Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 10 april 2008 - Bryssel

1. Öppnande av sammanträdet

ORDFÖRANDESKAP: MIGUEL ANGEL MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice ordförande

(Sammanträdet öppnades kl 9.00.)

2. De politiska gruppernas sammansättning: se protokollet

3. Inkomna dokument: se protokollet

⁂

  Talmannen. − Innan vi börjar med dagordningen vill jag varmt välkomna Victoria Sobrino från Spanien som sitter på läktaren i dag. Hon är vice ordförande i regionstyrelsen i Ciudad Real, som jag kommer från.

4. Anpassningar till klimatförändringar i Europa - tänkbara EU-åtgärder (grönbok) (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt på föredragningslistan är debatten om en muntlig fråga (O-0013/2008 – B6-0014/2008) till kommissionen angående grönboken ”Anpassningar till klimatförändringar i Europa – tänkbara EU-åtgärder” från Guido Sacconi för det tillfälliga utskottet för klimatförändringar.

  Guido Sacconi, författare. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag är verkligen helt övertygad om att det är mycket viktigt att Europaparlamentet äntligen noggrant tar itu med frågan om anpassningar till klimatförändringarna, vars vikt vi i verkligheten har underskattat fram till nu. Kommissionens grönbok har därför gett oss en värdefull möjlighet att studera ämnet.

Som alla numera vet arbetar vi med den mycket svåra uppgiften att minska den globala uppvärmningen. Vi diskuterar ett lagstiftningspaket som bör göra det möjligt för oss att ta ett större steg mot målet. Vi är likväl medvetna om att klimatförändringarnas effekter redan är kännbara i många delar av världen, framför allt i de fattigaste områdena samt på stora delar av vår kontinent och i EU. Därför måste vi agera genom att utveckla en lämplig politik som går i rätt riktning utan att hamna i konflikt med det viktigaste målet, jag upprepar, att minska utsläppen och den globala uppvärmningen.

Jag anser att man ur denna synvinkel uppnådde vissa betydelsefulla framsteg på Bali, eftersom man bestämde sig för att bidra ekonomiskt till den globala miljöfonden, i synnerhet att öronmärka en del av den gemensamma mekanismen för ren utveckling (CDM) för att finansiera anpassningsprojekt i utvecklingsländer. Jag har också läst, om jag inte misstar mig, att man i det arbetsprogram som fastställdes förra veckan i Bangkok som uppföljning till Bali – Bangkok var det första mötet efter Bali – beslutade om ytterligare ett möte i Bonn i juni för att särskilt lyfta fram temat anpassning.

Anledningen till att jag har tagit upp den här aspekten, det vill säga den internationella dimensionen, är att jag ansåg att internationellt samarbete var den högsta prioriteringen när man utarbetade den förordning som antogs av det tillfälliga utskottet för klimatförändringar och som nu tas upp i parlamentet för bedömning. EU måste börja utveckla ett ekonomiskt, tekniskt och vetenskapligt samarbete med de länder som är i störst behov av hjälp, de länder som är mindre rustade för att möta den globala uppvärmningens emellanåt katastrofala effekter. Det räcker med att tänka på öar i Stilla havet. Vi höll en hearing där representanter från några av dessa länder deltog, och de förklarade för oss hur allvarlig deras situation är redan nu.

En annan prioritering är självklart att göra en noggrann avvägning för att behålla det dynamiska förhållandet mellan minskning och anpassning.

Den tredje prioriteringen är att stimulera forskning och försöksverksamhet. På grund av stora geografiska skillnader vet man fortfarande inte tillräckligt för att kunna mäta den globala uppvärmningen. Därför är det svårt att utforma långsiktiga åtgärder i syfte att anpassa sig till och förhindra den mest bekymmersamma utvecklingen.

Det viktigaste under de kommande åren är naturligtvis att integrera dessa åtgärder med andra. Därför måste alla aktörer på alla nivåer ha en stark politisk vilja. Vi har framför allt betonat den eftertanke som krävs för att ta hänsyn till klimatförändringarna i vår sammanhållningspolitik. Vi måste börja med att anpassa jordbrukspolitiken och, mer allmänt, markanvändningspolitiken. På den här punkten anser jag att vi borde stödja det ändringsförslag som har lagts fram, och uppmana rådet att slutligen anta en gemensam ståndpunkt om direktivet för markskydd.

Slutligen – jag tror att jag fortfarande håller mig inom de fem minuterna, herr talman – anser jag också att det är mycket viktigt att hitta rätt balans mellan EU-åtgärder och lokala insatser. Subsidiaritetsprincipen måste tolkas dynamiskt och inte byråkratiskt.

De extrema skillnaderna inom EU gör att vi inte kan utforma en gemensam taktik. Vi har givetvis de sydliga områdena i Europa och alpområdet, där effekterna är väldigt olika och väldigt betydande. De olika utskotten måste därför inrätta ett mycket nära och direkt förhållande med de regionala myndigheterna. Jag tänker på storskaliga regionala organ som Alpkonventionen och Karpatkonventionerna, som håller på att utveckla några mycket viktiga initiativ, och som kan användas som modell för internationellt samarbete.

Tack, herr kommissionsledamot. Jag hoppas ni berättar för oss hur arbetet med förberedandet av vitboken fortsätter efter samrådet om grönboken.

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EL) Herr talman! Tack för möjligheten att tala om kommissionens arbete. Det utvecklas för att hjälpa oss att anpassa oss till klimatförändringarna i Europa och i resten av världen. Framför allt mycket fattiga länder, som inte har bidragit till växthuseffekten, kommer likväl att drabbas mest av de skadliga följderna.

Guido Sacconi nämnde att kommissionen utarbetar en vitbok som ska publiceras under hösten 2008, som en uppföljare till grönboken om anpassningar till klimatförändringar som publicerades i juni 2007. Vitbokens huvudmål är att EU ska ha en ambitiös och effektiv strategi för att kunna begränsa effekterna av oundvikliga klimatförändringar. Dessa förändringar har redan skett. Jag hoppas att vi i Köpenhamn 2009 kommer överens om och antar åtgärder för att minska koldioxidutsläppen, men trots detta kommer klimatförändringarna att fortsätta ske.

EU kommer att fortsätta spela en viktig roll för internationella initiativ om anpassningen. Dessa initiativ utvecklas i enlighet med FN:s internationella fördrag. Under tiden har kommissionen fortsatt samarbeta med den mellanstatliga panelen för klimatförändringar och andra vetenskapliga organisationer som forskar om närliggande områden, för att bestämma hur den internationella gemenskapen bäst kan ta itu med de utmaningar som betonats i aktuella rapporter.

Kommissionen välkomnar Europaparlamentets resolution om grönboken, och jag kan berätta att vi stöder merparten av den. Jag syftar framför allt på att vi i så stor utsträckning som möjligt behöver samordna vårt arbete med att minska utsläppen och att anpassa oss. Vi behöver öka forskningen, samla in mer vetenskaplig information, skydda ekosystemen samt utvärdera aktuella och framtida finansieringsstrategier. Det är också viktigt att vi stärker förhållandet mellan forskning och olika åtgärder samt integrerar anpassningsparametrarna med EU:s utrikes- och inrikespolitik om det behövs. Vi måste se till att de nationella administrativa organen och det civila samhället deltar fullt ut när vi tar itu med problemet.

När kommissionen utarbetar sitt förslag till vitboken om anpassning kommer man givetvis fullt ut att använda bidragen från de berörda parterna inom ramen för dialog samt Europaparlamentets åsikter. Låt mig tacka er alla för ert stöd för kommissionens arbete så här långt.

  Jerzy Buzek, förPPE-DE-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag vill tacka Guido Sacconi, föredraganden, för ett utmärkt dokument som jag stöder helt och hållet. Jag vill säga att det visade sig vara möjligt att undvika att diskutera andra frågor än anpassning i dokumentet. Vi inriktade oss på anpassning och jag vill berömma föredraganden för att han begränsade dokumentet till att endast täcka de frågor som rör anpassning och minskning av klimatförändringarnas effekter. Jag vill trots detta ta upp fyra frågor som jag anser är mycket viktiga.

Vi bör komma ihåg att bortom Europa, det vill säga i Asien, Afrika och Oceanien, är klimatförändringarnas effekter verkligen mycket stora, och de går inte att jämföra med vad vi upplever på vår kontinent. För det andra behöver vi utveckla teknik och anpassningssätt som minskar verkningarna av de klimatförändringar som äger rum just nu, samt göra det möjligt för oss att anpassa oss till vad som händer med klimatet. Ytterligare en anledning till att agera på detta sätt är att vi i så fall kan dela våra erfarenheter med de fattigare utvecklingsländerna.

Ni kanske undrar varför vi behöver allt det här. Anledningen är att förhandlingarna efter Kyotoprotokollet är en politisk huvudutmaning för EU, eftersom det är mycket billigare att vara på sin vakt mot klimatförändringar och förhindra dem än att anpassa sig till dem. Vem som helst som reser till asiatiska eller afrikanska länder eller till öarna i Oceanien kommer att uppskatta det direkt. Vårt mål måste därför vara att se till att hela världen bidrar till att förhindra klimatförändringarna. Det måste ske i Poznań och Köpenhamn, och det är EU:s ansvar att se till att det gör det.

Min sista anmärkning är att EU:s budget inte innehåller poster för våra prioriteringar. Vår nuvarande prioritering är att övervinna klimatförändringarna och att förebygga dem. Budgetposterna borde ses över vid halvtidsöversynen, eftersom vår budget bör påverkas av vad EU anser vara viktigast.

  Katerina Batzeli, för-PSE -gruppen. – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Låt mig först av allt gratulera föredraganden Guido Sacconi som har bidragit med sin erfarenhet i frågan om miljö- och klimatförändringar och som utarbetat ett förstklassigt betänkande.

Herr kommissionsledamot, samtidigt som vi deltar i den verkliga debatten om klimatförändringar börjar alla problem snabbt och tydligt ta form. Det gäller framför allt miljö- och energiproblem samt ekonomiska problem, som utvecklingen och tillväxten i såväl den europeiska som den internationella ekonomin baseras på. Utvecklingen verkar ha fortsatt planlöst och förstört naturliga och mänskliga resurser i sin tydliga strävan att ackumulera kapital. Likväl har miljön nått ett allvarligt läge, vilket naturkatastroferna är ett tecken på. Vi befinner oss också i en kreditkris. Marknaden för energiprodukter är turbulent och det finns inte längre någon jämvikt. Den fysiska planeringen för energikällor och livsmedelsmarknaden är i tumult eftersom jordbruket används för energiförsörjning. Allt detta kommer att vara en drivkraft för betydande förändringar av EU:s produktionsmodell. Likväl kommer även andra rivaliserande makter som Kina och USA att agera för att försöka omfördela produktionskapital och produktionsfaktorer.

Vi hoppas anpassningen till klimatförändringarna leder till EU:s nya utvecklingsmodell. Detta skyddar kanske miljön och sysselsättningen samt ger nya impulser till socialpolitik, gränsöverskridande samarbetsåtgärder och skattepolitik. För att det ska kunna hända måste resurserna och gemenskapens budget omfördelas och ökas eftersom de, så långt vi kan bedöma, är otillräckliga för anpassningen. Herr kommissionsledamot, det här är grundläggande eftersom det är politiskt kostsamt att tackla problemen med anpassning. Det får inte skilja något mellan de åtgärder vi tillkännager och den budget vi avsätter. Annars kommer varken dagens medborgare eller kommande generationer att lita på oss.

Tillåt mig säga att vi stöder Guido Sacconis betänkande helt, och låt mig ta upp tre grundläggande krav. För det första borde anpassningsstrategin gälla alla gemenskapens politiska områden. För det andra borde lokala, regionala och centrala administrationer samarbeta med varandra. Alla politiska områden, såsom sysselsättnings-, sammanhållnings och jordbrukspolitik, borde samordnas. Det är en viktig fråga och den har berörts av föredraganden. För det tredje, det viktigaste, måste vi medverka till internationella avtal. Vi kommer att behöva förstärka dessa strategier och öka de nämnda medlen.

Herr kommissionsledamot! Vi väntar också på resultaten av den vitbok ni hänvisat till. Med tanke på er lyhördhet i dessa frågor samt när det gäller interinstitutionellt samarbete mellan parlamentet och kommissionen, anser vi att parlamentet kommer att spela en viktig roll i ert arbete.

  Vittorio Prodi, för ALDE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Debatten är det första resultatet av det tillfälliga utskottet för klimatförändringar, som vi inrättade för att ha ett forum där vi kan utveckla en effektiv politik som säkerställer en nära sammankoppling mellan anpassning och minskning.

Vi talar specifikt om anpassning här, men vi bör dock inte glömma bort att vi måste se till att anpassningsresurserna delvis kommer från systemet för handel med utsläppsrätter. Eftersom det är de fattigaste länderna som bär den tyngsta bördan bör vi se till att resultaten från systemet för handel med utsläppsrätter först och främst gynnar utvecklingsländerna. Jag menar att vi kan göra det genom att tillämpa en princip om allmän rättvisa, det vill säga genom att dela ut fria utsläppsrätter på grundval av en likhetsprincip, ”en person, en utsläppsrätt”.

Om vi tänker på världens en och en halv miljard fattiga människor och på de kvoter vi har i det aktuella Kyotoprotokollet – runt 20 euro per ton – skulle en utsläppsrätt på ett ton skulle kunna göra 30 miljarder euro per år tillgängliga för begränsningsåtgärder för världens fattigaste. Tänk bara på att detta skulle kunna vara vad som krävs för att införa minimala begränsningsåtgärder i Bangladesh. I vissa afrikanska stater tänker man redan i dessa banor, och likhetsprincipen är också ett tecken på att vi, det vill säga de länder som är mest ansvariga för utsläppen, tar vårt ansvar för att driva på minskningen.

Dessutom betyder klimatförändringar i våra egna länder mer intensiva regn, längre torrperioder och mindre snöfall. Vi måste därför tillämpa en integrerad markförvaltning för att skydda jorden. Här skulle jag vilja betona vikten av vad Guido Sacconi sa, nämligen att om vattenbristen sprids måste regnet hållas kvar där det faller så att det kan vattna de lägre lagren. Dessutom ökar längre torrperioder sannolikheten för bränder. Det kan vi bara bemöta genom att tunna ut skogsland för att minimera brandriskfaktorn. Vi måste dock agera genast på alla fronter på ett konsekvent och bestämt sätt.

  Bogdan Pęk, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Klimatförändringar är verkligen ett av de allvarligaste problemen för mänskligheten i dag och under vår tidsålder. I motsats till vad folk skulle vilja få oss att tro, kan mänskligheten dock inte påverka klimatförändringarna i någon större utsträckning. De är en del av den naturliga miljöcykeln som hänger samman med solens aktivitet och med de förändringar som äger rum på jordskorpan. Det finns inga betydande vetenskapliga bevis på att drastiska nedskärningar av koldioxidutsläppen kommer att bidra i någon högre grad till att minska klimatförändringarna. Herr kommissionsledamot, jag upprepar att det inte finns några vetenskapliga bevis för den effekten. Det finns bara en falsk tro på att stora insatser görs. Hur som helst är det bara möjligt att minska koldioxidutsläppen i Europa.

Om situationen är som jag beskriver den, och om vi spenderar stora summor pengar på att minska koldioxidutsläppen medan Indien, Kina och USA misslyckas med att hålla samma nivå som oss, kanske vi kastar stora summor pengar i sjön, pengar som kunde ha använts till mycket annat. De skulle till exempel kunna användas till att ge människor i hela Europa rent vatten. De skulle kunna användas för att minska föroreningar och eliminera giftiga gaser, oxider, nitrider, sulfider, fluorider med mera. Alla skulle kunna njuta av ren luft och rent vatten, och det skulle fortfarande finnas pengar över till andra ändamål.

Jag anser inte att klimatförändringar aldrig kommer att ske och att det inte finns något behov av att hushålla. Jag vidhåller dock att det inte finns några förklaringar till inställningen i parlamentet att huvudproblemet är koldioxidutsläppen och växthusgaserna samt att människans handlingar kan förändra, förminska eller begränsa potentiella klimatförändringar. Det är bara en myt.

Herr kommissionsledamot, några ytterst seriösa studier är tillgängliga i nuläget. Det finns dokument som har undertecknats av flera hundra vetenskapsmän som ifrågasätter denna typ av lösning. Jag vädjar till er och till de vetenskapsmän som ni samarbetar med att överväga frågan mycket noga innan ni fattar några strategiska beslut eftersom dessa kommer att vara väldigt skadliga för mänsklighetens fortsatta utveckling.

  Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Som den tidigare anföraren just har visat är vi i Europaparlamentet fortfarande långtifrån överens om den globala uppvärmningen. Jag anser inte heller att vi i nuläget kommer att kunna ena de två lägren, det vill säga de som anser att global uppvärmning är ett stort problem och de som oupphörligen och principiellt tvivlar på att problemet verkligen existerar i dess aktuella form.

Jag är dock säker på att det finns ett argument som måste vara aktuellt även för dem av er som antar den sistnämnda ståndpunkten. Den stora utmaningen som utgörs av klimatförändringarna och den stora utmaningen att trygga en pålitlig, ekonomiskt möjlig och hållbar energiförsörjning i Europa och andra delar av världen kan övervinnas genom att man använder samma verktyg. Därför anser jag att allt som hittills har diskuterats i EU som en reaktion på klimatförändringarna borde låta vettigt även för skeptikerna. Begränsade resurser eller komplicerad tillgång till energikällor, som ofta ligger i krisregioner i världen, måste bemötas med koncept som baseras på förnybar energi, energieffektivitet och energisparande. Dessa är goda verktyg för att göra framsteg på bägge arenorna. Kanske finns det, när allt kommer omkring, en möjlighet att uppnå konsensus.

Om den stora debatten om anpassning till klimatförändringar som vi ledde i utskottet tycks det råda en stor samstämmighet, och det gör mig på något sätt misstrogen. Enligt mig är frågan följande: varför anser vi att det är så lätt att komma överens om anpassningsverktyg och fortfarande så svårt att komma överens om hur vi verkligen ska bekämpa den globala uppvärmningen?

Jag är inte alls övertygad om att anpassningsåtgärder kommer att hjälpa oss särskilt mycket i Europa. Enligt mig tar de på något sätt uppmärksamheten från det faktum att strategierna för politik, industri och utveckling alltjämt är felaktiga och att de förvärrar de problem den globala uppvärmningen ställer oss inför.

Med andra ord är vår bosättnings- och jordbrukspolitik helt felaktig liksom förvaltningen av vattenresurserna. Dessutom är våra biosystem dåligt skyddade. Allt detta förvärrar de problem vi står inför medan vi sitter här och argumenterar om anpassning. Jag anser att, i relation till de verktyg vi använder för att bekämpa klimatförändringarna, vi alltid bör se kritiskt på anpassningsåtgärderna.

Jag vill lyfta fram ännu en punkt, nämligen de ändringsförslag vi lade fram till Guido Sacconis betänkande i dag. I våra ändringsförslag har vi till stor del koncentrerat oss på markskydd. Jag hoppas att detta problem kommer att få stöd. Det är nämligen, enligt mig, ett mycket viktigt problem som ännu inte har bemötts på rätt sätt på gemenskapsnivå.

  Umberto Guidoni, för GUE/NGL -gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att även om vi skulle kunna begränsa den globala uppvärmningen till två grader skulle det ändå innebära ett scenario med extrema klimatvariationer i Europa, vilket skulle få följder för den lokala ekonomin, miljön och befolkningen. Sådana omvälvningar skulle leda till en ökning av den regionala och sociala ojämlikheten och skillnaden inom Europa.

Vi kan därför inte anta en strategi som bara är baserad på en lönsamhetsanalys, för i Europa är det, precis som i övriga världen, de fattiga som kommer att drabbas hårdast – det är de som bor i de mest utsatta områdena, och de saknar oftast information och de resurser som behövs för att reagera på en miljö i snabb förändring.

Vi måste agera omedelbart för att motverka effekterna av klimatförändringen, och vi kan till exempel börja med nya byggnader och ny infrastruktur – och se till att stadsplaneringen tar hänsyn till miljökonsekvensbedömningar. Inga investeringar bör göras i infrastruktur som redan är förlegad när det gäller nya krav som hör samman med klimatförändringarna. Vi måste samtidigt investera i politik för att kunna garantera tillgången till vanliga varor som vatten, livsmedel och sjukvårdsresurser i de mest utsatta områdena. Vatten blir en allt knappare resurs och måste därför hanteras på ett sådant sätt att vatten blir tillgängligt för alla.

Jag vill avsluta med att säga att politik för anpassning till klimatförändringarna inte kan skiljas från de åtgärder som är inriktade på social jämlikhet. Vi behöver en ny modell för ekonomisk utveckling som omfattar miljökostnaderna och där hållbarhet är en nyckelmetod för att uppmuntra till sysselsättning och ny socialpolitik.

  Johannes Blokland, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Herr talman! Jag vill först tacka Europeiska kommissionen och Stavros Dimas för grönboken ”Anpassning till klimatförändringar i Europa – tänkbara EU-åtgärder”. Jag vill även tacka Guido Sacconi för allt arbete han har lagt ned på förslaget till resolution. Jag anser att båda dessa dokument innehåller mycket värdefulla delar.

Anpassningen till klimatförändringarna kan vävas in i en mängd befintlig lagstiftning, exempelvis inom områden som vatten, energi, jordbruk och fiske samt industri. Det är också viktigt att hjälpa utvecklingsländerna att anpassa sig till klimatförändringarna, exempelvis när det gäller överföring av miljöteknik.

Jag anser att Europeiska unionen har ett historiskt ansvar inom detta område. På EU-nivå måste vi främst tala om att samordna och samla kunskap för vår strategiska politik. Det är dessutom av största vikt att medlemsstaterna, regionerna, de lokala myndigheterna och företagen, men även enskilda medborgare, tar ansvar för anpassningen av strategierna. Lyckligtvis har positiva strategier redan skapats på detta område. Jag är mycket glad över att detta element också har tagits upp i Guido Sacconis förslag till resolution.

Jag förväntar mig att Europeiska kommissionen och rådet tar Europaparlamentets rekommendationer under seriöst övervägande. EU kommer sedan att kunna tala med en gemensam röst till de andra parterna i den internationella klimatdebatten vid de kommande klimatkonferenserna i Poznań och Köpenhamn.

  Roger Helmer (NI). - (EN) Herr talman! Jag har fyra korta frågor om klimatförändringarna. För det första – sker det någon global uppvärmning? Svar: nej, världen har blivit något svalare de senaste tio åren och avkylningstakten accelererar.

För det andra – har den orsakats av människan? Svar: nej, det finns allt mer vetenskapliga bevis för att de klimatförändringar som vi ser är en del av naturliga cykler, och de har mycket lite eller inget att göra med mänsklig verksamhet.

För det tredje – kan vi påverka den? Till och med de som tror på den globala uppvärmningen medger att hela Kyotoprocessen, om den skulle genomföras fullt ut – och det kommer inte att ske – skulle ha en minimal inverkan på de globala temperaturerna om 100 år. Alla våra insatser kommer i princip att vara verkningslösa.

För det fjärde – vad kommer den att göra med våra ekonomier? Den kommer att göra enormt stor skada. Som Bogdan Pęk mycket riktigt sa öser vi massor av pengar i ett projekt som är dömt att misslyckas och orsakar stora skador för oss själva, de europeiska ekonomierna och för våra barn och barnbarn.

  Marian-Jean Marinescu (PPE-DE). - (RO) Beslutet att inrätta utskottet för klimatförändringar fattades till följd av den direkta effekt som klimatförändringarna har på planeten, eftersom de hotar människans existens.

Vi debatterar EU-fördraget, vi vill stärka gemenskapsinstitutionerna, vi gör upp planer för framtiden. Vi bör dock vara mycket försiktiga, vi kanske inte längre har någon anledning att göra det här. Vår hälsa, vår ekonomi, våra ekosystem, vår livsstil, Europa som vi känner det är i stor fara.

Forskare har uttryckt sin ståndpunkt och en stor majoritet av oss har hållit med dem. Studierna är mycket tydliga och vi kan även här, i Bryssel, se hur väderfenomen som tillhör alla de fyra årstiderna inträffar på samma dag, vilket uppenbarligen inte är normalt.

Uppdraget för utskottet för klimatförändringar är mycket tydligt – man måste analysera den rådande situationen, göra en förteckning över möjligheterna att bekämpa klimatförändringarna och formulera konkreta förslag avseende Europeiska unionens politik på detta område, på alla beslutsnivåer.

Dagens resolution innehåller ett stort antal åtgärdsförslag för utskottet. För att de ska få effekt anser jag emellertid att dessa förslag bör diskuteras noggrant och eventuellt inkluderas i utskottets slutliga betänkande, med förslag till tidsfrister för genomförandet.

Det är vidare helt nödvändigt att EU-institutionerna så snart som möjligt föreslår en tydlig strategi som ska förhandlas på internationell nivå. Det är meningslöst att bara vidta åtgärder i Europa. Vi bör främja kampen mot klimatförändringarna på global nivå.

Det är bara konkreta åtgärder, med hänsyn bara till de argument som rör stabiliteten i medborgarnas liv, som kan minska effekterna av klimatförändringarna och dessa åtgärder bör genomföras så snart som möjligt.

  Riitta Myller (PSE). - (FI) Herr talman! Begränsningar är naturligtvis huvudingrediensen i kampen mot klimatförändringarna, men vi befinner oss på en punkt då vi även måste hitta sätt att anpassa oss.

Det är helt rätt att säga att vi behöver en europeisk ram för vår anpassningspolitik, där vi kan samordna gemensamma mål, mål som är så ambitiösa som möjligt, och bana vägen för ett samarbete. Såsom har sagts här måste vi emellertid även komma ihåg att rättsmedlen för anpassning är mycket lokala och mycket regionala, så makten att besluta om att använda rättsmedlen måste ligga på regional nivå.

Vi vet nu mycket väl att vi måste förbättra vår förmåga att anpassa oss till framtiden på ett sätt som gör att vår livsstil kan passa de förändrade omständigheterna. Exempelvis har vi redan nu den byggteknik som behövs för att konstruera byggnader som inte förbrukar energi, utan som tvärtom producerar energi. Det är ganska otroligt att inga framsteg ännu har gjorts på detta område, eftersom det är en ganska enkel sak.

Vi vet också att klimatförändringarna kommer att påverka människors levnadsvillkor. Vi har redan upplevt värmeböljor och den tunga bördan på människors liv som följer av dem i olika medlemsstater. Förekomsten av epidemiska sjukdomar kan också bli större, då dessa sjukdomar uppstår på platser där de för närvarande är okända. Det är allt detta som våra sjukvårdssystem måste kunna möta, då alla har garanterad tillgång till sjukvård.

  Lena Ek (ALDE). - Först skulle jag vilja tacka kommissionen och kommissionsledamot Stavros Dimas för grönboken om hur vi anpassar oss till klimatförändringarna. Det är en bok som alla beslutsfattare och företagsledare, ja egentligen alla européer borde läsa för att förstå vad det är för utmaningar vi står inför och vad vi behöver göra. Det är ju precis som många talare redan har konstaterat: väldigt många människor berörs av de klimatförändringar som vi ser komma. Vi har hittills talat väldigt mycket i ekonomiska termer i den europeiska debatten, men klimatförändringarna kommer att förändra hela vår livsmiljö.

Ett ämne som vi ännu inte har diskuterat tillräckligt är hälsofrågorna. Världshälsoorganisationen har pekat på att 60 000 människor dödsfall förra året kan kopplas till klimatförändringarna. Det kräver en helt annan samhällsplanering, en annan teknik och väldigt stora investeringar. Det kan synas skrämmande för många människor, men dessa investeringar måste vi göra för att klara av klimatförändringarna och den tekniska utvecklingen och för att stå oss i konkurrensen med andra delar av världen. Som alltid i en ingenjörsrevolution kommer det att finnas vinnare och förlorare, men genom hela EU-systemet arbetar vi för att se till att europeisk industri och europeiska arbetstagare ska bli vinnare i denna situation. För att nå dit krävs dock stora investeringar, framsynt beslutsfattande och samarbete över gränserna. Det går inte att besluta om transporter, utan att hantera klimatfrågorna. Det går inte att diskutera folkhälsa eller utbildning utan att hantera klimatfrågorna.

En av de viktigaste frågor som vi har börjat hantera är naturligtvis vattenfrågorna, i Europa och globalt. Vi har haft besök i utskottet av representanter från Maldiverna. Det är ett land vars högsta punkt ligger strax över 2 meter över nuvarande havsnivå. Maldiverna kommer delvis att försvinna om vi inte kan lösa klimatproblematiken.

Det är de fattigaste länderna som råkar mest illa ut och därför skulle jag vilka rikta en uppmaning till kommissionen: Solidaritetsfonden måste förstärkas med mera medel och vårt bistånd från EU måste fokuseras också på klimatfrågor. Annars kan vi inte hjälpa resten av världen och därmed kan vi heller inte få en god förhandlingsöverenskommelse i Köpenhamn 2009. Tack!

  Leopold Józef Rutowicz (UEN). - (PL) Herr talman! Den debatt som har startat efter Guido Sacconis fråga är mycket relevant för EU:s medborgare.

Vi bör knyta samman kampen mot klimatförändringarna med begränsande förändringar på den globala markanden som är skadliga för oss. Jag tänker särskilt på den extrema prisökningen på gas och olja, som vi är den största importören av. Vi måste även beakta scenariet när det gäller följderna av ökade koldioxidutsläpp. Det är ett faktum att träd och växter frodades när koldioxidinnehållet i atmosfären var mycket större.

Under förra årtusendet fanns en tid då det var möjligt att resa från Polen till Sverige över den istäckta Östersjön. Det fanns också en tid då spannmål och äpplen skördades i april i mitt land. Nu börjar äppelträden precis blomma. Det är därför som den vedertagna teorin om den skadliga växthuseffekten till följd av ökade koldioxidutsläpp bör testas mot de ganska skilda åsikterna bland ett stort antal forskare. Det kan mycket väl finnas andra orsaker till dessa ovanliga klimathändelser och torra perioder.

En ofullständig förståelse kan förstås leda till onödiga utgifter från våra statskassor. Det är riktigt att koldioxidutsläpp följs av kväve- och svavelföreningar, och av partiklar som är skadliga för miljön och människors hälsa, särskilt i de allt större stadsområdena.

Av orsaker som hör samman med miljöskydd och ekonomi bör sektorspolitiken prioritera åtgärder för att minska behovet av kolväten, utnyttjandet av förnybar energi, biodrivmedel, främjandet av kärnenergi, användningen av kol i kemisk bearbetning inte bara i kraftstationer och användningen av eldrivna fordon i transport och kommunikation.

Dessa prioriteringar kommer att minska utsläppen av koldioxid och andra skadliga ämnen väsentligt och ge ett mervärde till unionens medborgare. Resurser bör öronmärkas för vart och ett av dessa områden genom prioriteringar och bidrag.

  Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE). - (FR) Herr kommissionsledamot! Jag vill ställa en fråga till er. Känner ni er inte lite ensam i kommissionen?

Det ni föreslår är revolutionerande. Jag talar inte om anpassning, för jag anser att det kanske inte är den bästa lösningen att bara tala om anpassning, eftersom vi ännu inte har analyserat följderna. Vilka är de verkliga följderna av klimatförändringarna? Just nu vet vi egentligen inte det.

Vi kommer dock utan tvekan att kunna analysera följderna om vi inte gör någonting. Vi vet också varför vi har nått denna punkt. Det är bara följden av den politik som vi har infört – jordbrukspolitiken, den ekonomiska politiken osv. I dag måste vi därför naturligtvis ifrågasätta den politik som vi fortsätter att genomföra, exempelvis när vi strävar efter tillväxt. Vi bör utan tvekan fråga oss vilken typ av tillväxt vi vill ha i dag för att sakta ned klimatförändringarna. Vad betyder det i dag att be om tillväxt i alla våra medlemsstater?

Det här är grundläggande frågor, herr Dimas, som ni ber oss att ställa i dag, för det här är inte bara en fråga som rör kommissionen eller det tillfälliga utskottet för klimatförändringar. Det är en fråga som påverkar hela världen i dag och var och en av oss. Jag tycker inte om det här sättet att så att säga befria oss själva från ansvar, och kanske även vilseleda våra medborgare genom att försöka få dem att tro att vi kan anpassa oss till klimatförändringarna och att situationen i slutänden kanske inte är så allvarlig eftersom vi kommer att ha resurser att anpassa oss till den. Nej, herr kommissionsledamot, det skulle verkligen vara att slå blå dunster i deras ögon.

Eftersom vi är i början av förslagen i denna fråga håller vi på att framställa ett energipaket, och vi vet hur starkt motståndet kommer att vara mot att uppnå de resultat som vi önskar, vilka emellertid är ett absolut minimum. Som ni kan se har vi en lång väg framför oss. Jag säger inte att det som ni föreslår är dåligt. Det är uppmuntrande, men den resolution som ni föreslår måste analyseras för att övertyga de övriga kommissionsledamöterna om att vi måste gå åt ett annat håll. Ni måste övertyga kommissionsledamoten för jordbruk om att vi måste gå åt ett annat håll. Ni måste övertyga Louis Michel om att vi måste nämna klimatförändringarna i partnerskapsavtalen med Afrika. Vi måste omforma vår politik för Afrika, och denna politik måste införlivas i den synergi som vi har skapat med de afrikanska länderna.

I dag eller i morgon kommer Nicolas Sarkozy att föreslå en union för Medelhavsområdet. Vad har han föreslagit för att bekämpa klimatförändringar? Dessa länder är direkt berörda. Jag önskar er lycka till, herr kommissionsledamot, eftersom ert arbete tveklöst kommer att bli mycket svårt.

  Roberto Musacchio (GUE/NGL). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag ska ta upp två punkter. Redan i dag finns miljarder människor som saknar tillgång till vatten, och hundratals miljoner dör på grund av det. Klimatförändringarna kommer tveklöst att förvärra situationen. De som i första hand måste betala för det är människor i världsdelar som Afrika, som redan lider under förfärliga förhållanden och, trots att de förorenar mindre, drabbas hårdare av klimatförändringarna.

Rätten till vatten måste prioriteras i anpassningspolitiken. Jag använder ordet ”rätt”, eftersom denna rätt ännu inte har sanktionerats. I internationella dokument nämns ”behovet av vatten”, medan verkliga militära och ekonomiska krig förs i syfte att lägga beslag på vatten och omvandla det till en handelsvara. Det är därför nödvändigt att sanktionera rätten till vatten och bedriva en politik för att denna rätt ska genomföras. I detta avseende kan det vara en god idé – och jag vänder mig här till kommissionsledamoten – att upprätta ett vattenprotokoll som ska ingå i avtalen efter Kyoto.

Med vatten följer jord. Vi har ett EU-direktiv som måste godkännas. Vi måste bekämpa ökenspridningen och främja jordens roll som en viktig faktor för att uppnå klimatbalans. Det är det som är syftet med vårt direktiv. Goda jordbruksmetoder kan, till skillnad från exempelvis produktion av biodiesel, garantera både livsmedelsproduktion och koldioxidavskiljning. Anpassning innebär därför inte att kapitulera för klimatförändringarna utan att ingripa för att bekämpa dem.

  Graham Booth (IND/DEM). - (EN) Herr talman! EU är stolt över sitt åtagande när det gäller rekommendationerna från FN:s klimatpanel om att bekämpa global uppvärmning genom att övertala medlemsstaterna att bidra med omfattande finansiering av projekt för att minska koldioxidutsläppen – men har ni satsat på fel häst?

Förra månaden träffades många framstående vetenskapsmän och klimatforskare från hela världen i New York och efter två dagars allvarliga diskussioner utfärdades Manhattan-deklarationen, där det kategoriskt anges att det inte finns någon övertygande bevisning för att koldioxidutsläpp från modern industriverksamhet förr, nu eller i framtiden kommer att orsaka katastrofala klimatförändringar och att den anpassning som behövs är extremt mycket mer kostnadseffektiv än varje försök att mildra förändringarna. Det rekommenderas att världens ledare avvisar de åsikter som har uttryckts av FN:s klimatpanel, samt populära men vilseledande arbeten såsom filmen ”En obekväm sanning”, och att alla skatter, förordningar och andra ingripanden som syftar till att minska utsläppen av koldioxid genast bör avskaffas.

Avslutningsvis säger Lord Lawson, som är ledamot i det brittiska överhusets särskilda utskott för klimatförändringar, följande: ”Den genomsnittliga temperaturen i Helsingfors är lägre än 5 °C. I Singapore är den högre än 27 °C – en skillnad på 22 °C. Om människor kan lyckas hantera det är det inte helt tydligt varför de inte skulle kunna anpassa sig till en förändring på cirka 3 °C när de får 100 år på sig att göra det.”

Jag rekommenderar att ni tar hänsyn till Manhattan-deklarationen.

  Jana Bobošíková (NI). - (CS) Trots mina tvivel över att de temperaturförändringar vi ser har orsakats av mänsklig aktivitet vill jag stödja några av huvudpunkterna i Guido Sacconis betänkande. Precis som föredraganden anser jag att grönboken saknar en undersökning av den socioekonomiska dimensionen och en analys av de förväntade konsekvenserna för de berörda befolkningarna, samt frågor som rör det ömsesidiga beroendet mellan enskilda sektorer när det gäller anpassningen till effekterna. Jag stöder även kravet att rådet ska sänka trösklarna för mobilisering av EU:s Solidaritetsfond och att kommissionen ska genomföra en studie av ekonomin i anpassningen, och utveckla scenarier för att upprätta en balansräkning över kostnaderna för och fördelarna med anpassningen.

Mina damer och herrar! Jag är övertygad om att om vi vill agera i EU:s medborgares intressen bör vi investera i forskning, utveckling och utbildning på kärnenergiområdet. Vetenskapliga rön visar att kärnenergi inte producerar koldioxid och att den minimerar förvärrandet av klimatförändringarna. Samtidigt är detta den billigaste kiseltekniken och den är dessutom pålitlig och säker. Jag anser att det är ett misstag att kommissionens grönbok, som vi diskuterar här i dag, bara innehåller en marginell hänvisning till kärnenergi.

  Agnes Schierhuber (PPE-DE). - (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jord- och skogsbruk finns bland de sektorer som drabbas hårdast av klimatförändringarna och de har därför ett starkt intresse för effektiva åtgärder för att skydda klimatet, även på global nivå. Alla stater – särskilt utvecklingsländer – måste involveras i systemet under tidsperioden efter Kyoto. Bindande mål för utvecklingsländerna är viktiga, men utsläppen måste minskas inom rimlig tid.

Genom djuruppfödning och användning av gödningsmedel bidrar jordbruket till utsläppen av växthusgaser. Till skillnad från industri, transport och rumsuppvärmning är dessa dock naturliga utsläpp. Låt mig ge ett exempel: i Österrike producerar jordbruket bara 8,66 procent av utsläppen. Sedan 1990 har dessa utsläpp minskat med cirka 14 procent. Utöver avfallshantering är det österrikiska jordbruket den enda sektor som redan har uppfyllt Österrikes Kyotomål på ”minus 13 procent”.

De möjligheter som ges genom jordbruket är allt från koldioxidlagring i jorden, en optimal användning av matjord och produktion av biomassa som energikälla. Jag vill påpeka, herr talman, att den österrikiska industrin också har arbetat hårt för att hålla sina utsläpp så låga som möjligt.

För närvarande kommer omkring 9 procent av EU:s totala utsläpp av växthusgaser från jordbruket, vilket betyder att det förorenar mycket mindre än exempelvis energiförbrukningen, med 59 procent, eller transporter, med 21 procent. Herr kommissionsledamot! Om vi ska kunna koppla ett grepp om klimatförändringarna måste undvikande av energi och ökad energieffektivitet vara våra mål.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). - (RO) Klimatförändringarna blir allt tydligare och människan bör ändra sitt beteende och ägna sig mer åt miljöskydd.

I Europa hanterar man redan mycket höga temperaturer under sommaren, torrperioder följda av omfattande regn och översvämningar, våldsamma stormar och ökenspridning i vidsträckta regioner, särskilt i söder och öster.

Rumänien har inte heller varit förskonat från effekterna av klimatförändringarna. På senare år har vi sett förödande översvämningar, stekheta dagar, våldsamma stormar, ökenspridning i den södra och östra delen av landet och en minskning av nederbörden. Allt detta har lett till förluster av människoliv, omfattande materiella skador och en minskad jordbruksproduktion.

EU måste vidta bestämda åtgärder i dag för att minska effekterna av klimatförändringarna. EU måste vidta åtgärder för bättre vattenhantering, skydd mot översvämningar, rening av avloppsvatten, skydd av kustområden, ökad energieffektivitet, minskade utsläpp av växthusgaser, användning av mindre förorenande jordbruk, användning av ekologiska transporter samt stoppad ökenspridning.

Särskild uppmärksamhet måste ges åt områden med ökenspridning. EU bör undersöka möjligheten att investera i ett bevattningssystem som skulle kunna hjälpa de medlemsstater som riskerar att minska sin jordbruksproduktion på grund av ökenspridningen att bygga upp eller förbättra sina bevattningssystem.

Jag gratulerar kommissionen till grönboken om en ny politik för rörlighet i städerna. 20 procent av EU:s bilister skulle kunna utnyttja kollektivtrafiken. Sänkta hastighetsgränser gör också att vi kan bekämpa växthuseffekten.

Införandet av luftfart i systemet för handel med utsläppsrätter är ett första steg framåt. Införandet av sjötransport i detta system diskuteras också.

Tyvärr innebär inte unionens nuvarande budget att de nödvändiga åtgärderna för att minska klimatförändringarna integreras tillräckligt och på ett sammanhängande sätt. Budgeten för klimatförändringar är blygsam.

  Anne Laperrouze (ALDE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Klimatförändringens effekter är tydliga och kommer bara att bli mer uttalade. Vi vet nu att trots genomförandet av en ambitiös politik för att bekämpa klimatförändringarna kan vi bara stabilisera företeelsen, och vi måste därför anpassa oss till dess följder.

Anpassningen till klimatförändringarna kommer att kräva en ambitiös finansiering på många områden, och jag anser att de viktigaste av dem är sjukvård, jordbruk, vattenskydd, bostäder och befolkningsmigrationer. Därför bör dessa områden prioriteras i vår politik för stöd till forskning i Europa. Bekämpandet av utsläpp av växthusgaser och anpassningen till klimatförändringarna bör bli obligatoriska villkor för tilldelning av EU-finansiering.

Detta är ett globalt problem och vi behöver därför globala svar. Europeiska unionen måste sträva efter att etablera en politik på global nivå för anpassning till klimatförändringarna. I denna politik bör hänsyn tas vid upprättandet av sjukvårds- och jordbruksplaner till det ökande antalet naturkatastrofer. Denna politik bör framför allt vara inriktad på de mest sårbara länderna, det vill säga de fattigaste länderna. Precis som vi kan hoppas på att skörda frukten av den europeiska forskningen måste vi se till att utvecklingsländerna också gynnas av den. Vi bör överföra vår teknik till tredjeland utan att nödvändigtvis förvänta oss någon kompensation.

Anpassningen till klimatförändringarna innebär dock inte bara att utnyttja teknik i större utsträckning. Vi måste också titta på några av de seder som vi har ärvt av tidigare generationer. I min region, sydvästra Frankrike, står de gamla gårdarna exempelvis vända åt söder – invånarna hade insett att om huset stod vänt åt det hållet skyddades det från vindar från öster och väster, och det blev ljusare och varmare på vintern och svalare på sommaren tack vare skugga från träden. Dessa hus var mycket bioklimatiska.

I dag struntar vi i sådana seder, och ändå är de så enkla. Vi måste gå tillbaka till dessa enkla, förnuftiga åtgärder och fortsätta att uppmuntra forskning i bättre bostäder. Det är i denna sektor som vi måste hitta sådant som bör undvikas, exempelvis användningen av energi för luftkonditionering i hus. Vi måste betona hur viktigt det är att byggnader är energieffektiva.

Avslutningsvis måste vi gå från att öka allmänhetens kunskap till utbildning. Vi måste förmedla korrekta och genomtänkta åtgärder till de yngre generationerna, och vår egen generation måste naturligtvis också lära sig dem.

Jag vill avsluta med att gratulera Guido Sacconi för hans utmärkta och strukturerade betänkande.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL). – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag lyssnade intresserat på ert inledningsanförande. Ni måste känna till att ni har många allierade här i Europaparlamentet, men jag befarar att mycket färre personer stöder era mål inom kommissionen.

För att leda kampen mot klimatförändringarna måste EU framför allt vara konsekvent i sina tillkännagivanden. När ni med rätta talar om anpassning och säger att vi måste minska växthusgaserna, kan kommissionen därför inte finansiera EU:s fortsatta beroende av kol och bensin. Kommissionens och rådets utrikespolitik måste sätta press på George Bush, inte lirka med honom, att förbinda sig till dessa avtal. Politiken måste hjälpa fattigare länder med en tekniköverföring och ett resurspaket så att de kan delta i den globala alliansen. Ni måste även lyssna på kritiken från Europaparlamentet om denna besatthet av biodrivmedel, som förstör skogarna i Amazonas, raserar det globala klimatet, fördubblar livsmedelspriserna och därmed sätter press på de fattigare delarna av samhället.

Avslutningsvis, herr kommissionsledamot, så är vi med er, men ni måste kämpa hårdare för att få kommissionen på er sida.

(Applåder)

  Kathy Sinnott (IND/DEM). - (EN) Herr talman! Klimatförändringarna är en utmaning för oss alla. Vi måste komma ihåg att vi delar den här världen inte bara med dem som lever i dag, utan även med dem som kommer i framtiden. För att vår politik ska bli effektiv måste vi dock skilja mellan klimatförändringar som har skapats av människan och naturliga klimatförändringar. De första är en effekt av våra aktiviteter, de andra är en naturlig process. Våra landskap, vår jord och våra flodsystem är alla ett resultat av naturliga och pågående klimatförändringar. Klimatförändringar som har orsakats av människan är oförlåtliga. Svaret på dem är en förändring – av drivmedel, konsumtion och inställning.

Att göra denna åtskillnad är inte detsamma som att säga att naturliga klimatförändringar inte är något problem, utan att svaret på dem är anpassning. Arkeologer berättar för oss att förr i tiden, när klimatet förändrades, anpassade sig de som kunde och de som inte kunde gick under. I dag har vi människor grävt ner oss djupt. Våra hem och städer är cementerade i jordskorpan. Våra vanor och hemorter har blivit oflexibla. Att ha en istid eller en värmeera finns helt enkelt inte på dagordningen just nu – ”återkom gärna om en eon eller två”.

Svaret på naturliga klimatförändringar är långsiktig planering, intelligenta förberedelser och sunt förnuft. Bygg inte på översvämningsområden. Plantera lövskogar. Stötta upp hotade kustlinjer. Vi måste balansera vår syn på klimatförändringar mellan förändring och anpassning, mellan det som har orsakats av människan och det naturliga, och använda våra medel på ett förnuftigt sätt så att de blir effektiva.

  Koenraad Dillen (NI). - (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Kampen mot den globala uppvärmningen är inte bara Europas kamp – den måste bli hela planetens kamp, annars kommer alla våra storslagna planer att vara meningslösa och européerna kommer ensamma att göra enorma insatser för resultat som bara kommer att vara en droppe i havet.

Vi måste dessutom säkra den europeiska dynamismen i dag. Stora och ouppnåeliga mål ligger åter framför oss. Vid EU-toppmötet i mars i år fastslogs att utsläppen av växthusgaser måste minska med 20 procent till 2020, och den förnybara energin måste uppfylla 20 procent av unionens behov. En av de viktigaste frågor som kvarstår är dock naturligtvis vem som ska betala för det.

Företag och konsumenter skulle behöva hosta upp cirka 60 miljarder euro per år för klimatplanen, vilket för mitt land Belgien skulle innebära 2 miljarder euro per år, och globalt minst 200 euro per medborgare. Det är inte bara ett hot om en enorm skattehöjning, utan också en faktor som kan tvinga företag att flytta utomlands till länder där miljörestriktionerna inte är lika stränga.

Vi måste därför fortsätta att ”behandla symtomen” så länge vissa av aktörerna på världsscenen inte är beredda att göra de nödvändiga insatserna.

ORDFÖRANDESKAP: ALEJO VIDAL-QUADRAS
Vice talman

  Antonio López-Istúriz White (PPE-DE). - (ES) Tack, herr talman! Först och främst vill jag gratulera Guido Sacconi till hans fråga, som ger oss möjlighet att diskutera klimatförändringarna här i dag. Mina kolleger kommer att tala om de mer tekniska aspekterna, men jag vill ta det här tillfället i akt att tacka kommissionsledamoten och, framför allt, uttrycka mitt stöd för allt han gör i detta avseende – han var en av föregångarna och en av de första som talade om klimatförändringarna här i Bryssel.

Det jag vill är framför allt att hänsyn ska tas till särskilda geografiskt utmärkande drag, och ett område i synnerhet, vilket inte kommer att överraska er – öregionerna. De vackra grekiska öarna – i likhet med Balearerna, som jag representerar – kan vara i riskzonen i framtiden på grund av de klimatförändringar som kan ske. Jag anser att kommissionen inte bara kan lyfta fram den särskilda karaktären hos de yttre randområdena, den måste även erkänna öarna och naturligtvis berg- och kustområden.

