Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 9 april 2008 - Bryssel

24. Fonden för kol- och stålforskning (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Adam Gierek, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om förslaget till rådets beslut om de fleråriga tekniska riktlinjerna för Kol- och stålforskningsfondens forskningsprogram (KOM(2007)0393 – C6-0248/2007 – 2007/0135(CNS)) (A6-0039/2008).

  Janez Potočnik, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Först och främst vill jag uttrycka min tacksamhet gentemot Europaparlamentet, och särskilt mot föredraganden, Adam Gierek, för det intresse och det stöd som har visats i fråga om Kol- och stålforskningsfonden.

Låt mig även tacka ordföranden för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, Angelika Niebler, och skuggföredragandena, Anne Laperrouze och Jan Březina, för deras konstruktiva hjälp. Jag förstår att begäran om en debatt kom från ett antal ledamöter i ITRE-utskottet. Därför är jag mer än villig att sammanfatta vad som är på gång.

Under 2002 inrättades, genom ett protokoll som bifogats Nicefördraget, Kol- och stålforskningsfonden, med en smart finansiell lösning som använder den ackumulerade räntan från de tillgångar som gjordes tillgängliga vid utgången av fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen. Verksamheten under detta fördrag finansierades genom en uppbörd som betalats av kol- och stålindustrierna. 27,2 procent och 72,8 procent av budgeten tilldelas till kol respektive stål.

Genom en bottom-up-strategi är denna forskningsfond uteslutande avsedd för att finansiera forskningsprojekt inom de sektorer som är relaterade till kol- och stålindustrin, två viktiga traditionella sektorer där forskning ännu behövs, för det första för att följa aktuell EU-politik om miljöstandarder för att bekämpa globala klimatförändringar och för det andra för att upprätthålla en tryggad energiförsörjning genom att ha en bränslemix som motsvarar efterfrågan i EU.

De centrala principerna och de korrekta beslutsprocedurerna för förvaltningen av denna fond definieras i de fleråriga tekniska riktlinjerna för Kol- och stålforskningsfondens forskningsprogram. Dessa tekniska riktlinjer ska ses över eller kompletteras var femte år, och den första perioden slutar den 31 december 2007.

Den 10 juli 2007 antog kommissionen ett förslag till rådets beslut om översyn av dessa tekniska riktlinjer. Denna föreslagna översyn syftade till att främja de positiva resultat som uppnåtts under de första fem åren genom Kol- och stålforskningsfondens forskningsprogram, särskilt när det gäller miljöskydd. Enligt kommissionens åsikt krävdes ingen betydande översyn, utan snarare en finjustering av de befintliga reglerna för att anpassa riktlinjerna till EU:s utvidgning, till det sjunde ramprogrammet och till aktuell EU-lagstiftning, särskilt i termer av könsbalans och policy för den ekonomiska förvaltningen. Detta förslag till rådets beslut skickades till Europaparlamentet för samråd, och det är därför vi är här i dag.

Jag vill uttrycka min uppskattning för att Adam Giereks betänkande i stort stöder kommissionens förslag.

  Adam Gierek, föredragande. − (PL) Herr talman! Kommissionens beslut om den fortsatta verksamheten inom Kol- och stålforskningsfonden bör mottas med tillfredsställelse. Fonden uppkom då en betalning på 72,8 procent gjordes av stålindustrin och 27,2 procent gjordes av kolindustrin efter utgången av fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen. Räntan från denna fond uppgår till omkring 60 miljoner euro årligen, vilket gör det möjligt att tillhandahålla extra stöd för forskning som inte faller under det sjunde ramprogrammet. Detta gäller väsentligen forskning för rationalisering av både järn- och stålindustrin och kolbrytning, samt forskning som leder till ytterligare förbättringar i slutprodukternas kvalitet inom denna industri, det vill säga kol och stål. Behovet av sådana forskningsaktiviteter är särskilt relevant för dessa industrier i EU:s nya medlemsländer.

Stål. Stål är fortfarande det viktigaste byggnadsmaterialet. Den tekniska potentialen att uppnå kvalitetsförbättringar för olika stålkvaliteter och ökad effektivitet i stålproduktionen är ännu långt ifrån uttömd, särskilt där det gäller ny teknik för produktion av intermediära produkter för senare maskinbehandling. Ökad tillförlitlighet hos stål och stålstrukturer och ökad operativ effektivitet för olika maskiner och för utrustning kräver avsevärda mängder empirisk forskning inom detta område. Detta gäller även förbättringar i den kemiska sammansättningen, och förbättringar i de funktionella egenskaperna hos olika stålkvaliteter. Arbetet med en effektiv och miljövänlig metod för återvinning av skrot, till exempel stål från problematiskt galvaniserat skrot från bilindustrin, är även av exceptionell betydelse.

Kol. Kol innebär tryggad energiförsörjning. Konkurrenskraften hos detta fasta bränsle, vars definition enligt förslaget i denna reglering för praktiska ändamål ska utvidgas till att inkludera bituminös skiffer, som också kallas oljeskiffer och som bryts i Estland, beror på om man effektivt utnyttjar de regionala reserverna.

De specifika problemen med kolbrytning beror i stor utsträckning på lokala geografiska villkor och kräver rutinmässig kartläggning. Dessa studier bör föregå inrättandet och driften av, till exempel, kolgruvor på stort djup som innebär problem med metan. Kolanvändning kan också inkludera den okonventionella metoden med underjordisk förgasning. För att Kol- och stålforskningsfonden ska fortsätta att fungera väl krävs att varje rådgivande grupp i sin sammansättning inkluderar experter som kan garantera optimal representation när det gäller placeringen av kol- och stålindustrin i EU, med särskilt avseende på experter från de nya EU-länderna.

  Jan Březina, för PPE-DE-gruppen. – (CS) Efter en period på fem år såg Europeiska kommissionen i enlighet med rådets riktlinjer över verksamheten inom Kol- och stålforskningsfonden. Denna fond hanterar tillgångarna från den nu upphörda Europeiska kol- och stålgemenskapen och investerar den ränta som genererats av kapitalet i kol- och stålforskning.

Jag välkomnar att kommissionens förslag konsekvent speglar de förändringar som har skett under de senaste fem åren, tar hänsyn till de bestämmelser som fastlagts i anslutningsfördragen vid 2004 års EU-utvidgning (ett specifikt exempel som redan nämnts är Estlands anslutningsfördrag), tar hänsyn till att definitionen av termen ”kol” nu är bredare, och särskilt fokuserar på skydd av arbetstillfällen och på effektiv användning av material och energiresurser inom produktions- och tillverkningsindustrier.

Bestämmelserna om ändringar i det sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling och de områden som det sjunde ramprogrammet inte omfattar i detalj är också en viktig del av förslaget. Utöver själva kommissionens förslag skulle jag vilja berömma föredraganden Adam Giereks arbete och hans betänkande. Resultaten i omröstningen i utskottet för industrifrågor, forskning och energi, som antog alla väsentliga ändringsförslag, intygar det utmärkta förarbetet och den förnuftiga synen på ytterligare investeringar i vetenskap och forskning inom området kol och stål, två råvaror för energi och tillverkning som för närvarande inte kan ersättas.

Jag skulle vilja ta tillfället i akt att be mina kollegor att otvetydigt förkasta förslagen från vissa grupper som syftar till att undergräva vikten av kol och stål och konventionella energikällor i allmänhet, eller i förekommande fall betydelsen av denna fonds framtid, vilken har visat sig vara oersättlig för finansiering av forskning. Kol och stål tillhör de viktigaste råvarorna för energi och tillverkning som har utvecklats betydande under de senaste åren. Betänkandet bör därför till exempel ta hänsyn till reservernas geografiska placering. Detta kommer att bidra till effektivare energianvändning och mer tryggad energiförsörjning inom EU som helhet.

  Silvia-Adriana Ţicău, för PSE-gruppen. – (RO) Kol- och stålforskningsfonden inrättades efter utgången av fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, det första fördraget vid Europeiska unionens grundande.

EU har viktiga kolreserver, men vi behöver investera i nya och renare lösningar för behandling.

Stål är en produkt som fortfarande används inom många industrisektorer, men forskning krävs också inom denna sektor för att hitta renare och effektivare lösningar ur energisynpunkt.

Vikten av denna forskning är desto större eftersom de två sektorerna är förenade med ett stort antal arbetstillfällen som måste behållas och vars arbetsvillkor behöver förbättras.

Denna forskning bör även leda till bättre arbetsvillkor för de anställda inom dessa två sektorer.

