Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 23 april 2008 - Strasbourg

6. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

- Betänkande: Etelka Barsi-Pataky (A6-0144/2008)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Herr talman! Låt mig lägga till ett par ord till mitt anförande i går i debatten om lanseringen av ett av de största gemensamma europeiska projekten, navigeringssystemet Galileo. Jag uppskattar verkligen de insatser som gjorts av föredragandena, som nådde en kompromisslösning såväl i parlamentet som med rådet och kommissionen, och tack vare vilka vi kunde slutföra de utdragna diskussionerna i dag. Nu måste vi besluta var huvudkontoret för Galileos tillsynsmyndighet bör placeras. Återigen vill jag betona att Tjeckien är redo och en idealisk kandidat. Jag litar på att löftet om att förlägga nya unionsinstitutioner till de nya medlemsstaterna äntligen kommer att infrias.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag röstade emot betänkandet. Jag lyssnade på samma debatt som föregående talare i går, och jag kan inte annat än bli förfärad över vad jag hörde: en bisarr budgivningsstrid om en byrå som inte behövs. Vi uppfinner ett nytt satellitsystem för att Europeiska unionen behöver något slags elegant smycke – detta Galileo-projekt är som bling-bling för Europeiska unionen. Det är dyrt, behovet är inte särskilt stort, det går inte att konkurrera med, vi hade en överenskommelse med Kina och det finns redan ett ryskt system och ett GPS-system. EU behöver inte detta system, men ändå kommer vi att betala för det.

Som vi såg vid omröstningen om ansvarsfrihet i går kommer vi inte att kontrollera hur pengarna i detta särskilda system används och därför kommer vi att slösa bort miljoner och åter miljoner av de europeiska skattebetalarnas euro och pund. Det trotsar all förståelse att vi har infört detta bisarra system på grund av något slags fåfänga.

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! När jag lyssnade på debatten i går tänkte jag på Queens låt Bohemian Rhapsody och de där odödliga orden ”Galileo, Galileo”. Och jag tänkte på orden i den sångtexten. ”Is this the real life? Is it just fantasy? Caught in a landslide, With no escape from reality, Open your eyes, Look up to the sky and see”. Kineserna kom. De såg. De gick därifrån för att bygga sitt eget system. Ryssarna moderniserar sitt eget system, Glonas, och som pricken över i uppgraderas alla amerikanska GPS, som vi redan använder gratis, så att de blir ännu mer korrekta och användarvänliga.

Vi borde inte slösa bort skattebetalarnas surt förvärvade pengar på ett fjärde satellitsystem som inte medför några fördelar jämfört med de övriga. Låt oss stoppa denna ekonomiska belastning. Jag röstade emot betänkandet.

  Roger Helmer (NI). - (EN) Herr talman! Jag röstade också emot Barsi-Pataky-betänkandet. Detta är bara ett politiskt fåfänglighetsprojekt, lite som euron, och liksom euron har det inte något verkligt ekonomiskt eller tekniskt berättigande. Det är onödigt, det är överflödigt, och det håller redan på att bli föråldrat.

Som min kollega redan har påpekat kom den privata sektorn och tittade på projektet och beslöt att de inte ville delta, eftersom det inte verkade förnuftigt. Kineserna kom och tittade på det, tog med sig de bästa idéerna och beslutade sedan att de skulle få ett bättre resultat om de gjorde det själva, och med tanke på den potentiella militära nyttan av ett globalt positionsbestämningssystem och att kineserna har ordnat med ett eget system borde vi alla vara betänksamma och allvarligt oroade.

Vi borde inte slösa bort mer av skattebetalarnas pengar på detta meningslösa politiska spel.

  Daniel Hannan (NI). - (EN) Herr talman! När Galileo-projektet utformades beskrev president Chirac det som nödvändigt för att bekämpa USA:s tekniska imperialism. Det är sanningen att säga det enda möjliga argumentet för Galileo. Jag har ingen avsikt att upprepa de argument som vi just hört från mina tre ärade vänner: det är inte ekonomiskt förnuftigt, det är inte tekniskt förnuftigt och vi använder det amerikanska GPS-systemet gratis.

Det jag egentligen vill säga – och jag vill vädja till mina integrationsförespråkande kolleger här i kammaren, för jag tror inte att man måste vara euroskeptiker för att oroa sig över detta – är detta: titta på vad som hände under gårdagens debatt när min ärade vän, Christopher Heaton-Harris, frågade oss vad vi röstade om och ingen i kammaren kunde namnge den byrå som vi just hade röstat igenom stöd för.

Ni gör inte er själva några tjänster, inte ens som förespråkare för det europeiska projektet, om ni satsar era skattebetalares pengar på dessa planer med en attityd som handlar om rätt eller fel för EU, utan att stanna upp och fundera över om pengarna används på ett effektivt sätt, eller om de förskingras eller stjäls. Jag vill vädja till alla mina kolleger att försöka ge sina skattebetalare lite valuta för pengarna, sett ur deras perspektiv.

  Talmannen. − Tack. Det finns inga fler förfrågningar om att få ordet eller röstförklaringar till detta betänkande, och innan vi går vidare till nästa punkt vill jag ta detta tillfälle i akt att säga farväl till Raffaele Lombardo och önska honom all lycka med sin nya tjänst.

- Betänkande: Erik Meijer (A6-0059/2008)

  Árpád Duka-Zólyomi (PPE-DE). – (HU) Tack, herr talman! Jag gav mitt stöd till betänkandet om före detta jugoslaviska republiken Makedonien, eftersom det sänder ett viktigt budskap till det makedoniska folket. Landet har utvecklats en hel del sedan betänkandet från 2007. De ekonomiska resultaten är goda och det sker framsteg på lagstiftningsområdet. Ett samförstånd utvecklas inom inrikespolitiken, och de olika nationella och etniska grupperna kan samexistera. Genom det konsekventa stödet från ramavtalet från Ohrid och Badinter-principen, genomsyras de politiska frågorna med en ny anda till stöd för proportionella val och bevarandet av minoriteters identitet. Den ekonomiska och sociala utvecklingen av före detta jugoslaviska republiken Makedonien är komplex, och år 2005 lämnades dess ansökan om EU-medlemskap in. Det negativa budskapet vid Natos toppmöte i Bukarest, där Greklands småsinta och ologiska uppförande spelade stor roll, var olyckligt. Jag är säker på att för EU:s del kommer namnfrågan inte att vara ett hinder för medlemskap, och jag är glad över att parlamentet har lyckats enas om detta. Vårt budskap kommer att vara ett positivt budskap, eftersom landet har desillusionerats av avslag och EU-förseningar. Nu är tiden inne att inleda verkliga och genuina anslutningsförhandlingar med landet. Tack för er uppmärksamhet.

  Gyula Hegyi (PSE). - (HU) Det var med vissa farhågor som jag röstade för betänkandet om Makedonien. Det är sant att vi har infört fler och fler krav på före detta jugoslaviska republiken Makedonien, men gör vi verkligen allt vi kan för den euro-atlantiska integrationen? Kosovos utveckling mot självständighet och Makedoniens Natomedlemskap kan dölja potentiella faror. Minoritetsseparatisterna och majoritetsnationalisterna skulle lätt kunna rubba den bräckliga balansen i Makedonien. Europeiska unionen och USA medlar ofta i den makedoniska politiken, och vi förväntar oss och kräver många impopulära åtgärder från det makedoniska ledarskapet. Detta medför ansvar, och vi har själva ett ansvar för stabiliteten i detta lilla land och för den euro-atlantiska integrationen. Det vore önskvärt om alla kunde ta detta ansvar på allvar.

  Bernd Posselt (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Dagens omröstning är ett genombrott för Makedoniens tidiga anslutning till Europeiska unionen. Denna framgång beror på den avlidna presidenten Boris Trajkovskis ansträngningar. Han var en personlig och pan-europeisk vän och han stakade ut denna riktning, men det är också en stor framgång för den nuvarande makedoniska regeringen under premiärminister Gruevskis och utrikesminister Milososkis ledning. De har skapat vänskapsband över hela Europa för detta europeiska land – ett land som har en utmärkt minoritetspolitik, som har en utmärkt utveckling och som vi vill ge ett stort stöd.

Låt mig sända ett tydligt budskap: Jag uppmanar våra ledamöter från Grekland att slutligen ge vika i namnfrågan. Europaparlamentet har sagt mycket tydligt i dag att det förkastar alla blockader på grund av namnfrågan och att bilaterala frågor inte bör vara ett hinder för anslutning. Det är det budskap som vi har sänt med stor majoritet i kammaren i dag, och det är ett rejält varningsskott för de regeringar som blockerar framstegen här. Jag vädjar till alla att överge denna blockad, i EU:s intresse.

Makedonien är ett europeiskt land, och vi hoppas att ett datum kan fastställas före årets slut för inledandet av anslutningsförhandlingar.

- Betänkande: Ana Maria Gomes (A6-0080/2008)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Herr talman! Låt mig anknyta till gårdagens debatt. De flesta av oss varnade för att den kinesiska hungern efter afrikansk olja och utbytet av vapen mot olja stöder korruption och diktatoriska regimer och förvärrar fattigdomen. Dessutom svämmar Afrika över av miljardtals kinesiska produkter, vilket gör det hopplöst för afrikanska produkter att konkurrera. Denna så kallade ovillkorliga politik blir ett allt större hinder för att nå millenniemålen att utrota hungern och fattigdomen i utvecklingsländerna. Jag blev förvånad över kommissionsledamot Michels något känslomässiga uttalande om att kommissionen, om den hade haft politisk makt, skulle ha anslutit sig till Kina, och över hans försvar för Kinas rätt att föra sin utpräglade ovillkorliga utrikespolitik, trots att Kina är medlem i FN:s säkerhetsråd och som sådan är ansvarig för världsutvecklingen precis som EU. Jag invänder mot sådana åsikter från en kommissionsledamot.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Kinas roll i den globala ekonomiska utvecklingen är särskilt viktig. Kina är också en framgångssymbol för Afrikas folk.

Under de senaste 25 åren har Kina skapat möjligheter för 400 miljoner av sina medborgare, och lyft dem ur extrem fattigdom. Dessutom har över 200 miljoner kineser kunnat ta klivet in i medelklassen. Kina är därför rikt på erfarenheter av att skapa ekonomisk utveckling. Detta förväntas också få en positiv inverkan på afrikanska länder. Handeln mellan Afrika och Kina uppskattas ha ökat från 4 miljoner US-dollar 1995 till 55 miljoner US-dollar 2006. Afrika är en viktig källa till råmaterial för Kina. Den kinesiska ekonomin kräver en allt större försörjning av energi och råmaterial. Kina gör därför allt i sin makt för att etablera en ständig närvaro i Afrika.

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag har ett särskilt intresse i detta betänkande, eftersom jag i ett tidigare yrkesliv som akademiker undersökte både de kinesiska utländska direktinvesteringarna, inåt och utåt, och de afrikanska investeringarna och den afrikanska utvecklingen.

Om man läser betänkandet, och det är faktiskt ett tämligen tydligt betänkande, anser jag att vi som EU och EU-medlemsstater borde välkomna de kinesiska investeringarna i Afrika, särskilt investeringar i infrastruktur, eftersom sådana investeringar tillåter de lokala entreprenörerna och lokala medborgarna att skapa rikedom för sig själva och genom handel ta sig ur fattigdomen.

Samtidigt borde vi också vara medvetna om den kinesiska törsten och hungern efter naturresurser – deras typ av resurssökande motiv. Vi borde försöka samarbeta med Kina och hantera dessa frågor, särskilt när vi har att göra med tvivelaktiga regeringar.

En av mina farhågor i fråga om Kinas politik är att den förstör EU:s strävan, och andra biståndsgivares strävan, att erbjuda villkor eller införa villkor för biståndet. Vi kan föreslå alla möjliga villkor för biståndet i syfte att garantera bättre styrelseformer, men Kina kommer in och förstör detta.

Det här är på det stora hela ett rimligt betänkande och jag röstade för det.

Skriftliga röstförklaringar

- Betänkande: Geringer de Oedenberg (A6-0089/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet från Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, om att förslaget till kodifierad version av rådets förordning om tillämpning av artikel 81.3 i fördraget på vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden mellan linjerederier (konsortier) ska antas vid första behandlingen i medbeslutandeförfarandet.

Eftersom förslaget gäller ett kodifieringsförfarande behöver det inte ändras ”formellt” i parlamentsutskottet och det skedde heller inte. Jag utnyttjar dock denna röstförklaring för att uttrycka min förvåning över EU:s fördröjning med att kodifiera texter som har ändrats flera gånger och som blir allt mer komplexa att läsa och tillämpa ju längre tiden går. Kodifieringsprocessen föreskrivs i ett interinstitutionellt avtal av den 20 december 1994, som var resultatet av en politisk föresats som framfördes av Europeiska rådet i december 1992 i syfte att påskynda förfarandet för snabbt antagande av kodifierade instrument.

Jag stöder bestämt behovet av att kodifiera reglerna. Det är absolut nödvändigt för demokratin, rättssäkerheten, utbildningen av studenter och medborgares och rättstillämpares korrekta tillämpning av lagen etc.

- Betänkande: Arlene McCarthy (A6-0150/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar den gemensamma ståndpunkten om att lösa ett mycket långvarigt problem med medling i civila och handelsrelaterade frågor, även om detta direktiv kommer att begränsas till gränsöverskridande fall, på grundval av en restriktiv tolkning av artikel 65 i EG-fördraget, men ha en bredare definition av tvister.

Jag beklagar dock att den gemensamma ståndpunkten inte tillåter att direktivet tillämpas genom frivilliga avtal mellan parterna, även om det är sant att medlemsstaternas bestämmelser om rättsliga förfaranden inte alltid kan ändras genom avtal mellan parterna. Denna gemensamma ståndpunkt bör på det stora hela välkomnas. Den förblir det ursprungliga syftet trogen, vilket var att underlätta tillgången till tvistlösningsförfaranden och att främja vänskaplig tvistlösning genom att uppmuntra användningen av medling och garantera en tillfredsställande koppling mellan medling och rättsliga förfaranden.

- Betänkande: Etelka Barsi-Pataky (A6-0144/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet från Etelka Barsi-Pataky, där det, med förbehåll för ändringsförslag, föreslås att det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om det fortsatta genomförandet av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen (Egnos och Galileo) ska antas.

Jag gratulerar Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande med ansvar för transportfrågor, till hans beslutsamhet, klarsynta inställning och urskillningsförmåga och politiska övertygelse i denna komplicerade fråga. Den offentliga sektorn har räddat tillverkarna, som befann sig i ett dödläge när det gällde den strategi som skulle antas, särskilt i fråga om de finansiella riskerna. Tack vare allas beslutsamhet, och framför allt tack vare Europaparlamentet, har det varit möjligt att samla in den till 100 procent offentliga finansieringen, som uppgår till ungefär 3,4 miljarder euro. Det är därför medborgarnas företrädare som är ansvariga för lösningen av denna kris, med ett ibruktagande 2014 och utplacering av satelliterna fram till 2013. Detta fall visar på behovet av att tänka snabbt när det gäller vilka europeiska resurser som ska införas för att finansiera offentliga investeringar när den privata marknaden inte har tillräckliga resurser.

  Charlotte Cederschiöld och Gunnar Hökmark (PPE-DE), skriftlig. − Vi har accepterat det mellan rådet och parlamentet färdigförhandlande förslaget gällande satellitnavigeringsprogrammen Egnos och Gallileo där parlamentet redan tidigare, i strid med vår uppfattning, har beslutat om budgetfrågan. Vi understryker att vi varit emot att medel ur forskningsbudgeten används för dessa projekt. Dessutom har vi efterfrågat redovisning från kommissionen om hur man avser att skapa en kommersiell finansiering av projekten.

Vi välkomnar däremot att Europaparlamentet genom det framförhandlade förslaget har möjlighet att utvärdera och påverka projekten.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Det europeiska globala systemet för satellitnavigering (GNSS) kan, som den första gemenskapsinfrastrukturen och på grund av dess rymdrelaterade och tekniska natur, endast genomföras med en gemensam vilja. Det europeiska globala systemet för satellitnavigering ska omfatta två program: Egnos och Galileo.

Betydelsen hos GNSS ligger i synnerhet i att det är ett alternativt och kompletterande system till de amerikanska och ryska systemen. Detta mål omfattar ett område för strategi, ekonomi, industri och säkerhet, samt en hel del andra intressen, som ingen medlemsstat kan nå på egen hand.

Eftersom detta kommer att vara det första programmet med gemenskapsfinansiering och gemenskapsinfrastruktur kommer parlamentet och rådet att bära ett ökat gemensamt ansvar för regleringen av utplaceringen och driften av programmen.

Av ovanstående skäl och eftersom slutförandet av detta projekt kommer att utgöra en historisk och strategisk milstolpe för Europeiska unionens tekniska framsteg och oberoende, förtjänar GNSS och det nämnda betänkandet mitt fulla stöd, eftersom de utgör en framtida lösning.

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. – Galileo är ett exempel på storskaliga tekniska projekt som ingen av medlemsstaterna kan klara av på egen hand. Jag har från början varit positiv till att projektet skulle vara finansierat från EU:s budget. Dessvärre har det visat sig att EU inte på ett tillfredställande sätt kunnat hantera denna enorma uppgift. Föredraganden hänvisar bl. a. till ”interna problem” som orsak. Detta är enligt min mening djupt beklagligt och jag finner det förståeligt att rådet inte har kunnat acceptera den enorma budgetökningen. Det ankommer på kommissionen att presentera en mer tillfredsställande finansiering av detta angelägna projekt.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar möjligheten att Galileo äntligen kan komma i gång. Etelka Barsi-Patakys betänkande om ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om det fortsatta genomförandet av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen (Egnos och Galileo) signalerar en utveckling, vars fördelar kommer att bli påtagliga för allt från den europeiska rymdpolitiken, forskning och innovation till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Jag röstade för betänkandet.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) GPS erbjuder för närvarande redan många av de tjänster som skulle erbjudas genom det europeiska systemet för satellitnavigering Galileo. Vi borde dock inte tillåta oss att bli beroende av ett monopol för satellitbaserad navigering som domineras av USA och som inrättats av den amerikanska militären. Till och med sträckorna för GPS-satelliterna är dragna på ett sådant sätt att de först och främst garanterar att de områden där USA genomför militära operationer har god täckning. Vårt eget system kommer att göra det möjligt för oss att fastställa den bästa möjliga dragningen av flygbanor i Europa.

Mot bakgrund av projektets strategiska betydelse röstade jag för betänkandet, även om frågan om finansiering ännu inte har lösts helt och hållet.

  Teresa Riera Madurell (PSE), skriftlig. − (ES) Eftersom mitt anförande avbröts av talmannen, som tillämpade talartiden mycket strängare för mig än för kollegerna före mig, vill jag lämna ytterligare ett par kommentarer. Vi borde verkligen vara nöjda med institutionernas beslutsamhet när det gäller att hantera alla projektets med- och motgångar. Vi är slutligen i en position där vi kan inleda den garanterade planeringen för Galileos utplaceringsfas. Vi är också oerhört nöjda med arbetet för att göra deltagandet i programmet så brett som möjligt.

Med detta sagt vill jag nu nämna en avgörande punkt, nämligen projektets civila karaktär, som är en grundläggande förutsättning för att garantera insyn i verksamheten. Det europeiska systemets oberoende kommer att göra det möjligt att certifiera tjänster till användare, och kommer att ge en garanterad kvalitet. Dessa villkor är avgörande för utvecklingen av nya kommersiella produkter, vilket öppnar för en fantastisk möjlighet för våra små och medelstora företag, med en enorm miljömässig och social potential. Navigering för blinda, planering av de mest tillgängliga vägarna för funktionshindrade, stöd för personer som lider av Alzheimer, eller snabb lokalisering av personer i nödsituationer är alla exempel på livsstilsförbättrande användningsområden.

Europaparlamentet har alltid gett Galileo sitt fulla stöd genom lagstiftnings- och budgetmässiga åtaganden, och har tydligt erkänt det som ett strategiskt projekt.

  Lydia Schenardi (NI), skriftlig. – (FR) Det kommer att ha krävts elva år av smärtsam obeslutsamhet och politisk och administrativ oenighet för att nå en lösning för skapandet av ett europeiskt satellitnavigeringssystem. Fördröjningen på grund av den valda metoden – däribland det offentligprivata partnerskapet, det internationella samarbetet utanför Europeiska unionen, det nödvändiga deltagandet av alla medlemsstater, Europeiska kommissionens föreskrivna roll – beräknas till fem år. Om dessa principer och metoder hade använts för tekniska och industriella satsningar som Airbus och Ariane, skulle Europa förmodligen inte ha en egen flygplanstillverkare eller en egen bärraket i dag.

Även om slutresultatet inte är helt tillfredsställande kan många lärdomar dras av detta. Stora strategiska projekt kan endast lanseras på nya områden, där den privata sektorn är oförmögen eller ovillig att ta risker, om de offentliga myndigheterna är de enda beslutsfattarna och finansiärerna, eftersom dessa projekt omfattar politiska visioner och inte bara en ekonomisk logik. I projekt av den här typen har för det andra det faktum att de måste tröskas igenom gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsförfarandena visat sig vara ett hinder och en negativ faktor, som bidragit till de ideologiska hindren, där det mellanstatliga samarbetet visade sig vara effektivt. Låt oss hoppas att dessa lärdomar kommer att begrundas.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för betänkandet om ändringen av rådets förordning om det fortsatta genomförandet av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen (Egnos och Galileo). Galileo-projektet, som ingår i dessa program, kommer att ha flera användningsområden och kommer att användas för trafikkontroll, förebyggande och bemötande av naturkatastrofer och kommersiella och statliga tjänster.

Sedan den första debatten om gemenskapsbudgeten för 2008 har Europaparlamentet betraktat detta projekt som en prioritet, och begärt att de nödvändiga medlen ska avsättas och att det interinstitutionella avtalet ska ses över för att möjliggöra detta. Från och med mars 2009 kommer Egnos-programmet att tas i drift och Galileo-programmet måste också tas i drift senast 2013.

De nödvändiga budgetresurserna för att genomföra Galileo-projektet uppskattas till 3 105 miljarder euro för perioden 2007–2013. Europaparlamentet och Europeiska unionens råd medger den strategiska vikten av detta projekt och stöder dess genomförande. Följaktligen måste Europeiska kommissionen regelbundet informera parlamentet och rådet om framstegen för genomförandet av projektet.

Jag gratulerar föredraganden Barsi-Pataky till hennes sätt att samverka med kollegerna från alla politiska grupper i arbetet med denna förordning.

- Betänkande: Martine Roure (A6-0148/2008)

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Det aktuella direktivet syftade till att skapa en enhetlig status för tredjelandsmedborgare som är lagligt bosatta på EU:s territorium, efter en period med fem års laglig och varaktig bosättning i en medlemsstat.

Syftet med föreliggande direktiv är att utvidga direktivets räckvidd till att omfatta personer som beviljats internationellt skydd för att ge dem samma rättsliga säkerhet i fråga om deras bosättning och rättigheter som EU-medborgarna har.

Det finns dock fortfarande ett tomrum, eftersom direktivet inte föreskriver något ömsesidigt erkännande och överförande av ansvaret för internationellt skydd till en annan medlemsstat. Det innebär att det inte kommer att vara möjligt att bevilja tredjelandsmedborgare rätten till fri rörlighet och etablering inom EU så snart deras status erkänts. Bedömningen av dessa överförandebestämmelser fortsätter därför att regleras genom 1951 års Genèvekonvention och av Europarådets europeiska överenskommelse om överförande av ansvar för flyktingar.

Med tanke på denna situation är det också avgörande att se till att den andra berörda medlemsstaten iakttar principen med icke-avvisning, så att den berörda personen inte sänds tillbaka till ett land där han eller hon kan vara utsatt för fara. Den berörda personen bör i bästa fall sändas tillbaka till den medlemsstat som ursprungligen beviljat skyddet.

Vad gäller alla andra aspekter anser jag att samma krav borde uppfyllas och att dessa personer måste omfattas av samma krav som föreskrivs i direktivet.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Betänkandet från Martine Roure, liksom det direktiv som det ska ändra, är inte godtagbart. Att bevilja personer det internationella skydd som status som varaktigt bosatt innebär, också tillfälligt, utan att ens införa några villkor om resurser eller minimal integration, också när denna status endast kan beviljas efter fem års bosättning, är galenskap.

Dessutom innebär de föreslagna bestämmelserna att dessa personer skyddas mot eventuell utvisning, däribland utvisning till en annan medlemsstat, såvida de inte har begått ett allvarligt brott. Därmed vore det omöjligt att neka dessa personer rätten till bosättning i den medlemsstat som de väljer, oavsett deras omständigheter och sociala ställning. Det privilegiet skulle ha företräde framför staternas suveräna rätt att välja vem som får bo på deras territorium, med vilken status och under vilka förhållanden i överensstämmelse med den allmänna ordningen och säkerheten.

Slutligen vet ni alla att ansökningarna om internationellt skydd används för att kringgå de redan svaga kontrollerna och begränsningarna för sådan invandring som faktiskt är rent ekonomisk. Ni är medvetna om att subsidiärt skydd under dessa omständigheter ofta föredras framför status som flykting, eftersom det är kortare och mer flexibelt. Om personer som beviljats internationellt skydd kan bli varaktigt bosatta kommer det att främja en ökad invandring.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Betänkandet innehåller många förslag om integrering av personer som har beviljats internationellt skydd. Vi skulle ha ställt oss bakom dessa förslag ifall omröstningen hade ägt rum i Sveriges riksdag.

I detta sammanhang är dock förslagen en del i att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem. Just detta betänkande går i en generös riktning vad gäller flyktingpolitiken. Samtidigt är det en del i att bygga ett ”fästning Europa”. Det skydd som flyktingkonventionen ger undergrävs genom att EU tar på sig tolkningsansvaret för vem som ska få skydd och hur detta ska se ut.

Vi ser inget annat alternativ än att säga nej till alla former av gemensam flyktingpolitik på EU-nivå eftersom medlemsstaterna i annat fall förlorar kontrollen över den riktning politiken tar. FN:s konventioner bör förbli de styrande instrumenten för att garantera asylsökandes rättigheter i det internationella samfundet.

  Jens Holm, Esko Seppänen, Søren Bo Søndergaard och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi avstod från att rösta om Rourebetänkandet i dag, även om vi i grunden stöder tanken bakom betänkandet, nämligen att se till att flyktingar och personer som har tillstånd att bo i ett land på grundval av en tillfällig eller subsidiär typ av skydd åtnjuter samma rättigheter som varaktigt bosatta personer i det landet inom ramen för direktiv 2003/109/EG. Vi anser dock att medlemsstaterna själva ska besluta om detta och inte EU.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stödjer Martine Roures betänkande om att utvidga räckvidden av direktiv 2003/109/EG till personer som beviljats internationellt skydd. Syftet med betänkandet är att se till att personer som beviljats internationellt skydd har samma rättigheter som vi EU-medborgare, efter fem års laglig bosättning inom EU. Jag tycker att detta är en logisk ändring av det tidigare direktivet och har röstat för betänkandet.

- Betänkande: Giusto Catania (A6-0073/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Tack vare strategin för narkotikabekämpning för 2005–2012 har Europeiska unionen lagt grunden för att bekämpa ett oroande fenomen som växer stadigt, särskilt bland de mest utsatta grupperna, däribland unga människor och kvinnor, nämligen spridningen av narkotika i Europa.

De angivna målen måste dock vara genomförbara och därför behöver EU ett åtagande från det civila samhället, som spelar en grundläggande roll när det gäller att förhindra spridningen av narkotikamissbruk.

Psykologisk stabilitet, patientuppföljning efter avgiftningsbehandling, skapande av en alternativ livsstil i sociala och sysselsättningsmässiga termer – detta är bara ett par av fördelarna med arbetet i de rehabiliteringscenter, de ideella organ och de icke-statliga organisationer som är verksamma inom sektorn.

Därför hoppas jag, liksom föredraganden, att man utöver finansiellt stöd till grupper som arbetar med problemet utarbetar en lämplig skattepolitik för organisationer som genomför så kallad ”ergoterapi”, med andra ord rehabilitering genom arbete. Jag förväntar mig särskilt att medlemsstaterna åtar sig att erbjuda särskilda skattelättnader eller avskaffa onödig byråkrati.

Vi måste undvika en situation där nationella budgetkrav eller ren byråkrati tvingar dessa organ att lägga ned sin verksamhet, eftersom de utför en oersättlig insats när det gäller att hjälpa narkotikamissbrukare att återvända till en normal livsstil.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. − (BG) Jag gav mitt stöd till Giusto Catanias betänkande och jag vill tillägga att det inte finns någon enkel lösning på narkotikaproblemet. Narkotikamissbruk och narkotikahandel ödelägger samhället genom den brottslighet och den korruption som åtföljer dem, och narkotikarelaterade överförbara sjukdomar (aids, hepatit) utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan.

Därför anser jag att ett effektivt bemötande måste bestå i en insats som omfattar inte bara institutionerna, det civila samhället och medierna utan också ett tämligen omfattande program genom vilket utbildning, religion och idrott också skulle kunna bidra till att lösa detta problem och tjäna som den barriär som håller våra barn borta från synd. Att uppmuntra idrott och religionsstudier i skolans läroplaner och utanför skolan kan bidra till att avsevärt öka barns medvetande om narkotikans dödliga inflytande. Genom att förena de brottsbekämpande organen och det civila samhället, särskilt på lokal nivå, kan vi nå bättre resultat när det gäller att tillämpa och vidare utveckla EU:s strategi för narkotikabekämpning.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Föredraganden kräver att en organisation för aktörer från det civila samhället på europeisk nivå bör ha ett tydligt mervärde i förhållande till nationella, regionala och lokala organisationer i det civila samhället. Detta är enligt vår mening helt oacceptabelt eftersom narkotikapolitiken är direkt kopplad till nationernas straffrätt och synen på brott och straff. Dessutom måste narkotikapolitiken formas efter varje lands kulturella och sociala aspekter för att på ett effektivt sätt hjälpa utslagna människor som behöver samhällets hjälp för att kunna återgå till ett fungerande liv.

Vi väljer därför att rösta nej till betänkandet i dess helhet.

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Även om det stämmer att information, förebyggande och medvetenhet är grundläggande vid narkotikabekämpning för att förhindra de risker som narkotikaberoende medför för användarnas fysiska och mentala hälsa, är det tyvärr inte tillräckligt.

Enligt Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk har över 70 miljoner européer rökt cannabis och 60 procent av de personer som går på discon i Frankrike, Italien och Storbritannien har tagit kokain. Slutsatsen måste bli att de europeiska informations- och kommunikationsstrategierna är helt ineffektiva, eftersom narkotikaförsörjningen och narkotikaefterfrågan tyvärr ökar överallt i Frankrike och Europa.

Inga kompromisser är godtagbara när det gäller användningen och försäljningen av narkotika. Endast nolltolerans fungerar.

Den skada som tusentals offer orsakats på grund av experimentell politik med att liberalisera narkotika bekräftar detta faktum.

  Roselyne Lefrançois (PSE), skriftlig. – (FR) Som skuggföredragande för socialdemokratiska gruppen har jag ägnat en hel del tid och energi åt detta ämne i syfte att, i fråga om innehållet, förklara behovet av mer dialog med det civila samhället om kampen mot narkotika och, vad gäller formen, att föreslå en text som kan läsas och förstås av alla.

Jag tror att aktörerna inom det civila samhället, med sina förstahandserfarenheter och sin innovationskapacitet, verkligen kan ge ett användbart bidrag till den nationella och europeiska politiken för förebyggande och information, men också när det gäller att hjälpa människor ur ett beroende och att åter integrera dem i samhället.

Så många åtgärder behövs på olika nivåer: på arbetet, i skolan, på gatorna och i fängelserna.

Jag välkomnar därför antagandet av detta betänkande, där inrättandet av civilsamhällesforumet om narkotika välkomnas och där man betonar vikten av ett utökat samarbete mellan det civila samhället och alla unionens institutioner och byråer.

Kampen mot narkotika rör oss alla och de som leder kampen, de som arbetar dagligen för att hjälpa narkotikamissbrukare och för att förhindra att ännu fler människor sjunker ner i ett beroende, måste vara särskilt viktiga partner.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Narkotikamissbruk är ett stort problem i samhällena i hela Europa, och Skottland är inget undantag. Giusto Catania kräver med rätta i sina rekommendationer om det civila samhällets roll för narkotikapolitiken inom EU en mer gemensam europeisk syn på denna fråga, som inte känner några gränser. Det civila samhället är en central aktör när det gäller att hantera alla aspekter av detta problem och dess initiativ bör få EU:s stöd. Föredragandens rekommendationer måste uppmärksammas om vi ska kunna skapa en effektiv politik för narkotikabekämpning på alla fronter. Jag röstade för betänkandet.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Det kan diskuteras om olaglig odling av vallmo kan omvandlas till industriell produktion av läkemedelsprodukter, men det kan vara värt ett försök. Det som är säkert är att USA:s politik för Afghanistan och EU:s brist på åtgärder mot den ökade opiumproduktionen har förvärrat problemet.

En långsiktig narkotikapolitik måste bygga på ett effektivt krossande av narkotikaligor, omedelbar utvisning av utländska narkotikahandlare och antagandet av riktade prioriterade åtgärder, tillsammans med tillhandahållandet av bättre behandling för narkotikamissbrukare. Det hörs alltfler högljudda krav på legalisering eller liberalisering av narkotika, men till och med i Schweiz, efter nästan 15 år av utdelning av heroin, har förhoppningarna om att detta skulle bidra till att övervinna missbrukarnas beroende slutligen krossats. Detta betänkande lutar starkt mot liberalisering, och jag röstade därför emot det.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN), skriftlig. − (PL) Jag välkomnar diskussionen om narkotika. Narkotika utgör ett allvarligt problem, men de byråkratiska ansträngningarna har inte inskränkt verksamheten för de narkotikalangare som säljer narkotika i skolor, på högskolor, i bostadsområden och på andra offentliga platser, och det är osannolikt att de kommer att göra det i framtiden.

År 1998 ställde FN:s generalförsamling vid sin extra session upp målet att skapa en narkotikafri värld inom tio år. Under flera år publicerades många rekommendationer, förordningar, beslut, rapporter och en grönbok. Vi har i dag röstat om ännu ett resolutionsförslag. Vi borde reflektera över vad allt detta har lett till. Jag är ledsen över att behöva säga att aldrig i mänsklighetens historia har narkotika varit så lättillgängligt som det nu är. Det enda man inte kan göra i dag är att beställa det över Internet.

Jag röstade för resolutionen, eftersom jag stöder alla åtgärder för att bekämpa narkotika. Jag vill dock påpeka att fram till dess att vi isolerar tillverkarna från distributörerna och inför radikala förändringar i strafflagstiftningen för att skapa ett effektivt avskräckande medel för personer som lever på narkotikahandel, kommer detta problem inte att minska. Tvärtom kommer problemet att öka i styrka.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag anser att det är nödvändigt, inte bara på EU-nivå, utan också nationellt och lokalt, att främja en dialog med och mellan det civila samhällets olika aktörer så att vi kan avvärja de förfärliga farorna med narkotika.

Det civila samhället måste betraktas som en central allierad för unionen och medlemsstaterna när det gäller att nå de mål som fastställs i EU:s narkotikastrategi.

Tack vare deras erfarenhet på fältet kan behandlingshem stödja medvetandehöjande kampanjer genom att ge mer och bättre information om riskerna med narkotikamissbruk och om möjliga förebyggande program.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Ingen ifrågasätter vikten av det enorma, ofta framgångsrika arbete som civila organisationer utför för att hjälpa människor som fastnat i drogberoende. Alla goda krafter behöver samlas i kampen mot skadliga, beroendeframkallande substanser. Det var därför mycket glädjande att se ett betänkande som uppmärksammar de insatser som görs i Europa.

Anledningen till att jag idag lade ner min röst har således ingenting att göra med själva huvudtemat för betänkandet. Anledningen står istället att läsa under rubriken ”Det civila samhället – den externa dimensionen”. Jag röstade för en tid sedan, under svåra våndor ska erkännas, för ett betänkande som gav sitt stöd för att underlätta en omvandling till legala vallmoodlingar i Afghanistan, där produktionen ska gå till smärtstillande medicin. En av anledningarna till detta var den mängd rapporter som framkommit om de negativa konsekvenserna av att med flyg bespruta de befintliga odlingarna och den desperata situationen för det afghanska folket. I betänkandet uppmanar man både till särskilda odlingar och till besprutning, vilket är inkonsekvent. Betänkandet skänker dessutom stöd till organisationer i Europa som arbetar med att framställa substanser av bl. a kokainblad, för ”terapeutisk” eller ”annan laglig användning”. Detta vänder jag mig med kraft emot. Eftersom huvudsyftet med betänkandet ändå är gott valde jag till slut att lägga ned min röst.

  Anna Záborská (PPE-DE), skriftlig. – (SK) Förslaget till resolution om organdonation och transplantation ingår i en världsomfattande debatt om barns trygghet. För att bidra till ett effektivt skydd för barnen arbetar jag med en europeisk kampanj med titeln ”Do you know where your child is now?”. Avsnittet om organhandel i resolutionen anknyter direkt till detta. Uppmaningen till medlemsstaterna och rådet att anta effektiva åtgärder för att bryta kopplingen mellan bristen på organ och handeln med organ är därför mer än berättigad.

För att bekämpa handeln med organ måste en långsiktig strategi antas för att undanröja de sociala orättvisor som ligger till grund för handeln. Vi måste bekämpa handel med organ och vävnader, som bör generellt bör förbjudas, särskilt när det gäller transplantation av organ och vävnader från minderåriga. Jag är djupt besviken över att Europol inte har granskat försäljningen och handeln med organ, med hänvisning till att dokumenterade fall saknas.

Tvärtom visar rapporter från Europarådet och Världshälsoorganisationen tydligt att organhandel är ett problem även i EU:s medlemsstater. Vi uppmanar Europeiska kommissionen och Europol att förbättra övervakningen av organhandeln och dra nödvändiga slutsatser. Jag hoppas att Slovakien med hjälp av sitt EU-ordförandeskap kan föra denna ytterst viktiga fråga framåt.

- Betänkande: Reimer Böge (A6-0157/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning avseende justeringen av den fleråriga budgetramen, på grundval av betänkandet från Reimer Böge.

Denna justering hade blivit oundviklig på grund av fördröjningen med att anta vissa operativa program under rubrikerna 1B och 2. Ett belopp på 2 034 miljoner euro till löpande priser återstod av de anslag som avsatts för Strukturfonderna, Sammanhållningsfonderna, landsbygdsutveckling och Fonden för fiskets utveckling, för vilket inga åtaganden kunde ingås under 2007 och som heller inte kunde överföras till 2008. Det blev därför rimligt att överföra beloppet till efterföljande år i enlighet med punkt 48 i det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning, vilket ökade de berörda utgiftstaken för åtagandebemyndiganden.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för betänkandet om justering av den fleråriga budgetramen, som lagts fram av vår kollega Reimer Böge. De belopp som inte använts under 2007 från åtagandebemyndigandena för Strukturfonderna, Sammanhållningsfonden, Fonden för landsbygdens utveckling och Fonden för fiskets utveckling borde skjutas upp till kommande år. Därmed kommer 2 034 miljarder euro att överföras, enligt punkt 48 i det interinstitutionella avtalet, för 2008–2013. Beloppen kommer främst att avsättas under 2008 (ungefär 56 procent), och under 2000–2013 kommer inverkan av denna överföring att vara obetydlig.

Vi måste granska orsakerna till det bristande utnyttjandet av dessa medel. Till att börja med finns det 45 operativa program som ingavs för sent till Europeiska kommissionen för godkännande. 72 procent av den nödvändiga omplaneringen beror på förseningar i programmen för landsbygdsutveckling. Vissa ingavs till kommissionen i december, vilket gjorde det omöjligt att anta programmen under 2007. Nationella institutionella krav och en brist på tidigare programplaneringserfarenhet är några av orsakerna till dessa förseningar. Merparten av de 45 försenade operativa programmen kommer från de nya medlemsstaterna. Jag begär att kommissionen ska bistå dem mer när det gäller att ta till sig det nya förfarandet och utbilda den personal som ska använda dessa medel.

- Betänkande: Marie-Arlette Carlotti (A6-0042/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för initiativbetänkandet från Marie-Arlette Carlotti om planering och genomförande av den tionde Europeiska utvecklingsfonden och, liksom det anges i betänkandet, beklagar jag att fonden inte har införlivats i unionsbudgeten, vilket skulle ha tillåtit en demokratisk granskning.

Låt oss hoppas att införlivandet av Europeiska utvecklingsfonden i budgeten kommer att tas upp igen i halvtidsöversynen av budgetramen för 2009. Vad gäller Europeiska utvecklingsfonden och dess betydelse för att utrota fattigdomen och nå millennieutvecklingsmålen så blir dess programplanering allt mer brådskande, vilket även gäller slutförandet av de politiska argumenten för dess genomförande. Vi måste prioritera en förbättrad hälsovård och grundläggande utbildning och även självhushållsjordbruk.

Vid en tidpunkt då Världshandelsorganisationens Doha-agenda praktiskt taget står stilla blir det allt mer brådskande för Europeiska unionen att använda sina utvecklingsinstrument för att delta i denna ambitiösa, rättvisa och lovvärda plan för att utrota världens fattigdom.

  Mikel Irujo Amezaga (Verts/ALE), skriftlig. − (ES) Jag röstade för betänkandet, eftersom jag anser att det är ytterst viktigt att betona behovet av Europeiska utvecklingsfonder i AVS-länderna. Det är avgörande att dokument som Parisdeklarationen från mars 2005 tas på allvar och regelbundet ses över för att få fram statistik över nettobiståndet. Det är likväl sant att en förfärande brist på samordning mellan medlemsstaterna har lett till nedskärningar i deras officiella utvecklingsbistånd, från 0,4 procent av BNP 2006 till mindre än 0,38 procent 2007. Denna lilla procentandel motsvarar en minskning med 1 700 miljoner euro. Det värsta av allt är dock partnerländernas växlande ekonomiska politik, utan möjlighet att kunna planera långsiktigt, eftersom de inte har någon aning om huruvida de kommer att ha tillräckliga medel för det, även om detta har utlovats av medlemsstaterna. Den tråkigaste aspekten av allt detta är att vi kräver att de genomför sin del av avtalet, medan vi glömmer att genomföra vår. Vi kan inte samarbeta på det sättet.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Carlottibetänkandet om planering och genomförande av den tionde Europeiska utvecklingsfonden. För att se till att Europeiska utvecklingsfondens mål att utrota fattigdomen i partnerländerna och partnerregionerna och genomföra millennieutvecklingsmålen nås krävs en starkare parlamentarisk granskning av dess genomförandeinstrument. Jag håller dessutom med om tanken att man i fondens programplanering särskilt borde uppmärksamma sådana områden inom ramen för millennieutvecklingsmålen som hälsa, utbildning, respekt för miljön och främjande av goda styrelseformer. De nuvarande ratificeringsproblemen för den tionde Europeiska utvecklingsfonden måste hanteras för att vi ska underlätta ett snabbt genomförande av fonden. Jag röstade för betänkandet.

  Vincent Peillon (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Marie-Arlette Carlottis betänkande om planering och genomförande av den tionde Europeiska utvecklingsfonden.

Europeiska utvecklingsfonden är EU:s viktigaste instrument för utvecklingsbistånd till AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stillahavsområdet). Fonden strävar framför efter att nå FN:s millenniemål, som antogs år 2000.

Den tionde Europeiska utvecklingsfonden (2008–2013) har dock kört fast i nuläget. Eftersom det reviderade Cotonouavtalet inte har ratificerats av vissa AVS-länder är den budget på 22,7 miljoner euro som funnits tillgänglig sedan den 1 januari 2008 fortfarande outnyttjad.

I den text som parlamentet har antagit betonas därför att detta dödläge måste brytas. Flera frågor tas upp, bland annat att åtgärder för att minska fattigdomen (särskilt hälsovård och utbildning) måste prioriteras och att särskild vikt måste läggas vid jämställdhetsfrågan samt en hållbar utvecklingsstrategi för de berörda länderna.

Parlamentet vill slutligen att Europeiska utvecklingsfonden ska integreras i EU:s allmänna budget, för att göra EU mer enhetligt och förbättra den demokratiska kontrollen.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Genomförandet av budgeten för den tionde Europeiska utvecklingsfonden får inte utvärderas endast i räkenskapstermer. Det är inte Europaparlamentets uppgift, vilket vederbörligen konstateras i detta betänkande. I stället för att diskutera Europeiska utvecklingsfondens införlivande i kommissionens budget eller reglerna för användning av det återstående överskottet från varje budgetår är vi oroade över hur användningen av dessa medel överensstämmer med EU:s politiska mål för AVS-länderna.

I detta hänseende är det slående att den nuvarande situationen på plats skiljer sig tämligen avsevärt från situationen då dessa instrument och deras ramar inrättades. Utöver Kina, som är en faktor som måste beaktas i många av dessa länder, måste man också beakta följderna av förändringen inom jordbruks- och livsmedelsmarknaderna, klimatförändringen och USA:s nya förhållningssätt gentemot Afrika. Mot bakgrund av allt detta anser man att den väg som vi hittills har följt inte längre är helt lämplig och jag vill betona att detta är vårt främsta problem.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − När EU, som är världens största bidragsgivare, agerar i tredje världen måste våra värderingar vara tydliga. Mänskliga rättigheter, inte bara i teorin utan även i praktiken, måste vara ledord. Att därför säga att EU inte bör använda Europeiska utvecklingsfonden till att främja demokrati och mänskliga rättigheter genom att ha möjlighet att ställa krav på utveckling inom detta område strider mot vår önskan att kunna nå verkliga resultat. Bistånd gör bara nytta om det kommer medborgarna till godo, då måste vi som givare kunna ställa krav för att motivera en utveckling av demokrati, mänskliga rättigheter och ett fungerande civilt samhälle. För att kunna skapa utveckling behövs ibland också direkt hjälp genom fredsbevarande insatser. Dessa bör också kunna täckas av Europeiska investeringsfonden, då sådana insatser på ett mycket konkret sätt minskar mänskligt lidande och förhindrar katastrofer.

Givetvis ska inte vi i den rika världen tvinga på andra människor ett särskilt levnadssätt. Men vi har ett ansvar att möjliggöra val där inga val idag finns. Därför blev jag bedrövad över att rapporten ifrågasätter denna för mig grundläggande princip om motprestationer gällande fri och mänskliga rättigheter samt möjligheten till fredsbevarande insatser inom europeiska investeringsfonden, i en övrigt bra och viktig rapport.

- Betänkande: Erik Meijer (A6-0059/2008)

  Angelika Beer (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Gruppen De gröna kommer inte att rösta för Meijerbetänkandet om Makedonien. Även om betänkandet innehåller många inslag som tydligt redogör för de framsteg som Makedonien har gjort är den lobbyverksamhet som de grekiska politikerna i sista stund har bedrivit mot punkten om namnfrågan helt oacceptabel. Det mest anmärkningsvärda uttrycket för detta var önskan att avskaffa hänvisningen till 1995 års interimsavtal, i vilket Grekland försäkrade att namnfrågan inte skulle utgöra ett hinder för Makedoniens medlemskap i internationella institutioner. Grekland ifrågasätter inte bara sitt åtagande att följa internationell rätt utan lägger sig också i en annan stats suveränitet på ett exempellöst sätt. Detta beteende av en EU-medlemsstat är oacceptabelt.

  Jaromír Kohlíček (GUE/NGL), skriftlig. − (CS) Fyrom är ett av de få länder i världen vars namn inte har erkänts officiellt av alla övriga länder. Även om denna republik har infört olika etniska och religiösa helger finns det fortfarande ett avvikande bilateralt avtal om statusen för amerikanska medborgare. Bland framgångarna finns de åtgärder som vidtagits mot brottslighet och korruption, som regeringen genomfört trots ockupationsstyrkornas maktlöshet i Kosovo inför dessa problem. Jag tycker att det är oförståeligt att man hittills inte har enats om en ståndpunkt när det gäller att ge medborgare utomlands möjlighet att rösta. I folkomröstningen i Montenegro diskriminerades dessa medborgare. När det gäller valen i Makedonien tvekar EU.

I artikel 31 välkomnas polisinsatsen mot en vapengömma. Jag anser att informationen i den andra delen av denna punkt, att terrorister behandlats illa när de gripits, är ett dåligt skämt. Jag känner inte till något fall där poliser artigt bett terrorister att överlämna sig. Förutom den ovanliga situationen med landets namn och avtalet med USA strider detta mot internationella avtal. En av de ovanliga aspekterna hos frågan om Fyrom är tvisterna med dess grannar. Som jag ser det måste vi insistera på att dessa tvister löses innan Makedonien ansluter sig till EU. Eftersom några av ändringsförslagen kan ändra betänkandets innebörd kommer vår omröstning om den slutliga ”produkten” att bero på huruvida ändringsförslagen antas eller inte.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Erik Meijers framstegsrapport om före detta jugoslaviska republiken Makedoniens framsteg på vägen mot anslutning är en balanserad rapport om en splittrande fråga. Fyrom måste fortsätta att driva en reformdriven agenda för att se till att anslutningsförhandlingar kan inledas snarast möjligt. För att bevara en förhandlingsposition om namnfrågan måste vi undvika att lockas att använda Fyrom-benämningen som ett hinder för landets delaktighet i internationella institutioner. Jag välkomnar därför betänkandet och föredragandens ansträngningar för att se till att namnfrågan inte dominerar i betänkandet.

  Richard Howitt (PSE), skriftlig. − (EN) De brittiska Labour-ledamöterna i Europaparlamentet är glada över att ha röstat för denna resolution. Den innebär en verklig ansträngning att se till att före detta jugoslaviska republiken Makedonien (Fyrom) fortsätter att göra framsteg mot ett EU-medlemskap, och där betonas de positiva framstegen med att bekämpa korruptionen och skydda mediefriheten samt trycka på för de ytterligare åtgärder som krävs för att inleda anslutningsförhandlingar. Vi konstaterar att det har skett avsevärda framsteg, och ser fram emot möjligheten att inleda anslutningssamtal med Fyrom.

Vad gäller ändringsförslag 13 om förhandlingarna om namnfrågan röstade vi emot detta ändringsförslag. Även om vi fullt ut stöder det arbete som görs för att hitta en lösning på namnfrågan anser vi inte att detta på något sätt bör kopplas till Fyroms medlemskap i internationella organisationer. Dessa frågor bör avgöras på egna meriter.

För det andra avstod vi från att rösta om ändringsförslag 7, där frågan om viseringsliberalisering tas upp. Eftersom Storbritannien inte är part i Schengenavtalet, som denna fråga faller under, var det inte lämpligt för oss att stödja detta ändringsförslag.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Dagens framgång beror på de samordnade och effektiva ansträngningar som vi gjort tillsammans med många andra ledamöter i hela Europaparlamentet.

Detta försök var framgångsrikt också tack vare den ändrade inställningen sent på dagen i fråga om Greklands linje för att hitta en verklig kompromisslösning genom ett sammansatt namn som alla kan godta.

Vi måste arbeta hårt för att dra fördel av dessa framsteg och nå en lösning genom en rättvis kompromiss. Detta måste nås inom ramen för samma FN-sammanhang senast år 2008.

Det ligger i Greklands och befolkningarnas intresse att bevara freden och stabiliteten i regionen, så ytterligare ett dödläge som kan vara många år måste förhindras. Den offentliga förvaltningen måste slippa Skopje-syndromet.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Parlamentsledamöterna från Greklands kommunistiska parti (KKE) har röstat mot betänkandet. Vi motsätter oss ett kapitalistiskt, krigshetsande EU och därmed också varje utvidgning av unionen. De grundläggande orsakerna till problemen på Balkan är imperialistiska planer, ingripanden av EU, USA och Nato samt gränsförändringar.

Anslutning av före detta jugoslaviska republiken Makedonien och andra länder på Balkan till EU och Nato innebär att deras folk dras in i det imperialistiska dödläget mellan USA, EU och Ryssland i fråga om kontrollen över energitillgångar och transportvägar. Det innebär allvarliga risker för dem som lever i den större regionen.

Greklands kommunistiska parti bryr sig inte om namnfrågor. Det stöder en ömsesidigt godtagbar lösning när det gäller namnet, som måste utgöra en rent geografisk definition utan anknytning till söndrande nationalism och förslavning.

De som känt behov av att ursäkta sig inför det grekiska folket för sin helomvändning i sista minuten i den makedonska namnfrågan, och som tillhör EU, Ny demokrati, PASOK, Vänsterns och de framstegsvänligas förbund (SYN) och Folklig ortodox samling (LA.O.S), gnuggar nu händerna av förtjusning. De röstade för antagandet av de förment positiva ändringarna av namnet i ett försök att avleda folket från kärnfrågan, som handlar om imperialistiska ingripanden och planer för Balkan. Syftet med detta avledande är att dölja att folket underordnas imperialistiska strävanden och att utse EU, USA och Nato till skiljedomare. Allt detta innebär att vårt land utsätts för hot och påtryckningar i syfte att pressa fram pengar i utbyte mot full medverkan i de imperialistiska planerna, som har blivit ännu värre sedan Nato-toppmötet i Bukarest.

- Betänkande: Gomes (A6-0080/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Ana Maria Gomes utmärkta initiativbetänkande om Kinas politik och dess konsekvenser för Afrika. Även om det bör välkomnas att Kina är berett att samarbeta med afrikanska länder på ett konkret och pragmatiskt sätt, finns det ett antal problematiska områden, t.ex. Kinas samarbete med afrikanska förtryckarregimer, den bristande efterlevnaden av regler på det sociala området och miljöområdet och vapenleveranserna till odemokratiska förtryckarregimer. Jag stöder förslaget om att Afrikanska unionen, Kina och EU ska inrätta ett permanent rådgivande organ för att förbättra samstämmigheten och effektiviteten i samarbetsåtgärderna och om att upprätta en global ram för konkreta operativa projekt som avser gemensamma utmaningar, t.ex. anpassning till klimatförändringar, förnybar energi, jordbruk, vatten och hälsa.

Jag stöder också tanken om en dialog mellan den kinesiska nationella folkkongressen, Panafrikanska parlamentet, de afrikanska nationella parlamenten och Europaparlamentet, i syfte att främja en hållbar utveckling och förbättra kapaciteten för fredlig och demokratisk kontroll av den verkställande makten.

  Philip Claeys (NI), skriftlig. − (NL) I Gomesbetänkandet uppmärksammas med rätta olika oacceptabla metoder som Kina tillämpar i Afrika, och ibland kommer man till sakens kärna. Folkmordet i Tibet får kanske mycket uppmärksamhet just nu, men Kinas politik i Afrika vittnar i minst lika hög grad om en regim som struntar fullständigt i mänskliga rättigheter och andra spelregler.

Kineserna gör affärer med vem som helst så länge de kan släcka sin oljetörst. Kinesiska företag och affärsmän skapar extraterritoriella kinesiska öar som skyddas av korrumperade makthavare, som i sin tur skyddas av kinesiska veton i säkerhetsrådet. EU är en enkel match för kineserna, och sakta men säkert drivs vi ut ur Afrika. EU måste i slutändan helt enkelt inse att vårt ständigt upprepade budskap om demokrati, frihet och goda styrelseformer, för att inte glömma hållbarhet, blir fullständigt meningslöst när kineserna tar över i Afrika. Det är dags att byta strategi.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Gomesbetänkandet om Kinas politik och dess konsekvenser för Afrika eftersom jag anser att EU, mot bakgrund av Kinas allt större närvaro i Afrika, genom att anta en gemensam ståndpunkt i fråga om dialog måste försöka få Kina att grunda sina politiska och ekonomiska insatser i Afrika på kriterier som inte står i vägen för främjandet av fred, människors säkerhet, rättsstatsprincipen och hållbar utveckling.

Jag stöder också uppmaningen till EU att fortsätta främja respekt för de principer enligt vilka unionen styrs, oavsett hur väl dialoginitiativen lyckas.

  Jens Holm, Erik Meijer, Esko Seppänen, Søren Bo Søndergaard och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) I Ana Maria Gomes betänkande behandlas många viktiga aspekter, inte minst att EU:s och Kinas engagemang bör ligga i de afrikanska ländernas och folkens intresse, och vikten av att externa investerare som verkar i Afrika följer reglerna på det sociala området och miljöområdet. Vi har därför valt att stödja betänkandet. Vi stöder emellertid inte formuleringen i första stycket, där Lissabonfördragets betydelse för att förbättra effektiviteten och samstämmigheten i EU:s yttre förbindelser betonas.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Utskottet för utveckling har utarbetat ett mycket balanserat betänkande om Kinas politik och dess konsekvenser för Afrika.

Det är med desto större glädje som jag röstar för betänkandet, eftersom jag råkade ut för något mycket beklagligt vid den gemensamma parlamentariska AVS–EG-församlingens möte. I mitt betänkande om de utländska direktinvesteringarnas effekt gjorde jag några kritiska anmärkningar om kinesiska investeringar i Afrika. AVS-delegaterna lyckades, med socialdemokraternas, kommunisternas och de grönas tysta medgivande, stryka alla dessa anmärkningar från betänkandet.

Varför ville de inte tillstå att de kinesiska utländska direktinvesteringarna är koncentrerade till utvinningsindustrin och ofta stöder AVS-regeringar i politiska vägval som inte gynnar demokratin, rättsstatsprincipen och fattigdomsutrotningen i de berörda länderna?

Varför strök de slutsatsen att kinesiska utländska direktinvesteringar görs i vissa multinationella företag som översvämmar de afrikanska marknaderna med varor, särskilt textilier, av låg kvalitet?

Jag välkomnar formuleringen i motiveringen till betänkandet om att Kinas offensiv i Afrika innebär att afrikanska naturresurser skördas för egen vinning och att den hållbara utvecklingen undergrävs. Det finns också farhågor beträffande risken för att Kina kan komma att exportera vissa av sina sämsta interna metoder till Afrika …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163 i arbetsordningen.)

  Erika Mann (PSE), skriftlig. − (DE) Jag vill i samband med denna röstförklaring passa på att framföra mitt varma tack till föredraganden Ana Maria Gomes. Det är ett utmärkt betänkande vi röstar om. Jag vill också uttrycka min tacksamhet för att många inslag i yttrandet från utskottet för internationell handel har tagits med i betänkandet.

Enligt min mening är det mycket viktigt att göra en rättvis bedömning av Kinas politik i Afrika, utan något generellt fördömande av landets engagemang där. I stället bör EU:s eget engagemang trappas upp genom ett angreppssätt som är inriktat på ”mer Europa i Afrika”. Det kan öka EU:s synlighet och ge en starkare europeisk närvaro och därmed starkare förbindelser mellan EU och Afrika. Närmare ekonomiska band mellan de två kontinenterna skulle kunna vara till stor nytta för båda sidor.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) I Ana Maria Gomes betänkande om Kinas politik och dess konsekvenser för Afrika framhävs det positiva steg som Peking tagit genom att engagera sig i Afrika, samtidigt som det också påpekas att Kinas politik måste förbättras. Å ena sidan måste EU välkomna den roll Kina spelar för Afrikas utveckling, även om den tyvärr innebär att Kina exporterar vissa av sina sämsta interna metoder, däribland korruption och bristande respekt för arbetsrätt och miljönormer. Förbindelserna med Kina, i dessa frågor och i fråga om dess kontakter med förtryckarregimer som de i Sudan och Zimbabwe, kräver definitivt en gemensam EU-strategi. Mot denna bakgrund röstade jag för betänkandets rekommendationer.

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) I Ana Maria Gomes betänkande tas många viktiga aspekter upp, inte minst att EU:s och Kinas engagemang bör ligga i de afrikanska ländernas och folkens intresse och att utländska investerare som verkar i Afrika bör följa reglerna på det sociala området och miljöområdet. Vi har därför valt att stödja betänkandet.

Vi stöder emellertid inte formuleringen i första stycket, där Lissabonfördragets betydelse för att förbättra effektiviteten och samstämmigheten i EU:s yttre förbindelser betonas.

När det gäller en eventuell reform av den gemensamma jordbrukspolitiken vill Sinn Féin ha en verklig reform som möjliggör ett hållbart jordbruk och landsbygdsliv i Irland, Europa och övriga världen.

  Lydie Polfer (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Gomesbetänkandet eftersom det ger en mycket ingående analys av orsakerna till och konsekvenserna av den kinesiska dominansen i Afrika, ur både ett ekonomisk och ett politiskt perspektiv.

Kinas imponerande ekonomiska uppgång under de senaste 20 åren har lett till ökad efterfrågan på olja och andra råvaror. Kina importerar i dag 30 procent av sin olja från Afrika, och 2010 kommer siffran att vara 45 procent.

Kina gör också enorma infrastrukturinvesteringar i Afrika.

Dessa åtaganden är inte förknippade med några villkor i fråga om mänskliga rättigheter eller krav på det sociala området eller miljöområdet.

EU måste nu vakna och bli medvetet om den här situationen. Unionen måste försöka upprätta ett strategiskt partnerskap med både Afrika och Kina för att säkra en hållbar utveckling på den afrikanska kontinenten.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) I det aktuella betänkandet redogörs på ett korrekt sätt för dagens kinesiska politik i Afrika, och investeringar, finansiering och politiska konsekvenser beskrivs ingående. Tyvärr är förslagen orealistiska. Det föreslås gång på gång att EU ska anmodas att uppmana Kina till ett mönsterbeteende i fråga om mänskliga rättigheter, arbetstagarnas rättigheter och respekt för miljön och, till sist, att utrikespolitiskt göra det man inte gör inrikespolitiskt. I kapitlet om vad som bör göras när det gäller (den korrekta) skildringen av den kinesiska politiken i Afrika och dess konsekvenser ges ingen vägledning i fråga om den strategi som EU bör anamma, i partnerskap med länder som Indien, Brasilien och (ett oacceptabelt utelämnande) Förenta staterna.

Den rådande globala situationen liknar inte alls de modeller som har legat till grund för det geostrategiska tänkandet under de senaste årtiondena. Framväxandet av nya ekonomier som är mycket olika sinsemellan, den generella och globala konsumtionsökningen, konkurrensen om basvaror och råvaror, risken för social revolt och för att starka politiska regimer ska släppas fram – alla dessa nya förhållanden kräver analys och, framför allt, ett mer strategiskt förslag med en annan syn på framtiden. Jag avstod därför från att rösta om detta betänkande.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) I Ana Maria Gomes betänkande om Kinas politik och dess konsekvenser för Afrika betonas den grundläggande roll som Peking nu spelar för Afrikas diplomatiska, ekonomiska och politiska jämvikt.

Även om Kina riktat sin uppmärksamhet mot den hittills bortglömda kontinenten Afrika är det enligt min mening absolut nödvändigt att Kinas uppförande hålls inom vissa gränser, så att man inte hamnar i en potentiellt ny form av kolonialism, något som ju faktiskt har gett upphov till skamliga sidor i vår egen europeiska historiebok.

Jag hoppas därför att EU kommer att utarbeta en konsekvent strategi för att se till att Kina visar respekt i frågor som rör styrelseformer, korruptionsbekämpning, skydd för mänskliga rättigheter, sysselsättning och miljö, och att tydliga, öppna avtal mellan de två parterna kan garanteras.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Afrika är en kontinent i behov av bistånd, stärkta handelsförbindelser och ett ökat deltagande i den globalisering som skapar mer välstånd för alla. Kina har snabbt kommit att bli en viktig partner på den afrikanska kontinenten, med en stor aptit på råvaror, inte minst den olja som flera afrikanska länder har. Att fler länder intresserar sig för Afrika gynnar dess utveckling. Dock måste vi konstatera att Kinas okritiska agerande vad gäller hur man skaffar sig tillgång till dessa råvaror, utan eller med svag hänsyn till mänskliga rättigheter, korruption och odemokratiska regimer utgör en utmaning för EU, som länge drivit på för att handel och bistånd ska kombineras med krav på demokratisk utveckling med hänsyn till fri och mänskliga rättigheter. Att Europaparlamentet tydligt uppmanar Kina att ta hänsyn mänskliga rättigheter och utveckling för Afrikas befolkning är en viktig signal. Utveckling är ett bredare begrepp än enbart ekonomiska framsteg och jag stöder därför helhjärtat synen på att mänskliga rättigheter och demokrati måste vara en viktig del i relationen i mellanstatliga relationer, även i Kinas relation till Afrika.