Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2007/2195(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0047/2008

Ingivna texter :

A6-0047/2008

Debatter :

PV 11/03/2008 - 17
CRE 11/03/2008 - 17

Omröstningar :

PV 12/03/2008 - 5.5
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0093

Fullständigt förhandlingsreferat
Tisdagen den 11 mars 2008 - Strasbourg EUT-utgåva

17. "Hälsokontroll" på den gemensamma jordbrukspolitiken (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Lutz Goepel, för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, om ”hälsokontrollen” av den gemensamma jordbrukspolitiken (2007/2195(INI)) (A6-0047/2008).

 
  
MPphoto
 
 

  Lutz Goepel, föredragande. − (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Den första diskussionsrundan i parlamentet om det som kallas hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att avslutas i morgon. Denna hälsokontroll är inte någon grundläggande reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. Den bör också i lämpliga fall syfta till att uppdatera den befintliga politiken utifrån den erfarenhet som förvärvats sedan 2003, och anpassa den till de förändrade omständigheterna.

Kommissionen bör på allvar beakta vår ståndpunkt. Den utgör en god grund för de kommande förhandlingarna om lagstiftningspaketet och för budgetöversynen efter 2013.

Vi i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling har stött fortsättningen av reformen för ett större personligt ansvar och en bättre marknadsorientering, samtidigt som vi betonar aspekterna livsmedelssäkerhet och socialt och miljömässigt ansvar – framför allt i fråga om den nuvarande marknadsutvecklingen och de nya utmaningarna för klimatpolitiken –, i högre grad än vi gjort tidigare. Vi eftersträvar också större flexibilitet för medlemsstaterna vid en förändring av systemet – med andra ord fler möjligheter att införa ytterligare frikoppling och mindre fasta historiska referensnivåer.

I debatterna i vårt utskott har det emellertid också framgått att detta inte skulle vara förnuftigt inom alla sektorer, åtminstone inte före 2013. För fasta bidrag för djuruppfödning och för medlemsstater med full frikoppling men med en stark sektor för djuruppfödning skulle en plötslig systemförändring resultera i negativa strukturella avbrott med tanke på den nuvarande marknadssituationen. Samma sak verkar gälla för vissa av de mindre marknadsregleringarna inom odlingssektorn, som exempelvis marknadsregleringarna för potatisstärkelse, torkat grönfoder och ris, som den regionalt viktiga beredningsindustrin är beroende av och har investerat stort i under den senaste tiden och som måste klara detta med en hög räntenivå.

Utskottet röstade för ett inrättande av ett nytt, flexibelt instrument för främjande av en inriktad miljö- och regionspecifik produktion och särskilda sektorer – med andra ord artikel 69 – och vi har samtidigt krävt att det fastställs nya åtgärder för att skydda landskapet mot miljökatastrofer och kriser som i allt högre grad kan förväntas till följd av klimatförändringarna och en stigande tvärbindning på jordbruksmarknaderna. En ny form av offentlig-privat riskhantering bör också testas med detta instrument, som det finns ett akut behov av med tanke på att andra instrument slopas och med tanke på nya obestämbara faktorer.

Jag vill säga några korta ord om degression och modulering: Jordbrukarna i EU förväntar sig att planeringen ska vara tillförlitlig, och det är helt enkelt olämpligt att än en gång beskära och omplacera 8–53 procent av det direkta inkomststödet med en obligatorisk modulering på 5 procent bara fyra år efter genomförandet av den senaste reformen.

Med någon förståelse för finansieringen av utvecklingen av landsbygdsområden ödeläggs förtroendet, vilket ger upphov till strukturella avbrott. Dessa förslag gäller särskilt gårdar som drivs på heltid och jordbrukare som har förbättrat sin konkurrenskraft under senare år genom uppgående i juridiska personer. Vi har dock lagt fram förslag till hur de allmänna politiska målen och de ekonomiska kraven ska kunna anpassas till varandra.

Vi måste bryta ny mark i hållbarhetens och konkurrenskraftens intresse. Vi är framför allt tacksamma mot alla dem som har samarbetat i fråga om detta initiativbetänkande, och jag vill tacka mina kolleger och ledamöterna från alla grupper i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Iztok Jarc, rådets ordförande. (SL) Ordföranden för rådet välkomnar betänkandet av föredraganden Lutz Goepel som ett väl avvägt och eftertryckligt bidrag till debatten. Rådet arbetade också hårt på att förbereda responsen på kommissionens rapport. Som ni vet diskuterade ministrarna denna rapport vid tre möten för rådet, nämligen i november, januari och februari.

Nästa vecka kommer vi, ministrarna, att försöka nå vissa slutsatser i fråga om betänkandet om hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi kommer att inleda med några allmänna principer. När reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken antogs 2003 uttryckte rådet tydligt sina avsikter att utvärdera effektiviteten hos de antagna reformerna i framtiden, och i synnerhet att bedöma deras effekt på de fastställda målen, och att analysera deras inverkan på jordbruksmarknaderna.

Det är också viktigt att veta att vi, när vi fattar beslut om hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken, kommer att ta hänsyn till Europeiska rådets slutsatser om budgetramen för 2007–2013 och Europeiska rådets vädjan till kommissionen att genomföra en heltäckande översyn av EU:s budget och utgifter för 2008–2009. Ordförandeskapet instämmer med kommissionen i att hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken utgör en viktig del av de åtgärder som planerats inom budgetöversynen för 2008–2009 och att man inte ska fastställa slutsatserna i förväg.

Vi har konstaterat att vi med reformerna för 2003–2004 i stort har uppnått de mål som fastställts när det gäller att bemöta förutsättningarna på marknaden och att göra den gemensamma jordbrukspolitiken mer tillgänglig för medborgarna. Ministrarna är också övertygade om att kommissionen har bedömt den huvudutveckling som följde på de reformer som antogs 2003–2004 korrekt.

Rådet kommer att fästa särskild uppmärksamhet vid tre nyckelfrågor: det samlade gårdsstödet, marknadsföringsinstrumentens roll för att bistå marknaden och, naturligtvis, responsen på de befintliga och framtida utmaningar som riskhanteringen för klimatförändringarna utgör. Vi kommer att arbeta för att finna den rätta balansen mellan att anpassa politiken till nya utmaningar och förändrade omständigheter och att bevara en tydlig och stabil ram.

I fråga om förenkling vill jag säga att Europeiska unionen anser att denna fråga är av central betydelse och att vi förväntar oss att också kommissionen ska fastställa konkreta åtgärder för att uppnå detta mål.

Rådet kommer, som jag nämnde tidigare, att anta slutsatser nästa vecka om dessa och många andra frågor, som t.ex. riskhantering, mjölkkvoter, övergången till ett avskaffande av mjölkkvoter och frågor beträffande den andra pelaren. Ert betänkande kommer utan tvekan att utgöra ett värdefullt bidrag till en framtida debatt om denna fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag vill återigen tacka utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, och i synnerhet Lutz Goepel, för ett hårt arbete som har lett till ett utmärkt betänkande.

Vi befinner oss i ett skede i den första rundan där vi har rådfrågat många aktörer och olika organisationer och individer för att få höra deras åsikter och samla olika idéer. Europaparlamentets åsikt är, tillsammans med de slutsatser som väntas av rådet i nästa vecka, av avgörande betydelse för slutförandet av de lagstiftningsförslag som enligt planerna kommer att antas av kommissionen den 20 maj. Omedelbart efter detta, samma dag här i Strasbourg, kommer jag att presentera lagtexterna för Europaparlamentet. Men det gläder mig helt enkelt att se att alla tre institutionerna – Europaparlamentet, rådet och kommissionen – är ute efter samma sak, även om vi har olika ”inköpslistor”.

Jag ska inte gå in i detalj på de olika frågorna, men jag ska ge min åsikt om de tre viktigaste frågorna. Först och främst i fråga om direktstöd: det är ofrånkomligen knutet till den långsiktiga säkerhet som vi vill ge jordbrukarna i EU. Jag instämmer därför med yttrandet i betänkandet att direktstödet även fortsättningsvis är nödvändigt att ha som grundläggande inkomstgaranti. Det samlade gårdsstödet utgör ett verkligt lyft för våra jordbrukares konkurrenskraft, men vi måste göra systemet mer effektivt, mer ändamålsenligt och enklare. Därför förespråkar jag ytterligare frikoppling. Vår erfarenhet från reformen 2003 visar att frikoppling har fungerat väl, och därför anser jag att vi bör gå vidare och utöka fördelarna med frikoppling, med undantag för områden där kopplat stöd är starkt motiverat.

Jag har också noterat att ni stöder idén med en flexiblare artikel 69 som ett mycket användbart verktyg. Vi bör emellertid inte förvänta oss att artikel 69 ska lösa alla former av problem, och jag kommer att motverka alla försök att återinföra kopplat stöd bakvägen med användning av artikel 69.

Jag ska inte gå in på detaljer i fråga om mejerisektorn igen, eftersom vi redan har diskuterat den. Jag ska bara nämna några av marknadsinstrumenten: intervention och privat lagring. Jag erkänner, liksom ni, att vissa av marknadsinstrumenten fortfarande har en funktion, men vi måste se till att de fortsätter att vara relevanta för Europeiska unionen i nuläget. Det gläder mig att vi är överens om att de ska spela en roll i framtiden som verkliga säkerhetsnät.

Risker som är knutna till dåliga väderförhållanden och utbrott av djursjukdomar står, liksom ni belyser, verkligen i fokus för vår diskussion. Vi startar emellertid inte om från noll: rådet diskuterade denna fråga 2005 och drog slutsatsen att nya åtgärder på EU-nivå inte bör påverka det som redan finns tillgängligt i de olika medlemsstaterna. Vi måste försäkra oss om att nya åtgärder inte påverkar jordbrukarnas möjlighet att reagera på marknadssignaler, och att de måste vara förenliga med WTO-systemet där en förlust på över 30 procent krävs.

I fråga om modulering har jag vid ett flertal tillfällen klargjort att vi behöver en mycket ambitiös politik för landsbygdens utveckling. Jag blev mycket besviken på att stats- och regeringscheferna under diskussionerna om budgetramen i slutet av 2005 enades om att ta bort en betydande del av stödet för landsbygdens utveckling.

Men jag måste säga att ni i betänkandet ställer er ganska kallsinniga till mina idéer på detta område. Jag tror dock att vi kan rättfärdiga att vår politik för landsbygdens utveckling är ekonomiskt överansträngd. Om vi ska ha höga förväntningar på vår politik för landsbygdens utveckling, inklusive behovet, som rådets ordförande med rätta sa, att använda den för att möta nya utmaningar som t.ex. vattenförvaltning och biologisk mångfald, så fungerar det inte att lasta på fler uppgifter utan att tillföra mer pengar. Enligt min uppfattning är modulering det bästa sättet att tillhandahålla mer stöd på.

Jag har läst era förslag med stort intresse, och jag är övertygad om att vi kommer att återkomma till den här frågan.

Om ni ställer er kallsinniga till modulering i betänkandet skulle jag beskriva inställningen till minskat stöd till stora jordbruk som oerhört kylig – ni kallar det ”sänkta direktbetalningar”. Detta är inte en fråga som vi bara kan bortse ifrån. Vi vet att vårt öppenhetsinitiativ kommer att innebära stark fokus från alla sidor på de stora penningsummor som går till enskilda jordbrukare. Å andra sidan tar jag allas oro i denna fråga på största allvar. Och jag har med intresse tittat på konceptet för ”progressiv modulering” i betänkandet. Jag menar att det finns ett par bra idéer där som vi ska ta under noggrant övervägande i fråga om lagstiftningsförslagen.

Om jag har talat lite för länge så är det bara ett tydligt bevis på mitt engagemang och den enorma betydelse jag fäster vid att få diskutera den europeiska jordbrukspolitiken här i parlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes, föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. (NL) Jag talar på Kathalijne Maria Buitenwegs vägnar, föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, som är sjuk och som ber om ursäkt för att hon inte kan närvara. Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet utarbetade 17 rekommendationer, av vilka jag ska belysa fyra närmare.

1. Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet välkomnar att Europeiska kommissionen i sitt meddelande avser att ta itu med utmaningarna i samband med klimatförändringarna och att stödja mindre intensiva jordbruksmetoder.

2. Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet betonar behovet av en utveckling mot ett hållbart och mångfunktionellt jordbruk och tar på så sätt ställning för hållbar odling och ekologiskt jordbruk.

3. Europeiska kommissionen uppmanas att inte urvattna de befintliga bestämmelserna om tvärvillkor – dvs. bestämmelser om miljön och djurens välbefinnande och förenligheten av dessa – genom så kallad förenkling. Tvärvillkoren bör enligt vår uppfattning tvärtom stärkas på vissa områden, som t.ex. vattenanvändning, vattenförvaltning och vattenkvalitet.

4. Utskottet uppmanar kommissionen att visa lite större återhållsamhet när det gäller konceptet ”biobränslen”. Fördelarna med dem är diskutabla, och de är verkligen inte bara fördelaktiga vare sig i miljömässigt eller socialt hänseende.

 
  
MPphoto
 
 

  Neil Parish, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka Lutz Goepel för hans betänkande. Enligt min uppfattning har han sammanfört hela utskottet och parlamentet i ett mycket bra betänkande. Jag skulle vilja påstå att jordbruksreformen är en utveckling, inte en omvälvning, och vi fortsätter i stort enligt Fischlerreformen. Jag välkomnar mycket av det som kommissionen har föreslagit tillsammans med Goepelbetänkandet.

Jag anser att en av nycklarna till reformen var att minska byråkratin för jordbrukarna, och vi har fortfarande en del att uträtta i fråga om detta. Ja, fru kommissionsledamot, vi är ute efter samma sak, men jag tror att vissa av oss anser att vi skulle kunna lägga pengarna på andra saker, och det är förmodligen det som diskussionerna handlar om nu.

Livsmedelssäkerheten är tillbaka på dagordningen i stor stil, i synnerhet när Fjärran östern nu köper alltmer livsmedel. Spannmålspriset har stigit till nästan två eller två och en halv gånger det tidigare priset, och jag anser följaktligen att vi kan börja ompröva hur vi spenderar pengarna, medan vi går vidare med reformen.

Vi måste titta på moduleringen igen. Enligt min uppfattning måste vi upphöra med uttagning en gång för alla, eftersom den gemensamma jordbrukspolitiken är en politik som inte ska vara förbunden med produktion. Vi kan absolut inte fortsätta med uttagning av mark, som innebär just det.

Vi måste titta på mjölkkvoterna och avskaffa dem till 2015.

Det frikopplade stödet: det är kärnan i reformen, och ni gör helt rätt i att driva fram det. Jag vill återigen säga att detta är tidpunkten då man i jordbruket kan börja söka ett marknadsorienterat pris. Ja, en gemensam jordbrukspolitik är nödvändig, men marknaden finns också där, och vi borde dra mycket större fördel av det.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: SIWIEC
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Luis Manuel Capoulas Santos, för PSE-gruppen. – (PT) Herr talman! Jag vill också välkomna ordföranden för rådet och kommissionsledamoten. Den gemensamma jordbrukspolitiken ger alltid upphov till intensiva debatter, och det är alltid svårt att nå enighet, men jag noterar att vi alla är eniga om behovet av att upprätthålla en gemensam jordbrukspolitik vars mål nyligen har bekräftats i Lissabonfördraget.

PSE-gruppen ansträngde sig mycket i denna debatt, inom parlamentsgruppen, i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och med jordbruksorganisationer, och vi lade fram mer än hälften av de över 600 ändringsförslagen till Goepelbetänkandet och undertecknade 15 av de 17 kompromisser som omfattade dussintals ändringsförslag. Vi har arbetat hårt och gjort betydande eftergifter för att uppnå en så bred enighet som möjligt inom parlamentet, och därför vill jag gratulera Lutz Goepel till hans beredvillighet till dialog och till den verkliga kompromissanda som han visat. Jag vill också gratulera Neil Parish till det sätt som han lett vårt arbete i utskottet på.

Detta är följaktligen den bästa möjliga kompromissen, men det är inte ett socialdemokratiskt betänkande. Detta är inte det betänkande som vi skulle ha utarbetat. Vi anser att det är tämligen bakåtblickande och konservativt gentemot samhällets och jordbrukarnas förväntningar. Men den övergripande trenden i betänkandet utesluter inte en mer djupgående debatt om lagstiftningsförslaget. Jag hoppas att vi kan bevara denna kompromissanda men vara mer ambitiösa i fråga om att fastställa en ny riktning för det europeiska jordbruket.

Jag tänker på de känsligaste frågorna, som t.ex. riktningen och takten för det frikopplade stödet, en mekanism för en rättvisare fördelning av stöd, en ansvarsfull strategi för mejerisektorns framtid, nya utmaningar som framför allt jordbrukets roll i kampen mot klimatförändringarna och produktionen av agrobränslen osv. Vi kommer att rösta om denna debatt i morgon, med blicken fäst på framtiden. Jag uppmanar er att rösta igenom detta betänkande med stor majoritet, liksom de förbättringar som socialdemokraterna kommer att lägga fram för att betänkandet ska bli ännu mer heltäckande.

 
  
MPphoto
 
 

  Niels Busk, för ALDE-gruppen.(DA) Herr talman, fru kommissionsledamot, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Föredraganden Lutz Goepel har, med karaktäristisk skicklighet, utarbetat ett betänkande som omfattar de instrument som krävs för att förtydliga och förenkla jordbrukspolitiken. Argumenten för att upprätthålla en gemensam jordbrukspolitik efter 2013 gör också starkt intryck – vilket jag tackar föredraganden för. Vi stöder hans ståndpunkt i fråga om fortsatt frikoppling, så att 2003 års reform genomförs i alla medlemsstater. Vi stöder föredragandens ståndpunkter om marknadsinstrument och riskhantering i fråga om kriser, epidemier, djurs välbefinnande och miljö, modulering och sänkta direktbetalningar. Vi stöder också en vidare utveckling av landsbygdspolitiken och ökad fokus på biobränslen. Det bör göras omfattande ansträngningar i fråga om tvärvillkor och förenkling, eftersom jordbrukarna i den nuvarande situationen tvingas bort från åkrar och ladugårdar och in i arbetsrummet för att rita upp diagram och ge respons på övervakningen. Mjölkkvoterna bör avskaffas till 2015, och det finns följaktligen anledning att öka dem med minst 2 procent nu och se till att det blir en mjuklandning 2009. Den stigande efterfrågan på mjölkprodukter kommer att utgöra en grund för europeisk mjölkproduktion, så att vi kan leverera det som marknaden vill ha.

Betänkandet innehåller många punkter om avreglering och marknadsekonomi som kommissionen bör använda som grund för sina förslag i maj, då hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att läggas fram.

 
  
MPphoto
 
 

  Sergio Berlato, för UEN-gruppen. (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi hör till dem som tror på och försvarar en fortsatt gemensam jordbrukspolitik också efter 2012.

Vi anser att detta betänkande är ett steg i rätt riktning, men vi kan inte acceptera att en fullständig frikoppling av stöd inte skulle göra det möjligt att upprätthålla ett partiellt kopplat stöd för vissa specifika sektorer för att förebygga en fullständig produktionsnedläggning. I själva verket skulle hela sektorer, som t.ex. tobakssektorn, försvinna om fullständig frikoppling skulle tillämpas, vilket skulle leda till arbetslöshet och olika ekonomiska och miljömässiga problem i särskilt missgynnade områden.

Vi betraktar snarare en progressiv modulering av stöd som en överdriven och förmodligen kontraproduktiv åtgärd om målet fortfarande är att säkra den europeiska jordbruksproduktionen. Vi erkänner betydelsen av landsbygdens utveckling, men vi anser inte att en sådan bör uppnås på bekostnad av den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare.

Vidare är det nödvändigt att fortsätta att genomföra politik till stöd för enskilda gemensamma organisationer av marknaderna där sådana är nödvändiga. Europeiska unionen behöver en gemensam jordbrukspolitik med vilken den kan …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Ni har genom ett strategidokument genomfört en hälsokontroll av jordbrukspolitiken, inte så mycket av jordbruket i sig, eftersom det går förhållandevis bra för tillfället, om än inte alla sektorer. Frågan var: är jordbrukspolitiken fullt modern? I detta sammanhang måste jag säga att det inte räcker med att bara konstatera att något är fel, vi måste även ta fram lämpliga lösningar om brister konstateras. I själva verket har ni redan konstaterat att det finns brister, så mycket sa ni själv i ert anförande. Jag vill inte gå in på för mycket detaljer just nu eftersom det tar för lång tid.

Nu beror det hela på om de åtgärder som vidtas kommer att vara socialt godtagbara. Det viktiga är att jordbruket naturligtvis måste bidra till att stabilisera klimatet. Det gör det, men det finns områden inom jordbruksproduktionen där det börjar bli svårt att lägga fram förslag utan att mötas av begränsande interventioner.

Det är emellertid särskilt viktigt att vi försäkrar oss om att de offentliga medlen fördelas på ett sådant sätt att de åtgärder som vi anser vara nödvändiga kan finansieras. Det är en nackdel att det som benämns den andra pelaren – landsbygdens utveckling – har skurits ned i den finansiella planeringen på medellång sikt och har drabbats av nedskärningar på över 20 miljarder euro enligt kommissionens och parlamentets respektive förslag.

Vi måste följaktligen omfördela medel. Vi måste även göra detta eftersom vi behöver social acceptans 2013.

Ni har nu lagt fram några förslag, och i det här sammanhanget förtjänar utskottet för jordbruk och landbygdens utveckling och särskilt Europaparlamentets föredragande Lutz Goepel beröm, eftersom han har gett de förslag som ni har lagt fram praktisk relevans, vilket så småningom kommer att leda till att det råder lika villkor mellan de företag som konkurrerar med varandra.

Ni har förslagit att en gradvis sänkning på upp till 45 procent ska införas. Utskottet för jordbruk har godtagit detta på föredragandens rekommendation, men med ändringen att företag med ett stort antal anställda nu även har en möjlighet att utvärdera lönekostnaderna. Vi besökte Mecklenburg-Vorpommern tillsammans; vi såg hur dessa företag har det, och ni vet att snedvridningen av konkurrensen kan undanröjas och rättvisa kan skapas om vi bara inför dessa åtgärder.

Jag hoppas att ni även kommer att stå fast vid denna regel i ert förslag. Om inte kommer vi, från parlamentets sida, fortfarande att ha möjlighet att reservera oss 2009. Fru kommissionsledamot, vi är i ett medbeslutandeförfarande, och vi har därför en helt annorlunda och för oss mycket bekväm position!

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Herr talman! Detta är ett viktigt tillfälle att bedöma konsekvenserna av de successiva reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken, vare sig det gäller jordbruksproduktionen eller konsumentefterfrågan, där utgångspunkten är vikten av att skydda medlemsstaternas självförsörjning av livsmedel, trygga en lämplig försörjning av hälsosamma och säkra livsmedel till låga priser, respekt för miljön och den biologiska mångfalden och bevarandet av landsbygdsområdena och deras befolkningar, som behöver lämpliga inkomster och tillgång till samhällsservice som garanterar dem anständiga levnadsvillkor.

Tyvärr följde inte kommissionen denna väg. Den vill inte erkänna inte att den gemensamma jordbrukspolitiken har lett till en paradoxal situation. Å ena sidan fortsätter livsmedelspriserna att stiga, och å andra sidan läggs familjejordbruk fortfarande ned och alltfler små och medelstora företag överger produktionen eftersom de inte garanteras anständiga inkomster, medan spekulationen, som driver upp priserna på allt knappare jordbruksprodukter, bara fortsätter.

Det är därför ett misstag att insistera på att frikoppla stödet från produktionen och sysselsättningen, och det är oacceptabelt att fortsätta att föra en politik till stöd för storskaliga markägare och multinationella livsmedelsföretag i stället för att sätta värde på de jordbrukare som upprätthåller jordbruks- och djuruppfödningsproduktionen, på grundval av målen att skydda den biologiska mångfalden, livsmedelssäkerheten och garantera produkternas kvalitet.

Den reform som genomfördes 2003 förvärrade bara situationen. Genom de påföljande reformerna av den gemensamma organisationen av marknaderna för socker, frukt och grönsaker, tobak och vin fortsatte den gemensamma jordbrukspolitikens orättvisor på alla områden. Vi efterlyser därför grundläggande förändringar där de specifika särdragen i varje lands jordbruk respekteras, en maximal koppling av stödet till produktionen stöds och direktstöden fördelas på ett mer rättvist sätt och åtföljs av tak och modulering. Små och medelstora jordbruk bör ges incitament eftersom de utgör ett instrument för ekonomisk och social sammanhållning, i syfte att bromsa den produktionsintensiva strategin och stödja sammanslutningar av sådana jordbruksföretag, inklusive jordbrukskooperativ och vinodlingskooperativ.

Vi är även positivt inställda till att inrätta en gemenskapsfinansierad offentlig försäkringsfond för jordbrukare, vilket skulle göra det möjligt att betala ut en minimiinkomst till jordbrukare i händelse av naturkatastrofer som torka, stormar, hagel, bränder, epizootiska sjukdomar etc. Vi betonar även att det är viktigt att kommissionen inom ramen för förhandlingarna i Världshandelsorganisationen (WTO) tar hänsyn till jordbruksproduktionens specifika särdrag som livsmedelsproduktionssektor och som en strukturerande faktor för territoriell balans, bevarande av miljön och för att garantera lämpliga kvantitativa och kvalitativa nivåer för livsmedelssäkerheten.

Avslutningsvis uppmanar vi kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra spekulationer och att livsmedelsföretagen tar över marknaden för livsmedelsprodukter och bildar karteller genom att utnyttja bristen på lagstiftning och kontroller, producenternas och konsumenternas bristande organisation och avsaknaden av lämpliga infrastrukturer, i den enda avsikten att öka vinsterna, sänka producentpriserna och lägga höga priser på konsumenterna vilket sker nu, särskilt i Portugal, för basvaror som spannmål, potatis för mänsklig konsumtion och mjölk.

 
  
MPphoto
 
 

  Witold Tomczak, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Herr talman! Trots de principer som underbygger den gemensamma jordbrukspolitiken har man i många år mer stött de rika jordbrukarna, till nackdel för de jordbrukare som har det sämre ställt. Frysningen av jordbruksbudgeten 2002 och de påföljande reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken har inte förbättrat den situationen. Tvärtom – den enorma differentieringen i finansieringen av jordbrukarna har blivit ännu större. Till exempel varierade de totala hektarstöden 2005 mellan 68 euro i Lettland och 756 euro i Belgien, med andra ord en tiofaldig ökning. De omotiverade skillnaderna i jordbruksfinansieringen bekräftas även av proportionen av direktstöden, som nu utgör cirka 70 procent av det totala jordbruksstödet.

I sitt meddelande föreslår kommissionen en partiell minskning av betalningarna till de stödmottagare som erhåller över 100 000 euro per år. Dessa uppgår endast till 0,34 procent i EU, men omfattar storföretag, livsmedelskoncerner och golfbaneägare. Paradoxalt nog förkastades detta modesta förslag, som inkräktar på en sådan begränsad grupp aktörers intressen, av Europaparlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling.

Många ändringsförslag har godtagits, men de bidrar inte på något sätt till att komma till rätta med felen i jordbrukspolitiken. Det enda ändringsförlag som ger en möjlighet till en mer rättvis uppdelning av stöden är nr 19 som lagts fram av gruppen Unionen för nationernas Europa, som är i linje med kommissionens förslag. Jag tror emellertid inte att det kommer att få så många anhängare. De ändringsförslag som jag och min kollega Janusz Wojciechowski lade fram, som syftar till en radikal ändring av den gemensamma jordbrukspolitiken, förkastades också av utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling.

Omröstningen om Lutz Goepels betänkande kommer att visa hur allvarligt ni tar ert ansvar för att utforma jordbrukspolitiken under de närmaste åren. Om ni är för en hållbar utveckling av EU:s jordbruk och för att skydda familjejordbrukarnas intressen i stället för att skydda en begränsad grupp av affärsmäns intressen bör ni förkasta detta betänkande, annars kommer ni att ha medverkat till ytterligare avfolkning av landsbygdsområden, raserandet av EU:s trygga livsmedelsförsörjning, diskriminering av de nya medlemsstaterna samt processer som utgör ett hot mot den naturliga miljön. Genom att godta detta betänkande bryter ni mot de främsta syftena med EU, som så ofta glöms bort, nämligen ekonomisk sammanhållning, social sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna.

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Baco (NI). – (SK) Jag uppskattar varmt det arbete som föredraganden Lutz Goepel har utfört. Det var särskilt svårt att utarbeta detta betänkande, delvis på grund av att det saknades bakgrundsdokument med analyser av möjliga lösningar, relevanta fallstudier och centrala uppgifter.

Kommissionen föreslår minskningar av direktstöden till storjordbruk och förklarar att sådana företag inte behöver detta slags hjälp. Siffrorna visar emellertid på en annan verklighet. I mitt hemland Slovakien tillhör de flesta jordbruksföretagen kategorin stora företag. Över 75 procent av deras maskinpark är över 20 år gammal, därav det trängande behovet av att ge dessa företag finansiellt stöd. Exemplet med Östtyskland visar att de företag som finansierades på lämpligt sätt kunde mäta sig med några av de bäst fungerande företagen i världen. I de före detta socialistländerna hade dessa företag däremot en administrativ nackdel, vilket ledde till en storskalig ödeläggelse, inte bara av jordbrukssektorerna, utan även av landbygdsområden och hela regioner.

Under tiden har inte kommissionen reagerat på den ytterst farliga ökningen av volatiliteten på den globala marknaden för livsmedel från jordbruket på lämpligt sätt. Vi måste vara medvetna om att en upprepning av förra årets händelser kan medföra verkligt allvarliga negativa effekter för livsmedelssäkerheten inom EU. Att komma till rätta med den naturliga instabiliteten på jordbruksmarknaden är den absolut viktigaste uppgiften inom all jordbrukspolitik, och detta bör även avspeglas i betänkandet.

Jag kan därför inte samtycka till den befintliga situationen, som kännetecknas av kaotiska åtgärder som vidtas varje år, som ändringen av premierna för energigrödor, avskaffandet av arealuttagen, ändringar av kvoterna etc.

På tal om att granska den gemensamma jordbrukspolitiken …

 
  
MPphoto
 
 

  Agnes Schierhuber (PPE-DE).(DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, herr rådsordförande! Även jag vill tacka föredraganden för hans lysande arbete. Omröstningen i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling gav även resultatet 82 procent, trots de 17 omfattande kompromisser som hade nåtts.

Reformerna 2003–2004 var viktiga etapper i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Den ingående granskningen av denna politik, som inte omfattar någon grundläggande reform av den befintliga politiken, är emellertid ett annat viktigt steg mot att säkra en modern, mångfunktionell och konkurrenskraftig jordbrukspolitik för EU.

Det är vetenskapligt dokumenterat att goda jordbruksmetoder är grunden för allt detta, vare sig det rör sig om stora eller små företag. Den främsta prioriteringen är fortfarande livsmedelsproduktionen, den andra prioriteringen är djurfoderproduktion och den tredje prioriteringen är energiförsörjning. När det gäller bioenergins relevans för miljön vill jag påpeka att det österrikiska jordbruket till exempel har minskat sina koldioxidutsläpp med 14 procent sedan 1990, vilket innebär att Kyotomålet faktiskt har nåtts.

Jag välkomnar även att modellen med gradvisa sänkningar har övergetts. Modellen med progressiv modulering är rätt väg att gå, och jag stöder även siffrorna om detta.

Jag vill tacka kommissionsledamoten för hennes uttalanden om mjölk. I detta sammanhang vill jag påpeka att vi inte bara behöver en ”mjuklandning” och en smidig övergång till 2015, utan även hållbara lösningar efter 2015. För bergsregioner, mindre gynnade regioner och yttersta randregioner måste vi garantera att jordbruksmetoderna med utfodring av djur med torrfoder kan finnas kvar efter 2015. Jag inväntar därför otåligt kommissionens lagstiftningsförslag den 20 maj, och jag hoppas att vi där återupptäcker en hel del av det som nu läggs fram i Goepelbetänkandet, så att vi slipper upprepa denna långa diskussion …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Bernadette Bourzai (PSE). (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, herr rådsordförande! Jag vill tacka Lutz Goepel för hans arbete eftersom det är viktigt att Europaparlamentet yttrar sig om de allmänna riktlinjer som tas fram i och med ”hälsokontrollen” av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Personligen har jag allvarliga reservationer mot fullständig frikoppling, eftersom detta medför en hög risk för att djuruppfödningsproduktionen och även produktionen av vissa grödor upphör. Jag delar inte vissa personers optimism, som anser att den nuvarande situationen på världsmarknaderna garanterar en stabil och säker framtid för det europeiska jordbruket och att vi bör inrikta oss på fullständig avreglering även i fortsättningen. Dessutom vinner inte alla jordbrukssektorer lika mycket på prishöjningarna, vilket den allvarliga kris som den europeiska djurhållningen nu genomgår är ett tydligt bevis på.

Att helt gå ifrån alla marknadsregleringsmekanismer kan enligt min mening hota vår och den övriga världens livsmedelssäkerhet. Jag anser att vi måste försäkra oss om att vi behåller interventionssystemet för djurhållning så att vi kan reagera i händelse av livsmedelsbrist och spekulationer och behålla de gemensamma marknadsorganisationerna …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Willem Schuth (ALDE).(DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Först och främst vill jag hjärtligt gratulera Lutz Goepel till ett väl avvägt betänkande. Vi får inte bestraffa utvecklande, konkurrenskraftiga strukturer inom jordbruket. Vi i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling har därför tillbakavisat kommissionens förslag om gradvis sänkning i dess nuvarande form. Vi får inte diskriminera jordbruksföretagen enligt deras storlek när det gäller direktstöden, eftersom arbetstillfällena då kommer att hotas i stor skala.

Dessutom hävdar jag att den slutliga gradvisa utfasningen av systemet med mjölkkvoter 2015 fortfarande är rätt. Med tanke på de stigande mjölkpriserna på världens snabbt expanderande jordbruksmarknader och de exportmöjligheter som detta ger upphov till, förefaller systemet inte längre vara modernt.

I detta avseende måste en lyhörd översyn av 2003 års reform inte bara ge EU-jordbrukarna pålitlighet och tillförlitlighet i planeringen, utan även utgöra ett ytterligare steg mot en fortsatt marknadsbaserad utveckling av vårt jordbrukssystem.

 
  
MPphoto
 
 

  Janusz Wojciechowski (UEN).(PL) Herr talman! Vad är jordbruket inom EU? För en del är det något mycket värdefullt som måste skyddas, men för andra, och det finns tyvärr många av dem, är det bara en överflödig börda som de skulle vilja bli av med. Vi läser i Lutz Goepels betänkande att jordbruket är en av de största industrierna i EU. Det är bra, men det är inte tillräckligt bra.

Jordbruket är nämligen inte en industri, och det är inte bara en av de många ekonomiska sektorerna. Jordbruket är en pelare i vår livsmedelssäkerhet. Vi lägger enorma belopp på att finansiera våra arméer och polisväsenden för att garantera den fysiska säkerheten i våra medlemsstater och hem. Vi betalar stora summor för energisäkerhet – vi söker efter energiförsörjning som är dyrare, men säkrare. Vi måste även lägga lika mycket pengar på att skydda vårt jordbruk, som ger oss livsmedelssäkerhet, och det är väldigt synd att inte alla i EU inser detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Alyn Smith (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Även jag gratulerar föredraganden till ett utmärkt kompromisspaket som vi behandlar här i dag. Jag vill särskilt fästa er uppmärksamhet på tre åtgärder som är resultatet av våra ändringsförslag som godtogs, vilket är särskilt välkommet.

I punkt 21 i betänkandet erkänner vi att frikopplingen av direktstödet i allmänhet har varit framgångsrik, och vi är fast övertygade om att den bör genomföras fullt ut. Ja, det måste göras ordentligt och lyhört, men det bör drivas på.

I punkterna 37 och 38 tillstår vi uttryckligen att arealuttaget är en anakronism som bör avskaffas fullständigt, och där det finns miljöpolitiska fördelar som är förknippade med arealuttaget kan de lämpligen behandlas inom den andra pelaren.

I punkterna 86–91 konstaterar vi vikten av nischprodukter för Europas jordbruk internationellt sett. För min del kan jag räkna upp en hel shoppinglista med skotska kvalitetsprodukter för vår kommissionsledamot, så jag skulle vara tacksam om hon kunde säga några ord om hur hon planerar att gå vidare med detta, med främjandet av ett ”europeiskt märke” för internationell kvalitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Kartika Tamara Liotard (GUE/NGL).(NL) Kommissionen har i och med denna hälsokontroll tagit ett bra – om än mycket blygsamt – steg mot en något mindre orättvis jordbrukspolitik. Jag vill uppmana mina kolleger i parlamentet att inte stödja Lutz Goepels betänkande, eftersom kommissionens förslag urvattnas på ett antal mycket viktiga punkter, och den allra viktigaste punkten är enligt min åsikt att man äntligen inför noggrant avvägda gränser för storleken på det stöd som kan erhållas.

Det är svårt att förklara för den europeiska allmänheten varför till exempel fursten av Monaco eller stora multinationella företag som Heineken och Nestlé mottar hundratusentals euro i inkomststöd i form av jordbruksstöd bara för att de äger lite mark, medan verkliga jordbrukare ofta får kämpa för att få det att gå ihop. Inkomststödet inom jordbruket är avsett att ge jordbrukarna en dräglig inkomst, inte för att multinationella företag och stora markägare ska sko sig på andras bekostnad.

 
  
MPphoto
 
 

  Vladimír Železný (IND/DEM). – (CS) Målsättningen med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken är att göra den mindre ohanterlig och mer marknadsorienterad. Om man tar hänsyn till den genomsnittliga storleken på tjeckiska jordbruk är det system som föreslås i betänkandet oacceptabelt.

För Tjeckiens del skulle resultatet bli att det till 2013 skulle vara en av de stater som har den största andelen (en del av anförandet var ohörbart) överförs från den första till den andra pelaren inom ramen för moduleringen. Nästan 40 procent av direktstöden i Tjeckien skulle då omfattas av gradvisa sänkningar jämfört med 6,5 procent för Frankrike och endast 2,5 procent för Österrike.

De tjeckiska jordbruken skulle enligt det befintliga förslaget tvingas till en meningslös uppdelning och i själva verket bli mindre effektiva. Varken detta eller ett kompromissförslag är godtagbart för Tjeckiens del eftersom detta utsätter oss för diskriminering och på ett orättvist sätt minskar de tjeckiska jordbrukarnas konkurrenskraft.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Claude Martinez (NI). (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, herr Goepel! I Berlin – för nästan tio år sedan vid det här laget – beslutade förbundskansler Helmut Schmidt och den franske presidenten Jacques Chirac att ge jordbrukarna ett uppskov till 2013. I och med upphörandet av mjölkkvoterna, avskaffandet av en ordentlig jordbruksbudget som en del av budgetramen 2014–2019 och avgången av majoriteten producenter, som inte skulle ersättas, planerades slutet för den storslagna gemensamma jordbrukspolitiken till 2013 – så enkelt var det.

I dag ifrågasätter ni detta avtal, och genom något som ni kallar ”hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken” påskyndar ni åtgärderna för att flytta jordbruket från den första pelaren. Detta är inget nytt! Med hjälp av kvoter, garanterade maximikvantiteter, herodiska premier, arealstöd, frikoppling och upprensningar har Ray MacSharry, René Steichen och Franz Fischler tillämpat denna strategi under 30 års tid för att lämna monopolet på livsmedelsproduktionen till södra halvklotet och Stillahavsländerna.

Dagens spännande tekniska debatter om full frikoppling, modulering – vare sig den är degressiv eller progressiv –ekovillkorlighet, landsbygdsutveckling och referensvärden – vare sig de är historiska eller icke-historiska – döljer bara den enda verkligt viktiga frågan, eftersom Kina och Indien står i begrepp att köpa upp alla rättigheter för att föda planeten och jordbrukarna får sin chans när priserna och efterfrågan stiger. Vill EU fortfarande vara ett av världens största jordbruk, tillsammans med Brasilien? Ja eller nej?

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det gläder mig att se att en så stor åhörarskara har samlats här i dag för denna debatt, för den är mycket viktig. Om vi skulle börja mäta stora betalningar för royaltyer eller enskilda jordbrukare skulle kungligheterna bäva över hela Europa. Men debatten är mer komplex än så, vilket vi har hört från våra östeuropeiska kolleger.

När det gäller hälsokontrollens frikoppling och modulering kan jag bara säga att vi på Irland har genomfört en fullständig frikoppling, och det håller kommissionsledamoten helt säkert med om. Vi vill hålla fast vid vårt historiska betalningssystem, och vi tycker inte om ökad modulering. Det är bara att låna av en för att betala en annan och maskera det hela till något annat. Vi vet faktiskt inte var pengarna för landsbygdsutvecklingen kommer att ta vägen, och vi måste vara mycket uppmärksamma på detta.

Det är inte artikel 69 som bekymrar de irländska jordbrukarna för närvarande, utan WTO. Jag har framför mig här, och kommer att dela ut den till kollegerna, en analys av den senaste WTO-rapporten. Analysen är fullständigt öppenhjärtig, och den är ingen vacker syn. Om Peter Mandelson får som han vill är jag rädd för att nötkötts-, mejeri-, lammkötts- och fläskköttssektorerna i EU kommer att utplånas, och med dem hela den gemensamma jordbrukspolitiken. Tariffsänkningarna varierar med upp till 70 procent.

Nu kanske inte alla inser vilka följder detta kommer att få, men det innebär att våra producenter varken kommer att vilja eller kunna konkurrera med importerade livsmedelsprodukter som är producerade enligt mycket, mycket annorlunda standarder.

Lammsektorn, som parlamentet faktiskt försöker hjälpa, kommer att decimeras av WTO. Fru kommissionsledamot, kan ni ta ett exemplar av denna analys som den irländska jordbrukarorganisationen Irish Farmers’ Association har sammanställt – och jag kommer att ta upp den igen, för den är som sagt fullständigt öppenhjärtig – och sedan, hoppas jag, tala om för mig att de har fått alltsammans om bakfoten, även om jag fruktar att de har rätt.

Det råder en fullständig brist på information till parlamentet om följderna av den senaste WTO-rapporten, och jag anser att vi både behöver och faktiskt förtjänar att få den informationen. Jag vill bara påpeka att de irländska jordbrukarna stöder EU, men under helgen har jag hört av många som ifrågasätter deras beslut när det gäller att rösta om flera avtal. Och detta är allvarligt, som kommissionsledamoten vet.

 
  
MPphoto
 
 

  María Isabel Salinas García (PSE).(ES) Herr talman, fru kommissionsledamot! EU:s jordbrukare i allmänhet, och de spanska jordbrukarna i synnerhet, behöver, och jag skulle faktiskt vilja påstå att de kräver, ett minimum av stabilitet. Det första som jag vill fråga kommissionen om är därför om denna halvtidsöversyn av den gemensamma jordbrukspolitiken inte borde bli en mer omfattande, radikal översyn.

En aspekt som bekymrar mig är den partiella frikopplingen av stöden eftersom brådskan att gå mot en frikoppling av stöden kan äventyra odlingen av många grödor. En fullständig eller partiell frikoppling i vissa sektorer är avgörande för att upprätthålla produktionen, till exempel inom bomullssektorn.

Jag anser följaktligen att frikopplingsnivåerna borde behållas enligt 2003 års avtal, och om detta inte är möjligt anser jag i alla händelser att medlemsstaterna måste ges ett visst manöverutrymme, t.ex. i form av en frivillig modell för varje sektor som grundas på fallstudier, vilket skulle skapa de bästa förutsättningarna för jordbruksproduktionen. Jag anser att vi bör sända ett lugnande och stabiliserande budskap till jordbrukssektorn vid den här tidpunkten.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Mulder (ALDE).(NL) Jag gratulerar Lutz Goepel till hans arbete. Enligt min åsikt finns det två saker som är viktiga i denna debatt.

För det första anser jag att den viktigaste aspekten av jordbrukspolitiken är den gemensamma marknaden för 500 miljoner konsumenter. Bidrar kommissionen eller Goepelbetänkandet till att splittra denna marknad? Nej, det anser jag inte – och det är bra.

För det andra anser jag att det måste gå att lita på myndigheterna. Vi måste stå fast vid det som utlovades i budgeten 2007, och det anser jag att kommissionen gör.

Jag har blandade känslor inför moduleringen. Man vet ännu inte vilka resultat som landsbygdspolitiken kommer att leda till. Revisionsrätten har varit ytterst kritisk i sina rapporter, men jag tycker att det är fel att belasta jordbrukarna med en extra finansiell börda; 60 procent av pengarna skulle de inte se igen. I Nederländerna används detta för att köpa in naturområden.

Jag skulle vilja säga ett par ord om icke-kommersiella intressen. Hur ska jag kunna förklara för EU-jordbrukarna att de inte får producera vissa produkter när andra länder gör det och när det är tillåtet att importera sådana produkter utan begränsningar? Detta leder till illojal konkurrens.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Tomasz Zapałowski (UEN).(PL) Herr talman! Under senare år har många ändringar gjorts av den gemensamma jordbrukspolitiken. Alla dessa ändringar styrdes inte av behovet av att förbättra situationen i landbygdsområdena eller av EU-konsumenternas behov. För närvarande stiger livsmedelspriserna konstant, men trots detta förbättras inte de små och medelstora företagens situation på något betydande sätt. Kommissionen gör mer för att stödja internationella företag, även de som producerar genetiskt modifierade livsmedel, än den gör för de lokala jordbruken. EG rör sig allt närmare en förlust av sin suveränitet på livsmedelsproduktionsområdet. Enligt de föreslagna reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken tar man nu ytterligare ett steg mot att göra slut på ännu en grupp jordbrukare, tobaksodlarna, vilket leder till ekonomisk katastrof för nästan 100 000 av dessa jordbrukare och orsakar 400 000 förlorade arbetstillfällen. Det är på tiden att kommissionen börjar bry sig mer om EU-jordbrukarnas intressen än jordbrukarna i tredjeländer.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Hélène Aubert (Verts/ALE). (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot! Ramen för jordbruket har ändrats mycket sedan 2003, och de analyser som vi har i dag är redan inaktuella och lever inte riktigt upp till framtidens avgörande utmaningar. Efterfrågan på livsmedelsprodukter exploderar, priserna stiger snabbt och blir alltför höga för dem som har det dåligt ställt, och samtidigt försvinner jordbruksmark. Biobränslen, som är subventionerade, destabiliserar jordbruket enormt. Jag vill även understryka följderna av klimatförändringen, och framför allt det faktum att våra medborgare ifrågasätter den intensiva ultraliberala industrimodellen, som innebär att livsmedel transporteras tusentals kilometer runtom i världen, och allt detta leder även till social och miljömässig dumpning.

Det som krävs nu är därför en djupgående reform av den gemensamma jordbrukspolitiken och inte bara en teknisk justering av de befintliga instrumenten, vilket är vad ni föreslår i dag. Det vi behöver nu är ett riktmärke, en tydlig strategisk inriktning, vilket är vad vi saknar mest för närvarande.

 
  
MPphoto
 
 

  Bairbre de Brún (GUE/NGL). (GA) Herr talman! Detta betänkande läggs fram vid en mycket viktig tidpunkt för jordbrukarna i EU. Som min kollega Mairead McGuinness redan har sagt såg vi vid WTO-förhandlingarna att kommissionsledamoten är villig att offra våra jordbrukares och landsbygdssamhällens intressen, inte för tredje världens bästa, utan som en del i ett internationellt förhandlingsspel.

När det gäller hälsokontrollen håller jag med om att det måste finnas en balans mellan att förenkla saker och ting och göra dem mer effektiva och ge jordbrukarna någon form av stabilitet när de producerar livsmedel för oss och bevarar landsbygden.

Om den genomförs på ett rättvist sätt bör gränsen för stora utbetalningar till storskaliga jordbruk eller till stora företag välkomnas som ett steg mot att gå ifrån en gemensam jordbrukspolitik som bara gynnar de stora markägarna. Det är också viktigt att endast aktiva jordbrukare ska vara stödberättigade.

Den gemensamma jordbrukspolitiken borde …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Roland Clark (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Alla hälsokontroller behöver åtgärder och utvärderingar. För den gemensamma jordbrukspolitiken föreslår jag att åtgärden ska vara finansiering och att revisorerna ska vara rådgivare.

Anser revisionsrätten att den gemensamma jordbrukspolitiken är frisk när 28,9 procent av betalningarna för enskilda jordbruk är felaktiga? Anser den att det är sunt att jordbrukare som inte odlar livsmedelsprodukter finansieras av denna politik? Anser revisionsrätten att det är sunt att lägga om åkerjord till odling av biobränslen, precis när det råder brist på spannmål i världen? Anser den att politiken är sund när verkliga jordbrukare – åtminstone i Storbritannien – får kämpa för att försörja sig? Vet revisionsrätten att jordbrukare i Nya Zeeland inte subventioneras nu men klarar sig mycket bra och att endast 3 procent gick under när stöden drogs tillbaka?

Eftersom jag anser att den gemensamma jordbrukspolitiken verkar vara mycket ohälsosam, är det inte rätt tillfälle att stänga av respiratorn och låta EU:s jordbrukare klara sig själva?

 
  
MPphoto
 
 

  Jim Allister (NI). – (EN) Herr talman! Det finns mycket som jag håller med om i betänkandet. Jag vill kort påpeka fyra saker.

För det första är teorin om frikoppling mycket bra, men i praktiken har den blivit en besvikelse för en del eftersom man inte har lyckats erbjuda den högre marknadsavkastning för producenterna som utlovades.

För det andra måste vi upprätthålla tillräckligt med instrument för att skydda oss mot marknads- och försörjningskriser. Obalanser i försörjningskedjan äventyrar den gemensamma jordbrukspolitikens målsättning för trygg livsmedelsförsörjning. Livsmedelssäkerhet är omöjligt utan garanterad ekonomisk hållbarhet för producenterna.

För det tredje kan vi göra mer när det gäller förenklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken för att minska den byråkratiska bördan och, ja, att avkriminalisera jordbrukare som gör misstag utan ont uppsåt genom mindre överträdelser.

För det fjärde bör outnyttjade anslag från jordbruksbudgeten för marknadsstyrningsåtgärder finnas tillgängliga för artikel 69-stöd i syfte att stärka EU:s jordbruk, särskilt där produktionen är marginell och för att hantera vissa situationer, som i min valkrets, där det finns ett stort antal jordbrukare över 55 års ålder, som har få utsikter att finna alternativ sysselsättning.

 
  
MPphoto
 
 

  Véronique Mathieu (PPE-DE). (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Goepelbetänkandet utgör en bra kompromiss mellan kommissionens djärva förslag och de farhågor som våra jordbrukare har. Det var bra gjort av er, herr Goepel, att utarbeta detta betänkande; vi vet att det inte var lätt. Betänkandet har lett till flera bra förslag.

Så är för det första fallet med systemet med direktstöd, som måste ändras, och här är det viktigt att vi tänker på att medlemsstaterna behöver ökad flexibilitet för att genomföra denna förändring.

Om frikopplingen måste fortsätta är det viktigt att ta hänsyn till de svårigheter som vissa sektorer upplever för närvarande, särskilt djurhållningssektorn och några områden av spannmålsproduktion som är mycket viktiga för många regioner, till exempel lin och hampa, som behöver en lämplig övergångsperiod.

Moduleringen är för omfattande enligt det nuvarande förslaget och kommer att leda till obalans inom den första pelaren. Åtgärderna i anslutning till arealuttagen måste kunna reformeras, men kommissionen måste först tydligt definiera instrument för att skydda de fördelar som detta medför, särskilt när det gäller den biologiska mångfalden. Översynen och förstärkningen av artikel 69 skulle också vara ett sätt att tillhandahålla effektivt finansiellt stöd för försvagade områden, som bergsregioner, omstrukturerande sektorer som har svårigheter, t.ex. kreatursuppfödning och mjölk, eller för riskhantering.

Slutligen bör vi verkligen fundera på frågan om biobränslen, som är starkt omtvistade från miljösynpunkt. Kanske hälsokontrollen är det perfekta tillfället att göra detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Csaba Sándor Tabajdi (PSE). – (HU) Det betänkande som vi diskuterar är ett av de viktigaste betänkandena om jordbrukssektorn på de senaste fyra åren, eftersom det är mycket mer än bara en bedömning av de rådande förhållandena eller en ”hälsokontroll”. Mariann Fischer Boel är liberal-radikal, Lutz Goepel är kristdemokratisk-liberal, medan jag är socialist-liberal, och vi har uppgiften att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken i grunden från 2014. Denna ”hälsokontroll” ger uttryck för ett antal idéer som kommer att börja gälla från 2014. Ett exempel är övergången till en arealbaserad enhetstaxa vid direktstöd, en annan är omfördelning av finansieringen till den andra pelaren och den typ av modulering som förutses för detta, ännu en idé är behovet av att ta fram ett riskhanteringssystem. Jag håller med Mariann Fischer Boel och Lutz Goepel om att taken också är mycket viktiga. Jag skulle gärna vilja se att den brittiska kronan får lite mindre, och det finns väldigt många storjordbruk även i Ungern för närvarande. Vi måste emellertid utforma ett system som gör att det inte går att kringgå den övre gränsen, så vi kommer med andra ord att behöva lösa även den frågan i framtiden. Tack så mycket.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Laperrouze (ALDE). (FR) Herr talman! Jag vill lyfta fram fyra dimensioner där den gemensamma jordbrukspolitiken behöver utvecklas.

Det gäller för det första bevarandet av direktstöden, som är en central faktor eftersom det har visat sig att ingen ekonomi i världen låter sina jordbrukare försörja sig ordenligt, utan måste ge dem finansiellt stöd. Sedan har vi miljön, som formar jordbruket lika mycket som jordbruket formar miljön. Det är därför viktigt att behålla villkorlighetskriterierna för att erhålla stöd. Eventuella WTO-avtal bör omfatta frågorna om skydd av geografiska beteckningar, djurens välbefinnande och hanteringen av importerade produkter med tanke på att det måste råda sund konkurrens och att hälsoproblemen inte stannar vid gränserna. Slutligen är det nödvändigt att definiera jordbrukets bidrag till kampen mot klimatförändringen och till målet för hållbar utveckling. Jag uppmanar kommissionen att närmare undersöka hur mycket odlingsbar mark som kan användas för biobränslen och gröna kemikalier.

Jag välkomnar denna resolution, som avspeglar de framtida utmaningarna för jordbruket på ett bra sätt, både när det gäller att producera livsmedel och att skydda vår miljö.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (UEN). – (EN) Herr talman! Jag välkomnar förslaget att förenkla den administrativa bördan för jordbrukarna inom ramen för hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken, och jag uppmanar kommissionsledamoten att se till att jordbrukarna får förhandsmeddelande vid inspektioner av hur tvärvillkoren efterlevs när hon undersöker hur bestämmelserna ska kunna förenklas och göras mer flexibla.

Jag motsätter mig fullständigt ökningen av den obligatoriska moduleringen till 13 procent under de närmaste åren. Detta skulle minska direktstöden till jordbrukare som redan har budgeterat för dessa pengar.

Det finns en risk för att fåruppfödningens viktiga roll för att bevara miljömässigt och ekologiskt känsliga områden kommer att urholkas genom att åkermark överges och att kunskapen om djurhållning kommer att försvinna, så det är viktigt att denna fråga behandlas och stöds inom ramen för denna hälsokontroll av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Det står klart från den senaste debatten att mjölkkvoterna kommer att avskaffas från april 2015, och jag välkomnar kommissionsledamotens bidrag till denna debatt. Det är viktigt att detta görs genom en mjuklandning, och jag skulle stödja en årlig ökning av mjölkkvoterna fram till 2015.

Slutligen är de förslag som läggs fram i Genève om framtiden för EU-jordbruket inom ramen för WTO fullständigt oacceptabla, särskilt från Irlands synpunkt. Jag välkomnar att även många andra EU-medlemsstater motsätter sig dessa förslag och att den ansvarige kommissionsledamoten kommer att beakta dessa farhågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Carmen Fraga Estévez (PPE-DE).(ES) Herr talman! Jag vill först och främst gratulera Lutz Goepel till hans arbete och säga att jag kommer att koncentrera mig på frågan om mejerisektorns framtid. Jag har följande kommentarer till detta.

För det första vill jag påpeka att det råder stor osäkerhet om vilka effekter avskaffandet av kvotsystemet kan få för de olika producentregionerna. Många fruktar att tendensen att upphöra med produktionen kommer att accelerera och att detta kommer att bli ett oåterkalleligt och hårt slag mot vissa områden med en mycket låg lönsamhet och få jordbruksalternativ.

Det står emellertid klart att det nuvarande kvotsystemet inte ger de önskade resultaten, nämligen att skapa en balans mellan produktion och konsumtion. Vi har gått från att ha ”mjölksjöar” till att ha ett underskott på över 3 miljoner ton, vilket är ett mycket talande bevis för upp- och nedgångarna inom den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk, den ojämna fördelningen av produktionskvoter, den bristande och undermåliga utvärderingen av de senaste reformerna och av en del av de särskilda åtgärder som har vidtagits, till exempel frikopplingen av stödet, vars framtida inverkan på sektorn är oklar.

Förutom allt detta handlar det om skillnaderna i tillämpningen av kvotsystemet mellan olika länder, och jag måste påpeka för kommissionsledamoten att det i några länder, som mitt, finns hinder för avregleringen av sektorn och att till exempel den individuella överföringen av kvoter, som är en grundläggande faktor för omstrukturering, har varit förbjuden sedan 2005.

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag anser att det skulle vara positivt att kombinera förslaget i Jeggle- och Goepelbetänkandena om att öka kvoterna med 2 procent på frivillig basis för 2008–2009 med en icke-linjär ökning för de följande åren, vilket begärs i punkt 84 i Goepelbetänkandet, för att fördela produktionskvoterna på ett mer balanserat sätt och prioritera de medlemsstater som traditionellt har haft underskott i förhållande till sin interna konsumtion.

 
  
MPphoto
 
 

  Lily Jacobs (PSE).(NL) Jag vill uppmärksamma en aspekt av vår jordbrukspolitik som ofta försummas, nämligen utvecklingsländernas intressen. Vi måste gå ifrån den protektionism och de snedvridande marknadsåtgärder som är inbyggda i det nuvarande systemet. De allra fattigaste länderna måste få tillträde till vår marknad på rättvisa villkor, och den illojala konkurrensen på deras marknader måste stoppas.

Jag har lagt fram ändringsförslag där jag uppmärksammar detta, och jag vill be mina kolleger att stödja dem. Kommissionsledamoten håller dessutom säkert med mig om att vår politik först och främst måste inriktas på konsumenterna. Därför är det centralt att vi stöder jordbrukarna i produktionen av tillräckligt med säkra livsmedel av allra högsta kvalitet. Vi måste följaktligen garantera ett hållbart jordbruk, där maximala investeringar görs för att skydda och förbättra landsbygdsområdena och miljön så att inte bara vi, utan även våra barn, kan njuta av dem.

Vi måste trygga tillräckligt med livsmedel för alla, och ett sätt att göra detta är att vi vidareutvecklar vår kunskap och delar med oss av den och vår moderna teknik till resten av världen.

 
  
MPphoto
 
 

  Kyösti Virrankoski (ALDE). – (FI) Herr talman! Betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling om en hälsokontroll av jordbruket är realistiskt. Det största problemet är frikopplingen. Kommissionen uppmanar till ökad frikoppling av stödet från produktionen.

Utskottet är verkligen på sin vakt, och det med rätta. Frikopplingen är på många sätt som ett tidigt pensionsbidrag för jordbrukarna. Det gynnar jordbruksföretag som minskar eller lägger ned produktionen, men motiverar inte unga jordbrukare som utökar sin produktion. Likaså gynnar frikopplingen extensiv produktion till nackdel för arbetsintensiv produktion.

De områden som har det svårare när det gäller naturförhållanden tycks särskilt förlora på detta. I Förenta staterna är till exempel stödet fortfarande huvudsakligen knutet till produktionen. Det är ytterst förargligt att den sociala motivationen för stödet förlorar inflytande. Om en jordbrukare som producerar livsmedel på halvtid mottar samma stöd som en jordbrukare som arbetar sju dagar i veckan kan skattebetalarna mycket väl protestera mot det. Jordbrukets uppgift kommer att fortsätta att vara att producera livsmedel.

 
  
MPphoto
 
 

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN).(PL) Herr talman! Trots att den gemensamma jordbrukspolitiken har reformerats flera gånger lever den fortfarande inte upp till förväntningarna. EU:s minskade livsmedelssäkerhet, de många krissituationerna och avsaknaden av gemensamma uppgörelser som tillfredsställer båda sidor är föga smickrande exempel på detta. Krisläget förstärks av bristen på sammanhållning och diskrimineringen mot jordbrukarna i de nya medlemsstaterna. Det faktum att det finns bättre och sämre situationer, beroende på geografisk belägenhet och vilket datum landet i fråga anslöt sig till EU, visar tydligt att det inte finns någon gemensam jordbrukspolitik och att det inte kommer att finnas någon för en avsevärd tid framåt.

Trots det enorma arbete som föredraganden Lutz Goepel har lagt ned har målet inte nåtts, och det är inte ens lätt att säga om vi är närmare eller längre ifrån vettiga lösningar. Med tanke på denna situation tycks det vara minoritetens åsikt som råder, enligt vilken kommissionen fortsätter att driva en politik till stöd för internationella livsmedelsindustriföretag och stora markägare och där den gemensamma jordbrukspolitiken inte kan tillgodose konsumenternas eller de små och medelstora familjejordbrukens behov, som tvingats att upphöra med produktionen. Vi behöver följaktligen en helt ny och rättvis jordbrukspolitik som utarbetas av objektiva experter i stället för intressegrupper.

 
  
MPphoto
 
 

  Petya Stavreva (PPE-DE). – (BG) Herr talman, fru kommissionsledamot, kära kolleger! Jag vill gratulera föredraganden Lutz Goepel till hans framgångsrika arbete med detta betänkande.

Som Europaparlamentsledamot från Bulgarien anser jag att det är särskilt viktigt att EU:s nya medlemsstater uppmärksammas särskilt i betänkandet. De kan, om de så önskar, tillämpa ett förenklat system för enhetliga arealersättningar fram till 2013, och de kommer att stödjas av EU i tillämpningen av bestämmelserna om tvärvillkor.

Att medlemsstaterna får behålla rätten att själva besluta om och hur de ska ändra sina system för direktstöd kommer att ge våra länder mer flexibilitet och hjälpa dem att anpassa sig till varje regions och varje sektors specifika behov.

Jag anser att betänkandet om hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken är särskilt viktigt just nu, när Europaparlamentet måste visa medborgarna att det är engagerat i och har en ansvarsfull politisk inställning till utvecklingen av jordbrukssektorn i gemenskapen.

Enligt min åsikt skyddas EU-jordbrukarnas intressen i betänkandet av Lutz Goepel, och jag uppmanar er att stödja det. Tack så mycket.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogdan Golik (PSE).(PL) Herr talman! Jag vill börja med att gratulera min kollega Lutz Goepel till ett bra betänkande och tacka honom för det enorma arbete som han har lagt ned på det. Betänkandet avspeglar fullständigt parlamentets särskilda intresse för de jordbrukspolitiska frågorna. Även om utgifterna enligt den nuvarande budgetramen endast uppgår till 33 procent jämfört med 80 procent på 1970-talet, fortsätter jordbrukspolitiken att vara ett de viktigaste politikområdena för EU, och så ska det också vara.

Eftersom jag har begränsad tid till mitt förfogande kommer jag bara ett nämna ett par frågor som är viktiga för de nya medlemsstaterna. Införandet av modulering i de nya medlemsstaterna bör inte godtas till dess att de får fullt stöd, och det bör ske gradvis, precis som i de andra länderna i EU-15. Jag kan inte hålla med om avskaffandet av stöden och de energitillägg som vi just har fått. Tvärtom, EU bör särskilt stödja den nya inriktningen för produktionen av biomassa.

När det gäller framtiden för mjölkkvoterna är jag av den åsikten att det beslut som måste fattas om detta kräver en mycket bredare debatt och djupare analys.

 
  
MPphoto
 
 

  Magor Imre Csibi (ALDE). – (RO) Som vice ordförande för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet vill jag göra flera påpekanden när det gäller klimatförändringens inverkan på jordbruket.

De senaste årens intensiva jordbruksmetoder har lett till att jordbrukarna i stor utsträckning bidrar till den globala uppvärmningen, och nu ställs de inför dess förödande följder. Enligt statistiken står jordbruket uppskattningsvis för 17 till 32 procent av de utsläpp av växthusgaser som produceras av mänskliga aktiviteter. Jordbruket förorenar fortfarande till följd av oförnuftig användning av gödningsmedel, olämplig lagring av gödsel och oförnuftig markanvändning, och jag tänker särskilt på avskogning och överbete.

Den globala uppvärmningen är oåterkallelig, och den vanliga förekomsten av torka eller översvämningar i framtiden bör inte förvåna oss längre. Därför stöder jag betänkandets förslag om att inrätta ett säkerhetsnätverk på EU-nivå för att hjälpa EU:s jordbrukare i händelse av ekologiska, klimatiska eller epidemiska katastrofer.

Jag uppmanar följaktligen kommissionen att analysera möjligheten till att brådskande inrätta en försäkringsfond eller mekanism för de många olika risker som EU-jordbrukarna berörs av, vilken bör finansieras från såväl EU-budgeten som medlemsstaternas budgetar.

 
  
MPphoto
 
 

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN).(PL) Herr talman! Jag vill bara ta upp två frågor i denna debatt. För det första vill jag påpeka att procentandelen av de totala budgetutgifterna som används för jordbruk stadigt minskar och endast kommer att uppgå till 32 procent under det sista året inom denna budgetram. Dessa medel utgör cirka 30 procent av EU-jordbrukarnas genomsnittliga inkomst. Denna stödnivå måste behållas i framtiden för att upprätthålla intresset för jordbruksverksamhet, och framför allt för att garantera EU:s livsmedelssäkerhet. Vi måste komma ihåg att många av världens utvecklade länder tillämpar en rad olika instrument för att stödja jordbrukarnas inkomster till en nivå över 50 procent. Bland dessa länder finns Japan, Sydkorea, Norge och Schweiz.

För det andra krävs en mycket snabbare utjämning av stödet till jordbrukarna i de gamla och de nya medlemsstaterna. Enligt experternas beräkningar kommer den genomsnittliga stödnivån per hektar åkerjord 2007–2013 i de nya medlemsstaterna att uppgå till knappt 62–64 procent av det stöd som jordbrukarna i de gamla medlemsstaterna mottar. Om inte dessa två grundläggande förutsättningar uppfylls kommer det europeiska jordbruket knappast att utvecklas.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE).(PL) Herr talman! Syftet med denna översyn av EU:s jordbrukspolitik är att förbättra den mot bakgrund av de erfarenheter som har vunnits under den period som har förflutit sedan den senaste reformen 2003 och den situation som har uppstått på världsmarknaden. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att de förändringar som genomförs för det första inte får urholka jordbrukspolitikens gemenskapskaraktär – vi är emot att den nationaliseras – och för det andra inte heller får undergräva den europeiska jordbruksmodellen. Det finns ingen orsak till att grunda direktstödet på historiska produktionsnivåer och att de ska differentieras på det här sättet.

Den framtida modellen för stöden efter 2013 bör bygga på enkla principer, liknande det förenklade systemet för enhetlig arealersättning (SAPS). Marknadsinterventioner i extrema fall bör dock vara tillåtna, eller till och med produktionsstöd, vilket är fallet med tobak eller mjölkproduktionen i bergsområden.

 
  
MPphoto
 
 

  Katerina Batzeli (PSE). – (EL) Herr talman! Jag vill börja med att gratulera Lutz Goepel till hans betänkande. Eftersom tiden är mycket begränsad vill jag bara betona vissa principer som måste styra alla reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken, med stöd av antingen ett meddelande eller ett lagstiftningsinstrument.

För det första får inte de små och medelstora familjejordbruksföretagen åsidosättas i omdefinieringen av EU:s jordbruksmodell. För det andra gäller det finansieringsfrågan som måste lösas längre fram, men som inte får baseras på principen om samfinansiering, vilket i själva verket leder till en åternationalisering av den gemensamma jordbrukspolitiken. För det tredje har vi frågan om regionalisering, som i sig inte kan bidra till att lösa de frågor som rör marknaden och livsmedelsprodukter och som måste granskas på nytt och ses i sin verkliga dimension. För det fjärde måste de orättvisor som härrör från vissa reformer, som tobak, undanröjas. Dessa produkter måste återinsättas och behandlas på samma sätt som andra produkter.

 
  
MPphoto
 
 

  Francesco Ferrari (ALDE). (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill tacka föredraganden för detta mycket viktiga betänkande med tanke på hur komplex och omfattande den fråga som behandlas är.

Jag vill betona två punkter som jag anser vara särskilt viktiga. För det första menar jag att den gemensamma jordbrukspolitiken är ett viktigt instrument som bör upprätthållas även efter 2013, eftersom politiken stöder företagsamhet. Av just detta skäl bör den emellertid inriktas just på företagarna så att de kan skapa arbetstillfällen, bidra till att bevara miljön och garantera produkter av hög kvalitet.

För det andra gäller det den känsliga frågan om mjölkkvoter. Jag håller med föredraganden om att det är nödvändigt att skydda de EU-regioner där det inte finns några alternativ till djurhållning och mjölkproduktion, men vi får inte glömma bort de jordbrukare som har investerat stort för att förvärva mjölkkvoter och som kan ställas inför stora finansiella svårigheter från 2015.

Jag hoppas att vi med kommissionsledamotens hjälp kan finna en lösning som passar alla, delvis för att Italien var emot kvotsystemet när det inrättades 1984 och fortfarande i dag har ett produktionsunderskott på cirka 40 procent av den mjölk som konsumeras i landet.

 
  
MPphoto
 
 

  Struan Stevenson (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Lutz Goepels utmärkta betänkande kommer att lägga grunden för en sund jordbrukspolitik för framtiden, men alltmer tyder på att livsmedelssäkerheten kommer att flyttas högt upp på vår politiska dagordning, som Neil Parish sa.

Klimatförändringen orsakar en så stor panik bland politikerna och planerarna att de riskerar att skapa ett större globalt problem än det var meningen att de skulle lösa från början. Rusningen efter biobränslen tar så mycket mark från jordbruksproduktionen att en del experter förutspår en nära förestående global hungersnöd. Likaså avverkas ofantliga områden av regnskogarna i Amazonas och Indonesien för att ge plats för odling av biobränslegrödor som palmolja och livsmedelsgrödor som soja, som släpper ut miljontals ton koldioxid i atmosfären och hotar att förstöra världens luftcirkulationssystem. Avskogningen står nu för omkring 18 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser, vilket belyser vanvettet i den politik som förs.

I stället för miljöskydd har penningbegäret blivit det utmärkande kännetecknet för vår strategi för att ta itu med klimatförändringen, och rusningen efter biobränslen kan hota miljontals människors liv allteftersom världens befolkning snabbt ökar från de nuvarande sex miljarderna till uppskattningsvis nio miljarder till 2050. Ytterligare sex miljoner människor föds varje månad. Till 2030 kommer världens befolkning att ha ökat i en sådan utsträckning att vi måste öka livsmedelsproduktionen med 50 procent för att tillgodose den beräknade efterfrågan. Till 2080 måste världens livsmedelsproduktion fördubblas!

Men verkligheten är att ett område lika stort som Ukraina tas från jordbrukets livsmedelsproduktion varje år på grund av torka och som en direkt konsekvens av klimatförändringen. Den globala livsmedelsproduktionen minskar snarare än ökar. Det är skälet till att livsmedelssäkerheten nu finns högst upp på dagordningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Constantin Dumitriu (PPE-DE). – (RO) Den gemensamma jordbrukspolitiken är en av pelarna i EU:s utveckling och metoderna för att förbättra denna politik bör vara ett ständigt diskussionsämne, inte bara för EU-institutionerna, utan även inom medlemsstaterna i de samhällen som har valt oss.

Det gläder mig att vi genom kommissionens meddelande och det betänkande som utarbetats av min kollega Lutz Goepel har identifierat flera lösningar för att stärka den gemensamma jordbrukspolitiken så att de som lever i landsbygdsområden känner att denna politik är utformad i deras eget intresse och inte bara är en uppsättning av byråkratiska bestämmelser som utarbetats av några tjänstemän i Bryssel. Vi måste emellertid försäkra oss om att de förslag som lagts fram av kommissionen, rådet och oss själva är tillräckligt flexibla och realistiska för att vara effektiva när de väl genomförs.

Rumänien, det land jag företräder i Europaparlamentet, svarar för 25 procent av arbetskraften inom jordbruket, och 40 procent av den rumänska befolkningen lever i landsbygdsområden. Dessa siffror visar hur viktigt jordbruket och landsbygdsområdena är för Rumänien och vår ekonomi. Länder som Rumänien, som har en stor jordbrukssektor som är under modernisering, måste beaktas i de lösningar som vi finner för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  James Nicholson (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill först och främst välkomna betänkandet av Lutz Goepel och tacka honom för det hårda arbete som han och alla personer som har varit involverade i detta har lagt ned.

När vi nu i år ser på framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken är detta bara början av processen. Betänkandet är ett mycket viktigt steg i denna process, och vi ser nu fram emot kommissionens förslag inom den närmaste framtiden. Landsbygdsutvecklingens ställning i den andra pelaren och den moduleringsnivå som fastställs kommer enligt min åsikt naturligtvis att vara avgörande för frågan om huruvida vi kommer att nå långsiktiga framgångar med den gemensamma jordbrukspolitiken eller inte.

Jag måste emellertid påpeka att det aldrig har varit viktigare att åstadkomma lika möjligheter mellan medlemsstaterna, och vi kan inte tillåta att de tillämpar olika procentsatser. Frikopplingen har i stor utsträckning varit framgångsrik. Jag anser inte att vi kan ändra på detta. Tvärvillkoren har varit till föga hjälp; de är byråkratiska och kan förbättras. Och livsmedelssäkerheten måste stå högst upp på listan.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Jan Szejna (PSE).(PL) Herr talman! Den gemensamma jordbrukspolitiken och den strukturpolitik som understöder måste bidra till att skapa lösningar på allt allvarligare problem. Den grundläggande utformningen av jordbrukspolitiken för åren 2007–2013, som antogs av EU-ländernas jordbruksministrar den 26 juni 2003 i Luxemburg, innehåller vissa lösningar som gagnar Polen. Andra gör emellertid mer för att skydda de gamla medlemsstaternas intressen.

Jag håller med föredraganden om att kommissionen bör utarbeta en detaljerad rapport om vissa problem, t.ex. de extra kostnader som jordbrukarna får bära när det gäller efterlevnaden av gemenskapsbestämmelserna på områdena för miljöskydd, djurens välfärd och livsmedelssäkerhet.

När jag tar ställning till det betänkande som har lagts fram för oss instämmer jag i att det är nödvändigt att fortsätta processen med reformer och ytterligare utveckling av landsbygdsområdena. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste ändras om vi ska kunna bemöta utmaningar som klimatförändringen, den ökade energiefterfrågan, världens befolkningsökningar och de allt öppnare världsmarknaderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Markus Pieper (PPE-DE).(DE) Herr talman! Jag välkomnar betänkandet av Lutz Goepel eftersom tiden äntligen är mogen för att avskaffa eller grundligt reformera instrument som kvotkontroller, djurhållningspremier, exportbidrag och interventionspriser.

Om man ser på den ökade globala efterfrågan på livsmedel innebär en ökad marknadsekonomi i jordbrukspolitiken också fler möjligheter för det europeiska jordbruket. Jag är bekymrad över formuleringarna i några av kompromisserna. Man talar om att djurrelaterade premier ska frikopplas tills vidare. Man kräver sektorsrelaterade skyddssystem och att en hel rad undantag – till exempel för mjölk – ska finansieras via den första pelaren.

Allt detta gör att vi löper risken att hålla fast vid de gamla marknadsregleringarna i smyg. Det är viktigt att vi verkligen begränsar undantagen till strukturellt svaga områden och fastställer dessa undantag för mycket snävt begränsade produktionskvantiteter.

Om vi är alltför generösa i det här sammanhanget kommer det att leda till snedvridning av konkurrensen som vi inte kan beräkna i politiska termer. Jag uppmanar därför kommissionen att ge marknaden en vettig chans i de kommande lagstiftningsförslagen.

 
  
MPphoto
 
 

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Herr talman! Det finns ett antal hänvisningar till WTO i betänkandet. När vi diskuterar detta betänkande om den gemensamma jordbrukspolitiken här i eftermiddag är jag emellertid allvarligt oroad över att framtiden för EU:s jordbruk hotas och allvarligt undergrävs av de förhandlingar som förs i vårt namn av kommissionsledamot Peter Mandelson i WTO.

Betänkandet innehåller en uppmaning om att begreppet kvalificerat marknadstillträde ska införas i WTO-förhandlingarna. Är kommissionsledamot Mariann Fischer Boel nöjd med att vi följer den linjen? Och litar hon på att den linje som kommissionsledamot Peter Mandelson har valt inte kommer att leda till att nötkötts- och mejerisektorerna samt andra sektorer urholkas, och på sätt och vis gör vår debatt här i eftermiddag irrelevant?

I betänkandet efterlyser man att europeiska icke-kommersiella intressen ska vara en central faktor i WTO-förhandlingarna. Är kommissionen nöjd med att vi följer den linjen, eller har vi bara en mycket hövlig debatt här i parlamentet i eftermiddag, medan Peter Mandelson angriper själva grunden för den gemensamma jordbrukspolitiken?

 
  
MPphoto
 
 

  Iztok Jarc, rådets ordförande. (SL) Jag vill tacka alla för en mycket intressant debatt. Enligt min mening är även betänkandet av mycket hög kvalitet och fullt av goda idéer.

Jag vill påpeka att parlamentet och rådet uttryckte mycket liknande åsikter om många frågor i denna debatt, men de är för många för att räkna upp här. Jag är övertygad om att dessa likheter kommer att ge åsikterna ytterligare tyngd och att detta utgör en god grund för det framtida samarbetet mellan de båda institutionerna. Jag är dessutom övertygad om att detta kommer att avspeglas i de slutsatser som ministrarna ska diskutera och anta nästa vecka.

Jag är likaså övertygad om att båda institutionerna noggrant kommer att granska de lagstiftningsförslag som kommissionen ska lägga fram vid det informella mötet i Slovenien i maj, och att vi kommer att ha en intressant debatt under mötet.

Avslutningsvis vill jag säga att det slovenska ordförandeskapet kommer att arbeta för ett snabbt inledande av debatten om dessa förslag för att kunna avsluta det mesta av arbetet under det slovenska ordförandeskapet.

 
  
MPphoto
 
 

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag håller fullständigt med James Nicholson om att detta bara är ett första steg i en diskussion som kommer att fortsätta nästan året ut, och därför kommer jag inte att gå in i detalj på de många olika frågor som har tagits upp här i dag. Jag vill bara lyfta fram några av de viktigare punkterna.

Först och främst är de allra flesta positivt inställda till idén om ökad frikoppling, och jag uppskattar detta förslag stort. Tanken med att ge medlemsstaterna möjligheten att införa en regional modell är att de ska kunna gå längre mot en enhetstaxa, och jag har vid flera tillfällen förklarat varför jag anser att detta är viktigt.

Jag kommer att vara mycket direkt och uppriktig när det gäller frikopplingen av stöden till tobaksodling för att inte väcka några onödiga förväntningar. Det beslutades vid reformen 2004 att stöden till tobaksodling skulle frikopplas. Eftersom vi nu försöker gå ännu längre med frikopplingen skulle det förslag som några av er tog upp om att förlänga de kopplade betalningarna till tobak vara ett steg i helt fel riktning. Ha därför inga förväntningar på att kommissionen kommer att gå i den riktningen.

Mairead McGuinness sa att modulering är som att stjäla från jordbrukarna. Jag instämmer inte i det synsättet. Jag anser att politiken för landsbygdsutveckling kommer att behöva mer pengar för att kunna bemöta de nya utmaningarna – klimatförändringen och minskningar av koldioxidutsläppen är de viktigaste.

Vi måste för det första ta hänsyn till att de frikopplade pengarna kommer att stanna kvar i medlemsstaterna och för det andra att de modulerade pengarna samfinansieras av medlemsstaterna, och därför styr man i själva verket pengarna. Man får dubbelt så mycket som man drar av från direktstöden. Detta är ett viktigt budskap, och vi kommer att återkomma till det i lagstiftningsförslagen.

Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf nämnde progressiv modulering och att han anser att arbetsintensiteten måste beaktas i dessa diskussioner. Jag förstår hur han tänker, men kan bara säga att detta skulle vara ytterst byråkratiskt och mycket, mycket svårt att styra, så jag går mycket ogärna in på den diskussionen.

Jag kan ha fel, men personligen anser jag inte att införandet av medbeslutande i jordbrukspolitiken utgör något hot, som jag har hört antydas. Jag betraktar detta som ett enormt stort och naturligt steg i en situation där jordbrukssektorn är så viktig, både ur ekonomisk synvinkel och för att jordbruket är viktigt för många människor. Därför välkomnar jag denna ändring, men däremot är det viktigt att vi slutför denna hälsokontroll före årsslutet, annars kommer det att bli en hälsokontroll för 2010 och sedan är vi allt för nära 2013. Detta är skälet, men tro mig, jag är mycket nöjd med de ändringar som har nämnts.

När det gäller utvecklingsländerna är EU den marknad som är mest öppen för dem. Vi importerar mer jordbruksprodukter än Kanada, Förenta staterna, Australien och Japan tillsammans. Det måste vi ta hänsyn till när vi talar om jordbrukssektorn.

Jag vill påpeka för Marian Harkin att jag har informerats om att hon har lagt fram en muntlig fråga. Denna fråga kommer att besvaras skriftligen, och jag är därför säker på att hon kommer att få de upplysningar som hon har efterfrågat.

 
  
MPphoto
 
 

  Lutz Goepel, föredragande. − (DE) Herr talman! Denna diskussion för tankarna till sporten konståkning. När man dömer konståkning räknar man bort den högsta och den lägsta poängen och får på så sätt fram slutpoängen. Om jag därför räknar bort synpunkterna längst åt höger och längst åt vänster i parlamentet kommer vi att få ett resultat som vi alla är mycket nöjda med och som vi mycket gärna kan leva med.

Tack så mycket för ert stöd och samarbete, och jag betonar återigen att samarbetet har skett över gruppgränserna. Jag ser fram emot ett spännande samarbete om lagstiftningspaketet.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Herr Goepel! Jag vill bara tillägga att samma princip om att räkna bort den högsta och lägsta poängen även gäller för backhoppning och boxning. Om detta berikar vår debatt så är allt gott och väl.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag den 12 mars 2008.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Gábor Harangozó (PSE), skriftlig. (EN) Inom ramen för detta betänkande är det naturligtvis mycket viktigt att tydligt betona behovet av att behålla direktstöden, inte bara när det gäller klimatrelaterade kriser eller marknadsstörningar, utan även för att balansera EU:s höga normer för miljöskydd, djurskydd och konsumentskydd. Vi är emellertid skyldiga att allvarligt överväga situationen för de minst utvecklade jordbruksproducerande länderna när vi ser över kriterierna för att bevilja direktstöden i framtiden enligt vår gemensamma jordbrukspolitik. Dessutom måste vi ha förståelse för den svåra situation som de flesta av de nya medlemsstaternas jordbrukssektorer står inför, som kräver särskild uppmärksamhet och ytterligare investeringar, huvudsakligen för omstruktureringar och moderniseringar av sektorn. När vi behandlar hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken vill jag avslutningsvis påpeka att det är mycket viktigt att betoningen ligger på att garantera livsmedelssäkerhet och livsmedelsförsörjning för våra medborgare genom att se till att det finns tillräckliga livsmedelslager.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy