Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 23 april 2008 - Strasbourg

12. Frågestund (frågor till rådet)

  Talmannen. − Nästa punkt är frågestunden (B6-0019/2008).

Följande frågor har ställts till rådet.

  Talmannen. − Fråga nr 1 från Manuel Medina Ortega (H-0154/08)

Angående: Utvidgning av Schengenområdet

Har rådet utvärderat de politiska konsekvenserna av den senaste utvidgningen av Schengenområdet och effekterna på förbindelserna mellan Europeiska unionen och de grannländer – såväl medlemsstater som tredjeländer – som ligger vid Schengenområdets nya gränser?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Fyra månader har gått sedan den senaste utvidgningen av Schengenområdet den 21 december förra året. Som ni vet hade utvidgningsprocessen i själva verket inte slutförts förrän i slutet av mars, när gränskontrollerna på flygplatser avskaffades. Det har därför varken funnits tid eller möjlighet att utvärdera de generella politiska följderna av utvidgningen och dess effekter för förbindelserna mellan de EU-medlemsstater som tillämpar Schengenreglerna och deras grannländer.

Vissa av rådets arbetsgrupper diskuterar dock redan frågor som omorganisationen av gränsmyndigheterna i en del medlemsstater efter utvidgningen av Schengenområdet, och de förändringar och tendenser i fråga om illegal invandring som skulle kunna bli en följd av utvidgningen. Utvidgningen av Schengenområdet har utan tvekan haft en mycket positiv effekt för EU:s visumpolitik, särskilt för tredjelandsmedborgare. De kan resa genom hela Schengenområdet med ett visum som utfärdats av en ny medlemsstat, vilket inte var fallet tidigare.

EU har dessutom redan ingått avtal med östeuropeiska länder och länderna på västra Balkan om förenkling av viseringsförfarandet.

  Manuel Medina Ortega (PSE). - (ES) Fru talman, herr minister! Tack så mycket för ert svar. Eftersom ni kommer från ett land som befinner sig i just denna situation är jag övertygad om att det slovenska ordförandeskapet följer frågan med stort intresse.

Jag har själv gjort mig besväret att besöka några av de länder som befinner sig i denna situation – å ena sidan hoppas jag att vi faktiskt kan garantera våra gränser, men å andra sidan vill vi inte att EU ska resa en ny mur, nya skyddsvärn.

Vilka garantier har vi för att utvidgningen av Schengenområdet inte skapar svårigheter, t.ex. för gränsarbetare eller för dem som tidigare utan svårigheter rest in i länder som nu ingår i Schengenområdet? Det här gäller bl.a. Slovenien, som har ett grannland som ansöker om medlemskap i EU.

  Janez Lenarčič. − (SL) Tack, herr Medina Ortega, för er kompletterande fråga. Rådet har som sagt ännu inte haft någon diskussion på högsta nivå och har inte gjort någon övergripande bedömning av effekterna för enskilda länder av Schengenområdets utvidgning.

Ni frågade om Sloveniens erfarenheter och jag kan säga så här: det handlar definitivt inte om att resa nya murar, utan om att flytta EU:s yttre gränser till nya gränser. Det betyder att Schengenområdets yttre gränser har flyttats och nu innesluter ett större antal EU-länder. Det var ett krävande projekt för de stater vars gränser nu delvis utgör Schengenområdets nya yttre gränser. De förberedde sig för detta i många år. Projektet var en stor utmaning, vilket EU erkände genom att inrätta en särskild finansieringskälla, ”Schengenfaciliteten”, som var till hjälp vid inrättandet av de nödvändiga kontrollerna vid Schengenområdets nya yttre gränser.

Ni frågade också om gränsen mellan Slovenien och Kroatien. Den har tidigare i själva verket varit en osynlig gräns. Den var också en provisorisk gräns vid tiden för vår självständighet. Tillsammans med våra partner i EU lyckades vi faktiskt organisera gränskontroller som inte gör det svårare för medborgare i Kroatien att korsa gränsen. Vi lyckades också behålla alla inslag som krävdes enligt Schengens standarder och föreskrifter för effektiva gränskontroller.

  Hubert Pirker (PPE-DE). - (DE) Fru talman! Utvidgningen av Schengenområdet i december förra året har lett till mer, inte mindre, säkerhet. Detta bekräftas av statistiken, och det bör vi vara glada över.

I nästa skede ska nu Schweiz och Liechtenstein införlivas med Schengenområdet, men jag har förstått att det kan uppstå svårigheter eftersom vissa medlemsstater kanske vill reservera sig mot Liechtensteins anslutning. Jag har hört en del kommentarer från Tjeckien som tyder på det.

Jag har därför en fråga till rådet: Är ni medvetna om dessa eventuella reservationer, och vad tänker ni göra för att undvika problem om Liechtenstein inte ansluter sig?

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Min fråga gäller Schengenreglerna och deras bidrag till klimatförändring och ökade koldioxidutsläpp. I onsdags hade jag nöjet att flyga från Bryssel till Ljubljana för att gästa ert vackra land i två dagar som företrädare för PPE-DE:s presidium.

När vi landat i Ljubljana klev vi alla av planet och knuffades in i en buss, något som sker på många flygplatser. Vi stuvades in i en buss. Det gick 22 minuter. Sedan åkte bussen till vad vi trodde var passkontrollen eller bagageutlämningen. Den körde exakt 20 meter – från min plats bort till er, fru talman – innan vi alla klev av och gick in genom gaten. Jag skämtar inte. När jag ifrågasatte de här dumheterna försäkrades jag om att det var ett krav enligt Schengenreglerna. Kan jag få en förklaring, herr minister!

  Janez Lenarčič. − (SL) Som svar på Hubert Pirkers fråga vill jag säga att förfaranden för att införliva Schweiz och Liechtenstein i Schengenområdet redan har inletts. Dessa förfaranden och granskningar pågår för närvarande. Ordförandeskapet anser att de två ländernas anslutning till Schengenområdet är helt och hållet avhängig av resultaten av dessa förfaranden, särskilt granskningsresultaten. Vi är inte medvetna om några protester från någon av medlemsstaterna när det gäller förfarandena för ett enskilt lands inträde i Schengenområdet.

Som svar på Avril Doyles fråga måste jag medge att jag inte är övertygad om att det handlar om Schengenregler. Det rör sig sannolikt om flygplatsens säkerhetsföreskrifter. Jag kan i vilket fall som helst inte förklara skälen till den 20 meter långa färden med flygplatsbussen. Jag antar att det finns föreskrifter om förflyttning på flygplatser som inte ingår i Schengenreglerna utan antagligen har med flygplatssäkerhet att göra.

  Talmannen. − Tack, herr minister. Ni kanske får möjlighet att undersöka saken när ni åker hem i kväll.

  Talmannen. − Fråga nr 2 från Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-0159/08)

Angående: Bevarande av den yrkesverksamma befolkningen i bergsområden, svårtillgängliga områden och öregioner

En stor del av arbetskraften beslutar sig ofta för att överge EU:s randområden på grund av bristande arbetsmöjligheter. Detta leder till avfolkning och till att endast de äldre blir kvar.

Mot bakgrund av denna utveckling och det akuta befolkningsproblem som EU står inför vill jag fråga ordförandeskapet följande: Kommer det att läggas fram några förslag för att hålla kvar den yrkesverksamma befolkningen i bergsområden, svårtillgängliga områden och öregioner, så att alla EU:s regioner kan utvecklas jämnt och EU:s konkurrenskraft bevaras?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Som svar på Marie Panayotopoulos-Cassiotous fråga vill jag säga följande: Vid sidan av fyra andra förordningar på sammanhållningspolitikens område antog rådet i juli 2006 förordningen om Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden. Enligt artikel 3 i denna förordning är stödet från dessa fonder även avsett för vissa öar och öar som är medlemsstater samt bergsområden.

Samtidigt antog rådet och Europaparlamentet en förordning om Europeiska socialfonden. Enligt förordningen består Europeiska socialfondens uppgift i att förbättra möjligheterna till affärsverksamhet och sysselsättning, främja en hög sysselsättningsnivå och skapa fler och bättre arbeten. Dessa två förordningar harmoniseras för att säkra stöd till specifika områden. I enlighet med förordningarna kan medlemsstaterna, i sina operativa program och projekt, särskilt inrikta sig på att stimulera utveckling och sysselsättning i de regioner som ledamoten nämner i sin fråga. Det är alltså upp till varje medlemsstat att själv avgöra vilka av dessa operativa program och konkreta åtgärder inom ramen för programmen som uppfyller de kriterier som anges i frågan. Kommissionen granskar föreslagna program och påpekar eventuella brister med avseende på uppnående av målen för sammanhållningspolitiken och fullgörande av bestämmelserna i specifika förordningar, och om alla villkor är uppfyllda godkänns förslagen.

När det gäller att utforma nya rättsliga åtgärder på sammanhållningspolitikens område är kommissionens uppgift att fatta beslut som gör det möjligt att nå målen för sammanhållningspolitiken. Det första tillfället för perioden 2007–2013 blir debatten om den första delrapporten om genomförandet av sammanhållningspolitiken. Vi räknar med att kommissionen kommer att lägga fram rapporten i juni.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). - (EL) Fru talman! Jag vill tacka ministern för att han påminde om alla åtgärder som planeras inom ramen för strukturfonderna och Europeiska socialfonden. Jag ville veta om ordförandeskapet och rådet är medvetna om att vissa regioner i Europa fortfarande är obebodda. De tillhör förstås nationalstater, men detta gör EU fattigare och innebär att det får ta emot människor från andra regioner. Det här är en fråga som rör oss alla, inte bara varje enskild stat. Det är därför jag undrar om ordförandeskapet har för avsikt att särskilt uppmärksamma frågan.

  Janez Lenarčič. − (SL) Tack för er kompletterande fråga, fru Panayotopoulos-Cassiotou. Ordförandeskapet är medvetet om att det inte längre finns någon yrkesverksam befolkning i vissa regioner. Jag vill dock upprepa att det är upp till de medlemsstater som föreslår de nödvändiga åtgärderna att förebygga en sådan utveckling. Å andra sidan måste vi inse att vi inte kan tvinga människor att leva och arbeta i vissa bestämda regioner.

Det här är ett allvarligt problem som måste lösas. Jag upprepar att sammanhållningspolitiken erbjuder lösningar, men det är medlemsstaternas sak att avgöra vilka av dessa lösningar som ska föreslås i konkreta fall.

  Jörg Leichtfried (PSE). - (DE) Herr minister! Jag håller inte med om det sista ni sa. Behörigheten ligger givetvis hos medlemsstaterna i det här sammanhanget, men EU har också ett ansvar för avfolkningen i dessa regioner. Det här händer på grund av det som vi står inför i hela EU, nämligen liberaliseringen. Postkontor läggs ned i små samhällen därför att de inte längre är lönsamma, lokala sparbanker läggs ned liksom lokala simbassänger, i vissa fall därför att offentliga tjänster privatiseras. Allt detta bidrar till en något sämre livskvalitet i dessa samhällen. Jag kommer från ett bergsområde och har sett det här hända. Jag skulle därför vilja veta om frågan övervägts på rådsnivå.

Fru talman! Jag vill också göra en kort kommentar i anslutning till den föregående frågan: även i Graz måste man åka buss fem meter, så ni är inte ensam. Det är samma gamla struntprat: de skyller på Schengen, vilket naturligtvis är helt fel.

  Janez Lenarčič. − (SL) Jag tror att det var tjugo meter och inte fem, men det är också för kort. Som jag sa förut vill jag inte diskutera rutinerna på Ljubljanas flygplats, som är ett självständigt bolag med sina egna verksamhetsregler. Jag vill dock upprepa att det enligt EU:s sammanhållningspolitik är medlemsstaterna som ska hantera det problem som Marie Panayotopoulos-Cassiotou tar upp. Hur väl de lyckas med det är en annan fråga som kan ställas.

Ni nämnde posttjänster, vilket är en mycket intressant aspekt. Jag måste dock betona att det här problemet även tas upp i direktivet om posttjänster, som Europaparlamentet också antagit i år. Ett viktigt inslag i direktivet är garantin för att posttjänsterna ska vara samhällsomfattande även sedan denna marknad öppnats. Det problem ni tog upp har därför behandlats på lämpligt sätt i det direktivet.

  Talmannen. − Fråga nr 3 från Hélène Goudin (H-0161/08)

Angående: Lissabonfördraget

Det står i artikel 1.24 beträffande kapitel 1, artikel 10a.2 (Principer och mål) att unionen ska ”f) bidra till utformningen av internationella åtgärder för att bevara och förbättra miljön och en hållbar förvaltning av jordens naturresurser i syfte att garantera en hållbar utveckling”.

Anser rådet att detta innebär att ett EU-förbud mot en särskild miljöinsats som går längre än en fullständigt harmoniserad nivå kan anses strida mot fördraget?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Hélène Goudins fråga omfattas inte av rådets behörighet. Rådet deltog inte som sådant i den regeringskonferens som utarbetade förslaget till Lissabonfördraget, utan det gjorde medlemsstaternas regeringar. Dessutom har inte Lissabonfördraget trätt i kraft ännu, som vi vet. När det träder i kraft – vi hoppas att det blir snart och inom utsatt tid – kommer det att vara domstolen som är behörig att hantera tolkningen av dess bestämmelser, vilket är vad jag tror Hélène Goudins fråga gällde.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Herr minister! Det har gjorts många uppskattningar här i parlamentet av hur mycket den gamla konstitutionen liknar det föreslagna nya Lissabonfördraget. Skulle ni kunna ge oss er syn på hur mycket de två dokumenten i själva verket liknar varandra?

  Nils Lundgren (IND/DEM). - Fru talman! Jag tror att vi rimligtvis bör kunna ställa frågor om hur vi ska tolka det fördrag som nu läggs fram under annat namn men som är detsamma, och att rådet då bör kunna svara på frågan. Min uppföljningsfråga nu på fråga 3 är: Betyder den här formuleringen att EU ska bestämma inte bara målen för den globala miljöpolitiken utan även medlen, de medel som medlemsländerna ska använda för att uppnå målet?

  Janez Lenarčič. − (SL) Frågan om hur lika eller olika varandra Lissabonfördraget och det tidigare konstitutionsfördraget är handlar främst om personliga uppfattningar. Lissabonfördraget är ett annat fördrag än konstitutionsfördraget men med en del likartade eller till och med identiska lösningar. Jag tänker begränsa mig till följande sakförhållanden.

Det skiljer sig såtillvida att det inte är det slags fördrag som ersätter alla tidigare fördrag. Det är ett klassiskt sätt att anta grundläggande EU-fördrag. Det skiljer sig i det avseendet att konstitutionstanken har övergetts och det inte längre talas om en konstitution för EU utan om ett klassiskt fördrag.

Likheter eller motsvarigheter förekommer i många lösningar – institutionella lösningar, funktionella lösningar och lösningar som gäller förenkling, beslutsfattande och en ökad roll för de nationella parlamenten och Europaparlamentet. Lissabonfördraget skiljer sig därför från det tidigare konstitutionsfördraget men innehåller en del likartade eller till och med identiska lösningar.

När det gäller den andra frågan vill jag säga att jag var särskilt uppmärksam på hur Hélène Goudins fråga var formulerad, och jag vill framhålla att denna bestämmelse gäller EU:s bidrag till utformningen av internationella åtgärder för att bevara och förbättra miljön, hållbar utveckling och så vidare. Det handlar alltså inte om föreskrifter eller förelägganden utan om hjälp från EU:s sida. Jag tycker att den här formuleringen talar för sig själv.

  Talmannen. − Jag tänker ta ytterligare en kompletterande fråga om detta. Det är oerhört många som gjort tecken, men jag tar hänsyn till den politiska jämvikten och till vilka som redan ställt en fråga.

  Jens Holm (GUE/NGL). - Det är en bra formulering som Goudin tar upp och det är fantastiskt att man vill bevara och förbättra miljön, det är en bra formulering i Lissabonfördraget. Det som är problemet hela tiden med EU:s miljöpolitik är ju när åtgärder för miljön strider mot den inre marknaden. Nyligen så har kommissionär Verheugen berättat att kommissionen de senaste 5 åren har tagit medlemsländer hela 19 gånger till EG-domstolen rörande fall där medlemsländer har lagstiftat för miljön. I alla 19 fall har domstolen dömt för den inre marknaden mot miljön. Jag undrar: Innebär det här att miljögarantin på något vis stärks? Kan vi säga att miljön är överordnad marknadskraven med en sådan här formulering? Kan du uttala dig om detta, tack?

  Janez Lenarčič. − (SL) Ja, jag vill säga till Jens Holm att jag håller med honom fullständigt. Det stämmer definitivt att det förekommer konflikter mellan rättsnormer på olika områden, även när det handlar om rättsnormens karaktär. Den här normen eller bestämmelsen i Lissabonfördraget, som ju ännu inte trätt i kraft, handlar om EU:s stöd. Rättsnormen skiljer sig till sin karaktär från ett föreläggande eller ett förbud. Flest förelägganden eller förbud finns i själva verket på inremarknadsområdet.

Det är sant att det finns risk för en konflikt, men det är också sant att det ligger i sakens natur att sådana konflikter ska lösas av domstolen i enlighet med gällande gemenskapsrätt. Det finns ett sätt att undanröja konfliktrisken när rättsnormer formuleras, men det är en fråga för Europeiska kommissionen, som är den enda institution som får ta lagstiftningsinitiativ. Jag är övertygad om att kommissionen är noga med att undvika potentiella konflikter när den tar sådana initiativ.

  Talmannen. − Fråga nr 4 från Marian Harkin (H-0163/08)

Angående: Lissabonfördraget

Det slovenska ordförandeskapet översände ett antal frågor till medlemsstaterna med 33 punkter om Lissabonfördraget som behövde klargöras. Anser rådet att dessa frågor har besvarats på vederbörligt sätt?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Marian Harkin frågade om de punkter som det slovenska ordförandeskapet tagit upp. Det handlar om de tekniska förberedelserna inför Lissabonfördragets ikraftträdande, arbete som bör utföras i förväg om vi vill kunna tillämpa fördraget till fullo. Detta arbete inleddes i januari, i enlighet med det mandat som Europeiska rådet gav det slovenska ordförandeskapet i december förra året.

Jag måste betona att verksamheten är av högst preliminär karaktär. Skälet till det är att fördraget, som vi vet, kommer att träda i kraft först sedan det ratificerats av alla 27 medlemsstater. Rådet avger dock regelbundna rapporter om dessa preliminära förberedelser, eller detta tekniska arbete, till Europaparlamentets talmans kansli, särskilt när de gäller frågor som rör Europaparlamentet.

  Marian Harkin (ALDE). - (EN) Det gläder mig att det slovenska ordförandeskapet gör framsteg. Jag vill ta upp ett par frågor med ministern som för närvarande debatteras i Irland. Jag skulle vilja ha ett klargörande från det slovenska ordförandeskapet i dessa frågor.

För det första, när det gäller frågan om införande av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas och frågan om skatteharmonisering, kan ni klargöra att varje land har veto i dessa frågor?

För det andra vill jag fråga er om det protokoll om Euratomfördraget som är fogat till Lissabonfördraget. Jag skulle vilja att ni klargjorde om protokollet innebär någon ändring av Euratomfördraget innehåll eller de förfaranden som föreskrivs där, och om det sker några ändringar av den rättsliga grunden eller får några konsekvenser, särskilt på kärnkraftsområdet.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (EN) Jag ska göra ett undantag och tala engelska, fru Harkin, för att undvika ytterligare stridigheter och uttrycka mig så klart som möjligt i de frågor ni tog upp.

För det första, beskattning. För närvarande har alla medlemsstater veto i frågor som rör beskattning, oavsett om det gäller den gemensamma bolagsskattebasen, skatteharmonisering eller någon annan beskattningsfråga, och så kommer det att vara även när Lissabonfördraget trätt i kraft. Det ändras inte genom Lissabonfördraget. På beskattningsområdet kommer samma metod för beslutsfattande att tillämpas: beslut kan endast fattas i samförstånd mellan alla medlemsstater, naturligtvis även Irland.

När det gäller er andra fråga är det likadant: energimixen, valet av energikällor, tillhör och kommer att fortsätta tillhöra det område där medlemsstaterna fattar suveräna beslut. Det står varje medlemsstat fritt att välja kärnkraft, att låta kärnkraft ingå i energimixen, eller att inte välja det. Så kommer det att förbli även när Lissabonfördraget trätt i kraft.

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Eftersom medlemsstaterna har bett om klargöranden av vissa punkter i Lissabonfördraget undrar jag om jag också skulle kunna få ett klargörande, nämligen om övergångsklausulen. Det finns många områden där EU vill ha behörighet men saknar rättlig grund, och det har varit föremål för omfattande kritik och granskning genom åren, men är ni inte rädda för att EU med hjälp av övergångsklausulen kan skaffa ny behörighet utan att behöva samråda med nationella parlament? Är ni inte rädda för att detta faktiskt underminerar de nationella parlamenten och demokratin i hela EU?

  Jim Allister (NI). - (EN) Kan ministern kommentera varför det bedömdes som nödvändigt att i samband med den irländska folkomröstningen införa ett moratorium för dåliga nyheter från Bryssel och nya kontroversiella förslag från Bryssel?

Är rädslan för folket så stor att rådet och kommissionen anser att det är bättre att låta dem sväva i okunnighet? Kan ni tala om vilka förslag som omfattas av moratoriet och, närmare bestämt, om något som gäller harmonisering av bolagsskatteberäkningar ingår, och i så fall varför?

  Janez Lenarčič. − (SL) När det gäller Syed Kamalls fråga vill jag betona att medlemsstaterna tack vare övergångsklausulen kan enas om att fatta ett beslut som möjliggör viss verksamhet på EU-nivå. Jag tror det är fel att se det som något som skulle kunna ske utan de nationella parlamentens samtycke. Om någon skulle agera utan de nationella parlamentens samtycke skulle den åtgärden inte få något stöd i hemlandet.

Låt mig också förklara att Lissabonfördraget kommer att bidra till att stärka de nationella parlamentens roll genom att de mer direkt involveras i EU:s mekanismer. Övergångsklausulen är också underordnad denna viktigare roll för de nationella parlamenten.

Som svar på Jim Allisters fråga måste jag säga att jag inte känner till något moratorium. Ingen, varken rådet eller ordförandeskapet, har fattat något beslut om ett moratorium för dåliga nyheter eller känsliga frågor.

Den fråga ni tog upp som exempel, den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen, är inte ny. Frågan har diskuterats ett bra tag, i åratal faktiskt, och det finns fortfarande ingen enighet. Utan enighet sker inga framsteg. Det beror på att beskattningsfrågor, som jag redan förklarat i mitt svar på en tidigare fråga, ingår i den kategori frågor där EU fattar beslut endast med enhällighet. Det har inte ändrats och kommer inte att ändras, varken till följd av den irländska folkomröstningen eller senare.

  Talmannen. − Vi går nu vidare till två frågor, som kommer att tas upp tillsammans, om mänskliga rättigheter i Kina, den ena från Avril Doyle och den andra från Robert Evans.

  Talmannen. − Fråga nr 5 från Avril Doyle (H-0165/08)

Angående: Mänskliga rättigheter i Kina

Den 17 januari antog Europaparlamentet en resolution (P6_TA(2008)0021) där man uppmanade Kina att ”inte använda de Olympiska spelen 2008 som en förevändning för att gripa […] och fängsla dissidenter, journalister och människorättsaktivister som antingen rapporterar om eller protesterar mot övergrepp mot de mänskliga rättigheterna”.

Vilka åtgärder har rådet vidtagit som svar på parlamentets resolution? Vilka reaktioner har rådet fått från de kinesiska myndigheterna? Är rådet tillfredsställt med de kinesiska myndigheternas insatser för att leva upp till den olympiska stadgans principer?

Fråga nr 6 från Robert Evans (H-0184/08)

Angående: Mänskliga rättigheter i Kina

I början av 2007 samlade människorättsförkämpen Yang Chunlin underskrifter på en framställning som hette ”Vi vill ha mänskliga rättigheter och inte någon olympiad”. I juli samma år arresterades han för ”hets till undergrävande av statsmakten” och sitter fortfarande på en anstalt i staden Jiamusi.

Delar rådet min djupa oro över att Yang Chunlin fortfarande är fängslad samt över hur han behandlas? Håller rådet med mig om att det går stick i stäv mot de utfästelser som gjorts av ett stort antal kinesiska ämbetsmän under slutförberedelserna inför olympiaden i Beijing, att människorättsförkämpar sätts i fängelse?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Rådet är, i likhet med de två ledamöter av Europaparlamentet som ställt dessa två frågor, bekymrat över förföljelsen av kinesiska människorättsaktivister. När det gäller Kinas åtaganden inför de olympiska spelen är det en fråga för Internationella olympiska kommittén. Vi kan dock säga att de repressiva åtgärder som på senare tid vidtagits mot människorättsförespråkare och andra aktivister kastar tvivel över Kinas avsikt att uppfylla de löften som getts på grundval av internationella människorättsstandarder. Här ingår att skydda individens legitima rätt att yttra sig fritt.

Vi är också bekymrade över fördrivningarna och förföljelserna, bl.a. i anslutning till OS-anläggningarna. I enlighet med riktlinjerna i fråga om människorättsförespråkare följer cheferna för EU-ländernas beskickningar i Kina noggrant situationen för personer som Yang Chunlin och Hu Jia. Europeiska unionens råd påminner kontinuerligt, och på olika sätt, de kinesiska myndigheterna om fall som ger anledning till oro.

Sedan Hu Jia fängslades i december har rådet vid flera tillfällen tagit upp hans fall, men utan att få något tillfredsställande svar. Rådet kommer att följa dessa två fall noga och försöka vidta åtgärder.

Vi bör emellertid nämna några positiva fall, t.ex. den snabba frigivningen av de kinesiska journalisterna, bl.a. Yu Huafeng och Ching Cheong. Vi välkomnar också ändringarna av medielagstiftningen, framför allt den tillfälliga lindringen av restriktionerna för utländska journalister inför de olympiska spelen.

Under den senaste rundan människorättssamtal mellan EU och Kina, som hölls i oktober 2007, uppmanade EU:s trojka Kina att behålla reglerna för utländska journalister även sedan de olympiska spelen avslutats. Den kinesiska delegationen försäkrade att journalisterna fortfarande skulle beviljas enklare arbetsförhållanden efter oktober i år. Rådet kommer definitivt att diskutera den här frågan på nytt med de kinesiska myndigheterna.

Ni känner antagligen till att rådet håller på att förbereda nästa runda människorättssamtal mellan EU och Kina. Samtalen kommer att hållas i Ljubljana den 15 maj. EU:s trojka har för avsikt att ta upp de frågor som väcker störst oro för tillfället, särskilt yttrandefrihet, Internetkontroll, frågan om regler för utländska journalister, rätten att delta i fredliga sammankomster och civilsamhällets roll. EU kommer särskilt att uppmärksamma problemet med människorättsförespråkares rättigheter. Jag kan försäkra er om att EU:s trojka kommer att göra sitt yttersta i diskussionen om dessa frågor och otvetydigt kommer att framföra sina farhågor till de kinesiska regeringsföreträdarna.

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Olympismens mål är att låta idrotten bidra till människans harmoniska utveckling, och varje form av diskriminering av ett land eller en person på grund av ras, religion, politik, kön eller annat är oförenligt med den olympiska rörelsen – detta är två grundläggande principer i den olympiska stadgan som Kina har skrivit under på. Även om jag vill att de olympiska spelen ska bli en stor framgång – och jag tycker inte att vi ska bojkotta spelen – bör vi inte dra oss för att erinra de kinesiska myndigheterna om att de måste göra större insatser för att bevara den mänskliga värdigheten med hjälp av ett fritt och rättvist rättsväsende, fria medier, bättre behandling av tibetaner och andra etniska minoriteter, bättre djurskydd osv. Vi måste också inse vilka enorma utmaningar Kina står inför i befolknings-, miljö- och moderniseringshänseende. Men håller ni från rådets sida med om att de, som ett led i denna process, måste kunna ta emot legitim kritik när de inte lever upp till de åtaganden de skrivit under på, t.ex. den olympiska stadgans grundläggande principer?

  Robert Evans (PSE). - (EN) Ministern sa att han inte hittills fått några tillfredsställande svar från de kinesiska myndigheterna. Kommer han under de kommande veckorna och månaderna att beslutsamt följa upp de frågor han ställt utan att få några svar? Han är säkert medveten om att Kina i samband med sin OS-ansökan avgav många löften om förbättringar på det människorättsliga området – försäkringar som, det vet vi, hittills inte uppfyllts.

Det är nu, före de olympiska spelen, som vi bör agera, för efteråt kommer det att vara för sent. Kommer man under diskussionerna den 15 maj verkligen att diskutera vilka positiva åtgärder som kan vidtas för att sätta press på Kina när det gäller yttrandefrihet, journalisters rättigheter, demonstrationsfrihet och så vidare?

Kommer han att sätta press på dem även när det gäller användningen av dödsstraff? Den statistik som finns visar nämligen att Kina för närvarande avrättar fler människor än den övriga världen tillsammans. Vi kan inte hålla olympiska spel där utan att så kraftfullt som möjligt framföra detta budskap till de kinesiska myndigheterna.

  Janez Lenarčič. − (SL) Som svar på Avril Doyles fråga vill jag upprepa vad jag sa i mitt första svar, nämligen att den olympiska stadgan är en fråga för Internationella olympiska kommittén. Det organet har befogenhet att agera om det bedömer att den olympiska stadgan har överträtts.

Som svar på Robert Evans fråga vill jag påpeka att EU bevakar människorättssituationen. Jag har redan sagt att människorättssamtal mellan EU och Kina kommer att hållas den 15 maj. De kommer att handla om yttrandefrihet, Internetkontroll, regler för utländska journalister, rätten att delta i fredliga sammankomster och det civil samhällets roll. Det här är inte någon fullständig eller uttömmande lista; andra frågor kan också komma att tas upp. När det gäller dödsstraff är EU:s ståndpunkt tydlig, och EU strävar efter att alltid framföra och genomdriva den i alla multilaterala och bilaterala forum.

  Vincas Justas Paleckis (PSE). – (LT) Herr minister! Ni nämnde att det skulle göras försök att påverka den kinesiska regeringen. Det är så sant. Men avbrotten i den olympiska facklans färd har fått oss att inse att det är möjligt att den kinesiska televisionen under de olympiska spelen inte bara kommer att visa oss idrottstävlingar utan även olika poliskravaller på gator och torg, med både kinesiska medborgare och turister inblandade. Anser ni mot denna bakgrund att det är lämpligast att utöva påtryckningar mot Kina eller att välja den diplomatiska förhandlingsvägen?

  Gay Mitchell (PPE-DE). - (EN) Det har påståtts att man, om man vill ha en organtransplantation i Kina, kan få veta att de mycket snart kommer att ha organet, och det finns misstankar om att människor faktiskt mördas på beställning, så att säga. Människor som ska avrättas blir avrättade för att dessa önskemål ska kunna uppfyllas.

I går hävdade jag här, i en diskussion med en annan kommissionsledamot, att megafondiplomati inte fungerar i Kinas fall. Kan vi alltså utgå från att rådet kommer att bedriva annan slags diplomati gentemot Kina, eftersom det fungerar? Kommer ni att särskilt ta upp de frågor som tidigare dokumenterats och tagits upp med rådet och kommissionen?

  Janez Lenarčič. − (SL) När det gäller Vincas Justas Paleckis fråga tror jag svaret är mycket enkelt. Vi får aldrig överge diplomatin som ett sätt att diskutera, övertyga och åstadkomma resultat. Svaret är därför enkelt. Som vi påpekat för rådet en mycket utvecklad dialog mellan EU och Kina. Det är en kontinuerlig dialog, och ett nytt kapitel kommer att offentliggöras nästa månad. Vi vill fortsätta med den här dialogen, där mänskliga rättigheter är och kommer att förbli det främsta inslaget.

Jag kan inte kommentera Gay Mitchells fråga eftersom rådet inte debatterat denna företeelse och inte har någon uppfattning i frågan. Herr Mitchell! Ni håller antagligen med om att jag inte kan kommentera information och uppgifter som förekommer i medierna eller på annat håll.

  Paul Rübig (PPE-DE). - (DE) Herr rådsordförande! Ni sa helt riktigt att dialogen i praktiken kan bidra till att lösa konflikter. Min fråga är om ni kan tänka er att inrätta nya forum tillsammans med Kina, oavsett om det gäller utbildning eller forskning? Allt lära sig av varandra och förstå varandra måste vara en huvudpunkt. På internationell nivå har vi ju faktiskt inte bara idrott, musik och affärer; det finns även personliga förbindelser människor emellan, och här behöver vi nya forum.

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Jag vill bara följa upp den fråga som min kollega Robert Evans ställde. Om kineserna inte tar itu med de frågor som min kollega nämnde på ett tillfredsställande sätt, vilka åtgärder anser han att rådet och EU:s medlemsstater bör vidta?

Om han inte anser sig kunna svara på den frågan just nu, vilka åtgärder skulle han föreslå att rådet försöker vidta? Eller ska vi bara passivt titta på och undergivet godta allt som kineserna säger och bara delta i de olympiska spelen? Vilka åtgärder bör vi vidta?

  Janez Lenarčič. − (SL) Paul Rübigs och Syed Kamalls frågor hänger på sätt och vis samman. Frågan gällde vad som kan göras om vi inte får ett tillfredsställande svar, och en av möjligheterna är definitivt att upprepa frågan. Ni frågade om nya plattformar för dialogen med Kina – ja, självklart, om behovet uppstår och om rådet och den kinesiska delegationen enas om en sådan utvidgning av dialogen. Jag menar dock att det är väsentligt att dialogen fortsätter, och jag ser detta som ett gemensamt svar till båda frågeställarna. Rådet är fast beslutet att fortsätta dialogen och ta upp människorättsfrågan.

  Talmannen. − Fråga nr 7 från Koenraad Dillen (H-0233/08)

Angående: Tibet

I samband med våldsamheterna i Burma för en tid sedan reagerade EU kraftfullt. Ekonomiska sanktioner vidtogs, och ett särskilt sändebud utnämndes.

När det gäller Kina talar rådet i betydligt mjukare ordalag. EU:s utrikesrepresentant Javier Solanas talesman meddelar att det är stor skillnad på EU:s förbindelser med Kina och EU:s förbindelser med Burma.

Anser rådet att det är stor skillnad på Burma och Kina när det gäller de omfattande kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och myndigheternas våldsamma uppträdande? Kan rådet redogöra för vilka förbättringar den politiska dialogen hittills har fört med sig när det gäller mänskliga rättigheter och när det gäller det tibetanska språket och den tibetanska kulturen? Hur ställer sig rådet till Amnesty Internationals förslag om att tillåta internationella observatörer för att möjliggöra en undersökning?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Rådet är i likhet med Europaparlamentet bekymrat över de senaste händelserna och kränkningarna av mänskliga rättigheter i Tibet.

Den 19 mars, bara några dagar efter händelserna, gjorde rådet ett uttalande på EU:s vägnar, där man vädjade om behärskning. Rådet uppmanade den kinesiska regeringen att besvara tibetanernas oro för respekten för mänskliga rättigheter. Det vädjade till den kinesiska regeringen och till Dalai Lama om att inleda en konkret och konstruktiv dialog som kan leda till en varaktig, allmänt godtagbar lösning, som innebär full respekt för den tibetanska kulturen, religionen och identiteten. Det slovenska ordförandeskapet gjorde ett liknande uttalande på EU:s vägnar i samband med mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève den 25 mars.

Vi känner till kraven på en FN-undersökning av Kinas reaktion på händelserna i Tibet. Rådet vädjade till den kinesiska regeringen att häva restriktionerna för tillträde till regionen, vilket skulle underlätta en oberoende utvärdering av situationen. Människorättssamtalen mellan EU och Kina, som har nämnts flera gånger i dag och som kommer att hållas i Sloveniens huvudstad Ljubljana den 15 maj, utgör ytterligare ett tillfälle att diskutera situationen i Tibet och andra angelägna frågor, t.ex. situationen för människorättsförespråkare. EU:s trojka kommer att kräva att de kinesiska myndigheterna ger utländska journalister tillträde till Tibet i enlighet med de nya regler som antagits inför de olympiska spelen.

EU och Kina kommer i Ljubljana att tala om Internetcensur och fortsätta den debatt som inleddes vid den senaste dialogrundan i oktober förra året.

Det är viktigt att utvärdera människorättsdialogen mot bakgrund av en bredare dialog mellan EU och Kina om mänskliga rättigheter, reformer och politiska och sociala framsteg. De frågor som ligger bakom de oroligheter vi bevittnat i Tibet diskuteras regelbundet som en del av människorättsdialogen med Kina. Det handlar om religionsfrihet, minoriteters rättigheter och kulturella rättigheter. Under den senaste samtalsrundan i oktober förra året hade EU:s trojka en mycket öppen diskussion med de kinesiska myndigheterna om begränsningarna av religionsfriheten.

Bland de positiva förändringar som på senare tid skett på det människorättsliga området i Kina kan nämnas att ny arbetsmarknadslagstiftning trädde i kraft i år och att behörigheten att ompröva dödsdomar åter ligger hos Högsta domstolen. Antalet avrättningar har därmed minskat.

Slutligen vill jag betona att EU följer situationen i Burma precis lika noga som situationen i Tibet. När det gäller Tibet stöder EU aktivt FN:s insatser för att påskynda övergången till demokrati, försoning och utveckling i landet och deltar i samråd med dess asiatiska partner.

  Koenraad Dillen (NI). - (NL) Jag vill tacka ministern för hans svar, som var rätt så detaljerat, men tyvärr kom han inte in på kärnfrågan. Vi i parlamentet är alla eniga om att vi bör intressera oss för människorättssituationen i Burma och Kina. Jag tillåter mig att tvivla på att någon positiv förändring är på väg. Jag vill påpeka att den franska tidningen Libération för bara några veckor sedan på förstasidan publicerade fotografier av den utrustning som används för att tortera tibetanska fångar i Kina, så jag tvivlar verkligen på att det skett någon positiv förändring.

Jag ska dock ställa en mer konkret fråga. Varför tillämpar EU dubbelmoral genom att t.ex. vidta mycket kraftfulla åtgärder mot Burma, med ekonomiska sanktioner, medan det inte sker i Kinas fall? Kan det vara så att vi är mindre principfasta när det gäller mänskliga rättigheter i fall där det finns betydande ekonomiska intressen?

  Janez Lenarčič. − (SL) Jag kan inte hålla med er, herr Dillen, om att vi tillämpar dubbelmoral. Jag anser inte att det finns någon dubbelmoral från EU:s sida. Om så var fallet skulle inte det slovenska ordförandeskapet på EU:s vägnar ha tagit upp den fråga ni nämner vid mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève den 25 mars

När det gäller mänskliga rättigheter strävar EU efter att tillämpa samma standarder för alla tredjeländer. Frågan är vilka metoder som bör användas. Det är olika från fall till fall. När vi beslutar vilka påtryckningsmedel eller åtgärder som ska införas är det viktigt att överväga sannolikheten för att det önskade resultatet ska nås.

  Talmannen. − Fråga nr 8 från Colm Burke (H-0167/08)

Angående: Mänskliga rättigheter i Tchad

Kan rådet i detalj beskriva på vilket sätt det ökar sina diplomatiska påtryckningar för ett eldupphör i Tchad för att skydda belägrade civilpersoner och öka de diplomatiska insatserna för att garantera fred?

Två oppositionspolitiker som den tchadiska regeringen förnekar att den håller fängslade greps i själva verket av de statliga säkerhetsstyrkorna den 3 februari i Tchad. Vad gör rådet för att, efter kuppförsöket i början av februari, garantera frihet för den politiska oppositionen efter de arresteringar som utgjorde en del av den hårdare kontrollen av politiska motståndare i huvudstaden N’Djamena?

Presidenten Idriss Deby proklamerade undantagstillstånd den 14 februari. Samtidigt gav han sin regering exceptionella befogenheter att censurera medierna, gripa personer och beslagta egendom, samt att strängt reglera all rörelse i Tchad. Vad gör rådet för att se till att Deby-administrationen inte kränker de tchadiska medborgarnas mänskliga rättigheter genom dessa utökade befogenheter som man nyligen fått sig tilldelade?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Rådet har nära följt situationen för de medborgerliga rättigheterna i Tchad, särskilt sedan de tchadiska myndigheterna utlyste undantagstillstånd. Som vi vet hävdes undantagstillståndet den 16 mars. Rådet uppmanade president Idriss Déby att respektera grundläggande rättigheter och friheter, visa behärskning och omedelbart frige de politiska fångarna. I nuläget är det bara en person som fortfarande saknas.

En överenskommelse med nästan alla politiska oppositionspartier nåddes den 13 augusti förra året. Rådet vädjar fortfarande till undertecknarna av den politiska överenskommelsen att gå vidare med genomförandet av den, trots avbrottet till följd av våldsamma sammandrabbningar med rebellgrupper. Ett fortsatt genomförande av överenskommelsen gäller även bestämmelserna om främjande av demokratisk frihet och yttrandefrihet. Rådet ansluter sig till de internationella insatserna för att främja denna process och framför allt vinna de politiska oppositionspartiernas och det civila samhällets förtroende.

Påtryckningar från EU har lett till inrättandet av en undersökningskommission, där EU och den franskspråkiga världens internationella organisation samarbetar i rollen som internationella observatörer. En av kommissionens uppgifter är att undersöka kränkningar av mänskliga rättigheter i samband med striderna och att fastställa omständigheterna kring vissa oppositionsledares försvinnanden. Kommissionen bör slutföra sitt arbete inom tre månader.

  Colm Burke (PPE-DE). - (EN) Jag var faktiskt i Tchad den 24–30 mars och träffade utrikesministern och nationalförsamlingens talman. Jag är inte nöjd med de svar jag fick om Ibni Oumar Mahamat Saleh, som fortfarande saknas, och om undersökningskommissionen.

Jag vill bara fråga om de internationella deltagarna i undersökningen och EU:s företrädare är där som observatörer? Medverkar de verkligen i undersökningen? Som jag förstår det är de bara där som observatörer, och det är jag i så fall inte nöjd med. Jag tror inte att vi kommer att få en tillförlitlig och korrekt rapport om inte de internationella företrädarna deltar i undersökningen i stället för att bara vara observatörer.

  Janez Lenarčič. − (SL) Ni har rätt, herr Burke. Företrädarna från EU och den franskspråkiga världens internationella organisation deltar i denna undersökning som internationella observatörer. Enligt min mening är den rollen tillräcklig för att utvärdera den rapport som vi väntar oss att kommissionen ska lägga fram inom tre månader.

  Talmannen. − Jag har inga fler frågor i ämnet, och nästa fråga blir den sista.

  Talmannen. − Fråga nr 9 från Liam Aylward (H-0180/08)

Angående: Fredsbevarande uppdrag i Tchad

Kan rådet utförligt redogöra för hur det för närvarande går för EU:s fredsbevarande uppdrag i Tchad?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Efter attacker mot huvudstaden N’Djamena, som tchadiska rebeller genomförde från Sudan i januari, beslutade befälhavaren general Patrick Nash den 31 januari att tillfälligt avbryta insatsen.

Detta beslut godtogs av två skäl, för det första för att tillåta en bedömning av den nya situationen i politiskt och säkerhetsmässigt hänseende och för det andra för att obehindrat kunna evakuera européer och civila från andra länder. Insatsen återupptogs efter tolv dagar, och detta avbrott påverkade inte tidsplanen för operationen. Den inledande operativa kapaciteten nåddes den 15 mars, och enligt planen skulle full kapacitet nås i slutet av juni.

Trots detta korta tillfälliga avbrott har rådet tydligt uppgett att man fortfarande har för avsikt att genomföra uppdraget i enlighet med den relevanta resolutionen från FN:s säkerhetsråd, särskilt det humanitära uppdraget.

Sammandrabbningarna i början av februari hade förutsetts som ett möjligt scenario som man tog hänsyn till redan från början när operationen planerades. Tyvärr förverkligades dessa förutsägelser, vilket gjorde Eufors uppdrag och FN:s uppdrag i Tchad och Centralafrikanska republiken extra angelägna.

Rådet anser att det ligger i det internationella samfundets och EU:s intresse att förbättra stabiliteten och säkerheten i regionen. De multidimensionella strukturer som nämnts kommer att bidra till att stabilisera den humanitära och politiska situationen och hindra krisen från att sprida sig till grannländer och angränsande regioner.

När det gäller incidenten vid gränsen till Sudan, där en Eufor-soldat dödades, beklagade befälhavaren för operationen det oavsiktliga gränsöverskridandet och den olyckliga åtgärd som ledde till denna dödsolycka. Befälhavaren bekräftade att Eufor kommer att genomföra sitt uppdrag i enlighet med resolutionen från FN:s säkerhetsråd, dvs. opartiskt och med ständig respekt för de sudanesiska gränserna.

Jag bör tillägga att en undersökning av incidenten pågår. Utplaceringen av trupper fortsätter planenligt. För närvarande finns 1 800 Eufor-soldater i Tchad och Centralafrikanska republiken. När uppdraget når full kapacitet kommer det att vara 3 700 soldater från 14 medlemsstater. Just nu pågår förhandlingar med tredjeländer om deras eventuella bidrag.

  Liam Aylward (UEN). - (EN) Fru talman! Får jag fråga ministern om han känner sig säker på att det finns tillräckligt logistiskt stöd för att det fredsbevarande uppdraget ska kunna genomföras med full kapacitet under de kommande veckorna och månaderna?

Och håller ministern med om att EU:s fredbevarande uppdrag i Tchad sänder ett mycket kraftfullt budskap till den sudanesiska regeringen, eftersom många av de 300 000 flyktingarna i lägren i östra Tchad har kommit dit på flykt undan folkmordet i Darfurregionen?

  Janez Lenarčič. − (SL) Svaret på den första delen av Liam Aylwards fråga är definitivt ja. Svaret på den andra delen är ja, förutsatt att mandatet för operationen, som inte innefattar Darfur, iakttas.

  Talmannen. − De frågor som på grund av tidsbrist inte hade besvarats skulle erhålla skriftliga svar (se bilagan).

  Talmannen. – Frågestunden är härmed avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 19.10 och återupptogs kl. 21.00.)

ORDFÖRANDESKAP: ROURE
Vice talman