Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 12 mars 2008 - Strasbourg

11. Europeiska unionens roll i Irak (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Ana Maria Gomes, för utskottet för utrikesfrågor, om Europaparlamentets förslag till rekommendation till rådet om Europeiska unionens roll i Irak (2007/2181(INI)) (A6-0052/2008).

  Ana Maria Gomes, föredragande. − (PT) Fru talman! När parlamentet nu ska rösta om Europeiska unionens roll i Irak är det viktigt att titta på några av de lärdomar som vi kan dra av detta lands historia. Den 16 mars har det gått 20 år sedan den kemiska attacken mot den kurdiska staden Halabja, en av de dödligaste operationerna i den folkmordskampanj som Saddam Husseins styrkor bedrev mot sitt eget folk. Halabja var ingen isolerad företeelse. Det fanns många Halabja runtom i Irak. På grund av att de europeiska regeringarna var passiva och ibland valde att se åt ett annat håll kunde Saddam Husseins regim under flera decennier utsätta den irakiska befolkningen för en strategi av systematisk brutalitet vars hemska följder märks än i dag. Som föredragande ville jag därför att betänkandets grundaxiom skulle vara Europas moraliska och rättsliga ansvar gentemot det irakiska folket. Inget folk har lidit mer de senaste decennierna och få länder är strategiskt viktigare för Europas säkerhet.

Förutom att se det som en skyldighet måste EU inse att det har ett intresse av att stärka ett federalt och demokratiskt Irak där rättsstatsprincipen efterlevs och de mänskliga rättigheterna respekteras, inklusive kvinnors rättigheter. År 2003 var mitt parti, det portugisiska socialistpartiet, och jag själv motståndare till beslutet att invadera Irak, ett beslut som stöddes av den dåvarande premiärministern José Manuel Durão Barroso. Jag vidhåller denna uppfattning. Detta betänkande får emellertid inte användas för att upprepa välkända ståndpunkter i en fråga som tidigare har splittrat Europa. Parlamentet har uppmanats att yttra sig över EU:s nuvarande och framtida bidrag till ett tryggt, välmående och demokratiskt Irak som lever i fred med sina grannar.

Med detta i åtanke reste jag två gånger till Irak i januari och februari som förberedelse inför detta betänkande. En resa gick till Bagdad, Nassiria och träskområdet i söder. Den andra gick till Kurdistan i landets norra del. Med en budget på 48 miljarder US-dollar 2008 är det inte pengar Irak saknar. Det behövs inget mer budgetstöd eller mjuka lån. Vad Irak behöver och vad irakierna vill ha är tekniskt stöd och institutionellt självbestämmande så att staten och det civila samhället kan fungera ordentligt och landets omfattande resurser kan komma befolkningen till del, inklusive de miljontals internflyktingarna och flyktingarna i grannländerna.

I detta betänkande uppmuntras inte bara ett större EU-engagemang i Irak. Vi kräver dessutom att EU:s närvaro i Irak måste styras av öppenhet, synlighet och effektivitet. Parlamentet gläder sig åt att kommissionen arbetar för att förbättra användningen av EU-medel i Irak under extremt svåra förhållanden. Därför anser vi att kommissionen och medlemsstaterna kan och måste ha en större närvaro på fältet, med personal och projekt, särskilt i de delar av landet där säkerhetssituationen tillåter detta, vilket är fallet i den kurdiska regionen. Å andra sidan kräver vi att kontrakt med privata militära företag och säkerhetsföretag regleras. Jag vill framhålla att i detta betänkande kräver Europaparlamentet för första gången att det ska fastställas tydliga riktlinjer för EU-institutionernas utnyttjande av sådana företag.

Huvudbudskapet i betänkandet, och det budskap som måste vidarebefordras till kommissionen, rådet, europeiska företag, icke-statliga organisationer och allmänheten är följande: EU har i dag en unik möjlighet att bidra positivt till Iraks framtid, och därmed till hela regionen. Samverkan med kommissionen under utarbetandet av detta betänkande och det samförstånd som nåddes om betänkandet i utskottet för utrikesfrågor har övertygat mig om att EU är redo att anta denna utmaning. Jag skulle vilja avsluta med att personligen tacka de av mina kolleger som lade fram ändringsförslag och framför allt skuggföredragandena Jana Hybášková, Baroness Nicholson of Winterbourne, André Brie och Cem Özdemir för deras bidrag, som på ett betydande sätt har berikat detta betänkande.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Först och främst skulle jag vilja tacka föredraganden Ana Maria Gomes för hennes betänkande om Europeiska unionens roll i Irak. Vi kommer att följa dagens debatt med stort intresse och noggrant studera föredragandens och hela parlamentets förslag.

Jag vill passa på att välkomna det beslut som Europaparlamentet nyligen fattade om att tillsätta en ad hoc-delegation för Irak. Detta kommer utan tvekan att bidra till att stärka förbindelserna mellan EU och Irak på alla områden.

I nära samarbete med den irakiska regeringen och andra aktörer, särskilt FN, stärker EU sina förbindelser med Irak och stöder FN:s centrala roll i Irak. Och EU kommer att fortsätta sitt nära samarbete med UNAMI, FN:s biståndsmission i Irak. Vi kommer också att garantera stöd till denna hjälpinsats för att den ska kunna fullgöra den roll som den tilldelas enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1770.

EU:s kontor för humanitärt bistånd, ECHO, deltar i arbetet med att förbättra det humanitära läget i hela regionen och inte enbart i Irak. Förhandlingarna om handels- och samarbetsavtalet med Irak är också en viktig faktor för att stärka förbindelserna mellan Irak och EU. Vi gläds åt rapporterna om att förhandlingarna flyter på mycket bra.

EU stöder helt och fullt den process i vilken även grannländerna deltar. Vi kommer att fortsätta betona betydelsen av dialog mellan Irak och dess grannar. Här måste jag framhålla att Iraks territoriella integritet måste bevaras. Som vi känner till har ordförandeskapet uttryckt sin djupa oro över de operationer som den turkiska militären nyligen har genomfört på irakiskt territorium. Vi vill understryka hur viktigt det är med en oavbruten dialog och ett oavbrutet samarbete mellan Irak och Turkiet. Och vi uppmanar kraftfullt de båda regeringarna och den kurdiska regionregeringen att hitta en fredlig lösning på situationen och att undvika konflikt.

Att ansträngningarna för att nå nationell försoning lyckas är oerhört viktigt för långvariga och permanenta framsteg när det gäller att förbättra säkerhetsläget. EU är redo att stödja Irak i dess engagemang för att fortsätta denna process.

Jag skulle vilja avsluta med att säga att EU redan har avsatt stora stödbelopp till Irak. Det bidrar fortfarande till förnyandet av den irakiska säkerhetssektorn, särskilt via EU:s samordnade rättsstatsuppdrag i Irak. Uppdraget har förlängts till sommaren nästa år och vi vet att de irakiska myndigheterna verkligen värdesätter detta uppdrag.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Först och främst skulle jag vilja be om lite mer tid, för detta är en väldigt viktig fråga för mig.

Till att börja med vill jag tacka Ana Maria Gomes och alla övriga parlamentsledamöter som har deltagit i utarbetandet av detta viktiga betänkande. Ana Maria Gomes har besökt Irak två gånger sedan december för att få en tydlig bild av vad som händer och vad som inte händer i landet. Jag har skickat mina två direktörer med ansvar för området till Irak. En av dem, Tomás Duplá del Moral, är här tillsammans med mig i dag. Jag återkommer till detta senare.

Ana Maria Gomes analys är tydlig, heltäckande och har framför allt rätt utgångspunkt. Vi har inget annat val än att ta itu med de utmaningar som Irak står inför nu och i framtiden.

Fem år efter Saddam Husseins fall ser vi ut att gå mot en ny fas av gradvisa framsteg. Denna process är emellertid fortfarande ömtålig, begränsad och instabil.

Säkerhetsläget verkar ha förbättrats något, delvis till följd av de amerikanska truppförstärkningarna men även tack vare två andra viktiga faktorer: verksamheten vid de sunniråd som har beväpnats och betalats av Förenta staterna, och framför allt den vapenvila som Muqtada al-Sadr har utlyst och som nu har förlängts med ytterligare sex månader. Antalet civila dödsfall i Irak är fortfarande väldigt högt och det råder stor osäkerhet kring hur varaktiga dessa insatser och förbättringar kommer att vara. Turkiska räder i norr komplicerar situationen ytterligare, oavsett hur lugna och balanserade den kurdiska centralregeringens reaktioner har varit – åtminstone hittills.

På den politiska fronten antog lagrådet ett viktigt lagpaket: budgeten för 2008, lagen om provinsernas befogenheter och en begränsad amnesti i samband med avbaathifieringsprocessen. På så sätt kunde man tillfredsställa både sunni, shia och kurder. Eftersom presidentrådet förkastade lagen om provinsernas befogenheter råder det fortfarande osäkerhet om huruvida dessa begränsade framsteg kan konsolideras.

På den ekonomiska fronten är man helt beroende av oljesektorn. Andra problem är svårigheter att attrahera utländska och till och med inhemska investeringar och bristande möjligheter att skapa arbetstillfällen. Uppbörden av skatter och tullar och befinner sig fortfarande i ett inledningsskede och beloppen är fortfarande marginella. Kapaciteten att utnyttja de investeringar som har planerats i budgeten är fortfarande låg, även om den ökar. Den ekonomiska verksamheten, inklusive investeringar, verkar emellertid just nu ha störst potential i det kurdiska området där säkerheten är större.

Nationell försoning är fortfarande en central punkt på den politiska dagordningen och det finns många initiativ och utlandsstyrda aktiviteter. Samtidigt som de inhemska insatserna för att bygga upp ett verkligt irakiskt egenansvar och perspektiv på landets framtid fortsätter saknas det fortfarande en gemensam och tydlig vision, och insatserna präglas av sekteristiska, religiösa eller etniska intressen, överväganden eller klagomål. Detta är även vad min direktör rapporterade tillbaka till mig.

Låt mig passa på att påminna er om vad vi redan gör i och tillsammans med Irak och vad vi skulle kunna göra i framtiden under fortsatt svåra förhållanden. Våra åtgärder omfattar många olika politiska, ekonomiska, biståndsmässiga och humanitära aspekter.

För det första har vi handels- och samarbetsavtalet. Detta är ett politiskt försök som för första gången lägger grunden för ett avtalsmässigt förhållande mellan EU och Irak. Vi hoppas att detta kommer att hjälpa Irak att ta itu med sitt eget reformprogram och göra det lättare för Irak att återintegreras i det internationella samfundet efter att ha varit isolerat i åratal. Vi har precis avslutat den fjärde förhandlingsrundan. Vi gör snabba framsteg på flera områden, från mänskliga rättigheter till kampen mot terrorism, från energisamarbete till miljön.

För det andra skulle grannländernas möten, som rådets ordförande nämnde, på ett avgörande sätt bidra till att minska störningar, förbättra säkerheten och möjliggöra politisk dialog och försoning mellan de olika fraktionerna. Jag har personligen arbetat hårt för att se till att så sker genom mitt deltagande i två konferenser, en i Sharm el Sheikh och en i Istanbul. I den mån jag kan kommer jag framöver att fortsätta att delta i konferenser för att framhålla att även Iraks grannar måste uppfylla sina skyldigheter. Att Arabförbundets generalsekreterare Amr Moussa och nu senast till och med Irans president har besökt Bagdad bör ses som ett gott tecken i denna riktning.

Ana Maria Gomes påpekar mycket riktigt i sitt betänkande att uppgiften att hjälpa Irak att stå på egna ben inte enbart kan vila på givarsamfundets eller den irakiska befolkningens axlar.

När det gäller bistånd behöver jag inte påminna parlamentet om att gemenskapsmedel på 829 miljoner euro av har avsatts till Irak sedan finansieringen inleddes under min företrädare 2003 med fullt stöd av rådet och Europaparlamentet.

Vi har aldrig varit naiva när det gäller svårigheterna med att få till stånd ett effektivt program i Irak. Vi gjorde det som parlamentet och medlemsstaterna rekommenderade. Vi samarbetade med FN och dess organ, och med Världsbanken och de multilaterala förvaltningsfonderna. Att samarbeta med dessa var egentligen det enda alternativ vi hade. FN hade det mycket svårt efter det att Sergio Vieira de Mello och en stor del av FN:s personal dödades när FN:s kontor i Bagdad sprängdes. Staffan de Mistura, FN:s nya särskilda representant i Irak, har påbörjat sitt arbete med ett förvånansvärt engagemang och är mycket uppskattad. Ni träffade nyligen FN:s biträdande särskilda representant, David Shearer, och jag tror att ni hade en bra diskussion om deras uppdrag och de risker som fortfarande kvarstår.

Jag skulle kunna nämna många projekt, men jag kommer att göra det när jag besvarar era frågor lite senare. Just nu vill jag bara säga att jag anser att detta är ett viktigt arbete, ännu viktigare med tanke på den irakiska regeringens mycket begränsade kapacitet att skapa resultat. Och här håller jag med Ana Maria Gomes. Från grundläggande behov på hälsovårds- och utbildningsområdet, hjälp med demokratisering, val och främjandet av mänskliga rättigheter till humanitärt bistånd och flyktingbistånd, har vi fortsatt med ett mycket omfattande program och använt bästa möjliga medel under värsta tänkbara förhållanden.

Vi har försökt se till att särskild uppmärksamhet riktas mot utsatta gruppers behov, inte minst fördrivna irakier, oavsett om de befinner sig i Irak eller i grannländerna. Förra året avsattes ett betydande paket på 50 miljoner euro till flyktinghjälp. Kommissionen har dessutom för avsikt att avsätta 20 miljoner euro från budgetposten för humanitärt stöd för 2008 för att bistå internflyktingar/flyktingar och de mest utsatta grupperna i Irak. Vi har även inlett bilaterala projekt. Men det finns ingen patentlösning. Varje alternativ har sina för- och nackdelar.

Jag har redan nämnt – och det är nu dags att avsluta – att jag skickade två av direktörerna med ansvar för Irak och deras medarbetare från generaldirektoratet för yttre förbindelser och EuropAid till Bagdad. De höll givande men öppenhjärtiga diskussioner med de irakiska myndigheterna och andra aktörer. Besöket bekräftade Iraks bräckliga säkerhet, den politiska och ekonomiska situation som jag tidigare beskrev, de ytterst svaga irakiska institutionerna efter Saddam Husseins år vid makten och det påföljande kriget, och den centrala roll som vår lilla delegation i Bagdad spelar.

Iraks regering sa sig vara villig att arbeta tillsammans med EU. På grundval av detta ska vi, parallellt med andra bilaterala och internationella givare, försöka finansiera och bidra till att stärka institutionerna och den administrativa kapaciteten i en stat som fortfarande är svag. Vi ska undersöka möjligheterna till mer direkt handling på det sätt som parlamentet har efterlyst – och vi skulle vilja se till att vårt stöd präglas av maximal effektivitet, synlighet och ansvarighet.

(Applåder)

  Ignasi Guardans Cambó, föredragande för yttrandet från utskottet för internationell handel. − (ES) Fru talman! Detta betänkande måste välkomnas. Utskottet för internationell handel behandlade betänkandet och förde långa diskussioner om det, naturligtvis med utgångspunkt i vår behörighet, vilket är vad jag mycket kort kommer att ta upp.

Jag skulle vilja lyfta fram ett antal punkter i yttrandet från utskottet för internationell handel som endast delvis övertogs av föredraganden, även om en stor del av andan i vårt utskotts förslag har införlivats. För det första måste Irak återintegreras i vad vi skulle kunna kalla det internationella ekonomiska systemet, och därför måste vi välkomna landets status som observatör i Världshandelsorganisationen. Detta är helt klart ett steg i rätt riktning.

För det andra måste handels- och samarbetsavtalet utnyttjas som ett mycket användbart instrument för att främja interna reformer som kan föra det irakiska handelssystemet närmare de regler som gäller för multilaterala system.

För det tredje skulle jag vilja lyfta fram hur viktigt det är att garantera verklig öppenhet och icke-diskriminering vid offentliga upphandlingar i Irak. Detta är en punkt som betonades i utskottet och som kommer att läggas fram som ett ändringsförslag i kammaren vid morgondagens omröstning. Jag anser att det är viktigt att framhålla just detta: öppenhet och balans i alla offentliga upphandlingar.

Avslutningsvis efterlyser vi att intäkterna från råoljeförsäljningen återinvesteras på ett sätt som garanterar att den irakiska regeringen via sina behöriga organ själv förvaltar dessa intäkter.

Jag skulle kunna säga mycket mer, men jag anser att betänkandet som helhet förtjänar att välkomnas av parlamentet.

  Jana Hybášková, för PPE-DE-gruppen. – (CS) Fru talman, fru kommissionsledamot! Jag vill uttrycka mitt djupa tack till Baroness Nicholson of Winterbourne, Ana Maria Gomes och kommissionen. Det som först föreföll omöjligt är nu verklighet. Detta parlament, Europaparlamentet, är enigt i sin rekommendation till både rådet och kommissionen om EU:s roll i Irak.

Låt oss begrava det som har varit. Situationen försämras inte längre och stabiliteten får fotfäste. Unga vänder ryggen åt sekterism och våld, milisen tappar stöd och Mahdiarmén samarbetar. Det är därför avgörande att EU är närvarande i Irak. EU:s huvudsakliga uppgift är att stärka lag och ordning och att ge tekniskt stöd till polisen, inrikesministeriet, domstolarna och fängelsesystemet. Det är även viktigt att hjälpa irakierna att dra fördel av sina enorma oljereserver, genom budgetmedel. Den tredje förutsättningen är att stärka demokratin genom att tillhandahålla tekniskt stöd för valen.

Vi uppmuntrar också europeiska företag och bolag att på nytt göra åtaganden gentemot Irak. För detta behöver vi dock en gemensam europeisk ståndpunkt. Vi har att göra med flyktingar, asylsökande och fördrivna personer. Vi behöver ha partner. Vi behöver irakiska partner som respekterar öppenhet, bekämpar korruption och nepotism och respekterar rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och demokratin. Vi är beredda att erbjuda stöd till Iraks styrande råd på partnerskapsbasis, att utbilda deras personal, att resa dit och verka genom den ständiga ad hoc-delegationen.

Det finns en viktig fråga, och jag säger detta i egenskap av en person som reste till Basra för första gången den 7 april 2003: den europeiska närvaron i Irak får inte bidra till problemet. Alla européer måste samarbeta för att lindra den mänskliga tragedi som generationer av irakier genomlidit.

  Véronique De Keyser, för PSE-gruppen. – (FR) Fru talman! Ana Maria Gomes betänkande är utmärkt, och är en verklig bedrift. Om ett så pass känsligt ämne som Irak, som har splittrat oss under så lång tid, ger oss betänkandet ett nytt och konstruktivt perspektiv utan det vanliga politikpratet, och detta är ingen överraskning när det kommer från Ana Maria Gomes. Det antogs också av en betydande majoritet i utrikesutskottet, och bland de många saker som togs upp vill jag nämna två punkter.

För det första efterlyser Ana Maria Gomes att alla instrument som står till kommissionens förfogande används på ett kreativt sätt för att återuppbygga en tillräcklig kapacitet i Irak när det gäller rättsordning, rättvisa, mänskliga rättigheter, god förvaltning, kvinnor, hälsa och utbildning. Ana Maria Gomes säger och skriver detta med ett visst eftertryck. Irak saknar inte pengar. Det är ett potentiellt rikt land, men administrativt och mänskligt har det blivit helt sönderslitet. Hon efterlyser därför bilaterala projekt till stöd för kapacitetsuppbyggnad och för civilsamhället, och pekar på kommissionens mod. Kommissionen har till och med öppnat en delegation i Bagdad för att övervaka dessa projekt på nära håll och för att bättre synliggöra EU:s insats.

För det andra är Ana Maria Gomes utöver själva Irak också orolig för de irakiska flyktingarnas situation. Enligt en färsk rapport från flyktingkommissariatet finns det över två miljoner flyktingar i grannländerna, men det är i Syrien, med 1 400 000 flyktingar, och Jordanien, med nästan en halv miljon, som situationen har nått kokpunkten. Barnarbete och prostitution har också rapporterats trots att dessa länder har gjort vad de har kunnat för att förhindra det. Ana Maria Gomes uppmanar Europa att visa större generositet i mottagandet av flyktingar. Hon uppmanar även kommissionen att ge mer stöd till sina biståndsprogram.

Kort sagt måste detta betänkande mycket allvarligt övervägas på kort sikt, och kanske också på medellång sikt, när det gäller den framtida politiken gentemot Irak, särskilt budgetpolitiken. Jag vill än en gång påminna parlamentet om att föredraganden besökte landet två gånger precis innan hon lämnade in sin analys av situationen. Med tanke på de faktiska svårigheterna på plats, kan man bara beundra hennes mod.

  Baroness Nicholson of Winterbourne, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Även jag framför mina varmaste gratulationer till vår föredragande. Ana Maria Gomes har utarbetat en verkligt enastående betänkande, där uppgifterna kommer direkt från hennes praktiska erfarenhet på plats. Jag vill berömma kommissionsledamoten för att hon ständigt och träget beaktar de viktigaste aspekterna av Iraks problem och delegationens chef, Teuvo Uusitalo, vars arbete jag har sett på plats vid ett antal tillfällen. Förstklassigt arbete från kommissionens sida! Jag gratulerar varmt er och Teuvo Uusitalo. Ministerrådet har också ägnat Irakfrågan stor uppmärksamhet. I dag uppmärksammar även vi i parlamentet denna fråga, vilket innebär att EU:s nyckelinstitutioner till sist har samlats. Tillsammans kan vi naturligtvis uppnå mycket mer.

Irak har i dag ett verkligt parlament och en helt sekulär konstitution. Irak är ett av de mycket få länder i denna region som har en demokrati – en sekulär demokrati – trots dess brister. Därför måste vi göra allt vi kan för att hjälpa irakierna att stärka den demokratiska processen. Jag anser att ett stärkande av banden mellan våra respektive parlament är ett av de viktigaste sätten för oss att bidra. Jag är mycket hedrad över att vara ny ordförande för den delegation som talmanskonferensen nyligen har inrättat.

I oktober förra året – och återigen i januari med Ana Maria Gomes – hade jag möjlighet att tala inför det irakiska parlamentet i plenum. Det var en stor ära och vi fick omedelbart veta hur mycket stöd de behöver. För att hjälpa Irak att råda bot på den bedrövliga administrativa situation som landet har ärvt, måste vi också inleda ett nära partnerskap med ministerierna för offentliga tjänster och använda all vår erfarenhet av utvidgningsprocessen för att bidra till kapacitets- och institutionsbyggande.

Precis som vi kräver det irakiska folket demokrati och har rätt till god förvaltning. De kräver också och har ett behov av grundläggande mänskliga rättigheter, centrala offentliga tjänster och alla de privilegier som vi har i våra demokratier i Västeuropa. Jag vill påstå att priset för att uppnå ett stabilt Irak som utövar ett gynnsamt inflytande regionalt och nationellt är värt alla ansträngningar. När Turkiet väl ansluter sig till EU, vilket jag hoppas att landet kommer att göra, blir Irak vårt grannland. Därför ser vi Irak som en del av det vidare grannskapet.

  Adam Bielan, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Jag skulle också vilja gratulera föredraganden till det betänkande som vi behandlar i dag.

Om några dagar, den 20 mars, är det fem år sedan den internationella alliansens trupper inledde det andra kriget i den persiska golfen. Tyvärr fattade inte alla EU-medlemsstater det politiska beslutet att stödja Förenta staterna vid detta tillfälle. Den bristande enighet som var tydlig 2003 fortsätter att inverka negativt på den roll som EU potentiellt skulle kunna spela för Iraks återuppbyggnad. När allt kommer omkring har vi tillgång till en rad finansiella och politiska resurser. Om dessa används korrekt, skulle de kunna bidra till att stödja ett säkert och demokratiskt Irak och på så sätt bidra till en omedelbar förbättring av hela regionens stabilitet.

Jag håller med föredraganden om att Irak uppenbarligen behöver mer än ekonomiskt stöd. Landet behöver också stöd för att kunna återuppbygga sina nationella institutioner och civilsamhället. Man bör komma ihåg att Iraks offentliga administration under årtionden av diktatoriskt styre inriktades på att kontrollera befolkningen snarare än mot offentliga tjänster.

När vi utformar en ny EU-strategi för unionens framtida åtaganden i Irak får vi inte bortse från att en dialog med Förenta staterna behövs, särskilt inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området. Jag är övertygad om att ett bra samarbete med Förenta staterna är en avgörande faktor för att bygga upp ett säkert och stabilt Irak.

  Caroline Lucas, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag skulle också vilja tacka Ana Maria Gomes för hennes utmärkta betänkande. Jag vill inleda med att understryka att man vid övervägandet av EU:s inblandning i Irak alltid måste lära av tidigare misstag, med tanke på att invasionen har varit en sådan enorm politisk och humanitär katastrof. Vår utgångspunkt bör vara att erkänna att Iraks problem bara kan lösas genom att irakierna får tillbaka en verklig och omfattande självständighet, även när det gäller olja och andra resurser, och jag efterlyser därför ett tillbakadragande av alla utländska ockupationstrupper.

Jag följde arbetet med yttrandet om betänkandet i utskottet för internationell handel och utifrån detta perspektiv observerade jag att den militära ockupationen av Irak följdes av en ekonomisk ockupation, varvid Förenta staterna privatiserade offentlig egendom, liberaliserade handeln och införde regler om utländska direktinvesteringar i tydlig strid mot internationell rätt. Detta är anledningen till att vi måste agera med en viss försiktighet när det gäller handel och investeringar.

I det betänkande som vi behandlar i dag välkomnas Iraks observatörsstatus vid WTO som ett viktigt steg för att främja Iraks integration i den internationella ekonomin och man ser fram emot handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Irak. Jag vill bara vara säker på att Irak i tillräcklig utsträckning har byggt upp sin egen förmåga till förhandlingar och utvärdering. I annat fall riskerar vi att landet åter faller offer för externa intressen.

Likaså innehåller betänkandet en uppmaning om hjälp och uppmuntran till europeiska företag att lämna anbud på kontrakt om att återuppbygga Irak. Vi måste vara säkra på att vi gör allt vi kan för att bygga upp kapaciteten hos irakiska företag och regeringens förhandlingskapacitet, så att vi kan gå vidare på ett mer positivt sätt för alla.

  Vittorio Agnoletto, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Vi är positiva till Ana Maria Gomes betänkande, som utmärker sig genom att bland annat behandla försvaret av territoriell integritet och behovet av en försoningsprocess inom Irak. Samtidigt anser vi dock att EU måste uppmana Turkiet att omedelbart upphöra med sin invasion av norra Irak.

Vi stöder också kravet på att inkomsterna från råoljeförsäljningen ska investeras för Iraks bästa, men vi kan inte bortse från de lagar som Förenta staterna har infört, som har överlämnat Iraks energiresurser till stora amerikanska multinationella företag och låter dem exportera alla intäkter och göra enorma vinster. Ett av dessa företag är Halliburton, som tillhör vicepresident Dick Cheney.

Vi kan utan tvekan stödja kraven på öppenhet gällande reglerna och den rättsliga statusen för entreprenörsorganisationer, men vi kan inte bortse från att det finns privata arméer med tiotusentals anställda i Irak som verkar helt utanför alla regler.

I betänkandet efterlyser man att EU:s uppförandekod för vapenexport ska göras rättsligt bindande, men vi får inte glömma att detta krig har kostat 6 000 miljarder US-dollar, som annars skulle ha kunnat användas för att uppnå millenniemålen. Kriget och ockupationen har orsakat hundratusentals dödsfall. Detta krig och denna ockupation var, och är fortfarande, olagliga. De inleddes helt i strid med internationell rätt, ensidigt och emot de flesta medlemsstaternas, FN:s och den internationella folkopinionens vilja.

Vi bör kräva ett omedelbart tillbakadragande av ockupationstrupperna. De måste ersättas av ett FN-uppdrag som enbart syftar till att garantera säkerheten. Alla stridsåtgärder måste upphöra.

  Bastiaan Belder, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Ana Maria Gomes har gjort stora ansträngningar för att skriva om EU:s roll i Irak. Den komplicerade situationen i Irak kräver en tydlig och beslutsam politik. Den föreslagna EU-politiken gentemot Irak ger dock upphov till vissa allvarliga frågor. Dessa frågor har många beröringspunkter, särskilt med mitt arbetsbesök i Kurdistan.

Föredraganden nämnde Kurdistan som en region där stabiliteten och säkerheten nätt och jämt kan garanteras och där det internationella utvecklingssamarbetet måste utökas ytterligare. Självklart är EU:s närvaro i regionen mycket viktig, och jag vill också understryka detta. Det förekommer dock hård intern och extern kritik mot den kurdiska regeringen när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna, och situationen för den assyriska kristna minoriteten i Kurdistan är särskilt oroväckande. Finns det någon möjlighet till en framtid för dessa grupper i Irak? Detta är en allvarlig fråga.

Kort sagt, hur kan ni, ledamöterna i rådet och kommissionen, effektivt bidra till varaktig fred och stabilitet i Kurdistan-regionen och till inrättandet av en demokratisk rättslig regeringsstruktur?

Avslutningsvis skulle jag vilja komma med ytterligare en kommentar. De miljontals fördrivna irakierna förtjänar vår hela uppmärksamhet och vårt fulla stöd. Föredraganden rekommenderar rådet att EU:s medlemsstater ska välkomna irakiska flyktingar. Jag frågar ledamöterna i rådet och kommissionen: Hur pass genomförbart är detta utmärkta förslag? Tack.

  Slavi Binev (NI). – (BG) Herr ordförande, kära kolleger! Jag stöder Ana Maria Gomes betänkande eftersom det ger en glasklar bild av alla problem i samband med inrättandet av en ny demokratisk regering i Irak, samt hur man kan övervinna dessa.

För det första uppmanar jag ockupationsstyrkorna att omedelbart dra sig tillbaka från Irak eftersom kriget och ockupationen av denna självständiga stat var olagliga och beslutet om dessa fattades helt i strid med internationell rätt, det vill säga ensidigt och tvärtemot de flesta medlemsstaternas, FN:s och världssamfundets vilja.

Jag hoppas att den situation som har uppstått inte kommer att innebära en risk för den fredliga gruppen med 3 500 medlemmar av organisationen Folkets mujahidin i Iran i Ashraf som utsätts för ständiga påtryckningar. Jag är övertygad om att demokrati inte i något land i världen kan byggas med icke-demokratiska och våldsamma metoder.

Jag kommer att rösta för Ana Maria Gomes betänkande eftersom problemen i Irak endast kan lösas genom att irakierna återfår en verklig och omfattande självständighet.

  Nickolay Mladenov (PPE-DE). – (EN) Fru talman, fru kommissionsledamot, herr rådsordförande och fru Gomes! Jag vill tacka er för allt ni har sagt och för allt det arbete som ni har gjort hittills.

Jag anser att detta betänkande sänder ett mycket viktigt budskap till resten av EU om att parlamentet vill se framåt. Det vill inte se bakåt. Det vill engagera sig i framtiden för ett demokratiskt och federalt Irak som stöder denna framtid.

Jag ska säga tre saker om betänkandet, och jag är särskilt nöjd med att det kommer från Europaparlamentet samma dag som vi firar 50 års insatser från Europaparlamentet. I dag firar vi våra framgångar med att nå försoning i Europa. Och de lärdomar som vi har dragit under de gångna 50 åren är lärdomar som vi i form av erfarenhet och kunskap måste överlämna till våra vänner i Irak så att de kan använda detta och återuppbygga sitt land med framgång.

I betänkandet skildras självklart det som uppnåtts, men man ryggar inte tillbaka inför de utmaningar som den Federala republiken Irak står inför, och kommissionsledamoten skildrade dessa på ett mycket bra sätt.

Jag skulle vilja påpeka en sak som en fotnot till hennes redogörelse. Det som har uppnåtts på säkerhetsområdet är främst irakiernas ansvar, naturligtvis med internationellt stöd, men det är irakiernas ansvar. Ingen utom irakierna kan garantera säkerheten i Irak. Ingen kan garantera en lösning av de politiska problemen förutom Iraks politiker och deras politiska process.

Vi efterlyser en ny strategi, en europeisk strategi för Irak. Under en stor del av 2006 arbetade jag vid rådets representation i Bagdad, med att hjälpa dem. Det budskap som jag varje dag mottog från alla var: ”Var finns EU? Vi vill tala med EU eftersom er erfarenhet är mycket viktig för oss.” Dagens betänkande är ett svar på denna begäran.

Slutligen bekräftar parlamentet sitt åtagande att stödja rekonstruktionen och återuppbyggnaden av det irakiska parlamentet i betänkandet. Detta är en oerhört viktig roll, och jag vill tacka rådet för att ha erkänt parlamentets bidrag genom att välja och godkänna en delegation för förbindelserna med Irak.

Jag anser att vi i dag står inför en kritisk utmaning: att faktiskt utnyttja det vi vet och det vi har till stöd för en politisk process, inte genom stridsmedel, utan genom ord, inte genom vapen, utan genom handling i Irak och genom att hjälpa människorna där.

  Béatrice Patrie (PSE). − (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill också gratulera Ana Maria Gomes till ett mycket bra arbete om ett ytterst känslig och komplex fråga. Vi är alla medvetna om i vilken omfattning konflikten i Irak var en källa till djupa splittringar mellan medlemsstaterna. Vi är medvetna om att vår skyldighet nu är att bidra till att bygga upp ett säkert, enat, välmående och demokratiskt Irak.

Personligen vill jag belysa ett större drama, som i stor utsträckning döljs av våra regeringar. Jag talar om den irakiska konflikten som har lett till att nästan 4,5 miljoner människor har kastats ut på gatorna, den största befolkningsfördrivningen i Mellanöstern sedan 1948. Det finns ett brådskande behov av samlade åtgärder på EU-nivå.

Det jag är mest oroad över är vad som händer omedelbart och på längre sikt med de irakier som tvingats fly från sitt eget land. Omkring 2,3 miljoner människor har fått en tillflyktsort i grannländerna, huvudsakligen i Syrien och Jordanien, men även i Egypten, Libanon, Turkiet och Gulfstaterna. Genom att släppa in nästan 2 miljoner flyktingar har Syrien och Jordanien gjort en oerhört lovvärd insats.

EU:s och världssamfundets roll är naturligtvis att se till att alla dessa flyktingar återvänder hem på lång sikt, men för tillfället har många av dem ingen möjlighet att återvända. Vissa särskilt sårbara flyktingar måste överflyttas till västländer. Enligt UNHCR måste 6,6 procent av de irakier som lever i Syrien, omkring 100 000, omflyttas. Därför uppmanar jag mina kolleger att stödja ändringsförslaget till förmån för omflyttningsprogram under 2008 som innebär att EU tar emot några av de mest sårbara flyktingarna som nu är i händerna på UNHCR.

Sammanfattningsvis uppmanar jag parlamentet att inte överge våra värderingar. Vi måste till fullo respektera Genèvekonventionen från 1951 och säga nej till alla påtvingade återvändanden till Irak.

  Patrick Louis (IND/DEM). − (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Fernand Braudel hävdade att historien började i Sumer, men i dag verkar den långa historien med kristna minoriteter i Irak ha nått sitt slut. Vi, Europas nationer, kan inte stödja denna oerhörda orättvisa genom att förbli passiva. Dessa människor välkomnade islam och tillsammans byggde de upp ett land som var välmående innan det härjades av fanatism och krig.

Nu måste dessa minoriteter finna sig i att fly. Irak kan inte bygga en framtid utan deras närvaro och färdigheter. En framtid byggs inte genom att dela upp ett land. Det görs genom att återuppbygga ekonomin, med ömsesidigt erkännande av olika grupper och kulturer och tillämpning av rättsstatsprincipen.

Om EU är fast beslutet att ingripa i Irak, måste alla dessa minoriteters dramatiska situation alltid beaktas i planerna. Deras framtid måste utgöra måttstocken för EU:s åtgärder, och den ömsesidiga respekten mellan grupper måste utgöra kriteriet för fördelningen av stödet. På så vis blir vår insats något som alla våra nationer kan vara stolta över.

  Sorin Frunzăverde (PPE-DE). – (RO) Med tanke på de framsteg som Irak under den senaste tiden har uppnått internt och på utrikespolitisk nivå måste EU uppmuntra de irakiska myndigheterna att fortsätta insatserna för att utveckla demokratiska, stabila och lagliga institutioner av federal karaktär.

Med tanke på den etniska och religiösa situationen anser jag att endast ett federalt Irak kan fungera. Jag menar ett federalt Irak, och inte ett splittrat land. EU måste också främja ett stabilt Irak, med institutioner som kan skapa nationell självständighet, statlig enhet, territoriell integritet, hållbar ekonomisk utveckling och välstånd för Iraks folk. EU måste aktivt stödja Iraks institutionella utveckling, som är starkt rotad i landets situation, med vederbörlig hänsyn till de historiska, religiösa, kulturella och identitetsmässiga traditionerna hos det irakiska folket och alla etniska och religiösa grupper inom dess territorium.

I detta sammanhang är det lämpligt att inrätta särskilda rådgivande organ som består av ledare för alla etniska och religiösa grupper i Irak, i syfte att ge de centrala myndigheterna större legitimitet. Iraks institutionella utveckling måste stödjas av EU genom Eujust Lex-uppdraget, samt av lämpliga europeiska finansiella verktyg.

Jag betonar nödvändigheten av att EU-finansieringen riktas direkt mot de mottagande irakiska institutionerna. Dessa medel bör förvaltas av EU:s institutioner på ett sätt som är öppet och synligt för EU-medborgarna.

Jag rekommenderar att EU-institutionerna utnyttjar erfarenheten och sakkunskapen hos de medlemsstater som redan har en civil och militär närvaro på irakiskt territorium i stabiliserings- och återuppbyggnadsprocessen av landet. Samtidigt anser jag att europeiska företag bör uppmuntras och stödjas i sitt deltagande i återuppbyggnadsprocessen i Irak och i utvecklingen av sin affärsverksamhet inom detta område.

  Erika Mann (PSE). – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, fru Gomes, mina damer och herrar! I utskottet för internationell handel inriktade vi oss naturligtvis främst på aspekter som gäller handel och ekonomiska förbindelser, men inom vissa områden gick vi längre än detta ansvarsområde. Låt mig därför kommentera två punkter.

För det första är vi mycket nöjda med detta betänkande, vilket tydliggör att EU har en synlig roll och ett synligt åtagande i Irak. Vi anser att det är mycket viktigt att Irak integreras i handelssystemet och självklart är WTO rätt forum för detta. Vi kommer att behöva ge mycket mer tekniskt stöd än vi hittills har gjort. Detta tekniska stöd måste inriktas på att föra Irak närmare EU:s ekonomiska system och, i viss utsträckning, närmare EU:s näringsliv.

När det gäller finansieringen är vi ganska skeptiska till att allt ska organiseras enbart genom FN, Världsbanken och de multilaterala förvaltningsfonderna. Vi skulle mycket gärna vilja se att egenkapaciteten förbättras, åtminstone i viss utsträckning, och egen projektadministration, vilket skulle göra det möjligt för oss att samla data och sakkunskaper för att bidra till denna insats. Vi skulle mycket gärna vilja att denna strävan speglas i era beslut.

  Georgios Georgiou (IND/DEM). – (EL) Fru talman! Låt mig först av allt gratulera Ana Maria Gomes, samt kommissionsledamoten, eftersom hon visade prov på ett verkligt känslomässigt engagemang när det gäller de aktuella händelserna i Irak.

Men av någon anledning har jag fortfarande intrycket att vi slaviskt följer andra, som förstör så att vi kan bygga upp igen. Det här är inte första gången. I dag ger vi 820 miljoner euro i bistånd till irakierna. Vi kan inte hjälpa de döda, som är många fler än de dödsfall som Saddam Hussein gjorde sig skyldig till. Jag undrar om de som är ansvariga för dagens dödsfall någon gång kommer att betala.

Jag säger detta eftersom det även har hänt oss i Jugoslavien. Om vi med rätta vänder oss mot diktatorer och deras metoder, låt oss hitta ett sätt att frigöra oss från dem. Vi har inte rätt att förstöra länder bara för att vi inte tycker om diktatorer. På grund av detta upprepas händelserna i Jugoslavien i dag i Irak, och vi vet inte när denna tragedi i Irak kommer att få ett slut.

  Anna Záborská (PPE-DE). − (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Ärkebiskopen i Mosul, Monsignor Faraj Rahho, kidnappades för nästan två veckor sedan. De tre personer som var med honom mördades brutalt. Detta är mycket allvarligt. Den fjärde Genèvekonventionen skyddar uttryckligen sjukvårdspersonal och civil, religiös och humanitär personal. Det finns många icke våldsamma fredsaktivister i Irak, på palestinskt territorium och i Israel. De är kristna, muslimska, judiska eller sekulära aktivister.

Till följd av kidnappningen av den religiösa minoritetens överhuvud har parlamentet två alternativ till omedelbara åtgärder. Vid morgondagens omröstning om betänkandet av vår kollega Ana Maria Gomes kan vi anta ett muntligt ändringsförslag där vi fördömer kidnappningen av Monsignor Faraj Radho för att påverka kriget. På torsdag har vi också möjlighet att lägga till en mycket kort text på dagordningen för brådskande frågor för att anta en ståndpunkt i egenskap av EU-institution.

  Paulo Casaca (PSE). – (PT) Fru kommissionsledamot! Låt mig säga att FN förtjänar den högsta respekt efter vår debatt om denna fråga. Sérgio Vieira de Mello och alla andra som har dött och som riskerar sina liv har vår djupaste respekt. Detta innebär inte att vi inte måste veta vad som händer och vem som mottar de medel som ska användas i Irak. Låt mig också säga att de 20 miljoner euro som kommissionsledamoten talade om i dag – och förlåt mig eftersom jag läste om detta för två eller tre månader sedan – verkar vara helt otillräckligt för att hantera flyktingarnas och de fördrivna personernas svåra problem. Dessa problem är av enorma dimensioner och oljan i Irak kommer inte att vara till stor hjälp eftersom det finns människor som inte har tillgång till denna olja. Jag skulle vara tacksam om man kunde göra större ansträngningar i denna fråga eftersom, som Béatrice Patrie sa, detta problem behöver behandlas brådskande.

  Ioan Mircea Paşcu (PSE). – (EN) Fru talman! EU var emot kriget i Irak. Men oberoende av vem som hade rätt och vem som hade fel, är Irak efter Saddam Hussein en verklighet som ingen kan bortse från.

Om man beaktar den effekt som situationen i Irak har på hela Mellanöstern och även längre bort, kan EU inte fortsätta att ha en generellt sett ganska marginell roll. Genom sina enorma resurser och sakkunskaper måste EU delta på ett markant sätt för att stödja konsolideringen av den nya irakiska staten. Kommissionsledamoten beskrev symtomen. Nu måste vi se hur vi kan bota dessa, och inte bara tillsammans med andra internationella organisationer – EU kan bättre än så – utan huvudsakligen på egen hand. Det strategiska syftet är att hjälpa de nya, demokratiskt valda myndigheterna i detta land att ge trovärdighet, och därmed auktoritet, till den nya statens institutioner. Ett nytt, demokratiskt, självförsörjande, oljerikt Irak mitt i Mellanöstern ligger i allas intresse.

  Renate Weber (ALDE). – (RO) För närvarande förhandlar kommissionen om ett handels- och samarbetsavtal med irakiska myndigheter. I samband med detta behandlas även frågorna om upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna.

Jag ber kommissionen att bestämt kräva att de irakiska myndigheterna hittar lösningar för återintegreringen av externa och interna flyktingar. Jag uppmanar även unionens medlemsstater att prioritera behandlingen av asylansökningar från irakiska flyktingar. De olika svaren från staterna i denna fråga visar än en gång nödvändigheten av att harmonisera förfarandena för flyktingstatus på EU-nivå. Det är mycket viktigt att handels- och samarbetsavtalet även berör frågan om interparlamentariskt samarbete.

Jag anser att Europaparlamentets delegation för förbindelserna med Irak kan bidra till att stärka den institutionella kapaciteten hos Iraks lagstiftande organ. EU måste hjälpa Irak att bli en stark partner i en känslig region. Gratulationer och tack till Ana Maria Gomes för betänkandet.

  Zbigniew Zaleski (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Om vi ska kunna räkna med att irakiska partner bidrar till att skapa demokrati som en grundval för fredlig samexistens kommer det att krävas investeringar. När jag var student brukade vi helt enkelt ta emot unga från Irak i våra gymnasieskolor. Kanske det skulle vara möjligt för EU att nu ge unga irakier liknande möjligheter. Det jag tänker på är att bjuda in unga under 24 år och ge dem möjlighet att leva bland oss och lära av denna erfarenhet. De skulle självklart göra en kritisk bedömning av sina intryck, minnas det som var positivt och rapportera om det hemma, samtidigt som de kanske skulle kunna förbättra det som de ansåg vara negativt. Jag rekommenderar detta skolbaserade förslag för parlamentet. Besök av denna typ behöver inte ske enbart på universitetsnivå. Politiken är naturligtvis beroende av människorna, och det skulle kunna finnas utrymme för ett sådant initiativ inom ert behörighetsområde, fru talman.

  Tunne Kelam (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Detta är ett budskap från Europaparlamentet till rådet om behovet av att utforma en EU-strategi för Irak. Det är dags att sluta tvista om den senaste tidens meningsskiljaktigheter och att koncentrera sig på EU:s aktiva åtagande i Irak. Jag vill tacka kommissionsledamoten för en grundlig redogörelse för situationen i Irak, och det finns en försiktig optimism i luften. Jag anser att det finns ett samförstånd om att saker skulle kunna förbättras. Detta är vad Ana Maria Gomes så vältaligt beskrev som ett gyllene tillfälle för EU att ge ett positivt bidrag.

Jag anser att två punkter är centrala. För parlamentet är det viktigt att EU:s stöd inriktas på inrättandet av ett demokratiskt styre, och detta har mötts av stort intresse från irakiska politikers sida. För det andra är EU i en utmärkt position att stödja försoningsprocessen. Utan försoning skulle det bara bli fråga om söndring och ytterligare inbördeskrig, så vi måste utnyttja detta tillfälle.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Jag vill tacka alla som har uttryckt sina ståndpunkter och åsikter i detta ämne. De kommer utan tvekan att vara användbara för oss i vår framtida verksamhet. Jag skulle vilja tillägga en kommentar och ett svar.

Anna Záborskás fråga gällde kidnappningen av den kaldeiska katolska biskopen. Jag vill uppmärksamma er på det uttalande som gjordes av ordförandeskapet den 1 mars, där det kraftfullt fördömer kidnappningen och kräver ett ovillkorligt och omedelbart frisläppande av den kaldeiska ärkebiskopen.

Nu över till den andra frågan. Nickolay Mladenov och andra har påpekat att ansvaret för säkerheten, det vill säga för att upprätta en säker situation i Irak, främst vilar på de irakiska myndigheterna. Det är också sant att vi måste hjälpa dem med detta, och jag skulle åter vilja nämna Eujust Lex-uppdraget. Det har varit verksamt i Irak sedan 2005 och de flesta EU-medlemsstater deltar.

Omkring 1 500 högre irakiska tjänstemän har utbildats inom ramen för detta uppdrag. De har varit anställda inom polisen, vid domstolarna och på fängelserna. Som jag sa kommer uppdraget att fortsätta fram till sommaren 2009 och vi anser att det är ett viktigt framsteg för att upprätta en säkrare situation i Irak.

Jag vill tacka Ana Maria Gomes en gång till för hennes betänkande, som kommer att vara en viktig grund för våra vidare åtgärder. Jag kan nämna att det bland annat finns planer på att ordföranden för rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser), minister Dimitrij Rupel, ska delta i det möte med Iraks grannländer som kommer att hållas i Kuwait i april.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Det var en bra debatt och den visade att vi vill utnyttja detta gyllene tillfälle för att slutligen återuppbygga Irak och göra det till ett stabilt land i Mellanöstern. Jag håller fullständigt med om att detta kommer att vara ett mycket viktigt mål för oss alla.

Jag vill först klargöra att ni kan vara säkra på att vi kommer att fullfölja våra åtgärder. Tack för de positiva orden om vår delegationsordförande som tillsammans med några anställda arbetar där under mycket svåra omständigheter – de är för övrigt inhysta av den brittiska ambassaden. Han och hans medarbetare gör ett mycket bra arbete.

Vi har arbetat med FN:s fond för särskilda ändamål (UN Trust Fund) eftersom inget annat var möjligt vid detta tillfälle. Efter mina direktörers besök och deras bedömning kommer vi att noga överväga vad vi kan göra när det gäller kapacitets- och institutionsbyggande. Vi förstår till fullo att detta är en mycket angelägen fråga för många av er, men det är viktigt att ni inser att säkerhetskostnaderna kommer att vara mycket höga. Vad vi än gör där direkt, kommer det att kosta mycket. I annat fall skulle det inte vara möjligt.

Utanför den gröna zonen är villkoren mycket svåra, kanske med undantag för ett fåtal områden där säkerhetsproblemen är mindre, bland annat i norr. Jag utesluter inte att man gradvis arbetar mer direkt, till exempel i norr, men jag måste betona att vi alltid måste vara säkra på att vi inte gör åtskillnad mellan olika grupper. Detta vill jag också säga till Bastiaan Belder. Det är så vi har arbetat med våra projekt. Vi har alltid försökt att driva projekt som inkluderar alla grupper, inklusive de kristna grupper som nu har det mycket svårt i Irak med denna regering.

Med detta sagt vill jag bara uppmärksamma många bland er som inte alltid ser det vi gör på att vi till exempel framgångsrikt förberedde de allmänna valen, som hölls 2005. Vi har restaurerat hundratals grundskolor och gymnasieskolor, vilket inte bara gynnar skolorna utan också eleverna. Erasmusprogrammen är även öppna för vissa irakier, så vi fortsätter med detta. Vi producerar och distribuerar också miljontals skolböcker till sex miljoner grundskole- och gymnasieelever. Detta är mycket grundläggande men nödvändigt.

Samtidigt har vi restaurerat nästan 200 primärvårdcentraler och 10 sjukhus. Vi har gett stöd till genomförandet av åtta vaccinationsomgångar, som var och en innefattar 4,7 miljoner barn under fem års ålder. Vi har helt restaurerat det nationella laboratoriet för kvalitetskontroll av läkemedel. Jag skulle kunna fortsätta.

Jag anser att kommissionen har gjort en hel del, för unionens räkning, under svåra villkor. Vi är medvetna om att nyckelfrågan kommer att vara hur mycket vi kan göra när det gäller kapacitetsbyggande. Ni kan vara säkra på att vi kommer att ägna en stor del av våra resurser åt detta, alltid beroende på säkerhetsläget, som sagt. Enligt vår senaste bedömning är detta tyvärr inte hållbart.

Jag skulle vilja säga några ord om flyktingarna. Jag har nämnt att vi, kommissionen, naturligtvis har arbetat för att hjälpa flyktingar. Hela paketet för förra året bestod av 50 miljoner euro från flera av kommissionens instrument. Dessa medel syftar inte bara till att stödja internflyktingarna i Irak utan också till att hjälpa Syriens och Jordaniens regeringar i deras egna länder. Vi har naturligtvis en nära kontakt med dessa länder. Vi har gett 80 miljoner euro till Syrien och 32 miljoner euro till Jordanien eftersom det stora inflödet av flyktingar har skapat ett stort problem i detta lilla land.

Slutligen vill jag bara säga att jag är lika övertygad som rådet om att den dialog som parlamentet nu kommer att föra med ad hoc-delegationen för Irak är ett framsteg och en avsevärd förbättring. Vi kommer att samarbeta om detta. Jag vill försäkra er om att vi från början har försökt att ha ett pengaflöde som är öppet för insyn och som förmedlas genom FN. I framtiden kommer dessa pengar att riktas mer och mer direkt.

  Ana Maria Gomes, föredragande. − (PT) Jag skulle vilja tacka alla för de vänliga orden. Jag måste särskilt tacka min vän, Janez Lenarčič, som jag arbetade med i säkerhetsrådet för några år sedan, då vi behandlade just Irak och de problem som Saddam Hussein har orsakat Irak.

Som jag har sagt är syftet med detta betänkande att belysa de många olika omständigheter som råder i Irak, i motsats till det överförenklade budskapet om ett Irak med ”eld och svärd”, som tv-programmen förmedlar till oss varje dag. Det måste ses som en handlingsplan eller en färdplan för EU:s engagemang i Irak. Jag anser att jag talar för hela parlamentet när jag säger att vi vill att kommissionen, rådet och medlemsstaterna använder våra operativa förslag som grund när de utformar kommande program och projekt till stöd för regeringen och Iraks befolkning, naturligtvis med hänsyn till säkerhetsvillkoren.

När jag kom tillbaka från Irak var jag imponerad av den irakiska entusiasmen för ”mer Europa”. Från president Jalal Talabani till grundskoleläraren i ett av landets mest isolerade landsbygdsområden, hade alla ett behov av politiskt erkännande och institutionellt stöd från EU. Vi bombarderades med förslag om projekt inom de mest skiftande områden: utbildning av tjänstemän vid inrikesministeriet, stöd till lokala icke-statliga organisationer som ägnar sig åt minröjning, läs- och skrivkunnighet för vuxna, information om sexuell och reproduktiv hälsa, samt tekniskt och institutionellt stöd till det irakiska parlamentet. Dessa är bara några exempel.

Jag upplever att vi när det gäller detta betänkande måste mäta framgången inte så mycket i termer av antalet röster vid morgondagens omröstning, utan främst genom vad det från och med nu kommer att innebära för våra åtgärder på plats i Irak. Vår parlamentsdelegation till Irak kommer självklart att fylla sin funktion i processen och jag är säker på att vi kan räkna med kommissionen, kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner, som jag gratulerar, och hennes modiga team i Bagdad, som på ett kompetent sätt leds av ambassadör Ilkka Uusitalo, som huvudallierade vid genomförandet av denna färdplan.

ORDFÖRANDESKAP: BIELAN
Vice talman

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Paulo Casaca (PSE), skriftlig. – (PT) I detta betänkande missar man att nämna ansvaret för och delaktigheten i spridningen av falsk information som användes för att rättfärdiga den militära insatsen i Irak, såsom existensen och placeringen av ”massförstörelsevapen” och den tidigare regimens kopplingar till internationell terrorism. Man talar inte heller om vem som bär ansvaret för införandet av iranska revolutionsgardistkåren (IRGC) i landet och dess irakiska förgreningar, vilket har lett till spridning av terroristgrupper och dödande samt trupper som begår folkmord, som främst riktar in sig på etniska och religiösa minoriteter samt landets elit.

I betänkandet görs inte EU-förbindelserna eller ens EU:s ekonomiska stöd till irakiska myndigheter beroende av att de bekämpar terrorism och folkmord och förföljer och åtalar de ansvariga inom och utanför säkerhetsstyrkorna. På så sätt förminskar man de allvarliga problemen för miljontals irakiska flyktingar och fördrivna personer och angreppen på irakiernas mest grundläggande rättigheter, friheter och garantier, särskilt när det gäller kvinnor.

Omnämnandet av de brott som begicks av Saddam Husseins regim skulle vara godtagbart om det var uppriktigt menat och om detta inte gjordes samtidigt som man bortser från de aktuella brotten och deras förövare, som har orsakat hundratusentals dödsfall och miljontals fördrivna personer.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. – (FI) Fru talman! Jag vill tacka Ana Maria Gomes för hennes värdefulla betänkande. Hennes praktiska tillvägagångssätt har gett ett ovanligt tydligt budskap till rådet och kommissionen samt till den irakiska befolkningen.

Det är helt uppenbart vad problemets kärna är. Irak saknar inte pengar. Landet saknar stabilitet, politisk vilja, stabila institutioner och den administrativa förmågan att spendera pengar klokt. Det är inom dessa områden som unionen kan bidra.

För det första är Irak inte ett traditionellt land för utvecklingsarbete: det är ett ytterst ovanligt område att verka inom. Därför kan inga varaktiga resultat uppnås med hjälp av separata instrument. Genom att samla instrumenten för utvecklingsarbetet och säkerheten under ett tak skulle EU kunna öka dialogen med det irakiska samhället. Låt öppenhet vara det utmärkande: kommissionen måste tillåta demokratisk kontroll av de finansiella instrumenten.

För det andra bör unionen göra ett särskilt åtagande för att stödja den parlamentariska dimensionen. Vi måste stödja införandet av god förvaltning och fungerande rutiner i det styrande rådet, tillhandahålla utbildning och resurser för parlamentsarbetet och, om det krävs, ge expertstöd i utvecklingen av lagstiftningen – den federala statsstrukturen är en utmaning på lagstiftningsområdet.

För det tredje måste vi insistera på att de mänskliga rättigheterna står i centrum för Iraks utvecklingssträvanden. De etniska och religiösa minoriteternas status beror på unionens agerande. De kristna assyrierna, kaldéerna, syrierna och andra minoritetsfolk, såsom turkmenerna, utsätts för ständig diskriminering och hotas till livet. Vi måste agera mer beslutsamt för att stoppa detta.

Jag hoppas att alla här förstår att detta betänkande inte längre handlar om tidigare misstag. Dessa misstag har erkänts och att klaga över dem kommer inte att hjälpa irakierna. Vi måste verkligen inse att vi inte bara är skyldiga att hjälpa landet på grund av det förgångna, utan att det inte kommer att finnas någon framtid för Irak i annat fall.

  Tobias Pflüger (GUE/NGL), skriftlig. – (DE) I Ana Maria Gomes betänkande om Europeiska unionens roll i Irak undviker man tyvärr de två mest relevanta frågorna för situationen i Irak.

För närvarande är ockupationstrupper från Förenta staterna, Storbritannien, andra medlemsstater och många andra länder stationerade i Irak. Dessa trupper har varit där sedan den olagliga invasionen av Irak 2003. Som vi nu vet var de skäl som anfördes för att rättfärdiga denna militära åtgärd helt falska (som de lögner som yttrades av Colin Powell inför FN:s säkerhetsråd om Iraks påstådda massförstörelsevapen).

Alla de föreslagna ändringar där man tydligt hänvisar till de många sårade i detta krig och den pågående ockupationen och kritiserar de helt felaktiga militära åtgärderna mot Irak har förkastats, inklusive dem som lagts fram av min grupp, GUE/NGL-gruppen. Följaktligen nämns denna nyckelaspekt i situationen i stort sett inte alls i Ana Maria Gomes betänkande.

Jag har röstat emot betänkandet eftersom det i sin nuvarande form förnekar den verkliga situationen i Irak. Med tanke på detta skulle det vara katastrofalt att kräva en mer omfattande roll för EU, eftersom det skulle innebära att unionen blir delaktig i den militära ockupationsregimen. Några av påpekandena i betänkandet förtjänar emellertid vårt stöd, men alla som inte protesterar mot krig och ockupation blir själva delaktiga.

  Toomas Savi (ALDE), skriftlig. – (EN) Åtskilliga EU-medlemsstater har skickat trupper till Irak för att delta i den flernationella styrkan, FN:s stöduppdrag och Natofinansierad utbildning av Iraks polisstyrka. En av dessa stater är Estland.

Den humanitära situationen i Irak kan inte förbättras om inte fred och stabilitet upprättas i landet. Olyckligtvis förordar både republikanska och demokratiska presidentkandidater i USA ett tillbakadragande från Irak, vilket på ett oansvarigt sätt kommer att lämna landet i en förödande situation.

Jag är övertygad om att försämringen av situationen i landet skulle kunna undvikas om EU ökar sitt deltagande i Irak genom att bidra med medel, mänskliga resurser och kunskap om statsbyggande. EU bör spela en central roll i Irak som medlare mellan olika politiska och religiösa grupper, för att inrätta ett väl fungerande samhälle.

  Konrad Szymański (UEN), skriftlig. – (PL) Jag har ett intryck av att Ana Maria Gomes inte har lagt fram ett betänkande utan två.

Ett av dessa är en faktisk redogörelse, där principerna för vårt deltagande i Irak fastställs. Det står i stark kontrast till motiveringens känslomässiga och propagandistiska stil.

En framgång nåddes visserligen under 2003, nämligen avlägsnandet av en auktoritär regim som destabiliserade hela regionen. Om händelserna 2003 inte hade ägt rum skulle vi inte nu kunna upprätta 25 sidor med rekommendationer för ett demokratiskt Irak om strukturreformer, vallagar och minoriteters rättigheter.

Lyckligtvis kommer omröstningen att röra förslaget till rekommendation. Därför stöder jag gärna detta dokument. Det är rätt av oss att ta vårt ansvar för framgången med ett stabilt och demokratiskt Irak. Jag är också mycket nöjd över att länder som var splittrade när det gällde insatsen 2003 nu tillsammans kommer att kunna dra nytta av de möjligheter som öppnats genom detta krig.