Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 12 mars 2008 - Strasbourg

15. Frågestund (frågor till rådet)

  Talmannen. − Nästa punkt är frågestunden (B6-0013/2008).

Följande frågor har ställts till rådet.

Eftersom följande frågor rör samma ämne kommer de att tas upp tillsammans:

Fråga nr 1 från Marian Harkin (H-0077/08)

Angående: Lissabonfördraget

Är det ännu någonting som behöver klarläggas i den nuvarande texten till Lissabonfördraget och är man redan färdig med allt som aktualiserats av det slovenska ordförandeskapet i fråga om genomförandet av fördraget, såväl i sak som vad förfarandena och tidsplanen beträffar? Om så inte är fallet, kunde rådet då i stora drag ange vad som återstår att reda ut?

Fråga nr 2 från Gay Mitchell (H-0097/08)

Angående: Rådets ordförande

Har rådet fört några inledande diskussioner om vem som ska bli ordförande för Europeiska unionens råd när Lissabonfördraget har ratificerats?

  Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Herr talman! En ordningsfråga! Detta är inte alls samma sak. Kan ni visa lite respekt för parlamentsledamöternas rättigheter? Det är en skandal att frågor läggs ihop på det här sättet. Den ena frågestunden är värre än den andra! Det finns inget som helst samband mellan de båda frågorna. Jag protesterar å det kraftfullaste mot hur parlamentsledamöterna behandlas.

  Talmannen. − Jag förstår, herr Mitchell, men ju mer tid vi ägnar åt dessa frågor, desto mindre tid kommer vi att ha för att kunna få svar på frågor som andra ledamöter har ställt enligt reglerna. Det var rådet som beslutade att besvara dessa frågor tillsammans. Ledamoten kommer inte att bli lidande av detta eftersom han naturligtvis kommer att få möjlighet att tala om sin särskilda fråga. Jag anser därför att han inte kommer att bli lidande.

Vi kommer att fortsätta arbetet nu, annars kommer vi att förlora ännu mer tid och det har vi inte råd med. Det blir allt svårare att åtminstone åstadkomma ett minimum av produktivitet under dessa frågestunder, som är så viktiga för vårt parlamentariska arbete. Herr rådsordförande, ni har ordet.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Jag vill betona att vad rådet beträffar spelar det ingen roll om vi besvarar dessa frågor gemensamt eller separat. Det är inte vår sak att avgöra detta. Här rättar vi oss efter parlamentets önskemål.

Jag ska först besvara Marian Harkins fråga. Jag vill betona att för att Lissabonfördraget ska träda i kraft måste det ratificeras av samtliga 27 medlemsstater. Det är emellertid uppenbart att det – precis som vid alla större förändringar i fördraget – krävs ett antal förberedande rättsakter för att Lissabonfördraget ska träda i kraft. I enlighet med det tillstånd som gavs genom Europeiska rådets beslut i december 2007 har det slovenska ordförandeskapet påbörjat de förberedelserna. Jag betonar att arbetet med genomförandet befinner sig på den nivån och endast är av teknisk och förberedande karaktär.

Så länge ratificeringsprocessen pågår och ännu inte är slutförd kommer detta arbete att vara tillfälligt och preliminärt. Många aspekter på tillämpningen av Lissabonfördraget kommer inte att kunna diskuteras förrän efter ikraftträdandet. Det finns också många exempel på tillämpningsaspekter som endast kommer att kunna diskuteras på förslag av kommissionen.

Rådet kommer att hålla parlamentet informerat om utvecklingen och ha ett nära samarbete med parlamentet i alla de aspekter på förberedelserna av tillämpningen av Lissabonfördraget som är av intresse för båda institutionerna.

För det andra ska jag besvara Gay Mitchells fråga. Svaret är nej. Rådet har ännu inte diskuterat vem som ska bli ordförande för Europeiska unionens råd, eller närmare bestämt vem som ska bli ordförande för Europeiska rådet. Rådet har inte diskuterat detta. Jag vill tillägga att ordförandeskapets ståndpunkt är att denna fråga inte har diskuterats eftersom tiden ännu inte är mogen.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Jag tackar rådets ordförande för svaret. Jag tror att det ni sa var att detta är en kontinuerlig process och att det kan finnas områden där det krävs förtydliganden.

När det gäller förtydliganden undrar jag vad ni anser om framställningen av en officiell konsoliderad text från rådet. Jag har skrivit till ett antal regeringschefer och ganska många har svarat – den spanske premiärministern, Europaministrarna i Tyskland och Bulgarien – angående behovet av en konsoliderad text. Parlamentet röstade faktiskt för en sådan för bara tre veckor sedan och kommissionsledamot Margot Wallström sa här i parlamentet att vi behöver en konsoliderad text så snart som möjligt. Jag undrar bara hur ni ser på detta.

  Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) För det första kan jag säga att om rådet har svårt att få fram den konsoliderade texten så kan Institute for European Affairs i Dublin gärna ge dem ett exemplar på engelska.

För det andra undrar jag med anledning av rådsordförandens svar på min fråga om det står klart att det inte finns några kandidater, ingen slutlista, till posten som ordförande för Europeiska rådet, att detta är något som kommer att beslutas efter det att Lissabonfördraget har godkänts – om det godkänns – och att detta ligger i en avlägsen framtid. Är det så läget är?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Först Marian Harkins följdfråga.

Rådet – det vill säga ordförandeskapet – anser i vilket fall som helst att det behövs en konsoliderad text för Lissabonfördraget. Vid ett annat tillfälle under dagens debatt sa jag att vi förväntade oss den konsoliderade versionen i mitten av april och att den bör offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning under andra halvan av maj. Några kanske tycker att det är sent. Men vi måste vara medvetna om att detta är ett mycket krävande juridiskt redigeringsarbete. Det är en komplicerad text och dessutom måste den officiella konsoliderade texten utarbetas på EU:s samtliga 23 officiella språk. Om man tar hänsyn till allt detta kommer det inte att dröja länge innan vi har en officiell, konsoliderad version av texten.

Det finns icke-officiella versioner och jag tackar Gay Mitchell för att han påpekade detta. De icke-officiella versionerna kommer att förbli icke-officiella och kan inte betraktas som den officiella texten. Det finns många sådana, däribland versionen från institutet i Dublin. Det är ett användbart material men det kan inte ersätta den officiella versionen som det tar en viss tid att utarbeta.

Som svar på den andra delen av Gay Mitchells följdfråga kan jag på ordförandeskapets och rådets vägnar intyga att det för närvarande inte finns någon slutlista eller någon annan lista över möjliga eller faktiska kandidater. Det finns ingen sådan lista. Rådet har inte diskuterat detta. Vi kommer troligen att behöva diskutera det närmare inför ikraftträdandet av Lissabonfördraget. Fördraget kan tidigast träda i kraft den 1 januari 2009. Jag förväntar mig att diskussionen om denna fråga kommer att inledas senare under 2008. Den måste inledas någon gång eftersom det beslutades att EU även skulle få en ordförande för Europeiska rådet när Lissabonfördraget börjar tillämpas.

Jag upprepar att ordförandeskapet anser att tiden just nu inte är mogen för den typen av diskussioner, utan att vi måste vara medvetna om att av 27 möjliga ratificeringar är endast fem klara hittills.

  Richard Corbett (PSE). – (EN) Detta gäller den kommande ordföranden för Europeiska rådet. Håller ordförandeskapet med om att detta egentligen inte är ett ordförandeskap för EU, utan för en av institutionerna, och att varje institution har en egen ordförande?

Och har ordförandeskapet haft några diskussioner om detta uppdrag i detalj, för att se till att rollen verkligen inte utökas till någon slags ”president för EU”, utan fortsätter att vara begränsad till att fungera som ordförande för och leda Europeiska rådets möten?

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Min fråga gäller den samlade texten, det vill säga den konsoliderade versionen. Jag tackar rådsordföranden för att han förtydligade den viktiga skillnaden mellan privata och officiella texter. Jag tycker också det vore bra om det parallellt med offentliggörandet i den officiella tidningen kunde drivas en gemensam kampanj, kanske på initiativ av medlemsstaterna, för att ge intresserade medborgare tillgång till texten i sin helhet. Vi behöver inte dela ut enorma mängder, men om medborgarna vill se ett exemplar av texten bör de kunna beställa den från de nationella myndigheterna.

  Esko Seppänen (GUE/NGL). – (FI) Herr talman, herr minister! I Ljubljana i förra veckan fick jag reda på att det slovenska parlamentet hade ratificerat fördraget utan den konsoliderade versionen, vilket gjorde mig förbluffad. Parlamentsledamöterna hade inte tillgång till texten i den form som den nu distribueras till dem.

Jag undrar om det såvitt ni vet gjordes någon överenskommelse i ministerrådet om att den konsoliderade texten skulle försenas så mycket som möjligt. Gjordes det kanske någon överenskommelse om att det inte skulle hållas några folkomröstningar om konstitutionen – Lissabonfördraget?

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Herr rådsordförande! Jag skulle vilja påstå att det kan finnas en önskelista över möjliga kandidater – en icke-officiell sådan som vi ännu inte har sett.

När det gäller den faktiska frågan gläder det mig att ni förbereder er. Ni förutspår inga resultat, men ni hoppas precis som jag att det blir positivt och att Lissabonfördraget ratificeras.

Det finns en föreställning hos nejsidan på Irland att detta är ett självförändrande fördrag, vilket det inte är, och jag skulle vilja att ni mycket tydligt förklarade för oss på Irland som är där ute och kampanjarbetar att detta fördrag och eventuella ändringar av det i framtiden kommer att respektera ratificeringsprocesserna i alla medlemsstater.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Jag förstod de första tre frågorna, men översättningen av den fjärde försvann. Jag vill be Mairead McGuinness att upprepa frågan så ska jag lyssna till den på hennes språk.

  Mairead McGuinness (PPE-DE) . – (EN) Jag kanske var för snabb. På Irland sprider nejkampanjen felaktigt uppgiften att om vi stöder detta fördrag kommer det inte att hållas några fler folkomröstningar på Irland om nya fördrag om vi skulle behöva några sådana. Och vem vet vad vi kommer att behöva rösta om under de kommande 50 åren?

Jag anser mycket klart – liksom många andra här i parlamentet – att ett ja till Lissabonfördraget inte alls betyder något sådant och att ratificeringsprocesserna i medlemsstaterna alltid kommer att respekteras. Jag skulle vilja att ni i er ställning kunde bekräfta detta.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Tack så mycket för att ni upprepade er fråga, fru McGuinness. Nu förstår jag helt och hållet, men först vill jag svara Richard Corbett. När vi säger ordförande för Europeiska rådet menar vi absolut inget annat än ordföranden för Europeiska rådet. Som advokat kan jag inte hålla med om att ordföranden för Europeiska rådet samtidigt skulle kunna vara ordförande för något annat.

Europeiska rådet är på väg att bli en institution. I och med tillämpningen av Lissabonfördraget kommer det att bli en ny institution för första gången. Den kommer att ha en ordförande som ska leda denna institution, ingen annan institution som nämns i Lissabonfördraget.

Jag håller med Reinhard Rack om att den konsoliderade texten i vilket fall som helst är ett bra stöd när parlamentariska beslut ska fattas och för att informera medborgarna. Men, som jag sa tidigare, detta ändrar inte det faktum att den enda relevanta texten är den som har utarbetats av en behörig tjänsteavdelning inom rådets generalsekretariat som en officiell konsoliderad text.

Detta leder mig till Esko Seppänens fråga. Det är sant att det slovenska parlamentet har ratificerat Lissabonfördraget utan den officiella konsoliderade texten, eftersom den ännu inte finns tillgänglig. De som var intresserade av ärendet hade tillgång till en icke-officiellt konsoliderad text på flera språk.

Jag måste säga att regeringen arbetade mycket aktivt med att förklara de nyheter som införs genom Lissabonfördraget och som framgår av resultatet i det slovenska parlamentet var den ganska framgångsrik i detta. Detta är dock ett nationellt problem och berör inte ordförandeskapet så mycket, men jag tyckte ändå att jag var skyldig en förklaring.

För att återgå till folkomröstningarna vill jag först fråga Esko Seppänen om ni undrade hur rådet, det vill säga vi, skulle kunna förhindra folkomröstningar?

  Esko Seppänen (GUE/NGL). – (FI) Jag frågade om det hade fattats något beslut i rådet eller vid toppmötet om att det inte skulle hållas några folkomröstningar – att medlemsstaterna skulle rekommenderas att inte hålla några folkomröstningar. Det var min fråga.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Tack för den förklaringen. Det finns inget sådant beslut och det är inte möjligt att fatta ett sådant beslut. Rådet respekterar varje medlemsstats rätt att fatta ett oberoende och suveränt beslut om ratificeringsprocessen enligt de interna bestämmelserna och varken rådet eller ordförandeskapet lägger sig i den frågan.

På frågan från Mairead McGuinness svarar jag som tidigare att varje medlemsstat har en suverän rättighet att välja ratificeringsmetod för det nya fördraget. De får själva bestämma i enlighet med sin lagstiftning om de ska hålla en folkomröstning eller ratificera det nya fördraget i parlamentet. Detta påverkas inte på något sätt av det nya fördraget.

När det nya Lissabonfördraget genomförs kommer denna fråga fortfarande att omfattas av varje medlemsstats exklusiva behörighet, även Irlands, och detta kommer också att gälla framtida fördrag.

  Talmannen. −

Fråga nr 3 från Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-0082/08)

Angående: Pakten för ungdomsfrågor

Rådet har inom ramen för pakten för ungdomsfrågor fattat beslut om att stärka de europeiska ungdomarnas möjligheter till sysselsättning och möjligheter att kombinera yrkes- och familjeliv. Har det nya ordförandeskapet för avsikt att utvärdera de resultat som nåtts fram till dags dato och ämnar man göra något för att ytterligare främja dessa mål?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Jag vill uppmärksamma Marie Panayotopoulos på rådets senaste initiativ angående hennes fråga. Den 14 februari i år antog rådet en uppsättning huvudbudskap om det fortsatta genomförandet av pakten för ungdomsfrågor och överlämnade dem till Europeiska rådets vårmöte som kommer att inledas i morgon. Dessa huvudbudskap bygger på kommissionens senaste analys av de nationella reformprogrammen och innehåller utvärdering av genomförandet av pakten för ungdomsfrågor 2007.

På grundval av den analysen konstaterade rådet att arbetslösheten har minskat i vissa medlemsstater sedan pakten för ungdomsfrågor antogs 2005. På EU-nivå är arbetslösheten dock fortfarande hög, över 17 procent. Detta är anledningen till att följande rekommendationer gjordes för det fortsatta genomförandet av pakten och rådet kommer att ta emot dem i form av huvudbudskap denna vecka.

Ungdomssysselsättning och ungdomars deltagande i utbildning och deras sociala integrering bör fortfarande vara huvudmålen för de ekonomiska och sociala strategierna. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt ungdomar med färre möjligheter, särskilt genom bättre vägledning, multidisciplinärt stöd och skräddarsydda åtgärder.

I det fortsatta genomförandet av Lissabonstrategin bör vi sträva efter att förstärka ungdomsdimensionen som bygger på en sektorsövergripande strategi och en förstärkt roll för ungdomar. Enligt den första rekommendationen uppmanas medlemsstaterna att särskilt inrikta sig på ungdomssysselsättning. I detta sammanhang betonar kommissionen frågor som övergång från utbildningssystemet till sysselsättning, osäkra anställningsförhållanden, flexicurity och ungdomars anställbarhet.

Det slovenska ordförandeskapet har särskilt uppmärksammat problemen och utmaningarna med ungdomssysselsättningen. Jag vill nämna den internationella konferensen på temat ”Jobs for Youth – Prosperity for All” som kommer att hållas nästa månad i Slovenien under det här ordförandeskapet.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Enligt texten till pakten för ungdomsfrågor ska det också vidtas åtgärder för att det ska bli lättare att kombinera yrkes- och familjelivet. Rådet har också beslutat att inrätta en europeisk allians för familjen. Unga människor måste ha möjlighet att bilda familj. Vilka åtgärder tänker ordförandeskapet vidta för att skapa den möjligheten?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Det praktiska genomförandet kommer att ligga hos varje medlemsstat. Vi förväntar oss att Europeiska rådet kommer att anta vissa beslut i frågan på politisk nivå denna vecka, bland annat om den europeiska alliansen för familjen. Vi förväntar oss kort sagt att insatserna på detta område ska få en skjuts framåt. Men hur de ska tillämpas är i första hand en sak för varje enskild medlemsstat.

  Talmannen. −

Fråga nr 4 från Claude Moraes (H-0084/08). Frågeställaren ersätts av Glenis Willmott.

Angående: Samarbete om hemlöshet på EU-nivå

Rådet torde känna till den skriftliga förklaring 0111/2007 om avskaffande av hemlöshet, som nyligen aktualiserats i Europaparlamentet. Ett av målen för denna förklaring kommer att bestå i att det utvecklas ett europeiskt grepp på problematiken kring hemlösheten och för detta ändamål samlas pålitliga statistiska uppgifter in, som kommer att behövas till stöd för åtgärderna.

Hur ser rådet på ett europaomfattande samarbete kring hemlösheten? Framför allt: anser rådet att det vore till nytta med ett utbyte av statistiska uppgifter på europeisk nivå?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Rådet känner till Europarlamentets initiativ med ett krav på en Europaomfattande allians för att avskaffa hemlöshet fram till 2015. Rådet välkomnar initiativet och väntar ivrigt på resultatet av det.

Jag vill påminna er om att frågan om hemlöshet som en del av politiken för social trygghet och integration i samhället behandlas enligt den öppna samordningsmetoden. Det är kommittén för socialt skydd som har ansvaret på detta område. Den öppna samordningsmetoden har ökat medvetenheten om att hemlöshet är ett problem i alla medlemsstater. När medlemsstaterna utarbetade sina nationella handlingsplaner för social integration för 2006–2008 tog de upp hemlöshet som ett av de viktigaste strategiska prioriterade områdena.

I den gemensamma rapporten om socialt skydd och social integration från 2007 behandlades den utmaning som hemlöshet innebär i fråga om åtgärder för aktiv integration. Till de åtgärderna bör vi lägga ett antal andra tjänster, bland annat bostäder, hälsovård och social omsorg. I rapporten fastställs också att vissa medlemsstater håller på att utarbeta en mer strukturell strategi för utestängning från bostadsmarknaden och hemlöshet.

När det gäller frågan om statistiska uppgifter om hemlöshet i Europa skulle jag säga att indikatorerna inom detta område ännu inte är tillräckligt utvecklade, trots insatserna från Europeiska observationsorganet för hemlöshet. Många medlemsstater har inte definierat hemlöshet över huvud taget. De flesta medlemsstater saknar även tillförlitliga uppgifter om antalet hemlösa. Även där det finns uppgifter är det svårt att jämföra dem eftersom räknemetoder och trendövervakning skiljer sig åt mellan de olika medlemsstaterna.

På grund av bristen på jämförbara uppgifter om hemlöshet tog undergruppen för indikatorer i kommittén för socialt skydd in detta i sitt arbetsprogram för 2008, och planerar bland annat en analys av andelen materiell fattigdom som motsvaras av boende, en analys av de boendekostnader som redovisas i den europeiska undersökningen av inkomst- och levnadsvillkor, samt ytterligare åtgärder med utgångspunkt i undersökningen av hemlöshetens omfattning i EU, som offentliggjordes av kommissionens tjänsteavdelningar i januari 2007.

Dessutom konstaterade kommittén för socialt skydd att hemlöshet kommer att vara en av de möjliga prioriterade uppgifterna för 2009 inom ramen för de riktade åtgärderna för att åstadkomma social integration.

  Glenis Willmott (PSE). – (EN) Det gladde mig att se de siffror som nyligen släpptes från den brittiska regeringen och som visar att nya fall av hemlöshet som registrerats av lokala myndigheter i min valkrets, East Midlands, har minskat med 25 procent under det senaste året. Detta är tack vare att Labourregeringen har satt högsta prioritet för att avskaffa hemlösheten och satsat på att ge människor den kompetens och utbildning som krävs för att flytta bort från gatorna för gott. Detta står i stark kontrast till de resultat som den tidigare konservativa regeringen åstadkom, då antalet hemlösa och uteliggare faktiskt ökade.

Håller rådet därför inte med om att detta är ett exempel på en god metod som borde spridas och att det därmed är nödvändigt att inrätta en lämplig plattform på EU-nivå för att göra detta?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Tack för informationen. Ni måste förstå att som företrädare för rådet kan jag inte kommentera uppgifter om eller läget för en enskild medlemsstat. Det ni nämner kan vara ett exempel på en god metod, men jag kan inte påstå det här, som företrädare för rådet.

  Talmannen. −

Fråga nr 5 från Manuel Medina Ortega (H-0087/08)

Angående: Kampen mot internationell brottslighet och EG-domstolen

Kan rådet informera om de framsteg som gjorts och om något förslag lagts fram för att utforma en gemensam asylpolitik för Europeiska unionen?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) I juni 2007 offentliggjorde kommissionen en grönbok om det framtida gemensamma europeiska asylsystemet. Rådet väntar nu på kommissionens förslag till den andra fasen med instrument, rättsakter och åtgärder för att inrätta ett gemensamt europeiskt asylsystem. Dessa instrument och rättsakter kommer att antas av parlamentet och rådet enligt medbeslutandeförfarandet.

När det gäller tidpunkten för dessa förslag bör vi fråga kommissionen, som även har exklusiv initiativrätt för lagstiftning inom detta område.

  Manuel Medina Ortega (PSE). – (ES) Herr talman! Mehdi Kazemi, 19 år, har just förlorat möjligheten att få asyl i Nederländerna efter det att hans ansökan fått avslag i Storbritannien. Mehdi Kazemi riskerar att skickas till Iran och avrättas för brottet att vara homosexuell.

I dag har vi inga regler för detta i EU och jag undrar om rådet anser att det skulle kunna skynda på processen eller att vi kan vänta på att till exempel EG-domstolen tvingar medlemsstaterna att erkänna asylrätten som en grundläggande mänsklig rättighet i enlighet med befintlig rättspraxis för mänskliga rättigheter.

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr rådsordförande! När det gäller utvecklingen av en gemensam asylprocess är ett mål att skynda på beslutsprocessen när man avgör om människor beviljas flyktingstatus eller ej. Något som jag har efterlyst ett flertal gånger är en sammanställning av en förteckning över säkra tredjeländer för att besluten ska kunna fattas snabbare. Kan ni berätta vilka framsteg som har gjorts i era diskussioner om att sammanställa en sådan förteckning?

Min andra anmärkning är denna: Vi har ofta efterfrågat informationskampanjer för att människor ska få reda på hur asylförfaranden går till, vilka rättsliga invandringsmöjligheter som finns och vad följderna blir av ett avslag på en ansökan om asyl eller vid olaglig invandring.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Svaret på Manuel Medinas följdfråga är mycket tydligt. Rådet kan inte göra någonting för att tvinga en medlemsstat att bete sig på ett visst sätt när den beslutar om asyl.

Detta är medlemsstaternas skyldighet enligt folkrätten. Men det kommer att finnas ytterligare skyldigheter när vi tar ett nytt steg mot en gemensam asylpolitik för EU som jag beskrev tidigare, det vill säga mot inrättandet av ett gemensamt asylsystem.

Hubert Pirker! Jag har inget att tillägga till det jag sa tidigare, i inledningen. Tidplanen måste presenteras av kommissionen. Jag föreslår att denna fråga ställs till kommissionen också.

  Talmannen. − Mina damer och herrar! Låt oss fortsätta. Följande frågor kommer inte att besvaras eftersom de inte har förklarats tillåtliga:

– Fråga nr 1 tas inte upp eftersom den liknar en fråga som ställdes i februari.

– Frågorna nr 7 och 8 tas inte upp eftersom de handlar om det politiska läget i Tchad som diskuterades precis före frågestunden.

Fråga nr 9 från Jim Higgins (H-0093/08)

Angående: Transport av vätskor

Kan rådet uttala sig om EU:s pågående förhandlingar med Kanada och Förenta staterna om transport av vätskor genom flygplatser? Tror rådet att det inom en nära framtid kommer att bli möjligt att finna en lösning på alla kvarvarande problem?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Det enda svar jag kan ge Jim Higgins är att jag inte kan besvara den här frågan eftersom den omfattas av kommissionens behörighet. Detta ämne hör till kommissionens behörighetsområde och tyvärr kan jag inte ge något meningsfullt svar.

  Jim Higgins (PPE-DE). – (GA) Herr talman! Jag förstår att rådsordföranden inte kan svara mig. Detta börjar helt klart dra ut alldeles för länge på tiden. Förstår inte myndigheterna och regeringarna i Kanada och Förenta staterna att vi har en lösning i EU? En lösning som är praktisk, enkel och effektiv.

Jag vill fråga kommissionen och rådsordföranden varför Kanade och Förenta staterna inte accepterar den lösningen? Roten till detta är attackerna mot Förenta staterna den 11 september. Det är en säkerhetsåtgärd. Och det är mycket svårt att förstå varför vi inte kan acceptera den här lösningen överallt i världen.

  Hubert Pirker (PPE-DE) . – (DE) Herr talman! Vi kräver alltid att lämpliga åtgärder ska vidtas för att svara på och framför allt förebygga terrorism, och detta är anledningen till att just denna åtgärd vidtogs.

Men är detta instrument verkligen fortfarande effektivt, eller har terroristerna redan hittat metoder för att kringgå dessa kontroller?

Vad skulle kunna göras för att harmonisera kontrollerna? Även om vi har en enda uppsättning bestämmelser varierar genomförandet i praktiken kraftigt mellan olika flygplatser och detta skapar problem och irritation.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Jag ska försöka svara på några av de saker som togs upp i följdfrågorna. Begränsningarna för flygpassagerare i fråga om vätskor, sprejer, geler och liknande infördes av en anledning. Det var ett svar på ett allvarligt och tydligt hot mot säkerheten i den civila luftfarten.

Vi har fått information om att experter inom olika områden intensivt söker efter lösningar och teknik som ska göra det lättare att upptäcka ett verkligt hot och på så sätt underlätta transport av vätskor, sprejer, geler och liknande i civila flygpassagerares handbagage.

Det förs många diskussioner om detta på flera håll, särskilt inom Internationella civila luftfartsorganisationen. Vi följer dessa diskussioner, men hittills finns det inga slutsatser. Om och när något sker förväntar vi oss att kommissionen vidtar lämpliga åtgärder.

  Talmannen. − Mina damer och herrar! Vi har inte mycket tid kvar, faktiskt bara sex minuter, eftersom rådet har informerat mig om att de måste lämna oss kl. 19.30. Vi har dock tillräckligt med tid för att besvara följande två frågor.

Eftersom följande frågor rör samma ämne kommer de att tas upp tillsammans:

Fråga nr 10 från Mairead McGuinness (H-0095/08)

Angående: Västra Balkans framtid inom EU

Framtidsutsikterna för länderna på västra Balkan måste ju vara av särskilt intresse för rådets nuvarande ordförandeland. Mot bakgrund av den senaste tidens utveckling för Kosovos ställning ombes ordförandeskapet svara på om det aktivt kommer att arbeta för att försöka fortsätta inlemma länderna på västra Balkan inom EU:s strukturer.

Fråga nr 11 från Silvia-Adriana Ţicău (H-0106/08)

Angående: Utveckling av förbindelserna mellan EU och länderna på västra Balkan

Det slovenska ordförandeskapet har förklarat att en av dess prioriteringar är utvecklingen av förbindelserna mellan EU och länderna på västra Balkan. Kan rådet ange vilka inriktningar som främst har beaktats när det gäller utvecklingen av framtida överenskommelser mellan EU och dessa länder?

Fråga nr 12 från Dimitrios Papadimoulis (H-0119/08)

Angående: Europeiska unionens mission i Kosovo och dess roll

Kosovos premiärminister har nyligen gjort uttalanden där han hävdat att utropandet av självständigheten nu bara är en fråga om dagar. Rysslands utrikesminister har i sina uttalanden förbundit Europeiska unionens mission i Kosovo med en ny resolution från Förenta nationernas säkerhetsråd om det internationella samfundets närvaro i Kosovo.

Vilket är Europeiska unionens uppdrag i Kosovo och hur ser tidsplanen ut? Tror rådet att det kan bli aktuellt med en ny resolution i Förenta nationernas säkerhetsråd som medför diverse ändringar i anslutning till det internationella samfundets närvaro i Kosovo?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Jag vill besvara de tre frågorna tillsammans, så svaret blir lite längre, men detta är ett särskilt aktuellt ämne just nu.

Rådet är fast beslutet att fortsätta att stödja det europeiska perspektivet för västra Balkan och föra EU närmare inom räckhåll för medborgarna i denna region. Bland annat kommer det att skynda på inledningen av en dialog med länderna i området om en liberalisering av viseringsbestämmelserna.

Vid sitt möte måndagen den 10 mars välkomnade rådet det konstituerande mötet i det regionala samarbetsrådet, varigenom ansvaret formellt överläts från stabilitetspakten till detta nya råd. Inrättandet av detta råd utgör ett bevis på avsevärda framsteg i det regionala samarbetet om demokratiska, ekonomiska och säkerhetsmässiga frågor.

Rådet underströk betydelsen av regionalt samarbete och goda förbindelser mellan grannområdena samt behovet av förnyade ansträngningar från alla parter för att genom konstruktiva förhandlingar hitta acceptabla bilaterala lösningar på olösta frågor om förbindelser med grannländer.

I sina beslut av den 18 februari bekräftade rådet sin beslutsamhet att ge ett fullständigt och effektivt stöd till det europeiska perspektivet på västra Balkan. Rådet uppmanade kommissionen att använda gemenskapsinstrumenten för att stimulera den ekonomiska och politiska utvecklingen och erbjuda regionen i stort konkreta åtgärder för att göra framsteg i denna riktning.

Här vill jag nämna en mycket viktig händelse: den 5 mars offentliggjorde kommissionen ett särskilt meddelande om västra Balkan. Där föreslog kommissionen en rad konkreta åtgärder för att ytterligare fördjupa förbindelserna mellan EU och länderna i denna region. Detta meddelande och konsolideringen av det europeiska perspektivet för länderna på västra Balkan kommer att vara huvudämnet för det informella mötet med EU:s utrikesministrar som planeras i slutet av denna månad i Slovenien.

Det slovenska ordförandeskapet har särskilt uppmärksammat västra Balkan. Stabiliteten i den här regionen har avgörande betydelse för säkerheten och välståndet i hela EU. Bland annat är följande aktiviteter möjliga under 2008: översyn av 2003 års Thessalonikiagenda, ingående av flera stabilitets- och associeringsavtal, samt stärkt samarbete inom regionen på många områden.

Med hänsyn till tidsbristen vill jag kort försöka redogöra för rådets viktigaste mål för enskilda länder. Eftersom Kosovo nämndes i en av frågorna ska jag säga några ord om det.

Ordförandeskapet anser fortfarandet att det krävs en långsiktig lösning på Kosovos status i den övergripande agendan för en europeisk framtid för västra Balkan. Stabiliserings- och associeringsprocessen är en strategisk ram som EU har utvecklat för sin politik gentemot västra Balkan. Instrumenten för denna ram gäller även för Kosovo.

Jag vill än en gång påminna om rådets beslut av den 18 februari där det bekräftade sitt åtagande för ett fullständigt och effektivt stöd för en europeisk framtid för västra Balkan. Rådet uppmanade kommissionen att använda gemenskapsinstrumenten för att stimulera den ekonomiska och politiska utvecklingen och erbjuda regionen i stort konkreta åtgärder för att komma närmare detta mål.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vet att tiden är knapp, men landskapet har förändrats sedan jag ställde den här frågan och jag välkomnar att rådsordföranden har informerat oss ingående om hans särskilda och uppenbara intresse för regionen. Får jag bara fråga en sak, just i samband med EU:s uppdrag i Kosovo, som är unikt och ännu relativt oprövat: kan ni försäkra oss att vi lär oss något av detta ingripande och kommer att vara redo att erbjuda liknande stöd till andra länder i regionen om och när vi uppmanas att göra det?

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). – (RO) Tack för uppgifterna, men jag hade velat få lite mer information. Vi vet att energifördraget undertecknades redan i juli 2006 för att locka investeringar på energiområdet och jag vet att en förteckning över prioriterade projekt för energiinfrastruktur i regionen antogs 2007, och att det till och med undertecknades en förklaring om sociala frågor.

Vi vet också att man överväger att ingå ett gemenskapsavtal om transporter med länderna i regionen för att skapa en inre marknad för transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar. Det upprättades också en förteckning över prioriterade transportprojekt och jag hade velat få närmare uppgifter om detta från rådet …

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) När det gäller Mairead McGuinness första fråga: EU:s uppdrag i Kosovo ingår i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, det vill säga det är ett ”ISDP-uppdrag” inom ramen för GUSP. Men detta är inte det enda uppdraget i västra Balkan. ISDP-uppdraget till Bosnien och Hercegovina är ett av uppdragen och det har liknande status, det vill säga det är ett polisuppdrag från EU. På liknande sätt hade vi Proxima-uppdraget till f.d. jugoslaviska republiken Makedonien som nu är avslutat.

Jag vill understryka betydelsen av det Kosovouppdrag som beslutet gällde. Det betonas ofta att EU är delat i fråga om Kosovos status. Denna splittring är verkligen uppenbar, men man glömmer bort att EU står enat i viktiga frågor som till exempel den om EU:s uppdrag, där vi kom fram till en överenskommelse som vi hoppas ska bli operativ enligt planerna.

Nu till Silvia-Adriana Ţicăus fråga. Vi har redan inrättat ett regionalt samarbete inom ramen för energiförklaringen för sydöstra Europa. Vi överväger också andra områden där vi med konkreta åtgärder skulle kunna förstärka den verkliga integrationen av länderna på västra Balkan och förstärka deras förbindelser med EU.

Ni nämnde transport. Ja, det är ett av de områden vi undersöker, men det finns också andra, som samarbete inom forskning, vetenskap och utbildning. Jag vill särskilt lyfta fram vikten av att liberalisera visumkraven för dessa länder, vilket fortfarande är ett av våra mål. Vi hoppas att det ska nås snart. Förhandlingar har redan inletts med de flesta länder på västra Balkan om en gradvis liberalisering av visumkraven under det slovenska ordförandeskapet.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Europas syn på länderna på Balkan har en betydande effekt på och stor betydelse för stabiliteten både på Balkan och på EU-nivå och global nivå.

Kosovos självständighetsförklaring har sått frön av hat mellan serber och kosovoalbaner och hotar de bräckliga förbindelserna. Med hänsyn till att Slovenien också är en del av Balkan undrar jag vad ordförandeskapet anser skulle vara en hållbar lösning som kan garantera fred och säkerhet i området. Är det möjligt utan Serbiens godkännande?

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL). – (EL) Herr talman, herr rådsordförande! I ert svar om Kosovo nämnde ni inte en enda gång FN eller folkrätten! Nu frågar jag er om det går att stödja det europeiska perspektivet på västa Balkan genom att kringgå FN och bryta mot folkrätten? Eftersom rådet i sitt meddelande välkomnar den internationella närvaron i Kosovo i enlighet med FN:s resolution nr 1244, undrar jag dessutom om vi kan välja och vraka från en à la carte-meny? Är den giltig eller ej, eller väljer ni bara de punkter som passar er?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Tack för dessa följdfrågor. När det gäller Zita Pleštinskás fråga kan och vågar jag inte förutspå, varken som privatperson eller som företrädare för rådet, någon möjlig långsiktig lösning för Kosovos status. Det är ett faktum att den bästa lösningen skulle vara en överenskommelse mellan de berörda parterna. Som vi vet fördes det långa förhandlingar i frågan, men de ledde inte fram till någon överenskommelse.

Det hade varit lika önskvärt att FN:s säkerhetsråd tog ställning till denna fråga, men som vi vet blev det inte så. Detta är anledningen till att EU svarade som det gjorde på Kosovos självständighetsförklaring den 18 februari, genom beslut och resolutioner i rådet i konstellationen allmänna frågor och yttre förbindelser. Detta är bakgrunden till att en överenskommelse gjordes inom EU. Som vi vet innebär detta att medlemsstaterna själva får fatta beslut om sina förbindelser med Kosovo.

Som svar på Dimintrios Papadimoulis fråga, det vill säga åsikt, vill jag betona att det inte råder några tvivel om att det europeiska perspektivet för västra Balkan även innefattar Kosovo. Kosovo ingår i den region som fick ett europeiskt perspektiv redan i Thessaloniki 2003 och detta har inte ändrats.

Detta framgår också tydligt i det meddelande från kommissionen av den 5 mars i år som nämndes tidigare och som innehåller ett särskilt avsnitt om Kosovo.

  Talmannen. − De frågor som på grund av tidsbrist inte hade besvarats skulle erhålla skriftliga svar (se bilagan).

Frågestunden är härmed avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 19.40 och återupptogs kl. 21.00.)

ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO
Vice talman