Index 
 All text 
Debatter
Tisdagen den 22 april 2008 - Strasbourg EUT-utgåva

Den kinesiska politiken och dess följder för Afrika (debatt)
MPphoto
 
 

   Gay Mitchell, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Kina började bedriva handel och förändras i början av 80-talet och har lyft 400 miljoner kineser ur fattigdom, som det står i Ana Maria Gomes’ utmärkta betänkande. I vilken annan del av världen har 400 miljoner människor lyfts ur fattigdom under den tidsperioden? Vi måste se realistiskt på det här. Det är en av de frågor vi måste diskutera här i kväll.

Många andra delar av världen har fått värme från den kinesiska drakens eld. Det ekonomiska uppsving som skett i många latinamerikanska och afrikanska länder beror i hög grad på Kinas ekonomiska utveckling. Kinas verksamheter, vare sig det handlar om investeringar, handel eller bistånd i Afrika, har växt i en fascinerande takt under de senaste åren. Siffrorna talar för sig själva. Värdet av Kinas handel med Afrika ökade från 2 miljarder US-dollar 1999 till nästan 40 miljarder US-dollar 2005. Som kommissionen sa är Kina nu Afrikas tredje största handelspartner.

Kinas engagemang i Afrika öppnar många möjligheter. Men vi måste hålla ett kritiskt öga på dess följder för utvecklingen. Utvecklingspotential och villkor för utveckling är två sidor av samma mynt. Det ena är en förutsättning för det andra. Det stämmer att utvecklingspotentialen är mycket stor i många länder i Afrika, men korrupta afrikanska regeringar har under decennier struntat i sina folk och berövat dem möjligheten att utvecklas. Det är Afrikas politiska styren som kommer att avgöra om Kinas engagemang ska betraktas som en välsignelse eller en förbannelse för vanliga människor i Afrika.

Kongo är ett uppenbart exempel på ett land med enorm utvecklingspotential. Landet har en BNP per capita på 714 US-dollar. Det kongolesiska folket har lidit oerhört. Kina har ingått ett avtal med Kongo om att bygga åtta sjukhus, tusentals kilometer vägar och järnvägsstationer, mot att Kina får mineraler som landet stort behov av. Om man kan få detta att fungera blir det inte bara en situation som gynnar två parter. Det kan bli en trefaldigt gynnsam situation, eftersom det kan påskynda millennieutvecklingsmålen. Kan vi i EU samarbeta med Kina för att försöka finslipa händelseutvecklingen och förbättra situationen, i stället för att bara tala nedsättande om det som Kina gör eller om Kinas brister? Om vi kan samarbeta med Kina och Afrika för att åstadkomma goda styrelseformer så tror jag att vi kan tillhandahålla bistånd, handel och förbättringar.

Jag anser att kommissionsledamoten hade rätt. Om vi vill att Kina ska lyssna på oss är megafondiplomati fel väg att gå. En viktig del av den kinesiska naturen är att man inte får tappa ansiktet. Diplomati – tyst diplomati – har större chans att åstadkomma det vi vill. Jag anser att EU bör samarbeta med Kina för att uppmuntra bästa praxis i det som kan vara den första riktiga möjligheten att göra något för Afrika efter åratal av prat utan handling. Om Kina sätter press på oss att konkurrera för att nå millennieutvecklingsmålen – desto bättre. Vi behöver den konkurrensen; vi behöver den pressen.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy