Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 24 april 2008 - Strasbourg

8. Röstförklaringar

Röstförklaringar

- Kommissionens årliga politiska strategi för 2009 (RC-B6-0144/2008)

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag avstod från att rösta i denna fråga eftersom jag anser att kommissionen har för mycket att göra och egentligen inte behöver ompröva vart den är på väg politiskt och strategimässigt. Den bör tala mer om avreglering än om hur vi kan förverkliga en gemensam invandringspolitik.

Många småföretag i regionen jag representerar skulle vilja se att färre bestämmelser infördes av kommissionen. Många människor skulle faktiskt vilja att den reglering som kommer härifrån genomfördes bättre över hela Europeiska unionen.

Det finns många i min region som oroar sig över att kommissionen inte gör vad den ska göra. Till exempel kan kommissionen just nu skjuta upp överträdelseförfaranden mot flera medlemsstater när det gäller hasardspel för att dölja detta för allmänheten under några år. Det är någonting som kommissionen borde ta itu med nu.

- Betänkande: Jutta Haug (A6-0084/2008)

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM). – (PL) Fru talman! Kommissionens prioriteringar inför 2009 är ökad sysselsättning, klimatförändringarna och en hållbar utveckling i Europa. Speciellt sysselsättningen i EU är värd att notera.

Amsterdamfördraget antogs i november 1997 under toppmötet i Luxemburg. Detta blev grunden för en europeisk sysselsättningsstrategi. På grund av problem med arbetslösheten i medlemsstaterna, där 17 miljoner vid den tidpunkten var arbetslösa, prioriterades denna fråga. 2006, nio år senare, hade 64,3 procent av invånarna i arbetsför ålder arbete i Europeiska unionen efter utvidgningen. Danmark hade den högsta sysselsättningen, Polen den lägsta. Totalt var 7,9 procent av invånarna i arbetsför ålder arbetslösa. I jämförelse var arbetslösheten i Förenta staterna 4,6 procent. Under det senaste året har 24 medlemsstater registrerat en sjunkande arbetslöshet medan tre rapporterat en ökning. De största nedgångarna skedde i Polen, Bulgarien och Lettland och den största ökningen av arbetslösa var i Estland.

Jutta Haugs betänkande visar vilken viktig roll som medlemsstaterna spelar i Europeiska unionens sysselsättningspolitik.

  Kathy Sinnott (IND/DEM). – (EN) Fru talman! I denna omröstning, liksom i omröstningen om Gulfstaternas olja, känner jag mig tvingad att lägga ned min röst eller rösta emot av den enkla anledningen att omröstningen föregriper Lissabonfördraget.

Jag finner detta mycket arrogant och respektlöst mot de parlament som ännu inte har ratificerat Lissabonfördraget, i synnerhet det irländska folket som fortfarande ska hålla sin folkomröstning.

Jag uppmanar Europaparlamentet och författarna till dessa resolutionsförslag att lägga band på sin iver och inte utnyttja ett fördrag som ännu inte ratificerats. För demokratins skull bör de avstå.

- Toppmötet mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien (RC-B6-0147/2008)

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM). – (EN) Fru talman! Jag stöder den antagna resolutionen, utarbetad av José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra och andra. Det finns de som bara pratar och sedan finns det de som också gör något.

Europeiska unionen bör stärka sitt förhållande till Latinamerika. Vi kan skörda frukterna från detta förhållande under flera generationer framåt, något vi inte kan säga om Galileo-projektet.

När allt kommer omkring – vilket påpekas i resolutionen – har parterna Europeiska unionen och Latinamerika tillsammans över en miljard invånare, utgör en tredjedel av FN:s medlemsstater och står för mer än en fjärdedel av världshandeln.

- Betänkande: Cristiana Muscardini (A6-0104/2008)

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). – (PL) Fru talman! Syftet med Världshandelsorganisationen var att skapa en fri och multilateral handel. Det erkändes att en öppen marknad baserad på principerna vänskap och ärlighet är nyckeln till en stabil ekonomisk tillväxt och ett sätt att minska världsfattigdomen.

För många personer framstår dock WTO fortfarande som något av en gåta. Detta på grund av bristen på insyn i deras verksamhet och att olämplig information offentliggörs. De nuvarande nedbantade arbetsgrupperna G4 och G6 ses ofta som möten mellan företrädare för de stora länderna som ska eller vill pracka på andra medlemmar sina åsikter.

Ett annat problem är WTO:s brist på tekniskt och rättsligt stöd för mindre utvecklade länder som inte får några ekonomiska fördelar av en ökad marknadsliberalisering.

Länder som till exempel Indien, Kina eller Brasilien behandlas som utvecklingsländer och kan därmed dra fördel av mer fördelaktiga villkor och olika skyldigheter. Jag anser att det är ett misstag i WTO:s politik. WTO beaktar inte den enorma potentialen hos dessa länder och deras resurser. Länderna utnyttjar detta och använder ofta prisdumpning i handelsförbindelserna, vilket är skadligt för andra länder. Det bör finnas en tydligare uppdelning av utvecklingsländer som beaktar faktorer som till exempel ekonomisk styrka och utveckling samt tillväxt av BNP och exporttillväxt.

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Vi håller med om behovet av en reform av WTO. Men den bästa reformen för Världshandelsorganisationen skulle vara att förändra förhandlingsparternas attityder, inklusive Europeiska unionens.

Jag uppmanar därför mina kollegor att stödja den globala partiöverskridande kampanjen med krav på en fungerande handel, där jag delar ordförandeskapet med Abdi Abdirahim Haithar från den östafrikanska lagstiftande församlingen. Vi kräver fem saker. Låt oss avskaffa jordbrukssubventionerna. Låt oss avskaffa jordbrukstullarna. Låt oss liberalisera ursprungsreglerna. Låt oss betona ett ökat stöd till handeln, via bidrag till infrastrukturen istället för direkta budgetstöd till korrupta regeringar. Låt oss också ge låginkomstländer incitament att ta bort hindren mellan varandra så att de kan skapa välstånd – företagare kan skapa välstånd – så att de kan delta i det globala handelssystemet.

- Betänkande: Anne Ferreira (A6-0040/2008)

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM). – (PL) Fru talman! EU:s medborgare uppskattar miljön. Eurobarometer-undersökningar visar att över 70 procent av medborgarna vill att beslutsfattarna fäster lika stor vikt vid miljöpolitiken som de gör vid ekonomiska och sociala frågor.

Klimatförändringar pågår. Under de senaste 100 åren har medeltemperaturen i Europa ökat med 0,095 grader Celsius och under nästa sekel skulle den kunna öka till 2 grader Celsius eller till och med 6 grader Celsius. OECD uppskattar att 6,4 procent av barnadödligheten och sjukdomarna i Europa orsakas av miljöförstöring.

Europeiska unionen kan nå sina mål med att minska utsläppen som fastställts i Kyotoprotokollet (Talmannen avbröt talaren.)

  Talmannen. − Ursäkta, men ni talar alldeles för fort och tolkarna hänger inte med.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM). – (PL) ... genom införandet av riktlinjer för handel med utsläppsrätter i EU-länder liksom andra instrument, inklusive ett europeiskt program för bekämpning av klimatförändringar. Jag tror att Anne Ferreiras betänkande kommer att uppmuntra medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder inom miljöskyddsområdet.

  Christofer Fjellner (PPE-DE). – Jag skulle vilja uttrycka mitt missnöje med att vi i dag inte har haft möjlighet att rösta mot förslaget om personliga koldioxidkort, dvs. personliga kort där vi förväntas mäta enskilda individers bidrag till växthuseffekten. Det är helt enkelt fel. Det är mot mänsklig verksamhet och utveckling och skickar jättekonstiga signaler: andas inte, träna inte, flåsa framför allt inte och, för guds skull, fis inte!

Vilka skulle sanktionerna vara för dem som förbrukar för mycket koldioxid eller bidrar för mycket till växthuseffekten? Skulle vi förbjuda dem att andas helt? Nej, denna typ av idiotiska idéer undergräver vår trovärdighet och tar bort fokus från de riktiga, verksamma medlen, nämligen handeln med utsläppsrätter, pollutors pay-principer och andra metoder som faktiskt fungerar.

Jag är förvånad över att det inte är fler som har protesterat mot det här förslaget och att det verkar passera igenom obemärkt. Jag är hemskt ledsen om jag med det här talet har bidragit till att förbruka mer koldioxid än jag egentligen har rätt till. Jag är ledsen för det.

- Betänkande: Alexander Radwan (A6-0032/2008)

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM). – (PL) Jag röstade för resolutionen om internationella redovisningsstandarder. IFRS gör det enklare att jämföra bokslut från företag som arbetar inom samma eller till och med olika sektorer. Jag anser att Europeiska unionen bör undersöka om det går att göra några vinster, och i så fall vilken typ av vinster, genom att införa internationella redovisningsstandarder för små och medelstora företag.

Skriftliga förklaringar

- Kommissionens årliga politiska strategi för 2009 (RC-B6-0144/2008)

  Giles Chichester (PPE-DE), skriftlig. - (EN) De brittiska konservativa stöder betoningen i denna resolution av bättre lagstiftning, minskade administrativa bördor, förnyad betoning när det gäller att nå Lissabonstrategin om tillväxt och sysselsättning och om vidare framsteg för att stödja den inre marknaden. Vi gav också vårt stöd till hänvisningarna till oberoende konsekvensbedömningar av lagstiftningen, som är en politik som de konservativa Europaparlamentsledamöterna länge förespråkat.

Vi kan dock inte stödja bland annat hänvisningarna till en gemensam invandringspolitik eller en gemensam asylpolitik, eventuella förslag om att minska medlemsstaternas frihet att agera på området för rättsliga och inrikes frågor, skapandet av en ”Europeisk avdelning för yttre åtgärder” eller eventuella förslag om en försvarskapacitet för EU.

Av dessa skäl lade vi ner våra röster i den slutliga omröstningen.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Resolutionsförslaget innehåller en rad vaga punkter. Vi är för utvecklandet av en inre marknad. En formulering där EU-parlamentet beklagar bristen på konkret harmonisering på detta område kan dock tolkas i flera riktningar. En av dessa är att fler totalharmoniserande detaljregleringar bör införas, vilket vi inte stödjer.

Då förslaget dessutom förkastar alla försök att åternationalisera sammanhållningspolitiken och stödjer en gemensam invandringspolitik och utvecklandet av en enhetlig Natopolitik har vi valt att rösta nej till det gemensamma resolutionsförslaget.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) I ett EU karaktäriserat av försämrade sociala och ekonomiska villkor för arbetstagarna och för befolkningen i sin helhet och där koncentrationen av rikedom, ojämlikhet och fattigdom fortsätter att öka, är det typiskt att varken kommissionen eller majoriteten i denna kammare anser att kampen mot denna oacceptabla situation är en prioritet. Dessutom skulle det inte kunna vara på något annat sätt med tanke på att det är just EU-politikens mål att främja denna situation.

Syftet med prioriteringarna i fråga är att förstärka en nyliberal politik och fokusera på fler åtgärder för att främja ett totalt genomförande av den inre marknaden (det vill säga en liberalisering av marknaderna för tjänster, varor och arbetskraft genom flexicurity) och internationell handel i linje med en federalistisk och militaristisk agenda (som inkluderar en översyn av den egna strategin och av Natos strategi), och utifrån det ännu inte ratificerade (!) Lissabonfördraget.

Under ett år när val till Europaparlamentet kommer att hållas, blir vi slutligen pressade och uppmanade att stärka EU-propagandan och mystifikationen kring dess politik. De som är för en sådan linje förkastade ändringsförslaget som lades fram av vår grupp om att fördöma EG-domstolens domar om legitimerad lönedumpning och inskränkta rättigheter för fackföreningarna.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) I Europaparlamentets resolution om den årliga politiska strategin för 2009 hänvisade man positivt till flera punkter i Europeiska kommissionens dokument. Det är särskilt viktigt att betona det ömsesidiga beroendet mellan ekonomisk utveckling, social utveckling och miljöskydd. De är alla viktiga för att skapa hållbara ekonomier. Som ledamot i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd välkomnar jag särskilt stödet till initiativ som siktar till att ta till vara de små och medelstora företagens möjligheter.

Vi bör inte bortse från frågan om korrekt genomförande av direktiv som är av central vikt för den inre marknaden, särskilt tjänstedirektivet och direktivet om konsumentkrediter. Bestämmelser måste införlivas ordentligt i samtliga medlemsstaters nationella lagstiftning om det ska finnas några verkliga fördelar med den europeiska integrationen. Vi bör dock inte glömma att Europeiska kommissionen spelar en central roll genom övervakning, rapportering och även som stöd till medlemsstaterna i deras ansträngningar för att nå detta mål.

I resolutionen noterade Europaparlamentet konsekvenserna av EG-domstolens senaste domar i fallen Viking, Laval och Rüffert och behovet av ytterligare diskussioner i Europaparlamentet. Jag räknar med Europeiska kommissionens inblandning här och med konstruktiva diskussioner med dess företrädare.

Jag håller med om att år 2009 blir en vattendelare för EU-institutionernas verksamhet. Jag är dock optimistisk och tror att detta inte hamnar i vägen för genomförandet av centrala mål under året.

  Dan Jørgensen, Poul Nyrup Rasmussen, Christel Schaldemose och Britta Thomsen (PSE), skriftlig. − (DA) Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet har beslutat att rösta emot ändringsförslaget som lagts fram av gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen om ett ovillkorligt avskaffande av målet om en andel biodrivmedel på 10 procent år 2020.

Vi kommer inte att kompromissa när det gäller hållbarhet, varken i sociala eller miljömässiga termer, och därför insisterar vi på att uppfyllandet av målet om 10 procent kvarstår som en skyldighet och att det kan utföras på ett hållbart sätt.

Vi kan tänka oss att revidera målet om det blir tydligt att det inte kan uppnås på ett hållbart sätt. Vi anser ändå att kommissionens årliga politiska strategi är rätt kontext för att fatta detta beslut, genom förhandlingar om EU:s paket om klimatförändring, inklusive direktivet om förnybar energi.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för ändringsförslagen 1, 2, 3 och 4 som lades fram av den socialdemokratiska gruppen till det gemensamma förslaget till resolution om kommissionens årliga politiska strategi för 2009. De begärde att kommissionen skulle lösa det politiska dödläget för direktivet om arbetstider, direktivet om tillfällig personal och direktivet om överföring av pensionsrättigheter. Det är centrala aspekter i EU:s social- och sysselsättningspolitik. Dessa ändringsförslag innehåller krav på att kommissionen ska uppfylla sina åtaganden om att lägga fram ett lagförslag om minimistandarder för gränsöverskridande kollektivavtal som skulle tillåta medlemsstaterna att förbättra sina standarder, särskilt genom kollektivavtal.

Jag beklagar att dessa ändringsförslag inte har lyckats samla den majoritet som krävs. Följaktligen röstade jag emot den text som följde, eftersom den inte beaktar de sociala behoven inom EU.

- Betänkande: Jutta Haug (A6-0084/2008)

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE), skriftlig. − (PL) 2008 är året då Lissabonfördraget, som ska träda i kraft 2009, ska ratificeras. Det kommer att ge Europeiska unionen nya befogenheter och kommer att få en betydande inverkan på gemenskapens budget.

Det nyligen tillsatta Europaparlamentet och kommissionen kommer att tillämpa ett helt nytt budgetförfarande inför budgetåret 2010. Av detta skäl är det otroligt viktigt att få en tydlig överenskommelse om förändringar i relevanta budgetinstrument och rättsakter i slutet av detta år för att garantera tydliga regler inför 2010. Dessutom behöver vi intensifiera förberedelserna för en omfattande översyn av samtliga aspekter av EU:s utgifter för att kommissionen ska kunna lägga fram en rapport i slutet av året.

Solidaritetsprincipen måste prioriteras inför nästa år och finansieringen av dess genomförande måste garanteras. Med tanke på det tillgängliga manöverutrymmet inom ramarna för den fleråriga budgetramen oroar det mig att kommissionens redan existerande prioriteringar och de nya uppställda prioriteringarna i praktiken inte kan uppnås samtidigt utan att de förra får lida.

Av detta skäl bör det första budgetförslaget ge en realistisk bild av samtliga krav inför nästa år med beaktande av Europaparlamentets krav på att samtliga belopp som avsatts till pilotprojekt som ligger i de europeiska medborgarnas intresse ska utnyttjas.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Låt oss komma ihåg att vid sidan om gemenskapens budget för 2009 förs det en annan debatt om att se över hela EU:s budget, vilket fastställts i det interinstitutionella avtalet. Hur denna översyn ska utformas måste ännu fastställas, men vi oroar oss redan för några av målen som angivits.

Dessutom har rådet redan meddelat sin avsikt att fastställa en realistisk och rigorös nivå för betalningar. Nivån på deras åtaganden och betalningsbemyndiganden måste analyseras noggrant i relation till gemenskapens kapacitet att absorbera dem. Detta talar för att ytterligare nedskärningar i struktur- och samordningspolitiken är mer sannolika, vilket vi motsätter oss. Vi har en annan uppfattning och anser att en detaljerad analys bör göras om hela beloppet som fördelats under dessa budgetrubriker inte används och att åtgärder bör vidtas för att garantera att de utnyttjas fullt ut.

Under tiden insisterar man i förslaget på ökade anslag för externa åtgärder för att tillhandahålla resurser som är förenliga med EU:s ambitioner. Förkastandet av vårt ändringsförslag har bringat klarhet i vad det verkligen betyder. Vi motsätter oss kraftfullt rådets begäran om ytterligare anslag i gemenskapsbudgeten för militära utgifter som en del av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.

  Janusz Lewandowski (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Fru talman! Budgeten för 2009 måste beakta de särskilda omständigheter som påverkar nästa år.

Först och främst budgetkonsekvenserna om Lissabonfördraget träder i kraft, liksom EU-valet och utformningen av det nyvalda Europaparlamentet och Europeiska kommissionen, vilket blir en utmaning för kontinuiteten i EU:s lagstiftande och budgetära verksamhet. Samtidigt är det året då budgetplanen 2007–2013 ska genomföras fullt ut, efter två år för att ”komma upp i varv”, något som påverkats av förseningar i lagstiftningen och, som ett resultat av det, en försenad start för de långsiktiga programmen.

Betoningen av att finansiera innovativa strategier är förståelig, liksom EU:s utrikespolitiska ambitioner. Detta kan dock inte ske på bekostnad av sammanhållningspolitiken, som är enormt viktig just nu på grund av skillnader i utveckling mellan olika länder och regioner. I avsnitt 3 i betänkandet, som handlar om solidaritetsprincipen, beskrivs hur strukturfonderna kan användas på ett öppet och riktigt sätt. Detta får särskild betydelse med tanke på budgetöversynen som planeras för 2008-2009, vilket i sin tur får konsekvenser för EU:s budget efter 2013. Detta är ännu en viktig fråga för budgetpolitiken för 2009.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar innehållet i Jutta Haugs betänkande om budgetförfarandet 2009: avsnitt III – kommissionen: budgetramen och prioriteringarna för 2009. I betänkandet tillhandahålls riktlinjer som bidrar till att förenkla övergången från det nuvarande till det nya förfarandet som ett resultat av Lissabonfördraget. Jag röstade för detta betänkande.

- New Flames förlisning (RC-B6-0180/2008)

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Fastän jag röstar för detta gemensamma förslag till resolution måste jag säga att det är en typisk resolution från Europaparlamentet. Den har inte lagts fram på grund av oro för miljön eller sjösäkerheten, utan för att konservativa spanska politiker fortfarande desperat försöker kräva tillbaka Gibraltar och genera den egna regeringen.

Det är en text där man försöker tillgodose allt och alla och där man pladdrar på om småsaker. Endast ett begränsat utrymme ägnas åt den viktiga frågan om sjösäkerheten.

Den engelska versionen verkar dåligt skriven och punkt 12 är helt obegriplig och en praktisk omöjlighet, vilket är anledningen till att denna punkt inte kan tas på allvar även om man förstår vad som står där.

Det viktiga är att oljan har tagits bort från skeppet och att Europeiska sjösäkerhetsbyrån och Gibraltars regering och de spanska myndigheterna agerade snabbt och riktigt när olyckan väl var framme. Vi måste dessutom se till att hela frågan om sjösäkerheten tas upp. Allt det skulle ha kunnat rymmas på två sidor och hade varit mycket effektivare än de fyra sidor av pladder som vi nu har framför oss.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen)

- Toppmötet mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien (RC-B6-0147/2008)

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för det gemensamma förslaget till resolution om det femte toppmötet i Lima mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien, eftersom jag anser att toppmötet i Lima kommer att ge en exceptionell möjlighet att konsolidera det strategiska partnerskapet mellan två regioner. Dessutom kommer det att öka ansträngningarna att nå millennieutvecklingsmålen 2015, inklusive att främja demokrati och rättsstatsprincipen, skydda och garantera de mänskliga rättigheterna, särskilt med tanke på kvinnornas situation, samt öka den sociala sammanhållningen och minska fattigdomen.

Jag delar den växande övertygelsen om behovet av att skapa ett centrum för övervakning av migration som gör att vi kan få en ökad kunskap om migrationen mellan Latinamerika, Västindien och Europeiska unionen.

Gemensamma initiativ är nödvändiga för att skydda miljön, den biologiska mångfalden och skogarna samt för kampen mot klimatförändringar, ökenutbredning och vattenbrist.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Vi sympatiserar med mycket i detta förslag till resolution, men delar av innehållet är sådant som detta parlament inte har med att göra utan är ärenden för medlemsstaterna och eventuellt utrikesministerrådet att ansvara för.

Som alltid läggs det in ovidkommande ändringsförslag från olika grupper i olika stora principiella frågor som till exempel om att MRTA ska inkluderas i EU:s förteckning över terroristorganisationer och om försöken till en fredsprocess i Colombia.

Det är viktiga frågor, men av sådan dignitet att de inte ska beslutas av EU-parlamentet, utan av medlemsstaternas behöriga beslutsfattare.

Därför har vi röstat mot betänkandet.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Trots den aktuella resolutionens försiktiga utformning är det svårt att dölja den underliggande önskan om ett globalt biregionalt partnerskap, och att inrättandet av ett område för övergripande interregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika är embryot till en framtida frihandelszon (med fri rörlighet för varor, tjänster och kapital). Det gör att EU i sin tur kan främja integrationen med Latinamerika efter eget tycke och besvara ambitionerna från de största finansiella och ekonomiska grupperna (se målsättningarna i associeringsavtalen mellan EU och länderna och regionerna i Latinamerika, som till exempel Mexico och Chile).

Vissa av oss anser att resolutionens omständligt upprepade förhoppningar om vad som ska bli gemensamma principer, värderingar och intressen endast är ett försök att främja nykoloniala anspråk och EU-institutionernas inblandning i Latinamerika.

Vi är helt emot EU:s avsikt att underlätta för transnationella företag att beslagta regionens ackumulerade rikedomar, naturtillgångar och biologiska mångfald. Det leder till att arbetstagare utnyttjas, arbetslösheten ökar, miljoner småbönder ruineras, miljön förstörs, utvecklingen blockeras och folken nekas sina rättigheter och sin suveränitet.

  Jens Holm, Kartika Tamara Liotard och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi beklagar att texten om reproduktiv hälsa, som var en del av resolutionen från gruppen Europeiska enade vänstern, tagits bort i kompromissförslaget från samtliga politiska grupper. Den raderade texten var följande:

”Europaparlamentet efterlyser en offentlig politik som tillhandahåller infrastruktur, utrustning och samhällsomfattande tjänster som garanterar allmän tillgång till utbildning om kvinnors reproduktiva och sexuella hälsa, inbegripet kvinnors kontroll över sin egen fertilitet, och som stödjer moderskap och faderskap så att kvinnorna kan planera sin familj och resten av sina liv, varvid alla förutsättningar för ett ökat deltagande på lika villkor ges”.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Samarbete inom detta område kräver en dialog som bland annat främjar social sammanhållning och samarbete för att förebygga den globala uppvärmningen. Behovet av en djupare dialog kring dessa frågor motiverar min röst.

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar denna möjlighet att få en diskussion om situationen i Latinamerika och EU:s faktiska förhållande till den delen av världen tack vare toppmötet mellan EU och Latinamerika.

Jag stöder det gemensamma förslaget till resolution, men vill betona att vi måste hitta en politisk lösning för problemen i och runt Colombia i linje med FN:s ståndpunkt.

Vi vet att det förekommer svårigheter i länderna i den regionen och Europeiska unionen måste aktivt hjälpa dem att lösa sina problem, särskilt i fråga om droger och kriminalitet, och att befästa de demokratiska principerna hos deras regeringar och institutioner.

  Charles Tannock (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Storbritanniens konservativa har idag röstat för denna resolution, men vill förtydliga att hänvisningen som de reserverar sig mot – fullt stöd till Romstadgan och Internationella brottmålsdomstolen och hänvisningen till ”bekämpning av dödsstraff” i punkt 11 i resolutionen – rör en fråga som är en samvetsfråga för varje enskild konservativ parlamentsledamot.

- Situationen i Burma (B6-0186/2008)

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Situationen i Burma kräver en enad och tydlig ståndpunkt från EU. Bredare och mer målinriktade sanktioner är en viktig del i en sådan ståndpunkt och ett globalt vapenembargo samt frigivningen av politiska fångar inklusive Aung San Suu Kyi välkomnas. EU bör inte bara pressa på Burma utan även ASEAN-länderna så att de vidtar åtgärder för att utesluta Burma från de fördelaktiga handelsregler som ASEAN erbjuder.

- Biologisk mångfald och biosäkerhet (B6-0143/2008)

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Den minskade biologiska mångfalden är en av de största utmaningarna i dagens samhälle och den blir alltmer oroande i samband med klimatförändringarna.

Oron över klimatförändringarnas effekter på den minskade biologiska mångfalden handlar om mer än att bara skydda arter från utrotning. Den minskade biologiska mångfalden gör ekosystemen mindre produktiva och effektiva i sin roll för människans överlevnad.

Marker utan biologisk mångfald är till exempel mycket sämre på att binda kol, vilket accelererar klimatförändringarnas effekter.

Därför stöder jag denna resolution i förhoppningen om att EU ska fortsätta att inta en ambitiös ståndpunkt i FN:s konvention om biologisk mångfald.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan stödjer det internationella arbetet för bevarandet av biologisk mångfald och biosäkerhet. Naturen erbjuder rikedomar som människan endast har börjat att upptäcka och det är angeläget att denna skatt av framtida möjligheter finns kvar för kommande generationer. Därför stödjer vi resolutionen idag.

Det är dock viktigt att EU:s arbete med att bevara den biologiska mångfalden tillåter flexibilitet och anpassning av EU-direktiv och lagstiftning till nationella olikheter. Våra medlemsstaters miljöer ser olika ut och behöver därför olika slags skydd.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) I Miroslav Ouzkýs betänkande om EU:s strategi för biologisk mångfald (COP9) och förhindrande av biotekniska risker (COP/MOP4) ifrågasätts skyddet av den biologiska mångfalden och den rättvisa fördelningen av stöd för att utnyttja dessa resurser.

Jag vill särskilt fokusera på frågan om biologisk mångfald och betona att de olika moderna teknikerna för gentekniken måste utvecklas och användas i cisgena och inte transgena syften för att stimulera processer som är så naturliga som möjligt.

Jag håller med om att det är viktigt att vidta effektiva åtgärder mot biologisk piratkopiering genom att förse några av dessa produkter med CE-märkning och därmed garantera att de följer de relevanta gemenskapsdirektiven.

- Betänkande: Cristiana Muscardini (A6-0104/2008)

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) I detta betänkande föreslås helt enkelt att WTO omvandlas till ett centrum för världsstyrning, med en mer framträdande roll för sekretariatet och privilegier som utarbetats med Europeiska kommissionen som modell (personal, initiativrätt osv.), en parlamentarisk församling etc. Allt samordnat med andra organ som vill kontrollera världen.

Paradoxalt nog görs ett försök att rättfärdiga enhällighet, det vill säga samförstånd som, jag citerar, ”till skillnad från omröstningar med kvalificerad majoritet (eller det viktade omröstningssystemet) garanterar jämlikhet för alla medlemmar”. Den jämställdheten föraktas i praktiken i Europeiska unionen.

Lika paradoxalt är kravet på att handelsbestämmelserna och systemen för tvistlösning tydligt ska omfatta sociala, miljömässiga och ”humanistiska” överväganden, medan däremot anslutningsansökningar endast skulle beaktas utifrån en kommersiell ståndpunkt! Ett sorts rättfärdigande i efterhand av detta parlaments breda stöd för Kinas anslutning till WTO, när det nu klagar över landets sociala dumpning, för att inte tala om Kinas upprepade kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Trots att betänkandet innehåller flera positiva punkter, som till exempel en ökad samordning av arbetet inom WTO, ILO, FN:s miljöprogram, FN:s utvecklingsprogram, världshälsoorganisationen och FN:s handels- och utvecklingskonferens, försöker föredraganden tona ned liberaliseringen av den internationella handeln, något som inte kritiseras överhuvudtaget.

Avsikten med betänkandets försiktiga strategi är endast att neutralisera kritiken och dölja avsikterna hos dem som, i likhet med de socialdemokratiska ledamöterna, försöker hitta en väg ut ur den kris som det kapitalistiska systemet står inför.

I betänkandet bekräftas på nytt stödet för liberaliseringen av världshandeln, om än i försiktiga ordalag, samtidigt som konsekvenserna döljs. Liberaliseringen av internationell handel har främjat en avreglering av handeln mellan länder med enorma skillnader i ekonomisk utvecklingsnivå, till de stora finansiella och ekonomiska gruppernas, dvs. EU:s, förtjusning och vinning.

I betänkandet anstränger man sig för att dölja att man stöder en liberalisering av handeln och att betänkandet är ett led i offensiven som leds av nyliberal kapitalistisk globalisering, vilket man påstår kommer att garantera ekonomisk utveckling och framsteg för mänskligheten.

Inget kunde vara mindre sant. Vad vi ser och fortsätter att se är en ökad ojämlikhet i världen, en trend som kommer att förstärkas om den nuvarande nyliberala politiken fortsätter. De stigande matpriserna är ett exempel på detta.

Därför röstade jag emot betänkandet.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Cristiana Muscardinis betänkande Mot en reformerad Världshandelsorganisation. Systemet med representation, organisationens tvistlösningsmekanism samt dess allmänna legitimitet och insyn är alla områden som kräver uppmärksamhet. Analysen i betänkandet räcker faktiskt en bra bit som bidrag till debatten kring dessa frågor. I debatten krävs också ett ökat deltagande av och samråd med civilsamhället, utvecklingsländerna och olika FN-organ. Dessa åsikter motiverar min röst.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN), skriftlig. – (PL) Syftet med Världshandelsorganisationen var att skapa en fri och multilateral handel. Man insåg att en öppen marknad baserad på principerna vänskap och ärlighet är nyckeln till en stabil ekonomisk tillväxt och ett sätt att minska världsfattigdomen.

För många personer framstår dock WTO fortfarande som något av en gåta. Detta på grund av bristen på insyn i dess verksamhet och att olämplig information offentliggörs. De nuvarande nedbantade arbetsgrupperna G4 och G6 ses ofta som möten mellan representanter för de stora länderna som prackar på eller vill pracka på andra medlemmar sina åsikter.

Ett annat problem är WTO:s brist på tekniskt och rättsligt stöd för mindre utvecklade länder som inte får några ekonomiska fördelar av en ökad marknadsliberalisering.

Länder som till exempel Indien, Kina eller Brasilien behandlas som utvecklingsländer och kan därmed dra fördel av mer fördelaktiga villkor och olika skyldigheter. Jag anser att det är ett misstag i WTO:s politik. WTO beaktar inte den massiva potentialen hos dessa länder och deras resurser. Länderna utnyttjar detta och använder ofta prisdumpning i handelsrelationerna, vilket är skadligt för andra länder. Det bör finnas en tydligare uppdelning av utvecklingsländer som beaktar faktorer som till exempel ekonomisk styrka och utveckling samt tillväxt av BNP och exporttillväxt.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag röstar för Cristiana Muscardinis betänkande om en reform av WTO. Det har funnits ett behov av en reform av det multilaterala handelssystemet och särskilt WTO:s arbete rätt länge nu, särskilt med tanke på organisationens nuvarande storlek. Den har nu 151 medlemmar.

Jag vill också betona det stora behovet av reformer när det gäller utvecklingsländerna. Idag åtnjuter länder med blomstrande handel, som till exempel Kina och Indien, en förmånlig och fördelaktig behandling eftersom de fortfarande klassas som utvecklingsländer och likställs med andra mindre utvecklade länder. Jag håller med om att gruppindelningen av utvecklingsländer bör bli tydligare och lättare att jämföra och att den bör stämma bättre överens med de aktuella ekonomiska omständigheterna i det berörda landet.

- Frihandelsavtalet mellan EG och Gulfstaternas samarbetsråd (B6-0142/2008)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) En veritabel ”handbok” för frihandelsavtal…

Texten är full av okritiska hänvisningar till allt från sänkning, avskaffande och liberalisering av icke-tariffära hinder, till oro över eventuell snedvriden konkurrens till följd av statliga subventioner, till vikten av förbättrad liberalisering av tjänster och investeringar samt konkurrensutsatta anbudsförfaranden, och den uttrycker mer eller mindre ett stöd för Lissabonfördraget.

Resolutionen är så nyliberal att den tvingade socialdemokraterna att försöka rentvå sitt tysta godkännande av den genom att presentera en rad ändringsförslag ämnade att tona ned innehållet – så kallad kapitalism med ett mänskligt ansikte.

Återigen kan vi se hur dessa frihandelsavtal försöker ta sig in fönstervägen när de nu inte lyckas komma in genom dörren. Genom att upprätta denna typ av avtal med regioner och länder runtom i världen håller EU gradvis på att främja liberaliseringen av den internationella handeln samtidigt som vi fortsätter att förhandla inom WTO.

Vi förkastar bestämt frihandelsavtalen (hur mystiska de än framställs). Vi anser att människor måste organisera sig, enas och kämpa för ett slut på denna nyliberala politik, som haft sådana skadliga konsekvenser för arbetstagare och människor.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Helmuth Markovs muntliga fråga till kommissionen om frihandelsavtalet mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd bör få stöd. Ett frihandelsavtal mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd bör innehålla bestämmelser om arbets- och miljönormer samt de mänskliga rättigheterna. Utan sådana bestämmelser äventyras frihandelsavtalens sociala natur. Uppmaningarna om ett förnyat mandat måste hörsammas om Europeiska unionen ska kunna förbli trovärdig när vi försvarar en ekonomisk politik med socialt ansvar över hela världen. Min röst motiverar de åsikter jag framfört i frågan.

- Betänkande: Anne Ferreira (A6-0040/2008)

  Jan Andersson, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater har valt att rösta för detta betänkande.

Vi anser att ekonomiska styrmedel måste utarbetas på EU-nivå för att möta de många utmaningar som finns på miljö-och klimatområdet. I betänkandet betonas också subsidaritetsprincipen.

Vi valde dock att inte stödja en skrivning om riktade regleringar för låginkomsthushåll.

Det finns enklare och bättre generella åtgärder för att kompensera för sociala konskvenser av styrmedel i miljöpolitiken.

Vi valde också att rösta emot ändringsförslag 2 och 3. Dessa täcker viktiga områden som förbränningsmotorers effektiviet och användningen av bekämpningsmedel.

Vi anser dock att det bäst görs genom parlamentets pågående arbete med minska klimatpåverkan från personbilar och reglera användningen av bekämpningsmedel

  John Bowis (PPE-DE), skriftlig. − (EN) PPE-DE-gruppen välkomnar betänkandet om grönboken om marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken och näraliggande politikområden. Vi anser att det innehåller flera bra och konstruktiva inslag som betonar betydelsen av marknadsbaserade styrmedel vid utveckling och genomförande av miljöpolitiken. Därför har vi röstat för detta betänkande.

PPE-DE-gruppen vill dock uppmärksamma att den röstade emot andra delen av punkt 26, där kommissionen uppmanas att lägga fram ett lagstiftningsförslag om minimiskatt på koldioxid i gemenskapen före utgången av 2008. Vi hävdar bestämt att detta strider mot subsidiaritetsprincipen. Det är upp till medlemsstaterna själva att bestämma om skattepolitiken. PPE-DE-gruppen vill även betona att konceptet strider mot en fortsatt utveckling av ett effektivt EU-system för handel med utsläppsrätter.

PPE-DE-gruppen betonar även att trots att en separat omröstning inte begärdes för punkt 42 i betänkandet motsätter vi oss med utgångspunkt från samma skäl en EU-skatt på flygbensin och avgifter på kväveoxidutsläpp.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Vi stödjer betänkandet Grönbok om marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken och närliggande politikområden, A6-0040/2008, eftersom det tar upp många av de mekanismer som kan användas för att skydda eller förbättra miljön, t.ex. handel med utsläppsrätter, polluter pay-principen och en reform av de subventioner som är skadliga för miljön.

Vi avvisar däremot tanken på ett införande av ett ”koldioxidkort” för personer och små företag, på vilket deras energiförbrukning och nivån på växthusgasutsläppen registreras. Dels menar vi att de praktiska svårigheterna torde vara ett hinder i sig. Vi menar också att förslaget strider mot den personliga integriteten och friheten, inte minst då det inte motiveras varför dessa data ska samlas in eller vad de ska användas till.

Vi avvisar också förslaget om koldioxidtullar. Frihandel gör att jordens resurser används så effektivt som möjligt. Fokus bör ligga på internationella miljööverenskommelser.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Anne Ferreiras betänkande om grönboken om marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken och näraliggande politikområden, eftersom jag håller med om att användningen av dessa styrmedel är central för att nå en genomförbar och effektiv miljöpolitik. Åtgärder som förbättrar marknadernas funktion, som till exempel principen att förorenaren betalar, som tar hänsyn till kostnader i ekonomiska verksamheter med avseende på den miljöskada de orsakar, är en typ av statligt ingripande som bör uppmuntras, vilket erfarenheter på miljöskyddsområdet har visat.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Jag stöder Anne Ferreiras betänkande, eftersom jag anser att användningen av marknadsbaserade styrmedel, till exempel beskattning, bidrag och handeln med utsläppsrätter av miljöpolitiska skäl, är viktiga verktyg för att främja en hållbar utveckling, även om de inte är de enda.

Jag håller med om vad som sägs i betänkandet rent generellt. Men jag anser samtidigt att det är för tidigt att införa en gemensam EU-skatt på koldioxid, eftersom den skulle vara svår att genomföra vid sidan av EU:s system för handel med utsläppsrätter.

Dessutom håller jag inte med om att gemenskapens existerande riktlinjer om miljöskydd bör ersättas av marknadsbaserade styrmedel som till sin natur inte är ett alternativ till lagstiftning.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Miljöfrågorna är ett av de viktigaste fälten för EU-samarbetet. Gränsöverskridande miljöförstöring i Europa kan inte hanteras på nationalstatsnivå. Detta ger EU en självklar roll på sådana områden.

Det är emellertid mycket oroande att betänkandet helt skamlöst använder klimatfrågorna som argument för att öka EU:s politiska makt och öppna för byråkrati och protektionism. Exemplen är många, alla är felaktiga. Här krävs gemensam beskattning, omprövning av begreppet fri konkurrens och införandet av så kallade gränsskattejusteringar, det vill säga tullar.

Hur medlemsstaterna kommer till rätta med miljöpolitiken måste få bestämmas av medlemsstaterna själva. Det är i konkurrensen mellan länder och företag om att finna effektiva lösningar på miljöproblemen som kreativiteten kan blomstra, inte genom att byråkratisera tillvaron.

Därför har vi röstat mot betänkandet.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Detta betänkande går vidare med ett initiativ från Europeiska kommissionen och fastställer en rad riktlinjer från Europaparlamentet för att upprätta marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken och näraliggande politikområden, något som vi ser på med mycket allvarliga reservationer och oro.

I betänkandet anges att miljöförstöringen ska minska och miljöskyddet öka genom användningen av marknadsbaserade åtgärder och genom införande av principen att förorenaren betalar. Kostnaderna för detta kommer i slutändan att bäras av konsumenterna, i regel familjer som redan betalar mest i miljöskatt.

I betänkandet hänvisas till betalning av avgifter för vattenförbrukning som inkluderar resurs- och miljökostnader. Vi vet redan att det finns stöd i enskilda länder för att ersätta inkomstskatt med beskattning baserad på principen att förorenaren betalar och att vissa även ser det som en framtida EU-skatt.

Förutom åtgärder på skatteområdet introduceras systemet med handel med koldioxidkvoter, som domineras av stora ekonomiska intressen och som kommer att främja ekonomisk spekulation.

Därför röstade jag emot förslaget.

  Linda McAvan (PSE), skriftlig. − (EN) De socialdemokratiska parlamentsledamöterna stöder användningen av marknadsbaserade styrmedel för att tackla klimatförändringarna som till exempel EU:s system för handel med utsläppsrätter. Vi välkomnar det mesta av vad som står i grönboken och i betänkandet. Men vi har reservationer inom en del områden. Det är bland annat följande:

- Punkt 47: Eurovinjett: Vi har förstått att kommissionen kommer att lägga fram ett lagstiftningsförslag om Eurovinjett och vi vill därför invänta det innan vi tar ställning.

- Punkt 50: direktivet om beskattning av energiprodukter: vissa undantag i beskattningen av fossila bränslen för inhemska konsumenter har socialpolitiska målsättningar som måste respekteras.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Som svensk liberal har jag i grunden ett skeptiskt förhållningssätt till gemensamma EU-skatter. Så dock inte vad gäller miljöskatter. Samtidigt måste man vara noggrann med att fundera över vilken kombination av styrinstrument som är särskilt verkningsfull. Jag tror mycket på handel med utsläppsrättigheter och är inte principiellt negativ till en koldioxidskatt. Men avvägningen dem emellan måste vara väl genomtänkt och som förslagen ställdes mot varandra ansåg jag det lämpligt att göra en markering.

Ferreiras betänkande blandade och gav. Det mesta var dock positivt och jag behövde därför inte fundera länge innan jag röstade för. Dock med brasklappen att allt inte var bra. Punkt 66, som inte var utplockad för separat omröstning, handlade t.ex. om att införa ett ”koldioxidkort” för personer och små- och medelstora företag. Politik är förvisso att vilja. Men det ska helst vara genomförbart också.

  Thomas Ulmer (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Jag röstar emot detta betänkande, eftersom de föreslagna styrmedlen har en anstrykning av planekonomi snarare än marknadsekonomi. Jag delar inte den rådande uppfattningen om vad som utgör en marknadsekonomi.

- Betänkande: Alexander Radwan (A6-0032/2008)

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) De frågor som Alexander Radwan tar upp i sitt betänkande kan verka mycket tekniska, men de är väldigt viktiga.

Offentliga myndigheter bör självklart få säga sitt vid definitionen av redovisningsstandarder, eftersom de har en sådan inverkan på samtliga ekonomiska aktörer och till och med på de nationella skatteintäkterna. Det är inte rätt att ett privat organ i praktiken får rollen av riktig lagstiftare utan någon politisk kontroll, särskilt med tanke på att IASB:s tekniska legitimitet ifrågasätts alltmer på grund av dess inställning till de berörda frågorna, som är mer teoretisk än professionell. Förutom det lämnar organisationens geografiska och professionella sammansättning en hel del övrigt att önska. Ja, nya standarder bör endast antas om de är användbara och nödvändiga och efter en noggrann kostnads- och intäktsanalys. Ja, IASB:s roll bör begränsas till företag som är noterade på börsen och bör inte innefatta små och medelstora företag.

Principen om ”korrekt värde” gynnar en kortsiktig strategi och gör ekonomiska resultat till den dominerande faktorn i styrningen av företag. Den ökar ekonomins beroende av finansiering och gör marknaderna instabila. Europeiska unionen bör vägra att tillämpa den standarden. Föredragandens hållning i den frågan är något oklar. Vi avstår därför från att rösta om hans betänkande.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Sedan januari 2005 har EU:s börsnoterade företag varit tvungna att använda internationella redovisningsstandarder för koncernredovisningar.

Dessa standarder har utvecklats av den privata organisationen IASCF och av IASB som finansieras av privata medel (huvudsakligen företag inom samma område) och är inte föremål för någon offentlig reglering.

Samtidigt som det aktuella betänkandet innehåller aspekter som vi reserverar oss emot föreslås det även vissa åtgärder för att hantera situationen, och man visar försiktighet när det gäller att tillämpa denna typ av internationella redovisningsstandarder på små och medelstora företag.

Det är dock viktigt att vara tydlig om att det inte går att bota patienten med åtgärder som lindrar för tillfället för att minimera konsekvenserna av ekonomisk spekulation och förhindra att situationer inträffar som kan leda till en kollaps av det internationella ekonomiska systemet, för att för all framtid bevara den ökande liberaliseringen av kapitalrörelser.

Vi måste tackla orsaken till problemet: ökad styrning av ekonomin genom upplånat kapital och en ökad ekonomisk spekulation, med flykt av produktiva investeringar som följd. Vi måste se till att finanssystemen främjar utvecklingen för medborgarna och deras länder istället för att tjäna storkapitalet!

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Globala redovisningsstandarder av hög kvalitet är extremt viktiga för stabiliteten på finansmarknaderna. IFRS kommer utan tvekan att göra det enklare att jämföra företagens bokslut och som ett resultat av detta blir det möjligt för investerare att fatta bättre beslut.

Jag vill dock påpeka att kraven som gäller små och medelstora företag skiljer sig från kraven som ställs på investerare på kapitalmarknaderna.

Av detta skäl håller jag med föredraganden om att de internationella redovisningsstandarder som föreslagits av IASB för små och medelstora företag är alldeles för komplicerade. Jag vill betona att jag konsekvent kommer att opponera mig mot lösningar som istället för att förenkla skapar ytterligare hinder för företag. IASB-förslaget utarbetades med ganska stora små och medelstora företag i åtanke (över 50 anställda). Låt mig nämna en del uppgifter som nyligen publicerats av Eurostat, där det framkommer att företag med mindre än 50 anställda utgör 98,7 procent av samtliga aktiva företag i Europeiska unionen och att bara 1,1 procent, cirka 210 000 företag, är små och medelstora företag med över 50 anställda.

Jag är inte emot själva idén om internationella redovisningsstandarder för små och medelstora företag. Jag anser dock att Europeiska unionen bör utföra en noggrann undersökning om vad små och medelstora företag har att vinna på att anta internationella redovisningsstandarder. Jag kommer att följa den fortsatta debatten med stort intresse.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) Offentlig tillsyn av organ som till exempel IASCF/IASB är en kontroversiell fråga. En ökad enighet, genom IFRS, kan ge ökade fördelar för företag som arbetar internationellt. Flera miljoner euro kan sparas genom att undvika dubbel redovisning. Denna typ av överenskommelser som genomförs med hjälp av en separat process utan insyn äventyrar samtidigt en offentlig granskning av detta förfarande.

Små och medelstora företag behöver också ordentligt med uppmärksamhet och man vet mindre om behandlingen av dem än om behandlingen av stora företag.

Dessutom är principen om korrekt värde sådan att den inte behöver undergrävas av alternativ och tolkningar utöver dem som det är rimligt att godta.

  Talmannen. − Röstförklaringarna är härmed avslutade.