I Rumänien utvinns omkring 34 miljoner ton kol varje år och omkring 8 miljoner ton stål produceras.

Inom dessa två industrisektorer är antalet direkt eller indirekt anställda flera hundra tusen. Därför anser jag att detta dokument är extremt viktigt.

  Anne Laperrouze, för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Forskningsinsatser inom stålsektorn är nödvändiga för att skydda den europeiska stålindustrin, och därför också den europeiska ekonomin. Emellertid är mitt synsätt på kolindustrin mer reserverat.

James Hansen, klimatexpert och forskningschef för NASA:s Goddard Institute for Space Studies, uppgav nyligen att klimatförändringarnas omfattning hade underskattats men att vi har olika verktyg till vårt förfogande, varav ett är stängning av alla koldrivna kraftverk senast 2030. Ett gasdrivet kraftverk avger 300–400 kilogram koldioxid per megawattimme. Ett koldrivet kraftverk av nya generationen avger 800 kilogram och ett kraftverk som drivs med lignit avger 1 000 kilogram koldioxid.

Hur pass konsekvent är EU om man å ena sidan utvecklar en ambitiös plan för att bekämpa och anpassa sig till klimatförändringar och å andra sidan stöder kol som en ren energikälla?

Mänskligheten har gått från träåldern till kolåldern, och sedan till oljeåldern. I dag har parlamentet ett val mellan att stödja en återgång till kolåldern eller att vara konsekvent med klimatpaketet och därför inte hävda att kol är en ren energikälla. Av denna anledning avser min grupp att stödja vissa av ändringsförslagen från de gröna.

Låt mig slutligen ge er ett underbart citat från Alphonse Karr: ”En älskare är nästan alltid en man som, när han har hittat en glödande bit kol, lägger den i sin ficka i tron att det är en diamant.” Kärlek är verkligen passion. När det gäller energi, låt oss i stället välja det rationella.

  Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag är en av dem som försvarade de irrelevanta ändringsförslagen i utskottet. Även om jag instämmer med vad Anne Laperrouze sa om kol, är det inte alls klart för mig varför kommissionen skulle yrka på att subventionera kol i det oändliga, så att säga.

Kol har subventionerats i en ofattbar omfattning under 50 år, och att fortsätta med det är i strid med alla EU:s uttalanden om klimatpolitik. Vi anser tvärtom att dessa kolsubventioner bör ersättas av mer konsekvent stöd för förnybar energi och energieffektivitet. I annat fall kommer inte EU att kunna möta sina mål för klimatpolitiken.

Stål är en annan historia. Ändå har kommissionen försummat att tydliggöra att stål fortsätter att subventioneras men däremot inte kol. Enligt min åsikt har man redan gjort tillräckligt för kol, en smutsig energikälla, i det sjunde ramprogrammet.

  Lambert van Nistelrooij (PPE-DE). – (NL) Herr talman, herr föredragande, mina damer och herrar! Kol och stål var centrala när Europeiska unionen startade, och de är fortfarande centrala, om än som en del av en helt annan dagordning som inbegriper globalisering, klimatförändringar och energifrågor. Det är ”alle man på däck” så att säga. Det bidrag denna fond ger, om än litet, bidrar till den tekniska revolution som är nödvändig för att hålla stålsektorn konkurrenskraftig och göra kol till ett rent bränsle, ett ren råvara – ”rent kol”.

Europeiska kommissionen har också valt detta, strax före våra pilotprojekt för att åstadkomma avskiljning och lagring av koldioxid, till exempel som en teknisk innovation. Jag är bestämt positiv till detta. Jag är inte positiv till att stänga möjligheterna. Jag är positiv till att hålla dem öppna. Till exempel planerar NUON, ett nederländskt elföretag, i Groningen en kolförgasning som inbegriper fullständig avskiljning etc. Denna typ av projekt kräver stöd och mer resurser än vad som för närvarande finns tillgängligt.

Ännu viktigare – som kommissionsledamot Janez Potočnik vet – är min vädjan om en bättre sammansättning av fonder, strukturfonder, bidrag från Europeiska investeringsbanken, etc. Mer matchning, gruppering, krävs för att möjliggöra viktig forskning i infrastruktur och investeringar. Den befintliga regeln ”en fond, ett projekt” är definitivt ett hinder. Vi måste också bättra på dessa regler, och lyckligtvis testar Europeiska kommissionen redan gränserna i detta avseende.

Den 5 och 6 mars talade vi i Brdo i Slovenien om mer fokus och gruppering av europeiska projekt. I sommar kommer kommissionen att lägga fram en ny profil för Esprit-programmet, för att uppnå mer målinriktade investeringar. Detta är inte vad vi vill höra om, inte utfasning av kol. Det är verkligen fel väg.

  Teresa Riera Madurell (PSE). – (ES) Herr talman! Jag skulle vilja gratulera Adam Gierek till hans betänkande.

Mina damer och herrar! Ett forskningsprogram som hanterar sina egna resurser utanför det sjunde ramprogrammet och som har en årlig budget på 60 miljoner euro kan bara tas väl emot och stödjas av parlamentet, särskilt när man beaktar att stål fortfarande används en hel del inom olika industrisektorer och att det ännu finns många vetenskapliga och tekniska utmaningar att övervinna för att göra produktionsprocesserna renare och effektivare.

När det gäller kol är utmaningarna ännu större på grund av dess konsekvenser för energiproduktionen och för uppnåendet av våra mål för bekämpning av klimatförändringar.

Att göra kol mer konkurrenskraftigt på energimarknaden, förbättra säkerheten och den operativa kapaciteten hos gruvor och uppnå renare förbränning kräver forskning och utveckling, och den nya tekniken för att avskilja och lagra koldioxid är ett forskningsområde som EU tydligt har ställt sig bakom. Därför instämmer jag till fullo med innehållet i detta betänkande.

Jag skulle också vilja gratulera föredraganden till att han visar lyhördhet för jämlikhet mellan könen genom att föreslå åtgärder för att uppnå en större representation och ett större deltagande av kvinnor inom en sektor där män fortfarande är i majoritet.

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE). – (RO) Med utgångspunkt i EU:s omedelbara politiska prioriteringar, skulle jag vilja betona några budgetaspekter av detta betänkande.

Kommissionens förslag hänvisar till grönboken om energi och det mål som där fastställs om att öka användningen av kol som en viktig energikälla, genom användning av ren teknik samt genom minskning och lagring av koldioxid.

De åtgärder som skulle kunna få EU-finansiering från Kol- och stålforskningsfonden inkluderar pilotprojekt och projekt som använder den senaste tekniken inom detta område.

Problemet är den extremt låga budget som tilldelats denna fond: 57 miljoner euro varje år. Jag har svårt att föreställa mig hur detta belopp skulle kunna räcka till ett betydande antal projekt över hela EU.

Jag påminner er om att fler än en fjärdedel av EU-länderna fortsätter att möta sina energibehov genom att använda kol som huvudsaklig källa.

Ur denna synpunkt tror jag att ett större finansiellt deltagande från EU är nödvändigt inom denna sektor, både genom Kol- och stålforskningsfonden och genom programmen i det sjunde ramprogrammet.

  Catherine Stihler (PSE). – (EN) Herr talman! Jag hade inte för avsikt att bidra, men jag känner mig manad till det i frågan om ren kolteknik.

Ren kolteknik är av absolut avgörande betydelse och den fråga som behöver ställas är: Vad kan EU göra, som föregående talare just sa, för att stödja ny teknik, inklusive ren kolteknik? Framstegen med ren kolteknik är avgörande för att vi ska kunna uppnå våra klimatförändringsmål, och detta är en mycket brådskande fråga. Denna brådska kan vi bara hanteras om vi samarbetar över hela EU.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag är särskilt glad över att Europaparlamentet i dag redan diskuterar det andra forskningsprojektet. Jag anser att stålforskningen är särskilt viktig, speciellt i ljuset av klimatförändringarna, eftersom vi naturligtvis strävar efter att göra produktionen så effektiv som möjligt och att göra effektivitetskriterier till en central del av konsumtionen. Därför skulle jag vilja upprepa mina särskilda gratulationer till föredraganden för detta betänkande, och jag kan säga att detta verkligen är forskningens dag.

  Petru Filip (PPE-DE). – (RO) Mitt anförande inleds utifrån några olika synpunkter: För det första är jag glad över att kol och stål återkommer, även om inte särskilt ofta, på parlamentets dagordning.

Jag tror att Europas ekonomiska makt vilar på att ha det bästa stålet och de lägsta kostnaderna, och därför bör resultaten från den gemensamma forskningen delas på gemenskapsnivå.

I många EU-länder finns det regioner som mest är beroende av kol och stålproduktion. Omställningen av arbetskraften inom kol- och stålproduktionen är ännu olöst, och olyckligtvis har regionerna i fråga kommit att tillhöra de regioner som har problem med levnadsstandarden och behöver sammanhållningsprogram.

Slutligen frågar jag mig själv retoriskt om EU kommer att sluta köpa kol och stål från länder utanför gemenskapen om de inte vill anpassa sig till EU:s miljöskyddsprogram.

  Janez Potočnik, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag uppskattar de kommentarer som stöder förslaget lika mycket som jag uppskattar de kommentarer som krävde en överblick över hur vi kommer att hantera lösningar för energi och klimatförändringar i framtiden. Jag måste klargöra att vi i dag talar om ytterligare finansiering av forskning och utveckling grundad på en befintlig fond som inrättats på grundval av ett protokoll. Vi talar alltså om de tekniska riktlinjerna. Jag anser att det är bättre om dessa pengar används för forskning och utveckling snarare än för något annat, eftersom det är sant att det i fråga om energi och klimatförändringar inte finns något utrymme för självbelåtenhet.

Avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) är en av de verksamheter som också kommer att behandlas, men det utgör långt ifrån det definitiva svaret. Så de verkliga frågorna, och den verkliga debatten om de frågor som ni introducerade i dag, kommer att komma när vi diskuterar strategin för planen för energiteknik – hur man ska närma sig detta, hur man ska agera i framtiden och hur man hittar rätt svar. I detta avseende är det extremt viktigt att vi är medvetna om att det inte är ett alternativ att fortsätta som vanligt. Vi saknar personalresurser och vi saknar finansiering. Ramprogrammet är bara delvis en lösning på detta.

Vi måste behandla denna fråga seriöst eftersom vi både behöver betrakta den ur ett kortsiktigt perspektiv, och söka efter möjliga lösningar för att fylla tomrummet där behovet är brådskande, och samtidigt söka efter långsiktiga lösningar. Sådana lösningar behövs sannerligen och vi måste koncentrera oss på förnybara alternativ från och med nu. Så jag anser att vi behöver diskutera detta vid det tillfället. Glöm inte att energifinansieringen 1980 var ungefär fyra gånger högre i Europa än den är i dag. Att närma sig dessa problem som om man kunde fortsätta i gamla hjulspår skulle vara en annan illusion. Gör inte detta misstag.

  Adam Gierek, föredragande. − (PL) Herr talman! Jag kanske bara tar upp en fråga som har tagits upp här i dag, nämligen synpunkten att gruvor bör stängas så snart som möjligt av miljöskäl. Jag anser att tryggad energiförsörjning, till exempel i mitt land Tjeckien och i många andra EU-länder, inte är förenlig med denna synpunkt, och denna synpunkt är inte allmänt accepterad. Snarast motsatsen, faktiskt. Enbart på grund av den nya tekniken som utvecklas, såsom ”rent kol” och avskiljning och lagring av koldioxid, bör vi troligen öppna nya gruvor i framtiden. Kol kommer att fortsätta att vara en viktig och konkurrenskraftig energikälla i Europa under den tid som kommer. Vi får heller inte glömma – och här vänder jag mig till dem som vill stänga alla gruvor – att kol inte bara är en viktig råvara för energi, utan också en kemisk råvara.

För det första är alltså Kol- och stålforskningsfonden nödvändig. För det andra omfattas denna fond inte av det sjunde ramprogrammet, eftersom den hanterar ett helt annat verksamhetsområde. För det tredje räknar man med en ökning av berättigade kostnader från 40 till 50 procent. För det fjärde skulle underlåtenheten att inkludera bituminös skiffer i programmet för Kol- och stålforskningsfonden – och gruppen Greens/EFA lade också fram ett förslag av denna typ för dessa ändringsförslag – ha varit till nackdel för Estland, vars elproduktion väsentligen grundar sig på detta bränsle.

  Talmannen. − Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Urszula Gacek (PPE-DE), skriftlig. – (PL) I Polen kommer 95 procent av all el från koldrivna kraftverk. Följaktligen är Polen särskilt intresserat av ny teknik för kolanvändning, som förbättrar effektiviteten hos kraftverk, minskar koldioxidutsläpp och möjliggör att kol omvandlas till kolvätebränslen med begränsade koldioxidutsläpp.

Ny teknik öppnar för möjligheten att använda kärnreaktorer som utsläppsfria värmekällor för att uppnå de uppsatta målen för kolindustrin.

För att genomföra synergin mellan kol och kärnkraft behöver vi dock högtemperaturreaktorer (HTR). I Europa har forskning om högtemparaturreaktorer pågått under några år nu. Tyvärr finns det inget enskilt europeiskt forskningscenter som arbetar med högtemperaturreaktorer som skulle ha som mål att införa ett synergiprogram för kol och kärnkraft. Ett sådant center skulle innebära en teknisk förbättring för Europa, inklusive kolindustrin. Det skulle också starkt bidra till att stödja acceptansen för kärnkraft i Europa genom direkt samarbete med kolindustrin, och sträva efter att modernisera den och inte tävla med den.

Om man beaktar kolets betydelse inom den polska energisektorn, förefaller det rimligt att inrätta ett sådant europeiskt center i Polen. Utan beslutsamt agerande kommer vi att förlora den tekniska kapplöpningen på detta område mot Förenta staterna, Sydafrika, Kina och Sydkorea.

Jag uppmanar kommissionen att överväga behovet av att inrätta ett sådant center som en del av de långsiktiga tekniska riktlinjerna för Kol- och stålforskningsfondens forskningsprogram.

  Katrin Saks (PSE), skriftlig. – (ET) Enligt protokollet till Nice-fördraget om upphörandet av fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen och om Kol- och stålforskningsfonden ställdes alla tillgångar från EKSG till förfogande för Europeiska kommissionen 2002. Inkomsten från dessa tillgångar ska användas för forskning inom sektorer med koppling till kol- och stålindustrin. Rådet har antagit två förordningar för att förbättra genomförandet av forskningsprogrammet: en finansiell förordning och en teknisk förordning. Adam Giereks betänkande gäller den senare.

Enligt fördraget om Estlands anslutning till EU, gavs oljeskiffer samma status som kol. Som en följd föreslog Europeiska kommissionen att rådet skulle anpassa de tekniska riktlinjerna för forskningsprogrammet om kol och stål efter fördraget och inkludera oljeskiffer i definitionen av kol enligt de tekniska riktlinjerna. Estländsk forskning om oljeskiffer är därför berättigad att ansöka om finansiering inom forskningsprogrammet enligt samma principer som kol.

Den polske föredraganden Adam Gierek har föreslagit att man ska ersätta ’oljeskiffer’ i definitionen med ’bituminös skiffer’ eftersom termen ’bituminös skiffer’ även innefattar ’oljeskiffer’. Faktum är att motsatsen är sann. ’Oljeskiffer’ är en bredare term än ’bituminös skiffer’. De gröna har kommit med ett förslag om att helt ta bort oljeskiffer från definitionen av kol. Återigen uppmärksammar jag er på att Estland när landet anslöt sig till EU gick med på att oljeskiffer skulle betraktas som kol. Därför måste grunden för finansiering av forskningsprogrammet om oljeskiffer vara densamma som för Kol- och stålforskningsfonden.

  Esko Seppänen (GUE/NGL), skriftlig. – (FI) Jag var parlamentets föredragande när ansvarsfrihet beviljades för sista gången i fråga om Europeiska kol- och stålgemenskapens verksamhet. Medlen i denna upphörda gemenskap samlades in från kol- och stålindustrierna, och därför är det bara rättvist att alla pengar som finns kvar ska gå till forskning inom dessa sektorer och inte användas för att täcka forskning inom oljeindustrin.

Forskning och forskningsinstitutioner krävs om vi ska kunna använda utsläppsfri eller ”ren” kol. Detta inkluderar avskiljning och lagring av koldioxid. Det finns dock inte tillräckligt med pengar i denna fond för att finansiera detta, trots det enorma behovet. Det är intressant att Shell i dag av en händelse ansökte om offentliga medel, det vill säga EU-finansiering, för detta ändamål.

Adam Gierek tenderar som föredragande att tydligt främja användningen av kol i energiproduktionen, och han företräder här sitt lands intressen. Det är inte förbjudet i EU, men det är ännu långt kvar innan vi har rent kol.