Det spanska oceanografiska institutets studier, och många andras, belyser att Medelhavet genomgår en accelererad uppvärmningsprocess och en höjning av vattennivån. Det kan få betydande återverkningar längs kusten, särskilt för stränderna, som skulle svämma över, med en medföljande effekt på turismen, den främsta inkomstkällan.

I det exempel som jag nämnde, Balearerna, har temperaturerna ökat märkbart på senare år, vilket är oroande.

Grönboken måste även innehålla ett åtagande om att stödja de regioner som behöver betydande investeringar för att kunna motverka effekterna av klimatförändringarna.

Jag vill avsluta med att beskriva min personliga ambition, och Europeiska folkpartiets, vilken är att Europeiska unionen ska ta täten inom området för koldioxidfri teknik eller teknik med låga koldioxidutsläpp. Vi anser verkligen att en snabb och djärv övergång till modernare och effektivare teknik inte bara gynnar vårt klimat och lägger grunden för en global lösning, utan även ekonomin, eftersom den gör oss mycket mindre beroende av importen av fossila bränslen.

  Dorette Corbey (PSE). - (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Anpassningen till klimatförändringarna kräver större uppmärksamhet och det snart, för vad vi än gör åt klimatförändringarna måste vi även investera i att anpassa samhällena så att de kan hantera stigande havs- och flodnivåer, eller omvänt mindre vatten och torka. Allt detta har konsekvenser för säkerhet, vattenförbrukning, jorden, jordbruket, men även, uppenbarligen, för folkhälsan.

I vissa områden måste man förbereda sig för svår torka och högre temperaturer. Bevattningssystem och rena avsaltningsenheter är lösningen i detta fall. I andra områden måste man hantera vatten som en olägenhet och investera i förstärkning av diken. Det är upp till medlemsstaterna själva att göra upp planerna, analysera effekten av klimatförändringarna och göra sig redo.

Det finns dock tre viktiga punkter. För det första är solidaritet helt nödvändigt – vissa länder bärs av andra medan en del är starkare än andra. Det är självklart att Europeiska unionen också har ett gemensamt ansvar.

För det andra måste det därmed även finnas en gemensam finansieringskälla. Vi måste söka finansieringskällor, och det naturliga är att titta på strukturfonderna, men även på intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätter.

För det tredje måste solidaritet naturligtvis även gälla för utvecklingsländerna. Många länder i Afrika och Asien har själva knappt bidragit till klimatförändringarna, men påverkas ändå negativt av dem. Sunda och stabila finansieringskällor måste hittas, och det självklara här är att se på intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätter.

  Jens Holm (GUE/NGL). - I detta betänkande kräver vi åtgärder för att jordbruket ska ta sitt klimatansvar. I jordbruket ingår boskapsindustrin som står för 18 procent av världens utsläpp av växthusgaser. 18 procent! Detta konstateras av FAO i rapporten ”Livestock´s long shadow” från 2006. Vad kan vi då göra för att få ner dessa 18 procent av utsläpp? När IPCC:s ordförande Rajendra Pachauri talade för oss i klimatutskottet uppmanade han till minskad köttkonsumtion. Han har helt rätt. Vi har aldrig någonsin i världshistorien ätit så mycket kött som vi gör idag. Sedan 1950-talet har världens köttproduktion mer än femfaldigats. Det är inte hållbart. Jag skulle vilja fråga kommissionsledamot Stavros Dimas; instämmer du med Rajenda Pachauri att vi borde äta mindre kött? Jag uppmanar kommissionen att ta fram en plan för minskad köttkonsumtion.

Avslutningsvis några förslag: en informationskampanj för vegetarisk kost, uppmana medlemsländerna att införa köttskatter så att kött blir dyrare och vego billigare, satsa mer på grönt i våra egna EU-institutioner, t.ex. en vegetarisk vecka i Europaparlamentet, kommissionen och i rådet vore en bra, modern och grön start för en mer hållbar union.

  Christine De Veyrac (PPE-DE). - (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag säger ”ja” till klimatpaketet eftersom EU måste sända en stark signal till världen inför inledningen av de internationella Köpenhamnsförhandlingarna.

Jag måste säga till er att arbetstagare och arbetsgivare i min valkrets är mycket oroade över förslaget att avskaffa gratiskvoterna för koldioxidutsläpp och tillåta att de auktioneras ut.

Genom detta förslag skulle EU lägga en dubbel börda på företagen, som skulle behöva betala för missbruk av koldioxidutsläpp över kvoten, men även för eventuella koldioxidutsläpp från det första producerade tonnet. Europeiska företag skulle därmed drabbas av en exempellös kostnadsökning.

Om denna standard skulle tillämpas världen över skulle det vara ok – alla skulle då sitta i samma båt. Om denna begränsning bara tillämpas på europeiska företag skulle de bestraffas ekonomiskt och det skulle finnas en allvarlig risk för att arbetstillfällen skulle flytta utanför unionen. Bör vi då avstå denna tanke på att betala för koldioxidutsläpp från det första producerade tonnet? Jag tror inte det, eftersom slutmålet är lovvärt.

I detta fall måste emellertid EU ha en rättvis mekanism tillgänglig vilken består av att beskatta importer från tredjeland som inte utför samma miljöarbete som europeiska företag. Ja, låt oss skapa en ”koldioxidskatt” – det är allt annat än ett försiktigt och protektionistiskt instrument, det är ett instrument som är utformat för att garantera rättvis handel utan snedvridning på global nivå, vilket är en grundläggande målsättning för Europeiska unionen och WTO.

När det gäller det andra välkomnar jag kommissionens olika förslag. Det är ett positivt drag att se till att så många ekonomiska sektorer som möjligt ingår i mekanismerna – ETS eller andra – för att bekämpa klimatförändringarna. Jag noterar särskilt att transportsektorn, som vi ofta pekar finger åt, förbereder sig på att lämna sitt bidrag och det är något som jag välkomnar.

Avslutningsvis hoppas jag att vi kommer att kunna nå en överenskommelse snabbt, det vill säga före årets slut, och att detta klimatpaket därmed kan genomföras så snart som möjligt.

  Matthias Groote (PSE). - (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Klimatförändringarna är på väg – det är ett vetenskapligt bevisat faktum. I IPCC:s fjärde utredningsprotokoll anges tydligt att ingen region i Europa kommer att besparas från dess effekter.

Det är viktigt att hålla temperaturökningarna under 2 °C. Även en global uppvärmning på mindre än 2 °C skulle dock få negativa ekonomiska och miljömässiga konsekvenser för vissa regioner i Europa.

Det är därför som EU måste agera nu. Vi måste inleda anpassningsåtgärder nu, och på många politiska områden. Klimatförändringarna innebär dock även möjligheter – en av dessa möjligheter är att vi kan förbereda oss för klimatförändringarna genom anpassningsåtgärder.

När vi tänker på anpassningsåtgärder bör vi även anpassa Lissabonprocessen till kraven från klimatförändringarna. Det ger en möjlighet att skapa en miljömässigt driven industripolitik – en ekonomisk politik och en industripolitik som avskiljer den ekonomiska tillväxten från utsläpp av koldioxid och växthusgaser. Det kommer att bli nyckeln till framgång. Låt mig ställa en fråga till kommissionsledamoten här: i vilken utsträckning diskuterar kommissionen Lissabonprocessen i samband med klimatförändringarna?

Den andra punkten är denna: det är också viktigt att se till att lokala och regionala beslutsfattare är informerade om effekterna av klimatförändringarna på deras områden. Hur kommer klimatförändringarna att påverka deras individuella regioner? Det kommer exempelvis att vara mycket viktigt när det gäller utvecklingsplaneringen, och det är därför jag stöder förslaget i resolutionsförslaget om att inrätta en europeisk databas som är åtkomlig för regionala beslutsfattare som vägledning för deras utvecklingsplanering.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Får jag föreslå att vi slutar straffa oss själva för klimatförändringarna och anklaga varje sektor som om den ena är mer skyldig än den andra? Man får särskilt detta intryck av bidraget från jordbruket. Europa saknar makten att ensamt göra något åt klimatförändringarna, men vi kan erbjuda ett välbehövt ledarskap. Vi behöver globala samordnade åtgärder, och det är välkänt.

Låt mig särskilt ta upp debatten om jordbruket. Det bidrar till klimatförändringarna, men det påverkas också av dem. Det har redan sagts. Det är dock viktigt att komma ihåg att jordbruket producerar livsmedel, och utan livsmedel kommer vi inte särskilt långt. Om man ser på den globala efterfrågan på livsmedel kommer den att öka med 50 procent om 20 år, men jordbruket kan genom kolbindning, anaerob nedbrytning, skogsplantering – och jag tror att det är nyckeln – och vindkraft, bidra till debatten.

När det gäller den irländska situationen har vi redan sänkt våra utsläpp från jordbruket med 3 procent sedan 1990, men se vad som hände med transportsektorn, där utsläppen har ökat med 163 procent. För industrin är siffran 23 procent och för energisektorn 32 procent. Risken med att inrikta sig på jordbruket är att vi minskar antalet boskap och minskar utsläppen i Europa, men flyttar produktionen någonannanstans och inte gör någon som helst skillnad. Vi måste alltså vara försiktiga här.

Traditionella seder, som att gräva i trädgården på hösten och låta den vila över vintern är numera föråldrade. Nåväl, jag är skyldig, för jag gör fortfarande så. Låt oss vara förnuftiga i den här debatten. Låt oss genomföra vår forskning och utveckling så att vi inte går bakåt, utan går framåt med mer positiva lösningar. Se på Indien. Det har 17 procent av världens befolkning men bidrar bara med 4 procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Detta land måste utvecklas för att se efter sina fattiga. Det kommer att bidra till debatten om klimatförändringarna, men kan bara göra det på ett sätt som erkänner dess verkliga nuvarande situation.

Avslutningsvis vill jag säga att Lissabonfördraget för första gången ger oss hopp om globala åtgärder mot klimatförändringarna, där EU bidrar med ledarskap. På denna grund hoppas jag att den irländska befolkningen ställer upp och röstar ett överväldigande ”ja” till Lissabonfördraget.

  María Sornosa Martínez (PSE). - (ES) Tack, herr talman, och tack, herr Sacconi, för allt ert arbete.

Vi har ett problem. Därför är offentliga och privata investeringar i forskning och utveckling för att bekämpa klimatförändringarna avgörande för att se till att anpassnings- och dämpningsåtgärderna blir så effektiva som möjligt i förhållande till gränserna för och följderna av klimatförändringarna.

Vi har en enormt stor uppgift framför oss, herr kommissionsledamot. Vi måste genomföra åtgärder på området för energieffektivitet, främjande av förnybara energiformer, effektiv kraftvärme, effektiv användning av drivmedel i motorfordon, energisparande kollektivtrafik och belysning, bättre administration av jordbruks- och ängsmark och minskad skogsavverkning, för att inte nämna bättre användning av vatten, med tanke på den knappa tillgången.

Jag vill dock ta tillfället i akt att be om två saker. Den första gäller er, herr kommissionsledamot. Jag ber er att skyndsamt se över politiken om biodrivmedel, både den första och den andra generationen.

Den andra riktar sig till rådet: trots att den temperaturökning och förändring av regnmönstren som orsakas av klimatförändringarna kommer att påverka marken har ännu inget avtal nåtts om en tillfredsställande europeisk ram för skydd av marken.

Ett fast åtagande måste göras utan dröjsmål.

  Lambert van Nistelrooij (PPE-DE). - (NL) Herr talman, herr Sacconi, mina damer och herrar! Som PPE-DE:s samordnare för regionalpolitiken vill jag betona att några mycket viktiga punkter tas upp i denna resolution. En koppling upprättas mellan sammanhållningspolitik och riskhantering, och så finns tanken om de ingående och uttryckliga delarna i EU:s framtida regionalpolitik. Dessutom förändras regionernas position inom unionen av klimatförändringarna. Det kommer att finnas torka på ena sidan, och för mycket vatten på den andra, med stigande havsnivåer. Den sistnämnda utvecklingen är något jag måste betona som representant för Nederländerna. Hälften av vårt land ligger under havsnivån. Havsvallarna måste bli högre, men det finns även många fler tekniska utmaningar att ta hänsyn till. Det gäller ännu mer för andra delar av världen. Det är också positivt att vi vill ha en samordning med FN:s strategi för katastrofbegränsning.

Sammanhållning – och jag vill i detta avseende hänvisa till Lissabonfördraget – har en ny territoriell dimension, som vi måste utveckla och som måste ingå i vår finansiella planering. Det är något som ligger nära människorna, i regionerna och i städerna, och Europa har en roll att spela i detta avseende.

Herr talman! PPE-DE-gruppen stöder inte första delen av punkt 13, eftersom vi för närvarande är för en omfördelning av medlen i stället för en omprioritering. Det sker faktiskt redan. Mer än 15 miljarder euro tilldelas för närvarande från strukturfonderna till exempelvis biodrivmedel. Vi vill fortsätta längs den här vägen. Vi kommer därmed ännu en gång att ändra förordningen om strukturfonderna för att uppnå mer energieffektivitet. Det är PPE-DE-gruppens strategi och vi kommer att delta i debatterna om den långsiktiga budgetplanen – till vilken en hänvisning görs i punkt 13 – och ta täten i den eventuella omfördelningen eller omprioriteringen, men inte just nu – det kan för närvarande göras med större framgång genom att engagera budgetar och sektorer än genom omfördelning.

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (LT) Jag måste berömma Guido Sacconi för de betydande tilläggen till kommissionens grönbok om klimatförändringarna, som kom i rätt tid.

En del länder, framför allt de nordiska, har redan utvecklat en långsiktig strategi för att hantera klimatförändringarna utan någon uppmuntran från Bryssel, med åtgärder som ska vidtas som reaktion på klimatförändringarna – skydd av kustområden, åtgärder mot översvämningar vid kuster, konstruktion av specialutformade hus. Antagandet av vitboken kommer att uppmuntra andra länder att följa deras exempel.

De EU-länder som ligger vid havet – och det finns 22 sådana länder – bör under tiden studera erfarenheten från Nederländerna av motståndet mot havet. Halva landets territorium ligger under havsnivån. Nederländarnas ständiga arbete att stå emot havets angrepp och de enorma resurser som de lägger på att skydda sig har inte hindrat dem från att skapa en av världens starkaste och mest blomstrande stater. Det bevisar att möjligheten att anpassa sig faktiskt finns.

Vid EU-rådets möte nyligen förklarade man att frågan om klimatförändringar skulle vara av största vikt i förberedelserna av EU:s politik för förebyggande och skydd. Konflikter och krig för att vinna områden som fortfarande är lämpliga att bo i samt de som erbjuder vatten och mat bör förhindras innan det är för sent. Det gäller särskilt världens fattigaste länder, som har bidragit minst till klimatförändringarna – de som har gått framåt på andras bekostnad bör genast betala tillbaka sin skuld.

I framtiden bör EU fortsätta att erbjuda ledarskap till andra världsdelar och stater och vara en förebild för anpassning av åtgärder för att förhindra klimatförändringar, anpassa sig till nya omständigheter och förvandla medborgarnas vanor och seder.

  Ari Vatanen (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Vi ska alltså hålla oss lugna när vi följer en debatt, men den här debatten har spårat ur och är bokstavligen borta med vinden, och med den har all ärlighet och rationalitet försvunnit. Vi ska vara ärliga, men att måla upp en dyster bild har alltid varit politiskt mycket bra. Det har alltid lönat sig. Vi måste dock vara allvarliga och se till siffrorna och fortsätta att vara rationella och ärliga.

Människor kan bo i Helsingfors, med dess genomsnittliga årstemperatur på 6 °C, eller i Dakar i 30 °C. För två tusen år sedan gick Julius Caesar på Rhen eftersom den var täckt av is. För ett tusen år sedan fanns vikingarna i Grönland. Det är därför det heter Grönland. Därför är inte temperaturen ett mål i sig, utan människors välstånd är ett mål i sig själv och det är det vi glömmer bort.

Varför har vi utsläpp? Det är en följd av vårt välstånd, och två tredjedelar av världens befolkning lever fortfarande i fattigdom. Människosläktet är ordnat som en trappa – vi, de privilegierade, finns längst upp, och det finns fyra miljarder människor under oss som bokstavligen vill komma fram i ljuset, eftersom två miljarder människor inte ens har el.

Vilket är då vårt svar? Vårt svar är att förbättra vår teknik. För att göra det behöver vi pengar och vår ekonomi måste växa. Vi kan inte ha pengar om vi kastar bort och skadar vår ekonomi genom att vidta åtgärder som motverkar sitt syfte och är mycket kostsamma.

Kommissionsledamoten nämnde inte ens nyckelordet ”kärnenergi” i sitt öppningsanförande. Om vi inte är ärliga i den här debatten är vi inte seriösa ledare. Sammanfattningsvis är vi lite som den man vars tak läcker, men som i stället för att laga det tapetserar sin källare. Det är faktiskt inte så vi bör bygga upp vår framtid.

  Cristina Gutiérrez-Cortines (PPE-DE). - (ES) Tack, herr talman! Jag anser att rollen för, och dokumentet om, anpassning är viktigt. Problemet med klimatförändringarna är dock ett pågående arbete – vi lär oss hela tiden och förstår vad som händer och vilka de möjliga lösningarna är.

Jag anser att det är nödvändigt att se till att politiken som helhet inte har en strategi som går uppifrån och ner. Om vi vill ta täten på detta område måste vi se till att andra följer oss – annars kommer ledaren att stå ensam. Det finns en risk för att om EU går framåt för snabbt, om EU orsakar en industriell kris, om EU bara genomför politik – jag borde säga ”metapolitik” – uppifrån och ner, kommer det inte att fungera. Vi måste använda alla åtgärder som står till buds på marken, få samhället entusiastiskt engagerat och anpassa vårt egets samhälles förmåga till anpassning, för vi får inte låta vår välfärd bli lidande.

I detta avseende vill jag även betona att det i detta dokument knappt nämns anpassningen på marken, och det är något vi måste tala om. När vi talar om vatten, som är nödvändigt och som kommer att bli den aspekt som påverkas mest av klimatförändringarna, om den inte redan är det, är det särskilt viktigt att lyfta fram formler och åtgärder på marken – som ofta är mycket enkla – när det gäller jordens genomsläpplighet, återplantering av skog, vatteninsamling, användning av befintliga reservoarer för att samla in vattenöverskott och fördela de få resurser vi har kvar på rätt sätt i stället för att låta vattnet rinna ut i havet och försvinna. För att uppnå detta måste vi ibland se på det förflutna, på de befintliga traditionerna, och ibland måste vi släppa våra fördomar mot lösningar såsom grundvattenbildning och andra nödvändiga åtgärder.

Jag uppmanar därför till en integrerad politik, en allomfattande politik som vi kan anpassa till samhället, som måste lyssna på våra rekommendationer och följa dem. Om samhället inte står bakom oss och inte är entusiastiskt kommer vi inte att uppnå någonting. Vi måste därför sträva efter en enighet och lyssna på alla.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). - (SK) Det förslag till resolution som har framställts som svar på den muntliga frågan från det tillfälliga utskottet för klimatförändringar förefaller konsekvent, men jag anser inte att det tar upp vatten tillräckligt, vilket kan mildra de klimatproblem på mikro- och makronivå som orsakas av markdränering och därmed bidra till ett mer hälsosamt klimat.

Parlamentets förslag ligger i linje med ett föråldrat paradigm som är baserat på en effektiv hantering av de befintliga vattenresurserna.

I det nya vattenparadigmet förespråkas en förnyelse av vattenresurserna på landsbygden. En förbättrad vattencykel förespråkas i syfte att gradvis se till att det finns tillräckligt med vatten för alla. Målet med paradigmet är att anpassa den rådande situationen när det gäller dräneringen av stora områden till följd av skogsavverkning, jordbruk eller avloppsnät.

Markdränering minskar avdunstningen, omvandlar solvärme till metabolisk värme och omvandlar enorma energiflöden inom det. Även den minsta reduktion med 1 mm genom avdunstning på ett område av Slovakiens storlek motsvarar en solig dag frigörandet av metabolisk värme som motsvarar årsproduktionen på alla kraftstationer i Slovakien.

Mina damer och herrar! Jag vill tacka Guido Sacconi och kommissionsledamot Dimas för deras arbete. Jag hoppas att jag har lyckats göra er uppmärksamma på dessa nya idéer.

  Avril Doyle (PPE-DE). - Herr talman! Jag vill först påpeka att några kolleger och jag ursprungligen la fram ett antal ändringsförslag till detta ärende som specifikt rörde nyckelfrågor såsom effekten av klimatförändringarna på den biologiska mångfalden och den ödeläggelse som redan sker i utvecklingsvärlden, varav båda är frågor som måste hanteras utan ytterligare dröjsmål.

EU:s trovärdighet när det gäller klimatförändringspolitiken och våra krav på att finnas i hjärtat av en eventuell internationell överenskommelse om handel med utsläppsrätter efter 2012 kommer att bero på vår politiska villighet att satsa pengar på det som vi gemensamt talar om när det gäller att öronmärka intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätter, och det kan handla om upp till 40 miljarder euro per år.

Generös finansiering för åtgärder för bland annat tekniköverföring, anpassning och dämpande kommer att vara ett mått på hur väl vi accepterar vårt historiska ansvar gentemot tredjeländer, de som med störst sannolikhet kommer att bära bördan av klimatförändringarna, inbegripet dåligt väder, ökenspridning, översvämningar vid kuster och allvarlig brist på vatten.

I detta avseende måste lagstiftningen om EU:s system för handel med utsläppsrätter, som jag är föredragande för, innehålla någon politisk vägledning om auktionsintäkter, vilket kommer att testa Europeiska rådets engagemang, beslutsamhet och förståelse av målet på 2 °C och så att säga dess förståelse av den allvarliga globala effekten av klimatförändringarna, när vi strävar efter att skapa ekonomier med låga koldioxidutsläpp i hela EU, som vårt bidrag till en global överenskommelse i Köpenhamn.

  Erna Hennicot-Schoepges (PPE-DE). - (FR) Herr talman! Förra veckan var jag i Argentina med Mercosurdelegationen. Jag konstaterade att ingen av våra politiska företrädare var bekymrad över klimatförändringen. Det var mer diskussion om att öka den tillgängliga marken för produktion av sojabönor och om skogsavverkning för att öka den odlingsbara arealen. Inte ens vår delegation hade ägnat mycket uppmärksamhet åt ämnet.

Jag vill därför ställa följande fråga: håller vi på att utforma en EU-politik i två hastigheter? Vore det inte bättre att samordna vår ståndpunkt överallt, med vetskap om att klimatförändringspolitiken är en politik som handlar om omfördelning av resurser? Det är i grunden en rättvisepolitik som måste tillämpas på global nivå.

  Anni Podimata (PSE). - (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Tillåt mig ta upp en fråga som är förknippad med klimatförändringen. I dagens debatt har ingen nämnt Europeiska kommissionens meddelande nyligen om att förstärka unionens insatskapacitet vid katastrofer. Till kommissionens meddelande bifogades en särskild bilaga om skogsbränder. Den handlar om de stora, katastrofala bränder som drabbade Sydeuropa och framför allt Grekland förra sommaren.

Det finns ett samband mellan dessa bränder och klimatförändringen. Enligt min mening finns det ett överhängande behov av att vidta förebyggande åtgärder runtom i Europa, och särskilt i södra delen som enligt FN:s klimatpanel IPCC är mer brandbenägen och som redan drabbats av tätt återkommande perioder av extrema väderförhållanden. Herr kommissionsledamot! EU måste omedelbart vidta åtgärder både på medellång sikt och omedelbart för att se till att fjolårets händelser inte upprepas nästa sommar.

  Miloslav Ransdorf (GUE/NGL). - (CS) Hur ny och unik denna era än kan förefalla, är det ändå så att klimatförändringar och klimatcykler förekommit tidigare i historien. Jag menar att undersökningar av historiskt klimat kommer att bli en av de viktigaste medlen att svara på denna utmaning. Till vårt förfogande står sådana verk som ”A Green History of the World” av Clive Ponting eller skrifter av den franska historikern Emmanuel le Roy Ladurie. Vi måste inse att människor tidigare i historien kunnat klara förändringar av naturmiljön. I mitt hemland Tjeckien till exempel finns en av de mest harmoniska naturmiljöerna i södra Böhmens bäcken. Få människor inser att detta är ett konstgjort landskap. Det är skapat av människan. En gång i tiden var det myrmark. I dag är det en sjö och ett populärt turistmål.

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag vill tacka alla talare för deras viktiga och intressanta inlägg, och när vi slutför vår vitbok om anpassningen ska vi beakta det som har framförts i dag och rekommendationerna i Europaparlamentets resolution.

Jag vill framhålla att utan fortsatt stöd från Europaparlamentet skulle merparten av den politik vi har i dag inte ha kommit till stånd och Europeiska unionens ledande roll i världen skulle inte inge hopp om att ett internationellt avtal kommer att uppnås i Köpenhamn 2009.

Vårt främsta mål är att ha ett internationellt avtal för att bekämpa klimatförändringen och att anpassa oss efter klimatförändringarna, som alla länder i världen deltar i och särskilt Förenta staterna och andra stora utsläppare, för då kommer kampen mot klimatförändringar att bli effektiv. Självklart kommer Europeiska unionens insatser inte att vara tillräckligt om vi inte aktivt tar ledningen för detta.

Återigen hörde jag en del tvivel om vetenskapen. Jag anser att den frågan mer eller mindre har klarats ut. I stort sett är det samförstånd inom forskningen om att klimatförändringen är antropogen och orsakad av mänskliga verksamheter. Det finns ett litet antal forskare som har en annan uppfattning. En del personer tror fortfarande att jorden är platt, men till och med i Förenta staterna tas inte detta på allvar längre.

I förra veckan betonades i en rapport från Världshälsoorganisationen de hälsoeffekter som klimatförhållandena och klimatförändringarna orsakar, och Nasa varnade oss för att klimatförändringen sker snabbare än vi trott. Med utgångspunkt från vad forskningen säger oss måste vi därför agera.

I fråga om kostnader: agerar vi senare kostar det mer, agerar vi nu kostar det mindre och vi undviker också den oåterkalleliga effekten av klimatförändring på vår planet. Vi är skyldiga oss själva och kommande generationer att lämna världen i samma tillstånd som vi ärvde den.

Så som många ledamöter framhöll har vi också en moralisk skyldighet mot dem som inte har bidragit till att skapa växthuseffekten – de minst utvecklade länderna i världen, som inte bara har en mycket låg inkomst per person utan också bara har bidragit en bråkdel till uppkomsten av effekten.

Därför är anpassning tillsammans med insatser för att mildra effekterna absolut nödvändigt, och vi måste göra det genom att hjälpa de minst utvecklade länderna och även genom att vidta rätt åtgärder i Europeiska unionen.

Jag hörde olika exempel på vad som sker just nu, till exempel om det viktiga vattenproblemet. Vi har lagstiftning – ramdirektivet för vatten – som handlar om denna mycket viktiga och knappa resurs, men vi antog också alldeles nyligen ett meddelande om vattenbrist och torka, eftersom detta kommer att bli ett viktigt och överhängande problem som vi måste ta itu med.

För att återkomma till kostnaden nämnde flera talare auktionsfrågan och hur den kommer att påverkar våra energiintensiva industrier eller andra sektorer av ekonomin. Jag vill undanröja ett missförstånd för att reda ut frågan. Inkomsterna från auktionerna kommer inte att gå till EU:s eller några andra kassakistor utan till finansdepartementen i medlemsstater som kommer att auktionera ut utsläppsrätterna. Detta måste göras helt klart. Det kommer att röra sig om mellan 30 miljarder euro och 50 miljarder euro varje år, och vi har rekommenderat – och jag hoppas att Europaparlamentet kommer att instämma – att en del av pengarna ska gå till anpassningspolitik. Finansieringen har vi alltså klar och om vi har den politiska viljan kan vi gå vidare och godkänna principen att en viss del av dessa 30–50 miljarder euro per år ska öronmärkas för anpassningspolitiken.

Jag hade gärna talat längre eftersom detta är ett så stort problem och många frågor ställdes, men jag vill tacka er igen för era bidrag. Vi kommer att i nära samarbete med er och det tillfälliga utskottet för klimatförändringar fortsätta att utforma vår politik och arbeta hårt, särskilt under dessa två år, för att uppnå ett internationellt avtal i Köpenhamn.

  Talmannen. − Avslutningsvis har ett resolutionsförslag ingetts i enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum kl. 11.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Bairbre de Brún (GUE/NGL), skriftlig. – (GA) Vid det här laget bör det stå helt klart för alla att vi behöver förbereda oss på klimatförändring. Vårt samhälle och vår ekonomi måste ändras i takt med att vårt klimat ändras.

Som övernationell organisation har Europeiska unionen en särskild uppgift när det gäller att möjliggöra förberedelserna och att samordna sina medlemsstater. Åtgärderna på EU-nivå bör vara ambitiösa och i linje med den rådande vetenskapliga sanningen. Planering inför framtiden kan hjälpa oss att klara klimatförändringens mest negativa effekter.

EU:s förträdare bör vara generösa i sina yttre förbindelser med utvecklingsländerna och hjälpa dem att anpassa sig till klimatförändringen – en företeelse som dessa inte är ansvariga för men som kommer att drabba dem oproportionerligt hårt. Detta bör beaktas i framtida handelsöverenskommelser med utvecklingsländerna för att överenskommelserna ska vara något så när rättvisa.

  András Gyürk (PPE-DE), skriftlig. – (HU) Det är tacksamt att Europeiska kommissionen i sin grönbok sammanfattar alla medel som står till vårt förfogande för att mildra de negativa konsekvenserna av klimatförändringen. Europeiska unionens förslag motiveras av en önskan om att bekämpa klimatförändringen men hur framsynta förslagen än må vara tvingas vi redan leva med klimatförändringens effekter.

Tillgängliga uppgifter visar att vissa länder påverkas i större utsträckning än andra av den accelererande globala uppvärmningen. Ett av dessa länder är Ungern, där förändringen under de senaste årtiondena varit betydligt mer omfattande än genomsnittet. Ungrarna har själva fått erfara att detta inte är en abstrakt företeelse: antalet torrperioder har ökat samtidigt som nederbörden har minskat, vilket har haft stor inverkan på jordbruksproduktionen.

Den mest spektakulära formen av extrema klimatbetingelser är förmodligen de rekordstora översvämningar som har inträffat i det karpatiska bäckenet under det senaste årtiondet. Vi är övertygade om att översvämningsskydd är ett av de områden där det behövs omedelbara och kraftfulla åtgärder. Europeiska unionen och medlemsstaterna behöver ägna mer uppmärksamhet åt att se till att de allt vanligare skyfallen inte ännu en gång får alla våra floder att svämma över. Därför bör möjligheterna till naturlig vattenmagasinering i områden med ett slätt, öppet landskap undersökas, samtidigt som översvämningsrisken bör minskas genom skogsplantering i bergsområden.

Låt oss hoppas att beslutsfattarna inte väntar med att vidta åtgärder tills vi nästa gång får höra de hemska nyheterna om översvämningar.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE), skriftlig. – (FI) Herr talman! Klimatförändring hör till livets realiteter. Det är få som betvivlar forskarpanelens rön. Det är färdiggrälat om hur vi ska bedöma effekten och vilka slutsatser som ska dras.

Naturvårdarna finns på plats högst upp tillsammans med nationella ledare och en lång rad experter, bolagsdirektörer och investerare. Miljöexperter och miljöskyddsföretag har en avgörande roll att spela när det gäller att klara miljöutmaningarna.

Vi i Finland är i dag benägna att tycka att investeringar i trä, pellets, biobränslen och vind- och solkraft bara är en dagdröm. Det vore att återvända till primitiva tider. I Kalifornien är utnyttjandet av sol-, vind- och bioenergi seriös verksamhet. Där investerar alla försiktiga investerare och spekulanter enbart i förnybara energiformer när det gäller energiteknik.

Miljöföretagande är en viktig tillväxtsektor internationellt och av stor betydelse för sysselsättningen. Aldrig förr har företag haft bättre möjlighet att tjäna pengar på att göra gott.

Den globala marknaden inom miljöföretagande är värd 600 miljarder euro. Marknaden växer med 10 procent per år. Den snabbast växande marknaden är inom rena tekniker. Inom sol- och vindenergitekniker är tillväxten till exempel 30 procent per år.

Företag verksamma inom ren teknik skapar produkter och tjänster som har mindre skadlig miljöinverkan än tidigare. Ren teknik tillsammans med förnybara energiformer bidrar till en hälsosammare miljö, med färre hälsorisker.

Luftkvaliteten i Peking är så dålig att forskarna har beräknat att den förväntade livslängden för stadens invånare förkortas med sju år. Den dåliga luftkvaliteten i Bryssel förkortar den förväntade livslängden med sju månader. Dålig miljö är alltså en hälsorisk.

Klimatförändring är också en chans att skapa nya arbetstillfällen – nya gröna Nokia. IT-sektorn flyttar sina arbeten till Asien, grön teknik kan skapa ny sysselsättning för det finska folket.

  Richard Seeber (PPE-DE), skriftlig. – (DE) Det står klart för oss alla att klimatförändring är en stor utmaning. Många delar av världen kämpar redan med de negativa effekterna av den stigande globala temperaturen, och denna utveckling kommer att fortsätta under kommande år.

Folk i Europa kommer också att erfara de hotande effekterna av klimatförändring i sin egen miljö, ekonomi och sitt vardagsliv. En genomtänkt strategi för att bekämpa klimatförändringen är därför önskvärt. Vi måste försöka att tackla klimatförändringen på två fronter samtidigt. Det är viktigt. Europa behöver inte bara drastiskt minska sina växthusgasutsläpp. Europa måste också anpassa sig till den globala uppvärmningen. Endast så kan vi tygla effekterna av klimatförändringen i framtiden. Mer effektiv användning av energi och våra redan knappa vattenresurser är en av de åtgärder som måste till.

Jag anser det viktigt att medlemsstater som redan har gjort mer än övriga för att bekämpa klimatförändringen inte missgynnas. Alla stater bör tvingas att ge ett skäligt bidrag till att mildra klimatförändringen. Priset för inaktivitet skulle helt enkelt vara för högt.

ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING
Talman

5. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet

6. Avskaffande av hemlöshet (skriftlig förklaring): se protokollet

7. Tolkning av arbetsordningen: se protokollet

8. Meddelande om rådets gemensamma ståndpunkter: se protokollet

9. Omröstning

  Talmannen. − Nästa punkt är omröstningen.

(För omröstningsresultat och andra uppgifter som rör omröstningen: se protokollet.)

  Hannes Swoboda (PSE). - (DE) Herr talman! I går tillkännagav jag, och informerade parlamentssekretariatet, att jag önskade lägga fram ett förslag om att skjuta upp omröstningen om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, det vill säga om betänkandet om landet. Inte så att vi motsätter oss den linje som föredraganden föreslår, men i en så känslig fråga vill vi inte underblåsa elden. Vi skulle föredra att finna ett sätt att nå bredast tänkbara stöd i kammaren. Jag begär därför att vi röstar om att skjuta upp denna omröstning tills sammanträdesperioden i Strasbourg: inte efter den, bara tills sammanträdesperioden i Strasbourg.

  Talmannen. − Herr Swoboda! Vi skulle ha kommit till detta när vi kommer till den punkten på föredragningslistan. Förfarandet är följande: När vi kommer till Meijerbetänkandet i ärendeordningen tar vi upp det. Tack ändå. Ni får då möjlighet att få ordet igen. Det har inte förbisetts.

9.1. Djurhälsovillkor som ska tillämpas vid transporter av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte (A6-0051/2008, Miroslav Ouzký) (omröstning)

9.2. Europeiskt migrationsnätverk (A6-0066/2008, Luciana Sbarbati) (omröstning)

9.3. Ändring av standardbudgetförordningen för genomförandeorgan som ansvarar för förvaltningen av gemenskapsprogram (artikel 131 i arbetsordningen) (omröstning)

9.4. Rambudgetförordning för de gemenskapsorgan som avses i artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (A6-0069/2008, Ingeborg Gräßle) (omröstning)

9.5. Rättighetsbaserade förvaltningsinstrument för fisket (A6-0060/2008, Elspeth Attwooll) (omröstning)

9.6. Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (A6-0083/2008, Reimer Böge) (omröstning)

9.7. 2009 års budgetriktlinjer - (avsnitt I, II, IV, V, VII, VIII och IX) (A6-0082/2008, Janusz Lewandowski) (omröstning)

9.8. Stöd till små och medelstora företag som bedriver forskning och utveckling (A6-0064/2008, Paul Rübig) (omröstning)

- Före omröstningen om ändringsförslagen 15 och 30

  Paul Rübig, föredragande. − (DE) Herr talman! Jag vill att ordet Luxemburg ska ingå i detta förslag.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

9.9. Fonden för kol- och stålforskning (A6-0039/2008, Adam Gierek) (omröstning)

9.10. Fiskeverksamhet för gemenskapens fiskefartyg i vatten utanför gemenskapens vatten och om tillträde för fartyg från tredjeland till gemenskapens vatten (A6-0072/2008, Philippe Morillon) (omröstning)

9.11. Situationen i Tibet (omröstning)

  Talmannen. − Kammaren var nästan enig i sina synpunkter om denna viktiga fråga och jag hoppas att de som denna omröstning är riktad till kommer att ta till sig budskapet.

9.12. Rapporten Kroatiens framsteg 2007 (A6-0048/2008, Hannes Swoboda) (omröstning)

– Före omröstningen om ändringsförslag 4

  Hannes Swoboda, föredragande. − (DE) Herr talman! Så vitt jag förstår har PPE-DE-gruppen dragit tillbaka ändringsförslag 4, men jag skulle vilja rösta om punkt 8, som jag helt stöder, i två delar. Den första delen skulle gå så långt som till ”den allmänna opinionen i Kroatien” och den andra delen skulle börja med: ”Den kroatiska regeringen uppmanas.” Och som jag sa, tillbakadragandet av ändringsförslag 4 innebär att vi skulle rösta om de två delar som nämnts.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

– Före omröstningen om ändringsförslag 12

  Hannes Swoboda, föredragande. − (DE) Herr talman! Det är helt enkelt en fråga om att ersätta orden ”förväntar sig” med ”förväntade sig”. Tiden har gått och därför är det nödvändigt att använda imperfekt.

– Före omröstningen om ändringsförslag 15

  Hannes Swoboda, föredragande. − (DE) Herr talman! Efter gårdagens debatt i kammaren har det blivit uppenbart att en stor majoritet faktiskt är för att orden ”skulle kunna” ersätts med ”ska under alla omständigheter”. Detta skulle kunna ge ett brett samförstånd i kammaren trots allt, vilket skulle vara mycket viktigt i detta fall.

  Bernd Posselt (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Jag vill meddela att om detta muntliga ändringsförslag antas, skulle min grupp rösta för Hannes Swobodas förslag i stället för mot.

  Talmannen. − Det är dock inte förrän efter omröstningen som ni kommer att veta om det har antagits eller inte.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

9.13. 2007 års framstegsrapport om före detta jugoslaviska republiken Makedonien (A6-0059/2008, Erik Meijer) (omröstning)

– Före omröstningen

  Hannes Swoboda, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman! Förlåt mig för att jag tog ordet för tidigt för ett ögonblick sedan. Jag ska fatta mig kort. Vi instämmer helt i huvudinriktningen i Meijer-betänkandet. Han har gjort ett mycket bra arbete. Det finns en känslig fråga och det är frågan om namnet. Vi vill göra det enklare för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien att navigera genom dessa stormiga vatten och det är därför som vi från och med nu tills nästa sammanträdesperiod i Strasbourg vill arbeta med föredraganden och skuggföredraganden för att finna en lösning så att vi kan gå till omröstning under nästa sammanträdesperiod i Strasbourg. Det innebär att omröstningen i dag skjuts upp.

  Daniel Cohn-Bendit, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr Swoboda! Detta är skrattretande! Alla vet att vi inte kan hitta en lösning på en vecka. Denna diskussion har pågått i flera år och beslutet måste fattas: Makedonien kallas Makedonien kallas Makedonien. Grekland måste acceptera det och sedan röstar vi. Det gör ingen skillnad om vi gör det i dag eller skjuter upp det i en vecka. Makedonien kommer fortfarande att kallas för Makedonien.

(Applåder)

  Martin Schulz (PSE). - (DE) Herr talman! Jag vill rösta för Hannes Swobodas förslag trots att Daniel Cohn-Bendit inte kan föreställa sig att detta fungerar, kanske därför att det inte går så bra ihop med stilen på hans politiska arbete. Det är möjligt att uppnå kompromisser på ett par dagar, om man tar sig tid att söka efter kompromisser, och det är exakt det som är syftet med Hannes Swobodas förslag. Ja, vi kan rösta under nästa sammanträdsperiod men under mellantiden kan vi hitta en kompromiss för vår resolution, eftersom vi tycks vara på god väg att göra det redan här i kammaren. Vi bör ta oss tid att göra det även om Daniel Cohn-Bendit känner sig stressad.

  Erik Meijer, föredragande. − (NL) Herr talman! Även om jag inte i grunden är oense med Daniel Cohn-Bendit anser jag att Hannes Swobodas förslag ska antas. Jag anser att det vore klokt av parlamentet att undersöka saken närmare och hitta en lösning. Förhandlingarna, kontakterna mellan f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Grekland, är viktiga under de närmaste dagarna. Jag anser därför att det verkligen är klokt att skjuta upp omröstningen till sammanträdesperioden i Strasbourg.

(Parlamentet antog förslaget. Omröstningen sköts upp.)

10. Välkomsthälsning

  Talmannen. − Mina damer och herrar! Jag har nöjet att informera er om att en delegation från Australiens representanthus och senat har tagit plats på åhörarläktaren. Jag önskar er varmt välkomna.

(Applåder)

De deltar i Europaparlamentets och Australiens 31:a interparlamentariska möte, som hålls här i Europaparlamentet den 9 och 10 april. Delegationen består av ledamöter från senaten och representanthuset, och leds av senator Alan Ferguson, talman i australiska senaten. Europaparlamentet och Australiens parlament inledde sin direkta och vittomspännande politiska dialog 1981. Vi ser mycket fram emot att stärka och utöka samarbetet ännu mer. Jag vill önska delegationen all framgång under resten av deras vistelse och en lycklig resa hem när den tiden kommer.

(Applåder)

11. Omröstning (fortsättning)

11.1. Kampen mot cancer i den utvidgade Europeiska unionen (omröstning)

– Före omröstningen om ändringsförslag 2

  Marios Matsakis (ALDE). - Herr talman! Cancer kan orsaka kronisk sjukdom och eventuellt leda till invaliditet. För att göra den nya punkt 34a mer exakt och trovärdig föreslår jag som ett muntligt ändringsförslag att orden ”kan innefatta” och ”eventuellt” infogas på lämpliga ställen i det stycket.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

11.2. Halvtidsöversynen av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (A6-0074/2008, Riitta Myller) (omröstning)

– Före omröstningen om ändringsförslag 14

  Riitta Myller, föredragande. − (FI) Herr talman! Som jag ser det ville de gröna lägga fram ett ändringsförslag men syftet med detta ändringsförslag är att inbegripa den sista delen av ändringsförslag 8 i detta ändringsförslag. Med andra ord skulle det inte försvinna från texten.

I röstlistan är ändringsförslag 8 ersatt med ändringsförslag 14. Avsikten är inte att ersätta det utan att den sista delen, som börjar ”förutom de kortsiktiga utvecklingskostnaderna” ska tas med i betänkandet.

  Talmannen. − Förstod alla? Tyvärr gjorde inte jag det heller. Bästa kollega! Vad gör vi nu?

Hade de gröna något i åtanke? Det tycks inte så, för den här gångens skull! Fru Myller! Kan ni vara snäll och upprepa det ni sa?

  Riitta Myller, föredragande. − (FI) Herr talman! I röstlistan har ändringsförslag 8 också ersatts med ändringsförslag 14. Avsikten är inte att ersätta det utan att den sista delen, som börjar ”förutom de kortsiktiga utvecklingskostnaderna” ska tas med i betänkandet.

  Talmannen. − Jag har just fått veta att så inte är fallet. Ska vi rösta om ändringsförslag 14 då? Jag har just fått veta av Paul Dunstan, som verkligen är expert på alla dessa detaljer, att det inte är möjligt. Han rekommenderar att vi helt enkelt röstar nu.

– Före omröstningen om ändringsförslag 15

  Satu Hassi (Verts/ALE). - (EN) Herr talman! Jag föreslår som muntligt ändringsförslag att ändringsförslag 15 inte bör ersätta den ursprungliga punkt 51, utan läggas till i det stycket. Så vitt jag förstår godkänner föredraganden detta muntliga ändringsförslag.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

11.3. Den europeiska kulturindustrin (A6-0063/2008, Guy Bono) (omröstning)

11.4. En europeisk agenda för en kultur i en alltmer globaliserad värld (A6-0075/2008, Vasco Graça Moura) (omröstning)

11.5. Anpassning till klimatförändringar i Europa – tänkbara EU-åtgärder (omröstning)

12. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

- Betänkande: (A6-0082/2008) av Janusz Lewandowski

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM). - (PL) Herr talman! År 2009 kommer att innebära många förändringar och utmaningar för Europaparlamentet. Det är inte bara valet som äger rum då och en ny valperiod som börjar. Kraven i samband med ikraftträdandet av Lissabonfördraget måste också klaras av. Livet står inte stilla och jag syftar inte enbart på det politiska livet. Det kommer en tid då ändringar behövs, liksom nya planer och handlingsvägar. Allmänt talat krävs större ekonomiska bidrag för att ändringarna ska bli effektiva. Under alla omständigheter bör budgetresurserna administreras mer effektivt och all onödig byråkrati avskaffas.

- Betänkande: (A6-0064/2008) av Paul Rübig

  Zita Pleštinská (PPE-DE). - (SK) Jag röstade för Paul Rübigs betänkande eftersom Eurostars enligt min mening är ett viktigt initiativ av Europeiska kommissionen för att stödja små och medelstora företag som bedriver forskning.

Trots att små och medelstora företag står för nästan 70 procent av BNP är deras potential inom forskning och utveckling ännu inte tillräckligt utnyttjad. Jag vill framhålla föredragandens insatser för att göra det möjligt för största möjliga antal små och medelstora företag att delta i programmet. Enligt det ursprungliga förslaget skulle många små och medelstora företag ha uteslutits från processen eftersom de skulle ha behövt bidra med minst 50 procent till kostnaden för projektet. Efter avtalet mellan Europaparlamentet och rådet, kommer små och medelstora företag att kunna delta i och samarbeta om förslag till forsknings- och utvecklingsprojekt.

Jag är glad att Slovakien finns med bland de 29 deltagande länder som redan har uttryckt sitt stöd för programmet. Viktigast av allt är att Slovakiens entreprenörer i små och medelstora företag får information om hur de får tillgång till forsknings- och utvecklingsmedlen i programmet och att forskningspotentialen växer i Slovakien och andra underutvecklade regioner i Europa.

Den europeiska forsknings- och innovationsdatabasen, där kommissionen offentliggör resultaten av de projekt som genomförs inom programmet, kommer att vara en användbar referenspunkt för små och medelstora företag.

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag ska inte tala en enda sekund för länge, kanske till och med mindre. Jag vill bara säga att det var en ära för mig att rösta för min vän Paul Rübigs betänkande, som beskriver detta förslag till beslut om att stödja små och medelstora företag.

Det som jag framför allt skulle vilja – och det ger mig många sömnlösa nätter – är att det ska bli projekt som beaktar äldre människors erfarenhet, kapacitet och minnen, som kan lära yngre människor i små och medelstora företag en hel del och därigenom ge ett bidrag till alla EU-länder och till Europeiska unionen som sådan. Herr talman! Som ni ser har jag fortfarande ett par sekunder kvar för att önska buon appetito till alla mina kolleger som har varit vänliga nog att lyssna till mitt anförande.

- Betänkande: (A6-0093/2008) av Adam Gierek

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM). - (PL) Herr talman! Alla initiativ i syfte att stödja och stimulera kolutvinning och stålproduktion förtjänar Europaparlamentets stöd. Ovannämnda verksamheter är särskilt viktiga eftersom ingen snabbföränderlig ekonomi kan frodas utan dessa produktionssektorer. Det är också värt att komma ihåg att de största producenterna av dessa råvaror finns utanför Europeiska unionen och att medlemsstaternas ställning är ganska dålig jämförelsevis.

Det råder ingen tvekan om att efterfrågan på kol och stål kommer att fortsätta att öka, pådriven av de snabbt växande asiatiska ekonomierna. Trots behovet av att successivt ersätta kol med förnybara och mer miljövänliga bränslen, kommer kol att vara en viktig källa till energi och välstånd för många regioner i Europeiska unionen lång tid framöver.

- Förslag till resolution: Läget i Tibet (RC-B6-0133/2008)

  Tunne Kelam (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag röstade för ändringsförslag 3, framlagt av Konrad Szymański, som är en starkare variant av vår allmänna ståndpunkt att statsledare på hög nivå inte bör närvara vid OS-invigningsceremonin i Peking. Kontrad Szymański ser ett samband mellan statschefernas närvaro och ett eventuellt stöd för de kinesiska myndigheternas interna politik. Jag anser att det kan vara en varningssignal till de kinesiska myndigheterna om vi gör detta samband tydligare. Därför röstade jag för ändringsförslag 3.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Europaparlamentet har ännu en gång visat sig gå i täten för skyddet av de mänskliga rättigheterna. Det beror på att vi har nått ett brett politiskt samförstånd om att fördöma kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Kina. Tvärt emot alla förväntningar om att Kina skulle lätta på den totalitära regimens makt i upptakten till Olympiska spelen tycks förtrycket i stället öka. Olympiska kommittén blundar med ena ögat när den försäkrar att sport och de mänskliga rättigheterna inte hänger ihop. Jag är chockad över denna pragmatiska inställning, som är långt ifrån de ursprungliga idealen för Olympiska spelen.

Jag uppmanar alla ledamöter att göra som jag gjorde och skriva till sina premiärministrar och uppmana dem att omedelbart utlysa en bojkott av invigningsceremonin om inte Kina går med på en dialog med det tibetanska folket och ratificerar Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Att medlemsstaternas statschefer ännu inte har bestämt sig för en gemensam handlingslinje kan enligt min mening i bästa fall ses som att de är vilseförda, i sämsta fall som ett misslyckande.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Europeiska unionen måste uppträda enat i så viktiga frågor som frihet, demokrati och de mänskliga rättigheterna. Det är därför som det var nödvändigt att ta tydligt ställning i fråga om läget i Tibet och vidta beslutsamma åtgärder för att förmå Kina att respektera dessa värden. Det är vår moraliska skyldighet att påminna Kina om de löften om de mänskliga rättigheterna som landet gav världsopinionen när det ansökte om att få arrangera Olympiska spelen. Hittills har Kina inte hållit dessa löften.

Kina är nu en ekonomisk stormakt som inte kan nonchaleras. Det är dock oerhört fel av politikerna att prioritera uppnåendet av vissa ekonomiska mål och gynnsamma handelsavtal framför att skydda grundläggande värden.

Vi måste upphöra med politiken att skilja ekonomiska frågor från de mänskliga rättigheterna i våra överläggningar med Kina. Detta behöver dock inte innebära att bli åsidosatt ekonomiskt. Motsatsen är snarare fallet. Kina måste övertalas att ansluta sig till internationella normer och att respektera dem.

- Betänkande: (A6-0048/2008) av Hannes Swoboda

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! På Europaparlamentets vägnar samarbetar jag nära med mina kolleger från det kroatiska parlamentet, därav mitt inlägg.

I samma ögonblick som Kroatien förklarade sig självständigt beslöt landet att Europeiska unionen var nyckeln till dess framtid. Vi bör ge de kroatiska myndigheterna beröm för alla åtgärder de vidtagit för att lösa viktiga frågor. Jag tänker exempelvis på reformen av den offentliga sektorn och rättsväsendet och åtgärderna för att bekämpa korruption. Kroatien samarbetar nära med internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien i Haag. Landet ska ha en eloge för bestämmelsen i dess konstitution om att integrera nationella minoriteter i det sociala och politiska livet.

Kroatien behöver Europeiska unionen och Europeiska unionen behöver Kroatien, bland annat på grund av dess geostrategiska läge. Kroatiens anslutning kommer att bidra till stabilitet i länderna på västra Balkan och till att full demokrati utvecklas i regionen.

  Borut Pahor (PSE). - (SL) Herr talman! Även om jag hade hoppats att Kroatien kommer att slutföra sina förhandlingar med Europeiska unionen så snart som möjligt, höll jag tidigare i dag inne mitt stöd till Hannes Swobodas betänkande av ett särskilt skäl: ändringsförslaget, som godkändes av majoriteten, väcker enligt min mening en allvarlig farhåga, eftersom den skapar ett prejudikat för Europaparlamentets beslut, genom att spekulera över de datum då förhandlingarna kommer att vara slutförda. Föredraganden Hannes Swoboda föreslog uttryckligen att orden ”skulle kunna” borde ersättas med ”ska under alla omständigheter”, vilket innebär att han föreslår att förhandlingarna mellan Kroatien och Europeiska unionen ska slutföras år 2009, oavsett riktmärkena.

Jag tror att Europeiska unionen alltid har insisterat på att riktmärkena ska respekteras och att detta sedan är en förutsättning för att förhandlingar ska slutföras. I sitt betänkande i dag har dock Hannes Swoboda och Europaparlamentet sagt att oberoende av allt annat kommer kommissionen i alla händelser att slutföra förhandlingarna med Kroatien senast vid utgången av 2009. Det finner jag oacceptabelt.

  Mario Borghezio (UEN). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Lega Nord röstar mot Hannes Swobodas betänkande om Kroatien, i protest mot att de ändringsförslag som lagts fram till försvar för vår italienska, venetianska, minoritets okränkbara rättigheter avvisades.

I de icke återvunna områdena Istrien och Dalmatien kräver befolkningen i Fiume och Pola sina rättigheter, rättigheter som fortfarande åsidosätts mer än 60 år efter krigets slut. Det är ett sår som behöver läkas. Kroatien kan inte fortsätta att slå dövörat till för våra landsmäns plågade röster, som inte frågar efter annat än respekt för sin historia, sitt lidande och sina rättigheter.

Det är otroligt att våra kolleger på vänsterkanten anklagar Lega Nord, i vårt land, för att sakna känsla för italiensk identitet och provocerar oss genom att säga att våra ministrar ska sjunga ”Fratelli d’Italia”, och sedan i den här kammaren, i Strasbourg, när vi diskuterar rättigheterna för våra italienska och venetianska landsmän – som fortfarande förföljs och berövas sina grundläggande rättigheter – röstade med ättlingarna till Titoanhängarna, förföljarna och förövarna av Foibemassakrerna. Det som våra landsmän kanske är skyldiga till är att vara antikommunister och patrioter, precis som vi som är ledamöter för Lega Nord är antikommunister och patrioter.

- Förslag till resolution: kampen mot cancer i den utvidgade Europeiska unionen (B6-0132/2008)

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Jag röstade för resolutionen om kampen mot cancer i den utvidgade Europeiska unionen eftersom detta är ett synnerligen allvarligt problem. Det berör miljoner européer, särskilt i de nya medlemsstaterna. Övervakningstest och screening behöver samfinansieras eller till och med helfinansieras av EU. Dessa åtgärder bör prioriteras för Europeiska unionen och vara obligatoriska för alla våra medborgare.

Europeiska kommissionen bör förbereda en informationskampanj över hela Europa om förebyggande åtgärder, tidig upptäckt och diagnos av cancer samt dess behandling. Cancer kan endast bekämpas om vi står enade och samordnar våra insatser. Kampen mot cancer är en svår utmaning som Europa och världen ändå måste anta.

- Betänkande: (A6-0063/2008) av Guy Bono

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM). - (PL) Herr talman! Litteratur, teater, arkitektur, bildkonst, hantverk, film och tv visar Europas kulturella mångfald. De ingår alla i Europas kulturarv även om de hör hemma i olika länder eller regioner inom Europa.

Ett av Europeiska unionens mål är att bevara och stödja denna mångfald och göra den tillgänglig för alla. Detta stadfästes exempelvis i Maastrichtfördraget, där den kulturella dimensionen av europeisk integration för första gången formulerades. Europeiska socialfonden stöder Arturo Toscanini Foundation i Italien. Fonden har arrangerat kurser för arbetslösa musiker sedan mitten av 1990-talet. Kulturprogrammet är ett av Europeiska unionens flaggskeppsprogram och pågår mellan 2007 och 2013. Det har en budget på cirka 400 miljoner euro för den perioden. Det är ett program för kulturella verksamheter som inte är audiovisuell.

Jag är övertygad om att vi bör framhärda med vårt stöd till kulturarbetarna och till alla åtgärder som främjar kultur. Kultur är ju trots allt lika viktigt som ekonomisk eller industriell verksamhet. Det är av just detta skäl som jag röstade för betänkandet.

- Betänkande: (A6-0075/2008) av Graça Moura

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM). - (EN) Herr talman! Jag röstade för Graça Mouras betänkande eftersom vi ägnar för lite tid och pengar åt att stödja kultur. Vi koncentrerar oss på ekonomi, marknader, arbetskraft och handel, men var skulle Europa vara utan konstnärer, musiker och författare?

I går kväll sa kommissionsledamot Jan Figeľ till oss att kultur är viktigare än affärer. Jag kan endast tillägga att kultur genererar affärer eller för att citera en historiker, ”det skulle inte finnas några brevbärare utan skribenter”.

Låt oss på den 200:e årsdagen av den polska kompositörens Frédéric Chopins födelse visa världen att fantastisk musik och kultur har fötts på den här kontinenten.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). - (SK) Jag röstade för betänkandet om en europeisk agenda för kultur i en alltmer globaliserad värld, eftersom kultur enligt min mening är Europas själ och en grundläggande källa till våra nationers välstånd. Vilken annan kontinent kan göra anspråk på att ha så många musikgenier, enastående målare, skulptörer, arkitekter och andra internationellt berömda konstnärer?

Aldrig har kultur varit så framträdande inom EU som den är nu. Effekten av de europeiska regionernas kulturella mognad illustreras till exempel av planerna för en europeisk kulturhuvudstad för åren 2007 till 2019.

Jag har imponerat följt den hårda tävlingen om titeln Europeisk kulturhuvudstad 2013 mellan de fyra slovakiska kandidaterna Košice, Martin, Nitra och Prešov. Panelen som kommer att utse segraren i september 2008 kommer att få en svår uppgift. Vackra och meningsfulla projekt fyllda av kulturell rikedom kommer att erbjuda härliga upplevelser för alla som besöker dessa städer.

  Talmannen. − Ni är en underbar sångerska fru Pleštinská. Jag har haft nöjet att höra er sjunga vid flera tillfällen.

  José Ribeiro e Castro (PPE-DE). – (PT) Herr talman! Jag vill gratulera Graça Moura till betänkandet i dag. Jag vill också välkomna och uppmärksamma punkt 26, som godkändes av en överväldigande majoritet, med 560 röster för i omröstningen med namnupprop. I den punkten framhålls europeiska språks samspel med andra kontinenter, med länder runt om i världen och att det är viktigt för Europeiska unionen att veta hur dessa språk särskilt bör främjas, liksom det kulturella samspel som dessa språk genererar och förmedlar i sina utomeuropeiska dimensioner. Detta gäller engelska, spanska och portugisiska och i viss utsträckning även franska. Jag är övertygad om att kommissionsledamoten Orban kommer att kunna använda denna punkt tillsammans med Joan i Marís betänkande, som vi röstade om för två år sedan, för att dra upp definitiva riktlinjer för den europeiska politiken för flerspråkighet. Uttryckligt stöd för spridningen av dessa språk, som är globala europeiska språk, är uppenbart viktigt i den globaliserade värld vi lever i.

- Förslag till resolution: Anpassning till klimatförändringar i Europa – tänkbara EU-åtgärder (B6-0131/2008)

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Klimatförändringen är en prövning för många ekonomiska sektorer. Den är också ett hot mot Europas biologiska mångfald och påverkar samhällsutvecklingen negativt. Det enda sättet att motverka effekterna av klimatförändringen är genom att begränsa utsläppen av växthusgaser på regional och lokal nivå inom alla ekonomiska sektorer och varje område av våra liv. Europeiska unionen bör bilda en allians på global nivå, särskilt med utvecklingsländerna. De senare har också ett ständigt växande ansvar för de onödiga utsläppen av växthusgaser.

En annan viktig fråga gäller förbättrandet av människors kännedom om anpassningsåtgärderna genom att engagera massmedia och medborgarna i miljöfrågor. Åtgärder i detta avseende bör genomföras på global, regional och lokal nivå och överskrida alla hinder, både politiska och andra.

Skriftliga röstförklaringar

- Betänkande: (A6-0051/2008) av Miroslav Ouzký

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Med hänsyn till hälsoproblemen och deras tänkbara folkhälsoeffekter röstade vi för betänkandet om djurhälsovillkor som ska tillämpas vid transporter av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte.

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 998/2003 samordnas exempelvis reglerna för transporter av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte mellan medlemsstaterna eller efter införsel eller återinförsel från tredjeland till gemenskapen. Förordningen införde bland annat pass för transporter av katter, hundar och illrar från en medlemsstat till en annan. Passet bevisar att djuret har vaccinerats mot rabies. Förordningen medger emellertid tillfälliga undantag som vissa medlemsstater kan tillämpa till och med den 3 juli 2008 (artiklarna 6.1 och 16).

I artikel 6.3 föreskrivs en möjlighet att förlänga denna övergångsperiod genom lagstiftning på grundval av en rapport som Europeiska kommissionen skulle lägga fram för parlamentet och rådet före den 1 februari 2007. Detta skedde inte.

Därför råder det nu enighet om att förlänga övergångsperioden för att få tid att utarbeta det nya systemet.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Ouský-betänkandet för att se till att beslut om transporter av sällskapsdjur fattas först efter att de vetenskapliga utlåtandena beaktats till fullo.

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Betänkandet gäller ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om djurhälsovillkor som ska tillämpas vid transporter av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte när det gäller förlängning av övergångsperioden.

Jag är glad att man genom förordning (EG) nr 998/2003 samordnar reglerna för transporter av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte mellan medlemsstaterna eller efter införsel eller återinförsel från tredjeland. Det är mycket positivt att utöver andra åtgärder ett pass för katter, hundar och illrar har införts, som bevisar att djuret har vaccinerats mot rabies. Jag stödde betänkandet eftersom den ursprungliga övergångsperioden kanske inte är tillräcklig, särskilt eftersom inget förslag ännu har lagts fram och Europaparlamentet kommer att upplösas inför valet 2009.

Jag anser också att det är viktigt för Malta att bli upptaget på förteckningen över länder som tillämpar särskilda krav i fråga om fästingar, eftersom Malta redan har infört ett särskilt system för behandling mot fästingar.

Förslaget kommer att göra det lättare för sällskapsdjurens ägare eftersom det kommer att bli mindre stressigt att resa med sällskapsdjur.

- Betänkande: (A6-0066/2008) av Luciana Sbarbati

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE) , skriftlig. − (FR) Jag röstade för min italienska kollega Luciana Sbarbatis betänkande, som är ett led i samrådsförfarandet om förslaget till rådets beslut om inrättande av ett europeiskt migrationsnätverk.

Behovet att observera migrationsflödena har funnits sedan kommissionens första meddelande 1994 och ledde 2003 till att ett europeiskt migrationsnätverk inrättades på försök. Det blev uppenbart att ett rättsligt instrument behövde inrättas för att kunna bevara detta viktiga redskap. Även om enorma mängder information tagits fram om olika aspekter av internationell migration är dessa uppgifter inte lättillgängliga.

Dessutom saknas det tillräcklig, jämförbar och aktuell information eller analyser av utvecklingen av den rättsliga och politiska situationen vad gäller invandring och asyl på både nationell nivå och EU-nivå. Jag stöder därför initiativen vars syfte är att bredda mekanismen så att den omfattar asylfrågor och att förlänga nätverkets mandat.

  Philip Bradbourn (PPE-DE), skriftlig. − (EN) De brittiska konservativa ledamöterna avstod från att rösta om betänkandet, vars innehåll vi inte stöder, eftersom förslaget bekräftar att Förenade kungariket är undantaget från bestämmelserna. Det är sedan länge vår politik att inte ta ställning i frågor som inte berör Förenade kungariket och där vi har tillförsäkrat oss ett undantag.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Efter Amsterdamfördragets ikraftträdande har den gemensamma EU-politiken om migration och asylfrågor fortlöpande utvecklats.

I detta sammanhang är det viktigt att vi har tillgång till objektiv, tillförlitlig och jämförbar information och data på nationell och europeisk nivå, så att vi får en bättre förståelse av migrationsföreteelser och kan analysera dem och utarbeta politiska åtgärder eller fatta beslut utifrån bättre informationsunderlag.

De uppgifter som finns är dock olikartade och i många fall inte tillförlitliga, jämförbara eller ens aktuella.

Vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki godkändes inrättandet av ett europeiskt migrationsnätverk, som inledde verksamheten som ett pilotprojekt för att därefter följas av en förberedande åtgärd.

Jag stöder därför förslaget, vars syfte är att stärka den befintliga strukturen, göra den permanent och ge den en lämplig rättslig grund genom att definiera dess mål, funktioner, uppbyggnad och finansieringssätt.

Jag instämmer med de ändringar som föredraganden föreslår, särskilt om att införa asyl i nätverkets namn och att förlänga dess mandatperiod. Jag instämmer särskilt i att rådets förslag om att endast ge parlamentet en observatörsroll, utan rösträtt, är oacceptabelt.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Förslaget till betänkande är inget annat än en förteckning över hur EU:s hittills genomförda politiska åtgärder och inrättade organ har misslyckats.

Vad är egentligen syftet? Dess syfte är att skapa ännu en europeisk struktur, med ansvar för att samla in, utväxla och använda aktuella uppgifter om migrationsutvecklingen. En central informationskälla tycks saknas. Men hur är det med de verksamheter som bedrivs av ett otal nationella, internationella och mellanstatliga organ, Europeiska migrationsbyrån, Internationella organisationen för migration och Byrån för grundläggande rättigheter, som särskilt ansvarar för insamling av information om migration? Hur är det med Eurostat, Europol, Raxen-nätverket, Cirefi m.fl.? Är de ineffektiva, föråldrade? Om svaret är ”ja”, varför får de då större budgetar för varje år?

Föredraganden är med rätta oroad över risken för att det europeiska migrationsnätverket ska dubblera befintliga strukturer. Han borde dock framför allt vara oroad över den farliga förskjutningen av EU-institutionerna, som i stället för att lösa de problem som är förknippade med invandringen endast kamouflerar den sorgliga verkligheten genom en ändlös ökning av kommittéförfaranden och inrättandet av organ av alla slag.

  Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. − (PL) Det europeiska migrationsnätverket kan inte fortsätta att fungerar utan en klar rättslig grund. Som ledamot av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor stöder jag helt Luciana Sbarbatis betänkande där hon förelår att vi ska godkänna kommissionens förslag och det allmänna samförstånd som uppnåtts i rådet om ämnet. Jag anser att rådets beslut kommer att ge en lämplig rättslig grund, förutsatt att Europaparlamentets ståndpunkt beaktas till fullo.

Föredragandens förslag om att inte inrätta ett nytt europeiskt centrum för övervakning av migrationsströmmar är särskilt värt stöd. Föredraganden förslår i stället en förstärkning av det befintliga systemet som bygger på ett nätverk av nationella kontaktpunkter. Jag stöder också förslaget om att öka nätverkets behörighet så att det omfattar inte enbart migration utan även asyl. Jag anser att nätverkets informations- och forskningsuppdrag bör breddas till att omfatta produktion av studier, analyser och utvärderingar av tillämpningen och genomförandet av direktiven. Jag anser att hela nätverkets verksamhet bör bli mer användbart så att de organ som deltar i beslutsfattandet kan få praktisk nytta av dess arbete.

Det är bra att nätverket också får ansvar för insamling och utbyte av information om invandring och asyl. Då blir det möjligt att utbyta och jämföra information och det blir också möjligt att i framtiden utarbeta gemensamma villkor och indikatorer.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Europaparlamentet har i dag antagit ett förslag om ett rådsbeslut om inrättandet av ett europeiskt migrationsnätverk.

Det europeiska migrationsnätverket, som inleddes som ett pilotprojekt 2002, bygger på en rad nationella kontaktpunkter. Huvudsyftet är att ge ”objektiv, tillförlitlig och jämförbar information” om migrations- och asylläget i de olika medlemsstaterna.

Syftet med förslaget är att stärka den befintliga strukturen, i form av ett nätverk, utan att åtminstone för närvarande inrätta en ny byrå eller ett nytt övervakningsorgan på EU-nivå.

Det råder ingen tvekan om att åtgärderna för att förbättra kunskapen om det verkliga läget i fråga om migration (och asyl) i olika EU-länder kommer att visa sig positiva. Vi instämmer dock inte i att förslaget används för att främja en ”gemenskapifiering” av migrations- och asylpolitiken, som fördraget, som numera kallas Lissabonfördraget, syftar till att främja och säkerställa.

Vi motsätter oss inrättandet av en gemensam migrations- och asylpolitik på EU-nivå som är säkerhetsgrundad, restriktiv och i grunden inhuman och som lyfter bort dessa grundläggande förpliktelser från medlemsstaternas (och deras nationella parlaments) suveränitet.

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Visst behövs det samarbete mellan medlemsstaterna och informationsutbyte om invandringspolitiken. Detta är särskilt viktigt eftersom Schengenavtalets avskaffande av alla kontroller vid unionens inre gränser innebär att de beslut som fattas i en medlemsstat, särskilt sådana som gäller legalisering av illegala invandrare, har konsekvenser för och i grannländerna.

Om det finns något område där EU utmärker sig så är det i inrättandet av byråer, organ och allehanda organisationer, utrustade med personal och budget, vilka berättigar unionens åtgärder och ger intryck av att vilja lösa problemen. Så är dock inte alls fallet.

Detta stämmer särskilt bra när det gäller migration, där redan ett överflöd av organisationer, statliga, icke-statliga och mellanstatliga, sitter sida vid sida utan att det leder till några avgörande resultat. Forskningscenter, professionella organ, Europeiska migrationsbyrån, Eurostat, Europol, Byrån för grundläggande rättigheter, Centret för information, diskussion och utbyte i frågor som rör passage av gränser och invandring (Cirefi) och så vidare i en ändlös rad. I betänkandet försöker man lägga till ett femtioelfte: det europeiska migrationsnätverket, det som kan antas vara en första etapp före inrättandet av ett nytt europeiskt övervakningsorgan eller en byrå.

Det är dags att sätta stopp för detta EU som kännetecknas av överdrifter och pretentioner.

- Betänkande: (A6-0068/2008) av Ingeborg Grässle

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min högt skattade tyska kollega och vän Ingeborg Grässles betänkande, som ingår i samrådsförfarandet om förslaget till kommissionens förordning (EG) om ändring av förordning (EG) nr 1653/2004 om standardbudgetförordning för genomförandeorgan enligt rådets förordning (EG) nr 58/2003 om stadgar för genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltning av gemenskapsprogram.

Jag stöder föredragandens förslag om att samordna tidsgränserna för beslut om ansvarsfrihet och att anpassa texten i standardbudgetförordningen för genomförandeorgan till budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budet. Jag stöder också förslaget om att klargöra de uppgifter som ska ingå i tjänsteförteckningen för tillfälligt anställd och kontraktsanställd personal samt utsedda nationella experter så att budgetmyndigheten får ordentlig insyn i förändringarna av alla byråers personalbudget.

Förslaget om att formalisera kravet att utanordnaren, dvs. direktören för organet, är den som i sista hand bär ansvaret är också välgrundat.

- Betänkande: (A6-0069/2008) av Ingeborg Grässle

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min högt skattade tyska kollega och vän Ingeborg Grässles betänkande, som ingår i samrådsförfarandet om förslaget till kommissionens förordning (EG) om ändring av förordning (EG) nr 1653/2004 om standardbudgetförordning för genomförandeorgan enligt rådets förordning (EG) nr 58/2003 om stadgar för genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltning av gemenskapsprogram.

Jag håller med om att vi bör samordna tidsgränserna och klargöra att de gemenskapsorgan som faktiskt får bidrag enligt artikel 185.1 i den allmänna budgetförordningen samtliga är gemenskapsorgan som får direkta bidrag från budgeten samt alla andra gemenskapsorgan som får finansieringsstöd från budgeten.

Det är också viktigt att ange vilka uppgifter som ska ingå i tjänsteförteckningen, både vad gäller tillfällig och kontraktsanställd personal samt utsedda nationella experter, så att budgetmyndigheten får ordentlig insyn i förändringarna av alla organs personalbudgetar, samt att förbättra och stärka utanordnarens ansvar.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) De organ som avses i artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 – med andra ord gemenskapsorgan – har mångfaldigats under senare år (och tillkomsten av många fler är att vänta), blivit alltmer övernationella och utför arbete som är respektive medlemsstats ansvar.

I betänkandet görs vissa förbättringar av den text som Europeiska kommissionen föreslagit, särskilt genom att i budgetförordningen för dessa organ införa skyldigheten för dem att på sina webbplatser redovisa mottagarna av medel från deras budget. Uppgifterna ska vara ”lätta att hitta för utomstående och vara överskådliga och detaljerade”. Detta är något som inte alls förekommer i den gällande förordningen.

Trots att det även krävs mer detaljerad information om personal, budget och det arbete som organen utför, innebär kommissionens förslag att organen får större manöverutrymme i fråga om överföringar mellan budgetposter, vilket måste övervakas i vederbörlig ordning.

- Betänkande: (A6-0060/2008) av Elspeth Attwooll

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) De ekonomiska svårigheter som fiskebranschen erfar är följden av ett oklart och ineffektivt system, som bland annat bygger på systemet med totalt tillåtna fångstmängder, kvoter och förvaltningen av fiskeansträngningen. I kommissionens meddelande om förbättring av fiskerinäringens ekonomiska läge kommenteras de svårigheter som branschen står inför och vissa nya metoder för fiskeförvaltningen urskiljs. Till dessa hör förvaltning av ”fiskerätter”.

Denna diskussion är oerhört viktig för gemenskapens fiskepolitik eftersom den öppnar dörren för biologiskt hållbara resurser och bättre möjligheter för dem som ansvarar för branschen att ingripa på marknaden. Det finns en mängd olika fiskerätts- och transaktionssystem som inte alltid är särskilt överblickbara. Vi måste därför inleda en allvarligt menad diskussion så att vi kan utvärdera sätt att förvalta dessa rättigheter, som kan garantera inblick, rättssäkerhet och ekonomisk effektivitet för yrkesfiskarna.

Eftersom fiskerätter utgör grundstommen i fiskeförvaltningen i de ledande länderna när det gäller fiskepotentialen (USA, Nya Zeeland, Norge m.fl.) är det helt rätt att diskutera denna möjlighet för gemenskapens fiskeförvaltning.

Av samtliga ovannämnda skäl stöder de portugisiska socialdemokratiska ledamöterna Attwooll-betänkandet.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Kommissionsledamoten Joe Borgs anförande var upplysande om kommissionens avsikter för framtiden när det gäller gemenskapens fiskepolitik: nämligen förändring av förvaltningssystemet genom att ett gemenskapssystem baserat på fiskerätter successivt införs.

Vi kunde ha förutsett dessa planer: att först utöka tillämpningen av detta system, även om det endast var till en del av flottan, i ett stort antal medlemsstater, och att därefter skapa en enda EU-marknad för fiskerätter, eventuellt med handel med rättigheterna på en börs.

Enligt de mål som Europeiska kommissionen anger ”... kan handel med rättigheter i stor skala uppstå. Detta kan medföra en koncentration av kvotinnehav, geografisk fördelning av fiskeverksamheten och flottsammansättning”, där ”Mekanismer som inrättas för att begränsa de negativa effekter som en oreglerad marknad kan ge upphov till, … förenliga med reglerna för den inre marknaden och konkurrens”.

Detta är en ytterst viktig fråga som gäller grunden i medlemsstaternas självbestämmande och också ägandet och förvaltningen av rätten att exploatera en naturresurs, med andra ord att omvandla de privatägda exploateringsrättigheterna till en allmän egendom.

Vi kan inte annat än att kategoriskt avvisa denna avsikt!

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag avstod att rösta om Attwooll-betänkandet, trots att jag instämmer med mycket av det, eftersom det inte lyckats ta upp det grundläggande problemet med vårt nuvarande system för fiskeförvaltning: att Europas vatten styrs centralt genom den gemensamma fiskepolitiken. I betänkandet sägs att de marina biologiska resurserna är en ”gemensam allmän tillgång”, men det erkänns inte att dessa resurser bäst förvaltas av Europas fiskande nationer. I betänkandet sägs att ”rättighetsbaserade förvaltningsmekanismer” bör antas på gemenskapsnivå, när verkligheten visar att gemenskapsförvaltningen av fisket har varit en ren katastrof. Olika förvaltningsinstrument ska undersökas i syfte att trygga den långsiktiga livskraften hos EU:s fiskegemenskaper men de viktiga besluten om dessa instrument ska vara de fiskande nationernas ansvar, inte EU-institutionernas.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Diskussionen om kunskaps- och informationsutbyte mellan medlemsstaterna och kommissionen om förvaltningssystemen i respektive stat kommer inte att ge de specialuppgifter som gör det möjligt att vidta gemensamma förvaltningsåtgärder. Sådana förvaltningssystem tillhör med rätta respektive medlemsstats jurisdiktion: de gäller varje lands historia, samhälle, ekonomi, geografi och hydrologi.

Det är rätt att påpeka att de marina biologiska resurserna är en gemensam kollektiv nyttighet och att sådana rättigheter inte bör uppfattas som äganderätter. Idén att det skulle gå att hitta framgångsrika förvaltningssystem baserade på fiskerätter inom ramen för den gemensamma fiskepolitiken på EU-nivån är utopisk och ett självbedrägeri eftersom själva systemet med dess obalanserade utveckling inte medger att ett sådant mål uppnås.

Fiskesektorn är inte oberoende av det bredare ekonomiska läget i varje medlemsstat, inte heller är de aktiva yrkesfiskarnas arbetsmetoder oberoende av den sociala och politiska utvecklingen, både nationellt och internationellt.

Forskningen och debatten kommer helt enkelt att visa att vi inte rimligen kan förvänta oss någon förbättring av yrkesfiskarnas ekonomiska situation, och inte heller av utvecklingen i största allmänhet av lokalsamhällen som är beroende av fiske, samtidigt som vi fullföljer en gemensam fiskepolitik för att slå samman fiskeföretag till koncerner och mer allmänt att slå samman kapital.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Idén om att inleda en diskussion om framtiden för ett fiskerättsbaserat förvaltningssystem inom den gemensamma fiskepolitiken är något jag stöder. Elspeth Attwoolls betänkande om fiskerättsbaserade förvaltningsinstrument bör därför välkomnas. De frågor som uppkommer under dessa diskussioner kommer att leda till en livlig och konstruktiv debatt om att försöka förenkla den gemensamma fiskepolitiken. Jag röstade för Elspeth Attwoolls rekommendationer.

- Betänkande: (A6-0083/2008) av Reimer Böge

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) jag röstade för min uppskattade tyska kollega Reimer Böges förslag till ett beslut om att ur Europeiska unionens allmänna budget för 2008 ta i anspråk 3 106 882 euro som åtagande- och betalningsbemyndiganden för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

I beslutet måste beaktas att Malta den 12 september 2007 lämnade in en ansökan om att ta fonden i anspråk i samband med övertalighet inom textilbranschen, särskilt för arbetstagare som sagts upp av VF (Malta) Ltd och Bortex Clothing Ind. Co Ltd. De maltesiska myndigheterna begärde ett bidrag på 681 207 euro för att täcka en del av kostnaderna för stödåtgärder, som beräknas uppgå till ungefär 1,36 miljoner euro. Dessutom lämnade Portugal den 9 oktober 2007 in en ansökan om att ta fonden i anspråk i samband med övertalighet inom bilsektorn, särskilt för arbetstagare som sagts upp av Opel i Azambuja, Alcoa Fujikura i Seixal och Johnson Controls i Portalegre.

De portugisiska myndigheterna begärde 2 425 675 euro för att täcka en del av kostnaderna för stödåtgärder, som beräknades uppgå till cirka 4,85 miljoner euro.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Efter att 1 549 arbetstagare friställts från Opel Portugal i Azambuja, från Alcoa Fujikura i Seixal och från Johnson Controls i Portalegre, lämnade den portugisiska regeringen in en ansökan om att få ta fonden i anspråk (2 425 675 euro) för att samfinansiera åtgärder som ”yrkesutbildning och yrkesbevis” samt lönekompensation för att ”uppmuntra” arbetstagare att acceptera lägre löner.

Med hänsyn till de allvarliga konsekvenserna för arbetstagarna, deras familjer och de regioner där dessa företag är belägna är alla åtgärder som syftar till att minimera dessa konsekvenser utan tvivel brådskande och nödvändiga. Detta löser dock inte det grundläggande problemet med att skapa och garantera arbetstillfällen med rättigheter för arbetstagarna och att trygga den socioekonomiska utvecklingen i dessa regioner. Detta är endast möjligt genom en verklig investeringspolitik där varje regions potential utnyttjas och som förhindrar multinationella bolags omlokaliseringar och nedläggningar på jakt efter att få miljontals euro i ”stöd”.

Beklagligtvis har parlamentet antagit en resolution som i fråga om den portugisiska ansökan framhåller sin ”tveksamhet” till den typ av åtgärder som finansieras och ber kommissionen att ”i samarbete med de portugisiska myndigheterna noga övervaka situationen”. Så har inte skett med tidigare ansökningar, till exempel från Frankrike och Tyskland.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar det första utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för budgetåret 2008. Europeiska socialdemokratiska partiet var mycket aktivt under bildandet av fonden och den är ett viktigt bidrag till insatserna för att mildra globaliseringseffekterna för arbetstagarna. Jag röstade för betänkandet.

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Jag kämpade hårt 2006 för inrättandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. När den godkändes höll jag ett anförande i kammaren där jag sa att beslutet har en politisk vinkel: för första gången har de tre EU-institutionerna – rådet, kommissionen och parlamentet – erkänt existensen av negativa aspekter av globaliseringen, vilket var anledningen till att arbetstagare som drabbades av företagsnedläggningar på grund av globaliseringen borde få ekonomiskt stöd.

Jag ansåg att detta var ett sätt för Europeiska unionen att visa sin närvaro ute i fält bland dem som drabbats av uppsägningar på grund av nedläggning av företag, så som skedde i Portugal med Opel, Johnson och Alcoa Fujikara.

Det här är ofta dramatiska situationer och därför bidrar Europaparlamentets beslut att göra nästan 2,5 miljoner euro tillgängliga för dessa arbetstagare till att lätta deras rådande bekymmer.

När människor är oroliga och rädda är det svårt att acceptera förändring. De betalningar som beslutats i dag och som är avsedda för dessa portugisiska arbetstagare är inte en mirakellösning, men är definitivt ett sätt att hjälpa dem att få större självförtroende så att de med detta stöd från Europeiska unionen kan finna skäl att le igen.

- Betänkande: (A6-0082/2008) av Janusz Lewandowski

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet av min förträffliga polska kollega Janusz Lewandowski om riktlinjerna för budgetförfarandet 2009 för ”övriga avdelningar”, det vill säga Europaparlamentet, men även rådet, EG-domstolen, revisionsrätten, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Europeiska ombudsmannen samt Europeiska datatillsynsmannen.

I dokumentet beskrivs de viktigaste frågor som kommer att finnas på parlamentets dagordning från och med nu fram till 2009, framför allt Lissabonfördragets ikraftträdande. Allt måste göras för att se till att parlamentets ökade ansvar efter ratificeringen av Lissabonfördraget beaktas i budgeten. Åtgärder måste vidtas för att förbättra kommunikationen med medborgarna, särskilt på lokalt plan och i tre projekt: besökscentret, det audiovisuella centret och webb-tv-projektet. Slutligen undrar jag om vi kanske inte före budgetförfarandena borde granska de personalresurser som Europaparlamentets verksamheter tilldelats.

Europaparlamentets politiska ansvar ökar ständigt och det är viktigt att ledamöterna har de medel som krävs för att arbeta helt oberoende.

- Betänkande: (A6-0082/2008) av Janusz Lewandowski

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Betänkandet inleder debatten om 2009 års budgetförfarande i fråga om budgeten för Europaparlamentet och andra institutioner, men inbegriper inte Europeiska kommissionen, som har den överlägset största budgeten.

Bland övriga aspekter som vi skulle kunna framhålla är de nu föreslagna riktlinjerna för personalpolitiken. Anledningen är att vi under de senaste åren erfarit ett ständigt ökande tryck på att sänka personalkostnaderna, genom att utnyttja betänklig kontraktering, exempelvis kontraktering via tillhandahållande av externa tjänster, särskilt via bemanningsföretag, till men för fasta anställningar och arbetstagarnas rättigheter. Vi måste naturligtvis kategoriskt avvisa detta tillvägagångssätt.

En annan återkommande aspekt är behovet av att säkra mångfalden och tillgängligheten av EU:s officiella språk och arbetsspråk. Under 2008 års budgetförfarande reserverades ett litet anslag ”för att uppmuntra förvaltningen att prioritera ett mer ändamålsenligt språkligt stöd till ledamöterna vid officiella sammanträden”. Vi vet dock inte vilka åtgärder som faktiskt vidtogs i detta avseende, särskilt som det fortfarande uppkommer lägen när denna rättighet inte respekteras, exempelvis i parlamentariska AVS–EG-församlingar.

- Betänkande: (A6-0064/2008) av Paul Rübig

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min uppskattade österrikiske kollega Paul Rübigs betänkande, som ingår i medbeslutandeförfarandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om gemenskapens medverkan i forsknings- och utvecklingsprogram i syfte att stödja forskning och utveckling som genomförs av små och medelstora företag i medlemsstaterna.

Jag välkomnar detta initiativ vars syfte är att tillföra 100 miljoner euro under de närmaste sex åren till de 300 miljoner euro som anslagits till det gemensamma programmet Eurostars för många medlemsstater och andra medlemmar av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet till innovativa små och medelstora företag för att komma ikapp på detta område. Det är mycket intressant att konstatera att 82 procent av de stora amerikanska bolagen efter 1980 skapats från grunden medan samma siffra inom EU endast är 37 procent.

Det är därför klart att små och medelstora företag, särskilt de innovativa, ger en hel del hopp om ekonomisk tillväxt och sociala framsteg på vår inre marknad.

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig.− (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för betänkandet, som ger ytterligare bidrag till utvecklingen av forskning och innovation och som därigenom stärker konkurrenskraften för produkter tillverkade i Europa.

Jag välkomnar att medel ska tilldelas små och medelstora företag, som representerar den vitala bindväven mellan de italienska och europeiska ekonomierna och som behövde ett mer betydande ekonomiskt stöd för att skapa unika produkter av hög kvalitet som klarar konkurrensen från framväxande ekonomier.

EU:s kreativa potential måste stödjas och hjälpas fram för att underlätta innovation på vår inre marknad utan att dock riskera att i den närmaste framtiden möta anklagelser som gäller immateriella äganderättigheter som hävdas av länder utanför EU.

Nya konkurrenter, som Kina, Japan och Indien, tågar in stort på den internationella ekonomiska arenan, och tvingar världsmarknaden att möta utmaningen av ny konkurrens baserad på innovation. EU:s samfinansiering av programmet Eurostars för små och medelstora företag utgör därför ett viktigt steg mot att trygga EU-medlemsstaternas konkurrenskraft på medellång och lång sikt.

Jag är vidare glad över den framgång som uppnåtts i förhandlingarna om kompromisspaketet, som genom att förbättra tillträdesvillkoren för små och medelstora företag kommer att göra det möjligt för dem att vara nyskapande på ett sätt som kommer att bidra till europeiska små och medelstora företags framgång och överlevnad.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) I teorin är detta ett viktigt program eftersom dess syfte är att stödja små och medelstora företag som utför forsknings- och utvecklingsarbete, det vill säga i företag, särskilt de mindre, där investeringar i FoU har den största multiplikatoreffekten och som samtidigt har det största behovet. Vi menar dock att programmet knappast kan ge verkliga resultat. Skälen till detta är följande:

- De medel som har anslagits till programmet är verkligt futtiga, ja till och med löjeväckande små – 400 miljoner euro av vilka endast 100 miljoner euro kommer från EU – förslaget är alltså ren propaganda. Samtidigt har man dock dolt att endast ett mycket litet antal företag kommer att få stöd från programmet i framtiden.

- Förslaget kommer endast att vara till fördel för de starkaste och mest kompetenta medelstora företagen, med andra ord med fler än 250 anställda. Över 80 procent av EU:s företag, som huvudsakligen består av mikroföretag och småföretag, kommer således att uteslutas.

Eftersom Portugal är ett av de europeiska länder där det råder en dramatisk brist på FoU i företagen, anser vi att om programmet Eurostars kom till vårt land skulle dess effekter vara helt irrelevanta och marginella.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Paul Rübigs förslag att stödja små och medelstora företag som utför forsknings- och utvecklingsarbete. Planen att sätta in 400 miljoner euro för att uppmuntra sådana små och medelstora företag att genomföra marknadsinriktad forskning i gränsöverskridande projekt bör stödjas och jag röstade för betänkandet.

  Lydie Polfer (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag vill uttrycka mitt stöd för Rübig-betänkandet, som har till syfte att öka antalet små och medelstora företag som är berättigade att få stöd till sina FoU-projekt under Eurostars forsknings- och utvecklingsprogram som genomförs av flera medlemsstater och associerade länder. Syftet är också att göra det lättare för våra små och medelstora företag, som är de verkliga katalysatorerna för den europeiska ekonomin, att delta i programmet.

Jag välkomnar också att även Luxemburg i framtiden kommer att delta i programmet Eurostars, vilket kommer att hjälpa oss att uppnå Lissabonstrategins mål.

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Jag stöder innehållet i betänkandet eftersom jag anser att förslagen är avsedda att främja forskning och utveckling i små och medelstora företag, som utgör över 99 procent av alla företag i Europa och sysselsätter över 60 procent av den arbetande befolkningen.

I betänkandet tillfogas att det är ett mycket begränsat antal små och medelstora företag som ägnar sig åt forsknings- och utvecklingsverksamhet och att vi därför med alla tillgängliga medel måste främja initiativ av detta slag, som kommer att bli alltmer avgörande för att stärka deras konkurrenskraft.

Den mest avgörande aspekten i detta sammanhang tas inte upp i betänkandet. Det är viktigt att multiplikatoreffekter uppstår, som genom företagsledning i moderna former kan leda till processer som kan skapa värde genom innovation och effektivitet inom företagen. Detta skapande av värde måste vara till nytta inte bara för de företag där det utvecklas utan också för hela företagsstrukturen, både i tidigare och senare led.

Att vi antar detta betänkande får inte innebära att vi glömmer behovet av att förstärka de ekonomiska stödmekanismerna för nystartade företag, ett område där det fortfarande finns många svårigheter, särskilt för unga entreprenörer som vill starta eget.

Jag vill betona att dessa processer måste befrias från byråkrati så att små och medelstora företag inte avskräcks från att åta sig forskning och utveckling.

  Anna Záborská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Genom att rösta för Paul Rübigs betänkande ger Europaparlamentet en klar signal till små och medelstora företag i medlemsstaterna. Små och medelstora företag kan ofta bidra effektivt till forskning och utveckling men de får dras med mindre gynnsamma villkor än de som gäller för stora internationella företag.

Från och med nu kan de små och medelstora företag som utför forskning och utveckling dra nytta av ekonomiskt stöd från EU och delta i europeiska nätverk tillsammans med andra små och medelstora företag. Slovakiska små och medelstora företag kommer alltså att kunna bidra med sin kunskap och kapacitet till den europeiska forsknings- och utvecklingssektorn.

I Slovakien finns många små och medelstora företag på landsbygden där infrastrukturen inte är så utvecklad, vilket hämmar deras utveckling. Många kvinnor är sysselsatta i små och medelstora företag som utför forskning och utveckling, antingen direkt eller indirekt. Europeiska fonder är till nytta eftersom de ger små och medelstora företag en start, som gör att deras professionella kapacitet alltså kan tjäna det gemensamma intresset.

Programmet Eurostars är ett program för forskning och utveckling av nya produkter och tjänster på EU-nivå. Små och medelstora företag spelar en viktig roll i Eurostars-projekten. Det är verkligen beklagligt att Slovakien, en EU-medlemsstat, inte deltar i programmet. Slovakiens små och medelstora företag har följaktligen inte tillgång till det betydande ekonomiska stöd som är tillgängligt för effektiv utveckling av nya produkter, tekniker och tjänster.

- Betänkande: (A6-0039/2008) av Adam Gierek

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) Jag röstade för betänkandet om förslaget till rådets beslut om de fleråriga tekniska riktlinjerna för Kol- och stålforskningsfondens forskningsprogram (KOM(2007)0393 – C6-0248/2007 – 2007/0135(CNS)).

Jag stöder det synsätt som presenteras av Adam Gierek, som argumenterade för att fonden bör fortsätta att verka med hänsyn till dess uppgift att tillförsäkra en god utveckling av Europeiska unionens ekonomi, särskilt i de nya medlemsstaterna. Stål är fortfarande ett av de viktigaste råmaterialen för maskin- och tillverkningsindustrierna. Dessutom är de tekniska möjligheterna att förbättra kvaliteten och effektivitet av denna tillverkning långt ifrån uttömda.

Så som med rätta framhållits är kols konkurrenskraft på energimarknaden beroende av en effektiv exploatering av regionala resurser. Detta skulle bidra oerhört mycket till ökad energiförsörjning för EU-territoriet.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Adam Giereks betänkande om kol- och stålforskningsfondens forskningsprogram. Förslagen i betänkandet kommer att göra det möjligt att bättre lyfta fram miljöfrågor och också för kol- och stålsektorn att undersöka metoder att minska växthusgasutsläppen.

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag kommer att rösta för betänkandet och jag anser att det är viktigt att vi närmare undersöker hur kol kan användas som ett inslag i vår energiförsörjning. Alltför länge har kol setts som ett smutsigt bränsle utan att beakta möjligheten att rena kol med hjälp av nya tekniker.

Min egen region i nordvästra England sitter fortfarande på stora reserver kvalitetskol som bedöms vara för dyrt att utvinna. Detta stämmer visserligen att kol i sin ursprungliga form inte är ett miljövänligt bränsle, men det finns ny ren kolteknik som skulle göra det möjligt att låta kol spela en viktig roll i vår energiförsörjning utan att förstöra miljön på vägen.

Vi behöver använda våra kolreserver bättre. Vi behöver hitta mer forskningspengar för att göra kol mer miljövänligt och mer ekonomiskt konkurrenskraftigt. Vi behöver göra mer för att återuppliva våra kolbrytande samhällen. Jag anser att rent kol kan ha en framtid och tackar utskottet för industrifrågor, forskning och energi för dess betänkande, som åtminstone sätter i gång denna diskussion.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) Både kol och stål har varit mycket viktiga industrier för samhällena i sydöstra England, särskilt i Kent. Jag välkomnar betänkandet som stöder en forskningsfond för att utveckla viktiga beståndsdelar till sådana industrier inom EU, eftersom vi behöver kompensera våra framtida energibehov. Särskilt genom att göra kol till ett miljömässigt mer accepterat bränsle skulle vi kunna tillgodose våra energibehov i framtiden när EU kan hamna i ett svårt läge på grund av osäkra försörjningsförhållanden.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Jag röstade för antagandet av Adam Giereks betänkande om kol- och stålforskningsfonden.

Efter att ha drivits under fem år granskades forskningsfonden för kol och stål i år i enlighet med rådets riktlinjer. Granskningen inriktades på effektiv användning av energiråvaror och miljöskydd. Det bör betonas att en de viktigaste fördelarna med fonden är att den kan användas som källa till extrafinansiering för forskning som inte täcks av det sjunde ramprogrammet. Enligt Europeiska kommissionens ståndpunkt bör fonden dessutom fortsätta att drivas eftersom stål fortfarande är en viktig råvara för verkstads- och byggnadsindustrin och därför att dessa sektorer kräver kontinuerliga investeringar i forskning.

Fonden kommer också att underlätta en bättre användning av kol på energimarknaden, vilket kommer att ge ett betydande bidrag till Europeiska unionens energiförsörjning. Man bör dock komma ihåg att råvaruutvinning kräver fortlöpande prospekteringar. En annan viktig fråga är införandet av principen om jämställdhet mellan könen i forskningsgrupperna. Detta kommer att ge ett positivt bidrag till att öka kvinnornas medverkan på området.

- Betänkande: (A6-0072/2008) av Philippe Morillon

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Enligt uppgifter från kommissionen är 40 procent av hela EU:s flotta i termer av fartygstonnage verksam på öppet vatten eller tredjelandsvatten. På samma sätt fiskar fartyg från andra länder också på EU-vatten, särskilt enligt villkoren i så kallade nordliga fiskeavtal.

Det är därför mycket viktigt för EU att ha ett tydligt system för att ge tillstånd till båda typerna av verksamhet. Lagförslaget och parlamentets betänkande ingår i EU:s insatser för att förenkla den gemensamma fiskepolitiken genom att fastställa allmänna regler och villkor för att ansöka om och utfärda fisketillstånd både inom och utanför EU:s vatten.

Genom kommissionens förslag klargörs kommissionens och medlemsstaternas ansvar och preciseras kraven på rapportering om fiskeverksamheterna. De ändringar som görs genom parlamentets betänkande innebär att dokumentet i vissa avseenden blir rättvisare. Ett exempel är den större flexibilitet som införs i fråga om villkoren för tillstånd i artikel 7.

Ledamöterna från det portugisiska socialdemokratiska partiet stöder därför Morillon-betänkandet.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) För tillfället hanteras tillståndsgivningen för gemenskapens fiskefartyg eller tredjelandsfartyg genom olika bilaterala avtal eller regionala fiskeförvaltningsorganisationer.

Syftet med förslaget till förordning är att fastställa ett enhetligt förfarande för att förvalta alla fisketillstånd, som tydligt anger att det är Europeiska kommissionens uppgift att bevilja eller tillfälligt dra in dessa tillstånd i stället för medlemsstaternas.

Bland de viktiga aspekter som förtjänar kommentarer eller kritik vill vi framhålla att trots att betänkandet klargör vissa aspekter av förslaget till förordning, exempelvis att om en överträdelse ska betraktas som allvarlig ska den verkligen ha bekräftats som sådan enligt berörd nationell lagstiftning – vilket vi betraktar som positivt – garanteras fortfarande inte varje medlemsstats överhöghet när det gäller förvaltningen av fiskeverksamheten inom sina exklusiva ekonomiska zoner, vilket vi inte godkänner.

Det är därför vi har lagt fram ett ändringsförslag där vi argumenterar för att medlemsstaterna så som berörda parter ska delta aktivt i förfarandena, särskilt i beslutsfattandet om att bevilja tillstånd inom detta område. Beklagligtvis avvisades detta ändringsförslag av kammarens majoritet.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade mot Morillon-betänkandet eftersom ett antal ändringsförslag där jag var med bland undertecknarna röstades ned. Framför allt avvisades ändringar som gällde omfördelning av fiskemöjligheterna. Min egen ovilja mot den katastrofala gemensamma fiskepolitiken är välkänd i kammaren och jag anser att fiskeförvaltningen borde återgå till Europas fiskande nationer. Så länge som vi har en gemensam politik måste den relativa stabilitetsprincipen vara okränkbar och alla Europas fiskesamhällen måste få garantier om att deras historiska fiskerätter förblir deras egna.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) Jag röstade för betänkandet om förslaget till rådets förordning om tillstånd till fiskeverksamhet för gemenskapens fiskefartyg i vatten utanför gemenskapens vatten och om tillträde för fartyg från tredjeland till gemenskapens vatten (KOM(2007)0330 – C6-0236/2007 – 2007/0114(CNS)).

Philippe Morillon framhåller med rätta att det är mycket viktigt för Europeiska unionen att ha ett klart system för tillståndsgivning för båda typerna av verksamheter, för att kunna uppnå största möjliga efterlevnad av unionens bestämmelser på fiskeområdet och också ge större insyn i EU-fartygens verksamhet på tredjeländers vatten.

Vidare kan det inte råda någon tvekan om den vikt kommissionen och Europeiska unionen tillmäter kampen mot IUU-fiske (olagligt, orapporterat och oreglerat fiske) och att den betydande minskning av fiskebeståenden i utvecklingsländer som orsakas av fartyg som ägnar sig åt IUU-fiske förtjänar vår största uppmärksamhet.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Målet med Philippe Morillons betänkande borde ha varit att förenkla den gemensamma fiskepolitiken. Jag är inte övertygad om att betänkandets ursprungliga förslag uppfyller detta krav. Införandet av avtal enligt artikel 63 i FN:s havsrättskonvention skulle leda till ökade praktiska svårigheter för den skotska fiskebranschen. Bestämmelser som gäller utnyttjandet tycks redan ingå i befintliga partnerskapsavtal med tredjeland och betänkandets rekommendationer tjänar endast till att komplicera saker på området. Min röst avspeglade dessa farhågor.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) På Europaparlamentets socialdemokratiska partis vägnar skriver jag för att förklara varför vi lade fram och stödde ändringsförslagen 20–23 till Morillon-betänkandet och när ändringsförslagen föll röstade mot det ändrade betänkandet och lagförslaget.

Ändringsförslagen 20, 21 och 22 gäller förordningens räckvidd. Det är viktigt att behålla åtskillnaden mellan avtal som omfattas av artikel 63 i stället för av artikel 62 i Förenta nationernas havsrättskonvention. Enbart de sistnämnda bör omfattas av detta förslag.

Ändringsförslag 23 innebär att kommissionens bemyndigande att omfördela fiskemöjligheterna enligt förslaget till artikel 13 utgår och att principen om relativt stabila och historiska fiskerätter inom ramen för ansvarsfullt fiske behålls.

Dagens omröstning bör vara en väckarklocka för alla som är angelägna om att bevara sårbara fiskebestånd. Den visar att Europaparlamentet är för att Europeiska kommissionen omfördelar fiskerätter, vilket skulle leda till allmän huggsexa på Nordsjön. Detta strider mot principen om relativ stabilitet och är till skada för skotska fiskeintressen. Vi hade inget annat val än att rösta mot betänkandet.

- Förslag till resolution: Läget i Tibet (B6-0133/2008)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater stödjer Europaparlamentets strävan att under det interkulturella året 2008 bjuda in ett antal av världens religiösa ledare för dialog med ledamöterna.

Vi vill dock understryka att formen för detta ska vara samtal och åsiktsutbyte i utskotten eller ske under särskilt anordnade möten. Ensidiga tal i plenisalen till ledamöterna, utan möjlighet till dialog och frågor, är inte rätt form för kommunikation och interkulturellt utbyte.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − Den ursprungliga kompromissresolutionen var enligt min mening inte helt välavvägd. De inledande oroligheterna i Lhasa och på andra håll följdes av angrepp på personer och lokaler med mordbrand, misshandel och mord på han-kineser och den muslimska minoriteten. I mitt eget land skulle detta ha beskrivits som rasupplopp, om det hade varit vita ungdomar mot våra invandrargrupper. Sammantaget skulle jag dock ha stött resolutionen. Kina respekterar fortfarande inte de mänskliga rättigheterna inom hela sitt territorium när det gäller oberoende fackföreningar, interna migranter och utövandet av minoritetsreligioner.

Ändringsförslagen från höger har dock fått texten att gå över gränsen. Avvisandet av EU:s politik för ett enat Kina, kraven på en ”förutsättningslös” dialog gjorde det omöjligt för mig att stödja resolutionen trots att jag godkänner de delar av resolutionen som gäller de mänskliga rättigheterna, vilket jag visade genom mitt röstande i omröstningen med namnupprop.

  Patrick Gaubert (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar att alla politiska grupper antagit en gemensam resolution om Tibet. I texten fördöms de senaste våldsutbrotten i Tibet och är en uppföljning av parlamentets tidigare resolutioner vari båda parter uppmanas att inleda en dialog.

Vi uppmanar också den kinesiska regeringen och anhängarna till Dalai Lama att upphöra med allt våld. Den kinesiska regeringen får inte missbruka 2008 års OS genom att gripa dissidenter, journalister och människorättsaktivister.

Vi uppmanar EU:s ordförandeskap att försöka hitta en gemensam EU-ståndpunkt om stats- och regeringschefernas och den höge representantens närvaro vid invigningsceremonin, varvid det bör vara möjligt att utebli om dialogen mellan de kinesiska myndigheterna och Hans helighet Dalai Lama inte återupptas.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Den olympiska facklans färd runt jorden är i full gång och demonstrationer runt om i världen har visat medborgarnas uppfattning om sommarens olympiska spel. Frågan engagerar många och det är viktigt att medlemsstaterna själva får besluta om deltagande eller bojkott av OS i Kina.

Kampen för de mänskliga rättigheterna är central och bör stödjas, men arbetet måste ske via FN för att uppnå den legitimitet som krävs. Tyvärr utnyttjar Europaparlamentet den aktuella situationen i Tibet för att flytta fram sina utrikespolitiska positioner. Situationen måste lösas mellan Kina och Tibet utan inblandning från Europaparlamentet, som saknar kompetens på området.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Samtidigt som vi uttrycker vår medkänsla med offren och trots vår önskan att konflikter ska lösas på fredlig väg och våra principer om att försvara demokrati, de mänskliga rättigheterna och internationell lag, anser vi ännu en gång att en resolution om Tibet inte strikt motsvarar det läge som faktiskt har utvecklats.

Det blir alltmer uppenbart att det som verkligen ligger i botten är ett angrepp mot Olympiska spelen i Peking. Detta är det verkliga skälet till upptrappningen av provokationerna och mycket av den hycklande indignation som framförts.

Ännu en gång manipuleras argumenten för att motivera nuvarande och framtida inblandning och kränkningar av internationell rätt, med försök att framtvinga strategiska och ekonomiska intressen mot Kina.

Det är typiskt att vi fortfarande talar om Tibet som ett territorium ockuperat av Kina när de makter som anstiftar och stöder separatiströrelserna, som ligger bakom våldsamheterna, inte ifrågasätter integriteten hos Folkrepubliken Kinas territorium, inbegripet Tibet som en autonom region.

Slutligen, vilken moral visar kammaren prov på genom att anta en sådan resolution när den för mindre än en månad sedan antog ett betänkande om Irak utan att nämna USA:s aggression och ockupation?

  Roselyne Lefrançois (PSE), skriftlig. – (FR) Med hänsyn till hur allvarligt läget är i Tibet kan Europaparlamentet inte längre tiga still. Jag stödde därför resolutionen, som starkt fördömer de kinesiska säkerhetsstyrkornas brutala förtryck i denna region.

Det våld som utspelats på gatorna i Lhasa och Dharamsala och censuren av utländska medier är inte tolererbart och vår institution måste tillsammans med det internationella samfundet använda allt sitt inflytande för att se till att det upphör och att Kina respekterar sina internationella åtaganden inom de mänskliga rättigheternas och minoriteternas område.

Genom min röst vill jag också uttrycka min solidaritet med folket i Tibet, varav de flesta inte kräver oberoende utan större politiskt självbestämmande och respekt för sitt kulturella och språkliga arv.

Jag är inte för en fullständig bojkott av OS i Peking eftersom dialog enligt min mening är bättre än isolering. Jag anser dock att dessa spel är ett tillfälle att uppmuntra de kinesiska myndigheterna att göra framsteg på vägen mot demokrati och jag hoppas att EU:s stats- och regeringschefer, så som anges i resolutionen, kommer att anta en enad gemensam ståndpunkt i fråga om denna tilldragelse.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag fördömer de kinesiska väpnade styrkornas förtryck av tibetanska demonstranter. Denna fråga understryker verkligen behovet av en gemensam EU-strategi gentemot Kina. Det är endast genom en sådan samlad uppläggning som samarbetet kan utvecklas konstruktivt. Olympiska spelen i Peking är ett förträffligt tillfälle att trycka på för att få framsteg i frågor som de mänskliga rättigheterna och frihet för medierna i Kina. Alla försök av den kinesiska regeringen att hindra protester eller rapportering i dessa syften vore beklagligt. Jag röstade för resolutionsförslaget.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Det var helt förutsebart att Kina skulle reagera på demonstrationerna genom att sätta in militär och polis. Kina är självklart inte en demokrati men de kinesiska säkerhetsstyrkornas reaktion mot demonstranterna måste naturligtvis fördömas. En OS-bojkott oavsett form skulle med största sannolikhet endast ses som en förolämpning av den kinesiska majoritetsbefolkningen och skulle verkligen inte förbättra – och i värsta fall kanske faktiskt förvärra – situationen för minoriteterna i landet.

Med hänsyn till EU:s vikt på den internationella arenan är det ytterst osannolikt att det skulle ha någon effekt om EU tog saken i egna händer. Om EU rusar i förväg och gör sig själv till åtlöje i resten av världens ögon skulle det inte hjälpa någon, särskilt inte tibetanerna. Även om läget lugnar ner sig kan nya och kanske ännu våldsammare oroligheter förutses. Tillsammans med sina allierade kan EU dock göra insatser för att förbättra livet för minoriteterna i Kina genom att successivt få till stånd en förändring av regeringens och majoritetsbefolkningens attityd.

  Vincent Peillon (PSE), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar det bestämda ställningstagande som kammaren gjorde i dag till ett läge som har pågått i Tibet under årtionden men som påtagligt försämrades för en månad sedan. Försvaret av våra värden – både europeiska och universella – innebär att tystnad inte kommer på fråga: Jag stöder därför fullständigt fördömandet av de ”kinesiska säkerhetsstyrkornas brutala våld mot de tibetanska demonstranterna och alla våldsdåd, oavsett upphovsmän” som har ägt rum under de senaste dagarna.

Parlamentet framför också en rad krav till de kinesiska myndigheterna och uppmanar dem särskilt att godkänna en oberoende internationell undersökning av våldet i Tibet, att inleda en förutsättningslös och konstruktiv dialog med tibetanerna, att omedelbart släppa fredliga demonstranter och dissidenter som fängslats i Kina och att uppfylla de utfästelser om mänskliga rättigheter som landet gjorde inför IOK och världen 2001.

I resolutionen uppmanas slutligen EU:s stats- och regeringschefer att anta en gemensam ståndpunkt om deltagandet i invigningsceremonin.

  Adrian Severin (PSE), skriftlig. − (EN) Som ledare för den rumänska socialdemokratiska delegationen vill jag förklara varför delegationen röstade mot Tibetresolutionen. Resolutionen försvarar faktiskt inte de mänskliga rättigheterna och vi kan inte acceptera att de mänskliga rättigheterna utnyttjas för geopolitiska planer och intressen. Det är eftergivet i fråga om de mänskliga rättigheterna och hyckleri eftersom det kraftfullt förespråkar politiska lösningar som inte beaktar realiteterna i Kina.

Genomgående i hela resolutionen förlorar EU sin trovärdighet, och bakom uttalandena om stöd för de mänskliga rättigheterna främjas i själva verkligt en farlig agenda för ”politisk autonomi” och oberoende för Tibet, i klar strid med principen om en politik för ett enat Kina. Samtidigt förlorar EU sitt inflytande över Kina för att främja ett öppnande.

Följaktligen står resolutionen för en uppdelning av Kina och inte för stöd och främjande av de mänskliga rättigheterna, vilka används som förevändning för att gå vidare med andra geopolitiska planer.

  Kathy Sinnott (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Jag stöder helt Tibet i denna situation. Jag skulle emellertid inte kunna stödja detta förslag till resolution eftersom ett ändringsförslag om att respektera principen om ”ett Kina” antogs av en majoritet av mina kolleger. Jag stöder inte detta särskilda ändringsförslag eftersom principen om ”ett Kina” hotar Taiwan likaväl som Tibet. Tidigare har jag uppmanat till bojkott av OS på grund av de mänskliga rättigheterna.

- Betänkande: (A6-0048/2008) av Hannes Swoboda

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. − (PL) Jag deltog i den delegation från utrikesutskottet som besökte Zagreb i början av året. Jag håller med föredraganden om de frågor som det betänkande som diskuterades i går i detalj redogjort för, och röstade därför ja till att anta Hannes Swobodas betänkande i dag. Jag vill gratulera de kroatiska myndigheterna till de positiva resultat som de nått hittills i förberedelsen för medlemsskapet i EU.

  Robert Goebbels (PSE), skriftlig. – (FR) Fastän jag röstade för lägesrapporten om Kroatiens eventuella anslutning måste jag betona att inga anslutningar kan äga rum inom den närmaste framtiden. Unionen med 27 medlemmar måste först organisera sig på grundval av Lissabonfördraget. Nya anslutningar kommer inte att bli möjliga förrän efter att EU konsoliderats i sin nuvarande struktur.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan anser att utvidgningen av EU är en grundläggande del av arbetet för fred och stabilitet i Europa. Vi stödjer således ett EU-medlemskap för Kroatien när landet uppfyller Köpenhamnskriterierna. Vi har därför röstat ja till betänkandet.

Det är dock befängt att Europaparlamentet framhåller att media ska vidta åtgärder för att bibehålla allmänhetens stöd till den internationella krigsförbrytartribunalen. Denna form av uttalanden kan rentav tolkas som att pressfriheten ifrågasätts. Vi är vidare kritiska till formuleringar såsom att Europaparlamentet ska uppmana Kroatien att genomföra en upplysningskampanj för att göra allmänheten mer uppmärksam på miljön. Denna fråga är givetvis viktig i sak, men ligger utanför Europaparlamentets kompetens.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Man kommer att påstå att resultatet av det nyligen hållna Nato-toppmötet i Bukarest märktes i omröstningen i parlamentet i dag.

Med andra ord har Kroatien fått se att betänkandet om dess ”utveckling” mot anslutning till EU har antagits – och det har t.o.m. uttryckligen fastslagits att förhandlingarna ska (!) vara avslutade före valen 2009 – medan den f.d. jugoslaviska republiken Makedonien har fått se omröstningen om dess lägesrapport uppskjuten.

Alla kommer väl ihåg att Nato-toppmötet beslöt att uppmana Kroatien att påbörja anslutningssamtal medan de med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien uppsköts.

Om det är någon aspekt som denna situation än en gång accentuerar är det att utvidgningen av EU och Nato sker i samförstånd.

Bland andra viktiga synpunkter som borde framhävas i denna röstförklaring (som de nuvarande gränstvisterna mellan länder i regionen, inräknat Italien) noteras att utveckling mot anslutning till EU betyder, enligt kommissionen, att de ekonomiska kriterierna, med andra ord ”budgetsanering och stabilitetspolitik”, ”strukturreform av de offentliga finanserna”, ”privatisering”, ”ett förbättrat affärsklimat” och jordreformer (vilket innebär möjlighet till markägarskap, särskilt för utlänningar) måste uppnås.

Två exempel på EU när det är som bäst ...

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Hannes Swobodas betänkande om Kroatien är ett välavvägt betänkande som i stora drag ger en optimistisk syn på Kroariens strävan mot anslutning till EU. Det är ändå realistiskt och pekar på behovet av en fortsatt satsning från Kroatiens regering på rätts- och gränsfrågor. Jag välkomnar landets strävan mot anslutning och hoppas att den fortsätter. Därför röstade jag för betänkandet.

- Förslag till resolution: Kampen mot cancer i den utvidgade Europeiska unionen (B6-0132/2008)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi röstade för detta förslag till resolution mot bakgrund av den rådande situationen och de bedömningar som Internationella centret för cancerforskning gjort. Dessa pekar på att en av tre européer diagnostiseras med cancer under sin livstid och att en av fyra dör i sjukdomen. År 2006 inträffade nästan 2,3 miljoner nya cancerfall och över 1 miljon dödsfall i cancer inom EU.

Cancer orsakas av många faktorer i många olika stadier och kräver därför mer preventiva åtgärder som i lika hög grad riktar sig mot orsaker i livsstilen, som i yrket och i miljön. Enligt en nyligen genomförd undersökning av fackföreningarna orsakas åtminstone 8 procent av de årliga dödsfallen i cancer av att man direkt utsatts för carcinogener på arbetsplatsen och detta skulle kunna förhindras av att carcinogenerna ersattes av mindre skadliga substanser.

Det är väl känt att det finns uppseendeväckande skillnader i kvalitet på cancerbehandlingsresurser, undersökningsprogram, faktabaserade riktlinjer för bästa behandlingsmetod, möjligheter till strålbehandling och tillgång till ny medicin mot cancer, vilket också förklarar de stora skillnaderna i överlevnadstalen efter fem år från de flesta cancerformer inom hela EU.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Är EU-åtgärder i den angelägna kampen mot cancer mer effektiva än motsvarande åtgärder inom ramen för befintliga internationella organisationer med bred expertis, såsom WHO? Har EU-institutionerna en bredare kompetens än medlemsstaterna i hur cancer ska bekämpas? Junilistans svar på dessa frågor är nej.

Resolutionen framhåller bland annat att en interinstitutionell cancerarbetsgrupp ska upprättas inom EU, att EU-initierade informations- och utbildningskampanjer om cancer ska genomföras, att kommissionen ska inrätta en rådgivande kommitté för cancerprevention, att EU ska vidta lagstiftningsåtgärder för att främja och stödja initiativ som gäller dåligt solskydd, att kommissionen ska vidta åtgärder för att skapa rökfria miljöer, att medlemsstaterna ska garantera att tvärvetenskapliga onkologteam finns tillgängliga i hela landet och att onkologi ska erkännas som en medicinsk specialitet.

Tanken bakom dessa synpunkter och krav är säkert lovvärd. Den grundläggande frågan är dock vilket mervärdet är av att EU reglerar allt detta. Var finns tilltron till medlemsstaterna? Vad hände med subsidiaritetsprincipen? Gynnar EU-regleringarna verkligen de som är i behov av kvalitativ lagstiftning och genomtänkta åtgärder, nämligen cancerpatienterna? Var är insikten om att cancer är ett globalt problem, som främst bör hanteras på global nivå?

Junilistan har utifrån ovanstående resonemang röstat nej vid slutomröstningen om det aktuella betänkandet.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag stöder helt förslaget till resolution som lades fram för parlamentet av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet om kampen mot cancer. EU har en viktig roll att spela med att koordinera kampen mot en sjukdom som en av tre européer kommer att diagnostiseras med under loppet av sin livstid. Medlemsstaterna har också helt klart en nyckelroll i att förebygga, diagnostisera och behandla cancer bland sina medborgare och måste lära av varandra för att bekämpa sjukdomen. Bara i veckan tillkännagav den skotska regeringen ett nationellt program för att göra skolflickor immuna mot mänskligt papillomavirus som orsakar de flesta fallen av livmoderhalscancer och det är sådana program som EU borde uppmana alla medlemsstaterna att anta.

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN), skriftlig. − (PL) Jag röstade för att anta resolutionen om kampen mot cancer eftersom sjukdomar av detta slag orsakar förödelse över hela världen, inberäknat länder i EU och mitt hemland Polen. Allmänna och regelbundna förebyggande kontroller gör det möjligt att upptäcka sjukdomen på ett tidigt stadium, vilket påtagligt ökar chansen att tillfriskna. Ett mindre restriktivt utbyte av erfarenheter mellan onkologicentrer behövs så att den kunskap om ämnet som helt nyligen inhämtats kan få en vidsträckt användning.

Stor oro har nyligen uttryckts över ökningen i antalet bröstcancerfall. Det är därför väsentligt att sprida kunskap om faran och ge allmän tillgång till professionella mammografitester. Det är också särskilt viktigt att begränsa folks kontakter med carcinogena produkter. Framför allt bör man tänka på de konserveringsmedel som används i livsmedelsindustrin och det olämpliga bruket av konstgödsel och växtskyddsprodukter. Asbest kräver också uppmärksamhet eftersom det tills helt nyligen användes i byggnadsindustrin och i rörsystem för vattenförsörjning. Förebyggande åtgärder mot nikotin måste också utgöra en del av detta handlingsprogram.

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Mina damer och herrar! I dag kan ingen av oss säga att kampen mot cancer inte angår oss. Jag är ingen medicinsk expert på onkologi, men eftersom jag förlorat båda mina föräldrar och en ung bror i cancer har jag blivit vittne till denna sjukdoms aggressiva natur. Jag har varit med om det hårda öde som människor och deras familjer drabbats av genom denna sjukdom och som inte kan undgå att beröra det allra hårdaste hjärta.

Jag är tacksam mot utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet för att ha ställt en fråga om detta ämne till kommissionen, vilket gav upphov till denna viktiga debatt. Jag tackar alla upphovsmän till denna resolution, inklusive min slovakiska kollega Irena Belohorská, för deras insatser utan vilka vi inte skulle ha hittat svar på de allvarliga frågor som rör denna aggressiva sjukdom.

Jag är övertygad om att varje steg, också det allra minsta, och varje investering, som bidrar till en tidig upptäckt av cancer och diagnos och stöder ny behandling, kommer att ge stort hopp till cancerpatienter.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Med en av tre européer som diagnostiseras med cancer under sin livstid och en av fyra som dör av sjukdomen är samarbete för att dela med sig av de bästa behandlingsmetoderna och krav på mer resurser till forskning viktigt i EU. Konceptet med en interinstitutionell insatsgrupp för cancer inom EU med syfte att senast 2018 ha ökat antalet EU-medborgare som deltar i ett program för cancerundersökning med 50 procent borde välkomnas.

- Betänkande: (A6-0074/2008) av Riitta Myller

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, som lade grunden för EU:s politik om klimat, biomångfald, miljö, hälsa och naturtillgångar, har varit mycket framgångsrikt.

Men, som kommissionsledamot Stavros Dimas själv nämnde, har EU hamnat långt på efterkälken i sitt program för att nå de miljöskyddsmål som det ursprungligen föresatte sig, särskilt när det gäller luftföroreningar med alla de problem som de för med sig: växthuseffekt, hälsoförsämring och surt regn.

Nedskärningen i finansieringen av Natura 2000-nätverket och LIFE+-programmet ger dessutom stor anledning till oro för små lokala myndigheter, som kommer att drabbas av en motsvarande reduktion i sin handlingsram vad beträffar effektiva miljöstrategier för att skydda sitt eget område.

Jag måste därför helt hålla med Riitta Myller, som i detta betänkande uppmanar kommissionen att räkna med tydligare, mer specifika kvantitativa och kvalitativa slutdatum och mål i texten. Trots att klimat- och energipaketet, översynen av avfallsdirektivet och översynen av IPPC-direktivet borde hjälpa oss att garantera en hållbar framtid för Europa har vi i själva verket ett trängande behov av och ett ansvar för att se över det sjätte programmet för att finjustera EU:s miljöåtagande under kommande årtionden.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Myller-betänkandet om en halvtidsöversyn av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram mot bakgrund av den betydelse det har att nå de mål som som definierats där, särskilt med hänsyn till de tematiska strategierna, skyddet av biomångfalden och genomförandet av gemenskapslagstiftningen, och att inte glömma frågor som ekologisk skatt eller problemet med miljöskadliga subventioner.

Vi borde fördubbla vårt arbete för att i tid ge svar på de miljöproblem som programmet syftar till.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Detta betänkande har sitt ursprung i en utvärdering som utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet krävde för att avgöra hur väl EU hittills har infriat sina åtaganden enligt gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram som antogs 2002 och löper till 2012.

Denna utvärdering avslöjade att genomförandet av handlingsprogrammet antingen är mycket försenat eller extremt mycket försenat när det gäller ett antal prioriterade mål. Mot bakgrunden av de åtgärder som utförts hittills verkar det inte troligt att de prioriterade miljömålen i programmet kommer att nås senast 2012. Följaktligen stöder utvärderingen inte kommissionens påstående i dess egen översyn efter halva tiden att EU i stort sett följer tidsplanen med genomförandet av de åtgärder som planerats i handlingsprogrammet.

Enligt den utvärdering som parlamentet beordrat kan man dra slutsatsen att kommissionens beslut att ställa specifika förslag genom de tematiska strategierna på det hela taget inte har gett önskat resultat.

Fastän vi allmänt röstat för betänkandet har vi emellertid en annan uppfattning på vissa punkter.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Halvtidsöversynen av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram erbjuder inget nytt, till exempel en förändring i den kurs som utstakats. Í översynen uttrycks enbart oro för att förloppet inte går så snabbt som man förutsett i tidtabellen.

Fastän de stora miljöfrågorna erkänns, anges ändå inte i översynen skälen till att situationen förvärras, dvs. den hänsynslösa exploateringen av multinationella företag för deras egen vinnings skull. De använder miljön som en reservoar som de obetänksamt plundrar på råmaterial och exploaterar utan kontroll för vinstens skull. Det sjätte miljöprogrammet förvandlar i själva verket de veritabla utsugarna av naturen till miljöbeskyddare eftersom det uttryckligen fastställer att effektiva åtgärder, affärstillfällen och marknaden kommer att tillhandahålla en lösning.

I själva verket erbjuder miljön ett nytt tillfälle att samla kapital och vinst. Exploateringen stöds t.o.m. av gemenskapsmedel – dvs. medborgarnas pengar. Liberaliseringen av sektorer av strategisk betydelse och kommersialiseringen av miljöskydd främjar grön ekonomi som ett av de större investeringsmarknaderna för monopolistiskt kapital.

Samtidigt exploateras medvetenheten över hela världen. Detta döljer att farliga klimatförändringar och global uppvärmning är resultat av industriell utveckling baserad på kapitalistprofit och kommersialiseringen av jord, luft, energi, vatten, etc.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Myller-betänkandet om halvtidsöversynen av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram. Jag delar föredragandens oro över ökningen av transportutsläpp och tröga insatser mot energieffektivitet. Mer samordnade åtgärder behöver vidtas på dessa områden.

  Vincent Peillon (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande från min finska kollega i den socialdemokratiska gruppen, Riitta Myller.

Efter halva tiden målas det i texten upp en oroande bild av utvecklingen för gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (2002–2012).

Genomförandet av mycket viktiga åtgärder för att bekämpa klimatförändringen har försenats oerhört. På liknande sätt har EU nått en mycket begränsad framgång vad gäller att bevara luftkvalitet, genomföra och tillämpa gemenskapslagstiftning, skydda biomångfalden, reformera miljöskadliga subventioner och främja hållbara produktions- och konsumtionsmodeller.

Den analys som ges i betänkandet är oroväckande, minst sagt, eftersom det för närvarande, tvärt emot kommissionens uttalanden, verkar högst otroligt att vi kommer att hålla oss till den tidtabell som sattes för sex år sedan och nå de prioriterade miljömålen år 2012.

Genom att rösta för denna text uppmanar jag i likhet med majoriteten av parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att göra en avgörande slutlig satsning.

- Betänkande: (A6-0063/2008) av Guy Bono

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi röstade för det ändringsförslag som uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avhålla sig från avstängning av tillträde till Internet. Vi vill emellertid påpeka att vårt stöd för ändringsförslaget främst har att göra med frågan om fildelning för privat bruk. Vid vissa typer av brottslighet, till exempel barnpornografibrott och systematiska inbrott i upphovsrätten av kommersiella skäl, bör dock avstängning av tillträde till Internet vara en möjlig metod bland andra för att bekämpa sådan brottslighet.

  Marie-Hélène Descamps (PPE-DE), skriftlig. – (FR) I Guy Bonos betänkande om den europeiska kulturindustrin bekräftas på nytt betydelsen av den kulturella dimensionen i Lissabonmålen. Kulturindustrins potential understryks vad beträffar sysselsättning och utveckling och behovet av att stärka EU-stöd och EU-åtgärder inom denna sektor. I betänkandet belyses också de tillfällen som Internet i dag erbjuder för att få tillgång till, främja och sprida kultur. I denna digitala omgivning är det ändå viktigt att förena fri tillgång till nätet och personliga fri- och rättigheter. Internetanvändning måste följa de huvudprinciper som våra demokratiska samhällen bygger på, inräknat respekten för immaterialrätten. För att gå i land med de omfattande och pågående olagliga nedladdningarna som påverkar den audiovisuella och musikaliska sektorn speciellt, måste lämpliga och välavvägda åtgärder föreslås i samverkan med olika intressenter. Tillfällig avstängning av tillgång till Internet, som del av ett graderat svar och med respekt för personlig frihet skulle vara en lämplig lösning som också skulle förhindra att man använde brottspåföljder som vi i dag vet har tydliga begränsningar. Jag beklagar att parlamentet förkastade den möjligheten i dag.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi är mycket medvetna om kulturens betydelse och dess spridning vad gäller kulturell mångfald och konstnärers och folks rättigheter i varje medlemsstat.

I detta betänkande ges några positiva förslag som vi stöder, t.ex. idén att främja rörlighet för folk, varor och tjänster i den skapande sektorn, vederbörlig hänsyn till regler och principer som fastställts i Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar, och uppmaningen till kommissionen att starta ett liknande program som Media-programmet. Likaså stöder vi uppmaningen till kommissionen att fullfölja processen för att genomföra initiativet om ett europeiskt digitalt bibliotek för att stimulera och stödja musik, teater och förlagsverksamhet och underlätta en gränsöverskridande distribution av verk och, som en förberedande åtgärd, att etablera en mekanism under kulturprogrammet som låter icke-audiovisuella kulturindustrier få tillgång till gemenskapsmedel för att främja böcker, musik och yrkesutbildning.

Vi håller emellertid inte med om andra förslag som syftar till att försvara rena affärsintressen snarare än utbildning, kultur, konstnärliga rättigheter och befolkningen i allmänhet.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE), skriftlig. − (PL) Det bidrag som kulturen ger till ekonomisk tillväxt och dess betydelse för sysselsättningen bekräftades genom ett resultat av en undersökning som publicerades av kommissionen i slutet av 2006. Denna undersökning visade att år 2003 bidrog kultursektorn med omkring 2,6 procent av EU:s BNP och att mer än 5 miljoner personer arbetade i sektorn.

En ökad kunskap om kulturens ekonomiska dimension och om dess roll för att skapa arbetstillfällen håller långsamt på att sprida sig. Det finns också en större förståelse för kulturens del i städernas och landsbygdens utveckling. Förutom dess direkta tillförsel till ekonomin har den skapande och kulturella sektorn en indirekt påverkan på europeisk socioekonomisk miljö. Den främjar också utvecklingen av informations- och kommunikationstekniken, IKT. Kulturindustrin spelar en viktig roll på lokal, regional och urban nivå och bidrar påtagligt till konkurrenskraften i EU.

Vi borde därför välkomna att både rådet och kommissionen ämnar erkänna kulturens och kreativitetens roll som nyckelfaktorer för landsbygdens utveckling, för att främja medborgarskap i Europa och nå målen för Lissabonstrategin.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan anser att kulturfrågor i allmänhet faller under medlemsstaternas politiska ansvar. Vi har därför röstat nej till detta betänkande i dess helhet. Betänkandet ligger utanför lagstiftningsförfarandet och är inget annat än ett tyckande från Europaparlamentets federalistiska majoritet om att EU ska lägga sig i än mer på kulturområdet.

Vi har röstat ja till det ändringsförslag som vänder sig mot avstängning av medborgare från tillträde till Internet eftersom vi är emot Frankrikes förslag att fildelare i hela EU ska kunna stängas av från Internet. I grunden anser vi dock att frågan om fildelning är en fråga för medlemsstaterna att lagstifta om.

  Mary Honeyball (PSE), skriftlig. − (EN) I likhet med majoriteten av min grupp stödde jag båda delarna i detta ändringsförslag. Avstängning av en kunds Internetanslutning, utan rättslig uppsikt, är inte rätt lösning på att bekämpa piratkopiering.

Dessutom är Internetuppkopplingar ofta inte personliga. Att stänga av en persons Internetanslutning skulle få en icke avsedd och oproportionerligt stor effekt på andra oskyldiga användare av samma anslutning.

Jag stöder starkt åtgärder för att skydda dem som arbetar i kulturindustrin genom att skydda immaterialrätten. Tillgång till Internet håller emellertid på att bli alltmer viktig för deltagande i samhället, mångfald i media, yttrandefrihet och interaktion med offentlig verksamhet. Vi bör undvika avstängning varhelst det är möjligt till förmån för andra, mer effektiva åtgärder för att bekämpa piratkopiering.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Bono-betänkandet som erkänner kulturindustrins stora betydelse i Europa. I mitt eget hemland, Skottland, genererar de skapande industrierna över 5 miljoner pund årligen och bidrar därigenom till både ekonomin och vårt samhälle som helhet. EU måste arbeta med nationerna i Europa för att se till att vi antar en koherent strategi för att främja de industrier som är knutna till vår rika och kulturellt mångsidiga kontinent.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Kommersialiseringen av kulturen uppträder som förment respekt för mångfald. Upphovsmäns immaterialrätt anses vara egendom som kan fråntas dem och köpas som en vara. Behovet att respektera Unescos villkor genom påstått värdiga kompromisser anpassar sig ständigt och gradvis till Världshandelsorganisationens krav och villkor.

Det som håller på att ske är en monopolistisk centralisering och äganderätt av varje lands alla villkor för kulturell existens och kulturell produktion under skydd av den impopulära Lissabonstrategins åtgärder och regler. Detta är avsett att berika kapitalet. Det döljer sig bakom fantasifulla lockelser, tillrättavisningar, uppmaningar och moralpredikningar om respekt för mångfald.

Tyvärr används alla mänskliga värden för att alstra profit. Naturen exploateras för profit, och vi märker redan den förödande effekten av den strategin. Inga andra än de hänsynslösa marknadslagarna krossar, degraderar och homogeniserar varje kulturellt, estetiskt, konstnärligt och moraliskt värde. Dessa värden måste omvandlas till kapitalistprofit, på grund av inhemsk och internationell imperialistisk konkurrens.

Inom EU-politiken löses den inre motsägelsen mellan kulturens kvalitet och och profitens endast om de hänsynslösa behoven av profit möts. Därför ämnar vi rösta emot betänkandet.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Guy Bonos betänkande om kulturindustrin i Europa kräver ett större erkännande av kulturindustrins bidrag till den europeiska ekonomin. Man borde tänka på kulturindustrin också när man formulerar EU-politik mer allmänt. Handlingsprogram som påverkar den gemensamma marknaden, konkurrens, handel, forskning och utveckling, bland annat, allt berör kultursektorn på olika sätt, och de förslag som finns i betänkandet tar hänsyn till detta. Därför röstade jag för Guy Bonos rekommendationer.

  Vincent Peillon (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande om kulturindustrin i Europa som framlades av min socialdemokratiske kollega Guy Bono.

Vad är en kulturindustri? Termen kan förefalla ovanlig men även om kultur inte kan sammanfattas som dess ekonomiska dimension vore det precis lika skadligt att skyla över denna aspekt: kulturen är nu en kraftfull katalysator för tillväxt och sysselsättning och år 2003 svarade den för 2,6 procent av BNP och för 3,1 procent av arbetstillfällena i EU.

I texten rekommenderas en återstart av den europeiska skivindustrin (genom en minskad moms eller en europeisk fond för stöd till musik) och frågan om piratkopiering tas upp samtidigt som behovet av att göra tillgång till kultur mer demokratiskt betonas men också hur nödvändigt det är att respektera immaterialrätten.

Beträffande det sistnämnda stödde jag särskilt ett ändringsförslag, som antogs med 17 rösters övervikt, och som bestred den repressiva stategin om en ”graderad respons”. Det föreslogs i Frankrike i betänkandet som lades fram av Denis Olivennes för republikens president. Enligt min åsikt vore det inte bara ogenomförbart utan också farligt att anförtro Internetleverantörer – privata företag – uppgiften att övervaka och stänga av Internetanslutningar för folk som misstänks för olaglig nedladdning.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. − Betänkandet om den europeiska kulturindustrins inleds med ett skrämmande stycke i EU-nationalistisk anda om kulturens roll i främjandet av det europeiska projektet. Trots detta röstar jag dock för betänkandet eftersom parlamentet i de viktigaste delarna anger att icke-kommersiell fildelning inte får kriminaliseras och, om ändringsförlag 1 eller 2 går igenom, att man ska avhålla sig från sådana åtgärder såsom avstängning av tillträde till Internet, eftersom de strider mot de medborgerliga friheterna och de mänskliga rättigheterna och principerna om rimliga proportioner, effektivitet och avskräckande verkan.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − I Europaparlamentet finns ett uttryck för betänkanden som innehåller oändliga politiska önskelistor, oavsett om vi har behörighet på området eller inte - de kallas för julgranar. Guy Bonos betänkande är ett sådant betänkande. Dock uppstod en viktig ljuspunkt i och med Christofer Fjellners utmärkta ändringsförslag 1, som tydligt tog politisk ställning för att signalera att de försök som görs med att stänga av Internet för piratkopierande individer inte bör rekommenderas.

Eftersom det läckt ut uppgifter om att president Nicolas Sarkozy velat överföra det franska experimentet till EU-nivå finns all anledning att stödja ett uttryck för att detta, för att uttrycka sig milt, inte skulle uppskattas. Då ändringsförslaget gick igenom röstade jag därför för ett betänkande som jag annars hade försökt rösta ned.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Angående del 2 av ändringsförslag 22, anser jag att folk som handlar olagligt på Internet borde få den tjänsten indragen. Därför röstade jag mot del 2.

- Betänkande: (A6-0075/2008) av Graça Moura

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Jag ger mitt bifall till det utmärkta betänkandet från min kollega Vasco Graça Moura om en europeisk agenda för kultur i en alltmer globaliserad värld, där ett vidsträckt program föreslås för att möjliggöra en stategi som kan följas både inom EU och i EU:s relationer med tredjeländer.

Sedan åtminstone mars 2005 har Vasco Graça Moura betonat att Lissabonstrategin aldrig kan fullt ut nå sina grundläggande mål om inte kulturen behandlas som en av dess väsentliga dimensioner.

Meddelandet från kommissionen understöder denna åsikt och ger kulturen en nyckelroll i Europas politiska agenda.

Jag håller med föredraganden när han säger ”det faktum att världen globaliseras medför, som vi ser det, ett ännu mer trängande och brådskande behov av att hävda och stärka den europeiska identiteten utan att minska mångfalden av de kulturer som finns bland Europas folk”.

Jag gratulerar också kommissionen till detta meddelande och jag uppmanar den att upprätta den insatsgrupp för kultur som dess ordförande José Manuel Barroso redan tillkännagett och inte försena dess start och arbete.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Detta betänkande innehåller några högst oförenliga synpunkter. Å ena sidan finns där ett ständigt försök att dölja den verkliga situationen i Europa. Det finns inget enhetligt ”europeiskt kulturarv”, särskilt inte som en referens för ”humanism, tolerans, demokrati” och så vidare. Hela Europas kulturhistoria, precis som dess allmänna historia, är inte endast byggd på mångfald, berömvärd skapande energi och framsteg, utan också på våldsamma konflikter, intolerans och många exempel på och sammanhang med kulturell dominans. Ett enhetligt arv är en fiktion, som tidigare fått näring av kulturell eurocentrism (Europa som avantgarde och andra aspekter som nämnts) och nu närs av den ofta upprepade myten om en ”europeisk” kulturell identitet.

Å andra sidan innehåller emellertid den politiska avsikten att hävda en europeisk identitet positiva inslag. Detta beror på att detta förfäktande av identitet inte bara är avsett att hävda en ”europeisk” kulturell identitet utan att garantera motstånd mot det tryck som utövas av den dominerande kulturindustrin i Förenta staterna (försvar för lingvistisk och kulturell mångfald; hänsyn till kulturindustrin som en ”skyddad plats beträffande handelsregler”; upptäckten att ”EU:s handelsbalans när det gäller kulturföremål och kulturella tjänster är ogynnsam”).

Vi avstod därför slutligen från att rösta.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Vasco Graça Mouras betänkande som med rätta framhävde den nyckelroll som spelas av lokal, regionala och nationella myndigheter i att främja och skydda det kulturella arvet. Europas kulturella mångfald är en av våra stora skatter och min grupp, Europeiska fria alliansen, har engagerat oss för att skydda denna mångfald. Likaså är min grupp för ett kulturellt kosmopolitiskt Skottland och vidtar åtgärder i regeringen för att höja kvaliteten på Skottlands rika kulturväv, det kan vara i vår egen lingvistiska mångfald eller vårt lands förmåga att fatta avgörande beslut när det gäller radio- och TV-sändningar. Europa kan se fram mot ett kulturellt rikt Skottland som intar en självständig roll i EU.

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN), skriftlig. − (PL) Jag stödde betänkandet om en europeisk agenda för kultur i en alltmer globaliserad värld eftersom det i betänkandet betonas att gemenskapens kulturpolitik inriktas på europeisk integration medan man samtidigt respekterar medlemsstaternas nationella och regionella mångfald. Gemenskapen får bara agera på kulturpolitikens område när dess resurser kompletterar och stöder enskilda länders verksamhet men inte ersätter den.

Det är med stor tillfredsställelse jag kan referera till att parlamentet antog det ändringsförslag som framlagts av två polska medlemmar som är med i utskottet för kultur: Ewa Tomaszewska och Zdzislaw Zbigniew Podkański. Deras ändringsförslag handlar om att förklara år 2010 ett år tillägnat minnet av Frederic Chopin. Det är värt att påminna om att år 2010 blir 200-årsminnet av den begåvade kompositörens födelse i Żelazowa Wola i Polen.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Vasco Graça Mouras betänkande som ett steg i rätt riktning för att främja och bevara Europas kulturarv. Men kravet att skolorna ska främja europeisk identitet anser jag står i strid mot den grundläggande roll som utbildningen har i vårt samhälle. Mycket mer återstår att göra särskilt för att se till att detta kulturarv delas av så många som möjligt. Betänkandet kräver en förstärkning och min röst återspeglade denna syn.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Europas kulturarv är en av våra stora skatter som måste bevaras. Att tänka på hur konstnärer kan få inte bara ekonomiskt utan också rättsligt stöd är en aspekt av detta, men det är också viktigt att se till att intrång som sker på det privata området utan någon avsikt att tjäna på det inte straffas enligt strafflagen.

Det är emellertid ännu viktigare att förvissa sig om att våra kristna, västliga rötter inte gradvis och oåterkalleligt förloras. Den integration som vi hör så mycket om får inte bestå i att vi gör oss av med jul, påsk, Sankt Nikolaus-dagen och så vidare i våra förskolor och skolor i ett försök att tillgodose muslimska invandrare, för det skulle resultera i en förlust av vår kulturella identitet. I stället måste vi göra mer för att se till att våra seder, traditioner och moraliska värderingar upprätthålls och också respekteras av andra.

  Lydie Polfer (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag stöder helt detta betänkande vari erkänns den grundläggande roll som kulturen har i den europeiska integrationsprocessen. Jag stöder också förslagen om en europeisk agenda för kultur med dess tre huvudmål: främja kulturell mångfald och interkulturell dialog, främja kulturen som ett redskap för kreativitet inom ramen för Lissabonstrategin och främja kultur som en mycket viktig del i EU:s relationer med omvärlden.

Den yttre dimensionen av kulturen i Europa bör framhävas. Kulturen bör införlivas i den politiska dialog vi för med våra partnerländer och regioner och systematiskt integreras i utvecklingsprogrammen, särskilt med våra AVS-partner. Jag anser att tanken på att skapa en gemensam kulturfond för EU−AVS är särskilt välbetänkt för den kommer att uppmuntra utveckling av lokala industrier och marknader och kommer att underlätta tillgången på kulturella verk från AVS-länder på den europeiska marknaden.

Det är viktigt att erkänna den roll som lokala och regionala myndigheter har när det gäller att främja kultur och att se till att de är mer engagerade i att genomföra EU:s agenda för kultur.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − De kulturbetänkanden som utarbetas av parlamentet är ofta besvärliga att hantera. Avsikten är naturligtvis god, och som konstateras i det berörda betänkandet finns all anledning att, när det kan motiveras, använda den paneuropeiska nivån för att stödja konstnärer i deras yrkesutövning. Därmed inte sagt att allt behöver göras på EU-nivå. Tvärtom finns här anledning att noga hålla på subsidiaritetsprincipen så att medlemsstaterna inte tappar möjligheten att utveckla sin egen kulturpolitik. Det var därför delvis en principsak som avgjorde när jag beslutade mig för att rösta emot betänkandet.

Än allvarligare i just det här fallet är dock formuleringarna i stora delar av betänkandet. Skäl K har en ton som förskräcker. Samma insinuation smyger sig in i flera andra delar av texten. Man måste vara försiktig och nyanserad om man ska diskutera begrepp som kulturarv. Det var man inte här.

  Glenis Willmott (PSE), skriftlig. − (EN) Arbetarpartiet i parlamentet är för utbildning i skolorna om EU:s historia. Men vi håller inte med om att en speciell syn på europeisk identitet och kultur ska aktivt främjas genom kursplaner i skolorna. Därför avstod vi från att rösta eftersom utbildning bör handla om att upplysa studenter snarare än främja någon speciell idé.

- Förslag till en resolution: Anpassning till klimatförändringar i Europa – tänkbara EU-åtgärder (B6-0131/2008)

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för förslaget till resolution om kommissionens grönbok ”Anpassning till klimatförändringar i Europa – tänkbara EU-åtgärder” eftersom jag delar åsikten att anpassningsåtgärder utgör en garanti mot de negativa och oundvikliga effekterna av en klimatförändring. Den snabba definitionen på anpassningsåtgärder för jordbruksverksamhet, vattenvård, markanvändning och folkhälsa utgör en del av en önskvärd inställning till att bestämma miljöpolitik på gemenskapsnivå.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det är väl bekant att enligt bidraget från arbetsgrupp II av det fjärde utredningsprotokollet för Mellanstatliga panelen för klimatförändring väntar man sig att nästan alla europeiska regioner kommer att påverkas negativt av kommande klimatförändringar. Detta kan utgöra ett ytterligare hot mot europeisk biomångfald och kan inverka på social utveckling och kräva ett verkligt övergripande förhållningssätt och att man inkluderar sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter i en vid bemärkelse.

I denna resolution belyses vissa orsaker och åtgärder som i vissa fall är motstridiga.

Det är bra att man erkänner att det finns åtskilliga studier och modeller på regional eller lokal nivå om de troliga konsekvenserna av klimatförändringen, men i många av dessa studier finns det inget likvärdigt beaktande av den socioekonomiska dimensionen och de förutsägbara konsekvenserna för den befolkning som berörs.

Jag välkomnar uppmaningen till kommissionen att samordna och stödja den vetenskapliga förberedelsen för en gemensam Europeisk databas om sårbarheter så att man förstår hur samhällsgrupper och det europeiska kulturella och nationella arvet skulle påverkas och hur samhällen skulle kunna reagera på konsekvenserna av klimatförändringen i framtiden.

Vi håller emellertid inte med om andra punkter, som att upprätthålla handeln med utsläppsrätter.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag delar den åsikt som Guido Sacconi i stora drag skildrar i förslaget till resolution om kommissionens grönbok ”Anpassning till klimatförändringar i Europa – tänkbara EU-åtgärder”. Åtgärder för att anpassa sig till klimatförändringen måste vidtas så snart som möjligt. Frågans internationella karaktär kräver ett samordnat europeiskt agerande. Finansieringen av sådana aktioner bör också återspegla det. Klimatförändring inträffar och även om det är väsentligt att försöka minska konsekvenserna måste man komplettera med en EU-stategi som medger att vi anpassar oss till de konsekvenser som den globala uppvärmningen kommer att få på våra vardagsliv.

13. Rättelser till avgivna röster och röstavsikter: se protokollet

14. Begäran om upphävande av parlamentarisk immunitet: se protokollet

15. Beslut om vissa dokument: se protokollet

16. Översändande av texter som antagits under sammanträdesperioden: se protokollet

17. Datum för nästa sammanträdesperiod: se protokollet

18. Avbrytande av sessionen

  Talmannen. - Jag förklarar Europaparlamentets session avbruten.

(Sammanträdet avslutades kl. 12.20.)