Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Fullständigt förhandlingsreferat
Onsdagen den 23 april 2008 - Strasbourg EUT-utgåva

3. Förhandlingar mellan EU och Förenta staterna om undantag från viseringsskyldighet (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalanden om förhandlingar mellan EU och Förenta staterna om undantag från viseringsskyldighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Dragutin Mate, rådets ordförande. (SL) Jag vill kort informera er om framstegen för samtalen om viseringsundantag och samtalen om det elektroniska systemet för resetillstånd, Esta. Till att börja med vill jag säga att för Europeiska unionen är viseringspolitiken en oerhört viktig fråga och att ända sedan de nya medlemsstaterna anslöt sig till unionen har både kommissionen och alla ordförandeskap gjort enorma ansträngningar för att alla länder och medborgare ska omfattas av samma krav för inresa till USA, och för att alla länder ska omfattas av programmet för viseringsundantag. Avskaffandet av viseringar skulle naturligtvis innebära att alla EU-medborgare är lika.

I år har USA infört vissa förfaranden och har öppnat för programmet för viseringsundantag. De har inlett exklusivt bilaterala samtal, och det var här vissa missuppfattningar uppstod. Vissa intensiva diskussioner ägde rum, vilket vi i ordförandeskapet och kommissionen klargjorde i början av året, och efter ett antal möten enades vi om ett samarbetssystem med två spår. Denna strategi bekräftades också vid trojkamötet mellan EU och USA, som hölls i Slovenien den 12 mars.

En tvåspårsstrategi innebär att kommissionen får ett mandat att förhandla om och nå en överenskommelse med USA om frågor som rör EU, och att alla länder samtidigt kan föra samtal på bilateral nivå om frågor som faller under medlemsstaternas behörighet. Den 18 april röstade rådet (rättsliga och inrikes frågor) också för att bevilja kommissionen ett mandat, så att kommissionen nu också kan inleda sådana samtal. Vi hoppas att detta tvåspårssamarbete kommer att bli öppet. Vissa medlemsstater har redan inlett preliminära bilaterala samtal om hur överenskommelserna ska se ut, även om inget än så länge är skriftligt. Vi förväntar oss att både medlemsstaterna och kommissionen kommer att agera öppet, så att vi sedan kan vidta åtgärder på den nivån.

När det gäller elektroniska resetillstånd måste jag nämna att vi haft flera diskussioner om denna fråga. Tillsammans med kommissionen och USA har vi fört så kallade förberedande samtal. Av de uppgifter som hittills varit tillgängliga framgår det tydligt att USA inte kommer att kräva någon ytterligare information förutom de uppgifter som passagerare redan frivilligt lämnar vid flygningar till USA när de fyller i I-94-formuläret, som är grönt för dem som har ett viseringssystem. Det är oerhört viktigt.

Under de nuvarande samtalen har vi också beslutat, och det har vi enats om, att dessa kontroller ska vara kostnadsfria och att tillståndet, när det väl utfärdats, ska gälla i två år. När detta system väl har införts skulle faktiskt medborgarna sända in sina uppgifter via Internet till de amerikanska myndigheterna, som sedan skulle behandla dem på samma sätt i framtiden som de gör nu.

Det finns också en annan fråga som förtjänar att särskilt nämnas, nämligen samtalen med USA om en högnivågrupp med experter för skyddet av personuppgifter. Än så länge har vi lyckats enas om tolv principer och vi har fastställt att de är identiska. En princip har ännu inte fastställts. Jag hoppas att vi i slutet av juni kommer att nå en punkt där vi kommer att dra slutsatsen att det är möjligt att fortsätta diskussionerna och ge gruppen ett annat mandat, i syfte att inleda förberedelser inför samtal om möjligheten att nå ett ramavtal med USA på detta område.

Varför behöver vi detta ramavtal? Till att börja med vill vi följa de resolutioner som Europaparlamentet antog i december förra året, där det särskilt angavs att ett sådant avtal vore önskvärt. Vi anser naturligtvis att det endast är möjligt att genomföra förhandlingar och att nå en överenskommelse inom ramen för ett sådant paraplyavtal om förhandlingarna och överenskommelserna följer principerna och när Lissabonfördraget väl har antagits, det vill säga tillsammans med parlamentet, rådet och kommissionen. Endast ett samförstånd mellan alla tre organ kommer att göra det möjligt för oss att nå gemensamma principer och gemensamma åtgärdsprinciper. När vi väl har detta paraplyavtal måste vi naturligtvis samtidigt fortsätta att individuellt besluta om eventuellt informationsutbyte från fall till fall. Detta avtal kan inte omfatta allt som händer senare. Den nuvarande situationen är alltså den att för varje avtal tas dessa principer gång på gång upp och man förhandlar gång på gång om dem i alla förhandlingar. Om vi hade gemensamma principer att utgå ifrån skulle de konkreta avtalen och fördragen naturligtvis ha mycket bättre förutsättningar. Det var allt som jag kort ville säga.

 
  
MPphoto
 
 

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. (FR) Herr minister, mina damer och herrar! Europeiska unionens och USA:s ministertrojka för rättvisa, frihet och säkerhet, i vilken Dragutin Mate och vice ordförande Franco Frattini deltog i mars, var ett utmärkt tillfälle att diskutera vissa viktiga frågor med våra amerikanska motparter.

Vi har tagit ett steg i rätt riktning genom att anta ministeruttalandet om den strategi som ska antas för införlivandet av den nya amerikanska lagstiftningen om viseringsundantag. Enligt denna lagstiftning måste säkerhetsavtal undertecknas med länder som är eller kommer att bli medlemmar i programmet för viseringsundantag. USA har uppmärksammat den tvåspårsstrategi som krävs för Europeiska unionen, där befogenheterna på detta område delas av gemenskapen och medlemsstaterna. Frågor som faller under nationell behörighet kommer att diskuteras med de nationella myndigheterna och frågor som faller under unionens ansvarsområde kommer att diskuteras med de europeiska myndigheterna. De amerikanska förhandlarna har också ställt sig bakom det gemensamma målet med säkert resande mellan EU och USA, utan viseringar, så snart som möjligt.

För att nå detta mål har kommissionen föreslagit ett mandat för rådet som gör att det kan inleda förhandlingar med USA. Jag är tacksam mot Dragutin Mate, som var ordförande vid rådets (rättsliga och inrikes frågor) möte den 18 april, eftersom rådet, tack vare ett mycket brett samförstånd, var berett att ge kommissionen detta mandat. Det är ett bevis för vår gemensamma avsikt att arbeta och gå framåt enade, vilket uppenbarligen är mer effektivt.

Kommissionen kommer nu att inleda förhandlingar så snart som möjligt. Vi har redan kontaktat de amerikanska myndigheterna. Vi måste göra snabba framsteg med USA om villkoren för programmet för viseringsundantag, som omfattas av gemenskapens behörighet. Samtidigt måste vi skydda våra medborgares rättigheter och friheter, i syfte att garantera tillträde för medlemsstaterna snarast möjligt. Vi avser att vara särskilt noga med att alla eventuella avtal mellan gemenskapen och USA ska bygga på principen om ömsesidighet, respekt för grundläggande rättigheter och individuella friheter, däribland uppgiftsskydd och rätten till privatlivet.

Som Dragutin Mate just har sagt kommer vi också att diskutera det elektroniska systemet för resetillstånd under förhandlingarna. Enligt programmet om viseringsundantag måste passagerare som reser till USA med flyg eller båt besvara vissa frågor via Internet före avresan. Sedan kommer de att få ett elektroniskt resetillstånd. Jag vill påpeka att systemet redan har tagits i bruk mellan Europeiska unionen och Australien. USA har flera gånger informerat oss om hur det elektroniska systemet för resetillstånd (Esta) fungerar, framför allt vid vår videokonferens med USA:s inrikesminister Michael Chertoff.

Uppenbarligen krävs vidare klargöranden och Dragutin Mate och jag kommer att diskutera dessa frågor igen med Chertoff när han kommer till Bryssel i mitten av maj. Vi måste upprätthålla solidariteten mellan medlemsstaterna i hela denna fråga. Tvåspårsstrategin kommer endast att fungera effektivt om staterna är helt insynsvänliga i sina förhandlingar med USA. USA borde inom kort lägga fram genomförandebestämmelserna för den avsiktsförklaring som medlemsstaterna har undertecknat med USA, eftersom dessa genomförandebestämmelser uppenbarligen är nödvändiga och det kommer att vara vårt ansvar att utvärdera dem.

Slutligen kommer kommissionen, i nära samarbete med ordförandeskapet, att fullfölja sin långvariga dialog med USA. Förbindelserna mellan Europeiska unionen och USA på detta område kräver ett tryggt och grundläggande partnerskap. Våra medborgares säkerhet kräver gemensamma åtgärder som skyddar de grundläggande rättigheterna. Enligt min åsikt är den bästa möjliga kompromissen att förhandla om ett mandat. Det ger medlemsstaterna friheten att förhandla med USA i frågor där de har företrädesrätt, till exempel samarbete och informationsutbyte mellan underrättelsetjänster, men det är naturligtvis också upp till oss att se till att alla unionens medborgare kan resa till USA. Utvidgningen av programmet för viseringsundantag har kritiserats i USA:s kongress, men jag tror att vi med stöd av Europaparlamentet och ministern kommer att kunna upprätthålla ställningen för EU, som beslutsamt värnar om lika behandling för alla sina medborgare.

Det är vad jag kan säga till parlamentet i förmiddag. Jag kommer nu att noga lyssna till era anföranden, vilka kommer att klargöra de kommande förhandlingarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Urszula Gacek, för PPE-DE-gruppen. (PL) Herr talman! Jag välkomnar varmt rådets och kommissionens initiativ, varigenom tydliga och insynsvänliga principer kommer att fastställas för bilaterala avtal om viseringsfria resor mellan unionens medlemsstater och USA.

I början av året började vissa otåliga medlemsstater att förhandla med USA på egen hand, utan unionens samtycke. Andra länder valde att vänta på att principerna skulle regleras på unionsnivå, eftersom de förstod att de skulle befinna sig i en starkare position om de kunde räkna med hela EU:s stöd. Ett starkt budskap har sänts till USA i dag, vilket har klargjort att påtryckningar inte får utövas på enskilda medlemsstater om att överträda gemenskapsprinciperna. Detta gäller också känsliga frågor som inte omfattas av unionsbestämmelserna, som exempelvis offentliggörande av uppgifter om passagerares förflyttningar. Det viktiga är att det nu är möjligt för enskilda medlemsstater att förhandla med USA separat. Det rör sig om just de länder som är mest motiverade att garantera viseringsfria resor för sina medborgare. Dessa länder måste dock komma ihåg den ståndpunkt som utarbetats gemensamt och som bygger på principen om ömsesidighet, och också kravet att hålla kommissionen informerad om hur förhandlingarna framskrider.

Bollen ligger nu främst hos USA. Jag uppmanar USA att noga överväga kriterierna för hur viseringar beviljas medborgare från östra Europeiska unionen. Stämmer det verkligen att en stor andel av dessa medborgare är möjliga illegala invandrare som inte vill lämna USA när deras visum löpt ut? Det är faktiskt skälet till att den stora merparten av alla visumansökningar avslås, och inte det möjliga säkerhetshotet. Östeuropa är trots allt knappast en grogrund för fundamentalistiska islamiska terroristgrupper. Östeuropas medborgare lockades tidigare att bo i USA illegalt av ekonomiska skäl. Situationen har nu förändrats dramatiskt. Östeuropéerna har kunnat arbeta lagligt i det gamla EU från tidpunkten för EU-anslutningen. De kan arbeta här utan att bryta mot lagen och utan att behöva vara rädda för invandringsmyndigheterna.

Mot bakgrund av dessa förändringar är USA:s negativa inställning allt svårare att förstå för dessa medborgare. USA:s ståndpunkt skadar också bilden av landet utåt. Därför ligger det också i USA:s intresse att snabbt slutföra förhandlingarna och se till att viseringskravet för unionsmedborgare förpassas till historien.

 
  
MPphoto
 
 

  Claudio Fava, för PSE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill välkomna rådets ordförande och kommissionsledamoten. Som grupp välkomnar vi rådets godkännande av ett förhandlingsmandat som äntligen kommer att göra det möjligt för kommissionen att förhandla om införlivandet av alla medlemsstater – jag upprepar, alla medlemsstater – i det nya programmet för viseringsundantag, med de ändringar som antogs av USA:s kongress förra året.

Vi vill samtidigt beklaga att USA:s regering beslutade att inleda bilaterala förhandlingar med de länder som nyligen anslutit sig till Europeiska unionen. Det beslutet kan varken stödjas i fråga om förtjänst eller metod.

Vår grupp anser att USA är en grundläggande partner i kampen mot terrorismen, men samtidigt anser vi att USA:s regering måste respektera EU:s politiska subjektivitet och befogenheter, som skrivits in i våra fördrag. Jag vill drista mig till att föreslå, herr kommissionsledamot, att EU:s medlemsstater borde påminnas om samma sak: de är denna europeiska subjektivitets tolkar och väktare.

Det är, liksom ni gjort, värt att komma ihåg att viseringspolitiken, liksom vår politik för asyl och för bekämpning av illegal invandring, är EU:s ansvar. Rådet har i första hand begränsat förhandlingsmandatet på så vis att inga bilaterala avtal kan förhandlas fram mellan en medlemsstat och USA i frågor som faller under EU:s behörighet, särskilt när sådana avtal ger de amerikanska myndigheterna tillträde till EU:s databaser.

Vi uppmanar nu kommissionen att arbeta för ett avtal, en övergripande lösning, som skulle bevilja medborgarna i alla EU-länder ett viseringsundantag som bygger på jämlik värdighet och framför allt ömsesidighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophia in ‘t Veld, för ALDE-gruppen. – (NL) Herr talman! Detta mandat är mycket välkommet och vi kommer att invänta resultaten. Jag undrar också varför detta inte har uppnåtts under tidigare år och varför det är möjligt att uppnå nu. Låt oss hoppas att det kan genomföras.

Jag välkomnar också Dragutin Mates uttalande om att undantag från viseringskravet måste gälla alla EU-medborgare och inte alla medlemsstater, och det är en rätt stor skillnad. I det sammanhanget vill jag också uppmärksamma förbudet för inresa till USA för människor med hiv. Jag hoppas att ni beslutsamt kommer att ta ställning för ett avskaffande av detta inreseförbud. Jag vill också be om er åsikt om uttalandena av Michael Chertoff i Washington Post den här veckan om att undantag från viseringskravet endast får göras om flygbolagen tar passagerarens fingeravtryck. Detta är ett helt nytt inslag och jag vill höra er åsikt om det.

Sedan kommer vi till passageraruppgifter (PNR). Om de amerikanska PNR-kraven går längre än vad som nu anges i avtalet mellan EU och USA, som hur som helst ännu inte har ratificerats, innebär det att avtalet omedelbart blir ogiltigt? I den frågan behöver vi veta vad som omfattas av genomförandeavtalen och jag undrar verkligen varför vi inte har fått någon information om det hittills. Jag tycker att det är en konstig situation.

Därefter kommer vi till det elektroniska systemet för resetillstånd och skyddet av personuppgifter. Jag är inte helt säker på att det har organiserats på lämpligt sätt. De tolv principer som vi har haft under tiden är naturligtvis bra. Men precis som med reglerna inom tredje pelaren, rambeslutet för själva EU, ligger problemet inte i principerna utan i den långa förteckningen över undantag från dem. Jag vill ha garantier på den punkten, och inte bara principer. Jag vill också veta hur det kommer att fungera i praktiken innan vi samtycker till att bara lämna över uppgifterna om alla till andra länder.

Sedan har vi frågan om den demokratiska legitimiteten. Hur ska ni garantera den demokratiska kontrollen? Jag anser att förslaget om en kommitté med experter varken är demokratiskt eller öppet. Enligt min åsikt är detta ett typiskt fall för parlamentarisk kontroll.

Slutligen hoppas jag att kommissionen och rådet har lärt sig sin läxa om att vi som en europeisk union är mycket starkare om vi är enade och inte söndrade, och om vi dessutom hanterar frågor av detta slag på ett öppet sätt med parlamentariskt stöd från Europaparlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Konrad Szymański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag vill tacka kommissionen så mycket för alla dess ansträngningar för att garantera lika behandling av alla EU-medborgare vid USA:s gränser. Jag anser dock att förhandlingarna om avskaffande av kravet på amerikanska visum ger en tydlig fingervisning om EU:s begränsningar.

Trots att Europeiska kommissionen haft fullt stöd, framför allt från de länder som anslöt sig till unionen 2004 och 2007, har samtalen brutit samman. USA ska underteckna bilaterala viseringsavtal med varje medlemsstat i tur och ordning, när det berörda landet endast och uteslutande följer USA:s lagstiftningskriterier i det hänseendet. Det är uppenbarligen lätt för kommissionen att begränsa medlemsstaternas befogenheter. Detta sker ibland genom fördrag och ibland genom precedensfall. Det är mycket svårare att nå framgångar i förbindelserna med tredjeländer. Trots det starka stödet för kommissionens rätt till exklusiv representation valde vissa medlemsstater individuella förhandlingar. Mitt land hör inte till dem, men jag måste säga att jag inte alls är förvånad över deras agerande.

 
  
MPphoto
 
 

  Dimitrios Papadimoulis, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Herr talman, herrar företrädare för kommissionen och rådet! Ni har varken berättat tillräckligt för oss eller övertygat Europaparlamentet. USA:s val att underteckna separata avtal i en fråga som faller under gemenskapens behörighet är en förolämpning mot EU och borde beskrivas som en sådan. Tjeckiens beslut att underteckna ett sådant avtal är en överträdelse av gemenskapens domsrätt. Ingen har rätt att lämna personuppgifter om EU-medborgare till USA, eller till någon annan, utan kontroll av EU och Europaparlamentet. Det går utöver innehållet i PNR.

Jag uppmanar därför rådets medlemmar att notera att inte bara de nya medlemsstaterna berörs. Trots att Grekland var en av de första femton EU-medlemsstaterna behöver grekiska medborgare fortfarande visum för att resa till USA. Vi måste stoppa detta, men genom en enda strategi som inte överträder skyddet av medborgarnas personuppgifter. Vänligen införliva detta i er slutliga ståndpunkt.

 
  
MPphoto
 
 

  Jana Bobošíková (NI). -- (CS) Mina damer och herrar! I parlamentet företräder jag medborgarna i Tjeckien, som just nämndes. Tjeckien tog initiativ till vissa medlemsstaters bilaterala förhandlingar om amerikanska viseringar. Jag misstycker starkt till Europeiska kommissionens oberättigade kritik av mitt lands utrikespolitik. Kommissionen har på ett arrogant sätt överskridit sina faktiska befogenheter och undertryckt subsidiaritetsprincipen och principen om jämlikhet för unionens medlemmar. Låt mig också påminna er om att de bilaterala viseringsförhandlingarna endast var Tjeckiens reaktion på kommissionens totala avsaknad av resultat i frågan om viseringsundantag för de nya medlemsstaterna. Kommissionen borde inse att även om den är ett verkställande organ med hög status finns det många områden där den måste respektera parlamentets och de enskilda medlemsstaternas politiska vilja.

Om Europeiska kommissionen slutligen vill vara en skiljedomare för unionens flygbolagssäkerhet inom ramen för amerikanska visum borde den inte tillrättavisa de länder som gör insatser, genom informationsutbyte, för att förstöra terroristernas planer. Den borde tvärtom kritisera de länder som utan skrupler förhandlar med företrädare för Libyen eller Hamas, bland andra.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE-DE).(PT) Herr talman, herr Mate, herr Barrot, mina damer och herrar! Den 10 mars framförde jag här i kammaren mina farhågor om den här frågan. Jag ansåg då och jag anser fortfarande att USA har valt en söndra- och härska-strategi genom att föreslå bilaterala avtal inom ramen för sitt program för viseringsundantag. Flera medlemsstater har tyvärr inte kunnat motstå frestelsen att försöka att göra snabbare framsteg, och har glömt att den gemensamma viseringspolitiken tveklöst är ett område som faller under gemenskapens behörighet, och att de måste respektera solidaritetsprincipen i fördraget.

När dessa medlemsstater anslöt sig till Europeiska unionen åtog de sig att respektera hela gemenskapsregelverket, eftersom de samtyckte till att dela sin suveränitet i gemensamma frågor där en europeisk strategi bör vara rådande. Undertecknandet av dessa bilaterala avtal har därför utgjort ett precedensfall som helt och hållet strider mot den anda som den europeiska integrationen bygger på.

Jag gratulerar rådet till det förhandlingsmandat som kommissionen tilldelades den 18 april. Vi måste förhindra att denna process försvagar den europeiska förhandlingspositionen. I mars hävdade jag att det hade varit bättre att välja att frysa de bilaterala avtalen till dess att förhandlingarna mellan kommissionen och USA hade slutförts. Jag uppmanar kommissionen och kommissionsledamot Barrot att inte kompromissa om en sådan här fråga av gemensamt intresse. Jag uppmanar dem att noga övervaka alla medlemsstaters initiativ, och att inte tveka att vända sig till EG-domstolen om gemenskapslagstiftningen överträds, och framför allt att hålla parlamentet informerat om utvecklingen i denna situation och om de olika medlemsstaternas solidaritetsnivå, eller brist på solidaritet.

 
  
MPphoto
 
 

  Martine Roure (PSE). - (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr rådsordförande! Vi välkomnar att rådet slutligen har gett Europeiska kommissionen mandat att förhandla med USA om att inkludera de tolv länder som för närvarande är uteslutna från programmet för viseringsundantag.

Det är också ett gott tecken att förhandlingar, vid sidan av de nämnda förhandlingarna, inleds om det elektroniska systemet för resetillstånd och om uppgiftsutbyte. Men kommer detta mandat verkligen att göra det möjligt att stoppa de bilaterala förhandlingarna, till förmån för ett verkligt europeiskt tillvägagångssätt? Låt oss hoppas det.

Jag vill återigen påminna er om att inga bilaterala förhandlingar om viseringsundantag och inga förhandlingar om uppgiftsutbyte med USA, som till exempel passageraruppgifter, är godtagbara, och att endast avtal på EU-nivå kan övervägas.

Omfattar detta förhandlingsmandat också en allmän överenskommelse om skydd av personuppgifter? Det är vad jag vill fråga, för den amerikanska lagstiftningen utesluter fortfarande EU-medborgare och skyddar dem inte. Slutligen vill jag påpeka att Schengens informationssystem och informationssystemet för viseringar inrättades för särskilda ändamål och att tillgång för tredjeländer till uppgifterna i dessa system skulle utgöra en överträdelse av principerna om ändamålsenlighet och proportionalitet. Vi litar alltså på er.

 
  
MPphoto
 
 

  Gérard Deprez (ALDE). - (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill göra ett par korta påpekanden.

Till att börja med välkomnar jag kommissionsordförandens och medlemsstaternas ansträngningar som gjort det möjligt att godkänna ett verkligt förhandlingsmandat den 18 april. Frågan har hanterats på ett oorganiserat sätt och till och med på ett katastrofalt sätt på sista tiden, och detta är goda nyheter för alla EU-medborgare.

Jag vill dock nämna två punkter som kommissionsledamoten redan tagit upp. Herr talman, herr kommissionsledamot! Det är inte rätt att de genomförandebestämmelser som förhandlats fram mellan vissa medlemsstater och USA för tillfället inte tillåter någon som helst insyn. Det kanske inte förvånar USA, men det är oacceptabelt för medlemsstaterna. Jag vänder mig särskilt till Tjeckien, som snart kommer att ta över unionsordförandeskapet och borde föregå med gott exempel. Även om förhandlingsmandatet innehåller mycket tydliga regler om uppgiftsskydd anser jag fortfarande i denna känsliga fråga att båda parters krav, och i synnerhet våra, endast kan tillgodoses genom ett verkligt transatlantiskt avtal, inte bara fastställandet av tolv principer, utan ett verkligt transatlantiskt avtal, som jag skulle föredra att en gemensam dataskyddsmyndighet övervakar.

 
  
MPphoto
 
 

  Guntars Krasts (UEN). - (LV) Tack, herr talman! Jag vill ta detta tillfälle i akt att framföra min tacksamhet till Europeiska kommissionen för att den företräder de nya medlemsstaternas intressen i samtalen med USA om införandet av ett program för viseringsundantag. Kommissionen har kontinuerligt haft denna fråga på sin dagordning. Efter samtalen mellan Europeiska unionen och USA i mars kan vi med tillfredsställelse konstatera att framsteg har skett när det har gällt att lösa eventuella konflikter med enskilda medlemsstater som inleder bilaterala samtal med USA om införande av program för viseringsundantag. USA bevarade som vi vet ståndpunkten att den endast kommer att avskaffa viseringssystemen i bilaterala samtal med varje enskild medlemsstat. Vi borde därför välkomna resultaten från toppmötet i mars mellan EU och USA, då en överenskommelse nåddes om tvåspårsstrategin. Detta borde i den nuvarande situationen betraktas som en idealisk lösning, som oskadliggör eventuella motstridiga politiska linjer. De medlemsstater som för närvarande för samtal med USA om införande av program för viseringsundantag har ett stort intresse av den överenskommelse som nåddes med USA vid toppmötet i mars om ett framgångsrikt genomförande, senast i juni i år, av det elektroniska systemet för resetillstånd och samordningen av dess införande med det planerade EU-systemet. För dessa medlemsstater skulle alla förseningar innebära att införandet av programmen för viseringsundantag med USA skulle fördröjas. Tack.

 
  
MPphoto
 
 

  Vladimír Remek (GUE/NGL). - (CS) Mina damer och herrar! Mina väljare i Tjeckien undrar också om den mängd personuppgifter och information som USA, i sin proklamerade kamp mot terrorismen, kräver för att bevilja visum är godtagbar. Samtidigt vill jag påminna er om att Europeiska unionen inte har varit tillräckligt aktiv när det har gällt att förespråka de nya medlemsstaternas rättmätiga intressen angående USA:s viseringsundantag. Rädslan för att komplicera viseringsförbindelserna för unionens gamla medlemsstater spelade bara de tjeckiska tjänstemän, som såg till sina egna intressen, i händerna.

Dessutom är det ett tämligen slående sammanträffande, även om regeringen i Prag förnekar detta, att USA är villigt att undanta våra medborgare från viseringskravet precis när den försöker att få Tjeckiens samtycke till att placera en radarbas och en missilsköld i Tjeckien. Även om det är tydligt att detta är ett rent sammanträffande och att den tjeckiska regeringens goda vilja belönas med ömsesidiga gester av USA, är det logiskt att misstänka en politisk handel med landets suveränitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys (NI). - (NL) Herr talman! Hela denna debatt om viseringsundantag mellan USA och EU framstår allt mer som en hallucination. Ett antal nya medlemsstater har lyckats underteckna bilaterala avtal med USA. För dem var det snabbare och uppenbarligen enklare än att vänta på ett generellt avtal med hela EU. Amerika ställer upp ett antal villkor för viseringsundantag inom ramen för kampen mot terrorismen. Vari ligger problemet?

Eurofederalisterna säger att det är en EU-behörighet att underteckna viseringsavtal. I den tidigare debatten om ämnet sa en ledamot i gruppen Europeiska folkpartiet (Kristdemokrater) och Europademokrater att det som kallas europeisk solidaritet måste gå före och att detta helt enkelt måste förklaras för människorna i de berörda medlemsstater som drabbas. Ideologi måste tydligen gå före praktiskhet. Det är medlemsstaternas ansvar och det måste förbli medlemsstaternas ansvar att själva besluta vilka som reser in på deras territorium och under vilka villkor, och viseringspolitiken är en grundläggande del i det.

 
  
MPphoto
 
 

  Simon Busuttil (PPE-DE). – (MT) Tack, herr talman! Avskaffandet av inresevisum till USA är en mycket viktig prioritering för våra medborgare och vi misstar oss om vi tror att så inte är fallet. Det är en viktig prioritering, eftersom resor utan visum är enklare och också billigare – för alla resenärer. Det är också viktigt eftersom vi inte längre kan fördra den orättvisa situationen att hälften av EU:s länder inte behöver visum för att resa till USA, medan andra hälften behöver det. Man måste befinna sig i den situationen att man behöver ett visum för att få resa till USA för att förstå precis hur viktigt det är att viseringskravet avskaffas. Alla ansträngningar från alla håll att avskaffa viseringar är alltså goda, positiva och måste stödjas, inte kritiseras. Vad som är viktigt är inte vem som lyckas avskaffa visumet för de tolv länder som fortfarande behöver det. Det viktiga är att det avskaffas. Därför måste de barnsliga tävlingarna mellan kommissionen och medlemsstaterna om vem som är behörig att förhandla med USA upphöra. Vid sidan av den juridiska jargongen finns en verklighet – verkligheten att USA har gamla och starka bilaterala band till medlemsstaterna och att det är självklart att diskussionerna ska hållas med dem direkt. Å andra sidan är det tydligt att kommissionen har en uppgift – ja en uppgift att fortsätta att öka påtryckningarna i rätt riktning. Men samtidigt vet vi alla att USA hittills har föredragit att tala med enskilda länder, och kommissionen har faktiskt ännu inte lyckats själv. Det är därför viktigt att vi inte håller på och argumenterar om vem som har rätt att förhandla, för då kommer vi att förlora och söndras i stället för att bli starkare. Därför förespråkar jag en tvåspårsstrategi, för vad som är viktigt är att vi stödjer varandra så att visumet avskaffas, utan fördröjningar och för alla EU-medborgare.

 
  
MPphoto
 
 

  Stavros Lambrinidis (PSE). - (EL) Herr talman, mina damer och herrar! Ni har lagt fram det ökända tvåspårsprogrammet för viseringsundantag för oss. Enligt detta program ska USA göra undantag till ett privilegium och ratificera de särskilda krav som ska påföras Grekland och de nya medlemsstaterna som, med EU:s godkännande naturligtvis, måste lämna ännu känsligare passageraruppgifter än vad som generellt och i teorin krävs för PNR. Till och med omedelbar tillgång till medborgarnas brottsregister kommer att omfattas. Ert svar är att detta inte faller under gemenskapens behörighetsområde och att varje medlemsstat bör agera som den vill. Med andra ord lämnar ni hälften av medlemsstaterna exponerade för brutala hot om att lämna personuppgifter, vilket USA inte kräver från den andra hälften av medlemsstaterna. Detta har hur som helst uttryckts på ett lämpligare, men också mer cyniskt sätt av Paul Rosenzweig, USA:s berörda biträdande sekreterare. Han sa så här i den amerikanska senaten den 28 februari:

”De åtta ansökarländerna (...) har starka incitament att åta sig att genomföra samtliga säkerhetsnormer”.

(EL) Med andra ord är dessa länder så desperata att få visum att vi kan tvinga dem till vad som helst.

Herr kommissionsledamot! Enligt ordalydelsen och andan i EU:s gemensamma visumpolitik ska dock den nuvarande statusen med visum eller inte visum inte bara beviljas alla, utan alla medborgare har också rätt till detta enligt samma villkor. USA har varit politiskt starkt nog att avskaffa den gemensamma europeiska politiken. I rådet och kommissionen har ni tyvärr inte haft den politiska viljan att stoppa dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Jeanine Hennis-Plasschaert (ALDE). - (NL) Herr talman! När det gäller programmet för viseringsundantag är uttalandena helt ärligt inte lugnande och ett antal frågor har redan bekräftat det antagandet. Tidigare versioner av kommissionens mandat har reducerats ytterligare. Detta är kort och gott ett dåligt resultat. Hur som helst har sex medlemsstater, och nu också eventuellt Malta, undertecknat samförståndsavtal med USA. Genomförandebestämmelserna är ännu inte kända och därför är innehållet i den nationella politiken inte alls tydligt.

Jag har följande fråga om detta, och kommissionens ynkliga mandat: Varför ingår medlemsstaterna egentligen i Europeiska unionen? Finns det något sådant som gemenskapsanda? Vi kan bara stå upp emot amerikanerna om de 27 medlemsstaterna agerar på samma sätt. Vi som union måste sända ett starkt budskap till andra sidan Atlanten. Vi måste ha modet att dra nytta av vår starka förhandlingsposition. Med all vederbörlig respekt tycker jag att vissa medlemsstaters uppförande på denna punkt är oacceptabelt. Argumentet att kommissionen har gjort för små framsteg under de senaste åren för de berörda medlemsstaterna låter ju bra, men det är oproportionerligt när det gäller det beteende som uppvisats. Det är hög tid att agera för oss själva och att inte bara låta USA bestämma. På det sättet gör EU sig helt uppriktigt till fullständigt åtlöje.

 
  
MPphoto
 
 

  Marek Aleksander Czarnecki (UEN). - (PL) Herr talman! Jag vill tacka Europeiska kommissionen, och särskilt kommissionsledamot Frattini, som tyvärr inte kan närvara i dag. Kommissionsledamot Frattini gjorde det mycket klart under förhandlingarna att viseringsfrågorna faller under EU:s behörighetsområde och att de länder som förhandlar med USA bryter unionens solidaritet.

Hittills har fjorton av unionens rikaste medlemsstater, tillsammans med Slovenien, utnyttjat detta privilegium, men alla unionens medlemsstater hoppas på detsamma, framför allt medlemsstaterna i den del av Europa som jag kommer ifrån. Enhällighet är en nödvändig förutsättning för en slutgiltig lösning av viseringsfrågorna till förmån för alla unionens medlemsstater. Det bästa tillvägagångssättet tycks vara att agera gemensamt genom en enda företrädare, nämligen kommissionsledamot Frattini. Han har visat sin vilja att kämpa för lika behandling av alla unionsmedborgare. Denna strategi visar också att unionen kan agera samfällt. Det är likväl olyckligt att vissa länder har varit redo att fatta oberoende beslut i denna fråga och att underteckna individuella samförståndsavtal med USA.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioannis Varvitsiotis (PPE-DE). - (EL) Herr talman! Undertecknandet av ett avtal mellan USA och ett enskilt land om programmet för viseringsundantag (Visa Waiver Program) kommer att visa sig riskabelt. Det kommer att ge USA tillgång till EU:s databaser med resenärers personuppgifter, skatteuppgifter och till och med brottsregister. Medlemsstaterna borde vara särskilt försiktiga här, eftersom frågor som faller under gemenskapens jurisdiktion berörs, som till exempel Schengenfördraget och EU:s gemensamma viseringspolitik. Därför motsätter jag mig helt och hållet Tjeckiens initiativ att underteckna ett bilateralt samförståndsavtal med USA.

Andra länder har följt Tjeckiens exempel. Samförståndsavtal har redan undertecknats av Estland, Lettland, Ungern, Slovakien och Malta. Jag uppfattar kommissionsledamotens förklaringar och uttalanden som otillfredsställande, eftersom han inte svarade på vad som kunde hända om de avtal som de nämnda länderna redan har undertecknat innehåller aspekter som strider mot de europeiska ståndpunkterna.

Mitt land, Grekland, är en av EU:s femton ursprungsmedlemmar. Trots att Grekland omfattas av visumkravet har man inte undertecknat något avtal. För om vi verkligen anser, herr kommissionsledamot, att varje medlemsstat inom EU kan göra vad den anser tjänar sina intressen, då finns det ingen union.

 
  
MPphoto
 
 

  Csaba Sándor Tabajdi (PSE). - (HU) Herr talman! På Ungerns vägnar och för de andra nya medlemsstaternas räkning måste jag invända mot den kritik och de anklagelser som framförts här. Europeiska unionens äldre medlemsstater lämnar de nya medlemsstaterna att klara sig själva. Den europeiska solidariteten fungerar inte – varken mot de nya medlemsstaterna eller mot Grekland. Därför är alla dessa kritiska anmärkningar obegripliga. Det finns ett särskilt område där solidariteten inom Europeiska unionen inte har fungerat och inte fungerar, och det är oerhört viktigt att denna fråga kanske kan lösas en gång för alla. Vi måste kunna klargöra vilken behörighet medlemsstaterna har och vilka behörigheter gemenskapen har, när vi förhandlar om viseringsfria system. Vi hoppas att Ungern och alla de övriga nya medlemsstaterna i år slutligen kommer att åtnjuta samma rättigheter, som till exempel att kunna resa utan visum till USA, liksom de gamla medlemsstaterna gör. Den nuvarande debatten visar att solidariteten inom Europeiska unionen inte fungerar. Tack för er uppmärksamhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Adina-Ioana Vălean (ALDE). - (EN) Herr talman! För mig är det uppenbart att EU fortfarande inte har något att säga till om i förhandlingarna med USA. Tvåspårsstrategin är bara ett bevis för rådets och kommissionens underlåtenhet att skydda de europeiska intressena och medborgarna.

Det faktum att medlemsstaterna får klara sig själva och förhandla bilateralt med USA undergräver vår trovärdighet och styrka på den internationella arenan och kan inverka negativt på våra medborgare, vars uppgifter kan lämnas ut utan någon demokratisk kontroll.

Jag anser att medlemsstaterna borde agera på EU-nivå och jag vill att kommissionen ska visa beslutsamhet och få vår amerikanska partner att förstå att lika rättigheter och lika behandling inte är förhandlingsbart.

Det elektroniska system för resetillstånd som kommer att införas skulle kunna vara en positiv utveckling, eftersom ansökningarna skulle utvärderas mot bakgrund av varje individ och inte personens ursprungsland. Det vore ett första steg mot lika behandling.

Oavsett nationalitet måste vi förverkliga ett EU utan inre gränser och garantera lika behandling för alla EU-medborgare.

 
  
MPphoto
 
 

  Józef Pinior (PSE). - (PL) Herr talman! Den viktigaste fråga som vi för närvarande måste hantera omfattar uppnåendet av en överenskommelse om viseringar med USA, varigenom alla unionens medlemsstater skulle behandlas lika. Detta är en absolut grundläggande fråga. Polen förlitar sig till den gemensamma europeiska politiken i den här frågan. Jag anser att solidariteten mellan alla europeiska länder som företräds av Europeiska kommissionen är absolut grundläggande i detta fall. Låt oss hoppas att en sådan strategi kommer att innebära att man vid toppmötet den 12 juni slutligen kommer att enas om ett nytt viseringssystem som tillåter inresa till USA för Europeiska unionens samtliga medborgare på samma villkor.

Jag vill göra ytterligare ett påpekande. När Europeiska kommissionen utarbetar en politik för viseringssystemet måste den se till att de grundläggande principerna om europeiska rättigheter respekteras, så att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna inte överträds när det gäller de personuppgifter som rör viseringssystemet.

 
  
MPphoto
 
 

  Libor Rouček (PSE). - (CS) Mina damer och herrar! Huvudämnet för dagens debatt är jämlikhet, lika möjligheter och lika behandling. Vad gäller visum för resor till USA råder det fortfarande ojämlikhet, nästan 20 år efter kommunismens fall och fyra år efter de nya central- och östeuropeiska medlemsstaternas anslutning till EU. Dessa nya medlemsstater, tillsammans med Grekland, behöver fortfarande visum för att resa till USA. Även om jag tycker att det är skamligt anser jag också att det är USA som borde skämmas, och inte EU. Vi har trots allt ett demokratiskt land här som behandlar Polen, Tjeckien, Ungern och andra länder på det här sättet och samtidigt kallar dem sina närmaste allierade.

Vad gäller förhandlingen och förhandlingsmetoderna håller jag helt och hållet med mina kolleger om att EU måste inta en gemensam position. Det är det enda sättet att nå jämlikhet – både jämlikhet mellan EU:s medlemsstater och en ömsesidig jämlikhet mellan EU och USA, bland annat på områden som uppgiftsutbyte, skydd av personuppgifter etc.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Zahradil (PPE-DE). - (CS) Herr talman! Jag är glad över att vad vi alltid har sagt här har visat sig vara sant: ingen har överträtt åtagandena i sina avtal och heller inte EU-lagstiftningen eller unionens behörigheter, och bilaterala förhandlingar kan äga rum vid sidan av multilaterala eller EU-omfattande förhandlingar. Jag tar illa vid mig av att mitt land, Tjeckien, anklagas för att brista i solidaritet och insyn. Det stämmer inte alls. Vi uppfyller åtagandena enligt våra avtal, gemenskapslagstiftningen och subsidiaritetsprincipen korrekt och exakt vid behov, varken mer eller mindre. Jag vill också be vissa av mina kolleger i kammaren att inte föreläsa om den europeiska andan. Vi är alla likvärdiga européer: vi är alla européer i lika hög grad.

 
  
MPphoto
 
 

  Genowefa Grabowska (PSE). - (PL) Herr talman! Det stämmer faktiskt att visumpolitiken ingår i den gemensamma EU-politiken och det är min uppriktiga önskan att kommissionen ska visa sig effektiv inom ramen för det förhandlingsmandat som den beviljats. Låt oss hoppas att den når en bra överenskommelse, eftersom det skulle innebära en gemensam framgång.

Hittills har vi dock låtit oss splittras alltför lätt i den här frågan. USA har splittrat EU-medborgarna i två grupper. En kan kallas den högre gruppen, och de personerna kan resa in på amerikanskt territorium utan problem. Den andra gruppen bedöms vara underordnad, och dessa personer måste genomgå förfaranden som ofta är förödmjukande för att få resa in i landet.

Jag vill framföra min starka protest mot denna situation, och också nämna en situation som blir allt mer känd i USA. Visumfrågan är ett inslag i den amerikanska valkampanjen. Det är inte rätt att en av kandidaterna till exempel lovar att avskaffa visumkravet för mina landsmän, nämligen polackerna, och därigenom riktar in sig på den enorma polska befolkningsgruppen. Vi bör förhindra att detta sker.

 
  
MPphoto
 
 

  Sarah Ludford (ALDE). - (EN) Herr talman! Jag vill veta om kommissionen och rådet kommer att lämna en försäkran om att EU inte, som en del av förhandlingarna, kommer att ge tillgång till EU-databaser som Schengens informationssystem för viseringar (VIS). Som föredragande för VIS uppnådde jag ett allmänt förbud om överföring till tredjeland från VIS-databasen, och jag vill veta om detta äventyras på något sätt.

För det andra, medger kommissionen och rådet att om man slår in på denna återvändsväg med massövervakning och insamling av personuppgifter om alla – varav 99 procent kommer att vara helt oskyldiga – så riskerar det att ta fokus från strävan att fånga de 0,1 procent av resenärerna som kan utgöra en terroristfara eller vara misstänkta organiserade brottslingar?

I dag varnar en hög åklagare som bekämpar maffian i Italien för att maffians brottslighet sprider sina tentakler över Europa, eftersom den ignoreras, på grund av avsaknaden av ett verkligt gränsöverskridande samarbete och eftersom de straffrättsliga systemen inte fungerar tillsammans. Är inte detta vår främsta prioritet? Och detta görs inte eftersom det är mer komplicerat.

 
  
MPphoto
 
 

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE). - (RO) För närvarande har Europeiska kommissionen ökat sin förhandlingsmakt till följd av mandatet från medlemsstaternas inrikesministrar förra veckan.

Dessutom har vi avslutat en rad effektiva möten med amerikanska företrädare, varav det senaste var trojkmötet mellan Europeiska unionen och USA om rättsliga och inrikes frågor den 13 mars.

Jag anser att vi i så hög grad som möjligt borde insistera på de tre principer som antogs vid detta tillfälle, särskilt det gemensamma målet med viseringsundantag snarast möjligt.

Även om betydande framsteg har gjorts fortsätter antalet avslag i vissa medlemsstater att öka.

I Rumänien har andelen avslag nått 37 procent, vilket är nästan tio procent mer än förra året, trots att vårt land har blivit EU-medlem under tiden.

Denna utveckling hindrar oss tyvärr från att nå målet med 10 procent enligt programmet för viseringsundantag.

För närvarande kan endast gemensamma åtgärder från alla medlemsstater lösa denna ömsesidighetsfråga om viseringar mellan EU och USA.

Vi måste se till att vår ståndpunkt lagom till nästa toppmöte mellan EU och USA är enhetlig och kategorisk när det gäller viseringsundantag för alla EU-medborgare, utifrån en väletablerad plan.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioan Mircea Paşcu (PSE). - (EN) Herr talman! Såväl rådets som kommissionens avsikt med att betona sin beslutsamhet att förhandla med USA om avskaffandet av visum till förmån för alla EU-medborgare, samt de förberedande tekniska åtgärderna i detta avseende, är lovvärda. En skillnad har dock redan uppstått mellan de multilaterala förhandlingar som EU förbereder sig för att inleda, vilket förmodligen kommer att ta tid, och de konkreta resultat som redan nåtts av vissa EU-länder genom bilaterala förhandlingar med USA. Vi strävar trots allt alla efter samma resultat – avskaffandet av visum för resor till USA. Det är bara det att vi ställts inför ett val – antingen att vänta på att de multilaterala förhandlingarna mellan EU och USA ska inledas och att visumen avskaffas senare, eller att inleda bilaterala förhandlingar med USA och få ett resultat mycket snabbare. Att tvinga EU:s medlemsstater att välja det mindre attraktiva alternativet till förmån för falsk solidaritet, som inte respekteras av många EU-medlemsstater när det gäller andra, mycket viktigare frågor – exempelvis energi – är åtminstone moraliskt felaktigt, särskilt eftersom hälften av EU:s medborgare redan är undantagna från visumkrav genom tidigare bilaterala förhandlingar med USA.

 
  
MPphoto
 
 

  Marian-Jean Marinescu (PPE-DE). - (RO) Jag anser att det finns särskilda band mellan EU och USA. Merparten av medlemsstaterna är medlemmar i Nato och deltar gemensamt i upprätthållandet av säkerheten i Europa och andra länder när det behövs, utan åtskillnad.

Det finns ändå skillnader när det gäller beviljandet av inresevisum till USA, som bygger på kriterier som inte är tillräckligt tydliga och öppna för närvarande. Det huvudsakliga kriteriet, med mindre än 10 procent nekade visum, är ett kriterium som beror helt och hållet på de amerikanska medborgarna och inte på de medborgare som ansöker om visum.

EU-institutionerna har ännu inte lyckats slutföra förhandlingarna till förmån för EU-medborgarna. Således måste varje medlemsstat hitta egna metoder för att lösa situationen.

Att dessa förhandlingar har intensifierats under den senaste tiden och att de kan genomföras samtidigt av EU och medlemsstaterna är positivt.

Det är nödvändigt att förhandlingarna hänvisar till kriterierna för beviljande av visum. Endast tydliga och i synnerhet öppna kriterier kommer att ge medborgarna den information som krävs innan de inger visumansökningarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Ewa Tomaszewska (UEN). - (PL) Herr talman! Beslutet att avslå en visumansökan beror uppenbarligen på USA:s statstjänstemän. Att koppla rätten till inresa till USA till procentandelen nekade visumansökningar leder till följande resonemang: låt oss göra vad vi vill, inget beror på er, men vi kommer att använda detta förfarande för att utsätta er för förödmjukande behandling och förfaranden, och för att tvinga er att godkänna ett sådant förnedrande system. Detta är helt enkelt oacceptabelt, och visar att inget partnerskap existerar och att vi i allt väsentligt befinner oss i en position där vi inte kan påverka någonting.

Jag hoppas dock att gemenskapens strategi för denna fråga och dess användning av andra instrument inom ramen för förbindelserna mellan EU och USA kommer att leda till en lösning på problemet.

 
  
MPphoto
 
 

  Monika Beňová (PSE). - (SK) Vi välkomnar Europeiska kommissionens initiativ och ser det som ett steg mot att göra medborgarna i alla EU:s medlemsstater likvärdiga, även de medborgare som trots att de varit medlemmar i EU i fyra år i maj fortfarande omfattas av en sträng amerikansk visumpolitik.

Slovakiens regering hör till dem som för bilaterala diskussioner med USA, i en genuin tro att den amerikanska regeringen till följd av dessa diskussioner kommer att agera snabbare och vara mer hjälpsamma.

Jag vore alltså mycket glad om Slovakiens bilaterala förhandlingar i europeiska kretsar kunde uppfattas som ett positivt steg och som ett komplement till EU-institutionernas åtgärder, inte en ersättning för dem. Jag vill också betona att detta inte handlar om att våra regeringar känner sig förorättade. Vi vill att gemenskapens grundläggande principer ska respekteras, och jämlikhet mellan alla medborgare är en sådan princip.

 
  
MPphoto
 
 

  Titus Corlăţean (PSE). - (RO) Rumänien är en av de EU-medlemsstater vars medborgare behöver visum för att resa in på USA:s territorium.

I motsats till andra länder har Rumänien hittills undvikit att inleda bilaterala förhandlingar med USA, även om partnerskapet med detta land och närvaron av rumänska trupper i Irak och Afghanistan skulle ha berättigat Rumänien att kräva bilaterala lösningar på visumfrågan.

Jag stöder en gemensam strategi för EU:s medlemsstater och kräver att Europeiska kommissionen snabbt hittar en lösning för att avskaffa USA:s visumkrav för EU-medborgare, däribland rumäner.

En verklig, konsekvent och effektiv förhandlingsansträngning krävs av Europeiska kommissionen. Annars kommer Rumänien att, mot bakgrund av de påtryckningar som utövats mot den rumänska allmänna opinionen, i slutändan tvingas att hitta en snabb lösning med bilaterala förhandlingar med USA, precis som andra EU-medlemsstater som har löst problemet med amerikanska visum utan att beakta Bryssels gemensamma ståndpunkt.

Slutligen beklagar jag att Franco Frattini inte är närvarande under debatten, eftersom han skulle ha tvingats kämpa för en korrekt behandling av och fri rörlighet för EU:s medborgare och rumänska medborgare, och inte främja en politik som är diskriminerande för rumänska medborgare, gemenskapsmedborgare som lever och arbetar i Italien, varav de flesta är väl integrerade i det italienska samhället.

 
  
MPphoto
 
 

  Dragutin Mate, rådets ordförande. (SL) Jag ska försöka att ge svara på vissa dilemman och frågor som ni särskilt lyft fram. Till att börja med vill jag säga att det är oerhört viktigt att samförstånd nåddes vid det senaste rådsmötet den 18 april, och att kommissionen har beviljats ett mandat att inleda förhandlingar. Detta är oerhört viktigt för att vi ska kunna arbeta på ett sådant sätt som ni själva har gett uttryck för flera gånger här i dag, och i en sådan anda att alla EU-medborgare får lika rättigheter och naturligtvis samma skyldigheter.

Om jag nu ska ta upp vissa särskilda frågor som har nämnts här i dag, vill jag säga att i början av förhandlingarna kunde vi inte, så som redan nämnts av en parlamentsledamot, godkänna en strategi som på sätt och vis har påtvingats Europa. Jag vill säga att vi, kanske under de inledande påtryckningarna då denna strategi infördes, lyckades motstå den. Vi har slutfört avtalen, vi har hittat ett sätt att lösa detta, vi har åstadkommit en tvåspårsstrategi för samarbetet inför framtiden och därför har vi på ett sätt klargjort, både för USA och EU:s medlemsstater, hur vi kan samarbeta och var gränserna går för vad som är acceptabelt och inte.

Jag vill särskilt ta upp frågorna om fingeravtryck, och naturligtvis de dilemman som vissa av Europaparlamentets ledamöter har, främst som EU-medborgare. Det är absolut nödvändigt att vi inte blandar ihop de två systemen – det elektroniska systemet för resetillstånd och PNR. PNR-systemet kommer att förbli oförändrat, likadant som det är nu, likadant som det har antagits och utprovats, och detta handlar inte om att fingeravtryck tas på resebyråer eller på andra ställen. Denna fråga är som den är, och den är varken föremål för diskussion eller för förändring. Jag anser att detta verkligen är mycket viktigt.

Angående uppgiftsskydd och det arbete som sker i en högnivåexpertgrupp måste jag säga att under hela den tid då jag lett ministerrådet och varit rådets ordförande så har jag i mina kontakter med utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor agerat oerhört öppet. Jag har lämnat två rapporter om denna fråga till de behöriga utskotten, och har i dag redogjort för de aktuella frågorna, också i parlamentet.

Jag anser att vi i detta första skede har agerat i linje med principen att ta reda på vilka problemen är, vilka de gemensamma problemen är, och vilka de gemensamma principerna är, om det finns några, och var det inte finns några sådana principer. Utifrån detta kommer vi sedan att kunna gå vidare med andra åtgärder. Andra åtgärder och förhandlingar kommer att inledas under 2009, och det är oerhört viktigt, under förutsättning att de alls inleds, att vi, parlamentet, rådet och kommissionen, har en gemensam utgångspunkt. Det är bara så vi kan samla tillräckliga krafter för att nå en överenskommelse. Jag tror att också parlamentet har beslutat att denna överenskommelse är oerhört viktig för oss, så att vi har ett skyddsnät när det gäller uppgiftsskydd, och så att vi inte måste ta upp denna fråga igen varje gång vi förhandlar om ett avtal, och detta är vårt mål. Dessa förhandlingar handlade inte om att nå en överenskommelse. Vissa principer har studerats. Mot bakgrund av detta kan vi konstatera att tolv principer är i stort sett identiska, vilket vi redan visste. Om förhandlingarna skulle inledas kommer den princip som inte är identisk naturligtvis också att vara föremål för förhandling. Jag hoppas att våra ansträngningar kommer att bära frukt.

Jag vill också lyfta fram frågan om samarbetet mellan medlemsstaterna, kommissionen och ordförandeskapet angående samförståndsavtalen, de fortsatta samtalen och genomförandeprogrammen. Det bör tydligt påpekas att samförståndsavtalen inte är några avtal. Samförståndsavtal är uttryck för en politisk vilja – att ett land önskar ett viseringsundantag. De innehåller inte några inslag som skulle ge detta dokument samma status som ett internationellt avtal.

Vad gäller vidare samtal och genomförandeavtal och/eller genomförandebestämmelser har vi mycket intensiva förbindelser med medlemsstaterna. För flera dagar sedan förde jag till exempel mycket öppna samtal med Jan Langer från Tjeckien, om dessa samtal och om hur de fortlöper. I detta skede finns ännu inga skriftliga dokument om samtalen och de genomförandebestämmelser som USA skulle ge någon av medlemsstaterna.

Enligt min åsikt är det ytterst viktigt att medlemsstaternas arbete, såväl som kommissionens och ordförandeskapets, förblir öppet. Endast i en sådan triangel, och naturligtvis också inom vissa områden där samarbete med Europaparlamentet sker, kan ett lämpligt sätt att hantera denna fråga hittas. Jag anser dock att vi borde låta kommissionsledamoten, den vice ordföranden, svara på flera frågor som faller under kommissionens behörighetsområde.

 
  
MPphoto
 
 

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. (FR) Herr talman! Vi måste avhjälpa en situation som är orättvis. Vi kan inte ha två kategorier EU-medborgare, en som måste ha visum och en annan som har viseringsundantag. Jag tror att detta är en djupt rotad åsikt som vi alla delar.

För det andra tror jag personligen på kraften hos enhetliga förhandlingar. EU är mycket starkare när det agerar samfällt, och när alla dess medlemmar uppvisar solidaritet. Liksom Dragutin Mate vet vågade jag påpeka, angående en annan fråga som relativt sett faktiskt inte alls liknar denna, nämligen frågan om Open Skies, att det var för att kommissionen hade ett mandat vid en särskilt tidpunkt som vi lyckades åstadkomma första skedet av Open Skies.

På samma sätt tror jag alltså på kraften hos enhetliga förhandlingar och jag måste säga att vi tillsammans med Dragutin Mate verkligen kommer att arbeta hårt och med stor beslutsamhet.

Jag vill lägga till att kommissionen ändå har inrättat ömsesidiga arrangemang med ett antal icke-medlemsländer tidigare. Våra arrangemang har tillåtit oss att nå goda resultat med Kanada, Australien och andra länder, så det finns inget skäl till att vi inte skulle kunna stoppa denna diskriminering.

Jag borde förklara att kommissionen redan kommer att ha företrädare på plats i Washington på tisdag och onsdag för att formellt inleda förhandlingarna. Med andra ord visar det på vår beslutsamhet att genomföra detta mandat fullt ut. Det är vad jag kan säga om denna första punkt.

Jag vill nu svara på frågorna från i synnerhet Gérard Deprez om genomförandeavtalen. Liksom Dragutin Mate just sagt har vi inte ännu några genomförandeavtal, så det är mycket svårt att bedöma dem. Det kommer dock förvisso att vara vårt ansvar då att bedöma dem noga mot bakgrund av gemenskapsbestämmelserna. Jag vill lägga till att vi kommer att agera öppet, gentemot parlamentet i synnerhet, i våra förhandlingar med USA, men medlemsstaterna – och jag anklagar inte någon medlemsstat – alla medlemsstater som för bilaterala samtal måste också uppfylla denna öppenhetsplikt. Vi behöver ett ömsesidigt förtroende om vi ska vara effektiva. Det måste jag betona.

Om genomförandeavtalen senare leder till saker och ting som inte är acceptabla med hänsyn till gemenskapslagstiftningen kommer vi naturligtvis att undersöka vad som måste göras, men något kommer vi att göra.

För det tredje har några av er nämnt frågan om uppgifter. Jag vill trots allt påpeka att utbytet av personuppgifter inom ramen för PNR styrs genom 2007 års avtal mellan EU och USA. Dessa bestämmelser finns, och vi är för tillfället bundna av dem och det finns inget skäl att tvingas utstå hotelser från våra amerikanska vänner. Därför noterade jag i förbigående det som Gérard Deprez sa om att det i slutändan, genom ett allmänt transatlantiskt avtal, utan tvekan vore användbart med en oberoende myndighet som kan övervaka uppgiftsskyddet.

Detta är ett fåtal förklaringar, men jag kan verkligen tala om för er att parlamentet naturligtvis kommer att hållas ordentligt informerat om våra förhandlingar, och att vår styrka kommer att komma av ett fullständigt interinstitutionellt avtal som kommer att visa våra amerikanska vänner att Europeiska unionen nu avser att fullt ut kräva rättvis behandling för alla sina medborgare, och detta med osviklig beslutsamhet.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum under sammanträdesperioden i maj i Strasbourg.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Tunne Kelam (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar ordförandeskapets uttalande om lika behandling av alla EU-medborgare. Det är dags att kommissionen får ett parlamentsmandat att nå en omfattande överenskommelse om programmet för viseringsundantag för EU och USA. Syftet är att ordna säkert viseringsfritt resande för alla EU-medborgare utan undantag snarast möjligt. Vi förväntar oss också att kommissionen ombesörjer maximal insyn under förhandlingarna. I detta skede ser vi ingen anledning för USA att insistera på framläggande av ytterligare uppgifter. Det är också viktigt att elektroniska verktyg kan användas av medborgarna för att lämna in visumansökningar och personuppgifter.

Flera kolleger har visat irritation över vissa medlemsstaters åtgärder för att påskynda ingåendet av viseringsfria avtal med de amerikanska myndigheterna genom bilaterala samråd. Detta splittrar inte EU. Låt oss inte glömma att praktiskt taget alla äldre medlemsstater redan åtnjuter viseringsfria inresor, medan praktiskt tagit alla nya medlemsstater saknar denna möjlighet.

Samförståndsavtal som undertecknats av dessa stater ska betraktas som handlingar av politisk vilja på vägen mot ett viseringsfritt system, och de är verkligen inga separatistavtal.

 
  
  

(Sammanträdet avbröts kl. 11.25 och återupptogs kl. 11.30.)

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO
Vice talman

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy