Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 13 mars 2008 - Strasbourg

9.3. Fallet med den afghanska journalisten Perwez Kambakhsh - Fallet med den iranske medborgaren Seyed Mehdi Kazemi

  Talmannen. − Nästa punkt på dagordningen är debatten om sex förslag om en resolution om fallet med den afghanska journalisten Perwez Kambakhsh och debatten om fyra förslag om en resolution om fallet med den iranske medborgaren Seyed Mehdi Kazemi⁽¹⁾.

  Nickolay Mladenov, förslagsställare. − (EN) Herr talman! Jag vill koppla denna debatt till den föregående om Ryssland, eftersom jag är övertygad om att vi, om vi har en kärna av grundläggande värderingar, inte enbart kan tillämpa den i länder som är svaga och undanta de starka länderna.

Jag är stolt över att detta parlament debatterade resolutionen om Ryssland, och det bör vi alla vara stolta över. Vi borde frukta den dag då Europaparlamentet slutar diskutera dessa resolutioner och slutar försvara de värden vi tror på.

I dag är nämligen demokrati inte allas rätt att vara jämlik, det är allas lika rätt att vara olik. Detta är kärnbudskapet som vi måste förmedla till våra partner i Ryssland, och vi måste också förmedla det till våra partner i Afghanistan.

President Karzai och den afghanska regeringen har åtagit sig att bygga upp en demokratisk modern stat. I en modern demokratisk stat är dödsstraff oacceptabelt. Det är det ingen debatt om. Ingen form av dödsstraff kan accepteras i en demokratisk och modern stat. Detta är en kärnpunkt i de europeiska värderingarna.

Fallet med den afghanske journalisten Perwez Kambakhsh är än mer förbluffande eftersom han dömts till döden på grund av att ha utövat sin rätt till fri tillgång till information.

Vi bör med kraft uppmana myndigheterna i Afghanistan, regeringen och presidenten att ingripa till hans förmån och använda sin makt för att rädda hans liv och se till att han blir benådad i den rättsprocess han nu måste genomgå, det vill säga överklagandet.

Vi bör dock också fortsätta att hjälpa myndigheterna att bygga upp de institutioner de behöver för att fungera som en demokratisk och modern stat, stödja det civila samhället och framför allt fullfölja våra åtaganden för säkerhet i Afghanistan.

Slutligen får vi aldrig glömma att rätten till utbildning är en värdegrund som vi behöver förmedla till ett land som Afghanistan. Flickor har först under de senaste åren kunnat få gå i skolan. Det finns mycket för oss att göra här. Vi får inte skygga undan för detta arbete, och vi bör med kraft framhålla för både kommissionen och rådet, och för alla medlemsstater, det faktum att vi bör investera i utbildning i Afghanistan.

  Marcin Libicki, förslagsställare. − (PL) Herr talman! Den afghanske journalisten Perwez Kambakhsh har dömts till döden. Som vanligt angriper auktoritära regeringar dem som talar ut om mänskliga rättigheter, och följaktligen journalister och religiösa aktivister.

Jag instämmer med tidigare inlägg om att vi inte ska ha mer överseende med mäktiga länder som Ryssland och Kina. Som Nickolay Mladenov mycket riktigt påpekade bör normerna vara lika för alla. Jag vill också poängtera att de som menar att vi ska ha mer överseende med Kina eller Ryssland eftersom de är mäktiga stater har fel av två anledningar. För det första eftersom normerna bör vara desamma. För det andra eftersom det faktum att regeringar måste göra vissa kompromisser är en helt annan sak. Genom hela Europas historia har parlamenten alltid varit nationernas samvete. Och parlamenten kan inte göra sådana kompromisser som vi tyvärr ibland måste acceptera från regeringarnas sida.

Jag uppmanar därför detta parlament att tillämpa samma normer för de mäktiga som för de svaga.

  Thijs Berman, förslagsställare. − (NL) Dödsstraff är barbariskt och yttrandefriheten är stadfäst i Afghanistans konstitution. Ändå har journalisten Perwez Kambakhsh dömts till döden för hädelse, långt från huvudstaden Kabul, på grund av en artikel om kvinnors rättigheter i islam som han inte ens har skrivit själv. Hans bror skriver kritiskt om lokala ledare, vilket uppenbarligen inte var till Perwez fördel i detta fall.

Dödsdomen kom som en stor chock även i länder med en stor muslimsk befolkning. Journalister i Pakistan, Iran, Qatar är alla plågsamt medvetna om vikten av att slå vakt om yttrandefriheten överallt i hela världen. Trots det hårda motståndet, trots ultrakonservativa klubbar som inte har något till övers för friheter, kvinnors rättigheter eller en öppen debatt. Trots att även dessa konservativa behöver yttrandefriheten.

Vad ska EU göra?

1. Erbjuda mer hjälp än vad som utlovades 2007 för reformer av rättsväsendet i Afghanistan.

2. Kraftfullt vädja till president Karzai att vidta åtgärder och stödja honom i detta.

3. Göra respekten för mänskliga rättigheter och för den afghanska konstitutionen till en grundpelare i kommissionens Afghanistanpolitik.

Det är absolut ingen idé att driva den här frågan hårdare än de ultrakonservativa är villiga att tolerera. Det skulle vara att spela dem rakt i händerna. Men Perwez Kambakhsh måste friges omgående.

  Marios Matsakis, förslagsställare. − (EN) Herr talman! Vissa anser att Afghanistan är ett land som under de senaste åren har befunnit sig i ständigt tumult och kaotiskt spänningstillstånd. Fattigdom, analfabetism, våldsamma stamfejder, knarkkungar, krigsherrar, rysk ockupation, talibanterrorism, följt av en överväldigande militär intervention från USA och Storbritannien, och till råga på allt detta de strikta islamiska sharialagarna. Om det fanns något sådant som helvetet på jorden skulle Afghanistan verkligen vara en stark kandidat. Men inför detta extrema elände sker ändå små motståndshandlingar och det finns hopp för yttrandefriheten och demokratin.

Ett exempel på detta är fallet med den unge journalisten, Perwez Kambakhsh, som vågade sprida en artikel om kvinnors rättigheter i islam som han hade laddat ner från Internet. Denna modiga handling ansågs vara hädisk, enligt de stenåldersmässiga sharialagarna, och han dömdes till döden av halvhjärnade så kallade domare förblindade av fanatism i en så kallad regional domstol i norra Afghanistan. Som vi alla vet betraktas kvinnor inom den fanatiska islamismen som föga mer än möbler och varje försök att ifrågasätta detta möts av extrema åtgärder, som den som denna resolution handlar om.

Men saker och ting måste förändras till det bättre och vi i väst är skyldiga att se till att förändringen sker så snart som möjligt. Eftersom västvärlden, bland annat EU, har en överväldigande militär närvaro i Afghanistan och eftersom västvärlden, bland annat EU, öser miljarder euro i bistånd över landet, anser jag att vi är i vår fulla rätt att kräva inte bara att den unge mannen släpps omedelbart och villkorslöst, utan också att liknande fall av återgång till bakåtsträvande islamiska sharialagar inte inträffar igen – någonsin! I annat fall bör vi allvarligt överväga att dra tillbaka både trupper och bistånd från Afghanistan och låta landet följa den väg till undergång det kommer att vara dömt till genom sin religiösa fanatism.

  Jean Lambert, förslagsställare. − (EN) Herr talman! Min grupp stöder förslaget till resolutionen om Perwez Kambakhsh, även om jag inte är säker på att jag kan hålla med om allt som den föregående talaren sa.

Jag vill dock uppmärksamma en annan ung man vars liv också är i fara just nu, nämligen Mehdi Kazemi, som är från Iran. I hans fall skulle den brittiska regeringen kunna ingripa. Vi är många som hoppas att inrikesminister Jacqui Smith nu kommer att agera utifrån nya bevis.

