Talmannen. – Nästa punkt är debatten om sex resolutionsförslag om Tchad(1).
Erik Meijer, författare. − (NL) Herr talman! Det koloniala styret i de forna territorierna Franska Västafrika och Franska Centralafrika upphörde mellan 1958 och 1960. Det var en process som gick uppifrån och ned snarare än nedifrån och upp. Från att ha varit franska utomeuropeiska departement blev de först autonoma territorier och sedan självständiga stater.
Med undantag av Guinea (Conakry) har det franska inflytandet alltid varit större i dessa länder än i övriga forna kolonier. I det stora ökenlandet Tchad finns fortfarande fransk militär kvar, vilket verkligen har påverkat vem som tillåtits styra landet och inte. Detta starka europeiska inflytande har inte lett till att europeiska normer för demokrati och mänskliga rättigheter har utvecklats i dessa länder. Länderna och deras nationsgränser har inte sitt ursprung i inhemska rörelser som format en oberoende stat, utan helt enkelt i det koloniala förflutna.
Det innebär att etniska skillnader kan leda till etniska motsättningar. I länder som dessa betyder det en ständig kamp om makten, om vilka som är första klassens respektive andra klassens medborgare. Etnisk och geografisk mångfald återspeglas ofta inte, eller endast lite, i regeringens sammansättning. De problem som detta orsakar kan enligt min grupps mening inte lösas genom att man bara stationerar ut fler europeiska trupper i dessa länder. Det har alltid funnits militärstyrkor där, vilket har förvärrat snarare än förbättrat dagens situation. Lösningen är inte att stabilisera den nuvarande situationen, som bara är till gagn för de nuvarande makthavarna, utan att göra rum för en förändring som kommer nedifrån.
Filip Kaczmarek, författare. − (PL) Herr talman! I resolutionsförslaget nämner vi Cotonouavtalet och särskilt avsnittet om humanitärt bistånd.
Jag måste dock påminna om en olycklig händelse vid den senaste gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen för en månad sedan. AVS-sidan avvisade församlingens kompromissresolution om Tchad. Dessutom var de som stöttade avvisandet av resolutionen delegater från Tchads grannländer, trots att man tagit hänsyn till deras problem när man utformade kompromisstexten. Vi hade svårt att förstå varför den afrikanska parten beslöt sig för att avvisa resolutionen.
Jag hoppas att parlamentets resolution, som vi ska anta om några minuter, kommer att fylla det tomrum som uppstod genom avsaknaden av den starkt efterlängtade resolutionen från gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen. Jag tror att vi alla kan instämma i uttalandet från Tchads president Idriss Deby om att det är en tung börda att ta hand om 300 000 sudanesiska flyktingar och 170 000 internflyktingar i Tchad. Europa är medvetet om detta och det är anledningen till att 14 EU-länder har beslutat att genomföra mandatet från FN:s säkerhetsråd och har börjat sända 4 000 soldater till Tchad.
Vi är glada över att EU har tagit sitt ansvar och visar sin solidaritet på detta sätt, även om denna solidaritet kunde ha haft en bredare omfattning. De flesta av de 14 länder som har beslutat sig för att delta i uppdraget, t.ex. Irland, Finland, Rumänien och Polen för att nämna några, har inga historiska eller ekonomiska band till Tchad. Genom sin direkta hjälp till Tchad visar dessa länder inte bara solidaritet utan också osjälviskhet i sin önskan att hjälpa försvarslösa civila, offer för konflikten i Darfur och de inre stridigheterna i Tchad, flyktingar i läger vid gränsen mellan Saudiarabien och Tchad och personal som arbetar med humanitära uppdrag i området.
Jag hoppas att uppdraget hjälper till att lösa konflikten och hjälper människorna i Tchad och Sudan, och vi önskar befolkningen i Tchad framgångsrika, fria, demokratiska och öppna val år 2009.
Ewa Tomaszewska, författare. − (PL) Herr talman! Sedan den 3 februari 2008 har ingen information getts om Ibni Oumar Mahamat Salehs öde, talesmannen för Sammanslutningen av politiska partier inom den demokratiska oppositionen, CPDC.
Tortyr, fängsling och olika typer av förtryck används systematiskt mot oppositionen. Yttrandefriheten är begränsad, och så är även rätten till fri rättegång. Säkerhetsstyrkorna och beväpnade trupper från Sudan hotar civila och attackerar humanitära biståndsorganisationer, särskilt i den östra delen av Tchad.
I Tchad finns över 250 000 flyktingar från Sudan och ungefär 57 000 flyktingar från Centralafrikanska republiken, och även flyktingar från Darfur. Konflikten i Darfur har spridit sig till Tchads territorium. Den väpnade konflikten åtföljs av en humanitär katastrof. Det finns inte tillräckligt med mat för flyktingarna, det förekommer plötsliga prisökningar på mat, knappt 20 procent av barnen går i skolan, barn tvingas gå med i de väpnade styrkorna och våld mot barn ökar i omfattning, särskilt sexuellt våld mot flickor.
Det är av största vikt att flyktingarna kan återvända till sina hem. Det är av största vikt att få stopp inte bara på den väpnade konflikten i Tchad utan också på effekterna från krisen i Darfur. Endast en lösning på de väpnade konflikterna kan ge oss en chans att hjälpa de 4,5 miljoner människorna i Darfur och östra Tchad. Endast genom att få slut på kriget kan vi minska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna.
Bilder av kvinnor magra som skelett som sitter framför sina utbrända hus med hungriga barn i famnen, bilder som var vanliga i Polen och andra europeiska länder under andra världskriget, är nu en daglig realitet i Tchad och Sudan. Europa kunde ta sig ur dessa svåra omständigheter. Låt oss hjälpa människorna i Tchad och Sudan att återfå hoppet. Låt oss stoppa de väpnade striderna genom ett fredsuppdrag.
Marios Matsakis, författare. − (EN) Herr talman! Tchad, det femte största landet i Afrika, har ett mycket komplicerat postkolonialt förflutet. Inbördeskrig, gerillakrigföring, militärkupper, religiösa och etniska motsättningar, kombinerat med en ogästvänlig omgivning med halvöken och problem i grannländerna i regionen har lett till så gott som en konstant oro i landet. Därför, och trots att Tchad är rikt på guld, uran och olja, är Tchad ett land som lider av stor fattigdom vilket leder till dåliga hälsoförhållanden och sociala förhållanden.
Den sittande regeringen under president Idriss Deby, som kom till makten efter en kupp 1990 och genom ett antal tveksamma val sedan dess, har rapporterats vara involverad i ett flertal handlingar av grovt förtryck och förföljelse av oppositionella politiker, människorättsaktivister och journalister. Godtyckliga arresteringar och häktningar, tortyr och utomrättsliga avrättningar har dokumenterats.
Låt oss hoppas att detta resolutionsförslag kommer att sända ett tydligt budskap till Idriss Deby, och även till alla andra berörda parter i denna bekymmersamma del av världen, om att tiden nu är inne för nationell försoningi syfte att stärka de demokratiska processerna och respektera de mänskliga rättigheterna. Samtidigt vill man i denna resolution försöka inge människorna i Tchad tillförsikt om att EU hjälper dem i deras nöd och kommer att fortsätta att göra sitt yttersta för att bidra till att fred och välstånd skapas för alla medborgare i deras land.
Marie Anne Isler Béguin, författare. − (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Enligt eniga ögonvittnesskildringar arresterades Omar Mohamed Saleh i sitt hem av beväpnade män i uniform den 3 februari 2008.
Sedan dess har inga offentliga uttalanden gjorts och hans familj och politiska kollegor är rädda att han efter arresteringen helt kallblodigt har avrättats. Denna brist på information kan inte accepteras och president Idriss Deby måste lämna ut all information han har.
Vi uppmanar därför speciellt Frankrikes regering, som vi vet har lämnat bistånd till Tchads president, att skaffa fram all tillgänglig information om Mohamed Salehs försvinnande. Vi är mycket oroliga för honom och även för alla andra politiska fångars öden. Detta får dock inte dölja den tragiska situationen för över en miljon människor som befinner sig mitt i korselden.
Av den anledningen är det absolut nödvändigt att inleda en dialog mellan alla parter, Tchads regering, oppositionen och rebellerna, vilket de åtagit sig inför utsikten till fria val 2009 i enlighet med internationella normer. Eufor-uppdragets syfte är att bevara freden mellan Tchad och Sudan och garantera säkerheten för humanitära insatser som hjälper flyktingar från alla sidor. Uppdraget kan inte lyckas om inte alla länder inom EU deltar aktivt.
Eftersom Eurofor omfattar en stor del franska styrkor är det också viktigt att skilja mellan Épervier-planen (”Sparvhöken”) och de europeiska styrkorna. Det är också absolut nödvändigt för de miljontals flyktingarna att politisk stabilitet återupprättas som en inledande akutåtgärd, men också på längre sikt för länderna i centrala Afrika, genom vapenvila, återupptagande av samtalen och respekt för de mänskliga rättigheterna.
Eija-Riitta Korhola , för PPE-DE-gruppen. – (FI) Herr talman! Betänkandet belyser de två krisområden som regeringen och internationella organisationer måste fokusera på. För det första är den humanitära krisen utbredd och under lång tid har biståndsorganisationerna skickat rapporter om det ökande antalet internflyktingar. Den dåliga säkerheten i flyktinglägren, det utbredda sexuella våldet och svårigheten att leverera livsmedelsbiståndet har förvärrat situationen ytterligare. För det andra är yttrandefriheten mycket begränsad och många journalister har tvingats lämna Tchad av rädsla för att bli arresterade. Personer som stöder den politiska oppositionen har hotats och försvunnit. Detta faktum kommer ofta i skymundan för den humanitära krisen, även om det skulle innebära ett viktigt steg på vägen mot ett mera stabilt styre om förbättringar skedde inom detta område.
En verklig lösning kräver naturligtvis en stark politisk vilja och konkreta handlingar i större skala. Men lika viktigt är det att satsa tid och pengar på barnen i Tchad och deras framtid genom att verkligen försöka förhindra att de rekryteras in i beväpnade rebelliska gäng och investera i deras grundläggande utbildning, som till exempel skulle kunna inbegripa studier i mänskliga rättigheter.
Katrin Saks, för PSE-gruppen. – (ET) Mitt anförande knyter också an till de föregående talarnas. Jag vill också ta upp en punkt av största vikt på dagens agenda och det är just barnens situation i oroshärdarna. Många, kanske majoriteten av de hundratals människor som blivit hemlösa, är barn. Och hur ser en vanlig dag i deras liv ut? Vi har alla sett de nedslående bilderna på tv.
EU har naturligtvis en skyldighet att visa solidaritet med hela landet men vi måste försöka fokusera på barnen, för de kan inte ta hand om sig själva. Det är nedslående att bara ett av fem barn i Tchad går i skolan och att tusen och åter tusen barn bär vapen.
Jag stöder fullt ut uppmaningen att upprätta en plan för att göra mänskliga rättigheter till en integrerad del i skolans läroplan. Det är viktigt för Tchads regering att göra allt man kan för att förhindra att barn rekryteras till rebelliska grupper. Eufors viktiga roll kommer att visa sig vara avgörande här t.ex. för att kommunicera med samhällsledare och fästa deras uppmärksamhet på barnens situation i området.
Urszula Krupa , för IND/DEM-gruppen. – (PL) Herr talman! Ämnet för dagens debatt är brotten mot de mänskliga rättigheterna i Tchad. Situationen där är lika dramatisk som i Darfur, Sudan eller Centralafrikanska republiken, där man förutom konflikterna som eldas på av etniska, språkrelaterade eller religiösa motsättningar också har andra intressekonflikter som särskilt rör politik och olja.
Afrikanska länder som är ekonomiskt fattiga och svagt utvecklade, även om de kan ha stora rikedomar i naturresurser som råolja, ädelstenar och metaller, blir inte bara till en arena för handel med dessa resurser eller med droger utan en också viktig marknad för vapenförsäljning, vilket är en av de största orsakerna till kränkningar av de mänskliga rättigheterna. I en miljö med växande konflikter och krig utnyttjar många hänsynslösa lokala och utländska handlare situationen, berikar sig själva till priset av kaos, flyktingar och miljontals oskyldiga människors lidande, till och med folkmord, våldtäkt och exploatering av kvinnor och barn.
Situationen förvärras av passiviteten från världssamfundet, som styrs och exploateras av starka krafter som spelar ut sina intressen på den globala arenan. Humanitära uppdrag av olika slag kan göra lite för att hjälpa och går ibland till och med mot sina egna ursprungliga mål och kallelser. En sådan situation ser hopplös ut så länge liv och mänsklig värdighet drar det kortaste strået mot praktisk materialism, liberalism och den växande ”dödens civilisation”, som ibland propageras till och med av så kallade humanitära organisationer som tillhandahåller utbildning i sexuell och reproduktiv hälsa.
Av dessa skäl kan diverse resolutioner och betänkanden kanske hjälpa till att lätta samvetet hos deras författare, men de kommer inte att förbättra situationen i Afrika förrän Afrikas ledare och starka makthavare, både i öst och väst, slutar dra fördelar av krig och det växande hatet på den afrikanska kontinenten.
Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). – (PL) Herr talman! Trots undertecknandet för ett år sedan av en överenskommelse mellan alla politiska partier i Tchad om att stärka den demokratiska processen, och trots den senare icke-angreppspakten med de sudanesiska myndigheterna, är situationen fortfarande laddad. Regeringsstyrkor drabbar regelbundet samman med rebeller i väpnade grupper från Darfur, som attackerar humanitära biståndstransporter. Undantagstillstånd har använts för att ostraffat kunna fängsla oppositionen och införa orimligt hårda restriktioner på pressfriheten och yttrandefriheten.
Särskilt bekymmersam är den förvärrade humanitära situationen i ett land där det, till följd av konflikten i Darfur och dess gränsöverskridande konsekvenser, finns över 300 000 flyktingar i 12 läger längs den östra gränsen mellan Tchad och Sudan. På grund av fortsatta strider avbryts livsmedelstransporterna till lägren och flyktingarna lämnas i sysslolöshet under fruktansvärda förhållanden. På grund av massförflyttningarna är civilbefolkningen ett rov för aggressioner och brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.
I ljuset av det uppenbara dödläget när det gäller att stabilisera situationen i Tchad borde de internationella organisationerna öka sina ansträngningar för att skapa en dialog mellan alla sidor i konflikten. Endast en global överenskommelse har någon chans att avvärja en humanitär katastrof i landet. Det är av största vikt att Eufor-styrkornas uppdrag inleds så snart som möjligt för att öka de humanitära aktiviteterna i området och ge civilbefolkningen och flyktingarna bättre skydd.
Zbigniew Zaleski (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Jag vill återigen hänvisa till Ljubljanaresolutionen som våra afrikanska kollegor röstade emot. Jag blev verkligen besviken och ledsen. Jag tror och hoppas att det som är av värde för Afrika inte kommer från Kina, med dess aggressiva ekonomiska invasion som vi just nu bevittnar.
Det är omöjligt att veta hur vi ska behandla våra afrikanska partner när de behandlar Tchad på detta sätt, men en sak står ganska klar: vi måste övertala dem om de mänskliga rättigheterna. Vi har inget annat val. Det verkar som om det kommer att bli en lång och kostsam process, men vi har inget annat val.
Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Även jag vill höja rösten i debatten om den komplexa situation som Tchads befolkning befinner sig i. Enligt den senaste informationen lever, förutom de 300 000 flyktingarna i landets östra delar, 200 000 internflyktingar i dessa läger under förhållanden som knappt är lämpliga för människor, och de står inför en humanitär kris.
Om vi beaktar bristen på mat och medicin, det dramatiska utnyttjandet av det faktum att dessa människor har förlorat sin frihet, spridningen av drogmissbruk och sjukdomar bland dem som måste leva under dessa förhållanden, har vi ingen annan möjlighet än att uppmana till att stötta den demokratiska processen och bekämpa rebellerna med hjälp av de europeiska styrkorna.
Armando Veneto (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Även om ett avtal nåddes om ett gemensamt förslag avvisades det av den afrikanska sidan vid den gemensamma församlingen i Ljubljana.
Det dramatiska är det skäl som framfördes: nämligen att delegationen från Tchad inte var närvarande, eller det var åtminstone vad man sade. Det var helt klart ett svepskäl som utnyttjades, men det tjänade syftet att dölja de verkliga händelserna och orsakerna till att den afrikanska sidan avvisade resolutionen. Vad det rent konkret betyder är att politisk opportunism segrade över grundläggande mänskliga rättigheter och skyddet av och garantin för de grundläggande friheterna.
Jag menar att Europas värde – och den nya historia som Europa skapar – är att man inte bara observerar, utan också kämpar för att garantera att inte egennyttan, utan i stället humanitära skäl segrar över politikens alla bedrägerier. Som jag ser det är detta vad vi borde stödja och bejaka och vad som återigen borde bli en plan för EU:s själva existens.
John Bowis (PPE-DE). – (EN) Herr talman! För några år sedan var jag med en delegation i Tchad i efterdyningarna efter inbördeskriget och våldet, och jag såg den optimism som kom i och med att olje- och pipelines anlände. Fram tills dess hade landets rikedomar utgjorts av byarnas mangoträd och inget annat, och oljan förde med sig möjligheter för landet. Världssamfundet övervakade det hela på ett sådant sätt att vi hyste hopp om att detta skulle bringa stabilitet, välstånd och en framtid till detta land. Nu är allt en enda röra, och det är delvis på grund av vad som har kommit in i landet utifrån, det vill säga Darfur med mera, och delvis på grund av vad som kommit inifrån, nämligen korruptionen, den dåliga styrningen och våldet.
Resultatet är att folket i Tchad lider, och vi måste uppmana alla, såväl internationellt som nationellt och lokalt, att arbeta tillsammans för att få ett slut på krisen och sedan återigen bygga för framtiden.
Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Mina damer och herrar! Denna vecka har vi diskuterat förbindelserna mellan Kina och Afrika. Situationen i Tchad är bara ett exempel på hur oljan kan bli en anledning att köpa vapen. Om vi inte kan förmå Kina, som är medlem av FN:s säkerhetsråd, att förändra sin utrikes- och handelspolitik från att vara en så kallad ”villkorslös” politik till en politik ”med villkor” och hålla jämna steg med oss kommer vi bittert att ångra vår brist på resurser när det gäller att ge tillräcklig hjälp till hundratusentals flyktingar och skadade.
Androula Vassiliou , ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Vi stöder helt ledamöternas uppmaning om återupprättande av de politiska processerna i Tchad och en diplomatisk lösning på den spända situationen mellan Tchad och Sudan.
När det gäller den interna politiska processen välkomnar vi utnämningen av den nye premiärministern Youssouf Saleh Abbas. Hans deklaration den 18 april ser vi som en första lovande signal som kan leda till en normalisering av relationerna mellan regeringen och den obeväpnade oppositionen.
Vi hyser därför gott hopp om att den nya regeringen från den 23 april med sin breda bas, där fyra viktiga ministerposter har gått till obeväpnade oppositionspartier från Sammanslutningen av politiska partier inom den demokratiska oppositionen (CPDC), kommer att bana väg för en nystart i form av en mer omfattande dialog med utgångspunkt i den politiska överenskommelsen den 13 augusti 2007.
Kommissionsledamot Louis Michel var bland de första att uttrycka sin oro över de medlemmar av oppositionen som försvann efter kuppförsöket i början på februari, och kräva ett omedelbart frisläppande av alla oppositionsledare som häktats av myndigheterna i Tchad. Liksom många av dagens talare är vi fortfarande tydliga när det gäller behovet av att kasta ljus över vad som hänt Ibni Oumar Mahamat Saleh, talesmannen för CPDC.
I detta hänseende försöker Europeiska kommissionen genom sin roll som internationell observatör för den nationella undersökningskommissionen få klarhet om dessa försvinnanden, vilket kommer att göra det lättare att skapa förtroende i den politiska processen.
Med hänsyn till den politiska processen och genom den tionde Europeiska utvecklingsfonden och stabilitetsinstrument utvecklar vi Tchads möjligheter att hålla val till den lagstiftande församlingen i slutet av 2009, så som planerades i överenskommelsen den 13 augusti 2007. Detta innefattar stöd för valförberedelser och genomförande av en nationell folkräkning. Tchad har också betraktats som ett land som behöver följas upp med tanke på EU:s möjliga valobservatörsuppdrag 2009, om alla villkor för en sådan insats uppfylls.
När det gäller förbindelserna mellan Tchad och Sudan kan problemet med rebellgrupperna endast ses som en del i ett större sammanhang, och vi känner oss uppmuntrade av kontaktgruppens nyligen genomförda möte i Libreville, vilken inrättades genom Dakaravtalet mellan Tchad och Sudan. Vi menar att dessa oförminskade diplomatiska ansträngningar är av avgörande betydelse för att lugna ner situationen i de två länderna.
Vårt humanitära bistånd i östra Tchad fortgår (i genomsnitt 30 miljoner euro varje år) och behoven tillgodoses i tillräcklig omfattning. Men trots det kommer vi genom vårt program till stöd för stabiliseringen i östra Tchad att ge stöd till de områden dit internflyktingar och flyktingar kan välja att återvända i östra Tchad och norra Centralafrikanska republiken, särskilt när det gäller tillgången till dricksvatten och livsmedelssäkerhet. Detta som ett komplement till det humanitära biståndet och den ökade säkerheten för flyktingar och internflyktingar i läger som Eurofor-styrkorna och Minurcat-uppdraget kommer att medföra. Programmets åtgärder kommer att inledas innan regnperioden börjar.
Med tanke på Minurcats (Förenta nationernas uppdrag i Centralafrikanska republiken och Tchad) framgångsrika uppdrag, som är avgörande för att bevara stabiliteten på längre sikt och för Tchads utveckling, vilket märks på vårt bidrag till Minurcat-operationen på 10 miljoner euro, känner vi oss uppmuntrade av att utbildningen för de första 77 befälhavarna för den integrerade säkerhetsstyrkan (Détachement intégré de sécurité, DIS) har inletts.
För att bidra till framstegen kommer den tionde Europeiska utvecklingsfonden att ge 25 miljoner euro i stöd för att reformera rättssektorn, vilket innefattar en utveckling av polisstyrkorna, och även ytterligare 25 miljoner euro för att reformera säkerhetssektorn.
Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.
Omröstningen kommer att äga rum efter debatterna.
Skriftliga förklaringar (artikel 142)
Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Situationen i Tchad har nu blivit akut. Beväpnade grupper från Sudan genomför raider i landets östra delar med urskillningslöst dödande, våldshandlingar och våldtäkter, speciellt bland de svagare grupperna i befolkningen och utan någon som helst reaktion från landets regering. Å andra sidan har de uppenbara svårigheterna att hantera det ökande antalet flyktingläger som tar emot flyktingar från Darfurområdet, vilka hotas av konflikten som har uppstått i landet mellan regering och oppositionsstyrkor som är oeniga om valens giltighet, gjort att myndigheterna där förklarat nationellt undantagstillstånd.
Enligt Amnesty International blev det första resultatet av denna åtgärd att en tillfällig kommitté skapades för att censurera tidningar och radiostationer. Förutom att detta orsakade en rad arresteringar av journalister och politiska motståndare har det också lett till att talesmannen för CPDC har försvunnit.
Upptrappningen av våldet måste absolut stoppas. Europas institutioner har uppdraget, resurserna och ansvaret att garantera och försvara de mänskliga rättigheterna över hela världen, särskilt i vissa områden såsom Tchad där befolkningen redan tvingas utstå humanitära kriser och attacker utifrån.