Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 23 april 2008 - Strasbourg

2. Toppmöte Europeiska unionen - Latinamerika och Karibien (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalanden om toppmötet mellan Europeiska unionen och Latinamerika och Karibien.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Rådet välkomnar Europaparlamentets intresse för stärkandet av det strategiska partnerskapet mellan Europeiska unionen och Latinamerika och Karibien. Vi är även nöjda med parlamentets aktiva roll i att uppmuntra konkreta åtaganden om denna region, vilket skulle medföra avsevärda fördelar för medborgarna på båda sidor.

Jag vill börja med att gratulera er till inrättandet av den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika (Eurolat), som kommer att spela en avgörande roll när det gäller att föra samman medborgarna på båda sidor. De resolutioner som EuroLat antog vid sitt sammanträde i december utgör ett värdefullt och stimulerande bidrag till målen för stats- och regeringscheferna från länderna på båda sidor vid det toppmöte som ska hållas nästa månad. Vi är också nöjda, herr talman, med att ni har framfört ert intresse för att delta i toppmötet mellan Europa och Latinamerika och Karibien i maj. På detta sätt kommer den goda praxis som infördes vid toppmötet i Wien 2006 att fullföljas.

Europeiska unionen och de latinamerikanska och karibiska länderna har enats om att deras toppmöte i Lima, under titeln ”Addressing our People's Priorities Together”, kommer att vara inriktat på två centrala kapitel. För det första fattigdom, ojämlikhet och utanförskap, som är tre av de centrala utmaningarna för social sammanhållning. För det andra miljön, klimatförändringen och energi – under titeln Hållbar utveckling. Angående det första av de två kapitlen, fattigdom, ojämlikhet och utanförskap, vill jag betona att för Europeiska unionen är social sammanhållning av central vikt och också ett mål som är i linje med långvariga europeiska traditioner. Social sammanhållning omfattar alla tre, och innebär att vi måste bekämpa fattigdom, ojämlikhet och utanförskap. Alla de tre faktorerna är oupplösligen förbundna. Vi instämmer med de latinamerikanska och karibiska länderna i att vårt samarbete borde stärkas på alla dessa tre områden. Därför avser vi att uppmärksamma följande faktorer: social trygghet, skattepolitiken och dess effektivitet, produktiva investeringar för fler och bättre arbetstillfällen, en politik för att bekämpa alla former av diskriminering – sexuell, etnisk, religiös eller annan diskriminering, förbättrade grundläggande sociala tjänster och sociala trygghetsnät, samt utbildningskvalitet.

En viktig aspekt av sociala framsteg är tillhandahållandet av lämpliga arbetstillfällen. Som ni vet innehåller alla avtal mellan Europeiska unionen och de latinamerikanska länderna och regionerna artiklar om samarbetet inom socialpolitik, och åtaganden om att respektera de så kallade primära arbetsnormerna, som definierats av Internationella arbetsorganisationen. Under förberedelserna för toppmötet i Lima har båda sidor försökt att hitta sätt att främja arbetstillfällen som utformats enligt dessa normer, särskilt i små och medelstora företag. Samtidigt har det slovenska ordförandeskapet betonat att större investeringar i utbildning, särskilt grundläggande utbildning och yrkesutbildning, är av central vikt för att förbättra våra länders konkurrenskraft i såväl Europeiska unionen som i Latinamerika och Karibien.

Det andra centrala kapitlet för det kommande toppmötet är hållbar utveckling och miljö, klimatförändring och energi. Vi betonar att fattigdomen är nära besläktad med dessa frågor. Klimatförändringen kommer att allvarligt påverka våra ekonomier, vår tillväxt och vår politik för fattigdomsbekämpning. Vi vet redan att de mest utsatta grupperna förmodligen kommer att drabbas mest. Såväl i Europeiska unionen som i de latinamerikanska och karibiska länderna är vi medvetna om de säkerhetsrisker som klimatförändringen kommer att innebära. Vi vet att om vi inte vidtar några åtgärder kommer konsekvenserna att vara mycket större än kostnaderna för förebyggande åtgärder. Av de nuvarande diskussionerna om det uttalande som ska antas vid toppmötet framgår tydligt att vi kommer att hantera flera aspekter av den globala utmaningen tillsammans.

Vi kommer båda att tvingas ändra situationer med ohållbar tillverkning och konsumtion. Bestämmelser om konkreta och brådskande åtgärder för hållbar förvaltning av skogar och resursanvändning måste införas för att minska utsläppen av växthusgaser, stimulera investeringar i tillverkning med låga koldioxidutsläpp, bevara den biologiska mångfalden, förvalta vattenresurser och liknande.

Europeiska unionen och de latinamerikanska och karibiska länderna kommer naturligtvis också att prioritera ett vidare samarbete inom ramen för FN. Som avslutning på denna inledning vill jag tacka för er uppmärksamhet.

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. − (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill sälla mig till ministern och tacka parlamentet för att det har fört upp toppmötet mellan Europeiska unionen och Latinamerika och Karibien på föredragningslistan för sitt sammanträde. Detta blir det femte toppnivåmötet mellan våra regioner sedan vårt strategiska partnerskap lanserades vid toppmötet i Rio 1999.

Toppmötet i Lima kommer i synnerhet att inriktas på två specifika ämnen: för det första kampen mot fattigdom, ojämlikhet och utanförskap, och för det andra klimatförändringen och energi. Toppmötet äger rum i ett mycket stimulerande klimat.

Den latinamerikanska och karibiska regionen förändras mycket snabbt. För första gången har regionens BNP ökat med i genomsnitt 5 procent under de senaste fem åren. Därmed har de offentliga budgetarna ökat, vilket ger regionen möjlighet att ta itu med den sociala ojämlikhetens faror, som fortfarande är betydande. Vi får inte glömma att över 200 miljoner människor fortfarande lever i fattigdom i regionen. Regionen får också allt större internationell betydelse som tillverkare av jordbruksprodukter och biobränslen.

Denna utveckling ingår i ett politiskt sammanhang med dels demokrati, vilket fortfarande är det vanligaste systemet i regionen, dels en allt större utveckling mot populism, och även i vissa fall, stärkandet av den verkställande makten på bekostnad av det parlamentariska styret och lagstiftningens företräde.

Som ni vet är EU delaktigt på ett stort antal nivåer. Tillsammans med regionen har EU åtagit sig att lösa dessa strukturella problem. EU är fortfarande den centrala givaren inom ramen för utvecklingssamarbetet, och den största utländska arbetsgivaren. Som den andra största handelspartnern i regionen går EU i täten i fråga om investeringar, med avsevärt större investeringar än Kina. Våra allmänna associeringsavtal med Chile och Mexiko har haft en betydande inverkan på tillväxten av vår handel sedan de först infördes. Vi befinner oss nu i det tredje skedet av förhandlingarna om undertecknandet av associeringsavtalen med Andinska gemenskapen och Centralamerika, vilket av allt att döma kommer att ske inom en nära framtid. Vi arbetar med att främja och stödja den regionala integrationen, och delar i det hänseendet med oss av Europas positiva erfarenheter.

På samma sätt förhandlar vi för närvarande med Mercosur om möjligheterna att få fart på saker och ting igen i den aktuella situationen. Vi har nyligen ingått ett strategiskt partnerskap med Brasilien, som borde leda till införandet av en första gemensam åtgärdsplan i slutet av året. Den karibiska regionen är den första, och hittills den enda, som framgångsrikt har förhandlat fram ett ekonomiskt partnerskapsavtal med unionen inom ramen för Cotonouavtalet.

Vi fortsätter naturligtvis att stödja demokrati och mänskliga rättigheter i regionen, både genom samarbetsprogram och också, vid behov och endast på begäran, genom valobservationsuppdrag.

Slutligen vill jag redogöra för prioriteringarna för toppmötet och den omedelbara framtiden. Social sammanhållning och regional integration måste förbli de politiska prioriteringarna för partnerskapet mellan EU och Latinamerika och Karibien, med tanke på deras betydelse för den ekonomiska och politiska stabiliteten, och för multilateralism, eftersom de två regionernas värderingar är mycket snarlika. EU:s centrala mål för toppmötet i Lima är att befästa det befintliga strategiska partnerskapet och föra det framåt på två områden, nämligen social sammanhållning och hållbar utveckling, vilka kommer att vara avgörande för våra förbindelser med regionen under den närmaste framtiden.

Vad gäller social sammanhållning har Europeiska kommissionen infört omfattande stöd- och samarbetsprogram för att minska fattigdomen i regionen. 40 procent av de 2,6 miljarder euro som anslagits för samarbete och utveckling för de kommande sex åren används för att lösa problem i samband med social sammanhållning.

Angående miljön och klimatförändringen vill vi samarbeta mer med regionen för att möta denna globala utmaning. Vad beträffar kommissionens initiativ inleddes den första ministerdialogen om miljön mellan Europeiska unionen och Latinamerika och Karibien i mars 2008, som en inledning till toppmötet i Lima. Vi måste ta detta tillfälle i akt att med våra partner bekräfta det existerande sambandet mellan hållbar utveckling och klimatförändring, även om mänga länder i Latinamerika fortfarande ägnar mycket lite uppmärksamhet åt problemet med klimatförändringen, trots dess negativa och ibland katastrofala inverkan på regionen.

Slutligen måste Euroepiska unionen betona sin fortsatt viktiga roll när det gäller att främja den regionala integrationen och dess positiva effekt på den ekonomiska och politiska stabiliteten i underregionerna.

Detta är den information jag har till parlamentet och jag kommer naturligtvis att vara mycket intresserad av de kommande anförandena.

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, för PPE-DE-gruppen. – (ES) Herr talman! Om man bortser från retoriken vill Europaparlamentet genom den ambitiösa resolution, som det avser att anta i morgon, omvandla sina ord till handling, genom att stödja dagordningen för toppmötet i Lima i fråga om fattigdom och socialt utanförskap och för att skydda miljön och bekämpa klimatförändringen genom en rad åtgärder.

Vi vill också utveckla förberedelserna inför associeringsavtalen – vilka vi måste ha tillit till och en tro på – med Mercosurs tullunion, med Andinska gemenskapen och med Centralamerika, så att de kan ingås snarast möjligt, och särskilt under denna mandatperiod, så att parlamentet kan ge sitt obligatoriska samtycke.

Vi vill också framföra vår solidaritet med alla de som har kidnappats i Colombia, däribland naturligtvis Ingrid Betancourt, och återigen kräva deras ovillkorliga och omedelbara frigivande.

Latinamerika har en befolkning på 600 miljoner, står för 10 procent av världens BNP, har 40 procent av planetens växtarter och är rikt på exceptionella mänskliga resurser.

För EU är Latinamerika dock inte bara en marknad, utan en kontinent med en gemensam historia och gemensamma värderingar som uppenbarligen befästs, om än inte helt friktionsfritt och inte överallt: frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättssäkerhet.

Detta är det budskap som vi vill sända från Europaparlamentet, och som vi kommer att upprepa vid EuroLat-församlingens möte i Lima nästa vecka: vi vill att en regional strategisk associering som bygger på värderingar ska inrättas, en biregional strategisk associering med känsla.

Jag anser att detta är ett fantastiskt tillfälle att uppmana rådets ordförande och kommissionen att göra allt de kan. Europaparlamentet kommer förvisso att se till att toppmötet i Lima blir en rungande framgång, och ni, herr talman, kommer att få tillfälle att på parlamentets vägnar sända ett tydligt och väldefinierat budskap om EU:s nya åtagande om Latinamerika.

  Martin Schulz, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, ärade tomma kammare, mina damer och herrar! Den 16 och 17 maj kommer Europeiska unionens och de latinamerikanska ländernas stats- och regeringschefer att träffas i Lima. Detta möte kommer att utgöra ett tillfälle för dem att nå ett historiskt genombrott i den biregionala dialogen mellan EU och Latinamerika och utveckla en ny dimension i förbindelserna mellan våra två kontinenter.

En tredjedel av FN:s medlemsstater utgörs av europeiska och latinamerikanska länder. Denna siffra i sig borde antyda för européerna att den transatlantiska förbindelsen innebär mer än bara EU:s förbindelser med USA. Transatlantiska förbindelser betyder framför allt EU och Latinamerika! I nästan alla viktiga frågor som vi diskuterar här i kammaren sammanfaller de latinamerikanska ländernas åsikter med Europeiska unionens.

I vår resolution för vi fram våra idéer om social sammanhållning, och dessa idéer delas fullt ut av samtliga latinamerikanska regeringar, oavsett om de är vänster- eller högerregeringar. Vi talar om de åtgärder som är väsentliga för att skydda miljön och klimatet, och detta får stort gensvar i Latinamerika. Låt mig i förbifarten påpeka att inga av klimatmålen, inte ett enda, kan nås om inte de latinamerikanska länderna är på vår sida.

När vi talar om reformen av de internationella institutionerna, reformen av Förenta nationerna, om säkerhetsrådets reform, när vi européer talar om att multilateral politik är lösningen på 2000-talets konflikter, då ger alla våra latinamerikanska partner oss sitt helhjärtade stöd. När vi talar om behovet att reformera de finansiella systemen och få de internationella finansmarknaderna under kontroll, då är det ingenstans vi möter större förståelse än i Latinamerika. Tala med vilken argentinsk politiker som helst, från vänster eller höger, och han kommer att tala om exakt vilket kaos den internationella finanspolitiken kan orsaka i ett land!

När vi talar om livsmedelskrisen, som vi gjorde i går, och om den allt knappare tillgången till livsmedel och jordbruksmark för att odla livsmedel, som orsakas av produktionen av biomassa, och om hur detta är en konsekvens av miljöpolitiken, borde vi tala med brasilianerna och med de latinamerikanska politikerna. Vi kommer att hitta ett tydligt fokus på dessa problem. Den allt knappare tillgången till livsmedel orsakar prishöjningar och slår hårt mot våra konsumenter, men det drabbar konsumenterna i Latinamerika ännu hårdare. Stödet för EU, och gensvaret när det gäller att lösa de aktuella problemen, är som allra störst i Latinamerika.

I Wien, vid det förra toppmötet, sa kansler Schüssel, dåvarande rådsordförande, att: ”Det var underbart, och alla kunde tala med varandra!” Det är bra, men vi har inte råd med att det blir det enda resultatet i Lima. Vi måste nu nå konkreta överenskommelser med Mercosur, med Andinska gemenskapen och med de centralamerikanska länderna, och slutföra förhandlingarna.

