Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 22 april 2008 - Strasbourg

1. Öppnande av sammanträdet

ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING Talman

(Sammanträdet öppnades kl. 9.05.)

2. Debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer (tillkännagivande av ingivna resolutionsförslag): se protokollet

3. EIB:s årsredovisning 2006 (debatt)

   Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Jean-Pierre Audy, för budgetkontrollutskottet, om Europeiska investeringsbankens årsrapport för 2006 (2007/2251(INI)) (A6-0079/2008).

   Jean-Pierre Audy, föredragande. − (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr ordförande för Europeiska investeringsbanken, mina damer och herrar! Jag vill först och främst tacka er, herr Maystadt, för de utmärkta förbindelser som ni har byggt upp med parlamentsledamöterna i budgetkontrollutskottet, som har bidragit på ett betydelsefullt sätt till att möjliggöra utarbetandet av det betänkande som vi ska debattera nu. Jag vill tacka er personal, och framför allt vice ordförande Philippe de Fontaine Vive, som jag kunnat föra ett fullständigt öppet samarbete med på bankens huvudkontor i Luxemburg.

Herr Maystadt, ni utför er uppgift med stor kompetens, entusiasm, beslutsamhet och mod, men också med klokhet och, vill jag tillägga, med stilfullhet.

År 2008 firar EIB, som inrättades genom Romfördraget, femtioårsjubileum. Dess medlemmar är Europeiska unionens medlemsstater, och styrelsen utgörs av staternas finansministrar. Dess uppgift är att bidra till utvecklingen av den inre marknaden genom att använda kapitalmarknaderna och de egna tillgångarna. Den är ett gemenskapsinstrument, men de befogenheter som utövas är mellanstatliga.

Det är bra att medborgarnas företrädare diskuterar dessa frågor vid en tidpunkt då medborgarna själva kräver resultat av Europeiska unionen. De gynnas ofta av EIB:s tjänster utan att vara medvetna om det. Jag vill först och främst gratulera banken till de åtgärder man vidtagit och till den ambitiösa verksamhets- och projektplanen. Jag välkomnar särskilt den förträffliga nya strategin för 2007–2009, som omfattar öppenhet, ökat mervärde och gradvis ökat risktagande, åtgärder till stöd för små och medelstora företag och lokala myndigheter, användning av nya finansiella instrument och fördjupat samarbete med Europeiska kommissionen. Bankens betydelsefulla roll i grannskapspolitiken bör också betonas, och i betänkandet krävs specifikt ytterligare utveckling av faciliteten för investering och partnerskap för Europa–Medelhavsområdet, eller Femip, inom ramen för den europeiska medelhavspolitiken.

Jag tror dock att det är dags för Europeiska unionen att gå ännu längre och bli snabbare och bättre i fråga om både kontroll och stöd i finansieringen av sina investeringar. Vad gäller kontrollmekanismer anser jag att det är dags att införa en verklig banktillsyn, och jag föreslår att EIB själv ska vända sig till Kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter i London för att be kommittén bedöma förutsättningarna för detta tillsynsuppdrag, och i synnerhet besluta vilket organ som skulle kunna ansvara för tillsynen, med tanke på att det tyvärr inte finns någon egentlig europeisk banktillsynsmyndighet.

Vad gäller finansieringsstöd för Europeiska unionen i fråga om investeringar, där behovet har uppskattats till 600 miljarder euro bara för transeuropeiska transportnät, föreslår jag att Europeiska unionens roll övervägs i fråga om utvecklingen av vårt territorium. Den finansiering som anslås av medlemsstaterna och EU kan långt ifrån uppfylla dessa behov. Är det inte förståeligt, herr kommissionsledamot, att Europeiska unionen kan ha svårt att finna 3,4 miljarder euro för att finansiera ett så strategiskt projekt utifrån en industrimässig, vetenskaplig och militär synvinkel som Galileo under dessa omständigheter?

Jag föreslår att kommissionen, med tanke på EIB:s kompetenta personal, dess objektivitet och bankens erfarenhet av finansiering av viktig infrastruktur, uppdrar åt EIB att utarbeta strategier för finansieringen av investeringar, och då genom att beakta alla tänkbara alternativ: subventioner, inbetalning av medlemsstaternas tecknade andelar i EIB:s kapital, lån (däribland medlemsstaternas särskilda lån i enlighet med artikel 6 i EIB:s stadga), innovativa instrument som riskdelning, instrument för lånegarantier, finansieringslösningar anpassade till långsiktiga projekt som inte är lönsamma direkt enligt marknadsbaserade finansiella kriterier, införande av ett investeringsavsnitt i EU:s budget, finansiella konsortier mellan europeiska, nationella och lokala myndigheter, offentlig-privata partnerskap osv.

Dessa är de idéer som presenteras i detta betänkande. Jag ser fram emot att lyssna till den debatt som följer. Tack för er uppmärksamhet.

   Joaquín Almunia, ledamot av kommissionen. − (ES) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka Jean-Pierre Audy som har utarbetat och precis presenterat ett utmärkt betänkande för oss om Europeiska investeringsbankens årsrapport för 2006. Jag anser, vilket speglas i betänkandet, att den produktiva dialog som upprättats under de senaste åren mellan Europeiska investeringsbanken och parlamentet är mycket viktig, eftersom den gynnar en demokratisk öppenhet som är mycket betydelsefull för både parlamentet och finansinstitutet.

EIB bidrar på ett betydelsefullt sätt till att inleda och utveckla många delar av den europeiska politiken, och vi bör därför välkomna kvaliteten på denna dialog, som tveklöst förbättras med Philippe Maystadt vid rodret.

Europeiska investeringsbankens verksamhet stärks också genom den nya finansieringsramen, med den nya budgetramen för Europeiska unionen för perioden 2007–2013. Vi debatterar naturligtvis rapporten för 2006. Utvecklingen av denna budgetram under de inledande 15 eller 16 månaderna omfattas inte av denna rapport, men i och med de nya finansieringsinstrument som lanserats tack vare denna nya ram kommer detta samarbete att fortsätta och att bli mer ambitiöst och effektivt på många områden: inom politiken för forskning och utveckling, regional utveckling, transeuropeiska nät, stöd för små och medelstora företag osv.

I fråga om Europeiska investeringsbankens externa åtgärder med utgångspunkt från denna budgetram har EIB:s nya externa uppgifter också redan antagits. Europeiska investeringsfonden innebär inte bara ett ökat samarbete inom själva banken, utan inom hela Europeiska investeringsbanksgruppen. Ett bevis på detta är t.ex. Jeremieprogrammet.

Vi är också nöjda med trepartsöverenskommelsen mellan Europeiska investeringsbanken, EBRD, dvs. Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, och kommissionen om åtgärder av dem alla i länder som gränsar till Europeiska unionen i öst, och också med utvecklingen av nya Femip, som Jean-Pierre Audy hänvisade till, som gör ett betydelsefullt arbete, och allt detta är exempel på ett allt närmare samband mellan bankens verksamhet och Europeiska unionens externa verksamhet.

Audys betänkande belyser, enligt min uppfattning med rätta, Europeiska investeringsbankens potential när det gäller att utveckla innovativa finansieringsinstrument som kan få enorm verkan i fråga om att öka de resurser som finns i EU:s budget för genomförande av en rad politiska initiativ.

Kommissionen är medveten om denna potential. Vi har inte bara redan ingått vissa avtal med Europeiska investeringsbanken, som har godkänts av rådet och parlamentet, för att uträtta mer med dessa budgetresurser på områden som t.ex. transeuropeiska nät och forsknings- och utvecklingspolitik, utan vi undersöker också möjligheten att i samband med den översyn av gemenskapsbudgeten som vi kommer att lägga fram för debatt i slutet av 2008 eller i början av 2009 utvidga dessa nya finansieringsmekansimer och den ökade kapacitet till åtgärder som följer av detta genom de budgetresurser som är tillgängliga till andra prioriterade områden, som t.ex. energi och klimatförändringar.

Vad gäller mekanismerna för samarbete med banken vill jag också tala om att vi redan håller på att slutföra förhandlingarna med banken om ett nytt samförståndsavtal som ska täcka alla våra förbindelser för samarbete, och vi hoppas att dessa förbindelser på så sätt kommer att kunna bli ännu effektivare.

Jag kan inte ge något svar på förslaget från föredraganden, Jean-Pierre Audy, vars oro jag delar, i fråga om den rätta lösningen för tillsyn av Europeiska investeringsbanken som finansinstitut. Jag har inte någon sådan lösning, men jag anser att detta är en mycket väsentlig fråga som vi alla bör samarbeta om för att finna ett lämpligt svar på.

Avslutningsvis vill jag återigen betona kommissionens tillfredsställelse med denna höga samarbetsnivå mellan parlamentet och Europeiska investeringsbanken, och jag hoppas att den kommer att göra det möjligt för oss alla – alla EU:s institutioner – att bidra till att i högre grad kunna nå unionens mål i framtiden.

   Marusya Ivanova Lyubcheva, för PSE-gruppen. – (BG) Betänkandet är ett exempel på bra samarbete mellan Europaparlamentet och detta finansinstitut, som har uppgiften att bidra till en balanserad och sund utveckling av gemenskapen med användning av kapitalmarknadsinstrument och egna resurser. Jag vill gratulera föredraganden till denna grundliga presentation av Europeiska investeringsbanken och hans rimliga förslag som syftar till att förbättra samarbetet, effektiviteten och öppenheten inom verksamheten. I bankens rapport ges utförliga exempel på prestationer i fråga om unionens främsta mål och prioriteringar, som t.ex. den geografiska fördelningen av investeringar, strategiska mål och projektansökningar. I framtiden bör ansträngningarna fokuseras på ett flertal områden för att uppmuntra privata företag att genomföra investeringspolitik, inklusive projekt för socialt ansvar i linje med EU:s politik för social sammanhållning och territoriell balans, fastställa mekanismer för internrevision och intern kontroll, inrätta kontor i de nya medlemsstaterna och upprätta nya finansieringsmekanismer. Jag stöder de ändringsförslag som lagts fram i kammaren som handlar om en strängare kontroll av kapital.

   Bart Staes, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr Maystadt, mina damer och herrar! Europaparlamentet har utarbetat ett antal rekommendationer, och jag ställer mig bakom tre av dem. Jag vill också be Philippe Maystadt att besvara detta i sitt svar.

Det gläder oss att Europeiska investeringsbanken för en nolltoleranspolitik mot bedrägerier och korruption. Europaparlamentet skulle faktiskt vilja förstärka denna politik ytterligare. Vi rekommenderar t.ex. åtgärder för genomförande av ett förfarande för uteslutning när det gäller företag som misstänks för eller förklarats skyldiga till korruption. Vi stöder en förstärkning av en politik för att skydda personer som avslöjar missförhållanden, och vi är för en översyn av de befintliga anbudsförfarandena. Vad anser Philippe Maystadt om dem?

En andra faktor: det har investerats många miljarder euro i transeuropeiska nät. Från Europaparlamentets sida bör vi försöka att framför allt stödja de projekt som ger mindre eller inga koldioxidavtryck.

Slutligen vill vi, i fråga om externa lånetransaktioner, att tillsyn ska utövas för att det ska garanteras att sådana aktiviteter, i synnerhet på den afrikanska kontinenten, sker i enlighet med överenskommelsen inom EU när det gäller utveckling och med millenniemålen.

Hur besvarar Philippe Maystadt parlamentets rekommendationer, i egenskap av ordförande för Europeiska investeringsbanken?

   Koenraad Dillen (NI). – (NL) Herr talman! Vi applåderar det faktum att EIB:s nolltoleranspolitik mot bedrägerier och korruption betonas i detta betänkande, liksom det allt större antalet undersökningar som utförts av OLAF. Erfarenheten på området för upptagande av lån har dock visat att EIB inte är helt utan försyndelse. Nyligen kritiserades exempelvis ett lån på 100 miljoner euro till ett storskaligt gruvprojekt i Kongo starkt på grund av alla möjliga sorters omfattande oegentligheter, som t.ex. en brist på öppenhet i förhandlingsprocessen och i den slutgiltiga tilldelningen av kontraktet. Det var fråga om en allvarlig intressekonflikt. Sedan 2000 har Europeiska investeringsbanken redan investerat över 700 miljoner euro i alla möjliga sorters gruvprojekt i Afrika.

Det jag vill betona i detta sammanhang är att detta stora antal miljoner kommer från europeiska skattebetalare och att vår institutions lån- och kontraktspolitik därför också måste underkastas en så noggrann övervakning som möjligt, i synnerhet vid finansiering av projekt utanför Europa.

   Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr talman, ordförande Maystadt! Jag vill gratulera Jean-Pierre Audy, för han tar på ett mycket bra sätt upp det faktum att transeuropeiska nät är av särskild vikt för oss. Jag kan föreställa mig att EIB också tillhandahåller ett stimulerande instrument i detta avseende för åtskilt ägande.

Nu ligger kommissionens förslag framför oss, dvs. förslagen om att öka fokus på åtskilt ägande inom energi- och telesektorn. Mitt förslag är att vi ska koncentrera oss på att skapa incitament här snarare än att fokusera på att skapa rättsliga skyldigheter.

Min andra åsikt är att exportindustrin för närvarande har svårigheter att upprätthålla resultaten, i synnerhet nu när euron är stark. Skulle det inte vara möjligt att fokusera på särskilda program för att tillhandahålla garanterat stöd för de europeiska företagens exportresultat?

   Philippe Maystadt, ordförande för Europeiska investeringsbanken. − (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill först och främst tacka er för att ni återigen gett mig en chans att fortsätta dialogen med Europaparlamentet. Jag anser att det är viktigt att en institution som EIB regelbundet måste förklara sig för EU-medborgarnas företrädare.

Jag vill i synnerhet tacka Jean-Pierre Audy för hans betänkande. Jag kan intyga att han personligen har ansträngt sig mycket i utarbetandet av detta betänkande. Han deltog i många arbetsmöten i både Bryssel och Luxemburg, och fortsatte på så sätt den konstruktiva dialog som vi inlett med hans föregångare. Vid presentationen nu under morgonen belyste han två punkter.

Den första frågan är en fråga som vi redan har tagit upp i samband med tidigare betänkanden – jag tänker på Schmidts och Lipietz’ betänkanden – och det är frågan om huruvida Europeiska investeringsbanken ska vara föremål för banktillsyn, eftersom det är en bank. Detta tillgodoses inte enligt nuvarande bestämmelser. Det förekommer naturligtvis granskningar av Europeiska investeringsbanken: granskningen av revisionsrätten, i den mån som EIB använder EU-finansiering, och också granskningen av revisionskommittén, som består av experter som utsetts av styrelseledamöterna och som rapporterar direkt till våra styrelseledamöter. Det stämmer dock att det, om vi vill tillämpa de bästa bankmetoderna på EIB, utan tvekan skulle vara önskvärt att ett specialistorgan kontrollerar att dessa metoder tillämpas korrekt på EIB.

Vi kan teoretiskt tänka oss tre möjliga alternativ. Det första omfattas av Maastrichtfördraget, av artikel 105.6. Detta gäller möjligheten att Europeiska centralbanken skulle utöva denna tillsynsroll. I fördraget anges att rådet, enhälligt, kan tilldela Europeiska centralbanken en omdömesmässig tillsynsroll. Detta är ett alternativ som existerar teoretiskt, men realistiskt sett är det tveksamt om medlemsstaterna, åtminstone i nuläget, skulle vara enhälliga i fråga om att tilldela Europeiska centralbanken denna nya roll.

En annan möjlighet är den som vi informellt har valt, nämligen att kräva en nationell tillsynsmyndighet. I nuläget är det den luxemburgska tillsynsmyndigheten, finansinspektionen i Luxemburg, som också spelar denna roll i förhållande till Europeiska investeringsbanken, i synnerhet när det gäller att kontrollera att Basel II tillämpas korrekt.

Ett tredje alternativ att undersöka är att stärka den revisionskommitté som föreskrivs i vår stadga och att omforma den till ett slags banktillsynsmyndighet. I ändringsfördraget föreskrivs en utvidgning av revisionskommittén. Ett första steg skulle kunna vara att utse ett antal banktillsynsmyndigheter som skulle tillföra revisionskommittén den erfarenhet som krävs för att kontrollera att EIB verkligen tillämpar bästa metod i denna fråga.

Den andra punkt som belystes av Jean-Pierre Audy var den särskilda roll som han skulle vilja se Europeiska investeringsbanken spela inom infrastrukturen, framför allt inom de transeuropeiska näten. EIB spelar redan en relativt viktig roll i detta sammanhang, som ni vet. Förra året finansierade vi de transeuropeiska näten med ett belopp på nästan 9 miljarder euro. Vi tillämpar olika instrument, inklusive vår strukturfinansieringsfond, vilket gör det möjligt för oss att ta fler risker än vad som i allmänhet är fallet. Detta gjorde vi t.ex. nyligen i fråga om en motorväg i Grekland. Detta är ett gott konkret exempel på användningen av just denna fond för att uppmuntra den privata sektorn att ta fler risker med driften av en motorväg.

Vi utvecklade alldeles nyligen en ny garantimekanism tillsammans med Europeiska kommissionen som ska täcka en särskild typ av risk, risken för otillräcklig trafik under de första driftåren för en infrastruktur. Erfarenheten visar att de första fyra eller fem åren ofta är de mest kritiska. Under dessa år finns det risk för att intäkterna inte ligger på den nivå som man önskar. Detta orsakar problem för privata operatörer, så för att uppmuntra den privata sektorn att finansiera sådan infrastruktur trots detta problem har vi utarbetat en ny garantimekanism i samarbete med kommissionen.

Jag vill tillfoga att Europeiska investeringsbanken har tagit initiativet till att inrätta ett europeiskt kunskapscenter för offentlig-privata partnerskap för att dela med oss av vår erfarenhet på detta område med nationella företrädare. Herr Audy! Detta är utan tvekan ett område där EIB är angeläget att fortsätta sin verksamhet.

Bart Staes ställde en fråga om bedrägeribekämpningspolitiken. Vi har precis offentliggjort vår bedrägeribekämpningspolitik efter ett samrådsförfarande som krävde flera förhandlingsrundor. När det gäller just den fråga som han tog upp, om ett uteslutningssystem som skulle förhindra att företag som gjort sig skyldiga till bedrägeri eller korruption får fortsätta att delta i projekt som vi finansierat, tillkännager vi i denna politik att vi hoppas kunna tillämpa samma system som kommissionen försöker upprätta. Om det inte skulle gå – och det bör vi veta vid årsslutet – om vi av juridiska skäl inte skulle kunna tillämpa samma system så skulle vi upprätta vårt eget uteslutningssystem.

Vad gäller finansieringen inom energisektorn har vi granskat vår politik för finansiering av energiprojekt mot bakgrund av europeiska riktlinjer för bekämpning av klimatförändringarna. Som en följd av detta har vi beslutat att prioritera sådana investeringar som kommer att minska koldioxidutsläppen, och detta syns redan i siffrorna för 2007, eftersom finansiering av elproduktionsprodukter för vilka fossila bränslen används bara uppgår till 25 procent av vår finansiering inom energisektorn. För 2007 överstiger exempelvis det belopp som anslagits till förnybara energikällor rejält det belopp som anslagits till mer traditionella former av elproduktion.

Slutligen försöker vi naturligtvis, vad gäller millennieutvecklingsmålen, att i möjligaste mån se till att projekten bidrar till att uppnå dessa. Jag vill dock uppmärksamma er på att vi, när vi ingriper utanför Europeiska unionen, agerar utifrån särskilda mandat som vi tilldelats av Europeiska rådet. Millennieutvecklingsmålen ingår inte som sådana i de mandat som vi har tilldelats av Europeiska rådet. Det är anledningen till att det inte går att skapa en så direkt länk som ni skulle vilja se.

Slutligen kan jag tala om för Koenraad Dillen som, om jag förstod honom rätt, nämnde ett projekt i Demokratiska republiken Kongo som vi ska ha finansierat, att vi inte har tilldelat Demokratiska republiken Kongo någon finansiering på ett flertal år nu. Vår styrelse har i princip beviljat stöd till ett gruvprojekt i Katanga, men ännu har ingen utbetalning skett för detta projekt. Låneavtalet har ännu inte undertecknats. Vad beror detta på? Det beror på att den nya kongolesiska regeringen med rätta ville omförhandla licensvillkoren för att se till att en större del av intäkterna går tillbaka till den kongolesiska staten, och vi sköt upp undertecknandet av kontraktet i väntan på en tillfredsställande överenskommelse mellan förslagsställaren och den kongolesiska regeringen.

Herr talman! Detta är några svar som jag kan ge dem som talat, och jag vill återigen tacka parlamentet, och i synnerhet budgetkontrollutskottet, för ett utmärkt samarbete.

(Applåder)

   Talmannen. − Tack så mycket, ordförande Maystadt. Vi är mycket tacksamma för att ni har närvarat här under morgonen, för er rapport och framför allt för det arbete som ni uträttar för Europeiska unionen som ordförande för Europeiska investeringsbanken. Tack än en gång, och lycka till!

   Jean-Pierre Audy, föredragande. − (FR) Herr talman! Jag vill i min tur tacka kommissionsledamoten, Joaquín Almunia, och ordföranden för Europeiska investeringsbanken, Philippe Maystadt, för dessa specifika svar. Jag vill också tacka föredragandena från de politiska grupperna, som stödde utarbetandet av detta betänkande.

Jag vill bara delge er några tankar om den debatt som vi nyss fört, först och främst om uppgiften att genomföra tillsyn. Enligt min uppfattning ligger det i allas intresse att den här sortens banktillsyn inrättas. Jag har naturligtvis inte lösningen. Tanken att Europeiska centralbanken ska göra det verkar vara bra. Att den luxemburgska tillsynsmyndigheten ska spela en starkare självständig roll, en verklig tillsynsroll, skulle också kunna vara en kortsiktig lösning. Men jag tror trots det att parlamentet mycket gärna skulle vilja höra Europeiska banktillsynskommitténs åsikt, om banken ansöker hos den, vilket föreslås i betänkandet.

Slutligen vill jag angående finansieringen av infrastruktur säga att Europeiska unionen uppenbarligen befinner sig vid ett vägskäl och att bara finansiering inte är tillräckligt nu, men att skulder naturligtvis inte ska användas för att finansiera verksamhet, vilket tyvärr är fallet i vissa medlemsstater. Ett skickligt användande av skulder till finansiering är dock en central del av de ekonomiska och sociala prestationerna i Europa, som tävlar med alla andra ekonomiska regioner i världen. Jag anser att det är dags för en betydelsefull utvecklingspolitik när det gäller mark, som delvis stöds med hjälp av investering. Det krävs offentliga investeringar, för om det inte görs några sådana så kan vi inte förvänta oss några privata investeringar. Problemet är det kollektiva förtroendet för Europeiska unionens framtid, och det gläder mig mycket att Europeiska investeringsbanken kan erbjuda sin sakkunskap tack vare sin erfarenhet och sin kompetenta personal.

   Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

   Jorgo Chatzimarkakis (ALDE), skriftlig. – (DE) Herr talman, ordförande Maystadt, herr Audy, mina damer och herrar! Jag vill först och främst tacka föredraganden å det varmaste och gratulera honom till hans fina, balanserade arbete. Jag gratulerar EIB till dess framgångsrika verksamhet och ambitiösa affärsplan. När det gäller energi och innovation hjälper EIB EU att genomföra sin politik. Utan EIB skulle ramprogrammet för forskning och konkurrenskraft inte ha fått en så bra start.

EIB:s strategi för 2007–2009 omfattar ökat mervärde, gradvis ökat risktagande, användning av nya finansiella instrument och fördjupat samarbete med kommissionen. Jag stöder helhjärtat denna strategi.

Den utvärdering av verksamheten som EIB:s föredragande svarar för och de kommande steg som föreslagits är korrekta. Men vi får inte glömma att parlamentets roll är begränsad. Fastän EIB är en av gemenskapens institutioner utövas dess befogenheter internt i enlighet med mellanstatliga bestämmelser, vilket innebär att medlemsstaterna är de mest inflytelserika aktieägarna. Europaparlamentet har regelbundet kommenterat EIB:s verksamhetsrapport sedan 1999, och det har utvecklats till ett nära, tillitsfullt och framgångsrikt samarbetsförhållande. Jag vill särskilt lovorda samarbetet med ordförande Philippe Maystadt, som är ett skolexempel på förbindelser med andra institutioner.

4. Ansvarsfrihet 2006 (debatt)

   Talmannen. − Nästa punkt är en gemensam debatt om

– betänkandet av Dan Jørgensen, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt III – Kommissionen (SEK(2007)1056 – C6 0390/2007 – 2007/2037(DEC) (SEK(2007)1055 – C6 0362/2007 – 2007/2037(DEC) (A6-0109/2008),

– betänkandet av José Javier Pomés Ruiz, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt I – Europaparlamentet (C6-0363/2007 – 2007/2038(DEC) (A6-0091/2008),

– betänkandet av Nils Lundgren, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt II – Rådet (C6-0364/2007 – 2007/2039(DEC)) (A6-0096/2008),

– betänkandet av Nils Lundgren, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt IV – EG-domstolen (C6-0365/2007 – 2007/2040(DEC)) (A6-0097/2008),

– betänkandet av Nils Lundgren, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt V – Revisionsrätten (C6-0366/2007 – 2007/2041(DEC)) (A6-0093/2008),

– betänkandet av Nils Lundgren, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt VI – Ekonomiska och sociala kommittén (C6-0367/2007 – 2007/2042(DEC)) (A6-0098/2008),

– betänkandet av Nils Lundgren, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt VII – Regionkommittén (C6-0368/2007 – 2007/2043(DEC)) (A6-0095/2008),

– betänkandet av Nils Lundgren, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt VIII – Europeiska ombudsmannen (C6-0369/2007 – 2007/2036(DEC)) (A6-0092/2008),

– betänkandet av Nils Lundgren, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt IX – Europeiska datatillsynsmannen (C6-0370/2007 – 2007/2044(DEC)) (A6-0094/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor för budgetåret 2006 (C6-0372/2007 – 2007/2047(DEC)) (A6-0111/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen för budgetåret 2006 (C6-0381/2007 – 2007/2056(DEC)) (A6-0114/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning för budgetåret 2006 (C6-0371/2007 – 2007/2046(DEC)) (A6-0110/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Översättningscentrum för Europeiska unionens organ för budgetåret 2006 (C6-0378/2007 – 2007/2053(DEC)) (A6-0124/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar för budgetåret 2006 (C6-0386/2007 – 2007/2060(DEC)) (A6-0117/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk för budgetåret 2006 (C6-0375/2007 – 2007/2050(DEC)) (A6-0116/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (f.d. Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet) för budgetåret 2006 (C6-0374/2007 – 2007/2049(DEC)) (A6-0113/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för återuppbyggnad för budgetåret 2006 (C6-0373/2007 – 2007/2048(DEC)) (A6-0112/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska miljöbyrån för budgetåret 2006 (C6-0376/2007 – 2007/2051(DEC)) (A6-0122/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska arbetsmiljöbyrån för budgetåret 2006 (C6-0377/2007 – 2007/2052(DEC)) (A6-0128/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska läkemedelsmyndigheten för budgetåret 2006 (C6-0379/2007 – 2007/2054(DEC)) (A6-0125/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet för budgetåret 2006 (C6-0384/2007 – 2007/2059(DEC)) (A6-0120/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska sjösäkerhetsbyrån för budgetåret 2006 (C6-0382/2007 – 2007/2057(DEC)) (A6-0115/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet för budgetåret 2006 (C6-0383/2007 – 2007/2058(DEC)) (A6-0118/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska järnvägsbyrån för budgetåret 2006 (C6-0387/2007 – 2007/2062(DEC)) (A6-0123/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet för budgetåret 2006 (C6-0385/2007 – 2007/2061(DEC)) (A6-0119/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser för budgetåret 2006 (C6-0389/2007 - 2007/2214(DEC)) (A6-0126/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Eurojust för budgetåret 2006 (C6-0380/2007 – 2007/2055(DEC)) (A6-0129/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska polisakademin för budgetåret 2006 (C6-0388/2007 – 2007/2063(DEC)) (A6-0121/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för sjätte, sjunde, åttonde och nionde Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2006 (KOM(2007)0458 – C6-0118/2007 – 2007/2064(DEC)) (A6-0106/2008), och

(f.d. föredragande: Alexander Stubb)

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Tillsynsmyndigheten för det europeiska GNSS-systemet för budgetåret 2006 (C6-0049/2008 – 2008/2000 (DEC)) (A6-0127/2008),

   Dan Jørgensen, föredragande. − (DA) Herr talman! Jag vill börja med att påminna alla om att vi närmar oss slutet av en otroligt betydelsefull uppgift. Om parlamentets roll analyseras överlag i förhållande till de andra institutionernas roll kanske man kan säga att vi har tre centrala uppgifter. Vi är delaktiga i att skapa en lagstiftning för de europeiska länderna och deras invånare. Vi är delaktiga i att fastställa budgeten, dvs. att bestämma vad EU:s medel ska användas till. Och slutligen, den sista rollen innebär att agera som tillsynsorgan. Det är parlamentet som är medborgarnas övervakningsinstans, om man kan säga så. Den uppgift som vi kommer att slutföra här i dag är kanske den mest betydelsefulla delen av denna roll som tillsynsorgan: det är den del där vi granskar kommissionen och de andra institutionerna minutiöst när det gäller hur de förvaltar medlen och naturligtvis inte minst bedömer hur saker och ting fungerar i medlemsstaterna, där vi vet att omkring 80 procent av EU:s medel förvaltas.

Det är naturligtvis också min uppgift att lovorda mina kolleger från de andra grupperna. Det är parlamentet som helhet som kommer att rösta om betänkandet i dag. Samarbetet inom budgetkontrollutskottet har enligt min uppfattning varit utmärkt. Jag vill framför allt nämna skuggföredragandena, som jag anser har bidragit på ett mycket konstruktivt sätt i frågan. Detta är naturligtvis anledningen till att vi har kunnat utöva ett sådant enormt tryck på kommissionen och föra en så konstruktiv dialog med den.

Jag vill börja med ett par positiva punkter. Jag kommer absolut att gå vidare till de negativa aspekterna sedan, men jag vill börja med att nämna ett par positiva punkter i förhållande till tidigare år. Det råder inga tvivel om att vi har gjort stora framsteg inom jordbrukssektorn i samband med kontroll av EU-medlen. Det ”integrerade systemet för finansiell kontroll” – och nej, detta är förmodligen inte en åsikt som delas av alla europeiska medborgare som lyssnar till detta anförande – innebär naturligtvis att ett helt nytt och mycket effektivare sätt att kontrollera EU:s jordbruksstöd har införts. Systemet är oerhört effektivt. Europeiska revisionsrätten själv har betonat detta vid ett flertal tillfällen. Vi vet redan att så gott som alla medel inom jordbrukspolitiken inom några år kommer att omfattas av detta mycket effektiva system, som verkligen förtjänar lovord. Under de senaste åren har det dock framkommit stark kritik mot en rad punkter i samband med forskningspolitiken. Dessutom måste det i nuläget noteras att kommissionen har tagit vår kritik på mycket stort allvar och genomfört en handlingsplan som har inneburit att många av dessa problem är på väg att lösas. Kommissionen förtjänar många lovord för detta. Avslutningsvis gläder vi oss naturligtvis mycket åt de initiativ som har offentliggjorts. Nu råder öppenhet i fråga om mottagarna av EU-stöd vad gäller både socialfonder och jordbruksutgifter. Nu kommer vi också att få reda på namnen på deltagarna i de olika arbetsgrupperna inom rådet och kommissionen, något som parlamentet har kämpat för i många år. Kommissionen har nu gett sitt samtycke till att avslöja denna information.

Man måste säga att detta är en mycket positiv utveckling. Det står dock naturligtvis klart att denna process rör områden där det har framkommit en viss kritik. Alla som har följt processen vet att detta uttryckligen rör två områden: strukturfonder och utrikespolitik, dvs. utrikesfrågor. Vad gäller strukturfonderna konstaterade revisionsrätten utan tvekan att 12 procent av det stöd som har utbetalats inte borde ha betalats ut: 12 procent, eller nästan 4 miljarder euro. Det är uppenbart att detta är en fullständigt oacceptabel situation.

Det är utgångspunkten för den uppgift som vi ska slutföra i dag. Vi har haft flera samråd, och jag har, tillsammans med utskottet, personligen haft en nära dialog med kommissionen. Det faktum att jag i egenskap av föredragande nu kan avsluta med att bevilja ansvarsfrihet beror uteslutande på att vi har uppnått en rad resultat. Kommissionen har i själva verket genomfört ett betydande antal reformer – det har framgått att 37 mycket specifika punkter kommer att genomföras. Detta har godkänts av kommissionen. På vissa områden är det fråga om att införa både fler och striktare kontroller, medan det på andra områden är fråga om att förenkla kontrollerna för att göra dem effektivare. Det har fastställts mycket tydliga tidsfrister på alla områden. Vi har delgivits några mycket tydliga kriterier i fråga om hur gensvar bör ges, så att både vi och allmänheten får möjlighet att kontrollera att detta faktiskt också får positiva följder. Vi måste komma ihåg två saker: för det första, naturligtvis, att de pengar som felaktigt betalades ut 2006 – som är ämnet för detta förfarande – ska tas tillbaka. Enligt vår uppfattning har detta nu garanterats. Det måste dock också kunna garanteras att det inte kommer att ske igen. Detta är förmodligen precis lika viktigt. I och med de nya förfaranden som kommissionen har presenterat anser vi att detta mål har uppnåtts.

Det är uppenbart att vackra ord inte räcker. Även om vi har sagt att vi godkänner de reformer som har presenterats kommer vi att följa upp denna fråga och övervaka processen mycket noggrant. Därför vill jag i dag också lägga fram ett ändringsförslag som jag förstår att kommissionen är beredd att stödja. Siim Kallas har antytt att det skulle kunna vara en godtagbar lösning att kommissionen kunde träffa budgetkontrollutskottet en gång i månaden och ge oss möjlighet att diskutera framstegen på detta område. Det skulle vara oerhört gynnsamt för båda parter.

Jag vill säga några ord om det andra område där vi har upplevt stora problem. Detta rör utrikespolitiska frågor. Det rör sig, närmare bestämt, om Irakfrågan. Vi vet att EU ger visst stöd till återuppbyggnaden av Irak – det finns verkligen många goda politiska skäl till att göra det. Vi har tagit Irak som ett exempel. Vi skulle vilja se en lista på de specifika projekt i Irak som finansieras endera delvis eller också helt av EU via FN eller Världsbanken. Att få tillgång till en sådan lista har visat sig vara oerhört svårt. Det har tagit flera månader. Den information som vi redan visste skulle ha funnits med på listan fanns emellertid inte på listan, och det blev en lång diskussion fram och tillbaka tills vi, helt nyligen, slutligen fick den information som vi skulle ha fått från början. Detta är naturligtvis anledningen till att vi nu till slut befinner oss i en situation där vi faktiskt kan bevilja ansvarsfrihet på detta område. Den viktigaste frågan i samband med detta är naturligtvis: vad gäller då för framtiden? Irak är bara ett exempel. Hur är det då med de andra länderna, som uppgår till över 100, där EU ger stöd till olika sorters verksamhet? Kommissionen har nu engagerat sig i att ge allmänheten tillgång till den slutliga förmånsmottagaren, dvs. den slutliga mottagaren av stödet, från och med 2007, vilket är något som jag berömmer och anser är helt nödvändigt.

Av alla dessa anledningar rekommenderar jag beviljande av ansvarsfrihet. Det finns en del kritik som kan belysas i fråga om kommissionen och i fråga om de sätt som saker och ting görs på i medlemsstaterna. Jag vill också säga att vi har nått resultat genom en bra dialog med kommissionen. Detta innebär att vi nu kan rekommendera att godkännande beviljas för räkenskaperna för 2006. Det finns fortfarande områden där vi skulle vilja se ytterligare utveckling. Vi skulle väldigt gärna vilja att de ”nationella revisionsförklaringarna”, som de kallas här i parlamentet, dvs. de årliga nationella revisionsförklaringarna, undertecknades av finansministern i det aktuella landet. Vi anser fortfarande att detta skulle utgöra ett mycket gynnsamt verktyg i kampen mot bedrägeri, korruption och sekretess i fråga om EU-medel i de enskilda länderna. Med detta avslutande önskemål vill jag tacka er för att jag fått möjlighet att tala vid den första behandlingen.

   José Javier Pomés Ruiz, föredragande. − (ES) Herr talman! Välkomna till denna debatt, vid vilken generalsekreteraren är närvarande och till vilken jag naturligtvis vill välkomna Siim Kallas. Jag kan inte välkomna någon från rådet, eftersom det inte verkar som att man har något att göra med räkenskaper eller med att ta ansvar för den politiska debatten om ansvarsfrihet. Jag hoppas att även rådets närvaro kommer att kunna garanteras vid denna debatt när det får en ordförande, efter Lissabonfördraget.

Jag vill först och främst gratulera min kollega Dan Jørgensen till ett utmärkt betänkande och utifrån det han sa betona hur väl saker och ting görs i Europeiska unionen, och att de görs allt bättre för varje år. Han hänvisade vid ett flertal tillfällen till ett initiativ av kommissionsledamot Kallas och kommissionen på området för öppenhet. För två månader sedan var jag föredragande för ett initiativbetänkande som gav uttryck för stöd åt insynspolitiken. Ja, kommissionen gör verkligen framsteg i fråga om insynspolitik, vilket parlamentet också har gjort.

Jag vill påpeka att parlamentets roll i fråga om att bevilja ansvarsfrihet är en politisk roll, och att vi inte är, och inte heller bör vara, revisorer. Det är en politisk roll, och den fråga som vi måste besvara på medborgarnas vägnar är: har vi lyckats uppfylla budgetutmaningarna för budgetåret 2006 med de pengar som parlamentet haft tillgång till? Utmaningar som t.ex. att förbereda för utvidgning och för mottagande av nya medlemsstater, utvidga informationspolitiken, utföra vårt arbete på ett bättre sätt, förbereda oss för utmaningarna i fråga om Lissabonagendan i den meningen att vi måste lagstifta mer och på bästa möjliga sätt.

Vilket är det politiska omdömet om vad vi har uträttat med dessa finansiella åtaganden? Det är ett positivt omdöme. Vi har gjort bra ifrån oss. Jag vill belysa några punkter från detta budgetår. Först och främst har vi, på initiativ av talman Hans-Gert Pöttering, inlett en politisk dialog mellan ordförandeskapet och ansvarsfrihetsförfarandet, som hittills inte verkat vara möjlig. Nu är den möjlig, och er vice ordförande var närvarande vid debatten och tog emot de frågor som ställdes till honom direkt av utskottet. Presidiet kommer också, på talmannens initiativ, att regelbundet arbeta tillsammans med budgetutskottet och budgetkontrollutskottet, så det vill jag tacka er för.

Många insynsaspekter har förbättrats i parlamentet, som ni ser i betänkandet. Vi har förbättrat presentationen av våra assistenters roller. Det som inte har kunnat göras i år är att äntligen upprätta en stadga för assistenter, och en sådan vill vi se upprättas. Sanningen är att det dröjde att få en stadga upprättad för oss parlamentsledamöter. Vi måste kort sagt be er ha tålamod, men vi betonar att vi ännu inte har uppnått detta mål. Men under 2006, referensåret, överlämnades 99 procent av alla dokument korrekt, så jag tror att vi är på rätt väg också på detta område.

Det finns olösta problem, och vi försöker mer eller mindre göra vad vi kan i fråga om dessa. Medborgarna förstår inte varför parlamentet ska verka från tre platser. De förstår inte detta, och de kommer inte att förstå det för det är inte lätt att förstå. Detta är en annan utmaning som väntar när rådet får en ordförande: att finna en lösning. Parlamentet har dock gjort vad man ska och minskat kostnaderna för de tre platserna från 203 miljoner euro 2002 till 155 miljoner euro. Vi har minskat räkningen med 24 procent, vilket är bra.

Vilka utmaningar ska vi ta itu med, som jag nämner i detta betänkande? Vi ska, liksom jag nyss sa, ge våra assistenter en sådan definitiv stadga som vi själva har. Vi måste också arbeta för en bättre lagstiftning. Parlamentet ska spela en mycket större kvalitativ roll och få en mycket större arbetsbörda på området för Lissabonfördraget när det inleds.

Vi får hoppas att den belgiska regeringen, nu när vi har en belgisk regering, behandlar oss lite bättre i fråga om byggnadspolitik än man har gjort hittills, med tanke på att behandlingen har varit medelmåttig.

Jag vill avsluta med att säga att vi har agerat klokt under året i fråga om budgetansvar, och det är anledningen till att jag ber er rösta för dessa räkenskaper för 2006.

   Nils Lundgren, föredragande. − Herr talman! Jag har alltså varit föredragande för dessa så kallade andra institutioner, sju stycken, som innefattar rådet, domstolen, revisionsrätten, Ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, datatillsynsmannen och ombudsmannen.

Jag har inte haft några grava invändningar mot någonting av det jag har tittat på. Det har varit normala påpekanden av vad som kan och bör förbättras. Det har inte kommit några avslöjanden som på något sätt skulle kunna leda till att ifrågasätta beviljandet av ansvarsfrihet för någon av dessa sju institutioner.

Jag vill ändå använda detta tillfälle att påminna om att detta att bevilja ansvarsfrihet, att utkräva ansvar, är fundamentet för demokrati. Jag har inte förtroende för den här kammarens sätt att hantera detta uppdrag eftersom jag hade exakt samma uppdrag att titta på dessa sju institutioner för två år sedan och då, ärade ledamöter, hittade de mest förfärande interiörer i Regionkommittén. Jag konstaterade att där hade försiggått bedrägerier av det grövsta slag. Jag fick fram material som ni alla kunde läsa i det hemliga läsrummet.

Det pågick tre stycken olika utredningar av detta: en utredning i Olaf, vår bedrägeribekämpningsmyndighet, och en utredning i revisionsrätten och dessutom hade Regionkommittén själv en intern utredning på gång. Man hade avskedat sina internrevisorer. Det var ingen ände på listan av invändningar.

Jag föreslog därför självklart att vi inte i det läget skulle bevilja ansvarsfrihet. Jag sa det i utskottet. Utskottet röstade ändå för ansvarsfrihet. Jag sa samma sak här i parlamentet för två år sedan och ni röstade med stor majoritet för ansvarsfrihet.

Detta visar att när ni i dag på min rekommendation bör göra detta så gör ni det inte för att jag säger det, utan av gammal vana. Den här församlingen tar inte sitt ansvar. Den tänker mer på EU:s rykte. Ni tänker mer på att lura medborgarna, väljarna. De ska inte få veta vad som försiggår. Därför så är det med betydande sorgsenhet som jag säger ”Ja, den här gången kan dessa andra institutioner beviljas ansvarsfrihet”. Jag kan göra detta med gott samvete. De flesta av er kan det inte.

   Hans-Peter Martin, föredragande. − (DE) Herr talman! Ni är en despot! Jag riktar mitt anförande i dag till alla dem som …

(Talmannen avbröt talaren.)

   Talmannen. − Det är andra gången ni talar på detta sätt. Jag förbehåller mig rätten att vidta åtgärder mot er.

   Hans-Peter Martin (NI), föredragande. – (DE) Det jag vill framföra här är en praktisk illustration för alla dem som är intresserade av hur politiska beslut egentligen fattas, ett didaktiskt skådespel om hur kontrollen här i parlamentet inte fungerar. När statsvetenskapsstudenter och medborgare som är intresserade av politik får tag på det i framtiden kommer det att bli en klassiker. Som en del av betänkandet om ansvarsfrihet tog vi ordagrant över avsnitt som tillhandahållits av ledamöter från de största grupperna som uttrycker kritiska åsikter om byråerna. För att nämna ett exempel, det är tydligt att decentralisering och delegering var ett av de huvudsakliga resultaten av processen för den reform av kommissionen som inleddes 1999, men att kommissionen ännu inte har utarbetat någon undersökning eller rapport eller någon provisorisk årsredovisning som avser den här sortens administrativa förvaltning. Detta fick sedan en central plats i mina överväganden.

Författaren av denna text, Ingeborg Gräßle, tillhör en stor grupp. Hennes ändringsförslag till betänkandet gick ut på att ta bort just dessa uttalanden. Det finns många andra exempel, däribland Jutta D. Haugs bidrag, som också rörde kritiska anmärkningar om byråerna, som exempelvis belyser att det bara är två av byråerna som är helt oberoende av EU-stöd, medan de flesta av dem enbart finansieras med EU-medel – detta anges i ett av Haugs dokument. Men här har det tagits bort!

Ordföranden för budgetkontrollutskottet, Herbert Bösch, framför ofta mycket kritiska anmärkningar om byråerna – men inte i utskottet. Sedan när det verkligen har betydelse, när det är rätt läge, när det finns en riktig möjlighet att fastställa att det har förekommit ansvarslöst mångfaldigande bland byråerna, att det är så mycket som befinner sig i uselt skick, då tas det bara bort, på begäran av de stora grupperna. Och som om detta inte var nog har inte jag, i egenskap av föredragande, rätt att göra sådant som andra får göra. På så sätt censureras hela motiveringen, och därför tar jag mig friheten att läsa upp det som allmänheten annars inte längre skulle ha tillgång till från plenarsammanträdet.

Det avsnitt som togs bort låter som följer: ”Decentralisering och utläggning av uppgifter var centrala mål för reformeringen av kommissionen som inleddes 1999. Hittills har det inte presenterats någon bedömning av denna process. Kommissionen har inte heller på ett övertygande sätt kunnat förklara vilket mervärde som skapas med de decentraliserade organen och varför inte uppgifterna lika gärna skulle kunna utföras inom kommissionen eller, vilket ofta är fallet, varför det överhuvudtaget krävs åtgärder från Europeiska unionen på det aktuella området.

I stället har resultatet blivit ansvarslöst mångfaldigande. Nya organ har inrättats till följd av underliga politiska beslut. Dessa nya organ kontrolleras inte, de är ofta okontrollerbara, för det mesta ineffektiva och de utgör, framför allt, en stor börda för europeiska skattebetalare.

Samtidigt har det fastställts en rad personalförmåner som saknar motstycke. Kommissionens reformarbete, vars syfte var förbundet med försäkringar om ansvar, tillförlitlighet, effektivitet, en ny europeisk tjänstekultur och öppenhet, har med andra ord visat sig vara ett anmärkningsvärt misslyckande. Den oacceptabla förvirringen på området för delegerings- och decentraliseringspolitik är nu uppenbar för alla. Detta är inte ett ansvarsfullt agerande.”

Inte ens en föredragande får ta med detta i en motivering. Det är naturligtvis förenligt med detta politiska scenario, som innebär att så snart som någon annan talar, när debatten om de tjugo betänkanden som jag lade fram för utskottet börjar, så hade ändringsförslagen utarbetats och också censurerats bakom ryggen på dem.

   Christofer Fjellner, föredragande. − Herr talman! Jag ska börja med att tala om ansvarsfriheten för Europeiska utvecklingsfonden. Många här inne hade nog förväntat sig att en annan ung lång nordbo skulle göra det här arbetet, nämligen vår kollega Alexander Stubb, men som flera av er vet så har Alexander inte möjlighet att vara här i dag eftersom han blivit utsedd till ny utrikesminister i Finland. Han bad mig därför att ta över och presentera hans arbete och hans betänkande här i dag. Jag tror att jag talar för de flesta här inne när jag säger att vi tycker att det är tråkigt att Alexander lämnar oss, men att det är kul för Alexander och att det är kul för Finland inte minst.

Jag skulle dock vilja börja med att gratulera honom till det arbete som han har gjort här med Europeiska utvecklingsfonden. Det har gått väldigt bra i utskottet och det är ett enigt utskott som i dag diskuterar ansvarsfriheten för utvecklingsfonderna. De europeiska utvecklingsfonderna är ju ett av medlen för att främja demokrati och ekonomisk utveckling i AVS-länderna. Det är därför jag tycker att det är glädjande att kunna se att pengarna används på ett korrekt och ansvarsfullt sätt. För 2006 hade de betydande medel, 3 000 miljoner euro, i åtaganden och man lyckades att betala ut knappt 90 procent av dem.

Men att vi här i dag är glada över att kunna bevilja, och föreslå ett beviljande av, ansvarsfrihet för kommissionen som har skött dessa utvecklingsfonder – för det är vi verkligen glada över – betyder inte att det inte finns utmaningar eller att det inte finns fortsatta områden vi måste arbeta på. Jag skulle bara vilja ta upp några av dem. Till exempel kan vi till skillnad från förra året konstatera att revisionsrätten inte presenterade en helt ren revisionsförklaring, utan pekade på ett antal problem, till exempel vad gäller underlagen för transaktioner som skulle kunna dokumenteras bättre och med betalningar från olika delegationer. Jag vill dock ge kommissionen ett tydligt erkännande för att man tagit dessa problem på allvar och presenterat konkreta, riktiga och viktiga lösningar på dessa utmaningar.

Vidare lyfter vi också i vårt betänkande de problem som finns med förseningen av implementeringen av det moderna IT-systemet. Detta är någonting som vi ser allvarligt på och hoppas att kommissionen arbetar vidare med.

Nog om de mer administrativa och ekonomiska synpunkterna, för det finns också ett antal politiskt viktiga synpunkter som jag skulle vilja lyfta. Dels att Europeiska utvecklingsfondens arbete skulle kunna underlättas märkbart om man inkorporerade den i den vanliga budgeten. Likaledes tror vi att om man fick en finansiell reglering som styrde alla nuvarande och framtida utvecklingsfonder, så skulle även det kunna underlätta arbetet.

Nog om Europeiska utvecklingsfonden. Jag skulle vilja ta tillfället i akt att lite kort nämna någonting om ansvarsfriheten för de oberoende myndigheterna. Det gör jag dels för att jag varit ansvarig för det arbetet i EPP-gruppen, men kanske framför allt eftersom föredraganden, som vi hörde alldeles nyss, minst sagt har haft en annorlunda attityd och inte riktigt fört den linje som utskottet har valt att följa. Jag tycker att det är väldigt märkligt att Hans Peter Martin inte har valt att ta bort sitt namn från alla dessa betänkanden mot bakgrund av att det inte är hans åsikt som vi ska rösta om här i plenum i dag.

Om jag ändå ska säga någonting om själva arbetet, om något av de viktiga synpunkter som vi trots allt har i dessa betänkanden – och de har vi fått tack vare ett nära och gott samarbete mellan både den socialistiska gruppen, vår grupp, den liberala gruppen och den gröna gruppen – så skulle jag bara vilja lyfta att vi beviljar ansvarsfrihet för att vi tycker att det finns grund i revisionsrättens förklaring för att godkänna hanterandet av ekonomin i dessa oberoende myndigheter. Men vid sidan av det så finns det även där problem som vi hoppas att man arbetar vidare på. Det gäller inte minst att alla institutioner – rådet, kommissionen och Europaparlamentet – blir bättre på att granska myndigheternas äskanden. Det hoppas jag att alla tar ansvar för.

Jag kommer tillbaka nästa år då jag är föredragande för denna fråga och hoppas att kunna diskutera den mer i djup med kommissionen.

   Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. − (ET) Herr talman, herr Jørgensen, herrar föredragande, ärade parlamentsledamöter! Jag vill tacka parlamentet, budgetkontrollutskottet, föredraganden Dan Jørgensen och hans medföredragande för det betänkande de har utarbetat och utskottets rekommendation om ansvarsfrihet för genomförande av budgeten för 2006. Jag vill också tacka Alexander Stubb för betänkandet om ansvarsfrihet i fråga om tillämpning av instrument inom ramen för Europeiska utvecklingsfonden.

Trots att Europeiska revisionsrätten inte kunde ge en fullständig revisionsförklaring i fråga om tillförlitligheten hos räkenskaperna och lagligheten och korrektheten hos de underliggande transaktionerna för året 2006 är revisionsrapportens slutsatser de mest positiva sedan metoden med revisionsförklaring inleddes. Revisionsrätten erkände de framsteg som vi gjort. Det gläder mig att säga att parlamentets budgetkontrollutskott också erkände detta.

I detta års debatt ligger fokus på strukturfonderna, medlemsstaternas skyldigheter, återhämtningar och korrigeringar och det känsliga området externt bistånd. Det måste göras ansträngningar på alla dessa områden. Vi håller med om att uppföljande åtgärder måste vidtas regelbundet, inte bara på grund av ansvarsfrihetsförfarandet, utan också på grund av de villkor som fastställs i grundfördraget och deras betydelse.

Jag föreslår att ledamöter av eller företrädare för kommissionen ska delta regelbundet i parlamentets sammanträden för att diskutera ett av de tre områden som ligger till grund för ansvarsfrihetsförfarandet i år och för att rapportera om det. Dessa områden är följande: att öka medlemsstaternas ansvar på områden där Europeiska unionen och medlemsstaterna delar ansvaret, att genomföra strukturfonder och att övervaka finansiering av externa åtgärder (i första hand kontroll av finansiering som kanaliseras genom internationella organisationer).

Planen för maj är att inleda den vanliga diskussionen om politisk strategi för det kommande året inom de sektorer som faller inom mitt ansvarsområde.

I juni bör de ledamöter av kommissionen som är ansvariga för strukturfonderna eller företrädare för dem och budgetkontrollutskottet ta de preliminära resultaten inom ramen för handlingsplanen för strukturfonder under övervägande. Den första kvartalsrapporten om handlingsplanen för strukturfonder kommer att skickas till parlamentet i maj.

I juli eller september bör kommissionsledamoten med ansvar för yttre förbindelser eller hennes företrädare ge parlamentsledamöterna lite färskare information om de förvaltningsfonder som satts undan för att förbättra externa åtgärder, insynen i Europeiska unionens finansiering som kanaliseras genom internationella organisationer och de kontroller som utförs av den.

Vad gäller kommissionens sammanfattande rapport för 2007 och slutsatserna i den interna revisionsrapporten för 2007 kommer jag att kunna tillhandahålla information i juli eller september, och vi bör fortsätta debatten om ansvarsfrihet för genomförande av budgeten, återhämtningar och kostnader för kontroll i samband med detta. Kommissionen kommer att utarbeta en rapport om dessa områden i oktober. Denna rapport kommer att utgöra grunden för en utveckling av en interinstitutionell debatt om ämnet tolererbar risk för fel.

Kommissionens officiella svar på parlamentets och rådets rekommendationer kommer att tillhandahållas dem i höst, som brukligt är.

Mina kolleger Danuta Hübner och Vladimír Špidla har redan gett parlamentet en översikt över handlingsplanen för att förbättra förvaltningen av medel för strukturprojekt.

Kommissionen och medlemsstaterna planerar att tillämpa skräddarsydda åtgärder för att minska multipelfel i samband med genomförande av strukturprojekt.

Vad gäller strukturfonderna har kommissionen varit bestämd gentemot de medlemsstater som är ansvariga för att kontrollera kostnader, och man har stoppat betalningar och utfört finansiella korrigeringar i nödvändiga fall. Kommissionen har engagerat sig i att förbättra dessa åtgärder och i att nå påtagliga, mätbara resultat.

På området för gemensam förvaltning har medlemsstaterna lagt fram sammanfattningar för förklaringar och revisioner. Medlemsstater som inte har lagt fram någon sammanfattning kommer att bli föremål för rättsliga förfaranden i enlighet med artikel 226 i grundfördraget.

Det konsekventa kravet på att medlemsstaterna ska lägga fram sådana sammanfattningar i början av varje år har börjat ge resultat.

Kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner har förklarat Europeiska unionens stödprinciper för parlamentet i fråga om stöd till Irak, och har lagt fram förslag till förbättrade kontroller av särskilt stöd och till hur en bättre spårbarhet och öppenhet i finansieringen skulle kunna garanteras. Den direktör som ansvarar för detta förfarande kommer att rapportera till parlamentet under sommaren.

Några resultat har redan kommit in.

I början av april hölls ett möte mellan kommissionen och FN i Genève. Före detta möte ägde diskussioner rum mellan ledamöter av parlamentet och en företrädare för kommissionen, och man nådde en överenskommelse om gemensamma riktlinjer att följa i alla externa organ, med som mål att göra det gemensamma arbetet synligare. Både FN och kommissionen åtog sig att följa särskilda riktlinjer och att övervaka tillämpningen av dem noggrant.

Kommissionen sätter stort värde på de beslut som godkänts av parlamentet. Dessa beslut ger medborgarna ett budskap om kommunikation och praktisk tillämpning av finansiella instrument. Vi måste fortsätta på den här vägen och övertyga allmänheten om att deras pengar, som finansierar Europeiska unionens budget, är i goda händer.

   Ralf Walter (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar, kolleger! Jag vill tacka Dan Jørgensen och Alexander Stubb för att de helt och hållet uppfyllt målet för utskottet för utveckling. Vi är mycket tacksamma för detta, eftersom vi i utskottet för utveckling har arbetat mycket hårt med denna fråga.

Europeiska unionen – själva Europeiska unionens budget tillsammans med medlemsstaternas budgetar – är den överlägset största givaren av utvecklingsstöd i världen. Men i och med det som sker för närvarande anser vi att det fortfarande är alldeles för lite och att vi verkligen bör göra mer. Vi kan inte vänta tills livsmedels- och energibristen i världen slår tillbaka på oss och sedan bli förvånade över att människor ger sig ut på gatorna. De pengar som vi donerar – och vi är redan, som jag sa nyss, den största givaren i världen – måste vara mer riktade så att vi kan vara säkra på att pengarna verkligen når fram till dem som behöver dem och att de inte förskingras eller försvinner. Därför har vi lagt en hel del energi på att kontrollera om de medel som vi nyttjar verkligen används till det avsedda syftet. Av central betydelse för parlamentet och utskottet är att 20 procent av anslagen måste användas till grundläggande hälsovård och grundskole- och gymnasieutbildning för att upprätta en grund för framtiden. Vi har alltså gjort vissa framsteg, men kommissionen har fortfarande en lång väg kvar. Ni måste anstränga er mer. Vi kommer att driva på er.

Vi uppmanade er att minska eftersläpningen av tidigare betalningar, och innestående fordringar från perioden före 2001 har faktiskt minskat med 39 procent för EuropeAid och med 49 procent för Europeiska utvecklingsfonden. Detta är bra siffror, men de är naturligtvis bara tillfälliga. När det gäller utvecklingspolitik har vi upprepade gånger påpekat att det är helt meningslöst att upprätthålla två fullständiga system som löper parallellt – ett för Europeiska utvecklingsfonden och ett för utvecklingsstöd. Det måste integreras i budgeten! Detta är ett krav som vi ställer nu och som vi kommer att ställa i framtida förhandlingar om budgetramar.

Min sista punkt rör budgetstöd. Kommissionen beviljar allt fler länder allmänt budgetstöd. Det går att göra så, men se upp så att ni inte råkar ut för det vi råkade ut för i fråga om de befintliga medlemsstaterna i samband med strukturfonderna – att ni överför ansvaret för att det är meningen att staterna ska ta ansvar, och sedan märker att systemen inte fungerar och att ”ingen” är ansvarig för detta. Därför vill jag ge detta råd: se till att vara säkra på vad ni gör ända från början.

Vi kommer att finnas här hela vägen, kritiska, men också positiva. Jag vill på det hela taget gratulera föredragandena och tacka så mycket för samarbetet.

   Jamila Madeira, föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. − (PT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att, på utskottet för sysselsättning och sociala frågors vägnar och när det gäller budgetförvaltningen, uttrycka vår oro för den fortsatta ökningen av utestående budgetåtaganden och för att detta, i kombination med att N+2-regeln ersätts med N+3-regeln, en förändring som några medlemsstater ska genomföra för perioden 2007–2013, skulle kunna förvärra situationen med som resultat att det kan ta längre tid för biståndet att nå slutmottagarna. Detta handlar om politik som t.ex. Europeiska socialfonden, som direkt påverkar medborgarna, och förseningarna skulle kunna få katastrofala följder i fråga om en effektiv och lyckad användning av medlen.

Vad gäller strukturpolitiken ställer vi oss bakom revisionsrätten i fråga om behovet av att förbättra kontrollsystemen för att förekomma felaktigheter i projekt som genomförs på området för strukturfonder. Det krävs ökad övervakning, effektivare revisioner och effektiv kontroll av projekt från början till slut för att eventuella brister och fel ska kunna åtgärdas i god tid. Av den anledningen bör Europeiska kommissionen ha logistisk kapacitet och tillräckliga resurser för att verkligen kunna inrätta fungerande återkopplingsmekanismer och för att revisionsförfarandena ska kunna granskas ordentligt.

Det är dock nödvändigt att tillämpa meningsfulla indikatorer och mål som bör tjäna som jämförande och, så långt som möjligt, förenande på kort sikt, så att analysen av strukturpolitiska trender kan genomföras på ett sätt som gör att man kan undvika vad som oundvikligen skulle vara ungefärliga och luddiga bedömningar som därför inte skulle vara särskilt avgörande i fråga om en effektiv användning av dessa medel.

Jag anser att det är viktigt att nämna att kommissionens rekommendation till medlemsstaterna om att de bör använda de förenklingar som fastställs i de nya bestämmelserna om strukturfonderna, t.ex. genom att använda schablonbelopp för indirekta kostnader inom ramen för Europeiska socialfonden, kommer lägligt.

Jag vill också gratulera Europeiska kommissionen till investeringen i nätverket Eures och välkomnar värdet av att anordna Europeiska året för arbetstagares rörlighet. Detta belyser naturligtvis de rörlighetsrelaterade frågor som vi alla erkänner och fortfarande ställs inför. Vad gäller de europeiska byråer som analyseras av utskottet för sysselsättning och sociala frågor vill jag bara tacka dem för det arbete som de har uträttat, och som vi alla har sett kan vi på det hela taget göra en mycket positiv analys av deras verksamhet.

Men jag vill avslutningsvis fästa er uppmärksamhet på behovet av att öka anslaget för byrån i Dublin, som nu tilldelats uppdraget att analysera väntade förändringar inom sysselsättning och i affärsvärlden, vars syfte är att stödja det socioekonomiska projektet genom en utvärdering av användningen inom ramen för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Vi vet alla hur viktigt detta skulle kunna bli. Det är därför ett ytterst känsligt och betydelsefullt område, som borde förtjäna särskild uppmärksamhet från Europeiska unionen genom denna analys som genomförs av byrån i Dublin, som på något sätt skulle kunna bidra till att påskynda den potentiella kris som vi alla kan föreställa oss vid horisonten i vilken som helst av de 27 medlemsstaterna.

   Jutta Haug, föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. − (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Vi i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet var nöjda med arbetet som uträttades av Generaldirektoratet för miljö och Generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd. Jag vet att detta är något som ni inte får höra särskilt ofta från mig. I vanliga fall kritiserar jag kommissionen, men i detta fall säger jag ”om det inte är trasigt, laga det inte”. De ansvariga för budgeten är mycket samarbetsvilliga, i båda generaldirektoraten. Tack så mycket.

Jag vill också tacka föredraganden, Dan Jørgensen. Han arbetade hårt genom hela förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet, har lagt fram ett utmärkt betänkande och tog generöst till sig alla slutsatser från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet om beviljande av ansvarsfrihet för 2006. Budgetkontrollutskottet har i och med detta erkänt det som utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet enhälligt antagit. Detta vill jag också tacka för.

Nu vill jag säga några ord om våra byråer. Vi i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet var också nöjda med de fyra byråernas arbete och budgetförvaltning: Europeiska miljöbyrån, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar och Europeiska läkemedelsmyndigheten.

När vi rådde budgetkontrollutskottet att bevilja ansvarsfrihet för budgetåret 2006 gjordes det inte utan noggrant övervägande. Tvärtom! Det förekom mycket informationsutbyte i utskottet med ledamöter i styrelsen och med direktörerna.

Dessutom besökte flera delegationer från vårt utskott byråerna för att skaffa sig visshet om verksamheten på plats. Därför var det desto obegripligare för oss alla när föredraganden i budgetutskottet inte ville bevilja ansvarsfrihet för tre av de fyra byråerna, av de mest otroliga orsaker – i synnerhet som byråerna själva inte var ansvariga för dessa, även om de hade varit giltiga, t.ex. tjänsteföreskrifter för tillfälligt anställda inom institutionen, eller placeringen av den aktuella byråns huvudkontor, eller till och med på vilket sätt subsidiaritetsprincipen iakttogs. Yttranden som ”det har förekommit ansvarslöst mångfaldigande”, ”nya organ har inrättats till följd av underliga politiska beslut, dessa nya organ kontrolleras inte, de är ofta okontrollerbara, för det mesta ineffektiva och de utgör, framför allt, en stor börda för europeiska skattebetalare” och ”samtidigt har det fastställts en rad personalförmåner som saknar motstycke” – är helt enkelt chockerande. Vi är alla väl medvetna om att det görs medvetna försök att hetsa fram en skandal beträffande arbete på EU-nivå. Jag avskyr verkligen den här sortens skandalspridning.

Byråerna är europeiska administrativa enheter, även om de har en unik karaktär. De faller inte bara ned från skyn. De finns inte till helt spontant bara för kommissionen ensam. De inrättas genom ett ordentligt föreskrivande förfarande, endera genom medbeslutande eller genom samråd eller, beroende på politiskt område, genom förordning, dvs. genom lagstiftning. Detta innebär att dessa byråer inrättas av europeiska lagstiftare, vilket innebär att vi är de ”våghalsar” som det hänvisas till. Budgeten för byråerna utgör en del av budgeten för själva Europeiska unionen. Vi beviljar ansvarsfrihet till direktören varje budgetår. Enligt min uppfattning är ingen sektion inom administrationen så välkontrollerad som byråerna, och därför är jag glad och tacksam för att utskottet har satt stopp för detta försök att skapa en skandal.

   Luca Romagnoli, föredragande för yttrandet från utskottet för transport och turism. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill i korthet betona att vi kan hålla med revisionsrätten när det gäller genomförandet av budgeten för EU:s byråer för budgetåret 2006, eftersom redovisningen och transaktionerna är legitima och korrekta.

Som jag sa i utskottet för transport och turism rekommenderar jag dock att man under kommande år bättre följer principerna och reglerna. I fallet med Europeiska sjösäkerhetsbyrån annullerades 43 procent av betalningsbemyndigandena, och en koncentration av transaktionerna mot slutet av budgetåret noterades. Jag var också förbryllad över den låga utnyttjandegraden i fråga om betalningsbemyndigandena för åtgärder för föroreningsbekämpning till sjöss, trots parlamentets fortsatta stöd för dessa åtgärder.

När det gäller byrån för luftfartssäkerhet noterades också den höga graden av bemyndiganden som överförts, vilka uppgick till 40 procent av driftskostnaderna, samt utnyttjandet av överföringar av icke-differentierade anslag, vilket strider mot budgetprincipen om ettårighet. Kommissionen uppmanas därför att se över byråns avgiftsstruktur för att balansera kostnader och intäkter för certifieringsverksamheten.

Slutligen, när der gäller Europeiska järnvägsbyrån betyder utnyttjandet av avtal som löpt ut och inkorrekta förlängningar till ordinarie befintliga kontrakt att man inte kan säga att alla transaktioner varit lagliga.

Därför rekommenderar jag större öppenhet för insyn och noggrannhet i framtiden. Mot bakgrund av revisionsrättens observationer föreslår jag ändå att parlamentet beviljar ansvarsfrihet för byråernas verkställande direktörer.

   Helga Trüpel, föredragande för yttrandet från utskottet för kultur och utbildning. − (DE) Herr talman, mina damer och herrar! För utskottet för kultur vill jag säga att vårt mål är att främja den kulturella mångfalden i EU. Vårt kulturprogram når medborgarna där de bor, vilket är vårt uttryckliga mål. Följaktligen förväntar vi oss mycket god förvaltning från våra nationella kulturella byråers sida, och jag vill tillägga att översynen av budgetförordningen kommer att öka vår förmåga att rikta finansiering och stöd till små projekt som medborgarna ansöker för i sina egna områden.

Men detta betyder också att vi måste hitta rätt balans mellan minskad byråkrati och förhindrande av bedrägeri, vilket i sin tur innebär att vi behöver lämpliga regler. Om de medborgare som behöver små summor för genomförande av kulturprojekt inte ska behöva fylla i oändligt omfattande ansökningshandlingar, behöver vi förenkla procedurerna och gå över till schablonfinansiering. På det sättet kommer vi att få större acceptans bland EU-medborgarna för våra kulturprogram.

   Bárbara Dührkop Dührkop, föredragande för yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. − (ES) Herr talman! Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor beslutade att avge ett yttrande till förmån för att bevilja ansvarsfrihet för kommissionen inom detta område samt för de fem byråer som den ansvarar för.

När det gäller kommissionens förvaltning välkomnar vi den stora ökningen i genomförandet av betalningar. Vi hoppas att denna trend kommer att hålla i sig under 2007, även om vi vet att en ny programperiod inleds detta år och vår erfarenhet visar att det blir svårare att uppnå detta mål och att det finns en viss fördröjning.

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter välkomnar att revisionsrätten – och jag citerar – ”har funnit tillräcklig grund för att försäkra sig om att byråns räkenskaper för det budgetår som slutade den 31 december 2006 i allt väsentligt är lagliga och korrekta” för de fem byråer som faller inom behörigheten för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter.

Med detta sagt vill jag göra några observationer om några frågor som fortfarande inte är så tydliga när det gäller budgetgenomförandet. För det första hade byrån Frontex en låg genomförandegrad för de tilldelade medlen, men detta bör inte göra oss pessimistiska. Vi måste ta hänsyn till att 2006 var det första år som den faktiskt var verksam och att den under det följande året visade att den kunde spendera hela sin budget.

Det besök som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter gjorde i Warszawa, på Frontex huvudkontor, var mycket positivt. Därför hoppas vi att den under kommande budgetår kommer att kunna beviljas ansvarsfrihet utan anmärkning, trots att bristen på politiska visioner från rådets och kommissionens sida har gjort denna byrås budgetliv ganska riskfyllt.

Även om denna debatt kanske inte är det lämpligaste forumet skulle jag vilja utnyttja den för att påpeka att det i stor utsträckning beror på medlemsstaternas samarbete om Frontex kan fungera som den ska, med tanke på byråns hybridkaraktär. Om medlemsstaterna inte tillhandahåller de resurser som krävs kommer inte Frontex att kunna uppfylla sina åtaganden.

När det gäller byrån Eurojust vill jag bara säga att det bara finns en negativ aspekt, i fråga om dess stora antal överföringar mellan rubriker. Detta borde motiveras bättre.

Vi har också kritiserat några problem med personalrekrytering vid Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter. Vi beklagar att revisionsrätten anser att den situation som påpekades 2005 fortfarande inte har rättats till angående en anställd vid Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk som skickades till Bryssel på ett uppdrag under lång tid utan något klart definierat syfte.

Slutligen vill jag nämna fallet med Cepol, Europeiska polisakademin. Där har vi några tvivel. Herr Kallas! Vi har bett Europeiska kommissionen att noga övervaka dess budgetgenomförande, eftersom det finns betydande misstankar om att den inte helt följer EU-lagstiftningen om offentlig upphandling.

   Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. − (PL) Herr talman! Med avseende på detta års ansvarsfrihetsförfarande bör vi vara nöjda över de framsteg som kommissionen har gjort mot ett effektivare utnyttjande av EU-medel, särskilt inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Initiativet från vissa medlemsstater till att upprätta och offentliggöra nationella förklaringar, vilket utgör en ny faktor i förvaltningen av gemenskapsmedlen, förtjänar också vårt stöd. Också de återstående staterna bör ordna med denna formalitet så snart som möjligt.

Kommissionens åtagande att gå till botten med alla överträdelser av förfarandena för att placera offentliga order, vilka nämns i revisionsrättens årsrapport, och att införa en politik med inställda betalningar vid upptäckt av allvarliga överträdelser i systemet, är också av betydelse.

Som expert i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män skulle jag vilja betona den fortsatt bristande budgetplaneringen när det gäller könsfrågan. Jag upprepar att man bör beakta denna aspekt som en del av budgetplaneringen och finansieringen av gemenskapsprogrammen. Information om åtgärder som främjar jämlikhet mellan könen och som har fått stöd från socialfonden bör speglas i betänkanden om budgetgenomförandet under kommande år.

(Applåder)

   Ingeborg Gräßle, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar, herr kommissionsledamot! Jag skulle vilja inleda med parlamentets ansvarsfrihetsförfarande och med att tacka vår föredragande och alla ledamöter som eftersträvade framsteg i fråga om sekretariatsersättningarna. Denna punkt är mycket viktig i allmänhetens ögon och bör också stå i centrum för våra iakttagelser. Det ligger i allas vårt intresse som parlamentsledamöter att hitta en väg ut ur denna smutsliga vrå av korruption.

Europeiska folkpartiet har föreslagit olika sätt att hantera sekretariatsersättningarna effektivare i framtiden. Dessa förslag godkändes av en stor majoritet i utskottet för budgetkontroll, och inkluderade att betalningsombuden i medlemsstaterna bör meddelas av parlamentet självt och därmed bli mer professionella. Dessa betalningsombud skulle då också administrera tjänstekontrakt och se till att skatterna betalas och att sociala avgifter dras av. Dessa ändringar skyddar parlamentets rykte, liksom punkten om att parlamentsledamöter i framtiden inte längre ska kunna anställa familjemedlemmar.

Enligt EU:s regler innebär detta en mycket betydande intressekonflikt. Därför uppmanar jag ledamöterna att undvika ytterligare skador för oss själva och för parlamentet. Jag noterar med oro att den socialdemokratiska gruppen, tillsammans med några av liberalerna, vill rösta emot detta avsnitt i texten. Om de vinner kommer det att betyda ett slutförande av ansvarsfrihetsförfarandet utan att vi gör några framsteg i detta mycket viktiga avseende. Det skulle vara det absolut värsta scenariot för oss alla, eftersom ett glatt ”fortsätt så” inte kommer hjälpa oss att klara problemen i revisionsrättens senaste rapport om sekretariatsersättningar.

Också när det gäller ersättningen till parlamentsledamöternas medarbetare, som vi enades om tillsammans, vill vi hålla oss till synpunkten att det inte är något universalmedel. Jag vill rekommendera er alla att läsa det finstilta. Allt är ännu osäkert, vilket betyder att det bara är lögn att vid det här laget säga att ersättningen till parlamentsledamöternas medarbetare ska hjälpa oss att lösa alla problem – och även en lögn gentemot allmänheten.

Till sist har jag en sista kommentar om kommissionens budget. Herr kommissionsledamot! Det var en hård diskussion, och jag hoppas att era kolleger har köpt er något att dricka. Ni har förtjänat det. Stort tack för det goda samarbetet!

   Paulo Casaca, för PSE-gruppen. – (PT) Herr talman, herr vice kommissionsordförande! Jag vill tacka alla föredragande och även mina socialdemokratiska kolleger, samt kollegerna från de andra grupperna, som deltog i ansvarsfrihetsförfarandet och som gjorde så mycket för att det skulle kunna slutföras. Det är just denna fråga om Europaparlamentet som jag vill kommentera. Jag skulle vilja säga att det förefaller mig tydligt att den grundläggande slutsats som vi kan dra av den interna revisionsrapporten är att det finns allvarliga brister i systemet för parlamentets assistentersättningar. Det råder inga tvivel om att dessa kräver införandet av en assistentstadga och att de finansiella förvaltningsuppgifterna överlåts åt Europaparlamentets administration.

Under parlamentets nästa mandatperiod är det nödvändigt att inte bara parlamentsledamöterna har en stadga, utan att även deras assistenters arbete regleras och finansieras genom EU:s institutionella ram, vilket inte lämnar något berättigande för den fortsatta existensen av en offentligfinansierad frivillig pensionsplan och gör reglerna om resekostnader och andra allmänna kostnader tydligare. Rådet behöver rösta till förmån för detta och förhindra att Europaparlamentet som institution hålls som gisslan på grund av några futtiga extraförmåner för vissa tjänster. Det är också viktigt att ledamöterna garanteras bästa möjliga arbetsvillkor, samtidigt som man beaktar behovet av regler om total öppenhet och stränghet som är helt i linje med samhällets regler i allmänhet.

Jag skulle särskilt vilja uppmana våra kolleger i gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater att inte blockera denna reformprocess. Det är helt avgörande att vi når ett samförstånd här i parlamentet om en assistentstadga och att denna stadga är tydlig och reglerar en fråga som i onödan har bidragit till att ge vår institution sämre anseende. Det är ytterst viktigt att vi uppnår detta, och vi behöver allas stöd för att göra detta.

   Jan Mulder, för ALDE-gruppen. – (NL) Herr talman! Jag vill börja med att tacka alla de föredragande som har bidragit till detta ansvarsfrihetsförfarande. Jag vill använda de två minuter som jag har till mitt förfogande för att diskutera betänkandet om kommissionens ansvarsfrihet, som utarbetats av Dan Jørgensen. Revisionsrätten offentliggjorde sin rapport i november förra året, och denna rapport var avsevärt bättre än under tidigare år eftersom rapporten den här gången angav procenttal. Detta bör man fortsätta med i framtida rapporter. När rapporten offentliggjordes var det nästan som om kommissionen hade lyckats. Rapporten hade aldrig varit så bra. Revisionsrätten godkände 44 procent av kommissionens utgifter. Jag måste säga att jag inte tyckte att det var rätt tidpunkt att förnöjt luta sig bakåt och säga: ”Det här är det bästa vi någonsin har gjort.” Nej, vi kan mycket bättre än så.

Vad som är slående är att kommissionen faktiskt bortsåg från parlamentets rekommendationer i tidigare resolutioner om ansvarsfrihet. Vad har varit viktigt för parlamentet under de senaste tre åren? De nationella förklaringarna. Vad säger kommissionen? Vi vill inte respektera de nationella förklaringarna. Det är för mycket. Dessutom, detta är inkluderat i budgetramen, i ett interinstitutionellt avtal. Lyckligtvis har kommissionen backat, och detta kommer nu att ske.

Men det finns ytterligare en fråga. Kommissionsledamöterna kan inte kontrasignera generaldirektörernas förklaringar. Det förbryllar mig varför det är så. Vi kan ta emot kommissionsledamöterna i budgetkontrollutskottet, när kommissionen medger det, och regelbundet höra deras synpunkter om hur stora framsteg som gjorts, men ändå har kommissionsledamöterna inte tillåtelse att underteckna något med parlamentet. Hur kan detta förklaras ur ett rättsligt perspektiv? Jag kan bara säga att vi hoppas att nästa år kommer att bli ännu bättre. Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa kommer, liksom tidigare, att ha ett konstruktivt synsätt i alla dessa frågor.

   Mogens Camre, för UEN-gruppen. – (DA) Herr talman! För nionde gången har jag haft möjlighet att delta i den process där parlamentet godkänner redovisningen från kommissionen, rådet, parlamentet och de andra EU-organen. I år har vi än en gång hittat betydande oegentligheter. Situationen var särskilt dålig när det gäller kommissionens hantering av pengarna i strukturfonderna, där nästan 4 miljarder euro (nästan 30 miljoner danska kronor) utbetalades felaktigt. På grund av den begränsade tiden kommer jag att koncentrera mig på detta.

I år säger vi än en gång att något är fel, och än en gång försäkras vi om att det verkligen kommer att bli bättre. Vi har fått sådana garantier varje år, och ändå fortsätter detta eftersom hela stödsystemet är så komplicerat, så oförnuftigt och så omöjligt att hantera. I budgetkontrollutskottet har vi ställt följande centrala fråga: För EU som helhet, vilken effekt har den enorma omfördelningen av pengar mellan medlemsstaterna? När allt kommer omkring finns det inga synbara förbättringar i de länder som erhåller stöd. Nästa år kommer de att släpa efter igen, och de kommer att få stöd igen. Bland de 15 gamla EU-medlemsstaterna har Grekland, Spanien, Portugal och Irland fått stöd vartenda år sedan de blev medlemmar. 11 medlemsstater, som alla är gamla medlemsstater, betalar för hela nettoskillnaden. Naturligtvis får alla nya medlemmar stöd.

Länder som genomför ekonomiska reformer och fungerar effektivt, och där medborgarna är villiga att betala höga skatter, måste betala till länder som inte reformerar sina föråldrade strukturer eller tar ut särskilt höga skatter. I stor utsträckning gör EU:s stödpolitik ingen skillnad! Varför genomföra reformer när man kan skicka räkningen för att inte göra detta till andra länders medborgare? Hela omfördelningen är dåraktig. Inte bara hamnar många miljarder i fel händer, utan själva stödfilosofin är sjuk eftersom den belönar länder som inte genomför reformer och bestraffar dem som gör just detta, länder som EU behöver. EU skulle kunna utföra sina uppgifter med 15 procent av den aktuella budgeten! Dessutom skulle vi också vara befriade från alla dessa ekonomiska skandaler. Därför avser jag personligen att rösta emot ett godkännande av kommissionens redovisning.

Jag vill ta tillfället i akt att tacka mina kolleger i budgetkontrollutskottet för den stora mängd bra arbete som de har gjort.

   Bart Staes, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag ska begränsa mitt bidrag till kommissionens och parlamentets ansvarsfrihet.

När det gäller kommissionens ansvarsfrihet står vi inför problem som redan har förklarats tillräckligt, särskilt av föredragandena: det faktum att revisionsrätten rapporterade om många problem i samband med strukturfonderna, att 12 procent egentligen inte borde ha utbetalats (4 miljarder euro, vilket är en enorm summa) och, när det gäller yttre förbindelser, bland annat att samarbetet med FN går dåligt och är svårhanterligt. Dessa är de problem som vi har diskuterat.

Detta var ett viktigt ansvarsfrihetsförfarande, eftersom det är det sista före valet. Vi har ett annat ansvarsfrihetsförfarande nästa år, men detta kommer att äga rum precis före valet. Det var därför ett viktigt beviljande av ansvarsfrihet, och vi har varit tvungna att kräva en dialog. Jag är mycket nöjd med att vi gjorde detta på ett mycket konstruktivt sätt, i alla grupper. Det faktum att vi två gånger har organiserat en utfrågning med kommissionsledamöterna Vladimír Špidla och Danuta Hübner och det faktum att vi – Dan Jørgensen, Jan Mulder, Ingeborg Gräßle och jag – har kunnat begära information från kommissionen genom en gemensam skrivelse har gett ett utmärkt resultat. Jag hoppas verkligen att vi kan uppnå ett bättre resultat nästa år.

När det gäller parlamentet skulle jag vilja koncentrera mig på två stora problem. I samband med assistentstadgan har vi den interna revisionen, som utförs av den interna revisorn. Jag måste berömma honom för detta; det är ett utmärkt dokument. Herr talman! Jag förstår fortfarande inte varför ni och presidiet inte har offentliggjort denna revision. Denna omges ju med förtegenhet, vilket inte är nödvändigt eftersom vi från parlamentets sida alltid har begärt att denna revision ska genomföras samt att en undersökning genomförs av hur sekretariatsersättningarna administreras. Jag tror nu fullt och fast att vi måste genomföra denna stadga. Jag har lämnat in ett antal andra ändringsförslag för att stärka José Javier Pomés Ruiz’ befintliga text. Detta måste ske i dialog med kommissionen, men också särskilt i dialog med rådet. Om vi i en nära framtid kommer till rådet med ett problem som det inte följer upp, så har vi inte kommit dit vi ska. Detta måste därför göras i dialog med kommissionen och rådet.

Ytterligare en sak som jag skulle vilja nämna är att den frivilliga pensionsfonden oroar mig en hel del. För det första fortsätter det försäkringstekniska underskottet att öka, och för det andra skulle jag också vilja att deltagarförteckningen för denna frivilliga pensionsfond slutligen offentliggörs.

   Umberto Guidoni, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Hela parlamentet och alla mina kolleger är nöjda med de framsteg som gjorts för att använda EU-anslagen mer effektivt. Vi kan dock inte undvika att påpeka att det fortfarande finns några stora brister. Kommissionen bör inleda överträdelseförfaranden och sanktioner mot medlemsstater som inte följer, eller bara delvis följer, bestämmelserna om strukturfonderna. Medlemsstaterna bör tillhandahålla all information om korrigeringar och finansiella återhämtningar, särskilt för den kommande finansiella förvaltningen.

Kommissionen bör till parlamentet lämna en utvärdering av kvaliteten på de årsrapporter som mottagits från enskilda länder, särskilt indelad utifrån olika insatsområden och politikområden. Det viktigaste området är det som gäller strukturfonderna, där det fortfarande finns en betydande mängd oriktiga återbetalningar, vilka uppgår till 12 procent.

Kommissionen måste förklara hur den ska säkra att dessa pengar återvinns, särskilt i fall där projekt inte har godkänts genom användning av upphandlingsförfaranden. Snabbare och effektivare förfaranden för att ställa in betalningar bör användas mot medlemsstater som inte genomför tillräckliga kontroller.

Jag vill betona de yttre åtgärderna, vilka förefaller mig vara den största bristen i denna budget. Det finns inte tillräckligt mycket information om dessa, även om de gynnas av ett antal EU-åtgärder. Särskilt bör kommissionen uppnå större synlighet för EU-finansierade projekt för återuppbyggnad i Irak under 2006. Den bör till exempel göra en förteckning över projekten, vilka de är, de beräknade kostnaderna, och vilka byråer som är inblandade.

Denna information har tillhandahållits, relativt sent, men jag anser ändå inte att det är tillfredsställande. Särskilt anser jag att vi för denna typ av utnyttjande av medel bör undersöka tanken på att använda Europeiska byrån för återuppbyggnad, såsom parlamentet tidigare har framhållit.

Jag kommer snart till parlamentets ansvarsfrihet. Först har vi frågan om de tre platserna, som föredraganden har tagit upp, för vilka miljökostnaden också bör läggas till den finansiella kostnaden. Slutligen har vi också den interna rapporten om förvaltningen av ersättningen till assistenter. Jag anser att det var fel att hålla den konfidentiell, eftersom detta har lett till en lång rad artiklar i pressen som skadar öppenheten och parlamentets reguljära verksamhet. Därför ber vi om att denna interna revision ska offentliggöras.

   Jeffrey Titford, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Under den begränsade tid som jag har för att kommentera detta långa betänkande skulle jag vilja göra två observationer. För det första innehåller det en hel del tomma plattityder om de kompletterande handlingar som parlamentsledamöterna ska lämna in för att stödja anspråk på ersättning till assistenterna. Mot bakgrund av den senaste tidens händelser är det smärtsamt tydligt att de rutiner som nu finns är helt otillräckliga, eftersom de är föremål för grovt och upprepat missbruk från många ledamöters sida. Det är också tydligt att det inte finns någon allvarlig ambition att göra något åt detta missbruk. Jag förstår att systemet inte kommer att ändras innan det nya parlamentet samlas hösten 2009. Därför kan jag inte ta betänkandets fördömande tonfall på allvar.

För det andra uppmärksammar jag ledamöterna på betänkandets lite lömska artikel 55, där det avslöjas att europeiska politiska partier från 2008 kan finansieras med upp till 85 procent från Europaparlamentets budget. Sedan påpekas att denna höga grad av stöd för med sig en ytterligare grad av ansvar när det gäller deras verksamhet. Med andra ord finansierar EU politiska partier och kontrollerar också deras verksamhet.

Detta är Storebror i stor skala och ger ytterligare belägg för demokratins katastrofala förfall i Europa, som genererats av denna alltmer totalitära europeiska union. Som demokrat avskyr jag detta, och de som stöder detta borde skämmas.

   Ashley Mote (NI). – (EN) Herr talman! Det är inte mer än rätt att informera parlamentet och Europeiska investeringsbanken, vars redovisning granskas denna förmiddag, att deras mjuka lån på 200 miljoner euro till BBC – British Broadcasting Corporation, numera allmänt känt som Brussels Broadcasting Corporation – är föremål för en brottsutredning från den brittiska polisens sida. BBC hotas av åtal för att ha brutit mot sin kungliga stadga, särskilt genom underlåtelsen att balanserat och objektivt redovisa det ekonomiska läget.

EIB:s påstående att BBC:s redaktionella policy inte har påverkats av dessa lån är helt enkelt obegripligt. Till följd av många års forskning, inte minst genomförd av Lord Pearson – i stor utsträckning på egen bekostnad – har det blivit uppenbart att BBC i praktiken har köpts av EIB för EU:s räkning. Som en konsekvens verkar BBC:s högsta ledning nu anse att de står över lagen. Vi får snart se om Scotland Yard-polisen håller med.

   Gabriele Stauner (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag kommer att hålla mig till betänkandet om ansvarsfrihet för de övriga institutionerna och tackar föredraganden, Nils Lundgren, för hans samarbete.

När det gäller institutionerna vill jag främst påpeka att vi slutligen måste hitta den rättsliga grunden för deras ansvarsfrihet i budgetförordningen – och detta gäller särskilt rådet. De nuvarande rutinerna, att parlamentet beviljar ansvarsfrihet för rådets generalsekreterare och övriga institutioner, ingår inte i budgetförordningen, och är heller inte förenliga med artikel 274 i fördraget.

Särskilt inom känsliga områden såsom budgetkontroll är en hänvisning till ett ”gentlemen’s agreement” från 1970-talet inte längre på sin plats. Det motsäger principerna om rättslig klarhet och rättslig sanning. Därför uppmanar vi kommissionen att senast september 2008 lägga fram ett lämpligt förslag, så att denna brist kan rättas till. Jag ber därför alla ledamöter att stödja vårt ändringsförslag 1 om ansvarsfrihet för rådet.

Nu ska jag åter behandla kostnaderna för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. För största möjliga öppenhet är det nödvändigt att rådet motstår frestelsen att prioritera administrationskostnader på bekostnad av dessa kostnader i framtiden.

I år, liksom varje år, är institutionernas fastighetspolitik ett område där budgetkontrollen har visat sig vara värdefull. Revisionsrätten brydde sig till exempel inte ens om att ha ett upphandlingsförfarande för sin egen kompletterande byggnad eller förhandla kontrakt för denna, trots att den är ansvarig för finansieringen.

Jag vill än en gång ta upp bestämmelserna om tilldelning av kontrakt. Det är otänkbart att säga till våra medborgare att varenda liten kommun, när den har ett kontrakt på över 200 000 euro att tilldela, måste göra en upphandling inom hela EU, när institutionerna själva inte följer bestämmelserna för tilldelning av kontrakt.

Tillåt mig en avslutande kommentar om revisionsrätten. Jag beklagar verkligen att revisionsrätten enligt vårt betänkande skulle organiseras enligt samma modell som Europeiska centralbanken. Jag fruktar en åternationalisering av denna institution, vilken bör hållas fri från all politisk påverkan från medlemsstaterna.

   Herbert Bösch (PSE). – (DE) Herr talman! Jag vill först tacka alla som arbetade med att förbereda detta viktiga ansvarsfrihetsförfarande för 2006 och stödde vår föredragande.

Detta kanske är den viktigaste ansvarsfrihet som vi har behandlat under denna mandatperiod. Vi ser problemen, och vi har fortfarande tid att lösa dessa problem. Jag vill framföra vårt särskilda tack till Europeiska revisionsrätten. Auktoriteten hos dess rapporter ökar för varje år. Det skulle bara vara bra om revisionsrätten då och då kunde stå emot populismens frestelse. Vi minns referenserna till stuteri och golfklubbar, och allt som har att göra med dessa. Dessa var mer politiska bedömningar än bedömningar från en revisionsrätt.

Jag vill tacka Europeiska kommissionen som slutligen förhandlade fram en tät uppföljning med oss, under påtryckningar från en pådrivande föredragande från detta utskott. Kommissionsledamot Siim Kallas har redan angett hur vi tänker gå vidare under de kommande månaderna. Nationella förklaringar från medlemsstaternas sida är viktiga. Vi ser att rådet inte är här i dag. De ger inte akt på hur deras skattebetalares skatter används, så då måste vi göra det.

Vi kommer att göra framsteg inom strukturpolitiken. Vi kommer att ha fortsatta svårigheter med den yttre politiken. Vi påpekade första gången att den yttre politiken inte kontrollerades tillräckligt, trots att vi spenderar flera miljarder på den. I den internationella finansvärlden är det vanligt att rösträtter fördelas utifrån skyldigheten att bidra. Om EU bidrar med mer än 40 procent för att återuppbygga Irak, till exempel, skulle jag önska att vi får mer än 40 procent av deltagarrättigheterna och rättigheterna till medbestämmande. Det är fortfarande långt kvar, så det finns mycket att göra här.

I dag kommer vi att rösta om goda betänkanden, och det handlar nu om att ge dessa ett gott stöd.

   Kyösti Virrankoski (ALDE). – (FI) Herr talman! Först av allt vill jag tacka föredragandena och budgetkontrollutskottets ordförande för deras utmärkta insats. Nu har vi framför oss 30 betänkanden om ansvarsfrihet som gäller året 2006. Det viktigaste av dessa är kommissionens, som berör 97 procent av EU:s budget. Resten hänför sig till EU:s andra institutioner och separata byråer.

Jag anser att parlamentet bör hantera frågan om ansvarsfrihet på ett bättre sätt. Budgetkontrollutskottet kan inte vara en revisionsrätt och ännu mindre ett revisionsföretag. Det är en fysisk omöjlighet för detta utskott att genomföra en detaljerad undersökning av 30 enheters administration och redovisning. Parlamentet måste förlita sig på experter och officiella organs synpunkter. Av dessa är Europeiska revisionsrätten, interna kontrollorgan och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) de viktigaste.

Även den mest stringenta och detaljerade undersökning av redovisning och administration ger bara en synbar grad av precision, och detta gör inte resultatet mer tillförlitligt. Det finns inget direkt samband mellan hur man hanterar ansvarsfriheten och hur många betänkanden som produceras. När parlamentet till exempel beviljar ansvarsfrihet för en enstaka byrå kan detta tvärtom vara en alltför stark försäkran om att redovisningen och administrationen noggrant har behandlats.

Om parlamentet verkligen vill stärka sin roll i ansvarsfrihetsförfarandet bör det se över sina rutiner. I annat fall kommer budgetkontrollutskottet att dränkas i arbete.

   Janusz Wojciechowski (UEN). – (PL) Herr talman! I Dan Jørgensens betänkande har man med rätta, och i enlighet med revisionsrättens yttrande, beaktat problemen med finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken, och särskilt det faktum att vissa av dess bidragsmottagare inte har något att göra med jordbruk. Golfklubbar, kricketklubbar, ridklubbar, nöjesparker – det får gärna gå bra för dem, men inte med medel från den gemensamma jordbrukspolitiken.

I eftermiddag ska vi i parlamentet debattera livsmedelskrisen och ökningen av livsmedelspriserna. Ett av skälen till denna kris är med säkerhet att EU-medel som borde användas för att stödja jordbruken används för att stödja helt andra verksamheter som kan klara sig mycket bra utan denna hjälp. Därför stöder jag helt slutsatserna i artiklarna 99 och 100 i Dan Jørgensens betänkande, där man påpekar behovet av förändringar i den gemensamma jordbrukspolitikens finansiering för att se till att stöd bara riktas till verkliga jordbrukare, de som använder marken i jordbrukssyfte. Dessa förändringar måste införas så snart som möjligt.

   Paul van Buitenen (Verts/ALE). – (NL) Jag skulle vilja citera vår tids mest lärde person, Albert Einstein. Han sa: ”Det är farligt att leva i världen, inte på grund av dem som gör ondskefulla handlingar, utan på grund av dem som ser på och inte agerar.” Det gäller också här i parlamentet. Vi har under årtionden känt till att det har fifflats en hel del med sekretariatsersättningar, reseersättningar, ersättningar för allmänna utgifter, dagsersättningar, medel för besökande grupper och medel för politiska grupper. Jag hoppas att parlamentet slutligen kommer att åtgärda detta före valet 2009, och att det inte bara är tomma löften såsom under tidigare årtionden. I väntan på detta menar jag att vi bör senarelägga ansvarsfrihetsförfarandet. Jag anar att det inte kommer att gå hem hos väljarna om vi beviljar oss själva ansvarsfrihet.

   Esko Seppänen (GUE/NGL). – (FI) Herr talman! Ett utmärkt arbete har gjorts under ledning av Europeiska kommissionens vice ordförande, Siim Kallas, för att göra EU:s redovisning mer öppen och överskådlig. Uppmaningen att offentliggöra EU:s samlade gårdsstöd förtjänar särskild uppmärksamhet. I mitt land, Finland, uppgår de nationella stöden i alla fall till två gånger EU-stödens värde. Tyvärr berättar uppgifterna om mottagarna av EU-stöd inte hela sanningen om det samlade gårdsstödet.

Under påtryckningar från budgetkontrollutskottet har kommissionen förbättrat granskningen av redovisningen och lovat att anstränga sig mer för att få kompensation för betalningar som gjorts på felaktig grund. I linje med detta finns det nu bättre information tillgänglig om finansieringen inom yttre åtgärder, tack vare föredragandena och skuggföredragandena.

Jag hoppas också att man i framtiden kommer att ha hård kontroll av de alleuropeiska politiska partierna och efterlevnaden av reglerna för dessa, i motsats till de slutsatser som vi ibland kan dra utifrån parlamentets beteende.

   Jens-Peter Bonde (IND/DEM). – (DA) Herr talman! Vi har kommit långt i termer av öppenhet och kampen mot bedrägerier inom EU. När jag först blev vald 1979 gick de politiska gruppernas ordförande i spetsen när det handlade om att ta ur kassan. Först en limousine med chaufför som betalades av parlamentet, och sedan nallande av ledamöternas medel för att få en resa i business class för samma färd plus lite extra! Nu för tiden går ordförandena i spetsen för upprensningen. Men det är långt kvar, och vi har fått ett allvarligt motstånd i och med majoritetsbeslutet att inte offentliggöra den interna revisionsrapporten. Hur kan vi vara väktare av andra när vi inte vågar ta itu med våra egna problem? De stora grupperna bär ett tungt ansvar, eftersom antalet röstande för parlamentet nästa gång kan falla till under 40 procent, vilket allvarligt försvagar valens legitimitet.

Jag hade hoppats att jag en dag skulle kunna rösta för en uppsättning årsredovisningar eftersom det inte längre fanns något att kritisera. Men de stora grupperna rekommenderar åter att vi skriver under på kommissionens redovisning, även om vi fortfarande inte har fullständig tillgång till uppgifterna, för att kunna kontrollera dessa. Vad skulle en revisor säga om en redovisning om han inte hade tillgång till alla bilagorna? Under 14 år i sträck har revisionsrätten förklarat att den inte kan kontrollera korrektheten i de underliggande transaktionerna. Därför måste jag tyvärr för det 29:e året i rad rösta emot ett godkännande.

Men jag vill tacka ledamöterna i budgetkontrollutskottet och andra i parlamentet för deras gemensamma initiativ under många år för att städa upp i EU. När jag först började mötte jag under arbetet med budgeten en person som var känd som ”lättmjölk”. Han mottog 1,3 miljarder danska kronor och var den störste danske mottagaren av EU-medel. Jag kunde inte ens få tag på en statistisk uppdelning av vad de största mottagarna av pengar erhöll, till exempel. Från och med nästa år kommer alla mottagare av jordbruksstöd att redovisas på Internet. För fyra år sedan var kommissionens arbetsgrupper en stor hemlighet. Nu kommer vi också att kunna se på Internet vilka konsulterna är, tack vare våra samlade påtryckningar. Vi har också fått bra stöd inom kommissionen, från Siim Kallas. Jag vill uttrycka mitt tack för detta. Jag kommer att sakna mina kolleger när jag lämnar parlamentet den 9 maj. Tack, mina damer och herrar! Vi har kommit långt, men inte tillräckligt långt, än så länge. Men jag är säker på att ni kommer att fortsätta detta arbete.

   Daniel Hannan (NI). – (EN) Herr talman! År 1944 gjorde Friedrich Hayek den förutseende observationen att delegering av särskilda tekniska uppgifter till separata organ, vilket visserligen är vanligt, är första steget i en process där en demokrati alltmer lämnar ifrån sig makten.

Kollegerna bör fråga sig hur stor den demokratiska kontrollen är över EU:s olika byråer. Vi kan göra ett eller annat utskottsbesök till dessa, eller uttrycka allmänna åsikter om vad deras mandat bör vara, men i allmänhet är Europaparlamentets roll att rösta igenom de nödvändiga tillgångarna, varje år och utan villkor. På så sätt styrs EU av en stående apparat.

För att göra EU rättvisa så är det inte ensamt om detta. Inom många medlemsstater, inklusive min egen, har det förekommit en liknande process, där valda företrädare har gett bort sitt inflytande. Vad som särskiljer EU är att dessa olika organ bara har en mycket tunn rättslig grund. Det är sant att de skulle ha godkänts av den europeiska konstitutionen. Men denna konstitution – det verkar nödvändigt att regelbundet påminna parlamentet om detta – förkastades vid valurnorna. Många av dessa byråer – byrån för de mänskliga rättigheterna, försvarsbyrån, byrån för de yttre gränserna och så vidare – är därför i bästa fall emot reglerna och i värsta fall olagliga.

Om ni vill reglera deras ställning, och ha ett ordentligt mandat för dem, låt då folket bestämma om konstitutionen i den folkomröstning som ni en gång lovade. Pactio Olisipio censenda est!

   Esther De Lange (PPE-DE). – (NL) Herr talman! Mycket har redan sagts i dag om parlamentets ansvarsfrihet. Jag vill därför begränsa mig till observationen att jag som tidigare assistent definitivt hoppas att assistentstadgan, som har diskuterats i sådan detalj, slutligen kommer att ta form. Uppriktigt sagt lämnar de nuvarande bestämmelserna alltför stort svängrum. Det är problemet. Många ledamöter hanterar detta på rätt sätt, men ändå finns det för närvarande ingen garanti. Reglerna måste därför stramas upp, och parlamentets avdelningar kommer att behöva vidta mer konsekventa åtgärder i fall där reglerna inte tillämpas korrekt. Detta är ett område där våra avdelningar ibland har begått fel, även i det förgångna.

Med detta sagt skulle jag vilja fokusera på att bevilja kommissionen ansvarsfrihet och på en fråga som enligt min åsikt är det huvudsakliga problemet, som upprepas varje år och är orsaken till mycket huvudvärk. Det är närmare bestämt den svåra ställning som vi för närvarande befinner oss i, mellan EU-nivå och nationell nivå, en ställning som beror på att kommissionen är helt ansvarig för EU:s utgifter, samtidigt som 80 procent av dessa förvaltas av medlemsstaterna. Det har redan uppgetts att det verkligen har skett en positiv utveckling, till exempel inom jordbruksområdet. Det enda sättet för oss att komma ur denna svåra ställning är dock via de nationella förvaltningsförklaringarna, vilka för närvarande lämnas in av fyra medlemsstater. I Dan Jørgensens betänkande uppger vi från parlamentets sida tydligt att de nuvarande årliga sammanfattningarna i detta hänseende bara är ett inledande försiktigt steg mot dessa förvaltningsförklaringar. Men jag är också medveten om att det krävs en ändring av det interinstitutionella avtalet och budgetförordningen för att genomföra de nationella förklaringarna. I alla händelser är jag för tillfället nöjd med kommissionens löfte från förra månaden, att den också kommer att uppmana de andra medlemsstaterna att lämna in nationella förklaringar. Jag säger avsiktligt ”för tillfället nöjd”, eftersom beviset för om puddingen är god består i ätandet. Min grupp kommer att följa upp hur kommissionen uppfyller detta löfte genom konkreta åtgärder under de kommande månaderna. Det faktum att rådet inte är här i dag visar också att en hel del ännu finns kvar att göra. Vi kommer att överväga dessa slutsatser, om vi är här nästa år igen för 2007 års ansvarsfrihet. Fortsättning följer då!

   Edit Herczog (PSE). – (HU) Tack, herr talman! Jag skulle vilja diskutera betänkandet om de europeiska byråerna. Varje år undersöker Europaparlamentet förvaltningen av de europeiska byråerna och förlitar sig i denna process på det arbete som gjorts av revisionsrätten och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. Som en följd av vårt gemensamma långa, noggranna, analytiska och förberedande arbete har vi nu möjlighet att fatta ett beslut om 2006 års förvaltning av gemenskapens byråer, och det är verkligen tur att vi med medhåll från Europeiska revisionsrätten kan föreslå att alla byråer godkänns. Detta betyder inte att vi inte hittade några fel i förvaltningen, utan att vi inte hittade några fel som var allvarliga nog för att förhindra ett godkännande. Jag skulle också vilja påpeka att de politiska grupperna redan har röstat till förmån för detta, med en bred demokratisk majoritet, och jag föreslår här, i plenum, att vi godkänner byråernas arbete, även om föredraganden inte helt identifierar sig med betänkandet. Tack för er uppmärksamhet.

   Margarita Starkevičiūtė (ALDE). – (LT) Herr talman! Sedan mandatperiodens början har jag analyserat resultaten av EU-byråernas arbete för gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa. Jag skulle vilja påpeka att antalet byråer nästan har fördubblats under detta år. Trots vissa kritiska anmärkningar i föredragandens anförande om byråernas verksamhet anser jag att det är nödvändigt att nämna vissa positiva förändringar jämfört med förra året. Det finns en ökning av öppenheten och det demokratiska ansvaret till följd av parlamentets förslag om att byråernas arbete ska bedömas av de relevanta utskotten.

Inte desto mindre kvarstår vissa problem. Mot denna bakgrund bör vi besluta om vilken ställning byråernas verksamhet ska ha i EU:s förvaltningssystem. Som jag redan har nämnt har antalet byråer växt avsevärt, och vi får skulden för detta. Också parlamentet delar ibland åsikten att detta är ett indirekt sätt att öka byråkratin. Men det kanske belyser behovet av att se över EU:s och Europeiska kommissionens förvaltningssystem, särskilt systemet för förvaltning och administration. Ett antal projekt genomförs nu för att förbättra systemet. Det verkar som att vi borde överväga en mer radikal reform, som skulle ge positiva resultat och bidra till större öppenhet för insyn i verksamheten, både när det gäller byråerna och kommissionen.

   Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). – (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det finns tre frågor som jag vill uppmärksamma i denna debatt.

Fastän revisionsrätten har erkänt att Europeiska gemenskapernas finansiella redovisning i allmänhet är en ärlig representation av det finansiella läget i slutet av december 2006, och att den inte hittade några påtagliga oegentligheter när det gäller egna medel och utgifter, hittade den många fel både i de belopp som tagits upp i bokföringshandlingar och i rapporter som lämnats av medlemsstaterna. En särskild orsak till oro är att vissa typer av oegentligheter upprepas år efter år, trots kritiska anmärkningar från revisionsrätten och Europaparlamentet.

En annan källa till oro är den kontinuerliga ökningen i utestående budgetåtaganden som återstår att betala, särskilt när det gäller de gamla medlemsstaterna.

För det tredje vill jag mot bakgrund av dessa anmärkningar uttrycka min tillfredsställelse med den generella förbättring som skett för utgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken. Denna förbättring har i stor utsträckning uppnåtts genom tillämpning av det integrerade systemet för administration och kontroll (IACS), vilket avsevärt begränsar risken för felaktiga utgifter.

   Antonio De Blasio (PPE-DE). – (HU) Tack, herr talman! Mina damer och herrar! År 2006 anslog EU 39 procent av sin budget, 38,9 miljarder euro sammanlagt, till strukturutgifter. I Europeiska revisionsrättens årsrapport fastslogs att Europeiska kommissionen som en del av sin omfattande tillsyn hade vidtagit flera åtgärder i fråga om användningen av struktur- och sammanhållningsfonder. Medan den finansiella absorptionen uppenbarligen har förbättrats uppmärksammas det i betänkandet att åtminstone 12 procent av anslagen till strukturprojekt under 2006 inte kunde återvinnas. Detta utgör omkring 4 miljarder euro, och det fanns effektivitetsbrister i 20 procent av projekten.

Under åratal har det funnits många problem med strukturfondernas förvaltningsmetoder på flera nivåer och deras gemensamma förvaltning. En orsak till den relativt höga andel oegentligheter som upptäckts och de inkorrekta återbetalningarna är främst den låga effektiviteten hos medlemsstaternas kontrollsystem och de tillsynssystem som grundas på dessa. Det största problem som jag noterar är att det inte finns någon enhetlig utvärderingsmodell som används av alla, inte någon måttstock eller något system för riktmärkning, och det finns inget effektivt sätt att mäta projekten.

Strukturfonderna är en extremt viktig källa som kan tilldelas för ömsesidig utveckling, men vi kan bara uppnå ett minskat missbruk av den gemensamma kassan om medlemsstaterna och Europeiska kommissionen tillsammans agerar och harmoniskt minskar det olagliga utnyttjandet av pengar. Effektiviteten hos medlemsstaternas tillsynssystem behöver också förbättras och standardiseras. Dessutom är det centralt att kommissionen mer effektivt utför sin kontroll av strukturutgifterna, inrättar förfaranden för indragning och justering och utvecklar ett nytt rapporteringssystem för medlemsstaterna, med tanke på att det finns problem med 40 procent av kommissionens revisioner. Med tanke på allt detta föreslår vår delegation att ansvarsfrihet beviljas. Tack för er uppmärksamhet.

   Inés Ayala Sender (PSE). – (ES) Herr talman! Jag vill uttrycka vår tillfredsställelse eftersom öppenheten i EU:s redovisning har förbättrats ytterligare ett år, trots att vi måste medge att revisionsrätten fortfarande hjälper oss med systemets mer grundläggande aspekter. Genom en mycket konstruktiv dialog med kommissionen – som var krävande men mycket konstruktiv – där vi särskilt måste erkänna insatserna från kommissionsledamöterna för regional utveckling och sysselsättning, har det gjorts verkliga framsteg för förbättrad tillsyn av alla aspekter i fråga om sysselsättning och strukturfonderna.

Vi skulle ha velat ha samma samarbete från kommissionsledamoten med ansvar för yttre förbindelser, som vi hoppas kommer att bidra till eller delta i dessa insatser.

När det gäller Regionkommittén är vi mycket nöjda eftersom vi verkligen har gjort stora framsteg. Samtidigt som vi fortsätter att utvärdera och övervaka hur saker går upplever vi att det verkligen har skett stora framsteg.

I fråga om revisionsrätten skulle vi önska en större öppenhet i dess anmälningar om ekonomiska intressen, och när det gäller rådet håller vi med om att man bör göra den interna revisionen mer öppen och effektiv, men inte med ökade byråkratiska hinder, vilket det framlagda ändringsförslaget verkar syfta till att föreslå.

   Chris Davies (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag har några frågor. Hur kommer det sig att, i ett parlament som eftersträvar öppenhet och genomblickbarhet, våra egna myndigheter hemlighåller genanta rapporter som avslöjar ledamöternas bedrägliga agerande? Hur kommer det sig att det inte fanns något krav på ledamöterna att redogöra för sin användning av allmänna utgifter? Hur stor del av dessa pengar hamnar i privata fickor? Varför hemlighåller vi namnen på de 407 ledamöter som var och en åtnjuter 27 000 euro som betalats in till en frivillig pensionsfond, bland dem jag själv? Varför har vi inte några kontroller över de ledamöter som förskingrar nästan 14 000 euro varje år genom att göra privata inbetalningar till denna pensionsfond från statskassan? Finns det något, förutom girighet, som hindrar dem som vi vänder oss till för vägledning – presidiet och ibland även talmanskonferensen – att införa de verkliga reformer som så länge har behövt införas? Denna underlåtelse drar skam över oss alla och över Europaparlamentet.

   Astrid Lulling (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Jag vill bara säga till Chris Davies att det är han som drar skam över Europaparlamentet.

Med detta sagt kommer jag att rösta för er ansvarsfrihet för 2006. I det förslag till resolution som åtföljer den finns det tyvärr frågor och kommentarer som antingen sparkar in dörrar som redan är öppna (punkt 58) eller som är inkorrekta, såsom punkterna om den frivilliga pensionsfonden.

Trots upprepade ansträngningar från fondens ordförande för att lämna korrekt information fortsätter folk här att upprepa lögner om fondens försäkringstekniska underskott. Tack vare exemplarisk förvaltning kan fonden nu garantera de förvärvade rättigheterna fram till 2060. Jag tror att många av oss kommer att vara döda vid det laget!

När det gäller uppdateringen av det försäkringstekniska underskottet (punkt 71) så existerar denna, men den kommer först att presenteras för fondens styrelse. Tillåt mig att här påpeka att parlamentet slösade bort 36 000 euro genom att låta göra en så kallad oberoende försäkringsteknisk rapport. Var är den? Vilka är slutsatserna i den? Såvitt jag vet skiljer de sig inte alls från slutsatserna från fondens försäkringstekniker.

När det gäller punkterna 72 och 73 behöver man skilja mellan önskemålen från vissa ledamöter i budgetkontrollutskottet och den realitet som följer av ledamotsstadgan. Att påstå att varken aktuella parlamentsledamöter eller andra anslutna kan fortsätta att betala in till fonden strider helt enkelt mot artikel 27 i stadgan. Lyckligtvis är det inte ett fåtals önskemål som räknas här, även om de är föremål för beslut inom ramen för resolutioner, utan det är stadgan som räknas.

Presidiets arbetsgrupp för ledamotsstadgan, där jag är medlem, har gjort sitt jobb och har utarbetat de nödvändiga åtgärderna, inte enligt önskemål som uttryckts i resolutioner, utan i enligt artikel 27 i ledamotsstadgan, vilken offentliggjordes i den officiella tidningen den 7 oktober 2005.

   Bogusław Liberadzki (PSE). – (PL) Herr talman! Jag skulle vilja ansluta mig till dem som ger ett positivt yttrande om ansvarsfriheten för 2006. Både kommissionen och kommissionsledamöterna har utmärkt sig genom en hög och ständigt ökande grad av samarbete. Revisionsrätten förtjänar ett stort tack. Rätten har helt enkelt gjort ett bra jobb.

Vi har utvärderat uppnåendet av mål inom EU och resursförvaltningen. Detta är också ett mycket positivt tecken. Jag vill bestämt betona att parlamentet i praktiken deltar i ansvarsfrihetsförfarandet genom att fälla omdömen om tillämpningar och genom enskilda utskott som behandlar särskilda områden. Jag vill tacka budgetkontrollutskottets ordförande, Herbert Bösch, för allt det arbete och tålamod som han har lagt ned, samt föredragandena, Dan Jørgensen, José Javier Pomés Ruiz och Alexander Stubb.

Det är extremt svårt att undvika oegentligheter, men det är desto viktigare att hitta dem och förebygga dem. Vi har med framgång utfört denna uppgift.

   Péter Olajos (PPE-DE). – (HU) Tack, herr talman! Som skuggföredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet om ansvarsfrihet för 2006 vill jag tacka Jutta Haug och föredraganden för ett mycket välgjort arbete. Jag menar att verksamheten vid de fyra byråer som vi behandlade är extremt viktig, att vad de gör utan tvivel är till stor nytta för Europaparlamentet och de olika EU-organen, och därmed höjer EU-medborgarnas livskvalitet.

Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar spelar en viktig roll i opinionsbildningen om kontroll av sjukdomar och risken för nya och framväxande infektionssjukdomar. Jag skulle kunna tillägga med tacksamhet att Ungern i år kom först i förebyggandet av sjukdomar, eftersom vi hade det lägsta antalet människor som infekterades med sjukdomar mot vilka en vaccinationskampanj hade genomförts.

Europeiska miljöbyråns arbete är oumbärligt i insamlingen och integreringen av information om miljöskydd, och Europeiska läkemedelsmyndigheten spelar en viktig roll i skyddet av folkhälsan och djurhälsan. Jag menar att byråns samarbete i utvecklingen av nya läkemedel är extremt viktig. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet ger ett oumbärligt stöd inom områdena djurhälsa och växtskydd.

En viktig punkt är att alla byråer har omfördelat sin tillgängliga årsbudget. Som föredraganden påpekar beror detta på uppgifternas komplexitet. Det skulle vara nyttigt att belysa detta mer vid framtida planering. Jag välkomnar föredragandens förslag om betydelsen av intern kontroll och behovet av att stärka denna. Slutligen vill jag uppmärksamma hur viktigt det är att utskottsmaterialet förklarar byråernas roll. Byråerna har en nödvändig roll att spela, men öppenheten och effektiviteten fordrar ett förtydligande av deras plats i unionens förvaltning. Tack.

   Szabolcs Fazakas (PSE). – (HU) Herr talman! Tack för ordet. Vi har kommit till slutet av den långa, spänningsfyllda processen och till den länge väntade omröstningen om ansvarsfriheten för 2006, vilket välförtjänt kan betraktas som en högtidsdag och en milstolpe i Europaparlamentets historia. En högtidsdag, eftersom det är första gången som Europeiska revisionsrätten har ställt oss alla inför en felfrekvens på 12 procent för strukturfonderna, vilket den sensationshungriga tabloidpressen naturligtvis presenterade som fyra miljoner euro som saknades. Budgetkontrollutskottet, som är ansvarigt i denna fråga, gjorde det uppföljande arbetet i full medvetenhet om sitt politiska och yrkesmässiga ansvar, med hjälp av Dan Jørgensen, den danske föredraganden. Dess syfte var inte att väcka skandal eller orsaka sensation med oförutsebara konsekvenser, utan att tillämpa principerna om öppen redovisning och komma med förslag för att garantera att sådana problem undviks i framtiden. Och här har vi haft en mycket bra partner i vice ordföranden Siim Kallas, som jag särskilt vill tacka. Jag är säker på att vi med största sannolikhet kommer att kunna lösa alla dessa problem i framtiden. Tack.

   Pierre Pribetich (PSE). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill nämna en viktig aspekt när det gäller ansvarsfriheten, nämligen utvärderingen av åtgärder genom stickprovsundersökningar.

När jag utarbetade mitt arbetsdokument om kommissionens förvaltning av Cardsprogrammet för stöd till Balkan, som en del av ansvarsfrihetsförfarandet, kunde revisionsrätten bara granska 2,32 procent av transaktionerna för att utvärdera EU:s förvaltningsmetoder för yttre åtgärder i denna europeiska region. Den ringa omfattningen av dessa stickprov medförde bland annat att revisionsrätten inte kunde analysera vilken inverkan de yttre åtgärderna hade i Montenegro eftersom inte en enda av de 256 finansierade åtgärderna undersöktes.

Under dessa omständigheter, hur kan effekterna egentligen mätas? Hur pass vetenskapligt och finansiellt tillförlitliga kan man säga att dessa utvärderingsrapporter är? Från statistisk synpunkt kan små stickprov användas för att bedöma hur system fungerar. Men stickproven behöver ändå vara representativa, vilket inte var fallet med de bemyndiganden som användes för att finansiera åtgärder i Montenegro under Cardsprogrammet. EU:s skattebetalare skulle vinna kollektivt på en förbättring av revisionsrättens metoder för analys av stickprov, för att tydligare kunna bedöma effektiviteten hos anslag från vår budget.

   Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE). – (RO) Jag vill betona två frågor som jag anser vara mycket viktiga när det gäller Europeiska kommissionens ansvarsfrihet.

Den första frågan gäller medlemsstaternas deltagande i genomförandet av EU:s budget. Även om vi har ett gemensamt administrativt förfarande mellan kommissionen och medlemsstaterna för 80 procent av EU:s budget, anser jag att nya åtgärder bör införas för att öka deltagandet i alla budgetförfarandets faser.

I fråga om kontroll stöder jag införandet av nationella förklaringar, som godkänns av revisionsrätterna i varje medlemsstat, vilket skulle tvinga regeringarna och de utbetalande organen att ta ansvar för en korrekt och objektiv tilldelning av gemenskapsmedel.

Åtgärden att ställa in alla betalningar ifall man upptäcker någon brist bör dock användas med stor försiktighet och bara om allvarliga problem upptäcks i förvaltningen av EU-medel.

De bekymmersamt låga absorptionsnivåerna i de nya medlemsstaterna är den andra mycket viktiga aspekten när det gäller ansvarsfrihet avseende budgeten. Det är inte normalt att alla nya medlemsstater har absorptionsnivåer som i genomsnitt är 30 procent lägre än vad som från början beräknats. Jag anser att detta inte beror på deras oförmåga att absorbera EU-medel, utan möjligtvis på en överdriven byråkrati från EU-institutionernas sida.

   Richard Corbett (PSE). – (EN) Herr talman! Jag befinner mig i den mycket ovanliga situationen att jag delvis håller med om något som Daniel Hannan nyss sa, nämligen när han uttryckte sin oro för det ökande antalet byråer. Det verkar som om vi inrättar byråer mer utifrån en önskan att varje medlemsstat ska ha en, för att sedan sprida ut dem som konfetti över unionen, än utifrån ett verkligt och uppriktigt behov.

Om denna utveckling fortsätter kommer det faktiskt att leda till en förvaltning från byråernas sida på bekostnad av kommissionen. Det är kommissionen som är vårt verkställande organ, och den är ansvarig inför parlamentet, mycket mer direkt än byråerna, även om vi har fler sätt än Daniel Hannan medgav för att kontrollera byråerna.

Där våra åsikter går isär är naturligtvis när han som vanligt går till överdrift och hävdar att dessa byråer har skapats på olaglig väg. Detta är naturligtvis totalt nonsens. De inrättades alla på grundval av de befintliga fördragen, med en riktig och tillbörlig rättslig grund. Om det var klokt att göra detta är en annan fråga, och vi bör utan tvekan vara mycket försiktiga innan vi inrättar några nya byråer i framtiden.

   Costas Botopoulos (PSE). – (EL) Herr talman! Europaparlamentet är ett politiskt organ, och jag anser att vi bör överväga de frågor som vi debatterar på ett politiskt sätt. De åtgärder som bör knyta samman våra åtgärder säger oss två saker, enligt min åsikt. Låt mig ta två exempel från våra diskussioner. Det första är en fråga om oberoende myndigheter eller byråer. En sak är naturligtvis en stor utvidgning av alla dessa byråer, men det är omöjligt att säga att decentraliseringen av de oberoende byråerna inte är till någon stor nytta. Ska vi säga nej till alla de oberoende byråerna eftersom det finns ett problem med en stor utvidgning? Självklart skulle detta vara omöjligt.

Det andra exemplet gäller den ökända frågan om våra kollegers löner. Detta är förvisso ett problem, och det sa vi i utskottet. Det är emellertid stor skillnad mellan att säga att det finns ett problem och att inte bevilja ansvarsfrihet för parlamentet för ett helt år, och även mellan att göra mycket populistiska uttalanden, såsom att vi alla är ansvariga, och att påstå att det inte finns någon öppenhet för insyn. Hur kan det inte finnas någon öppenhet för insyn? Vi, utskottsledamöterna, har sett betänkandet.

   Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. − (EN) Herr talman! Jag vill tacka ledamöterna, föredraganden och ledamöterna i budgetkontrollutskottet.

Diskussionen om ansvarsfrihet har varit mycket intensiv i år, och kommissionen har gjort flera åtaganden om att följa upp parlamentets iakttagelser och rekommendationer. Vi kommer att fortsätta denna intensiva process, med början i maj, när det kommer att föras en diskussion i budgetkontrollutskottet om våra planer för nästa år.

Detta är en intensiv process, och jag vill försäkra parlamentet om att vi tar våra åtaganden på största allvar och går vidare med våra gemensamma förslag och idéer om att öka ansvarsskyldigheten, om samarbete med medlemsstaterna och om att öka medlemsstaternas ansvar i frågor om gemensam förvaltning. Detta är vår gemensamma linje, och vi kommer att göra en allvarlig insats för alla dessa handlingsplaner och förslag.

Det finns olika typer av byråer. För det första finns det genomförandeorgan, vilka tydligt faller inom kommissionens ansvarsområde, och för vilka ni beviljar ansvarsfrihet för kommissionen. Vi har några genomförandeorgan, men har beslutat att ha ett moratorium för inrättandet av nya genomförandeorgan.

Vilka är de problem som omger traditionella byråer? Förvaltningen är ett allvarligt problem, och det finns flera svaga punkter i fråga om hur dessa byråer ska administreras och hanteras. Vi bör troligen föra allvarliga diskussioner om förvaltningsfrågor, men vi bör inte underskatta politiska observationer om verksamheten – vad de gör och vilka de verkliga fördelarna är – och parlamentet har en mycket viktig roll att spela i utvärderingen och bedömningen av hur väl de lyckas. Inte heller bör vi underskatta de positiva aspekterna både med decentraliseringen och med att ha EU-organ utspridda inom EU. Det är inte någon dålig idé, om alla tänker på sitt eget land.

Jag vill än en gång tacka er för alla era bidrag, kommentarer, debatter och diskussioner. Vi kommer att fortsätta med våra åtaganden och handlingsplaner.

   Dan Jørgensen, föredragande. − (DA) Herr talman! Jag skulle vilja tacka kommissionsledamot Siim Kallas. Det är tydligt att vi har genomgått en process som ibland har varit lite skakig. Det har funnits konflikter mellan oss i parlamentet och kommissionen. Men det är en konflikt som vi har lyckats omforma till en dialog. Det har lett till några goda resultat och några goda löften från kommissionen, och även till några mycket konkreta handlingsplaner med fastställda tidsfrister och särskilda resultatkriterier. Vi måste framhärda under tider när vissa medlemmar från de mer EU-fientliga grupperna säger: ”Det är bara ord, och ord som har sagts tidigare.” Det är inte sant! Det handlar inte alls bara om ord, utan om specifika åtgärder, vilka kommissionen nu lovar att genomföra. Vissa åtgärder har redan genomförts. Dessutom har några mycket specifika tidsfrister också fastställts, vilka vi kommer att kunna kontrollera. En nyckelfaktor är att vi nu kommer att ha en kommissionsledamot som ska träffa utskottet en gång i månaden för att följa processen. Det är verkligen ett stort steg framåt.

Med detta sagt vill jag slutligen påminna folk om varför dessa problem uppstår. Ett av skälen är att en avsevärd andel av medlen administreras genom gemensam förvaltning. 80 procent av EU:s medel förvaltas av medlemsstaterna. Det är kommissionens ansvar att följa fördraget, och det är ett kors som den måste bära. Därför kritiserar vi bestämt kommissionen. I praktiken finns dock många av problemen hos medlemsstaterna. Det är anledningen till varför vi här i parlamentet så flitigt förespråkar idén om årliga nationella revisionsförklaringar, som undertecknats på lämplig politisk nivå, dvs. av finansministern. Detta sker redan i ett antal länder: Danmark, Nederländerna, Storbritannien och Sverige. Om vi kunde uppnå något liknande i alla EU-länder skulle vi se att dessa revisionsskyldigheter skulle tas på större allvar i de enskilda länderna. Jag anser att vi faktiskt skulle få ett mycket bra verktyg för att undanröja de områden där det inte fungerar som det ska i de enskilda länderna.

   José Javier Pomés Ruiz, föredragande. − (ES) Herr talman! Ibland kan vi inte se skogen för alla träd. Under detta ansvarsfrihetsförfarande måste vi säga vad som är fel, och ibland glömmer vi hur mycket som går bra, hur många extremt kompetenta anställda vi har i kommissionen och i Europaparlamentet, inklusive vaktmästarna, så många avdelningar, översättarna, tolkarna, som tillhandahåller en utmärkt service. Vi glömmer hur vi lyckas tänja budgeten för att uppnå våra mål, hur parlamentet och kommissionen har gjort ständigt större framsteg i öppenhetspolitiken.

Det finns fortfarande en utmaning, en mycket viktig utmaning för parlamentet. Det är informations- och kommunikationspolitiken. Det var ett av parlamentets mål för 2006, och jag är inte nöjd med hur det har utvecklats. Om ett år är det val, och vi behöver veta vad vi ska göra fram till dess. Vi behöver förbättra våra informationsrutiner och fortsätta att vara öppna, som vi är nu. Som föredragande för detta betänkande menar jag att öppenheten är förenlig med att ha handlingar som inte är offentliga, såsom det är i medlemsstaterna, för journalister, i företag och i familjer. Det är bra för vårt arbete om det finns kriterier som inte har passerat genom det offentliga godkännandets sil, och därför logiskt sett måste vara en hemlighet för dem av oss som arbetar med frågan.

Jag är fullkomligt nöjd med den tillgång som jag har haft till all information, och jag anser att det betänkande som jag presenterar för parlamentets räkning är ett ansvarsfullt betänkande. Jag säger att parlamentets redovisning bör beviljas ansvarsfrihet, eftersom parlamentet, om ni tillåter, fungerar mycket bra, och mycket bättre än vissa nationella parlament, på ett mycket mer öppet sätt och med personal som arbetar fler timmar än vad som eventuellt arbetas i liknande parlament.

Det betyder inte att det därför är perfekt. Vi måste fortsätta vårt arbete. Vi har fortfarande långt kvar, men under detta politiska år har vi en positiv bild av hur vi har använt de pengar som medborgarna har gett oss. Vi har använt dem väl, öppet och konsekvent.

   Hans-Peter Martin, föredragande. − (DE) Jutta Haug beskrev mina kritiska kommentarer i motiveringen och i den huvudsakliga texten som motbjudande och skandaliserande. Jag skulle vilja läsa upp några citat: ”Stats- och regeringscheferna uppfinner den ena byrån efter den andra. Byråerna slukar våra pengar. Det finns ingen ordentlig kontroll av om dessa byråer verkligen är nödvändiga. Det finns ett stort område som inte kontrolleras och där ingen egentligen är ansvarig. Det finns ingen märkbar planering. Man inrättar den ena byrån efter den andra för att genom löftet om en intressant byrå betala för samtycket i känsliga frågor.”

Dessa är alla citat från Herbert Bösch. De är mycket mer kritiska än det som jag skrev. Aha! När jag skriver det kallas det ”skandaliserande”, men Herbert Bösch är naturligtvis medlem av partiet och passar in i det. Ja, jag har upplevt detta tidigare. Det är detta jag menar när jag talar om de dubbla budskap som är vanliga här. Detta är den ”särskilda klassens” hyckleri. Man säger att ”det är förfärligt att nämna en skandal uttryckligen i en officiell parlamentshandling”, men yttrar sedan kritiska kommentarer offentligt. Detta är ett av Europaparlamentets grundläggande problem.

Naturligtvis kan folk ha olika åsikt om huruvida man ska bevilja ansvarsfrihet, men det är inte det som dessa avsnitt som jag läste upp i början handlade om – inte alls. Snarare handlade de om grundläggande överväganden där folk, när det ges tillfälle att visa sin rätta sida, än en gång döljer vad som sker här. Detta är ett verkligt stort problem för demokratin inom EU att det här inte finns något självreglerande system utan i stället ett ömsesidigt ryggdunkande.

Herr talman! Jag vill också be om att få göra ett personligt uttalande enligt artikel 145 i slutet av debatten.

   Christofer Fjellner, föredragande. − Jag skulle vilja ta tillfället i akt och ge lite konstruktiv kritik till kommissionen och till de decentraliserade myndigheterna eftersom jag fortsatt menar att föredraganden Hans-Peter Martin inte har lyckats med det. Jag skulle som nästa års ansvarige föredragande för frågan jag vilja uppehålla mig vid framför allt tre frågor. De återkommer också i betänkandena.

Det första är att utvärdera möjligheterna att slå ihop förvaltningarna för ett flertal av de mindre myndigheterna och på så sätt frigöra resurser och kompetens för att följa de komplicerade regelverken kring myndigheterna. Det är många av dessa decentraliserade myndigheter som har problem med att följa till exempel överordnade budgetprinciper eller budgetförordningen, upphandlingslagar o.s.v. Det är en sådan synpunkt som återkommer här och som jag hoppas att kommissionen arbetar med.

Vidare föreslår vi också att de oberoende myndigheterna i likhet med övriga institutioner får sina personalanslag minskade med en procentandel som man ej tror att man kommer att lyckas besätta. Det tror jag också kan frigöra betydande resurser.

Sist men inte minst föreslår vi att de öronmärkta inkomsterna som myndigheterna betalar in till kommissionen varje år och som man får tillbaka ska räknas av mot förslaget i den budget som Europaparlamentet tar beslut om.

Det är tre sådana saker som jag skulle vilja ha fortsatt dialog med kommissionen och de decentraliserade myndigheterna kring under den här tiden tills jag har för avsikt att ta över ansvarsfrihetsförfarandet.

Sist men inte minst skulle jag också vilja säga någonting om revisionsrättens specialrapport om den europeiska fiskepolitiken. Den ingår ju även i det paket med ansvarsfrihet för kommissionen som vi tar i dag, och revisionsrätten levererar en förödande kritik som måste leda till omfattande reformer av den gemensamma fiskeripolitiken.

Tre konsekvenser som jag har dragit och som också finns i det betänkande som vi ska rösta om är först och främst att det är oacceptabelt att medlemsstaterna år efter år fastställer fiskekvoter som är betydligt högre än vad vetenskapen menar är hållbart, 2) att kommissionen och medlemsstaterna måste vara hårdare vad gäller att bekämpa brott och fusk med kvoterna och 3) att vi måste ta fram en ny fiskepolitik som stärker incitamenten och skälen för yrkesfiskarna att vårda bestånden. Det är tre medskick som jag skulle vilja att ni tar på allvar i det betänkande som vi röstar om i dag.

   Hans-Peter Martin, föredragande. − (DE) Herr talman! Ni avbröt mig när jag kallade er diktatorisk. Jag skulle vilja berättiga varför jag gör detta.

Jag har väntat på detta svar sedan mars 2007, i samband med en mycket, mycket viktig fråga som gäller ett fel från Europaparlamentets sida vilket är betydelsefullt för mig personligen och för mitt politiska arbete – när jag anvisades till en grupp som jag alltid har kämpat emot, eftersom jag anser att de är förklädda nazister – och jag gjorde en lång personlig framställning till er. Under tiden har jag ingett ett klagomål till ombudsmannen.

Herr talman! När det gäller anförandena på en minut har ni redan gjort förberedelser, och när det blir min tur låter ni mig inte komma till tals, så jag kallar er diktatorisk. Jag kallar er också en diktatorisk talman eftersom ni godtyckligt valde ut vissa ledamöter i de så kallade tilldragelserna den 12 december, inte de som var medlemmar av det parti som ni då fortfarande tillhörde, utan synbarligen dem som föll er i ögonen.

Jag kallar er också diktatorisk eftersom ni fortsätter att avbryta mig när jag talar och säger ”nej, ni ger mig inte det svaret”. Det är förvånansvärt att ni nu låter mig tala till punkt.

Dessutom kallar jag er för en diktatorisk talman eftersom, på grundval av denna tolkning, och jag är inte den enda som anser att detta är ohållbart, saker faktiskt kan äga rum här som inte har någon plats i ett sant parlament, åtminstone inte enligt vad jag lärde mig i skolan. Men för mig är det mycket länge sedan – om ni läser mitt cv – och ändå väljer jag ett sådant uttryck. Mycket ska till för att detta ska ske.

Jag är dock övertygad om att ni tillåter er detta diktatoriska agerande just eftersom det faktiskt inte handlade om att söka ett förtydligande i frågan om sekretariatsersättningarna. Ni lät mig stå vid skampålen på grund av löjliga formella fel som skulle kunna hända vem som helst – ja, vem som helst, och jag är säker att det händer för alla ledamöter i Europaparlamentet. Men de döljer det faktum att, enligt interna undersökningar, minst 80 miljoner euro skulle ha krävts tillbaka från parlamentsledamöter om det hade förekommit likabehandling och proportionalitet i fråga om medlen. Detta förekommer inte, och därför vidhåller jag faktiskt – som den politiska företrädaren för 14 procent av de österrikiska väljarna – att ni tyvärr är en diktatorisk talman som orsakar onödig skada för parlamentet och den viktiga underliggande idén om Europa. Jag längtar efter att se ett sanningsenligt, rättvist, demokratiskt parlament, där det varken skulle vara nödvändigt eller önskvärt att använda ett sådant uttryckssätt.

   Talmannen. − Herr Martin! Vi är ett fritt parlament. I enlighet med min plikt lät jag er därför tala, enligt artikel 145. Jag vill inte göra någon bedömning av er förklaring, utan bara observera att jag tillämpade arbetsordningen rättvist för att ge er en möjlighet att säga vad ni har sagt. För min räkning skulle jag vilja säga att jag försöker att vara rättvis och objektiv – och att jag uppnår detta – i mina förbindelser med alla parlamentsledamöter.

Debatten är härmed avslutad. Omröstningen kommer att äga rum i dag.

(Sammanträdet avbröts kl. 11.35 och återupptogs kl. 12.00.)

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS Vice talman

5. Omröstning

   Talmannen. − Vi fortsätter nu med omröstningen.

(För omröstningsresultat och andra uppgifter som rör omröstningen: se protokollet.)

5.1. Styrning och partnerskap på nationell och regional nivå samt grundvalen för projekt inom ramen för regionalpolitiken (artikel 117 i arbetsordningen) (omröstning)

5.2. Styrning och partnerskap på nationell och regional nivå samt grundvalen för projekt inom ramen för regionalpolitiken (artikel 118 i arbetsordningen) (omröstning)

5.3. Regional- och sammanhållningspolitiken i Lissabonfördraget (omröstning)

5.4. Gränsöverskridande samarbete för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (A6-0099/2008, Bárbara Dührkop Dührkop) (omröstning)

5.5. Europeiska ombudsmannens stadga (A6-0076/2008, Anneli Jäätteenmäki) (omröstning)

- Före omröstningen:

   Anneli Jäätteenmäki, föredragande. − (FI) Herr talman! Skulle ni kunna föreslå följande förfarande för parlamentet? Samordnarna i utskottet för konstitutionella frågor var eniga om detta vid sitt sammanträde den 31 mars.

Den omröstning som nu äger rum bör bara gälla ett förslag till beslut, medan omröstningen om förslaget till resolution senareläggs till dess att kommissionen har avgett sitt yttrande och rådet har gett sitt godkännande. Parlamentets talman bör officiellt skicka den text till beslutsförslaget som parlamentet antagit vid omröstningen till kommissionen och rådet för granskning, enligt artikel 195 i EG-fördraget. Slutligen bör han begära att utskottet för konstitutionella frågor tar den kontakt som krävs med rådet och kommissionen och i god tid lämnar ett förslag till parlamentet om hur man ska gå vidare i frågan.

(Parlamentet godkände förslaget om omröstningsförfarande.)

5.6. Organdonation och transplantation: Politiska insatser på EU-nivå (A6-0090/2008, Adamos Adamou) (omröstning)

- Före omröstningen:

   Adamos Adamou, föredragande. − (EL) Herr talman, mina damer och herrar! Fastän användningen av mänskliga organ för transplantationer har ökat stadigt under de senaste årtiondena överstiger antalet individer i behov av transplantation antalet tillgängliga organ. Över 50 000 patienter finns nu på väntelistorna i EU, och 10 personer som väntar på organ dör varje dag. Det är upp till oss att sända ut ett starkt budskap till kommissionen och framför allt till medlemsstaterna och våra regeringar.

Tiden är inne att vidta åtgärder som EU-medborgare. Vi behöver mobilisera, samordna, öka medvetenheten bland våra medmänniskor och själva bli donatorer.

(Applåder)

- Före omröstningen om punkt 38:

   Marios Matsakis (ALDE). – (EN) Herr talman! Kort sagt är detta är ett kort ändringsförslag för att ge ändringsförslag 2 till punkt 38 en starkare innebörd när det gäller donatorers rättigheter. Ändringsförslaget innebär att man efter ”donera ett organ” lägger till orden ”är donatorns exklusiva rättighet och”.

(Parlamentet antog det muntliga ändringsförslaget.)

5.7. Volontärarbetets roll för att bidra till ekonomisk och social sammanhållning (A6-0070/2008, Marian Harkin) (omröstning)

5.8. EIB:s årsredovisning 2006 (A6-0079/2008, Jean-Pierre Audy) (omröstning)

5.9. Ansvarsfrihet 2006: EU:s allmänna budget, avsnitt III - kommissionen (A6-0109/2008, Dan Jørgensen) (omröstning)

- Före omröstningen om ändringsförslag 4:

   Dan Jørgensen, föredragande. − (EN) Herr talman! Det finns ett muntligt kompromissändringsförslag avsett att ersätta ändringsförslagen 4 och 2. Det lyder som följer: ”Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att rapportera varje månad i utskottet med ansvar för genomförandet av uppföljningen av ansvarsfriheten för 2006, där en ansvarig kommissionsledamot varje månad kommer att presentera utvecklingen inom sitt ansvarsområde, inklusive nationella förklaringar och årliga sammanfattningar, yttre åtgärder och genomförande av handlingsplanen för att stärka gemenskapens tillsynsroll i den gemensamma förvaltningen av strukturfonderna.”

(Parlamentet antog det muntliga ändringsförslaget.)

5.10. Ansvarsfrihet 2006: EU:s allmänna budget, avsnitt I - Europaparlamentet (A6-0091/2008, José Javier Pomés Ruiz) (omröstning)

- Före omröstningen:

   Zbigniew Zaleski (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Jag har ett litet förslag till er och till alla talmän som är ordförande under omröstningar. Vi har många omröstningar med namnupprop, och jag tror inte att arbetsordningen kräver att talmannen läser upp siffrorna. Alla kan läsa på skärmen. Det räcker att ni säger ”antagen” eller ”förkastad”.

Om ni håller med om detta skulle vi spara tid.

   Talmannen. − Om alla håller med om detta, så gör även talmannen det.

- Före omröstningen om punkt 65:

   José Javier Pomés Ruiz, föredragande. − (ES) Herr talman! Det har faktiskt skett ett fel med siffrorna. Det vi först ska rösta om, genom en särskild omröstning, är punkt 65, förutom strecksats 4, och vi kommer sedan att ha en omröstning med namnupprop om strecksats 4. Numren har bytts ut, helt enkelt.

   Talmannen. − Det stämmer, herr Pomés. Låt oss därför gå vidare med omröstningen om punkt 65, förutom strecksats 4.

- Före omröstningen om ändringsförslag 9:

   Jan Andersson (PSE). – Herr talman! Under punkt 65 så hade vi ingen omröstning om strecksats 5. Vi röstade särskilt om fyran men inte om femman.

   Talmannen. − Herr Andersson! Det finns olika språkversioner, och det som vi har röstat om, det som ni refererar till, var redan inkluderat.

För att det inte ska råda några tvivel kommer vi nu att rösta enbart om det som Jan Andersson sa, det vill säga ”inga släktingar till ledamöterna anställas”.

- Före omröstningen om punkt 72:

   Alexander Alvaro (ALDE). – (DE) Herr talman! Även om det är för sent för att säga det tror jag att ledamotens invändning kanske missförstods. Han ville ha en omröstning om punkt 65, femte strecksatsen. Ni hade en omröstning om huruvida familjemedlemmar kan anställas. Punkt 65, femte strecksatsen reglerar inte detta, utan huruvida betalningar kan ställas in om det finns en misstanke om tjänstefel. Det var inte om detta vi röstade, eller så annonserade ni något felaktigt. Bara så att vi reder ut det, så att alla vet vad som händer.

   Talmannen. − Herr Alvaro! Problemet är att denna mening var strukturerad på olika sätt i de olika språkversionerna. Det var det som orsakade problem. Därför har vi röstat och uppgett exakt vad vi röstade för, så att det inte råder några tvivel. Förstår ni, herr Alvaro?

   Ingeborg Gräßle (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag skulle vilja påpeka att de som förberedde omröstningslistorna var medvetna om problemet. De markeringar som ni har i omröstningslistan tar redan hänsyn till de olika språkliga problemen. Det innebär att det var fullständigt klart hur grupperna röstade. Det är inte så att ingen visste vad omröstningen gällde. Vi försökte korrigera detta vid enheten för ingivande av utskotts- och plenarhandlingar, och det korrigerades.

   Talmannen. − I alla händelser var omröstningen tydlig, så det är inga problem.

5.11. Ansvarsfrihet 2006: EU:s allmänna budget, avsnitt II – rådet (A6-0096/2008, Nils Lundgren) (omröstning)

5.12. Ansvarsfrihet 2006: EU:s allmänna budget, avsnitt IV - domstolen (A6-0097/2008, Nils Lundgren) (omröstning)

5.13. Ansvarsfrihet 2006: EU:s allmänna budget, avsnitt V - revisionsrätten (A6-0093/2008, Nils Lundgren) (omröstning)

5.14. Ansvarsfrihet 2006: EU:S allmänna budget, avsnitt VI – Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (A6-0098/2008, Nils Lundgren) (omröstning)

5.15. Ansvarsfrihet 2006: EU:s allmänna budget, avsnitt VII – Regionkommittén (A6-0095/2008, Nils Lundgren) (omröstning)

5.16. Ansvarsfrihet 2006: EU:s allmänna budget, avsnitt VIII – Europeiska ombudsmannen (A6-0092/2008, Nils Lundgren) (omröstning)

5.17. Ansvarsfrihet 2006: EU:s allmänna budget, avsnitt IX – Europeiska datatillsynsmannen (A6-0094/2008, Nils Lundgren) (omröstning)

5.18. Ansvarsfrihet 2006: Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (A6-0111/2008, Hans-Peter Martin) (omröstning)

- Före omröstningen:

   Herbert Bösch (PSE), ordförande för budgetkontrollutskottet. – (DE) Herr talman! Jag skulle vilja påpeka för kammaren att resolutionerna om byråernas ansvarsfrihet kommer att antas utan motiveringar. Som ordförande har jag raderat motiveringen, enligt vår arbetsordning, enligt artikel 48, eftersom föredragandens motivering inte hade något samband med den text som antogs av utskottet. Bara för er information.

   Hans-Peter Martin, föredragande. − (DE) Herr talman! Jag skulle inte ha gjort detta mot er om Herbert Bösch inte hade talat. Det är helt enkelt inte sant. Ni kan själva läsa i de relevanta resolutionerna. Först föreslogs det att man bara skulle stryka en liten del. Jag invände, just på grundval av arbetsordningen, varpå Herbert Bösch – helt godtyckligt och felaktigt enligt min mening – raderade hela motiveringen, vilken gällde kritiska punkter som för övrigt har uttryckts offentligt med exakt samma ord av hans grupp. Detta är dubbelmoral, när det är acceptabelt att säga det själv, men inte tillåtet för någon annan att säga det.

5.19. Ansvarsfrihet 2006: Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen (A6-0114/2008, Hans-Peter Martin) (omröstning)

5.20. Ansvarsfrihet 2006: Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) (A6-0110/2008, Hans-Peter Martin) (omröstning)

5.21. Ansvarsfrihet 2006: Översättningscentrum för Europeiska unionens organ (A6-0124/2008, Hans-Peter Martin) (omröstning)

5.22. Ansvarsfrihet 2006: Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) (A6-0117/2008, Hans-Peter Martin) (omröstning)

5.23. Ansvarsfrihet 2006: Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (A6-0116/2008, Hans-Peter Martin) (omröstning)

5.24. Ansvarsfrihet 2006: Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (A6-0113/2008, Hans-Peter Martin) (omröstning)

5.25. Ansvarsfrihet 2006: Europeiska byrån för återuppbyggnad (A6-0112/2008, Hans-Peter Martin) (omröstning)

5.26. Ansvarsfrihet 2006: Europeiska miljöbyrån (A6-0122/2008, Hans-Peter Martin) (omröstning)

5.27. Ansvarsfrihet 2006: Europeiska arbetsmiljöbyrån (A6-0128/2008, Hans-Peter Martin) (omröstning)

- Efter omröstningen:

   Jutta Haug (PSE). – (DE) Herr talman! Jag skulle bara vilja låta ledamöterna veta att vi nu har blockerat och röstat emot EU:s märkningsdirektiv tio gånger – och vi kommer att göra det tio gånger till. Vi har faktiskt alltid röstat med Hans-Peter Martins märke, men Hans-Peter Martin är inte med där.

5.28. Ansvarsfrihet 2006: Europeiska läkemedelsmyndigheten (A6-0125/2008, Hans-Peter Martin) (omröstning)

5.29. Ansvarsfrihet 2006: Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (A6-0120/2008, Hans-Peter Martin) (omröstning)

5.30. Ansvarsfrihet 2006: Europeiska sjösäkerhetsbyrån (A6-0115/2008, Hans-Peter Martin) (omröstning)

5.31. Ansvarsfrihet 2006: Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (A6-0118/2008, Hans-Peter Martin) (omröstning)

5.32. Ansvarsfrihet 2006: Europeiska järnvägsbyrån (A6-0123/2008, Hans-Peter Martin) (omröstning)

5.33. Ansvarsfrihet 2006: Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (ENISA) (A6-0119/2008, Hans-Peter Martin) (omröstning)

5.34. Ansvarsfrihet för 2006: Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser (Frontex) (A6-0126/2008, Hans-Peter Martin) (omröstning)

5.35. Ansvarsfrihet 2006: Eurojust (A6-0129/2008, Hans-Peter Martin) (omröstning)

6. Välkomsthälsning

   Talmannen. − På parlamentets vägnar är jag glad över att välkomna delegationen från Indonesien som är här för det femte interparlamentariska mötet mellan vårt parlament och Indonesiens parlament. Vi har informerats om att det sammanträde som hölls i morse var mycket nyttigt och produktivt. Det finns en hel del frågor som är av gemensamt intresse för båda parterna, och jag skulle också vilja uppmärksamma det intresse som våra kolleger från Indonesiens parlament har visat för vårt arbete. Vi tackar er hjärtligt och önskar er en mycket trevlig vistelse här med oss.

(Applåder)

7. Omröstning (fortsättning)

7.1. Ansvarsfrihet 2006: Europeiska polisakademin (CEPOL) (A6-0121/2008, Hans-Peter Martin) (omröstning)

7.2. Ansvarsfrihet 2006: Sjätte, sjunde, åttonde och nionde Europeiska utvecklingsfonden EUF (A6-0106/2008, Christofer Fjellner) (omröstning)

7.3. Ansvarsfrihet 2006: Europeiska övervakningsmyndigheten för GNSS (A6-0127/2008, Hans-Peter Martin) (omröstning)

- Före omröstningen om ändringsförslag 1:

   Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det gäller en ordningsfråga Jag undrade bara om någon i den här byggnaden vet vad ”GNSS” står för.

   Talmannen. − Herr Heaton-Harris! I alla händelser kan ni vara säker på att vi alla från och med i dag kommer att veta vad denna akronym står för.

Omröstningen är härmed avslutad.

8. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

- Betänkande: Bárbara Dührkop Dührkop (A6-0099/2008)

   Bernard Wojciechowski (IND/DEM). – (PL) Herr talman! Nya former av brottslighet och specialiserade kriminella grupper av internationell karaktär utgör en enorm utmaning för medlemsstaternas rättsvårdande myndigheter.

Effektivt åtal av förbrytare och kampen mot de värsta exemplen på lagöverträdelser är omöjligt om man inte inrättar lämpliga verktyg som polisen kan använda för att upprätthålla lagen. När det gäller ett problem såsom gränsöverskridande brottslighet är ett snabbt informationsutbyte mellan avdelningar i enskilda länder nödvändigt om förbrytarna ska kunna identifieras och åtgärder samordnas. DNA-databaser och digitala fingeravtryck är ett mycket viktigt verktyg i kampen mot brott. De möjliggör identifiering av förbrytare oavsett var brottet har begåtts.

Bárbara Dührkop Dührkops betänkande om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet är ett värdefullt initiativ som stärker de åtgärder för större säkerhet för amerikanska medborgare som inleddes 2005 genom Prümfördraget.

   Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Som vi vet uppmanar man i detta betänkande till att utvidga Prümfördraget till att omfatta kampen mot gränsöverskridande terrorism. Vi håller alla med om behovet av att bekämpa terrorismen. Det är självklart. Vi håller alla med om behovet av gränsöverskridande samarbete. Prümfördraget handlar emellertid om obligatoriskt informationsutbyte, oavsett farhågor som gäller skyddet och säkerheten för dessa uppgifter. Att döma av tidningarnas rapporter om polisstyrkornas integritet i vissa medlemsstater bör vi alla vara bekymrade över detta informationsutbyte.

Betänkandets faktiska innehåll skulle faktiskt strida mot medborgarnas civila friheter över hela EU, eftersom insamlingen och delgivningen av DNA-uppgifter till andra EU-medlemsstater för första gången blir obligatoriska.

Vi går sömngångaraktigt in i ett ”Storebrors-EU” medan våra politiker bara står och ser på. Därför röstade vi emot detta betänkande.

- Betänkande: Anneli Jäätteenmäki (A6-0076/2008)

   Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Ombudsmannens roll ökar i betydelse, särskilt i samband med Lissabonfördragets lösningar och utmaningar och stadgan om de grundläggande rättigheterna. Vi vill bygga ett medborgarnas EU, ett EU som är nära sina medborgare, ett EU som kommer att vara en förebild i fråga om mänskliga rättigheter och respekt. Därför bör kontaktförfaranden och förfaranden för samarbetet mellan medborgare och ombudsmannen förenklas. Den tid det tar att undersöka frågor på ombudsmansnivå bör begränsas till ett minimum.

Jag vill också uppmärksamma principerna för samarbete mellan nationella ombudsmän och Europeiska ombudsmannen i fråga om subsidiaritetsprincipen. En fördelning av roller och uppgifter kommer att öka effektiviteten hos båda dessa institutioner.

- Betänkande: Adamos Adamou (A6-0090/2008)

   Milan Gaľa (PPE-DE). – (SK) Jag röstade för min kollega Adamos Adamous betänkande om organdonation och transplantation. Vi behöver gripa oss an problemet med bristen på transplantationsorgan inom EU, vilket är den viktigaste faktorn för transplantationsprogrammet.

Det finns omkring 60 000 patienter i behov av transplantationer på väntelistor inom EU. Dödssiffrorna för dem som väntar på en hjärt-, lever- eller lungtransplantation ligger normalt på mellan 15 och 30 procent. Enligt en Eurobarometerundersökning från 2006 vill 56 procent av EU-medborgarna efter döden donera sina organ för transplantationer. Folk bör uppmuntras att tala om organdonation och att meddela sina önskemål till släktingar. Utbildningen av medicinska experter bör också förbättras.

Statistiken visar att upp till 81 procent av medborgarna i EU:s medlemsstater stöder användandet av ett donatorkort, vilket gör det lättare att identifiera donatorn. Trots detta är det bara 12 procent av EU-medborgarna som för närvarande har detta kort. Jag stöder kommissionens initiativ att lansera det europeiska organdonatorkortet.

   Bernard Wojciechowski (IND/DEM). – (PL) Herr talman! Människors liv och hälsa utgör det högsta värdet för de ansvariga inom hälso- och sjukvården i medlemsstaterna. Alla steg som syftar till att skydda dessa bör få ett uttryckligt godkännande från Europaparlamentet.

Transplantationer utgör en av medicinens mest snabbväxande grenar. Tusentals människor ges en chans att återvända till livet, en chans, så att säga, till ett andra liv. Det antal transplantationer som utförs inom EU är fortfarande otillräckligt i relation till det antal personer som väntar på en transplantation. På grund av organbrist dör många patienter som väntar på en transplantation innan någon operation kan genomföras.

Åtgärder för att öka antalet genomförda transplantationer är särskilt viktigt. En av de viktigaste metoderna för att göra detta är att främja kunskapen om transplantationer bland allmänheten och uppmuntra potentiella donatorer att ge sitt samtycke till att deras organ används efter döden. Det är också viktigt att inrätta och övervaka ett omfattande system för att kontrollera de transplantationer som genomförs för att bekämpa den obehagliga olagliga organhandeln, som inte bara berör världens fattiga områden.

Jag anser att Adamos Adamous betänkande är en viktig signal till de medlemsstater som betonar hur allvarligt detta problem är.

   Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Jag röstade för betänkandet, eftersom detta är ett ytterst viktigt, om än svårt, problem. När någon förklarar sig villig att efter döden donera sina organ till andra för transplantation är det en livets gåva. Det innebär att man räddar livet på andra människor. Det är enormt värdefullt för mänskligheten.

Det bör påpekas att det finns en koppling mellan bristen på organ och den olagliga organhandeln. En brist på organ får ibland människor att bryta mot lagen och olagligt införskaffa organ för att rädda ett liv. Detta är såväl ett etiskt och moraliskt problem som ett rättsligt problem.

Höga kvalitets- och säkerhetskrav inom områdena donation och tagande, testning, lagring och transport av organ är inte något förhandlingsbart, eftersom dessa utgör grunden för lyckade transplantationer.

Slutligen måste vi beakta nödvändigheten att föra en effektiv informationspolitik på EU-nivå för att öka medborgarnas medvetenhet i denna fråga. Detta problem bör vara en grundläggande utmaning för medlemsstaterna. Det problem som vi diskuterar i dag kräver slutligen en tillräcklig debatt, ytterligare forskning samt etiska och moraliska lösningar.

   Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Jag vill tacka ledamöterna för att ha stöttat Europeiska folkpartiets förslag om Europol och forskning. Vi är besvikna över att Europol underskattade vikten av att övervaka internationell handel med mänskliga organ. Även i Europa försvinner barn på grund av organhandel. Inte bara i Kina utan även i Moldavien köps mänskliga organ och säljs sedan till ett högt pris till européer på svarta marknaden. Därför måste Europol övervaka situationen. Vi kan inte förhindra internationell transplantationsturism utan bättre samordning av unionens transplantationsprogram. För att uppnå detta måste vi först av allt enas om ett gemensamt synsätt när det gäller informerat samtycke till organdonation. Jag tror personligen att experiment som innefattar överföringar av mänskliga embryon är oetiska och oansvariga. Å andra sidan ger klinisk forskning på vuxna stamceller utmärkta resultat för vävnadstransplantation, till exempel för hjärtpatienter, och detta förfarande kränker inte respekten för mänskliga varelsers unika karaktär. Vårt betänkande sänder en stark signal till kommissionen, som snart ska föreslå en bindande text.

   Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Herr talman! I samband med diskussionen om betänkandet om organdonation vill jag ge en hyllning till min tidigare assistent, James Sullivan. Många av er känner till att han tragiskt avled den 10 februari.

På vårt kontor, den 8 februari, talade James och Aoife, en annan assistent, om förmodat samtycke. De var eniga om att om något skulle hända dem – båda unga personer – skulle de donera sina organ. Vi kunde inte ana att James tragiskt nog denna kväll skulle falla, och att den livsuppehållande maskinen skulle stängas av på söndagen. Det är en hyllning till James att det finns människor i EU som nu lever på grund av hans generositet. Hans föräldrar Edna och Tom i Cork i Irland sörjer hans bortgång och kommer aldrig att komma över denna förlust. För dem är det enda hoppet att, trots att James inte längre är med oss, andra har överlevt på grund av hans generositet.

Detta är naturligtvis ett mycket personligt betänkande för vårt kontor, och jag stöder det till fullo.

   Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). – (PL) Herr talman! Donation och transplantation av organ är ett av de grundläggande problem som kräver övervägande och samförstånd både inom EU och utanför EU. Å ena sidan har vi de tiotusentals personer som väntar på transplantationer. Å andra sidan har vi ett allvarligt medicinskt, rättsligt och etiskt/moraliskt problem.

Vi är alla överens om att ett effektivt transplantationssystem behöver utvecklas. Ett transplantationssystem kan inte bilda en ekonomisk kategori och leda till att organ behandlas som varor på en Internetmarknad. Om detta skulle ske skulle kriminella grupper dyka upp för att dra nytta av fattigdom och nöd och på så sätt öka utnyttjandet av människor, särskilt i regioner med omfattande arbetslöshet, brister och hunger.

- Betänkande: Dan Jørgensen (A6-0109/2008)

   Talmannen. − Herr Heaton-Harris! När det gäller betydelsen av ”GNSS” har vi nu två alternativ: ett är ”Galileo-systemet för satellitnavigering” och det andra är ”globalt system för satellitnavigering”. Vilket alternativ föredrar ni, herr Heaton-Harris?

   Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag har aldrig tidigare haft något inflytande här! Jag tror att jag skulle välja ”Great British” – men vid närmare eftertanke väljer vi ”global”. Jag är ganska säker på att det är ”global”. Jag skulle nämna detta i min röstförklaring om byråerna.

Jag ska nu tala om kommissionens ansvarsfrihet under bara en minut. Jag röstade emot Europeiska kommissionens ansvarsfrihet, såsom jag har gjort varje gång sedan jag kom hit. Jag erkänner att mycket har gjorts inom kommissionen för att försöka komma till rätta med den egna redovisningen. Men arbetet har inriktats på systemen. Det har inte inriktats mot den kultur som råder inom Europeiska kommissionen. Det finns än i dag en kultur av ”låt oss ligga lågt och inte rapportera felaktigheter” i Europeiska kommissionen. Vi möter alla ibland personer som arbetar inom kommissionen och som inofficiellt kan berätta saker som inte borde ske där. De vill dock inte officiellt rapportera detta till cheferna för sina generaldirektorat.

Jag vet att Europaparlamentet inte tycker om att neka ansvarsfrihet. Det är verkligen synd att det inte blir några politiska konsekvenser. Vi fick ett rättsligt sakkunnigutlåtande om detta för sju år sedan. Jag röstade som sagt emot detta, och jag ska fortsätta med det under min tid här i parlamentet.

- Betänkande: José Javier Pomés Ruiz (A6-0091/2008)

   Astrid Lulling (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Jag röstade för Europaparlamentets ansvarsfrihet för 2006, men emot den maratonresolution som åtföljde den, eftersom den innehåller kommentarer och frågor som antingen framställer självklarheter (punkt 58) eller som inte upprätthåller värderingar som jag ser som viktiga (punkt 65). Tänka sig att en majoritet i parlamentet just har röstat om att ledamöterna inte kan anställa sin make eller maka, men kan anställa sin älskare eller älskarinna. Personligen har jag ingen av dessa, men jag skulle ändå vilja påpeka hur absurt detta är.

Genom mitt tidigare inlägg försökte jag korrigera de oriktiga påståendena om den frivilliga pensionsfonden, vilket fondens ordförande även gjorde genomgående. Tyvärr var detta till ingen nytta.

I punkt 71 kritiserar författarna det faktum att fonden inte senast den 15 mars 2008 hade uppdaterat sina försäkringsstatistiska beräkningar fram till december 2007. Bortsett från att det är absurt att det i ett betänkande om 2006 krävs en presentation av redovisningen för 2007 kan jag lugna författarna. Uppdateringen för 2007 har gjorts, men den kommer att först presenteras för fondens styrelse, som är en luxemburgsk ideell organisation. Jag skulle bara vilja tillägga att det är mänskligt att fela. Att framhärda är däremot av djävulen. Eftersom jag inte är djävulsk röstade jag emot.

   Titus Corlăţean (PSE). – (RO) I José Javier Pomés Ruiz’ betänkande, avsnitt I – Europaparlamentet, röstade jag för det ändringsförslag som förbjuder Europaparlamentets ledamöter att anställa familjemedlemmar. Jag anser att detta är korrekt och välkomnar att Europaparlamentet antog denna text.

Skälen är mycket enkla. I vissa EU-medlemsstater, inklusive det land som jag kommer från, Rumänien, förs det en debatt om trovärdigheten hos parlament och parlamentariska institutioner.

Jag anser att detta är rätt hållning, och jag kommer att ge ett exempel. Till exempel i det land som jag kommer från, Rumänien, har själva statschefen ofta haft som politiskt mål att minska trovärdigheten hos institutionen parlamentet och parlamentets agerande, med utgångspunkt i fel eller sårbara punkter i samband med parlamentsledamöternas verksamhet.

Detta är skälet till att, jag upprepar, jag välkomnar antagandet av denna text som tillsammans med andra åtgärder skulle kunna leda till en ökning av prestigen och trovärdigheten hos parlamentariska institutioner i medlemsstaterna och på EU-nivå.

   Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Jag röstade emot parlamentets ansvarsfrihet mot bakgrund av många av de pressrapporter som bottnar i en intern revisionsrapport som upprättats av parlamentets avdelningar. Denna rapport har ännu inte offentliggjorts och blivit tillgänglig för allmänheten. Där uppges att det finns vissa problem med ledamöternas användning av sina olika arvoden här i parlamentet.

Som ledamot anser jag att vi alla bör vara så öppna för insyn som möjligt. Det bästa hade varit att göra rapporten tillgänglig för allmänheten. Då skulle folk ha insett att det inte gäller miljontals pund utan en mycket liten summa – som det ändå är värt att jaga rätt på och hålla ordning på, och ge de ledamöter som missbrukar systemet en hel del problem, och dra dem inför domstol. Men det är inte så dåligt som allmänheten nu tror att hela parlamentet är.

Så jag röstade emot eftersom jag anser att vi bör offentliggöra denna rapport. Jag hoppas att parlamentets avdelningar, när de ger råd till parlamentets talman om framtida betänkanden, eftersträvar största möjliga öppenhet för insyn och offentliggör så mycket som möjligt.

- Betänkande: Hans-Peter Martin (A6-0111/2008)

   Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag skulle ha kunnat ge en röstförklaring för varje byrå, men ni fick fram vad jag skulle säga under omröstningen. Det finns nu så många byråer att inte alla ledamöter vet vilka de är och vad de gör. Faktiskt är jag förvånad över att någon här i parlamentet, frånsett från dem som satt i rätt utskott, visste vad Tillsynsmyndigheten för det europeiska GNSS-systemet gör, eller till och med hur stor dess budget är. Jag är mycket oroad över att vissa av dessa byråer, om vilka vi har röstat för att bevilja ansvarsfrihet, faktiskt inte har någon rättslig grund förrän Lissabonfördraget godkänns i alla medlemsstater. Jag undrar var den rättsliga grunden för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter kommer ifrån, till exempel.

Vi godkänner alltså nu redovisningen för byråer som inte har någon rättslig grund, och ingen bryr sig särskilt mycket om detta. Jag tycker att det är ganska upprörande. Jag tror att den europeiske skattebetalaren skulle tycka att detta är ganska förvirrande, och jag röstar med glädje emot dessa byråer eftersom jag anser att de är anti-demokratiska. Om vi ska ta ansvar för saker anser jag att vi bör göra det i Europaparlamentet, och inte genom att knoppa av befogenheter till specialtillsatta organ som vi inte kontrollerar tillräckligt.

- Betänkande: Marian Harkin (A6-0070/2008)

   Carlo Fatuzzo (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Tydligen har jag blivit ett okänt ansikte här eftersom jag inte längre gör röstförklaringar vid varje sammanträde. Jag frågade om jag kunde förklara skälet till min röst om Marian Harkins betänkande och tjänstemannen noterade detta, men jag har inte fått någon tid. Kanske han inte visste vem jag var. Herr talman! Ni är den bäste av alla vice talmän, och jag skulle vilja tacka er för detta eftersom ni låter mig framföra att jag är starkt positiv till Marian Harkins betänkande, vilket understryker vikten av frivilligarbete inom EU.

Ni vet att äldre och pensionärer har mycket fritid, och många av dessa använder den till förmån för sina grannar, till förmån för andra medborgare, både i EU och på andra platser. Jag är förtjust över att kommissionen uppmanas att lägga till ett program för aktiva pensionärer i samband med programmet ”Aktiv ungdom”, vilket jag har sagt i parlamentets kammare under många år. Jag är mycket glad över att kunna säga att det slutligen görs mycket bra saker för frivillig- och seniorsektorn i Europaparlamentet.

   Talmannen. − Tack så mycket, herr Fatuzzo. Vill ni att er kommentar om att jag är den bäste vice talmannen ska föras till protokollet? Om ni insisterar kommer vi att ta med det i protokollet.

Skriftliga röstförklaringar

- Betänkande: Bárbara Dührkop Dührkop (A6-0099/2008)

   Jan Andersson, Göran Färm, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi röstade för betänkandet då det är av yttersta vikt att medlemsstaternas samarbete vad gäller bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet förstärks och effektiviseras. Parlamentets betänkande förbättrar skrivningarna om medborgarnas rättigheter vad gäller en hög uppgiftsskyddsnivå i förhållande till det tyska initiativet. Det är bra. Men tyvärr innehåller betänkandet skrivningar om behandling av särskilda uppgifter rörande ras, etniskt ursprung osv. samt om befogenhet för utländska tjänstemän att under gemensamma insatser anhålla och förhöra. Vi har i utskottet arbetat aktivt för att detta skulle lyftas ur betänkandet, men tyvärr inte lyckats.

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet av Bárbara Dührkop Dührkop, som efter antagna ändringsförslag godkände Förbundsrepubliken Tysklands initiativ i fråga om antagande av rådets beslut om genomförande av beslutet om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet.

Jag vill gratulera Tyskland till dess initiativ, som innebär att vi ska se till att medlemsstaterna iakttar gemensamma tekniska specifikationer när det gäller alla begäranden och svar i samband med sökning efter och jämförelse av DNA-profiler, fingeravtrycksuppgifter (fingeravtrycksbilder, handavtryck osv.) och uppgifter ur fordonsregister.

Jag stöder uttalandet i betänkandet att särskilda kategorier av uppgifter rörande ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i parti eller fackförening, sexuell läggning eller hälsa bör behandlas endast om detta är absolut nödvändigt och proportionellt i det specifika fallet och om detta sker i enlighet med särskilda garantier.

   Philip Bradbourn (PPE-DE), skriftlig. − (EN) De konservativa har röstat emot betänkandet eftersom det innebär att principerna i Prüminitiativet utsträcks till ytterligare områden, som bättre kan hanteras genom mellanstatligt samarbete än genom harmonisering. I betänkandet efterfrågas en enhetlig rättspraxis på EU-nivå som helt strider mot Storbritanniens etablerade rättssystem. Dessutom efterlyser man i betänkandet rutiner såsom obligatorisk överföring av DNA-uppgifter till andra medlemsstater, oavsett om personen är dömd eller misstänkt för brott, och gränsöverskridande polisjakter, där utländska polisstyrkor skulle ha behörighet att inrätta övervakningsoperationer samt arrestera och förhöra individer, vilket är ett brott mot civila rättigheter.

   Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Moderaterna har idag röstat för Bárbara Dührkop Dührkops (PSE, ES) betänkande (A6-99/2008) om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet. Vi stödjer innehållet i betänkandet i stort.

Vi kan dock inte stödja föredragandens ändringsförslag nr. 3. Motiveringen är att vi starkt tar avstånd från all form av registrering och behandling av uppgifter om ras och etniskt ursprung. Även om syftet med artikeln är att begränsa användningen av de aktuella uppgifterna, kan vi inte stödja texten, eftersom den ändå öppnar upp för möjlighet till viss registrering och behandling av de aktuella uppgifterna.

   Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Polis- och rättsligt samarbete faller under den tredje pelaren och är således uteslutande mellanstatligt. Junilistan är för ett ökat samarbete mellan medlemsstaterna för att bekämpa terrorism och annan grov gränsöverskridande brottslighet. Beslut på detta område ska därmed inte tas av EU-parlamentet eller något annat överstatligt organ.

Minimibestämmelser om enskilda personers tillgång till rättshjälp samt uppgiftsskydd regleras i var medlemsstat. Här finns dessutom redan ett grundläggande och övergripande skydd genom Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som har undertecknats av samtliga medlemsstater. Ett fungerande utbyte av DNA existerar redan med Interpol.

Det är även viktigt att belysa den integritetsaspekt som användandet av DNA kräver. I den punkten går vi därför i linje med betänkandet angående begäran av DNA för personer som frikänts eller vars åtal lagts ner.

Betänkandet sträcker sig dock för långt i många avseenden då det talar om införande av ramlagstiftningar på flertalet områden, såsom rättsäkerhetsgarantier och antagandet av en allmän rättsakt som omfattar allt polis- och straffrättsligt samarbete. Det talar även om upprättandet av gemensamma snabbinsatsstyrkor. Ett lands militära resurser är strikt en nationell fråga och ska ej regleras på EU-nivå. Junilistan har därför valt att rösta nej till betänkandet.

   Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Betänkandet är en del av processen med att föra in Prümfördraget i gemenskapens regelverk. Detta fördrag är en integrerad del av det säkerhetstänkande som har förts in under täckmanteln ”kampen mot terrorismen”. Syftet är att stärka det gränsöverskridande samarbetet på EU-nivå inom området ”bekämpning av terrorism”, gränsöverskridande brottslighet och invandring.

Även om det innehåller några ändringsförslag som förbättrar det ursprungliga förslaget tar man i betänkandet inte avstånd från eller kritiserar inrättandet av den oroväckande ramen för polissamarbete (inklusive inrättande av gemensamma snabbinsatsstyrkor, vilket möjliggör för polisstyrkor från en medlemsstat att verka på en annan medlemsstats territorium), inrättande av en ”databas med personuppgifter” (inklusive information om DNA eller om det är ”nödvändigt” om medborgarnas politiska åsikter) och förenklad tillgång till dessa för informationsavdelningar. Allt detta utgör verkliga kränkningar av medborgarnas rättigheter, friheter och garantier i de olika medlemsstaterna.

Faktum är att farorna med en sådan process även har belysts av själva Europeiska datatillsynsmannen, vilket understryker det faktum att instrument av detta slag genomförs (och har genomförts under en viss tid) utan tillräckligt skydd för medborgarnas personuppgifter.

Därför röstade vi emot detta betänkande.

   Anna Hedh (PSE), skriftlig. − Jag tycker absolut att bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet är en av de saker som EU ska samarbeta om. Men jag anser att betänkandet innehåller så många skrivningar som jag inte kan ställa mig bakom, så jag valde att rösta emot.

   Véronique Mathieu (PPE-DE), skriftlig. – (FR) EU står inför en ökad brottslighet och hot mot säkerheten, och måste sätta upp två viktiga mål. Det första målet består i en upptrappad kamp mot terrorismen, som överskrider gränser och inte har några begränsningar när det gäller våldet och det hot som den utgör. Det andra målet är skyddet av de grundläggande rättigheter på vilka EU bygger.

Samtliga medlemsstaters antagande av Prümfördraget, som föreslogs 2007 av Tyskland, är en del av en välbehövd förbättring av polissamarbetet inom EU. Utbytet av DNA-profiler och värdefull information, såsom fingeravtryck och fordons nummerplåtar, mellan olika nationella system har redan bidragit till lösningen i många undersökningar. Från kampen mot kidnappningar till internationell terrorism, för att inte nämna organiserandet av transnationella evenemang, är dessa åtgärder av avgörande betydelse.

Emellertid måste EU genom politiken bekämpa brottslighet, och inte bygga ett system som undergräver rättsstatsprincipen och destabiliserar demokratin. Tillgången till och användningen av personuppgifter måste regleras av europeiska lagar, och vi kan bara hoppas att de kommer att antas snabbt.

Detta betänkande visar på ett bra sätt vikten av balans mellan användning av uppgifter och skydd av uppgifter.

   Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN), skriftlig. − (PL) Herr talman! Jag röstade för betänkandet om gränsöverskridande samarbete för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet eftersom det är ett oerhört viktigt problem som har existerat sedan självständiga stater började uppstå.

Hittills har brottslingar som opererar i gränsområden dragit fördel av staternas ovilja att utbyta sekretessbelagda uppgifter, inbegripet personuppgifter, och av rätten till personlig integritet. Förutom organiserade brottslingar och sådana som agerar på eget initiativ har dessutom ett annat viktigt problem uppkommit på senare tid, och det är internationell terrorism.

Nu kan vi, under beskydd av EU och helt i linje med subsidiaritetsprincipen och med avancerade och säkra telekommunikationer, till sist effektivt bekämpa brott och förhindra terroristhandlingar. Tack vare utbyte av sådan information som DNA-profiler, fingeravtrycksuppgifter och uppgifter från nationella fordonsregister och tack vare ett utvidgat polis- och domstolssamarbete kan vi se till att brottslingar och terrorister inte känner sig säkra i någon av EU:s medlemsstater eller ens utanför dem. Jag anser att detta är en av de mest prioriterade frågor som EU bör engagera sig i utan dröjsmål.

   Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för betänkandet av Bárbara Dührkop Dührkop om Förbundsrepubliken Tysklands initiativ inför antagandet av rådets beslut om genomförandet av beslut 2007/.../JHA om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet.

De nya formerna av brott som har utvecklats efter både öppnandet av gränserna och utvidgningen av EU kräver ökat samarbete mellan medlemsstaterna för att kontrollera brottslighet och olaglig invandring. Det är viktigt att detta samarbete inte begränsas till de sju länder som undertecknade Prümfördraget, utan att en enhetlig uppsättning av processrättsliga skyddsregler fastslås på EU-nivå, som föreslås i det första ändringsförslaget i betänkandet. Jag anser att det är av grundläggande vikt att EU är försett med en dataskyddsnivå som är hög och harmoniserad och därigenom kan garantera upprätthållande av lag och ordning och ett effektivt skydd för medborgarna.

   Daniel Strož (GUE/NGL), skriftlig. − (CS) Betänkandet av Bárbara Dührkop Dührkop om gränsöverskridande samarbete för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (A6-0099/2008) är mycket viktigt av två skäl. För det första är det nödvändigt att effektivt bekämpa de ovan nämnda företeelserna, och för det andra på grund av frågan om skydd av medborgerliga fri- och rättigheter. Följaktligen bör dessa frågor behandlas på ett mycket varsamt sätt. Vi behöver ompröva ändringsförslag 3 i förslaget till rådets beslut, där det fastslås att särskilda kategorier av datauppgifter, som rör ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, parti- eller fackföreningstillhörighet, sexuell läggning eller hälsa, endast ska utnyttjas om det är absolut nödvändigt och i proportion till det specifika fallets syfte och i enlighet med specifika säkerhetsföreskrifter. Jag anser att detta är en potentiellt allvarlig svag punkt. Vem ska avgöra vad som är nödvändigt och proportionerligt, och hur ska man komma fram till detta beslut? Kommer man att ha något slags ”storebror”? Eller en anonym polistjänsteman som ser skydd för mänskliga rättigheter som en mindre viktig angelägenhet? Hur hör hälsa och sexuell läggning ihop med att bekämpa terrorism? Det är några av skälen till att jag rekommenderar att vi förkastar resolutionsförslaget som det är: vi behöver en mycket mer koncis text som underlag.

- Betänkande: Jäätteenmäki (A6-0076/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Anneli Jäätteenmäkis initiativbetänkande om ett förslag till beslut av parlamentet för att ändra sitt beslut om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning. Ombudsmannen har också bett om en utveckling av dessa aspekter.

Jag välkomnar förslaget i betänkandet att ompröva ombudsmannens stadga för att eliminera varje eventuell osäkerhet som rör ombudsmannens förmåga att leda grundliga och opartiska undersökningar om påstådda fall av administrativa missförhållanden. Förutsatt att tystnadsplikt tillämpas välkomnar jag skyldigheten för tjänstemän att vittna. Jag stöder också att tillgång till sekretessbelagda uppgifter eller handlingar, särskilt känsliga handlingar, förutsätter att ombudsmannen iakttar regler som helt överensstämmer med dem som gäller för ifrågavarande institution eller organ.

Jag gratulerar föredraganden till att betona att ombudsmannen och hans personal inte bör röja några känsliga uppgifter eller handlingar som faller inom ramen för gemenskapslagstiftningen om skydd för personuppgifter. Tillämpningen av dessa regler kommer att behöva övervakas, vilket inte blir lätt.

   Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi röstade för detta betänkande som förbättrar kommissionens förslag, även om det inte är klart än vad som kommer att godkännas. Men som föredraganden ser det kommer omröstningen att avslutas när det är känt vad som kommer att godkännas.

Genom brev av den 11 juli 2006 adresserat till talman Hans-Gert Pöttering bad Nikiforos Diamandouros, Europeiska ombudsmannen, parlamentet att initiera ett förfarande för att ändra ombudsmannens stadga angående flera bestämmelser som han inte anser är de mest lämpliga, nämligen: befogenhet att ingripa i fall inför EU-domstolen, tillgång till institutionens handlingar, tjänstemännens vittnesmål, information om eventuell brottslig verksamhet, samarbete med internationella institutioner på området mänskliga/grundläggande rättigheter.

Några av dessa frågor behandlades av parlamentet redan 2001 på initiativ av dåvarande ombudsmannen Jacob Söderman. Parlamentet antog då, den 6 september 2001, en resolution på grundval av ett betänkande från utskottet för konstitutionella frågor, som lade fram flera ändringsförslag som i ganska mycket liknar de förslag som nu lagts fram. Vid det tillfället verkade en överenskommelse med rådet, med stöd av kommissionen, inom räckhåll, men förhandlingarna avslutades inte på grund av att Jacob Södermans mandat upphörde.

   Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag stödde Jäätteenmäkibetänkandet om ombudsmannens ämbetsutövning och välkomnar särskilt förändringarna av institutionernas skyldighet att förse ombudsmannen med de uppgifter som han behöver i sitt arbete.

   David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag delar Anneli Jäätteenmäkis krav på en översyn av Europeiska ombudsmannens stadga. De åtgärder som föreslås i betänkandet kommer att öka insynen i EU och bör välkomnas. Jag röstade för betänkandets rekommendationer.

- Betänkande: Adamou (A6-0090/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Adamos Adamous initiativbetänkande där man välkomnar kommissionens meddelande ”Organdonation och transplantation: politiska insatser på EU-nivå” och föreslår ett integrerat tillvägagångssätt för att garantera kvalitet och säkerhet på organen, för att öka tillgången på organ och för att bekämpa den olagliga handeln med organ.

Jag välkomnar de verksamhetsområden som fastställts för åtgärden, nämligen: att förbättra kvalitet och säkerhet, öka tillgången på organ och göra transplantationssystemet mer effektivt och tillgängligt, jämte en mekanism för att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna och antagandet av en gemenskapsrättsakt för att bestämma kvalitets- och säkerhetskrav för organdonation, offentlig upphandling, testning, förvaring, transport och fördelning över hela EU och de resurser som behövs för att möta dessa krav.

   Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Vi stödjer betänkandet eftersom internationellt samarbete för att utnyttja viktiga organ för transplantationer är bra. Vi vill främja det mervärde som kan uppstå genom ytterligare samordning, men vi stödjer däremot inte en harmonisering.

Därför anser vi inte att betänkandet ska tas till intäkt för att inrätta ett särskilt EU-organ för samordning, utan vi vill lyfta de samarbetsformer som redan idag existerar – och som nämns i betänkandet.

Vi stödjer inte heller förslaget om ett europeiskt donationskort. Beslut om vilka samtyckesregler som gäller vid donation och transplantation bör vara förbehållet medlemsstaterna eftersom dessa i hög grad grundar sig på moraliska värderingar, vilka ofta är lokalt och/eller kulturellt präglade.

   Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Adamos Adamous betänkande om organdonation och transplantation: politiska insatser på EU-nivå, eftersom jag anser att det är viktigt att öka världssamfundets medvetenhet om organdonation och transplantation, se till att organdonationen fortsätter att vara icke-kommersiell och bekämpa den globala handeln med organ för att garantera kvalitet och säkerhet i samband med donationer i Europa.

Med tanke på det allt större behovet av organdonationer, de växande väntelistorna och den ständigt ökande dödligheten till följd av bristen på donerade organ är det nödvändigt att främja bästa transplantationsmetoder i EU för att rädda fler liv och erbjuda europeiska medborgare en bättre livskvalitet.

   Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Terapeutisk användning av mänskliga organ, som innebär ersättning av ett icke-fungerande organ med ett annat som kommer från en donator, kan återge människor som annars ofta behöver intensivvård ett fullvärdigt och friskt liv i många år om operationen lyckas.

Fastän användningen av mänskliga organ för transplantation stadigt har ökat i EU-länderna under de senaste årtiondena är antalet människor som behöver en transplantation större än det antal organ som är tillgängliga för transplantation. Officiella studier visar att nästan 40 000 människor för närvarande finns på väntelistor i Västeuropa. Risken att dö medan man väntar på en hjärt-, lever- eller lungtransplantation brukar variera mellan 15 och 30 procent.

Testning av donatorn är viktigt för att minimera riskerna för mottagaren. Som nämns i betänkandet är det ytterst viktigt att kontrollera donatorerna och fastställa om det finns några risker eller inte för överföring av sjukdomar; detta innebär en rad undersökningar. Det finns emellertid för närvarande ingen konsensus mellan medlemsstaterna om dessa tester. Därför är detta betänkande, som ger uttryck för stöd åt ett ökat samarbete, så viktigt.

   Bruno Gollnisch (NI), skriftlig . – (FR) Jag skulle vilja använda denna omröstning för att understryka den ständiga diskrepans som finns mellan EU:s ord och handlingar på vissa områden.

Det är en sak att be medlemsstaterna bekämpa olaglig organhandel och beväpna sig med en arsenal av avskräckande straffrättsliga åtgärder, men vad ska vi tro nu, när kommissionen och flera av just dessa medlemsstater erkänner Kosovo och dess ledare, av vilka några är personligen inblandade i olaglig handel med organ som tagits från serbiska fångar, vilka avrättats för detta syfte om vi ska tro Carla del Ponte, f.d. chefsåklagare vid Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien?

Vad ska vi tro när ingen medlemsstat tillgriper sanktioner mot Kina, eller väcker några protester, medan alla vittnesmål och undersökningar pekar mot att man där planerar avrättningar efter behov av organ, ibland för utländska patienter? Vad kommer att hända dessa rika européer som kringgår organbristen genom att involvera sig i den osunda turism som främjar dessa metoder?

Adamos Adamous betänkande är egendomligt tvetydigt när det gäller dessa frågor. Fromma förhoppningar för inre bruk, öronbedövande tystnad utåt. Vi har sett allt detta förut beträffande vissa länder.

   Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande. Organdonation räddar liv; det är en gåva av en själv, som är den yttersta akten av solidaritet. Tyvärr råder det fortsatt brist på organ, och i Europa dör nästan 10 människor var dag på väntelistorna för transplantation.

EU måste bidra till att sammanföra nationella transplantationsorganisationer. Ökat samarbete skulle erbjuda garantier för patienter som donerar eller mottar organ utanför sina egna medlemsstater. Några nya medlemsstater vars hälsovårdssystem inte har så stora resurser skulle kunna dra fördel av detta.

Organbrist är alltför ofta bunden till olaglig organhandel. Vi börjar se begynnande former av ”transplantationsturism” med utnyttjande av fattigdomen utanför EU:s gränser. Denna ”handel” med mänskliga varelser riskerar att undergräva förtroendet från medborgarna och förvärra bristen på frivilliga organ- och vävnadsdonationer.

Principen om gratis donation är alltså grundläggande, även om kompensation för kostnaderna för att organet tas bort bör betalas till levande donatorer.

Till sist bör vi stödja forskning i bioteknik som ger forskarna medel att odla organ från befintliga vävnader, antingen från patienterna själva eller från vävnadsdonatorer.

   Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Adamoubetänkandet som rör ett ämne av utomordentlig betydelse för hela Europa och stöder samarbete mellan medlemsstaterna i frågor som rör organtransplantation. Mitt eget land, Skottland, har ett av de lägsta talen för organdonationer i EU, och den skotska regeringen arbetar med hälsovårdsministerierna för de andra nationerna i Storbritannien för att förbättra denna situation.

Jag tror starkt på samarbete över hela EU som kommer att komplettera de transplantationssystem som fungerar i varje land och befrämja högsta standard på kvalitets- och säkerhetskrav. Sådant samarbete kan förbättra transplantationsorganisationer över hela EU och garantera förbättrad tillgång till donerade organ på icke-kommersiell basis.

   Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Vi välkomnar de synpunkter som framförts av föredraganden beträffande utvecklingen av organdonation och transplantation i EU: förbudet mot varje form av ekonomisk transaktion mellan donator och mottagare, om kommersialiseringen av transplantationer, om kampen mot transplantationsturism i länder där organhandel äger rum och erkännandet att handeln med organ är förenad med sociala orättvisor.

Transplantationer behöver utvecklas. De räddar liv och förändrar livskvaliteten för många som är kroniskt sjuka, som njurpatienter.

Om transplantationer ska utvecklas behöver en stark humanitär medvetenhet om organdonation uppmuntras, och detta kräver en specifik social miljö.

Det är därför bra att man i resolutionen i fråga erkänner att organhandeln i sig undergräver organdonation och förhindrar att transplantationer äger rum oftare.

För att medvetenheten om organdonationer ska öka är det uppenbart att omständigheterna kräver att man måste protestera mot EU-politiken och kommersialiseringen av hälsovården, välståndet och mänskliga behov.

För att maximera multinationella företags vinster tvingar denna politik miljoner européer, även i vårt eget land, under fattigdomströskeln, in i arbetslöshet och undersysselsättning. De tvingas sälja allt de har så att deras anhöriga kan bli bättre.

   David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag upprepar Adamos Adamous krav på handlingsplan på EU-nivå på området organdonation och transplantation. I fjol genomgick omkring 2 400 människor i Storbritannien en organtransplantation, men mer än 1 000 människor dör varje år i väntan på ett lämpligt donerat organ. Följaktligen måste medlemsstaterna vidta åtgärder för att förbättra sin donatorpool genom att dela bästa praxis och öka medvetenheten om den mycket allvarliga fråga vi står inför beträffande organdonationer. Europeiska regeringar och institutioner måste också göra mer för att förhindra den skamliga olagliga handeln med mänskliga organ. I betänkandet krävs åtgärder som är nödvändiga för att motverka transplantationsturism och de mer allmänna problem vi står inför i denna fråga, och därför röstade jag för betänkandet.

   Véronique Mathieu (PPE-DE), skriftlig. − (FR) När det gäller organdonation i EU handlar det om tre mycket stora utmaningar som är att vänta under åren som kommer.

För det första finns det inte tillräckligt med organ i EU. Varje dag leder denna brist till döden för nästan 10 patienter på väntelistan för transplantationer.

För det andra fortsätter de risker som är knutna till organtransplantationer att vara ett mycket stort problem. Överföring av sjukdomar som hiv, vissa arter av hepatit eller t.o.m. cancer förblir en realitet som berör europeiska medborgare.

Slutligen måste EU:s medlemsstater ta itu med frågan om olaglig organhandel på ett riktigt och samordnat sätt. Fastän denna fortfarande är relativt ovanlig inom gemenskapen ger den ändå upphov till politiska och, nog så viktigt, etiska problem.

De rekommendationer som finns i betänkandet av Adamos Adamou är ett steg i rätt riktning: utbyte av bästa praxis, ökat samarbete, mer samutnyttjande av organ mellan medlemsstaterna, bättre medvetenhet hos allmänheten och behovet av att bevara den frivilliga och icke-kommersiella karaktären på organdonation.

Dessa förslag kommer, om de antas, att påtagligt och snabbt bidra till att förbättra villkoren för organdonation och transplantation.

   Miroslav Mikolášik (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Säkra, lyckade och tillgängliga organdonationer och transplantationer är mycket viktiga frågor i Europa av i dag.

Mer än 60 000 patienter väntar på en hjärt-, lever-, lung- eller njurtransplantation. Risken att dö medan man väntar varierar mellan 15 och 30 procent.

I dag röstade jag för betänkandet av min kollega Adamos Adamou.

Jag välkomnar initiativet att upprätta en rättslig ram i syfte att införa en gemensam metod och gemensamma krav på donatorer och organ som är lämpliga för transplantationer. Jag anser att konsensus mellan medlemsstaterna är den viktigaste förutsättningen för att öka säkerheten och kvaliteten på hela transplantationsprocessen, från bedömningen före transplantationen och valet av lämplig donator till läglig tid för operation och den komplicerade övervakningen av patienterna efter operationen. Som läkare skulle jag också vilja betona vikten av nära samarbete och utbyte av bästa praxis och information mellan sjukvårdspersonal i medlemsstaterna.

Att minska bristen på organ är en allvarlig utmaning för Europa. Jag stödde till fullo föredragandens krav på att upprätta ett effektivt europeiskt system för att identifiera personer som skulle kunna bli organdonatorer vid sin död. Ett sådant system bör sörja för effektiva kommunikations- och informationsmetoder och göra organen från dem som är villiga att donera dem verkligt tillgängliga.

Ytterligare ett viktigt steg mot att öka tillgängligheten på donatorer bör vara att se till att allmänheten får bättre information. Jag är säker på att om denna känsliga debatt hålls på nationell nivå kommer den att bidra till att allmänhetens medvetande ökar.

   Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Hundratusentals människor i Europa lever sina liv på en väntelista i avvaktan på en andra chans till liv. Det vore säkerligen till god hjälp om man kunde förbättra de gemensamma strukturerna och samarbetet genom ett europeiskt donationskort, en gemensam donatorpool och en telefonjour för transplantationer.

Österrike, liksom vissa andra länder, är exemplariskt i detta avseende, eftersom alla österrikare, som under sin livstid inte registrerar sin invändning mot att deras organ används efter döden, automatiskt blir organdonatorer. För de länder, där så inte är fallet, måste det till en förändring av medvetenheten, för den uppseendeväckande bristen på organdonationer är nära förbunden med en brist på medvetenhet hos gemene man men också hos sjukvårdspersonal. Endast om vi löser detta problem, förbättrar strukturer och vidtar åtgärder för att sprida information kan vi öka antalet organdonationer och transplantationer och också få stopp på den olagliga handeln med organ.

   Vincent Peillon (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet om organdonation och transplantation: politiska insatser på EU-nivå som lades fram av Adamos Adamou.

Som vi alla vet kan organtransplantationer rädda liv och förbättra den dagliga tillvaron för många av våra landsmän. Men EU lider för närvarande av en kronisk brist på organ: i dag väntar 40 000 patienter på en transplantation, och man uppskattar att 10 av dem dör varje dag.

Vi har tagit itu med detta problem särskilt genom att överväga åtgärder som införande av ett europeiskt donationskort, fördjupa samarbetet mellan medlemsstaterna, höja medvetenheten hos allmänheten, upprätta en telefonjour för transplantationer och främja forskning i bioteknik som kan medföra att organ i framtiden odlas snarare än doneras.

Behovet av att åtgärda denna brist på organ bör emellertid inte leda till att vi offrar våra värderingar. Jag är mycket glad att det i denna text framhålls att donationen ska vara frivillig, obetald och varhelst det är möjligt anonym, vilket är en uppmaning till medlemsstaterna att kämpa mer effektivt mot olaglig organhandel och transplantationsturism.

   Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. − (FR) Den 23 april kommer vi att ratificera ett betänkande om organdonation och transplantation och åtgärder som ska vidtas för att öka antalet tillgängliga organ. Detta är en fråga av yttersta vikt: 10 personer dör varje dag i Europa på grund av organbrist; mer än 15 000 europeiska patienter står på väntelista; den genomsnittliga väntetiden på en njure – det organ som transplanteras oftast – är mer än 24 månader i Belgien. Det är en statistik som är svår att acceptera.

Jag stödde initiativet att lansera ett europeiskt donationskort. Med tanke på att ett borttagande av ett organ är av brådskande natur vore det synnerligen fördelaktigt om vi, när väl en donator identifierats, hade ett allmänt erkänt europeiskt kort som kunde läsas och förstås av alla. Detta initiativ stöds också av en stor majoritet av belgiska medborgare, av vilka de flesta är för organdonation. Detta, kombinerat med systemet med ”förmodat samtycke” och den väl fungerande samordningen mellan transplantationscentrumen, är förklaringen till att vårt land går i spetsen för framgångsrika transplantationer.

Det enda vi ångrar är att vi inte var mer pådrivande med att rekommendera att systemet med förmodat samtycke skulle antas i hela Europa.

   Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Adamos Adamous betänkande om ”Organdonation och transplantation: politiska insatser på EU-nivå” för terapeutiska ändamål, i vilket hälsovårdens betydelsen för medborgare på EU-nivå och på global nivå betonas.

Följaktligen anser jag att fortgående insatser när det gäller forskning är nödvändiga för att fortsätta utveckla nya behandlingsmöjligheter och bättre tekniska och organisatoriska rutiner för transplantationer genom att samordna projekt och program, också mellan medlemsstaterna.

Jag anser också att det är av grundläggande betydelse att främja en kultur av organdonation genom att föra medvetenhetskampanjer så att ökningen av donationer fortsätter och att detta borde inbegripa en påminnelse för medborgarna att det är fyra gånger mer troligt att de får motta ett organ än att de måste donera ett.

Till sist skulle jag vilja understryka hur absolut nödvändigt det är att bekämpa olaglig handel med organ både inom och utanför EU, genom att erkänna att denna olagliga gärning alltid är liktydig med fattigdom och förtvivlan.

   Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Behovet av ökat samarbete mellan medlemsstaterna är viktigt om vi ska kunna hjälpa EU-medborgare som behöver en organtransplantation.

   Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Jag stödde Adamoubetänkandet om organdonation och transplantation, eftersom jag anser att organtransplantation är ett mycket stort steg framåt i de tjänster som vetenskapen erbjuder människan. Många människor har ett transplanterat organ att tacka för sitt liv och för att de fått en bättre livskvalitet.

En ökning av den sociala medvetenheten behövs, kombinerad med en ökning av antalet oegennyttiga donatorer. Jag känner att nyckelfaktorn när det gäller att bekämpa organbristen är att skapa ett effektivt system, som identifierar människor som efter sin död skulle kunna bli organdonatorer när man tillfredsställt alla krav som gäller i medlemsstaterna på ett uttalande av samtycke. Social medvetenhet och den allmänna opinionen spelar en oerhört stor roll, så ytterligare en viktig faktor måste vara fortgående utbildning.

- Betänkande: Marian Harkin (A6-0070/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för initiativbetänkandet av Marian Harkin om volontärarbetets roll för att bidra till ekonomisk och social sammanhållning.

Jag beundrar hennes utmärkta forskning om volontärarbete som en stark kraft som främjar det civila samhället och stärker solidariteten – ett av EU:s grundläggande värden. Detta erkännande av hur användbart volontärarbetet är inom både den offentliga och privata sektorn är nödvändigt för dess utveckling och för att hitta en riktig avvägning mellan de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna, dvs. den hållbara utveckling som är kärnan i den europeiska modellen.

Jag beklagar att frågan om volontärarbetets värde inte tas upp i betänkandet utan att också den typ av volontär verksamhet som skulle kunna klassas som betalt volontärarbete behandlas, eftersom föredraganden har definierat volontärarbete som obetalt. Detta betänkande är ett viktigt steg mot det avgörande erkännandet av icke-vinstdrivande institutioner.

   Adam Bielan (UEN), skriftlig. − (PL) Herr talman! Volontärarbete utgör ett ovärderligt bidrag till att skapa ett civilt samhälle och full demokrati genom att engagera medborgarna i verksamhet på lokal och regional nivå. Möjligheten att utveckla sådan verksamhet är särskilt viktig i länder där ett aktivt civilt samhälle riskerar förföljelse av eliter som utövar makt. Jag stödde Marian Harkins betänkande eftersom jag håller med om att kommissionen bör främja gränsöverskridande projekt inom den sektor av volontärarbetet där vår närmaste granne, Vitryssland, berörs. För vitryssar i synnerhet skulle detta vara ett specifikt uttryck för stöd för deras försök att bekämpa Lukasjenkoregimen.

   Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det kan inte råda något tvivel om att vad som brukar kallas ”volontärarbete” spelar en mycket viktig social roll som ett bidrag till att finna svar på medborgarnas problem och behov, nämligen genom att främja verklig solidaritet och ömsesidig hjälp.

Av detta skäl håller vi inte med om tanken att ”volontärarbete” innebär ”betydande besparingar för offentliga tjänster”. Tvärtom anser vi att ju mer staterna förbättrar de offentliga tjänsterna som erbjuds och garanteras medborgarna, desto mer viktig blir volontärarbetets roll.

Som nämns är det mycket viktigt att försäkra sig om att ”volontärverksamheten utgör ett komplement till de offentliga tjänsterna och inte ersätter dessa”. ”Volontärarbete” får inte användas som en förevändning eller ett medel för att uppmuntra staterna att försumma sina skyldigheter, särskilt sina sociala förpliktelser, genom att överlämna dem till falska välgörenhetsorganisationer.

Det är med denna bakgrund i tankarna som vi kämpar för behovet av ett effektivt och lämpligt stöd för organisationer utan vinstsyfte, bl.a. den kooperativa rörelsen, lokala organisationer och företag, boendeföreningar och sport-, rekreations-, kultur-, ungdoms- eller barnföreningar.

Till sist understryker vi det faktum att volontärverksamhet också är beroende av att arbetare har fritid, och därför behöver vi undvika överexploatering genom arbetstimmar, låga löner eller otrygghet.

   Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Ett demokratiskt system kan inte fungera effektivt utan ett civilt samhälle. Jag välkomnar hjärtligt alla initiativ som gynnar uppkomsten av sociala band och en deltagandedemokrati, och jag tvivlar inte på att volontärarbete är ett sådant initiativ.

Jag är också medveten om hur engagemang och arbete till gagn för andra får en ytterligare effekt genom att skapa en positiv inställning till livet. Det bidrag som den frivilliga sektorn ger för att främja interkulturell dialog och social integration och för att bygga upp det sociala förtroendet igen och åter integrera dem som tidigare varit uteslutna från samhället är också ovärderligt.

Jag skulle också vilja fästa er uppmärksamhet på vad som, enligt min åsikt, är en mycket betydande ekonomisk synpunkt på volontärarbete. Volontärarbete är ett utmärkt tillfälle att förvärva nya kunskaper och färdigheter och på så sätt förbättra möjligheterna på arbetsmarknaden och möjliggöra en smidig övergång från studier till yrkesverksamhet, vilket är ovärderligt särskilt för unga människor. Dessutom, som betänkandets upphovsman påpekar, spelar volontärarbete en betydelsefull roll i att skapa BNP, vilket inte bör förbises.

Jag hoppas att de förslag som betänkandet innehåller kommer att förmå kommissionen och medlemsstaterna att presentera ytterligare lösningar som bidrar till att främja och institutionellt förstärka frivilligsektorn.

   Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Harkinbetänkandet eftersom jag erkänner frivilligsektorns stora betydelse för att främja social och ekonomisk sammanhållning. Betänkandet innehåller en uttrycklig uppmaning till myndigheter på medlemsstatsnivå, regional och lokal nivå att erkänna volontärarbetets värde och att samarbeta med frivilligorganisationerna. Sådant samarbete är, anser jag, mycket viktigt, och i det sammanhanget välkomnar jag min egen regerings åtgärder nyligen för att väsentligt öka de resurser som är tillgängliga för frivilligsektorn i hela Skottland.

   Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för resolutionen angående volontärarbetets bidrag till europeisk social sammanhållning, men jag skulle vilja göra några specifikationer av budgetekonomisk natur.

I programmet Aktiv ungdom har EU lanserat Europeisk volontärtjänst. Den ger unga människor möjlighet att genomgå utbildningskurser i olika yrken eller att arbeta med frivilligorganisationer i en annan medlemsstat. Aktörerna i denna tjänst är företag och frivilligorganisationer som officiellt godkänts av kommissionen i varje medlemsstat.

Men problemet är budgeten för Europeisk volontärtjänst. Det är en summa som inte överstiger 42 miljoner euro varje år, en summa som ska finansiera resekostnader för några tiotusentals europeiska volontärer och också minimikostnader som hör till. Intresset hos unga människor är mycket stort, och det finns många organisationer som vill genomföra detta program. Bara i Rumänien, en ny medlemsstat, finns det över 60 organisationer som officiellt godkänts för utbyte av volontärer och över 5 000 ansökningar för denna utbildningskurs.

Fastän det har visat sig vara ett ytterst attraktivt program är finansieringen för Europeisk volontärtjänst tyvärr fortfarande otillräcklig.

   Sérgio Marques (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för detta betänkande där man uppmärksammar volontärarbetets roll i att bidra till ekonomisk och social sammanhållning i EU. Mer än 100 miljoner europeiska medborgare är engagerade i volontärverksamhet, vilket motsvarar i genomsnitt ett ekonomiskt bidrag på 5 procent av BNP. Volontärarbete leder till medborgarnas direkta engagemang i lokal utveckling och spelar en viktig roll för förvärvande av färdigheter, förbättrar deras anställbarhet och gör det möjligt för dem att få ett mycket stor urval av kunskaper och färdigheter.

Jag stöder detta betänkande där man betonar att medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter bör erkänna volontärarbetets betydelse för att främja social och ekonomisk sammanhållning och utveckla strategier för att stödja volontärarbete. Kommissionen bör sträva efter att införa ett system för alla gemenskapsmedel så att volontärverksamhet kan erkännas som ett bidrag till samfinansierade projekt.

Kommissionen, medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter bör främja volontärarbete genom utbildning på alla nivåer så att det ses som ett normalt bidrag till samhällslivet.

   David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Marian Harkins betänkande om volontärarbetets roll i att bidra till social och ekonomisk sammanhållning. Det bidrag som volontärarbetet ger till samhället är ovärderligt. Det faktum att 100 miljoner medborgare i alla 27 medlemsstaterna redan är engagerade i volontärverksamhet är verkligen en glädjande siffra som inger förhoppningar. Jag röstade för betänkandets rekommendationer.

   Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Obetalt arbete av volontärarbetare är mycket viktigt för det allmänna bästa. Det vore omöjligt att ta itu med särskilt katastrofer som översvämning eller stora bränder utan obetalda arbetare utan lön. Vi måste inse att utan frivilligt arbete skulle en hel del inte fungera och inte heller kunna finansieras av staten.

I många volontärorganisationer sjunker antalet aktiva medlemmar ständigt. Skälen för detta inbegriper en kortare period av samhällsarbete i stället för militärtjänst, förflyttning av familjer och stress på arbetet eller i skolan. Till exempel tillåts inte frivilliga brandmän på grund av personalbrist att lämna sin arbetsplats, även om landet ersätter deras arbetsgivare för deras lön. Företagen behöver ett starkt budskap om att de också tjänar på frivilligt arbete, och vi måste göra jämförelser om bästa praxis beträffande hur volontärverksamhet kan fortsätta att vara attraktivt så att vi kan nå våra mål.

   Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Volontärarbete får inte det stöd och den uppmärksamhet det förtjänar i EU. Därför röstade jag för föredragandens, Marian Harkins, betänkande om volontärarbetets roll i att bidra till ekonomisk och social sammanhållning. Jag håller med föredraganden om att EU:s institutioner måste inrätta ett flexibelt och icke-byråkratiskt stödsystem.

Volontärarbete får inte undervärderas eftersom det representerar en viktig del av demokratiskt liv i Europa och engagerar mer än 100 miljoner européer i olika åldrar, av olika religioner och nationaliteter. Det återspeglar enskilda människors väldiga beslutsamhet och stärker banden mellan medborgarna och EU.

Volontärarbete har en mångårig tradition i Västeuropas länder och i Förenta staterna. Däremot införde inte frivilligorganisationer och organisationer utan vinstsyfte volontärverksamhet i postkommunistiska länder förrän efter införandet av demokrati. World Organisation of the Scout Movement (WOSM) var helt förbjuden av den totalitära kommunistregimen. För närvarande drar dess verksamhet alltfler entusiaster till dess led: folk i olika åldrar och från olika delar av EU. I dag kan vi inte föreställa oss ett evenemang utan närvaro av kyrko- och välgörenhetsorganisationer, utan närvaro av Röda korset. Volontärer, till exempel European Volunteer Centre (CEV) och Europeiskt ungdomsforum, bidrar också till att stärka och mobilisera medborgare från eftersatta samhällen när det gäller principen om det civila samhället genom utveckling och genom att återuppliva och främja regionernas traditioner, originalitet och mångsidighet.

Jag ser volontärarbete som en form av förnybar energi och stöder därför föredragandens rekommendation att förklara 2011 för Europeiska året för volontärarbete.

   Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Jag kan intyga volontärarbetets sociala värde, och jag stöder dess utveckling och erkännandet av dess värde i våra samhällen. Jag skulle vilja klargöra att volontärarbetets verkliga roll fortfarande kan vara något suddig i statistik, definitioner och bruk.

De klargöranden som ryms i betänkandet verkar viktiga för mig, och de åtgärder som föreslås för att kasta ljus över de uppgifter som finns om denna typ av verksamhet är nödvändiga, eftersom detta är en obetald verksamhet som därför behöver skiljas klart från frivilligorganisationernas verksamhet. Mervärdet av denna volontärverksamhet är mycket viktigt för våra samhällen, och det är därför berättigat att erkänna och utmärka den. Men vi bör inte utnyttja dess altruistiska natur till att ersätta de insatser som samhällen, ansvariga myndigheter eller den privata sektorn bör göra för att öka de möjligheter som erbjuds på gemenskapsnivå.

De olika gemenskapsmedlen är tänkta att stimulera europeisk ekonomi och generera socioekonomisk sammanhållning och tillväxt och hållbar utveckling i europeiska samhällen. Volontärverksamhet är en bonus som vi som medborgare erbjuder andra. Vi bör stödja den och erkänna den men aldrig se den som något extra som vi kan utnyttja eller använda som ursäkt för att göra mindre för att erbjuda och skapa en livskvalitet i europeiska samhällen som ständigt förbättras.

   Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Volontärarbetet i EU bör få ett större erkännande. I sitt betänkande ger Marian Harkin förslag på hur kommissionen och medlemsstaterna kan bidra till volontärarbetet. Jag hoppas att kommissionen kommer att stödja initiativet att utse 2011 till Europeiska året för volontärarbete. I Skottland skulle jag vilja att nästa år – 2009 – blir det skotska året för volontärarbete.

   Anna Záborská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) För det första har vi problemet med att finansiera icke-statliga organisationer med gemenskapsmedel. Små organisationer som genomför mycket nyttiga verksamheter på lokal och regional nivå behöver särskild hjälp med att fylla i ansökningarna. Pappersarbetet när det gäller dessa ansökningar är nästan lika digert som Bratislavas telefonkatalog. Byråkratin har blivit så komplicerad att den dämpar volontärernas entusiasm. Vi måste skydda gemenskapsprogrammen från missbruk, men försiktighetsåtgärderna och förebyggandet får inte göra medlen mindre tillgängliga för medborgarna.

För det andra kan jag, baserat på min personliga erfarenhet som styrelseledamot för Forum for Life, intyga att volontärarbete bidrar till den sociala sammanhållningen genom att skapa mänskligt kapital, oavsett volontärernas ålder. I Forum for Life lär sig ungdomarna att ta ansvar och visa generositet och får erfarenhet av att bygga upp ömsesidiga relationer. Det mänskliga kapitalet är volontärarbetets största bidrag till den sociala sammanhållningen. Därför måste medlemsstaterna och regionerna uppmanas att investera i vår framtid genom denna oerhört värdefulla verksamhet.

För det tredje måste volontärarbetet erkännas tillräckligt. De människor som ägnar sin tid åt volontärarbete och samtidigt anpassar sig till den föränderliga arbetsmarknaden samt vikten av solidaritet mellan generationerna i familjerna och samhället måste få ett officiellt erkännande. I utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män är jag föredragande för betänkandet om detta problem, vilket innebär att vi kommer att få tillfälle att fortsätta den här debatten i höst.

- Betänkande: Audy (A6-0079/2008)

   Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Med tanke på att Europeiska investeringsbanken (EIB) är en offentlig institution som förvaltar avsevärda belopp bör den tillhandahålla detaljerad information om de projekt och verksamheter som finansieras. EIB lämnar för närvarande en del allmänna upplysningar om de projekt som finansieras, bland annat vilka länder som mottar medlen. Denna information är emellertid otillräcklig. Vi beklagar därför att ett ändringsförslag som vår grupp har lagt fram, där vi uppmanar EIB att öka insynen genom att ange låntagarna för de globala lån som beviljas genom finansiella mellanhänder, har förkastats.

Bland andra viktiga aspekter motsätter vi oss dessutom att EIB ska ha målet att fullborda den inre marknaden genom att finansiera infrastrukturer i syfte att avreglera marknader – vilket är fallet med energimarknaden – och att betoningen bör ligga på finansiering av ”offentlig-privata partnerskap” genom att tillämpa policyn att offentliga medel används för att finansiera stora privata kapitalintressen.

EIB bör tvärtom utnyttja sina finansiella resurser som ett instrument för att effektivt åstadkomma ”ekonomisk och social sammanhållning” genom att främja åtgärder för att minska regionala skillnader, gynna verklig konvergens och stimulera tillväxten och sysselsättningen, särskilt i EU:s minst utvecklade regioner, och arbeta mot en effektiv samarbetspolitik.

   Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Europeiska investeringsbanken uppmanas att förstärka stödet till finansieringen av privat kapital, stärka konkurrensen, främja privatiseringen av energi, transport och planeringsinfrastruktur och finansiera stora projekt i partnerskap med privata organ. Denna infrastruktur är användbar för kapitalet och medför samtidigt privatisering, vilket är detsamma som spekulation. EIB styrs av konkurrensreglerna och den fria marknaden, och syftet är att säkra nya vinster i stället för att tillgodose människornas behov.

Monopolen länsar gemenskapens medel och nationella medel, utnyttjad infrastruktur och stora projekt samt de resurser som de får via EIB. Monopolen minskar följaktligen de redan små belopp av privat kapital som de använder genom att ge sig in på projekt som är skadliga för gemenskapen som helhet.

Skatteintäkter och minskningar av understödet och bidragen till hyresgäster, pensionärer, jordbrukare och arbetarklassen i allmänhet har kanaliserats till finansiering av monopolen.

Miljöskadliga vindkraftverk som på de egeiska öarna, kraftigt höjda tullar på stora allmänna vägar, samarbeten mellan den privata och offentliga sektorn och så vidare – allt syftar till att göra vinster på kontrakt med enskilda personer och backas naturligtvis upp av statliga garantier. Liknande projekt utan social kontroll främjas även i tredjeländer för att säkra större vinster för företagen i tillväxtens namn – kapitalets tillväxt naturligtvis.

- Betänkande: Jørgensen (A6-0109/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för ansvarsfrihet avseende genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006 och betänkandet av Dan Jørgensen, med en rekommendation om att kommissionen ska beviljas ansvarsfrihet.

I betänkandet påpekas att 80 procent av gemenskapsutgifterna förvaltas av medlemsstaterna enligt ”delad förvaltning” och att varje medlemsstat ska ta ansvar för de EU-medel som man tar emot. Detta redovisas för närvarande antingen genom en enda nationell förvaltningsförklaring eller genom flera förklaringar inom en nationell ram. Det är viktigt att kommissionen och medlemsstaterna snabbt enas om rapporteringsrutinerna för den delade förvaltningen i framtiden eftersom det är djupt beklagligt att det inom strukturåtgärder, intern politik och externa åtgärder fortfarande finns en hög förekomst av materiella fel vid genomförandeorganen när det gäller betalningar.

Jag beklagar dessutom kommissionens underförstådda godtagande av de flesta medlemsstaternas kollektiva oansvarighet när det gäller den ekonomiska förvaltningen i EU. Jag stöder förslaget om en europeisk byggnadsbyrå.

   Bastiaan Belder (IND/DEM), skriftlig. − (NL) Budgetkontrollutskottet vill bevilja Europeiska kommissionen ansvarsfrihet för den ekonomiska förvaltningen för budgetåret 2006. Jag stöder inte detta beslut eftersom jag anser att det skulle vara en bättre idé att skjuta upp det till hösten.

Kommissionen försöker korrigera den höga förekomsten av fel i förvaltningen av strukturfonderna. Dessutom skulle Europaparlamentet även vilja följa upp de föreslagna åtgärdsområdena i en arbetsgrupp. Det återstår emellertid att se om åtgärderna kommer att få den önskade effekten. Antalet fel i förvaltningen av strukturfonderna har trots allt varit alltför högt i flera år vid det här laget.

De praktiska frågorna när det gäller strukturfonderna är ohanterliga eftersom felen uppstår till följd av alltför många och starkt varierande bestämmelser för stödmottagarna. Dessa bestämmelser ingår i den lagstiftning som gäller fram till 2013. Nu krävs mer målinriktade och noggranna revisioner för att lösa problemen. Genom att skjuta upp beslutet om ansvarsfrihet skulle parlamentet kunna överväga resultaten mer ingående och behålla pressen.

Parlamentet bör dessutom uppmana medlemsstaterna att anstränga sig mer när det gäller de nationella förvaltningsförklaringarna. Det är ministerierna som är ansvariga för att investera EU-medlen i respektive medlemsstat.

Avslutningsvis efterlyser jag en lämplig lösning på frågan om assistenternas ställning, så det inte uppstår några problem med deras sociala avgifter och skattebetalningar.

   James Elles (PPE-DE), skriftlig. − (EN) I tretton år i rad har revisionsrätten inte ansett sig kunna godkänna EU:s räkenskaper. Även om vissa framsteg har gjorts är det viktigt med fortsatta snabba och kraftfulla insatser för att lösa detta problem. De konservativa ledamöterna i Europaparlamentet är fast beslutna att fortsätta att kräva att kommissionen genomför avsevärda reformer, vilket vi har efterlyst länge.

Det måste råda nolltolerans mot slöseri, bedrägerier och dålig förvaltning. Kommissionen har ett politiskt ansvar, och vi kommer att utsätta budgetkontrollförfarandet för en strikt granskning.

Det är inte bara kommissionen som har ansvaret för räkenskaperna. Cirka 80 procent av EU-medlen används faktiskt i medlemsstaterna. I parlamentets betänkande om kommissionens budget betonas behovet av utökade kontroller och samordning på nationell nivå.

Medlemsstaterna måste ta ansvar för dessa medel genom nationella förvaltningsförklaringar. Lyckligtvis görs framsteg i det avseendet, men hittills har alltför lite gjorts för att säkra en positiv revisionsförklaring. Det är av detta grundläggande skäl som de konservativa kommer att rösta mot beviljande av ansvarsfrihet för budgetåret 2006 för kommissionen och andra institutioner.

   Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Bland andra viktiga aspekter vill vi betona följande punkter:

- Det är anmärkningsvärt att användningen av gemenskapsmedel inom ramen för EU:s ”yttre åtgärder” återigen ”ifrågasätts”. Det finns frågetecken kring slutmottagare, de belopp som verkligen har använts, finansierade projekt, i stort sett vilka ändamål beloppen verkligen har gått till (vi skulle kunna tillägga åtgärder i Irak, i Afghanistan, i Kosovo för att bara nämna några exempel). Underligt nog har majoriteten av Europaparlamentet, som vanligen så eftertryckligt kräver åtgärder, valt en försiktig linje den här gången. Hur kan det komma sig?

- Dessutom fortsätter de utestående åtagandena inom strukturpolitiken och Sammanhållningsfonden att öka, och uppgår nu till 131,6 miljarder euro.

- Det är värt att minnas att detta belopp kommer att ”förfalla” enligt ”n+2”-regeln om det inte används före årsslutet 2008.

- Det är också värt att notera att revisionsrätten har påpekat att det samlade gårdsstödet har gett upphov till betydande ökningar av antalet hektar och mottagare av direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Bland stödmottagarna har revisionsrätten identifierat järnvägsbolag, rid-/avelsklubbar och golfklubbar/friluftsaktiviteter samt kommunstyrelser, och har tillstått att stöd har beviljats till markägare som aldrig har bedrivit jordbruksverksamhet…

   David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder Dan Jørgensens betänkande om ansvarsfrihet avseende genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt III – kommissionen. Samarbetet mellan kommissionen och parlamentet om dessa frågor, särskilt genomförandet av handlingsplanen för strukturfonderna, är välkommet. Jag röstade därför för betänkandet.

   Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Jag är missnöjd med att kommissionen inte har lämnat särskilt exakta uppgifter om vart pengarna har gått och vad de har använts till, särskilt på området för yttre åtgärder. Vid en tidpunkt när EU vill utöka de yttre åtgärderna är det oacceptabelt att räkenskaperna behandlas på ett så lättvindigt sätt.

   Czesław Adam Siekierski (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Den 22 april 2008 hölls en viktig diskussion i samband med omröstningen om ansvarsfrihet för budgetåret 2006.

Trots ett antal kritiska slutsatser om utvärderingen av genomförandet av budgeten 2006 rekommenderade utskottet parlamentet att bevilja ansvarsfrihet.

Jag vill kommentera flera viktiga problem.

För det första är EU:s byråkrati alldeles för komplicerad, och vi måste därför genomföra en lämplig översyn av byråer och liknande institutioner inom kommissionens generaldirektorat.

För det andra måste förfarandena och hela systemet för den offentliga förvaltningen förenklas för att EU-medlen ska kunna utnyttjas.

För det tredje söker stödmottagarna bidrag för ett större antal mindre projekt och projekt som det är lättare för genomsnittsmedborgaren att få tillträde till.

För det fjärde är framstegen med utnyttjandet av EU-medel inom den gemensamma jordbrukspolitiken värt att notera. Samtidigt bör man undersöka skälen till att anslagsutnyttjandet för Sammanhållningsfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och Europeiska socialfonden (ESF) var så lågt i de nya medlemsstaterna.

För det femte har vissa medlemsstaters nationella budgetkontrollorgan ingett attesteringsrapporter tillsammans med revisionsförklaringen om förvaltningen av EU-medel. Denna form av ekonomisk förvaltning inom EU bör utökas till att omfatta andra länder i gemenskapen.

Avslutningsvis är det värt att betona att budgetåret 2006 är det sista året av Berlinagendan (budgetramen 2000–2006), så utnyttjandet av EU-medlen bör vara bra detta budgetår.

   Gabriele Stauner (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Jag röstade mot beviljande av ansvarsfrihet för kommissionens räkenskaper eftersom budgetmedlen inte användes sparsamt och effektivt inom många områden 2006. Detta gäller särskilt medel från strukturfonderna, de bedrägerier inom många områden som avslöjades 2007 och kontrakt gällande byggnadsunderhåll. Jag har lagt fram ett antal skriftliga frågor om den sistnämnda frågan, som inte har besvarats på ett tillfredsställande sätt av kommissionen.

- Betänkande: Pomés Ruiz (A6-0091/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE) , skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av budgeten för budgetåret 2006 för Europaparlamentets talman och betänkandet av José Javier Pomés Ruiz med en rekommendation om att parlamentet ska rösta för beviljande av ansvarsfrihet. Jag välkomnar förslaget om att den nya stadgan för ledamöternas assistenter ska träda i kraft samtidigt som ledamotsstadgan.

När det gäller utgifterna för ledamöternas assistenter anser jag att ledamöternas rätt att själva bestämma vilka assistenter de vill anställa måste behållas under överinseende av de nationella myndigheterna enligt subsidiaritetsprincipen, eftersom detta är ett villkor för deras oberoende. Jag motsätter mig därför alla åtgärder som begränsar ledamöternas frihet att rekrytera sina assistenter, naturligtvis på villkor att arbetet verkligen genomförs och betalas därefter.

När det gäller den frivilliga pensionsfonden, som är ett kompletterande pensionssystem som finansieras gemensamt av ledamöterna och arbetsgivaren, håller jag med om att namnen på förmånstagarna ska offentliggöras och att reformen av detta pensionssystem bör genomföras parallellt med reformen av ledamotsstadgan. Slutligen instämmer jag i att det inom ramen för utvärderingen av personalbehoven är nödvändigt att avgöra hur många tjänstemän som kommer att behövas för att assistera ledamöterna efter Lissabonfördragets ikraftträdande.

   Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. − (FR) De cirka 30 betänkanden som vi röstar om i dag om beviljande av ansvarsfrihet för förvaltningen av gemenskapens finanser av de olika EU-institutionerna och organen visar att det finns en budgetkontroll. Det visar även att det är just denna kontroll som bidrar till att belysa bristerna, slöseriet och oegentligheterna i förvaltningen av strukturfonderna och det yttre biståndet, eller åtminstone vissa av dem. Betänkandet visar emellertid också att parlamentet trots allt har valt att godkänna förvaltningen av EU:s finanser.

Detta är ingen kritisk bedömning; det är parlamentets sätt att visa sitt stöd för Brysselmaskineriet, som det är en del av. Parlamentet är visserligen oroat över de brister revisionsrapporten har visat på när det gäller utgifterna för ledamöternas assistenter. Det är också viktigt att påpeka att den öppenhet som parlamentet är så snabbt med att kräva av alla andra – rådet, kommissionen, medlemsstaterna och gemenskapsorganen – helt klart inte gäller parlamentet självt. Denna revisionsrapport, som allvarligt kan undergräva parlamentets anseende, finns inte tillgänglig för allmänheten, inte ens för alla Europaparlamentets ledamöter. Att vidta korrigerande åtgärder efter att skadan redan är skedd är inte tillräckligt för att avvisa dessa allvarliga anklagelser, och att hålla dem hemliga kommer inte att få dem att försvinna.

   Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Beviljandet av ansvarsfrihet för Europaparlamentets budget 2006 är fläckat av misstankar och alla ledamöter antas vara av samma skrot och korn, vilket är oacceptabelt. Skälet till detta är beslutet att sekretessbelägga den interna revisionsrapporten för 2006, där påstådda oegentligheter i användningen av utgifterna för ledamöternas assistenter påtalas.

Ett beslut av det här slaget leder till att alla valda ledamöter av Europaparlamentet blir misstänkta, och det kan vi inte acceptera. Vår parlamentsgrupp lade därför fram ett ändringsförslag där vi begärde att ”alla parlamentsledamöter och allmänheten omedelbart får tillgång till internrevisorns rapport”. Detta förslag förkastades tyvärr av en majoritet i parlamentet.

När det gäller flerspråkigheten är det oroande att användningen av EU:s officiella språk alltmer bedöms ur en ”ekonomisk synvinkel” – det vill säga genom att ta hänsyn till kostnaderna – och att det med jämna mellanrum kommer nya bestämmelser som hotar de olika talarnas rätt att tala och lyssna till sitt modersmål vid sammanträden eller på officiella besök inom ramen för Europaparlamentets verksamhet.

Vidare beklagar vi att parlamentet inte godkände det ändringsförslag som vår parlamentsgrupp lade fram med ett krav på att programvara som bygger på öppen källkod ska användas i Europaparlamentet.

   Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. − (FI) Jag kunde inte rösta för punkt 65 i betänkande A6-0091/2008 av José Javier Pomés Ruiz eftersom begreppet släktingar inte definieras mer exakt. Om man hade talat om att förbjuda en ”familjemedlem” mot att anställas skulle punkt 65 enligt min mening vara mer berättigad och godtagbar.

   Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) Föredraganden José Javier Pomés Ruiz har utarbetat ett bra betänkande.

Jag är glad över att Europaparlamentets talman har godtagit principen om politisk dialog inom ramen för ansvarsfrihetsförfarandet.

Jag välkomnar även det erbjudande som framfördes av generalsekreteraren om att hålla regelbundna möten med budgetkontrollutskottet om genomförandet av parlamentets budget, utanför ramen för det årliga ansvarsfrihetsförfarandet.

   Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade mot förslaget till resolution om detta betänkande eftersom jag anser att det är höjden av hyckleri att ledamöterna ska rösta om att förbjuda familjemedlemmar från lagliga anställningar å ena sidan och sedan vägra att avslöja uppgifter om det privata pensionssystem som finansieras med skattebetalarnas pengar och som de själva utnyttjar å andra sidan.

Detta omfattar naturligtvis frågan om huruvida ledamöterna betalar tillbaka sina egna bidrag som tas från den allmänna kostnadsersättning som betalas ut till dem, vilket vi tror att många inte gör. I bästa fall är detta bristande insyn, i värsta fall är det ett grovt hyckleri.

   Kathy Sinnott (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Jag måste tyvärr säga att jag röstade mot detta betänkande. Jag kunde inte stödja hänvisningen till Lissabonfördraget i punkt 10 om att ta hänsyn till det nya budgetförfarande som införs i och med Lissabonfördraget.

   Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Det är en besvikelse att ledamöterna inte röstade för ökad insyn och tydligt offentliggörande av internrevisorns rapport.

   Glenis Willmott (PSE), skriftlig. − (EN) Alla de ändringsförslag som Europaparlamentets labourgrupp (EPLP) stödde i plenum i dag om ansvarsfrihet för Europaparlamentets budget 2006 syftade till att öka insynen i frågor där parlamentet är ansvarigt för att förvalta offentliga medel.

Ändringsförslag 16: Efter det att några uppgifter i rapporten avslöjats av ledamöter från budgetkontrollutskottet anser EPLP att det är i allmänhetens intresse att offentliggöra denna rapport på villkor att pågående utredningar inte äventyras.

Ändringsförslag 4: EPLP anser att vikten av att agera för att följa upp de åtgärder som vidtas till följd av internrevisorns rapport betonas på ett bra sätt i ändringsförslaget.

Ändringsförslag 7: EPLP röstade för detta ändringsförslag eftersom det är viktigt att budgetkontrollutskottet har rätt att granska planerna för båda dessa stadgor.

Ändringsförslag 11: EPLP anser att förteckningen över ledamöter bör offentliggöras eftersom den frivilliga pensionsfonden delvis betalas genom offentliga medel.

   Thomas Wise (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Jag röstade mot detta betänkande helt enkelt för att jag inte vill att EU ska tala om för mig vem jag kan och inte kan anställa eller anlita.

- Betänkande: Lundgren (A6-0096/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av rådets budget för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av Nils Lundgren med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för rådets generalsekreterare. Jag beklagar att rådet, till skillnad från övriga institutioner, inte lämnar in en årlig verksamhetsrapport, med hänvisning till Gentlemen’s Agreement från 1970. Enligt min mening är detta absolut nödvändigt för att rådet ska bli mer redovisningsskyldigt gentemot EU-medborgarna. I det ovannämnda Gentlemen’s Agreement lovar rådet att inte göra några ändringar i Europaparlamentets budgetberäkning. Detta löfte ska enbart vara bindande om budgetberäkningen inte står i strid med gemenskapens bestämmelser, särskilt tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för övriga anställda, och institutionernas säte.

När det gäller området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) stöder jag kravet på maximal insyn och att rådet i enlighet med punkt 42 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 ska se till att inga driftsutgifter för GUSP förekommer i rådets budget. Jag anser likväl att rådet bör ha en oinskränkt budget för GUSP.

   Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det talas väldigt mycket om ”insyn”, och många krav ställs på (vissa) medlemsstater på budget- och ekonomipolitisk nivå inom detta område.

Trots detta verkar rådet, EU:s överstatliga beslutsorgan som består av företrädare från de olika medlemsstaternas regeringar – vars befogenheter kommer att ökas om ”Lissabonfördraget” antas – vara immunt mot sådana ”krav”, eftersom det inte har inlämnat sin årliga verksamhetsrapport.

”Gör som jag säger, inte som jag gör” … Detta skulle kunna vara rådets arbetsmotto för ansvarsfrihetsförfarandet 2006.

Även om Europaparlamentet i det betänkande som vi har röstat om i dag inte har valt en hårdare och mer kritisk linje gentemot rådets inställning, uppmanar det dock rådet att ompröva detta beslut och efterlyser mer information, särskilt om de belopp som används inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP). Parlamentet uppmanar rådet att ange den exakta arten på utgifterna, budgetpost för budgetpost, och efterlyser efterhandsbedömningar av enskilda ”uppdrag” inom den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken och av åtgärder utförda av EU:s särskilda representanter – vilket enligt vår mening innebär ett klargörande av de belopp som används inom EU:s politik för inblandning och militarisering.

- Betänkande: Lundgren (A6-0097/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av EG-domstolens budget för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av Nils Lundgren med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för domstolens justitiesekreterare. Det är glädjande att EG-domstolen har antagit en uppförandekod för domstolens, förstainstansrättens och personaldomstolens nuvarande och tidigare ledamöter, med bland annat en skyldighet att lämna in en förklaring om ekonomiska intressen, även om det är beklagligt att denna information inte offentliggörs på EG-domstolens webbplats.

Jag konstaterar att byggnadsfrågan (problem med att tillsätta en oberoende expert för utbyggnaden av huvudbyggnaden, undertecknande av ett hyrköpsavtal mellan Storhertigdömet Luxemburg och EG-domstolen med de bestämmelser som behövs för att komplettera ramavtalet från 2001 och med villkoren för försäljningen till domstolen av den tomt på vilken byggnaden är belägen till det symboliska priset av 1 euro när domstolen blir ägare av byggnaderna samt att det saknas lämplig konkurrens) bekräftar behovet av att inrätta en europeisk byggnadsbyrå som ska hantera alla byggnadsfrågor för våra institutioner.

- Betänkande: Lundgren (A6-0093/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av revisionsrättens budget för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av Nils Lundgren med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för revisionsrättens generalsekreterare.

Jag gratulerar revisionsrätten till kvaliteten på räkenskaperna som granskades av en extern revisionsbyrå och av internrevisorn, med ett positivt yttrande. När det gäller förklaringarna om ledamöternas ekonomiska intressen konstaterar jag precis som mina kolleger att revisionsrättens ledamöter, i enlighet med revisionsrättens uppförandekod, ska lämna en förklaring om sina ekonomiska intressen och andra tillgångar (inbegripet aktier, konvertibler och investeringscertifikat samt mark och fastigheter liksom äkta makars yrkesverksamhet).

Jag håller med mina kolleger om att ledamöterna i alla EU-institutioner bör vara skyldiga att inlämna en förklaring om ekonomiska intressen, som ska finnas tillgänglig på Internet via ett offentligt register. En åtskillnad måste emellertid göras mellan berikande, vilket bör betyda att beloppen mäts, och frågan om intressekonflikter, där naturen av innehavet av tillgångar bör visas direkt och indirekt och även den aktuella personliga relationen.

   Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Syftet med denna röstförklaring är helt enkelt att belysa att en av de aspekter som analyserades under ansvarsfrihetsförfarandet för revisionsrätten var personalbristen, med tanke på den arbetsbörda som denna EU-institution måste hantera.

Det har redan konstaterats under tidigare år att revisionsrätten inte har haft ett tillräckligt antal tjänstemän för att kunna bedriva sin verksamhet fullt ut och genomföra sina kontrollfunktioner.

Även om vissa framsteg har gjorts inom detta område kvarstår personalbristen än i dag. I Europaparlamentets betänkande avslöjas att detta delvis beror på skillnaden mellan den lön som erbjuds och de höga levnadskostnaderna i Luxemburg, där revisionsrätten har sitt säte.

Det är vår fasta övertygelse att följderna av ”prisstabilitetspolitiken”, det vill säga lönerestriktionerna, känns av även här: ökat utnyttjande.

- Betänkande: Lundgren (A6-0098/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs (EESK) budget för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av Nils Lundgren med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för EESK:s generalsekreterare.

Liksom många ledamöter välkomnar jag undertecknandet i december 2007 av ett nytt avtal om administrativt samarbete mellan EESK och Regionkommittén för perioden 2008–2014 och är övertygad om att samarbetet mellan de två institutionerna kommer att bli ekonomiskt fördelaktigt för Europas skattebetalare. När det gäller kontroller ansåg EESK i sin årliga verksamhetsrapport att man under 2006 inte hade genomfört tillräckligt många efterhandskontroller. Denna situation tycks emellertid ha förbättrats. Det är mycket viktigt att de kontroller som görs är noggranna. Vi bör välkomna den personliga förklaring som EESK:s generaldirektör har avgett om förhands- och efterhandskontrollernas effektivitet och korrekthet.

Samtidigt välkomnar jag, liksom många ledamöter med mig, inrättandet av en revisionskommitté bestående av tre EESK-ledamöter, vars uppgifter bland annat ska vara att vaka över den interna revisionsgruppens oberoende samt att utvärdera de åtgärder som vidtas med anledning av de rekommendationer som framförs i revisionsrapporterna.

- Betänkande: Lundgren (A6-0095/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av Regionkommitténs budget för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av Nils Lundgren med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för Regionkommitténs generalsekreterare. Liksom många ledamöter välkomnar jag undertecknandet i december 2007 av ett nytt avtal om administrativt samarbete mellan EESK och Regionkommittén för perioden 2008–2014 och är övertygad om att samarbetet mellan de två institutionerna kommer att bli ekonomiskt fördelaktigt för Europas skattebetalare. I det nya avtalet behålls de viktigaste områdena (infrastruktur, IT och telekommunikationer samt översättning inklusive dokumentframställning) inom den gemensamma administrationen, medan ett begränsat antal områden frikopplas, t.ex. interna tjänster, sociala tjänster och hälsovård, biblioteket och prepress). Jag är mycket nöjd med hur man löste den olyckliga affären med ersättningar för resekostnader för ledamöter av Regionkommittén och löneöverföringar för några tjänstemän. Avslutningsvis är jag också mycket nöjd med det ökade oberoendet och förstärkningen av granskningsenhetens resurser.

- Betänkande: Lundgren (A6-0092/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av Europeiska ombudsmannens budget för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av Nils Lundgren. Liksom många ledamöter är jag förvånad över att åtagandebemyndigandena under perioden 2003–2006 har ökat stadigt från 4 438 653 euro till 7 682 538 euro (+73 procent) och tjänsterna från 31 till 57 enheter (+84 procent) medan klagomålen ökat till 57 procent och de nyinledda undersökningarna har ökat från 253 till 258 (2 procent). När det gäller driften välkomnar jag att ett nytt ramavtal för samarbete har tecknats med parlamentet om att tillhandahålla vissa administrativa tjänster, och att ombudsmannens förste generalsekreterare utnämndes den 1 augusti 2006. Kontrollernas effektivitet kan dock förbättras inom vissa områden. Jag är även förvånad över de svårigheter med rekryteringen som nämns i ombudsmannens årsrapport 2006, särskilt när det gäller kvalificerade advokater, beroende på de två på varandra följande utvidgningsomgångarna (2004 och 2007) samt på personalomsättning och på svårigheter att dra till sig och behålla kandidater i Strasbourg med tillfälliga kontrakt.

- Betänkande: Lundgren (A6-0094/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av Europeiska datatillsynsmannens budget för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av Nils Lundgren med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet. Liksom många ledamöter välkomnar jag initiativet att Europeiska datatillsynsmannen och den biträdande datatillsynsmannen varje år offentliggör en redovisning av sina ekonomiska intressen, i en form som liknar den som årligen lämnas av Europaparlamentets ledamöter. Det är mycket bra att det administrativa samarbetsavtalet mellan generalsekreterarna för kommissionen, parlamentet och rådet, som undertecknats tillsammans med Europeiska datatillsynsmannen, förlängdes den 7 december 2006 för ytterligare en period på tre år från och med den 16 januari 2007. Avslutningsvis kan vi konstatera att processerna med förhandskontrollerna i efterhand och de slutliga yttrandena från Europeiska datatillsynsmannen har gått framåt och att datatillsynsmannen har beslutat att inrätta en struktur för internkontrollen som passar dess verksamheter och behov.

- Betänkande: Martin (A6-0111/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av budgeten för Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av Hans-Peter Martin med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för direktören. Ansvarsfrihetsförfarandet bör förenklas och rationaliseras för de decentraliserade organen som har ökat i antal (från 8 år 2000 till 20 år 2006), och nu har en sammanlagd budget på omkring 1 miljard euro. Jag stöder uppmaningen till kommissionen om att vart femte år genomföra en studie av det mervärde som varje befintligt organ tillför och att den inte ska hysa några betänkligheter mot att avveckla ett organ om utvärderingen av organets mervärde blir negativ. Likaså är det viktigt att snabbt förbättra organens interna revisionsförfaranden, och jag välkomnar möjligheten att inrätta en gemensam disciplinnämnd för organen. Jag finner det förvånande att revisionsrätten återigen har konstaterat höga andelar överföringar i genomförandet av fondens budget (43 procent för administrativa utgifter och 45 procent för driftsutgifter) och att revisionsrätten har påvisat vissa brister i efterlevnaden av bestämmelsen om budgetens ettårighet.

- Betänkande: Martin (A6-0114/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av Europeiska yrkesutbildningsstiftelsens budget för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av min österrikiske kollega Hans-Peter Martin med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för direktören. Ansvarsfrihetsförfarandet bör förenklas och rationaliseras för de decentraliserade organen som har ökat i antal (från 8 år 2000 till 20 år 2006), och nu har en sammanlagd budget på omkring 1 miljard euro. Jag stöder uppmaningen till kommissionen om att vart femte år genomföra en studie av det mervärde som varje organ tillför och att den inte ska tveka att avveckla ett organ om analysen visar att det inte är användbart. Likaså är det viktigt att snabbt förbättra organens interna revisionsförfaranden, och jag stöder möjligheten att inrätta en gemensam disciplinnämnd för alla organ. Jag är förvånad över att revisionsrätten inte nämner att direktörens revisionsförklaring görs med reservationer.

- Betänkande: Martin (A6-0110/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av budgeten för Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av min österrikiske kollega Hans-Peter Martin med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för direktören. Ansvarsfrihetsförfarandet bör förenklas och rationaliseras för de decentraliserade organen som ökar i antal (från 8 år 2000 till 20 år 2006), och nu har en sammanlagd budget på omkring 1 miljard euro. Jag stöder uppmaningen till kommissionen om att vart femte år genomföra en studie av det mervärde som varje organ tillför och att den inte ska tveka att avveckla ett organ om analysen visar att det inte är användbart. Likaså är det viktigt att snabbt förbättra organens interna revisionsförfaranden, och jag stöder möjligheten att inrätta en gemensam disciplinnämnd för alla organ. Jag välkomnar att ett ramavtal för samarbete har ingåtts mellan Cedefop och Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor i syfte att utnyttja tillgängliga forskningsresurser på områden av gemensamt intresse.

- Betänkande: Martin (A6-0124/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av budgeten för Översättningscentrum för Europeiska unionens organ för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av min österrikiske kollega Hans-Peter Martin med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för direktören. Ansvarsfrihetsförfarandet bör förenklas och rationaliseras för de decentraliserade organen som ökar i antal (från 8 år 2000 till 20 år 2006), och nu har en sammanlagd budget på omkring 1 miljard euro. Jag stöder uppmaningen till kommissionen om att vart femte år genomföra en studie av det mervärde som varje organ tillför och att den inte ska tveka att avveckla ett organ om analysen visar att det inte är användbart. Likaså är det viktigt att snabbt förbättra organens interna revisionsförfaranden, och jag stöder möjligheten att inrätta en gemensam disciplinnämnd för alla organ. Jag konstaterar med förvåning att det ackumulerade budgetöverskottet för 2006 uppgick till 16,9 miljoner euro och att centrumet under 2007 kommer att betala tillbaka 9,3 miljoner euro till sina kunder. En sådan ackumulering av överskott visar att metoden för att prissätta centrumets översättningar inte är tillräckligt noggrann.

   Anna Záborská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Europa behöver flerspråkigheten för att överleva. I det första gemenskapsdirektivet från 1958 hänvisar man till flerspråkighet. EU använder inte bara ett eller flera språk som det behagar, vilket de flesta av EU-medborgarna kanske inte förstår.

Översättningar av rättsliga, politiska och administrativa dokument gör det möjligt för unionen att uppfylla sina rättsliga skyldigheter. Flerspråkigheten bidrar till att förbättra öppenheten, lagligheten och effektiviteten i EU:s verksamhet. De begränsningar som systemet för flerspråkighet medför har en positiv inverkan på dokumenten, som är mer koncisa och utarbetas inom en given tidsram. För det slovakiska språkets skull (och för dem som använder slovakiskan) vill jag att de nödvändiga åtgärderna för att lösa problemet med bristen på arbetstillfällen för översättare vid EU-institutionerna ska inbegripas i budgeten för 2009.

Jag uppmanar Europaparlamentet att utan dröjsmål översätta, och fortsätta att översätta, alla rättsliga, politiska och administrativa dokument från denna valperiod till slovakiska och till unionens alla andra officiella språk, så att medborgarna kan följa alla institutioners politiska verksamhet, och det viktigaste i detta sammanhang är de fullständiga förhandlingsreferaten från parlamentets debatter. Jag vill att det ska tas till protokollet att jag gör en skriftlig förklaring om att jag vill att flerspråkighetssystemet ska behållas, och jag uppmanar de slovakiska översättarna och tolkarna att genom sina språkliga kunskaper bidra till flerspråkigheten i Europa.

- Betänkande: Martin (A6-0117/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av budgeten för Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av min österrikiske kollega Hans-Peter Martin med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för direktören. Ansvarsfrihetsförfarandet bör förenklas och rationaliseras för de decentraliserade organen som ökar i antal (från 8 år 2000 till 20 år 2006), och nu har en sammanlagd budget på omkring 1 miljard euro. Jag stöder uppmaningen till kommissionen om att vart femte år genomföra en studie av det mervärde som varje organ tillför och att den inte ska tveka att avveckla ett organ om analysen visar att det inte är användbart. Likaså är det viktigt att snabbt förbättra organens interna revisionsförfaranden, och jag stöder möjligheten att inrätta en gemensam disciplinnämnd för alla organ. Det är oroande att rättsliga åtaganden återigen har ingåtts trots att det saknades tidigare budgetåtaganden, vilket strider mot budgetförordningen. Centrumet måste vidta nödvändiga åtgärder, bland annat när det gäller den ekonomiska förvaltningen, för att förbättra förfarandena för åtaganden och betalningar.

- Betänkande: Martin (A6-0116/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av budgeten för Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av min österrikiske kollega Hans-Peter Martin med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för direktören. Ansvarsfrihetsförfarandet bör förenklas och rationaliseras för de decentraliserade organen som ökar i antal (från 8 år 2000 till 20 år 2006), och nu har en sammanlagd budget på omkring 1 miljard euro. Jag stöder uppmaningen till kommissionen om att vart femte år genomföra en studie av det mervärde som varje organ tillför och att den inte ska tveka att avveckla ett organ om analysen visar att det inte är användbart. Likaså är det viktigt att snabbt förbättra organens interna revisionsförfaranden, och jag stöder möjligheten att inrätta en gemensam disciplinnämnd för alla organ. Generellt sett välkomnar Europaparlamentets ledamöter de ansträngningar som Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk lagt ned på att förbättra genomförandet av sin budget, även om överföringarna fortfarande ligger på en för hög nivå. Jag välkomnar att centrumet vill genomföra en utvärdering av dess verksamheter under 2007 och att en förvaltningsplan väntas för 2008 och 2009.

- Betänkande: Martin (A6-0113/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av budgeten för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (f.d. Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet) för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av min österrikiske kollega Hans-Peter Martin med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för direktören. Ansvarsfrihetsförfarandet bör förenklas och rationaliseras för de decentraliserade organen som ökar i antal (från 8 år 2000 till 20 år 2006), och nu har en sammanlagd budget på omkring 1 miljard euro. Jag stöder uppmaningen till kommissionen om att vart femte år genomföra en studie av det mervärde som varje organ tillför och att den inte ska tveka att avveckla ett organ om analysen visar att det inte är användbart. Likaså är det viktigt att snabbt förbättra organens interna revisionsförfaranden, och jag stöder möjligheten att inrätta en gemensam disciplinnämnd för alla organ. Årsrapporten och räkenskaperna för 2006 och arbetsprogrammet för 2007 innehåller relativt lite uppgifter om budgetgenomförandet, ekonomisk rapportering, risker, utvärdering och revision. Byrån måste förbättra kvaliteten på informationen och offentliggöra sin årliga verksamhetsrapport på sin webbplats.

- Betänkande: Martin (A6-0112/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för återuppbyggnad för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av min österrikiske kollega Hans-Peter Martin med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för direktören. Ansvarsfrihetsförfarandet bör förenklas och rationaliseras för de decentraliserade organen som ökar i antal (från 8 år 2000 till 20 år 2006), och nu har en sammanlagd budget på omkring 1 miljard euro. Jag stöder uppmaningen till kommissionen om att vart femte år genomföra en studie av det mervärde som varje organ tillför och att den inte ska tveka att avveckla ett organ om analysen visar att det inte är användbart. Likaså är det viktigt att snabbt förbättra organens interna revisionsförfaranden, och jag stöder möjligheten att inrätta en gemensam disciplinnämnd för alla organ. Jag välkomnar byråns roll i insatserna för att utveckla och stärka stabiliteten i Balkanregionen samt en sund förvaltning av programmet Cards. Byrån har utfört sitt uppdrag på ett fullständigt tillfredsställande sätt och kan nu trappa ner sin verksamhet, vilket planeras ske i slutet av 2008, så att stödet till Serbien, Kosovo, Montenegro och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien administreras av kommissionens delegationer i dessa länder.

   Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Denna byrå inrättades efter Natos attack mot f.d. Jugoslavien och driver EU:s största ”stödprogram” på Balkan.

Byråns målsättning är tydlig och omfattar, vilket bara är vad man hade kunnat vänta sig, ”hjälp” med ”reformprocesser” som ska leda till inrättande av institutioner och en ”rättsordning” enligt EU:s egen inställning och ambitioner, nämligen genom att införa en ”marknadsekonomi”, dvs. en kapitalistisk marknad.

Kanske Europaparlamentet är inblandat i utvidgningen av Nato, och ”vid en tidpunkt då kommissionen tar över förvaltningen av det nya instrumentet för stöd inför anslutningen (…) är EU av den fasta uppfattningen att kommissionen till slut bör föreslå rådet ett nytt mandat för byrån, som enligt tidigare beslut bör avsluta sitt arbete på Balkan senast i slutet av 2008 och omvandlas till en verklig europeisk byrå för externa åtgärder”. Parlamentet klargör vidare att ”ett nytt mandat för denna framgångsrika byrå skulle vara det effektivaste sättet att genomföra de nya uppgifter[na] inom ramen för de externa åtgärderna (...) i områden där traditionellt utvecklingsbistånd inte kan genomföras”.

Det handlar med andra ord om en oacceptabel omvandling av denna byrå till ännu ett instrument till stöd för EU:s politik för inblandning i andra regioner i världen.

- Betänkande: Martin (A6-0122/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av budgeten för Europeiska miljöbyrån för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av min österrikiske kollega Hans-Peter Martin med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för direktören. Ansvarsfrihetsförfarandet bör förenklas och rationaliseras för de decentraliserade organen som ökar i antal (från 8 år 2000 till 20 år 2006), och nu har en sammanlagd budget på omkring 1 miljard euro. Jag stöder uppmaningen till kommissionen om att vart femte år genomföra en studie av det mervärde som varje organ tillför och att den inte ska tveka att avveckla organ om analysen visar att det inte är användbart. Likaså är det viktigt att snabbt förbättra organens interna revisionsförfaranden, och jag stöder möjligheten att inrätta en gemensam disciplinnämnd för alla organ. Det är förvånande att en avsevärd summa driftsbudgetanslag överförts till budgetåret 2007, vilket förutsätter att man har underlåtit att följa budgetprincipen om ettårighet. Kritik måste även framföras mot att vissa saker har fungerat dåligt i miljöbyråns kontrollsystem, där man inte har gjort en tydlig åtskillnad mellan funktioner för utanordnaren och budgeträkenskaper.

- Betänkande: Martin (A6-0128/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av budgeten för Europeiska arbetsmiljöbyrån för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av min österrikiske kollega Hans-Peter Martin med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för direktören. Ansvarsfrihetsförfarandet bör förenklas och rationaliseras för de decentraliserade organen som ökar i antal (från 8 år 2000 till 20 år 2006), och nu har en sammanlagd budget på omkring 1 miljard euro. Jag stöder uppmaningen till kommissionen om att vart femte år genomföra en studie av det mervärde som varje organ tillför och att den inte ska tveka att avveckla ett organ om analysen visar att det inte är användbart. Likaså är det viktigt att snabbt förbättra organens interna revisionsförfaranden, och jag stöder möjligheten att inrätta en gemensam disciplinnämnd för alla organ. Jag lovordar arbetsmiljöbyråns arbete med att sprida förebyggande arbetsmiljömetoder inom EU. Jag beklagar emellertid den otillräckliga kommunikationen med medlemsstaternas sociala myndigheter, som är specialiserade på arbetsmiljöfrågor.

- Betänkande: Martin (A6-0125/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av budgeten för Europeiska läkemedelsmyndigheten för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av min österrikiske kollega Hans-Peter Martin med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för direktören. Ansvarsfrihetsförfarandet bör förenklas och rationaliseras för de decentraliserade organen som ökar i antal (från 8 år 2000 till 20 år 2006), och nu har en sammanlagd budget på omkring 1 miljard euro. Jag stöder uppmaningen till kommissionen om att vart femte år genomföra en studie av det mervärde som varje organ tillför och att den inte ska tveka att avveckla ett organ om analysen visar att det inte är användbart. Likaså är det viktigt att snabbt förbättra organens interna revisionsförfaranden, och jag stöder möjligheten att inrätta en gemensam disciplinnämnd för alla organ. Jag kan inte förstå styrelsens oro för att myndigheten får nya uppgifter som inte följs av adekvat finansiering. Myndighetens ekonomiska situation förefaller faktiskt vara synnerligen god, med en låg utnyttjandegrad av medlen (lägre än 60 procent), ett avsevärt överskott i redovisningen med tillskott av ackumuleringar och samtidigt ett bidrag från gemenskapen samt de avgifter som företagen erlägger för att bibehålla gemenskapens godkännande för försäljning av läkemedel (vilket gav inkomster på 119 miljoner euro 2006 plus ett gemenskapsbidrag på 31 miljoner euro).

- Betänkande: Martin (A6-0120/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av budgeten för Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av min österrikiske kollega Hans-Peter Martin med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för direktören. Ansvarsfrihetsförfarandet bör förenklas och rationaliseras för de decentraliserade organen som ökar i antal (från 8 år 2000 till 20 år 2006), och nu har en sammanlagd budget på omkring 1 miljard euro. Jag stöder uppmaningen till kommissionen om att vart femte år genomföra en studie av det mervärde som varje organ tillför och att den inte ska tveka att avveckla ett organ om analysen visar att det inte är användbart. Likaså är det viktigt att snabbt förbättra organens interna revisionsförfaranden, och jag stöder möjligheten att inrätta en gemensam disciplinnämnd för alla organ. Jag finner det förvånande att myndigheten har haft ett underutnyttjande av driftsanslagen, vilket uppenbarligen främst beror på att den hade haft svårt att rekrytera välkvalificerad vetenskaplig personal till Parma (endast två tredjedelar av de 250 tjänsterna i myndighetens tjänsteförteckning hade tillsatts vid utgången av 2006) samt inkonsekvenser i räkenskaperna.

- Betänkande: Martin (A6-0115/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av budgeten för Europeiska sjösäkerhetsbyrån för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av min österrikiske kollega Hans-Peter Martin med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för direktören. Ansvarsfrihetsförfarandet bör förenklas och rationaliseras för de decentraliserade organen som ökar i antal (från 8 år 2000 till 20 år 2006), och nu har en sammanlagd budget på omkring 1 miljard euro. Jag stöder uppmaningen till kommissionen om att vart femte år genomföra en studie av det mervärde som varje organ tillför och att den inte ska tveka att avveckla ett organ om analysen visar att det inte är användbart. Likaså är det viktigt att snabbt förbättra organens interna revisionsförfaranden, och jag stöder möjligheten att inrätta en gemensam disciplinnämnd för alla organ. När det gäller sjösäkerhetsbyrån beklagar jag att utnyttjandegraden för betalningsbemyndiganden för åtgärder för föroreningsbekämpning till sjöss är för låg (67,7 procent), trots parlamentets breda stöd för dessa åtgärder under budgetförfarandet. Avslutningsvis är det oroande att antalet budgetöverföringar är för högt, att planeringen av personalrekryteringen är otillfredsställande och att budgeten lagts fram på ett inkorrekt sätt.

   Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Antalet byråer och andra gemenskapsorgan har flerdubblats under de senaste åren – från Nicefördraget och fram till det som nu kallas förslaget till ”Lissabonfördraget”. Syftet med dessa organ, som har de mest varierande målsättningar, är till största delen att fungera som en katalysator för att förstärka den alltmer överstatliga karaktären hos EU:s institutioner och politik.

På det hela taget inrättas de för att ”samordna” eller ”hjälpa” medlemsstaterna inom olika områden, och antalet byråer och organ har ökat gradvis: när det gäller ansvarsfrihetsförfarandet var de 8 till antalet 2000 och över 20 år 2006!

Här kommer några exempel, även om listan inte är fullständig: Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser (Frontex), Europeiska järnvägsbyrån, Europeiska miljöbyrån, Europeiska byrån för återuppbyggnad (Balkan), Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Europeiska sjösäkerhetsbyrån, Europeiska byrån för luftfartssäkerhet …

När det gäller ansvarsfrihet för dessa organ har revisionsrätten gjort den allmänna iakttagelsen att organen i sin verksamhet inte beaktar de bestämmelser som fastställs i budgetförordningen, tjänsteföreskrifterna och bestämmelserna om offentlig upphandling, för att bara nämna några exempel.

- Betänkande: Martin (A6-0118/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av min österrikiske kollega Hans-Peter Martin med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för direktören. Ansvarsfrihetsförfarandet bör förenklas och rationaliseras för de decentraliserade organen som ökar i antal (från 8 år 2000 till 20 år 2006), och nu har en sammanlagd budget på omkring 1 miljard euro. Jag stöder uppmaningen till kommissionen om att vart femte år genomföra en studie av det mervärde som varje organ tillför och att den inte ska tveka att avveckla ett organ om analysen visar att det inte är användbart. Likaså är det viktigt att snabbt förbättra organens interna revisionsförfaranden, och jag stöder möjligheten att inrätta en gemensam disciplinnämnd för alla organ. Vi måste se över avgiftssystemet för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet för att balansera kostnaderna och intäkterna för certifieringsverksamheten (intäkter på 35 miljoner euro mot kostnader på 48 miljoner euro).

- Betänkande: Martin (A6-0123/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av budgeten för Europeiska järnvägsbyrån för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av min österrikiske kollega Hans-Peter Martin med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för direktören. Ansvarsfrihetsförfarandet bör förenklas och rationaliseras för de decentraliserade organen som ökar i antal (från 8 år 2000 till 20 år 2006), och nu har en sammanlagd budget på omkring 1 miljard euro. Jag stöder uppmaningen till kommissionen om att vart femte år genomföra en studie av det mervärde som varje organ tillför och att den inte ska tveka att avveckla ett organ om analysen visar att det inte är användbart. Likaså är det viktigt att snabbt förbättra organens interna revisionsförfaranden, och jag stöder möjligheten att inrätta en gemensam disciplinnämnd för alla organ. När det gäller Europeiska järnvägsbyråns fungerande är det beklagligt att konstatera en mycket hög överföringsnivå för medlen (85 procent för driftsutgifter), och vi bör välkomna att byrån har beslutat att införa de 24 normer för internkontroll som fastställts av kommissionen för 2008 och beslutet att rekrytera en upphandlingsansvarig tjänsteman och en internrevisor för att göra denna funktion snabbare och mer tillförlitlig.

- Betänkande: Martin (A6-0119/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av min österrikiske kollega Hans-Peter Martin med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för den verkställande direktören. Ansvarsfrihetsförfarandet bör förenklas och rationaliseras för de decentraliserade organen som ökar i antal (från 8 år 2000 till 20 år 2006), och nu har en sammanlagd budget på omkring 1 miljard euro. Jag stöder uppmaningen till kommissionen om att vart femte år genomföra en studie av det mervärde som varje organ tillför och att den inte ska tveka att avveckla ett organ om analysen visar att det inte är användbart. När det gäller Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet vill jag påpeka att jag inte delar Europaparlamentets åsikt, som avvisar kommissionens förslag om att överföra byråns ansvarsområden till en ny europeisk myndighet för marknaden för elektronisk kommunikation, vars uppgifter från och med 2010 bland annat skulle vara att se till att de nationella tillsynsmyndigheterna arbetar effektivt tillsammans och leds av gemensamma principer, avge yttranden och bistå i utarbetandet av kommissionens åtgärder avseende den inre marknaden för telekomsektorn.

- Betänkande: Martin (A6-0126/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser (Frontex) för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av min österrikiske kollega Hans-Peter Martin med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för den verkställande direktören. Ansvarsfrihetsförfarandet bör förenklas och rationaliseras för de decentraliserade organen som ökar i antal (från 8 år 2000 till 20 år 2006), och nu har en sammanlagd budget på omkring 1 miljard euro. Jag stöder uppmaningen till kommissionen om att vart femte år genomföra en studie av det mervärde som varje organ tillför och att den inte ska tveka att avveckla ett organ om analysen visar att det inte är användbart. Likaså är det viktigt att snabbt förbättra organens interna revisionsförfaranden, och jag stöder möjligheten att inrätta en gemensam disciplinnämnd för alla organ. När det gäller Frontex är det inte rätt att byrån fick fullt finansiellt självbestämmande först från och med den 1 oktober 2006 och att alla utgifter för administrationen innan dess godkändes av kommissionen i Bryssel. Jag gratulerar byrån till dess arbete trots otillräckliga resurser och hoppas att medlen kommer att ökas avsevärt i framtiden.

   Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Bland andra möjliga väsentliga överväganden om beviljandet av ansvarsfrihet för budgeten för Frontex är det viktigt att peka på de avsevärda belopp som blev över i slutet av 2006, och inte nog med det, de två ändringsbudgetar som antogs under samma år, med målsättningen att öka byråns budget.

Efter dessa ändringsbudgetar ökade byråns budget till 19,2 miljoner euro. Trots detta innehade den i slutet av 2006, och baserat på byråns egna räkenskaper, 14,3 miljoner euro i kontanter!

Vissa oegentligheter i samband med personalledningen observerades även, närmare bestämt gällande rekryteringskriterier och förfaranden som inte var i linje med de allmänna bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän vid EU:s institutioner (i själva verket är detta en regelbundet återkommande situation i ansvarsfrihetsförfarandet för ett antal gemenskapsorgan, eftersom kritik har framförts mot att tjänsteföreskrifterna inte följts i ett flertal fall).

Så stor är den politiska viljan att göra framsteg med att se till att ”gränsförvaltningen” övergår till att omfattas av gemenskapsmetoden på EU-nivå och att inrätta Frontex – som vi självklart motsätter oss – att ekonomiska medel har beviljats långt utöver den bevisade kapaciteten. Man kan därför säga att det under 2006 definitivt handlade om att börja i galen ända …

   Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Vi har kämpat för att få slöseriet och missbruket av pengar under kontroll ända sedan EU inrättades. Nu är det äntligen dags att börja bekämpa korruptionen på högsta nivå, t.ex. att se till att felaktiga utbetalningar verkligen betalas tillbaka och göra allt vi kan för att spara pengar. Det kan till exempel handla om att begränsa oss till en arbetsplats för parlamentet och att EU-organen använder sina medel på ett förnuftigare sätt. Vi godkänner överlappning inom vissa områden, som byrån för grundläggande rättigheter, samtidigt som värdefulla organ som Frontex svälts ut. Vi kan inte låta detta fortsätta.

- Betänkande: Martin (A6-0129/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av budgeten för Eurojust för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av min österrikiske kollega Hans-Peter Martin med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för direktören. Ansvarsfrihetsförfarandet bör förenklas och rationaliseras för de decentraliserade organen som ökar i antal (från 8 år 2000 till 20 år 2006), och nu har en sammanlagd budget på omkring 1 miljard euro. Jag stöder uppmaningen till kommissionen om att vart femte år genomföra en studie av det mervärde som varje organ tillför och att den inte ska tveka att avveckla ett organ om analysen visar att det inte är användbart. Likaså är det viktigt att snabbt förbättra organens interna revisionsförfaranden, och jag stöder möjligheten att inrätta en gemensam disciplinnämnd för alla organ. När det gäller Eurojust är jag förvånad över problemen med att uppfylla principen om åtskillnad mellan funktioner för uppgifterna för utanordnaren och kontrollören för transaktioner, och att samarbetet med Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) fortfarande är så bristfälligt.

- Betänkande: Martin (A6-0121/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av budgeten för Europeiska polisakademin (Cepol) för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av Hans-Peter Martin med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för direktören. Ansvarsfrihetsförfarandet bör förenklas och rationaliseras för de decentraliserade organen som har ökat i antal (från 8 år 2000 till 20 år 2006), och nu har en sammanlagd budget på omkring 1 miljard euro. Jag stöder uppmaningen till kommissionen om att vart femte år genomföra en studie av det mervärde som varje organ tillför och att den inte ska tveka att avveckla organ om de inte är användbara.

Likaså är det viktigt att snabbt förbättra organens interna revisionsförfaranden, och jag stöder möjligheten att inrätta en gemensam disciplinnämnd för alla organ. Även om jag har förståelse för de skäl som polisakademin har angett, särskilt att det var svårt för detta nya gemenskapsorgan att uppfylla principerna i budgetförordningen ända från början och att kontrollsystem har införts sedan dess, anser jag ändå att det är berättigat att förvänta sig att polisakademin fullständigt uppfyller bestämmelserna i budgetförordningen senast i juni 2008.

- Betänkande: Stubb (A6-0106/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet för kommissionen avseende genomförandet av budgeten för sjätte, sjunde, åttonde och nionde Europeiska utvecklingsfonden (EUF) för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av Christofer Fjellner, som i själva verket tog över det mycket goda arbete som utförts av Alexander Stubb, som har utsetts till minister i den finska regeringen, med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet.

Liksom många ledamöter beklagar jag att EUF inte budgetinförlivats i budgetramen 2007–2013, och anser att budgetinförlivande av EUF bör vara ett prioriterat mål för den fleråriga budgetramen efter 2013. Under tiden bör förvaltningsförfarandena för EUF förenklas, särskilt genom att man avslutar föregående EUF så snart som möjligt och genom att standardisera budgetbestämmelserna. Med starten av tionde EUF 2008 kommer kommissionen att genomföra så många som fyra EUF samtidigt.

Avslutningsvis är jag förvånad över beloppet på 10,3 miljarder euro i ”utestående åtaganden”, vilket utgör 25 procent av de totala anslagna medlen, och det är mycket viktigt att kommissionen minskar dessa medel ännu mer drastiskt, särskilt gamla och vilande åtaganden.

- Betänkande: Martin (A6-0127/2008)

   Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för beviljande av ansvarsfrihet avseende genomförandet av budgeten för Tillsynsmyndigheten för det europeiska GNSS-systemet för budgetåret 2006 på grundval av betänkandet av Hans-Peter Martin med en rekommendation om att Europaparlamentet ska bevilja ansvarsfrihet för direktören.

Ansvarsfrihetsförfarandet bör förenklas och rationaliseras för de decentraliserade organen som har ökat i antal (från 8 år 2000 till 20 år 2006), och nu har en sammanlagd budget på omkring 1 miljard euro. Jag stöder uppmaningen till kommissionen om att vart femte år genomföra en studie av det mervärde som varje organ tillför och att den inte ska tveka att avveckla organ om de inte är användbara.

Likaså är det viktigt att snabbt förbättra organens interna revisionsförfaranden, och jag stöder möjligheten att inrätta en gemensam disciplinnämnd för alla organ. När det gäller Tillsynsmyndigheten för det europeiska GNSS-systemet bör det noteras att tillsynsmyndigheten från den 1 januari 2007 har blivit ägare till Galileoprogrammets materiella och immateriella anläggningstillgångar, som till 100 procent kommer att finansieras med allmänna medel och därför måste bli föremål för en särskilt noggrann kontroll.

9. Rättelser till avgivna röster och röstavsikter: se protokollet

(Sammanträdet avbröts kl. 13.25 och återupptogs kl. 15.00.)

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA Vice talman

10. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet

11. Ökade priser för livsmedelsprodukter i EU och utvecklingsländer (debatt)

   Talmannen. rådets och kommissionens uttalanden om ökade priser för livsmedelsprodukter i EU och utvecklingsländer.

   Louis Michel, ledamot av kommissionen. − (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Den dramatiska ökningen av livsmedelspriserna sedan början på året har utlöst en världsomspännande medvetenhet om den globala livsmedelskrisen.

Om ett par timmar ska enligt planerna ett möte börja i London, där de viktigaste berörda parterna när det gäller livsmedelsbistånd kommer att samlas. I början på maj kommer en internationell konferens att hållas på temat ”Mot en grön revolution i Afrika”. Alla politiska aktörer, deltagare och experter på området har nu mobiliserats. Världen har nu under flera år upplevt stadigt stigande livsmedelspriser.

Sedan 2000 har priset i dollar på vete tredubblats och priset på ris och majs fördubblats. Under början på 2008 skedde en ytterligare ökning på 20 procent, som resulterade i oro över köpkraften i våra industrialiserade länder och i risken för hungersnöd för hela befolkningar i utvecklingsländerna. När man lever på mindre än en dollar om dagen och spenderar den största delen av sin inkomst på mat är de här ökningarna helt enkelt ohållbara.

Det här är roten till de livsmedelsprotester som ägt rum de senaste veckorna över hela världen: i Haiti, Mexiko, Egypten, Marocko, Kamerun, Senegal, Elfenbenskusten, Guinea, Mauretanien, Etiopien, Uzbekistan, Jemen, Filippinerna, Thailand och Indonesien. Studier visar att eran med billiga livsmedel på den internationella marknaden är över. Vi kommer inte att se livsmedelspriserna gå tillbaka till sina tidigare nivåer, och instabiliteten kan öka om inte åtgärder snabbt vidtas.

Det rådande klimatet med livsmedelspriser som skjuter i höjden är ett allvarligt hot när det gäller politisk, ekonomisk och social destabilisering i många länder runtom i världen, så vi måste reagera snabbt. Det sträcker sig långt utöver Europeiska kommissionens och till och med Europeiska unionens förmåga. Hela det internationella samfundet måste agera.

Vi har identifierat två huvudalternativ då vi sett på möjliga lösningar. För det första måste vi rädda liv och bemöta på den sociala kris som uppstått till följd av kraftiga prisstegringar, vilket ibland har förvärrats av den nationella politiska situationen. För det andra är det tydligt att vi behöver en strategi på medellång och lång sikt. Jag tror att vi behöver agera på båda fronterna. Helt klart skulle det största misstaget vara att ge humanitär respons i form av livsmedelsbistånd på ett sådant strukturellt problem som livsmedelssäkerhet. Det här skulle utan tvivel lätta vissa personers samvete på kort sikt, men det räcker inte med akut livsmedelsbistånd för att hantera ett strukturellt problem.

På kort sikt är det därför helt klart nödvändigt att, tillsammans med nationell respons ägnad att garantera en bättre kontroll av priserna på livsmedel, möta behoven hos de allra mest utsatta befolkningarna som befinner sig i en verklig humanitär nödsituation. Det är därför vi måste mobilisera ytterligare akut humanitärt bistånd för att öka Echos kapacitet att ge akut livsmedelsbistånd.

Det här är emellertid ingen vanlig livsmedelskris. Det här är en kris som rör köpkraften, som drabbar de allra fattigaste som inte längre har råd att köpa mat. Därför måste vår respons också grundas på andra former av livsmedelsbistånd och utformas för att till exempel uppväga de negativa effekterna av undernäring hos spädbarn och stödja de allra mest utsatta hushållens köpkraft. Vi måste också främja en snabb ökning när det gäller utbudet av lokala jordbruksprodukter, alltså ge lokala jordbrukare tillgång till jordbruksinsatsvaror, utsäde och gödningsmedel.

Mot bakgrund av krisens omfattning och dess förmodade längd är det absolut avgörande att Europeiska unionen också engagerar sig i en strategi på medellång sikt för att stödja politiken för socialt skydd i de mest riskutsatta länderna, särskilt i Afrika.

Det enda giltiga svaret på medellång och lång sikt är att vi gör allt vi kan för att säkerställa utbudet av jordbruksprodukter. För att hålla jämna steg med den internationella efterfrågan måste produktionen öka globalt sett, även om det här inte ska överlåtas till de största exportländerna. Europeiska unionen har redan vidtagit konkreta åtgärder i det här avseendet. Uttag av areal har frusits, mjölkkvoterna har ökats och tullavgifterna på spannmål har slopats.

Afrika måste spela sin roll med vårt stöd och sporra en grön revolution, så att man kan minska sitt allmänna beroende på den internationella marknaden. Det afrikanska jordbruket är för tillfället det minst produktiva i hela världen, men det erbjuder enorma utvecklingsmöjligheter, förutsatt att politik till förmån för små hushållsjordbruk upprätthålls och investeringar prioriteras, som ger uppsving åt produktiviteten och underlättar tillträdet för jordbrukare till nationella och regionala marknader.

Kommissionen har redan gjort den här strategin till en huvudprioritering. Vi var de första att betona vikten av jordbruket i utvecklingsstrategierna, långt innan andra internationella aktörer gjorde det. Vi har sett över våra egna program som bygger på Afrikanska unionens program och föreslår en anpassning av det europeiska stödet till jordbruks- och landsbygdsutveckling till Afrikanska unionens utvecklingsprogram för jordbruket som lades fram i juni 2007.

Under programplaneringen för den tionde Europeiska utvecklingsfonden säkerställde vi att landsbygdsutvecklingsområdet i sin helhet skulle få fördubblat bistånd – 650 miljoner euro för den nionde Europeiska utvecklingsfonden, 1 250 miljarder euro för den tionde Europeiska utvecklingsfonden. Det här har inte varit lätt då, som ni vet, det är upp till våra utvecklingspartner att välja vilka sektorer hjälpen ska koncentreras till. Det här är en betydande ökning, en hundraprocentig ökning i absoluta termer, även om den inte medför någon procentuell ökning av det belopp som avsatts för jordbruks- och landsbygdsutveckling. Det tillgängliga beloppet har fördubblats, men procentandelen av Europeiska utvecklingsfonden förblir mer eller mindre densamma.

I det här sammanhanget noterar vi med tillfredsställelse det förnyade intresset hos givarsamfundet inom jordbrukssektorn, som har ignorerats de senaste tjugofem åren. Kommissionen i dess helhet och särskilt jag, som kommissionsledamot med ansvar för utveckling och humanitärt bistånd, är högst medveten om den rådande krisens politiska vikt. Jag hade tillfälle att tala med Förenta nationernas generalsekreterare om det här vid det senaste mötet med styrgruppen för millennieutvecklingsmålen i Afrika i New York förra månaden. Jag diskuterade också med Jean Ping, ordförande för Afrikanska unionens kommission. Det var under det här mötet som jag använde termen ”humanitär tsunami”, därför att jag kände att det var nödvändigt att chockera politiska ledare för att få dem att handla i stället för att bara prata och lova saker.

Orsakerna till krisen är varierande och komplexa, även om vi måste se upp så att vi inte går vilse bland smådetaljerna. Det finns en ökande efterfrågan, särskilt i Asien, på grund av att levnadsstandarden har förbättrats för många människor, som nu har råd att äta mer och att äta bättre. Oljepriserna ökar också, vilket har en direkt inverkan på kostnaderna för transporter och gödningsmedel. Lägg till problemen på utbudssidan, som orsakas av klimatförändringens inverkan, och vi har här några av ingredienserna i den rådande krisen.

Vad gör kommissionen? Den arbetar på en långsiktig strategi, som jag tidigare sa är avgörande. Emellertid kommer det att ta två år innan vi ser resultat på platsen. Ökad jordbruksproduktion handlar inte bara om att öppna en kran, så vi ser på kortsiktigt och akut bistånd också. I mars förra året beslutade vi om ytterligare 160 miljoner euro i livsmedelsbistånd. Vi har precis bestämt oss för att frigöra ytterligare 57 miljoner euro som budgeterats för 2008, men som kommer att bli tillgängliga mycket tidigare under året. Vi kommer att mobilisera 60 miljoner euro i färska pengar, som antingen kommer att komma från en omorganisation av rubrik 4 eller från en begäran ställd till parlamentet att mobilisera reserven för katastrofhjälp.

Slutligen skulle jag vilja påpeka att kommissionen kommer att fortsätta att följa den här situationen mycket noga och är redo, då behov uppstår, att överväga ytterligare finansiering om det är nödvändigt.

   Janez Lenarčič, rådets ordförande. – (SL) Först av allt skulle jag vilja be ledamöterna om ursäkt för min sena ankomst. Jag har precis haft ett möte med utskottsordförandekonferensen, och jag är tacksam över att ni har arrangerat den här debatten som ger mig möjlighet att tala nu.

Europeiska unionen är mycket oroad över de stigande priserna på jordbruksprodukter, som kommer att bli ett problem inte bara i Europeiska unionen, utan också i den övriga världen. Vi är medvetna om allvaret och omfattningen av de potentiella konsekvenserna, särskilt i världens fattigaste länder.

Var ligger orsakerna till det här På utbudssidan beror prisökningen huvudsakligen på bristande produktion, och delvis är den ett resultat av klimatförändringens inverkan, särskilt i fallet med spannmål och högre produktionskostnader. Ǻ andra sidan växer världens befolkning, och genom den snabba utvecklingen i ett antal större länder som Kina, Indien och Brasilien ökar efterfrågan. Ökad köpkraft och högre levnadsstandard i de här länderna leder till förändrade matvanor. Den ökade efterfrågan på kött och mejeriprodukter har en indirekt effekt på priserna för foderspannmål.

En del, eller snarare ganska många, anger också den växande biobränslemarknaden och den åtföljande efterfrågan på jordbruksprodukter för icke-livsmedelsändamål som en anledning. Det är precis av den anledningen som vi i Europeiska unionen anstränger oss, genom arbetsgrupper som upprättats särskilt för det syftet, att utarbeta tydliga hållbarhetskriterier, som ska underlätta hållbar framställning av biobränslen med en minimal inverkan på sådana faktorer som livsmedelspriser.

Eftersom de nämnda orsakerna till högre livsmedelspriser både på utbuds- och efterfrågesidan är av strukturell natur kan priser och prisökningar på lång sikt också förväntas stanna på en högre nivå än vad vi varit vana vid under det gångna decenniet. Globalt sett har ökningen av livsmedelspriserna en särskilt negativ inverkan på länder där jordbruksprodukter och livsmedel står för en betydande del av importen. Den här frågan är särskilt akut i länder med låg och medelstor inhemsk produktion och med mindre konkurrenskraftiga strukturer för framställning och handel med livsmedel.

För att garantera en grundläggande tillgång till livsmedel är det nödvändigt att bland annat uppmuntra jordbruksproduktion i fattigare länder. Samtidigt bör mer välmående länder uppmuntras att avsätta medel till utvecklingsbistånd till de fattigaste länderna och att engagera sig mer aktivt i biståndsorganisationer.

Europeiska unionen försöker att stävja stigande livsmedelspriser på olika sätt. Syftet med den senaste tidens reformer inom den gemensamma jordbrukspolitiken var att göra det europeiska jordbruket hållbarare och mer marknadsorienterat. Europeiska unionen har redan antagit kravet på arealuttag för 2008 och därigenom ökat andelen av åkermark avsedd för jordbruks- och livsmedelsproduktion inom Europeiska unionen. Det slutliga upphävandet av det här kravet och avskaffandet av bidrag för energigrödor föreslogs också som en del av översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Ansträngningarna för att främja forskning som stakar ut vägen för framställning av andra generationens biobränslen är också viktiga. Biprodukter som halm, flis och avfall i allmänhet skulle kunna användas vid framställning av biobränslen.

Dessutom är EU berett att avlägsna exportsubventionerna till 2013, som en del av förhandlingarna inom Världshandelsorganisationen. I vilket fall som helst kommer frågan om jordbruksmarknadernas instabilitet att bli en av de huvudutmaningar som Europeiska unionens jordbruk och jordbrukspolitik står inför.

Med hänsyn till omfattningen av de möjliga konsekvenserna diskuterade Europeiska unionens råd (jordbruk och fiske) frågan om höga priser vid dess möte i april. Det är högst troligt att man kommer att diskutera det vidare vid framtida möten, och ministrar kommer också att ta upp problemet i andra rådskonstellationer.

Internationella organisationer som FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), Internationella jordbruksutvecklingsfonden, Världslivsmedelsprogrammet och andra organisationer gör också göra aktiva ansträngningar för att stävja de stigande livsmedelspriserna. Det slovenska ordförandeskapet kommer att delta i den internationella konferensen om global livsmedelsförsörjning och de utmaningar som klimatförändringar och biobränsle utgör, som kommer att hållas i början på juni i Rom under överinseende av FAO.

Avslutningsvis är de stigande livsmedelspriserna ett globalt problem och behöver därför tas upp med tillbörlig hänsyn och med ökade ansträngningar inom alla berörda områden. Vårt mål är att återinföra stabila marknadspriser.

(Applåder)

   Joseph Daul , för PPE-DE-gruppen. − (FR) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot! Jag välkomnar er rapport. Ni har helt rätt, i synnerhet vad gäller Afrika. PPE-DE-gruppen är mycket oroad över den brist på livsmedel som påverkar åtskilliga fattiga länder runtom i världen, men också över den betydande ökningen av kostnaden för konsumenternas shoppingvagnar i Europa. Vi hör inte tillräckligt om detta.

Först och främst kräver livsmedelskrisen akuta åtgärder för att hjälpa befolkningar som svälter. I detta avseende välkomnar jag frigörandet av medel till Världslivsmedelsprogrammet. Dessa åtgärder kommer dock, hur positiva de än är, bara att avhjälpa problemet tillfälligt. I verkligheten är det jordbruket i världen som måste genomgå en genomgripande strukturreform. Livsmedelskrisen utgör en möjlighet att föra en djupgående diskussion om den ställning som vi vill att livsmedel och jordbruk ska ha inom världsekonomin och den europeiska ekonomin.

I dag är vi i Europa i högre grad än någonsin medvetna om att vi behöver jordbruket för att livsmedelssäkerheten ska kunna garanteras. Vi måste uppmuntra jordbruksutvecklingen i dessa länder för att möta den ökade efterfrågan från tillväxtekonomierna. Den stora utmaningen för fattiga länder är självförsörjningen vad gäller livsmedel, och därför måste vi hjälpa dem att etablera jordbruk som är ekonomiskt livskraftigt.

Frysandet av produktion i Europa är inte längre lämpligt, som ni påpekade. När det gäller antalet konsumtionsdagar har EU:s spannmålsreserv halverats sedan 2005 och skulle bara räcka i en månad om det skulle uppstå en kris. Det skulle inte räcka att importera, eftersom många tredjeländer brukar behålla produktionen för den inhemska marknaden. Det gör de rätt i. Råvaror har blivit föremål för spekulation. Ett ton vete kan säljas flera gånger innan det kommer till kvarnen.

Många människor anser att det är agrobränslen som bör klandras för den befintliga livsmedelskrisen. Detta är långt ifrån sant. De utgör bara 2 procent av den nuvarande jordbruksproduktionen i Europa. Jag vill tala om att jag inte vill försvara den lobbyverksamhet som förespråkar jordbrukskemikalier, men vi borde inte ge upp med en gång. Vi borde hålla fast vid dessa 2 procent, så att Europa också involveras i utvecklingen av jordbrukskemikalier inför framtiden.

Vi måste övergå till växtarter som är motståndskraftiga mot de nya utmaningar som följer av klimatförändringar och den ökande bristen på vattenresurser. För att detta ska bli möjligt måste vi investera i jordbruksforskning och reflektera på ett realistiskt och ansvarsfullt sätt, och då menar jag verkligen reflektera, över frågan om genmodifierade grödor. Vi måste se klart på detta. Hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken är det perfekta tillfället att inleda en verklig debatt om Europas jordbruks- och livsmedelspolitik.

Minns ni den gamla amerikanska politiken? Två heliga politiska områden som ingen kunde röra, försvar och livsmedelssäkerhet. Det var vad kongressen sa. Vi bör sluta förespråka förenklade och rent ekonomiska lösningar som inte ger långsiktiga lösningar på den nuvarande krisen. Vi bör också erkänna att svaret på livsmedelsproblemet inte kan vara annat än globalt. Europa måste finna lösningar i samarbete med internationella organisationer som exempelvis Världsbanken, Internationella valutafonden och, naturligtvis, WTO. Vi måste finna ett sätt att begränsa de skadliga effekterna av finansiella spekulationer när befolkningar drabbas av svält. Vissa länder har betydande reserver som de fortsätter att begränsa till export. Spekulanter spelar med hela befolkningars liv som insats. Vi måste göra allt vi kan för att undertrycka dessa fenomen och underlätta handeln.

Slutligen måste det göras en utredning om varför prisökningen är så stor när jordbruksråvarorna bara utgör en mycket liten andel av det totala priset på bearbetade livsmedel. Ansvaret är ännu inte tydligt definierat, och det verkar inte som att alla förlorar på livsmedelskrisen.

Vi måste ta tag i saker och ting. Vi måste genomföra de olika undersökningar som krävs så att ingen kan gynnas på bekostnad av de fattigaste länderna i världen eller Europas mest missgynnade medborgare.

   Martin Schulz, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Min grupp har begärt denna debatt, eftersom vi anser att åtgärder snabbt måste vidtas. Kommissionsledamot Louis Michel har kortfattat och på ett bra sätt angett vad kommissionen kan göra omedelbart. Vi har också begärt denna debatt eftersom vi vill diskutera de grundläggande principerna bakom livsmedelsprisernas utveckling och konsekvenserna av den.

Det finns många förklaringar. Världens befolkning ökar; omfattningen av den odlingsbara marken är begränsad; levnadsstandarden – och därmed möjligheterna att köpa och konsumera livsmedel – ökar i många delar av världen. Det är i sig en positiv utveckling. Köttkonsumtionen i Kina ökar exempelvis snabbt. Det leder dock till att den tillgängliga mängden minskar i ett globalt perspektiv. Ökningen av energipriserna och de allt mer omfattande politiska målen – däribland våra politiska mål med avseende på klimatet, till exempel att det blir mer attraktivt att producera biobränslen – allt detta leder till de resultat som Joseph Daul just har beskrivit.

Dessa förklaringar känner vi alla till. Jag skulle dock vilja ta upp en fråga som jag anser inte nämns så ofta som den borde. Mina ledamotskolleger kommer att gå in mer detaljerat på de frågor som jag just har beskrivit, men jag vill ta upp en fråga under debatten som vi inte talar om alls och som jag anser är mycket viktig i krisen, och det är att de stora värdepappersfonderna som har tagit makten över alla delar av ekonomin och som flyttar hundratals miljarder dollar runt världen varje dag – dessa värdepappersfonder, hedgefonderna, har tagit makten över livsmedelssektorn.

Min avsikt är inte att kritisera de människor som har bedrivit internationell handel med varor under de senaste 140 åren. Det är helt normalt, men det som händer nu är inte längre normalt, och det är att enorma belopp satsas på prisökningar på livsmedel och ett intensivt spelande pågår. Det betyder att bankerna i Europa råder sina kunder att ”satsa stort på prisökningar på livsmedel så att ni kan göra vinster på era investeringar”. Det innebär att man ser till att ”skapa brist på livsmedel så att priserna stiger, och då kan ni göra en vinst”. Det vi ser är inget annat än ”casinokapitalism”, och det är ett bekymmer för oss alla på alla nivåer. Denna kapitalism flyttar stolen till de bord där världens fattiga sitter. Det är den verkligt moraliska skandalen bakom krisen, och det är därför vi vill diskutera den i detta forum.

Mer än någonsin är krisen goda skäl till varför det är nödvändigt med internationell kontroll av finansmarknaderna. Jag kan leva med att stora vinster görs på några få sekunder inom vilket område som helst, inom handeln med guld till exempel, men inte när det gäller livsmedel till stora delar av världens befolkning. Det är extremt omoraliskt, och det bör inte underskattas i denna debatt.

Vi måste nu diskutera vilka omedelbara konsekvenser detta har för oss. Vilka följder har det för reformen av politiken för marknaden för jordbruksprodukter här i Europa? Vilken roll har vår egen politik för exportsubventioner? Bidrar vi och våra exportörer till livsmedelsbrist på grund av att jordbruket i världens drabbade regioner inte kan utvecklas tillräckligt på egen hand? Vilket är vårt svar på frågan om större tillgång till bioenergi? Måste det automatiskt leda till brist på och begränsad produktion av livsmedel? Eller kommer det under den kommande generationen att ske en teknisk utveckling på området för biokemi – Joseph Daul har rätt här – som kan leda till att vi inte längre endast behöver använda mark som hittills har använts till att producera livsmedel?

Vi måste överväga alla dessa frågor, men de får inte distrahera oss från att tänka på en sak, nämligen att vi inte kan tillåta ett finansieringssystem som går upp i sömmarna och leder till hunger i världen bara för att några få kapitalister ska kunna göra allt större vinster.

(Applåder)

   Graham Watson, för ALDE-gruppen. − (FR) Herr talman! Kommissionsledamot Louis Michel talade för kommissionen, men istället för rådet. Han har lyckligtvis mycket stor erfarenhet från båda institutionerna, vilket är till vår fördel.

(EN) Herr talman! Under det senaste året har vi sett häpnadsväckande prishöjningar på nödvändiga livsmedel, vilket lett till att 100 miljoner människor håller på att drivas in i fattigdom och hundratusentals riskerar att svälta. Hotet är så allvarligt att det kommer att upphäva alla framsteg mot att halvera fattigdomen i världen senast 2015.

Europa har snabbt fått en högre levnadsstandard, så snabbt att till och med min generation i Europa kan minnas trädgårdar där nästan inget växte utom de små barnens hunger. Vi i vår privilegerade ställning får inte bara passivt stå bredvid och titta på hur katastrofen breder ut sig. Vi måste ge mer pengar till Världslivsmedelsprogrammet nu, så att det kan förse de nödlidande med livsmedel, och min grupp välkomnar kommissionens åtagande för detta.

Många skyller på biobränslena. FN:s särskilde rapportör har faktiskt sagt att biobränslen är ”ett brott mot mänskligheten”. Men det finns många olika skäl till de prishöjningar som nyligen ägt rum, och det måste vara svaret från världssamfundet.

Det faktum att världens befolkning växer, att dåliga odlingsförhållanden råder p.g.a. klimatförändringarna, att jordbruksmark omvandlats till industrimark, att omoralisk varuspekulation pågår och att matvanorna har förändrats har tillsammans bidragit till den aktuella krisen. Köttkonsumtionen i Kina har exempelvis ökat från 20 kg per capita 1980 till 50 kg per capita 2007, och om det för varje kilo kött krävs 2 000 kvadratmeter mark och 13 000 liter vatten, medan samma näringsinnehåll finns i soja för vilket det krävs 1 procent av den mark och det vatten som används, då börjar vi förstå att problemet är komplicerat.

Den allra värsta brottslingen är snedvridningen av marknaden, som driver jordbrukarna in i en fattigdomscykel och i föga utsträckning uppmuntrar dem att öka livsmedelsproduktionen. De omfattande standarderna för ursprung och tillverkning som skrivits in i Europeiska unionens förslag om biobränslen försäkrar Europa effektivt mot icke-hållbar användning. Istället för att använda biobränslen som en syndabock måste vi därför övergå till att upphöra med jordbruksprotektionismen och exportera restriktioner. Vi måste istället stärka utvecklingen av jordbruket i de fattigaste länderna och se till att Doharundan blir framgångsrik och främjar fri, rättvis och hållbar handel med jordbruksprodukter på global nivå.

Det är den gemensamma jordbrukspolitiken, inte de europeiska biobränslena, som är orsaken till problemet, och det är reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken, inte att ge upp mål beträffande biobränslen, som är lösningen.

Vi måste också använda vår kollektiva kraft för att se till att klimatförändringarna och kriterier för hållbarhet integreras med handelspolitiken. Sanningen är att vi har råd att förse världen med livsmedel, och som Dominique Strauss-Kahn har sagt: ”Globalt samarbete kan ge den makroekonomiska ram och de drivkrafter som behövs för att ta itu med problemet.”

Min grupp anser att med rätt politisk vilja och rätt internationellt samarbete kan globalisering vara lösningen, inte problemet. Det är upp till Europeiska unionen att gå i bräschen för detta.

   Eoin Ryan, för UEN-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill bara säga att jag inte ska analysera skälen till varför vi är där vi är. Skälen till varför världen lider eller kommer att lida av stor brist på livsmedel har dokumenterats väl av många här. Det kommer dock att vara en utmaning för oss att försöka utrota hungern i världen senast 2015. Jag anser att vi har en stor utmaning framför oss här nu.

Detta är ett globalt problem, och det behöver en global lösning. Vi har hanterat andra problem, och vi har försökt att lösa andra problem på den nivån som exempelvis den globala uppvärmningen. Jag anser att det enda sätt som vi kan ta itu med detta problem på är genom att finna en global lösning.

Som man redan har sagt finns det många skäl – ökad befolkning – och, ja, jag tror att det är viktigt att vi omedelbart ökar biståndet. Men vi måste söka en mer långsiktig lösning, försöka ta reda på precis varför livsmedelsmarknaden har blivit just så här. Som jag har sagt har många skäl redan räknats upp, men jag tror att vi måste söka efter en mer långsiktig lösning, och jag tror att vi har den politiska viljan till det här i Europaparlamentet.

Den organisation som vi bör uppmuntra att göra mer i denna fråga är FN. FN bör sammankalla till en konferens om den situation som råder, och vi bör på alla sätt uppmuntra FN att göra detta. Det är det enda sättet att försöka göra detta, eftersom folk säger att orsaken kanske är hedgefonderna, eller att människor spekulerar, eller torkan eller vad det nu kan vara för skäl, men jag tror att vi måste samla alla våra resurser och all vår politiska vilja över hela världen för att försöka lösa detta problem under de kommande åren, eftersom det är ett mycket allvarligt problem, särskilt för de fattiga människorna runtom i världen.

   Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Under många år och årtionden tillbaka hade vi katastrofalt låga priser på jordbruksprodukter, och det var nödvändigt och brådskande att jordbrukspriserna steg världen över. Det är en mycket bra utveckling, eftersom prisnivån var lägre än produktionskostnaderna för ekologiskt och småskaligt jordbruk, och det har förstört försörjningsmöjligheterna för hundratals miljoner jordbrukare, inte bara i tredje världen, utan också här i Europeiska unionen.

Om detta, som Martin Schulz säger, underblåses av spekulation, så beror det på att vi nu, efter det att Europeiska unionen har avskaffat exportsubventionerna och minskat bidragen, har något som mer liknar en interventionsmekanism, där livsmedel och foder kopplas samman med oljepriset, eftersom vi börjar att göra bensin av livsmedel och foder. Detta främjar spekulation, eftersom möjligheten och nödvändigheten av att transportera föda ökar.

Europeiska unionen är världens största importör av livsmedel och foder, vilket innebär att vi har överskott och att den mekanism genom vilken vi omvandlar importen – som uppgår till 50 miljoner ton spannmålsenheter och köps in nästan under fattigdomsgränsen från länder i tredje världen – till livsmedel, som sedan dumpas och exporteras för miljarder och säljs till underpris på regionala marknader i länder i tredje världen, slutligen har förstört det småskaliga jordbruket och självhushållsjordbruk.

Vi måste därför se detta som en möjlighet. Det betyder inte att jag anser att biobränsle är roten till det onda, eftersom energibalansen är negativ och det ger upphov till spekulation, men vi måste försöka omvandla material som faktiskt finns tillgängligt, som avfall exempelvis, till energi. För att gå rakt på sak säger jag att vi måste göra guld av skit istället för att tro att vi kan konkurrera med livsmedel för människor. Det är inte möjligt för alla människor i världen att få fulla bensintankar och fulla tallrikar som enbart kommer från de växter som odlas. Det kanske är möjligt i Europa, eftersom vi är tillräckligt rika för att köpa dessa produkter och spannmålsskördar till oss själva, men resten av världen skulle få svälta.

Jag skulle vilja avsluta med att presentera ytterligare en tanke. Det finns 850 miljoner människor som svälter, och dessa 850 miljoner svalt redan när prisnivån var katastrofalt låg. Det som nu har hänt är att medelklassens köpkraft i länderna i tredje världen har minskat, så att dessa människor har svårt att köpa andra konsumentprodukter. Detta är ett hinder för Världsbankens och Internationella valutafondens strategi. Människor ropar nu efter mer pengar, men de 850 miljoner människor som svälter behövde de pengarna redan tidigare.

   Luisa Morgantini, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Livsmedel är en rättighet och borde därför inte endast vara föremål för marknadsregler och finansiell spekulation. Det vi ser är en kris och protester som påminner oss om upploppen för mat och människor som dog för att de var hungriga.

Orsakerna är många, och de har redan nämnts: prishöjningarna på olja, subventioner för produktion av biobränsle, dåligt väder, den ökade köttkonsumtionen, framtida spekulationer om livsmedel. Vilket ansvar har vi? Jean Ziegler sammanfattar problemet när han säger att globaliseringen har monopol på världens rika. De multinationella företagen är ansvariga för det strukturella våldet. De har byggt en orättvis och fasansfull värld. Vi måste få ett slut på allt det här, säger han. Vill vi lyssna på honom?

Förutom WTO:s bestämmelser har Europeiska unionen valt en gemensam jordbrukspolitik med subventioner som, trots att den en gång föreföll olämplig, nu visar sig vara destruktiv för den internationella jämvikten. Tillämpningen av kvoter för vår spannmålsproduktion, liksom åtgärder för att lägga mark i träda, bär också ansvar för den situation som vi ser idag.

Låt oss se upp för de lättvindiga uppmaningarna från lobbygrupper som är för genmodifierade organismer och som lovar att hungern i världen ska försvinna, men som är en kortlivad genväg som istället skulle orsaka enorma skador. Den brittiska lagstiftningen har beskrivits som helt galen som, trots att den kanske leder till mindre föroreningar, helt säkert innehåller biobränslekvoter som inte förhindrar att de naturliga livsmiljöerna förstörs.

Bland de eventuella åtgärderna vill jag stödja Jean Zieglers förslag om ett femårigt moratorium för produktion av biobränslen. Vi måste hålla det löfte vi ingick om att halvera antalet människor som svälter ihjäl före 2015, och Louis Michel har rätt: Att öka de finansiella anslagen till Världslivsmedelsprogrammet är inte lösningen, även om det är vår plikt, och vi välkomnar katastrofpaketet och de 10 miljoner US-dollar som Haiti fått i bidrag.

Beträffande finansieringen av Afrikas jordbruk, som vi redan fått kännedom om, gläder det mig att höra Louis Michel som, om jag har förstått honom rätt, säger att anslaget kommer att gå till mindre producenter och därför kommer att vara till hjälp för självhushållsjordbruken, vilket bidrar till att övervinna krisen särskilt för de fattigaste, och inte till multinationella företag som ägnar sig åt export, vilket faktiskt leder till att länder blir allt fattigare och mer beroende av import.

   Graham Booth, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! EU har beslutat att vi nu kan odla bränsle och säger till utvecklingsländerna att de istället för att odla livsmedel bör de odla bränsle så att EU kan fortsätta att köra sina limousiner. Sedan jag blev ledamot av Europaparlamentet kan jag inte komma ihåg någon fråga som har lett till en sådan ström av brev som frågan om biobränslen. Jag har fått över hundra uppmaningar om att rösta emot kommissionens mål beträffande förnybara energikällor.

Jag har inte behövt särskilt mycket övertalning, för i egenskap av parlamentsledamot för UKIP röstar jag i alla fall nej till alla påbud om EU-mål för mitt land. Men i detta fall är jag glad över att rösta nej, eftersom rusningen efter biobränslen, en viktig del av kommissionens strategi, är ett huvudskäl till de plötsliga prisökningarna på livsmedel runt om i världen.

Den brittiska regeringens rådgivare professor John Beddington har sagt att det finns stora problem med att biobränslen inte är hållbara. Han har rätt. Vi har blivit så besatta av den globala uppvärmningen att vi har glömt att se den verkliga elefanten i rummet – den globala livsmedelskrisen. För jordbrukare i Afrika exempelvis finns det nu mindre mark tillgänglig för att odla livsmedel, därför att många människor odlar bränslen istället. Det leder också till att regnskogar förstörs, vilket har förödande konsekvenser. Mindre mark för livsmedel betyder mindre mängd livsmedel, men ökad tillgång på människor, vilket oundvikligen innebär att livsmedelspriserna ökar. Runt om i världen, och särskilt i Europa, har livsmedelspriserna stigit betydligt snabbare än inflationen.

EU är stolt över att vara föregångare på miljöområdet. Kommer EU att också vara en föregångare när det gäller att erkänna att biobränslen inte är lösningen? Biobränslen gör att priserna ökar i varukorgarna runt om i världen. Vi i väst kommer att sucka och bita ihop tänderna, men i utvecklingsländerna är det en fråga om liv eller död. EU har aldrig varit en vän till tredje världen. Stora fabriksfartyg har tömt havet vid Västafrika på fisk. Dumpning av subventionerade jordbruksöverskott har förstört vinstmarginalen för många av deras jordbrukare, och nu när deras befolkning växer används deras mark till att hålla våra bilar på vägen istället för att ge mat åt deras egen befolkning.

Våldsamma upplopp för att få mat har redan ägt rum då desperata hungriga människor har attackerat spannmålssilor och livsmedelsaffärer. I några länder finns det trupper på gatorna för att skydda det som finns kvar av livsmedlen. Risken för väpnade konflikter mellan och inom stater har ökat kraftigt på grund av EU:s politik – så går det när EU ska bevara freden. Vad är till mest nytta för en bybo i Afrika? En full bensintank eller en full mage? Lyssna till sunt förnuft och ändra er politik rörande biobränslen omedelbart.

   Peter Baco (NI). – (SK) Stigande livsmedelspriser orsakas av den aktuella instabiliteten på jordbruksmarknaderna, som också i vanliga fall är instabila. Jordbrukspolitikens huvuduppgift har därför alltid varit, och är fortfarande, att undanröja denna instabilitet.

Vi bör komma ihåg historien i Bibeln om de sju feta korna och de sju magra korna. För tusentals år sedan kunde samhället redan organisera jordbruksmarknaderna och förhindra fluktuationer på marknaderna och ge Egypten förhållanden som gav välstånd medan andra samhällen led av hungersnöd och krig p.g.a. brist på livsmedel.

Under sin historia har mänskligheten i stor utsträckning utvecklats genom varje samhälles förmåga att acceptera att jordbrukspolitiken måste prioriteras. De strider som vi nu bevittnar inom WTO, vilka är inriktade på den militära politiken och kontrollpolitiken eller nationella kommersiella och ekonomiska intressen, bekräftar tyvärr att dagens jordbrukspolitik har helt andra prioriteringar.

Att garantera stabilitet på jordbruksmarknaderna måste därför bli en prioritering för WTO om någon nationell politik, däribland vår gemensamma jordbrukspolitik, ska få någon betydelse. Annars piskar vi en död häst och kommer att fortsätta med det tills en världsomfattande livsmedelskris gör att vi måste vidta radikala åtgärder, vilket naturligtvis kommer att drabba bönderna och allmänheten, men gynna dem som spekulerar. Det viktigaste är därför att ha modet att ta tjuren vid hornen.

   Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag anser att detta är en av de viktigaste debatterna vi haft här i parlamentet under min tid här. Jag skulle dock vilja be alla att vänta med att uttrycka sina fixa idéer, missuppfattningar och kanske sina åsikter. Att bråka om den gemensamma jordbrukspolitiken – att klå upp varandra för vad vi åstadkommit – kommer nämligen inte att lösa problemet.

Ingen trodde att vi skulle befinna oss här – ingen av experterna i kommissionen förutsåg att livsmedelssäkerheten skulle bli ett problem, ingen av de stora politiska ledarna har någonsin talat om det – men plötsligt betalar européerna mer för livsmedel, och de är förskräckta. Ja, kanske är det bra att vi har kommit till detta stadium idag, för kanske kan vi med denna kunskap verkligen beakta behoven bland de allra fattigaste människorna i världen, som just nu blir uppskörtade för att få mat.

Jag vill lägga fram några förslag, till att börja med på europeisk nivå, vilka kanske skrämmer några av dem som redan har talat. Priserna på varor ökar visserligen, men jag ber er att tänka på att även produktionskostnaderna ökar. Jordbrukarna använder bränsle och energi för att odla livsmedel, och deras kostnader stiger. Jordbrukarna kommer endast att öka produktionen om de går med vinst, och här har vi verkligen ett problem. Se på priserna på gödsel och vart trenden går. Klimatförändringarna – vi har faktiskt minskat livsmedelsproduktionen på grund av dem. Vi kan inte få både och.

Men låt mig gå till utvecklingsländerna. Jag har vid andra tillfällen – inte i detta sammanhang, men vid andra tillfällen – sagt att Afrika behöver en gemensam jordbrukspolitik. Det var så Europa utvecklade sin bas för livsmedelsproduktionen – det var så vi fick mat – och vi måste erkänna, vilket man också gjort här i parlamentet idag, att vi inte har investerat tillräckligt i jordbruksforskning, utveckling och rådgivning.

Jag repeterar vad jag vill säga: Det är en bra dag om de höga livsmedelspriserna i Europa får oss att inse att vi måste investera i det som verkligen är grundläggande för vår civilisation, nämligen livsmedelsproduktionen, och först och främst måste vi ta hand om utvecklingsländerna. Om jag alltså kommer hit och är upprörd över det tillstånd vi hamnat i, så kommer jag också hit med förhoppning om att vi till slut kanske gör något och tar frågan om den globala livsmedelssäkerheten på allvar. Men klaga inte på den gemensamma jordbrukspolitiken!

   Hannes Swoboda (PSE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Flera objektiva faktorer bidrar till eller orsakar prisökningarna. Det finns också spekulation, som Martin Schulz har förklarat i detalj. Innebär allt detta att vi är hjälplösa, att allt vi kan göra är att sitta och titta på? Jag tror inte det. Kommissionsledamoten och företrädarna för rådets ordförandeskap har nämnt vissa punkter. Jag vill nu uppmana er, herr kommissionsledamot och era kolleger i kommissionen, att utarbeta en övergripande plan under de kommande veckorna om vilka svar vi kan ge, eftersom medborgarna – både i världen och i Europa – vill ha svar på frågan om vad vi kan göra och vad vi inte kan göra.

En punkt är utvecklingen av ett framgångsrikt och hållbart jordbruk. Det är en central aspekt. Jag vill inte upprepa det som redan har sagts, utan bara lägga till en kort kommentar. Vi var nyligen i Kosovo, där det finns många markområden där vi i Europeiska unionen inte har gjort något för att hjälpa de fattiga människorna där att utveckla ett lämpligt jordbruk. Vi måste därför göra mer i vår egen region – i Balkan, Ukraina och i andra länder – för att främja utvecklingen av ett hållbart jordbruk.

För det andra kan vi inte bara säga ”jaha, priserna går upp, och det är allt som går att göra”, för vi vet vilka som är värst drabbade. Vi vet att ju fattigare människor är, ju större del av sin inkomst måste de lägga på livsmedel, och att de drabbas på ett mer allvarligt sätt. Vi måste därför ge tydliga signaler om att vi är medvetna om betydelsen av fördelning och social välfärd, på så sätt att när lönerna höjs, och särskilt när pensionerna höjs, ska de särskilt ge stöd åt de lägre inkomstgrupperna här i Europa. Naturligtvis måste vi också stödja människor med låga inkomster i hela världen.

Vi måste också påpeka att trots att det råder social oro, så bemöter man hungersnöd och brister naturligtvis mycket bättre i demokratiska länder. Utvecklingen av demokrati är i alla länder, men särskilt i tredje världen, en viktig aspekt för att motverka sådana umbäranden.

För det fjärde – och som redan har nämnts – har vi konsekvenserna av spekulation. Betyder detta då att vi inte kan göra något? Kan inte Europa, kanske inom ramen får FN:s utvecklingsprogram (UNDP), Världsbanken etc. vara proaktivt så att vi genom att på lämpligt sätt lägga upp och frigöra lager åtminstone delvis kunde mildra effekterna av spekulation? Vi kan inte säga ”ja, ja, det är så spekulation fungerar”, utan vi måste se vad vi kan göra på detta område. Kanske samma sak gäller olja och gas. Det finns mycket att göra på det området också.

När det gäller våra energipolitiska mål får vi inte kasta ut barnet med badvattnet. Det är helt sant att det finns överdrivna förväntningar, särskilt beträffande de första teknikerna som utvecklades. Men det är just där vi måste öka forskningen inom energiområdet, så att den leder till en andra och tredje teknik – jag instämmer helt och fullt – och särskilt beträffande användningen av biomassa och andra råmaterial som inte har den skadliga omflyttningseffekt som nu är fallet. Också på det här området måste kommissionen fundera på detta tillsammans med oss, och inte överge målen, utan snarare justera dem.

Slutligen vill jag upprepa mitt tydliga och bestämda budskap: Låt oss hjälpa de allra fattigaste – över hela världen, men också i Europa – att få tillgång till mer hälsosamma livsmedel, trots den svåra situationen. Det är vårt viktiga socialdemokratiska mål.

   Thierry Cornillet (ALDE). − (FR) Herr talman! Andra talare har här idag debatterat frågan länge, men det är bättre att vi upprepar oss än att vi säger emot varandra.

Om man har en dollar om dagen att leva på och det kostar 75 cent att äta sig mätt, och detta sedan ökar med 40 procent, då har man ingenstans att ta vägen. Man kan inte omfördela sina kostnader, så man minskar sin matranson, man slutar att skicka barnen till skolan, eftersom den kostar pengar och man prioriterar att ge dem mat, och sedan får man alla de förväntade sociala problem som blir följden.

Det vi ser är människans problem på individuell nivå. Orsakerna har i stort sett framkommit. Jag anser att vi bör avstå ifrån att göra ideologiska tolkningar av dessa fall, eftersom det inte bara finns en tolkning. Tydligen kan biobränslen vara en orsak, men som Joseph Daul sa motsvarar det 2 procent av produktionen och 1 procent av markytan, så vi borde sluta att överskatta detta.

Klimatförändringarna är inte nödvändigtvis skadliga överallt, även om konsekvenserna är katastrofala i vissa länder. Beträffande de ändrade matvanorna anser jag att det faktum att en del av världens befolkning äter bättre är ganska goda nyheter. Vad gäller spekulation anser jag att vi naturligtvis måste hitta ett sätt att hindra västerländska kapitalister att tjäna pengar som borde gå till risodlarna i Vietnam.

Frågan rörande pengar kommer att lösas. Vi kommer naturligtvis att finna de 315 miljoner euro som behöver läggas till de 2,9 miljarder euro som finns i Världslivsmedelsprogrammet. Men den verkliga lösningen finns, som kommissionsledamoten har sagt i rapporten, i produktionsfrågorna. Vi måste förbättra jordbruket, öka produktiviteten, särskilt i Afrika, vilket naturligtvis kräver investeringar i hybridforskning, och vi borde sluta att se genmodifierade produkter som monster, eftersom de kan vara en del av lösningen.

Vi måste investera i utbildning. René Dumont har sagt ”ge en människa en fisk, och du ger honom mat som räcker för en dag. Lär en människa hur man fiskar, och du ger honom mat som räcker hela livet.” Jag anser att det gäller också här. Vi måste framför allt investera i infrastruktur, eftersom förbättring av jordbruket innebär att man måste förbättra konstbevattning och transporter och göra det möjligt för en produkt att skickas från punkt A och säljas vid punkt B, och vi måste förbättra lagringen och kylkedjan om vi vill exportera denna produkt.

Alla måste agera, inte bara humanitära resurser. Alla stödåtgärder – IMF, Världsbanken, Afrikanska utvecklingsbanken (ADB) osv. – måste mobiliseras för att se till att jordbruket åter kommer i centrum för utvecklingsstrategin. Det är också en möjlighet för oss att tänka om när det gäller livsmedelsäkerheten i det humanitära biståndet. Låt oss vara ödmjuka nog att erkänna att åratal av humanitärt bistånd inte har minskat beroendet. Vi måste ifrågasätta det humanitära biståndet för att lätta våra samveten. Det här är inte rätt tillfälle för ideologiska tolkningar. Låt oss studera de yttre orsakerna, befolkningstätheten, naturkatastrofer, människors död p.g.a. hiv och aids, och, vilket är ännu viktigare, sambanden mellan bristfälligt styre och humanitära konsekvenser.

   Janusz Wojciechowski (UEN). – (PL) Herr talman! Det är inte så länge sedan Europeiska unionens största bekymmer var överproduktionen av livsmedel och våra debatter huvudsakligen var inriktade på hur vi skulle producera mindre livsmedel. Att avveckla subventioner till produktion, ta bort exportbidrag och behålla produktionskvoter bidrog till att begränsa potentialen för Europas jordbruk.

Verkligheten bekräftade denna politik. De första tecknen på en livsmedelskris kom snabbare än någon hade kunnat vänta sig. Livsmedlen blir allt dyrare, vi har allt mindre egna livsmedel och importen blir allt dyrare och allt mindre säker. Detta är i stora drag konsekvenserna av den politik som bygger på att övertala jordbruket att producera mindre.

Vi måste radikalt ändra vår syn på jordbrukspolitiken. Vi måste erkänna att jordbruket är en av grundpelarna för Europas säkerhet. Tillsammans med fysisk säkerhet och energisäkerhet är livsmedelssäkerhet en grundpelare för säkerheten, vilken är viktig både för människor, stater och varje individ. Låt oss sluta leka med jordbruket. Låt oss erkänna att den är en grundpelare för vår säkerhet, och låt oss följa upp det genom att stödja jordbruket, så att Europas livsmedelssäkerhet garanteras och så att livsmedel blir tillgängliga för alla.

   Claude Turmes (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Biobränslen är inte den främsta orsaken bakom krisen, men att öka produktionen av ineffektiva biobränslen av första generationen vid ett sådant tillfälle är inte något bra politiskt val, så 10 procent obligatoriska biobränslen är ett dåligt politiskt val.

Vi bör påminna oss om var det kommer ifrån. Det var kompromissen från bilindustrin för att kommissionen skulle bli mindre ambitiös beträffande bilars effektivitet och för att köpa eller kompensera denna mindre ambitiösa politik med högre mål för biobränslen. Det är att vidmakthålla en myt när vi i en värld där miljoner kinesiska och indiska ungdomar drömmer om att ha bil säger att man kan fortsätta att bygga stora limousiner och driva dem med biobränslen.

Det är faktiskt inte möjligt på en planet som har begränsade resurser, så jag uppmanar kommissionen att tänka om i denna fråga. Var mer ambitiös när det gäller bilarnas effektivitet. Vi måste gå ifrån en endimensionell politik för biobränslen till en holistisk politik för energi från biomassa och koncentrera biomassan till där den är mest effektiv, och det är inom el- och värmeproduktionen. Det är förresten billigare än att använda biobränslen som är ineffektiva.

   Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL). – (EL) Herr talman! Enligt FN hotar en verklig flodvåg med höga priser mer än 40 länder och 100 miljoner människor att drabbas av svält. Herrar kommissionsledamöter och rådsmedlemmar! Denna våg ökar också inflationen för de fattiga i EU i betydligt snabbare takt än den allmänna inflationen. Ni måste därför övergå från att göra upptäckter till att samordna det offentliga ingripandet. Vi är inte någon teoretisk institution, vars ansvar endast är att göra analyser. Samordnade åtgärder måste vidtas, och det på europeisk nivå. FN:s säkerhetsråd måste också sammankallas snarast.

Ni måste upphöra med att ständigt undervärdera den gemensamma jordbrukspolitiken. Ni borde ändra er politik rörande biobränslen och bidra till att se till att livsmedelspriserna inte längre ska vara underkastade den okontrollerade marknaden och vinstintressena.

   Koenraad Dillen (NI). – (NL) Herr talman! Idag stod följande rubrik i den franska tidningen Le Monde: ”Du kan inte köpa så mycket mer för 1 euro.” Stigande livsmedelspriser, inflation och stigande oljepriser äter upp familjens budget. De sociala konsekvenserna av lågkonjunkturen blir allt mer kännbara. Analysen i Le Monde gäller utan tvivel andra medlemsstater också. En del talare har under den här debatten redan påpekat att man alltför ofta glömmer att problemet med köpkraften också är ett problem för Europa. Vi välkomnar alla solidariteten med tredje världen, också jag. Men som det gamla ordspråket lyder: Medmänsklighet börjar alltid hemma. Om vi glömmer det kommer det att finnas risk för att människorna i Europa återigen vänder ryggen till en politik som de inte förstår, särskilt om den inte heller är anpassad till dem.

Vi har alla hört det: kommissionen har kontroll över situationen. Kommissionen har anslagit hundratals miljoner till katastrofbistånd till de mest drabbade människorna. Vi kan bara applådera alla dessa handlingar som visar på god vilja, om det inte vore för att de återigen bekräftar den typiska europeiska sjukdomen Kurieren am Symptom [bota symtomet]. Jag vill ta tillfället i akt och bara påpeka två paradoxer. Kommissionen säger att den gör allt den kan för att sätta stopp för den minskade köpkraften. Hur förklarar man då för människorna i Europa att man vill behålla köpkraften när de är de enda som måste betala 200 euro per familj och år för en ambitiös klimatplan? På vilket sätt har ni för avsikt att utveckla biobränslen som uppfyller våra energikrav samtidigt som ni bekämpar livsmedelsbristen? Dessa frågor är bara två punkter i en stor debatt som uppmärksammas alltför lite.

   Andreas Schwab (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Diskussionen har verkligen redan gått framåt. Jag skulle därför vilja rikta in mig på två punkter. Jag anser att Martin Schulz har helt rätt när han påpekar att marknaderna – särskilt kapital- och investeringsmarknaderna – har reagerat mycket starkt på den ökande osäkerheten, inte bara efter den första bolånekrisen, inte bara i Europa under de senaste månaderna, och att många investerare därför har gått över till långsiktiga och mer pålitliga investeringar. Detta leder slutligen till verkligt dramatiska konsekvenser för konsumenterna i hela världen, eftersom bl.a. livsmedelspriserna också har skjutit i höjden till följd av detta.

Om vi tittar på råvarufonderna exempelvis kan vi konstatera att vissa råvarufonder har gjort upp till 30-procentiga vinster under de gångna åren. Vi kan dock naturligtvis inte anse att det är en rättvis värld, en hållbar politik, där vi för det första driver upp priserna, där kapitalmarknaden driver upp priserna på råvaror och livsmedel, och där vi sedan försöker skapa solidaritet med länderna i södra Afrika och Sydamerika för att sedan exportera lika dyra produkter dit.

Det är rätt att vi måste vädja till ECB och de internationella kapitalmarknaderna att göra allt de kan för att förbättra förtroendet för de befintliga konventionella investeringsmöjligheterna, så att investerarna hittar tillbaka till dessa strategier, till dessa investeringsmöjligheter. Tyvärr har inte Martin Schulz gett några indikationer för hur detta ska möjliggöras. Jag tror inte att vi är inkapabla till det, och att vi därför inte helt saknar möjligheter, men att vi framför allt måste skapa intrycket att Europeiska centralbanken spelar en central roll här.

Min andra punkt är att jag anser att vi också måste varna för oproportionerliga varningar. Prisökningarna på livsmedel är nu naturligtvis stora – det har vår ledamotskollega påpekat – och det har stor betydelse för Europas konsumenter och skapar stora nedskärningar i budgetarna. Men jag anser dock att det också är vår plikt att förespråka att man – några kolleger har också tagit upp detta – ska hantera olika typer av energikällor realistiskt här i parlamentet – om vi verkligen vill att vi ska ha dessa mål.

   Josep Borrell Fontelles (PSE). – (ES) Herr talman! Plötsligt har en finansiell kris och fastighetskris i norr och en livsmedelskris i söder uppvisat alla möjliga motsägelser rörande en avreglerad globalisering.

Plötsligt har marknaderna börjat spekulera i livsmedelsprodukter eftersom vinstmarginalerna är enorma. När priset på ris ökar från 400 US-dollar till 1 000 US-dollar på sju veckor kan inte någon mängd biobränsle motivera denna massiva prisuppgång. Detta är helt enkelt bara marknaden, den så heliga marknaden, som efter att ha spekulerat i bostäder och skuldsatt miljontals människor upp över öronen nu spekulerar i livsmedel eftersom det är här man kan tjäna pengar: 1 000 US-dollar för ett ton ris!

Det har inget att göra med ett rationellt strukturellt problem som kan motiveras med en ökad efterfrågan från kineserna eller minskad tillgång på grund av torka.

Världen behöver lite mindre marknad och lite mer reglering. Globaliseringen kan inte fortsätta att gå framåt genom slag som orsakar katastrofer som denna. Världen måste styras, och att styra globaliseringen innebär nu att bl.a. öka Afrikas kapacitet inom jordbruksproduktionen.

Som kommissionsledamoten helt riktigt sa kan inte en kontinent som Afrika importera livsmedel. Afrika måste bli självförsörjande, och för att uppnå det måste vi ändra politiken på många områden för att göra det möjligt för dem att utveckla sin produktivitet, att hjälpa dem att göra det de är bra på och kan göra, och det de skulle göra om inte förhållandena på marknaderna hindrade det – återigen marknaderna – som på jakt efter konkurrenskraft till vilket pris som helst har orsakat mängder av mänskliga tragedier.

Haiti importerar 80 procent av det ris landet konsumerar. För några år sedan var landet helt självförsörjande. Varför importerar Haiti plötsligt ris som produceras i Förenta staterna, vilket till stor del är subventionerat? Varför har vi satt detta land i en sådan extrem beroendesituation? Det är sant att biobränslen har orsakat prishöjningen på amerikanska spannmål. När 30 procent av produktionen omdirigeras kommer tydligen priserna att fluktuera.

Priset på vete har dock inte ändrats på grund av biobränslena. 1 procent kan inte orsaka dessa typer av förändringar. Vi kan inte stoppa den tekniska utvecklingen av det som nu är ett alternativ till flytande bränslen, och kanske det enda. Låt oss undvika överdrivna omläggningar, men låt oss inte kasta ut barnet med badvattnet eller leta efter syndabockar för problem som inte har orsakats av tekniska förändringar eller variationer i efterfrågan, utan av spekulation som världen inte borde tillåta och som vi tillsammans med alla politiska krafter borde bekämpa.

ORDFÖRANDESKAP: BIELAN Vice talman

   Niels Busk (ALDE). – (DA) Herr talman! Sedan den gemensamma jordbrukspolitiken infördes 1957 har den försett oss med stora mängder livsmedel till rimliga priser. Konsumenterna ställs nu inför mycket stora prisökningar på bröd och mjölk på grund av stigande efterfrågan, särskilt p.g.a. att skördarna under flera år har varit mycket små runt om i världen. Människorna i Europa börjar nu att märka detta ekonomiskt, och för dem som har det mindre gott ställt ger detta redan upphov till svåra situationer. För de fattigaste utvecklingsländerna som är beroende av livsmedelsimport är situationen helt ohållbar. De höga priserna gynnar dock de utvecklingsländer som exporterar livsmedel, eftersom deras inkomster ökar.

Jag skulle vilja betona att vi bör skilja mellan bristande tillgång och höga priser. Bristande tillgång är något som vi borde ta på allvar och reagera emot. Men så länge en liter coca-cola kostar mer än en liter mjölk anser jag inte att mjölkpriset är orealistiskt högt. Världsbanken har dragit slutsatsen att efterfrågan på livsmedel kommer att öka med 60 procent under perioden fram till 2030, främst på grund av ökad efterfrågan från länder som exempelvis Kina och Indien, där efterfrågan på livsmedel ökar till följd av det ökade välståndet. Det bör också noteras att våra spannmålslager är de lägsta på 60 år – lagren är nu på en kritiskt låg nivå. Ytterligare en dålig skörd 2008 kan leda till en livsmedelsbrist som ingen trodde var möjlig.

Vi måste bedöma situationens allvar; vi behöver handeln, och vi behöver ta de chanser som vi får. Vi måste hitta den rätta balansen mellan de miljömässiga behoven och behovet av att producera tillräckligt med mat för att tillgodose efterfrågan. I detta sammanhang kan vi inte nå några framsteg om vi inte diskuterar bioteknik och bemöter kampanjen med farhågor för genetiskt modifierade livsmedel med objektiv information. Jag anser att bioteknik erbjuder många potentiella lösningar för den nuvarande situationen. Rädslan för genmodifierade organismer, som är så utbredd i Europa, leder till konsekvenser som är helt absurda. Istället för att importera foder i form av sojabönor och majs till våra djur matar vi dem med spannmålsprodukter som kunde användas till människoföda. Det faktum att man ger biobränslen skulden för prisökningarna på livsmedel måste också bero på bristande kunskaper om fakta, eftersom livsmedelsgrödor i allmänhet inte används till biobränsle i Europa.

Vi har tillgång till många bra redskap. Först och främst bör vi utnyttja jordbruksindustrin som är beredd att anta utmaningen. Vi borde utveckla jordbruksindustrin istället för att långsamt strypa den, vilket har varit fallet inom politiken de senaste åren. Vi bör behålla de miljömässiga fördelar som vi har uppnått, men vi har många möjligheter att behålla dessa fördelar och samtidigt öka produktionen. Genom politiska beslut fastställs exempelvis hur mycket gödsel vi bör tillföra ett sädesfält. Naturligtvis bör sakliga och objektiva överväganden få avgöra.

   Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). – (PL) Herr talman! Halvvägs in i detta århundrade kommer antalet människor på vår planet att överstiga 9 miljarder. Samtidigt som befolkningen växer kommer vi att få se en ökning av efterfrågan på livsmedel, som vi redan nu har brist på – och inte bara i tredje länder, utan också i europeiska länder. Europa och världen kan se fram emot en stor livsmedelskris.

Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik, som grundas på bestämmelser, förbud, kvoter och förbindelser, har inneburit att vissa stater vinner på en livsmedelskris medan andra förlorar. Endast några få EU-länder kommer att komma ur krisen som vinnare. Tyvärr kommer den övervägande majoriteten att förlora, däribland Polen – fram tills nyligen EU:s tredje största livsmedelsproducent, som tidigare kunde förse sin befolkning med mat två gånger om.

Livsmedelsbrist går hand i handske med högre kostnader. Enligt Världsbanken har priserna stigit med totalt 83 procent under de tre senaste åren. De stiger fortfarande och kommer att fortsätta att stiga.

Internationella valutafonden, Världsbanken och regeringarna i många länder vet att livsmedelsbristen hotar människors biologiska säkerhet. Efter interventioner från flera företrädare, däribland några från Polen, släppte Europeiska unionen 2 900 000 hektar mark som låg i träda till spannmålsproduktion och ökade mjölkkvoten med 2 procent. Detta löste dock inte problemet. EU:s närsynta jordbrukspolitik tillämpas fortfarande. Förädlingsföretag avvecklas, odlingsmark försvinner, träd planteras på jordbruksmark och många andra åtgärder vidtas som begränsar livsmedelsproduktionen.

Vem ska förse oss med nyttig, billig mat i framtiden? Det kommer säkert amerikanska producenter att göra, men de livsmedlen kommer inte att vara nyttiga eftersom de kommer att vara genmodifierade. Varför väntar vi då? Vi vet naturligtvis redan att EU:s jordbrukspolitik som tillämpas för att uppfylla vissa intressegruppers förväntningar är en väg som inte leder någonstans, eller rättare sagt, till att man förlorar den biologiska säkerheten i EU och till att situationen runt om i världen försämras. Vi behöver därför inte endast en översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken, utan också en omförhandling av de fördrag som har ingåtts och en ny lösning för framtiden.

   Marie-Hélène Aubert (Verts/ALE). − (FR) Herr talman! Europeiska unionen, världssamfundet, IMF och Världsbanken kommer med varningar och samlar krafter, vilket är bra, med tanke på den pågående livsmedelskrisen. Men de beter sig som om de vore brandmän som är pyromaner.

Jag anser att vi måste se över den politik som vi har antagit i norr och söder under de senaste 20 åren: strukturella anpassningsplaner som genomförs av ledande internationella finansiella institutioner, vilka har undergrävt staters förmåga att organisera och reglera sin ekonomi, tillbakadragandet från och det bristande intresset för jordbruk som offentligt utvecklingsbistånd, avreglering, den plötsliga liberaliseringen av världshandeln och finansieringsströmmar som har lett till en form av ekologisk och social dumpning och spekulation. Det som gör att jag känner olust är att vi erbjuder rådgivning och rekommenderar lösningar, men inte riktigt har kritiserat det som gjordes under de föregående decennierna.

Istället för att tala om livsmedelssäkerhet bör vi låta de berörda länderna, särskilt i Afrika, utveckla sitt eget jordbruk, organisera sina egna regionala marknader och skydda dessa, ja, på något sätt skydda dem, precis som Europeiska unionen gjorde när den utvecklade sin gemensamma jordbrukspolitik. För att göra detta måste vi också lyssna mer till jordbruksorganisationerna i dessa länder, som vidtar åtgärder, har idéer, har enkla krav som kan stödjas med resurser, vilka inte nödvändigtvis är fråga om utpressning. Låt oss först och främst börja lyssna till gräsrötterna som föreslår en rad initiativ som förtjänar att uppmuntras och stödjas, särskilt av Europeiska unionen.

   Diamanto Manolakou (GUE/NGL). – (EL) Herr talman! Ju hårdare arbetarna utnyttjas, desto större blir det välstånd som samlas i händerna på några få. Sådan är kapitalismen. I demonstrationer ropar de svältande från Afrika till Mellanöstern och från Sydostasien till Latinamerika ett och samma slagord: ”Vi är hungriga!”

Demonstrationerna slås blodigt ner i Egypten, Somalia, Bangladesh, Indien och på andra platser. Människor har dödats, skadats och hundratals har gripits. I Haiti, som redan ockuperas av imperialistiska styrkor, har förtryckarna varit FN:s fredsbevarande styrkor, som till och med har skjutit mot barn. För imperialism är inget annat än ockupation, att ta i beslag och att underkuva. Ilskan vid demonstrationerna beror inte bara på priserna på mat, bensin och biobränsle. Människorna protesterar mot fattigdomen och förnedringen som förvärras av den kapitalistiska grymheten.

Imperialistiska organisationer och sammanslutningar är oroade av de hungrigas uppror. De efterlyser åtgärder som knappast skiljer sig från dem som leder till att miljontals människor svälter ihjäl. Era åtgärder är fragmentariska. Ni vill inte uppfylla grundläggande mänskliga behov, och det kommer inte heller dessa åtgärder att göra, för om de gjorde det skulle ni förlora välståndet. Det finns en lösning. Det är verklig olydnad och motstånd som leder till att kapitalismen själv tillintetgörs av den utsugande grymheten.

   Luca Romagnoli (NI). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag håller inte med om det som har sagts om att livsmedelspriserna skjuter i höjden. För mig förefaller det absurt att någon skulle förse utvecklingsländerna med livsmedel genom att se till att de odlar växter för att producera bränsle istället för mat. Jag kan inte alls stödja den lobby som är för genmodifierade organismer, eftersom biobränslen är en sak och livsmedel är en annan, och det som framför allt oroar mig är monopolet utanför Europa på patent och utsäde, vilket gör många kraftigt beroende av Förenta staterna och de europeiska jordbrukarna.

Enligt min åsikt beror prisökningarna varken på klimatförändringarna eller på att bränslen blivit dyra, vilket – även om det kan ha en inverkan – inte påverkar i så stor utsträckning att människor säger: ”Det borde bl.a. påpekas att vi också har en bra euro/dollar-kurs.” Jag är istället övertygad om att prisökningarna beror på spekulation inom distributionssektorn, särskilt de stora detaljhandelsföretagen, för hur kan man annars förklara att priserna på jordbruksprodukter i Italien har ändrats i liten utsträckning under de senaste sju åren och absolut inte i samma grad som konsumentpriserna har ökat?

I Italien använder antingen de stora multinationella detaljhandelsföretagen eller kooperativen en kartellstrategi på ett ytterst spekulativt sätt, vilket är till nackdel för konsumenterna. Jag tror att köpkraften kommer att återvända endast om man inför ett stopp för konsumentpriserna. Jag håller med: mindre marknad, mindre konkurrens och mindre globalisering för att hjälpa produktiviteten och konsumtionen. Jag kommer därför att rösta nej till rådets och kommissionens yttrande.

   John Bowis (PPE-DE). – (EN) Herr talman! I 30 år har vi haft en viss grad av livsmedelsstabilitet i världen, men nu är den epoken slut. Det är ett dramatiskt slut, ett plötsligt slut och ett chockerande slut. Vi ser upplopp för livsmedel som vi har hört talas om på Haiti – 20 personer döda, och priset på ris, bönor och frukt som har gått upp med 50 procent på ett år.

Problemet är naturligtvis delvis befolkningstillväxten. Under min livstid har världens befolkning ökat från två och en halv miljard till sex och en halv miljard. Vi kan inte göra så mycket åt det. Det är delvis en konsekvens av det nya välståndet i länder som t.ex. Kina, där efterfrågan på exempelvis choklad går upp med 15 procent per år, och det är ohållbart ifråga om tillgång. Vi kan inte göra så mycket åt det.

Det beror delvis på klimatförändringarna, ökenspridningen, ändringar i regnmönstren, fler översvämningar osv., och vi försöker att göra något åt det. Vi har ett åtgärdspaket för att hantera detta, och naturligtvis har vi de åtgärder som vi har hört kommissionsledamoten tala om idag: livsmedelsbistånd och jordbruksstöd till de fattigaste länderna.

Delvis beror det dock på rusningen efter biobränslen, EU:s förslag om en 10-procentig ökning för transportbränslen och att 30 procent av spannmålsskörden i Amerika nu går till etanol. Det minskar andelen mark som finns tillgänglig för livsmedel och driver upp priset på mjöl.

Konsekvenserna har betonats av Jean Ziegler i hans anföranden om brottet mot mänskligheten. Det kan vara en överdrift, men det ligger en del sanning i det, och det är definitivt sant att vi måste söka efter andra generationens biobränslen. Vi måste inrikta oss på biobränslen från trä snarare än flytande biobränslen för transporter. Vi måste odla biobränslen på ett hållbart sätt. Om vi gör det – inte med monokultur – kan vi få biobränslen som är en del av lösningen. Men för närvarande är det en stor risk för att de blir en del av problemet.

   Luis Manuel Capoulas Santos (PSE). – (PT) Vi vet alla att Europa och världen oväntat har överrumplats av ett problem som på grund av dess storlek och ekonomiska och humanitära konsekvenser kräver en mångfasetterad strategi och hantering på europeisk och internationell nivå. Det är tydligen inte en jordbruksfråga, men ett problem som inte kan lösas utan jordbruket.

Vi är medvetna om de olika orsakerna, men vi vet inte alls i vilken utsträckning varje orsak har bidragit till den nuvarande situationen; en vanlig efterfrågeökning, biobränslen, att skördarna varit dåliga samtidigt i flera regioner i världen, konsekvenser av klimatförändringarna, ren spekulation p.g.a. de förut nämna orsakerna? Kommissionen måste vidta åtgärder för att snabbt ge oss djupgående svar på dessa frågor. Dessutom är det viktigt att fördjupa och påskynda debatten om hälsokontroller och förhandlingarna inom WTO.

Krisen tvingar oss i egenskap av politiska beslutsfattare att besvara en del frågor, bland vilka jag vill betona följande: Är den liberala modellen som successivt har tillämpats på den gemensamma jordbrukspolitiken tillräckligt effektiv för att hantera denna typ av problem? Hur kan vi producera mer utan att äventyra resursernas hållbarhet, och vilka alternativ kan man finna, särskilt när det gäller djurfoder? Vilka nya interventionsmekanismer bör vi anta för att förhindra att strategiska offentliga lager ersätts med spekulativ privat hamstring? Har Europeiska unionen och de internationella institutionerna de rätta prioriteringarna för samarbetspolitiken?

Vi måste agera snabbt och undvika att bli överrumplade på ett ännu mer plötsligt sätt eller av ännu värre situationer. Socialisterna, och i synnerhet de som är inblandade i jordbruksfrågor, är medvetna om sitt ansvar och är beredda att delta i debatten och bidra till att finna effektiva lösningar på det som snabbt kan bli den viktigaste globala frågan.

   Andrzej Tomasz Zapałowski (UEN). – (PL) Herr talman! Ökningen av världens befolkning och den kvalitativa ökningen av konsumtionen i de utvecklade länderna har lett till att livsmedelspriserna har ökat avsevärt. Detta hade kunnat förutses. Vi borde inte vara chockerade över detta. Detta problem kan bara växa, eftersom befolkningen kommer att fortsätta att öka och människor i de utvecklade länderna kommer att efterfråga livsmedel som inte är genmodifierade och som helt klart kommer att kosta betydligt mer.

Istället för att ställa oss frågan hur vi kan få ner livsmedelspriserna i EU subventionerar vi samtidigt dyrt jordbruk i de gamla länderna medan vi i de nya anslutningsländerna stöder billig produktion av nyttiga livsmedel endast i begränsad omfattning, och det kommer förmodligen att begränsa produktionens tillväxt i dessa länder. Europa har nu en verklig chans att jämna ut den negativa handelsbalansen med sådana länder som Kina och Indien, eftersom levnadsstandarden i dessa länder ökar stadigt och befolkningen växer snabbt. De kommer att behöva betydligt mer livsmedel.

   Horst Schnellhardt (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Två betänkanden under dagens debatt. För det första har det varit våldsamma protester mot de höga livsmedelspriserna i Haiti, Bangladesh, Egypten och i andra länder. För det andra demonstrerar europeiska jordbrukare mot prisfallet inom mejerisektorn. Det kan förefalla som om det är två betänkanden som motsäger varandra, men de hör ihop och visar att krisen har många sidor. Vi behöver ett åtgärdspaket eftersom frestelsen att tillgripa protektionism genom livsmedelsproducenter och detaljhandelskedjor är en aspekt som bör tas på allvar, och politiken måste fastställas här först.

Till skillnad från Josep Borrell anser jag inte att vi ska införa bestämmelser, utan ge utrymme för mer konkurrens. Det är nyckeln till det hela! Jag kan därför inte se det samband som man ofta hänvisar till mellan livsmedelspriser och odling av förnybara råvaror. De står inte i proportion till varandra, och det är inte syftet. Faktum är att efterfrågan på livsmedel har ökat, särskilt i Kina och Indien. Vi kan inte undvika detta, men vi måste ändå konstatera att bristen på livsmedel inte är så stor att det motiverar denna prisökning.

Jag anser dock att vi måste införa åtgärder för att öka livsmedelsproduktionen. Förmånsbetalningarna till jordbrukarna bör därför öka till följd av detta. Jag anser att det är fel att revidera jordbrukspolitiken. Den måste utvecklas ytterligare – det är en viktig princip.

Vi bör dock även titta på vår lagstiftning för att se om den över huvud taget är ändamålsenlig för att öka produktionen. Vi har många bestämmelser i ramdirektivet om vatten, vilka begränsar användningen av gödsel och bekämpningsmedel och orsakar stress och påfrestningar. Dessa bestämmelser orsakar inte prisökningar nu. Här bör vi återigen tänka över om stora förändringar är nödvändiga.

Frågan om mark som ligger i träda måste naturligtvis också vidareutvecklas. Bestämmelsen om mark i träda måste tas bort. Vi borde odla livsmedel på dessa markområden.

   Alain Hutchinson (PSE). − (FR) Herr talman! Mot bakgrund av den nuvarande livsmedelskrisen har Europeiska kommissionen just meddelat att den i betydande omfattning kommer att öka katastrofhjälpen i form av livsmedelsbistånd. Det är utmärkta nyheter, men det är huvudsakligen genom att inrikta sig på de strukturella orsakerna som kommissionen visar att den har förstått krisens omfattning och som den erkänner att både kommissionen och EU bär fullt ansvar för vad som händer idag.

För oss europeiska socialister har den nuvarande krisen ingenting att göra med ödet. Den är bara resultatet av mycket tydliga politiska beslut som i allmänhet har fattats av de norra länderna på en rad områden. Vi måste inse att medan människor deltar i uppror och hungerdemonstrationer genomförs – och vem kan klandra dem för det – då fortsätter kommissionen, som har flera röster, att subventionera exporten av sina jordbruksprodukter på bekostnad av miljontals små producenter i söder som inte har möjlighet att konkurrera.

Kom ihåg att några länder inom Europeiska unionen minskar det offentliga utvecklingsstödet men fortsätter att lova och hävda raka motsatsen. Vi måste också komma ihåg att kommissionen fortfarande försöker att införa så kallade ekonomiska partnerskapsavtal för AVS-länder, de fattigaste länderna i världen. Dessa avtal vill länderna inte ha, eftersom det är tydligt för dem att avtalen innehåller frön till andra framtida kriser.

Det finns en lång rad beslut som unionen och Europeiska kommissionen fortsätter att fatta och som uppenbart strider mot de mål som lades fram angående utvecklingssamarbete. Vad kan mer sägas om ett system, vårt system, där ris och vete har blivit säkra investeringar? Är det verkligen rätt att Europeiska banker erbjuder sina kunder investeringsprodukter som spekulerar i ris som vara och livsmedelspriser?

Sitter vi bara passiva och accepterar det faktum att vi tvingar miljontals människor att svälta, bara för att vi ska kunna köra omkring i miljövänliga bilar och beundra våra grönområden? Nej, det gör vi inte. Det är därför som vi efterlyser bättre sammanhållning mellan Europeiska unionens olika politikområden och kraftfullt bedriver lobbying hos kommissionen och José Manuel Barroso, så att vi stoppar denna rusning mot biobränslen genom att arbeta för att ett moratorium införs, t.ex. det som Jean Ziegler har föreslagit för FN, både när det gäller användning och produktion av biobränslen, så länge som de konkurrerar med livsmedel.

Jag vill sluta med att informera min kollega Thierry Cornillet om att ordspråket om fiskarna kommer från Mao Zedong och inte från René Dumont.

   Maria Martens (PPE-DE). – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det har sagts att cirka 850 miljoner människor svälter eller är undernärda varje dag. Det märkliga är att majoriteten av dessa människor lever på landsbygden och, tro det eller ej, producerar livsmedel själva. Det är bisarrt. Det är något som är väldigt fel här. Vi upplever nu också en mycket kraftig ökning av livsmedelspriserna. Orsaken till det är olika utvecklingar, vilka redan har specificerats. Ökande välstånd i Kina och Indien och en ökande efterfrågan på köttprodukter, EU:s och Förenta staternas mål beträffande biobränslen, stigande energipriser … listan kan göras lång. Världslivsmedelsprogrammet behöver ytterligare 7 miljoner US-dollar i år för att hjälpa samma antal människor som förra året. Konsekvenserna för de fattigaste människorna är enorma.

Nya strategier kommer att krävas, först och främst på kort sikt. Inom den närmaste framtiden kommer vi att bli tvungna att täcka de underskott som finns inom Världslivsmedelsprogrammet. Jag är också nöjd med kommissionsledamotens löften om att anslå ytterligare resurser för att uppnå detta, exempelvis genom att tidigarelägga utgifterna för livsmedelsbistånd som var planerade till senare i år och genom att utnyttja reserverna för humanitärt bistånd.

Men enligt ett utmärkt ordspråk är det bättre att förebygga än att bota. Av det skälet måste vi alla särskilt se på de politiska åtgärderna på längre sikt. På vilket sätt kan vi se till att utvecklingsländerna har trygg tillgång på livsmedel? Vad kan vi uppmuntra, och hur kan vi ge dem utrymme? Vet vi vilka av våra politiska åtgärder eller IMF:s och Världsbankens åtgärder som ger stöd åt eller utgör ett hot mot livsmedelssäkerheten? Kan vi inte göra mer med vår jordbrukspolitik? Jag skulle vilja fråga kommissionen om i vilken utsträckning livsmedelssäkerheten har visat sig i arbetsprogrammet hittills och under senare år, för globaliseringen har trots allt inte uppstått ur tomma intet.

När det gäller ”att förebygga är bättre än att bota” vill jag hänvisa till den framgångsrika formulering som Hungerprojektet hade, en internationell organisation som redan har uppnått utmärkta, bestående resultat i olika länder med hjälp av en integrerad strategi. Jag skulle också vilja peka på genomförandet av den gemensamma strategin för Afrika, EU–Afrika-strategin. Inom den strategin riktas särskild uppmärksamhet på ett partnerskap för att utveckla den afrikanska jordbrukssektorn. Min fråga är på vilket sätt också kommissionen är aktiv i detta hänseende.

   Reino Paasilinna (PSE). – (FI) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Energisektorn ställs nu inför en mycket etisk utmaning. Energi och bröd ställs nu emot varandra. Det är ingenting annat än skillnaden mellan välstånd och fattigdom.

Konsekvenserna av spekulation är att kostnaden för spannmål i praktiken är kopplad till priset på olja. Ju högre det är, desto mer spannmål kommer också att användas till bränsle om vi inte ingriper. Nu används endast omkring 2 procent av spannmålet i produktionen av biobränsle, men den siffran stiger. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och FN har uppskattat att om oljepriset kommer upp till 56 dollar, så kommer produktionen av spannmål avsett för livsmedel att gå ner med ett par procent och priset på spannmål, som så att säga är livsmedel, kommer att gå upp med cirka 10 procent. Vad händer om oljepriset fortsätter att stiga och når 100-dollarsstrecket, vilket är där vi är nu? Vi behöver snarast internationella normer och avtal, så att de ökade livsmedelskostnaderna kan stoppas, liksom användningen av spannmål för att göra bröd kan ändras från användning av spannmål för att framställa bränsle till fyrhjulingarna på våra vägar.

Vi kan föreställa oss alla möjliga hotande scenarier, men det finns några goda nyheter. Ryssland arbetar med ett system för att producera konkurrenskraftig förnybar energi för den europeiska marknaden. Det är vattenkraftsenergi, användning av våra reserver av vatten och trämassa i stor skala – faktiskt världens största.

   Karl-Heinz Florenz (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag anser bestämt att vi här har ett allvarligt problem att hantera. Jag vill dock verkligen ge rådet att vi inte ska slänga ut barnet med badvattnet, utan istället fastställa de verkliga orsakerna bakom problemet.

Jag är ganska förvånad över att denna debatt om livsmedel kommer som en sådan överraskning för många av parlamentsledamöterna. Världens befolkning har kontinuerligt ökat under de senaste 20 åren. Varje år tillkommer 80 miljoner människor. Alla som nu är överraskade borde därför fråga sig själva var de har varit nyligen.

Vi måste se vilka frågor vi kan göra något åt och vilka vi sannolikt inte kan göra något åt. Jag anser att en fråga som väcker anstöt är den världsomfattande börsspekulationen rörande spannmål och kakaoprodukter. Tillgångarna på börsmarknaderna är enorma, och spekulanterna klättrar nu ombord istället för att investera i råvaror. Det leder naturligtvis till stigande priser och mänskligt lidande, vilket också tillfälligt drabbar djuruppfödare i Europa. Vi måste vidta aggressiva åtgärder på detta område.

Debatten om exportrabatten ligger oss varmt om hjärtat, och alla säger att den nu måste upphöra. Det har vi förresten redan gjort, och den går ut 2013. Vi bör dock inte glömma att säga till Förenta staterna att de också måste avveckla sitt livsmedelsstöd, eftersom det är först när vi gör det tillsammans som instrumenten fungerar. Om det ska fungera måste vi rikta vår jordbrukspolitik och produktion till de länder i världen som har det svårt. För detta behöver vi stabila politiska förbindelser med dessa länder. Missförhållanden gör många jordbrukare besvikna; äganderättigheter är otydliga; stora summor i grundläggande skatter måste betalas till korrupta regeringar. Tyvärr finns det raskonflikter, och det finns ingen rättvisa alls när det gäller utsäde och traktorer. Hur ska en jordbrukare kunna producera grödor – jag är faktiskt jordbrukare själv – när han inte har något utsäde? Vi måste rikta uppmärksamheten mot detta.

Jag förutspår att det behövs en europeisk utrikespolitik för jordbruket. Europeiska unionen måste med all kraft kasta sig in i ekvationen för att avhjälpa dessa brister.

   Bernadette Bourzai (PSE). – (FR) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först av allt vill jag betona att livsmedelskrisen är allvarig och att den har dramatiska konsekvenser, eftersom den förvärrar fattigdomen och hungersnöden för människorna i utvecklingsländerna.

De minst gynnade människorna i västländerna drabbas också av prisökningarna på livsmedel och har kämpat i månader med de dagliga prisökningarna. Denna situation måste bemötas snabbt, och skräddarsydda lösningar på lång sikt måste införas; den gemensamma jordbrukspolitiken måste omarbetas till en politik med utvecklingsbistånd och en handelspolitik enligt WTO:s modell för att förhindra att livsmedelsaffärerna i Europa missbrukar sin dominerande ställning och att det råder spekulation om livsmedelspriserna, eftersom jordbruket inte är någon vanlig ekonomisk sektor. Riskerna för hungersnöd och social och politisk oro är för stora, och jag vill påminna er om att rätten till föda är en grundläggande mänsklig rättighet. Vi kan inte lämna jordbruket endast åt marknadsekonomin eller spekulanter som idag letar efter säkra investeringar efter den kraftiga nedgången på fastighetsmarknaden och energi- och mineralkrisen.

Vi måste skaffa oss redskap för att reglera marknaden samt införa en solid och hållbar jordbruks- och livsmedelspolitik. Vi måste fylla på katastroflagren så snart som möjligt, så att vi kan reagera på denna typ av nöd. I utvecklingsländerna måste vi också prioritera livsmedelsproduktionen och grödor som ger livsmedel före annan produktion, särskilt biobränslen.

   Gunnar Hökmark (PPE-DE). – Herr talman! Den livsmedelskris som vi nu ser riskerar att föra mänskligheten tillbaka ett decennium när det gäller kampen mot fattigdom och att skapa instabilitet och mänskligt elände i stora delar av världen.

Jag tror att det är viktigt att slå fast detta och att också konstatera att vi inom jordbruksområdet inte har sett samma snabba utveckling som inom de delar av världsekonomin som har globaliserats. Vad vi ser är ett misslyckande för de reglerade jordbruksmarknaderna, bristen på öppen handel och regleringar som hindrar jordbrukare att använda våra arealer. Det är klart att vi, om vi vill, också kan bestämma oss för att åtgärda många av de svåra problem som vi i dag kämpar mot. Ett större användande av de möjliga arealerna på jordens yta är bra i kampen för ett bättre klimat.

Mer odlade produkter bidrar både till biobränslen och till livsmedel. Men det är samtidigt också en möjlighet att öppna upp för ekonomisk utveckling i tredje världen. Det ger samtidigt oss i Europa möjlighet att öppna upp för en mer dynamisk och öppen jordbrukssektor.

Men lösningen på dessa problem ligger inte i fler regleringar och fler subventioner. Det ligger i stället i en större öppenhet för Europas jordbrukare och jordbrukare världen över att producera de livsmedel och de bränslen av bioslag som världen behöver. Det är ett friare jordbruk, friare jordbrukare och en fri handel.

Kan vi lyckas uppnå detta kan vi också få bättre fart på de internationella Dohaförhandlingarna, frihandelsförhandlingarna, och samtidigt göra en insats för ett bättre klimat och en bättre värld.

   Csaba Sándor Tabajdi (PSE). – (HU) Herr talman! Sociala spänningar i Europa, mänskliga katastrofer på andra kontinenter – och prisökningar på livsmedel i Europa, främst i fattiga områden i städerna, har nu också nått medelklassen. I Europa finns omkring hundra miljoner fattiga i unionen, och i Ungern lever cirka tre miljoner människor under fattigdomsgränsen, och deras svåra situation förvärras av att effekterna både tar sig uttryck i prisökningar på livsmedel som innehåller frukt och i brist på kött. De EU-program som redan finns, exempelvis skolmjölks- och skolfruktsprogrammen, är därför oerhört viktiga. Den nuvarande krisen visar att vi behöver en ny jordbrukspolitik 2013. EU måste producera den största delen av de livsmedel som förbrukas i unionen, och livsmedel av god kvalitet, och måste också hjälpa länder utanför EU med know-how, kunskapsöverföring och utveckling inom jordbruksproduktion, så att detta globala problem med ökande fattigdom kan lösas. Tack för er uppmärksamhet.

   José Albino Silva Peneda (PPE-DE). – (PT) Herr talman! Den ökade efterfrågan från tillväxtekonomier, prisökningarna på olja och klimatförändringarna är faktorer som har bidragit till prisökningarna på livsmedel världen över, men de förklarar inte allt. Den turbulenta uppkomsten av finansmarknader har bidragit till spekulation, som har drivits på av de vinster som har kunnat göras inom råmaterialfonderna. Beviset är prisökningarna på livsmedel, och även prisökningarna på nickel, silver och guld.

Priserna har gått upp med 83 procent sedan 2005, vilket med tanke på den höga andel av inkomsten som de fattigaste lägger på livsmedel innebär att vi nu ställs inför den viktigaste faktorn för ökad fattigdom och ojämlikhet. Ännu allvarligare är det att vi kanske är på väg mot en världsomfattande tragedi vars omfattning är svår att beräkna och som kan leda till att miljontals människor svälter och dör.

Internationella valutafonden varnade för just denna situation när den sa att om livsmedelspriserna ligger kvar på den nuvarande nivån kan mer än 100 miljoner människor komma att dö, den största delen av dem i Afrika. Ett internationellt ingripande efter överläggningar måste alltså ske snarast för att öka hjälpen till de mest behövande, för det handlar om miljoner människors liv eller död. Men det är inte tillräckligt! Mekanismer för att reglera världshandeln och effektivt övervaka finansmarknaderna måste införas för att förhindra spekulativa operationer som endast gynnar en liten minoritet på bekostnad av hundratals miljoner fattiga och försvarslösa människor. Europeiska unionen har en skyldighet att leda denna process på global nivå, eftersom det endast är möjligt att utifrån en sådan position ha som mål att utrota fattigdomen och främja freden i världen utan att det är en utopi.

   Riitta Myller (PSE). – (FI) Herr talman! Jag tror inte att fattiga människor i utvecklingsländerna skulle ha det bättre om vi gav marknadskrafterna ett större handlingsutrymme på livsmedelsmarknaderna utan regleringar, vilket har föreslagits här. Den globala kapitalismen är på väg mot en moralisk kris om det kommer fram att det är börsspekulanter som ligger bakom livsmedelskrisen.

Det har här talats om biobränslen och hur de konkurrerar med livsmedelsproduktion om mark. Det har konstaterats att denna konkurrens inte har varit särskilt stor, åtminstone inte hittills. Problemet måste dock analyseras ingående, men vi bör inte kasta oss in i några förhastade slutsatser.

Vi behöver bränslen som kan utvinnas från förnybara energikällor, men självklart inte på ett sätt som fråntar livsmedelsproduktion utrymme. Olika länder och forskningsinstitutioner lägger nu stora summor pengar på forskning om andra och tredje generationens biobränslen. Dessa bränslen konkurrerar inte med livsmedelsproduktion. Man har bedömt att den nya generationens bränslen kommer att finnas på marknaden inom bara några år från nu. Det finns ingen anledning att förhindra forskning på detta område, och vi måste av det skälet utarbeta tydliga hållbarhetskriterier för biobränslen och framställa andra och tredje generationens biobränslen på ett hållbart sätt.

   Anna Záborská (PPE-DE). – (SK) När vi löser problem som de vi behandlar idag bör vi stanna upp och fundera över vad som orsakade dem från början. Den demografiska krisen, människohandeln, den globala uppvärmningen, cancer och terrorism har inte bara uppstått plötsligt över en natt, och det har inte heller problemet med stigande livsmedelspriser gjort.

På samma sätt är vi, när vi talar om de stigande livsmedelspriserna och konsekvenserna för befolkningen, benägna att oftare än annars söka efter lösningar på konsekvenserna utan att tänka på orsakerna. Sanningen är dock att vi endast kan förhindra att krisen förvärras om vi går till roten med problemet. När vi behandlar de stigande livsmedelspriserna och livsmedelskriserna i vissa delar av världen måste vi också ta upp frågorna om livsmedels kvalitet och kvantitet, vilka är en av de grundläggande aspekterna i livet för varje man, kvinna, familj och nation på den här planeten.

Hur kan en ung människa utvecklas fysiskt, intellektuellt och psykiskt utan att få tillgång till nödvändig föda? Hur ska en mor eller far kunna försörja sin familj om de inte har den mat som de behöver för detta? Vi får inte glömma att de rikaste länderna, ofta utan att tänka på det, brukade utnyttja fattiga länders tillgångar utan att ge någon kompensation. De respekterade inte den ekologiska balansen, och idag kan vi se effekterna av deras handlingar på de fattigaste befolkningarna.

Kanske behöver vi inte se så långt bort. Vi borde se på våra egna institutioner, som kastar bort en massa mat varje dag på grund av interna bestämmelser, medan människor lider av svält på nära håll. Överallt i världen brukar hungriga människor vara dåliga partner.

   James Nicholson (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det finns nu ytterligare en utmaning för oss: att säkra vår livsmedelsförsörjning. Vi har bevittnat en kraftig prisökning på livsmedel, och situationen kommer att vara sådan under lång tid framöver. Det finns inte längre någon tillgång på billiga livsmedel. Jag har alltid tillhört dem som har ansett att det inte finns någon billig mat, men när man låter spannmål upphöra att bli mat och istället producerar energi av det, då har man ändrat balansen. Det vi nu ser är en kedjereaktion på det.

Vi vet alla orsaken till detta, men de länder som har minst råd med detta är de som kommer att drabbas värst. Vi behöver inte längre lägga mark i träda, och vi har nu en moralisk plikt att uppmuntra våra jordbrukare att producera mer för att se till att priserna inte fullständigt skenar iväg utan kontroll och att många regioner i världen inte får lida av svält.

Vi måste undersöka hälsokontrollen igen för att se till att vi kan möta den förändrade situationen. Det kommer att få bitterljuva konsekvenser för jordbrukarna och deras familjer. I åratal har de förlöjligats med tal om sjöar av mjölk och berg av smör. Var är de nu? Alla har försvunnit. I Europa räcker den livsmedelsreserv som finns kvar under endast 27 dagar, precis som Joseph Daul sa tidigare under eftermiddagen.

Ja, jag anser att vi måste fundera över situationen beträffande standarderna för genmodifierade organismer. Vi kan inte längre fortsätta att blunda med ena ögat angående detta. Vi överreglerar oss själva så att vi snart inte finns på marknaden längre. Vi har infört så stränga krav på jordbrukarna i unionen att många till slut har gett upp och gått sin väg. Vi måste öka produktionen, annars kommer det att bli en katastrof. Vi måste uppmuntra våra jordbrukare att producera de extra livsmedlen. Det fanns inga prognoser för detta, och ingen förutsåg vad som skulle hända. Det spelar ingen roll hur mycket de nu försöker att se tillbaka och berätta för oss vad de gjorde. Sanningen är att det har blivit vårt ansvar. Vi måste nu bemöta detta.

   Albert Deß (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Sagor brukar börja med orden ”det var en gång”. Jag skulle också vilja inleda mitt anförande på detta vis. Det var en gång en världshandelsorganisation som hette WTO och som genom en fullständigt fri handel ville skapa en världsomspännande balans mellan tillgång och efterfrågan. Genom avregleringen av handeln utlovades människorna i de fattigaste länderna en betydande välståndsökning, och människorna i de rika länderna utlovades billig mat. Så långt sagan! Verkligheten ser annorlunda ut.

En fri världshandel på jordbruksområdet är ingen bra metod för att på ett hållbart sätt bekämpa global svält och fattigdom. Världsbanken och WTO måste hålla detta i minnet. En världsomspännande frihandel inom jordbruket gagnar endast ett litet fåtal konglomerat inom jordbrukssektorn som exporterar livsmedel från de fattigaste länderna utan några som helst hänsyn till livsmedelssituationen i sig. Fattigdomen kan inte bekämpas effektivt genom en global handel med jordbruksprodukter. Höga priser inom jordbruket gör att människor i de fattigaste områdena inte har råd att köpa livsmedel, och låga priser inom jordbruket gör att jordbrukarna i högutvecklade områden slutar producera livsmedel eftersom det inte lönar sig till de priserna. Ekvationen går inte ihop. Att Robert Zoellick från Världsbanken, Pascal Lamy från WTO och – måste jag tyvärr säga – min kollega Gunnar Hökmark från min egen grupp förstår dessa samband tvivlar jag på. Inte mycket kommer därför heller att förändras vad gäller denna situation i en nära framtid.

Vad gäller jordbrukspriserna i Europa fick jag 26 cent för ett kilo spannmål 1961. För två år sedan fick jag 8 cent. Det kan således inte vara jordbrukspriserna som är orsaken till de höga livsmedelspriserna!

   Mihael Brejc (PPE-DE). – (SL) Jag anser att det behövs en genomgripande omstrukturering av jordbrukspolitiken vad gäller de olika kvoterna, kvantitetstilldelningar, restriktioner och olika incitament för att inte producera livsmedel. Jag skulle också vilja veta hur stor areal obrukad åkerjord det fortfarande finns i Europa. Jag ger mitt fulla stöd till James Nicholsons uttalande att jordbruksproduktionen i Europa bör stimuleras, och att incitament för att få stopp på minskningen inom jordbrukssektorn bör övervägas. Ungdomarna ger sig av; vem blir kvar för att bruka jorden?

Det faktum att det råder brist på livsmedel betyder inte att portarna bör slås upp på vid gavel för genetiskt modifierade jordbruksprodukter. Jag anser dessutom att vi behöver revidera våra förväntningar vad gäller biobränslen, samt att vi på de inhemska marknaderna bör undersöka hur det kommer sig att höga priser alltid bibringar stormarknadskedjorna de högsta vinsterna. Kort sagt, jag förväntar mig att Europeiska kommissionen kommer att utarbeta omedelbara åtgärder och en strategi för denna nya situation.

   Neil Parish (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Vi står nu inför en situation som vi har hamnat i genom att gå i sömnen. Livsmedelspriserna har varit alltför låga alldeles för länge; de har legat under produktionskostnaderna. För tre år sedan låg vetet på 90 euro per ton, vilket är lägre än produktionskostnaden. Nu ligger det på runt 270 euro per ton, och det har blivit lönsamt att producera.

Jag är inte lika pessimistisk som många av talarna här idag, för om marknaden betalar det rätta priset för livsmedel, då kommer det också att produceras livsmedel. Därför måste vi öppna denna marknad. Europa kan producera livsmedel: jordbrukare i Europa har inget hellre velat än att producera livsmedel, men under 20 år har de fått höra att det funnits alltför mycket livsmedel i världen och att livsmedelsproduktionen därför måste minska. Vi måste därför använda oss av bioteknik för att få upp livsmedelsproduktionen, vi måste minska byråkratin, och under tiden måste vi hjälpa de fattigaste i världen igenom denna tillfälliga kris, för det är vad det är. I ett land som Zimbabwe i Afrika handlar det också om sådant som goda styrelseformer: om en galning kontrollerar landet kommer hungern att bestå.

   Bogdan Golik (PSE). – (PL) Herr talman! Det här är en av de viktigaste – såväl politiska som ekonomiska – debatterna här i parlamentet, vilket också framgår av vilka det är som har deltagit i den idag. Debatten gäller inte bara de stigande livsmedelspriserna, utan även de dödsfall som svälten orsakar. De röster som hörts i denna kammare och de alarmerande analyserna talar sitt tydliga språk. Priset på vete har stigit med 130 procent bara under det senaste året, priset på soja med 87 procent och priset på ris med 74 procent – detta är fakta. Under de senaste 30 åren har vi fått ned priserna, men det som hänt under det gångna året har överträffat alla varningssignaler.

Så här ser fakta ut: det råder en världsomspännande brist på livsmedel; det råder svält – 850 miljoner människor svälter. I ett dussintal eller fler länder har det varit upplopp, och upploppen kommer att tillta. Tropisk skog har skövlats i stor skala, däribland regnskogen i Amazonas – med andra ord, begäret efter biobränsle är starkare än önskan att minska världssvälten. Under de närmaste åren kommer det globala spannmålsunderskottet att uppgå till 200 miljoner ton. Världsinflationen kommer att stiga, vattenbristen fortsätter, och konsumenterna i Europa kommer att få känna på att 30–40 procent mer försvinner ur plånboken jämfört med föregående år.

Vad bör vi göra? Omedelbart reformera den gemensamma jordbrukspolitiken, eftersom det finns miljoner jordbrukare även i Europa som lider av fattigdom, och snarast möjligt sammankalla en internationell konferens där beslut kan fattas och slutsatser dras utifrån denna debatt och denna problematik.

   Robert Sturdy (PPE-DE). – (EN) Herr ordförande! Jag har varit ledamot av denna institution sedan 1994, och jag måste säga att jag inte tror att jag någonsin tidigare har hört så mycket hyckleri.

För många år sedan kritiserades vi, som Jim Nicholson påpekat, för att det rådde överproduktion av livsmedel. Nu kritiseras vi för att livsmedelspriserna har nått vad som antagligen är realistiska och korrekta nivåer.

Men vad kan vi göra åt detta? Herr kommissionsledamot, det finns något ni kan göra, och det skulle kunna göras imorgon, om bara viljan funnes. Först och främst, stoppa antidumpningsbestämmelserna för fosfat och pottaska, i synnerhet, och för kväve, som förs in i Europeiska unionen och som förs vidare till övriga världen.

Peter Mandelson införde denna lagstiftning, och den skapar enorma problem eftersom det är tre saker man behöver för att producera livsmedel: sol, vatten samt kväve, fosfat och pottaska. Länderna i tredje världen kan inte producera livsmedel om de inte kan få tag på detta till vettiga priser, och för närvarande har priserna stigit från 80 pund sterling per ton till ungefär 500 pund sterling per ton. Om ni gör någonting åt detta, då hjälper ni övriga världen.

   Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr ordförande! Under flera år har vi nu inom Europeiska unionen och WTO talat om handelsavregleringar, något som skulle underlätta handeln var det meningen, men i själva verket håller vi på att införa restriktioner för jordbruksproduktionen. I Europa, och inte bara i Europa, har vi under ganska lång tid systematiskt begränsat produktionen.

De stigande livsmedelspriserna världen över är resultatet av stigande produktionskostnader, energi- och bränslekostnader och kostnader för handelsgödsel och arbetskraft. Låt oss dock inte förglömma att för lite drygt ett år sedan låg oljepriset på 70 US-dollar per fat, lönsamheten inom jordbruksproduktionen såg annorlunda ut, likaså lönsamheten för biobränsle, medan ett fat olja idag ligger på 115 US-dollar. Det är dock inte biobränslena som är orsaken till denna kris. Biobränslena utgör endast 2 procent av jordbruksproduktionen, så de har endast en del i skulden.

Jag ser idag prov på stor oro, för att inte säga rädsla, även här i denna kammare, men plötsliga och ogenomtänkta insatser hjälper inte. Vi behöver en stabil jordbrukspolitik, men stabilitet behövs inte bara inom jordbruket, utan även på finansmarknaden. Bristande kontroll av finansmarknaden ger upphov till spekulationer och till att farliga situationer uppstår, främst på bostadslånemarknaden, och sedan på livsmedelsmarknaden. Stabilisering på finansmarknaden.

   Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Vad gäller läget på livsmedelsmarknaden påpekade Koenraad Dillen, ledamot av Europaparlamentet, att vi inte endast bör bekämpa symtomen, utan även bota själva sjukdomen. För att kunna göra detta måste vi ställa rätt diagnos. Jag tycker att detta varit en mycket nyttig debatt, och den hjälper också rådet att ställa diagnos och hitta de rätta svaren och botemedlen.

Men vad är orsakerna till att denna situation uppstod på den globala livsmedelsmarknaden och till den dramatiska höjningen av livsmedelspriserna? Den främsta orsaken är ökad efterfrågan. Som redan nämnts har världens befolkning ökat, och till stor del beror detta nu på högre levnadsstandard. Och ingen har rätt att förvänta sig att de ska återgå till sina tidigare så torftiga kostvanor.

Hur kan man möta denna stora efterfrågan? Ökad tillgång. Jag vill här nämna att rådet redan har vidtagit vissa åtgärder. Som jag redan nämnde i mitt inledningsanförande kan vi genom att tillfälligt avskaffa kravet på att viss areal ska läggas i träda säkerställa att de europeiska jordbrukarna får tillgång till ytterligare 10 procent åkermark för produktion. Betydelsen av detta framgår även av Joseph Dauls påpekanden om storleken på den areal i Europa som för närvarande används för odling av biobränsle. Mer om detta senare.

Vi har även höjt mjölkkvoterna med 2 procent. Detta är endast några få av de åtgärder som rådet har vidtagit för att öka tillgången. Förutom att öka tillgången inom Europeiska unionen i sig, måste man naturligtvis även vidta åtgärder för att öka livsmedelsproduktionen i andra delar av världen, i synnerhet i utvecklingsländerna.

En annan orsak är att produktionen blivit dyrare p.g.a. högre energipriser, bland annat. För att kunna hitta lösningar måste vi överväga intensifierade forskningsinsatser, rationaliseringar, ny teknik och innovativ produktion inom jordbruket.

Klimatförändringen är givetvis en annan orsak. En av världens största spannmåls- och risproducenter har drabbats av långvarig torka, och detta har reducerat landets skördar och landets bidrag till tillgången på världsmarknaden. Det är här Europeiska unionen söker lösningar, och man följer den inriktning som anvisats i samband med det energilagstiftningspaket som är under förhandling och för vilket ordförandeskapet har satt upp som sitt konkreta mål att en överenskommelse ska ha nåtts före årets slut.

Nu ett par ord om biobränslen. Utan tvivel finns det ett visst samband här, men man kan inte vidhålla att detta skulle vara en av de främsta orsakerna till den nuvarande situationen på livsmedelsmarknaden. Trots detta ser man världen över mycket allvarligt även på denna aspekt. Av denna anledning har det på det slovenska ordförandeskapets initiativ nyligen inrättats en tillfällig arbetsgrupp, vars huvudsakliga uppgift är att formulera permanenta kriterier för biobränsleproduktionen. Syftet med sådana kriterier är att en produktion av biobränslen inte ska ersätta en produktion av livsmedel, att biobränsleproduktionens sociala aspekter och konsekvenser beaktas, samt att den biologiska mångfalden bevaras. Detta var dock bara några få ord om rådets insatser och syn på detta allvarliga problem.

Jag skulle vilja påpeka en annan sak. En kombination av höga livsmedelspriser och fattigdom är värsta möjliga kombination. Det är en livsfarlig kombination som leder till oroligheter i flera utvecklingsländer; det är en kombination som leder till svält. Med tanke på att de höga livsmedelspriserna antagligen kommer att fortsätta en tid framöver måste vi göra mer för att eliminera fattigdomen, och det slovenska ordförandeskapet kommer att göra ansträngningar i detta syfte. Vi anser att en av de viktigaste frågorna för nästa möte i Europeiska rådet är millennieutvecklingsmålen. Europas framsteg mot ett förverkligande av dessa mål har nästan avstannat helt. Vi skulle vilja bidra med ny drivkraft åt Europeiska unionen så att dessa mål kan nås, och – som jag nämnde tidigare – vi anser att detta är en av de viktigaste frågorna för Europeiska unionens rådsmöte i juni.

Tack än en gång för denna debatt. Jag vill återigen framhålla att jag är övertygad om att tack vare den kommer rådet att kunna ställa rätt diagnos och hitta de rätta botemedlen.

   Louis Michel, ledamot av kommissionen. − (FR) Herr ordförande, mina damer och herrar! Med tanke på den korta tid jag har på mig vill jag svara helt kort. Men först vill jag påpeka ett par saker.

Jag ställer mig gärna bakom många av de åsikter och påpekanden som har presenterats, dock inte alla av dem, så jag kommer att koncentrera mig på ett antal punkter som jag anser kräver ett förtydligande.

Först och främst håller jag helt med om att EU inte ensamt kan genomföra några lösningar; detta är självklart, men även mycket belysande. Helt klart är att sådana lösningar måste genomföras av samtliga större aktörer, och jag tror att denna process är på gång.

Jag skulle emellertid vilja påpeka att det jag har hört här idag är mycket bra för demokratin och för att ge kraft åt en debatt med olika åsiktsinriktningar. Men jag har också bevittnat hur man rätt slentrianmässigt intagit sina ideologiska positioner – och i ett fall en extremt radikal sådan. Jag respekterar detta, jag har absolut inga förutfattade meningar i frågan, men om jag ska nämna något som enligt min mening inte utgör en lösning på livsmedelskrisen, så är det trångsynt och fastlåst ideologisk retorik. Jag tror inte att det är sådant som kommer att leda oss fram till en lösning, för problemet är komplext och mångfasetterat. Det finns en hel rad olika lösningar för en hel rad olika orsaker, som ministern sa. Det finns aldrig bara en enda orsak.

Vi kan ta biobränslen som ett exempel. Europeiska kommissonen har alltid understrukit hur viktigt det är att se till att investeringar i biobränsleutvecklingen kan översättas i konkreta konsekvenser för att minska fattigdomen, i synnerhet i landsbygdsområdena. Vi har aldrig förordat eller sagt att biobränslen ska odlas överallt. Vi kan bara odla biobränsle där det finns bevis för potentiell överproduktion. I länder som inte är självförsörjande är det förstås ytterst farligt och fullständigt olämpligt att odla biobränsle. Lösningarna är därför inte så enkla.

Jag skulle även vilja tillägga att jag i grund och botten inte förstår. Jag hör parlamentsledamöter som, verkar det som, fortfarande tror på den effektivitet, ära och värdegrund som Europa står för, och som även känner en viss stolthet över att vara europé. Jag hör dem konstant beklaga och ursäkta sig. I princip påstås det vara Europas fel. Jag accepterar inte detta. Någon sa att Europa varken gillar eller hjälper utvecklingsländerna.

Europa står idag för 56 procent av världens bistånd. Vad gäller livsmedelsbiståndet finansierar Europa idag jordbruksprodukter på lokala marknader och skickar inte sitt överskott på jordbruksprodukter till utvecklingsländerna. Det får också bli ett slut på allt prat om Europas politiska ansvar. Personligen är jag ganska stolt över vad Europa har gjort under de senaste 50 åren, inte minst för utvecklingsländerna, och även om ingen annan vill säga detta anser jag att jag bör göra det.

Biobränslen: Den frågan har jag redan besvarat. Det framstår som helt klart att WTO måste reformeras, att vi måste gå vidare med WTO. Men om det inte fanns något WTO, hur skulle världen då se ut? Vad skulle hända med fattigdomen i världen? WTO är den första internationella organisation som försöker införa vissa etiska principer för den globala handeln. Jag vill erinra om detta eftersom det är alltför lätt att kasta ut barnet med badvattnet. Detta är en av de ideologiska fördomar som jag vill få bort. Låt oss vara lite förnuftiga.

Genetiskt modifierade organismer (GMO): Om detta ämne uttalar jag mig givetvis som privatperson, eftersom det inte anses lämpligt att ta parti för den ena eller andra sidan i denna fråga. Personligen tillhör jag inte de människor som anser att denna fråga redan har lösts. Att utan vidare säga att GMO är någonting dåligt är en ideologisk fördom. Det är en sorts pseudovetenskap, en sorts improviserad pseudovetenskap. Jag anser att det inte finns något fel i att fortsätta med forskningen för att försöka underlätta självförsörjningen vad gäller livsmedel, framför allt i fattiga länder. Intellektuellt sett är detta rationellt. Att inte göra detta vore inte rationellt intellektuellt sett, det vore inte vidsynt. Jag tror att även detta är något som behöver sägas.

Jag tänker inte bemöta er, herr Hutchinson, och ert eviga tal om ekonomiska partnerskapsavtal (EPA), eftersom jag beundrar och högaktar er för mycket. Skulle ni vilja att jag sa att om jag ställer mig positiv till EPA, dvs. ekonomiska partnerskapsavtal för att skapa regionala marknader, då är det för att jag anser att om man vill ta itu med frågan om tryggad livsmedelsförsörjning utgör antagligen ekonomiska partnerskapsavtal en del av lösningen, för innan vi har regionala marknader som är ekonomiskt integrerade kommer inte utvecklingsländerna att kunna dra nytta av globaliseringen? Detta är mitt svar. Vi är inte överens, och enligt min mening kommer vi aldrig att kunna bli överens i denna fråga, men jag anser ändå att det är viktigt att påminna om min inställning.

Jag har hört människor här idag tala om kapitalistiskt barbari. Jag förstår inte riktigt vad det är. För mig är kapitalism en ekonomisk mekanism; det är ett ekonomiskt maskineri som, till dess motsatsen har bevisats, har visat sig ha fler fördelar än alla andra system. Jag är dock, och det har jag redan sagt många gånger, ingen varm beundrare av kapitalismen. Kapitalismen är inte någonting jag är förtjust i som sådant, det är bara ett medel för att nå ett mål.

För övrigt drar jag ofta en skiljelinje mellan kapitalism och liberalism. Mina socialistiska vänner klumpar förstås gärna ihop dessa två, men det är två helt skilda saker. Det måste trots allt sägas. Kapitalismen är alltså ett medel, ingenting annat. Jag håller med om att marknadsekonomi och kapitalism aldrig kan bli ett rättfärdigt system utan en offentlig myndighet som fastställer regler, ser till att reglerna tillämpas och på ett korrekt och rättvist sätt fördelar det välstånd som skapas, men låt oss inte fastna i ideologiska förenklingar, för på så sätt kommer vi aldrig att kunna lösa krisen. Jag tror att detta behöver sägas.

Det här var väl i stort sett vad jag ville säga om detta. Ämnet är dock inte uttömt. Jag har hört relevanta och viktiga argument från båda sidor i denna kammare. Som ministern sa måste diskussionen fortsätta, men just nu står jag inför en akut situation. Vi måste hjälpa Världslivsmedelsprogrammet (WFP) att hitta sätt att förhindra den livsmedelskatastrof som hotar. Prioritering nummer två, på medellång sikt, är att ge massivt stöd till de utvecklingsländer som inte är självförsörjande så att de kan producera mer. Men när jag hör alla här som säger att de vill införa lagar och bestämmelser undrar jag om vi behöver tygla marknadsekonomin.

Likväl bör jag erinra om att vårt jordbruk är en av de få ekonomiska sektorer som har blivit föremål för en oerhörd reglering och, skulle jag till och med vilja säga, improviserad dirigism, för att använda ett specialuttryck. Dirigism, när den inte är improviserad, kan ge resultat, men en växelpolitisk improviserad dirigism är något ganska farligt. Om resultatet av denna politik inom jordbrukssektorn inte har varit alltför övertygande kanske vi bör fråga oss, precis som sades nyss, om detta inte beror just på det faktum att det har förekommit alltför mycket improviserad dirigism istället för naturlig globalisering.

Jag är ingen anhängare av globalisering, utan jag säger bara att globaliseringen är ett faktum; vi kan inte hindra globaliseringen. Visst kan vi införa regler, genom WTO, genom FN, genom alla möjliga internationella organisationer, men att säga att vi från en dag till en annan skulle kunna lagstifta om allt detta och få bort alla systemproblem med hjälp av regleringsåtgärder som det inte finns befogenhet att vidta, då förstår jag inte riktigt hur detta ska gå till.

Även jag skulle vilja vara pragmatisk. Vi kommer att uppbjuda alla våra krafter, och gör det redan, för att produktionen i utvecklingsländerna ska öka. Jag tror att detta är den enda riktiga lösningen för att få bukt med situationen, som jag onekligen ställde mig kritisk till i början. Jag har verkligen velat väcka opinion, för om ingenting görs blir det en humanitär katastrof, en livsmedelskatastrof av tsunamiproportioner, med konflikter, med totalt okontrollerbara situationer.

Tack för denna debatt. Jag tror att detta är en fråga som vi kommer att återkomma till. Det har varit otroligt konstruktivt och intressant. Det jag tar med mig härifrån är de bästa argumenten från båda sidor, som jag ska försöka använda mig av när jag pläderar för en angelägenhet som, när allt kommer omkring, är en gemensam angelägenhet.

(Applåder)

   Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen äger rum vid sessionen i Strasbourg i maj 2008.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

skriftlig. – (PL) Mitt land, Polen, som jag representerar här i Europaparlamentet, skulle kunna vara en viktig producent av jordbruksprodukter, och mycket hälsosammare produkter än de livsmedel som för närvarande produceras i väst. Som ett resultat av de misstag som gjordes av våra förhandlare när vi anslöt oss till EU blev vi p.g.a. av de begränsningar som påtvingades oss tvungna att införa betydande restriktioner för den polska jordbruksproduktionen. Denna politik som innebär att man på ett artificiellt sätt går in och begränsar livsmedelsproduktionen har nu fått drastiska konsekvenser för hela Europa. De som drabbats hårdast av de höjda livsmedelspriserna, i kombination med en galopperande inflation för energipriserna, är pensionärerna. Fattigdomen breder ut sig på ett alarmerande sätt i Europa och omfattar allt fler människor, i synnerhet familjer med många barn som idag har svårt att klara sig från månad till månad.

I de nya medlemsstaterna, däribland Polen, finns det många markområden som hittills aldrig har varit uppodlade. Genom att ta dessa i bruk skulle industrin kunna börja producera exempelvis biobränslen, som inverkar starkt på de ökande livsmedelspriser som vi nu ser. Detta förutsätter dock en genomgripande förändring i kommissionstjänstemännens sätt att hantera problemet, samt att åtgärder omedelbart vidtas för att man ska kunna utnyttja de nya medlemsstaternas produktionspotential.

   Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det finns olika anledningar till att livsmedelspriserna ökar i Europeiska unionen och utvecklingsländerna, men vi kan inte bortse från den del som den gemensamma jordbrukspolitiken har i detta och det faktum att jordbruket inriktats på biobränsleproduktion.

Flera olika organ har påpekat detta. Europeiska miljöbyråns vetenskapliga kommitté har t.ex. sagt att man anser att EU bör skjuta upp målet att biobränslen ska stå för 10 procent av förbrukningen 2020. Till och med Världsbankens ordförande har talat om att vissa länder står inför livsmedelsbrist och uppmanat producenter av råmaterial för biobränsle att tillfälligt upphöra med denna odling. Och FAO har redan varnat för upplopp p.g.a. livsmedelsbrist. Demonstrationer och allvarlig social oro har rapporterats i ett antal länder i Afrika och Asien p.g.a. brist på livsmedel. Jean Ziegler, FN:s särskilda rapportör om rätten till livsmedel, har sagt att massproduktion av biobränslen är ett brott mot mänskligheten med tanke på vilka konsekvenser detta får för världspriserna på livsmedel.

Desto mer förvånande är det därför att Europeiska kommissionen har bekräftat att man tänker stå fast vid målet att 10 procent av de bränslen som används för vägtransporter ska komma från biomassa eller vegetabilisk olja.

   Silvia-Adriana Ţicău (PSE), skriftlig. – (RO) Enligt Eurostat ökade de reala priserna på jordbruksprodukter med 5 procent inom EU under 2007 jämfört med 2006, och den största ökningen (15,8 procent) rapporteras från Rumänien.

I Europa var prisökningen för mjölk och kyckling 7,8 procent, och den största prisökningen för jordbruksprodukter rapporterades för spannmål (45,4 procent) och fodergrödor (11,5 procent). Även här stod Rumänien för den största ökningen (29,2 procent).

Förra året ökade producentpriset för jordbruksprodukter med 4,6 procent i Europa, medan producentkostnaderna ökade med 5,3 procent, och subventionsnivån sjönk med 3,1 procent. I de nya medlemsstaterna har jordbruksproducenternas kostnader ökat dramatiskt, och subventionerna är mycket låga. De största inkomstsänkningarna per jordbruksföretag rapporterades i Bulgarien (–18,6 procent) och Rumänien (–16,1 procent). Det låga värdet, inga utbetalningar av jordbrukssubventioner och svårighet att få tillgång till jordbrukslån har gjort det omöjligt att införa modern jordbruksteknik, och därför har en mycket liten produktion per hektar uppnåtts.

Konkurrensen om jordbruksmark bidrar också till de höjda livsmedelspriserna, och under 2007 ökade den areal som används för biobränsleodling med 13,6 procent jämfört med 2006, och med 31,5 procent jämfört med perioden 2002–2006.

   Iuliu Winkler (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Den senaste utvecklingen på världsmarknaden för jordbruksprodukter har skapat en situation som få regeringar är beredda att handskas med. De spektakulära prisökningarna, i synnerhet för vanligt spannmål, gör att miljontals människor riskerar att drabbas av svält.

Denna nya verklighet borde ge upphov till en reaktion från regeringarna och EU:s institutioner.

De nya jordbruksprisnivåerna innebär nya möjligheter för producenterna, även för producenterna i EU:s medlemsländer. I Rumänien bor 40 procent av befolkningen i landsbygdsområden, och många av dessa är jordbruksproducenter.

Den nya verklighet som råder på marknaderna för jordbruksprodukter utgör en chans för dessa producenter att förbättra sina ekonomiska resultat och, underförstått, att höja sin levnadsstandard.

Tyvärr reagerar jordbrukssektorn mycket långsamt på prisförändringar på de globala marknaderna. Småproducenter kämpar med tung byråkrati och missgynnas vid förhandlingar om köpeavtal med stora distributörskedjor med dominerande ställning på marknaden.

EU bör stödja de små jordbruksproducenterna så att de kan dra nytta av högre inkomster från sitt arbete. De små jordbruksproducenternas marknadstillgång bör underlättas, och globala distributörer bör bli föremål för en genomblickbar reglering för att förhindra att konkurrensen snedvrids.

12. Europeiska satellitnavigeringsprogrammen (Egnos och Galileo) (debatt)

   Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Etelka Barsi-Pataky, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om det fortsatta genomförandet av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen (Egnos och Galileo), (KOM(2007)0535 – C6-0345/2007 – 2004/0156(COD)) (A6-0144/2008).

   Radovan Žerjav, rådets ordförande. − (SL) Jag är glad att kunna vara med vid dagens plenarsammanträde som ägnas debatten om genomförandebestämmelser för Galileoprogrammet.

Vi är alla mycket medvetna om den geostrategiska och ekonomiska betydelse som Galileoprogrammet och Egnos har för Europeiska unionen. Men innan jag tar upp den text som lagts fram skulle jag kortfattat vilja nämna de avgörande händelser som de båda programmen har råkat ut för under det senaste året.

I juni 2007, under det tyska ordförandeskapet, fattade rådet det modiga beslutet att avbryta de fruktlösa förhandlingarna om koncessioner. Detta initiativ följdes av Europaparlamentets resolution som gav starkt stöd för att dessa två program ska fortsätta under Europeiska unionens överinseende och med entydigt krav på att hela finansieringen skulle säkras genom EU:s budget.

När kommissionen senare, i september 2007, lade fram ett antal förslag för att styra in projekten mot 100-procentig finansiering från offentliga sektorn återfanns en förordning om genomförandebestämmelser bland förslagen. Tack vare den överenskommelse som nåddes i november förra året mellan Ekofinrådet och Europaparlamentet om en resolution, samt ett allmänt beslut som rådet (transport, telekommunikation och energi) fattade en vecka senare, genom slutsatser om den framtida utvecklingen för Galileo, har vi lyckats få loss de båda programmen från den återvändsgränd de befann sig i och återbördat dem till den offentliga sfären.

När man försökte nå en kompromiss om den rättsliga grunden så att nytt liv kunde blåsas i Galileoprojektet som helhet gläder det mig att alla tre institutionerna engagerade sig i ett konstruktivt samarbete. Jag vill särskilt framföra min tacksamhet till föredraganden, Etelka Barsi-Pataky, och till Angelika Niebler, ordförande i utskottet för industrifrågor, forskning och energi. Det slovenska ordförandeskapet kan med stolthet konstatera att vi gjort vad som krävdes för att en överenskommelse skulle nås vid den första behandlingen.

Jag anser att resultatet av våra förhandlingar är en balanserad text. I den text vi har framför oss specificeras det budgeterade belopp som krävs för programmen under perioden 2007–2013, och även förvaltning och genomförande av GNSS-programmen, bl.a. principerna och strukturen för den offentliga upphandlingen. Vi har alla påtagit oss det ansvar som Europaparlamentet i egenskap av budgetmyndighet har gentemot medborgarna.

För att underlätta genomförandet av de olika uppgifterna i samband med programmen har vi tillsatt en interinstitutionell kommitté för Galileo. Kommittén ska övervaka hur genomförandet av dessa program fortskrider, de internationella avtal som gäller för dessa program, bearbetningen av marknaderna, styrningsåtgärdernas effektivitet samt den årliga översynen av programmen.

Jag anser inte att det är nödvändigt att särskilt betona de europeiska satellitnavigeringsprogrammens betydelse för skapandet av nya arbetstillfällen och Europas konkurrenskraft. De båda programmen ligger helt i linje med Lissabonstrategin och övrig gemenskapspolitik, och de kommer att göra det möjligt för oss att utveckla och försvara europeisk know-how, i synnerhet på tillämpningsområdet, något som medborgarna direkt kommer att kunna dra nytta av.

Jag vill tacka för uppmärksamheten och, framför allt, för det konstruktiva samarbetet i samband med detta viktiga europeiska projekt.

ORDFÖRANDESKAP: SIWIEC Vice talman

   Jacques Barrot , kommissionens vice ordförande. – (FR) Herr talman, herr minister, mina damer och herrar! Denna sammanträdesperiod är verkligen av mycket stor vikt. Jag anser att vi tillsammans kan ta åt oss äran av att Galileo äntligen framträder som ett betydande och genomförbart europeiskt projekt.

I slutet av november 2007 fattades två viktiga politiska beslut till förmån för detta omfattande europeiska projekt. Väl medvetna om vikten av att bestämmelser för en fortsättning av programmen Egnos och Galileo snabbt antas har Europaparlamentet och rådet sedan dess granskat kommissionsförslagets text för att den skulle kunna antas vid den första behandlingen.

Jag skulle vilja ge de tre institutionerna, och i synnerhet parlamentet, en eloge för deras konstruktiva arbete. Tack vare de insatser som gjorts av dessa institutioner, var för sig och tillsammans, har vi gjort enorma framsteg i de olika trepartssamtalen, och vi har idag ett utkast till förordning framför oss som såväl Europaparlamentet som rådet och kommissionen är nöjda med. Vid sitt sammanträde den 7 april 2008, under ert ordförandeskap, herr minister, ställde sig rådet generellt positivt till förslaget. Det är därför ytterst viktigt att även parlamentet uttalar sitt stöd här idag.

Jag kan bekräfta att förslaget innebär en finansiering av programmen som ligger helt i linje med den budgetöverenskommelse som nåddes i november 2007 mellan Europaparlamentet och rådet. Jag vill än en gång framföra mitt varma tack till Europaparlamentet för den framträdande roll som det har spelat för att detta resultat skulle nås. I texten fastläggs även en tillfredsställande styrning av programmen. I förslaget föreslås en strikt arbetsfördelning mellan kommissionen, tillsynsmyndigheten och Europeiska rymdorganisationen, med kommissionen som ägare och Europeiska rymdorganisationen som förvaltare.

Den kommande förordningen omfattar även frågor gällande systemens säkerhet och tillförlitlighet. Denna aspekt på programmen har, trots att den är så viktig, inte tidigare tagits upp på ett så tydligt och tillfredsställande sätt. Kommissionen kommer att ansvara för programmets förvaltning, med permanent och värdefullt stöd från medlemsstaterna, som besitter den sakkunskap som krävs.

I detta sammanhang kan jag bekräfta att Galileoinfrastrukturen är utformad för att kunna fylla de fem funktioner som beskrivs i bilagan till den kommande förordningen. De säkerhetskrav som framförs i texten inverkar inte på något sätt på de syften som anges i denna bilaga. Varje ändring som skulle kunna underminera Galileoprogrammets civila karaktär bör medföra att förordningen revideras. Vi har varit medvetna om frågan om vilken upphandlingspolitik som bör följas. Vi behöver göra en bedömning av befogenheterna hos näringslivsaktörerna i varje medlemsland, samtidigt som vi, givetvis genom konkurrens på lika villkor, begränsar riskerna för att merkostnader och förseningar uppstår.

Vad gäller frågan om grundläggande äganderätt för de tre gemenskapsinstitutionerna anges i förordningen att Europeiska gemenskapen ska ha exklusiv äganderätt till samtliga materiella och immateriella tillgångar som uppkommer inom ramen för programmen Egnos och Galileo.

Slutligen ligger såväl bestämmelserna för kommittéförfarandet som de särskilda ramar som utarbetats i samband med förordningen i linje med parlamentets önskningar att fortlöpande få information om hur arbetet med programmen fortskrider. Med tanke på den roll som parlamentet hittills har haft är det naturligtvis helt klart att föredra och även av yttersta vikt att parlamentet, i egenskap av budgetmyndighet, är nära involverat i uppföljningen av programmet. Ett snabbt antagande av den föreslagna texten skulle utgöra en första fas i översynen av programmens styrning. Kommissionen bör lägga fram ett förslag till ändring av förordningen om de europeiska GNSS-programmens förvaltningsstruktur. Vi kommer att anpassa förordningen till de nya myndighets- och tillsynsroller som blir resultatet av den text som ni har förhandlat fram med rådet. Jag kommer personligen att se till att parlamentet blir nära involverat i samband med denna den andra fasen i översynen av den offentliga styrningen av systemen.

Herr minister, mina damer och herrar! Vi räknar med att ni stöder Galileo och banar väg för ett snabbt och effektivt genomförande av detta omfattande gemenskapsprojekt. Under de närmaste månaderna kommer vi att ha möjlighet att gå igenom alla de många tillämpningsområden som Galileo kan komma att ha, och en handlingsplan med avseende på detta kommer att läggas fram av kommissionen. Men för att dessa tillämpningsområden ska kunna bli verklighet måste förstås Galileo först ta konkret form. Och tack vare Europaparlamentet, och tack vare det portugisiska och det slovenska ordförandeskapet, har Galileo nu alla chanser att bli en framgång, enligt min uppfattning.

   Etelka Barsi-Pataky, föredragande. − (HU) Herr talman, herr rådsordförande, minister Žerjav, herr vice ordförande Barrot, mina damer och herrar! Europaparlamentet har gett sitt fortlöpande och positiva stöd för Galileoprogrammet ända sedan första början. I november förra året (2007) var Europaparlamentet djärvt nog att plocka fram programmet från den tynande tillvaro det då förde, och i december godkände man finansieringen av en utveckling av GNSS-programmen från en reviderad gemenskapsbudget.

Det vi nu diskuterar är en förordning om genomförandet av GNSS-programmen Galileo och Egnos som ett resultat av framgångsrika informella trepartssamtal vid den första behandlingen. Finansieringen, som helt ska ske via gemenskapsbudgeten, förutsätter ett särskilt ansvar inför de europeiska skattebetalarna och den noggranna reglering som åtföljer detta. Detta gäller i synnerhet finansieringen, programstyrningen, förfarandena för offentlig upphandling och säkerhetsfrågor. Vi har lärt oss så mycket de senaste åren då vi ställts inför så många problem. Även vad gäller regleringar har vi slagit in på en helt ny väg. Man skulle kunna säga att vi röjt helt ny mark, eftersom detta är den första gemensamma europeiska infrastruktur som vi bygger tillsammans och som står under gemensam europeisk äganderätt.

Finansieringen – i Europaparlamentet är man införstådd med att utvecklingskostnaden för programmet uppgår till 3,4 miljarder euro, som säkerställs av budgetmyndigheten. Kommissionen kommer också att uppmanas att före 2010 lägga fram ett förslag om finansieringen efter 2013, i synnerhet om åtagandena i samband med den gemensamma äganderätten. Jag vill erinra om hur extremt viktigt det är att tidtabeller hålls och ytterligare förseningar undviks för att man ska kunna säkra programmens ekonomiska framgång.

Principerna för prissättning kommer att fastställas efter ingående analys av användningsskedet, varvid man bör betänka att konsumenterna kommer att få högkvalitativa tjänster. Programmets förvaltning kommer att utformas utifrån tydligt uppdelade befogenheter. Kommissionen ansvarar för programmets genomförande och förvaltning och kommer att genom ett kommittéförfarande bistås i sitt arbete av en programkommitté. Europeiska rymdorganisationen (ESA) står som huvudentreprenör, och det bör framhållas att avtalet mellan kommissionen och ESA kommer att bli avgörande för programmets framgång. Efter en långdragen debatt ska tillsynsmyndigheten (dvs. Tillsynsmyndigheten för det europeiska GNSS-systemet) svara för programsäkerheten.

Europaparlamentet, rådet och kommittén är införstådda med att nya samarbetsformer måste hittas för att programmet ska bli en framgång. I enlighet med det uttalande som återfinns i bilagan kommer vi att via den interinstitutionella panelen kvartalsvis följa upp hur genomförandet av programmet fortskrider, och arbetsprogrammet kommer att ses över årligen. Bestämmelserna om förfarandet för offentlig upphandling utgjorde en betydande del av föredragandens betänkande i november, och de viktigaste punkterna har inlemmats i rådets förslag. Vi stöder helt och fullt detta förslag. Med Galileoprogrammet hoppas vi på ny teknik, utveckling, nya möjligheter till företagande och arbetstillfällen, och vi vill särskilt lyfta fram möjligheterna för de små och medelstora företagen i samtliga 27 medlemsländer. Bestämmelserna möjliggör detta.

Parlamentets förhandlingsdelegation, under ordförandeskap av Angelika Niebler, tillika ordförande i utskottet för industrifrågor, forskning och energi, och med deltagande av skuggföredragande och företrädare för utskott som avgett yttranden, lade inför industriutskottet fram den text som antagits vid den första behandlingen som ett led i de informella trepartssamtalen. Industriutskottet antog texten enhälligt. Vi överlämnar nu dessa bestämmelser till Europaparlamentets plenarförsamling. Slutligen vill jag uttrycka min tacksamhet till det slovenska ordförandeskapet för dess engagemang för detta program, till kommissionen för det expertarbete man utfört, samt till mina kolleger för deras stöd, som gjort det möjligt att nå en överenskommelse. Tack ska ni ha.

   Margaritis Schinas, föredragande för yttrandet från budgetutskottet. − (EL) Herr talman! På budgetutskottets vägnar vill jag uttrycka min tillfredsställelse med de resultat som vi har uppnått. Situationen är förstås mycket ovanlig; det brukar ju vara budgetutskottet som anmodas hitta pengar till ett visst program, men här har det varit fråga om det omvända. Pengarna hade vi redan; det var strukturen på programmet som vi försökte komma fram till. Efter att ha suttit i samtal med rådet i cirka 40 dagar lyckades vi till slut med detta.

Det slutliga godkännandet av Galileo anser jag visar på tre viktiga fakta. För det första: Samtidigt som Europa beskylls för att sakna ambitioner, för att befinna sig i tumult, visar vår villighet att hitta resurser till en sådan tekniskt sett ambitiös plan att EU mer än väl klarar av att få kritikerna på skam när det gäller att gynna medborgarna och företagen.

För det andra: Som kommissionsledamot Jacques Barrot har påpekat hade det inte blivit något Galileo utan Europaparlamentet. Europaparlamentet har haft en nyckelroll vid förhandlingarna med rådet om att hitta finansiering, i synnerhet med tanke på att den privata sektorn inte bidragit med några pengar, trots tidigare löften.

Och för det tredje: vi har nu ett program som är helt gemenskapsfinansierat. Detta program finansieras helt och hållet av de europeiska skattebetalarna, och detta innebär att särskilda krav ställs på Europaparlamentet och på programmets förvaltare, dvs. Europeiska kommissionen, Europeiska rymdorganisationen och tillsynsmyndigheten för Galileo.

Vi kommer inte att undandra oss detta ansvar. Fram till 2013 kommer vi att mycket noggrant övervaka programmets förvaltning. Det rör sig om mycket pengar, vilket gör vårt ansvar särskilt tungt.

Tack så mycket, och jag gratulerar alla dem som har arbetat för att nå detta mycket fina resultat.

   Anne E. Jensen, föredragande för yttrandet från utskottet för transport och turism. − (DA) Herr talman! Jag vill som transportutskottets ordförande också uttrycka min stora tillfredsställelse med det resultat som vi har nått idag. Galileo kommer i framtiden att kunna garantera effektivare, säkrare och miljövänligare transporter. För alla typer av transporter på vägar, på järnvägar, i luften och till sjöss kommer detta system att ge bättre styrning och kontroll. Detta gäller privata företag, det gäller myndigheter och det innebär bättre information till oss som medborgare.

Många har frågat: Vad ska vi med Galileo till när vi redan har GPS? Men GPS har vi ju bara till låns. EU har ingen makt över den tekniken, och i takt med att satellitnavigering blir allt viktigare för vårt samhälle bör EU ha såväl en egen infrastruktur som omfattande kunskaper och kompetens. När vi nu skickar dessa 3,5 miljarder euro av skattebetalarnas pengar ut i rymden till Galileo måste vi säkerställa att de önskade resultaten uppnås. Därför är det viktigt att parlamentet får inflytande över den fortsatta utvecklingen.

Jag vill gärna tacka Etelka Barsi-Pataky för det fina arbetet i samband med detta betänkande. Jag vill även tacka Margaritis Schinas och Angelika Niebler, i hennes egenskap av ordförande i utskottet för industrifrågor, forskning och energi, för det goda samarbetet och för att vi har varit ett team vid förhandlingarna. Jag vill även tacka kommissionsledamot Jacques Barrot för hans insatser för att få de sista pusselbitarna att falla på plats. Sist men inte minst vill jag ge det slovenska ordförandeskapet en eloge för att vi nått ett sådant fint resultat.

   Angelika Niebler, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr minister, herr vice ordförande, mina damer och herrar! Det är en bra dag för Europa idag. Vi ger grönt ljus för ett av Europeiska unionens viktigaste projekt – för satellitnavigeringssystemet Galileo. Precis som föregående talare vill jag också börja med att uttrycka ett stort tack: tack till vår föredragande, Etelka Barsi-Pataky, och tack till medlemmarna i budgetutskottet och i transportutskottet för det utmärkta samarbetet. Jag tycker att vi som parlament har arbetat mycket bra tillsammans i denna fråga och att vi tillsammans med rådet och kommissionen har nått ett verkligt fint resultat.

Frågan om vi alls behöver ett europeiskt satellitnavigeringssystem har diskuterats vid upprepade tillfällen. Anne E. Jensen har berört detta: Vi har ju ändå det amerikanska GPS, ryssarna har Glonass, och kineserna håller på att bygga upp någonting. Men detta visar ju bara på att även vi bör investera i ett eget, europeiskt satellitnavigeringssystem. Vi måste ha denna teknik i Europa.

Vi behöver know-how för att själva kunna bygga liknande system i Europa, och vi måste också göra någonting för våra medelstora företag, våra små och medelstora företag, som när infrastrukturen finns på plats kommer att kunna dra nytta av detta genom att ta fram tillämpningar på många olika områden som vi idag kanske inte tänker på: på logistikområdet, inom vägtransporter, sjöfart, järnvägs- och flygtransporter och på säkerhetsområdet. Det finns så många tillämpningsområden, och jag hoppas att vi här idag har åstadkommit ett bra förarbete för just våra små och medelstora företag.

Galileo har en lång historia. Jag tänker inte gå in på den nu; jag vill bara betona att parlamentet alltid har stött Galileoprojektet. Förra året säkrade vi finansieringen via de europeiska skatteintäkterna, och genom omröstningen imorgon kommer vi att på ett avgörande sätt bidra till att säkerställa att projektets genomförande går smidigt här, att genomförandeprocessen är genomblickbar till sin utformning och att vi i egenskap av parlament och medlagstiftare i EU är involverade i projektets fortsatta utveckling och genomförande.

   Norbert Glante, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Galileo skulle också kunna ha undertiteln ”Sagan utan slut”. Jag hoppas att denna undertitel inte längre kommer att vara relevant efter dagens debatt och morgondagens omröstning. Sagan utan slut håller nu på att bli verklighet.

Jag skulle uttryckligen vilja tacka Etelka Barsi-Pataky för det goda samarbetet, inte bara nu vid trepartssamtalen, utan även under de senaste åren. Hon har alltid varit en korrekt partner, och vi har nått förnuftiga och sunda kompromisser. Tack naturligtvis även till ordförandeskapet och framför allt till ordförandeskapets företrädare som har hållit de fem trepartsförhandlingarna med oss. En mycket kompetent och engagerad kvinna, som säkert inte haft lätt att få igenom dessa kompromisser i rådet, misstänker jag.

Min grupp, socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, har alltid stött Galileoprojektet, och ställer sig även nu bakom det resultat som har uppnåtts. Jag kan försäkra er om att det inte kommer att bli några röster emot imorgon från vår grupp; vi kommer alla att rösta för förslaget. Noteras bör även – men jag vill be er att bara i förbigående notera detta, och det ska inte med i protokollet – att några av de tyska företrädarna varit tvungna att ta en eller annan strid med den egna regeringen för att ro detta i hamn. Angelika Niebler ler, för hon vet vad jag syftar på.

Vi har med denna förordning lyckats fastställa tydliga strukturer, en tydlig ansvarsfördelning mellan kommissionen, tillsynsmyndigheten och ESA. Vi har den interinstitutionella panelen där Europaparlamentet, rådet och kommissionen kommer att kunna följa framstegen inom projektet. Vi kommer att ha möte fyra gånger per år fram till 2013, och vi räknar alla med att 2013 är en tidsgräns som vi också kommer att hålla och att 3,4 miljarder är den budget som vi kommer att hålla oss till, annars blir det svårt att hitta argument.

Galileo är – som min kollega Angelika Niebler nyss påpekade – inte bara ett satellitnavigeringssystem som gör det möjligt för en del medborgare att kanske snabbare komma fram till sin destination. Galileo utgör en betydande teknisk utveckling för oss i Europa, och vi måste upprätthålla vårt know-how inom rymdforskningen, inom navigationstekniken och inom elektroniken. Det är därför viktigt för oss att detta projekt genomförs här.

Framför allt är det nu viktigt att kommissionen slutför anbudsförfarandet före sommaren. Detta kommer att bli en mycket svår uppgift. Det blir en avgörande uppgörelse. Vi måste ge näringslivet en andra chans, och näringslivet måste ta denna andra chans. Jag hoppas att näringslivets företrädare vet vad det här innebär för dem. Vi har inte råd med ännu ett misslyckande som ett resultat av problem med näringslivet. Jag ser med stort intresse på förslaget, på kommissionens handlingsplan och framför allt på budgetramen efter 2014.

Låt oss till slut än en gång slå fast: De offentlig-privata partnerskapen har för den skull inte havererat totalt. Från och med 2013/2014 kan vi återigen använda oss av offentlig-privata partnerskap när modellen tillämpas. Jag skulle inte vilja avfärda offentlig-privata partnerskap helt och hållet.

   Anne Laperrouze, för ALDE-gruppen. − (FR) Herr minister, herr kommissionsledamot, fru föredragande, mina damer och herrar! För experter inom rymdsektorn kan namnet Galileo förknippas inte bara med en italiensk astronom, utan även med en amerikansk rymdsond som byggdes av NASA för att utforska Jupiter och dess dyner och som sköts upp från rymdfärjan Atlantis den 18 oktober 1989. Uppskjutningen hade försenats ordentligt på grund av det stopp som infördes för rymdfärjor efter olyckan med Challenger.

Framgången för Galileouppdraget inom Jupiters system blev till slut enorm. Det finns likheter mellan detta Galileouppdrag och det europeiska Galileoprogrammet. Programmet har drabbats av förseningar. Jag hoppas att vårt program kommer att bli precis lika framgångsrikt. Men det jag hoppas mest av allt är att namnet Galileo från och med nu kommer att förknippas med det europeiska programmets framgångar.

Vi minns den svåra tiden i samband med misslyckandet med de offentlig-privata partnerskapen, men nu måste vi med samlade krafter se till att detta projekt får luft under vingarna. Europaparlamentet har velat lära av tidigare misstag och ta sitt ansvar i egenskap av gemensam budgetmyndighet. Jag ser det som viktigt att Europaparlamentet till slut gick med på att behålla en tillsynsmyndighet. Expertkontroll behövs, inte minst med tanke på att Galileoprogrammet är det första i sitt slag för Europeiska unionen.

Det här är första gången som Europeiska unionen har investerat i sin egen infrastruktur. Europeiska kommissionen kommer att stå som ”beställare”, och Europeiska rymdorganisationen blir den genomförande parten. Dessa befogenheter måste klart och tydligt definieras och fördelas, men även underställas adekvat kontroll. Eftersom parlamentet är nära involverat i projektet är det inte mer än rätt att parlamentet också involveras i uppföljningen av programmet. Jag välkomnar därför den interinstitutionella övervakningsgruppen som kommer att bestå av företrädare för parlamentet, rådet och kommissionen och som kommer att göra det möjligt för var och en av institutionerna, och i synnerhet vår, att utöva sina befogenheter i samband med detta projekt. Projektet måste bli en framgång. Europeiska unionens trovärdighet internationellt sett och, ännu viktigare, trovärdigheten hos medborgarna hänger på detta.

För att uppnå detta anser jag att ESA måste lita till nätverket av europeiska experter och omge sig med den expertis som krävs. Man måste samordna de företag som konstruerar de olika delarna för att kunna säkerställa systemets säkerhet och för att ha kontroll över kostnaderna.

Jag tar mig friheten att uttrycka en mer personlig åsikt vad gäller Galileos militära tillämpningar. Europaparlamentet har tvingats att allvarligt begränsa möjligheterna till militära tillämpningar. Detta är beklagligt, men när programmet väl har fått mogna till sig kanske det kommer att visa sig att detta verktyg lämpar sig för en väl avvägd militär användning. Galileo har inneburit vetenskapliga framsteg, men har indirekt även medfört framsteg inom filosofi och andra tankeområden. Galileo kommer att få betydande konsekvenser med avseende på tillämpningsområden, med avseende på vår kontinents oberoende, men även med avseende på Europeiska unionens åtaganden.

   David Hammerstein, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag vill tacka Etelka Barsi-Pataky för att hon haft en sådan öppen inställning och lyckats integrera alla oss som deltagit i processen.

Det förra Galileoprojektet, med privata investeringar, havererade, och vi har nu ett projekt framför oss med enbart gemenskapsfinansiering. Detta innebär ett större socialt ansvar för projektet.

I detta avseende kan vi välkomna att Galileo innebär ett åtagande att erbjuda högkvalitativa tjänster till ett rimligt pris, ett rimligt pris för att säkerställa att de offentliga investeringarna kommer medborgarna till del, så att de inte tvingas betala två gånger för dessa tjänster.

Dessutom är det mycket positivt att Galileo kommer att bli driftskompatibelt med det nuvarande amerikanska GPS-systemet, och att man således måste lära av denna typ av driftskompatibla tjänster.

Viktigt är också att skyddet av personuppgifter och rätten till personlig integritet har införlivats tekniskt i Galileo. Kort sagt, Galileo har fått nytt liv. Vi hoppas kunna dra nytta av detta tillfälle att erbjuda användbara och innovativa tjänster till samtliga invånare i Europa.

   Vladimír Remek, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I egenskap av skuggföredragande gläder jag mig åt att vi har löst huvudproblemen som låg i vägen för ett genomförande av Galileosystemet. Jag vill betona hur viktigt Etelka Barsi-Patakys arbete varit; hennes sakkunskaper och diplomatiska skicklighet bidrog till att den reviderade remisstexten kunde förhandlas fram. Jag säger detta även i egenskap av deltagare i de trepartssamtal med rådet och kommissionen som leddes, enligt min mening med stor framgång, av Angelika Niebler för Europaparlamentet.

Det är inte första gången som jag talar om Galileo här. Precis som tidigare kan jag inte förneka att detta är ett projekt som inte bara är ambitiöst och kostsamt, utan även – eller just därför – kontroversiellt för flera av mina gruppkolleger. Med hänvisning till mina erfarenheter från kosmonautiken är jag för min del fortfarande övertygad om att vi i Europa är på väg i rätt riktning. Men de bästa argumenten för projektet är definitivt om Galileo fungerar så snabbt och så bra som möjligt. Efter att försöket med att förlita sig på ett konsortium av privata företag havererat nådde man till slut fram till en väl genomtänkt lösning. Förväntades vi här i Europa avstå från chansen att inta en position som teknologisk spjutspets? Skulle vi ha sagt nej till möjligheten att få en produktivitetsökning inom tillverkningsindustrin, ökad säkerhet inom alla transportslag, sänkt bränsleförbrukning, snabbare ingripanden vid industriella och andra katastrofer eller till andra fördelar som Galileo erbjuder? Jag är övertygad om att svaret är nej.

Texten i fråga ger också svar på ofta ställda frågor, exempelvis om skyddet av personuppgifter och rätten till personlig integritet, eller om garantier för konkurrens på lika villkor. Den tar även upp de små och medelstora företagen som bör få åtminstone 40 procent av underleverantörsuppdragen. Galileo blir inte billigt, men å andra sedan bör det ge cirka 140 000 nya arbetstillfällen i EU:s medlemsländer. Jag är övertygad om att när Galileo väl är i drift, då återkommer den privata sektorn för att vara med och tjäna på projektet. Jag har redan bjudit in den myndighet som förvaltar Galileo att besöka oss i Prag. Vi är fortfarande intresserade, och inbjudan gäller fortfarande. Tjeckien, som är ett av de mindre länderna inom EU, ser Galileoprojektet som en möjlighet för framtiden.

   Jeffrey Titford, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Låt oss vara ärliga. EU:s satellitradionavigeringsprogram är en fullständig katastrof. Privata sektorn vädrade snabbt grisen i säcken och gav Galileo kalla handen. Men är Europeiska unionen beredd att inse det självklara och över