Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 8 maj 2008 - Bryssel

4. Vitbok om idrott (debatt)

  Talmannen . – Nästa punkt är ett betänkande av Manolis Mavrommatis, för utskottet för kultur och utbildning, om vitboken om idrott (2007/2261(INI)) (A6-0149/2008).

  Manolis Mavrommatis, föredragande. − (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Låt mig först tacka kommissionen och kommissionsledamot Ján Figeľ för deras initiativ att utarbeta vitboken om idrott och handlingsplanen ”Pierre de Coubertin”. Det här är EU:s första försök att behandla idrottsfrågor.

Jag vill också tacka kommissionsledamot Vladimír Špidla för att han är här i dag istället för kommissionsledamot Ján Figeľ, som är på resa utanför Europa.

Jag vill dessutom tacka mina kolleger från utskottet för kultur och utbildning, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för regional utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. De har samarbetat alldeles utmärkt med att ge förslag till betänkandet om vitboken om idrott.

I Europaparlamentets betänkande täcktes nyckelpunkterna i vitboken av 16 ändringsförslag till förlikning som lagts fram gemensamt av alla politiska grupper i utskottet för kultur. Huvudpunkterna täcktes också av 426 ändringsförslag framlagda till huvudutskottet och till de övriga sju utskott som gav sina synpunkter.

Doping står ännu en gång i centrum för uppmärksamheten på grund av att det förekommer olyckliga exempel på det varje år inom nästan varje idrott. Genom vitboken försöker Europaparlamentet vidta åtgärder för att idrottsmän inte ska tvingas att använda sig av prestations- och konditionshöjande medel till följd av fullspäckade tävlingsprogram .

Därtill kan interna och externa fristående kontroller av professionella förbund och idrottsorganisationer samt undervisning av manliga och kvinnliga idrottare om dopingens biverkningar hjälpa till att tygla problemet.

Det har fokuserats på två frågor i debatten om den finansiella sidan av idrotten. Den första är vadhållning. Vi i utskottet för kultur är ense om att den eventuella avregleringen av spel- och lotterimarknaden kommer att bli problematisk för finansieringen av amatöridrotten så länge som det nuvarande systemet med statliga vadhållningsbyråer förser den med ansenliga inkomster.

I vitboken uppmanas därför medlemsstaterna och kommissionen att anta föreskrifter som garanterar att amatöridrotten och den professionella idrotten skyddas från all otillbörlig påverkan i samband med vadhållning.

Samtidigt som vi fortsätter att skydda vadhållningsmarknaden ökar vi följaktligen öppenheten samt garanterar statsunderstöden till amatöridrotten, kulturen och andra sociala aktiviteter.

Den andra frågan gäller försäljningen av medierättigheter. Som vi alla vet försöker de 27 medlemsstaterna på olika sätt att sälja TV-rättigheter till stora idrottsevenemang. Detta gäller särskilt Champions League-matcherna och UEFA-cupen.

Rättigheterna kan säljas antingen individuellt eller kollektivt och de är huvudinkomsten för professionell idrott i Europa. Dessutom är rättigheterna till idrottsevenemang en viktig källa till programinnehåll för många medieägare.

I parlamentets betänkande erkänns också vikten av att göra en rättvis omfördelning av inkomsterna mellan idrottsförbunden, hur små de än är, samt mellan professionell idrott och amatöridrott.

Den kollektiva försäljningen av medierättigheter, som kommissionen framställer som oförenlig med konkurrensrätten, är därför viktigt för omfördelningen av inkomster. Den kan bidra till att skapa en större solidaritet inom idrotten.

Därför uppmanar vi kommissionen att erkänna kollektiv försäljning och acceptera att sådan praktisk solidaritet bland små idrottsklubbar stöds enligt lag.

Som vi konstaterade i Beletbetänkandet, bör UEFA och FIFA slutligen nå en överenskommelse och samarbeta med kommissionens instanser. De måste se till att fotboll är allmänt accepterad av EU-medborgarna och av medlemsstaterna utan att förlora sitt oberoende; den får inte överskrida de befogenheter som tilldelats genom stadgarna.

Det är viktigt för alla att UEFA och FIFA i sina stadgar erkänner rätten att vända sig till vanliga domstolar. Vi måste förstås acceptera principen om självreglering samt de strukturer i den europeiska idrottsmodellen som styr organisationen av idrottsevenemang.

Låt mig avsluta med att återigen bekräfta den tillfredsställelse som vi alla känner över medlemsstaternas officiella erkännande av idrotten i det reformerade Lissabonfördraget. Vi erkänner och respekterar naturligtvis idrottens egna speciella natur. Det är mycket betydelsefullt för medlemsstaterna och för idrottsvärlden i stort att EU i framtiden kommer att kunna bidra avsevärt till och stödja den europeiska idrottspolitiken.

ORDFÖRANDESKAP: MAURO
Vice talman

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. − (CS) Först av allt vill jag framföra en ursäkt från min kollega, kommissionsledamot Ján Figeľ som inte kan delta i detta sammanträde på grund av ett sedan länge planerat arbetsbesök till Egypten. Jag tackade med glädje ja till förslaget att vikariera för honom, bland annat för att mycket av det som ligger inom mitt kompetensområde är nära relaterat till idrott.

Jag vill tacka föredraganden för det utmärkta betänkande som han och hans kolleger i parlamentet har förberett under sex månader. Jag är övertygad om att det är ett balanserat dokument som behandlar alla relevanta ämnen. Tack för Europaparlamentets stöd till vitboken om idrott och för er höga samarbetsnivå med Europeiska kommissionen.

Som Europaparlamentet har betonat är det viktigt att påminna om principen om att gemenskapsrätten ska tillämpas på idrotten inom EU och samtidigt respektera idrottens egna specifika karaktär. Därför fortsätter Europeiska kommissionen att arbeta aktivt när det gäller idrott och kommer från och med nu att tillämpa gemenskapsrätten, inklusive konkurrensreglerna, på det området. Vitboken och dess bilagor är en bra hjälp för idrottsorganisationer och för medlemsstaterna som ska tillämpa gemenskapens regelverk konkret på beslut inom området för konkurrens och för EG-domstolens domar.

Angående idrottens egna specifika karaktär, så kommer Europeiska kommissionen att leda och stödja en öppen dialog med idrottsorganisationer, medlemsstater och Europaparlamentet inom ramen för en strukturerad dialog om idrott. Denna dialog kommer att ledas på ett sådant sätt att frågor med specifikt sportslig karaktär kommer att behandlas på ett konkret sätt.

Europeiska kommissionen har inte några generella invändningar mot de ändringar som ska diskuteras vid detta plenarsammanträde, särskilt om målet är att se till att representativa strukturer kan delta på ett korrekt och opartiskt sätt i kontrollen av idrotten. Men vi kan emellertid inte gå med på en villkorslös förpliktelse för unga spelare att skriva sina första proffskontrakt med den klubb som har tränat dem, eftersom det strider mot den grundläggande rättigheten till fri rörelse för arbetskraft.

Under tiden fortsätter, som ni vet, genomförandet av vitboken enligt planen. Tjugosex av de 53 förslagen i handlingsplanen ”Pierre de Coubertin” har redan genomförts. I år kommer till exempel tre studier på följande teman att inledas (resultaten presenteras 2009): finansiering av idrott, spelaragenter och volontärverksamhet inom idrott.

Under hösten förra året ledde mina kolleger kommissionsledamot Franco Frattini och kommissionsledamot Ján Figel’ en konferens på hög nivå om våld inom idrotten. Där fastställdes konkreta metoder för att förbättra kampen mot detta fenomen. Resultaten av mätningen av idrottens inflytande på ekonomin kan också ses som en anmärkningsvärd framgång.

Vad beträffar frågan om ”inhemska spelare” så fick Europeiska kommissionen för en liten tid sedan resultaten av en oberoende expertrapport som analyserat UEFA:s regler. Europeiska kommissionen håller just nu på med att undersöka om dessa regler är förenliga med gemenskapsrätten.

Nya möjligheter till finansiering av idrott och fysisk aktivitet har också skapats genom olika EU-program, särskilt programmen för livslångt lärande ”Youth in action” och ”Europe for citizens”. Vi hoppas att Lissabonfördraget snart kommer att träda i kraft och vi är glada över Europaparlamentets stöd till de förberedande åtgärderna inom idrotten som bidrar till att tillämpa EU:s nya befogenheter på detta område.

Låt mig få tacka er ännu en gång för ert bidrag, stöd och utmärkta samarbete på detta viktiga, känsliga och mycket populära område.

  Emine Bozkurt, föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. − (NL) Vladimír Špidla har sagt allt. Idrottens viktiga roll har satts åt sidan till förmån för frågor om sysselsättning och sociala frågor. Idrott har verkligen en viktig social funktion, till exempel för att bekämpa problem som rasism. Rasism i samhället reflekteras av rasism inom idrotten.

Jag är oerhört glad över den uppmärksamhet som den här vitboken fäster vid att eliminera rasism och diskriminering inom både professionell idrott och amatöridrott.

Idrott är bra för till exempel social integration, integrering av invandrare och återintegrering till arbetsmarknaden. Därför välkomnar jag kommissionens rekommendation om att medlemsstaterna ska uppmanas att använda sig av EU:s befintliga medel.

Dessutom blir idrotten alltmer professionell och det finns ett behov av bra utbildning för idrottskvinnor och idrottsmän så att de efter sina karriärer kan återgå till samhället.

Jag har en sista punkt: det är också viktigt att förbättra den professionella kvaliteten hos idrottsmanager och därför stödjer vi ett licenssystem på EU-nivå.

  Toine Manders, föredragande för yttrandet från utskottet för inre marknaden och konsumentskydd. − (NL) Jag vill tacka ledamöterna för deras oerhört trevliga samarbete i det här betänkandet. Jag tror dock att det måste ha tagit en hel del tid att åstadkomma detta förslag.

Jag anser tyvärr att i vissa frågor räcker det inte riktigt till. Enligt min åsikt är det mycket viktigt att skapa riktlinjer som idrottsorganisationer kan följa. Vad gäller statligt stöd så bör vi sikta på samma behandling inom hela EU, särskilt vad beträffar professionella idrottsorganisationer.

Jag anser också att skillnaden mellan idrottens specifika karaktär och de ekonomiska verksamheter som ofta åtföljer idrott är lite för tydlig, därför att ekonomisk verksamhet - även den som skyddar idrotten - inte kan ha egna undantag i fördraget. Det nämns som tur är inte i det här betänkandet. Det är också orsaken till att jag stödjer det helhjärtat. Jag anser att det är bra att idrottsorganisationer har börjat prata mycket mer om det här ämnet än vad de tidigare gjort, och det är ett stort framsteg. Tack så mycket.

  Gerardo Galeote, föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling. − (ES) Herr talman! Jag är övertygad om att den kommande lagstiftningsutvecklingen av artikel 149 i Lissabonfördraget kommer att gynna idrotten inom EU.

Jag anser dock att Europeiska kommissionen måste agera försiktigt på regional nivå när den utövar sin initiativrätt på lagstiftningsområdet, med hänsyn till de olika lokala förutsättningarna och till olikheterna mellan idrottsdiciplinerna.

Kommissionens bidrag bör vara allmänna och bör motsvara ett generellt intresse inom EU, och inte en längtan efter interventionism. Den måste därför respektera subsidiaritetsprincipen.

Det här är vad utskottet för regional utveckling ansåg. Därför välkomnar jag de ändringsförslag som har lagts fram av olika parlamentariska grupper i samma avseende och jag hoppas att parlamentet denna morgon kan anta dessa genom att rösta ja.

  Neena Gill, föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. − (EN) Herr talman! Jag välkomnar vitboken om idrott och jag stödjer särskilt tonvikten vid att skapa större rättssäkerhet eftersom vår metod att lösa tvisterna från fall till fall i domstol har lett till en inkonsekvent reglering av idrotten. Jag noterar de åtgärder som kommissionen har angett huvuddragen i denna morgon, men jag ber kommissionsledamoten att yttra sig om huruvida man avser att föreslå riktlinjer för att förtydliga vilka områden inom idrotten som styrs genom gemenskapens regelverk och vilka som är undantagna och ska hanteras av idrottsliga organ.

En annan fråga som jag anser att kommissionen genast behöver ta itu med är problemet med illegal handel med barn, särskilt från Västafrika, i EU till följd av efterfrågan på talangfulla afrikanska spelare. Detta har lett till en framväxt av fotbollsskolor utan tillstånd i en del afrikanska länder, och jag är mycket bekymrad över att barn utnyttjas av hänsynslösa spelaragenter och sedan säljs till klubbar som om de vore handelsvaror. En del finner sig vara övergivna i Europa, och de har offrat familjens alla besparingar för att kunna förverkliga sina drömmar. Det krävs kraftigare åtgärder från medlemsstaterna, europeiska klubbar och afrikanska regeringar för att försäkra att de inte deltar i denna verksamhet.

Slutligen vill jag fråga kommissionen om vilka överläggningar de har deltagit i när det gäller idrott och immateriella rättigheter, särskilt med den ökande tillgången av idrottsfilm på Internet.

  Esther de Lange, föredragande för yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. − (NL) Först av allt skulle jag vilja tacka föredraganden för hans enastående betänkande och framför allt, på utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågors vägnar, för att han uppmärksammar medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor inom idrotten. Jag uppmanar framför allt till en förstärkning av det gränsöverskridande polissamarbetet baserat på informationsutbyte, samtidigt som uppgiftsskyddet givetvis måste respekteras.

För det andra anser vi att skyddet av minderåriga uttryckligen måste uppmärksammas när man aktiverar licenssystemen och att diskriminering, rasism och våld måste minska.

För det tredje – och det här har redan sagts – har vi frågan om att minska människohandeln. Jag tänker främst på handel med barn och utnyttjande av unga talangfulla människor, ofta från tredje världen, men också på handel med kvinnor i samband med tvångsprostitutionen vid stora idrottsevenemang.

I upptakten till det nya fördraget är tiden inne för att förvandla betänkandet till handling. Jag skulle därför vilja avsluta med en vädjan till Europeiska kommissionen – och jag vet att jag citerar Feyenoords klubbsång, ”inte ord utan handling” – en vädjan om att vitboken och Manolis Mavrommatis enastående ord förvandlas till handling. Som FC Groningen säger: ”låt oss återigen skrika av glädje”, herr kommissionsledamot.

  Pál Schmitt, för PPE-DE-gruppen. – (HU) Tack, herr talman! Få människor vet att idrotten utgör 4 procent av EU:s bruttonationalprodukt och förser 15 miljoner människor med jobb. Om detta påstående stämmer är det mycket troligt att intäkts- och sysselsättningsindikatorerna kommer att vara liknande i de enskilda medlemsstaternas statistik. Detta står dock i total kontrast till det faktum att vissa länder, däribland tyvärr också mitt land Ungern, bara spenderar en bråkdel av den nationella budgeten – runt en halv procent – på att främja idrott och en sund livsstil. Därför finns det god anledning att fråga sig vem som exakt stöder vem? Om vi tar idrottens roll på allvar borde den inte bara vara en vinstgenererande sektor. I stället borde vi försöka se till att regeringarna inte bara lägger en moralisk tyngd bakom idrotten, utan också ett mycket större ekonomiskt stöd än tidigare. Jag menar att nästa generations psykiska och fysiska hälsa samt deras arbetsförmåga – deras välbefinnande om ni så vill – är en strategisk fråga. Därför välkomnar jag vitboken om idrott och att frågan behandlas ingående i Lissabonfördraget. Vi får inte glömma att idrotten är ett viktigt utbildningsverktyg. Idrotten är viktig för social sammanhållning och hälsa, och den bidrar till vår livskvalitet. I det här fallet är dock den summa man spenderar på idrott – knappt en halv procent i vissa länder – helt oproportionerlig i förhållande till den betydelse idrotten har som socialt fenomen. Jag hoppas uppriktigt att handlingsplan ”Pierre de Coubertin”, som utgör en del av vitboken, kommer att tas på allvar av medlemsstaterna och att kommissionen kommer att ge den vägledning som behövs, liksom lämpligt ekonomiskt bistånd från de utvecklingsfonder den förfogar över. Jag hoppas också att ingen i EU från och med nu kommer att kunna säga att de inte alls vet vad vi menar när vi talar om idrott, eftersom vitboken ger utmärkt vägledning inom området till alla regeringar och idrottsministrar. Eftersom jag själv är idrottsledare är jag nöjd över att dokumentet också tar upp idrottsorganisationernas självständighet, särart och självreglering. Jag gratulerar min hedervärda vän Manolis Mavrommatis. Tack.

  Hannu Takkula, för ALDE-gruppen. – (FI) Herr talman! Först skulle jag vilja gratulera föredraganden, Manolis Mavrommatis, till hans enastående arbete och till hans engagemang i betänkandet.

Till att börja med vill jag säga att jag anser att det är mycket viktigt att principerna om idrotten som ett allmänt intresse och en frivillig verksamhet utan vinstsyfte bör förbli prioriterade i EU under vitbokens genomförandefas. Det är också viktigt att vi genom det här dokumentet kan säga att vi respekterar idrottens särart, självreglering och strukturerade dialog, och att vi därför vill framställa riktlinjer för att tillämpa gemenskapslagen inom idrotten.

Vidare finns det en viktig länk mellan idrott, träning och folkhälsa. Europas nuvarande problem är att försöka kontrollera metaboliska syndrom, typ 2-diabetes och fetma. Sund träning hjälper oss att förebygga dessa problem på bästa sätt.

För det andra måste vi inse att det är viktigt för den europeiska policyn om idrott för alla att man behåller de nationella spelsystemen. De måste bevaras eftersom de har skapat en unik möjlighet att finansiera amatöridrotter, liksom kultur, vetenskap och forskning. Andra sociala sektorer har således gynnats av idrotten. Det måste man ha i åtanke i framtiden.

För det tredje vill jag nämna att idrotten kommer att få en fastare rättslig grund genom Lissabonfördraget. Vi måste också förbereda oss på den nya situationen med ett pilotprogram och budgetanslag för 2009, som planeras nu. Vi måste gå från ord till handling, och det gäller även idrotten.

Vi kan uppnå mycket överallt genom det diskuterade dokumentet. Jag skulle återigen vilja tacka kommissionsledamot Ján Figel’ och, framför allt, den store idrottsmannen Manolis Mavrommatis, som har utfört pionjärarbete för att främja idrottens nya marsch framåt i den europeiska samhälls- och kulturmiljön.

  Zdzisław Zbigniew Podkański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Utvecklingen av idrotten och stödet för dess talrika aspekter ses mycket riktigt som ett av Europeiska gemenskapens strategiska mål.

I betänkandet behandlar man några mycket viktiga frågor som rör regleringen av idrottens organisation, och man betonar dess ekonomiska dimension. Jag är mycket nöjd över att man har gett en framträdande plats till den så kallade idrotten för alla. Att stödja detta är oerhört viktigt, eftersom många av idrottssatsningarna på klubb- och föreningsnivå inte drivs av vinstintresse. Därför riskerar de att försvinna på grund av att marknaden har kommersialiserats. Att framhålla hur viktig amatöridrotten är går därmed i linje med idén om att idrotten ska flyttas närmare medborgarna.

I betänkandet uppmärksammar man mycket riktigt de negativa fenomenen i idrottsvärlden. Jag syftar till exempel på dopning och utnyttjande av idrottare. Även unga idrottare i början av sin karriär befinner sig i riskzonen, och att skydda dem är en prioriterad fråga. Härifrån kommer de restriktiva bestämmelserna för övergångar av unga idrottare, liksom godkännande av principer som rör undertecknandet av det första kontraktet med den klubb som tränade den unga personen. Det är ett steg i rätt riktning, liksom de gemensamma ansträngningarna för att bekämpa dopning samt den samordnande verksamheten på internationell nivå. Att garantera professionella idrottare samma rättigheter som kontraktsarbetare är också viktigt. Slutligen skulle jag vilja gratulera Manolis Mavrommatis till att ha utarbetat ett bra betänkande.

  Jean-Luc Bennahmias, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman! Vitboken om idrott som följer på initiativbetänkandet om framtiden för professionell fotboll i Europa, känt som Beletbetänkandet, är ett viktigt och nödvändigt dokument. Det var dags för Europaparlamentet och Europeiska kommissionen att ta itu med idrottsfrågan. Goda intentioner räcker dock inte för att klara av de problem som hotar våra idrotter. Inför problem som rasism, maffialiknande grupper, våld inne på och utanför sportanläggningarna, dopning och inköp av unga tillgängliga spelare från Afrika eller någon annanstans krävs handling!

Idrottsvärlden kännetecknas av många svårigheter, till exempel att man förvaltar enorma summor pengar, framför allt inom fotbollen, men även inom andra idrotter, att alla sorters agenter förekommer – agenter för spelare, klubbar, tränare – rankningskraven och att spelverksamheterna håller på att avregleras. Därför behöver vi tydliga direktiv som möjliggör kontinuitet samt utveckling av europeiska sportförbund och ligor på amatör- och professionell nivå.

Idrott, ekonomi, finans, sysselsättning och diplomati hänger alla tätt samman i dag. Idrottarna borde inte behöva ta konsekvenserna av detta även om de också är medborgare som kan och bör agera samvetsgrant. Det är upp till politikerna att ta ansvar. EU måste göra det vid OS i Kina och på så sätt bekräfta att respekt för kulturer, lokal religiös tro och demokrati är någonting grundläggande som inte är förhandlingsbart.

Vi kommer att rösta för Manolis Mavrommatis betänkande om vitboken om idrott eftersom det är ett enastående betänkande.

  Věra Flasarová, för GUE/NGL-gruppen. – (CS)Den olympiska elden reser just nu runt alla kontinenter i vår värld, och den påminner oss om idrottens budskap, som vi har grekerna att tacka för. De var uppenbarligen de första som förstod vilken renande roll idrotten kan spela i den mänskliga kulturen. Idrotten lär oss att människor kan tävla mot varandra utan att orsaka men, skador eller till och med död. Idrotten lär oss fair play och ger alla samma chanser och samma rättigheter. Men modern tid har förvandlat idrotten till en affärsrörelse och en miljö som har invaderats av negativa influenser som vi redan stöter på nästan överallt, till exempel pengar, korruption, lobbying, rasistiska fördomar och även det nya fenomenet med olika dopingpreparat. Dessa faktorer skadar idrottens integritet och minskar den positiva potential som idrotten har när det gäller att uppfostra unga eller rasera barriärer mellan folk och olika folkslag.

Därför välkomnar jag kommissionens arbete med vitboken om idrott, och jag värdesätter Manolis Mavrommatis betänkande. Båda dokumenten varnar om att man måste skydda idrotten som kulturvärde. Jag skulle personligen också vilja betona ännu mer att vi behöver stödja idrotten på amatörnivå samt skapa de nödvändiga villkoren för att människor ska delta i motionsidrottsaktiviteter. Det är inte lätt, framför allt inte i storstadsregioner. Dessutom har de socialt missgynnade begränsade möjligheter att delta, och därför måste man göra motionsidrotten ekonomiskt tillgänglig. Idrotten erbjuder barn och unga människor ett alternativt sätt att använda sin fritid och vara aktiva. Den kan vara till nytta för alla generationer i samma anda. Därför får vi inte glömma de äldre medborgarna, och vi borde i stället leta efter fler sätt som gör det möjligt för dem att delta i någon idrottsaktivitet. Idrott är ett sätt att förbättra den fysiska konditionen, men givetvis influerar den också det mänskliga psyket. Professionell idrott är bara toppen av en pyramid vars bas måste skapas genom idrottsaktiviteter som inkluderar så många människor som möjligt på vår planet.

  Thomas Wise, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Det kommer inte att förvåna er, men jag välkomnar inte slutsatserna i betänkandet. Att man påstår att ”gemenskapens regelverk gäller i dag – och ska tillämpas – på idrotten” strider mot alla aktuella bevis. Man nonchalerar den vanligaste klagosången från idrottsorgan i hela Europa, med andra ord att Bosman- och Kolpakdomarna har gjort det omöjligt för dem att främja utvecklingen av lokala idrottstalanger. Som ett direkt resultat av detta underpresterar nationella lag på den internationella arenan.

Till och med FIFA:s ordförande Sepp Blatter menar att reglerna måste ändras. Men om idrottsorgan anser att den nuvarande situationen är illa kommer Lissabonfördraget att göra saker och ting ännu värre genom att kommissionen därmed ges rätt att börja ingripa – förlåt, lagstifta – direkt om idrott.

Att den brittiska regeringen vägrar att hålla sitt löfte om att folkomrösta om fördraget innebär att vi inte kan rädda idrotten i Storbritannien från hotet om att kommissionen ska ingripa. Irlands folkomröstning kommer kanske att rädda oss alla.

  Slavi Binev (NI). – (BG) Herr talman, kära kolleger! De som känner mig kan berätta att idrott och allting som har att göra med idrottsundervisning är en livsstil för mig. Jag accepterar att vitboken om idrott offentliggörs med förhoppningen att den kommer att ge en grund för en framtida konsekvent politik. Jag menar att när vi talar om gemenskapspolitiken inom detta område borde vi först och främst tänka på våra barn och på deras hälsa, framtid och sociala integration.

Uppmuntrandet av idrotten i skolorna är en viktig faktor för våra barns psykiska och fysiska utveckling samt ett viktigt verktyg för att skydda deras hälsa. Att anta vitboken och att införa en integrerad struktur på gemenskapsnivå som utvecklar, främjar och inför gemensamma riktlinjer för alla sorters idrott, från idrotten för de allra yngsta hela vägen till professionell idrott, givetvis utan att glömma funktionshindrade, kommer dels att ge alla medborgare möjlighet att delta och personligen engagera sig i gemenskapen, dels att bidra till att uppmuntra den interkulturella dialogen.

  Ivo Belet (PPE-DE). – (NL) Vad som skulle ha varit ett minnesvärt ögonblick här i morse, nämligen antagandet av betänkandet om vitboken, har överskuggats av en av Belgiens toppfotbollsspelares död. François Sterckele var inblandad i en trafikolycka i morse. Han var en av den belgiska fotbollens största talanger. Jag skulle vilja uttrycka mina uppriktiga kondoleanser till François Sterckeles familj och vänner samt till klubben Brugges supportrar.

Som ung fotbollsspelare och ung talang fick François Sterckele alla sina möjligheter i olika klubbar i Belgien, och där utvecklades han till slut till den främste målgöraren i den belgiska ligan. Han är ett utmärkt bevis på att det verkligen ger utdelning att investera i en ung talang, vår egen unga talang. Det är precis vad vill stödja genom betänkandet. Därför stöder vi också de ”lokalt förankrade” regleringarna, såsom de som tillämpas av UEFA. Vi uppskattar också att Europeiska kommissionen är beredd att stödja unga spelares träning.

Dessutom skulle jag vilja råda er att läsa den årliga rapporten för Deutsche Bundesliga, som just har kommit ut. Den tyska ligan är, enligt mig och många andra, ett ideal för Europa. Här kommer några exempel. Ligan har väldigt stränga regleringar av licenser, den investerar mycket i egna talanger och den har tydliga regler för att förhindra att tyska klubbar säljs ut till investerare som varken har anknytning till klubben eller till supportrarna.

Det gemensamma initiativet från två av rådets representanter, nämligen den franska och den holländska idrottsministern, är en utmärkt reaktion. Vi förväntar oss därför att det franska ordförandeskapet under hösten kommer att arbeta för att införa åtgärder som säkrar den professionella idrottens och amatöridrottens framtid i Europa.

  Emine Bozkurt (PSE). – (NL) Jag skulle först av allt vilja börja med att tacka Manolis Mavrommatis för hans fantastiska betänkande och hans enastående samarbete. Jag talade nyss i egenskap av föredragande för utskottet för sysselsättning och sociala frågor och nu talar jag i egenskap av skuggföredragande för pressen.

Jag skulle vilja understryka tre punkter, nämligen vikten av tydliga direktiv, lotterier och lokalt förankrade spelare. För det första skulle jag vilja att vi tittar på särskilda aspekter hos idrotten och idrottsorganisationerna som kräver klara riktlinjer där gemenskapslagstiftningen tillämpas. Jag anser att vi sedan måste komma med ett svar i stället för att fortsätta på samma oroväckande sätt som hittills med lösningar från fall till fall.

Låt oss för det andra betrakta lokalt förankrade spelare. Vi måste se till att unga professionella spelare skyddas och tränas i en stabil miljö. Därför stöder vi den så kallade ”bestämmelsen om egna produkter” så att unga människor tränas av en klubb och kan få sitt första kontrakt i samma klubb. Därmed kommer naturligtvis många nationella spelare kunna spela i samma klubb utan att vi diskriminerar på grund av nationalitet, vilket inte är avsikten. Vi måste respektera den fria rörligheten för spelare, och det är en viktig princip för oss. Därför är vi inte mot FIFA:s så kallade ”sex plus fem-regel”.

Till slut kommer vi till lotterierna. Nationella lotterier har en viktig funktion. Man skulle kunna säga att de utför en offentlig tjänst, eftersom de stöder många sociala organisationer, inklusive idrottsstrukturer. Att avreglera marknaden skulle ge en positiv effekt och man måste noggrant undersöka denna effekt samt vilka alternativ som är genomförbara innan man agerar.

  Ramona Nicole Mănescu (ALDE). – (RO) Herr talman! Jag gratulerar Manolis Mavrommatis till betänkandet.

Initiativet till en vitbok om idrott är inte bara lägligt, utan också nödvändigt. Med tanke på hur många som är anställda inom idrotten och hur stora vinster den genererar, borde vi vara mer uppmärksamma på hur arbetslagstiftningen har genomförts inom området. Många gånger låter man idrottarna tävla redan i unga år, vilket bara är ett steg från att utnyttja minderåriga.

Vi borde försäkra oss om att vinsterna från idrottsverksamheten uppnås på laglig väg och att de beskattas enligt lagen.

Våldet inom idrotten är ett annat problem. Människoliv går till spillo varje år när supportrar drabbar samman. Å ena sidan borde polisstyrkor och klubbar samarbeta för att garantera en bekväm och säker miljö under sportevenemangen, och å andra sidan borde rättssystemet skärpa straffen för våldshandlingar i samband med idrottsevenemang.

Avslutningsvis anser jag att Mavrommatisbetänkandet bevisar att vi behöver en enhetlig politik och konkreta handlingar på gemenskapsnivå för att kunna dra nytta av idrotten och göra den mer effektiv. Jag hoppas att vi kommer att se fler initiativ i detta avseende.

  Sebastiano (Nello) Musumeci (UEN)–. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Att den nya artikeln 149 införs i Lissabonfördraget är ett erkännande av att idrotten spelar en stor ekonomisk och social roll. Manolis Mavrommatis betonar i sitt detaljerade betänkande alla de områden av livet som berörs av idrotten, och jag skulle vilja titta på några av dem.

Det första är förhållandet mellan idrott och hälsa. Även om alla vid det här laget är väl medvetna om att fysisk aktivitet är grundläggande för att hålla sig i god form finns det i vissa medlemsstater en oroväckande tendens att minska antalet idrottstimmar i skolan. Den här tendensen skapar i kombination med en dålig diet en armé av överviktiga unga, vilket kan ha negativa återverkningar på deras fysiska kondition.

Idrott är ett originellt och roligt sätt att lära sig ett språk på. Tidigt på 70-talet hörde jag talas om ett mycket välorganiserat och omfattande system av studiesemestrar i Storbritannien som gick ut på att man skulle lära sig Shakespeares språk genom att syssla med olika idrotter. Idrotten skulle stärka brödraskapet mellan nationer. Tyvärr är det dock inte alltid så. Vi bevittnar regelbundet scener av obeskrivligt våld inne på och utanför stadion, i synnerhet när det gäller fotboll.

Amatöridrott och professionell idrott, fläckfri och oförorenad idrott, idrott som ett verktyg för personlig utveckling samt som ett instrument för sammanhållning och solidaritet mellan människor: vi är fortfarande långt från tillfredsställande standarder i Europa, och ansvaret vilar helt och hållet på politiken. Vi kan bara hoppas att vitboken om idrott kommer att fungera som en varningssignal och vända trenden en gång för alla så att vi gottgör den stora bristen på lyhördhet och de alltför vanliga försummelserna.

  Doris Pack (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle vilja börja med att gratulera Manolis Mavrommatis för ett bra betänkande samt för hans utmärkta samarbete med alla våra kolleger som var engagerade i frågan, och det var många av dem. Idrott spelar en viktigare roll än kommissionen och rådet tidigare har insett.

Jag anser att vitboken och betänkandet utgör en god grund för att utveckla all framtida verksamhet och alla framtida riktlinjer inom idrottsområdet, i synnerhet som Lissabonfördraget äntligen ger idrotten den rättsliga grund den förtjänar. I vitboken och i betänkandet anstränger man sig för att skapa en balans mellan konkurrerande intressen, olika sorters idrott, amatöridrott och professionell idrott, mellan idrottens speciella kännetecken och gemenskapslagstiftningens krav, mellan sociala, kulturella, ekonomiska och finansiella intressen samt mellan vinstintresse och frivilligt deltagande inom dessa områden.

Jag anser att ansträngningarna förtjänar vårt fulla erkännande. De öppnar upp möjligheten att främja och renodla den europeiska idrottsmodellen. Således behålls våra idrottsorganisationers specifika särdrag. När allt kommer omkring arbetar de självständigt och de önskar fortsätta att göra det, i synnerhet eftersom de tenderar att i stor utsträckning förlita sig på frivilligas bidrag.

För det andra måste vi försöka stödja och främja att man genomför självreglerande mekanismer på nationell nivå och på gemenskapsnivå. Jag vill påminna om punkt 16, som jag menar är oerhört viktig.

För det tredje innebär betänkandet större rättslig säkerhet när det gäller tillämpningen av gemenskapslagstiftningen inom idrotten. För det fjärde är idrottens roll i utbildningen en fråga som ofta har nämnts, och jag skulle vilja påminna er om mitt betänkande från 2004 om detta ämne.

För det femte diskuteras olika ekonomiska aspekter i betänkandet, inklusive det nödvändiga finansiella åtagandet, främst genom lotterier, som inte har avfärdats för de olika idrotterna.

För tio år sedan bad vi i mitt betänkande om EU:s roll inom idrotten om en vitbok och jag är glad över att vi kan rösta om den i dag.

  Christa Prets (PSE). – (DE) Herr talman! Idrottsorganisationerna har länge bett om att idrotten ska ges större betydelse och, större synlighet än vad som hittills har varit fallet, och i dag agerar vi för denna vädjan. Det kommer att bli ännu tydligare med Lissabonfördraget.

Idrottens talrika aspekter – dess bidrag till samhället, dess roll i den personliga utvecklingen och självförverkligandet samt i främjandet av social integration etcetera – har redan betonats. Idrotten är också mycket viktig för att främja hälsa, vilket gör att det är värt att investera i den på bred basis, i synnerhet i idrottsundervisning i skolorna. Det är en investering som verkligen skulle ge utdelning.

Därför vädjar vi till alla utbildningsministrar i medlemsstaterna att införa ett krav på åtminstone tre timmars idrottsundervisning per vecka i skolorna. Det är minimum, för annars är det ingen större mening med det. Det finns 700 000 klubbar och föreningar som ger ett ovärderligt bidrag till vårt samhälle, och därför motsätter jag mig en eventuell avreglering av spel och lotterier. I nuläget går nämligen ungefär 10 procent av avgifterna från dem till idrotter, konst och sociala förmåner, och utan denna finansiering skulle inte dessa organisationer kunna överleva. Jag skulle vilja be alla att vara uppmärksamma på detta.

Idrottens viktiga ekonomiska dimension bekräftas av statistiken. Under 2004 genererade idrotten generade ett värde på 407 miljarder euro och skapade 15 miljoner jobb. Det finns även andra siffror som bevisar mitt påstående. Det betyder att det behövs regler. Vi måste göra en noggrann avvägning mellan idrottens ekonomiska aspekter, öppenhet, klubbförsäljningar och licensiering, som Ivo Belet just har betonat. Här behöver vi rättvisa regler, så att fair play får en sann och praktisk betydelse.

Vi måste se till att fördelningen mellan små och stora klubbar är lämplig, så att vi kan utveckla nästa generations idrottare. Jag anser att balansen i media borde vara rättvisare. Det finns faktiskt fler idrotter än fotboll. Likväl skulle jag vilja bjuda in alla att komma och njuta av Euro 2008 i Wien. Det är en stor idrottshändelse som jag verkligen ser fram emot.

  Sharon Bowles (ALDE). – (EN) Herr talman! Inom idrotten får vi inte låta goda avsikter orsaka oavsiktliga konsekvenser. Ekonomiska konkurrensregler kan inte alltid tillämpas. Kollektiv försäljning av TV-rättigheter är en ekonomisk livlina för många klubbar, som annars skulle tvingas bort av de större klubbarna. I en utopisk värld skulle vi se allting och aldrig betala, men i den riktiga världen skulle det i sådana fall inte finnas så mycket av kvalitet att titta på.

Genom upphovsrätten skyddar man de intäkter som garanterar att evenemangen håller hög kvalitet. Ökad illegal marknadsföring och spridning av höjdpunkter är lika skadliga som alla andra former av piratkopiering. Vi får varken hämma flexibiliteten i möjligheterna till inkomster, spelarförflyttningarna eller spelarnas möjlighet att välja var de vill skriva på sina första kontrakt. Slutligen borde vi hålla hårt på subsidiariteten, och fatta beslut inom branschen och nära fansen.

  Ryszard Czarnecki (UEN). – (PL) Herr talman! Vitboken hänvisar till långvariga problem som dopning, och till frågor som rör ekonomiska dispyter om sändningsrättigheter mellan TV-bolag, vilket uppenbarligen har negativa konsekvenser för både fans och tittare. Dessutom behandlar vitboken ett mycket allvarligare problem som utgör ett växande hot mot ärlig idrott, framför allt fotboll. Jag talar om vadslagningar. De kan mycket väl utgöra den största utmaningen för dagens idrott. Bland många exempel kan jag nämna den senaste skandalen som drabbade den nationella fotbollsligan i det land vi nu befinner oss i. Det sägs att den kinesiska maffian har fixat resultaten i de belgiska fotbollsmatcherna. Den förestående avregleringen av marknaden för hasardspel, inklusive de spel som har anknytning till idrottsvärlden, kommer att ytterligare öka frestelsen att bryta mot reglerna om fair play.

Slutligen måste jag säga att jag inte håller med om Europaparlamentets förslag om att motsätta sig FIFA:s inställning till principen med sex inhemska spelare. FIFA:s förslag är vettigt. Det kommer att vara räddningen för nationell sport.

  Tadeusz Zwiefka (PPE-DE). – (PL) Herr talman! En av de grundläggande svårigheter jag skulle vilja understryka är bristen på rättssäkerhet. Kommissionen har inte fastställt tydligt vilka delar av idrottsorganisationen som täcks av gemenskapslagstiftningen och vilka som är av rent idrottslig natur och därför faller under idrottsorganisationernas befogenheter.

Jag delar föredragandens åsikt om att om man bara litar på EG-domstolen ger inte det någon ytterligare rättslig klarhet. Europeiska kommissionens inställning om att reglering av organisationen av idrott måste stämma överens med fördragen gör inte heller det. Det här räcker inte.

Därför stöder jag att man ber Europeiska kommissionen att införa tolkningsriktlinjer som kommer att ge ingreppen inom området klarhet och precision. Man bör givetvis understryka att alla kommissionens handlingar måste stämma överens med principen om självreglering inom idrotten. Kommissionen måste också respektera den europeiska idrottsmodellens struktur och de grundläggande principer som styr organiseringen av idrottstävlingar.

Jag håller inte med vissa idrottsorganisationer som menar att det skulle leda till fler tvister i rätten om man, i enlighet med principerna om självreglering, på något sätt befäste och kodifierade de principer som rör idrottsaktiviteterna bortom den utpräglat idrottsliga miljön. Jag anser att det skulle få motsatt resultat. Ökad rättssäkerhet kan bara vara positivt.

Jag skulle också vilja vädja till idrottsorganisationerna att acceptera rätten till överklagan vid de allmänna domstolarna. Varje individ har rätt att överklaga vid domstol. Domstolarnas renodlat idrottsliga befogenhet är inte ett problem, men att vissa idrottsorganisationer begränsar rätten till överklagan är oacceptabelt.

Slutligen skulle jag vilja ta upp ytterligare en mycket viktig fråga. Idrotterna spelar en mycket viktig roll i samhället. Medlemsstaterna borde därför behålla sin rätt att vidta åtgärder för att skydda rätten till information och garantera tittarna tillgång till TV-sändningar av stora idrottsevenemang. Jag tänker på OS och EM eller VM. Alla borde ha fri tillgång till sådana evenemang. Innan jag slutar måste jag tacka Manolis Mavrommatis för hans enastående arbete med betänkandet.

  Richard Corbett (PSE). – (EN) Herr talman! Idrotten borde skötas av idrottsmyndigheterna själva, men eftersom den i viss utsträckning även är en ekonomisk verksamhet omfattas den oundvikligen delvis av arbetslagstiftningen, konkurrenslagstiftningen, upphovsrättslagstiftningen, medierätten och så vidare.

Problemet är att dessa lagar ofta har utformats utan hänsyn till idrottens specifika behov och krav. Under de nuvarande fördragen finns det litet utrymme för att ta hänsyn till dessa specifika behov. Jag är glad över att Lissabonfördraget kommer att ge oss större möjligheter att göra inskränkningar och undantag, eller att tolka lagarna med idrottens specifika behov i åtanke.

Vi kan till exempel inte tillämpa konkurrenslagstiftningen i dess rena ekonomiska betydelse om det i slutänden skulle förstöra den idrottsliga konkurrensen. Det finns inget bättre exempel på detta än den kollektiva utförsäljningen av TV-rättigheter, till exempel av engelska Premier League, med utdelning till alla klubbar. Detta står i kontrast till Spanien där två klubbar tar mer än hälften av TV-intäkterna själva.

Vi borde också acceptera att UEFA:s system med inhemska spelare är en balanserad reaktion som är acceptabel enligt gemenskapslagstiftningen, till skillnad från FIFA:s ”sex plus fem-regel”, som är som en elefant i en porslinsbutik.

  Grażyna Staniszewska (ALDE). – (PL) Herr talman! Som ledamot i utskottet för regional utveckling skulle jag vilja betona regionernas och de lokala myndigheternas roll för att utveckla idrottsinfrastrukturen, organisera evenemang som är tillgängliga för många samt främja idrott och en sund livsstil bland invånarna i de lokala samhällen, det vill säga bland EU-medborgarna.

Jag vill också uppmärksamma en fråga som rör idrott för funktionshindrade. Medlemsstaterna borde åtminstone garantera funktionshindrade elever tillgång till grundläggande idrottsundervisning. Så fort det är möjligt borde dessa elever också ha tillgång till undervisning på högre nivå.

Vi måste komma ihåg att idrotten är ett av de mest effektiva sätten att åstadkomma social integration. Därför borde EU ge mycket mer stöd till idrotten genom specialprogram. I synnerhet borde vi stödja dem som arrangerar internationella idrottsevenemang för unga människor och dem som bidrar särskilt till integrationen genom att de involverar funktionshindrade. Idrotten inbegriper mer än fysisk aktivitet och hälsa. Den är ett ovärderligt bidrag till utvecklingen av tolerans, ärlighet och respekt för ”fair play-principen”. Allt detta är mycket viktigt för dagens barn och ungdomar i EU.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Innan jag börjar mitt anförande skulle jag vilja tala om att jag har några ekonomiska intressen i ämnet. De är listade i min deklaration som finns tillgänglig på Internet.

Jag skulle också vilja tacka föredraganden, Manolis Mavrommatis, för hans delaktighet och kunskap i ämnet, framför allt när det gäller dopning.

Troligen var hans första förslag till betänkandet, innan ändringsförslagen las till, det bästa tänkbara kortfattade dokumentet om ämnet. Som alltid kom utskotten in vid denna tidpunkt, och ändringsförslagen som antogs i utskottet för kultur förstörde allt det goda arbete som hade gjorts. Två exempel är den bisarra uppmaningen till en europeisk polisstyrka för idrott i punkt 59 och diskussionen om ”ekonomisk dopning” i punkt 16, där man kritiserar privata investeringar och i vissa fall utländska investeringar inom EU. I betänkandet tittar man tyvärr bara på idrott ur den professionella fotbollens perspektiv. Som fotbollsdomare under de senaste 28 åren, främst på amatörnivå, kan jag berätta för er att man inte gör någonting i betänkandet för att ta itu med amatörfotbollens problem, eller problemen inom amatöridrott i allmänhet.

Parlamentet påstår att vi inte försöker att påverka de styrande organens beslut, men i dagens debatt har vi redan sett en attack på FIFA:s ”sex plus fem-idé”. De styrande organen borde se upp. Att överlåta idrottsprioriteringarna på EU är inte någon bra idé.

När det gäller vadhållning inom idrotten har vi hört många åsikter. Att använda betänkandet för att försöka tysta ner debatten om att liberalisera vadhållning och lotterimarknaden är uppenbarligen fel. Debatten borde gå i en annan riktning och komma från ett annat utskott. För dem som diskuterar det borde det räcka med att titta på vad som händer i Italien. Där har den gradvisa avregleringen av marknaden gjort mer pengar tillgängliga för alla.

Vi har talat om kollektiv försäljning av TV-rättigheter, vilket jag är för eftersom det har fungerat i Storbritannien. Jag tror dock starkt på subsidiaritet, och jag är säker på att detta borde detta lämnas till medlemsstaterna.

Vitboken om idrott innehåller många bra saker, även om Special Olympics och Paralympics-rörelserna nämns för lite. Men betänkandet är trots allt en förolämpning mot de irländska väljarna, eftersom man talar om Lissabonfördraget som om det redan vore här och som om irländarnas röster inte betydde någonting. Därför kommer den brittiska konservativa delegationen att rösta nej.

  Donato Tommaso Veraldi (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle vilja tacka föredraganden för hans enastående arbete med ett betänkande som syftar till att ge strategisk vägledning om idrottens roll i EU.

Idrotten är ett socialt fenomen som alltid har främjat värden som solidaritet, laganda och identitet. Det bekräftas av förklaringen om idrottens sammanlagda betydelse, som är en bilaga till Amsterdamfördraget. Idrottsaktivitet bidrar till att utveckla fysiska, intellektuella och sociala färdigheter, och därför borde idrott utövas både inom utbildningssystemet och inom andra delar av det sociala livet.

En punkt som inte borde underskattas är funktionshindrade människors nytta av att utöva idrott. Alla medlemsstater, lokala och regionala myndigheter samt idrottsorganisationer borde garantera och underlätta funktionshindrades tillgång till idrottsanläggningarna. I dagens samhälle kommer idrotten att vara tvungen att ta itu med nya hot, såsom utnyttjande av unga spelare, dopning, rasism, våld och penningtvätt. Problemen med våld uppstår inte bara inne på stadion utan också utanför.

Jag gratulerar kommissionen till dess arbete med att förhindra oordning genom att underlätta dialog med medlemsstater, internationella organisationer, idrottsorgan och polisstyrkor. Det är även viktigt att betona idrottens ekonomiska sida. Om medlemsstaterna tillämpar diskriminerande skattesystem som gynnar spelare kan det leda till att konkurrensen snedvrids. Därför måste man anta regler som garanterar att konkurrensen mellan idrottsorganen är rättvis.

  Christofer Fjellner (PPE-DE). – Herr talman! Betänkandets lovordande av idrott är bara någonting som man kan hålla med om. Idrott betyder massor för samhället, och det skapar många viktiga värden som jag knappast kan göra rättvisa åt på två minuter. Det bidrar även till att samla Europa. Bara för att något är viktigt betyder det dock inte att det är politiskt, och bara för att något bidrar till att samla Europa är det inte ett huvudansvar för EU.

Detta är någonting jag tycker går förlorat i debatten, inte minst om man slår fast att det bör göras fler idrottsrelaterade insatser på EU-nivå. Det tycker inte jag. Därför anser jag inte att vi behöver en särskild europeisk spelpolis. Jag tycker inte att sportagenter tjänar för mycket pengar, och det skulle vara ett argument för oss att skapa en särskild utbildning för sportagenter. Vi ska inte heller utjämna inkomsterna mellan framgångsrika och mindre framgångsrika klubbar. Att försöka begränsa det som i betänkandet kallas för idrottsmännens överdrivet aktiva scheman lär inte få dem att motstå dopning.

Vi måste dock reda ut ett antal felaktiga påståenden som görs om spelmarknaden i Europa. Det finns inget samband mellan privata aktörer på spelmarknaden och uppgjorda matcher. Tvärtom, några av de största skandalerna som vi har sett i Europa har drabbat just länder med monopol. Det finns inget samband mellan spelmonopol och en restriktiv spelpolitik. Tvärtom är många av de statliga monopolen i många medlemsländer några av de största reklamköparna. Det är inte länder med konkurrens som har en oreglerad spelmarknad. Tvärtom förekommer det i många länder med monopol där speltjänster är sämst reglerade och där monopolister oftast kan agera hur de vill.

Med felaktiga fakta får vi inte försöka hålla EU borta från ett område där EU faktiskt har en viktig roll att spela. Vi har fri rörlighet för tjänster i Europa, vilket givetvis även måste gälla speltjänster. Bakom medlemsstaternas falska tal om spelberoende döljer sig oftast ren protektionism och värnande om egna intäkter från spelmonopolen. Allt detta hyckleri kring spelpolitiken avslöjar nog egentligen bara att det är finansministrarna i medlemsstaterna som lider av den allra värsta sortens spelberoende. Det är därför vi moderater har väldigt svårt att ställa oss bakom stora delar av detta betänkande.

  Talmannen. − Elva personer har just begärt ordet, vilket inte kan beviljas. Jag skulle vilja påminna de ledamöter som inte talar under debatten om att de kan lämna in en skriftlig förklaring på högst 200 ord som kommer att bifogas till det fullständiga referatet, eller en röstförklaring efter anförandena.

  Mihaela Popa (PPE-DE). – (RO) Herr talman, kära kolleger! Jag vill gratulera min kollega Manolis Mavrommatis och på samma gång tacka honom för hans samarbete. Jag lade nämligen fram flera ändringsförslag till betänkandet.

Jag anser att det är mycket viktigt att man inför fritt tillträde till idrottsevenemang för unga människor under 14 år samt att man inrättar europeiska mästerskap på skol- och universitetsnivå och en ”europeisk dag utan livsmedelstillsatser”. Det är mycket viktigt att man anpassar idrotts- och skolinfrastrukturen till de funktionshindrades behov samt att man inför obligatoriska sjukförsäkringar för elitidrottare och utarbetar europeiska projekt för att förhindra våld på idrottsplatser. Det är mycket viktigt att man utformar europeiska projekt för elever med särskilda fysiska anlag.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga att jag är övertygad om att vi kommer att bidra till att främja ett sundare och mer värdefullt europeiskt samhälle genom att anta vitboken om idrott.

  Costas Botopoulos (PSE). – (EL) Herr talman! Under hela mitt liv har jag har verkligen älskat idrott, både som deltagare och som åskådare. Jag borde givetvis tillägga att under flera år skrev min kollega och vän Manolis Mavrommatis och jag artiklar om idrott för samma tidning.

Jag är dock inte särskilt optimistisk efter dagens debatt. Vad vi än gör och hur mycket vi än försöker att ordna upp problemen, är händelserna i sig ett tecken på att situationen är ganska hemsk.

Dopning är ett dagligt problem som till och med har lett till dödsolyckor. Kommersialiseringen av idrotten har överdrivits kraftigt. Idrottens framgång har lett till spektakulära, storskaliga uppvisningar, vilket i sin tur har medfört korruption. Inom idrotten är TV envåldshärskare.

Därför anser jag att en symbolisk gest är mycket viktig. Med tanke på problemen med OS, anser jag att vi bör överväga om spelen borde ges tillbaka till Grekland för alltid.

  Toomas Savi (ALDE). – (EN) Herr talman! Som ordförande för det estniska skidförbundet håller jag med om farhågorna i betänkandet när det gäller det minskade antalet timmar idrottslektioner både inom grundskole- och gymnasieutbildningen. Idrottsundervisning hjälper skolbarn att utveckla en vana att leva sunt. Att öka intresset för idrottsaktiviteter är en stor utmaning för många människor som är engagerade i idrotten.

Till exempel har det estniska skidförbundet skapat ett året runt-system för deltagande för barn och icke-professionella, men det blev ett ganska dyrt arbete. I detta sammanhang skulle jag vilja påpeka att finansieringen av idrottsaktiviteter till stor del gynnas av spel. Många idrotter får bidrag från intäkterna från statliga lotterier och licensierade spel. Jag anser att vi måste hitta några alternativa källor för ekonomiskt stöd om vi inte använder de pengarna.

  Antonio De Blasio (PPE-DE). – (HU) Tack, herr talman! Jag gratulerar föredraganden till betänkandet. Vi har hört mycket här i dag, men jag skulle vilja uppmärksamma er på några få särskilda aspekter. Fetman håller på att bli endemisk, och vår i stor utsträckning stillasittande livsstil bär en stor del av skulden. Situationen skulle därför kunna avhjälpas, som den tidigare talaren också sa, genom att göra det obligatorisk med daglig idrottsundervisning i medlemsstaterna från grundskolenivå till högre utbildning. Vi behöver dock anläggningar till detta, och vi behöver också ändra läroplanerna. När det gäller anläggningar skulle situationen kunna förbättras om regeringarna tog ett större ansvar. Åtminstone hälften av intäkterna från idrott, 4 procent av EU:s bruttonationalprodukt, skulle nämligen behöva återinvesteras om man ska kunna få till stånd någon större förändring av situationen. Jag rekommenderar verkligen detta. Jag hoppas att vitboken kommer att förbättra situationen. Tack för att ni lyssnade.

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. − (CS) Eftersom omröstningen kommer att börja om några minuter kan jag inte hålla något längre anförande. Jag skulle dock vilja säga några få saker och svara på några frågor. Jag tycker att det klart och tydligt framgår av debatten vilket komplicerat fenomen idrotten är i det moderna samhällslivet. För det andra är jag är glad över att kunna säga att vi efter omröstningen om Mavrommatisbetänkandet kommer att ha en väldigt stabil grund för EU:s kommande gemensamma idrottspolitik: en grund som baseras på vitboken och parlamentets betänkande.

Det är förståeligt att det under debatten har avslöjats många tankar som det kommer att vara nödvändigt att ta upp och börja arbeta med inom den närmaste framtiden. Jag skulle bara vilja lyfta fram de saker jag har skrivit upp här och som jag anser är extra viktiga. Ett av problemen, som faktiskt tas upp i vitboken, är att idrottare, framför allt unga människor, måste utbildas för att förhindra den situation som beskrivs, det vill säga att deras karriärer tar slut utan att de har en adekvat långsiktig framtid tryggad. Det är också lika viktigt att ta itu med problemen med människohandel eller risken för människohandel i vissa fall inom idrotten. På samma sätt måste kommissionen själv ta tag i frågan om immateriella rättigheter, framför allt när det gäller Internet, som när allt kommer omkring är kommissionens angelägenhet. Eftersom jag inte har möjlighet att hålla ett långt anförande ska jag dock bara snabbt besvara de frågor som har ställts.

Först har vi frågan om de så kallade ”riktlinjerna”. Kommissionen anser att det fortfarande inte är rätt tid att formulera dem. Likväl anser vi att man borde ägna uppmärksamhet åt problemet. När det gäller de andra frågorna skulle jag vilja nämna frågan om lotterier, som ofta tas upp. Här skulle jag vilja upplysa om att lotterierna faller utanför tjänstedirektivet. Således omfattas de av gemenskapslagstiftningen och det är nödvändigt att fatta beslut i varje enskilt fall. En annan viktig fråga är den kollektiva försäljningen av sändningsrättigheter för TV-program. Kommissionen förutser att man kommer att hitta en lösning överallt, och den kommer, som har nämnts, att baseras på solidaritet. Jag anser att jag mycket kortfattat har berört de flesta av de frågor som har ställts. Annars är detta bara ett steg, även om ett mycket viktigt sådant, som har tagits av kommissionen och parlamentet tillsammans.

  Manolis Mavrommatis, föredragande. − (EL) Herr talman, låt mig än en gång tacka alla de ledamöter som talat här i dag, och alla som lagt fram ändringsförslag till betänkandet om vitboken om idrott.

Sammanlagt lades det fram 520 ändringsförslag i de åtta utskotten. Jag har i görligaste mån eftersträvat samförståndslösningar, vilket nu har krönts med framgång. Redan det faktum att ändringsförslagen framlades och var föremål för omröstning i åtta olika utskott visar hur viktigt detta betänkande faktiskt är. Det visar naturligtvis också hur viktig den text är som ska införas i reformfördraget.

Detta är ett viktigt första steg för idrotten och för EU. Genom att samarbeta och hjälpa varandra kan vi komma långt.

  Martin Schulz (PSE). – (DE) Herr talman, jag är osäker på enligt vilken artikel jag kan begära ordet just nu, men jag gör det ändå. Jag skulle gärna se att ni underrättade presidiet om att arbetsmiljön här i kammaren för närvarande är helt oacceptabel. Åtminstone anser jag det – men jag är övertygad om att jag talar för samtliga gruppledare här. Oväsendet är så förskräckligt att vi inte ens i hörlurarna kan höra vad talarna säger.

En stor del av kommissionsledamot Špidlas tal och Manolis Mavrommatis synpunkter gick inte att höra eftersom det är ett sådant fasligt oväsen i kammaren. Detta kan vi helt enkelt inte finna oss i. Vill ni vara vänlig att se till att presidiet lämnar en lucka på fem minuter mellan debattens avslutning och omröstningen. En sådan här situation i kammaren ska vi inte behöva stå ut med.

(Applåder)

  Talmannen. − Debatten är avslutad.

Omröstningen äger rum omedelbart och vi övergår nu till omröstningen.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Iles Braghetto (PPE-DE), skriftlig. – (IT) Jag lovordar föredraganden Manolis Mavrommatis arbete, och välkomnar att kommissionen har antagit den med stort intresse emotsedda vitboken om idrott. Eftersom idrottsaktiviteter spelar en sådan viktig samhällsroll i Europa är åtgärden lika nyttig som nödvändig.

Jag vill peka på den ståndpunkt som intagits av utskottet för sysselsättning och sociala frågor, som framhåller att idrottens sociala värde måste erkännas. Idrotten kan ju, särskilt för ungdomar, tjäna som ett verktyg för att förmedla tolerans, respekt och engagemang. Jag anser att medlemsstaterna, med hjälp av klara och öppna riktlinjer och politiska insatser från gemenskapens sida, bör sörja för att det finns lämpliga idrottsplatser och för att hela samhället kan delta, även utsatta grupper. På så vis kan idrottsaktiviteter skapa mänsklig gemenskap och bidra till att bekämpa fenomen som rasism och främlingsfientlighet.

Brist på fysisk aktivitet främjar utvecklingen av sjukdomar som fetma och andra kroniska åkommor. Ett samarbete mellan idrotten och hälso- och sjukvården är därför i mina ögon av största vikt. Europeiska unionen spelar en central samordnande roll för att informera medborgarna och uppmuntra dem att delta i hela skalan av idrottsaktiviteter.

  Magor Imre Csibi (ALDE), skriftlig. – (RO) Jag vill framhålla vikten av idrottsundervisning i EU:s grund- och gymnasieskolor. För närvarande är idrotten det enda ämnet på läroplanen som syftar till att barnen ska lära sig att leva sunt. Jag välkomnar EU:s initiativ att öka antalet idrottslektioner i skolan.

Förutom fler idrottslektioner bör vi beakta ytterligare två viktiga frågor. Här menar jag dels att idrottsundervisningen behöver göras lockande, dels möjligheten att tillhandahålla idrottsundervisning på olika nivåer. Min ståndpunkt bygger på diskussioner med rumänska elever och idrottslärare. Tyvärr ökar frånvaron när idrottslektionerna inte anses vara särskilt lockande.

En orsak är att det saknas tillräckliga kriterier för att tillhandahålla olika nivåer av idrottsundervisning. Ett annat problem är att det inte finns någon särskild idrottsundervisning för ungdomar med övervikt eller fetma. Idrottslektionerna är av samma intensitet såväl för friska barn som för barn med problem. Det betyder att ungdomar ibland utestängs från idrottsplanerna.

Sådana problem finns i flera av Europeiska unionens medlemsstater. De måste lösas. Jag uppmanar Europeiska kommissionen att föreslå lösningar och att även informera om god praxis i medlemsstaterna.

  Gyula Hegyi (PSE), skriftlig. – (HU) Idrottsbetänkandet från min grekiska ledamotskollega är ett viktigt dokument om en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. Idrotten har spelat en roll i den europeiska kulturen sedan tusentals år. Bland de gamla grekernas arv till mänskligheten märks bland annat de olympiska spelen, som är en sådan glädje för oss. I dag är många människor bekymrade för om det ska gå att skydda de olympiska spelen från bojkotter och politiska känslostormar som kan vara på sin plats i andra sammanhang. I Ungern är, tack och lov, tongivande politiker och opinionsbildare emot att bojkotta OS i Peking, och såvitt jag kan bedöma delas denna syn av i princip hela EU. Efter alla olyckliga bojkotter av tidigare spel kan vi därför hoppas på att politiska överväganden den här gången inte förstör möjligheterna för idrottens män och kvinnor och för hundratals miljoner idrottsälskare. Huruvida politiker bör medverka vid öppningsceremonin är en helt annan sak. Det får politikerna själva avgöra i egenskap av politiker, och varken idrotten eller dess utövare bör dras in i den frågan.

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Då vi överlägger om översynen av Lissabonstrategin kan vi inte bortse från en sektor som sysselsätter 15 miljoner människor och svarar för omkring 4 procent av Europeiska unionens BNP. Idrotten kan starkt bidra till att vi når våra två huvudmål: ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

Jag skulle därför vilja framhålla några budgetaspekter beträffande Europeiska unionens stöd till idrotten. För närvarande finns det inga klara skrivningar i gällande fördrag som tillåter att vi engagerar oss aktivt via olika program och fonder. Men fram till dess att Lissabonfördraget träder i kraft kan vi ändå inleda förberedelser i budgetutskottet som, även om de avser obetydliga belopp, kan initiera ett antal projekt av stor nytta för den europeiska idrotten från och med 2009.

Jag beklagar att vi inte vid presentationen av det preliminära förslaget till budget nu i veckan ägnade mer tid åt att diskutera den budgetpost som kan inrättas under EU-budgetens rubrik 3: Medborgarskap. Jag hoppas att vi kommer att kunna lägga fram konstruktiva förslag på detta område vid första behandlingen av budgeten i höst.

  Lívia Járóka (PPE-DE), skriftlig. – (HU) Till att börja med vill jag gratulera min vän Manolis Mavrommatis till hans betänkande, som uppmuntrar Europeiska unionens medlemsstater att utbyta bästa metoder för att förebygga våld, rasism och främlingsfientlighet på och vid idrottsplatser. Att vidta åtgärder mot den rasism som tyvärr blivit ett allt vanligare inslag vid idrottsevenemang är en angelägenhet som medlemsstaternas myndigheter, idrottsorganisationer och tävlingsorganisatörer måste ta itu med gemensamt, eftersom detta ligger i allas intresse. Här kan ett antal enastående initiativ lyftas fram, bland annat Europeiska fotbollsförbundet UEFA:s kampanj ”Fotboll mot rasism i Europa” (FARE) och de evenemang som äger rum under mottot ”Rasism förstör spelet”. Men det effektivaste sättet att bekämpa rasism och utestängning på idrottsarenor är tävlingen i sig, eftersom den främjar individens laganda, samarbetsförmåga och känsla för rättvis tävlan, och samtidigt stärker samhällsvärden som samarbete och solidaritet .

Det är emellertid ett statistiskt faktum att vissa grupper i samhället, framför allt de mest utsatta etniska minoriteterna, deltar i idrottsaktiviteter i mycket mindre utsträckning och har mycket sämre tillgång till idrottsanläggningar som drivs i offentlig regi. Därför behöver Europeiska unionen fastställa en lämplig referensram för att främja lika möjligheter för idrottsutövare och för idrottens finansiering. De som leder medlemsstaternas idrottsorganisationer måste samarbeta med lokala och regionala myndigheter för att prioritera utsatta gruppers medverkan i respektive idrott.

  Roumyana Jeleva (PPE-DE), skriftlig. – (BG) Jag vill gratulera vår kollega Manolis Mavrommatis till hans utmärkta betänkande och berömma införandet av idrottsaspekter i Lissabonfördraget, kravet på att budgeten för 2009 ska ha en särskild post för idrott samt utvecklingen av åtgärder för att främja idrotten i medlemsstaterna. Jag anser att debatten i dag utgör första steget mot att främja en konsekvent europeisk idrottspolitik.

Som bulgarisk ledamot i utskottet för regional utveckling företräder jag ett land med en svagt utvecklad infrastruktur på idrottsområdet, i synnerhet vad amatöridrotten beräffar. Jag uppmanar Europeiska kommissionen och medlemsstaterna att mer aktivt använda Europeiska regionala utvecklingsfonden och andra finansiella verktyg för att investera i stadsmiljön och utveckla infrastruktur och projekt som gagnar idrotten. Jag anser att idrotten bör och kan bli en del av strategierna för att med stöd från EU främja en hållbar utveckling i våra regioner, kommuner, städer och byar.

  Lasse Lehtinen (PSE), skriftlig. – (FI) Att idrotta är att tävla, men på ett sätt som inte omfattas av EU:s konkurrenslagstiftning.

För att idrottens särart ska bibehållas bör idrotten få en chans till självreglering i framtiden, i enlighet med varje idrotts bästa traditioner. De lagar som vi lagstiftare utformar bör syfta till att hålla politiker och domstolar så långt borta från idrotten som möjligt. Detta krav kan förefalla motsägelsefullt, men behandlas mer sammanhängande i detta betänkande än i kommissionens vitbok.

För idrotten i Europa och för alla aktiviteter på gräsrotsnivå är det viktigt att medlemsstaterna kan bibehålla sina nationella spelsystem, som är ett avgörande inslag i idrottens särart. Det är också lättare att förebygga oönskade följder av spelverksamhet i länder där det finns ett statligt monopol. Frivilligt, ideellt arbete på gräsrotsnivå och offentligt ekonomiskt stöd gagnar proffsidrotten och de affärsverksamheter som byggts upp kring den inom alla idrotter.

Parlamentet måste å sin sida ha möjlighet att sörja för att idrottens sociala fundament inte smulas sönder av trycket från marknadskrafterna.

  Janusz Lewandowski (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Idrotten är ett så viktigt inslag i vardagen, och är desssutom så globaliserad, att den förtjänar att uppmärksammas av Europeiska unionens institutioner. Att gemensamt bekämpa vissa närbesläktade företeelser har större verkan än om varje medlemsstat handlar på egen hand.

Det är allmänt känt att dopning i dag är ett utbrett problem för tävlingsidrotten. Därför lyfter Europaparlamentets betänkande fram kampen mot dopning. Ledamöter från de forna kommunistländerna minns hur dopning med myndigheternas välsignelse kan bli en nationell metod för att få fram elitidrottare när ett land bygger sitt anseende på idrottsliga framgångar. Föredraganden fällde en klok och verklighetsförankrad kommentar: Han sa att det inte räcker att enbart behandla symtomen med hjälp av fler kontroller, utan att detta måste åtföljas av åtgärder som undanröjer fenomenets underliggande orsaker. Här föreställer jag mig tävlingsprogram som är hårdare än vad kroppen klarar av, och utbildningsinsatser.

Man kan iaktta ett annat problem vid stora idrottsevenemang, nämligen att rasistiska och diskriminerande åsikter uttrycks. Här menar jag något annat än exempelvis FIFA:s regler för andelen nationella och utländska lagmedlemmar. Sådana restriktioner motiveras av att man hellre slår vakt om unga talangers framsteg och utveckling än köper över spelare, och utgör ingen diskriminering av spelarna på grund av deras nationella ursprung.

Jag välkomnar också att man uppmärksammar företeelser som har att göra med idrottens kommersialisering och sidoeffekter av detta. Hit hör hasardspel och olika tillgång till utsändningar av idrottsevenemang. Jag håller med om att även detta är viktiga frågor.

  Marusya Ivanova Lyubcheva (PSE), skriftlig. – (BG) Herr talman! Det är utmärkt att Europaparlamentet debatterar vitboken om idrott. Vi bör uppmärksamma behovet av att balansera de politiska åtgärderna för utveckling av proffsidrott respektive amatöridrott. Elitprestationer inom idrotten är dyra, men det är lika nödvändigt att öka stödet till massidrotten, från barndomen till pensionsåldern. Vi behöver inrätta en infrastruktur som gör det möjligt att integrera medborgare ur alla socialgrupper.

Idrott erfordrar undervisning tidigt i barndomen, och bidrar till att undanröja många andra problem som missbruk av narkotika, alkohol och tobak. Vi bör uppmana medlemsstaterna att inrätta områden för kostnadsfri idrottsutövning och områden som är fria från narkotika, alkohol och tobak. Jag genomförde nyligen en opinionsundersökning som klart utvisar att ungdomar som idrottar inte använder narkotika eller alkohol. Deras beteendemönster är helt annorlunda: idrotten bidrar till att utveckla mycket viktiga sidor som tolerans och solidaritet hos dem. Det är därför särskilt viktigt att utbildningsväsendet engagerar sig i idrottsvärlden. Jag skulle också vilja dela med mig av en annan iakttagelse: Det finns skolor som är specialinriktade på idrott, och det är mycket viktigt att deras verksamhet står i ett välavvägt förhållande till de idrottsklubbar som rekryterar idrottsutövare. Vi behöver lagstifta om detta på både idrotts- och utbildningsområdet.

  Siiri Oviir (ALDE), in writing. – (ET) Much has been said here about the role of sport in culture, its effect on health etc. Sport has a very big role to play both physically and psychologically. In recent years the social benefit of sport has been actively promoted in Europe to give everyone the opportunity to participate to the best of their ability in the life of their communities. I am extremely sorry that the same cannot be said for disabled sport. As President of the Physically Disabled Sports Association in Estonia I know how difficult it is to organise sports events for the disabled, to get them coverage in the media, and to obtain resources from government and from sponsors. Our sportsmen and women are aware that equal conditions and opportunities have not been established for them.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), skriftlig. – (RO) Eurostats statistik för kulturområdet 2007 byggde på aktiviteter som medlemsstaterna valt att hänföra till denna kategori. Idrott och turism omfattades emellertid inte, och enligt min mening bör detta rättas till. Jag anser att det är positivt att idrottsturismen utvecklats på senare år, och att vinter- och vattensporter främjas.

Både folkhälsan och miljön kan gagnas av att det finns idrottsanläggningar i hotellanläggningar eller att det byggs särskilda cykelsträckor för turister. I vissa europeiska storstäder finns redan parkeringar som gratis lånar ut cyklar till turister som ställer sin bil där.

Den 1 maj inväntade jag deltagarna i ett terränglopp vid mållinjen i min hemstad Galaţi, och gladdes särskild när barn och handikappade tog sig över mållinjen. Utbildning är avgörande för att främja idrotten. I Rumänien inleddes 2001 uppförandet av flera hundra gymnastiksalar för skolor och gymnasier, både i städerna och ute på landet. Jag anser att dessa investeringar bör fortsätta.

ORDFÖRANDESKAP: ROURE
Vice talman