Jag vill inte ignorera de många problem som finns och som måste lösas. De måste också hanteras. Vad ska vi göra med Kuba? Vill vi upprätthålla sanktionerna mycket längre till? Den stora majoriteten av EU:s medlemsstater vill avskaffa dessa meningslösa sanktioner. Det finns dock somliga som är för dem. Vad som är intressant är att vissa av de länder som inte vill avskaffa sanktionerna ändå i mycket hög grad utökar sina handelsförbindelser med Kuba för närvarande. Det blir svårt att förklara för någon i det långa loppet. Låt oss stoppa denna praxis. Låt oss komma ihåg att skapande av närmare förbindelser alltid är en bättre strategi för att få till stånd förändringar än den isolering som förespråkas av George W. Bush.

José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra har naturligtvis rätt när han säger att FARC måste frige gisslan. Colombia som land har tagits som gisslan av terrorismen, mer än något annat land, och Ingrid Betancourt måste friges, och alla andra som är gisslan måste också friges.

Förbindelserna mellan Europeiska unionen och Latinamerika kan vara nyckeln till samarbetet mellan två stora världsregioner. Att göra världen till en fredligare plats, att anpassa dess institutioner till 2000-talets behov, att hantera miljö- och livsmedelsproblemen, och att utveckla en bättre finansiell kontroll – alla dessa frågor står med på dagordningen för toppmötet i Lima. Min grupp fäster stor vikt vid att uppmuntra Europaparlamentet att i framtiden prioritera denna politik i mycket högre grad än tidigare.

  Josu Ortuondo Larrea, för ALDE-gruppen. – (ES) Herr talman! En gemenskap som den latinsk-karibiska gemenskapen, vars hela befolkning på den amerikanska kontinenten liknar vår egen, som vi kan tala till på våra egna språk – portugisiska, franska och spanska, bland andra – förtjänar ett särskilt beaktande och särskild behandling av EU-institutionerna.

Förutom våra historiska band delar vi kristna rötter, principer, värderingar och många intressen, och därför måste vi fortsätta att utveckla den biregionala strategiska associering som redan tillkännagivits vid stats- och regeringschefernas fyra toppmöten, som föregått toppmötet i Lima, som vi diskuterar i dag.

Detta innebär att vi kan fortsätta att underlätta en social, kulturell och politisk tillnärmning mellan våra samhällen, och också underlätta handel, ekonomi, säkerhet och kampen mot klimatförändringen till förmån för en hållbar utveckling.

Jag håller med om att vi borde ge denna associering ett fullständigt strategiskt perspektiv, som i spåren efter de associeringar som redan införts med Mexiko och Chile så snart som möjligt borde leda till förhandlingar med Mercosur, Andinska gemenskapen och Centralamerika, och på grundval av en mångkulturell vision tillåta oss att skapa ett globalt interregionalt europeiskt-latinamerikanskt område som en WTO-kompatibel modell för fri rörlighet för personer och fri kommersiell och regional handel.

I detta syfte måste EU bidra till mångfaldigandet och moderniseringen av produktionsprocesserna i Latinamerika genom planer för tekniköverföring och kapacitetuppbyggnad, och därigenom skapa den bästa möjliga miljön för investeringar inom en likvärdig ram för rättssäkerhet, för att åstadkomma en latinamerikansk integration och som pricken över i avskaffa fattigdom, ojämlikhet och utanförskap.

Vi måste använda gemenskapens finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete och främjande av demokrati och mänskliga rättigheter samt andra program för utbildning, vetenskapligt och tekniskt samarbete, hälsa, utvandring osv. på ett intelligent sätt.

Vi borde skapa en biregional solidaritetsfond, ett center för konfliktförebyggande, en stiftelse för att främja dialog, ett observatorium för emigration, och omedelbart införliva Mercosur i den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika.

Framtiden kan inte vänta, och att förena båda sidor av Atlanten är västvärldens utmaning inför globaliseringen och 2000-talet.

  Inese Vaidere, för UEN-gruppen. – (LV) Mina damer och herrar! Även om förbindelserna mellan Europeiska unionen och Latinamerika kan beskrivas som dynamiska utnyttjas vår samarbetspotential långt ifrån fullt ut. Nu till vissa praktiska frågor. Latinamerika är i allmänhet rikt på energiresurser, men efterfrågan kommer att öka och det kommer att kräva nödvändiga stora investeringar. Det vore ömsesidigt fördelaktigt om EU hade likvärdiga möjligheter till investeringar i de olika latinamerikanska staterna – även där begränsningar har införts. Europeiska unionen för sin del borde ge en hjälpande hand inom förnybar energiteknik, eftersom klimatförändringen är ett gemensamt problem. Verkligheten i de latinamerikanska och karibiska länderna är att fördelarna med demokrati i vissa fall inte når hela samhället. Det är därför mycket viktigt att förmedla våra erfarenheter av att stärka demokratiska institutioner. En stabil och säker region med en hållbar socioekonomisk utveckling ligger i vårt intresse. En övergång från givarpolitik till samarbete mellan likvärdiga partner är både målet för och det förväntade resultatet av vårt gemensamma arbete. Tack.

  Raül Romeva i Rueda, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Herr talman! Först vill jag påminna parlamentet om att vi här diskuterar ett toppmöte med en problematisk process, vars resultat förvisso är oförutsägbart. Ingen ifrågasätter enligt min åsikt vikten av att förbättra förbindelserna mellan två av världens tätast befolkade regioner, som har en hög utvecklingstakt, nämligen Europa och Latinamerika.

Det är dock också sant, åtminstone för närvarande och av resultatet av de tidigare toppmötena att döma, att det finns många okända faktorer inom denna process. Om man ser längre än till retoriken är till exempel sanningen den att förbindelserna mellan EU och Latinamerika, åtminstone hittills, har lett till få framgångar i fråga om regional integration och fattigdomsbekämpning.

Vi vet alla att det inte finns någon enkel process för att säkra särskilda överenskommelser i ett så varierat forum och med ett så brett spektrum av politiska åsikter som toppmötet i Lima. Men det är därför jag anser det relevant att närmare uppmärksamma regionens sociala och politiska utveckling mot förändringar i de gamla majoriteterna på den amerikanska kontinenten. Jag vill också ta detta tillfälle i akt att gratulera president Lugo till resultaten i Paraguay, som ett exempel på dessa nya trender som vi borde notera.

Jag erkänner att jag är mycket skeptisk till vad statschefernas möte i maj kan leda till, förutom ett upprepande av de tre åtaganden som redan gjorts tidigare – kampen mot fattigdom och kampen för social sammanhållning och hållbar utveckling.

Hur det än är med den saken tror jag fortfarande att det är viktigt att inte missa detta nya tillfälle, som vi gjorde tidigare. Jag anser särskilt att två grundläggande aspekter här borde utgöra en del av såväl diskussionerna som deras slutsatser. Till att börja med måste vi komma ihåg att associeringsavtalen mellan EU och Latinamerika inte bara måste vara omfattande, ambitiösa och väl avvägda, utan det är också av största vikt att de kan bidra till människors mänskliga rättigheter och sociala och ekonomiska rättigheter, och till en ömsesidigt hållbar utveckling och minskad ojämlikhet. Detta innebär för det andra att den nuvarande obalansen mellan de båda regionerna borde beaktas med ett särskilt mål, nämligen att inte föra oss närmare något som vissa parter uppenbarligen vill se – ett frihandelsområde för Nord-, Latin- och Sydamerika av europeisk modell.

Jag vill också uppmana toppmötets deltagare att notera en uppmaning här i kammaren nyligen om att bekämpa kvinnomord, eftersom jag uppfattar detta som en av världens största utmaningar för närvarande, även i den berörda regionen.

Jag vill också uppmana toppmötets arrangörer, i detta fall de peruanska myndigheterna, och mer specifikt myndigheterna i Lima, att garantera det civila samhällets deltagande. Detta innebär bland annat att de civila organisationerna, Enlazando Alternativas, kan få det utrymme och de möjligheter de behöver för att planera sitt arbete och sina debatter inom ramen för toppmötet, och faktiskt inleda en dialog, vilket har krävts vid så många tillfällen.

När det gäller Colombia måste slutligen omfattande åtgärder, och jag vill säga till och med drastiska åtgärder i vissa fall, vidtas omgående. Jag hör dock till dem som anser – och många av oss hyser samma åsikt – att alla åtgärder i detta sammanhang måste ingå i ett försök att finna en förhandlingslösning på den väpnade konflikten. Om detta inte är fallet är jag rädd för att vi inte kommer att finna någon lösning eller några positiva resultat, särskilt för de personer vars omedelbara frigivning vi kräver i dag, men också för folkgrupper som nu tydligt hotas och är i fara på grund av många faktorer, inte bara gerillagrupperna utan också av andra orsaker.

  Willy Meyer Pleite, för GUE/NGL-gruppen. – (ES) Herr talman, mina damer och herrar, herr kommissionsledamot, herr minister! Det femte toppmötet har förvisso en särskild dagordning för att diskutera socialt utanförskap och fattigdom.

Situationen är i praktiken den att ett populärt svar nu har uppkommit på all den politik som har utarmat en av planetens rikaste regioner.

Det paraguayanska folkets nya hållning då de valde Fernando Lugo till president är det tydligaste tecknet på detta i motsats till den nyliberala politik som har utarmat kontinenten.

EU måste därför beakta denna verklighet. Därför anser vi att vi måste anta en ny EU-ståndpunkt om republiken Kuba, som en del av denna nya verklighet.

Herr minister! I juni kommer vi att få tillfälle att avskaffa den gamla EU-politiken med särställning för Kuba, det enda landet i världen – i hela världen – som EU har bevarat denna särställning för.

Det är nu sant, mot bakgrund av medlemsstaternas bilaterala förbindelser med Kuba, att denna ståndpunkt inte längre finns kvar. Den har förstörts, och sålunda har vi ett fantastiskt tillfälle att bli en del av den nya verklighet som nu införs av Latinamerika och Karibien.

Därför tänker vi stödja den gemensamma resolutionen. Jag anser att alla parlamentsgrupper har enats om en viktig kompromiss för att säkra denna överenskommelse. Vi kommer tveklöst att bevara två ändringsförslag. Ett av dessa rör Colombia, eftersom vi i enlighet med FN:s ståndpunkt anser att konflikten i Colombia måste lösas genom en överenskommen förhandling, en politisk förhandling. Det finns ingen annan lösning på konflikten. Här borde vi också säga att vi anser att det civila samhället måste vara en aktiv deltagare som alternativ till stats- och regeringschefernas toppmöte i Lima.

Vi tänker också uppmana den peruanska regeringen att göra allt den kan för att också tillåta det civila samhället att hålla möten inom ramen för Enlazando Alternativas, och därigenom tillåta kritik och alternativ.

  Jens-Peter Bonde, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Kommissionsledamot Barroso var på försäljningsresa häromdagen i Irland. Han beklagade att president Bush hade fått träffa sexton olika rådsordförande under sina åtta år och hyllade Lissabonfördraget för dess införande av en gemensam president.

Vi följer för närvarande slaget mellan kandidaterna för vart och ett av de konkurrerande partierna, från stat till stat, på tv-kanalerna till dess att den amerikanska presidenten väljs. Hur ska vi välja vår president? Han kommer inte att väljas! Det kommer inte att finnas någon valkampanj att följa på tv, inga kandidater för ett primärval och inga personer att rösta på. I Europa anförtror vi åt 27 premiärministrar att träffas bakom stängda dörrar för att välja en politiker från det förflutna: en politiker som Tony Blair, som inte längre kan väljas i sitt eget land, eller den före detta österrikiske kanslern, som röstades bort från sitt ämbete i Österrike och som kan vara en kompromisskandidat för kansler Merkel, premiärminister Brown och president Sarkozy – de tre europeiska ledare som kommer att välja president åt oss alla.

De kommer att träffas privat bakom stängda dörrar och utnämna den president som vi ska sända till USA och Latinamerika. Vår icke-valda president kommer att resa till Kina och Ryssland och kritisera deras bristande demokrati. Han – det är ingen som tänker sig en kvinna – kan åtföljas av en kommissionsordförande, som inte heller väljs, och av en utrikesminister, som också handplockas av en superkvalificerad majoritet med 20 av de 27 premiärministrarna i Lissabonfördragets union.

Demokratin föddes i Europa för 2 500 år sedan, i Grekland. Hur kan en kommissionsordförande hylla ett fördrag där personerna för alla verkställande funktioner handplockas bakom stängda dörrar i stället för att vara ett resultat av väljarnas val? Alltför många länder har alltför ofta sänt personer till Bryssel som de vill bli av med där hemma.

I stället för Lissabonfördragets bristande demokrati borde vi välja ett demokratiernas EU och ett demokratiskt EU där väljarna väljer samtliga de personer som ska tjäna de europeiska medborgarna i förhandlingar med andra länder.

Kommissionsledamot Barroso sa i Cork att Lissabonfördraget skulle föra EU närmare sina medborgare. Nej, det kommer det inte att göra! Det kommer att undergräva den parlamentariska demokratin i 49 nya områden och vår lagstiftning och representation kommer i huvudsak att utformas och genomföras av människor vi inte kan välja eller välja ut. Vi, de valda, kan göra oss hörda i utrikespolitiken, men ingen behöver lyssna. Vi, de valda, kan lägga fram förslag, via ändringsförslag, för de icke-valda i kommissionen. Vi, de valda, kan rösta för eller emot kommissionsledamot Barroso, om han åter utnämns av 20 av de 27 premiärministrarna. Det är inte receptet på demokrati som vi ska representera i en icke-demokratisk värld.

Herr talman! Tack för att ni har tillåtit mig att framföra såväl kritiska som konstruktiva åsikter under mina 29 år här i kammaren – den minst dåliga institutionen inom EU. Detta kan vara min sista debatt med kommissionen och rådet. Efter 29 år kommer jag att lämna min plats till min efterträdare, Hanne Dahl, och jag kommer inte att vara ledamot under den kommande sparrissäsongen i maj. Farväl sparris, Alsacevin, Munsterost och den enorma resande cirkusen mellan Strasbourg och Bryssel.

  Irena Belohorská (NI). - (SK) Det kommande toppmötet mellan Europeiska unionen och Latinamerika och Karibien blir det femte mötet för höga tjänstemän från båda regioner. Toppmötets deltagare kommer att fokusera på de prioriteringar som måste uppmärksammas i högre grad: fattigdomsbekämpning, ojämlikhet och diskriminering, hållbar utveckling, klimatförändring, miljö och energi.

Som vice ordförande för den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika vill jag tala om miljön, och i synnerhet om vatten. Jag har utarbetat ett arbetsdokument inför mötet i Lima där jag analyserar det nuvarande tillståndet för denna viktiga naturresurs i Europeiska unionen. I dokumentet utvärderar jag också Europeiska unionens stöd till Latinamerika i fråga om vatten, genom en undersökning som omfattar många projekt inom ramen för denna hjälp inom områden som vattenförsörjning och renhållning, integrerad förvaltning, forskning, övervakning och förebyggande av naturkatastrofer.

Avslutningsvis vill jag betona behovet av en global strategi för denna fråga, genom institutionella och lagstiftningsmässiga förändringar och innovationer inom vattensektorn. Tillgång till rent vatten och verkliga lösningar för bortskaffande av avloppsvatten och för renhållning är viktiga förutsättningar för folkhälsan.

  Peter Liese (PPE-DE). - (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill naturligtvis också personligen önska Jens-Peter Bonde lycka till i framtiden. Jag anser dock att det är lite synd att han kände sig tvungen att upprepa sina ofta återkommande kommentarer om institutionerna under denna debatt om Latinamerika, eftersom ämnet Latinamerika är viktigt i sig. Det framgår av de siffror som Martin Schulz nämnde. En tredjedel av FN-medlemmarna kommer att träffas i Lima. Tillsammans företräder vi en miljard människor och om vi kan nå en överenskommelse kan vi påverka världsutvecklingen i positiv riktning. Mot bakgrund av globaliseringen och de utmaningar som vi står inför, framför allt i relation till Kina eller andra länder för den delen, är det grundläggande att Latinamerika och Europa samarbetar.

Klimatförändringen kommer att vara ett viktigt ämne, och i resolutionerna sägs det med rätta att det är de fattiga som kommer att drabbas hårdast av klimatförändringen. Jag kan tala av erfarenhet här – jag är själv delaktig i arbetet i en liten icke-statlig organisation i Centralamerika. Det som drabbade människorna där på grund av orkanen Mitch och orkanen Stan är bara en liten försmak av vad vi kan förvänta oss om vi inte får klimatförändringen under kontroll. Det är bra att vi är eniga om så många punkter här.

Det finns trots allt en hel del frågor som vi ännu inte är eniga om. Här i kammaren röstade vi med bred majoritet för luftfartens införlivande i utsläppshandeln. Vice ordförande Jacques Barrot är medveten om detta och har gjort mycket kritiska uttalanden om detta ämne. Resten av världen har försökt att hindra detta förslag via ICAO, och tyvärr gäller det även Latinamerika. Jag anser att detta måste diskuteras i Lima. Om vi vill arbeta tillsammans för att bekämpa klimatförändringen måste också de latinamerikanska länderna spela en konstruktiv roll.

Kan jag slutligen få säga ett par ord om Kuba. Martin Schulz har sagt att vi inte borde föra samma politik som George W. Bush, men det har vi aldrig gjort. Vi har aldrig tillämpat samma typ av ekonomiska sanktioner – sanktioner som drabbat det kubanska folket – som Amerika har gjort. Däremot har vi tidigare gjort det till en prioritet att se till att våra partner, den demokratiska oppositionen, är delaktiga i dialogen.

Oswaldo Payá och Damas de Blanco har tilldelats Sacharovpriset och vi kan inte bara gå tillbaka till ”business as usual” om Damas de Blanco fortfarande inte har kunnat ta emot priset, och vissa av dem har arresterats igen, vilket skedde så sent som förra veckan. Vi får inte glömma bort våra partner i dialogen med Kuba.

  Luis Yañez-Barnuevo García (PSE). - (ES) Herr talman! Till att börja med vill jag framföra mitt stöd för min gruppordförande och talesman i denna fråga, Martin Schulz. Enligt min åsikt är EU:s förbindelser med Latinamerika våra viktigaste förbindelser. Dessa förbindelser har också den största framtida potentialen, mot bakgrund av de berörda dimensionerna, som redan nämnts här, våra delade värderingar i det multilaterala FN-systemet och Latinamerikas utveckling med ekonomisk tillväxt och minskad fattigdom.

De är alla demokratiska länder, med undantag för Kuba. Toppmötet i Lima är ett bra tillfälle för de andra 49 länderna att uppmana de kubanska myndigheterna att inleda en fredlig övergångsprocess till demokrati genom dialog, och det är också ett underbart tillfälle att inrätta en verklig strategisk och hållbar allians.

För att hindra att vi hemfaller till tämligen typiska europeiska romantiska lockelser vad gäller terrorism eller organisationer som FARC, som nu är narkotikahandlande gerillor och inte de romantiska paramilitära grupper som de var på 70-talet, så skulle dessa organisationer slutligen också kunna uppmanas att överge våldet en gång för alla, unilateralt och ovillkorligt.

  Renate Weber (ALDE). - (EN) Herr talman! Jag anser att mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter också borde prioriteras högt i förbindelserna mellan Europeiska unionen och Latinamerika. Jag vill uppmärksamma er på en specifik situation i Nicaragua. Förbudet mot abort av medicinska skäl, som infördes lagligt 2006, har redan fått tragiska konsekvenser för kvinnors hälsa. Det gäller alla våldtäktsoffer, däribland en nio år gammal flicka eller en tolvårig flicka med dubbelsidig förlamning, som tvingades gå igenom sina graviditeter trots att deras egna liv stod på spel.

Dessutom utsätts advokater och människorättsförespråkare själva för brottsutredningar om anstiftan till brott, enbart för att de motsätter sig denna omänskliga lagstiftning eller försvarar läkare. Detta är oacceptabelt och Europeiska unionen har inte råd att vara tyst.

Förra veckan antog Europarådets parlamentariska församling en resolution om tillgång till säkra och lagliga aborter i Europa, vilket innebär att vi bryr oss om kvinnorna i Europa. Men om vi vill övertyga våra medborgare om att mänskliga rättigheter är värderingar som vi verkligen värdesätter, måste vi visa att vi inte tillämpar dubbelmoral när det gäller partner där förhandlingar om avtal pågår.

  Liam Aylward (UEN). - (EN) Herr talman! Den strategiska betydelsen av partnerskapet mellan Europeiska unionen och Latinamerika och Karibien är mycket stor. Ända sedan 1960-talet har EU, Latinamerika och Karibien skapat närmare politiska och ekonomiska band.

EU är nu den största biståndsgivaren till dessa länder, och EU är Latinamerikas och Karibiens andra största handelspartner. En stor del av dessa EU-pengar går till projekt som främjar social sammanhållning och bekämpar fattigdom. Tillsammans som politiska demokratiska organ arbetar vi med en rad frågor av ömsesidig vikt, däribland att hantera den allt större betydelsen av energi- och miljöfrågor, som exempelvis klimatförändringen, via EU:s Rio-grupp, att arbeta tillsammans med många projekt för att främja konfliktlösning, rättssäkerhet, demokrati, goda styrelseformer och mänskliga rättigheter, och att införa fler förbindelser i fråga om högskoleutbildning mellan våra två grupper.

Våra politiska, ekonomiska och sociala band måste fortsätta att utvecklas. Men det innebär inte att det fortfarande finns tydliga meningsskiljaktigheter. Jag anser att EU har fattat rätt beslut när det gäller import av brasilianskt nötkött, och att all livsmedelsimport till Europeiska unionen i framtiden alltid måste följa exakt samma normer som gäller för de europeiska jordbruks- och livsmedelssektorerna. Villkoren måste alltid vara desamma när det gäller reglerna för EU:s livsmedelsimport – oavsett varifrån den kommer – och för EU-tillverkade produkter.

  Luca Romagnoli (NI). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har redan vid ett annat tillfälle angett hur strategiskt viktigt det är för EU att ingå ett särskilt partnerskap med Latinamerika, med tanke på att vi naturligtvis delar principer, värderingar, kultur och intressen.

I en strävan att gå bortom de många överflödigheterna i resolutionen anser jag att man vid det kommande mötet måste betona att de två kontinenterna har ett intresse av att öka handeln med högteknologiska halvfabrikatvaror, för båda parters skull, utan ett obalanserat förhållande som i slutändan missgynnar andra möjliga handelspartner.

Jag tror att detta kommer att gynna båda kontinenterna, delvis tack vare att EU:s förhållningssätt tveklöst visar på en större lyhördhet för hållbar utveckling än till exempel USA:s eller Kinas. EU:s avsevärda erfarenheter av social organisation och utveckling kan också bidra med ett betydande mervärde till den bilaterala handeln. Därav behovet, enligt min åsikt, att stärka åtagandet om att inrätta EU-LAC.

  Alojz Peterle (PPE-DE). - (SL) De händelser som kommer att äga rum i Lima i april och maj på det parlamentariska och regeringsmässiga planet måste stärka den sydliga dimensionen av det transatlantiska samarbetet. Det är grundläggande för utvecklingen av det strategiska partnerskapet mellan Latinamerika och Europeiska unionen att det sker i en stabil ekonomisk, social och politisk situation. Därför anser jag att det är av yttersta vikt, med tanke på de många målen för våra ansträngningar, att ansträngningarna främst inriktas på två grundläggande mål. För det första att stödja hållbar ekonomisk tillväxt – det gläder mig att Latinamerika nu i flera år har haft en ekonomisk tillväxt – och för det andra att stärka det regionala och interregionala samarbetet.

Jag anser att Latinamerika nu står inför samma utmaningar som Europeiska unionen gjorde under de första åren då den gemensamma metoden tillämpades. Jag är därför övertygad om att Europeiska unionens erfarenheter faktiskt vore mycket tillämpliga på den latinamerikanska kontinentens försök att införa en ny kvalitet i det regionala och interregionala samarbetet, däribland att nå en ny dynamik. Jag tror faktiskt att ordet dynamik är mycket lämpligt – vi vet vilka svårigheter Mercosur hade i början, och faktiskt fortfarande har.

Jag har haft tillfälle att se de smältande glaciärerna i Patagonien. Det är en process som också är välkänd i norra Europa, och jag tror att det kan finnas vissa oförutsägbara följder eller konsekvenser av denna allt snabbare utveckling, som kan kräva ett mycket mer omfattande samarbete och en avsevärd solidaritet, och jag hoppas att man vid toppmötet i Lima också kommer att uppmärksamma denna möjliga utveckling.

  Manuel António dos Santos (PSE). – (PT) Herr talman! Samarbetet mellan Europeiska unionen och Latinamerika har varit en framgångssaga. Samarbetet har nu sina egna särskilda ramar i och med inrättandet av den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika, som kommer att ge samarbetet ny drivkraft och ny stimulans. Jag skulle säga att detta är första steget i integrationen av Europaparlamentets ledamöter och de latinamerikanska parlamentsledamöterna. Jag hoppas att vi i Europaparlamentet kommer att axla detta ansvar och anta det aktuella gemensamma uttalandet, så att detta kan tjäna som en färdplan för stats- och regeringschefernas toppmöte.

Jag har inte mycket tid på mig för att redogöra för mina skäl, så därför sällar jag mig till vad ordföranden för min politiska grupp, Martin Schulz, sagt. Även om jag håller med honom fullt ut, måste jag bara göra ett par mindre påpekanden. Det första är att Europa har ett särskilt ansvar för att lösa problemen i Colombia. EU måste fullt ut engagera sig i denna fråga och bidra till att garantera stabiliteten i detta land. EU måste också snabbt finna en lösning för att normalisera förbindelserna mellan Europeiska unionen och Kuba. Det är inte förnuftigt att låta den nuvarande situationen fortsätta. Vi måste gå framåt i en anda av framsteg och samarbete.

  Francisco José Millán Mon (PPE-DE). - (ES) Herr talman! Latinamerika delar många principer och värderingar med Europeiska unionen till följd av våra nära historiska, mänskliga och kulturella förbindelser. Man kan till och med säga att vi är naturliga partner.

Toppmötet i Lima borde stärka vår biregionala associering med Latinamerika och Karibien på alla områden, och främja överenskommelsen om att anta de globala utmaningarna tillsammans, från klimatförändring till narkotikahandel och terrorism.

Ett av de främsta problemen i Latinamerika är den sociala ojämlikheten. Vi måste hjälpa länderna i detta hänseende, och det är min förhoppning att toppmötet i Lima får en ambitiös agenda för utrotning av fattigdomen, även om inget uppenbarligen kan ersätta de berörda regeringarnas politiska vilja.

En central faktor i kampen mot fattigdomen är den ekonomiska tillväxten, som underlättas genom privata investeringar. Investeringar kräver dock stabila rättsliga ramar och jag vill att man vid toppmötet i Lima gör ett åtagande om rättssäkerhet. Utländska investerare får inte skrämmas bort från Latinamerika, för i denna globaliseringsera kommer de inte att ha några svårigheter att hitta andra regioner att investera i.

För att stärka de biregionala förbindelserna, däribland de ekonomiska och handelsrelaterade förbindelserna, måste förhandlingarna om associeringsavtalen med de centralamerikanska länderna och Andinska gemenskapen påskyndas. Toppmötet i Lima kommer förhoppningsvis också att bidra till att avskaffa dödläget i förhandlingarna med Mercosur. Överenskommelserna med Chile och Mexiko borde göra att saker och ting går framåt. Medan vi ändå talar om denna fråga vill jag säga att man bör överväga att stärka Mexikos associering med EU och ge den en strategisk ställning.

I syfte att skapa närmare mänskliga och utbildningsmässiga band hoppas jag också att man vid toppmötet i Lima ska främja vad som nu kallas området för högre utbildning, och att vi fortsätter att göra framsteg i samarbetet mellan universiteten och erkännandet av studier och kvalifikationer.

Toppmötet borde också godkänna EU–Latinamerikastiftelsen, som är en typ av tankesmedja för utvecklingen av biregionala förbindelser, och ge våra förbindelser en välbehövlig synlighet, eftersom de tyvärr inte är välkända i Europa.

Slutligen hoppas jag att toppmötet kommer att leda till ett förnyat åtagande om pluralistisk demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna, i enlighet med det djupgående begreppet mänsklig värdighet, som vi stöder på båda sidor av Atlanten. Begreppet politiska fångar måste avskaffas helt i Latinamerika och i Kuba, och våld mot dissidenter måste utrotas.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Toppmötena mellan Europeiska unionen och Latinamerika och Karibien har stor betydelse för att definiera och stärka inriktningen för det strategiska partnerskapet mellan våra regioner. Det kommande toppmötet i Lima utgör ytterligare ett tillfälle att fördjupa dialogen om frågor av avgörande vikt för båda områdena. Jag noterar därför med glädje att toppmötets centrala fokus kommer att ligga på frågor som är avgörande för att garantera det varaktiga välmåendet för våra samhällen och bidra till en stabil ekonomisk tillväxt.

Å ena sidan kommer toppmötet att hantera frågor som rör social sammanhållning, framför allt fattigdom, ojämlikhet, diskriminering och socialt utanförskap. Jag vill påpeka att enligt uppskattningar från FN:s ekonomiska kommission för Latinamerika och Karibien från 2007 så lever 36,5 procent av regionens befolkning i fattigdom, medan 13,5 procent lever i extrem fattigdom. Dessa siffror har förbättrats under de senaste åren, men problemet kräver fortfarande många partners engagemang. Europeiska unionens medlemsstater hör till dessa partner.

Å andra sidan utgör frågorna om hållbar utveckling, miljöskydd, klimatförändring och energi utmaningar som har en allt större inverkan på hur båda kontinenterna fungerar. Därför finns det tveklöst ett behov att inrätta gemensamma prioriteringar och sätt att samarbeta för att effektivt bemöta de kommande förändringarna. Att förena den ekonomiska tillväxten med principerna om hållbar utveckling är särskilt viktigt. Detta är verkligen en mycket komplicerad utmaning, särskilt när det gäller utvecklingsekonomier och ekonomier som genomgår förändringar.

Vi bör också komma ihåg att samarbetet mellan EU och Latinamerika och Karibien går utöver de två centrala områden som ska diskuteras vid toppmötet i Lima.

Jag vill också påpeka att det andra ordinarie sammanträdet för den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika ska äga rum i Lima samma kväll som toppmötet. Europaparlamentets deltagande kommer förvisso att stärka det strategiska partnerskapet mellan regionerna. Jag inväntar därför resultatet och slutförklaringen från det femte toppmötet mellan EU och Latinamerika och Karibien med stort intresse.

  Reinhard Rack (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Jag välkomnar att regeringarna kommer att inleda en dialog om centrala frågor vid toppmötet mellan Europeiska unionen och Latinamerika och Karibien. Małgorzata Handzlik har just påpekat att det är mycket viktigt att parlamentet blir alltmer delaktigt i denna interkontinentala dialog och bidrar till processen.

Enligt min åsikt är det särskilt viktigt att vi får starkare förbindelser mellan EU-medborgarna och folken i Syd- och Latinamerika och Karibien. Det är inte bara affärsmänniskor och turister, utan också framför allt unga människor, som har en viktig roll att spela. Vi behöver dem om vi verkligen ska kunna skapa bättre förbindelser.

I Europeiska unionen har vi fått värdefulla erfarenheter genom studentutbytesprogram i medlemsstaterna, och detta system borde nu också stärkas i våra förbindelser med Latinamerika och Karibien.

Vi behöver de unga för att kunna finna livskraftiga och hållbara lösningar i framtiden för många av de viktiga frågor vi står inför.

  Manuel Medina Ortega (PSE). - (ES) Herr talman! Latinamerika är en kontinent i förändring. Förändringar sker kontinuerligt och det har särskilt skett två stora förändringar under de senaste månaderna, veckorna och dagarna.

Den första är Kubas politik för hur man behandlar sina medborgare ekonomiskt och socialt, och den andra förändringen har skett genom valen i Paraguay, som tycks utlova en helt annan regering.

Mot bakgrund av dessa situationer och förändringar, hur har rådet och kommissionen agerat för att beakta dessa förändringar och möjligheten att påverka dessa två länder?

  Ewa Tomaszewska (UEN). - (PL) Herr talman! Länderna i Latinamerika har inlett långtgående pensionsreformer med avsevärt deltagande av Världsbanken. Europas demografiska kris väcker tanken att vi borde överväga om vi är nöjda med rättsliga bestämmelser som utlovar en relativt bra affär, trots att det är ovisst om det finns ett tillräckligt finansiellt underlag för att dessa löften ska kunna uppfyllas. Med tanke på de båda kontinenternas olika erfarenheter i detta hänseende kan det vara värt att arbeta tillsammans när vi funderar över hur problemet ska hanteras. Vi måste hitta ett sätt att ge de äldre möjlighet att leva ett värdigt liv, även om deras hälsa ofta är dålig och de därför inte kan fortsätta att arbeta, trots den demografiska krisens ekonomiska inverkan.

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE). – (PT) Latinamerikas och Europas regeringar är avgörande för att detta toppmöte ska lyckas. De är också avgörande för att nå de två centrala målen, som är integrationen av Latinamerika och samarbetet mellan Europeiska unionen och Latinamerika, på grundval av de värderingar som vi försvarar här i parlamentet och i synnerhet de som ordföranden för min politiska grupp har betonat.

Jag måste dock påpeka ytterligare en aspekt, nämligen att samarbetet och dess effektivitet är viktiga inte bara för de två kontinenterna Latinamerika och Europa, utan också globalt, på grund av de värderingar som dessa två parter försvarar världen över. Genom detta samarbete kan de resultat som inte nåddes genom millennieutvecklingsmålen, genom multilateralism och genom fullföljandet av de värderingar som styr den europeiska integrationen och det europeiska projektet nås i hela världen. Det är denna globala aspekt som enligt min åsikt berättigar ett större åtagande för oss alla, i synnerhet parlamenten.

  Gabriela Creţu (PSE). - (RO) De historiska, sociala och politiska förutsättningarna i Latinamerika har placerat kvinnor i en dubbelt svår position. Å ena sidan står de till största delen för den ekonomiska produktionen, särskilt på landsbygden.

Å andra sidan är det främst kvinnor som utsätts för tvångsförflyttning och berövande, människohandel, våld, sexuellt utnyttjande och offentlig kontroll av kvinnors reproduktiva förmåga.

Under dessa förhållanden är det inte bara önskvärt att inta ett genusperspektiv, utan också nödvändigt. Av detta skäl ber vi om ert stöd för ett muntligt ändringsförslag som skulle stödja stärkandet av kvinnors ställning och respekten för deras rättigheter.

ORDFÖRANDESKAP: MAURO
Vice talman

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Jag har lyssnat mycket noga på debatten om förberedelserna inför toppmötet mellan EU och Latinamerika och Karibien, och jag tror att den kommer att vara till stor hjälp för förberedandet och genomförandet av toppmötet. José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra sa att samarbetet mellan Europeiska unionen och Latinamerika och Karibien måste gå från ord till handling. Jag kunde inte hålla med mer, men jag vill ändå lägga till att detta faktiskt sker. Toppmötena mellan EU och Latinamerika och Karibien är inte bara tillfällen då vältaliga uttalanden görs och stora planer tillkännages, men aldrig genomförs. Dessa möten är tillfällen då åtaganden görs som faktiskt förverkligas.

I detta sammanhang vill jag nämna flera saker. Rapporten om biregionalt samarbete mellan Europeiska unionen och Latinamerika och Karibien, som det gemensamma ordförandeskapet lade fram vid det tidigare fjärde toppmötet i Wien, är bevis för de påtagliga framsteg som gjorts hittills för att faktiskt genomföra de gjorda åtagandena. Jag vill också nämna de nästan 400 biregionala åtgärderna för genomförandet av åtagandena från Guadalajara, liksom den nya förteckning som utarbetats om genomförandet av åtagandena från toppmötet i Wien 2006. Vi hoppas att toppmötet i Lima kommer att leda till ytterligare ett steg mot godkännandet och genomförandet av de åtaganden som gjorts.

Ett antal Europaparlamentsledamöter, bland andra Martin Schulz, Willy Meyer-Pleite, Peter Liese, Manuel António dos Santos och flera andra, jag kan tyvärr inte nämna dem alla, har tagit upp frågan om Kuba. Jag vill säga att toppmötet i Lima inte kommer att vara ett toppmöte mellan EU och Kuba, och inte heller ett toppmöte om Kuba. Men eftersom så många åsikter framförts vill jag bara göra ett par viktiga påpekanden.

För tillfället regleras EU:s politik, och rådets och EU-ordförandeskapets politik, för Kuba genom följande dokument: Europeiska unionens gemensamma plattform för 2006, och slutsatserna från rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) förra året. Dessa två dokument utgör de grundläggande riktlinjerna för alla medlemsstater och deras inställning till Kuba, och också för deras samtal om Kuba med tredjeländer. Jag vill också lägga till att grunden för EU:s Kubapolitik är mänskliga rättigheter.

Rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte i juni kommer att vara ytterligare ett tillfälle att diskutera Kuba. Jag vill säga att det slovenska ordförandeskapet arbetar för att inrätta en ny gemensam plattform som ska antas vid detta möte. Vi hoppas att våra ansträngningar kommer att bära frukt. Men som jag nämnde tidigare kommer detta inte att vara föremål för diskussion vid toppmötet i Lima i maj, som kommer att vara ett möte mellan EU och Latinamerika och Karibien som helhet.

Sammanfattningsvis vill jag säga att det är det slovenska ordförandeskapets önskan att toppmötet ska ge ytterligare drivkraft, eller för att citera Manuel António dos Santos, ska ge ny dynamik åt förbindelserna mellan EU och Latinamerika och Karibien, och jag är övertygad om att Europaparlamentet med debatter som denna kan bidra till att nå detta mål.

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. − (FR) Herr talman, herr Salafranca! Jag kan säga att kommissionen har gjort allt den kan för att göra detta toppmöte till en verklig framgång. Som Martin Schulz har påpekat, och som ministern just sagt, måste Lima verkligen vara ett tillfälle att ge förbindelserna mellan Latinamerika och Europa en stark drivkraft.

Vi har många gemensamma värderingar, såsom många av er, däribland Martin Schulz, har betonat. Det finns ett gemensamt stöd för multilateralism och det finns ett tveklöst behov av ett nära samarbete mellan Europeiska unionen och de latinamerikanska länderna, om vi vill att vårt inflytande ska bli synligt i en förbättrad global organisation. Om vi vill ha reformer i de stora internationella institutionerna kommer vi endast att nå detta genom en tämligen långtgående överenskommelse mellan Latinamerika och Europeiska unionen. Det finns ingen annan region i världen som vi arbetar så nära med på multilateral nivå som Latinamerika.

Jag vill nu kort besvara ett par frågor. Den första gäller gisslan. Kommissionen har uppenbarligen systematiskt stått bakom alla ansträngningar att nå en humanitär överenskommelse om frigivandet av all gisslan. Kommissionen är naturligtvis mycket lyhörd för de anföranden som tagit upp detta problem.

Jag vill säga något om Kuba. Som ministern har sagt kommer Kuba visserligen inte att vara den centrala frågan vid toppmötet i Lima, men jag vill ändå säga att EU:s politik rymmer ett konstruktivt åtagande. Vi förespråkar inte en isolerings- eller sanktionspolitik. Vår kommissionsledamot Louis Michel besökte nyligen Kuba. Vi är beredda att samarbeta med Kuba inom områden av gemensamt intresse, men vår dialog med Kuba omfattar givetvis frågan om mänskliga rättigheter.

Vi vill också göra framsteg i fråga om associeringsavtalen. Vi avser att göra framsteg med Mercosur. Vi vill också nå en överenskommelse med Andinska gemenskapen under 2009.

Jag ska tala om ett par frågor som tagits upp under denna mycket intressanta debatt. Den fråga som togs upp av Irena Belohorská, tillgången till vatten, är mycket viktig, och frågan har införlivats i förslaget till uttalande för toppmötet i Lima. Kommissionen står bakom projekt och program för tillgången till vatten i flera länder.

Det civila samhällets deltagande har också nämnts. Det civila samhället kommer att anordna två evenemang under förberedelserna för toppmötet i Lima: den organiserade konferensen för det civila samhället, Esosoc, och konferensen med icke-statliga organisationer och icke-organiserade företag. Kommissionen har slutligen avsatt finansiellt stöd för dessa konferenser och en rapport om dessa kommer att läggas fram vid toppmötet i Lima.

Frågan om livsmedelspriser har tagits upp, och det är sant att de höjda livsmedelspriserna förvisso kommer att påverka Latinamerika, där över en tredjedel av befolkningen redan lever i fattigdom. I vissa länder, som till exempel El Salvador, är människorna starkt beroende av livsmedel. De höjda livsmedelspriserna kommer uppenbarligen att få en djupgående effekt på en befolkning som redan är mycket sårbar. Frågan hänger naturligtvis samman med strategin för biobränslen. Detta är en känslig fråga, som förvisso kommer att vara värd att diskutera.

Kvinnors ställning i Latinamerika har också nämnts. Kommissionen är oerhört oroad över situationen i Latinamerika, särskilt i Mexiko och Guatemala. Vi är fullt medvetna om situationen, och försöker att bekämpa problemet. Vi är tacksamma mot Europaparlamentet för dess arbete med frågan.

Mina svar är inte fullständiga, men debatten har varit mycket nyttig och den kommer säkerligen att bidra till större tydlighet vid toppmötet i Lima. Toppmötet kommer att göra det möjligt för oss att stärka dialogen med regionen och bättre samordna våra insatser för viktiga internationella tidsfrister, särskilt för miljön. Det är också ett viktigt tillfälle för oss att se hur vi kan stödja demokratiska svar på de strukturella problemen med den sociala sammanhållningen. EU-institutionerna måste givetvis samordna sina insatser för att differentiera sin strategi och anpassa den till problemen i varje stat i regionen.

Slutligen vill jag välkomna arbetet i EuroLat. EuroLat, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika, inrättades efter toppmötet i Wien 2006. Den har redan gett ett värdefullt bidrag till samarbetet i regionen, samtidigt som den har stärkt den demokratiska viljan på båda sidor. I detta sammanhang är vi säkra på att Europaparlamentet, genom sina särskilda band med regionen via EuroLat, kommer att agera beslutsamt för att garantera att associeringen mellan Europeiska unionen och länderna i regionen får en allt större strategisk betydelse.

Jag vill återigen tacka alla ledamöter som har talat och bidragit med klargöranden inför förberedelserna av toppmötet i Lima.

  Talmannen. − Jag har mottagit sex resolutionsförslag, som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 24 april 2008.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Gyula Hegyi (PSE), skriftlig. – (HU) Det är ingen slump att de latinamerikanska regnskogarna kallas världens lungor. Vårt klimat och med det vår framtid beror på hur väl vi behåller det ursprungliga innehållet i dessa livgivande regnskogar i Brasilien, Columbia, Ecuador, Venezuela och andra sydamerikanska länder, tillsammans med deras biologiska mångfald och rika fauna och flora. Det är därför viktigt att miljöskyddet och en verklig klimatpolitik betonas mer i samarbetet mellan EU och de latinamerikanska länderna. Den glupska profithungern, avverkningen av regnskogarna och planteringen av grödor för biobränsle strider mot mänsklighetens grundläggande intressen. Vi måste därför motivera våra latinamerikanska vänner att kräva ett stopp för dessa destruktiva handlingar. Det bästa sättet att skydda dessa ursprungliga naturtillgångar, om vi inte ska störa urbefolkningarna, är att låta folket äga sin mark och låta dem fortsätta att leva på sitt eget sätt. En grundförutsättning för vår utvecklings- och stödpolitik måste vara att ömsesidigt upprätthålla krav på miljöskydd.