H-0061/08)
 Angående: CIA:s och andra underrättelsetjänsters flygningar för transport och illegal internering av fångar
 

Den brittiska icke-statliga organisationen Reprieve har i sin rapport välgrundade uppgifter om att CIA och andra underrättelsetjänster genomfört flygningar för transport och illegal internering av fångar. Detta är hemliga operationer som USA kallar för ”extraordinära utlämnanden”.

Metoden består i att gripa ”terroristmisstänkta” – CIA:a klassificering – som är förföljda och anhållna i någon del av världen för att sedan skicka dem till hemliga fängelser i olika länder, där de blir misshandlade och även torterade. USA:s utrikesminister har offentligt bekräftat att ”extraordinära utlämnanden” förekommer.

CIA-chefen har inte dementerat detta och t.o.m. president Bush erkände i september 2006 att dessa hemliga CIA-fängelser (”miljöer där de [fångarna] kan förvaras i hemlighet”) existerar. Dessa uttalanden kräver ingripanden från ombudsmän och rättsliga myndigheter, begäran om parlamentariska undersökningar, en rapport från Europarådet, undersökningar i Europaparlamentet, uttalanden från myndigheter i EU:s länder om landning på deras territorier av flygplan som används av CIA och bekräftelser från personer som fängslats under dessa villkor.

Vilka förklaringar tänker rådet kräva av USA:s regering i detta sammanhang?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

EU har flera gånger uppmärksammat dessa frågor i politisk dialog med USA:

Rådets ståndpunkt har presenterats i rådets slutsatser av den 11 december 2006. ”EU är fast beslutet att verka för ett absolut förbud mot tortyr och mot grym, omänsklig eller förnedrande behandling och bestraffning. Detta styr vårt eget agerande och vi ger uttryck för våra betänkligheter i diskussionerna med tredjeländer. (...) Förekomsten av hemliga inrättningar där frihetsberövade personer kvarhålls i ett rättsligt tomrum är inte förenlig med internationell människorätt och humanitär rätt.”

I enlighet med EU:s riktlinjer om tortyr bör också stater förbjuda hemliga interneringsinrättningar för att garantera att alla frihetsberövade personer hålls kvar på en officiellt erkänd interneringsplats och för att se till att det är känt var frihetsberövade personer befinner sig.

 

Fråga nr 34 från Athanasios Pafilis (H-0064/08)
 Angående: Sjömän olagligt gripna av egyptiska myndigheter
 

I strid med grekisk rätt, som är flaggstatens rätt, gick egyptiska styrkor den 2 januari 2008 till väpnat angrepp mot rorofartyget Nicolas A, som sedan den 6 oktober 2007 hålls kvar i den egyptiska hamnen Safraga på grund av en civilrättslig tvist. Enligt den grekiske kaptenen blev de sex besättningsmedlemmarna brutalt nedslagna, och två stycken allvarligt skadade. Därefter greps och fängslades den grekiske andrestyrmannen och bolagets spanske kapten, medan övriga besättningsmedlemmar fick sina pass beslagtagna.

Tänker rådet ingripa för att säkerställa rättigheterna för de grekiska och spanska sjömännen, som fallit offer för en intressekonflikt mellan redare och befraktare?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådet har inte diskuterat denna fråga från Athanasios Pafilis eftersom den inte faller inom rådets ansvarsområde.

 

Fråga nr 35 från Diamanto Manolakou (H-0065/08)
 Angående: Kloning av djur för näringsändamål
 

Med argumentet att kostnaderna är låga främjar de multinationella livsmedelsbolagen kloning av djur för produktion av animaliska produkter avsedda att användas som livsmedel. På det sättet försöker bolagen öka sina vinster, samtidigt som de struntar i vilka konsekvenser detta innebär för människors hälsa. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) har i en färsk rapport, tillkommen på begäran av kommissionen, yttrat sig för kloning av djur för näringsändamål.

Har rådet för avsikt att acceptera EFSA:s yttrande och tillåta att klonade djur används för produktion av livsmedel, något som väcker särskilt stor oro med tanke på livsmedelssäkerheten, med kännedom om att det i vetenskapliga studier understrukits att livslängden hos klonade djur är kort, att man i klonade djur finner en stor andel genetiska och andra abnormiteter, att genetisk förändring av djur kan leda till att klonerna inte liknar sin stamfader som naturligt förekommer i naturen utan i stället ärva konstgjorda karakteristika som därför kan bli en broms för den vidare utvecklingen och förbättrandet av djurarter genom naturlig korsning?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Det bör påpekas att det för närvarande inte finns några säkra resultat från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet. Det citerade ”yttrandet” är enbart ett utkast som är föremål för offentligt samråd fram till den 25 februari 2008 och vars resultat endast är provisoriska. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet har ännu inte antagit någon definitiv ståndpunkt, och dess slutliga yttrande förväntas vara färdigt i slutet av maj 2008. När man i framtiden överväger EU-åtgärder om kloning av djur och produkter från sådana djur, skulle det vara positivt om dessa åtgärder antogs efter att kommissionen har lämnat in sitt förslag.

Därför kommer rådet att anta en ståndpunkt i denna fråga på grundval av ett förslag från kommissionen.

 

Fråga nr 36 från Olle Schmidt (H-0067/08)
 Angående: Anti-dumpingåtgärder mot energisnåla lampor
 

EU har tagit på sig rollen som drivande i kampen för att bromsa växthuseffekterna. Ett avgörande steg i detta är att minska medborgarnas energiförbrukning. EU-länderna och kommissionen bör därför inte, å ena sidan, uppmana Europas medborgare och företag till ökad energieffektivitet och minskade CO2-utsläpp, och å andra sidan samtidigt sätta upp importhinder och fördyra genomförandet av sådana åtgärder genom strafftullar på import av lågenergilampor från Kina.

Till på köpet drabbar det inte enbart kinesiska tillverkare utan även de europeiska företag som har sin produktion av dessa lampor i Kina. EU skall arbeta för likabehandling – inte särbehandling. Att som i detta fall straffa vissa europeiska producenter strider mot den grundläggande likabehandlingsprincipen i EU.

Vad avser rådet göra för att bidra till att undanröja anti-dumpingavgifterna på import till EU av energisnåla (”gröna”) glödlampor?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådet vill först rikta ledamöternas uppmärksamhet på svaret från den 5 mars 2007 på den skriftliga frågan E-0080/07 och svaret från den 23 maj 2007 på den muntliga frågan H-0291/07 om införande av antidumpningstullar på import av integrerade elektroniska kompaktlysrör med ursprung i Folkrepubliken Kina.

Den 15 oktober 2007 antog rådet förordning (EG) 1205/2007(1), som förlänger denna åtgärd med ett år efter att översynen är färdig. Syftet med förordningen är att begränsa orättvisa konkurrensfördelar på grund av export av sådana lampor till gemenskapen och att hitta en lämplig allmän balans mellan önskemålen från konsumenter, producenter och återförsäljare.

Genom att anta en förordning och begränsa betalningen av tullavgifter har rådet tagit hänsyn till importörernas och konsumenternas intressen och kunnat påverka införandet av dessa åtgärder. Om dessa åtgärder hade tillämpats under mer än ett år hade deras negativa effekter inte varit proportionella mot de fördelar som de innebär för gemenskapens producenter.

Rådets målsättning är att hitta den korrekta balansen mellan ett överenskommet mål, nämligen att öka energieffektiviteten och minska koldioxidutsläppen i gemenskapen, och ett annat lika viktigt mål, nämligen att skydda gemenskapens industri från förfaranden i tredjeländer som snedvrider handeln. De frågor som ledamoten har ställt har diskuterats och beaktats i det slutgiltiga beslutet om att anta förordningen.

 
 

(1)EUT L 272, 17.10.2007, s. 1.

 

Fråga nr 37 från Hans-Peter Martin (H-0069/08)
 Angående: Totala kostnader för reseutgifter
 

Tjänstemän har rätt till ett fast belopp per år för reseutgifter och för medföljande och personer gentemot vilka försörjningsplikt föreligger, från anställningsorten till ursprungsorten enligt bilaga VII, avsnitt 3 C, artikel 8, i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna av den 1 maj 2004.

Vilka var rådets totala kostnader under åren 2005, 2006 och 2007 för ersättning av sådana reseutgifter som avses i tjänsteföreskrifterna?

Hur många anställda inom rådet omfattades av dessa bestämmelser under åren 2005, 2006 och 2007?

I hur många fall tillämpade rådet dessa bestämmelser under 2005, 2006 och 2007?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

I denna fråga konstaterar ledamoten att enligt artikel 8 i bilaga VII i tjänsteföreskrifterna och artiklarna 26 och 92 i anställningsvillkoren för övriga anställda, som används för tillfällig och kontraktsanställd personal som har fullgjort åtminstone tio månaders tjänst, har tjänstemän rätt till ett fast belopp som motsvarar resekostnaderna från anställningsorten till ursprungsorten.

När det gäller antalet tjänstemän och tillfällig och kontraktsanställd personal som har rätt till sådan betalning enligt ovannämnda förutsättningar finns följande statistiska uppgifter:

Statistiska uppgifter om resekostnader för 2005: 2 394

Statistiska uppgifter om resekostnader för 2006: 2 420

Provisoriska (*) statistiska uppgifter om resekostnader för 2007: 2 504

*(ytterligare utbetalningar måste göras för 2007)

Eftersom dessa utbetalningar utgörs av schablonmässiga ersättningar och man inte behöver lämna in någon ansökan eller några verifikationer är antalet personer som har rätt till ersättning och antalet personer som får ersättning lika stort.

Ersättningen beräknas enligt andra stycket i artikel 8 i bilaga VII i tjänsteföreskrifterna.

För årtalen i fråga har rådets generalsekretariat gjort följande utbetalningar:

Utbetalning för resekostnader 2005: 3 791 397,83 EUR

Utbetalning för resekostnader 2006: 3 995 868,19 EUR

Hittills gjorda utbetalningar för resekostnader 2007: 4 239 547,68 EUR

 

Fråga nr 38 från Ryszard Czarnecki (H-0072/08)
 Angående: Hot om vedergällningsåtgärder mot Polen
 

Vilken är rådets ståndpunkt avseende de senaste uttalandena från Rysslands Natoambassadör och från den ryska arméns stabschef som hotar en av EU:s medlemsstater (Polen) med vedergällningsåtgärder, till och med militära, om de amerikanska missilförsvarssystemen skulle installeras i Polen?

 
  
 

(SL) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådet känner inte till det påstådda uttalandet.

 

FRÅGOR TILL KOMMISSIONEN
Fråga nr 45 från Evgeni Kirilov (H-0055/08)
 Angående: EU-medborgarnas avsaknad av möjlighet att använda det kyrilliska och det grekiska alfabetet när de beställer publikationer från EU:s bokhandel
 

Enligt EU:s lagstiftning är alla officiella språk och alfabet likvärdiga och medborgarna i EU har lika möjligheter att använda dem. Hur förklarar kommissionen det faktum att EU-medborgarna inte har någon möjlighet att använda det kyrilliska alfabetet och det grekiska alfabetet när de beställer publikationer från EU:s bokhandel som står under EU:s officiella publikationsbyrås förvaltning?

 
  
 

(FR) Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer välkomnar intresset för dess publikationer.

För att underlätta webbtillgängligheten till publikationer från institutioner, byråer och andra decentraliserade organ i Europeiska unionen, startade byrån 2005 en onlinetjänst som kallas ”EU Bookshop”(1).

Denna elektroniska bokhandel gör det möjligt för användare att söka efter Europeiska unionens publikationer på alla officiella språk, beställa dem och ladda ner dem gratis.

Ledamoten hänvisar i sin fråga till beställning av publikationer från ”European Bookshop”(2), och man får utgå ifrån att han syftar på onlinetjänsten ”EU Bookshop” som tillhandahålls av byrån. European Bookshop är en privat bokhandel baserad i Bryssel som inte tillhör de europeiska institutionerna men som är kopplad till publikationsbyrån genom ett kommersiellt distributionsavtal.

Onlinetjänsten ”EU Bookshop” tillhandahåller flera sökfunktioner för att tillgodose de europeiska medborgarnas behov av information på alla officiella språk (23).

Byrån arbetar ständigt med att förbättra webbplatsens tekniska aspekter, vilket även innefattar möjligheten att använda alla officiella språk vid beställning av publikationer. För närvarande finns denna funktion endast på engelska. När det gäller de andra officiella språken kan det it-system som styr beställningsfunktionen ännu inte känna igen alla bokstäver i alla språk. Byrån är medveten om denna tekniska utmaning, särskilt när det gäller det kyrilliska och det grekiska alfabetet.

En genomförbarhetsundersökning genomförs nu för att identifiera de bästa tekniska alternativen för att se till att beställningar i framtiden ska kunna göras på alla officiella språk.

 
 

(1)http://bookshop.europa.eu/eGetRecords?Template=en_index&indLang=SV
(2)http://www.libeurop.be/home.php?lang=en

 

Fråga nr 50 från Dimitrios Papadimoulis (H-1063/07)
 Angående: Övervakning av gemenskapens grekiska stödram
 

För första gången sedan verksamheten med gemenskapens stödram i Grekland inleddes 2001 kommer övervakningskommitténs sammanträde i december inte att äga rum. Av den här anledningen ber jag kommissionen upplysa mig om hur genomförandet framskridit fram till dags dato (juridiska förpliktelser – utnyttjandegrad), både när det gäller gemenskapens stödram i sin helhet och med avseende på varje enskilt område och regionalt program. Har de grekiska myndigheterna lämnat in ett förslag till översyn av stödramen? Vilka överföringar av anslag föreslår man att ska ske mellan de operativa programmen och/eller fonderna? Hur stora belopp rör det sig om?

För vilka programs del ämnar kommissionen bevilja förlängd tidsfrist för stödramen, vilket de grekiska myndigheterna har ansökt om på grund av skogsbränderna? Hur stor förlängning är det fråga om tidsmässigt?

 
  
 

(EN) Enligt den tredje gemenskapsstödramen 2000–2006 för Grekland har ett belopp på 22,7 miljarder euro öronmärkts för gemenskapsstöd i de grekiska regionerna från de fyra strukturfonderna (ERUF, ESF, EUGFJ och FFU)(1). Vid slutet av 2007 utbetalades ett belopp på cirka 16,6 miljarder euro från strukturfonderna. Detta belopp motsvarar 73 procent av EU:s totala tilldelning från strukturfonderna till Grekland. Det bör dock understrykas att de grekiska myndigheterna i slutet av december 2007 lämnade in en begäran om utbetalningar på 2,5 miljarder euro, alla strukturfonder inräknade. Kommissionen håller för närvarande på med en bedömning av denna ansökan.

Efter de skogsbränder som härjade i delar av Grekland under sommaren 2007 ansökte de grekiska myndigheterna om en omarbetning av de operativa programmen och gemenskapsinitiativen för den tredje programperioden (2000–2006). Denna omarbetning kommer inte att innefatta någon retroaktiv omarbetning av programmens finansieringsplaner. Programperioden 2000–2006 har avslutats, och därför är ingen omarbetning av programmen tillåten. Därför är det inte heller tillåtet att överföra anslag från ett operativt program till ett annat, från ett prioriteringsområde till ett annat inom samma operativa program, eller från en gemenskapsfond till en annan. De enda omarbetningar som kommissionen kan godta är sådana som inte kräver någon omarbetning av programmens finansieringsplan, det vill säga överföring av anslag från en åtgärd till en annan inom samma prioriteringsområde genom revidering av programkomplementet.

De grekiska myndigheterna har också ansökt om en ettårig förlängning av tidsfristen för stödberättigande från de operativa programmen och gemenskapsinitiativen för den tredje programperioden (2000–2006). Som svar på den grekiska ansökan anser kommissionen att en ettårig förlängning av tidsfristen för stödberättigande från de operativa programmen och gemenskapsinitiativen kan beviljas under förutsättning att det finns en direkt och konkret koppling mellan de oförutsedda skogsbränderna under sommaren 2007 och genomförandet av de operativa program och de gemenskapsinitiativ som begäran om förlängning gäller. En sådan förlängning kan följaktligen beviljas för västra Grekland, Peloponnesos, kontinentala Grekland och Attika, eftersom dessa program rör just de regioner som drabbades av skogsbränderna.

När det gäller de nationella operativa programmen och gemenskapsinitiativen Leader+ och Equal har de grekiska myndigheterna ombetts att meddela kommissionen om alla konkreta element som visar att det ovannämnda kravet på en direkt och konkret koppling är uppfyllt. De tekniska diskussionerna om denna fråga mellan de grekiska myndigheterna och kommissionens tjänsteenheter pågår fortfarande.

 
 

(1)ERUF = Europeiska regionala utvecklingsfonden
ESF = Europeiska socialfonden
EUGFJ = Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket
FFU = Fonden för fiskets utveckling

 

Fråga nr 51 från Zbigniew Krzysztof KuŸmiuk (H-1071/07)
 Angående: Betalningsbemyndiganden i rubrik 1a
 

Betalningsbemyndigandena i rubrik 1a uppgår till mer än 40 miljarder EUR för 2008. De är visserligen högre än de som anslogs för denna rubrik 2007 men det finns farhågor om huruvida dessa verkligen kommer att kunna täcka de behov som uttryckts av enskilda medlemsstater. Jag skulle bara vilja påminna om att huvuddelen av de sektoriella och regionala program som enskilda medlemsstater föreslagit för åren 2007–2013 slutgiltigt antagits av kommissionen. Detta medför att åtminstone en del av dessa kommer att genomföras under 2008 och behoven av betalningsbemyndiganden kommer att öka markant.

Kan kommissionen garantera att det inte kommer att råda någon brist på betalningsbemyndiganden i rubrik 1a under 2008?

 
  
 

(EN) Frågan förefaller gälla utgifter i rubrik 1b (Sammanhållning för tillväxt och sysselsättning) snarare än 1a (Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning). Följande information kan lämnas.

2008 års betalningsbemyndiganden i rubrik 1b uppgår till 40,6 miljarder euro, en ökning med 7,5 procent jämfört med 2007 års siffror. Beloppet består av tre delar:

förskottsbetalningar och mellanliggande betalningar för åtaganden enligt den nya budgetramen 2007–2013, som är den största delen,

återbetalningar för att reglera utestående åtaganden (RAL) för program och projekt 2000–2006,

och ett restbelopp för att reglera återstående RAL för program före 2000.

I sitt förslag till nivå för betalningsbemyndiganden i 2008 års budget, beaktade kommissionen följande:

betalningsprognoser från medlemsstaterna (för båda programperioderna),

en analys baserad på föregående års anslagsutnyttjande,

erfarenheter från inledningen av programperioden 2000–2006.

I 2008 års budget:

I enlighet med artikel 82 i förordning 1083/2006(1) (förhandsfinansiering) reserverade kommissionen tillräckligt med betalningsbemyndiganden för att genomföra de andra förskotten för alla nya program för 2007–2013. Det bör understrykas att de flesta av programmen antogs i slutet av 2007 och därför har de första förskotten just betalats ut (i december 2007/januari 2008).

2008 års budget innehåller också 13,6 miljarder euro för genomförande av mellanliggande betalningar enligt artikel 86 i förordning 1083/2006 under den nya programperioden.

I enlighet med artikel 71 i förordning 1083/2006 ska varje medlemsstat före inlämnandet av den första ansökan om mellanliggande betalning, eller senast inom 12 månader efter godkännande av ett operativt program, förelägga kommissionen en beskrivning av sina förvaltnings- och kontrollsystem. Beskrivningen ska åtföljas av en rapport med en redogörelse för resultaten av en bedömning av systemens inrättande och ett yttrande om huruvida de är förenliga med artiklarna 58–62 i förordning 1083/2006 (Förvaltnings- och kontrollsystem). Dessa handlingar ska godkännas av kommissionen.

De ovannämnda kraven kan leda till betydande förseningar och leder faktiskt snarare till underutnyttjande av budgeten än till brist på medel.

 
 

(1) Rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999.

 

Fråga nr 52 från Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (H-1072/07)
 Angående: Genomgång/utvärdering av utnyttjandet av strukturfonderna och sammanhållningsfonden i de nya medlemsstaterna för åren 2004-2006
 

Hur var utnyttjandet av strukturfonderna och sammanhållningsfonden i de tio nya medlemsstaterna under åren 2004–2006?

Hur bedöms möjligheterna att medlemsstaterna ska utnyttja samtliga medel som ställts till förfogande under programperioden 2004–2006?

 
  
 

(EN) Sista dagen för stödberättigande utgifter för perioden 2004–2006 för strukturfonderna kan vara till och med utgången 2008 för Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och Europeiska socialfonden (ESF) och till och med utgången av 2010 för sammanhållningsfondsprojekt. Kommissionen har under 2007 inlett efterhandsutvärderingen av målen 1, 2 och 3 för 2000–2006 för att utvärdera effekten av strukturfondsresurser i samtliga 25 medlemsstater före den 1 januari 2007 och för att lämna information om hur fonderna utnyttjades vad gäller de resurser de satsats på och vad som har uppnåtts samt effektiviteten hos genomförandesystemen. Utvärderingsresultaten kommer att bli tillgängliga under 2009. Efterhandsutvärderingen för Sammanhållningsfonden kommer att inledas 2009, med resultat tillgängliga 2010. Det senare datumet för utvärderingen av Sammanhållningsfonden beror på att det behövs ett så stort antal projekt som möjligt för att utvärdera deras effekt.

För närvarande har utnyttjandet av strukturfonderna – ERUF och ESF – hunnit längre än utnyttjandet av sammanhållningsfonden.

Det aktuella läget per den 17 januari 2008 visar på ett betalningsutnyttjande på 79,7 procent för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGJF), 72 procent för ERUF, 65,29 procent för ESF och 44 procent för Sammanhållningsfonden för de tio nya medlemsstaterna. Hittills har alla operativa program inom strukturfonderna uppfyllt n+2-regeln och ingen budget har förlorats (förutom Slovenien för EQUAL och Slovakien för mål 3). Genomförandet av programmen inom strukturfonderna i de berörda medlemsstaterna har tagit fart under det senaste året och är nu på rätt spår.

Det rådande läget tyder därför på tillfredsställande framsteg i fråga om projektgenomförande och iakttagande av tidsplanerna för genomförandet.

Merparten av Sammanhållningfondens projekt pågår fortfarande och de flesta av projekten kommer att slutföras först under 2010. Slutdatumet för stödberättigande utgifter för Sammanhållningsfonden är den 31 december 2010. Huruvida medlen utnyttjas fullt ut kommer främst vara beroende av att projekten genomförs i tid och att attesterade utgifter skickas i tid till kommissionen. Genomförandet är visserligen något långsammare för Sammanhållningsfonden än för ERUF och ESF, men på det här stadiet finns det ingen anledning att tro att utnyttjandet av fonderna kommer att bli annat än mycket gott. Genomförandesvårigheter återfinns särskilt inom miljösektorn (Polen, Litauen). Merparten av förseningarna beror på att projekt inom miljösektorn är tekniskt och administrativt komplexa. De berörda länderna försöker dock förbättra utvecklingen av projekten och tar itu med administrativa brister och på det här stadiet kan ett mycket gott utnyttjande av anslagen för 2004–2006 förväntas.

 

Fråga nr 53 från Michl Ebner (H-0037/08)
 Angående: Bergsområdenas innovationskapacitet
 

Inom ramen för den gamla och den nya Lissabonstrategin fastställdes målet att EU senast 2010 skulle vara den mest konkurrenskraftiga ekonomin i världen. Hållbara konkurrensfördelar kan bara uppnås i en innovativ ekonomi. Dock finns det några regioner i EU vars innovationskapacitet begränsas av de landskapliga och infrastrukturella förhållandena. Dit hör framförallt bergsområdena. Vilka konkreta åtgärder planerar kommissionen - mot bakgrund av den senaste utvecklingen - för att främja innovationskapaciteten i bergsområdena fram till 2013 och på så sätt säkerställa en enhetlig utveckling av konkurrenskraften, den territoriella sammanhållningen och den regionala utvecklingen inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet? Hur kommer särskilt behoven i de områden som har en stark struktur med små och medelstora företag och gränsöverskridande handelsförbindelser beaktas?

 
  
 

(EN) Bergsområden utgör med sina mindre gynnsamma förhållanden av varierande slag och sin betydande mångfald på grund av sina geografiska egenarter (t.ex. isolering, svårtillgänglighet, klimatförhållanden) en särskild utmaning för regionalpolitiken.

Kommissionen är naturligtvis medveten om dessa problem och har mycket aktivt bedrivit en politik för att förbättra läget för mindre gynnade regioner, bland annat genom att anta Fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning den 30 maj 2007. Kommissionen bekräftar den vikt den fäster vid att uppnå större territoriell sammanhållning i Europa och de särskilda svårigheter som vissa områden erfar. Kommissionen kommer att meddela resultaten av diskussionen om de frågor som togs upp i rapporten i samband med den femte rapporten om ekonomisk och social sammanhållning våren 2008.

Som ni vet innehåller de nya förordningarna för 2007–2013 och gemenskapens strategiska riktlinjer uttryckliga bestämmelser om bergsområden och lägger därigenom grunden för framsteg när det gäller att ta upp de territoriella särdragen i programplaneringsdokumenten. Dessutom eftersträvas en förstärkning av den territoriella sammanhållningen genom EU:s territoriella agenda som antogs vid det informella ministermötet i Leipzig i maj 2007.

Under detta möte lade kommissionen också fram ett dokument i vilket kommissionen utvärderar hur de territoriella frågorna tas upp i nationella strategier för 2007–2013. En av iakttagelserna var att endast några få medlemsstater har fastställt tydliga och uttryckliga åtgärder för vissa typer av territorier. Ungefär 6 400 miljoner euro var dock öronmärkta särskilt för bergsområden. Ministrarna bad därför kommissionen att vidareutveckla denna analys och lägga fram en rapport om territoriell sammanhållning (grönbok) 2008.

Denna rapport håller på att utarbetas och dess antagande är planerat till det tredje kvartalet 2008 i syfte att inleda en bred diskussion om begreppet territoriell sammanhållning i Europeiska unionen och dess medlemsstater. I rapporten kommer en rad frågor att tas upp om behovet av en mer integrerad strategi för territoriell sammanhållning i framtiden samt om hur begreppet kan tillämpas och genomföras på olika plan och inom olika politikområden. Rapporten kommer även att omfatta politiska åtgärder särskilt för bergsområden och andra områden med särskilda geografiska svårigheter till stöd för en harmonisk och balanserad utveckling av unionen. Denna gemensamma vision är viktig för att undvika att EU:s politik fragmenteras och för att se till att hänsyn tas till de berörda områdenas särarter.

Det är också värt att notera att inom ramen för det europeiska regionala samarbetet och särskilt delmålet transnationellt samarbete finns det delar inom de tretton samarbetsområdena inom vilka partnerländerna uppenbart kan dra fördel av den transnationella strategin både från geografisk och tematisk synpunkt. Programmet Alpområdet 2007–2013, som omfattar Alpregionerna i Tyskland, Frankrike, Italien och Slovenien och där Liechtenstein och Schweiz också deltar, är ett exempel på ett sådant transnationellt program. Programmet godkändes i september 2007 och uppgår till 130 miljoner euro, varav 98 miljoner är medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF). Dess syfte är att öka områdets konkurrenskraft och attraktionsförmåga genom att arbeta gemensamt inom områden där transnationellt samarbete har visat sig vara mer effektivt och lösningarna mer hållbara än om länderna handlar var för sig. Programmet har tre prioriteringar. Inom området konkurrenskraft och attraktionsförmåga är programmets syfte att främja innovation, entreprenörskap och forskning och utveckling (FoU) bland små och medelstora företag, förbättra kulturarvet och förstärka landsbygdsområden som drivkrafter för hållbar utveckling. En annan fråga av största vikt för länderna i Alpområdet är tillgänglighet. Här kommer programmet att fokuseras på att trygga rättvis tillgång till offentliga tjänster, transporter, särskilt hållbara och innovativa rörlighetsformer och även till uppkopplingsmöjligheter, vilket utgör grunden för ett kunskapsdrivet informationssamhälle. Programmets tredje prioritet är att förebygga, minska och hantera naturliga och tekniska risker. Förstärkt samarbete i miljöskyddsfrågor, främjande av en integrerad strategi för naturvård och resurseffektivitet hör till de saker som tas upp.

Det breda samråd som kommissionen inledde i samband med det fjärde sammanhållningsforumet väckte frågan om hur man inom sammanhållningspolitiken ska ta itu med territoriella särarter och hur de globala utmaningar som påverkar de berörda områdena ska hanteras. Det finns utan tvivel ett överhängande behov av att förstärka förvaltningen på flera nivåer och att säkra konsekvensen mellan åtgärder för att främja territoriell utveckling och Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning.

 

Fråga nr 54 från Emmanouil Angelakas (H-0063/08)
 Angående: Illegal invandring och sammanhållningspolitiken
 

De senaste åren har den illegala invandringen ökat i EU-medlemsstaterna på ett extremt sätt. Detta gäller framför allt länder med mycket långa kuster, som Grekland.

Har kommissionen beaktat denna företeelse vid utformningen av sammanhållningspolitiken för tidsperioden 2007-2013, i synnerhet vad gäller dess effekter på sammanhållningspolitikens ekonomiska, sociala och övriga indikatorer?

 
  
 

(EN) I kommissionens meddelande ”Mot en gemensam invandringspolitik”(1) från december 2007 konstateras behovet av en starkare och mer enhetlig EU-strategi för invandring. Denna uppmaning bekräftades vid Europeiska rådets senaste möte.

Detta behov som många EU-medborgare upplever avspeglas också i de olika instrument som unionen har till sitt förfogande.

Vi har först och främst alla instrument inom området rättvisa, frihet och säkerhet. Här ingår fonden för de yttre gränserna, Frontexbyrån och Europeiska flyktingfonden.

De problem som är förknippade med demografisk förändring och särskilt migrationsströmmar har varit en av de faktorer som medlemsstaterna beaktat när de utarbetat sina nationella planer och handlingsprogram. Illegal invandring är ett av de problem som påverkar den ekonomiska och sociala sammanhållningen såväl inom en region som mellan regioner.

Sammanhållningspolitikens ramverk utgör genom sina förordningar och strategiska riktlinjer förbindelselänken mellan EU:s politikområden och de nationella behov och möjligheter som har identifierats.

Det är främst medlemsstaterna och deras regioner som ansvarar för förvaltningen och genomförandet av sammanhållningspolitikens program, vilka finansieras genom strukturfonderna.

I ovannämnda sammanhang anger Europeiska socialfonden (ESF) huvuddragen för åtgärder för bättre förberedelse för invandrarna och förstärkning av deras sociala anpassning, medan Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) också omfattar föreskrifter – av betydelse för migrationen – som kan stödja investeringar och infrastrukturutgifter inom sektorerna folkhälsa, social samhörighet, arbetsmarknadsförhållanden, gränsöverskridande verksamheter och under vissa omständigheter även verksamheter i länder utanför EU, förutsatt att sådana utgifter fastställs i de berörda operativa programmen. Svaret på den första delen av frågan är därför positivt. Migrationsdimensionen har beaktats i politiken i sina särskilda nationella, regionala och lokala sammanhang.

Kommissionen erinrar ledamoten om de senaste sammanhållningsrapporterna i vilka de lokala och regionala myndigheternas medverkan i utvecklingen och genomförandet av invandrings- och asylpolitiken framhålls. Dessa myndigheter spelar tillsammans med arbetsmarknadens parter, icke-statliga organisationer och andra lokala aktörer en allt viktigare roll i integrationen av tredjelandsmedborgare i det sociala och ekonomiska livet. Det behövs en samordnad strategi, som inbegriper tillgång till utbildning, hälso- och socialtjänster, acceptabelt boende osv. Rapporterna innehåller också information om nettoinvandringen och därmed förknippade frågor som demografiska förändringar och arbetsmarknadsförändringar. Den politik som har utvecklats har också skapats med hjälp av och inspirerats av olika beräkningar med hjälp av samhällsekonomiska modeller och därigenom har invandringsfrågor indirekt beaktats.

I fråga om Grekland beskrivs den generella strategin för sammanhållningspolitiken i den nationella strategiska referensramen för Grekland för 2007–2013. I den beaktas det socioekonomiska läget i Grekland, i syfte att utveckla en vision för landets utveckling. Därvid är givetvis förekomsten av invandrare en faktor som ingår i den analys som gjorts.

I de därav följande operativa programmen tar man upp frågor som förekomsten av invandrare föranleder med särskild inriktning på invandrares integrering på arbetsmarknaden, och där planeras särskilda åtgärder.

De särskilda utmaningarna för Grekland som gränsland när det gäller illegal invandring tas upp i program som förvaltas av generaldirektoratet för rättvisa, frihet och säkerhet. Kommissionen har i enlighet med solidaritetsprincipen utarbetat ett antal åtgärder för att stödja särskilt sådana medlemsstater som Grekland som möter ett ökande invandringstryck. Medlemsstaterna arbetar redan tillsammans i gemensamma åtgärder i Medelhavsområdet, under samordning av Frontexbyrån för att effektivisera övervakningen av EU:s södra sjögränser och det öppna havet i syfte att motverka illegal invandring sjövägen och förhindra mänskliga tragedier. Eftersom länder med sjögräns har erfarit trycket av spontant anländande olagliga invandrare och asylsökande, bör de aktivt utnyttja det ekonomiska stöd som är tillgängligt genom befintliga och planerande finansieringsmöjligheter, såsom Europeiska flyktingfonden, fonden för de yttre gränserna och integreringsfonden samt inom en snar framtid fonden för återvändande, från vilka medlemsstaterna tilldelas medel i förhållande till sin andel av bördan.

 
 

(1) KOM(2007)0780.

 

Fråga nr 58 från Colm Burke (H-1053/07)
 Angående: Funktionell separation
 

Kommissionen föreslår att funktionell separation ska införas för att säkra rättvis konkurrens på telekommunikationsmarknaderna. På vilket sätt kommer kommissionen att bedöma huruvida det är nödvändigt att införa funktionell separation och när kommer detta att ske?

 
  
 

(EN) Syftet med de åtgärder för funktionell separation som kommissionen föreslog som ett led i reformen av EU:s telekommunikationsregler(1) är att ge de nationella regleringsmyndigheterna, inte kommissionen själv, en rättslig grund att införa den skyldigheten. Den nationella regleringsmyndigheten kan införa funktionell separation endast om kommissionen efter att ha utvärderat åtgärdsförslaget med hänsyn till de villkor och kriterier som föreskrivs i den föreslagna artikel 13a i tillträdesdirektivet beslutar att detta är förenligt med gemenskapsrätten.

Kommissionens utvärdering av åtgärdsförslagen kommer särskilt att omfatta följande:

belägg för att man genom de vanliga regleringsmedlen(2) misslyckats med att uppnå effektiv konkurrens – och att detta kommer att förbli så,

en analys av åtgärdsförslagens inverkan på regleringsmyndigheten, företaget, dess incitament att investera i sina nät och på andra intressenter, särskilt inbegripet de förväntade effekterna på infrastrukturkonkurrensen och eventuella följdeffekter för konsumenterna,

ett utkast till den föreslagna åtgärden, inbegripet uppgifter om separationens art och omfattning, identifiering av den enskilda affärsenhetens tillgångar liksom produkter och tjänster som denna enhet ska tillhandahålla, styrningsförfaranden för den separata affärsenheten, regler för att garantera uppfyllandet av skyldigheterna, regler för att garantera insynen i driftsförfarandena samt ett övervakningsprogram för att säkra regelefterlevnaden, inbegripet offentliggörandet av en årsrapport.

Syftet med kommissionens utvärdering och därpå följande godkännande av den föreslagna åtgärden är att se till att regelverket genomförs på ett konsekvent sätt i hela EU för att nå målet med en inre marknad för elektroniska kommunikationer.

 
 

(1) KOM(2007)0697 antaget den 13 november 2007, se särskilt artiklarna 13a.2 och 13a.3 i förslaget till ändring av parlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv), EGT L 108, 24.4.2002.
(2) Artikel 9-13 i tillträdesdirektivet.

 

Fråga nr 59 från Mairead McGuinness (H-1055/07)
 Angående: Direktivet om audiovisuella tjänster
 

Anser kommissionen att direktiv 97/36/EG om audiovisuella tjänster(1) kommer att kunna följa med utvecklingen inom audiovisuell teknik och reklam?

Anser kommissionen att kravet på att tjänsteleverantörerna ska utarbeta uppförandekoder när det gäller barn är en tillräckligt kraftfull åtgärd för att skydda barns intressen – till exempel när det gäller att hindra reklam för så kallad skräpmat som riktar sig till barn?

 
  
 

(FR) Enligt kommissionens mening aktualiseras EU-lagstiftningen genom direktiv 89/552/EEG, direktivet om audiovisuella medietjänster (tidigare kallat direktivet Television utan gränser), ändrat genom direktiv 2007/65/EG av den 11 december 2007, så att den anpassas till den rådande europeiska audiovisuella miljön, de förväntade marknadsförändringarna, den tekniska utvecklingen och de nya reklamtekniker som tagits i bruk. Skälen beskrivs närmare nedan.

För det första omfattar det berörda direktivet alla linjära audiovisuella medietjänster (som tillhandahålls på grundval av en programtablå), oberoende av använd teknik eller plattform (traditionella sändningar, mobiltelefon, Internetprotokolltelevision (IP-television), etc.), och icke-linjära audiovisuella medietjänster (video eller program på beställning). Följaktligen omfattas all audiovisuell kommersiell kommunikation, inte bara TV-reklam, nu av regler om att sådan kommunikation inte får skada minderåriga fysiskt eller moraliskt.

För det andra anges i direktivet att medlemsstaterna och kommissionen ska uppmuntra audiovisuella medieleverantörer att utarbeta uppförandekoder om olämplig kommersiell kommunikation i anslutning till eller i barnprogram om näringsämnen som fett, transfettsyror och salt, vilka av hälsoskäl inte bör utgöra ett för stort inslag i den allmänna kosthållningen. Dessa uppförandekoder som ska gälla för medietjänsteleverantörerna själva (och indirekt för sponsorer och annonsörer) gäller utöver de nya bestämmelser som medlemsstaterna ska anta för att i sin nationella lag införa direktivets bestämmelser i syfte att skydda konsumenterna, särskilt minderåriga, och ska underlätta tillämpningen av bestämmelserna. Eftersom barnfetma är ett problem som orsakas av olika faktorer föreslår kommissionen dessutom i sin vitbok om fetma av den 30 maj 2007(2) en övergripande flersektorstrategi som främjar olika åtgärder, särskilt att ge bättre information till konsumenterna, underlätta tillgången till hälsosam mat, uppmuntra till fysisk aktivitet etc.

För det tredje erkänns vikten av mediekunskap i direktivet och medlemsstaterna uppmanas att främja mediekunskap som ett särskilt medel för att skydda familjer och barn från skadligt eller anstötligt material (punkt 37 i ingressen). Meddelandet om mediekunskap i den digitala miljön(3) främjar åtgärder som gör det möjligt för unga åskådare att utveckla en kritisk inställning till reklamkommunikation.

 
 

(1)http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+QT+H-2007-1055+0+DOC+XML+V0//EN&language=EN" \l "ref1"EGT L 202, 30.7.1997, s. 60.
(2) KOM(2007)0279.
(3) KOM(2007)0833.

 

Fråga nr 60 från Stavros Arnaoutakis (H-1074/07)
 Angående: En stärkt roll för Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa) i Heraklion
 

Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet har hittills uppnått mycket goda resultat med hänsyn till dess begränsade resurser och personal. Under de endast två år verksamheten pågått har Enisa bevisat att byrån svarar väl mot Europas behov på området för nät- och informationssäkerhet. Alla lösa påståenden om den geografiska placeringen av byråns säte har vederlagts. Grekland har vid upprepade tillfällen visat prov på sin vilja och sitt engagemang för att aktivt bidra till Enisas verksamhet genom att ge byrån omfattande stöd. Enisas närvaro i Heraklion är också ett viktigt steg mot decentralisering och regional utveckling i Europa.

Det är ytterst viktigt att undvika slöseri med samlade kunskaper och investeringar. Varför stöder inte kommissionen Enisa genom att ge byrån större budget, personal och befogenheter så att den på ett effektivt sätt kan fortsätta bedriva sin framgångsrika verksamhet? Varför överförs inte de uppgifter, befogenheter, budgetmedel och personalresurser som är avsedda för den nya byrån för telekommunikation till Enisa?

 
  
 

(EN) Kommissionen lade fram förslag till en reform av EU:s telekommunikationsregler den 13 november 2007. En viktig aspekt i förslaget är upprättandet av en europeisk myndighet för marknaden för elektronisk kommunikation(1) för att stimulera tillkomsten av alleuropeiska tjänster i ett Europa utan gränser och ytterligare stärka den inre marknaden för elektronisk kommunikation.

Enligt kommissionens mening måste nät- och informationssäkerhet vara en viktig politisk prioritering i reformen för att göra det möjligt för alla aktörer, inbegripet teleoperatörer och tillsynsmyndigheter, att reagera snabbare och på ett mer samordnat sätt vid brott mot och angrepp på säkerheten. Därför föreslog kommissionen en förstärkning av de säkerhetsrelaterade bestämmelserna i de nuvarande EU-reglerna, med beaktande av resultaten från ett offentligt samråd förra året. Genom det föreslagna paketet införs framför allt bättre instrument för att bekämpa brott mot nätsäkerheten och stärka näten mot angrepp via Internet.

Även om resultaten av utvärderingen av Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa) ger vid handen att dess resultat är tillfredsställande och till och med goda(2) anser kommissionen att dagens nätsäkerhetsproblem bör angripas genom nya former av samverkan mellan tillsynsmyndigheternas och säkerhetsexperternas arbete för att göra Europas informations- och kommunikationsnät säkrare. Dessutom bör dessa samverkansformer utnyttjas som stöd för att genomföra de förststärkta nätsäkerhetsreglerna på ett effektivt sätt. Det är därför som kommissionens förslag har en betydande fokusering på de utmaningar som nät- och informationssäkerheten ställer i det vidare sammanhanget med dynamiken på den inre marknaden för elektronisk kommunikation.

Europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation har ett mycket bredare uppdrag än Enisa. Europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation kommer att spela en mycket viktig roll i reformen av hela området av förordningar om elektronisk kommunikation. Eftersom Enisas verksamhet gäller en begränsad, om än viktig, del av området har kommissionen föreslagit en ny myndighet som ska integrera ansvaret för de verksamheter som för närvarande bedrivs av Enisa. Det krävdes därför ett förslag till förordning om att ändra den nuvarande Enisaförordningen för att förlänga dess varaktighet tills den europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation tar över ansvaret för dess verksamhet inom nät- och informationssäkerhet den 14 mars 2011, ett förslag som antogs av kommissionen den 20 december 2007.

 
 

(1) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk myndighet för marknaden för elektronisk kommunikation, KOM(2007)0699.
(2) Meddelande från kommissionen till parlamentet och rådet om utvärderingen av Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa), KOM(2007)0285.

 

Fråga nr 61 från Ruth Hieronymi (H-0018/08)
 Angående: Kommissionens meddelande ”Att stärka den inre marknaden för mobil-TV”
 

I kommissionens meddelandet KOM(2007)0409 föreslår kommissionen en strategi för att utveckla mobil-TV-tjänster inom Europeiska unionen. Mobil-TV definieras som ”överföring av audiovisuellt innehåll till en mobil mottagare”.

Hur definierar kommissionen ”mobil-TV” med beaktande av definitionerna för ”audiovisuella medietjänster” i direktivet om audiovisuella medietjänster (2007/65/EG(1)) samt ”audiovisuella tjänster” i direktivet om elektronisk handel (2000/31/EG(2))?

Anser kommissionen att audiovisuella medietjänster och audiovisuella tjänster har olika roller med avseende på informations- och åsiktsfriheten och garantin för mångfalden inom medier?

Om svaret är JA, vilka skillnader anser kommissionen att det finns i fråga om lagstiftningens och frekvensallokeringens slag och omfattning mellan audiovisuella medietjänster och audiovisuella tjänster?

 
  
 

(EN) Kommissionen erinrar om omfattningen av den strategi för mobil-TV som kommissionen beskrev i sitt meddelande från juli 2007 om att stärka den inre marknaden för mobil-TV. I detta dokument avses med mobil-TV enbart mark- och broadcastbaserad mobil-TV. Kommissionen är medveten om att det finns olika sätt att tillhandahålla mobil-TV, alltifrån nät för mobilkommunikation till satelliter. Markbaserade broadcastsändningar är dock ett oundgängligt inslag för att utveckla en massmarknad för dessa nya, innovativa tjänster och det är därför som de står i centrum för kommissionens nuvarande åtgärder. I sin fråga ber ledamoten om ett förtydligande av definitionen av mobil-TV i fråga om regleringen av innehållet. Som nämnts avses med mobil-TV en delmängd av de audiovisuella medietjänster som regleras av det nyligen antagna direktivet om audiovisuella medietjänster. I likhet med ”fasta” televisionsutsändningar, definieras mark- och broadcastbaserad mobil-TV som en linjär audiovisuell medietjänst enligt artikel 1e i direktivet.

E-handelsdirektivet, som inte innehåller någon särskild definition av audiovisuella tjänster utan en allmän definition av informationssamhällets tjänster, samordnar också vissa områden i fråga om dessa audiovisuella tjänster som tillhandahålls på mottagarens individuella begäran.

I fråga om den andra delen av frågan, som gäller mediepluralism, vill kommissionen citera från direktivet för audiovisuella medietjänster: ”De audiovisuella medietjänsterna är i lika hög grad kulturella som ekonomiska tjänster. Deras ökande betydelse för samhälle och demokrati – särskilt som garanter för informationsfrihet, åsiktsmångfald och mediepluralism – utbildning och kultur motiverar särskilda regler för dessa tjänster.” Bestämmelserna i fråga om skydd av minderåriga och kulturell mångfald i direktivet är tillämpliga på mobil-TV liksom på andra tjänster som omfattas av direktivet.

Mobil-TV är en uppkommande tjänsteplattform som bör åtnjuta en varsam regleringsstrategi. Därför bör orimliga krav så som regler om sändningsplikt inte föreskrivas. De viktigaste nationella kanalerna, både offentliga och privatägda, kommer med största sannolikhet att finnas med i varje mobil-TV-utbud av affärsmässiga skäl, eftersom erbjudandena skulle förlora mycket av sin attraktion utan dem.

Kommissionen vill också uppmärksamma ledamoten på att DVB-H, den mobila TV-standard som förespråkas av kommissionen, kan sända ett stort antal kanaler och därmed förstärker mediepluralismen.

Den sista aspekten av frågan handlar om radiospektrumet. De två nämnda direktiven har ingen direkt relation till regleringen av radiospektrumet. Från spektrumpolitisk synpunkt ska mobil-TV-tjänster som levereras via etern följa samma regler och förordningar som alla elektroniska kommunikationstjänster i enlighet med det gällande EU-rättsverket.

 
 

(1) 15 EUT L 332, 18.12.2007, s. 27.
(2)http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+QT+H-2008-0018+0+DOC+XML+V0//SV&language=SV" \l "ref2" 16 EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.

 

Fråga nr 62 från Maria Badia i Cutchet (H-0021/08)
 Angående: Immaterialrätt, innovation och digital utveckling
 

Europeiska kommissionen fastslog den 3 januari i år att den europeiska sektorn för digitalt innehåll ska stimuleras så att det blir enklare och går snabbare att få åtkomst till teveprogram, musik, film och spel via Internet, mobiltelefoner och andra digitala media.

Den gällande modellen för upphovsrättsliga frågor har blivit förlegad i och med de nya kommunikationsmedel och -kanaler som har uppkommit och klarar inte att framgångsrikt hantera dagens medieutveckling. Avser kommissionen mot bakgrund av detta att fördjupa debatten om hur man kan respektera immaterialrätten samtidigt som man stöder innovation och digital utveckling?

Anser inte kommissionen att man i debatten, förutom de problem som den nya tekniken skapar för författare och upphovsmän, även bör ta upp alla dess nya fördelar och möjligheter till ökad produktion, försäljning och konkurrensförmåga för europeisk kultur, i synnerhet inom musik, litteratur, film och spel?

 
  
 

(EN) Meddelandet om kreativt innehåll på Internet antogs mycket riktigt den 3 januari 2008. I meddelandet utforskas mervärdesåtgärder som skulle kunna vidtas på EU-nivå för att förbättra konkurrenskraften för EU:s producenter och distributörer av kreativt innehåll på Internet.

Internetdistribution av ”kreativt innehåll” med högt värde utgör en viktig strukturell förändring på den europeiska innehållsmarknaden. Sådant ”kreativt innehåll” med högt värde omfattar musik, audiovisuellt innehåll, radio, spel, publikationer och utbildningsrelaterad information. Nya marknadsutvecklingar uppkommer också från Web 2.0, dvs. användarskapat innehåll.

Kommissionen uppmuntrar innehållsbranschen, telekomföretag och Internetleverantörer att bedriva ett nära samarbete för att göra mer innehåll tillgängligt på Internet, samtidigt som ett starkt skydd av den immateriella äganderätten tryggas.

Kommissionen vill betona att diskussionerna inom initiativet innehåll på Internet också kommer att gälla de nya fördelar och möjligheter som den nya tekniken erbjuder i syfte att stärka kreativiteten, marknadsföringen och konkurrenskraften hos den europeiska kulturen i allmänhet. I linje med Unescokonventionen om kulturell mångfald prioriterar kommissionen att stödja den kulturella mångfalden inom kreativt innehåll.

Kommissionen anser därför att det finns fyra huvudsakliga, övergripande problem som kräver åtgärder på EU-nivå: tillgången till kreativt innehåll, gränsöverskridande licenser för kreativt innehåll, driftskompatibilitet och transparens avseende DRM-system samt lagliga tjänster och piratkopiering.

Marknaden för kreativt innehåll på nätet är på uppgång och utvecklingen går snabbt. Därför behövs en dubbelverkande strategi för att hantera redan kända problem som kräver snabba åtgärder och ytterligare diskussioner om några av de nuvarande och väntande utmaningarna.

För att sätta fart på processen har kommissionen med meddelandet om kreativt innehåll på Internet inlett ett fokuserat offentligt samråd som förberedelse inför rådets och parlamentets antagande av en rekommendation. Det offentliga samrådet bygger på ett frågeformulär som ingår i meddelandet och svarstiden går ut den 29 februari 2008. Frågeformuläret är inriktat på tre frågor: driftskompabilitet och transparens avseende DRM-system samt lagliga tjänster och piratkopiering.

Samtidigt skapar kommissionen ett diskussions- och samarbetsforum för berörda aktörer, det så kallade forumet för Internetinnehåll. Det ansvarsområde som forumet för Internetinnehåll täcker innehåller de problem som nämns i detta meddelande såsom tillgången till innehåll, förenkling av systemet för handel med rättigheter, utveckling av gränsöverskridande licensiering, upphovsrättsförvaltning på Internet samt samarbetsmekanismer för att öka hänsynen till upphovsrätten på Internet.

 

Fråga nr 63 från Lambert van Nistelrooij (H-0043/08)
 Angående: Telekommunikationer: ofrivillig roaming
 

Kommissionen har, i samband med att ”eurotaxan” för att ringa och ta emot mobilsamtal utomlands trädde i kraft (artikel 7.3 i förordning (EG) nr 717/2007(1)) framhållit att den också tänker ägna skärpt uppmärksamhet åt avtal mellan mobiltelefoniföretagen om kostnaderna för kunder i gränsområden. Den 17 januari i år offentliggjorde Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter sin första rapport och där står det nu att operatörerna inte anser detta som något större problem, eftersom det är relativt få kunder som berörs av det. Dessutom lär flertalet operatörer ha möjlighet att i goodwillsyfte avskriva de kostnader som förorsakats av ofrivillig roaming. Men en förfrågning hos Europeiska gränsregionförbundet (Association of European Border Regions, AEBR) ger dock vid handen att många invånare i gränsområden fortsätter få höga räkningar. Tekniskt är det möjligt att med hjälp av positionering av typ ”triangulering” samt ”trafikstyrning” motverka ofrivillig roaming. Dessutom bör kunderna kunna göras uppmärksamma på att man kan förhindra ofrivillig roaming genom att på telefonen koppla bort alternativet ”automatiskt nätverksval”.

Tycker kommissionen att det räcker med den ”goodwill”-politik från operatörernas sida, vilken det talas om i rapporten från Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter? Hur ser kommissionen på att operatörerna skulle åläggas upplysa kunderna om vilka möjlighete som står dem till buds och dessutom vidta åtgärder vid själva källan för att slutgiltigt få bort det irriterande fenomenet med ofrivillig roaming?

 
  
 

(EN) Enligt artikel 7.3 i roamingförordningen ska de nationella regleringsmyndigheterna också vara uppmärksamma på det särskilda fallet med ofrivillig roaming i gränsregionerna i angränsande medlemsstater. Kommissionen ska rapportera till rådet och parlamentet om roamingförordningens funktion i slutet av 2008 och kommer att ta upp problem med ofrivillig roaming i den rapporten. I det sammanhanget har de nationella regleringsmyndigheterna, under ledning av Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter, utfört en första detaljerad datainsamling som på kommissionens begäran inbegrep frågor till alla operatörer i EU om problemet med ofrivillig roaming.

Som ledamoten anger i sin fråga har Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter nu offentliggjort sin rapport, som innehöll svaren från operatörerna på de frågor som uppkommit om oavsiktlig roaming. Operatörerna hävdade att oavsiktlig roaming inte var något betydande problem, och att relativt få konsumenter hade upplevt negativa effekter. Leverantörerna hävdade att information i allmänhet var tillgänglig på deras webbplatser och att leverantörerna när ett särskilt problem identifierats av de nationella regleringsmyndigheterna (exempelvis mellan Nordirland och republiken Irland) vidtog ytterligare åtgärder för att se till att konsumenterna var medvetna om problemet och i vissa fall erbjöd särskilda beställningstaxor. Majoriteten av leverantörerna rapporterade också att i de fall då roaming verkligen inträffade oavsiktligt kunde avgifterna efterskänkas som en gest av goodwill.

Kommissionen överväger nu resultaten från Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter och kommer snart att diskutera problemet igen med de nationella regleringsmyndigheterna för att förvissa sig om vilka ytterligare åtgärder dessa kan vidta för att ta itu med problemet. Kommissionen är också medveten om att detta inte är ett obetydligt problem för de drabbade. Efter specifika klagomål har kommissionen också nyligen kontaktat de nationella regleringsmyndigheterna i Tyskland, Frankrike och Luxemburg och bett om deras kommentarer och uppgifter om vilka åtgärder de vidtar för detta problem. Kommissionen anser att de initiativ som tagits av myndigheterna i Irland och Storbritannien utgör ett bra exempel som andra kan följa. Det är för tidigt att säga vilka slutsatser kommissionen kommer att dra om frågan i slutet av året i rapporten till rådet och parlamentet. Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter kommer att offentliggöra en andra rapport till kommissionen i juli i år.

Till sist anser kommissionen att problem av det slag som ofrivillig roaming utgör är följden av att EU:s telekommunikationsmarknad är uppdelad på 27 marknader. Problemet kan åtgärdas genom kommissionens förslag till ökad harmonisering av regleringen, bland annat genom en EU-myndighet för telekommunikationsmarknaden som ska hjälpa kommissionen och de nationella regleringsmyndigheterna att reglera bättre, snabbare och mer konsekvent inom hela EU.

 
 

(1) EUT L 171, 29.6.2007, s. 32.

 

Fråga nr 64 från Jorgo Chatzimarkakis (H-0071/08)
 Angående: Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk myndighet för marknaden för telekommunikation (artikel 95 i fördraget)
 

Kommissionens förslag KOM(2007)0699 väcker allvarliga frågor om detta förslag är lämpligt och effektivt eftersom det inte beaktar de stora ansträngningar som görs och de avsevärda resurser som avsatts under en lång period. Vidare bortser förslaget från de goda resultat som fram till nu presterats av det befintliga organet och från den värdefulla kunskap som gemenskapen har inom ett viktigt politikområde utan att ta hänsyn till Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet, ENISA:s, personal och deras sakkunskap.

Merparten av medlemsstaterna förefaller att förorda en samordning av verksamheten inom telekommunikationsområdet snarare än ett svårhanterat regelverk. Denna uppgift kan mycket väl axlas av ENISA om man utökar byråns mandat (som för närvarande ses över) med ett visst mått av sakkunskap på telekommunikationsområdet.

Varför tillvaratar man inte den sakkunskap som gemenskapen besitter genom ENISA? Varför utvidgar man inte ENISA:s mandat till att omfatta den ny verksamhet som ska bedrivas av europeisk myndighet för marknaden för telekommunikation (ETMA)?

 
  
 

(EN) Halvtidsutvärderingen av Enisa, som kommissionen inledde 2006(1), gav vid handen att byråns resultat var tillfredsställande med hänsyn till de begränsade medel som den förfogar över. Utvärderingen bekräftade giltigheten av de ursprungliga skälen och målen bakom skapandet av Enisa och att det var relevant att handla genom en EU-byrå. Förbättringar som gjorts på förslag av utvärderarna och styrelsen bidrar till att förbättra Enisas arbete.

Kommissionen anser ändå att dagens nätverkssäkerhetsproblem bör angripas genom att garantera nya former av samverkan mellan tillsynsmyndigheternas och säkerhetsexperternas arbete för att göra Europas informations- och kommunikationsnät säkrare. Dessutom bör dessa samverkansformer utnyttjas som stöd för ett effektivt genomförande av de förststärkta nätsäkerhetsreglerna. Det är därför som kommissionens förslag i hög grad är inriktade på de utmaningar som nät- och informationssäkerheten ställer i det vidare sammanhanget med dynamiken på den inre marknaden för elektronisk kommunikation.

Kommissionen anser att dess förslag(2) om att inrätta en europeisk myndighet för marknaden för elektronisk kommunikation kommer att stimulera tillkomsten av alleuropeiska tjänster i ett Europa utan gränser och ytterligare stärka den inre marknaden för elektronisk kommunikation samt göra det möjligt för alla intressenter, inbegripet teleoperatörer och tillsynsmyndigheter, att reagera snabbare och på ett mer samordnat sätt vid brott mot och angrepp på säkerheten.

Europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation har ett bredare uppdrag än Enisa och kommer att nå en kritisk nivå vad gäller personalstyrka och budget. Europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation kommer att spela en viktig roll i reformen av hela området av förordningar om elektronisk kommunikation. Enisas verksamhet gäller däremot en begränsad om än viktig del av området, vilket är ett av skälen till att kommissionen har föreslagit att en ny myndighet ska ta över ansvaret för de verksamheter som för närvarande bedrivs av Enisa.

Ett förslag till förordning om att ändra den nuvarande Enisaförordningen för att förlänga dess varaktighet tills den europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation tar över ansvaret för dess verksamhet inom nät- och informationssäkerhet den 14 mars 2011 var nödvändigt och antogs därför av kommissionen den 20 december 2007.

En ny myndighet måste ha frihet att rekrytera sin egen personal. Naturligtvis kommer den att anställa de bästa personer som ansöker om anställning. Enisas personal bör ha goda utsikter i denna process eftersom de är högt kvalificerade, har rätt profil och dessutom kan åberopa sina omedelbart relevanta erfarenheter från Enisa.

 
 

(1) KOM(2007)0285.
(2) KOM(2007)0699.

 

Fråga nr 65 från Manuel Medina Ortega (H-1043/07)
 Angående: Åtgärder för att bekämpa arbetslösheten i de yttersta randområdena
 

Vilka åtgärder överväger kommissionen för att bekämpa den höga arbetslöshet som ännu råder i Europeiska unionens yttersta randområden?

 
  
 

(FR) Strukturfonderna och Europeiska socialfonden (ESF) i synnerhet kommer att fortsätta att stödja de yttersta randområdena under perioden 2007–2013 för att bekämpa arbetslösheten. ESF stöder medlemsstaterna i deras politik för att uppnå full sysselsättning, arbetstillfällen av hög kvalitet och med högre produktivitet, för att främja social integration, särskilt arbetstillfällen för mindre gynnade grupper och för att minska de nationella, regionala och lokala skillnaderna i fråga om sysselsättning.

Under perioden 2007–2013 kommer de sju yttersta randområdena att få ett ekonomiskt stöd på totalt 1,3 miljarder euro. Medlemsstaterna ansvarar för genomförandet av strukturfonderna på grundval av gemenskapens strategiska riktlinjer om sammanhållning(1) och de prioriteringar som överenskommits med kommissionen i de nationella strategiska referensramarna.

I den nya lagstiftningen finns också ett särskilt stöd till de yttersta randområdena för att kompensera för de extrakostnader som deras avlägsna läge orsakar. En särskild utmaning kommer att vara att se till att stödet bidrar till genomförandet av programstrategin i dess helhet, dvs. i detta fall att det bidrar till att skapa hållbar tillväxt och sysselsättning.

Som ett led i utvärderingen av medlemsstaternas genomförande av Lissabonstrategin föreslår kommissionen dessutom att rådet ska lägga fram rekommendationer för medlemsstaterna i syfte att förbättra funktionssättet på deras arbetsmarknader och det livslånga lärandet för att förbättra de tillgängliga arbetstillfällena kvantitativt och kvalitativt.

 
 

(1)Rådets beslut 2006/702/EG av den 6 oktober 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen, EUT L 291, 21.10.2006.

 

Frågor nr 66 från Avril Doyle (H-1059/07)
 Angående: IKT och upphovsrättsavgifter
 

Kommissionen har de senaste åren lagt ned en avsevärd mängd tid och pengar på att undersöka problemet med upphovsrättsavgifter. Upphovsrättsavgifterna anses bromsa utvecklingen av ett europeiskt informationssamhälle för alla. Kommissionen har vid ett flertal tillfällen rådfrågat intressenter och medlemsstaterna samt tagit fram konsekvensanalyser vilka tydligt visar att systemet för upphovsrättsavgifter måste reformeras. I ett tal till den europeiska IT-sektorn den 10 maj 2007 sa kommissionär Reding att hon såg utvecklingen i denna fråga som "ett av kommissionens ofullbordade ärenden."

Kan kommissionen klargöra sin nuvarande ståndpunkt vad gäller systemet för upphovsrättsavgifter? Kan kommissionen i synnerhet klargöra varför det inte har skett någon reformering av upphovsrättsavgifterna med tanke på att problemen med det nuvarande systemet fortsätter att öka?

 
  
 

(EN) Kommissionen vill tacka ledamoten för hennes fortsatta intresse för de pågående insatserna för att reformera avgifterna för privatkopiering. År 2006 analyserade kommissionen de 20 nationella systemen för att ge ersättning för privatkopiering i hemmen. En preliminär rapport utarbetades i slutet av 2006.

Den 14 februari 2008 inledde kommissionen på nytt samråd med de berörda parterna för att finna möjliga alternativ för att gå vidare.

Kultur och kulturell mångfald är huvudmålen bakom alla initiativ som kommissionen tar inom upphovsrättsområdet. Syftet med kommissionens politik i fråga om avgifter för privatkopiering i hemmen är att främja fullgod ersättning till upphovsmän och utövande konstnärer, överblickbara utbetalningar till dessa förmånstagare samt kulturell mångfald.

 

Fråga nr 67 från Alain Hutchinson (H-1064/07)
 Angående: Massmedierna och informationssamhället i AVS-länderna
 

För att man effektivt ska kunna stödja AVS-länderna med de grundläggande principerna för en sund förvaltning samt med den interkulturella dialogen vore det bra framför allt om dessa länder fick hjälp med att bättre kunna kritiskt analysera den socioekonomiska och politiska verklighet som deras invånare lever i. En förutsättning för detta är att länderna har obundna och effektiva massmedier. I den tionde europeiska utvecklingsfonden, genom vilken ju det bistånd som EU beviljat AVS-länderna för perioden 2008–2013 ska genomföras i praktiken, utlovas sund förvaltning, men där sägs ingenting om något stöd enkom till utveckling av obundna och effektiva massmedier och inte heller, mera allmänt taget, om ett effektivt informationssamhälle.

Vad föreslår kommissionen att göra för att bidra till att trygga obundenheten och effektiviteten i AVS-ländernas massmedier och garantera deras invånare bättre möjligheter att ta del av informationssamhället?

 
  
 

(FR) Kommissionen håller med frågeställaren om att det är väsentligt för AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stilla havet) att ha oberoende och effektiva media.

Som en del av programplaneringen för den tionde Europeiska utvecklingsfonden (EUF) har man prioriterat demokratisk styrning i alla dess dimensioner i dialogen mellan olika partner under förberedelsearbetet för samarbetsstrategier och nationella vägledande program. I det avseendet har kommissionen och de EU-medlemsstater som är representerade i varje partnerland utfört en analys av den demokratiska styrningsprocessen och förvaltningsprofiler har utarbetats.

Pressens situation och inskränkningar i pressfriheten och pressens kapacitet analyseras i profilerna. Slutsatserna har förts in i programdialogen med partnerlandet, vilket om nödvändigt uppmanas att förbinda sig att genomföra reformer inom olika områden och att vidta åtgärder för att angripa de problem som tas upp. Alla pressfrågor är alltså en integrerad del av programdialogen, men de diskuteras också under den reguljära politiska dialogen enligt artikel 8 i Cotonouavtalet.

När det gäller ekonomiskt stöd kan EUF-fonder användas, då de reformer eller insatser som planeras av regeringen kräver ekonomiskt stöd inom ramen för samarbetet mellan gemenskapen och partnerlandet enligt Cotonouavtalet. En och en halv miljon euro anslogs faktiskt nyligen till projektet för att stödja media i Mauretanien genom analyser och studier angående pressföretags lönsamhet, för att stärka radiotjänster, förbättra distribueringen av tryckta media, stödja produktionen av radiosänt och skrivet material och förbättra journalistkapaciteten.

Dessutom, ingår de flesta mediestödjande verksamheter som finansieras av EUF i vidare projekt som inriktar sig på demokratisering, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. Detta gäller till exempel de flesta valstödsprojekt som innefattar mediestöd, journalistutbildning, logistiskt stöd till kommunikationsföretag och stöd till organisationer i det civila samhället för att övervaka medieaktiviteter.

Finansiering via EUF kan med fördel kompletteras särskilt via medel från Europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR), vilket inte kräver någon explicit tidigare överenskommelse med partnerlandets myndigheter. EIDMR ger direkt stöd till initiativ från det civila samhällets aktörer. Exempel på åtgärder för att stödja pressen eller för att främja pressfriheten i AVS-länder innefattar insatser i Tchad, Namibia, Rwanda och Sudan. Nätverksstödjande projekt och transnationella insatser har också genomförts.

 

Fråga nr 68 från Sarah Ludford (H-1066/07)
 Angående: Stigmatiserande mediekampanjer
 

Mot bakgrund av målen om lika möjligheter och icke-diskriminering (temat för det europeiska året 2007) och interkulturell dialog (temat för det europeiska året 2008), vilka åtgärder överväger kommissionen för att ta itu med stigmatiserande mediekampanjer mot vissa befolkningsgrupper utan att den faktiska yttrandefriheten inskränks?

 
  
 

(EN) Kommissionen är fullt medveten om den nyckelroll som media spelar i Europa när det gäller att skapa och/eller att utmana stereotyper. I en Eurobarometerundersökning(1) som genomförts som en del av Europeiska året för lika möjligheter för alla (2007), ansågs faktiskt media vara den viktigaste aktören i kampen mot diskriminering, näst efter skola och föräldrar. Även om kommissionen inte har möjlighet att övervaka eller kommentera kampanjer i nationella media mot vissa befolkningsgrupper arbetar den likväl tillsammans med media för att stödja deras positiva roll i arbetet med att förändra diskriminerande attityder och beteenden.

Inom ramen för Europeiska året 2007 arbetade de 30 deltagande länderna i nära samarbete med media för att höja medvetenheten om diskrimineringsfrågor och för att bekämpa stereotyper. Kommissionen arbetade också tillsammans med media som en del i informationskampanjen inför Europeiska året 2007.

Som en del av sitt arbete med att bekämpa diskriminering har kommissionen också lanserat en rad initiativ i samarbete med media. I samband med informationskampanjen ”För mångfald. Mot diskriminering”, har kommissionen arbetat tillsammans med media, till exempel genom att organisera seminarier för journalister på temat diskriminering. För fyra år sedan instiftades också ett särskilt pris för journalister som en del av denna kampanj för att hedra journalister som bidrar till att skapa en bättre förståelse för mångfaldens fördelar. 2007 års pris organiserades i anslutning till Europeiska året 2007 och mer än 750 bidrag mottogs från alla 27 medlemsstater(2).

Kommissionen kommer att genomföra en ny studie under 2008 för att undersöka de mest betydelsefulla och innovativa initiativ som tagits av eller för programledare inom TV och radio liksom av eller för trycka media och media online för att bekämpa diskriminering och för att främja mångfald.

Medias roll utgör ett nyckeltema som kommer att löpa genom hela Europeiska året för interkulturell dialog 2008 (Europeiska året 2008) (3). Media har en väsentlig roll att spela när det gäller att skapa efterfrågan på samt leverera mer kulturellt diversifierat innehåll. En av de ”Brysseldatabaser” som kommer att skapas som en del av Europeiska året 2008 kommer att ägnas åt medias roll när det gäller att främja interkulturell dialog.

 
 

(1) Special Eurobarometer 263 / Wave 65.4. http://ec.europa.eu/employment_social/eyeq/index.cfm?page_id=342
(2) www.stop-discrimination.info
(3) www.dialogue2008.eu

 

Fråga nr 69 från Linda McAvan (H-1067/07)
 Angående: Tillvaratagande av funktionshindrades rättigheter vid sjöresa
 

Vilka åtgärder avser kommissionen att vidta med anledning av resultatet av det offentliga samråd som genomfördes 2006 om att stärka skyddet av personers rättigheter vid sjöresa?

Framför allt när avser kommissionen att lägga fram ett förslag, i likhet med de åtgärder som vidtagits när det gäller flyg- och tågtransporter, om ersättning till funktionshindrade personer som nekats ombordstigning på färjor? Denna punkt har utelämnats i kommissionens arbetsprogram för 2008 vilket väckt oro bland funktionshindrade som ofta nekas ombordstigning på färjor.

 
  
 

(EN) Kommissionen har antagit en policy avsedd att fastslå och stärka passagerares rättigheter. I överensstämmelse med denna policy inledde kommissionen år 2007 en konsekvensanalysstudie om fastställande av passagerarrättigheter för personer med nedsatt rörlighet inom området sjötransporter. Mot bakgrund av denna studie håller kommissionen för närvarande på med slutföra en konsekvensanalys som värderar olika handlingsmöjligheter för att förbättra passagerarrättigheter vid resor med färja eller vid kryssning, och i synnerhet när det gäller passagerare med nedsatt rörlighet.

Det är riktigt att något sådant initiativ inte finns i kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram för 2008. Man måste erinra sig att kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram endast fokuserar på huvudsakliga strategiska och prioriterade initiativ. Arbetsprogrammet för generaldirektoratet för energi och transport räknar emellertid med att sådana förslag kan komma att läggas fram inom detta område.

Kommissionen har alltid uttryckt ett klart engagemang för passagerarrättigheter. Den maritima sektorn är inget undantag härvidlag, vilket framgår av ett av förslagen om passerarrättigheter i det tredje maritima paketet vilket lades fram av kommissionen redan i november 2005.

 

Fråga nr 70 från Adina-Ioana Vălean (H-1069/07)
 Angående: Utvärderingen av direktiv 2004/38/EG om fri rörlighet
 

Enligt artikel 39 i direktiv 2004/38/EG(1) om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier skall kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om tillämpningen av detta direktiv senast den 30 april 2008. I Europaparlamentets resolution P6_TA(2007)0534 av den 15 november 2007 om tillämpningen av direktiv 2004/38/EG uppmanades dessutom kommissionen att ”omgående lägga fram en ingående utvärdering av hur medlemsstaterna genomfört och införlivat direktiv 2004/38/EG, tillsammans med förslag i enlighet med dess artikel 39”. Enligt kommissionens planering för 2008 (http://ec.europa.eu/atwork/programmes/index_en.htm) kommer kommissionen att lägga fram denna rapport först i november 2008.

Kan kommissionen förklara varför rapporten inte kommer att offentliggöras inom den tidsfrist som anges i direktivet, vilka hinder som står i vägen och vem som bär ansvaret för förseningen?

Kan kommissionen upplysa parlamentet om ifall den överväger möjligheten att förlänga den tidsperiod då unionsmedborgare och deras familjemedlemmar får vistas inom den mottagande medlemsstatens territorium utan villkor?

 
  
 

(EN) Att kontrollera tillämpningen av direktiv 2004/38/EG(2) är en absolut prioritet för kommissionen. Mellan juni 2006 och februari 2007 inleddes överträdelseförfaranden mot 19 medlemsstater på grund av deras underlåtenhet att till kommissionen delge de bestämmelser i den nationella lagstiftningen som antagits inom det område som täcks av direktivet. Elva överträdelseförfaranden har nu inletts och kommissionen har beslutat att ställa tre medlemsstater inför EG-domstolen.

Kommissionen undersöker samtidigt de nationella genomförandebestämmelsernas förenlighet med direktivet. Kommissionen inledde redan i november 2006 arbetet med ett anbud för att genomföra en förenlighetsstudie av medlemsstaters nationella genomförandebestämmelser för att införliva direktivet.

Avtalet kunde inte undertecknas enligt gällande rättslig grund (rådsbeslut 2007/252/ av den 19 april 2007(3)) förrän det därmed sammanhörande finansieringsbeslutet i verksamhetsprogrammet för år 2007 hade tagits. Efter ett positivt yttrande av förvaltningskommittén (artikel 10 i beslutet), togs finansieringsbeslutet av kommissionen den 8 november 2007. Avtalet undertecknades den 13 december 2007.

Den avtalsslutande parten ska inge slutrapporten till kommissionen senast den 13 augusti 2008. Kommissionens rapport, som kommer att upprättas på grundval av den avtalsslutande partens rapport, förväntas vara färdig under senare hälften av 2008.

Kommissionen kan för närvarande inte ange om den kommer att föreslå några ändringar av direktivet i denna rapport.

 
 

(1) 12 EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.
(2)Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, EUT L 158, 30.4.2004.
(3) Rådets beslut 2007/252/RIF av den 19 april 2007 om inrättande av det särskilda programmet ”Grundläggande rättigheter och medborgarskap” för perioden 2007–2013, som en del av det allmänna programmet ”Grundläggande rättigheter och rättvisa”, EUT L 110, 27.4.2007.

 

Frågor nr 71 från Koenraad Dillen (H-0003/08)
 Angående: Kvinnors rättigheter i Zambia
 

Officiellt strävar Zambias regering efter att senast 2010 garantera att alla ska kunna få behandling mot hiv.

I en aktuell rapport beskriver människorättsorganisationen Human Rights Watch ingående hur Zambias regering misslyckas med att ordna med behandling mot hiv för kvinnor. Det finns ett flertal hinder mot att kvinnor ska få adekvat behandling, såsom det djupt rotade könsspecifika våldet och den diskriminering som ingår som ett led i egendomsrätten och rätten till skilsmässa. Slutsatsen från Human Rights Watch är tydlig: om inte Zambias regering särlagstiftar mot könsspecifikt våld och avskaffar diskrimineringen inom andra rättsområden kommer kvinnor inte att obegränsat kunna få behandling mot hiv (rapport från Human Rights Watch: ”Hidden in the mealie meal: gender-based abuses and women's HIV treatment in Zambia” av den 18 december 2007).

Instämmer kommissionen med slutsatserna från Human Rights Watch? Vad görs det för att aktualisera denna fråga? Tycker inte kommissionen att det måste ställas upp som ett villkor för utvecklingsbistånd att det görs framsteg på detta viktiga område?

 
  
 

(EN) Den rapport från Human Rights Watch som frågeställaren hänvisar till har granskats med intresse av kommissionen. Den omfattande undersökningen om kvinnors tillgång till antiretroviral behandling och i synnerhet den kvalitativa analysen som baserats på en serie intervjuer och diskussioner i fokusgrupper ger viktiga insikter om det könsbaserade våldets inverkan på behandlingen mot humant immunbristvirus (HIV) hos kvinnor. Det kan antas att resultaten är lika relevanta för andra länder i Södra Afrika och för utvecklingsländer i allmänhet.

Liksom framgår av rapporten utgjordes 57 procent av de cirka 1,1 miljoner människor som lever med HIV i Zambia 2006 av kvinnor. Medan fler kvinnor än män någonsin har testats (15,3 respektive 11,4 procent), och 61 procent av de som hade tillgång till HIV-behandling var kvinnor, framhålls i rapporten med rätta betydelsen av att ta upp ojämlikhet mellan könen och könsbaserat våld som hinder för att öka tillgången till HIV-behandling för kvinnor och särskilt för att säkerställa att kvinnor som får behandling mot HIV inte avbryter denna behandling.

Kommissionen är likaså bekymrad när det gäller den tydliga skillnaden i utbredningen av HIV, särskilt bland unga kvinnor och unga män (som år 2005 var 12,7 respektive 3,8 procent), vilken beror på och återspeglar den stora och beständiga ojämlikheten mellan män och kvinnor i Zambia, som klassas som nummer 130 av 144 med ett Gender Development Index på 0,383. Situationen i Zambia utmärks också av utbrett våld mot kvinnor och barn, våldtäkt och bruket att byta sex mot mat.

Emellertid är det viktigt att notera de imponerande framsteg som Zambias regering och samarbetspartners gjorts med att öka tillgången till HIV-behandling från bara 1 483 personer år 2004 till mer än 122 700 i september 2007. Dessutom har regeringen vidtagit flera åtgärder för att anta och genomföra lagstiftning och tjänster mot sexuella övergrepp, däribland införande av enheter till stöd för brottsoffer och skyddat boende samt de nyligen genomförda förändringarna i strafflagen för att vidga sexualbrottsbegreppet, vilket har lett till strängare straff för sexualförbrytelser.

Slutsatserna och rekommendationerna i Human Rights Watch-rapporten svarar väl upp mot det stöd som planeras för Zambia i den tionde Europeiska utvecklingsfonden. Mänsklig utveckling/Hälsa kommer att bli ett centralt område med målet att stärka den mänskliga utvecklingen i Zambia genom säker, förbättrad tillgång till grundläggande hälsovård av god kvalitet, inklusive rättvis tillgång till hälsovård, särskilt för barn, kvinnor och missgynnade platser.

Kommissionen arbetar i nära samarbete med medlemsstater och andra donatorer för att stödja den femte nationella utvecklingsplanen, där ett helt kapitel avsatts för genusfrågan med målet att avskaffa obalans mellan könen och uppnå jämlikhet, och i vilken genusfrågan också behandlas särskilt i kapitlet om hälsa. Regeringen planerar att helt och hållet integrera genusdimensionen i övervaknings- och utvärderingssystemet för området mänsklig utveckling, särskilt genom att uppmärksamma dåliga resultat när det gäller att minska dödligheten bland mödrar i samband med graviditet och förlossning och diskriminering av kvinnor när det gäller tillträde till hälsovård inklusive familjeplanering.

De konstruktiva och konkreta rekommendationerna i Human Rights Watch-rapporten ger värdefull vägledning för regeringens åtgärder för att garantera kvinnors rättigheter, enheter som arbetar för kvinnor och kvinnors deltagande i beslutsprocessen, och för Europeiska kommissionens policydialog med regeringen.

 

Fråga nr 72 från Nigel Farage (H-0004/08)
 Angående: Utgifter för ”perioden för eftertanke”
 

Under 2006 och 2007 lade enbart kommissionen ut flera miljoner euro för att under ”perioden för eftertanke” främja debatten om Europas framtid.

Kan kommissionen nu med facit i hand redogöra för vad dessa utgifter syftade till och vilka resultat som uppnåddes?

 
  
 

(EN) I juni 2005 begärde Europeiska rådet en period av eftertanke om hur man skulle fortsätta den institutionella reformen. Som svar på denna begäran antog kommissionen Plan D som i dialog, demokrati och debatt den 13 oktober 2005(1). Inom denna plan utforskades sätt att föra samman människor lokalt, nationellt och över gränserna och ge dem verktyg att, på ett upplyst sätt, diskutera europeiska frågor. Kommissionen uppmuntrade också medlemsstaterna att anordna en bred offentlig debatt om Europeiska unionens framtid – en debatt, som med stöd av EU:s institutioner, inbegrep medborgarna, det civila samhället, arbetsmarknadens parter, de nationella parlamenten och de politiska partierna. Huvudlinjen i Plan D definierades som att lyssna på ett bättre sätt, att förklara bättre och att engagera medborgarna lokalt. Plan D innebar faktiskt inte att extra medel avsattes. Initiativen finansierades genom en ändrad inriktning för Generaldirektoratets för kommunikation (GD COMM) budget för att göra kommissionens verksamhet mer effektiv och medborgarorienterad.

De ledande språkrören för denna verksamhet var de transnationella europeiska medborgarprojekten som samfinansierades av kommissionen. Tre omfattade hela unionen(2) och tre inbegrep några av medlemsstaterna(3). Målet för dessa projekt var att göra det möjligt för människor från olika nationella offentliga områden att få kontakt med varandra och med beslutsfattarna. Inom projekten utforskades därför olika sätt att kombinera virtuell kommunikation och kommunikation ansikte-mot-ansikte, men också rådgivande samråd och opinionsundersökningar på nationell och europeisk nivå. Totalt deltog ungefär 40 000 medborgare fysiskt i de sex transnationella projekten, som nådde ut till 1,5 miljoner människor via Internet.

Förutom dessa projekt arrangerades medborgarfora i de flesta medlemsstaterna. Forumet ”Debattera EU” organiserades som ett rum för online-diskussion, där EU-medborgare kunde utbyta åsikter om ett flertal EU-relaterade ämnen. Alltsedan dess inrättande i mars 2006 har forumet tagit emot tusentals bidrag och över 1,3 miljoner synpunkter och det tilldelades det europeiska e-demokratipriset år 2006. Europa Direkt-kontoren organiserade 3 672 regionala och lokala träffar med medborgare. En särskild Eurobarometerundersökning om Europas framtid publicerades i maj 2006 och några av dess punkter infördes i de ordinarie Eurobarometerundersökningarna.

I november 2006 beslöt kommissionen att samfinansiera en rad regionala och lokala initiativ i det civila samhället inriktade på ungdomar och kvinnor, utveckla ett nätverk av europeiska offentliga platser i medlemsstaterna, lansera debatten om Internet på nytt, och göra Eurobarometerundersökningarna mer målinriktade. Fjorton kommissionsrepresentationer samfinansierar nu en rad lokala projekt för det civila samhället som täcker ett vitt spektrum av frågor, inklusive social integration av kvinnor, att hjälpa unga människor att bättre förstå den europeiska inre marknaden, livsmedelssäkerhet och klimatförändring. År 2007 startades ”Europeiska offentliga platser” som ett pilotprojekt på tre orter: Tallinn, Dublin och Madrid. Dessa platser erbjuder information och dokumentation, anordnar utställningar, visar filmer, anordnar debatter, fora och föredrag liksom utbildning och seminarier om EU-frågor. Eftersom platserna använder webbaserade och flerspråkiga konferensanläggningar kan de också anordna transnationella debatter. Webbplatsen ”Debattera Europa” på EU:s webbportal Europa startades på nytt mot slutet av januari 2008. Den är lättare att använda och kommer för närvarande att fokusera på tre huvudämnen: Europas framtid, Energi och klimatförändring och Interkulturell dialog.

Den lyssnande tvåvägsdialog som förespråkades i Plan D visade sig vara väl lämpad för perioden för eftertanke 2005-2007. Av de sedvanliga Eurobarometerundersökningar som utfördes våren och hösten 2007 framgår att medborgarnas stöd för EU-medlemskap tydligt ökat, liksom den positiva uppfattningen av EU och tilliten till dess institutioner. Fastän denna utveckling också beror på andra faktorer, är Plan D-initiativet ett bra sätt att främja utvecklingen av en europeisk offentlig sfär. Det är en form av politisk kommunikation som är väl anpassad till den framväxande mångkulturella och gränsöverskridande demokratin i Europa. Den är därför väl ämnad att utgöra en långsiktig ram för att kommunicera med medborgarna och främja deltagandedemokrati i EU-relaterade angelägenheter.

 
 

(1) KOM(2005)0494.
(2) Speak Up Europe (European Movement), Tomorrow's Europe (Notre Europe) och European Citizens' consultations (Fondation Roi Baudoin).
(3)Our Europe-Our Debate-Our Consultation (European House), Radio Web Europe (Cenasca) och Our Message to Europe (Deutsche Gesellschaft).

 

Fråga nr 73 från Vural Öger (H-0006/08)
 Angående: 2008 - Europeiska året för interkulturell dialog
 

År 2008 har utsetts till Europeiska året för interkulturell dialog. Det ligger i vårt intresse inom EU, och vi har ett ansvar, att engagera oss i det rika kulturarvet och de olika kulturerna i Europa. Denna dialog spelar också en allt viktigare roll för främjandet av den europeiska identiteten, också med tanke på det ökande antalet språk och etniska och kulturella bakgrunder i Europa. Hittills har medel på omkring 10 miljoner euro beviljats olika initiativ som informationskampanjer, projekt inom områdena urban kultur, populärkonst och migration samt utbyten i samband med lokala initiativ.

Även vad gäller framtida EU-utvidgningar spelar den interkulturella dialogen en fundamental roll. Finns det konkreta program som främjar dialogen mellan EU-medlemsstaterna, kandidatländerna och framtida medlemsstater såsom de västra Balkanländerna? Vad för slags impulser kommer att förekomma mellan människor i de framtida medlemsstaterna och EU i detta avseende?

 
  
 

(EN) Den interkulturella dialogen ingår som en horisontell och tvärsektoriell prioritet i gemenskapens relevanta strategier, program och verksamheter, som en del av det Europeiska året för interkulturell dialog 2008. Denna målsättning har tillämpats för program som rör kultur, utbildning, ungdom och medborgarskap och på ett antal andra områden såsom sysselsättning, sociala frågor, lika villkor, yttre förbindelser och utvecklingsbistånd.

Kommissionen stöder redan ett antal program som syftar till att främja dialogen mellan EU:s medlemsstater och kandidat- och potentiella kandidatländer, inklusive länderna på västra Balkan. Förutom insatser för att förhandla fram avtal för att säkra viseringsfria resor har avsevärda summor anslagits för att stödja samarbete inom utbildning och möjligheter till studentrörlighet för studenter från länderna på västra Balkan(1).

Under Tempus-programmet har ett belopp på 20 miljoner euro per år öronmärkts för samarbete mellan akademiska institutioner i länderna på västra Balkan och EU:s medlemsstater inom området högre utbildning.

Förutom de möjligheter som erbjuds studenter från alla tredjeländer inom ramen för Erasmus Mundus-programmet, har kommissionen erbjudit ett ansenligt antal stipendier för studenter från länderna på västra Balkan via Instrumentet för stöd inför anslutningen. 4 miljoner euro har specifikt öronmärkts årligen sedan 2006 för stipendier till studenter som följer en Erasmus Mundus-magisterkurs från och med det akademiska året 2007-2008 (”Western Balkans window”), och ytterligare 6 miljoner euro har öronmärkts sedan 2007 för stipendier till studenter och akademisk personal på alla nivåer från och med det akademiska året 2008-2009 (”Erasmus Mundus External Cooperation window”). Man överväger för närvarande en ytterligare ökning av de anslagna beloppen och de motsvarande antalen stipendier.

Inom ramen för programmet Aktiv ungdom har ytterligare stöd avsatts från Instrumentet för stöd inför anslutningen (1 miljon euro år 2007 och 1,5 miljoner euro planerade för år 2008) för att öka möjligheterna till ungdomsutbyte och transnationella projekt för ungdomar och ungdomsorganisationer i länderna på västra Balkan och i EU:s medlemsstater, vilket bidrar till att främja den interetniska och interreligiösa dialogen.

Interkulturell dialog främjas också via Kulturprogrammet, vilket stimulerar samarbete och kulturutbyten för att främja mångfald vad gäller kultur och språk i Europa och förbättra EU-medborgarnas kunskaper om andra kulturer. Kulturprogrammet är öppet för kandidat- och potentiella kandidatländer. Kandidatländerna (Kroatien, före detta jugoslaviska republiken Makedonien och Turkiet) och Serbien deltar redan i Kulturprogrammet. Kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna kan också delta i programmet Europa för medborgarna. Kroatien deltar redan och förberedelser är på gång för före detta jugoslaviska republiken Makedonien och Albanien.

Liksom tillkännagavs i strategidokumentet om utvidgningen(2) från 2007, kommer en ny finansieringsmekanism avsedd att främja utvecklingen för och dialogen med det civila samhället att inrättas i år. Denna nya finansieringsmekanism till förmån för det civila samhället inriktar sig på att bidra till öppna demokratiska samhällen i kandidat- och potentiella kandidatländer genom att stärka det civila samhällets organ och roll i den politiska processen. Denna mekanism kommer att omfatta tre åtgärdsområden:

stöd för lokala initiativ inom det civila samhället och och kapacitetsbyggande, stärkande av civilsamhällets roll,

program för att sätta journalister, unga politiker, fackföreningsledare, lärare etc. i kontakt med EU-institutionerna (”People-to-people”-programmen),

stöd för att bygga partnerskap och utveckla nätverk mellan det civila samhällets organisationer i mottagarländerna, företag, fackföreningar och övriga arbetsmarknadsparter och yrkesorganisationer och deras motsvarigheter i EU för att främja överförande av kunskap och erfarenhet.

Det totala stödet till civilsamhället i länderna på västra Balkan genom Instrumentet för stöd inför anslutningen kommer att öka avsevärt och uppgå till ett beräknat belopp på över 90 miljoner euro för perioden 2008-2010, vilket uppskattningsvis är en tredubbel ökning jämfört med perioden 2005-2007. Stödet till det civila samhället inom ramen för Instrumentet för stöd inför anslutningen kompletterar det stöd som givits genom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) (3).

Den interkulturella dialogen stöds också via projekt för natur- och kulturarv samt genom det gränsöverskridande samarbetsinslaget i IPA-programmen, vilka inkluderar projekt för kontakter människa till människa och annan interkulturell verksamhet.

 
 

(1) Turkiet omfattas inte eftersom det redan har deltagit fullt ut i Sokratesprogrammet och kommer att delta fullt ut i programmet för livslångt lärande från och med 2007.
(2) Utvidgningsstrategi och huvudfrågor 2007-2008”, KOM(2007)0663, 6.11.2007.
(3) Bistånd från EIDHR till länderna på västra Balkan (inom det landbaserade stödsystemet) uppgick till totalt 9 miljoner euro för perioden 2005-2007. För 2008 planeras ett EIDHR-anslag på 5,7 miljoner för länderna på västra Balkan.

 

Fråga nr 74 från Eoin Ryan (H-0012/08)
 Angående: Kampanj för att öka medvetenheten om droger i Europa
 

Kan kommissionen ange om den avser att presentera några informations- och medvetandehöjande program som klart visar på riskerna med att använda förbjudna droger i Europa?

 
  
 

(EN) Kommissionen driver inte några kampanjer för att öka medvetenheten om droger i Europa. Dessa kampanjer genomförs av medlemsstaterna och finansieras med nationella, regionala eller lokala medel.

Däremot kommer kommissionen att fortsätta att stödja drogförebyggande projekt genom det andra gemenskapsprogrammet för åtgärder på hälsoområdet 2008–2013(1).

Kommissionen kommer också att finansiera drogförebyggande projekt genom det nya särskilda programmet Förebyggande av och information om narkotikamissbruk, som en del av det allmänna programmet Grundläggande rättigheter och rättvisa för perioden 2007–2013(2).

Folkhälsoprogrammet 2008–2013 syftar till för att främja hälsa genom att angripa hälsans bestämningsfaktorer, som exempelvis narkotika, medan huvudsyftet för programmet Förebyggande av och information om narkotikamissbruk är att ge mer information om och förebygga narkotikamissbruk, minska narkotikaberoendet och narkotikarelaterade skador och stödja genomförandet av EU:s narkotikastrategi. Målgruppen för programmets verksamhet är alla som kan påverkas av följderna av narkotikamissbruk. Programmet är öppet för institutioner och för offentliga och privata organisationer som arbetar med att informera om narkotika och förebygga missbruk och narkotikarelaterade skador.

 
 

(1) Beslut 1350/2007/EG.
(2) Beslut 1150/2007/EG.

 

Fråga nr 75 från Liam Aylward (H-0014/08)
 Angående: EU:s stöd till kulturprogram i Europa
 

Kan kommissionen ange om den avser att presentera några nya program för att främja kulturell mångfald i Europa och beskriva de eventuella programmen?

 
  
 

(EN) Enligt EG-fördraget (artikel 151) ska gemenskapen bidra till kulturens utveckling i medlemsstaterna med respekt för dessas nationella och regionala mångfald och samtidigt framhäva det gemensamma kulturarvet.

Kommissionen är mycket aktiv när det gäller att främja den kulturella mångfalden och låter detta genomsyra många av dess verksamheter och program.

Att främja interkulturell dialog är ett av de tre målen för Kulturprogrammet (2007–2013), vilket innebär att projekt som får stöd enligt detta program har en tydlig interkulturell dimension. De två andra målen är rörlighet för kulturarbetare och för konstverk och kultur.

Dessutom är 2008 Europeiska året för interkulturell dialog. Kommissionen kommer att ge stöd till många projekt som särskilt inriktas på att främja den interkulturella dialogen. Flera andra aktiviteter planeras i samband med detta under hela året för att lyfta fram Europeiska unionens rika kulturella mångfald.

Under ett pilotprojekt för rörlighet för konstnärer som antagits i parlamentet kommer kommissionen dessutom att göra en genomförbarhetsstudie av ett övergripande projekt i syfte att inrätta ett EU-täckande system med information om olika aspekter av rörlighet inom kultursektorn. Kommissionen kommer också att publicera en förslagsinfordran som syftar till att finansiera nätverksstrukturer som kan stödja rörlighet på nationell nivå för att utveckla ett utbyte av bästa metoder.

Alla dessa aktiviteter kommer att ge näring åt kommissionens diskussioner på medellång sikt för att bereda nästa generation utbildnings- och kulturprogram för perioden efter 2013, då den kulturella mångfalden kommer att fortsätta att ha en central position.

 

Fråga nr 76 från Philip Claeys (H-0015/08)
 Angående: Slakt av djur utan bedövning
 

Enligt ett visst massmedium lär man på europeisk nivå hålla på med att utarbeta lagstiftning som möjliggör slakt av djur utan bedövning.

Kan kommissionen ge besked om det här verkligen stämmer? Om så är fallet: vad föranleder en sådan lagstiftning, vem har tagit initiativet till den och vilka institutioner har det hållits samråd med? Kommer inte en sådan lagstiftning att öppna möjligheter för allvarligt djurplågeri?

 
  
 

(EN) I dag medges enligt direktiv 93/119/EG undantag från kravet på bedövning för religiös slakt i slakthus. Detta återspeglar protokollet om djurskydd och djurens välfärd(1) som bifogats EG-fördraget, enligt vilket sedvänjor i fråga om religiösa riter ska respekteras när hänsyn tas till djurens välfärd. Dessutom är religionsfriheten en grundläggande rättighet enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (artikel 10).

Eftersom religionsfriheten, som inbegriper rätten att utöva sin religion genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer, är en del av varje EU-medborgares grundläggande rättigheter har kommissionen inte för avsikt att ifrågasätta denna rättighet när direktivet ses över. Samtidigt har kommissionen heller inte några planer på att utvidga undantaget från krav på bedövning före slakt.

När det gäller utkastet till ett nytt EU-lagförslag om skydd av djur vid slakt eller avlivning kan kommissionen bekräfta att en översyn av direktiv 93/119/EG(2) inleddes under 2006. Eventuella nya bestämmelser på detta område har diskuterats ingående med intressenterna och kommissionen räknar med att kunna lägga fram ett utkast till förslag i juli 2008.

Kommissionen målsättning är att utveckla djurskyddsåtgärder för att se till att djuren, oavsett slaktmetod, inte i onödan utsätts för smärta och lidande.

I synnerhet kommer kommissionen att överväga nya och strängare åtgärder för att främja utbildning av slaktpersonal och för att förbättra utformningen av utrustningen för fasthållning.

 
 

(1) EGT C 340, 10.11.1997.
(2) EGT L 340, 31.12.1993.

 

Fråga nr 77 från Manolis Mavrommatis (H-0016/08)
 Angående: Medicinsk turism
 

Priset för ett läkarbesök skiljer sig anmärkningsvärt mycket mellan EU:s 27 medlemsstater. I Storbritannien betalar man exempelvis 156 euro för att laga ett hål hos tandläkaren, medan samma tjänst erbjuds för 8 euro i Ungern. Det paradoxala i sammanhanget är dessutom att ju mer en medlemsstat subventionerar vårdsystemet desto högre blir slutkostnaderna för patienterna. Nyligen meddelade kommissionen att den tänker offentliggöra en guide med förslag på hur medlemsstaternas gränser ska öppnas för att alla medborgare i de 27 medlemsstaterna ska kunna dra nytta av eventuellt lägre priser för en läkartjänst i ett grannland.

Vilka konkreta förslag har kommissionen kommit fram till i sitt utkast, och vilka eventuella följder kommer de att få för medlemsstaternas socialförsäkringssystem? Har kommissionen studerat de totala kostnaderna (transport till grannlandet och vårdkostnader) för de personer som väljer medicinsk turism för att få vård?

 
  
 

(EN) Organisationen av vårdsystemen är i första hand de enskilda medlemsstaternas ansvar. Medlemsstaterna kan dock dra nytta av samarbete och riktmärkning på EU-nivå.

Kommissionen håller på att förbereda ett initiativ angående patienträttigheter vid gränsöverskridande vård. Så fort initiativet är har utarbetats kommer kommissionen att i detalj presentera dess förväntade effekter för alla intressenter.

Enligt kommissionens uppskattningar står den gränsöverskridande vården för omkring 1 procent av de offentliga vårdkostnaderna. De nationella vårdsystemens kostnader för gränsöverskridande hälso- och sjukvård förväntas förbli mycket begränsade.

 

Fråga nr 78 från Carl Schlyter (H-0019/08)
 Angående: Användning av glutaraldehyd i Östersjön
 

Bolaget som vill bygga en pipeline genom Östersjön vill pumpa ut miljarder liter förorenat vatten vid Gotska sandön, ett av Sveriges finaste naturreservat. Rengöringskemikalien bolaget vill använda är glutaraldehyd som är klassificerad som R50, dvs. mycket giftig för vattenlevande organismer. Detta riskerar att påverka stora delar av Östersjön. Kemikalieinspektionen som normalt är ansvarig skulle i normala fall ha sagt nej till denna ansökan.

Frågan kommer dock att avgöras av regeringen. Finns det någon skyldighet för den svenska regeringen att inhämta synpunkter från de andra länderna kring Östersjön? Vore ett tillstånd förenligt med EU:s lagstiftning? Om så är fallet, med vilka bestämmelser?

 
  
 

(EN) Kommissionen är medveten om projektet om en pipeline genom Östersjön, det så kallade Nord Stream-projektet. Projektet finns med i förteckningen över prioriterade projekt i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1364/2006/EG av den 6 september 2006(1) under benämningen ”Nordeuropeiska gasledningen”. I artikel 13 i detta beslut föreskrivs att om det enligt relevant gemenskapslagstiftning krävs en miljökonsekvensbeskrivning ska resultatet av denna beaktas innan det verkligen fattas beslut om projektens genomförande i enlighet med relevant gemenskapslagstiftning.

En miljökonsekvensbeskrivning enligt Esbokonventionen (om miljökonsekvensbeskrivningar i gränsöverskridande sammanhang) håller på att genomföras och förväntas bli klar senare under 2008. Liknande miljöfrågor måste behandlas inom den ramen och bedömas av de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter. Samråd med andra länder som också är parter till Esbokonventionen är en viktig del av denna process.

När det gäller den specifika frågan vill företaget använda glutaraldehyd vid provtryckning av olje- och gaspipelines som en biocid för att förhindra bakterietillväxt som kan orsaka korrosion. Användandet av glutaraldehyd skulle omfattas av direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden(2) och falla under produkttyp 12 (slembekämpningsmedel), vilka är produkter som används för förebyggande eller bekämpning av slembildning på material, utrustning och konstruktioner som används i industriprocesser.

Glutaraldehyd som produkttyp 12 kommer att utvärderas i enlighet med programmet för omprövning var 10:e år som föreskrivs i direktiv 98/8/EG beträffande utvärdering av ämnen som används i biocidprodukter som redan fanns på marknaden då direktivet trädde i kraft. Så länge utvärderingen av ämnet inte är klar får biocidprodukter som innehåller glutaraldehyd och används i produkter av produkttyp 12 vara kvar på marknaden och medlemsstaterna kan fortsätta att tillämpa sina nationella regler om utsläppande av biocidprodukter på sin marknad.

Syftet med ramdirektivet om vatten 2000/60/EG(3) är att skydda vattnet både i inlandet och vid kusterna mot föroreningar. Ett av direktivets mål är att förebygga försämring av den ekologiska statusen i vattenförekomster. Om medlemsstaterna ska godkänna en verksamhet som den som beskrivs i den muntliga frågan måste de se till att vattendirektivets mål respekteras och att man förhindrar att vattnets status försämras.

I fråga om naturskydd ligger platsen i fråga vid ett område av gemenskapsintresse (Natura 2000), nämligen Gotska Sandön-Salvorev. Detta område ligger nordost om Gotland och har i första hand utsetts till skyddsområde för att skydda undervattenssandreven. Områdets storlek är 60 500 ha. Området är också uppehållsplats för gråsäl, som är en skyddad art enligt habitatdirektivet(4). Reglerna för skydd av områden av gemenskapsintresse enligt habitatdirektivet fastställs i direktivets artikel 6. Bland annat föreskrivs att effekterna av projekt som kan förväntas påverka ett Natura 2000-område måste bedömas på lämpligt sätt och att sådana projekt bara får godkännas enligt vissa villkor. Om det pipelineprojekt som parlamentsledamoten nämner kan antas påverka Natura 2000-området i väsentlig grad är det de behöriga svenska myndigheternas ansvar att se till av de ovannämnda bestämmelserna respekteras. Det innebär att myndigheterna måste se till att det görs en grundlig utvärdering av projektets inverkan på de naturvärden som ska skyddas innan projektet godkänns.

 
 

(1) EUT L 262, 22.9.2006.
(2) EGT L 123, 24.4.1998.
(3) EGT L 327, 22.12.2000.
(4) Direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, EGT L 206, 22.7.1992.

 

Fråga nr 79 från Georgios Toussas (H-0020/08)
 Angående: Strejkande hamnarbetare angripna av kravallstyrkor
 

Pireus och Thessalonikis hamnmyndigheter har på order av Ny demokrati-regeringen på ett kuppartat och oacceptabelt sätt ”beslutat” att tillkännage ett meddelande om att containerterminalerna i Pireus och Thessaloniki ska överlåtas till koncerner i monopolställning genom rena banditavtal. Samtidigt har polisens och hamnmyndigheternas särskilda kravallstyrkor med kemiska medel angripit strejkande hamnarbetare. Överlåtelsen av hamnarna till monopolföretag kommer att få negativa följder för exporten och importen av varor och kommer rent allmänt att slå mot arbetstagarna. Denna politik har förkastats genom omfattande strejkaktioner av hamnarbetare i EU:s medlemsstater.

Fördömer kommissionen regeringens beslut och ordern att sätta in polisens och hamnmyndigheternas särskilda kravallstyrkor mot de strejkande? Tänker den offentliggöra dessa meddelanden med tanke på att de stött på så radikalt motstånd från hamnarbetarna?

 
  
 

(EN) I artikel 33 i fördraget om Europeiska unionen föreskrivs att medlemsstaternas själva ansvarar för att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten. Följaktligen kan inte kommissionen granska anklagelser om överträdelser av grundläggande rättigheter som inte har någon koppling till EU-rätten.

Om grundläggande rättigheter har kränkts i det fall som frågan handlar om bör de drabbade söka upprättelse på nationell nivå hos de behöriga myndigheterna, däribland landets polis och nationella domstolar. Dessutom kan varje person som anser att hans eller hennes grundläggande rättigheter har kränkts anmäla detta till Europiska domstolen för de mänskliga rättigheterna enligt de villkor som föreskrivs i konventionen (Europarådet, 6075 Strasbourg-Cedex, Frankrike(1)).

 
 

(1) http://www.echr.coe.int/ECHR

 

Fråga nr 80 från James Nicholson (H-0022/08)
 Angående: Beslagtagning av flytande skattefria varor
 

Såsom kommissionen vet har många flygresenärer från tredjeländer fått sina flytande skattefria varor beslagtagna vid mellanlandning på flygplatser i EU/EES. Anser kommissionen att förordning (EG) nr 915/2007(1), som kommissionen antog den 31 juli 2007 för att komma till rätta med detta problem, genomförs på ett tillfredsställande sätt och i önskvärd takt?

 
  
 

(EN) Syftet med kommissionens förordning (EG) nr 1546/2006(2) är att komma till rätta med det hot som hemmagjorda flytande explosiva ämnen utgör mot den civila luftfarten. Därför förbjuder den passagerare på flygresor från gemenskapens flygplatser att medföra vätskor i handbagaget i större förpackningar än 100 ml.

Undantag har dock beviljats för vätskor som säljs i flygplatsbutiker och ombord på planen på villkor att vissa säkerhetsföreskrifter följs, bland annat ska det finnas ett system för säkerhetsförslutning av påsar.

Eftersom EU:s lagstiftning inte gäller i tredje land kan man inte utgå från att flygplatser i tredjeländer eller flygplan från länder utanför EU tillämpar säkerhetsföreskrifter som motsvarar de som tillämpas inom Europeiska unionen och EES. Dessa flygplatser och flygplan kan därför inte automatiskt omfattas av undantaget.

Kommissionen har dock i sin förordning (EG) nr 915/2007(3) utvecklat ett sätt att fastställa om säkerhetsåtgärderna för vätskor som säljs på tredjeländers flygplatser kan anses vara likvärdiga, och i sådana fall kan undantag medges även för dessa.

Denna möjlighet står öppen för alla flygplatser i tredjeländer och kommissionen har hittills fått in ansökningar från flera länder.

Hittills har bara ett land – Singapore – visat kommissionen att säkerhetsföreskrifterna vid landets flygplats är likvärdiga med dem som tillämpas i EU enligt förordning (EG) nr 915/2007. Därmed får vätskor som köpts där omfattas av undantaget från beslagtagning vid säkerhetskontroller på EU:s flygplatser, om vätskorna förvaras i en försluten påse och det kan styrkas att de köpts efter säkerhetskontrollen i Singapore inom de närmast föregående 36 timmarna.

Processen för att bevilja säkerhetsbestämmelserna vid tredjeländers flygplatser likvärdighet avgörs till stor del av tredjelandet självt, liksom alla önskemål om att ansöka om processen. För att likvärdighet ska kunna godkännas måste dessa tredjeländer visa att de tillämpar likvärdiga säkerhetsnormer, vilket omfattar en analys av landets lagstiftning och annan relevant information. Dessutom ska de tillämpa ICAO:s rekommenderade riktlinjer för screening av vätskor, gel och sprayer och använda säkerhetsförslutna påsar för vätskor som säljs på flygplatsen. Efter att dessa uppgifter analyserats kan kommissionen komplettera dem genom en inspektion.

Många tredjeländer har uttryckt intresse för att få sina flygplatser uppförda på förteckningen över undantagna flygplatser, men få har lämnat den information som krävs för att styrka sina önskemål eller har liksom i vissa fall, tyvärr inte infört bruket av säkerhetsförslutbara påsar i sina flygplatsbutiker.

 
 

(1) EUT L 200, 1.8.2007, s. 3.
(2) EUT L 286, 17.10.2006.
(3) EUT L 200, 1.8.2007.

 

Fråga nr 81 från Marian Harkin (H-0025/08)
 Angående: Ramdirektivet om vatten (2000/60/EG) - artikel 9.4
 

Kan kommissionen förklara den exakta innebörden av begreppet ”fastslagen praxis” och eventuella tidsramar eller särskilda situationer som tillämpas i samband med meningen ”Medlemsstaterna skall inte anses ha överträtt detta direktiv om de i enlighet med fastslagen praxis beslutar att inte tillämpa bestämmelserna i punkt 1 andra stycket och i samma syfte de relevanta bestämmelserna i punkt 2 för en viss vattenanvändningsverksamhet, såvida detta inte äventyrar syftena och möjligheten att uppnå målen för detta direktiv?”(1)

Kan kommissionen bekräfta om fastslagen praxis har inneburit att vissa sektorer som skolor, allmänna anläggningar och andra användare inte har betalat sina vattenavgifter, att de omfattas av artikel 9.4 och att bestämmelserna i andra meningen i punkt 1 och de relevanta bestämmelserna i punkt 2 för en viss vattenanvändningsverksamhet därmed inte nödvändigtvis gäller dessa användare?

Om så inte är fallet, skulle kommissionen kunna ange orsaken till det och ange den relevanta lagstiftning som är tillämplig på dessa sektorer?

 
  
 

(EN) Enligt ramdirektivet om vatten(2) får en viss vattenanvändningsverksamhet undantas från avgifter för vattentjänster enbart i enlighet med ”fastslagen praxis”, dvs. praxis som redan gällde enligt den nationella lagstiftningen vid den tidpunkt då direktivet antogs (2000). I direktivet medges därför inte några nya undantag för specifik vattenanvändningsverksamhet. Enligt irländska myndigheter var endast hushåll befriade från att betala vattenavgifter när direktivet antogs.

Det finns dock andra villkor för ett eventuellt undantag enligt artikel 9.4. Medlemsstaterna måste se till att de inte äventyrar möjligheterna att nå direktivets mål och de ska rapportera skälen till varför de inte fullt ut tillämpar principen om kostnadstäckning i sina förvaltningsplaner för avrinningsdistrikten.

En korrekt prissättning på vatten är ett av de viktigaste redskapen för att skapa incitament för att använda vattenresurserna effektivt. Huvudsyftet med att sätta pris på vattnet enligt vattendirektivet är alltså inte att skapa inkomster, utan att sända ut prissignaler som ett incitament till att inte slösa på en ändlig resurs vars distribution kräver kostsamma infrastrukturer och som kan komma att bli nödvändig för att bevara den biologiska mångfalden och skydda andra viktiga resurser, som fisket.

Att ta betalt för vatten per volym – precis som för elektricitet och liknade tjänster – stämmer väl överens med EU:s vattenpolitik. Att, som den irländska regeringen, ta betalt för vatten är därför i linje med vattendirektivet. Samtidigt är valet av mekanismer för finansiering av skolor helt och håller de irländska myndigheternas sak och direktivet ställer inga hinder i vägen för finansieringsarrangemang som gör det möjligt för de irländska skolorna att klara sina löpande kostnader, bland annat för vatten. Det finns därför ingenting att invända mot subventioner, antingen i form av en klumpsumma eller som ett visst belopp per elev. Denna kombination av vattenavgifter och fasta bidrag skulle göra det möjligt för skolorna att klara de normala förbrukningskostnaderna och ändå ge dem ett incitament att spara på vattnet.

 
 

(1)11  Direktiv 2000/60/EG – EGT L 327, 22.12.2000, s. 1.
(2) Direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, EGT L 327, 22.12.2000.

 

Fråga nr 82 från Petru Filip (H-0026/08)
 Angående: Avtal om South Stream-projektet mellan Bulgarien och Ryssland och kommissionens principiella ståndpunkt
 

I samband med att Bulgarien och Ryssland nyligen undertecknade avtalet om South Stream-projektet (tillsammans med ett avtal värt fyra miljarder euro för byggandet av kärnkraftverket i Belene av det ryska företaget Atomstroiexport – det första avtalet av denna typ som undertecknats i EU), tvekade president Putin inte att i ett pressmeddelande nämna den politiska vinst som Ryssland förväntar sig. Han förklarade att det viktigaste för Ryssland var att Bulgarien inte utvecklar en försvarspolitik som styrs av andra länders säkerhetsintressen, och menade att Bulgariens nya skyldigheter i egenskap av medlem av NATO inte får bli ett hinder för utvecklingen av dess förbindelser med Ryssland. Svaret från Andris Piebalgs (kommissionsledamot med ansvar för energifrågor), via sin talesman Ferran Tarradellas, på Rysslands försök att (enligt Vladimir Socor, analytiker vid Jamestown Foundation) bli den politiska förvaltaren av gasförsörjningssystemet i Europa, ger ingen information om vilka konsekvenser kommissionen tror att avtalet kommer att få.

Konsekvenserna för den europeiska energipolitiken liksom de regionala geostrategiska konsekvenserna är omfattande. Hur tänker kommissionen därför anpassa sin ståndpunkt, och vilka är i så fall de grundläggande principer som kommissionen inte är beredd att göra avkall på?

 
  
 

(EN) Parlamentsledamotens fråga belyser vikten av att Europeiska unionen talar med gemensam röst i frågor om den externa energipolitiken. Kommissionen arbetar med alla aspekter av den externa energipolitiken som omfattas av dess nuvarande befogenheter och strävar efter en sammanhängande strategi med en ram för de möjliga instrumenten för detta, som man hoppas kunna ge mer information om senare i år. EU:s energiförsörjningstrygghet på lång sikt och det internationella geopolitiska läget som påverkar energiförsörjningen är frågor av gemensamt intresse för alla medlemsstater och kräver att man fastställer ett gemensamt europeiskt försörjningstrygghetsbegrepp, med följande aspekter i åtanke.

För det första har Europeiska unionens medlemsstater rätt att själva välja mellan olika energikällor och bestämma den allmänna strukturen för sin energiförsörjning. Mot bakgrund av importens växande betydelse i EU:s energimix och behovet av att anta en mer sammanhängande och fokuserad EU-strategi för den externa energitryggheten erkände Europeiska rådet vid sitt möte i mars 2007 vikten av att utveckla en gemensam strategi för den externa energipolitiken för att stödja de energipolitiska målen.

För det andra är det i samband med större infrastrukturprojekt nödvändigt att föra en konkret debatt inom EU om de gemensamma intressena för att kunna identifiera gemensamma prioriteringar och främja en bättre samordning av medlemsstaternas politik. Detta görs redan inom programmet för de transeuropeiska energinäten (TEN-E), där diskussionen gör det möjligt att fastställa europeiska prioriterade projekt. En sådan debatt bör kunna bidra till en bättre förståelse för alla effekter som South Stream kan få på EU:s intressen och försörjningstrygghet.

För det tredje är det viktigt att medlemsstaterna i högre omfattning och i god tid utbyter information med kommissionen och med varandra angående sådana bilaterala projekt som påverkar EU:s energiförsörjningssäkerhet.

 

Fråga nr 83 från Mikel Irujo Amezaga (H-0027/08)
 Angående: Domen i mål ”Azorerna”
 

Den 6 september 2006 avkunnade EG-domstolen sin dom i mål C-88/03, även känt som mål ”Azorerna”. I sitt domslut hänvisar domstolen till referensramen som måste beaktas vid bedömningen av stödets eventuella lagstridighet och domstolen framhåller att den inte alltid överensstämmer med medlemsstatens gränser. Trots denna rättspraxis insisterar Europeiska kommissionen i sina beslut på att använda medlemsstaten som referensram utan att ta hänsyn till regionernas utmärkande egenskaper och dess skattemässiga självstyre.

Kan kommissionen bekräfta att den håller fast vid att ingen region ska kunna förfoga över en egen referensram? Inser kommissionen i så fall att den med denna inställning främjar självständighetssträvanden?

 
  
 

(EN) I den dom som parlamentsledamoten hänvisar till angav EG-domstolen de specifika omständigheter under vilka det faktum att en regional regering utövar ett skattemässigt självstyre inte utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget.

Sedan domen i målet ”Azorerna” har kommissionen inte antagit något beslut i frågan om regional selektivitet. Kommissionen kommer naturligtvis att tillämpa domstolens tolkning av artikel 87.

Kommissionen vill också göra parlamentsledamoten uppmärksam på att kommissionens roll är att se till att reglerna om statligt stöd tillämpas korrekt. Kommissionen måste därför mot bakgrund av rättspraxis kontrollera att den regionala regeringens skattemässiga självstyre uppfyller de kriterier som fastställts av domstolen och inte används för att kringgå en korrekt tillämpning av reglerna om statligt stöd.

 

Fråga nr 84 från Bogusław Sonik (H-0030/08)
 Angående: Föreskrifter om gränsöverskridande besvärande lukter i EU
 

Negativa inverkningar av luktämnen på människor och miljö är ett allt vanligare problem för EU:s medborgare. Somliga EU-länder, såsom Nederländerna, Belgien och Tyskland försöker skapa entydiga regler mot detta problem. Andra länder vidtar dock inga sådana åtgärder och anser att det fattas entydiga lösningar på gemenskapsnivå.

Tänker kommissionen vidta några åtgärder för att verkligen få till stånd luftkvalitetsnormer på europeisk nivå för hur mycket luktämnen luften får innehålla eller också med hjälp av andra metoder reglera problemet? Hur långt har det arbete kommit som syftar till en sådan reglering och när förväntas det vara slutfört?

 
  
 

(EN) Luftburna lukter regleras inte specifikt på gemenskapsnivå och kommissionen har inte för avsikt att föreslå att kvalitetsnormer för detta införs. Åtgärder som specifikt gäller lukter förblir därför en fråga inom medlemsstaternas ansvarsområde. Om problem med lukter beror på vissa industrianläggningar omfattas dock problemen av tillämpningsområdet för rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC-direktivet)(1). Direktivet omfattar viss industriell verksamhet som bland annat produktion av kemikalier i industriell skala och avloppsreningsverk om de har samband med verksamhet som omfattas av direktivet.

Enligt IPPC-direktivet ska de behöriga myndigheterna för varje anläggning utfärda ett tillstånd med utsläppsgränsvärden eller motsvarande parametrar och tekniska parametrar grundade på bästa tillgängliga teknik, med beaktande av anläggningens tekniska kännetecken, dess geografiska belägenhet och de lokala miljöförhållandena.

All miljöpåverkan från anläggningar som omfattas av IPPC-direktivet ska regleras i de utfärdade tillstånden, exempelvis utsläpp till luft och vatten, uppkomst av avfall, energieffektivitet samt skydd av mark. Lämpliga åtgärder måste också vidtas för att hantera problem med lukter som kan uppstå vid driften av vissa anläggningar, och i exempelvis ”Reference Document on Best Available Techniques in Common Waste Water and Waste Gas Treatment/Management Systems in the Chemical Sector” anges bästa tillgängliga tekniker för minskning av luktutsläpp.

Lukter från avfallshantering regleras i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12/EG om avfall, där det föreskrivs att medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att avfall återvinns eller bortskaffas utan fara för människors hälsa och utan att processer eller metoder används som kan skada miljön, och särskilt utan att medföra olägenheter som t.ex. lukt(2). I bilaga I till rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall(3) nämns också att åtgärder ska vidtas för att minska olägenheter och risker som orsakas av en deponi genom utsläpp av lukt.

 
 

(1) EGT L 257, 10.10.1996.
(2) EUT L 114, 27.4.2006.
(3) EGT L 182, 16.7.1999.

 

Fråga nr 85 från Bill Newton Dunn (H-0032/08)
 Angående: Symmetri
 

Kommissionen har upprepade gånger utannonserat ett nytt informationssystem kallat Symmetri som enligt planerna ska ersätta det nuvarande systemet Appfin. Under sju år har man investerat i det nya systemet, men trots det har man nu ännu en gång senarelagt ibruktagandet.

Det här föder många frågor. Hur mycket pengar har redan lagts ner på detta? Hur stora blir de årliga kostnaderna i jämförelse med Appfin? Vilka operatörer har man valt och på vilket sätt har det valet gått till? Vad beror det på att de som fått avtalet inte kan respektera tidsfristerna?

Håller kommissionen med om att vad den nu bör göra, det är att inleda en extern och djupgående revision, på nytt göra en sund kostnads-nyttoanalys med avseende på budget- och personalkostnaderna och försöka bedöma om eventuella fel har begåtts i hanteringen av detta?

 
  
 

(EN) Symmetri är ett integrerat förvaltningssystem för den fullständiga förvaltningen under hela livscykeln för de program, åtgärder och projekt som förvaltas av Generaldirektoratet för utbildning och kultur (EAC) och genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (EACEA), och inte bara ett lokalt redovisningssystem som ska ersätta Appfin.

Kärnan i Symmetri, den del som rör finansiering och upphandling, har varit i pilotproduktionsfasen sedan september 2007. En första grupp på 41 pilotprojekt under 4 åtgärder, uppdelade mellan EAC och EACEA, har använts för att pröva systemet (100 procent av anslagen och 75 procent av förfinansieringen har genomförts framgångsrikt och den andelen av förfinansieringen har av budgetskäl inte kunnat genomföras ännu). Resultaten betraktas som positiva och en gradvis utökning till full produktionskapacitet kommer att ske under 2008.

Huvudleverantören av detta system är Intrasoft International, och för en andra del av upphandlingen som är värd ungefär 5 procent av marknaden valdes Siemens Business Services som kvalitetssäkringsleverantör. Leverantörerna valdes genom ett öppet anbudsförfarande(1) och de första specifika kontrakten för utveckling av systemet undertecknades i december 2001.

Hittills har totalt 7 485 982 euro betalats ut för att täcka alla delar av utvecklingen, däribland kvalitetssäkring, acceptansprovning, användarhjälp och utbildningstjänster. Under 2007 betalades 903 216 euro för en högpresterande serverplattform till kommissionens datacenter i Luxemburg för en fyraårsperiod.

Systemet har blivit fördröjt på grund av att det måste anpassas till betydande ändringar av finansierings- och organisationssystemen – särskilt införandet av de nya budgetförordningarna 2003 och 2006, inrättandet av EACEA och införandet av periodiserad redovisning i januari 2005.

Om man jämför Symmetri med Appfin är det sistnämnda ett lokalt redovisningssystem med ett begränsat gränssnitt gentemot det centrala systemet ABAC och med några få funktioner. Symmetri kan erbjuda långt fler funktioner, bl.a. inlämning av förslag online, förslagsurval, projektkontraktering, uppföljning, avslut och rapportering. Det är därför svårt att jämföra kostnaderna. Men när väl huvuddelen av utvecklingsfasen är slutförd (slutet av 2008) bör driftskostnaderna för de ekonomiska undersystemen i Symmetri bli lägre än kostnaderna för det gamla Appfin-systemet.

Enheten för internrevision (IAS) planerar en IT-revision av Symmetri-applikationen så snart systemet är i full drift, under perioden 2008–2009.

 
 

(1) Anbudsinfordran nr EAC-24/01, offentliggjord i EGT 2001/S 92-063514 den 15.2.2001.

 

Fråga nr 86 från Johan Van Hecke (H-0033/08)
 Angående: Avfackling av gas i Nigeria
 

Vissa europeiska storföretag, såsom Total och Shell, fortsätter i Nigeria med att avfackla gas i samband med oljeutvinningen, något som är oerhört skadligt för miljön, men också för hälsan hos dem som bor i området omkring. Gasen är en biprodukt av oljan, som i Nigeria svarar för 95 procent av landets intäkter. Mängden avfacklad gas i Nigeria motsvarar hela en fjärdedel av all den gas som förbrukas i Storbritannien. Enligt Världsbanken leder avfacklingen av naturgas till årliga förluster på fyrtio miljarder dollar och leder i praktiken till utsläpp av 400 miljoner ton koldioxid i atmosfären. Det vore enligt Världsbanken bättre om producenterna tog vara på gasen och sålde den i flytande form. Men detta ställer krav på ekonomiska investeringar.

I oktober 2007 tillkännagav Nigerias regering sin avsikt att förbjuda avfackling av gas från och med den 1 januari 2008. I början av januari beslutade regeringen dock att förlänga denna tidsfrist fram till utgången av 2008. Denna förlängning lär vara resultatet av påtryckningar från de multinationella företagens sida. Tänker kommissionen utöva påtryckningar på dessa företag för att de ska sluta med sådan miljöskadlig verksamhet eller införa påföljder om inte Nigerias regering bestraffar verksamheten?

 
  
 

(EN) Avfackling av gas i Nigerdeltat skadar allvarligt den lokala miljön och Nigerias ekonomi och bidrar dessutom i stor omfattning till den globala klimatförändringen. Kommissionen anser att det är viktigt att vidta åtgärder för att minska avfacklingen av gas, vilket också tas upp i det strategiska partnerskapet mellan EU och Afrika (prioriterad åtgärd 5 ”Partnerskap om energi”) som lanserades vid toppmötet mellan EU och Afrika i Lissabon i december 2007. Nigerdeltat är den plats i världen där den mesta avfacklingen av gas sker. Denna praxis – som inleddes för ett fyrtiotal år sedan – har bara minskats marginellt genom de stora investeringar som gjorts av de multinationella oljebolagen för att omvandla naturgas till flytande form. Nigeria, som traditionellt har varit och är en stor oljeleverantör, håller nu också på att bli en viktig gasleverantör. Landets gasreserver gör det till världens i storleksordning sjunde naturgasreserv. Under 2006 exporterade Nigeria 83 procent av sin produktion av flytande naturgas till Europa, vilket motsvarade bara 60 procent av den gas som sammanlagt utvanns. De övriga 40 procenten – i huvudsak gas från oljekällor som saknar infrastruktur för uppsamling och produktion av naturgas – avfacklades. Nyare uppskattningar tyder på att omkring 24 miljarder m3 associerad gas facklas av varje år. Regeringen vill öka inkomsterna från gasexporten till 50 procent av oljeinkomsterna fram till 2010, vilket kommer att kräva investeringar i storleksordningen 10–12 miljarder euro för att bygga upp den stora infrastrukturen, däribland fler anläggningar för att producera flytande gas och fler gasledningar. Ett av de projekt som övervägs är en gasledning genom Saharaöknen som i framtiden kan skapa ytterligare möjligheter till gasexport och möjlighet att leverera gas direkt till Europa genom Niger och Algeriet.

Det var därför verkligen en besvikelse att den tidsfrist som regeringen fastställt för att stoppa avfacklingen av gas har förlängts till slutet av 2008. Vi hoppas att den nya tidsfristen kommer att hållas och noterar att stoppandet av avfacklingen av gas verkar ha blivit en prioritering för Nigerias regering. De viktigaste intressenterna samlades nyligen för att utarbeta en färdplan för att stoppa avfacklingen inom en realistisk tidsram. Företrädare för flera ministerier och bolag i branschen enades om att tillsätta en kommitté (Flare Reduction Committee) med ministern för gasfrågor som ordförande. Kommitténs arbete kommer sannolikt att underlättas av Världsbankens internationella partnerskap för att minska gaseldningen (Global Gas Flaring Reduction Partnership, GGFR) som kommissionens stöder och bidrar till.

Kommissionen hanterar frågorna om gasavfackling på två fronter: i) den politiska dialogen mellan EU och Nigeria enligt artikel 8 i Cotonouavtalet om partnerskap, och ii) den pågående programplaneringen av utvecklingssamarbetet under den tionde Europeiska utvecklingsfonden (EUF).

När det gäller eventuella åtgärder mot de oljebolag från EU som är verksamma i Nigeria, i form av påtryckningar eller andra åtgärder, har inte kommissionen några lagliga befogenheter att införa påföljder. Som en del av sin politik för företagens sociala ansvar stöder kommissionen dock de uppförandekoder som företagen antagit på frivillig basis inom och utanför EU. Exempelvis stöder och bidrar kommissionen till sådana uppförandekoder som ”Extractive Industries Transparency Initiative”, som är ett kraftfullt verktyg för övervakning av de inkomster som härrör från mineralsektorn. Kommissionen är också besluten att främja medvetenheten om och tillämpningen av internationella referensinstrument och initiativ kring företagens sociala ansvar, som ILO:s trepartsdeklaration om principer för multinationella företag och socialpolitik, OECD:s riktlinjer för multinationella företag och FN:s initiativ Global Compact.

 

Fråga nr 87 från Frank Vanhecke (H-0034/08)
 Angående: "Förstärkt status" för Marocko i förbindelserna med EU
 

Enligt vissa massmedier har kung Mohammed VI av Marocko hos den franske presidenten yrkat på att denne inom EU skulle lobba för att Marocko gavs en ”förstärkt status”. Vid en middag i samband med statsbesöket sades det talande nog att Europeiska unionens politik gentemot unionens grannländer har väckt önskemål hos marockanerna om en förstärkt status, med tanke på Marockos förbindelser med unionen och det strategiska intresset av dessa förbindelser.

Kommissionsledamoten med ansvar för yttre förbindelser, Benita Ferrero-Waldner, har redan sagt att kommissionen tagit denna begäran i övervägande. Kommissionsledamoten Louis Michel sade redan tidigare att även Maghreb (Nordafrika) bör kunna ingå som en del i ett ”europeiskt koncept”.

Vad slags ”förstärkt status” handlar det om här? Anser kommissionen, mot bakgrund av anslutningsförhandlingarna med det islamitiska Turkiet, att det också är möjligt för Marocko att i längden bli medlem av EU?

 
  
 

(EN) Vid det senaste mötet i associeringsrådet mellan EU och Marocko den 23 juli 2007 förklarade Europeiska unionen sig villig att överväga olika sätt att stärka de bilaterala förbindelserna med Marocko mot bakgrund av Marockos önskan om förstärkt status. Kungen av Marocko har sedan 2000 uttryckt önskemål om en förstärkt status som skulle vara ”mer än en associering och mindre än en anslutning” Associeringsrådet mellan EU och Marocko har inrättat en tillfällig arbetsgrupp för att diskutera hur de bilaterala förbindelserna skulle kunna stärkas. Arbetsgruppen har inte sammanträtt ännu. Den ska rapportera vid nästa möte i associeringsrådet. Slutligen har de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken inte erbjudits möjlighet till anslutning till Europeiska unionen.

 

Fråga nr 88 från Justas Vincas Paleckis (H-0035/08)
 Angående: Strategiska projekt i programmen för gränsöverskridande samarbete inom det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet
 

Under perioden 2007–2013 deltar Litauen i program för gränsöverskridande samarbete inom det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, dels i programmet Polen – Litauen – Ryska federationen, dels i programmet Litauen – Lettland – Vitryssland. Det kommer att genomföras olika projekt i samband med främjandet av den ekonomiska och sociala utvecklingen i gränsregionerna, kampen för att ta itu med utmaningarna i fråga om miljö- och folkhälsoskydd, kampen mot den organiserade brottsligheten och för att förebygga den, ett säkert och effektivt gränsskydd och lokala gemenskapsövergripande initiativ.

I båda program anges möjligheten att genomföra strategiska projekt av nationell betydelse. Hur skulle urvalsförfarandena för de strategiska projekten, bedömningskriterierna och stödets omfattning kunna se ut? Vilka rekommendationer kan Europeiska kommissionen ge när det gäller frågor om förberedelse och genomförande av strategiska projekt (särskilt på grundval av erfarenheter som gjorts i andra länder)?

 
  
 

(EN) Termen ”strategiska projekt” hör till strukturfondernas terminologi och bör inte förväxlas med termen ”projekt av betydande omfattning” som används inom grannskapsprogrammet. Enligt artikel 2 i första kapitlet i tillämpningsbestämmelserna för program för gränsöverskridande samarbete definieras projekt av betydande omfattning som ”projekt som omfattar flera olika arbeten, verksamheter eller tjänster avsedda att tillsammans fullgöra en odelbar uppgift av specifik natur och som har tydligt fastställda mål av gemensamt intresse som syftart till att genomföra gränsöverskridande investeringar”.

De deltagande länderna kan, i samförstånd med kommissionen, gemensamt fastställa projekt av betydande omfattning för gränsöverskridande investeringar som inte kommer att väljas ut genom förslagsinfordringar.

Under utarbetandet av dokumentet för det gemensamma operativa programmet för varje enskilt program för gränsöverskridande samarbete ska de deltagande länderna gemensamt fastställa och besluta antalet projekt av betydande omfattning, deras art och ungefärliga belopp.

Projekten ska antingen anges specifikt i programdokumentet, och därmed ingå i kommissionens beslut, eller väljas ut i samförstånd med kommissionen på ett senare stadium av den gemensamma övervakningskommittén.

Projekt av betydande omfattning ska vara av gemensamt ”strategiskt” nationellt eller regionalt intresse för alla länder som deltar i programmet. Det kan till exempel röra sig om att bygga en viss bro eller infrastruktur för gränsövervakning.

För varje projekt av betydande omfattning ska stödmottagaren (ett nationellt, regionalt eller lokalt organ) ingå en bidragsöverenskommelse med den relevanta gemensamma förvaltningsmyndigheten. Det identifierade projektet av betydande omfattning kan sedan genomföras efter ett internationellt anbudsförfarande.

De medel som anslås för projekt av betydande omfattning under varje program för gränsöverskridande samarbete ska hållas på en rimlig nivå och på grund av programmens natur får de inte uppta den största delen av finansieringen.

Vi förväntar oss att de två program för gränsöverskridande samarbete som Litauen deltar i (Polen – Litauen – Ryska federationen och Litauen – Lettland – Vitryssland) kommer att lämnas till kommissionen i juni 2008 så att ett beslut om dem kan fattas under hösten.

 

Fråga nr 89 från Zita Pleštinská (H-0036/08)
 Angående: Att återställa klimatet med hjälp av vatten
 

I alla världsdelar sprider sig de torra zonerna och breder ut sig. Där blir det snabbt varmt, vilket påverkar det lokala och regionala klimatet och bidrar till klimatförändringen. Att en region torkar ut är en följd av att regnvattnet snabbt avrinner, men också av att markerna exploateras och skogarna huggs ned. En billig, snabb och effektiv lösning på problemet med extrema väderleksförhållanden, vilken inte heller för med sig några konflikter, består i att regnvattnet fångas upp i reservoarer, som anlagts framför allt på sådana ställen där uttorkning blivit en följd av mänsklig verksamhet.

Ställer sig kommissionen öppen för den nya lösningsmodellen som går ut på att ”återställa klimatet med hjälp av vatten” och syftar till att lösa problemet med klimatförändringen med hjälp av alternativa metoder?

Är kommissionen beredd att ge stöd till ett program för uppfångning av regnvatten i bebodda områden, vilket vore en strategisk åtgärd för att minska verkningarna av klimatförändringen?

 
  
 

(EN) I juli 2007 antog Europeiska kommissionen ett meddelande om problemet med vattenbrist och torka. Dessa frågor utgör ett växande problem och klimatförändringen kan förväntas göra det värre, vilket också understryks i kommissionens grönbok om anpassning till klimatförändringar(1).

I meddelandet presenterar kommissionen ett urval strategiska möjligheter på EU-nivå, nationell nivå och regional nivå som kan bidra till att lösa eller lindra de problem som vattenbrist och torka kan leda till. Två exempel på strategiska möjligheter som nämns i meddelandet är (1) framsteg mot ett fullständigt genomförande av ramdirektivet om vatten och (2) prioritering av åtgärder för att spara vatten och av alla möjligheter att utnyttja vattnet effektivare.

Meddelandet grundas på en bedömning av potentialen för vattenbesparing i EU. I vissa regioner skulle upp till 30 procent av det vatten som förbrukas i byggnader kunna sparas. I vissa städer kan läckaget från de kommunala vattenledningarna vara över 50 procent. Liknande slöseri på vatten har också noterats i konstbevattningsanläggningar. Det finns alltså en stor potential för att spara vatten i hela EU. Vattenbesparing måste bli en prioritering och alla möjligheter att utnyttja vatten effektivare måste därför undersökas.

Beslutsprocesserna måste grundas på en entydig vattenhierarki. Ytterligare infrastruktur för vattendistribution bör övervägas först när alla andra möjligheter har uttömts, till exempel effektiv prissättning.

Alternativ som regnvattenanvändning ses i allt högre utsträckning som möjliga lösningar i hela EU. Utvecklingen av dessa möjligheter omfattas av EU-lagstiftningen och måste följa principen om vattenhierarki.

Som en uppföljning till sitt meddelande inleder kommissionen nu en djupgående risk- och konsekvensbedömning av alla alternativ för vattenförsörjning, däribland regnvattenanvändning.

Kommissionen kommer att presentera resultatet av denna bedömning i sin uppföljningsrapport om meddelandet, vilken ska antas i slutet av 2008. Preliminära resultat kommer att presenteras redan vid ett flerpartsforum som planeras i början av september 2008 i Zaragoza.

När det gäller utvecklingsländer som påverkas av torka, ökenspridning och markförstöring arbetar kommissionen aktivt för genomförandet av FN:s konvention för bekämpning av ökenspriding. Programmen för att hantera detta problem omfattar naturligtvis scheman för hållbar förvaltning av vattenresurser. Kommission stöder också särskilda program för vattenförvaltning och insamling och användning av regnvatten som ingår i utvecklingsprogrammen. Slutligen är också EU:s vatteninitiativ ett viktigt verktyg för att kunna göra framsteg mot de mål som fastställdes vid världstoppmötet om hållbar utveckling och mot millennieutvecklingsmålen.

 
 

(1) KOM(2007)0354 slutlig .

 

Fråga nr 90 från Inés Ayala Sender (H-0038/08)
 Angående: Efterlevnad av trafiksäkerhetsbestämmelser
 

I det tredje europeiska åtgärdsprogrammet för trafiksäkerhet ingick uttryckligen ett viktigt förslag om hur man ska se till att de viktigaste säkerhetsbestämmelserna när det gäller hastighet, rattonykterhet och bilbälten följs. Detta ledde fram till en rekommendation om efterlevnadskontroller inom trafiksäkerhetsområdet (Europeiska kommissionen 2003). Kommissionen lät göra en kostnads-nyttoanalys baserad på förslag som liknar rekommendationen. Man bedömde att ökad efterlevnad skulle leda till att antalet döda i trafiken i EU varje år minskar med sammanlagt 14 000 och att antalet skador minskar med 680 000 (ICF Consulting 2003). I rekommendationen angavs att kommissionen senast hösten 2007 skulle utvärdera om trafiksäkerhetspolitiken förbättrats i tillräcklig omfattning i medlemsstaterna, och överväga att föreslå mer tvingande lagstiftning, t.ex. ett direktiv.

Vad blev resultatet av utvärderingen och hur kommer kommissionen att se till att efterlevnaden av trafiksäkerhetsbestämmelserna förbättras i medlemsstaterna och att medlemsstaterna samarbetar över gränserna?

 
  
 

(EN) Kommission har mycket riktigt utvärderat om trafiksäkerhetspolitiken har förbättrats i tillräcklig omfattning i medlemsstaterna sedan kommissionens rekommendation om efterlevnadskontroller inom trafiksäkerhetsområdet antogs.

Tyvärr är resultatet av denna bedömning inte positivt, eftersom trafiksäkerhetstrenden inte har förbättrats under de senaste åren. Visserligen minskade antalet dödsfall med 6 procent under 2004, men 2006 var minskningen 5 procent och förra året var det ingen minskning alls. Under perioden 2001–2007 har antalet dödsfall minskat med 20 procent, medan det hade behövts en minskning med 37 procent för att nå EU-målet att halvera antalet dödsfall i trafiken fram till 2010.

Efterlevnadskontroller har visat sig vara ett mycket effektivt sätt att minska antalet trafikolyckor på kort tid. Med tanke på den stora variationen när det gäller trafiksituationer och vägarnas skick runtom i EU är det knappast lämpligt att överväga en harmonisering av medlemsstaternas trafiklagar och påföljder. Däremot måste de lagar som finns respekteras av alla trafikanter om trafiksäkerheten ska kunna öka. För närvarande kan vi inte vara säkra på att en förare eller bilägare som begår ett allvarligt trafikbrott i en annan medlemsstat än sin egen verkligen kommer att lagföras och straffas i hemlandet. Mekanismerna för utbyte av uppgifter mellan de nationella myndigheterna är fortfarande begränsade och de bilaterala avtalen har inte skapat något effektivt EU-övergripande system. Detta är ett allvarligt problem för efterlevnadskontrollen och för kontrollernas trovärdighet i de inhemska förarnas ögon. Här finns en tydlig EU-dimension och en fråga där unionen kan tillhandahålla en lösning: det behövs ett system för utbyte av information om fordonsuppgifter som gör det möjligt för den medlemsstat där ett trafikbrott har begåtts att hitta den skyldige oavsett var i Europeiska unionen personen bor, så att de behöriga myndigheterna kan utdöma en påföljd. Detta kommer att främja en mer övergripande respekt för trafiksäkerhetslagarna och garantera att alla EU-medborgare behandlas lika inför lagen.

 

Fråga nr 91 från Reinhard Rack (H-0039/08)
 Angående: Fågelskydd - direktiv 79/409/EEG
 

Enligt artikel 7.1 i Europeiska unionens fågelskyddsdirektiv (direktiv 79/409/EEG(1)) får de arter som anges i bilaga 2 jagas inom gemenskapen i enlighet med nationell lagstiftning. I artikel 7.3 i samma direktiv står ytterligare att de arter som anges i del 2 i bilaga 2 får jagas endast i de medlemsstater beträffande vilka detta uttryckligen markerats i den bilagan. Kråkfåglar får för närvarande inte jagas i Österrike. Inte minst av denna orsak har antalet kråkfåglar ökat framför allt i östra delen av Österrike sedan landet blev medlem av EU, till stor nackdel för både människor och djur.

Anser kommissionen det vore möjligt att i efterhand utvidga förteckningen i del 2 i bilaga 2 i fågelskyddsdirektivet så att kråkfåglar i Österrike kom att tas med i den?

 
  
 

(EN) Parlamentsledamoten frågar om kommissionen anser det möjligt att justera del 2 i bilaga 2 till fågelskyddsdirektivet så att kråkfåglar skulle få jagas i Österrike.

Det har redan påpekats för de österrikiska myndigheterna och andra intressenter som har kontaktat kommissionen i denna fråga under de senaste åren att en översyn av bilaga 2 till fågelskyddsdirektivet (79/409/EEG(2)) är en mycket omfattande och utdragen process som kräver ett fullständigt lagstiftningsförfarande enligt medbeslutandeförfarandet, vilket även involverar rådet och parlamentet.

Kommissionen har redan därför klargjort att varje anpassning av detta slag måste göras på ett strategiskt sätt tillsammans med alla medlemsstater och grundas på omfattande information om skyddsstatus för alla arter i bilaga 2. En översyn kan leda till att vissa arter inkluderas i bilagan, men också till att vissa arter stryks ur den.

För tillfället planerar inte kommissionen någon justering av del 2 i bilaga 2 till fågelskyddsdirektivet. Däremot pågår det arbete i fråga om vissa förvaltningsplaner för arter i bilaga 2.

Beträffande Österrikes specifika problem, som i första hand verkar gälla jakt på kråkor, har kommissionen flera gånger påpekat för de österrikiska regionerna att de kan lösa problemet genom att använda sig av undantagsförfarandet (artikel 9 i direktivet). Enligt artikel 9 i direktivet får medlemsstaterna medge undantag från bestämmelserna ”för att förhindra allvarlig skada på gröda, boskap, fiske och vatten” och av flera andra skäl. Några av Österrikes delstater har redan följt detta råd. Kommissionen råder de övriga delstaterna att göra detsamma.

 
 

(1) EGT L 103, 25.4.1979, s. 1.
(2) EGT L 103, 25.4.1979.

 

Fråga nr 92 från Georgios Georgiou (H-0040/08)
 Angående: Provocerande karta på Euronews
 

Tv-kanalen Euronews har än en gång lyckats provocera genom att den 24 januari 2008 visa en karta där Skopjestaten benämns som ”Macedonia”. Denna tv-kanal finansieras som bekant av EU:s budget, det vill säga av grekiska och andra europeiska skattebetalare.

Vad finns det för gåtfulla anledningar för Euronews att inte använda det officiella (och av EU erkända) namnet på landet och kalla och presentera det som det så kallade Makedonien, detta samtidigt som ledande före detta ledamöter i Europaparlamentet (bland annat Nikitas Kaklamanis, Stavros Xarchakos och Georgios Karatzaferis) i offentliga anföranden vid upprepade tillfällen har påpekat att tv-kanalen mycket ofta gör sig skyldig till detta misstag och använder sig av Skopjenationalisternas terminologi?

 
  
 

(FR) Ledamoten har uppmärksammat kommissionen på det namn som tv-kanalen EuroNews använde den 24 januari 2008 för före detta jugoslaviska republiken Makedonien. EuroNews använde namnet ”Makedonien”, vilket inte har erkänts av Europeiska unionen.

Kommissionen kan bara upprepa sitt svar på liknande frågor som har ställts av tidigare ledamöter, vilket framgår av ledamotens fråga(1).

Trots att kommissionen finansierar EuroNews kan den inte ingripa på något sätt i dess journalistiska innehåll. Dessa bestämmelser ingår i den redaktionella stadgan(2), som bifogas till det avtal som har ingåtts mellan kommissionen och EuroNews och som garanterar den sistnämnda fullständig redaktionell frihet, vilket är ett nödvändigt villkor för att bevara trovärdigheten.

Vilken medborgare som helst får dock be EuroNews, direkt eller genom kommissionen (vid medfinansierade program), om en förklaring av en eventuell underlåtenhet att lämna rättvisande och balanserad information.

Precis som i de andra fallen kommer kommissionen emellertid vid nästa gemensamma ordinarie sammanträde att överlämna ledamotens fråga och kommentarer till EuroNews chefer och be dem att lämna en förklaring.

 
 

(1) E-2913/04, E-3404/06, E-5053/06.
(2) http://www.euronews.net/create_html.php?page=charta&lng=2 and http://www.euronews.net/create_html.php?lng=1&page=charta

 

Fråga nr 93 från María Isabel Salinas García (H-0042/08)
 Angående: Brådskande åtgärder för att undvika ett avbrott i gratisutdelningen av frukt och grönsaker
 

På grund av de juridiska svårigheterna med att genomföra den nyligen antagna reformen av den gemensamma marknaden för frukt och grönsaker finns det en uppenbar risk för att producentorganisationerna inte kan dela ut dessa produkter gratis under 2008. Denna situation beror på att vi befinner oss i ett övergångsår när det gäller genomförandet, planerat till 2009, av vissa åtgärder som garanterar gemenskapsfinansiering av återtag av produkter som ska delas ut gratis. Detta skulle innebära att de minst gynnade samhällsgrupperna inte får tillgång till frukt och grönsaker och de hälsomässigt positiva effekter dessa medför.

Tänker kommissionen vidta några åtgärder för att undvika att denna gratisutdelning, som är så positiv för både medborgarna och själva sektorn, inte avbryts?

Vilka åtgärder kommer den i så fall att vidta och när kommer de att vidtas?

 
  
 

(EN) Kommissionen håller med ledamoten om vikten av gratisutdelning för både medborgarna och frukt- och grönsakssektorn.

Kommissionen har redan vidtagit åtgärder för att undvika onödiga avbrott i åtgärder som innebär återtag från marknaden 2008. För att möjliggöra en smidig övergång till den reformerade gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker är det tänkt att ett förslag med de lämpliga ändringarna av genomförandereglerna ska presenteras i förvaltningskommittén den 20 februari.

Övergångsåtgärderna kommer att ge medlemsstaterna behörighet att besluta att återtag, däribland gratisutdelning, ska bli stödberättigade utgifter från den 1 januari 2008, innan den nationella strategin fastställs. Flera villkor måste uppfyllas i detta avseende.

För det första måste medlemsstaten se till att den nationella strategin som antas 2008 omfattar återtag. För det andra måste producentorganisationerna ändra sina operativa program för att uppfylla kraven för den reformerade gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker så snart den nationella strategin har fastställts och innan en ansökan om den relevanta betalningen lämnas. Dessutom ska åtgärderna för återtag från marknaden i andra avseenden uppfylla kraven i det nya systemet, däribland dem som avser kontroller.

 

Fråga nr 94 från Anni Podimata(H-0044/08)
 Angående: Fast avfall och klimatförändring
 

Målet för EU:s politik är bland annat att slutgiltigt stänga och återställa oövervakade soptippar, obligatorisk bearbetning av allt fast avfall före deponering, användning av avfall som energikälla och återanvändning av förpackningsavfall (direktiv 75/442/EEG(1), 1999/31/EG(2), 2004/12/EG(3) och 2006/12/EG(4)). Genom nedbrytning av fast avfall produceras biogas som innehåller metan och koldioxid, gaser som orsakar klimatförändring. Men trots det här skriver tidningen Kathimerini att Grekland släpar efter när det gäller hanteringen av fast avfall, i synnerhet när det gäller hanteringen av farligt avfall.

Vad är det senaste kommissionen hört från officiellt håll i Grekland i samband med arbetet för att slutgiltigt stänga oövervakade soptippar och hur det framskrider? Hur placerar sig landet i jämförelse med de övriga medlemsstaterna när det gäller målet om återanvändning av förpackningsmaterial? Vad händer i samband med bearbetningen och deponeringen av farligt industriavfall, eftersom ungefär 60 procent av den sammanlagda årsproduktionen lagras på platser för tillfällig förvaring?

 
  
 

(EN) Kommissionen har tagit emot ett stort antal klagomål avseende olagliga eller oövervakade anläggningar i Grekland, där avfallshanteringen äventyrar människors hälsa och skadar miljön. För att stoppa denna sed inledde kommissionen ett horisontellt överträdelseförfarande om driften av alla olagliga eller oövervakade avfallshanteringsanläggningar i Grekland. I sin dom av den 6 oktober 2005 (mål C-502/03) förklarade EG-domstolen att Grekland hade åsidosatt sina skyldigheter enligt artiklarna 4, 8 och 9 i direktiv 75/442/EEG om avfall(5) i dess ändrade lydelse (nu direktiv 2006/12/EG(6) – ramdirektivet om avfall). I domen fastställdes att minst 1 125 olagliga eller oövervakade soptippar är i drift i Grekland. Grekland måste nu följa detta avgörande, i enlighet med artikel 228 i EG-fördraget. I detta syfte antog de grekiska myndigheterna en ny nationell avfallshanteringsplan och uppdaterade sina regionala avfallshanteringsplaner. Dessa nya planer har som mål att alla olagliga eller oövervakade avfallshanteringsanläggningar ska stängas eller återställas till slutet av 2008 och ersättas med en lämplig infrastruktur för avfallshantering.

Enligt information som togs emot från de grekiska myndigheterna i oktober 2007 har de grekiska myndigheterna fattat beslut om att stänga och återställa 1 038 olagliga eller oövervakade avfallshanteringsanläggningar, medan det nödvändiga återställningsarbetet pågår för 774 anläggningar. Kommissionens tjänster bedömer denna information och kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att Grekland följer EG-domstolens avgörande.

Kommissionen samlar in information om återvinningsnivåerna i medlemsstaterna som ett sätt att bekräfta ett korrekt genomförande av gemenskapslagstiftningen. År 2005 har Grekland uppnått en återvinningsnivå på 41,8 procent, vilket ligger långt över det tidigare målet på 25-procentig återvinning (som har angetts för 2001), men ändå under målet på 55 procents återvinning av förpackningar som har ställts upp för 2011. De detaljerade uppgifterna för Grekland och andra medlemsstater finns på webbplatsen http://ec.europa.eu/environment/waste/packaging/data.htm"

Det bör noteras att den information som lämnas på denna webbsida kan ändras när länderna skickar uppdateringar eller korrigeringar av de lämnade uppgifterna.

Hanteringen av farligt avfall i Grekland övervakas av kommissionen. Grekland har inte antagit en tillfredsställande hanteringsplan för farligt avfall och tolererar en oövervakad hantering av det mesta av det farliga avfall som produceras, i strid mot flera nyckelkrav i ramdirektivet om avfall, vilket är den centrala pelaren i EU:s lagstiftning för att garantera en miljömässigt förnuftig avfallshantering i medlemsstaterna.

Efter att ha fått en sista varning i december 2005 ändrade Grekland sin rättsliga ram för hanteringen av farligt avfall och antog en ny hanteringsplan som skickades till kommissionen i mars 2007. Trots detta antagande uppfyller Grekland fortfarande inte sina skyldigheter.

Kommissionen anser att planen är alldeles för allmän och inte ger en sammanhängande strategi för avfallshanteringen. Kommissionen anser att den hanteringsplan som har antagits inte är tillräckligt exakt, särskilt när det gäller identifieringen av lämpliga hanteringsanläggningar, och att förteckningen över farligt avfall ännu inte är definitiv för alla kategorier. Tusentals ton förvaras ”tillfälligt”, i väntan på att avyttras eller återvinnas. Grekland har medgett att 600 000 ton farligt avfall förvaras på anläggningar som av de grekiska myndigheterna anses vara ”i princip förorenade”.

Trots att de grekiska myndigheterna har erkänt problemet och förbundit sig att lösa det kommer den antagna hanteringsplanen inte att garantera problemets lösning. Kommissionen beslutade därför i januari 2008 att hänskjuta målet till EG-domstolen.

 
 

(1) EGT L 194, 25.7.1975, s. 39.
(2) EGT L 182, 16.7.1999, s. 1.
(3) EUT L 47, 18.2.2004, s. 26.
(4) EUT L 114, 27.4.2006, s. 9.
(5) EGT L 194, 25.7.1975.
(6) EUT L 114, 27.4.2006.

 

Fråga nr 95 från Philip Bushill-Matthews (H-0045/08)
 Angående: Användning av detektorer med gammastrålning vid inresekontroller
 

Kan kommissionen bekräfta att den brittiska invandrarmyndighetens användning av gammastrålningsutrustning för att avsöka lastbilar i syfte att spåra eventuella illegala invandrare vid inreseställen till Förenade kungariket inte på något vis strider mot Euratom-förordningen om att skydda allmänheten från strålning?

Kan kommissionen uppmana alla medlemsstater att överväga att införa och använda sådan utrustning i större utsträckning eftersom det har visat sig vara ett effektivt sätt att minska antalet illegala invandrare, i synnerhet på sträckan Calais–Dover?

 
  
 

(EN) Enligt rådets direktiv 96/29 Euratom(1), direktivet om grundläggande säkerhetsnormer, är medlemsstaterna skyldiga att garantera att alla metoder som leder till exponering mot joniserande strålning motiveras innan de införs. Det innebär att en analys ska göras av de fördelar för samhället som genereras av metoden, och att det ska bevisas att nettofördelen är positiv. Beslutet om huruvida en metod är motiverad ska dock fattas av de nationella regeringarna.

Det finns en risk för strålning av gömda personer vid röntgenundersökningar av fordon för att bekämpa den olagliga invandringen. Rådets direktiv 97/43/Euratom(2) innehåller särskilda bestämmelser om enskilda personers exponering för strålning som ett led i de så kallade ”rättsmedicinska förfarandena”, det vill säga förfaranden som genomförs i rättsligt syfte utan medicinsk indikation, exempelvis säkerhetsundersökningar. I artikel 4.2 c i detta direktiv krävs särskilt att medlemsstaterna ägnar särskild uppmärksamhet åt att de doser som härrör från rättsmedicinsk strålning hålls så låg som det rimligen är möjligt.

Frågan om motivering i denna kategori metoder, som är mycket komplex, diskuterades av strålskyddsexperter och intressenter vid en konferens som anordnades av kommissionen (Dublin, 2002)(3). En andra konferens av denna typ förbereds för det här året.

Dessutom måste röntgenundersökningen av fordon genomföras med full respekt för övriga bestämmelser i direktivet om grundläggande säkerhetsnormer, t.ex. om skyddet av dem som använder utrustningen, och i förekommande fall lastbilschaufförer, personer som befinner sig i närheten osv.

När det gäller frågan om huruvida kommissionen uppmuntrar andra medlemsstater att överväga en mer omfattande användning av den beskrivna utrustningen bör det noteras att det inte finns någon gemenskapsbehörighet. I kodexen om Schengengränserna(4) fastställs bara de allmänna reglerna om hur gränskontrollerna ska utföras. Utöver reglerna i bilaga VI till kodexen ska detaljerna i förfarandena för kontrollerna avgöras av medlemsstaterna i enlighet med nationell lag. Det innefattar även beslut om den lämpliga utrustningen. Det sistnämnda utesluter inte möjligheten till medfinansiering av nationell utrustning med hjälp av fonden för yttre gränser.(5)

 
 

(1) Rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning, EGT L 159, 29.6.1996.
(2) Rådets direktiv 97/43/Euratom av den 30 juni 1997 om skydd för personers hälsa mot faror vid joniserande strålning i samband med medicinsk bestrålning och om upphävande av direktiv 84/466/Euratom, EGT L 180, 9.7.1997.
(3) Medico-legal exposures, exposures with ionizing radiation without medical indication, Proceedings of the international symposium, Dublin, 4–6 september 2002, Radiation Protection 130.
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer, EUT L 105, 13.4.2006.
(5) Artikel 5 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 574/2007/EG av den 23 maj 2007 om inrättande av fonden för yttre gränser för perioden 2007–2013 som en del av det allmänna programmet Solidaritet och hantering av migrationsströmmar, EUT L 144, 6.6.2007.

 

Fråga nr 96 från Marek Aleksander Czarnecki (H-0046/08)
 Angående: Stopp för handeln med sälprodukter
 

Vilka åtgärder avser kommissionen att vidta för att sätta stopp för handeln med sälprodukter? Förklaring nr. 0038/2006 om förbud mot sälprodukter från september 2006 stöddes av ett rekordstort antal av Europaparlamentets ledamöter. Tyvärr kan man hittills inte se några som helst positiva effekter av detta. Fortfarande bedrivs jakt på sälungar i kommersiellt syfte utan att de mest grundläggande principer respekteras. Sälungarna flås levande och resten av djurens kroppar slängs tillbaka i vattnet. Pälsar som har tillkommit på detta sätt säljs fortfarande lagligt, även inom EU.

 
  
 

(EN) I sitt svar av den 16 januari 2007 på parlamentets skriftliga förklaring nr 0038/2006 erkände kommissionen den höga oron bland allmänheten när det gäller djurskyddsaspekterna på säljakt och åtog sig att göra en fullständig objektiv bedömning av djurskyddsaspekterna på säljakt och, baserat på resultaten, rapportera till parlamentet med eventuella lagstiftningsförslag om situationen föranledde det.

Inom ramen för detta bedömningsförfarande begärde kommissionen att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) skulle utfärda ett oberoende vetenskapligt yttrande om djurskyddsaspekterna på att döda och flå sälar. Den 6 december 2007 antog EFSA sitt vetenskapliga yttrande och angav att ”det finns bara ett begränsat antal publicerade kvantitativa studier i sakkunnigbedömda tidskrifter som med tillräckligt hög grad av säkerhet kan användas som grund för effektiviteten hos olika metoder för dödande." EFSA uppgav även att ”det är möjligt att döda sälar snabbt och effektivt utan att orsaka dem onödig smärta eller lidande. Panelen rapporterade emellertid även bevis för att effektivt och humant dödande inte alltid sker i praktiken.”

De frågor som rör hantering, övervakning och genomförande i samband med säljakt undersöks för närvarande genom en kommissionsfinansierad bedömningsstudie, som kommer att slutföras i slutet av februari. I denna studie bedöms de möjliga effekterna av ett eventuellt förbud mot produkter som härrör från sälarter, med särskilt fokus på de handelsrelaterade, juridiska och socioekonomiska aspekterna. Kommissionen har även inlett ett samråd med allmänheten genom Internet för att samla in en mängd olika åsikter om handeln med sälprodukter och dess koppling till oro om säljakt i allmänhet eller djurskyddsaspekterna i synnerhet.

Kommissionen kommer att fatta beslut om det politiska svaret på grundval av sin egen konsekvensbedömning med beaktande av resultaten av de ovannämnda åtgärderna.

 

Fråga nr 97 från Danutė Budreikaitė (H-0048/08)
 Angående: Genomförande av direktivet om uppgiftsskydd
 

Genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG(1) av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät har i Litauen gett upphov till många diskussioner och förvirring. Man har ställt sig frågan vem som skall finansiera förvärv och underhåll av nödvändig utrustning för att genomföra direktivet – lagring av telefonsamtal, sms-överföringar, samtal utan svar och andra uppgifter under tolv månader. Enligt den litauiska författningen har staten inte rätt att till privatpersoner delegera sin uppgift att garantera säkerheten i samhället och allmän ordning genom att be dem utföra dessa uppgifter utan allmänna medel.

Skulle kommissionen kunna ange vem som finansierar utgifterna för förvärv av kommunikationsföretagens utrustning i EU:s medlemsstater? Hur genomförs direktivet om uppgiftsskydd i EU:s medlemsstater? Hur garanteras medborgarnas säkerhet mot en bedräglig användning av de uppgifter som berör dem?

 
  
 

(EN) Enligt direktivet om lagring av uppgifter är medlemsstaterna skyldiga att kräva att leverantörer av allmänna elektroniska kommunikationstjänster och kommunikationsnät lagrar uppgifter om trafik och platser i minst sex månader och högst 24 månader och ser till att dessa uppgifter är tillgängliga för utredning, upptäckt eller lagförande av allvarliga brott. Som sådant ålägger direktivet i princip kommunikationsleverantörerna och kommunikationsnäten att lagra angivna uppgifter under en relevant tidsperiod under vissa omständigheter.

Dessa skyldigheter kan ge upphov till betydande merkostnader för kommunikationsleverantörerna och kommunikationsnäten. Medlemsstaterna är enligt direktivet dock inte skyldiga att ersätta leverantörerna för kostnader som kan drabba dem i samband med dessa skyldigheter.

Om medlemsstaterna vill ge stöd till företag för kostnaderna för att lagra uppgifter måste de meddela kommissionen om detta i enlighet med artikel 88.3 i EG-fördraget. Detta stöd skulle dessutom endast kunna godkännas om ett av undantagen i artikel 87.2 eller 87.3 gällde. Det skulle särskilt kräva att stödet måste ha en stimulerande effekt, det vill säga att det bidrar till att uppnå ett mer omfattande mål än bara genomförandet av skyldigheter som redan följer av EG-rätten.

I november förra året bjöd kommissionen in alla medlemsstaterna till ett sammanträde om införlivandet av direktivet om lagring av uppgifter i form av en rundabordsdiskussion om medlemsstaternas syn på ersättningen av kostnader som uppstår till följd av direktivet och angav en rad olika metoder.

Medlemsstaternas strategier varierar kraftigt. En medlemsstat inför exempelvis system som kommer att ersätta merkostnaderna för leverantörerna och som kommer att innefatta en för- och en efterhandsrevision av leverantörernas kostnader för att ge en kostnadsneutral strategi. Vissa andra medlemsstater tillämpar ett system som tillåter att betalningar görs till leverantörerna på grundval av fasta taxor utan någon bedömning av de enskilda leverantörernas särskilda kostnadsunderlag. Många medlemsstater har inte för avsikt att ersätta några merkostnader som drabbar leverantörerna av elektroniska kommunikationer till följd av direktivet. Slutligen bedömer ett antal andra medlemsstater fortfarande de fullständiga effekterna av ett kostnadsersättningssystem och har ännu inte intagit någon slutgiltig ståndpunkt. En rapport från sammanträdet i november 2007 finns på kommissionens webbplats Europa(2).

När det gäller införlivandet i nationell lag ska medlemsstaterna ha infört direktivet i sin nationella lagstiftning senast den 15 september 2007. Hittills har 12 medlemsstater meddelat sina införlivandeåtgärder till kommissionen. I november förra året inledde kommissionen överträdelseförfaranden mot de medlemsstater som inte hade informerat kommissionen om sina införlivandeåtgärder. En översikt över medlemsstaternas införlivande av direktivet finns i rapporten från sammanträdet i november 2007.

Direktivet om lagring av uppgifter innehåller även viktiga garantier mot missbruk av uppgifter som lagras i enlighet med direktivet. Den strikta ändamålsbegränsningen i direktivet innebär att lagrade uppgifter inte får användas av privata företag eller personer. Dessutom är medlemsstaterna i alla händelser skyldiga att se till att de bestämmelser i nationell lag som avser tillgång till lagrade uppgifter uppfyller Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och garanterar en fullständig respekt för principerna om proportionalitet och nödvändighet. Det allmänna system för skydd av uppgifter som föreskrivs i direktiv 95/46 fortsätter att gälla för operatörernas lagring av uppgifter.

Dessa bestämmelser kompletteras ytterligare med stränga krav om uppgiftssäkerhet som är utformade för att skydda mot oavsiktlig förlust eller obehörig åtkomst till dessa uppgifter. Som exempel krävs enligt direktivet att kommunikationsleverantörer och nätoperatörer garanterar att endast ”särskilt auktoriserad personal” kan komma åt uppgifterna. Enligt direktivet krävs även nationella åtgärder för att se till att avsiktlig åtkomst till eller överföring av lagrade uppgifter som inte sker i enlighet med nationell lag ska kunna bestraffas med lämpliga påföljder, däribland möjligheten till förvaltnings- eller straffrättsliga påföljder.

 
 

(1)http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+QT+H-2008-0048+0+DOC+XML+V0//SV&language=SV" \l "ref1" 12  EUT L 105, 13.4.2006, s. 54.
(2) http://ec.europa.eu/justice_home/news/events/news_events_en.htm

 

Fråga nr 98 från Ryszard Czarnecki (H-0049/08)
 Angående: Publicering från Epsos sida av information om allmänna uttagningsprov för tjänster inom institutionerna på alla EU:s officiella språk
 

Den 22 november 2007 i Europeiska unionens officiella tidning C 279 publicerade Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal (Epso) information om det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/113/07 (enhetschefer inom översättningsområdet) och om andra uttagningsprov (t. ex. EPSO/AD/108-110-112/07 och EPSO/AD/114/07) uteslutande på tre officiella språk, nämligen engelska, franska och tyska. Det ovanstående meddelandet kom inte ut i någon polsk version och inte heller på något av de åtta språk som uttagningsprovet direkt berörde. Enligt rådets förordning nr 1(1) har alla språk samma ställning (artikel 1), och texter av allmän räckvidd, till exempel information om uttagningsprov, måste publiceras på alla officiella språk (artikel 4).

Hur avser kommissionen att lösa problemet att vissa språkversioner saknas för Epsos information om uttagningsprov?

 
  
 

(EN) Kommissionen vill försäkra ledamoten om att alla språkversioner av den officiella tidningen (inklusive den polska versionen) innehåller en sammanfattning av varje meddelande om uttagningsprov på det relevanta språket, med angivande av var det fullständiga meddelandet finns. Alla sökande, oavsett vilken språkversion av den officiella tidningen de läser, har därmed samma möjlighet att få information om uttagningsprovet. Det språksystem som tillämpas för de språk som ska användas i urvalsproven för allmänna uttagningsprov härrör från de beslut som antogs av Epsos ledningsgrupp den 8 maj 2007 (där varje EU-institution är representerad). För närvarande hålls uttagningsproven på franska, engelska eller tyska.

 
 

(1)http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+QT+H-2008-0049+0+DOC+XML+V0//SV&language=SV" \l "ref1" 12  EGT 17, 6.10.1958, s. 385.

 

Fråga nr 99 från Costas Botopoulos (H-0053/08)
 Angående: Korruption i Grekland
 

Korruptionen har antagit oroväckande proportioner i Grekland. Enligt uppgifter från Transparency International säger sig en av fem greker ha gett mutor för att få fördelar i den offentliga eller privata sektorn. Korruptionen är särskilt koncentrerad till tjänster som rör allmänna sjukhus, stadsplanering, skattemyndigheter, banker och kommuner/länsstyrelser. De senaste åren har den dessutom spridit sig till rättsväsendet. Det beräknas att det samlade värdet av sådana olagliga transaktioner översteg 600 miljoner euro under 2007.

Har kommissionen informerats om den tilltagande korruptionen i Grekland, och vilka är enligt kommissionen huvudorsakerna till denna? Vilka uppgifter förfogar kommissionen över, och vad gör den för att bekämpa korruption vid användningen av gemenskapsanslag i Grekland? Hur kan kommissionen medverka till att minska företeelsen? I vad mån anser kommissionen att den tilltagande korruptionen påverkar Greklands ekonomiska och sociala harmonisering med övriga europeiska länder?

 
  
 

(EN) Kommissionen känner till de uppgifter som har offentliggjorts av Transparency International.

Kommissionen har inte fullständiga uppgifter om de metoder som används av medlemsstaterna för att bekämpa korruption, särskilt inom den offentliga sektorn. Kommissionen kan därför inte bedöma i vilken utsträckning högre korruptionsnivåer i Grekland kan påverka den ekonomiska och sociala harmoniseringen med övriga EU-länder.

Mot denna bakgrund har EU varit mycket aktivt inom området för kampen mot korruption och har antagit en omfattande samling instrument för att hantera detta fenomen.

Efter införandet av EU:s konvention om skydd av gemenskapernas finansiella intressen 1995 hanterar ett protokoll som upprättades 1996 frågan om korruption i förhållande till gemenskapernas ekonomiska intressen.

EU:s konvention om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska unionen eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i utarbetades 1997. Enligt konventionen är korruption som innefattar offentliga tjänstemän förbjuden, och medlemsstaterna är skyldiga att kunna utreda och lagföra fall, även om de innefattar en tjänsteman i en annan medlemsstat eller Europeiska unionen. Konventionen har varit i kraft sedan september 2005.

Rambeslut 2003/568/RIF om kampen mot korruption inom den privata sektorn antogs i juli 2003. Enligt detta rambeslut är medlemsstaterna skyldiga att föreskriva regler för korruptionsbrott inom den privata sektorn, oavsett om de begås av en vinstdrivande eller en ideell organisation. I juni 2007 antog kommissionen en genomföranderapport där man fann att införlivandet av detta rambeslut i medlemsstaternas lagstiftning fortfarande befann sig i inledningsskedet.

Kommissionen förhindrar och bekämpar korruption bland annat genom att fortsätta att främja lagstiftning som kriminaliserar aktiv och passiv korruption av tjänstemän, genom att fördjupa analysen av fenomenet via studier och undersökningsverktyg såsom Eurobarometer, genom att finansiera såväl offentliga som icke-statliga initiativ mot korruption och genom att hjälpa de nationella myndigheterna i deras kamp mot korruption genom att förhindra, avskräcka och stärka lagstiftningen.

 

Fråga nr 100 från Bairbre de Brún (H-0054/08)
 Angående: Nedgrävning av ledningar
 

Har kommissionen några planer på att ta fram bestämmelser för nedgrävning av elektroniska ledningar?

Har kommissionen några riktlinjer för bästa praxis för installation av högspänningsledningar i bostadsområden?

 
  
 

(EN) Kommissionen planerar inte att driva fram förordningar om nedgrävning av elledningar.

Det ankommer inte på kommissionen att välja vägen för elledningar eller vilken teknik som ska användas. Detta ansvar vilar på den som genomför projektet, som är skyldig att uppfylla de villkor som åläggs av myndigheterna i det berörda landet eller de berörda länderna.

Liksom anges i kommissionens svar på muntlig fråga H-0895/07(1) avseende ett irländskt kraftledningsprojekt är de myndigheter som utses av medlemsstaten ansvariga för planerings- och godkännandeförfarandena med respekt för miljölagstiftningen.

Kommissionen ställer inte upp riktlinjer om bästa praxis avseende installation av högspänningsledningar i bostadsområden. I rådets rekommendation 1999/519/EG av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz–300 GHz) uppställs en ram av minimibegränsningar och referensnivåer, men medlemsstaterna är fortfarande ansvariga för genomförandet av åtgärder.

 
 

(1) Svaret lämnades muntligt den 11 december 2007.

 

Fråga nr 101 från Robert Evans (H-0057/08)
 Angående: Företaget European City Guide
 

Känner Europeiska kommissionen till att företaget European City Guide och dess dotterbolag fortfarande är verksamma och att de fortsätter att vilseleda företag i hela EU?

Varför täcks affärsmetoder i samband med kontakter mellan företag inte av direktiv 2005/29/EG(1) om otillbörliga affärsmetoder, och avser inte Europeiska kommissionen att inbegripa denna typ av affärsmetoder i det direktivet?

 
  
 

(EN) Kommissionen känner till att ”European City Guide” och liknande katalogföretag fortfarande finns och besvarar fortfarande många brev från parlamentsledamöter och företag.

Eftersom detta problem rör förbindelser mellan företag (B2B) har kommissionen redan tidigare uppgett att stora delar av EU:s konsumentskyddslagstiftning inte gäller. Ett undantag är parlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG om vilseledande och jämförande reklam.

De behöriga domstolarna och/eller offentliga tillsynsmyndigheter i den medlemsstat från vilka sådana system verkar är behöriga att besluta från fall till fall huruvida en affärsmässig kommunikation är vilseledande samt vidta lämpliga åtgärder.

Flera behöriga myndigheter och domstolar, exempelvis i Spanien och Belgien, har redan vidtagit åtgärder mot dessa metoder.

Direktivet om otillbörliga affärsmetoder omfattar inte affärsmetoder mellan företag, eftersom det inte fanns något som talade för största möjliga harmonisering av de nationella lagarna om otillbörliga affärsmetoder (exempelvis vilseledande reklam mellan företag, exakta efterbildningar eller misskreditering).

Ett fullständigt harmoniserande direktiv om otillbörliga affärsmetoder mellan företag var i sig ett mycket ambitiöst förslag, vilket skulle ha misslyckats om dess omfattning hade utvidgats till att omfatta otillbörliga konkurrensmetoder mellan företag.

Det följde av samrådet och arbetet i rådet att det inte fanns någon enighet om att utvidga direktivets tillämpningsområde till att även omfatta otillbörliga affärsmetoder mellan företag.

Det måste även betonas att alla medlemsstater inte har ett system för att hantera otillbörliga affärsmetoder.

Vissa medlemsstater (exempelvis Tyskland, Österrike och Sverige) var för att utvidga direktivets tillämpningsområde till att även omfatta otillbörliga affärsmetoder. Andra (exempelvis Storbritannien, Frankrike och Irland) stödde konsumentskyddet, men motsatte sig införandet av ett fullständigt harmoniserat system på EU-nivå för att hantera otillbörliga affärsmetoder.

Trots att kommissionen inte kan ingripa mot företag som ägnar sig åt sådana metoder har den försökt öka medvetenheten om problemet genom att presentera frågan för europeiska företagsorganisationer. Kommissionen har dessutom skrivit till de behöriga myndigheterna i de relevanta medlemsstaterna, däribland Spanien, för att belysa att situationen består och begära ytterligare information i denna fråga. Kommissionen väntar på svar på en del av dessa skrivelser.

 
 

(1)http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+QT+H-2008-0057+0+DOC+XML+V0//SV&language=SV" \l "ref1" EUT L 149, 11.6.2005, s. 22.

 

Fråga nr 103 från Athanasios Pafilis (H-0062/08)
 Angående: Risker i samband med användning av kompaktlysrör
 

Att i stället för att använda glödlampor ersätta dem med användning av kompaktlysrör är något som både EU och regeringarna i medlemsstaterna uppmuntrar till, eftersom lysrören sparar energi. De här lysrören, som helt klart blir dyrare för konsumenterna, innehåller 5 milligram kvicksilver, som det är förbjudet att använda på grund av höga gifthalter och de omedelbara risker som föreligger med tanke på folkhälsan.

Vilka åtgärder kommer kommissionen att vidta för att garantera att använda kompaktlysrör bortskaffas på ett säkert sätt, så att de inte hamnar bland det vanliga urbana avfallet och kvicksilver läcker ut i miljön? Och vilka åtgärder kommer kommissionen att vidta för att informera användarna om hur farliga kompaktlysrören är och vilka nödvändiga åtgärder som måste vidtas om de skadas eller går sönder med tanke på de giftiga ämnen som kan läcka ut ur dem?

 
  
 

(EN) I direktiv 2002/96/EG om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter(1) föreskrivs de nödvändiga åtgärderna för att garantera återtagande av lågenergilampor i slutet av deras livslängd. Producenterna är ansvariga för att organisera och finansiera insamling, bearbetning, återvinning och miljömässigt förnuftigt bortskaffande av sådant avfall. De kan upprätta och driva dessa system för återtagande individuellt eller kollektivt.

Medlemsstaterna måste se till att användarna av elektrisk och elektronisk utrustning får den nödvändiga informationen om kravet att inte bortskaffa lampor som osorterat kommunalt avfall och att samla in sådant avfall separat, samt om de system för återlämnande och insamlande som är tillgängliga för dem.

Medlemsstaterna måste dessutom se till att den nödvändiga informationen lämnas till användarna om de möjliga effekterna på miljön och människors hälsa på grund av förekomsten av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning. Detta bör även omfatta åtgärder som ska vidtas vid skada på eller förstörande av en glödlampa och spridning av det giftiga ämne som den innehåller. Medlemsstaterna kan kräva att denna information lämnas av producenter och/eller distributörer, t.ex. i bruksanvisningen eller vid försäljningsstället.

 
 

(1)Direktiv om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE), EUT L 37, 13.2.2003.

 

Fråga nr 104 från Diamanto Manolakou (H-0066/08)
 Angående: Brutalt tillslag mot utländska arbetare i Patra
 

Polisingripanden, demolering av ett tillfälligt läger, människojakt och massgripanden – det var den grekiska regeringens och de lokala myndigheternas sätt att hantera det långvariga problemet med flyktingar och invandrare som uppehåller sig i Patra i väntan på att flyttas till andra EU-länder där de har sina nära och kära eller där de hoppas på en bättre behandling. Det rör sig om utländska arbetare från i första hand Afghanistan och Irak, där livet efter interventionerna och ockupationen från Natos sida har blivit så osäkert och farligt att människor finner för gott att lämna sitt land.

Erkänner kommissionen EU:s ansvar för dessa människor? Vilka åtgärder tänker kommissionen vidta för att de ska kunna vistas och röra sig lagligt i EU, få flyktingskydd eller rätt till subsidiärt skydd, undgå avvisning och slippa behandlas som gisslan och förföljas? Hur bedömer kommissionen resultaten av den gemensamma viserings- och gränspolitiken, i ljuset av den omänskliga behandling som flyktingar och invandrare utsätts för?

 
  
 

(EN) Ledamotens fråga omfattar ämnen som faller inom området för två skilda uppsättningar skyldigheter för medlemsstaterna, främst skyldigheter enligt EU:s regelverk om asyl och skyldigheter att respektera grundläggande rättigheter vid genomförandet av invandrings- eller gränskontroller.

Kommissionen förfogar inte över tillräckligt mycket information för att kunna dra en konkret slutsats avseende de handlingar av de grekiska myndigheterna som avses i ledamotens fråga.

När det gäller genomförandet av asylregelverket i Grekland har kommissionen vidtagit ett antal formella åtgärder avseende denna medlemsstats underlåtenhet att genomföra sina skyldigheter enligt gemenskapslagstiftningen.

Kommissionen har bland annat inlett överträdelseförfaranden mot Grekland för att inte ha meddelat sina åtgärder för införlivandeande enligt rådets direktiv 2004/83/EG om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet(1) (kvalificeringsdirektivet) och rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus(2).

Om det behövs kommer kommissionen att vidta ytterligare åtgärder i enlighet med dess befogenhet enligt artikel 226 i fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen för att säkerställa att medlemsstaten uppfyller sina skyldigheter enligt EU:s asylregelverk.

Kommissionen vill även betona att EU:s ekonomiska stöd för att garantera bland annat lämpliga villkor för mottagande av asylsökande och identifiering och integrering av flyktingar och personer som har beviljats subsidiärt skydd har varit tillgängligt för Grekland. På grundval av antalet officiellt registrerade asylansökningar har 1 283 253,07 euro tilldelats Grekland från Europeiska flyktingfonden II under 2007 och 1 571 280,36 euro kommer att vara tillgängligt under Europeiska flyktingfonden III under 2008.

När det gäller rörlighet inom Europeiska unionen för personer i behov av internationellt skydd hänvisar kommissionen till sitt förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 i syfte att utöka dess räckvidd till att omfatta även personer som beviljats internationellt skydd(3). Om direktivet antas gör det att medborgare i tredjeländer som har beviljats flyktingstatus eller subsidiärt skydd kan förvärva permanent uppehållstillstånd i en medlemsstat samt bosätta sig i andra medlemsstater av olika skäl, däribland anställning och verksamhet som egenföretagare, med förbehåll för bestämmelserna i direktivet.

Avslutningsvis vill kommissionen upprepa sin bestämda ståndpunkt att Grekland måste respektera de grundläggande rättigheterna vid utövandet av gränskontroller eller åtgärder då tredjelandsmedborgare uppehåller sig olagligt på dess territorium.

 
 

(1) EUT L 304, 30.9.2004.
(2) EUT L 326, 13.12.2005.
(3) KOM(2007)0298.

 

Fråga nr 105 från Olle Schmidt (H-0068/08)
 Angående: Importstoppet av brasilianskt kött
 

Importen av brasilianskt kött till Europa är en högt prioriterad fråga, inte minst med tanke på att det idag råder underskott på nötkött i EU. Att därför införa handelshinder strider mot våra grundläggande principer om frihandel och öppenhet. Jordbrukspolitiken är redan idag hårt kritiserad och dessa typer av åtgärder – att på otydliga grunder stoppa en produkt som medborgarna vill ha – gynnar inte stödet för europeiska bönder. I Sverige räknar man med att priset kan på nötkött kan gå upp med 30 procent om stoppet blir långvarigt. Jag delar dock kommissionens bedömning om att säkra människors och djurs hälsa måste få vara prioriterat. Viktigt i detta sammanhang är att minnas att det stora uppsving som det brasilianska köttet har haft i Europa till stor del beror på det utbrott av galna ko-sjukan som skedde under slutet av nittiotalet.

Min fråga till kommissionen är därför: Hur avser kommissionen att underlätta för att frågan löses, samt hur kan kommissionen garantera att dessa tillfälliga åtgärder blir just tillfälliga och proportionerliga så att det inte drabbar konsumenter till förmån för den europeiska bondelobbyn?

Det är angeläget för Europas konsumenter att frågan löses snarast!

 
  
 

(EN) För att skydda människors och djurs hälsa i EU har Europeiska unionen infört omfattande krav avseende köttimport. Uppfyllandet av dessa krav kontrolleras av kommissionen, särskilt genom inspektioner på plats som utförs av kommissionens inspektionstjänster (kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor i Irland). Vid inspektioner i Brasilien har allvarliga fall av åsidosättande av gemenskapens importkrav för nötkött nyligen konstaterats.

Kommissionen har därför vidtagit åtgärder för att skärpa kontrollen och övervakningen av djurinnehav, från vilka nötkött kan hämtas för import till EU. Den definitiva listan över innehav tillsammans med deras revisionsrapporter förväntas inkomma från de brasilianska myndigheterna före slutet av februari 2008. Kommissionen är dessutom beredd att anordna ytterligare en inspektion av kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor i Brasilien i slutet av februari 2008.

Kommissionen är medveten om att dessa åtgärder får konsekvenser för handeln. De är en följd av Brasiliens upprepade underlåtenhet att hantera de brister som har upptäckts.

Åtgärderna är dock utformade för att vara tillfälliga. Handeln skulle kunna återhämta sig eftersom dessa åtgärder tillåter att innehav registreras om de helt uppfyller EU:s krav.

Skyddet av människors och djurs hälsa i gemenskapen måste ha företräde framför handelsrelaterade hänsyn.

 

Fråga nr 106 från Hans-Peter Martin (H-0070/08)
 Angående: Totala kostnader för reseutgifter
 

Tjänstemän har rätt till ett fast belopp per år för reseutgifter och för medföljande och personer gentemot vilka försörjningsplikt föreligger, från anställningsorten till ursprungsorten enligt bilaga VII, avsnitt 3 C, artikel 8, i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna av den 1 maj 2004.

Vilka var kommissionens totala kostnader under åren 2005, 2006 och 2007 för ersättning av sådana reseutgifter som avses i tjänsteföreskrifterna?

Hur många anställda inom kommissionen omfattades av dessa bestämmelser under åren 2005, 2006 och 2007?

I hur många fall tillämpade kommissionen dessa bestämmelser under 2005, 2006 och 2007

 
  
 

(FR) Enligt tjänsteföreskrifterna har tjänstemän, tillfälligt anställda och kontraktsanställda (samt deras makar/makor och underhållsberättigade personer, om de har rätt till hushållstillägg) rätt till en årlig fast ersättning för resekostnader från anställningsorten till ursprungsorten.

För personal som är anställd inom Europeiska unionen sker denna utbetalning automatiskt, och därför motsvarar antalet faktiska förmånstagare antalet tjänstemän som har rätt till betalningen. Siffrorna anges nedan:

Totala årliga reseutgifter

Antal betalningsmottagare

2005

22 958 780

17 352

2006

25 867 437

17 814

2007

28 209 707

18 389

För tjänstemän som arbetar utanför Europeiska unionen föreskrivs i artikel 8.4 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna att resekostnaderna ska ersättas i form av en fast betalning som motsvarar kostnaden för returresor med flyg för tjänstemän, maka/make och andra underhållsberättigade från anställningsorten till ursprungsorten (eller till en annan destination för dem som har rätt till betalning och som inte bor på den ort där de arbetar).

När det gäller ersättning betalar kommissionen denna fasta avgift varje år i juli efter uppvisande av boardingpass som bevis på resor. Därför kommer bara de som kan styrka att de har genomfört resan att ha rätt till denna ersättning.

För dessa tjänstemän framgår den spenderade budgeten och antalet ärenden som har behandlats i följande tabell (olika delar har hämtats från olika databaser eftersom uppgifterna inte behandlades i samma IT-system under 2005/2006 och 2007). Dessa siffror omfattar betalningsmottagare (och deras make/maka och underhållsberättigade personer) som har stationerats vid kommissionens delegationer under minst en del av året under de nämnda budgetåren. En del av betalningsmottagarna har även tagit emot fasta betalningar för den tid som har tillbringats vid stationering inom Europeiska unionens territorium.

Dessa är inte de slutgiltiga uppgifterna, eftersom regleringarna av 2006 och 2007 års budgetår fortfarande pågår.

Antal behandlade ärenden

Budget

2005

968

8 754 729

2006

1 723

12 581 629

2007

1 941

14 334 408

För 2006 och 2007 beror ökningen av antalet betalningsmottagare på tillämpningen av de nya tjänsteföreskrifterna från 2004. Före detta tjänstemän i olika anställningsformer (lokalanställda tekniska assistenter – ALAT – och enskilda experter) omvandlades till kontraktsanställda, vilket ledde till nyrekryteringar på de anställningsvillkor som gäller för andra anställda inom gemenskapen.

 

Fråga nr 107 från Katerina Batzeli (H-0073/08)
 Angående: Genomförande av artikel 69 i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 (kvalitetsbevarande)
 

Som en del av översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) har en mekanism med flera alternativ införts. Den innebär att medlemsstaterna kan använda upp till 10 procent av det stöd de erhåller inom ramen för den första pelaren för att göra extrabetalningar till särskilda typer av jordbruk som är viktiga för att skydda eller förbättra miljön eller förbättra kvalitén eller försäljningen/marknadsföringen av jordbruksprodukter (artikel 69, förordning (EG) nr 1782/2003(1)). Enligt kommissionens meddelande KOM(2007)0722 inför ”hälsokontrollen” av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken ska det göras en översyn av denna artikel för att den ska kunna genomföras utöver sektornivå.

Mot denna bakgrund undrar jag om kommissionen kan ange om den ännu har genomfört någon konsekvensstudie för riktlinjerna i sitt meddelande inför genomförandet av ”hälsokontrollen” av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och artikel 69? Har kommissionen någon information som motiverar en förlängning av genomförandeperioden?

 
  
 

(EN) I kommissionens meddelande Förberedelser inför ”hälsokontrollen” av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), som antogs den 20 november 2007, anges det att en reviderad artikel 69 skulle kräva ett mildrande av den nuvarande regeln om att åtgärderna enligt denna bestämmelse endast kan gälla på sektorsnivå.

Kommissionen håller för närvarande på och avslutar en konsekvensbedömningsrapport om hälsokontrollen av GJP. Syftet med denna rapport är att undersöka de olika alternativ som kan föreslås av kommissionen ur ekonomisk, miljömässig, social och administrativ synvinkel. Som en del av denna analys undersöks även en revision av artikel 69.

Konsekvensbedömningsrapporten kommer att medfölja de juridiska förslagen om hälsokontrollen. Kommissionen har planerat att anta detta paket den 20 maj 2007. Som en del av denna konsekvensbedömning kommer kommissionen även att ta hänsyn till andra externa studier, bidrag från andra EU-institutioner och de aktörer som är delaktiga i denna process.

 
 

(1) EUT L 270, 21.10.2003, s. 1.

 

Fråga nr 108 från Silvia-Adriana Ţicău (H-0074/08)
 Angående: Handel med högteknologiska produkter
 

År 1995 var EU den näst största exportören i världen av högteknologiska produkter. År 2005 hade EU blivit den största exportören med en andel på 17,2 procent av världsexporten och även den största importören med 19,1 procent av världsimporten. Totalvärdet på EU:s import och export inom denna bransch uppgick då till 230 respektive 198 miljarder euro. Under perioden 2000-2005 ökade EU:s export av dessa produkter med i genomsnitt 1,7 procent per år, medan importen minskade med i genomsnitt 1,3 procent per år. I sjutton medlemsstater plus Norge utgjordes den största andelen av exporten och importen av högteknologiska produkter av kategorin ”elektroniska produkter och telekommunikation”.

Kan kommissionen ange vilken strategi den kommer att använda för att öka kapaciteten för produktion och export av högteknologiska produkter i samtliga medlemsstater?

 
  
 

(EN) Kommissionen noterar med tillfredsställelse den ökade europeiska konkurrenskraften inom högteknologiska produkter.

Kapaciteten hos företagen inom EU att producera och exportera högteknologiska produkter beror på många olika ramvillkor, varav en del kan fastställas på EU-nivå och andra ligger inom medlemsstaternas befogenhet. År 2005 angav kommissionen sin industripolitik(1) för de kommande åren, baserat på en kombination av horisontella och sektorsrelaterade initiativ, följt av en halvtidsöversyn(2) i juli 2007. Kommissionen planerar att i framtiden stärka sitt samarbete med medlemsstaterna om industripolitiken inom ramen för den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning.

En särskilt viktig faktor för konkurrenskraften för högteknologiska produkter är investeringsnivån i forskning och utveckling. Kommissionens politik inom området för forskning och teknisk utveckling, särskilt sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling, är ett viktigt bidrag till den internationella konkurrenskraften för den europeiska industrins högteknologiska sektor.

 
 

(1) KOM(2005)0474.
(2) KOM(2007)0374.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy