Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 12 mars 2008 - Strasbourg

6. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

- Betänkande: Jeggle (A6-0046/2008)

  Ryszard Czarnecki (UEN). – (PL) Herr talman! Det var inte särskilt bra förutsättningar för att tala.

Jag vill tala om omröstningen om att öka mjölkkvoterna med 2 procent redan nästa månad. Jag anser att parlamentets beslut i frågan kommer att främja utvecklingen av jordbruket, särskilt i de länder som dessvärre hittills har drabbats av kvotminskningar. Det har varit fallet i mitt land, Polen.

Jag vill även ta tillfället i akt för att säga att jag under gårdagens omröstning om Europeiska institutet för innovation och teknik avsåg att rösta för ett antagande av betänkandet och inte emot som jag gjorde av misstag.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM). – (PL) Herr talman! Ändringsförslagen som omfattas av förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter vad gäller de nationella kvoterna för mjölk verkar vara helt i sin ordning. Planerna på att öka de befintliga begränsningarna av mjölkkvoterna med 2 procent är särskilt välkomna.

Jag företräder Polen här i parlamentet och mitt land är den fjärde största mjölkproducenten i EU. För närvarande producerar Polen 12 miljarder liter mjölk per år. I detta avseende är ovannämnda ändring särskilt viktig för jordbrukare och mjölkbearbetningsföretag i Polen.

Jag vill även säga att jag stöder den åsikt som uttrycks i ändringsförslag 13, det vill säga att mjölkproduktionen är särskilt viktig i regioner med en dåligt utvecklad jordbruksinfrastruktur där likvärdiga alternativ sällan finns att tillgå.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Den senaste tiden har vi konstaterat att marknadens efterfrågan på mjölk fortsätter att öka. En sådan situation begränsar konkurrenskraften och orsakar prisökningar.

I mitt land, Litauen, ökade anskaffningspriset på mjölk med 40 procent 2007. Därför bör de nationella kvoterna för mjölk ökas för att göra det möjligt att sänka mjölkpriserna på den inre marknaden och exportera mer mjölk till tredjeländer. Under perioden 2006–2007 nådde nio medlemsstater de nationella mjölkkvoter som de tilldelats. För att öka mjölkförsörjningen i EU bör det vara tillåtet för dessa länder, liksom övriga medlemsstater, att producera mer mjölk.

I Litauen har man nästan nått de nationella mjölkkvoterna för perioden 2006–2007. Mjölkproduktionen ökar fortfarande. Jag välkomnar kommissionens beslut att öka de nationella mjölkkvoterna med 2 procent från och med den 1 april 2008. Om man ser framåt vill jag dock uppmana kommissionen att undersöka möjligheten att öka de nationella mjölkkvoterna med 5 procent och gradvis sänka böterna för överproduktion.

  Milan Horáček (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Liksom gruppen de Gröna röstade jag emot betänkandet om nationella kvoter för mjölk. Jag invänder mot den 2-procentiga kvotökningen eftersom en sådan åtgärd leder till att mjölkpriserna urholkas och utgör ett hot mot jordbrukarnas uppehälle.

Jag är för kvantitetskontroller inom mjölkproduktionen efter 2015 eftersom boskapsuppfödningen i bergsområden och mindre gynnade regioner, där uppfödning av mjölkkor bidrar till att bevara landsbygden, i annat fall äventyras. Liberalisering skulle leda till att mjölkproduktionen koncentreras till endast några få regioner och intensiva jordbruksföretag. Förlorarna blir de mindre producenterna som inte längre kan täcka produktionskostnaderna på grund av de låga priserna.

  Albert Deß (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag vill ge en röstförklaring till Elisabeth Jeggles betänkande. Jag röstade emot betänkandet eftersom jag, liksom mina kolleger från bayerska CSU, är emot en ökning av mjölkkvoterna. Vi upplever redan kraftigt sjunkande mjölkpriser.

Priserna på en del produkter har sjunkit med över 30 procent. Inkomsterna för våra mjölkbönder har inte varit tillfredsställande på åratal och de senaste sex månaderna har de uppnått skapliga mjölkpriser. En kvotökning skulle leda till pressade mjölkpriser och till att våra mjölkbönder återigen fick räkna med att bli underbetalda för sitt arbete.

I Bayern finns det 48 000 jordbruksföretag med 90 000 anställda inom uppfödning av mjölkkor och ytterligare 50 000 arbetstillfällen i sektorer i föregående och efterföljande led, vilket utgör totalt 140 000 arbetstillfällen. Jag kan inte förstå varför kvoterna ska ökas i denna viktiga sektor eftersom det är till nackdel för de berörda jordbrukarna. Jag skulle ha kunnat gå med på en ökning i de nya medlemsstaterna eftersom kvoterna där verkligen är otillräckliga.

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! När jag kom in i kammaren i dag hörde jag kommissionens ordförande tala om behovet av att öka EU:s konkurrenskraft. Här talar vi i stället om mjölkkvoter, ett uttryck som får EU att låta som ”EUSSR”.

Det har hävdats att kvoterna leder till höga priser så att jordbrukarna kan fortsätta med sin verksamhet. Men till vilket pris? Samtidigt har de lett till att EU:s andel av världsmarknaden för mejeriprodukter minskar. Varför? Eftersom kvoterna i praktiken hindrar effektiva jordbrukare från att utöka sin verksamhet samtidigt som kvoterna inte utnyttjas på andra håll.

Kvoterna kan trygga produktionen, men kostar för mycket för konsumenterna, effektiva jordbrukare och EU:s ekonomier. Det är dags att avskaffa kvoterna och lita på den fria marknaden.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Jag stöder betänkandet, där det föreslås en kvotökning på endast 2 procent för perioden 2008–2009, eftersom det var det som krävdes för att nå en kompromiss. Jag krävde egentligen en 4-procentig ökning eftersom jag anser att det skulle hjälpa oss att fastställa hur vi ska bevara marknaden, vilket i sin tur skulle göra det möjligt för oss att dra slutsatser för att sedan eventuellt fatta beslut om att avskaffa kvotsystemet i dess nuvarande eller ändrade form. Vi skulle även kunna besluta om att avskaffa det helt och hållet. Jag talar om att ändra kvotsystemet efter den 31 mars 2015.

Det är nödvändigt med en större kvotökning, särskilt i mitt land Polen, där produktionskvoterna per capita är mycket lägre än i de gamla medlemsstaterna. Dessutom är konsumtionen av mjölkprodukter låg i Polen. Trots att vi har goda förutsättningar för att klara av en konsumtionsökning inom ramen för vår egen produktion tilldelades jordbrukarna låga produktionsgränser. Av denna information att döma krävs det högre mjölkkvoter i framtiden.

- Betänkande: Goepel (A6-0047/2008)

  Michl Ebner (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag röstade entusiastiskt för Lutz Goepels betänkande. Föredragandens arbete var mycket omfattande och positivt. Vi kunde naturligtvis inte få med allt vi ville, men viktigast av allt är att det har skapats förutsättningar för att införa lämpliga undantag i bergsområden. Eftersom situationen i dessa områden inte kan jämföras med situationen i andra områden krävs det särskilt skydd, särskild hänsyn och särskilt stöd.

Får jag även ta tillfället i akt för att säga några ord om gårdagens omröstning om Gabriele Albertinis betänkande? Enligt omröstningslistan röstade jag emot ändringsförslag 5. Jag avsåg att rösta för eftersom jag under de senaste mandatperioderna har varit mycket aktiv i frågan om Alpkonventionen och kommissionens undertecknande av transportprotokollet.

  Jan Březina (PPE-DE). – (CS) Jag röstade för Lutz Goepels betänkande om den gemensamma jordbrukspolitiken eftersom jag anser att det är ett mycket bättre dokument än kommissionens befintliga förslag.

Jag uppskattar det mycket mer realistiska och rättvisa sättet att fastställa takten för en minskning av direktstödet, även om jag i princip motsätter mig att man fastställer teoretiska kriterier när det gäller företags storlek för att minska direktstödet eftersom en sådan politik skulle vara till nackdel särskilt för större jordbruksföretag i de nya medlemsstaterna.

Det är inte rättvist att större jordbruksföretag ska drabbas av en större minskning av direktstödet än andra jordbruksföretag. Det stämmer inte att dessa stora jordbruksföretag ägs av en enda person som tar emot omfattande stöd. Tvärtom är ägandet ofta utspritt. I de allra flesta fallen handlar det om kooperativ som består av ett stort antal medlemmar som är småbrukare. Det är just dem som är slutmottagare av direktstödet och som skulle drabbas hårdast.

Jag vill även varna för den ofta diskuterade moduleringen, med andra ord överföringen av medel från pelaren för direktstöd till pelaren för landsbygdsutveckling. Därmed behålls medlen inom ramen för de nationella anslagen men med skillnaden att det är medlemsstaterna som står för den direkta diskrimineringen av jordbruksföretagen.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! EU:s roll är att stifta lagar och utarbeta lösningar som tryggar för det första stabiliteten och utvecklingen i jordbruksföretagen, för det andra en lämplig inkomst för jordbrukarna som kan jämföras med inkomster inom andra yrken, för det tredje livsmedelssäkerheten i samhället och för det fjärde låginkomsttagarnas tillgång till livsmedel till överkomliga priser.

Jag anser att Lutz Goepels betänkande överensstämmer med denna roll. Det är dock viktigt att komma ihåg att jordbrukare bedriver en mycket speciell verksamhet, det vill säga utomhusproduktion som är beroende av väderförhållandena. Produktionen kan därför inte öka över en natt genom att man till exempel inför ytterligare ett skift. Jordbruksprodukter utgör en mycket viktig marknad. Villkoren och handelsprinciperna på den globala marknaden har därför betydande konsekvenser för det europeiska jordbruket. Jag tänker på WTO-förhandlingarna.

Jordbruket handlar inte bara om produktion. Det bidrar även till att bevara landskapet och påverkar miljön. Det är därför dessa uppgifter är så invecklade och det behövs lämpliga stödinstrument inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill lämna en röstförklaring eftersom jag alltid har motsatt mig den gemensamma jordbrukspolitiken. Mitt första politiska anförande handlade om detta. Till och med jag måste dock erkänna att den gemensamma jordbrukspolitiken har förbättrats något under den senaste perioden.

Det finns mycket i betänkandet som bekymrar mig – att förslaget om att minska den totala budgeten för den första pelaren fram till och med 2013 avslogs, och vid ett sammanträde nyligen med jordbrukare från byn Pitsford i min valkrets insåg till och med de minsta jordbrukarna att EU:s gemensamma jordbrukspolitik skapar globala problem för fattiga människor i utvecklingsländerna som inte kan konkurrera med våra subventionerade produkter. Därför var det med tungt hjärta som jag röstade för betänkandet.

  Albert Deß (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Av samma skäl som jag angav i fallet med Elisabeth Jeggles betänkande röstade jag och mina kolleger från CSU emot Lutz Goepels betänkande. Såväl Elisabeth Jeggle som Lutz Goepel har lagt fram utmärkta betänkanden och vi kunde utan tvekan stödja Lutz Goepels betänkande till 98 procent.

Den centrala frågan är dock följande: i betänkandet står det att mjölkkvoterna bör ökas med 2 procent på frivillig basis och det kan jag inte gå med på. Dessutom bestrider jag med bestämdhet alla uttalanden om att mjölkprodukter är för dyra. Jag har en del statistik här som visar att en tysk industriarbetare 1970 var tvungen att arbeta i 22 minuter för att köpa 250 gram smör. I dag behöver han bara arbeta i fyra minuter. På den tiden var han tvungen att arbeta i nio minuter för en liter mjölk, i dag endast tre minuter. Det är billigt med livsmedel och risken med att öka kvoterna är att mjölkpriserna sjunker igen.

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag tar vid efter den förra röstförklaringen då talaren berättade hur mycket mindre en arbetare var tvungen att arbeta för att ha råd med saker som smör, mjölk och andra jordbruksprodukter. Jag vet att många av mina väljare välkomnar detta, särskilt låginkomsttagarna, eftersom det är en hjälp att inte behöva lägga ned så mycket pengar på livsmedel.

I dag när jag kom in i kammaren hörde vi dock kommissionens ordförande tala om behovet av ett konkurrenskraftigt Europa. Men hur ska vi kunna uppnå detta om vi fortsätter att driva den gemensamma jordbrukspolitiken? Hur ska vi kunna bli en konkurrenskraftig ekonomi om vi fortsätter att använda mer än 40 procent av EU:s budget till jordbruket – en sektor som producerar mindre än 5 procent av tillgångarna?

Hur kan vi å ena sidan låta våra myndigheter fortsätta att lämna stöd till myndigheter i utvecklingsländerna och å andra sidan stå i vägen för jordbrukare i utvecklingsländerna genom stöd och importtullar?

Hur kan vi fortsätta att fördröja förhandlingarna i WTO på grund av att vi inte är beredda att förändra oss tillräckligt, på grund av den gemensamma jordbrukspolitiken?

Det är dags att avskaffa stödet, tullarna och den gemensamma jordbrukspolitiken.

  Edward McMillan-Scott (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag röstade för Lutz Goepels betänkande, inte för att jag stöder den gemensamma jordbrukspolitiken utan för att jag stöder reformen av den, särskilt när det gäller jordbruksföretag i höglänta områden. Jag kommer från en familj som hållit på med fåruppfödning i generationer och företräder nu Yorkshire och Humber i parlamentet. De senaste månaderna har jag uppmärksammat de problem som upplevs av våra bergsbönder.

För bara några dagar sedan, den 28 februari, fanns det i Yorkshire Post en rubrik om att bergsbönder var tvungna att hitta ett sätt att överleva. Vidare stod det att många mindre bönder i bergs- och hedområden håller på att gå under på grund av bidragsförändringar, byråkratiska kostnader och låga priser till följd av konkurrens från andra länder. Det stod även att de förflyttningsbegränsningar som infördes på grund av rädslan för mul- och klövsjuka förra hösten och uppkomsten av sjukdomen blåtunga utgör ytterligare påfrestningar.

I går sammanträdde jag med kommissionsledamot Mariann Fischer Boel. Jag var hård mot henne när det gäller vikten av att uppmuntra den brittiska regeringen att, i den mån som bergsbönder kan få tillgång till stöd i England, öka stödet eftersom det är näst lägst i EU. Det är en skandal.

  Seán Ó Neachtain (UEN). – (GA) Herr talman! När det gäller hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken vill jag säga att jag är emot punkten i betänkandet som handlar om att ta stöd från jordbrukare för att utöka programmen för landsbygds- och miljöutveckling från 5 till 13 procent. Jag anser att det är fel. Jag anser att beslutet ska fattas av respektive medlemsstat.

Vi diskuterar livsmedelsproduktionen. Vi diskuterar livsmedelssäkerheten i Europa. Därför är EU:s gemensamma jordbrukspolitik oerhört viktig för oss. Det är tydligt att människorna i EU inte förstår hur viktigt detta är. Jag är mycket orolig över WTO-förhandlingarna som utgör ett hot mot EU:s livsmedelspolitik och det sa jag till kommissionsledamot Peter Mandelson under ett sammanträde i går.

- Betänkande: Tabajdi (A6-0034/2008)

  Oldřich Vlasák (PPE-DE). – (CS) Herr talman! Jag vill yttra mig om Csaba Sándor Tabajdis betänkande om hållbart jordbruk och biogas. Även om jag inte röstade för betänkandet vill jag framhålla det positiva inslaget om sopsortering, särskilt i tätorter, och om användningen av biokomponenter vid produktion av biogas. Systemet medför dock höga ekonomiska kostnader, högre än vid vanlig avfallshantering i deponier eller vid förbränning, och därför borde vi uppmärksamma det.

Jag anser därför att det är mycket viktigt att särskilt uppmuntra lokala myndigheter att öka den gemensamma insamlingen av fast avfall, sortera och återanvända biokomponenter och utarbeta särskilda finansiella instrument eller möjligtvis förenkla användningen av EU:s strukturfonder.

- Betänkande: Klaβ (A6-0031/2008)

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Jag röstade för betänkandet om kvinnornas situation i EU:s landsbygdsområden då detta är ett mycket viktigt och intressant ämne. Genom att ta upp denna fråga framstår EU i ett nytt ljus. Jag håller ovannämnda ämne mycket kärt på grund av min härkomst, mitt yrkesintresse och min verksamhet som parlamentsledamot.

Trots positiva förändringar gör kvinnor fortfarande mycket mer än män, särskilt när det gäller hem och familj. Detta är särskilt betungande för kvinnor på landsbygden.

Sedan Polen anslöt sig till EU har levnadsvillkoren i landet förbättrats och inkomsterna ökat. Detta bidrar till att förbättra vardagen för kvinnor på landsbygden. Det stämmer att förändringarna endast har börjat men det händer åtminstone någonting.

  Agnes Schierhuber (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Situationen för kvinnor på landsbygden förtjänar vår odelade uppmärksamhet. Genom att förbättra den kan man till fullo utnyttja utvecklingspotentialen i landsbygdsområdena. Ny kommunikationsteknik och följaktligen nya arbetstillfällen måste skapas. Det krävs relevant infrastruktur, det vill säga transportvägar för att öppna landsbygdsområdena, men framför allt krävs det goda utbildningsmöjligheter. Allt detta och mycket mer kan stoppa flykten från landsbygden.

I dag bor över hälften av EU:s befolkning på landsbygden. Landsbygden svarar för 45 procent av bruttoförädlingsvärdet i EU och där finns 53 procent av de tillgängliga arbetstillfällena. Kvinnor på landsbygden tar på sig ett större ansvar än vad som hittills har konstaterats, särskilt när det gäller det uppenbara sociala åtagandet.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det är alltid ett nöje att göra motstånd mot en ståndpunkt som intagits av utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Jag har under en längre tid undrat varför kvinnoutskottet fortfarande finns kvar i parlamentet. Vi har ett utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och eftersom kvinnor uppenbarligen är mindre värda än alla andra måste parlamentet bisarrt nog ha ett särskilt utskott.

Om man tittar på en del av rekommendationerna i detta betänkande – och jag vet att föredraganden på just min sida har arbetat väldigt mycket med att göra dem begripliga – uppmanar vi medlemsstaterna ”att erbjuda [...] ekonomiskt stöd till ideellt arbete”. Vi kräver ”obligatorisk registrering av medhjälpande makar/makor”. Ska vi öronmärka människor som liksom jag är gifta med en kvinna och bor på landsbygden?

En del rekommendationer i betänkandet är faktiskt riktigt bra och förtjänar en noggrann undersökning och större offentlig uppmärksamhet, men eftersom de kommer från detta utskott kommer de i stället att begravas desto snabbare.

Jag värdesätter ordförandeklubban men hoppas att ni förstår varför vi är så många som inte tar rekommendationerna från kvinnoutskottet i parlamentet på allvar.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Jag heter inte Martin Schulz, utan helt enkelt Frank Vanhecke, och jag är uppenbarligen inte någon första klassens parlamentsledamot och har därför inte rätt att, när som helst, under vilken debatt som helst, oavsett tidpunkt eller längd, uttrycka min åsikt. Därför måste jag då och då vända mig till väljarnas företrädare som en vanlig dödlig och inte alls som den allra heligaste, Martin Schulz.

Med det sagt vill jag tala om betänkandet av Christa Klaß. Ni förstår, jag förnekar inte att kvinnor i avlägsna områden och på andra platser naturligtvis upplever problem till och från och naturligtvis är jag liksom alla andra rättsinnade människor för åtgärder för att förbättra situationen för människor i områden som diskrimineras, däribland genom utbildning. Det säger sig självt, det är som att sparka in en öppen dörr. Det första jag frågar mig är om detta faller under EU:s behörighet? Är detta en uppgift som EU ska lägga sig i eller är detta betänkande det femtielfte exemplet på att EU är besatt av sjukförsäkringar, socialförsäkringar och så vidare. Jag menar att det är det senare. Jag anser att subsidiariteten i särskilt detta betänkande har förtrampats. Jag menar att EU, som vi alla kan se, håller på att bli någon form av Storebror, vilket ärligt talat skrämmer mig.

  Astrid Lulling (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Först vill jag gratulera Christa Klaβ till hennes betänkande om kvinnornas situation i EU:s landsbygdsområden. Eftersom jag var föredragande för ett betänkande under 1990-talet om statusen för medhjälpande makar eller makor, särskilt i jordbrukssektorn, beklagar jag liksom Christa Klaβ djupt att kommissionen inte har följt upp detta betänkande som återigen nämndes i en resolution från 2003 när vi krävde en granskning av 1986 års direktiv om likabehandling av kvinnor och män som bedriver självständig förvärvsverksamhet, bland annat inom jordbruket.

Dessa miljoner osynliga arbetstagare som hjälper sina makar/makor som arbetar i familjeföretag, hantverksföretag, handelsföretag och inom jordbruket är till största delen kvinnor. För tio år sedan förordade vi en europeisk rättslig ram för att ge medhjälpande makar/makor som arbetar inom jordbruket bland annat sociala rättigheter och egen pensionsrätt. Det är fullkomligt oacceptabelt att kommissionen inte har gjort någonting på området trots upprepade krav från parlamentet. Jag hoppas därför att den äntligen tar vår begäran om att lägga fram ett förslag om ändring av direktivet före nästa år på allvar.

Jag vill även göra ett personligt yttrande om att jag inte instämmer i min brittiska kollegas kommentarer. Det skulle glädja mig mycket om det inte behövdes något utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, men om de flesta män tog lite mer hänsyn till kvinnors situation, likabehandling och lika möjligheter skulle detta utskott inte alls behövas.

- Betänkande: Tabajdi (A6-0034/2008)

  Albert Deß (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Från början avsåg jag att rösta emot betänkandet. Efter det att Csaba Sándor Tabajdi uttalade sig om punkt 41 röstade jag dock till slut för det. Jag röstade mot punkt 18, där det anges att biogas har lett till konkurrens om foder. Det håller jag inte med om: 4 000 biogasanläggningar i Europa leder då rakt inte till en snedvridning av konkurrensen. Dessutom gör biogas det möjligt att i EU dra nytta av överskottsmark inom jordbruket. Vår kollega föreslog att den gemensamma jordbrukspolitiken skulle avskaffas, men biogas är också ett sätt att hjälpa utvecklingsländerna. Dessutom tar EU emot 80 procent av Afrikas export av jordbruksprodukter och 45 procent från Central- och Sydamerika. Det är således inte vi som hindrar dessa länder från att exportera. Detta bär andra länder helt och hållet ansvaret för.

Skriftliga röstförklaringar

- Betänkande: Turmes (A6-0487/2007)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) I energipaketet från januari 2007 lade kommissionen fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om energistatistik. Europaparlamentet ansåg dock att förslaget hade många brister som det försökte fylla genom en rad ändringsförslag.

Även om vi i viss utsträckning är kritiska mot en del av ändringsförslagen håller vi med om att befintlig statistik tas fram av stora internationella organisationer såsom Eurostat med hjälp av beräkningsmetoder som går tillbaka till en tid då fossila bränslen var förhärskande och som uteslutande utformats för att skildra driften av energisektorn ur försörjningssynpunkt.

Utvecklingen under de senaste 30 åren har gradvis lett till en klyfta mellan det ursprungliga syftet med dessa instrument och deras förmåga att återspegla verkligheten på energiområdet.

Med tiden ökar därmed risken för att vi på grund av en skev uppfattning och felaktig bedömning av situationen på energiområdet fattar beslut som inte är baserade på fakta. Det har konstaterats att kommissionens förslag bygger på det arbete som utfördes 2003, 2004 och i början av 2005 och att det inte tagits någon vidare hänsyn till en del viktiga energidokument som kommissionen offentliggjorde i mars 2006 (grönboken om energi) och i januari 2007 (energipaketet).

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för texten enligt vilken medlemsstaterna ska delta i insamlingen av nödvändiga uppgifter för att sammanställa en effektiv energistatistik. Detta är en nödvändig förutsättning för att EU ska kunna nå det uppsatta målet om att gradvis införa en sammanhängande europeisk energipolitik och agera samfällt på den internationella arenan.

Kommissionen måste se till att statistiken är jämförbar, öppen, utförlig och flexibel.

EU har åtagit sig att minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent senast 2020 och se till att förnybar energi står för 20 procent av EU:s totala energiförbrukning senast 2020, där målet för biobränslen har satts till 10 procent.

Energistatistiksystemet måste anpassas till dessa åtaganden och man måste ta hänsyn till den ökande betydelsen av energieffektivitet, förnybar energi, växthusgaser, utveckling av kärnkraft och utveckling av biobränslen.

Större hänsyn måste även tas till försörjningstryggheten när det gäller de viktigaste bränslena. Det behövs lämpligare och noggrannare uppgifter på EU-nivå för att förutse och samordna EU-lösningar på eventuella försörjningskriser.

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Insamling av oberoende och korrekt statistik hjälper såväl konsumenter som näringsidkare och den offentliga sektorn att fatta olika typer av beslut.

Jag stöder rådets förordning om energistatistik men underkänner helt den motivering som utskottet för industrifrågor, forskning och energi har bidragit med. Jag anser inte att den stora fördelen med insamlingen av nödvändiga uppgifter är att hjälpa EU:s institutioner utarbeta en sammanhängande europeisk energipolitik och inte heller att EU ska tala med en röst på den internationella arenan.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Målet med Claude Turmes betänkande om energistatistik är att utarbeta en gemensam EU-ram som gör det möjligt att få tillgång till fullständig, korrekt och uppdaterad information om energi. Vi kräver sådana åtgärder i takt med att medborgarna och de politiskt ansvariga blir medvetna om hur viktig och invecklad energisituationen är. Jag röstade för betänkandet.

- Betänkande: Staes (A6-0004/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet av min belgiske kollega Bart Staes om statistik om bekämpningsmedel.

Jag välkomnar kommissionens insats sedan sjätte miljöhandlingsprogrammet från 2002 när det gäller erkännandet av de omfattande effekter som användningen av bekämpningsmedel får på människors hälsa och på miljön. Därför bör man vid användningen av dessa ta hänsyn till målen för hållbar utveckling och jämföra harmoniserad gemenskapsstatistik om produktion, import, export och saluföring för att utarbeta och kontrollera gemenskapslagstiftningen på området.

Det är viktigt att uppmärksamma att bekämpningsmedel inte bara används inom jordbruket. De används även av företag som ansvarar för underhåll av grönområden, vägunderhåll och järnvägstransporter.

Avslutningsvis stöder jag idén om att förtydliga begreppet ”växtskyddsmedel” genom att i förordningen ersätta det med begreppet ”bekämpningsmedel” och tydligt förklara innebörden.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Jag stöder kommissionens förslag eftersom det är viktigt att föra noggrann, harmoniserad och uppdaterad statistik om försäljning och användning av växtskyddsmedel på gemenskapsnivå för att på rätt sätt kontrollera de risker som är förenade med användningen av dessa medel.

Förslaget om att inrätta en rättslig ram med harmoniserade regler för insamling och spridning av uppgifter om utsläppande på marknaden och användning av växtskyddsmedel är mycket viktigt eftersom det krävs lämpliga uppgifter för att beräkna riskindikatorerna. Enligt experterna är dock de befintliga uppgifterna om växtskyddsmedel inte tillgängliga, öppna och tillförlitliga.

Även om jag inte stöder vissa delar av betänkandet, såsom införandet av biocider, förringar inte dessa kommissionens grundläggande idéer. Betänkandet innehåller faktiskt en del mycket positiva förslag, såsom att områden som inte används inom jordbruket ska omfattas av framtida lagstiftning och att kommersiella uppgifter skyddas på lämpligt sätt. Därför röstade jag för Bart Staes betänkande.

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet. Nu får vi en vink om de oroväckande långsiktiga effekterna av de vanligt förekommande bekämpningsmedelsresterna: cancer, endokrina störningar, minskad manlig fertilitet, svagare immunförsvar, beteendeproblem. Exponering för bekämpningsmedel kan även öka risken för barnastma.

Vi behöver alltså lämpliga indikatorer för att kunna kontrollera riskerna med att använda bekämpningsmedel. Indikatorerna måste göra det möjligt att ta fram tillgängliga, öppna, relevanta och tillförlitliga uppgifter för att minska riskerna och skadorna på miljön och människors hälsa.

De aktiva komponenterna i biocider används även som växtskyddsmedel och har nästan samma effekter på hälsan och miljön. Denna kategori måste också ges en tydlig definition och beaktas i statistiken.

För att siffrorna ska bli så realistiska som möjligt måste statistiken omfatta användning av växtskyddsmedel inte bara inom jordbruket utan även inom annan verksamhet, såsom underhåll av grönområden, vägunderhåll eller järnvägstransportföretag. En kvantifierbar minskning av användningen av dessa medel måste uppnås på lång sikt.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Kravet på obligatorisk insamling av uppgifter om försäljning, användning och distribution av växtskyddsmedel är en åtgärd som jag stöder. Det möjliggör en lämplig utvärdering av den risk som dessa medel kan medföra för människors hälsa och för miljön. Den föreslagna förordningen bör omfatta biocider för att se till att definitionerna överensstämmer med paketet om bekämpningsmedel. Förordningen måste även omfatta användningen av växtskyddsmedel utanför jordbruket. Jag är nöjd med att betänkandet utgör ett steg i denna riktning och röstade därefter.

- Betänkande: Jeggle (A6-0046/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för det rådgivande betänkandet av min tyska kollega Elisabeth Jeggle om att öka mjölkkvoterna från och med den 1 april 2008. Syftet är att klara av den ökande efterfrågan på mjölk inom EU och på de globala marknaderna.

Jag välkomnar kompromissen som gör det möjligt för medlemsstaterna att öka sina produktionskvoter med 2 procent den 1 april 2008. Detta bör bidra till att återställa balansen mellan de länder som överskrider sina kvoter och de länder som underskrider sina kvoter och därmed begränsa överskottsavgifterna på EU-nivå.

  Colm Burke, Avril Doyle, Jim Higgins, Mairead McGuinness och Gay Mitchell (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Vi stöder Elisabeth Jeggles betänkande om nationella mjölkkvoter, som innebär en ökning av mjölkkvoterna med 2 procent. I utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling lade jag fram ändringsförslag som syftade till att öka mjölkkvoterna ännu mer, med 3 procent. Detta ändringsförlag fick inte utskottets stöd och i dag inte heller kammarens stöd. Vår grupp ställde oss bakom det samförstånd som nåddes om att tillåta en frivillig ökning av mjölkkvoterna med 2 procent. Och vi uppmanar rådet att följa parlamentets exempel och ge mjölkproducenterna klartecken för en tvåprocentig produktionsökning från och med april. Vi stöder tanken på en mjölkkvotsmekanism som skulle göra det möjligt för länder med för hög produktion att använda underutnyttjade kvoter i andra medlemsstater. Det vore orättvist att bestraffa producenter i vissa medlemsstater som kan och vill öka produktionen, samtidigt som EU som helhet inte utnyttjar sina kvoter till fullo. För övrigt sänder dagens omröstning en signal till producenterna om att kvotsystemet långsamt håller på att luckras upp inför utfasningen av kvoterna 2015.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Även om man i betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling avlägsnar sig från kommissionens förslag genom att argumentera för en frivillig ökning av mjölkkvoterna med 2 procent och bortser från att kvotsystemet kommer att avskaffas tar man inte ställning mot avskaffandet av det nuvarande kvotsystemet eller mot liberaliseringen av sektorn efter 2015. Detta är något som kommissionsledamoten planerar att genomföra men som vi förkastar. Därför lade vi ned våra röster.

Även om den tvåprocentiga ökningen av medlemsstaternas mjölkkvoter är frivillig fruktar vi att detta kommer att göra det möjligt för de stora länderna och de stora producenterna att öka sin produktion. Resultatet kommer att bli fallande priser för producenterna och därmed en typ av prisdumpning som kan göra det lättare att argumentera för att senare avskaffa kvoterna.

Alla ökningar av kvoterna bör kopplas till en undersökning på gemenskapsnivå. Med utgångspunkt i hur mycket mjölk som för närvarande konsumeras i varje land bör man i undersökningen definiera minimimål för konsumtionen. Dessa bör åtföljas av riktlinjer på nationell nivå och på EU-nivå i syfte att stödja produktionen i länder med underskott. På detta sätt kan en ”regionaliserad” ökning av mjölkkvoterna främjas, särskilt i de mest avlägsna och bergigaste regionerna. Detta kan kompletteras av en ”premie” för att stödja mjölkinsamlingen från producenter i dessa regioner och på så sätt garantera producenterna en skälig inkomst.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Långsiktig stabilitet och förutsägbarhet är viktigt för producenterna i mjölksektorn, och alla problem i det system som ska fortsätta till 2015 måste uppmärksammas.

De ändringar som nu föreslås om att öka kvoterna, samtidigt som man enligt Lutz Goepels betänkande ska sänka böterna, markerar början på avskaffandet av systemet långt före 2015.

Trots den senaste tidens fluktuationer på mjölkmarknaden producerar både Portugal och EU mindre än sina kvoter. Eftersom 18 av 27 länder har en produktion som understiger deras kapacitet bör man i stället för att öka kvoterna därför fördela kvoterna mellan länderna.

Den tvåprocentiga ökningen, oavsett om den är frivillig eller inte, är därför en startsignal till marknaden att regioner med större konkurrenskraft kommer att gynnas på de minst gynnade regionernas bekostnad.

Trots att Elisabeth Jeggles betänkande bidrar till att förbättra kommissionens förslag lade jag ned min röst för att visa mitt missnöje med vad som i praktiken är startskottet för avskaffandet av systemet med mjölkkvoter.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Den kompromiss som nåddes i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling om Elisabeth Jeggles betänkande om mjölkkvoter är godtagbar. En ökning av mjölkkvoterna med 2 procent behövs för att EU ska kunna klara den ökade marknadsefterfrågan. Även om jag anser att denna ökning borde tillämpas i hela EU, är medlemsstaterna möjlighet att tillämpa kvoterna en bättre kompromiss än övriga alternativ. Jag stöder inte några ändringsförslag där man motsätter sig detta och har röstat i linje med denna uppfattning.

  Jean-Claude Martinez (NI), skriftlig. – (FR) Det talades tidigare om att det fanns mjölksjöar, smörberg och kylskåp fulla med kött. Sedan uppfann Bryssel några malthusianska recept för att minska produktionen. Man införde garanterad maximikvantitet, arealuttag, slaktpremier och kvoter ... för mjölk. Tusentals mjölkbönder försvann och Nya Zeeland blev kung på mjölkmarknaden.

Sedan förändrades allt. Det blev mjölkbrist. Priserna steg kraftigt. Bryssel insåg slutligen hur fel det hade varit att försöka begränsa produktionen. Därför har vi beslutat att öka kvoterna med 2 procent. Det bör påpekas att detta även görs för att få en mjuklandning inför avskaffandet av kvoterna 2015 då marknaden kommer att avregleras helt, vilket kommer att få följder för våra boskapsuppfödare i bergsområden.

På 1980-talet ruinerade vi boskapsuppfödarna och hindrade ungdomar från att komma in på marknaden eftersom det inte gick att ”köpa” operatörens ”licens”, dvs. kvoten. Om det inte längre finns några kvoter som kan fungera som skyddsnät går vi nu mot ökad ökenutbredning i de jordbruksområden som ligger i bergsområden.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Torka och foderbrist, exempelvis i Österrike, har lett till stigande mjölkpriser. Vissa medlemsstater har ännu inte använt sina ursprungliga mjölkkvoter, medan andra har nått gränsen eller kämpar för att ligga inom den. Mjölkkvoterna har hur som helst ökat med 0,5 procent i vissa länder. Om vi nu samtidigt skulle öka kvoterna med ytterligare 2 procent skulle den ömtåliga balansen mellan tillgång och efterfrågan allvarligt rubbas och detta skulle resultera i fallande mjölkpriser.

De största förlorarna skulle bli de småjordbrukare på landsbygden som spelar en viktig roll för att upprätthålla kulturarvet och är beroende av mjölkproduktionen, men som inte har någon möjlighet att bedriva stordrift. Jordbrukarna anser med rätta att de utnyttjas medan konsumenterna förväntas betala för de stigande mjölk- och livsmedelspriserna, vilket aldrig når de små producenterna. Det är hög tid att vi gör något åt detta.

En tillfällig marknadssituation får inte resultera i dessa planerade åtgärder med deras långsiktiga effekter. Därför har jag röstat emot Elisabeth Jeggles betänkande om ytterligare ökning av mjölkkvoterna.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Organisationen av marknaden för mjölk är beroende av sektorns monopolföretag. Dessa kontrollerar större delen av marknaden och har börjat argumentera för en total liberalisering av marknaden så att de maximerar sina vinster.

Kommissionens förslag om en mjuklandning och en tvåprocentig ökning av kvoterna varje år fram till 2014 – då den nuvarande ordningen upphör – innebär att den ojämna fördelningen av kvoter mellan medlemsstaterna blir ännu värre. Förslaget skulle långsamt ta död på små och medelstora jordbruk med djurhållning som kämpar för att överleva, framför allt på grund av de stigande foderpriserna.

Vi är starka motståndare till avregleringen av marknaden för mejeriprodukter. Vi anser att det behövs en icke-linjär ökning av de nationella kvoterna så att ytterligare ökningar kan tilldelas medlemsstater där produktionskvoterna av tradition har varit otillräckliga. Detta gäller för Grekland, där produktionen täcker knappt 50 procent av den inhemska konsumtionen.

Vi stöder jordbrukare med djurhållning som kräver direkta stödåtgärder för små och medelstora företag, framför allt i bergsområden, på öar och i andra problematiska områden, särskilt där den nuvarande situationen leder till att jordbruks- och djurhållningsverksamhet försvinner.

  Ole Christensen, Dan Jørgensen, Poul Nyrup Rasmussen, Christel Schaldemose och Britta Thomsen (PSE), skriftlig. − (DA) De danska ledamöterna i den socialistiska gruppen röstade emot betänkandet om hälsokontrollen av gemensamma jordbrukspolitiken, eftersom man i betänkandet motsätter sig en förbättring av systemet med tvärvillkor och överföring av pengar från direktstöd till landsbygdsutvecklingsstöd, vilket kommissionen hade föreslagit.

Av bland annat miljöskäl anser delegationen att det är nödvändigt att införa en 20-procentig obligatorisk modulering och stärka systemet med tvärvillkor.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. − Jag röstar emot detta betänkande, eftersom jag anser att en kvotökning borde ha gått till producenter som producerar ekologisk mjölk. Den höjning som nu föreslås gynnar framför allt de storskaliga producenterna på bekostnad av de små.

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) På de brittiska Labourledamöternas vägnar skulle jag vilja förklara varför vi röstade som vi gjorde.

Vi är starka anhängare av den tvåprocentiga ökning av mjölkkvoterna för 2008–2009 som kommissionen har föreslagit och som gör det möjligt för EU:s jordbrukare att reagera på ökad marknadsefterfrågan. Vi har jordbrukare i EU som mer än väl klarar att möta den ökade globala efterfrågan på mjölk och det vore oacceptabelt om de nekades att dra fördel av den gynnsamma marknadssituationen.

Vi beklagar emellertid att parlamentet stöder en frivillig – till skillnad från en obligatorisk – tvåprocentig ökning av mjölkkvoterna. För mig är den tvåprocentiga ökningen även ett sätt att ge mjölkproducenterna möjlighet att producera mer och på så sätt hjälpa dem bli mer marknadsinriktade. Detta är i linje med den mjuklandning inför avskaffandet av mjölkkvoterna 2015 som anges i hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Även om jag inser att många länder, inklusive Storbritannien, inte uppfyller sin nuvarande kvottilldelning är jag övertygad om att vi i linje med avskaffandet av mjölkkvoterna 2015 måste låta jordbrukarna vänja sig vid tanken på att producera mer.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

  Marek Siwiec (PSE), skriftlig. − (EN) I ett befintligt utkast till förslag stödde jag uppfattningen att EU:s mjölkmarknad bör öppnas snabbare än planerat och röstade därför för en ökning av mjölkkvoterna, även om den ökning på 5 procent som Polen begärde inte lades fram i kammaren. Det gick inte att skapa majoritet för detta förslag i Europaparlamentet.

Polens restriktiva mjölkkvot hotar att inom fem till sju år förvandla landet från en nettoexportör av mejeriprodukter till en nettoimportör.

EU tilldelade Polen den klart största kvoten bland alla de 10 anslutningsländerna, vilket motsvarade Polens ställning som den fjärde största mjölkproducenten bland EU:s 25 medlemsstater när Polen blev EU-medlem i maj 2004. Polens kvot är emellertid liten jämfört med de större kvoter som tilldelats EU:s tre största mjölkproducenter – Tyskland, Frankrike och Storbritannien.

Kvoterna är en rest från en svunnen tid när EU:s mejerier producerade ökända berg av mjölk och EU var tvunget att hjälpa till för att priserna inte skulle kollapsa.

Ökningen av mjölkkvoterna kan ses som en början på utfasningen av kvoterna eftersom EU:s mjölkkvotssystem ska avskaffas 2015.

  Ewa Tomaszewska (UEN), skriftlig. − (PL) Jag röstade för att anta ändringsförslagen 18–21, dvs. block 1. Jag gjorde det på grund av bristen på mjölk för inhemsk konsumtion och för export till andra EU-länder, eftersom mjölkbristen innebär att barn i fattiga familjer blir undernärda och medlemsstaternas exportmöjligheter begränsas. Ändringsförslagen förkastades visserligen men jag röstade ändå för att anta hela betänkandet eftersom ökningen av mjölkkvoterna med 2 procent i varje fall är ett steg i rätt riktning, även om det är för litet. Att öka kvoterna med 3 procent för att i framtiden helt avskaffa dem – som vår regering begärde under debatten – skulle vara en mycket bättre lösning. Men det är bättre att öka kvoterna med 2 procent än att inte öka dem alls.

- Betänkande: Goepel (A6-0047/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Lutz Goepels betänkande om hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken för att stödja den socialdemokratiska delegationens arbete i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. De nådde godtagbara resultat i frågor som alltid har varit väldigt viktiga för jordbruksutvecklingen i EU.

Resultatet är inte det bästa möjliga. Men tack vare den kompromissvilja som Luis Manuel Capoulas Santos och andra kolleger i jordbruksutskottet visade – där de i vissa fall bortsåg från sina egna nationella intressen – kan vi nog åstadkomma mer ambitiösa resultat i nästa fas, dvs. i det lagstiftningspaket som ska läggas fram i maj och behandlas under det franska ordförandeskapet. Vi måste bli mer ambitiösa, framför allt när det gäller rättvisare fördelning av stöd, större öppenhet, bättre politik för att utveckla landsbygden, ett effektivt skyddsnät för riskhantering vid naturkatastrofer och jordbrukets roll i och bidrag till kampen mot klimatförändringen samt när det gäller biobränslen.

Tack vare dagens resultat kan Europaparlamentet hålla en bredare debatt om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid. Denna politik måste anpassas till sociala och ekonomiska förändringar och samtidigt fortsätta att vara en av EU:s stöttepelare.

  Bernadette Bourzai (PSE), skriftlig. – (FR) Det var viktigt för parlamentet att få yttra sig över de allmänna riktlinjerna för den framtida hälsokontrollen.

PSE-gruppen har vunnit flera viktiga segrar, exempelvis kritiken mot frikopplingen av bidrag (djuruppfödning och odling av små grödor), den gemensamma jordbrukspolitikens mål när det gäller livsmedelssäkerhet, bevarandet av ekosystem, uppgraderingen av åkermark, den gradvisa bidragssänkningens omfördelningseffekter, modulering, skyddsnät, erkännande av branschorganisationers roll, jordbrukets bidrag i kampen mot klimatförändringen etc.

Till skillnad från PSE-gruppen ville jag även stödja följande punkter:

- Delvis frikopplat stöd måste behållas för djurpremier, men man måste se till att detta inte bara omfattar intensiv eller storskalig djurhållning (punkterna 26 och 32).

- Historiska uppgifter kan inte ligga till grund för vissa jordbrukares efterlevnad av höga miljöstandarder (punkt 16).

- Behållandet av en gradvis sänkning av direktstödet eftersom detta skulle möjliggöra en rättvisare fördelning av den gemensamma jordbrukspolitikens resurser (punkt 67).

- Kritik mot studier om genmodifierade organismer, påminnelse om att samexistens inte fungerar, stöd för försiktighetsprincipen (ändringsförslag 30).

- Nej till avskaffandet av mjölkkvoter 2015 (punkt 76).

  Colm Burke, Avril Doyle, Jim Higgins, Mairead McGuinness och Gay Mitchell (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Vi stöder den övergripande inriktningen i betänkandet om hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Men det är viktigt att påpeka att det är nödvändigt att ta hänsyn till den specifika situation som råder på Irland, som har frikopplat allt direktstöd från produktionen. Detta gäller framför allt åtagandet till alla jordbrukare inom ramen för reformen av Agenda 2000 om att det skulle bli mindre byråkrati. Hittills har resultaten inte varit odelat positiva.

När det gäller att behålla bidrag till producenter kan vi inte godta ett system som går mot ett schablonbelopp per hektar. Jordbrukarna har gjort upp sina budgetar på grundval av att det nuvarande systemet ska finnas kvar till 2013. Försöken att öka moduleringen och ta bort mer av direktstödet till producenter är också ovälkomna. Vi skulle ha välkomnat en kraftig ökning av mjölkkvoterna, men i linje med vår ståndpunkt om Elisabeth Jeggles betänkande har vi accepterat det samförstånd som nåddes om en tvåprocentig ökning det kommande marknadsåret.

På lång sikt är det emellertid risken för ett dåligt WTO-avtal som överskuggar EU:s jordbrukssektor. En sådan överenskommelse måste undvikas.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Lutz Goepels betänkande om hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken eftersom det framförs krav på viktiga åtgärder för att stödja jordbruksutvecklingen, en av de största sektorerna i EU.

I detta sammanhang skulle jag vilja lyfta fram betänkandets argument om att medel måste göras tillgängliga för att bevara mejerinäringen i regioner som Azorerna. Jag skulle också vilja lyfta fram det stora engagemang som Luis Manuel Capoulas Santos har visat och de viktiga bidrag som hans ändringsförslag har utgjort.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Den kritik av kommissionens förslag som framförs i resolutionen är otillräcklig, även om den omfattar två av de många förslag som vi själva har kommit med. Det allmänna synsättet är emellertid negativt, framför allt eftersom man insisterar på att frikoppla produktionsbidrag genom att uppmana kommissionen att öka frikopplingstakten. Erfarenheterna visar emellertid att frikoppling av direktstöd från jordbruksproduktionen får negativa effekter. Därför röstade vi emot förslaget till resolution.

Vi ser dock betänkandets förkastande av allt återförstatligande av den gemensamma jordbrukspolitiken som något positivt. Även uppmaningen om åtgärder i syfte att omstrukturera och främja centrala jordbrukssektorer (exempelvis mejeri-, nötboskaps- och fårsektorerna) ser vi som något positivt. Dessutom gläder det oss att man har antagit våra förslag om att Europeiska kommissionen vid WTO-förhandlingarna måste ta hänsyn till jordbruksproduktionens särdrag som en livsmedelsproduktionssektor och ett strukturellt redskap för territoriell balans, bevarandet av miljön och garantier för tillräckligt hög livsmedelssäkerhet.

Vi ser även positivt på att man har tagit med vår uppmaning till kommissionen och Europaparlamentet om att vidta de åtgärder som krävs för att förhindra spekulativ verksamhet, dvs. att de stora livsmedelsföretagen tar över livsmedelsmarknaden och bildar karteller.

  Christofer Fjellner (PPE-DE), skriftlig. − Vid den hälsokontroll som nu sker av den gemensamma jordbrukspolitiken har kommissionen och Europaparlamentet haft möjlighet att ta ett ambitiöst och kraftfullt grepp om den fortsatta utvecklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är av avgörande betydelse att reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken fortsätter i en marknadsorienterad riktning, som innebär att konsumentens val står i centrum för jordbrukarnas beslut om produktion, samtidigt som vi minskar den totala kostnaden för jordbrukspolitiken. Med för närvarande starkt växande global efterfrågan på jordbruksprodukter finns det mycket goda förutsättningar att skynda på avregleringen av jordbrukspolitiken.

Den moderata delegationen beklagar att varken kommissionen eller Europaparlamentet tagit tillfället i akt att göra detta, och vi har därför röstat nej till betänkandet.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag avstod från slutomröstningen om detta betänkande. Trots att det innehåller många bra detaljer går det inte tillräckligt långt. Varje reform av den gemensamma jordbrukspolitiken måste för det första omfatta åtgärder för att sänka stödet och öka marknadens roll på jordbruksområdet. För det andra måste man sträva efter att främja ekonomin på landsbygden i stort, inte bara koncentrera sig på jordbruksföretagen. För det tredje måste man främja ”bra” livsmedel i stället för att låta kvantitet gå före kvalitet. Det är endast på så sätt som vi kan skapa en gemensam jordbrukspolitik som motsvarar det nya millenniets behov och krav.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Förutom frågan om mjölkkvoter anser jag att kommissionens förslag är mycket bra. Lutz Goepels betänkande förbättrar det på många sätt även om man kommer med vissa ändringar som jag inte kan godta.

Å ena sidan stöder jag kommissionens tanke på att gradvis sänka bidragen. Allmänheten blir mer och mer kritisk till jordbruksbidrag och efter markskyddsöversynen – som har gjort systemet tydligare och mer öppet för insyn – har vissa obalanser blivit tydliga. Därför är det nödvändigt att hitta ett rättvist sätt att begränsa storleken på de bidrag som betalas ut till storjordbrukare.

Å andra sidan anser jag att man genom att undanta medel från modulering i vissa regioner inte bidrar till att komma till rätta med de stora regionala skillnader som finns inom EU:s jordbrukssektor.

När det gäller mjölkkvoterna är jag slutligen emot den tvåprocentiga ökningen 2008 och även sänkningen av böterna, eftersom jag anser att dessa åtgärder kommer att leda till att systemet med mjölkkvoter kommer att avskaffas före 2015. Detta kommer att få negativa konsekvenser för de mest utsatta regionerna, som är beroende av mjölkproduktion, och för alla jordbrukare i dessa områden som har investerat i denna sektor och som kommer att få se alla sina förväntningar bli till intet.

Av alla dessa skäl lade jag ned min röst.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Den ”hälsokontroll” av den gemensamma jordbrukspolitiken som kommissionen har inrättat är inte alls någon hälsokontroll. Det är en helt ny reform. Det är också ytterligare ett steg mot den ekonomiska omorganisationen av världen som Bryssel i flera år har arbetat på i skuggan av Washington. I sydliga länder och i Förenta staterna har det gällt jordbruket. I norr har det gällt tjänster och industri, i hård konkurrens från tillväxtekonomier.

EU:s jordbrukssektor offras och kommer snart helt att lämnas över till marknadskrafterna. Det är dessutom en snedvriden marknad för den har lämnats försvarslös mot import och nekas tillgång till exportmarknader.

Jordbrukssektorn är inte som vilken annan sektor som helst. Eftersom den ger människor föda innegriper den nationellt oberoende och nationell suveränitet. Livsmedelskvaliteten påverkar folkhälsan. Brukandet av jorden påverkar den fysiska planeringen, skyddet av miljön, den biologiska mångfalden, förvaltningen av vattenresurserna, organisationen och befolkningen i landsbygdsområden etc. Men trots detta är det en produktiv verksamhet.

Att göra sig av med all aktiv jordbrukspolitik är värre än ett brott. Det är ett stort misstag. Det är verkligen synd att fördraganden, med några få undantag, inte har ifrågasatt denna logik.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − I Sverige har både den förra och den nuvarande regeringen i positiva ordalag beskrivit den kommande “hälsokontrollen” av EU:s långtidsbudget och den gemensamma jordbrukspolitiken de närmaste åren och hur den kommer att leda till mycket stora förändringar och reformer.

Nu ser vi hur Europaparlamentets federalistiska majoritet anser att stats- och regeringscheferna gjorde en överenskommelse från 2002 om att bibehålla jordbruksanslagen inom den första pelaren på samma nivå fram till 2013 och att den överenskommelsen ska accepteras.

Hur kan man tolka överenskommelsen från 2002 på så olika sätt? Europaparlamentets kristdemokratiska/konservativa och socialdemokratiska majoritet anser att reformer ska ske först efter 2013. Socialdemokraterna och den borgerliga alliansen i Sverige har sagt till de svenska väljarna att reformer ska inledas på grundval av ”hälsokontrollen” 2008-2009 direkt i långtidsbudgeten.

Vilken sida har rätt om överenskommelsen från 2002?

Junilistan anser absolut att reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken och en minskning av dess kostnader i EU:s budget ska ske direkt efter avslutad hälsokontroll. Alla andra lösningar vore att bedra väljarna i de sex medlemsländer som 2005 inte ville expandera EU:s långtidsbudget.

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande, i vilket det framför allt rekommenderas att man ska ta särskild hänsyn till särdragen hos problemregioner och känsliga sektorer som djurhållningssektorn, och förenkla reglerna för jordbrukarna.

Målet är att få den gemensamma jordbrukspolitiken att fungera bättre på grundval av de erfarenheter som vunnits sedan 2003, och att anpassa detta till de nya utmaningar och möjligheter som ett EU med 27 medlemsstater innebär 2008.

I betänkandet hävdas det att direktstöd kommer att behövas efter 2013, inte bara vid problem på marknaderna utan även som kompensation för de tjänster som jordbrukarna tillhandahåller samhället och de mycket höga miljö-, hälso- och djurskyddsstandarderna.

När det gäller riskhantering bör parlamentet i detta betänkande sända ett budskap till kommissionen inför den framtida reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Med hjälp av offentlig finansiering måste man snabbt ta fram privata eller blandade försäkringssystem så att man kan se till att det råder lika förhållanden för alla medlemsstater. Kommissionen bör överväga att i framtiden införa ett återförsäkringssystem på EU-nivå för klimat- eller miljörelaterade naturkatastrofer. Och åtgärderna för att förebygga riskerna bör finansieras under första pelaren (stöd till jordbruksmarknaderna).

  Marian Harkin (ALDE), skriftlig. − (EN) Jag är en varm anhängare av tanken på att vi måste säkra lämplig finansiering för landsbygdsutveckling. Många människor som bor på landsbygden sysslar inte direkt med jordbruk eller arbetar endast deltid inom jordbruket. För att garantera en balanserad regional utveckling måste vi se till att det råder balans mellan stad och landsbygd. Detta får emellertid inte ske på bekostnad av den första pelaren. Landsbygdsutveckling är i sig själv ett mål som är värt att sträva efter. Och detta får inte begränsas av att man ska behöva förlita sig på modulerade medel.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för det antagna ändringsförslaget 29 i vilket kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vidta åtgärder för att motarbeta spekulation, kontroll av livsmedelsmarknaden och skapandet av karteller inom livsmedelsindustrin. Jag hoppas att stormarknader kommer att hindras från att tvinga livsmedelsproducenter att acceptera ekonomiskt ohållbara priser för sina produkter. Jag stödde även ändringsförslag 30, där man kräver mer kontroll av genetiskt modifierade grödor och konstaterar att det är omöjligt för genmodifierade grödor att växa tillsammans med traditionella och/eller ekologiska grödor. Man kräver dessutom att de genmodifierade grödor som vissa medlemsstater har infört ska dras tillbaka. Opinionsundersökningar visar att detta har starkt stöd bland allmänheten.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. − (DE) För att förhindra att europeiska livsmedel av hög kvalitet blir sällsynta och mycket dyra måste många nu börja lära sig att EU:s jordbruksmarknad måste vara konkurrenskraftig, hållbar, mångfunktionell och heltäckande, liksom internationellt konkurrenskraftig.

Vi behöver fortfarande den gemensamma jordbrukspolitiken. Men det är viktigt att se till att jordbruket i framtiden blir tillförlitligt, förutsägbart och stabilt.

Den kompromiss som vi röstar om i dag är frukten av ett beundransvärt arbete av vår föredragande Lutz Goepel. Jag är emellertid inte helt nöjd med kompromissen, framför allt eftersom det inte är rimligt att förvänta sig den föreslagna moduleringen på över 10 000 euro från jordbrukarna i mitt hemland, även om det tydligen bara rör sig om 1 procent. Den omständighet att dessa resurser ska återföras till de regioner där de uppstår är en klen tröst för enskilda jordbrukare. Föreställ er bara om vi skulle sänka lönerna för anställda inom exempelvis den offentliga sektorn.

Förslagen om ett grundläggande skyddsnät och ett krishanteringssystem välkomnas.

Det måste också klargöras att artikel 69 inte är ett universalmedel, även om det är godtagbart att använda dessa instrument för att finansiera åtgärder för att till exempel stödja unga jordbrukare, skogsplantering och tidiga skördar.

Även om vi fortfarande saknar medbeslutandebefogenheter på jordbruksområdet skulle jag ändå vilja varna kommissionen för att vara för envis.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att ange tonen för vidare reformer på området och jag har svårt att helt och fullt stödja Lutz Goepels betänkande om hälsokontrollen. Målet för hälsokontrollen bör verkligen vara att skapa en marknadsdriven sektor som engagerar sig för en hållbar landsbygd och en hållbar miljö. Vi måste gå ifrån den protektionistiska kultur och de subventioner som snedvrider marknaden och som underlättas genom den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken. Politiken bör dessutom främja tredjeländers, särskilt utvecklingsländers, handel med oss. Mitt sätt att rösta speglar dessa synpunkter.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Om översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken ska lyckas måste den ha olika prioriteringar och givetvis större resurser. Nedläggning av åkermark och minskad produktion leder till en allmän nedgång i landsbygdsområden och till att deras roll som den främsta sociala och ekonomiska sektorn minskar. Vi efterlyser en radikal förändring av den gemensamma jordbrukspolitiken. Det behövs åtgärder för att göra det möjligt för små och medelstora jordbruk att fortsätta produktionen. Landsbygdsbefolkningen, mångfalden, miljöskyddet och folkhälsan måste bevaras och upprätthållas. Vi efterlyser en gemensam jordbruksförsäkringspolitik mot alla eventualiteter, inte bara väderrelaterade utan även sådana som beror på livsmedels- och marknadsinstabilitet. Vi motsätter oss att man prioriterar harmoniseringen av jordbrukspolitiken med WTO:s mål och WTO-förhandlingarna. Vi efterlyser en jordbrukspolitik som ger billig mat av hög kvalitet till alla. Därför röstar jag emot detta betänkande.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) All politik måste tydligt motsvara ett behov och måste effektivt möta detta behov. Mot bakgrund av den nuvarande situationen på jordbruksmarknaden, konsumtionsmönster, miljökrav och framtida trender måste den gemensamma jordbrukspolitikens förutsättningar, koncept och regler omprövas och reformeras. Som en central del av denna reform måste det ingå vissa nyckelförslag, exempelvis vikten av en livskraftig landsbygd, behovet av att förhindra att det europeiska jordbruket försvinner, jordbrukarnas inkomster, behovet av att få in unga entreprenörer och kreativa produktionssätt och förvaltningsmodeller på marknaden samt konsumenternas intressen, som – trots att vi alla är konsumenter – oftast inte försvaras tillräckligt starkt.

Trots de omedelbara nackdelar som allmänt fallande jordbrukspriser kan få för vissa samhällssektorer, både i industriländer och i utvecklingsländer, har denna reform flera fördelar (konsumtionen kommer omedelbart att öka bland människor i länder med snabbare utveckling) och potentiella nyttoeffekter som man måste ta hänsyn till. Det är det synsättet som jag vill att både EU och de nationella regeringarna ska inta.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Det finns två saker som en EU-vän måste förklara (om så inte försvara) när man kommer hem och ska prata om sitt arbete i EU. Det ena är parlamentets flyttcirkus till Strasbourg. Det andra är jordbruksstödet. I båda fallen är den nuvarande ordningen lika omöjlig att försvara – och att förklara. Det finns inga goda skäl för oss att åka till Strasbourg. Det finns inte heller någon anledning för EU:s skattebetalare att göda det brittiska kungahuset, som i dag tillhör dem som främst gynnas av systemet samtidigt som afrikanska producenter slås ut.

Goepels betänkande gick i helt fel riktning, och därför röstade jag nej. Det gjorde jag framför allt för att jag anser att viljeriktningen är felaktig: mer direktstöd, mindre reformer, mindre marknadstillvändning. Kommissionen har kommit en bra bit på väg med att gå över till ett mer modernt system för jordbruksstöden. Det är trist att parlamentet då tycks vilja vrida klockan tillbaka.

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) På de brittiska Labourledamöternas vägnar vill jag förklara varför vi röstade på det sätt som vi gjorde.

För det första anser vi att det behövs en grundläggande förändring av den gemensamma jordbrukspolitiken så att vi kan gå ifrån direktstöd till jordbrukare och i stället gå mot ett system som uppmuntrar en hållbar landsbygd. Därför skulle vi ha velat se total frikoppling av direktstöden, men vi inser att många länder upplever detta som ett problem.

För mig är det viktigt att reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken inte ses som en fråga om storjordbruk mot småjordbruk. Man bör se det som en fråga om effektivitet mot ineffektivitet.

Därför kommer jag och den brittiska Labourdelegationen att rösta för ändringsförslag till stöd för en ökning av medel för landsbygdsutveckling, öppnandet av handelsförbindelser med utvecklingsländer, och emot ändringsförslag som omfattar protektionistiska åtgärder för EU:s jordbrukare. Vi skulle vilja att kommissionen avskaffade den gradvisa sänkningen av stödet och hanterade frågan om direktstöd på ett mer radikalt sätt.

Vi kommer inte att rösta emot betänkandet utan lägga ned våra röster i förhoppningen om att parlamentet kommer att inse behovet av en radikal reform när lagstiftningsförslagen läggs fram.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Det måste finnas ett konstant behov av att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken. Tyvärr är inte parlamentets betänkande tillräckligt ambitiöst.

  Daniel Strož (GUE/NGL), skriftlig. − (CS) Eftersom jag företräder Tjeckien här i Europaparlamentet anser jag att det är min plikt att påtala följande fakta om Lutz Goepels betänkande om hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Kommissionens förslag om att revidera den gemensamma jordbrukspolitiken bör resultera i lagstiftningstexter som rådet och parlamentet ska lägga fram senast i maj 2008. Tjeckien stöder helt och hållet ett dynamiskt EU-jordbruk som kretsar kring hållbar utveckling av jordbruks- och livsmedelsindustrier och vars prioritet är att garantera både livsmedelssäkerhet och trygg energiförsörjning. För Tjeckien är modulering och en gradvis sänkning av direktstödet de viktigaste åtgärderna när vi ska debattera revideringen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Åtgärder som en gradvis sänkning – en sänkning av direktstödet beroende på gårdarnas storlek – skulle få selektiva effekter endast i vissa medlemsstater och negativa konsekvenser för jordbrukssektorns konkurrenskraft i länder som Tjeckien. Samtidigt skulle dessa åtgärder definitivt leda till uppstyckning av gårdar. Därför är det extra svårt för Tjeckien att godta det nuvarande förslaget om modulering och gradvis sänkning av stödet. Och det gäller nog inte bara Tjeckien.

  Marianne Thyssen (PPE-DE), skriftlig. − (NL) I Lissabonfördraget har de fem målen för den gemensamma jordbrukspolitiken lämnats oförändrade jämfört med det nuvarande fördraget. I fördraget anges det bland annat att skäliga priser ska garanteras. Detta mål är nu mer relevant än någonsin för konsumenterna.

Ett annat problem är att EU:s jordbrukspolitik för närvarande lider av bristande effektivitet. När allt kommer omkring får vi inte blunda för de negativa sidorna av den gemensamma jordbrukspolitiken. Jordbrukarna måste kunna få en skälig inkomst men de måste också arbeta effektivt så att ungdomar fortsätter att välja en karriär inom jordbruket.

Mariann Fischer Boel – kommissionsledamot med ansvar för jordbruk och landsbygdsutveckling – har sagt att man inte behöver vara sjuk för att göra en hälsokontroll. Och det brukar jag ofta upprepa. Vi måste våga fråga oss om den nuvarande jordbrukspolitiken är anpassad till utvecklingen på (världs)marknaden och de 27 EU-medlemsstaternas behov. Debatten om hälsokontrollen är dessutom en möjlighet för jordbrukspolitiken att fortsätta stå i fokus för den allmänna opinionen.

EU-medborgarna förväntar sig livsmedelssäkerhet och livsmedelssuveränitet. Med detta initiativbetänkande lägger parlamentet korten på bordet och förser kommissionen med en stark text.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Förslagen om en ”hälsokontroll” av den gemensamma jordbrukspolitiken är en ny attack på små och medelstora jordbrukare.

Små och medelstora jordbrukare lider av resultaten från 2003 års översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken. Arbetslösheten har ökat eftersom tusentals små och medelstora jordbruksföretag har försvunnit.

I Grekland har tobaksodlingen minskat med 70 procent, två av fem sockerfabriker har stängt, jordbruksinkomsterna har gått ned och vingårdarna kommer att bli färre.

I kommissionens nya förslag tas bidrag från produktion och direktstöd till jordbrukarna och förs över till den andra pelaren, vilket framför allt gynnar affärsmän. Förslagen innebär att interventionsinstrumentet helt försvinner och att jordbruksbidragen minskar från och med 2009. Detta kommer att leda till att små och medelstora jordbruksföretag kommer att försvinna ännu fortare.

Åtgärderna syftar till att få större stöd från markägare och multinationella livsmedelsföretag. Jordbruksmarken kommer att koncentreras snabbare, produktionen av och handeln med jordbruksprodukter kommer att ligga i händerna på ett fåtal och de grundläggande ojämlikheterna och orättvisorna i den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att bli mer akuta (20 procent av företagen erhåller 80 procent av bidragen). Hänvisningen till att jordbruket bidrar till att skydda miljön är hyckleri, eftersom elimineringen av tusentals små och medelstora jordbruksföretag bidrar till att förstöra dessa regioner och användningen av grödor för att producera biobränsle kommer att leda till stigande livsmedelspriser.

Vi röstar emot EU:s förslag om en ”hälsokontroll” av den gemensamma jordbrukspolitiken.

- Betänkande: Klaß (A6-0031/2008)

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för detta betänkande av Christa Klaß om kvinnornas situation i EU:s landsbygdsområden eftersom jag anser att könsdimensionen måste beaktas i landsbygdsutvecklingspolitiken. På så sätt kan man bidra till att nå Lissabonstrategins mål om tillväxt, utbildning och social sammanhållning.

Jag anser att kvinnor spelar en viktig roll för att främja lokal och social tillväxt. Det är därför som förslagen om att förbättra levnadsvillkoren för kvinnor i landsbygdsområden genom att exempelvis inrätta utbildnings- och yrkesutbildningsinfrastrukturer på alla nivåer, främjandet av lika tillträde till arbetsmarknaden, tillhandahållandet av incitament för att uppmuntra kvinnligt entreprenörskap och utvecklandet av sociala hälsotjänster av hög kvalitet är så viktiga för en hållbar landsbygdsutveckling.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi välkomnar antagandet av flera ändringsförslag som förbättrar slutversionen av betänkandet, inklusive ett av våra förslag, där vi betonar behovet av att värdesätta kvinnors arbete så mycket som möjligt, även invandrarkvinnors arbete. Dessa tillhör inte de familjer som äger gårdarna utan arbetar på fälten och de påverkas extra mycket av diskrimineringen inom jordbrukssektorn. Därför röstade vi för detta betänkande.

Vi beklagar emellertid att våra andra förslag om kvinnors situation i landsbygdsområden inte antogs. Deras situation påverkas starkt av den allmänna jordbrukssituationen och kvinnor drabbas av effekterna av orättvisa åtgärder inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket har lett till att allt fler lämnar sina små och medelstora jordbruksföretag och familjejordbruk.

Vi fortsätter därför att betona behovet av en omfattande översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken där skyddandet av familjejordbruk och små och medelstora jordbruksföretag ska prioriteras så att man kan stödja produktionen och garantera inkomsterna.

  Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. − (PL) Utan att undervärdera betydelsen av städer och tätbebyggda områden är det viktigt att komma i håg att det mesta av EU:s sociala och ekonomiska liv sker på landsbygden. Därför gläds jag åt Christa Klaß betänkande om kvinnornas situation i EU:s landsbygdsområden. Vår debatt sammanfaller perfekt med den allmänna debatt som kopplas till firandet av Internationella kvinnodagen.

Jag stöder den allmänna tanken i betänkandet, dvs. att utvecklingen i landsbygdsområden inte enbart kan baseras på jordbruk. EU:s jordbrukspolitik syftar till att garantera en verklig, hållbar landsbygdsutveckling och på så sätt ge lokalbefolkningen, inklusive kvinnorna, större möjligheter att utveckla sin potential. Detta innefattar att kvinnor får en viktigare roll i lokalsamhällena och drar sitt strå till stacken när det gäller att bilda nya företag och involveras i den tjänstesektor som håller på att utvecklas.

Jag vill kraftigt understryka att den styrande principen när det gäller att definiera verksamhet i landsbygdsområden bör vara lika möjligheter mellan män och kvinnor. Ett av de sätt som detta kan bedömas på är genom kvinnors tillträde till arbetsmarknaden. Tyvärr är sysselsättningsindikatorerna för kvinnor låga på landsbygden eftersom kvinnor som arbetar inom jordbruket inte alltid räknas som en del av arbetskraften. Dessa kvinnor har dessutom färre möjligheter till löneanställning än kvinnor i städerna.

Det enda sättet att komma till rätta med denna ogynnsamma situation är att ändra lokalbefolkningens mentalitet och genom de nya finansiella incitament som EU håller på att ta fram för landsbygdsområdena.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag stödde Christa Klaß betänkande, som tar upp många viktiga problem som kvinnor har på landsbygden. Dålig lön, brist på tillgång till tjänster som barnomsorg och social utslagning är alltför vanliga problem i landsbygdssamhällen. Medlemsstaterna måste ta itu med dessa problem och se till att levnadsvillkoren i landsbygdsområdena blir rättvisa för alla medborgare.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag är för åtgärder för att stödja kvinnor i landsbygdsregioner eftersom just denna grupp är hårt drabbad av arbetslöshet och därigenom fattigdom och eventuellt social utslagning.

Som Christa Klaß påpekar i sitt betänkande är regionalpolitiken och utvecklingen av dessa missgynnade regioner och deras befolkning en av EU:s politiska prioriteringar. Med tanke på att kvinnors rätt till lika möjligheter urholkas även i välmående regioner är det viktigt att stödja kvinnor i fattiga landsbygdsregioner och utveckla deras möjligheter att delta i arbetslivet.

Jag skulle särskilt vilja framhålla de befintliga och otillräckliga bestämmelserna för vad som ingår i försäkringar för medhjälpande maka/make, av vilka de flesta är kvinnor. Här behövs det en snabb och effektiv lagändring. Avsaknaden av rättslig status i samband med rätt till mamma- och sjukledighet, särskilt för kvinnor som är egenföretagare och medhjälpande makar, måste också förbättras.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar betänkandet av Christa Klaß om kvinnornas situation i EU:s landsbygdsområden. Målet att minska kvinnors migration från landsbygdsområden har mitt fulla stöd. Genom att införa åtgärder för att påvisa, skydda och främja kvinnors roll inom landsbygdssektorn kommer vi inte bara att förbättra jämställdheten inom dessa områden utan även stimulera ekonomisk tillväxt och uppmuntra hållbar utveckling inom denna sektor. Jag röstade för betänkandet.

  Véronique Mathieu (PPE-DE), skriftlig. – (FR) EU borde ägna mycket större uppmärksamhet åt jämställdhet mellan könen på landsbygden. Situationen för kvinnors rättigheter, och deras plats i landsbygdssamhället, kräver avsevärt större beslutsamhet från medlemsstaternas och kommissionens sida.

Å ena sidan har kvinnor en särskilt ogynnsam rättslig status när de arbetar inom jordbrukssektorn som medhjälpande makar. Kommissionen måste få bort denna rättsliga ojämlikhet, som vid en skilsmässa innebär att vissa europeiska kvinnor inte har rätt till social trygghet, mamma- eller sjukledighet eller möjlighet att förvärva pensionsrättigheter.

Å andra sidan finns det inte tillräckligt med stöd för ekonomiska initiativ och kvinnligt entreprenörskap. Medlemsstaterna måste exempelvis erbjuda ekonomiska incitament till företag som diversifierar kvinnors arbete och som mer allmänt stöder utvecklingen av infrastruktur och ny teknik i landsbygdsområden. På det stora hela måste kommissionen göra en grundligare analys av program för främjande av landsbygdsutveckling ur en kvinnlig synvinkel.

Landsbygdsområdena står för 56 procent av EU:s befolkning. Jag ger mitt helhjärtade stöd till förslagen i Christa Klaß betänkande, för kvinnor kan verkligen bidra med sin dynamik och kreativitet.

  Lydia Schenardi (NI), skriftlig. – (FR) Kvinnors situation i landsbygdsområden har diskuterats många gånger vid otaliga internationella kvinnokonferenser (1975, 1980, 1985 och 1995), konferenser om jordbruksreformer och landsbygdens utveckling (1979) och befolkningskonferenser (1994) Även kommissionen och Europaparlamentet har diskuterat frågan. Men att samla på sig massa texter är ganska meningslöst eftersom det alltid rör sig om samma observationer: andelen män bland befolkningen i landsbygdsområdena ökar och det har inte skett någon förbättring av statusen för makar som hjälper till i jordbruksföretagen.

Det är hög tid att utforma strategier för att råda bot på massflykten av kvinnor från landsbygden, framför allt kvalificerade kvinnor. Det är också dags att ta hänsyn till utarbetandet av övergripande riktlinjer på global nivå, framför allt avskaffandet av handels- och finanskontroller, och privatiseringen av jordbruket i en strikt reglerad och kvotfylld kommersiell sektor.

Tiderna förändras, men inte de tankesätt och traditioner enligt vilka kvinnor inom jordbruket ska fungera som medhjälpare eller obetalda anställda, oftast i rena familjeföretag.

I betänkandet föreslås att detta ska ändras och därför röstar vi för betänkandet.

- Betänkande: Tabajdi (A6-0034/2008)

  Bernadette Bourzai (PSE), skriftlig. – (FR) Jag skulle vilja gratulera Csaba Sándor Tabajdi till hans utmärkta betänkande och hans gedigna arbete och sammanfattning.

Jag vill emellertid påpeka att jag röstade emot ändringsförslag 27:

”27. Europaparlamentet betonar i detta sammanhang vikten av grön genteknik och kräver att medlemsstaterna och kommissionen ska öka forskningen om modern utsädes- och växtskyddsteknik, så att biogasproduktion inte konkurrerar med produktion av livsmedel av hög kvalitet och andelen biomassa per yta kan höjas avsevärt.”

Jag anser att biogas framför allt bör framställas av jordbruksavfall. Man bör inte utveckla genmodifierade frön och bekämpningsmedel i syfte att främja en mycket mer intensiv form av jordbruk. Detta skulle skada miljön och motverka alla fördelar med biobränslen. Som framgår av titeln på detta betänkande måste vi framför allt främja hållbart jordbruk.

Jag kommer att vara ansvarig för det yttrande över förslaget till direktiv om främjandet av förnybara energikällor som utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling ska utarbeta.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) I detta betänkande tar man upp flera viktiga frågor och kommer fram till en del slutsatser som vi stöder. Framför allt håller vi med om att vi innan vi använder specifikt framställd biomassa först bör använda oss av de olika avfallskällor som har ett energivärde och ett ekonomiskt värde så att vi på så sätt kan minska eller lösa allvarliga miljöproblem. Det är också bra att det i betänkandet bekräftas att biogas har större potential än flytande biobränslen, ett faktum som kommissionen har ignorerat.

Vi anser emellertid att vissa frågor borde ha behandlats grundligare, framför allt skillnaden mellan biogas och den extremt viktiga biometan, som är en uppgraderad variant av biogas. En tydlig distinktion måste göras mellan biogas och biometan. Biometan kan och måste produceras från avloppsreningsverk, soptippar och industriavfall, plus givetvis boskapsavfall. Schweiz och Sverige producerar redan biometan och distribuerar den via naturgasnät. I Göteborgsområdet i södra Sverige finns det redan 4 500 bilar som drivs enbart av biometan. I Förenta staterna finns det många producenter av biometan, som distribueras som flytande biometan.

Vi betonar därför att kommissionen måste prioritera finansieringen av biometanprojekt runt om i EU.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) I Csaba Sándor Tabajdis betänkande betonas potentialen hos biogas från jordbruket och det föreslås att man ska anta ett direktiv om produktion av biogas.

Jag röstade för Csaba Sándor Tabajdis betänkande eftersom jag anser att biogasanvändningen har två fördelar. För det första kan den bidra till en trygg och hållbar energiförsörjning i EU, och för det andra ger den jordbrukarna nya inkomstmöjligheter.

Biogas skulle kunna bli särskilt betydelsefullt för att nå kommissionens nya mål för förnybar energi till 2020.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) Jag röstade för betänkandet om hållbart jordbruk och biogas: behov av översyn av EU-lagstiftningen (2007/2107(INI)).

Föredraganden Csaba Sándor Tabajdi har med rätta påpekat att det är dags att börja utnyttja biogasens energipotential. Precis som han påpekar kan biogas komma ett ersätta naturgas.

Jag håller med om påståendet att investeringar i produktion av biogas från olika källor bör främjas och att EU-medel till regional utveckling och landsbygdsutveckling bör användas för detta syfte.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) I Csaba Sándor Tabajdis betänkande om hållbart jordbruk och biogas påpekas det mycket riktigt att biogas har en stor potential som EU än så länge inte har utnyttjat. Jag stöder uppmaningen till kommissionen om att utarbeta en konsekvent biogaspolitik. Vi måste främja utarbetandet av en biogaspolitik i hela EU om vi vill att Europa verkligen ska kunna diversifiera sin energiproduktion. I biogas har vi en möjlighet att både öka den förnybara energiproduktionen och bidra till hållbar ekonomisk utveckling, hållbar jordbruksutveckling och hållbar landsbygdsutveckling. Jag stöder rekommendationerna i betänkandet.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Biogasanläggningar som drivs av småjordbrukare är en rationell lösning. Här kan slam och annat avfall användas för att producera biogas innan det komposteras till kvalitetsgödsel eller kopplas till fodertorkning, vilket i båda fallen innebär en sluten ekologisk cykel.

Däremot måste ökat stöd till biogasanläggningar förkastas för att förhindra att livsmedel av hög kvalitet används till bränsle- och energiproduktion. Under inga omständigheter bör storföretag få arrendera åkermark från jordbrukare för att producera så kallad bioenergi eller biobränslen, så att denna mark inte längre används för livsmedelsproduktion. I så fall skulle vi översvämmas av monokulturer, bekämpningsmedel och gentekniker och samtidigt ge upp vår förmåga att vara självförsörjande på livsmedel.

Vi bör välkomna optimeringen av befintliga system och införandet av processer som effektiviserar dessa system. Men övriga frågor är problematiska av de skäl jag precis anförde och jag röstade därför emot betänkandet.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Jag röstade för Csaba Sándor Tabajdis betänkande om hållbart jordbruk och biogas: behov av översyn av EU-lagstiftningen.

Jag anser att det finns viktiga ekonomiska och miljömässiga skäl att stödja detta förslag till Europaparlamentets resolution om hållbart jordbruk och biogas, särskilt eftersom det innebär att det kommer att bli nödvändigt att genomföra en närmare undersökning av EU-lagstiftningen på området.

Detta skulle vara ett stort framsteg mot att uppnå de mål som kommissionen angav i vitboken om att öka andelen energi från förnybara energikällor, från 6 procent 1995 till 12 procent 2010.

Potentialen hos biogas från naturmaterial som djurspillning har ännu inte utnyttjats till fullo. Om produktionen av denna typ av biogas intensifierades skulle detta inte bara minska utsläppen av koldioxid utan även öka jordbrukarnas konkurrenskraft genom att dessa ges nya inkomstmöjligheter.

Det är viktigt att komma ihåg att detta är en av de billigaste formerna av energi. Det skulle vara till stor hjälp för EU:s medlemsstater i deras strävan att bli mindre beroende av naturgas.

Jag stöder den socialdemokratiska gruppens ståndpunkt, dvs. att kommissionen bör uppmanas att så fort som möjligt införliva den nya biogasproduktionsstrategin i Kyotomekanismen.