Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 10 mars 2008 - Strasbourg

19. Gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten (debatt)

  Talmannen. - Nästa punkt är ett betänkande av Paolo Costa, för Europaparlamentets delegation till förlikningskommittén, om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten och om upphävande av förordning (EG) nr 2320/2002 (C6-0029/2008 – 2005/0191(COD)) (A6-0049/2008).

  Paolo Costa, föredragande. - (IT) Herr talman, herr vice kommissionsordförande, mina damer och herrar! I dag firar vi slutförandet av ett förfarande som tog sin början för så länge sedan som september 2005.

Vår resa har varit lång och i några fall svår, men så här vid slutet känner jag att den var mödan värd. Ämnet är säkerhet inom den civila luftfarten. Den tidigare förordningen, som varit gällande hittills, antogs i det känslosamma klimat som omgav anfallen mot World Trade Center den 11 september 2001. Den hade en svår födelse, men blev sedan antagen och tillämpad. Den har haft en del framgångar på senare år, men praktiskt sett har det funnits luckor och brister.

Av den anledningen ska vi nu revidera denna förordning. Målet är att kunna ge ett mer flexibelt svar på tekniska, psykologiska och beteendemässiga förändringar i kampen mot terrorism, naturligtvis med hänsyn till de erfarenheter vi skaffat oss hittills. Säkerhet och skydd mot terroristattacker ska självklart prioriteras, men detta kan inte diskuteras avskilt från allt annat. Man måste se på saken i ett aningen mer balanserat sammanhang.

Kontroller måste vara strikta och effektiva, men de bör inte orsaka alltför stora olägenheter för passagerarna, eller medföra onödigt stora kostnader vid genomförandet. Kostnaderna bör om möjligt delas, och bör inte betalas enbart av passagerarna. Av den anledningen kan nya kontroller inte införas utan tillfredsställande demokratisk granskning. Det var framför allt mot dessa två punkter – kostnader och demokratiskt ansvar – som parlamentets delegation riktade sin uppmärksamhet under förlikningsstadiet i samband med detta förfarande.

I fråga om kostnaderna är jag glad att kunna informera parlamentet om att en artikel, inte ett skäl, har tagits med för att fastslå att de – säkerhetskostnaderna – måste delas mellan passagerare, flygplatser, lufttrafikföretag och nationella regeringar. I en ytterligare artikel – inte ett interinstitutionellt uttalande som 2002, utan en artikel – sägs att kommissionen ska undersöka problemet mer i detalj och lägga fram förslag inför parlamentet och rådet för att lösa problemet genom en lämplig fördelning av kostnaderna mellan skattebetalare och passagerare.

I fråga om demokratiskt ansvar lyckades vi framgångsrikt uppnå användning av ett utökat kommittéförfarande eller kommittéförfarande med kontroll, särskilt när någon ny kontroll eller begränsning av passagerarnas tillvaro införs. Om parlamentet i framtiden skulle avgöra att en säkerhetsåtgärd är orimlig, kommer det att kunna kräva en offentlig debatt för att kunna undersöka sådana frågor på ett lämpligt sätt.

Över lag känner jag att man på detta sätt har uppnått en balans mellan å ena sidan effektiv bekämpning av terrorism och å andra sidan största möjliga respekt för personlig integritet, praxis, och undvikande av onödiga irritationsmoment för passagerarna. Naturligtvis kommer bara den verkliga tillämpningen att utvisa om denna balans fullständigt har uppnåtts.

Därför rekommenderar jag att parlamentet godkänner överenskommelsen som uppnåtts genom förlikning, så att kommissionen effektivt kan påbörja sitt arbete.

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. - (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Framför er har ni ett förslag till en ny ramförordning om luftfartssäkerhet, som ni alla är bekanta med. Jag uppskattar allt arbete ni har lagt ner och alla ansträngningar ni har gjort för att uppnå ett positivt resultat av en lång och svår förlikningsprocess.

Vi har nu nått fram till det sista stadiet för en ny ramförordning, ett nytt bevis på bättre lagstiftning. Den 4 mars avslutade rådet formellt den tredje behandlingen av denna välavvägda och nyttiga text, som är viktig både för branschen och för passagerarna. Det är nu upp till ledamöterna i Europaparlamentet att slutföra processen.

Jag är tacksam mot Paolo Costa för att han uppmanat parlamentet att anta texten och därmed försäkra oss om ett lyckat resultat av förlikningen. Alla har visat en kompromissvänlig anda under förlikningsprocessen, men jag tror mig kunna säga att parlamentet utgick som segrare, för de flesta ändringsförslagen och idéerna som föreslogs finns nu med i texten som ni kommer att rösta om.

Jag förstod era förväntningar beträffande finansieringsprincipen. Jag engagerade mig personligen mycket starkt under förlikningen. Kanske jag kan få hänvisa till mitt tidigare uttalande om att jag avsåg att lägga fram ett utkast till lagförslag inför kommissionen om fördelningen mellan skattebetalare och användare av kostnaderna för de striktare luftfartsskyddsåtgärder som medlemsstaterna kan anta utöver de grundläggande regler som fastställs i den nya förordningen.

Detta påverkar inte kommissionens initiativrätt eller efterföljande av nationella förfaranden, i synnerhet att man genomför en ordentlig konsekvensanalys före varje lagförslag.

Vidare kommer det nya förändrade ”kommittéförfarande”-beslutet, med införandet av det föreskrivande förfarandet med kontroll, att ge Europaparlamentet större inflytande över de allmänna bestämmelser som kommissionen måste utarbeta efter att ramförordningen har antagits.

Samtidigt som det föreskrivande förfarandet med kontroll ger mer flexibilitet i systemet för att anpassa lagstiftningen utgör allt detta en motvikt inom den allmänna genomförandelagstiftningen. Därmed gör vi framsteg på det institutionella planet i alla dessa situationer.

Angående artikel 4 vill jag dra er uppmärksamhet till uttalandet som gjorts. Kommissionen förklarar att den tänker föreslå allmänna åtgärder såsom nämns i den nuvarande artikel 4.1 a, och detaljerade genomförandeåtgärder såsom avses i den nuvarande artikel 4.2. Kommissionen avser att använda artikel 251 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen om några tillägg behöver föreslås till de gemensamma grundläggande standarder som fastställs i förordningen.

Kommissionen konstaterar att det är viktigt att tillåta att man utarbetar detaljerade genomförandeåtgärder med metoder som inte bara säkerställer effektivt upptäckande och avskräckande, utan också ger den nödvändiga flexibiliteten och snabbheten, samtidigt som känsliga dokument behandlas konfidentiellt för att skydda passagerarna. Kommissionen påpekar också att genomförandebestämmelsernas kontinuitet kommer att bibehållas tills de ersätts av nya åtgärder enligt den nya förordningen.

Den huvudsakliga innebörden av den nya förordningen är att den möjliggör utveckling av en lämpligare lagstiftning, som ger bättre förmåga att hantera säkerhetsfrågor flexibelt och sett ur ett helhetsperspektiv, snarare än att handskas med dem genom en rad fristående och repetitiva metoder. De första uppskattningarna från Association of European Airlines pekar mot att de mer flexibla metoderna kan minska kostnaderna med upp till 500 miljoner.

Sammanfattningsvis kommer den nya förordningen att göra det enklare att anta bestämmelser tillsammans med icke-medlemsstater som har lika höga standarder för flygsäkerhet. Denna ”one-stop-security”-princip ligger inte enbart i passagerarnas intresse utan även i den europeiska luftfartssektorns intresse.

Frånsett detta hoppas jag att den senaste tekniska utvecklingen kommer att göra det möjligt för oss att ändra totalförbudet mot vätskor ombord på flygplan före början på nästa år. Så snart den rätta tekniken finns tillgänglig för att kunna upptäcka flytande sprängämnen ska jag försöka se till att denna faktor beaktas i regelverket. Europaparlamentet kommer att kunna granska alla planer på förändringar av reglerna på detta område.

Detta har varit en långdragen process. Det har krävts en hel del ansträngningar från samtliga inblandade för att nå fram till den kompromiss som behövs för att den nya förordningen ska kunna antas. Den nya förordningen kommer inte bara att hjälpa oss att förbättra säkerheten i luften. Den kommer även att minska kostnader, förenkla reglerna och skydda den civila luftfarten mer effektivt.

Därför tackar jag parlamentet för arbetet med att utarbeta detta lagförslag och jag hoppas naturligtvis av hela mitt hjärta på ert stöd och på ett antagande av texten.

  Philip Bradbourn, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Som såväl föredraganden som kommissionsledamot Jacques Barrot har konstaterat har parlamentet och rådet efter långa förhandlingar i förlikningskommittén slutligen kommit fram till en överenskommelse, vilket jag anser är positivt och värt att stödja.

Mot bakgrund av det ständigt närvarande terrorhotet anser vi att det är absolut nödvändigt med tydliga säkerhetsregler och att det är mycket viktigt att dessa införs gemensamt på alla flygplatser och i alla flygbolag i Europa, och i förslaget tillgodoses båda dessa aspekter.

Vi har inte kunnat nå någon överenskommelse med rådet om hur säkerhetsåtgärderna ska finansieras, men kommissionen har emellertid gått med på att inom några månader lägga fram ett separat förslag om finansiering av åtgärderna. Förhoppningsvis dröjer detta inte alltför länge.

Jag vill här och nu slå fast att både rådet och kommissionen i sitt förslag bör beakta parlamentets starka och eniga ställningstagande i frågan. Parlamentet får inte betraktas som ytterligare ett besvärligt hinder som måste övervinnas utan som en seriös och jämbördig aktör i processen. Passagerarnas trygghet och säkerhet är av största betydelse, och jag hoppas därför att vårt bestämda ställningstagande kommer att få genomslag i det kommande förslaget från kommissionen.

Trots denna stötesten bör förslaget välkomnas. Jag kan inse fördelarna med gemensamma säkerhetsstandarder i hela Europa. Med tanke på att dagens förhöjda terrorhot mot flyget ständigt växer innebär förslaget dessutom betydande förbättringar av passagerarnas trygghet och säkerhet. Jag uppmanar därför parlamentet att ge åtgärden sitt odelade stöd.

  Saïd El Khadraoui, för PSE-gruppen. – (NL) Herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Terrorattackerna den 11 september och de hot som följde därefter har fått oss att förstå hur sårbar flygsektorn är och hur ödesdigra effekterna av en attack med hjälp av flygplan eller ombord på flygplan kan bli. För att inte tala om de enorma konsekvenser dessa effekter kan få för ekonomin och följaktligen för var och en av oss. Vi måste därför göra allt som står i vår makt för att åstadkomma maximal säkerhet, och självklart måste vi få till stånd största möjliga harmonisering i frågan på europeisk nivå.

Som föredraganden konstaterar måste vi emellertid på samma gång försöka uppnå en balans mellan å ena sidan säkerheten, å andra sidan bekvämligheten, privatlivet och rörelsefriheten. Detta var hela tiden vår ståndpunkt som parlamentets delegation vid förhandlingarna, och jag anser att vårt samarbete över partigränserna med Paolo Costa fungerade väl, liksom med Georg Jarzembowski under förlikningsförfarandet. Alla samarbetade, och kommissionsledamoten har helt rätt i att vi kom fram till en bra kompromiss.

Detta betyder inte att vi är alltigenom nöjda. Allt beror på hur de uppnådda avtalen genomförs i praktiken. Det handlar dessutom om två väsentliga aspekter, nämligen i första hand om hur åtgärderna genomförs. Vi har försäkrat oss om parlamentets fortsatta engagemang genom det nya kommittéförfarandet med kontroll, och vi har i realiteten uppnått ett slags vetorätt i de fall där vi anser att de föreslagna åtgärderna inte är rimliga. Det finns alltså utrymme för olika tolkningar och för debatt, och jag anser att förbudet mot vätskor är ett tydligt tecken på att detta behövs. Vi kan inte ge en expertkommitté fria händer och friskriva den från ansvar. Jag anser därför att denna nya form för demokratisk kontroll sammantaget är mycket positiv.

Vi kan självklart åta oss uppgiften om kommissionen håller oss kontinuerligt informerade och uppdaterade, och jag anser att detta kommer att vara oerhört viktigt. Vi måste också komma fram till rätt förfarande i parlamentet för att kunna hantera detta på bästa sätt.

För det andra är vi medvetna om att vi inte nådde riktigt ända fram när det gäller finansieringen av säkerhetsåtgärderna. Vi ville vara fortsatt konsekventa i vår inställning. Det är vår förhoppning att alla kommer att anse att de säkerhetsåtgärder som Europa kommit överens om är ändamålsenliga. Om vissa medlemsstater behöver eller vill göra mer bör de själva ta på sig kostnaden för detta. Vi lyckades inte få gehör för detta, men jag är övertygad om, herr kommissionsledamot, att de uppgifter ni har förelagt oss kommer att leda till ny debatt och till konkreta resultat i framtiden.

Från och med i dag har vi i alla händelser en ram som innebär att vi snabbt kan vidta säkerhetsåtgärder men att ett demokratiskt ansvar dessutom kan utkrävas. Det återstår att se om systemet fungerar till allas belåtenhet. Min grupp kommer också att stödja detta.

  Jeanine Hennis-Plasschaert, för ALDE-gruppen. – (NL) Det går inte att komma ifrån att flyget tveklöst är och förblir ett populärt mål för terrorister. Behovet av strängare säkerhetsbestämmelser för luftfarten framstår följaktligen med all önskvärd tydlighet, med de extra kostnader och pålagor som detta innebär. När det handlar om att behålla den grundläggande ramen för detta är det emellertid oerhört viktigt att de åtgärder som införs är effektiva. Trots att avtalet lämnar en del övrigt att önska är det ändå i detta avseende ett betydelsefullt steg i rätt riktning.

När det gäller parlamentets ökade inflytande hoppas jag verkligen att vi ska tillvarata detta på allra bästa sätt. Vi måste mer än någonsin vara realistiska i våra antaganden om hur effektiva lagar och bestämmelser egentligen är. Vi måste givetvis hantera den kollektiva stressen på ett lämpligt sätt. Samtidigt måste flygresenärerna tas på fullt allvar. Kostnadskrävande säkerhetsåtgärder som ändå inte har någon effekt är inte till nytta för någon.

Terroristerna blir alltmer förslagna. Vi löser inte problemet genom att beslagta flaskor, duschkrämer eller kontaktlinsvätskor. Lösningen ligger i ett effektivt gränsöverskridande arbete från polisens, rättsväsendets och underrättelsetjänsternas sida. Jag ser följaktligen fram emot den flerstegsplan som kommissionsledamoten just har redogjort för.

  Seán Ó Neachtain, för UEN-gruppen. — (GA) Betydelsen av flygsäkerhet får och bör inte nonchaleras, och jag är full av beundran inför det arbete som har utförts för att komma fram till denna lösning som innebär att flygpassagernas och flygpersonalens säkerhet tillgodoses.

När vi utarbetar och inför detta slags förordningar måste vi vara noga med att det inte endast handlar om förordningar för förordningarnas egen skull utan att vi även beaktar övriga aspekter av luftfartssektorn. Jag välkomnar därför bestämmelsen i betänkandet om att vissa passagerare – de som kommer från länder vilkas säkerhetsåtgärder helt och hållet överensstämmer med unionens – inte behöver genomgå ytterligare säkerhetskontroller. Det är mycket beklagligt att samma tillvägagångssätt inte gäller för tullfria varor och transitpassagerare.

Som läget nu är kommer en person som reser från USA till Irland och mellanlandar i Paris och har med sig tullfria varor som inköpts i USA att fråntas dessa i Paris. Detta befängda system innebär att det är passagerarna och detaljhandlarna som förlorar.

Jag håller med om att säkerhetsfrågorna har hög prioritet. Den lösning som man enades om i Singapore innebär emellertid att det finns två vägar att gå. Hur kommer det sig då att vi inte kan ingå samma överenskommelser med andra länder om detta? Vi vet att det pågår en planering, men det går alldeles för långsamt för passagerarna och detaljhandlarna, som får ta konsekvenserna.

  Eva Lichtenberger, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Detta har varit en evighetsföljetong, och jag vill ta tillfället i akt att återigen varmt tacka Paolo Costa. I alla förhandlingar, även dem med rådet, höll han orubbligt fast vid den ståndpunkt som parlamentsledamöterna i utskottet hade enats om och ställt sig bakom.

En av de punkter som diskuterades var som nämnts finansieringen av säkerhetsåtgärderna – anledningen till detta är ganska uppenbar. Säkerhetsåtgärderna lämpar sig exempelvis mycket väl för att dölja finansieringsåtgärder som kanske inte kan betecknas som helt igenom lagliga för de olika nationella flygbolagen. Jag antar att detta är förklaringen till att rådet på alla upptänkliga sätt motsatte sig bestämda regler om en större öppenhet på detta område, och givetvis var det ett klart och enhälligt önskemål från vår grupp att få till stånd öppna och entydiga finansieringsbestämmelser som utformats för att förebygga problem.

Den andra punkten gällde den strategi som innebär att parlamentet ska delta mer aktivt i den fortsatta utvecklingen av säkerhetsbestämmelserna. Detta mötte också våldsamt motstånd, vilket för mig tedde sig helt obegripligt, eftersom parlamentet ju endast hade försökt att anvisa en flyktväg som exempelvis kunde utnyttjas för att slippa genomföra åtgärder som hade antagits en gång i tiden men därefter så småningom hade visat sig inte hålla måttet. Jag kan med nöd och näppe stödja kompromissen, men jag hade velat ha något mer.

  Jaromír Kohlíček, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Europaparlamentet och Europeiska kommissionen har debatterat flygsäkerhet i åratal.

Syftet med ändringen av förordning (EG) nr 2320/2002 av den 16 december 2002 är att åstadkomma en förbättring av de gemensamma skyddsreglerna för den civila luftfarten. Det dokument som arbetet mynnade ut i är emellertid något otydligt. För att inte endast jag själv utan även många andra ledamöter av parlamentet ska kunna räcka upp handen och rösta för resultatet av förlikningsförfarandet vill jag ha ett klart svar på min fråga.

Monsieur le Commissaire, c’est pour vous – herr kommissionsledamot! Jag har ett par frågor till er. Eftersom den nya förordningen inte är någon garant för ett gemensamt förfarande för kontroll av pilotsäkerheten undrar jag hur frågan kommer att lösas när Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2320/2002 har upphört att gälla. Kan ni bekräfta att European Cockpit Association (ECA) och kommissionen har enats om att utarbeta en förordning för ett gemensamt förfarande för kontroll av säkerheten för piloterna? Om svaret är ja – när kommer denna text att läggas fram? Ert svar kommer att vara avgörande för hur vi röstar i morgon.

  Rodi Kratsa-Tsagaropoulou (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Jag vill inledningsvis uttrycka min stora tillfredsställelse över det avtal som slutligen har ingåtts om ändringen av förordningen om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten. Jag vill gratulera föredraganden Paolo Costa till hans arbete, liksom företrädarna för de politiska grupperna Georg Jarzembowski och Saïd El Khadraoui, som tillsammans med föredraganden utgjorde kärnan i förhandlingsgruppen. Utrustade med ingående kunskaper i ämnet och dess tekniska aspekter i förening med en aldrig sviktande hängivenhet mot parlamentets ståndpunkt om öppenhet och respekt för medborgarna har de fört en hård och oförtröttlig kamp för att nå målet. Jag vill även tacka samtliga ledamöter av parlamentets delegation, som jag hade äran att fungera som ordförande för, för deras samarbete under arbetets olika faser och framför allt under kritiska perioder. Jag vill gärna hylla det portugisiska ordförandeskapets oavbrutna ansträngningar för att uppnå ömsesidig förståelse och enighet. Jag vill också särskilt nämna kommissionens konstruktiva och beslutsamma insatser, till vilka kommissionsledamot Jacques Barrot i mycket stor utsträckning bidrog.

Den nya förordningen är inte endast resultatet av framgångsrika förhandlingar. En analys av slutresultatet ger vid handen att den är ett uttryck för en gemensam syn på förhållandet mellan dels säkerheten, dels medborgarna och våra politiska mål. Den nya förordningen är frukten av erfarenheterna av hur säkerhetsbestämmelserna fungerar i praktiken. Den är en bättre illustration till behovet av öppenhet och ansvar från alla inblandade organs sida. Den utgör en effektiv ram för att passagerarna ska kunna röra sig säkert i en globaliserad värld och innebär även att medlemsstaterna kan anpassa sin politik till den nya utveckling och de speciella behov som kan uppstå under vissa perioder. Förordningen innebär även ett krav på medlemsstaterna att behålla öppenheten och ta på sig en del av kostnaden – omistliga villkor enligt parlamentet.

Medlemsstaterna måste uppfylla dessa villkor, men kommissionen har också åtagit sig att utarbeta en rapport i slutet av 2008, som kommer att vara ett viktigt led i denna strävan. Parlamentet kommer därefter att förbereda sig för att ta på sig ett stort ansvar för genomförandet av de nödvändiga åtgärderna.

ORDFÖRANDESKAP: MORGANTINI
Vice talman

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). – (RO) Jag vill gratulera föredraganden Paolo Costa och de kolleger som deltog i förhandlingarna i anslutning till tredjebehandlingen. Vi debatterar detta dokument mer än två år efter kommissionens förslag 2005 om en förordning som skulle ersätta den förordning från 2002 som antogs efter terrorattackerna den 11 september 2001.

Luftfarten har utvecklats i en allt snabbare takt under de senaste åren. I ett EU med 15 medlemsstater rörde det sig om ungefär 200 miljoner passagerare 1970, men 2000 uppgick antalet till cirka 600 miljoner. Terrorattackerna den 11 september ledde tyvärr till en nedgång på cirka 2 procent av antalet flygpassagerare mellan 2000 och 2001.

Parlamentet anser att säkerheten för passagerarna och den personal som arbetar inom luftfarten är oerhört viktig. Debatterna inför förlikningsförfarandet var huvudsakligen inriktade på fördelningen av kostnaderna för de nödvändiga säkerhetsåtgärderna, det enhetliga genomförandet av säkerhetsinspektionerna samt konsekvenserna av vissa av de program för säkerheten inom civilflyget som antagits på nationell nivå och på flygplats- eller flygbolagsnivå. Gemensamma säkerhetsstandarder bör därefter antas genom att det föreskrivande förfarandet med kontroll utnyttjas så att parlamentet blir en betydelsefull aktör i denna process. Kostnaderna för de kompletterande säkerhetsåtgärderna inom den civila luftfarten bör belasta både medlemsstaterna och konsumenterna.

Senast den 31 december 2008 kommer kommissionen att lämna in en rapport till parlamentet om vilka åtgärder som ska införas, så att de skatter som är avsedda för säkerhetsåtgärder utnyttjas för just detta ändamål och den nödvändiga öppenheten när det gäller beräkningen och utnyttjandet av dessa skatter tillgodoses.

När det gäller säkerhetspersonal ombord på flygplanen är de enskilda medlemsstaterna behöriga att besluta om de registrerade och auktoriserade flygplanen i den aktuella medlemsstaten, men deras inflytande stärktes genom införandet av vissa bestämmelser om den utbildning och de säkerhetsvillkor som gäller för detta.

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN). – (PL) Fru talman! Inom luftfarten krävs tydliga rättsregler, som emellertid särskilt när det gäller flygsäkerhet måste vara så flexibla som möjligt och dessutom tillräckligt harmoniserade. Det dokument vi diskuterar i dag uppfyller dessa kriterier. Ledamöterna av förlikningskommittén har enligt min uppfattning kommit fram till en bra kompromiss, och jag tackar dem för det arbete de har lagt ned. Paolo Costa och kommissionsledamot Jacques Barrot förtjänar särskilt beröm i detta sammanhang.

Eftersom tiden är begränsad ska jag endast ta upp några få punkter. För det första måste avgifterna för flygsäkerheten vara klara och tydliga och endast avse faktiska kostnader. För det andra får åtgärderna på detta område inte påverka den konkurrens mellan flygplatser och flygbolag som är en naturlig del av den fria marknaden. För det tredje måste de principer som ligger till grund för säkerheten inom den civila luftfarten vara standardiserade världen över. Det är följaktligen positivt att dokumentet innehåller en hänvisning till samarbetet med Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO). För det fjärde måste även flygbolagen i tredjeländer uppfylla säkerhetsstandarderna, om de europeiska åtgärderna ska få avsedd effekt. För de femte måste vi utarbeta lämpliga förfaranden för hantering av krissituationer, som kanske aldrig blir aktuella men som alltid är tänkbara om en terrorattack inträffar.

Låt oss avslutningsvis sträva efter att passagerarna, även funktionshindrade passagerare, aktivt ska involveras i, inte passivt pådyvlas de åtgärder som vidtas av samtliga parter som är verksamma inom luftfarten – i synnerhet när det handlar om säkerhetsåtgärder som medför vissa olägenheter.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Det gläder mig att det har gjorts framsteg i frågan, eftersom parlamentet alltid har påpekat att vi ska vara mycket noggranna med de åtgärder som är avsedda att förbättra flygpassagerarnas säkerhet. Jag vill hylla Paolo Costa, liksom mina kolleger i utskottet för transport och turism och kommissionsledamot Jacques Barrot som har arbetat för att få fram lämpliga metoder för finansiering av åtgärderna och för att kommittéförfarandet ska utnyttjas för kontroll av definitionen av de gemensamma grundläggande standarderna.

Samarbete med EU är nödvändigt för att uppnå enhetlighet på detta område, så att passagerarna får bättre information. Som jag konstaterade förra året är ett ömsesidigt erkännande av våra skilda rättstraditioner ett steg i rätt riktning i ett EU med 27 medlemsstater, men grundläggande säkerhetsstandarder bör införas inom EU. När kommissionen senare i år redogör för finansieringsprinciperna kommer jag med visst eftertryck att framhålla att medlemsstaterna bör tillåtas att vidta mer omfattande åtgärder om de anser sig behöva detta, under förutsättning att de är beredda att ta på sig kostnaderna.

Detta är en följd av rapporter där det påstås att den brittiska flygplatsmyndigheten planerar att ta fingeravtryck på och fotografera alla passagerare som checkar in på inrikesflyget på Heathrow och ett antal andra flygplatser. Jag anser att dessa åtgärder bör granskas, så att vi vet att de med säkerhet är effektiva. Användningen av biometrik, enligt förslag från kommissionsledamot Franco Frattini, är helt i sin ordning i effektivitetssyfte och får inte innebära att allmänhetens stöd äventyras.

Allmänheten har redan funnit sig i mycket betydande olägenheter till följd av säkerhetsåtgärder som kanske är önskvärda, men där det tycks saknas en tydlig målanalys av hur effektiva de är. Vissa bestämmelser verkar vara tillkomna av en slump, vilket är särskilt irriterande, och vi bör absolut efterlysa konsekvens i flygplatsmyndigheternas agerande i Europa och kanske rent av på global nivå.

EU ska vara en motor, inte en bromskloss i arbetet med samtliga säkerhetsåtgärder. Vi måste ligga steget före när det gäller hotbilder genom att se till att tekniken blir alltmer förfinad och genom att utbyta erfarenheter av bästa praxis och samordna arbetet inom underrättelsetjänsterna. Jag anser att betänkandet tveklöst är ett litet steg i denna riktning.

  Inés Ayala Sender (PSE). – (ES) Fru talman! Vi är mycket nöjda med att ha nått slutet på det som har visat sig bli en utdragen kamp för ökad säkerhet i en central sektor som luftfarten, som är oumbärlig för Europas ekonomi och konkurrenskraft och där en hög säkerhetsnivå är en förutsättning för framgång och trovärdighet.

Detta illustrerades mycket brutalt den 11 september 2001, när just säkerheten var ett av de centrala områden som visade sig behöva förstärkas både på global nivå och framför allt när det gäller den europeiska zonen.

Alla kommissionens insatser är enligt min åsikt mycket viktiga, inte endast när det gäller detta dokument utan även andra som kommissionen har arbetat med – hela frågan om svartlistning och om att stegvis förbättra och genomföra säkerhetsåtgärderna.

Vi gratulerar framför allt föredraganden Paolo Costa, vars målmedvetenhet ibland drev oss till förtvivlan men som har lett fram till ett avtal, till vilket jag gratulerar honom av hela mitt hjärta. Avtalet är det bästa tänkbara.

Avtalet berör dessutom två grundläggande ämnen. Först och främst gäller det ett ämne som är av avgörande betydelse för det oavvisliga kravet på säkerhet, närmare bestämt den mycket väsentliga frågan om hur den ska finansieras. Vi är alla överens om att säkerheten är av stor betydelse, men en annan viktig fråga är vem som ska betala för denna säkerhet och vad vi gör för att försöka öka öppenheten och få till stånd en bättre fördelning av kostnaderna. Mot denna bakgrund anser jag att samarbetet med kommissionen om en undersökning som direkt syftar till att kartlägga och öka öppenheten när det gäller fördelningen av kostnaderna mellan skattebetalarna och konsumenterna kommer att göra det lättare för oss att få fram bättre åtgärder i framtiden och att genomföra dem.

För det andra gäller det ett ämne som är grundläggande för parlamentet som institution. Från institutionell synpunkt har Paolo Costa lyckats lyfta fram kommittéförfarandet som metod för granskning, och jag anser att även detta kommer att medverka till att undanröja en del missförstånd som har uppstått tidigare, exempelvis när det gäller vätskor. Detta är ytterligare ett område där det enligt min åsikt krävs förbättringar. Vi hoppas i framtiden kunna färdigställa alla de centrala säkerhetsdokumenten för luftfartssektorn och därvid beakta den viktigaste aspekten, nämligen den mänskliga faktorn.

Jag hoppas också att kommissionen ska kunna ge oss aktuell information om hur tidsplanen ser ut för det sociala paketet om utbildning och certifiering av kabinpersonal och piloter. Vi vet att Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA) arbetar med detta, men vi vill få fram fler specifika åtgärder i denna fråga som kommer att vara avgörande för förbättringen av säkerheten.

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Fru talman, herr vice talman! Passagerarsäkerheten är en grundläggande princip, men hur värnas den egentligen? Den mycket framgångsrike italienske fotbollstränaren Giovanni Trapattoni skulle antagligen formulera det så här: ”Töm flaskorna, av med skor och bälten!” Leder dessa åtgärder egentligen till något annat än till fler arbetstillfällen för underbetald och lågutbildad säkerhetspersonal? Dessutom kopplas långa köer på flygplatserna, krångel och ekonomiska olägenheter återigen ihop med EU, trots att olägenheterna många gånger är resultatet av en alltför nitisk tjänsteutövning av upphöjda lokala och regionala polischefer. Visst kan vi väl bättre än så!

Låt oss omgående se över genomförandebestämmelserna om vätskor och låt oss ersätta dem med mer och bättre teknik och ökat samarbete mellan säkerhetstjänsterna.

  Erna Hennicot-Schoepges (PPE-DE). – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag vill framför allt fästa uppmärksamheten på den modernisering av tekniken som är nödvändig för att undvika att den civila luftfarten bryter samman. Jag skulle önska att CESAR-projektet utvecklades till att främja teknisk innovation inom luftfarten och till att förhindra att civilflyget i fortsättningen tas som gisslan av vissa lokala krafter. Jag skulle vilja veta vilka framsteg som har gjorts i medlemsstaterna när det gäller överlåtelse av rättigheter. Skulle inte detta innebära stora fördelar för passagerarsäkerheten, miljöskyddet och luftfarten som helhet?

  Jacques Barrot, kommissionens vice talman. − (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Jag har lyssnat noggrant på era inlägg. Som ni alla har framhållit handlar utmaningen för flygsäkerhetspolitiken om att uppnå en rimlig balans mellan behovet av att skydda passagerarna mot terrorverksamhet och de nödvändiga operativa verksamheterna på flygplatserna för att undvika alltför komplicerade kontrollförfaranden. Kommissionens förslag syftade till att göra det betydligt lättare att komma fram till en rimlig balans. Som jag tidigare konstaterade kommer denna förordning, när den antas, att innebära att vi kan införa modernare och mer flexibla regler med hjälp av ny kontrollteknik och att vi kan införa en enda säkerhetskontroll för flygningar från icke medlemsländer och ändå behålla en hög säkerhetsnivå. Den nya förordningen kommer även att innebära att vi kan avskaffa de dubbla säkerhetskontrollerna, att vi kan utarbeta bestämmelser för berörda parters deltagande i beslutsfattandet samt givetvis att parlamentet kan bli mer delaktiga i besluten om genomförandebestämmelserna. Jag åtar mig personligen att ta initiativ på alla de områden som rör finansieringen av säkerhetsåtgärderna för att förbättra den nuvarande situationen, säkerställa en större öppenhet och ytterligare synliggöra medlemsstaternas ekonomiska åtaganden.

Jag ska alltså som sagt besvara en del av era synpunkter, utan att därmed göra anspråk på att besvara alla.

Kommissionen kommer fortsättningsvis att följa den allmänna regeln och offentliggöra hur förordningen tillämpas i praktiken, såvida inte kännedom om förordningen kan underlätta för terrorister. Detta är en betydande skillnad mot den nuvarande situationen, där grundregeln är att inte offentliggöra något alls. Detta är en mycket viktig punkt, eftersom den innebär att parlamentet kan få fullständig information.

Jag ska alltså besvara ett antal synpunkter. Som svar på Sean Ó Neachtains fråga vill jag säga att jag anser att frågan om tullfria varor fortfarande är viktig. Vi har utarbetat en förordning som medger att undantag görs. Vi har förhandlat med Singapore och lyckats införa detta regelverk för samtliga förbindelser med Singapore, och vi går nu vidare med ett antal icke-medlemsländer för att förbereda ytterligare undantagsbestämmelser. Dessa icke-medlemsländer måste emellertid samarbeta mycket mer aktivt med oss, och vi låter dem få veta att vi är intresserade av detta. Amerikanarna och kanadensarna står på vår sida, men det är absolut nödvändigt – och jag försäkrar att detta är något som jag personligen funderar mycket över – att vi undertecknar många fler avtal med icke-medlemsländer om vi ska göra framsteg i frågan om tullfria varor.

Jaromír Kohlíček och Inés Ayala Sender nämnde piloter och besättningar. Vi arbetar med piloterna. Samråd pågår, men jag kan inte sia om utgången. Det är emellertid riktigt att vi har problemen under noggrann uppsikt och att vi måste lösa dem på rätt sätt.

Vi behöver, som många helt riktigt påpekat, en alltigenom enhetlig strategi på europeisk nivå. Jag följer givetvis själv mycket noggrant hur de olika regelverken tillämpas, och det är riktigt som Timothy Kirkhope alldeles nyss påpekade att vi givetvis måste harmonisera såväl reglerna som förfarandena för deras genomförande. Vi måste också vara på vår vakt mot medlemsstater som tar mer eller mindre spontana och ensidiga initiativ. Detta är inte lätt – vi vet att vi måste kämpa hårt för att få fram ekonomiska medel för säkerhetsåtgärderna samt en öppnare och mer balanserad finansiering. Paolo Costa har erfarenhet av detta. Jag vill även tacka Rodi Kratsa-Tsagaropoulou som fungerade som ordförande för parlamentets delegation och var till stor hjälp för oss under de långa och mycket besvärliga mötena.

Avslutningsvis vill jag säga några ord till Paolo Costa, vars betänkande och arbetsinsats som föredragande verkligen ingav oss känslan av att parlamentet hade både Europas bästa och passagerarnas välbefinnande för ögonen, liksom givetvis uppgiften att utarbeta ett skyddssystem som är effektivt men också tillräckligt flexibelt för att kunna förändras. Vi följer som sagt noggrant den nya teknikutvecklingen, som förhoppningsvis kommer att innebära att förfarandena förenklas. Möjligheten att upptäcka sprängämnen i vätskor tycks nu vara på god väg att bli verklighet. Jag hoppas att vi kommer att kunna utnyttja dessa tekniska landvinningar. De kommer givetvis att hälsas med glädje.

Jag vill tacka er, fru talman, och särskilt parlamentet för den höga debattnivån och för alla inlägg i debatten.

  Paolo Costa, föredragande. − (IT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Detta är en ramförordning, och först när den tillämpas vet vi om anrättningen håller måttet. Hittills har vi endast jämfört olika recept.

Jag anser att vi båda är klart medvetna om att två stora problem återstår. Det första är att problemet med terrorismen har inneburit att säkerhetsnivån har höjts och att problemet med terrorismen inte kan anses vara den enskilda individens sak. Det är givetvis svårt att föreställa sig att varje enskild passagerare ska ta ansvar för finansieringen av olika antiterrorverksamheter. Passagerarna har ett gemensamt ansvar. Detta bör så småningom i viss mån bli det dominerande synsättet och innebära att de olika staterna tar ett större ansvar för denna verksamhet.

Det andra är att terrorismen leder till att vi tyvärr tvingas ändra vårt beteende. Vi får inte så att säga smita undan uppgiften att införa regler som innebär att vår handlingsfrihet inskränks på olika sätt, eftersom terroristerna aldrig får ta hem slutsegern, men vi måste dessutom utnyttja alla till buds stående medel för att se till att vi inte gradvis hjälper terroristerna att vinna genom att terrorismen innebär att vi tvingas ändra vår livsföring.

Detta är en svår balansgång. Vi har satt in hela arsenalen – medbeslutandeförfarandet, det utvidgade kommittéförfarandet och det enkla kommittéförfarandet. Vi behöver inga fler redskap. Vi har ett omfattande arbete framför oss, men jag anser att vi har lagt en stabil grund.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum tisdagen den 11 mars 2008.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Marian-Jean Marinescu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Harmoniseringen av de åtgärder som vidtas av medlemsstaterna, flygplatserna och flygbolagen i syfte att tillgodose säkerheten inom den civila luftfarten är absolut nödvändig för att kunna hantera terrorhoten.

Ändå måste det finnas en balans mellan en höjd säkerhetsnivå och bekvämligheten för konsumenterna av flygtransporttjänster.

Det är oundgängligen nödvändigt att vidta alla de åtgärder som krävs för att förbättra scanningutrustningarnas tekniska kapacitet, liksom att införa en enda kontroll vid transitflygningar, vilket skulle möjliggöra en förkortning av handläggningstiden och en reell sänkning av de faktiska kostnaderna på medellång och lång sikt.

Å andra sidan innebär den bristande öppenheten vid beräkning och uttag av skatter i anslutning till säkerhetsåtgärderna att konkurrensen snedvrids på luftfartsområdet och att acceptansen minskar för hur pengarna utnyttjas vid direktfinansiering av dessa åtgärder.

Frågetecknen i anslutning till finansieringen måste omgående rätas ut, så att såväl skattebetalarna inom EU som konsumenterna av transporttjänster får en klar bild av hur de uttagna beloppen fördelas och så att finansieringen av de direkta åtgärderna hålls åtskild från försäkringskostnaderna och från det eventuella statliga stöd för ytterligare säkerhetsåtgärder som en medlemsstat kan besluta om.