Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 7 maj 2008 - Bryssel

19. Förvaltningen av djuphavsbestånd (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Rosa Migueléz Ramos, för fiskeriutskottet, om förvaltningen av djuphavsbestånd (2007/2110(INI)) (A6-0103/2008).

  Struan Stevenson (PPE–DE). – (EN) Herr talman! Jag vill helt kort ta upp en ordningsfråga innan vi börjar. Det handlar om att debatterna om jordbruks- och fiskerifrågor hålls så sent. Detta sker ständigt. Vi har alltid de sista debatterna på kvällarna, både här i Bryssel och i Strasbourg.

Jag tycker att det är djupt orättvist. När Lissabonfördraget införs kommer vi att få medbeslutandebefogenheter i både jordbruks- och fiskeriutskottet. Detta innebär att vi får samma ställning som alla andra utskott i parlamentet, men ändå är det utskottet för utrikesfrågor som alltid får eftermiddagssessionerna och vi tvingas alltid att debattera sent på kvällen då våra kolleger i utskottet för utrikesfrågor kan äta en tidig middag och gå tidigt till sängs.

Jag kan inte förstå lämpligheten i detta och jag vädjar till er, herr talman, att vidarebefordra detta klagomål till talmanskonferensen – till ordförandeskapet för detta parlament – från alla ledamöter i fiskeri- och jordbruksutskotten som protesterar mot detta och vill se rättvisa i framtiden. Ibland är vi beredda att ha sena debatter, men ibland vill vi få förtur och debattera tidigt på eftermiddagen. Jag hoppas att ni uppmärksammar detta.

  Talmannen. – Mina damer och herrar! Jag ska naturligtvis vidarebefordra er kommentar till parlamentets talman, men också uppmana er att lämna den till ordförandena för era respektive grupper, eftersom det inte kan ha undgått er att det är talmanskonferensen som fastställer föredragningslistan och den ordning som betänkandena behandlas i. Jag ska därför vidarebefordra frågan och uppmanar er att göra detsamma.

  Rosa Miguélez Ramos, föredragande. − (ES) Som Struan Stevenson just har sagt finns det en allmän känsla som vi alla delar därför att vi alla har insett att vi under många år har debatterat vid denna sena timme.

Jag tycker att till och med kommissionsledamöterna bör protestera. Jag uppmanar Joe Borg och Mariann Fischer Boel att också protestera så att dessa debatter schemaläggs på lämpligare tider; inte bara för vår bekvämlighets skull, utan även för att det är mycket enklare för allmänheten och de berörda branscherna.

I kväll ska vi emellertid tala om djuphavsarter och jag vill nu påminna er om att flottor från EU började fiska dessa bestånd på 1990-talet när bestånden av djuphavsfisk höll på att minska och när särskilt torsken höll på att försvinna, och att kommissionen genom sitt meddelande, som jag hänvisar till i mitt betänkande, har som mål att bedöma förordningarnas effektivitet ur två synvinklar: tillräcklighet och genomförande.

Saken är den, som jag skriver i mitt betänkande, att den inledande tilldelningen av kvoter till medlemsstaterna gjordes och till och med utökades innan vi hade tillräcklig biologisk information, vilket resulterade i att tilldelningarna grundades på uppgifter som inte var helt pålitliga. Vissa medlemsstater utnyttjade därför inte fullt ut de kvoter de hade fått, samtidigt som andra fick se sina kvoter ta slut under årets inledande månader.

Bristen på kunskap om dessa arters geografiska struktur och bristen på pålitliga vetenskapliga uppgifter innebar också att den totala tillåtna fångstmängden och kvoterna fastställdes för oerhört omfattande förvaltningsområden och att de också var alltför restriktiva, genom att de till och med gick längre än de villkor som angetts för arter som kontrolleras med hjälp av återhämtningsplaner.

Saken är också den, och det måste vi inse, att klassificeringen lämnar mycket i övrigt att önska eftersom djuphavsarter betraktas vara arter som lever på djup större än 400 meter, vilket innebär att man slår ihop en stor mängd olika arter som inte har något gemensamt när det gäller biologiska, områdesmässiga eller morfologiska egenskaper.

Jag skulle vilja säga till kommissionen att det naturligtvis verkar nödvändigt att skilja tydligare mellan arter som kräver skydd – och det finns många sådana arter – och andra arter som är ett alternativ till djuphavsarter och för vilka man bör ange långsiktiga fångstmål.

Saken är den att kommissionen redan har tvingats ta bort arter från förteckningen och erkänna att de bara tas som bifångst på grundare vatten. På ett förslag från Storbritannien togs t.ex. lubb bort från förteckningen över djuphavsarter och beryxkvoten räknas inte när den fiskas med flyttrål.

Jag anser att kommissionen bör eliminera alla olikheter i behandlingen av de olika arterna som inte är fullständigt berättigade på grund av ett akut läge, och jag vill också påpeka att man har gjort framsteg inom detta fiske och att gemenskapsflottan redan håller på att genomföra många åtgärder som emellertid inte genomförs av andra flottor från länder utanför EU som fiskar i samma områden.

Vår flotta har begränsat sin fiskeansträngning, både genom minskade totala tillåtna fångstmängder och genom kapacitetsbegränsning samt upprättande av skyddade områden.

Det finns andra frågor som har att göra med dessa arter, t.ex. de totala tillåtna fångstmängdernas och kvotsystemets lämplighet när det gäller att förvalta dessa bestånd, vilket är oerhört svårt eftersom det handlar om blandad fiskeriverksamhet.

En annan fråga handlar om behovet av att ta itu med fångst som kastas överbord och att förbättra förvaltningen på detta område. Ytterligare ett problem som måste åtgärdas är förvaltningen av fiskeansträngningen, eftersom kommissionen gjorde misstaget att inbegripa alla fartyg med djuphavslicenser i definitionen av fartyg som kräver särskilda tillstånd, vilket har lett till stor förvirring.

Jag avslutar här för att i stället lyssna till er alla och kommissionen.

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. − (EN) Först och främst, som svar på vad Struan Stevenson och Rosa Miguélez Ramos sa angående valet av tidpunkt, måste jag betona att kommissionen – respektfullt och resignerat – godtar de tider som parlamentet har fastställt för debatterna.

Jag vill tacka föredraganden Rosa Miguélez Ramos och alla ledamöter i fiskeriutskottet för ett mycket grundligt betänkande.

Som ni vet är EU en viktig aktör inom djuphavsfisket. De medlemsstater som främst sysslar med denna typ av fiske är Estland, Frankrike, Irland, Lettland, Litauen, Polen, Portugal och Spanien. Deras fångster utgör den största andelen av de fångster som rapporteras i hela världen.

Totalt sett är den ekonomiska och sociala betydelsen hos gemenskapens djuphavsflottor ganska liten i jämförelse med EU:s fiskerisektor som helhet. I vissa länder och regioner – främst i Spanien och Portugal – är den dock mycket viktig för fångsterna, sysselsättningen och mervärdet på lokal nivå.

Djuphavsfisket inleddes under det sena 1970-talet och har utvecklats snabbt från 1990-talet och framåt som ett resultat av tre faktorer. För det första avsevärda minskningar av fiskemöjligheterna på grundare vatten till följd av minskade bestånd och utvidgningen av den nationella domsrätten enligt FN:s havsrättskonvention på 1970-talet. För det andra det höga värdet på vissa djuphavsarter och för det tredje utvecklingen av fisketekniken som möjliggör fiske på större djup.

Genom vår förordning om djuphavsfiske försöker vi upprätta särskilda tillgångskriterier och villkor för att man ska få fiska bland djuphavsbestånd. Vissa framsteg har faktiskt gjorts med hänsyn till de tidigare förhållandena i sammanhanget då det inte fanns några regler.

Våra senaste förslag om fastställande av totala tillåtna fångstmängder och begränsningar av ansträngningarna har i allt högre grad grundats på vetenskapliga uppgifter, eftersom dessa blir allt mer tillgängliga. Vi kan dock vara säkra på att tillståndet för dessa bestånd har försämrats under de senaste åren. Forskarna vill ha ännu mer uppgifter både om kvantitet och kvalitet. I vårt nya förslag om uppgiftsinsamling, som för närvarande diskuteras i rådet, beaktar vi också dessa frågor. Nya undersökningar som omfattar platser för djuphavsfiske kommer att inbegripas som en del av medlemsstaternas skyldigheter, och kompletterande biologiska prover kommer att begäras i vårt genomförandeförslag för uppgiftsinsamling.

Det är emellertid tydligt att bestämmelserna i vår förordning om djuphavsfiske måste ses över. I vårt meddelande analyseras dess nackdelar och vi tar upp de problem som måste angripas.

Vi hoppas kunna inleda en översyn av denna förordning, då vi med er värdefulla hjälp fastställer specifika tillträdeskrav och villkor för djuphavsfisket. Vi planerar även att genomföra ett ingående samråd med alla intressenter 2009 för att överväga strängare bestämmelser för denna typ av fiskeverksamhet.

Av ert betänkande att döma är det tydligt att vi delar samma intressen och mål, och vi hoppas att vi kan ha ett närmare samarbete för att snabbt kunna vidta åtgärder för att skydda bestånden.

  Marios Matsakis, föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. – (EN) Herr talman! Många gratulationer till föredraganden för hennes utmärkta arbete. Det är nödvändigt med en lämplig förvaltning av djuphavsbestånden för att främja hållbarheten vid utnyttjandet av havet och skydda de marina ekosystemen.

Med dessa principer i åtanke utarbetades vårt yttrande, som fick kraftigt stöd av miljöutskottets ledamöter. Detta yttrande bestod av ett litet antal förslag som syftade till att komplettera Rosa Miguélez Ramos’ betänkande och förbättra dess effektivitet och tillämplighet. I yttrandet betonades bland annat behovet av att minska de totala tillåtna fångstmängderna i enlighet med de relevanta forskarrönen, och att noggrannare följa Internationella havsforskningsrådets (ICES) rekommendationer. I yttrandet tog vi också upp vår oro över ineffektiviteten och det dåliga genomförandet av de gällande förordningarna, särskilt med hänsyn till övervaknings- och kontrollförfarandena i medlemsstaterna. Vi betonade slutligen fördelarna med att inrätta ett nätverk av skyddade havsområden inom Natura 2000-systemet.

I detta yttrande hänvisas också till behovet av att ta fram gemensamma riktlinjer, utbyta bästa metoder, förbättra användningen av tillgänglig teknik och anlita tankesmedjor och icke-statliga organisationer för ett bättre genomförande av åtgärder för att minska det olagliga fisket och försäljningen av olagliga fångster på europeiska marknader. Vi nämnde även nödvändigheten av att främja mer miljövänliga fångstmetoder som inte skadar miljön och den biologiska mångfalden. Betänkandet, efter komplettering med de godkända rekommendationerna från yttrandet, stöds helt och fullt av min grupp. Vi kan emellertid inte stödja de tre inlämnade ändringsförslagen, eftersom vi anser att dessa inte är förenliga med behovet av ett korrekt och effektivt skydd av våra marina ekosystem.

  Struan Stevenson, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Låt mig först och främst gratulera Rosa Miguélez Ramos till hennes utmärkta arbete med sammanställningen av detta betänkande.

Forskningen om djuphavsbestånd är ännu inte helt utvecklad. Vi vet emellertid att dessa arter lever på stora djup – vi har hört uppgifter på 400 meter till över 2 000 meter eller ännu djupare. Vi känner till att de växer långsamt och ibland inte uppnår fortplantningsåldern förrän de är minst 25 år gamla och att de har en mycket låg reproduktiv förmåga. Vi vet att det finns miljontals olika arter som lever på dessa stora djup och att endast mycket få är ätbara. Som ett resultat av detta känner vi till att yrkesfiskarna i samband med djuphavsfiske kastar tillbaka omkring 55 procent av fångsten. Vi vet att den typ av fiske som är vanlig i känsliga ekosystem på djupt vatten kan vara hemskt destruktiv – kallvattenkoraller, undervattensberg och hydrotermiska skorstenar kan förstöras. Bottentrålare används på ett sätt som skulle kräva en omfattande miljökonsekvensbedömning i vilken annan bransch som helst som bedriver verksamhet i djuphavsområden.

Vi måste alltså tillämpa stränga kontroller för den typ av utrustning som används vid djuphavsfiske. Vi måste undvika destruktiv utrustning. Vi måste se till att sådan fiskeverksamhet bara tillåts i områden där vi kan vara säkra på att det inte kommer att bli några skador. Vi måste undvika situationer där man tappar nät och de fortsätter att spökfiska i årtionden. Jag har uppmärksammat det småskaliga fisket utanför Portugal och omkring Azorerna, där det sker på ett hållbart sätt. Jag godtar att vi inte bör belasta denna typ av fiskeverksamhet med alltför mycket kontroller.

Vi tar sålunda itu med detta mot en bakgrund av dålig befintlig lagstiftning, dålig övervakning, undermålig forskning, dålig feedback från medlemsstaterna och en brist på övergripande trovärdig information. Jag kan bara hoppas att detta betänkande banar väg för stora förbättringar.

  Paulo Casaca, för PSE-gruppen. – (PT) Jag skulle också vilja gratulera föredraganden och alla dem som, i likhet med Struan Stevenson, har hjälpt till med att förbättra detta betänkande. Jag vill främst vädja om att vi undviker att skapa liknande dramatiska situationer på havsbotten som dem som vi har sett under de senaste årtiondena när det gäller fiske av torsk och andra pelagiska arter. Det är nödvändigt att iaktta försiktighetsprincipen och principen för ekosystemförvaltning. Detta är nödvändigt om vi ska få ett hållbart fiske.

I punkt 8 i betänkandet finns ett förslag som verkar ha ett övergripande gott syfte men som inbegriper ett förslag att förbjuda fiske över undervattensberg, vilket skulle vara ogörligt kring Azorerna eftersom nästan allt djuphavsfiske bedrivs över undervattensberg. Vi kan därför inte stödja denna punkt i sin nuvarande lydelse och vi kommer naturligtvis att rösta för PSE-gruppens förslag att ändra denna punkt. När det kommer till kritan anser jag dock, när det handlar om havsbottnen – en miljö som är mycket känsligare än havsytan – att vi måste komma ihåg att vi inte kan upprepa de misstag som vi har gjort tidigare.

Som redan har nämnts mognar arter som lever på havsbottnen mycket långsammare, skadorna är mycket svårare att reparera och vi kan därför inte göra samma sak som vi gör längre upp. Jag uppmanar därför kommissionen att uppmärksamma detta i så hög grad som möjligt.

  Pedro Guerreiro, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Vi gratulerar föredraganden till hennes arbete och stöder rent allmänt betänkandet, förutom när det gäller ett fåtal punkter. Eftersom målet är att säkra ett hållbart utnyttjande av bestånden välkomnar vi att man i betänkandet tar upp behovet av att investera i forskning om fiskeri genom att satsa mer personalresurser och ekonomiska resurser på denna forskning, behovet att anta lämpliga socioekonomiska åtgärder för att kompensera yrkesfiskarna för kostnaderna för minskningen av verksamheten med koppling till planerna för beståndens återhämtning och behovet att låta yrkesfiskarna delta i fastställandet av åtgärder för skydd av havsmiljön och resursförvaltningen. Slutligen betonar vi behovet av att hitta annorlunda och lämpliga lösningar för olika arter, med hänsyn till den fiskeutrustning som används i respektive region.

  Carmen Fraga Estévez (PPE–DE). – (ES) Herr talman! Jag anser också att det finns gott om skäl att stödja ändringsförslagen till detta betänkande och att betänkandet är mycket värdefullt.

När det gäller det förbud som diskuteras här mot fiske på djup som är större än 1 000 meter, har fiskeriutskottet redan förtydligat detta i ett annat betänkande som var mycket mer direkt kopplat till sårbara marina ekosystem än vad detta är, i vilket en koppling av djup till känsliga ekosystem förkastades av en stor majoritet.

Om man hittar sårbara livsmiljöer så måste dessa skyddas, oavsett om de finns på 1 000, 600 eller 200 meters djup, och detta ska inte grundas på om de hamnar på ena eller andra sidan av en konstgjord linje som ritas på ett kontor i Bryssel.

Detta är också doktrinen från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), som i sitt arbete i samband med riktlinjerna för skydd av sårbara ekosystem uteslöt en användning av djup som ett kriterium just därför att man ansåg det vara godtyckligt och saknade vetenskaplig grund och att det helt enkelt var orealistiskt. Eftersom man inte, som jag har sagt, skyddar koraller eller undervattensberg på mindre djup skulle detta leda till ett omedelbart upphörande av fiskeverksamhet som har bedrivits under en viss period utan några problem, t.ex. verksamhet som inriktas på hårstjärt omkring Azorerna eller liten hälleflundra i området som regleras av Nordvästatlantiska fiskeriorganisationen (Nafo). Detta är bara två exempel.

Genom att stödja ändringsförslagen skulle vi emellertid införa en större följdriktighet i lagstiftningsförfarandet, då vi nu är i färd med att utarbeta den framtida lagstiftningen om fångster som kastas överbord som ska gälla alla fartyg från gemenskapen.

Jag anser därför inte att detta är rätt tidpunkt att äventyra vissa fartygsflottor med föreskrifter om fångster som kastas överbord som i slutändan skulle kunna bli oförenliga med de allmänna bestämmelserna, vilket strider mot praxisen med bättre lagstiftning till nytta för allmänheten.

  Zdzisław Kazimierz Chmielewski (PPE–DE). – (PL) Herr talman! Med hänsyn till beståndens och det marina ekosystemets särskilda karaktär utgör djuphavsfisket ett unikt mikroklimat, en mikrovärld som på ett mycket tydligt sätt avslöjar både fiskeripolitikens bekanta tillgångar och dess permanenta, uppenbara brister.

Rosa Miguélez Ramos’ intressanta betänkande och den diskussion som det har gett upphov till är detsamma som en praktisk illustration, en ytterligare anledning till att behålla ödmjukheten inför djupets mysterier – en ödmjukhet som åtminstone kräver en nödvändig kompensation i form av forskning om de djupaste europeiska bassängerna, vilkas omfattning ständigt utvidgas. När man lyssnar på de dynamiska parlamentariska debatterna är det svårt att inte få intrycket att många forskningscentrum fortsätter att använda schematiska, slitna metodologiska principer. Man verkar erkänna tre djupzoner: upp till 400 meter, 400–1 000 meter och djupare än 1 000 meter. Det har till och med dykt upp förespråkare för införandet av formella, stränga fiskekriterier. Någon slags mytisk betydelse ges t.ex. till djup som är större än 1 000 meter utan att man redovisar några fullständigt övertygande skäl till detta.

Jag anser att man ska fortsätta att söka efter effektivare metoder för att bedöma tillståndet för bestånden, anpassade till ekosystemet i en given bassäng. Resultaten av en sådan heltäckande forskning – och inte bara uppskattade data – bör utgöra grunden för fiskebegränsningarna för djuphavsfiske; och inte bara för denna typ av fiske. Det är just förbättrade forskningsmetoder som kan skapa garantier för ett system som är mer precist än de som har använts hittills för utbyte av information och kontroll av detta viktiga och känsliga fiskerisegment.

  Avril Doyle (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill gratulera Rosa Miguélez Ramos till ett mycket bra betänkande.

Man måste komma ihåg att 70 procent av jordens yta består av hav. Mer än 97 procent av jordens vatten finns i haven. I haven finns 99 procent av jordens livsrum, fisk utgör den största källan till det protein som vi människor konsumerar och 3,5 miljarder personer är beroende av fisk som sin främsta livsmedelskälla. Det skadar inte att vi påminner oss själva hur viktiga dessa fiskeridebatter är.

En hållbar förvaltning av våra globala fiskbestånd måste därför prioriteras och vi måste ständigt granska hur vi kan genomföra denna förvaltning. Jag håller med kommissionen om att det måste finnas en ekosystemgrundad metod för förvaltningen av djuphavsbestånden. Detta borde underlätta användningen av olika metoder och verktyg och eliminera destruktiva fiskemetoder och främja behovet av att upprätta skyddade marina områden i enlighet med internationell rätt.

Djuphavsförvaltningen måste också grundas på den absolut bästa bedömningen av sakkunniga forskare, som också omfattar effektiva program för bifångster och uppgiftsinsamling. En verkningsfull forskning om kartläggningen av havsbottnen och naturtillgångarna i haven, särskilt mot bakgrund av klimatförändringarnas effekter, måste prioriteras.

Jag är mycket bekymrad över den rådande bristen på tillräckliga uppgifter för att kunna genomföra en vetenskaplig bedömning av tillståndet för våra djuphavsbestånd. Det är nödvändigt att vi inför ett förbud mot att kasta fångster överbord vid djuphavsfiske, eftersom detta skulle göra det möjligt för forskarna att på ett mer precist sätt studera den komplexa mångfalden av de arter som fångas.

Det räcker inte bara med att minska fångsterna som kastas överbord eftersom bottentrålning på djupt vatten får förhållandevis stora effekter på bifångstarter och bortkastade arter. Jag anser i själva verket att diskussionen om definitionen om vad som är ”djupt” är meningslös och jag håller helt och hållet med FAO som avfärdar den som ett för grovt mått och kriterium som är mycket godtyckligt när det gäller hållbarheten för arterna och bestånden.

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag vill först och främst tacka alla ledamöter för deras kommentarer och förslag som vi naturligtvis kommer att beakta när vi genomför översynen av vår lagstiftning nästa år.

Jag vill nu ta upp några specifika kommentarer. Först och främst är det oerhört svårt att utforma och tillhandahålla en definition på djuphavsfisk. Jag har emellertid uppmärksammat kommentarerna i detta avseende. Vi måste också dra lärdom av erfarenheterna och genom att använda uppgifterna om dessa djuphavsarter, som vi började samla in ganska nyligen. Under tiden måste vi tillämpa en försiktig linje med tanke på den dåliga information som finns om dessa arter. Förordningen om insamling av uppgifter kommer verkligen att hjälpa oss att rätta till denna situation.

Jag håller med om att dessa arter är mycket känsligare, så vi måste vara oerhört försiktiga och vaksamma under förvaltningen av denna fiskeverksamhet.

Angående fångster som kastas överbord: som jag har haft tillfälle att säga i parlamentet tidigare är detta en fråga som vi tar på allvar, och vi försöker steg för steg att omfatta all fiskeverksamhet när det gäller kravet på att minska fångst som kastas överbord.

Angående de två ändringsförslagen så godkänner kommissionen ändringsförslag 2, som syftar till att minska den fångst som kastas överbord i stället för att införa ett fullständigt förbud från första början.

När det gäller det första ändringsförslaget anser kommissionen att den ursprungliga texten ger ett större skydd för fiskeverksamheterna och känsliga livsmiljöer och man planerar särskilt att se till att inget fiske får äga rum i områden på större djup än 1 000 meter.

Denna gräns kommer emellertid att ses över och eventuellt omvärderas om två år.

  Rosa Miguélez Ramos, föredragande. − (ES) Herr talman! Jag vill betona det akuta behovet av mer och bättre information om dessa arter, särskilt avseende dem som förtecknas i bilaga II, och av mer personalresurser och ekonomiska resurser till forskningen. Jag vill påminna er om att vi höll en utfrågning i fiskeriutskottet om denna fråga och att experterna betonade att det fanns ett behov av att Internationella havsforskningsrådet fastställer de bestånd som kan utnyttjas på ett hållbart sätt för varje art, och de efterlyste även strängare vetenskapliga kriterier för insamlingsprogram samt säkrare uppgifter.

När det gäller stängda områden, för vilka det faktiskt inte finns några pålitliga uppgifter, menade experterna att dessa områden borde omdefinieras och göras mindre, eftersom en stängning av områden där utnyttjandet är hållbart i praktiken skulle leda till mer olagligt fiske som i högre grad sker ostraffat med tanke på parternas ointresse för fiskefrågor, vilket också skulle förvärra bristen på uppgifter för att bedöma bestånden.

Jag vill påminna Struan Stevenson om att texten i ändringsförslagen 2 och 3 motsvarar exakt vad vårt utskott antog på grundval av Carl Schlyters betänkande om en politik för att minska oönskade bifångster och stoppa praxisen att kasta fångster överbord från EU-fartyg, utan tillfogande av ett enda ord eller kommatecken.

Ordet ”förbud” skrämmer mig. ”Förbud” kan skapa förvirring och även leda till att man tappar motivationen. Det kan naturligtvis orsaka mycket skada för våra yrkesfiskare som utför sitt arbete så gott de kan. Det bästa är att avskaffa förbudet och sedan gradvis införa det igen, som kommissionen har föreslagit. Om jag inte misstar mig så tror jag att man använde just dessa ord. Jag ber er därför att stödja ändringsförslagen i omröstningen i morgon. Tack så mycket.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen äger rum i morgon kl. 11.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Marianne Mikko (PSE), skriftlig. – (ET) På 1900-talet skedde ett genombrott när det gäller den vetenskapliga och tekniska utvecklingen och man utvidgade människans kunskaper om naturen till en tidigare ouppnåelig nivå. År 1969 var amerikanen Neil Armstrong den första människan på månen, Voyageruppdragen som skickades iväg 1977, har lämnat solsystemet, vilket innebär att astronomerna inte bara kan diskutera de yttersta områdena i vår galax, utan även utkanterna i hela det synliga universum.

I jämförelse med erövringen av kosmos har man varit måttligt intresserad av de havsdjup som bara är några kilometer djupa.

Man måste grundligt se över lagstiftningen om handel med djuphavsfisk. Jag instämmer med föredraganden om det akuta behovet av att skapa mer resurser, både avseende personal och pengar, till forskarvärlden.

Det är mycket viktigt att definiera vad som utgör djuphavsfiskeverksamhet. Just nu talar man om djup och fiskeutrustning. EU:s medlemsstater måste emellertid tillsammans komma överens om definitionernas innehåll och avtalens betydelse.

Jag vill att ni uppmärksammar punkt 8 i betänkandet, i vilken man förbjuder bottentrålning på djup som överstiger 1 000 meter. Varför måste vi ha en särskild djupbegränsning? Kommersialiseringen av bestånden och bevarandet av den biologiska balansen bör grundas på regionala karakteristika och internationella avtal. Om det är berättigat med ett fiskeförbud på ett särskilt djup bör begränsningen gälla all fiskeutrustning som kommer i kontakt med havsbottnen, inte bara bottentrålning.

Vi behöver ett flexibelt förvaltningssystem för bestånden och möjlighet att agera snabbt. Jag vill tacka föredraganden som har riktat vår uppmärksamhet på den ineffektiva gällande lagstiftningen.

  Daciana Octavia Sârbu (PSE), skriftlig. – (RO) Den pågående och snabba konsumtionen av djuphavsbestånden och de otillräckliga åtgärderna för att skydda den biologiska mångfalden på större djup kräver akuta åtgärder för att garantera bevarandet och en hållbar fiskeverksamhet. Trots att Internationella havsforskningsrådet (ICES) i sina rekommendationer från 2002 och 2004 uppmärksammade att de flesta arterna låg under biosäkerhetsnivåerna, har EU inte minskat sina fiskeansträngningar tillräckligt mycket för att säkra ett hållbart fiske.

I kommissionens meddelande om översynen av djuphavsbestånden bekräftas att de nuvarande nivåerna för djuphavsfisket måste minskas och att de gällande åtgärderna inte har genomförts på ett tillräckligt effektivt sätt. Av detta skäl bör vi, innan vi antar de nya förvaltningsåtgärderna, fastställa skälen till varför de befintliga åtgärderna inte har genomförts och skälen till medlemsstaterna misslyckande med att uppfylla sina åtaganden eller förseningen i detta sammanhang.

EU bör dessutom göra avsevärda insatser för att på ett komplett och effektivt sätt genomföra FN:s generalförsamlings resolution 61/105 om djuphavsfiskeområden på öppet hav och skydd av sårbara marina ekosystem.