Detta parlament har antagit många resolutioner där vi har fördömt bristen på mänskliga rättigheter i Iran. Vi anser att det är ett farligt land för homosexuella. Vi har sett kroppar hänga från lyftkranarna, så vi vet att det är det, och många av oss tror att just denne unge mans liv är i fara.

En del har sagt att det är säkert för honom att bli tillbakaskickad om han beter sig diskret. Jag skulle vilja påstå att ”diskret beteende” i Iran innebär något helt annat än vad det skulle kunna betyda i våra egna medlemsstater. Men problemet är att för många människor, i vissa länder, oavsett om det gäller Iran, Jamaica eller någon annanstans, är homosexualitet ett brott, och de är i fara.

Min grupp är mycket kritisk mot Dublin-förordningen som är inblandad i det här fallet, eftersom vi vet att det fortfarande är mycket stor skillnad på hur de olika medlemsstaterna hanterar asylansökningar, och att det till och med kan vara svårt att ens få tillträde till förfarandet. Vi har upplevt ett klimat där antal betraktas som viktigare än liv.

Det är det som är kärnan i ett skyddsförfarande: att rädda någons liv när det är i fara. Det handlar inte om det trevliga med korrekta förfaranden – utan om effekterna.

Vi vill ha en fungerande asylpolitik som klarar att rätta till misstag och ta hänsyn till ny information, och som skapar samma höga standard i alla medlemsstater. Vi hoppas att den brittiska regeringen i detta fallet kommer att visa att det är möjligt.

  Eva-Britt Svensson, förslagsställare. − Herr talman! Först vill jag göra två korta konstateranden. För det första att vi aldrig, aldrig kan tiga när man använder sig av dödsstraff, oavsett var i världen det sker. För det andra att det är oerhört beklagligt att vi varje gång vi träffas här i Strasbourg har ett antal brott mot mänskliga rättigheter på bordet. Ibland känns det som om det aldrig tar slut.

När det gäller denna resolution kan vi konstatera att Afghanistans konstitution, artikel 34, mycket tydligt klargör rätten till yttrandefrihet med orden att yttrandefrihet inte ska inskränkas och att varje afghan ska ha rätt att uttrycka sina tankar genom tal, skrift, illustration och på andra sätt. Trots detta döms den 23-årige journalisten Kambakhsh till döden i en rättsvidrig rättegång, och man förnekar hans juridiska rättigheter. Rättegången stängs för journalister och organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter. Det s.k. brottet var att han spridit en artikel om kvinnors situation under islam.

Bakgrunden är alltså väl känd. Nu kräver vi med väldig tyngd att Perwez Kambakhsh omedelbart friges. Han har inte gjort något som helst brottsligt, utan han har agerat helt i enlighet med lagen och med konstitutionen. Nu måste EU och hela världen samlas kring kravet: frige Perwez Kambakhsh.

  Marco Cappato, författare. − (IT) Herr talman! Mina damer och herrar! I Mehdi Kazemis fall måste vi diskutera något som egentligen inte borde kräva en enda sekunds debatt.

Om någon fick frågan om han eller hon trodde att det var möjligt att ett europeiskt land kunde överlämna någon i händerna på en bödel och till en diktatur som Iran, skulle svaret utan tvivel bli att det var otänkbart. Emellertid kan det otänkbara mycket väl inträffa och håller på att inträffa, trots de försäkringar som ges. Det betyder att något mycket allvarligt håller på att hända, att Europa håller på att gripas av något slags vanvett.

Några menar att det råder vissa juridiska oklarheter som kan medföra utvisning och död för Mehdi Kazemi. Det får helt enkelt inte vara möjligt. EU:s grundläggande principer om respekt för mänskliga rättigheter och mänskligt liv har ännu inte avskaffats. Om Mehdi Kazemi avrättas, kommer ingen att kunna skjuta skulden på byråkratiska rutiner, om de inte finner sig i att mena att det är det enda som är viktigt för Europa: byråkratiska rutiner, nationalstater som är så mäktiga att de inte ens kan lyckas rädda ett liv.

Jag vill tacka de 140 parlamentsledamöter som har slutit upp i denna rättssak och jag hoppas att parlamentet enhälligt röstar för den resolution som har lagts fram.

  Ewa Tomaszewska, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Den 22 januari 2008 dömde tingsrätten i provinsen Balkh i norra Afghanistan Perwez Kambakhsh, en 23-årig journaliststuderande som skrev i lokaltidningen, till döden för att ha laddat ned en artikel om kvinnors rättigheter från nätet och distrubuerat den elektroniskt. Rättegången ägde rum utan att svaranden fick rätt att höras. Den anklagade blev slagen och en bekännelse tvingades fram genom brutal behandling.

Vi kräver att de afghanska myndigheterna släpper Perwez Kambakhsh fri och att den afghanska regeringen återställer respekten för mänskliga rättigheter, särskilt rätten till liv. Får jag vara så djärv att jag hoppas att Afghanistan skyndsamt inför ett moratorium för dödsstraff.

  Raül Romeva i Rueda, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Herr talman! För några månader sedan förklarade Irans president, Mahmud Ahmadinejad, högtidligt för FN att det inte fanns något problem med homosexualitet i Iran därför att det helt enkelt inte fanns några homosexuella där. Vad han undvek att säga var att de avrättar alla homosexuella som finns där.

Fallet Mehdi Kazemi belyser än en gång de enorma kryphålen i EU:s asylsystem; att någon i våra dagar måste söka asyl på grund av att han eller hon förföljs och hotas till döden därför att de är homosexuella är ett synnerligen oroande problem och visar att kampanjen för HBTQ-rättigheter måste flyttas upp på den internationella dagordningen.

Ännu allvarligare är att EU, försvarare av friheter och rättigheter, inte anser att förföljelse på grund av sexuell läggning är ett tillräckligt viktigt skäl för att automatiskt bevilja asyl i sådana fall som Mehdi Kazemis. Tyvärr är detta inte första fallet av det här slaget och det blir utan tvivel inte det sista. Faktum är att det fortfarande finns många länder där HBTQ-personer alltjämt lider av alla slags förföljelser och till och med döms till döden, som i Iran.

Jag hoppas därför att parlamentet och alla de politiska grupperna är medvetna om förhållandena och kommer att ansluta sig till de rättvisa framställningar som görs i resolutionen som vi lägger fram i dag, särskilt med hänsyn till att kompetensdirektivet, som erkänner förföljelse på grund av sexuell läggning som en avgörande faktor när det gäller rätten till asyl, bör tillämpas fullt ut. Likaledes föreskriver direktivet att medlemsstaterna ska överväga fall på individuell basis, ta hänsyn till förhållanden i ursprungslandet och räkna med dess lagar och bestämmelser och hur de tillämpas.

Det är också nödvändigt för medlemsstaterna att hitta en gemensam lösning som garanterar att Mehdi Kazemi beviljas flyktingstatus och det skydd som han behöver inom EU och att han inte skickas tillbaka till Iran där han förmodligen kommer att avrättas som sin partner.

Allt som behöver göras är därför att uppfylla artikel 3 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, enligt vilken utvisning och utlämning av personer till länder, där risken är mycket hög att de utsätts för förföljelse, tortyr eller till och med dödsstraff, är förbjuden.

  Ioannis Varvitsiotis (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Jag stöder verkligen resolutionen eftersom den nuvarande situationen i Afghanistan är en besvikelse och omöjlig att acceptera. Talibanstyret har vridit utvecklingen i landet många år tillbaka.

Men låt oss vara ärliga. Vem stödde talibanerna? Var det inte amerikanerna med sina vapen och ekonomiska resurser som underblåste talibanerna att slåss mot Sovjetunionen? Är det inte också ett faktum att opiumproduktionen i dag i landet har ökat fem gånger? Hur kommer det sig? Låt oss var och en dra våra egna slutsatser.

  Sophia in ’t Veld (ALDE). – (NL) Jag är ganska bestört över fallet Mehdi Kazemi och över att vi alla inte utan vidare säger att han borde få asyl. Jag uppmanar representanterna för den nederländska och brittiska regeringen och ledamöterna i parlamentet som planerar att rösta mot denna resolution att hejda sig och tänka efter: vad exakt är meningen med en rättsstat? Är det att se till att regler och rutiner följs korrekt och bokstavligt eller är det att se till att rättvisa skipas? Tänk efter ordentligt innan ni röstar.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Min grupp är definitivt för att skydda Mehdi Kazemi och naturligtvis emot att han utvisas till Iran. Ändå är vi emot denna resolution eftersom den inte handlar om ett viktigt fall, som det var tänkt, utan om asylrätten i EU i allmänhet och förhållandet mellan två medlemsstater, Nederländerna och Storbritannien, när det gäller den svåra frågan.

Det är inte vad dessa viktiga resolutioner gäller. Här används de som medel att ta upp frågor av inrikespolitisk karaktär. Vi vill att Mehdi Kazemi ska få skydd och vi kommer att stödja varje initiativ med det syftet, men inte denna resolution vars titel bär Mehdi Kazemis namn men vars innehåll handlar om något helt annat.

  John Bowis (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag stöder båda dessa resolutioner. Men det är mitt land som föreslår att en ung tonåring ska skickas hem till Iran för att dö. En död som hans vän redan har fått utstå. Inte på grund av ett brott, utan på grund av sin sexuella läggning. Det är mitt land som tidigare stolt har skrutit med att det är en absolut norm att vi aldrig skickar tillbaka människor för att utsättas för ett straff som är värre än det de skulle drabbas av om de dömdes i Storbritannien.

Här har vi inget brott och vi har ett straff som vi avskaffade för många år sedan i Storbritannien. Det är mitt land som om det inte ger efter i detta fall borde hänga med huvudet av skam. Jag hoppas att detta parlament inte kommer att behöva hänga med huvudet av skam. Jag hoppas att det kommer att stödja denna resolution.

För guds skull, vi talar om en 19-åring!

(Starka applåder)

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! En av fördelarna med EU är att det kan samordna åtgärder och inta ståndpunkter till försvar för mänskliga rättigheter. Det gäller för fallet med en afghansk journalist som dömts till döden av en domstol i en provins i norra Afghanistan för att ha spridit en artikel om kvinnors rättigheter i islam. Under hans rättegång nekades han rätten till försvarsadvokat och utsattes för olika former av fysiskt våld. Ändå innehåller den afghanska författningen en klausul om rätten till yttrandefrihet.

Som vi ser stämmer inte lag och verklighet överens. Många regeringar garanterar respekt för deklarationen om de mänskliga rättigheterna men blundar för hur den tillämpas i deras egna länder. Det borde göra oss ännu mer beslutna att försvara mänskliga rättigheter, frihet och demokrati.

  Mario Mauro (PPE-DE). – (IT) Herr talman! Mina damer och herrar! Trots att min grupp hyser en i viss mån välgrundad oro över att en del av innehållet i resolutionen kan användas i vidare mening, vill jag bara betona att det inte går att komma ifrån att informationen som vi får från iranska källor och myndigheter är otvetydig. Om Mehdi Kazemi återvänder till Iran blir hans öde döden och det är därför som jag kommer att avvika från normen och rösta på ett annat sätt än min grupp.

  Louis Michel, ledamot av kommissionen. − (FR) Herr talman! Mina damer och herrar! Tack för att ni gett oss detta tillfälle att tala med er om fallen Perwez Kambakhsh i Afghanistan och den iranske medborgaren Mehdi Kazemi.

När det gäller Perwez Kambakhsh delar vi givetvis all er oro och vi följer fallet noggrant på plats genom vår delegation i Afghanistan i samarbete med beskickningschefen och EU:s särskilde representant. Vi har tagit upp fallet upprepade gånger med de afghanska myndigheterna, allra senast med utrikesministern Rangin Dadfar Spanta vid trojkamötet i Ljubljana den 21 februari.

Jag vet att Europaparlamentets Afghanistan-delegation också tog upp frågan direkt med det afghanska parlamentet och att de afghanska parlamentsledamöterna försäkrade att en tillfredsställande lösning skulle utarbetas.

Jag anser att vi bör fortsätta med den strategi vi följt hittills och åtminstone för närvarande lita till tyst diplomati. Att döma av det aktuella politiska klimatet i Afghanistan kommer det att bli svårare att säkra en riskfri frigivning av Perwez Kambakhsh om det visar sig att de afghanska myndigheterna ger efter för internationella påtryckningar.

Jag försäkrar er emellertid att vi kommer att fortsätta bevaka detta fall mycket noga och att vi är beredda att vidta ytterligare åtgärder om dödsstraffet bekräftas i andra instans. Nästan 30 års väpnad konflikt har totalt förstört Afghanistans rättsväsen. Vi har därför prioriterat en reform av landets rättsinstitutioner i vårt handlingsprogram för stöd åt Afghanistan. Vi har redan experter där som arbetar med Högsta domstolen, allmänna åklagarmyndigheten och justitieministeriet för att göra dessa institutioner mer professionella på både central och regional nivå. Europeiska kommissionens program kommer också att hjälpa myndigheterna att upprätta ett nytt system för rättshjälp, något som Afghanistan är i stort behov av, vilket detta fall har visat. Det finns för närvarande ingen fast etablerad, oberoende domstol och ingen tillgång till allmän rättshjälp. Jag har gott hopp om att kommissionens rättsliga reformprogram, som genomförs i nära samarbete med Europeiska unionens polisuppdrag i Afghanistan som satts in under ESFP, hjälper till att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna på lång och medellång sikt.

Givetvis delar också kommissionen er djupa oro beträffande Mehdi Kazami och andra liknande fall. De nederländska och brittiska myndigheterna överväger just nu mycket noga Mehdi Kazemis fall. Med hänsyn till flyktingskyddet vill vi påpeka att internationell lagstiftning, särskilt i Genèvekonventionen om flyktingstatus, föreskriver att ingen konventionsstat får utvisa eller på något sätt skicka tillbaka en flykting till gränserna för de territorier där hans liv eller frihet hotas på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss social samhällsgrupp eller politisk uppfattning.

Enligt iransk strafflag straffas den gärning som går under namnet lavat med döden. Emellertid skiljer termen lavat inte mellan sexuella relationer som ingåtts frivilligt och påtvingade sexuella relationer. I det senare fallet kunde man tycka att där straffet avkunnas för lavat tillsammans med andra förseelser betecknar termen normalt våldtäkt. Det säger sig själv att kommissionen är kategorisk motståndare till dödsstraff under alla omständigheter och givetvis i ännu högre grad där inget brott har begåtts. Situationen för homosexuella i Iran inger oro. Kränkningar av rätten till privatliv och diskriminering på grund av sexuell läggning stämmer mycket dåligt överens med Irans skyldigheter enligt Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som Iran har godkänt.

EU förmedlar dessa budskap om mänskliga rättigheter till Iran generellt men också genom åtgärder på flera områden. Tyvärr har Iran ännu inte accepterat vårt erbjudande att åter ta upp bilaterala samtal om mänskliga rättigheter. Ändå betonar vi i våra diskussioner med representanter från Iran att vi önskar se framsteg i alla frågor som är viktiga för EU på områden som politik, kärnvapenstrategi, handel och mänskliga rättigheter. Utan en allmän förbättring i situationen för mänskliga rättigheter där kan inte våra relationer med Iran utvecklas på ett tillfredsställande sätt.

På ett personligt plan vill jag framföra ett mycket varmt tack till John Bowis och gratulera till hans inlägg. Jag delar helt och fullt de känslor han uttryckte.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatten.

(1) Se protokollet.