Katerina Batzeli (PSE). – (EL) Fru talman! Med tanke på att det här rör sig om en känslig och särskilt betydelsefull grekisk jordbruksprodukt, och på att reformen snarast viker sig för rättspraxis i Europeiska gemenskapernas domstol, skulle man förvänta sig ett skydd mot en ny gemensam organisation för jordbruksmarknaderna för bomull fram till 2013. En sådan konsolidering skulle bygga på den gemensamma jordbrukspolitikens bestämmelser för samlat gårdsstöd, finansiella garantier med gemenskapsmedel i varje lands nationella anslag, samt på att medlemsstaterna kan hantera sina nationella anslag flexibelt.
Inom ramen för budgetneutraliteten bör vi eftersträva högsta möjliga arealersättning per hektar. Vi bör också se till att producenter som vill höja kvaliteten på sina produkter får del av stödet.
Men detta har inte uppnåtts. I betänkandets förslag att inom ramen för den första pelaren inrätta en omstruktureringsfond, föreslås att stöd ska ges för att modernisera sektorn, i synnerhet rensningsindustrin (se främst ändringsförslagen 9, 14, 16, 23, 26, 31 och 39). Det handlar om en rekonstruktion i syfte att uppväga de förluster som drabbar rensningsindustrin vid produktionsminskningar eller störningar av bomullsmarknaden.
Detta är orsakerna till att PASOK:s parlamentsgrupp röstade emot betänkandet om system för direktstöd för bomullssektorn.
Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Stort tack för att ni ger mig möjlighet att förklara varför jag röstade som jag gjorde angående avtalet om det transatlantiska ekonomiska rådet.
Man kan nog med fog hävda att vi alla är för lagstiftningssamarbete. Detta gäller särskilt då detta underlättar för den transatlantiska handeln, eftersom de två stora handelsblocken EU och USA alltför ofta råkar i luven på varandra om handelsfrågor.
Vi bör dock sörja för att överenskommelser som ingås för att fastställa gemensam lagstiftning inte blir en förevändning för att gemensamt utöva protektionism. Vi måste se till att globala normer som vi utarbetar gemensamt inte används som en förevändning för att utestänga producenter och leverantörer från andra delar av världen.
Låt oss därför, när vi nu strävar efter att införa gemensamma globala normer, också se till att vi kan hjälpa producenter från fattigare länder att anta dessa normer, så att vi inte använder dem som en förevändning för att utestänga dessa länder från världsmarknaderna.
Sammanfattningsvis tror jag att båda sidor välkomnade avtalet, vilket var anledningen till att jag röstade för det.
Milan Horáček (Verts/ALE). – (DE) Fru talman! Jag röstade för Marco Cappatos betänkande eftersom det behandlar en av Europaparlamentets viktigaste uppgifter, nämligen att övervaka hur rådet och kommissionen agerar i sin politik för mänskliga rättigheter. Detta stärker Europeiska unionens roll som de mänskliga rättigheternas försvarare i hela världen. Som en del av denna process är det av största vikt att exempelvis underutskottet för mänskliga rättigheter systematiskt utvärderar de relevanta verktygen, och att parlamentet engagerar sig i Europeiska unionens dialoger om mänskliga rättigheter.
Men alla politiska åtgärder på området förblir rent utanpåverk, om man inte utgår ifrån att dessa grundläggande rättigheter är odelbara. Bara så kan vi sörja för att trovärdigheten vinner över dubbelmoralen.
Tunne Kelam (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag röstade emot punkt 141, som går ut på att parlamentet helt och hållet ställer sig bakom Yogyakartaprinciperna. Dessa principer har inte definierats särskilt tydligt, framför allt inte beträffande sådana känsliga frågor som sexuell läggning och könsidentitet.
Jag stödde i stället ändringsförslag 15, där dessa principer ”beaktas”. Poängen är att dessa principer inte ska framstå som obligatoriska för medlemsstaterna.
Dimitar Stoyanov (NI). – (BG) Tack, fru talman! När jag nu får ordet beträffande Marco Cappatos betänkande så motiveras det av ett ändringsförslag från föredraganden själv. Det rör sig närmare bestämt om ändringsförslag 1, där föredraganden utan förvarning börjar filosofera om den moderna nationalstatens och det nationella självbestämmandets tillräcklighet i modern tid. Om Marco Cappato känner sig en smula förvirrad angående detta är det hans problem, men samma idéer framfördes definitivt av de totalitära kommunistregimerna, som inte brydde sig ett dyft om mänskliga rättigheter. Kommunisterna i Bulgarien och andra östeuropeiska länder avgav förklaringar i samma anda som hans ändringsförslag. Jag skulle därför vilja föreslå Marco Cappato att han besöker Nordkoreas Kim Jong Il, om han vill fortsätta med sina utgjutelser. Där skulle man instämma i och utan tvivel varmt välkomna hans idéer.
− Betänkande: Véronique de Keyser, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (A6-0138/2008)
Martin Callanan (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag röstade för betänkandet. Jag anser att EU:s arbete med valobservatörsuppdragen har en mycket stark inverkan, är mycket viktigt och utförs mycket professionellt. Det främjar demokratiprocessen och den demokratiska utvecklingen i många utsatta länder och utvecklingsländer.
Jag hade förmånen att vara ordförande i parlamentets valobservatörsuppdrag i Sierra Leone, ett land som har det svårt och är mycket fattigt. Vårt uppdrag mötte många logistiska besvärligheter, särskilt vädret under regnperioden. Men uppdraget genomfördes ytterst professionellt av samtliga medarbetare, såväl från EU som lokalt rekryterade medarbetare.
Man blev verkligen ödmjuk av att uppleva hur entusiastiskt gemene man i Sierra Leone ofta såg på valet, och hur människorna köade i regnet i åtskilliga timmar för att lägga sin röst i ett demokratiskt val. Att vi kunnat bidra till detta är väl värt de jämförelsevis små summor det kostade, och det är med stor glädje som jag nu välkomnar betänkandet och röstar för det.
− Betänkande: Glyn Ford, Vicenzo Aita (A6-0151/2008)
Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Stort tack för att ni ger mig denna möjlighet att förklara min röst beträffande Glyn Fords betänkande om avtalet med ASEAN.
I regel tror jag att vi föredrar att förbättra och öka den internationella handeln inom Världshandelsorganisationens multilaterala ram. Men jag tror också att vi måste acceptera de bilaterala kontakternas roll för att utöka handeln och åtnjuta fördelarna med globaliseringen i hela världen.
En i mina ögon särskilt viktig aspekt av detta betänkande är att vi lyfte fram människorättsfrågorna. För det mesta reagerar jag ganska skeptiskt när vi gör detta, eftersom det ofta blir ett svepskäl för protektionism gentemot andra länder. Men i detta sammanhang passar det ovanligt bra, med tanke på att Burma är medlem i ASEAN.
I ett avseende känns detta dock ganska problematiskt för mig. Jag framlade ett ändringsförslag till utskottet, som antogs. Förslaget gick ut på att vi, om vissa länder i ASEAN visade sig ha förbehåll mot att underteckna ett frihandelsavtal, ändå borde sluta avtal med de länder som ville medverka. Vi får inte låta det mest protektionistiska landet ställa sig i vägen för avtalen.
Tyvärr har EU bitit sig fast i principen att det är förhandlingar mellan handelsblocken som gäller. Därför lade jag ned min röst.
− Betänkande: Ingo Friedrich (tidigare Alexander Stubb) (A6-0105/2008)
Carlo Fatuzzo (PPE-DE). – (IT) Fru talman! Mina damer och herrar, det bereder mig ett stort nöje att avge denna röstförklaring när ordföranden heter Luisa Morgantini, och i synnerhet när jag kan höra ljudet av applåderande ledamöter bakom mig. Jag vill för min egen del, både som enskild ledamot och som företrädare för pensionärspartiet, säga att jag röstade emot betänkandet om en ram för lobbyverksamhet. Orsaken är följande: Jag finner det inte övertygande att man utgår ifrån att europaparlamentarikerna låter sig påverkas i sina beslut av andra människor, och att lagstiftning därför är påkallad.
Förvisso har mina egna beslut alltid påverkats av Carlo Fatuzzo - men endast och uteslutande av Carlo Fatuzzo. Jag finner det därför väldigt egendomligt att man godtar att det finns en sådan möjlighet. Om något kan göras, eller bör göras, för att hjälpa oss att bättre förstå de dokument vi röstar om, så bör man tillhandahålla experter som motsäger varandra totalt, och sedan får vi använda vårt eget förnuft för att bestämma oss.
Jag vill avslutningsvis ställa följande fråga både till mig själv och till er, fru talman: Vem påverkade beslutet om en ram för lobbyverksamhet? Jo, det finns givetvis en lobby, lobbyistlobbyn, som har påverkat ramen för lobbyverksamhet!
Talmannen. − Jag konstaterar att ni fortfarande är individualist. Förhoppningsvis får ni tillfälle att jämföra era intryck med kollegornas.
Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Först och främst är det ett sant nöje att ha er som ordförande i dag. Ni borde vara ordförande oftare. Det är också ett sant nöje att få ta del av Carlo Fatuzzos röstförklaring. Jag avgav tack och lov inte själv några röstförklaringar under min första mandatperiod, för i så fall hade jag aldrig hunnit äta lunch i Strasbourg.
Under voteringen om betänkandet funderade jag på om vi vänder oss till rätt målgrupp. Det är ju bra att vi är öppna med vilka lobbyister vi träffar här, och det är också bra att vi får reda på vilka som kommissionen träffar. Men jag undrar om vi inte också borde få veta vilka kommissionen påverkar för att de i sin tur ska försöka påverka parlamentets voteringar om direktiv som kommissionen lägger fram.
Min ryktbara kollega Daniel Hannan har redan genom en fråga till kommissionen kunnat avslöja för oss hur mycket pengar som välgörenhetsorganisationer som brittiska NSPCC erhåller direkt från Europeiska kommissionen. Sedan är det knappast särskilt överraskande att de skriver till oss och talar om att vi borde stödja Lissabonfördraget.
En hel rad organisationer tog emot pengar från EU i samband med medborgarnas agora inför Lissabonfördraget, men alla befann de sig på en och samma sida av staketet. Det är lite problematiskt ställt med demokratin här: i allmänhet är det fel parter som får ekonomiskt stöd. Det vore faktiskt bättre om vi drog in det här stödet helt och hållet.
Daniel Hannan (NI). – (EN) Fru talman! Lobbyisterna älskar Bryssel. När de anländer till EU:s institutioner inser de genast att det här systemet är som gjort av och för sådana som de.
Här kan de driva igenom lagstiftning som inget folkvalt parlament skulle acceptera. Jag tänker på förslaget om förbud mot vitamin- och mineraltillsättning i högre doser, som mötte hårt motstånd i samtliga medlemsstater men drevs igenom bakom kulisserna här av ett antal stora läkemedelsföretag.
Detta är allmänt känt även utanför den här kammaren. Något som kanske inte är lika känt är att dessa lobbyorganisationer, som min kollega Christopher Heaton-Harris precis berättade, själva är skapade av Europeiska unionen, och ekonomiskt är helt beroende av stödet från kommissionen.
Och när Europeiska kommissionen sedan gör min av att samråda med det civila samhället, innebär det i själva verket att man samråder med European Federation of Journalists, European Women’s Lobby, Europeiska fackliga samorganisationen och en hel rad andra organisationer som har de europeiska skattebetalarna att tacka för varenda euro de förfogar över.
Jag måste faktiskt undra om det finns något enda organ där ute i medlemsstaterna som stödjer detta projekt av egen fri vilja, utan att på ett eller annat sätt få betalt för det. Det finns ett sätt att utröna om jag har rätt: folkomrösta om Lissabonfördraget. Pactio Olisipiensis censenda est!
Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Med anledning av detta viktiga betänkande skulle jag vilja uppmärksamma frågan om lokal ungdomsidrott.
Vi bör främja åtgärder som gör fysisk aktivitet mer lockande för barn och ungdomar, liksom skolor som aktivt stödjer idrotten. Det är därför av största vikt att stödja projekt som syftar till att utveckla idrottsanläggningar i skolorna och på andra håll, samt planer som syftar till att få barn att delta i fritidsaktiviteter.
Jag anser att det är viktigt att stödja idrottsaktiviteter på gräsrotsnivå, det vill säga den nivå som står medborgarna närmast. Detta kan vi uppnå genom att tillhandahålla ett fullgott ekonomiskt stöd till mindre föreningar och idrottsanläggningar.
Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag fick ordet angående denna fråga i huvuddebatten. Jag förklarade dock aldrig varför jag röstade emot betänkandet. Det berodde på en rad orsaker som jag utvecklade i samband med att jag lade min röst. Jag skulle verkligen gärna ha röstat för betänkandet, om bara EU-institutionerna åstadkom något vettigt på idrottens område.
I budgetdebatten i fjol röstade parlamentet faktiskt ned ett förslag om en särskild budgetpost för samfinansiering av Unified Sports-programmet i Special Olympics, som skulle ha genomförts i tio av Europeiska unionens medlemsstater under medverkan av 3 000 förståndshandikappade personer.
Jag framför detta förslag ännu en gång och har talat med samtliga föredragande, men man börjar faktiskt fråga sig hur stort idrottsintresse som egentligen finns här. Parlamentet kanske bara vill roffa åt sig mer makt för att kunna lägga sig i medborgarnas vardag. När det kommer till kritan vill man ibland egentligen inte vidta några åtgärder som gagnar funktionshindrade människor.
I mina ögon missade vi ett gyllene tillfälle i fjol. Jag kommer att ligga på i år också och vill i dag stadfästa mitt intresse för Special Olympics, som är en utmärkt organisation.
Ewa Tomaszewska (UEN). – (PL) Fru talman! Jag röstade för Manolis Mavrommatis betänkande inte bara för att jag anser att det är uttömmande och skickligt sammanställt, utan också för att visa min särskilda tacksamhet gentemot föredraganden och utskottet för kultur och utbildning för att de har infört mina ändringsförslag i dokumentet. Ändringsförslagens syfte var att människor med funktionshinder inte ska diskrimineras när det gäller socialskydd. Vissa nationella rättssystem tillhandahåller ekonomiskt stöd till olympiska idrottsmän som drabbas av ekonomiska svårigheter efter avslutad idrottskarriär, men dessa bestämmelser omfattar inte personer som medverkar i Paralympics. Idrottsaktivitet stärker funktionshindrades värdighet och självförtroende.
Christopher Beazley (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag vet inte om jag följer arbetsordningen nu eller ej. Jag har inte lämnat in någon skriftlig begäran om att få avge en röstförklaring. Men jag skulle ändå helt kort vilja svara min gode vän och kollega Christopher Heaton-Harris: Var och en här bildar sig sin egen uppfattning om EU-institutionernas värde. Jag tycker dock att det är orättvist att angripa Europeiska unionen, medlemsstaternas regeringar eller lokala organ för att de intresserar sig för handikappidrotten, eller inte intresserar sig för den.
Bland mina väljare kan jag hitta många exempel där Europeiska unionen har inneburit rent ut sagt enorma framsteg för människorna – oavsett om de är funktionshindrade eller ej. Det är helt enkelt orättvist att angripa institutioner så här. Jag tror att vi alla vill göra vad vi kan för att främja idrotten och uppmuntra alla att delta efter förmåga. Huruvida man är proeuropeisk eller antieuropeisk, det är en helt annan sak.
Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Fru talman! Låt mig säga några ord om Manolis Mavrommatis betänkande. Jag röstade för det och anser att betänkandet är utmärkt. Särskilt bra är, enligt min uppfattning, att den erkänner idrottens särart och beaktar de särskilda behoven hos vissa grupper, bland annat de funktionshindrade. Jag håller med Christopher Beazley och förstår inte riktigt hur min gode vän Christopher Heaton-Harris resonerar. Det är ju just genom sådana här åtgärder som vi kan sörja för att grupper med särskilda behov och funktionshindrade behandlas likadant som alla andra. Sund motion är ett av de områden som betänkandet prioriterar. Idrott har också visat sig fungera mycket bra för att förebygga rasism och främlingsfientlighet.
Jag vill också påpeka att det var något fel på min omröstningsapparat, bland annat fungerade den inte som jag avsåg vid punkt 42. Jag hoppas att den tekniska avdelningen kan undersöka varför min omröstningsapparat hakade upp sig emellanåt. Jag har märkt att andra har haft samma problem, och jag skulle vilja framföra min förhoppning till den tekniska avdelningen att allting fungerar som det ska nästa gång.
− Betänkanden: Manolis Mavrommatis (A6-0149/2008), Ingo Friedrich (tidigare Alexander Stubb) (A6-0105/2008)
Othmar Karas (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Låt mig börja med Manolis Mavrommatis betänkande. Jag röstade för betänkandet eftersom det särskilt betonar lotteriernas och de österrikiska kasinonas betydelse för att finansiera idrotten. Jag välkomnar denna punkt. Jag röstade för Ingo Friedrichs betänkande, eftersom det avvisade angreppet på de erkända kyrkornas unika och omfattande roll i samhället. Det uttryckte också en mer nyanserad syn på advokater. Jag anser att den information och de expertkunskaper som vi erhåller genom att utbyta erfarenheter och diskutera tänkbara lösningar med medborgare, intressegrupper, advokater och lobbyister är mycket viktiga.
Jag skulle vilja passa på att framföra mitt tack för dessa många hundra diskussioner, samt för de oräkneliga e-post-meddelanden och idéer jag mottar. Några av dem är irriterande eftersom de enbart tar upp värdefull tid, men jag har funnit att flertalet är både upplysande och användbara. Låt mig än en gång tacka för detta. Jag skulle emellertid också vilja säga att ansvaret för hur vi hanterar lobbyisterna i slutänden är vårt eget. Vi själva bestämmer vem vi ska tala med, hur länge, om vad och vilken sorts arbetsförhållande vi har med dem. Jag säger ja till tydliga och öppna regler, men nej till en överreglering som skulle försvåra och byråkratisera det här arbetsförhållandet.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi anser att det är viktigt att upprätthålla och vid behov förbättra avtalet med Republiken Seychellerna. Vi ställer oss därför bakom bedömningen att införandet i texten till protokollet (om fastställande av fiskemöjligheter och ekonomisk ersättning) av överväganden om hamninfrastrukturens skick, och möjligheten att ändra sådant som Seychellernas myndigheter har ensam behörighet att besluta om (bland annat hur den ekonomiska ersättningen ska användas), är bristfälligt.
Vi anser också det förslag vara skadligt som syftar till att införa åtgärder (exempelvis att Europeiska kommissionen ska ha rätt att avslå ansökningar om fiskelicenser) som inte särskilt beaktar att medlemsstaternas behörigheter måste respekteras och värnas.
Vidare garanteras fortfarande inte principen om lika lön för lika arbete, eftersom avtalet enbart säger att lönevillkoren för seychellier som tjänstgör på fartyg hemmahörande i EU-medlemsstater som gagnas av avtalet inte får vara sämre än för seychelliska besättningar som utför likartat arbete ombord på seychelliska fartyg.
Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade emot Josu Ortuondo Larreas betänkande om ett fiskeavtal med Seychellerna. Den gemensamma fiskepolitiken har varit en ren och skär katastrof och har inte gagnat utvecklingen av ett hållbart fiske kring våra kuster.
Detta har lett till att hundratals skotska fartyg har skrotats och fiskesamhällena har lidit skada. Vi bör inte reagera på det genom att exportera andra medlemsstaters överkapacitet i form av fiskeavtal med tredjeländer.
Om för många fartyg fiskar i andra medlemsstaters traditionella fiskevatten bör länderna lösa sina problem på egen hand – inte förlita sig på att EU letar upp nya vatten åt dem att plundra.
Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Det glädjer mig att Europaparlamentet antog ändringsförslagen avseende partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Seychellerna för åren 2005–2011.
Ändringarna påverkar inte avtalets grundläggande utformning, utan återspeglar bara ett framgångsrikt arbete och möjliggör en praktisk anpassning till de behov som faktiskt föreligger. Det är orsaken till att referensfångstmängden ökas från 55 000 ton till 63 000 ton, efter beaktande av de genomsnittliga fångstmängderna under de tre senaste åren. För att fördela bördorna rättvist och skapa överensstämmelse med övriga avtal om fiske efter tonfisk har fartygsägarnas andel av finansieringen ökats till 35 euro per ton, vilket minskar gemenskapens andel från 75 till 65 euro per ton. Den årliga ekonomiska ersättningen ökar därmed från 4 125 000 euro till 5 355 000 euro.
Att avtalet blivit en framgång beror på Europeiska unionens tydliga och ömsesidiga intresse för att ingå partnerskapsavtal, inte minst på fiskeområdet. Fiskeflottan i Réunion har gagnats genom att kunna utnyttja dessa fiskemöjligheter, och jag hoppas att dagens omröstning kommer att bidra till att stärka och stimulera den ekonomiska verksamheten på havet.
Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. – (PL) Havet och dess resurser har stor betydelse för Europeiska unionens sysselsättning och ekonomiska tillväxt. Havet tillhandahåller föda och energi. Dessutom utvecklas turistväsendet, som utgör en viktig ekonomisk sektor, starkt i kustregionerna. Vi bör utnyttja havets resurser ansvarsfullt.
EU:s fiskeflotta är världens näst största. Genom fiske och fiskodling produceras omkring 7,3 miljoner ton fisk per år, och 360 000 människor är sysselsatta med fiske eller fiskbearbetning. Jag anser därför att det är bra om EU sluter avtal med tredjeländer om gemensam fiskepolitik, eller förbättrar de avtal som redan finns.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi stödjer mer anpassade regler med undantag och olika särskilda, skräddarsydda åtgärder som anpassas till de ekonomiska realiteterna i de yttersta regionerna och är till större gagn för deras produktionskapacitet.
Betänkandet syftar till att tillämpa en särskild punktskattesats på öl som tillverkas i Madeira. Skattesatsen är lägre än den nationella standardsatsen och tillämpas i de fall då bryggeriets årsproduktion uppgår till högst 300 000 hektoliter.
Som kommissionen påpekar är det lokalt tillverkade ölet, även efter avdrag av en skatterabatt på 50 procent, fortfarande 7,5 procent dyrare än vad konsumenten på Madeira får betala för öl som bryggts på det portugisiska fastlandet. Om skattenedsättningen inte slår igenom fullt ut kommer lokala bryggerier inte att kunna erbjuda produkter till samma pris som konkurrenterna.
Med hänsyn till de yttersta regionernas särart och behov stödjer vi därför åtgärder som syftar till att värna regionens särskilda produktionsmöjligheter och som, med beaktande av den regionala ekonomin, garanterar att den lokala bryggerinäringen kan överleva trots konkurrens från nationella och internationella aktörer.
Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Det enda som får mig att rösta för det här punktskatteförslaget är att det får begränsade, lokala återverkningar och därför inte kan skada det österrikiska bryggeriet Brauerei zu Göss, där – som ju alla vet – det bästa ölet i Europa bryggs.
Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. – (PL) Den fråga som föredraganden har tagit upp inbjuder till att begrunda hur man ska förena främjandet av äkta konkurrens med principen om allas likhet inför lagen. En fri marknadsekonomi är utan tvekan den bästa ekonomiska styrmekanismen – åtminstone tills någon uppfinner en bättre metod, för att göra en omskrivning av ett känt uttalande. Ur den synpunkten kan föredragandens initiativ tyckas vara interventionistiskt, och därmed skadligt för ekonomin. Å andra sidan värnar vi marknadens hållbarhet genom att skydda mindre företag och förebygga uppkomsten av monopol. Det krävs en bredare diskussion och mer forskning innan vi kan fatta ett beslut av den vikt som det här är fråga om. Betänkandet tar inte upp samtliga aspekter på frågan. Det är skälet till att jag lade ned min röst.
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet av min italienska kollega Monica Frassoni om ingående av ett interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet och kommissionen om tillämpningsföreskrifter till rådets beslut om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter, ändrat genom beslut 2006/512/EG av den 17 juli 2006. Tyvärr fungerar inte kommittéförfarandet särskilt bra, och det blir alltmer angeläget att genomföra åtgärder som låter kommissionen utöva sina genomförandebefogenheter samtidigt som Europaparlamentet kan övervaka kommissionen. I tillämpliga fall är det för samtliga tre institutioner obligatoriskt att i texterna hänvisa till det föreskrivande förfarandet med kontroll. Det glädjer mig att det nya avtalet tydligare definierar kommissionens skyldighet att underrätta parlamentet på ett sätt som säkerställer att överföringsförfarandet är öppet och effektivt och att de upplysningar som vidarebefordras samt förfarandets olika stadier identifieras. Jag välkomnar införandet av ett ”system med tidig varning” för att underrätta parlamentet om förslag till genomförandeåtgärder. Jag instämmer i uppfattningen att kommissionen bör offentliggöra samtliga förslag till genomförandeåtgärder så snart dessa förslag har inlämnats formellt.
Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag stödjer Monica Frassonis betänkande om nya kommittéförfaranden.
Parlamentets nya befogenheter i förfarandet med kontroll gör det möjligt för ledamöterna att blockera en text som antagits av ett utskott, om experterna har överskridit sina befogenheter. För parlamentet är detta ett stort framsteg och ett viktigt steg mot en bättre maktbalans mellan de europeiska institutionerna.
Jag instämmer i att det är lämpligt att öka förfarandets effektivitet genom att göra utskottens beslut tydligare och mer lättillgängliga. Jag är också för att inrätta ett elektroniskt register som underlättar kontrollen av beslut som fattats inom kommittéförfarandet.
Det är naturligtvis av största vikt att tidsgränsen på tre månader för parlamentets rätt till kontroll begränsas till att gälla enbart i undantagsfall, i enlighet med det interinstitutionella avtalet från juli 2007. En kortare period bör medges endast om skyndsamhet eller effektivitetsskäl föranleder det.
Vissa av Europaparlamentets utskott har redan framgångsrikt hotat att utnyttja sin vetorätt för att få kommissionen att avge omedelbara svar eller förtydliganden. Jag anser därför att parlamentet oftare bör använda sig av detta verktyg för att utöva politisk kontroll även över tekniska beslut.
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min italienska kollega Monica Frassonis betänkande om att ändra artikel 81 i Europaparlamentets arbetsordning angående så kallade genomförandeåtgärder i kommittéförfaranden. Enligt artikel 81.4 i parlamentets arbetsordning ska kontrolltiden för genomförandeåtgärder i kommissionens förslag som omfattas av det föreskrivande förfarandet med kontroll börja löpa när förslaget till åtgärder har överlämnats till parlamentet på alla officiella språk. Jag stödjer förslaget om att lägga till att i fall av förkortade tidsfrister (enligt artikel 5a.5 b i beslut 1999/468/EG) eller skyndsamhet (enligt artikel 5a.6 i beslut 1999/468/EG) ska kontrolltiden, om utskottsordföranden inte motsätter sig detta, börja löpa den dag då parlamentet tar emot det slutgiltiga förslaget till genomförandeåtgärder i de språkversioner som lagts fram för medlemmarna i den kommitté som inrättats i enlighet med beslut 1999/468/EG.
Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Herr talman! Monica Frassonis betänkande sätter fingret på hur nedlåtande kommissionen brukar behandla parlamentet när den är i en maktposition. Föredraganden gör rätt i att påminna kommissionen om dess skyldigheter. Vi stödjer detta försök att återupprätta ett minimum av demokratisk kontroll över kommissionens verksamhet.
Det är dock tveksamt om detta leder till en bättre kontroll i framtiden, om inte annat för att kommissionen i hemlighet önskar att hindra parlamentet från att rådgöra om åtgärder som kommissionen planerar att genomföra.
Vi anser också att det är tråkigt att det grundläggande problemet inte omnämns, nämligen kommissionens långtgående genomförandebefogenheter. Dessa liknar befogenheterna hos en riktig lagstiftande församling och regleringsmyndighet, men utövas av tjänstemän i den skendemokrati som kommittéförfarandet utgör.
Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Vi anser att den gemensamma jordbrukspolitiken ska avskaffas. Samtidigt anser vi att ingångna avtal ska följas. I dagens omröstning har vi därför röstat för kommissionens förslag om att följa anslutningsfördragen med Portugal, Grekland och Spanien där EU tyvärr förbundit sig att garantera stöd för bomullsproduktionen, vilket också ska omfatta ett produktionsstöd. Vi beklagar därför att kommissionen inte har haft möjlighet att presentera ett förslag på detta område som ligger i linje med politiken för andra jordbrukssektorer där man frikopplat stöden från produktionen.
I Europaparlamentets betänkande (A6-0166/2008) föreslogs en möjlighet till en än mindre frikoppling av stöden, och vi valde därför att rösta nej till detta betänkande.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Bomullssektorn har stor social och ekonomisk betydelse för vissa regioner i Europeiska unionen, särskilt Grekland och Spanien. Därför bör Europeiska kommissionen och Europaparlamentet ägna den särskild uppmärksamhet.
Sanningen är att den reform av den gemensamma jordbrukspolitiken som inleddes 2003, och införandet av samlat gårdsstöd som inte är beroende av produktionen, fick kommissionen att tillämpa den här principen även på bomullssektorn 2006.
Spanien väckte emellertid talan hos EG-domstolen med hänvisning till att denna reform inte hade föregåtts av någon konsekvensanalys. EG-domstolen gav Spanien rätt, och den nya stödordningen för bomull upphävdes.
Ändå är kommissionens nya förslag nästan identiskt med det föregående. Det är dessutom föga förvånande att vi nu, knappt ett år efter genomförandet av reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för bomull, redan kan konstatera de katastrofala följderna: produktionen i sektorn har sjunkit med 20 procent i Grekland och med över 50 procent i Spanien. Antalet jordbruksföretag har minskat med 11 procent i Grekland och med 25 procent i Spanien. Till och med rensningsföretagen är hotade.
Därför röstade vi emot resolutionen.
Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I likhet med min politiska grupp röstade jag emot Ioannis Gklavakis betänkande, eftersom det till övervägande del får negativa följder även sedan några få positiva ändringar har införts i kommissionens ursprungliga förslag. Bomullsodlarna behöver mer stöd utan att tvingas att minska sin produktion. Samtidigt måste vi genomföra omfattande åtgärder för att skydda miljön och utveckla jordbruket på ett hållbart sätt.
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Europaparlamentets resolution av den 8 maj 2008 om det transatlantiska ekonomiska rådet. Resolutionen understryker att ett nära transatlantiskt partnerskap är ett viktigt redskap för att utforma globaliseringen på ett sätt som gagnar de gemensamma värderingarna och en rättvis politisk och ekonomisk ordning. Jag instämmer i åsikten att det transatlantiska partnerskapet måste förankras i en fungerande och konkurrenskraftig transatlantisk marknad för att EU och Förenta staterna gemensamt ska kunna möta globala politiska och ekonomiska utmaningar. Även om det i en alltmer integrerad global ekonomi är särskilt viktigt att handeln är säker, håller jag med om att förslaget att granska 100 procent av containrarna från andra länder, som ett led i kampen mot terroristhoten, är omotiverat och orealistiskt. Det finns ett starkt behov av samarbete om tillämpningen av immaterialrättslig lagstiftning, bland annat åtgärder för att stärka samarbetet i kampen mot förfalskningar och piratkopiering. Det behövs en tydlig plan för att underlätta ett ömsesidigt erkännande av internationell patentlagstiftning. Jag beklagar att inte ett valutasamarbete mellan dollar och euro utvecklades vidare.
Anne Ferreira (PSE), skriftlig. – (FR) Jag lade ned min röst under den slutliga omröstningen om denna resolution främst av följande skäl.
Resolutionen har positiva inslag, exempelvis hänvisningen till försiktighetsprincipen. Det finns dock vissa förslag och mål som jag inte kan stödja.
Jag godtar principen om en transatlantisk marknad, men det är varken möjligt eller önskvärt att den är fullt utvecklad 2015.
Att fullt utveckla marknaden innebär att icke-tarrifära hinder avskaffas (se punkt 17), det vill säga sociala, hälsorelaterade, kulturella och miljöanknutna mål. EU har genom lagstiftning antagit bestämmelser på dessa områden som utgör ett fullgott skydd för Europas konsumenter och medborgare. Detta skydd måste bibehållas eller stärkas.
Märkning och spårbarhet (se punkt 28) är inte heller tillräckligt för att konsumenterna ska kunna göra ett väl underbyggt produktval. Konsumentskyddspolitiken kan inte begränsas till sådana åtgärder. Konsumentens valfrihet på marknaden för jordbruksprodukter måste värnas genom att förhindra att traditionella och organiska skördar blandas med genmodifierade organismer.
Beträffande importen av produkter från amerikanska fjäderfän som behandlats med klorerat vatten är texten alltför luddigt formulerad. Ska vi kunna upprätthålla gemenskapens riktlinjer för livsmedelssäkerhet krävs ett importförbud.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Kapitalismen är just nu på väg in i en allt djupare kris och dess motsägelser ökar. Man presenterar nu på fullt allvar den här resolutionen och målen för det ”långsiktiga” skapandet av en ”transatlantisk marknad” som en nödutgång. Man lyfter fram den ökande avregleringen av marknaderna inom ramen för ”triaden” respektive NATO:s pelare som en ”lösning”.
Förutom att resolutionen befäster det ”transatlantiska” strategiska partnerskapet, fungerar den som en sannskyldig karta för hur finansmarknaderna och handeln mellan EU och USA ska avregleras, genom att den räknar upp hindren för starkare konkurrens och kapitalistisk koncentration. De som gagnas och kan glädja sig åt detta är storfinansen och stora ekonomiska aktörer.
Resolutionen försöker sig på det omöjliga, nämligen att gömma de verkliga målen, motsägelserna och följderna av en förverkligad ”transatlantisk marknad” bakom en rökridå av potentiellt angelägna sociala eller ekologiska frågor. Men dessa tycks enbart uppkomma som en funktion och följd av den kapitalistiska konkurrensen, särskilt i Världshandelsorganisationen.
Resolutionen försöker visserligen att dämpa intrycket genom att erkänna den ”kapitalistiska globaliseringens” brutala verklighet, men döljer ändå de långtgående följderna för arbetstagare och människor i allmänhet, samt för små och medelstora företag, inte bara i EU och USA utan också internationellt.
Kartika Tamara Liotard och Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi röstade emot ändringsförslag 4, eftersom det där hette: ”Parlamentet anser att en eventuell lösning inte får leda till att konkurrensen snedvrids.”
Med hänsyn till sammanhanget visar detta hur ekonomiska intressen prioriteras framför folkhälsan. Det är ett resonemang som vi inte kan godta. Vi anser att EU bör följa försiktighetsprincipen när det gäller livsmedelssäkerhet.
Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Det är mycket viktigt att inse att förbindelserna mellan Förenta staterna och Europeiska unionen är mycket goda, förutom då det gäller frågor som rör tredjeländer (men inte ens här behöver motsättningarna vara oöverbryggbara). Debatten, de texter som det har hänvisats till och det dokument som har antagits i dag kan därför visa sig göra stor nytta.
Det är följaktligen av största vikt att fullfölja de steg som återstår för att nå målet att stärka den transatlantiska ekonomiska integrationen. Färska undersökningar visar att de ansträngningar som gjorts, inte minst beträffande avskaffandet av icke-tarrifära hinder (krångliga allmänna bestämmelser som utgör ett stort hinder för den internationella handeln), har varit mycket fruktbara. Detta får säkerligen parterna att engagera sig ännu mer.
Alldeles bortsett från detta behövs ett starkare och mer konsekvent engagemang för dessa internationella handelsfrågor på båda sidor om Nordatlanten.
Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) Som medförfattare till denna resolution stödjer jag de realistiska målsättningarna i processen för det transatlantiska ekonomiska rådet.
EU och USA måste söka efter initiativ som kan minska handelshindren. Jag välkomnar i synnerhet de fortlöpande framsteg som uppnåtts på områdena finansiella tjänster, IFRS och mäklaravtal.
Det återstår mer att göra och andra vägar att utforska, bland annat med en multilateral ansats. Jag är dock rädd för att parterna ska slå sig till ro och vänta på åtgärder som eventuellt kan överbrygga motsättningarna. I stället krävs det hårt arbete, i synnerhet på försäkringsområdet och främst beträffande frågan om säkerheter.
Det transatlantiska ekonomiska rådet är egentligen ingen handelsfråga. Det handlar om att fördjupa vår relation på lagstiftningsområdet, så att vi kan öka öppenheten och effektiviteten i näringslivet och göra oss kvitt alla gamla dåliga ursäkter.
Vi står inför allt större globala utmaningar. EU och USA har ett intresse av att ha ett system som främjar tillväxt, inte av mer protektionism och isoleringspolitik.
Det transatlantiska ekonomiska rådet för EU och USA närmare varandra. Men det räcker inte att enbart invänta resultat från det transatlantiska ekonomiska rådet, utan vi behöver göra mer för att införa liknande arbetsmetoder i våra dagliga överväganden på denna nivå. Det är bara alltför lätt att sia om misslyckanden på grundval av hur vår politiska ekonomi ser ut. Vi behöver arbeta hårt för att övervinna denna rädsla.
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min italienska kollega Marco Cappatos initiativbetänkande om de mänskliga rättigheterna i världen 2007. Jag instämmer i att kommissionen och rådet bör vidta de viktigaste åtgärderna – liknande dem som vidtogs för att inrätta Internationella brottmålsdomstolen – för att stödja verksamheten vid alla domstolar som försöker skydda de mänskliga rättigheterna. FN:s nya råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) kan potentiellt utvecklas till en värdefull ram för att förbättra situationen för mänskliga rättigheter i hela världen. Jag stödjer främjandet av ickevåldsprincipen som ett avgörande verktyg för att driva igenom respekt för de mänskliga rättigheterna. Jag stödjer också kampen mot dödsstraff. Det har överraskat mig, precis som mina kollegor, att de europeiska länderna inte har ratificerat det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr. Det glädjer mig att se vilken stor verkan Europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) har haft. Dess anslag är dock inte på långa vägar så stora som krävs för att förväntningarna på EIDHR ska kunna uppfyllas. Jag anser att EIDHR:s anslag behöver ökas från och med 2009.
Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Jag ska nu förklara varför jag röstade för betänkandet om skydd av de mänskliga rättigheterna, som alltför ofta kränks i dag.
Mänskliga rättigheter är en av Europeiska unionens grundläggande principer, och anses med rätta så viktiga att respekten för dem är en förutsättning för att kunna bli medlem i EU.
Det åligger därför EU att garantera de mänskliga rättigheterna i Europa och i tredjeländer genom en sammanhängande, gemensam utrikespolitik som står fri från enskilda medlemsstaters intressen och ställningstaganden. För att skydda enskilda människor från så kallade brott mot mänskligheten, och för att förebygga att folkmord och andra grymheter begås i framtiden utan att förövarna behöver frukta straff, måste EU verka för att Romstadgan om ICC ratificeras i hela världen. EU måste också bidra till att göra UNHCR effektivare och mer slagkraftigt. Jag anser också att Förenta nationernas resolution om ett världsomfattande moratorium för användningen av dödsstraff måste tillämpas.
Europeiska unionen måste också verka för att dess största handelspartner respekterar de mänskliga rättigheterna. Jag hoppas att Kina upphör med tortyr. Det vore ett viktigt tecken på att man öppnar sig för en kultur som respekterar de mänskliga rättigheterna, och överensstämmer med den fredsanda som alltid har utmärkt de olympiska spelen.
Patrick Gaubert (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar att vi i dag antagit Marco Cappatos förslag till resolution om den årliga rapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2007 och EU:s politik på området.
I betänkandet behandlas de framsteg som har gjots i alla delar av världen på området mänskliga rättigheter, och bedömer EU:s ansträngningar för att praktiskt och politiskt främja mänskliga rättigheter.
I betänkandet framhålls med fog behovet av att göra den externa och interna politiken på det här området mer konsekvent.
Framför allt understryks frågan om dödsstraffet, bekämpandet av alla former av tortyr, diskriminering och våld mot kvinnor, samt behovet av att stärka skyddet för barns rättigheter.
Dessutom framhålls än en gång att EU har ett ansvar för att främja det civila samhällets roll. Härigenom blir bekämpandet effektivare och mer relevant, samtidigt som de verktyg som ska användas för detta ändamål stärks.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan stöder det viktiga arbete för de mänskliga rättigheterna som sker världen över men anser att denna årsrapport är ytterligare ett försök från detta parlament att flytta fram EU:s kompetens inom de utrikespolitiska områdena.
Situationen i flera länder är djupt oroväckande, och det internationella samfundet måste självklart reagera. Detta ska dock ske via FN och dess olika organ, som, till skillnad från EU, har legitimitet och brett stöd bland flertalet stater.
Vi har därför valt att rösta nej till betänkandet.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Varje år utsätts vi för detta hyckleri från Europaparlamentets sida om de mänskliga rättigheterna i världen.
Givetvis ställer vi oss bakom betänkandet på vissa punkter. I princip utgör det dock ett perfekt exempel på hur mänskliga rättigheter instrumentaliseras och på ett oacceptabelt sätt används som politiskt slagträ. Så främjas intressena hos EU:s stora länder, och deras stora finansiella och ekonomiska grupper, på bekostnad av de människor som vägrar att låta sig toppstyras.
Följaktligen saknas varje hänvisning till, eller fördömande av, de grova brott mot de mänskliga rättigheterna som äger rum i Palestina, Irak, Afghanistan, den ockuperade delen av Cypern eller västra Sahara. Dessa begås nämligen av EU-länderna själva, och/eller av deras bundsförvanter som Förenta staterna, Israel, Turkiet eller Marocko.
Följaktligen försöker man än en gång att särskilja olika mänskliga rättigheter, genom att göra dem underordnade antingen ekonomiska eller sociala rättigheter. Våra politiska åtgärder måste vägledas av att vi ska försvara de mänskliga rättigheterna (även det faktum att de är odelbara och inte kan rangordnas), och att dessa är grundförutsättningen för respekten för människors rättigheter, för en äkta rättvisa i samhället samt för fred, frihet och demokrati. För oss handlar detta om att försvara människors rättigheter, inte om hyckleri.
Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Marco Cappatos betänkande om mänskliga rättigheter. Dessa kränks på många håll i världen, och vi i EU måste alltid försvara de människor som blir lidande.
Vi måste också vara vaksamma på överträdelser av de mänskliga rättigheterna som äger rum innanför våra egna gränser. Exemplet med utlämningsflygningar visar hur lätt sådana överträdelser kan inträffa.
Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. − (FI) Herr talman, jag röstade emot min politiska grupp beträffande ändringsförslag 12 avseende punkt 94 i Marco Cappatos betänkande, som syftade till att ta bort formuleringen om ”sexuell och reproduktiv hälsa”. Uttrycket ”sexuell och reproduktiv hälsa” åsyftar visserligen även abort, som jag inte anser vara någon absolut rättighet, men det behöver ändå finnas med i det här sammanhanget. Punkt 94 påminner om att hälsoprogram, även sådana för sexuell och reproduktiv hälsa, bör tilldelas en framträdande roll i EU:s politik för utveckling och mänskliga rättigheter. Det gäller i synnerhet där könsrelaterat våld är utbrett och kvinnor och barn riskerar att utsättas för HIV/aids eller nekas tillgång till information, förebyggande åtgärder och/eller behandling.
Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstade för betänkandet om situationen för de mänskliga rättigheterna i världen 2007 och EU:s politik på området. Mänskliga rättigheter är universella och måste tillämpas utan begränsning. EU har nu en chans att bli en global förkämpe för de mänskliga rättigheterna. Förutsättningen är att det finns en tillförlitlig analys av den rådande situationen, vilket gör att jag välkomnar Marco Cappatos initiativ.
För att nå fram till en gemensam ståndpunkt, exempelvis mot dödsstraff eller tortyr, är det särskilt viktigt att EU:s politik angående mänskliga rättigheter samordnas. Ett gemensamt agerande är också att föredra i internationella sammanhang. Vissa länder som Kina, Ryssland och Iran tycks inte anstränga sig över hövan för att åtgärda de allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna som begås innanför deras gränser. EU måste visa en stark och enad front vid kontakter med dessa länder. Det går bara om EU har en gemensam politik för mänskliga rättigheter.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Marco Cappatos betänkande om situationen för de mänskliga rättigheterna i världen 2007 och EU:s politik på området. Betänkandet visar att EU måste bli mer aktivt på området mänskliga rättigheter, särskilt i förhandlingar om handelsfrågor.
Jag instämmer i de punkter där betänkandet konstaterar bristande respekt för mänskliga rättigheter. Jag stödjer också vissa av Marco Cappatos lösningsförslag, exempelvis att parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter ska spela en viktigare roll och att rådet bör delta i dessa debatter. Jag röstade för betänkandet.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Det är groteskt att Europeiska unionen föreslår ett ”europeiskt ickevåldsår” samtidigt som EU genomför egna uppdrag i Tchad, där de franska intressena gör det omöjligt att handla med den opartiskhet som krävs. Och hur stort har EU:s stöd för ickevåld och respekt för de mänskliga rättigheterna varit i samband med CIA:s hemliga fängelser och utlämningsflygningar? För att inte nämna att det pågår medlemskapsförhandlingar med ett land som visar förakt för minoriteters rättigheter, behandlar sina kvinnliga invånare som andra klassens medborgare och glatt följer den amerikanska förebilden genom att, med USA:s fulla stöd, inleda ett aggressionskrig mot ett grannland. Och för att inte nämna att EU självt kränker de demokratiska rättigheterna – främst genom att strunta i utfallet från folkomröstningar – och avskaffar allt fler grundläggande rättigheter under förevändning att terrorismen måste bekämpas.
Om EU:s föresats att värna de mänskliga rättigheterna är uppriktigt och allvarligt menad, måste EU bringa klarhet i de många obesvarade frågorna om USA:s tortyrfängelser och CIA:s program för ”extraordinära utlämningar”, och omedelbart frysa förhandlingarna med Turkiet. En viktig del av EU:s politik för mänskliga rättigheter måste ju vara att upprätthålla demokratin och dess värderingar även på hemmaplan.
Tobias Pflüger (GUE/NGL), skriftlig. − (DE) Skälen till att jag inte röstade för förslaget till resolution om betänkandet om mänskliga rättigheter är följande:
1. På ett antal punkter förtjänar betänkandet att stödjas. Men där bortses helt från att sociala och ekonomiska rättigheter saknas i stora delar av världen, vilket leder till att miljoner människor svälter ihjäl eller saknar bostad och arbete. I betänkandet begränsas de mänskliga rättigheterna till att enbart omfatta medborgerliga rättigheter och bortser därmed från principen att mänskliga rättigheter, som FN-stadgan fastslår, är odelbara.
2. Betänkandet tar inte upp några överträdelser av de mänskliga rättigheterna som begås eller stöds av EU:s medlemsstater. För att undvika alla anklagelser om hyckleri måste EU emellertid utreda och redovisa överträdelser av de mänskliga rättigheterna som begåtts under medverkan av EU:s medlemsstaterna, eller med deras samförstånd, i tredjeländer eller mot medborgare i tredjeländer. Hit hör exempelvis anklagelser om tortyr mot soldater som deltar i EU:s operation Artemis i Kongo.
3. Krig är det värsta av alla brott mot de mänskliga rättigheterna. Ändå nämns krig inte alls i betänkandet. Lissabonfördraget och de förklaringar som avgavs i samband med att Frankrike övertog ordförandeskapet i rådet under andra halvåret 2008 föranleder dock en oro för att EU kommer att delta i fler militära uppdrag. Mänskliga rättigheter får inte bli en förevändning för sådana förehavanden. Denna sida av saken saknas emellertid helt i betänkandet.
Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Betänkandet som parlamentet röstade om i dag, efter att rådet och kommissionen lagt fram sin rapport, förtjänar beröm som en i stort sett aktuell och kritisk genomgång av hur de mänskliga rättigheterna respekteras i världen. Men tyvärr är betänkandet inte särskilt mycket mer än så. Man har ansträngt sig för att räkna upp diverse åtgärder som Europaparlamentet vidtagit i olika enskilda sammanhang, men har inte nått fram till målet att bedöma hur EU:s politik i praktiken gagnar främjandet av de mänskliga rättigheterna. För att få någon verkan borde bedömningen tydligt ha redogjort för de särskilda målen, noggrant ha gått igenom alla politiska instrument som använts i sammanhanget och sedan utvärderat vilka resultat som uppnåtts. Betänkandet är med andra ord en uppräkning som är både viktig och mycket betydelsefull, men inte i så hög grad som det kunde, och borde, ha varit. Jag delar därför vissa andra ledamöters oro, som särskilt uttryckts i PPE-DE-gruppen, angående behovet av att se över ramarna för hur detta betänkande sammanställs och debatteras varje år.
José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (PPE-DE), skriftlig. − (ES) PPE-DE-gruppen röstade emot, och avvisar med eftertryck, den punkt i Marco Cappatos betänkande som hänvisar till Yogyakartaprinciperna. Dessa har bara undertecknats och tillämpats av ett fåtal länder, och innehållet i principerna beaktas enbart av världssamfundet. Samma sak kan sägas om den breda formuleringen ”sexuell och reproduktiv hälsa”, ett samlingsbegrepp som vissa använder för att gömma eller införa hur extrema idéer som helst. Detta kan vi inte ställa upp på.
Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) I en tid då livsmedelspriserna stiger dramatiskt i hela världen är det en viktig mänsklig rättighet att ha tillräcklig tillgång till mat. Världens fattiga är de som drabbas hårdast av livsmedelskrisen, och vi måste vidta omedelbara åtgärder. Jag uppmanar Europeiska rådet och kommissionen att med alla till buds stående medel hjälpa de människor som drabbas av de dramatiskt stigande livsmedelspriserna.
Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − Jag valde att avstå från att rösta i ärendet, då Cappatos betänkande innehåller delar som förespråkar att beslut ska fattas av EU (framför allt utifrån punkterna 15, 45 och 141). Jag menar att det är medlemsstaternas sak att avgöra och besluta i frågor som rör mänskliga rättigheter.
Konrad Szymański (UEN), skriftlig. – (PL) Marco Cappatos betänkande lyfter fram dels frågan om en inte närmare specificerad diskriminering på grund av sexuell läggning, dels frågan om reproduktiva rättigheter.
Samtidigt ägnar betänkandet föga utrymme åt de i dag mycket vanligt förekommande kränkningarna av människors religionsfrihet.
Jag kunde därför inte stödja betänkandet vid omröstningen i dag.
Charles Tannock (PPE-DE), skriftlig. − (EN) De konservativa i Storbritannien vet att EU spelar en viktig roll för att främja mänskliga rättigheter och demokrati i världen. Vi kan ge vårt stöd till ett antal viktiga punkter i Marco Cappatos betänkande.
Det finns emellertid ett antal punkter där vi hyser en helt annan uppfattning, exempelvis punkterna 2, 5, 14, 15, 30 och 38. Traditionellt behöver brittiska konservativa parlamentsledamöter inte heller följa partilinjen då de röstar om frågor som rör dödsstraff och abort.
Vi röstade för betänkandet vid den slutliga omröstningen, eftersom vi vill klargöra att vi principiellt stödjer målet att värna och främja de mänskliga rättigheterna i hela världen. Detta är en uppgift där vi anser att EU:s medlemsstater kan spela en viktig roll.
Sahra Wagenknecht (GUE/NGL), skriftlig. − (DE) Jag röstade inte för betänkandet om mänskliga rättigheter av följande orsaker:
1. Mänskliga rättigheter är omistliga, odelbara och omfattar alla. Ändå nämns sociala och ekonomiska rättigheter, och de grova kränkningar av dessa som pågår världen över, knappast alls i betänkandet. Miljoner människor berövas sina mest grundläggande rättigheter och har allt sämre tillgång till mat, vilket delvis beror på EU:s mycket problematiska politik. Deras grymma vardag präglas av svält, sjukdom och brist på fullgoda bostäder. Många människor saknar tillgång till utbildning, och arbetstagarnas rättigheter kränks grovt. Allt detta bortser betänkandet i stort sett ifrån.
2. Betänkandet tar inte upp kränkningar av de mänskliga rättigheterna som äger rum inom själva EU, eller kränkningar som EU är inblandat i över hela världen, delvis som en följd av EU:s försvars- och rustningspolitik och militära uppdrag, som blir allt fler. Enbart kränkningar av de mänskliga rättigheterna som äger rum utanför EU:s gränser kritiseras, medan EU:s brister och medansvar förbigås med tystnad. De inre och yttre följderna av EU:s nyliberala politik, som skadar de mänskliga och grundläggande rättigheterna, nämns inte heller i betänkandet.
3. Urvalet av de länder som kritiseras och kritikens omfattning är mycket snäva och visar hur den kritik som framförs i betänkandet stannar vid noggrant utvalda mål. Men en trovärdig politik för mänskliga rättigheter får inte styras av vad som är politiskt gångbart.
− Betänkande: Véronique De Keyser, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (A6-0138/2008)
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för det initiativbetänkande om EU:s valobservatörsuppdrag som sammanställts av min belgiska kollega Véronique de Keyser och min spanska kollega José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra. EU måste även i fortsättningen prioritera dessa valobservatörsuppdrag, särskilt i unga demokratier. Val är inte det enda kriteriet för demokrati, men väl en viktig del av demokratin, och en grundläggande rättighet för ett lands invånare.
Jag beklagar, i likhet med mina kollegor, att unionen fortfarande inte har någon gemensam, övergripande strategi för att främja demokrati. Det är av största vikt att göra uppföljningar efter valet, eftersom det i vissa fall inte räcker att passivt bemöta länder vars valprocess fått hård kritik av observatörerna.
Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder Véronique De Keysers och José Ignacio Salafrancas betänkande då jag har varit huvudobservatör för Europeiska unionen vid två tillfällen: Indonesien 2004 och Aceh 2006/2007. Jag tycker att EU:s arbete för ökad valsäkerhet är mycket viktigt. Vår uppgift är oftast inte att bekräfta vilka som segrat utan att garantera att de som förlorat har gjort det på ett rättvist sätt och det kan vara viktigt för att lätta på spänningarna efter valet.
Samtidigt som jag håller med om att medborgare från länder som inte tillhör EU , som Schweiz, Norge och Kanada, bör få delta, måste vi se till att majoriteten av dem som deltar är medborgare i EU-länder. Vad jag vet var de nära att bli majoriteten av observatörer vid ett tillfälle.
Det är rätt och riktigt liksom vi, precis som anges punkt 38, måste ge stöd under tiden närmast efter val till nya parlament. Efter att för UNDP:s räkning ha varit rådgivare åt det nya indonesiska parlamentet 1999 vid en översyn av deras arbetsordning, är jag medveten om hur nyttigt det kan vara. Jag lyckönskar mina två kolleger för deras betänkande som vi säkerligen kommer att få möjlighet att ta upp på nytt under den nya mandatperioden efter 2009.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − (SV) Vi vänder oss mot de skrivningar i betänkandet som syftar till att omvandla EU:s valobservatörsuppdrag till politik mot tredje länder. Upptäckta oegentligheter bör behandlas genom organ med större legitimitet och bredare stöd än EU, i detta fall närmast OSSE och FN.
Som valövervakare har dock EU en roll att spela tillsammans med dessa andra internationella organ. Den erfarenhet och expertis som EU har byggt upp är av stor betydelse och bör komma till användning även i fortsättningen.
Vi har därför valt att stödja betänkandet.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Detta initiativbetänkande får inte ses som en isolerad företeelse, utan snarare som en integrerad del i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Vi anser att det präglas av en arrogant och självförhöjande attityd, till exempel vid EU:s bedömning av sig själv som ”ledande” på det internationella valobservationsområdet.
De återkommande försöken att använda valobservationsuppdrag som ett instrument för påtryckningar och ingripanden i länders inre angelägenheter grundar sig på den här inställningen att EU:s värderingar och agerande är överlägsna och handlar framför allt om utvecklingsprojekt baserade på en bekräftelse av nationell suveränitet och oberoende.
Vad försöker EU med andra ord faktiskt att göra med sin ”gemensamma och omfattande demokratifrämjande strategi”? Vad försöker EU göra då det finansierar nationella parlament och politiska partier i andra länder? Svaret ges av våra egna förhållanden. EU försöker tvinga på människor en och samma modell (kapitalism). Denna modell tjänar intensifierade exploateringsintressen och tvingar fram en liberaliserad internationell handel. Den godtar att utvecklingen för människor och länder offras till förmån för de multinationella företagens intressen.
Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag stödde Véronique De Keysers och José Ignacio Salafranca Sanchez-Neyras betänkande, som behandlar viktiga frågor. EU:s engagemang i att stärka den demokratiska processen är en värdefull sak och betänkandet understryker mycket riktigt att demokrati endast kan existera i ett sammanhang där demokratiska värden är väl förankrade.
Detta avgörande faktum ignorerades då USA och Storbritannien bestämde sig för att börja kriga i Irak. De katastrofala omständigheter som nu råder i landet bevisar bara att demokratiska värden måste underhållas och att de inte kan existera i kornet på en gevärspipa.
Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag är för EU:s stärkta valobservationsuppdrag för att stödja unga demokratier på ett effektivt sätt.
I det sammanhanget välkomnar jag vädjan om en europeisk konsensus i demokratifrämjande, vilket kan göra valobservationsuppdragen att bli ännu mer effektiva.
Val är ett viktigt steg framåt mot stabil demokrati och har en stor symbolisk betydelse både för landet i fråga och för världssamfundet i allmänhet. EU har tagit på sig en ledande roll som valobservatör och bör nu utveckla denna roll intensivt. I det sammanhanget anser jag att det är särskilt viktigt med bättre uppföljning efter ett val. EU måste identifiera de viktigaste utmaningarna som uppstår i samband med ett val och möta dem på ett enat och heltäckande sätt. Det vore bra om Europaparlamentet också stödde de nyvalda parlamenten.
Jag står bakom alla dessa mål, särskilt då jag av egen erfarenhet som EU:s valobservatör i Guatemala vet att de behövs.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Valobservationsuppdrag är en viktig del av EU:s utrikespolitiska roll. Som en union av demokratiska stater bör EU:s erfarenheter kunna delas av andra på ett effektivt sätt och begäran om vår hjälp i valprocessen måste uppmuntras i hela världen.
Genom att förbättra EU:s rutiner och metoder för sina observationsuppdrag kan vi bidra effektivt till att stärka demokratin över hela världen. Därför röstade jag för José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyras och Véronique De Keysers gemensamma betänkande.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Detta parlament viftar på flaggan för demokrati och skickar sina observatörer till olika val. För medborgarna i landet i fråga är det viktigt att dessa val går rätt till och sköts på ett riktigt sätt. Vårt inflytande är också här ett viktigt bidrag till den demokratiska utvecklingen, under förutsättning att våra rekommendationer tas på allvar.
Men vi får dock inte lura oss själva om vår egen anslutning till demokratiska normer här i EU: Inte så länge någon som uttalar impopulära sanningar högt avskrivs som en högervriden radikal; inte så länge ett fördrag som har avvisats vid folkomröstningar i två medlemsstater körs igenom parlament i en kosmetiskt förändrad form; inte så länge befolkningen tillåts rösta flera gånger till dess att önskat resultat uppnås; och sannerligen inte så länge det finns planer på att låta Turkiet ansluta sig till Europeiska unionen mot folkets vilja.
Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Ett val är inte på något vis det enda tillfället eller det enda uttrycket för demokrati. Men det är ofta vändpunkten. I länder utan valtraditioner blir ofta anordnandet av val det tillfälle då demokratiseringsprocessen inte går att hejda. Det vi talar om är dock en process. Därför är allting som står i detta betänkande om framgångar och svårigheter med, inadekvata egenskaper hos och behov av en förändring av Europeiska unionens valobservationsuppdrag (EOM) viktigt och det förtjänar vår fulla uppmärksamhet, men det missar alltid det väsentliga: De olika europeiska instrumentens bidrag i allmänhet till att demokrati uppnås (där EU:s valobservationsuppdrag naturligtvis är en del). Jag menar att detta är den utmaning som denna debatt lyft fram och som vi måste godta då det har uppmärksammat oss på det. Främjande och skydd av demokrati är inte bara en del av Europeiska unionens DNA utan det är också en del av unionens världssyn, både när det gäller principer och värderingar och unionens egna intressen.
− Betänkande: Glyn Ford, Vicenzo Aita (A6-0151/2008)
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta utmärkta initiativbetänkande av min uppskattade brittiska kollega Glyn Ford om handel och ekonomiska förbindelser med länderna i Sydostasien (ASEAN), som utgör en del av en bredare strategi av bilaterala och interregionala förhandlingar med handelspartner.
Ett partnerskaps- och samarbetsavtal (PCA) som innehåller tvingande mänskliga rättighetsvillkor är ett inledande krav innan EU kan ingå ett frihandelsavtal (FTA) med något annat land. Det är mycket viktigt att lösa problemet med banksekretessen i Singapore om det ska vara möjligt att ingå ett frihandelsavtal mellan regioner. Liksom mina kolleger lägger jag stor vikt vid kampen mot förfalskade läkemedel, som är illojal konkurrens och farligt för konsumenterna.
Jag beklagar principerna om maximal flexibilitet som antogs i den deklaration som ändrade avtalet om handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter (TRIPS-avtalet) och tillgång till medicin, med tanke på avsaknaden av en ordentlig bedömning av dessa mekanismer.
Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag stödjer detta betänkande eftersom jag är övertygad om att frihandel är ett nödvändigt steg mot ett globalt välstånd.
Men vårt stöd till alla överstatliga ekonomiska överenskommelser måste vara avhängigt strikta regler som tvingar alla parter att ratificera ILO:s grundläggande konventioner, så att arbetstagarnas säkerhet och skydd garanteras.
Liksom föredraganden påpekade är ASEAN som helhet EU:s femte största handelspartner. Detta belyser våra många handelsintressen i den regionen, vilken utan tvivel är en snabbt växande marknad.
Regionens starka närvaro, och frånvaron av någon egentlig lokal arbetslagstiftning, tvingar oss att se till att det nya avtalet inför kraftfulla bestämmelser som inte bara rör det ekonomiska utan framför allt frågor om anställning, miljö och mänskliga rättigheter för att kunna begränsa effekterna av den sociala dumpningen.
Produktsäkerhet och arbetstagar- och miljöskydd får inte på något vis riskeras av någon slags överenskommelse som enbart är ekonomisk.
Vi som förenas av gemensamma värderingar har den moraliska och institutionella plikten att repa mod och välja våra handelspartner mer noggrant och selektivt: Alla våra partner måste ge EU garantier och föregå med gott exempel för andra människor runt om i världen.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − (SV) Vi motsätter oss att betänkandet omfattar ett antal aspekter som inte har något med handelspolitik att göra. Den politiska situationen i Burma samt frisläppandet av politiska fångar är mycket angelägna frågor, men de ska inte göras till en del av EU:s överstatliga handelspolitik. Vi ser detta som ännu ett försök från EU:s sida att utvidga sina befogenheter inom utrikespolitiken.
Däremot ser Junilistan frihandelsavtal mellan EU och andra regioner som en naturlig konsekvens av att ha en inre marknad och en gemensam handelspolitik. Vi har därför trots allt valt att rösta ja till betänkandet.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Enligt betänkandet är den bästa politiska strategin för att EU ska klara krisen att skaffa affärsmässiga fördelar genom att ingå frihandelsavtal med flera olika regioner, åtminstone så länge problemet inom Världshandelsorganisationen pågår.
Men betänkandet går längre än så. Parallellt med frihandelsavtal förespråkas att regioner ska integreras på liknande sätt som i EU, och om möjligt vara ekonomiskt och politiskt underordnade den sistnämnda.
Det breda förkastandet av de ändringsförslag som hade lagts fram av vår grupp visar tydligt vilket det slutgiltiga målet är: Att liberalisera utan hänsyn till medel eller följder. Ändringsförslag som underströk behovet att ta hänsyn till skillnaderna mellan de två regionerna och målsättningen att skapa arbetstillfällen och garantera en hållbar ekonomisk utveckling, livsmedelssuveränitet och livsmedelssäkerhet och miljöskydd förkastades också. Inte ens målet att underlätta tillgången till läkemedel och till tekniköverföring godtogs villkorslöst av en majoritet av parlamentet.
Effekterna av en sådan politik är uppenbar, till exempel höjda energi- och matpriser och ökade sociala klyftor och regionala skillnader, fattigdom, hunger och sjukdom.
Därför kunde vi inte annat än rösta emot detta betänkande.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder Glyn Fords betänkande om handel och ekonomiska förbindelser med ASEAN. Det är viktigt att kommissionen tar med starka klausuler om immateriella rättigheter i den nya generationens frihandelsavtal som kommissionen föreslår. Ett sådant drag skulle inte bara stimulera innovation och forskning i ASEAN-länderna utan också, vad som är viktigare, skydda konsumenterna från farliga förfalskade varor som falska läkemedel.
En undersökning som OECD nyligen genomfört om förfalskning, som diskuterades i parlamentet i veckan, fastställde att handel med förfalskade varor i Malaysia och Filippinerna har nått samma proportioner som i Kina. Betänkandet behandlar dessa frågor och jag röstade för betänkandets rekommendationer.
Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag kommer att rösta för detta utmärkta betänkande. Det viktigaste för mig var ändringsförslag 7 och 14 och punkt 42.
Dessa avsnitt erkänner betydelsen av att garantera tillgänglig och hållbar offentlig service (ändringsförslag 7), obligatoriska arbetsmarknadsregler genom en tvistlösningsmekanism (ändringsförslag 14) samt behovet av att behandla miljövänliga och rättvisemärkta varor annorlunda då det gäller taxor (punkt 42).
Jag lyckönskar föredraganden Glyn Ford för hans betänkande.
Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Jag röstade för Glyn Fords betänkande om handel och ekonomiska förbindelser med länderna i Sydostasien (ASEAN).
Jag skulle vilja understryka att ett avtal måste binda båda parterna för att vara fruktbart. Mot bakgrund av rapporterna om de senaste förhandlingsrundorna kan utsikterna för ett tidigt och ambitiöst avtal med ASEAN undermineras på grund av bristen på förhandlingskapacitet och svårigheter att nå en gemensam ståndpunkt. ASEAN är EU:s femte största handelspartner.
Betänkandet stöder idén om ett frihandelsavtal med ASEAN under förutsättning att avtalet uppfyller vissa nyckelvillkor. Det är viktigt att se till att konsumentskyddet och miljöskyddet inte minskar.
Att förhandla om ett avtal med en region som består av tio självständiga länder är mycket komplicerat och tidsödande. Samtidigt erbjuder interregionala avtal betydande fördelar eftersom de främjar regional integration, vilket stärker partnerländernas ekonomier och minskar antalet regleringar.
Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. – (PL) Europeiska unionen borde vara extra försiktig då den behandlar handel och ekonomiska förbindelser med länder utanför EU.
Ökningen av BNP blir större för varje år i ASEAN-länderna. Bland andra prognoser förutspår Bangko Sentral ng Pilipinas en ökning på mellan 4,8 procent och 5,5 procent av Filippinernas BNP. Banken förutspår också att exporten ska öka med 11 procent och att överföringarna i utländsk valuta från filippiner som arbetar utomlands ska öka med 10 procent.
Malaysias BNP motsvarar 6 721 amerikanska dollar per invånare. Den siffran förutspås öka till 7 596 dollar 2008. 2007 slog Malaysias ekonomi sitt rekord med en ökning av BNP till 6,3 procent. Den totala BNP-tillväxten i ASEAN:s medlemsländer uppskattas till ungefär 6 procent. Dessa är viktiga indikatorer vid bedömning av handel och ekonomiska förbindelser med länderna i Sydostasien (ASEAN).
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det är bråttom att hitta en lösning på problemet med bristande information on djuphavsbestånd samt uppgifter om fångst och fiskeansträngningar och deras påverkan på varje arts bestånd.
Lika viktig som denna information är för att genomföra studier och vetenskapliga ställningstaganden lika avgörande är den för att bidra till att det vidtas ändamålsenliga fiskeriåtgärder.
Vi tycker därför att det är viktigt att detta prioriteras i de insatser som medlemsstaterna gör för att förbättra insamlingen av och tillgången på tillförlitliga data, inklusive analys av varför de gällande verksamhetsåtgärderna inte tillämpas eller tillämpas mindre korrekt, vilket betänkandet behandlade. Som internationella organisationer hävdat finns det en möjlighet att vissa av dessa arter drabbas av överfiske, vilket förstärker behovet att hitta en lösning.
Målet måste vara att anta en försiktighetsmodell som försöker balansera fiskemöjligheter med stabila bestånd. Därför stöder vi de framlagda ändringsförslagen. Vi anser att åtgärderna måste ta hänsyn till varje arts specifika natur, fiskeområde och fiskeutrustning, särskilt sådan som är mer selektiv och som påverkar havsbotten minst.
Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Rosa Miguélez Ramos betänkande om djuphavsfiske. Djuphavsfiske är en ganska ny företeelse och ett antal tidigare oexploaterade fiskbestånd har blivit föremål för det, med föga vetenskaplig forskning eller rättsliga regleringar. Därför är det riktigt att dessa frågor behandlas.
Jag välkomnar Rosa Miguélez Ramos vädjan i sitt betänkande att låta fiskare och deras förbund medverka i besluten om vilka åtgärder som ska vidtas för att skydda havsmiljön. Hållbart fiske beror på beslut som fattas på lokal nivå och som involverar dem de gäller.
− Betänkande: Ingo Friedrich (ex Alexander Stubb) (A6-0105/2008)
Adam Bielan (UEN), skriftlig. – (PL) Herr talman! Ungefär 2 500 lobbyorganisationer är idag verksamma i Bryssel. Mer än 300 av dem är företrädare för lokala och regionala myndigheter som beter sig som om de vore ambassader. De omfattar företrädarna för Małopolska (Lillpolen) som är mitt europeiska valdistrikt. Jag skulle vilja passa på tillfället då detta betänkande debatteras i parlamentet att be er uppmärksamma frågan om förhållandet mellan EU:s institutioner och organisationer av detta slag. Då de lokala och regionala myndigheterna strävar efter att få tillförlitlig information från EU:s institutioner kan de också bidra med färska uppgifter om situationen i sina regioner. Föredraganden fastslog att öppenheten är som en dubbelriktad gata. Med utgångspunkt från detta uttalande skulle jag vilja understryka vikten av ökad öppenhet från EU:s institutioners sida, och lika behandling av alla organisationer företrädda i Bryssel.
Jag stödde ovannämnda betänkande på grund av de specifika exemplen på hur Europaparlamentet kan förbättra öppenheten i de förfaranden som gäller för externa organisationer.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det är väl känt att den professionella lobbysektorn – vars målsättning är att påverka EU:s politiska arbete – utvecklas snabbt och konstant i Bryssel. Därför är det nödvändigt att åtminstone införa regler som garanterar att det tillhandahålls information om de intressen som lobbygrupperna företräder, även om det ändå alltid är svårt att se till att det råder öppenhet och att oetiska metoder undviks. Det var därför som vi röstade för detta betänkande.
Men vi kan bara beklaga att de förslag som vår grupp lade fram inte antogs, särskilt de som argumenterade för att intressegruppers företrädare vid sidan av skyldigheten att registrera sig också skulle vara skyldiga att redogöra för vad deras verksamhet kostar, bland annat genom att ge samma information om vilka intressegruppsutgifter de har spenderat på ledamöter i Europaparlamentet som de sistnämnda själva måste redogöra för i sina ekonomiska deklarationer.
Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag kommer att ge mitt stöd till betänkandet eftersom det stärker EU-institutionernas regler i fråga om lobbyister. Jag var föredragande för det första betänkandet om detta för mer än tio år sedan, i januari 1996, som utarbetades av dåvarande regelutskottet. Den nuvarande lagstiftningen om lobbyverksamhet är den som föreslogs i mitt originalbetänkande.
Efter över tio år är det nu helt klart dags att ändra och stärka dessa regler. Förra gången misslyckades vi med att skapa ett gemensamt system för alla institutioner, men nu verkar detta möjligt. Lobbyister är för mig alla som vill komma in i parlamentet, kommissionen eller rådet för att påverka beslutsprocessen, oavsett om de är arbetsgivare eller arbetstagare eller om de företräder konsumenter, producenter eller andra särskilda intressegrupper.
Antalet lobbyister i Bryssel har uppskattats till omkring 5 000 – sju stycken för varje parlamentsledamot. Det stora flertalet gör ett bra jobb – några få lobbyister gör det inte. Vi måste se till att detta fåtal inte fördärvar för majoriteten och att vårt arbete gynnas av impulser utifrån snarare än störs av det. Jag ser fram emot förslagen om en ”gemensam lagstiftning” i slutet av året.
Robert Goebbels (PSE), skriftlig. – (FR) Jag avstod från att rösta om Stubb-betänkandet om en ram för lobbyisternas verksamhet. Jag anser att en del av mina medledamöter i parlamentet gör för stor sak av en verksamhet som är lika gammal som mänskligheten själv, nämligen försök att påverka beslutsfattare. Det är normalt att medborgarna går samman för att slå vakt om sina intressen. Fackföreningar, arbetsgivarföreningar och icke-statliga organisationer har rätt att förvara sina intressen inför lagstiftarna. Det är lagstiftarens plikt att lyssna innan beslut fattas. Lagstiftaren måste dock alltid förbli oberoende, och det är därför det är viktigt att parlamentsledamöterna deklarerar sina finansiella intressen. Betänkandets största brist är dock att det inte tar upp finansieringen av vissa organisationer från EU-budgeten. Detta är ett område där öppenhet också borde råda.
Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Det är helt normalt att rådgöra med de parter som berörs av lagstiftning som förbereds eller antas. Som parlamentariker med uppgift att fatta beslut i frågor som ibland är ytterst tekniska till sin natur är vi de första att erkänna den viktiga roll som de vi vanligen kallar lobbyister har som informationskällor. Deras verksamhet är nyttig men deras förhållande till institutionerna måste regleras inom en stark och konsekvent ram, och det är därför som vi kommer att rösta för detta betänkande. Jag skulle dock gärna vilja kommentera en del saker. Det är viktigt att inte klumpa samman alla intressegrupper – företrädarna för multinationella koncerner eller icke-statliga organisationer kan inte behandlas på samma sätt som företrädare för demokratiska lokala eller nationella myndigheter. Vi anser att den vägledande förteckningen över de grupper som har rådfrågats ska vara obligatorisk, särskilt för kommissionen. Vi vet hur stort inflytande dessa grupper har vid förberedandet av lagförslag eller inriktningen på EU-politiken och hur svårt det är för lagstiftaren att ändra sådana förslag eller riktlinjer i någon större utsträckning. Slutligen anser jag att den finansiella information som avkrävs lobbyisterna ska vara tillräckligt detaljerad för att vi tydligt ska kunna identifiera de finansiella intressen som berörs och källan till finansieringen.
Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande som kommer att skapa en större öppenhet. Lobbyister är viktiga aktörer som kan bidra med användbara expertkunskaper. Det är dock oerhört viktigt att kunna identifiera vilka organisationer som de olika påtryckningsgrupperna företräder. Ett bra initiativ som kommer att ge bättre insyn är ett obligatoriskt offentligt register över lobbyister som visar alla deras finansieringskällor och som hålls gemensamt av rådet, kommissionen och parlamentet. Inrättandet av ett gemensamt register där lobbyisterna bara behöver registrera sig en gång för att sedan få tillträde till parlamentet, kommissionen och rådet kommer också att förenkla situationen. Det vore också rimligt att överväga påföljder för lobbyister som inte följer uppförandekoden.
Gunnar Hökmark (PPE-DE), skriftlig. − Det ska finnas ett regelverk för lobbyisters permanenta tillträde till Europaparlamentets lokaler. Vi stöder den nuvarande uppförandekoden. Vi stöder ökad öppenhet i politiskt beslutsfattande.
Vi röstade emot betänkandet, eftersom det leder till en byråkrati som motverkar sina egna syften. Heltäckande reglering av politikers kontakter försvårar naturliga och öppna kontakter mellan medborgare och förtroendevalda. Medborgare ska kunna kontakta sina företrädare utan att deras samtal och uppfattningar redovisas offentligt.
Det är inte möjligt att i detalj redovisa hur uppfattningar och åsikter formas. Argumenten och ansvaret för besluten ska vara öppna, inte dialogen mellan individer. Det är viktigt att värna om den enskilde parlamentarikerns och de enskilda medborgarnas integritet.
Den öppenhet som förespråkas i betänkandet riskerar att bli skenbar och vilseledande. Öppenheten måste bygga på att politiker tar ansvar för sina ställningstaganden och redovisar sina bevekelsegrunder.
Vidare vore ett gemensamt register över lobbyister mellan Europaparlamentet och kommissionen att ge upp parlamentets självständighet.
Sammanfattningsvis bör politiskt beslutsfattande bygga på att de förtroendevalda har och förutsätts ha integritet.
Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar förslaget om ett register för lobbyister. När allmänhetens förtroende för politikerna är lågt är det viktigt att de politiska institutionerna är så öppna och tydliga som möjligt i sin verksamhet.
Jag välkomnar också att jurister ska undantas från registrering när de ägnar sig åt juridisk rådgivning, eftersom detta ligger i linje med den princip om sekretess mellan advokat och klient som länge erkänts i skotsk rättspraxis.
Många av min grupps centrala ändringsförslag som syftade till att göra reglerna striktare fick dock inte gehör och därför avstod både jag och gruppen från att rösta i den slutliga omröstningen.
Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för betänkandet, men jag anser att fler åtgärder skulle kunna vidtas för att garantera en balanserad medborgarrepresentation utan att gynna intressegrupperna kring EU-institutionerna.
Lobbyverksamheten har utvecklats starkt och omfattar för närvarande över 2 500 organisationer med över 15 000 anställda bara i Bryssel. När väl Lissabonfördraget träder i kraft och Europaparlamentet och EU får nya befogenheter kommer denna trend att bli ännu starkare. Intressegrupperna med högkvarter i Bryssel har lätt att få tillträde till den europeiska politiska processen, men medborgargrupperna och de icke-statliga organisationerna har inte samma möjligheter att göra sina röster hörda när de nya EU-lagarna antas. Det är uppenbart att vi måste underlätta dialogen mellan EU-institutionerna och dessa organisationer i medlemsstaterna.
Därför anser jag att kommissionen och parlamentets delegationer ska ha till uppgift att förmedla åsikter och initiativ från medborgarna till EU:s beslutsfattande institutioner. Vi bör också införa lämpliga budgetposter för att finansiera denna verksamhet.
Mieczysław Edmund Janowski (UEN), skriftlig. – (PL) Det gläder mig att Europaparlamentet tar upp frågan om lobbyverksamhet. Ämnet får inte tabubeläggas för allmänheten. Det krävs vissa regler, och öppenhet är av yttersta vikt. Det är ett känsligt område, i både politiskt och ekonomiskt hänseende. Vi är medvetna om att lagstiftarna har nytta av de ämneskunskaper som experterna kan bidra med. Lobbyverksamheten är också ett slags dialog med samhället och är på sätt och vis ömsesidig. Parlamentsledamöterna och tjänstemännen vid kommissionen och andra institutioner arbetar när allt kommer omkring inte i sin egen isolerade lilla värld. Den kunskap de tillägnar sig hjälper dem att skapa bättre och mer användarvänliga lagar.
Å andra sidan uppstår frågan om orättvis påverkan på lagstiftningen. Det finns också exempel på att lagstiftningen anpassas så att den gynnar vissa intressegrupper, som abortförespråkare eller storföretag. Detta leder direkt till korruption och slutresultatet är inte genuin lagstiftning utan ett hopkok av bestämmelser.
Kommer vi att bidra till att göra lagbestämmelserna striktare och stärka dem så att vi förhindrar otillbörlig lobbyism och korruption? Tyvärr är svaret uppenbart. Vi kommer inte att kunna göra det. Det kommer alltid att finnas kryphål i bestämmelserna eller möjligheter att kringgå dem. Vi måste också komma ihåg att så kallad dålig lobbyverksamhet också går att bedriva genom direktkontakter i medlemsstaterna.
Jag är positivt inställd till betänkandet, men kan inte godta de ändringar som gör kyrkor till lobbygrupper. Vi måste beakta etiska frågor, öppenhet och moral lika väl som lagens bokstav. Moraliska värderingar kan aldrig vara demokratins fiende!
Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. − (FI) Herr talman! Det är synd att ändring 7 som föreslogs av min grupp inte antogs. Ändringen hade varit viktig för att få kommissionen och inte minst en större allmänhet att inse vidden av debatten om lobbyverksamheten. Ett bra exempel på detta är miljöorganisationerna, vilkas resurser ofta jämförs med industrins på ett mycket egendomligt sätt. Budgeten för en enda organisations skogskampanj kan till exempel jämföras med summan av alla skogsföretags budgetar. Här glömmer man att skogsföretagen inte kan lägga alla sina pengar på kommunikation, eftersom de faktiskt sysslar med att producera virke och papper. Det vore rimligare att jämföra med företagens kommunikationsbudgetar, men så skulle man också behöva dra bort kostnaderna för börsinformation, som är en betungande post. Å andra sidan skulle man också behöva lägga samman alla miljöorganisationernas kostnader för skogskampanjer. Om vi tittar under ytan visar det sig därför att de resurser som används faktiskt är mer lika än vad den bild som uppmålas ger intryck av.
Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstar för betänkandet om utvecklingen av en ram för den verksamhet som bedrivs av företrädare för intressegrupper vid Europeiska unionens institutioner.
För att slå vakt om EU-institutionernas öppenhet krävs en strukturerad ram för lobbyisternas verksamhet. Jag instämmer i definitionen att lobbyverksamhet är all verksamhet som avser att påverka de politiska lösningarna och EU-institutionernas beslutsprocess, och att alla aktörer som stämmer in på den definitionen ska betraktas om lobbyister och behandlas lika.
Kartika Tamara Liotard (GUE/NGL), skriftlig. − (NL) Halvdana åtgärder kommer inte att vara till någon hjälp alls när det gäller problemen med lobbyverksamhet. Endast fullständig öppenhet och obligatoriska register kan begränsa näringslivslobbyns ökande inflytande. Vi behöver detta så snart som möjligt, eftersom vi redan alltför ofta ser parlamentsledamöter lägga fram ändringsförslag som bokstavligen har tagits över från en lobbyist. Politiker bör i första hand låta sig påverkas av sina väljare, sina medhjälpare och sitt eget sunda förnuft och inte av en armé av professionella lobbyister. Jag vill därför uppmana Europeiska kommissionen att lägga fram ett mycket mer omfattande åtgärdspaket.
Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Betänkandet om ”intressegrupper” och välkända ”lobbyister” är ett påfallande cyniskt erkännande av Europaparlamentets och hela EU:s djupt reaktionära roll och de klassintressen det tjänar.
Europaparlamentet har i åratal officiellt gett monopolgruppernas företrädare fri tillgång till Europaparlamentet för att utöva påtryckningar, muta och insistera på lagstiftning som kan säkerställa och öka deras vinster.
Med reglerna om öppenhet som förevändning försöker man med betänkandet släta över monopolföretagens direkta inverkan. Fackföreningar, yrkesorganisationer och folkrörelser pekas ut som ”lobbyister”. Arbetare och folkrörelser klumpas därmed samman med kapitalisterna, som man i betänkandet har mage att beskriva som företrädare för det civila samhället. Den enda skillnaden är att de kommer att finna parlamentets dörrar vidöppna, medan arbetarna inte tillåts komma i närheten.
Arbetarna ska inte göra sig några illusioner. Europaparlamentet och dess ledamöter är inte oberoende. De har valts på en plattform som är representativ för de klassintressen som de företräder i Europaparlamentet.
Det som bäst skulle tjäna arbetarklassens intressen vore att bryta upp de politiska grupperna, försvaga kapitalistpartierna och stå emot och kämpa emot ett kapitalistorienterat EU.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för rekommendationen i betänkandet om en ram för den verksamhet som bedrivs av lobbyister vid EU:s institutioner.
Dessa förslag om mer öppenhet inom lobbyverksamheten sätter Europaparlamentet långt framför nästan alla andra parlament i världen när det gäller reglering av lobbyisternas verksamhet och fullständig öppenhet i fråga om finansieringen.
Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. − (NL) EU:s politik har i allt större omfattning börjat dikteras av storföretagens intressen, som går ut på att stärka deras konkurrenskraft på världsmarknaden genom att skära ner på kostnaderna inom områden som miljö, löner, arbetsmiljö och konsumentskydd. Vi är inte förvånande över att företagen gör så, men det måste vara helt klart för alla att de gör det. Det ger fackföreningarna, miljörörelsen och konsumentorganisationerna en möjlighet att göra något åt det.
Jag har i flera år, bland annat genom frågor till Europeiska kommissionen, efterlyst strängast möjliga regler om öppenhet i fråga om lobbyverksamhet. Jag ser att den tuffa versionen ännu idag inte har antagits. Och de tio särskilda ändringsförslag som lades fram av GUE/NGL fick inte majoritetsstöd. Dessa förslag gällde ett gemensamt register över alla lobbyister som har tillträde till EU-institutionerna, öppenhet angående lobbyisternas mål och finansiering, ytterligare åtgärder som skulle införas 2009, offentliggörande av oetiskt uppförande av lobbyister, förtydligande om Europeiska kommissionens särskilda rådgivare, samt hårdare restriktioner mot statstjänstemän som mot betalning agerar som lobbyister på sin fritid.
Trots att dessa förbättringsförslag avvisades är det beslut som fattats idag ett steg framåt. Därför röstade de två företrädarna för det nederländska socialistpartiet för betänkandet.
Lydie Polfer (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Stubb-betänkandet om utvecklingen av en ram för den verksamhet som bedrivs av företrädare för intressegrupper (lobbyverksamhet) vid Europeiska unionens institutioner. Det ger en tydligare definition av den verksamhet som utövas av de uppskattningsvis 15 000 lobbyisterna.
Jag stöder därför initiativet att inrätta ett gemensamt register där lobbyister bara behöver registrera sig en gång för att få tillträde till Europaparlamentet, kommissionen och rådet. Dessutom skulle lobbyisterna i och med registreringen åta sig att följa en uppförandekod. Det är viktigt för parlamentsledamöterna och EU-tjänstemännen att kunna identifiera vilka organisationer som företräds av intressegrupperna och viktigt för dessa grupper att respektera principerna om ärlighet och gott uppförande.
Vincent Peillon (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande som syftar till att få en bättre ram för den verksamhet som bedrivs av företrädare för olika intressegrupper i EU.
Det finns en armé av lobbyister i Bryssel, uppskattningsvis cirka 15 000 som företräder 2 500 organisationer. Deras främsta syfte är att påverka unionens beslutsfattare och trots att de av vissa medborgare betraktas med skepsis och misstänksamhet är deras verksamhet är en viktig del av det demokratiska livet. En parlamentsledamot kan till exempel få en djupare förståelse för de frågor som ett lagförslag för med sig genom att lyssna till synpunkterna från yrkesorganisationer, icke-statliga organisationer, fackföreningar eller regionala företrädare.
Men lobbyverksamheten kan bara tjäna demokratins syften om den är öppen för insyn. Parlamentariker och medborgare måste kunna avgöra vilka aktörerna är. Vem finansierar dem? Vems intressen är det egentligen de försvarar?
Texten uppfyller detta krav genom att föreskriva att lobbyisterna ska anmäla sig till ett register som är gemensamt för alla EU-institutionerna och till detta register lämna detaljerade uppgifter om sin finansiering. Dessutom måste lobbyisterna från och med nu följa en uppförandekod och kommer att drabbas av påföljder om de inte följer de angivna reglerna.
Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Globaliseringens förändringar och dess konsekvenser för institutionerna leder oundvikligen till ständigt ökande exponering för olika sociala aktörer. Vi ser därför en stadigt ökande ström av grupper som kontaktar parlamentet eller kommissionen och kommer med viktig och specialiserad information. Vi måste se till att dessa nya företrädare för intressegrupper tydligt kan identifieras, att det fastställs regler för deras verksamhet, och att dessa regler följs.
I betänkandet ges en definition av företrädare för intressegrupper, samt förslag på åtgärder för att utvärdera effekterna av ett gemensamt register för parlamentet och kommissionen. Dessutom vill man stärka bestämmelserna beträffande den ekonomiska information som behövs för att se till att politiska beslutsfattare och allmänhet kan identifiera de huvudsakliga drivkrafterna bakom varje lobbyistinsats. Jag anser att dessa åtgärder är viktiga steg på väg mot en större öppenhet och legitimitet i den europeiska beslutsprocessen, i synnerhet som vissa ändringar som hade sin grund i gammalmodiga förutfattade meningar och bara skulle ha gjort det svårare att korrekt utvärdera verksamheten, röstades ner i omröstningen.
Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − En parlamentariker har alltid stort behov av att få relevant information för att kunna fatta goda beslut. Det säger sig självt att en endaste person inte kan vara expert på allt. I den meningen kan lobbyism vara ett värdefullt tillskott till informationsinsamlingen genom att tillföra expertkunskap och relevanta konsekvensanalyser.
Medborgarna har dock rätt att få reda på vilka särintressen som är aktiva. Hur inflytelserik en lobbygrupp är behöver inte bero på finansiell styrka – djurrättsaktivister och andra sociala rörelser kan vara minst lika framgångsrika som industriintressen. Att registrera intressen är naturligtvis inte helt enkelt, inte minst vad gäller avgränsningar av vem eller vilka grupper som utför en lobbyverksamhet. Som beslutsfattare anser jag dock att det är relevant att man kontinuerligt kartlägger vilka som lägger ned tid och energi på att påverka lagstiftningen. Har man inget att gömma, har man heller inget att bekymra sig för. I solen spricker trollen.
Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL), skriftlig. − (DA) Jag röstade för lobbybetänkandet i dess slutliga version eftersom den trots allt är ett myrsteg framåt i förhållande till den nuvarande situationen. Att man inte lyckades komma längre är i sig självt ett bevis på den inverkan lobbyisterna har på EU-systemet.
Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Behovet av större öppenhet i lobbyverksamheten är avgörande för Europaparlamentet. Jag hoppas att detta betänkande kommer att öka öppenheten och insynen i lobbyverksamheten inom parlamentet.
Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − Jeg stemte for Lobby rapporten i dens endelige udgave fordi den trods alt er et mikroskopisk fremskridt i forhold til den nuværende situation. Når det ikke lykkedes, at komme længere er det i sig selv et bevis på, hvor stor indflydelse lobbyister har på EU systemet.
Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Idrott är en del av Lissabonfördraget och får således i och med ikraftträdandet av fördraget en mer framträdande roll inom EU-politiken. Vi socialdemokrater vill understryka att idrotten redan i dag är en gränsöverskridande verksamhet, men att detta inte innebär att Europeiska institutioner som rådet, kommissionen och parlamentet ska involvera sig i idrottsrörelsens skötsel i detalj, utan idrotten bör i så stor utsträckning som möjligt reglera sig själv för att behålla sitt oberoende och sin självständighet.
Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Det är med stor glädje jag röstar för Mavrommatisbetänkandet om idrott. Jag anser nämligen att idrotten är en omistlig del av den europeiska kulturen och det europeiska medborgarskapet. Med tanke på att det är ett viktigt sätt att främja social integration och interkulturell dialog behöver idrotten regleras åtminstone så pass att unga människor skyddas från de faror som finns inom sektorn, som kommersiell press, bedrägerier, utnyttjande av minderåriga och våld.
Idrottssystemet kan naturligtvis inte överleva utan finansiering. Många gånger kommer pengarna från försäljning av TV-rättigheter, och därför anser jag att det vore tillrådligt att inte bara låta medieorganisationer betala för att täcka idrottsevenemang utan också se till att allmänheten får tillgång till åtminstone de stora evenemangen.
Jag konstaterar med glädje att betänkandet också innehåller en påminnelse om sportsligt beteende och efterlyser åtgärder för att motverka rasism och dopning som, även bortsett från dess eventuella effekter, är det mest osportsliga man överhuvudtaget kan tänka sig. Det är därför en bra idé att ha ett närmare samarbete på alla nivåer för att bekämpa problemet, eftersom dopning undergräver allt som idrotten står för – glädjen i att tävla, utnyttja alla sina resurser och göra det bästa av sin förmåga. Människor har alltid växt inför utmaningar.
Adam Bielan (UEN), skriftlig. – (PL) I samband med debatten om idrottens roll i Europeiska unionen skulle jag vilja understryka vikten av verksamheter på det lokala planet. Jag anser att denna verksamhet är det första steget mot utvecklingen av en EU-politik för att främja idrotten.
Jag företräder Małoplolska (Lillpolen). I den regionen lider över 60 000 personer av diabetes. Hjärtkärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken, hela 51 procent 2005. Detta beror till stor del på övervikt och brist på motion. Ett av de främsta målen i vojvodskapets utvecklingsstrategi är att främja en hälsosammare livsstil. För att kunna nå detta mål krävs investeringar i infrastruktur och byggande av nya anläggningar i regionen, som simhallar, idrottsplatser och inomhusarenor. Dessutom uppmuntrar regionen idrottsaktiviteter genom ekonomiska stipendier till de bästa unga idrottarna. Över 120 ungdomar har hittills fått stipendier.
Stöd till denna typ av åtgärder på regional nivå borde vara en central del av ansträngningarna för att främja en hälsosam livsstil i hela EU. Jag stöder Mavrommatisbetänkandet eftersom jag anser att det tar upp många viktiga frågor om idrottens utveckling.
Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för betänkandet om vitboken om idrott.
Bristen på fysisk aktivitet har negativa konsekvenser för de europeiska medborgarnas hälsa, vilket leder till ökad förekomst av övervikt, fetma och många kroniska sjukdomar som hjärtkärlsjukdom och diabetes. Därför försvarade jag vikten av medicinsk rådgivning till kvinnor om de potentiella hälsovinsterna med fysisk aktivitet under graviditet och efter förlossning.
Jag vill också understryka vikten av regler mot diskriminering i samband med idrottstävlingar, som att priser för män och kvinnor ska vara likvärdiga.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Betänkandet innehåller förslag som vi lade fram i utskottet där vi rekommenderade att de specifika föreningarna för de olika kategorier av personer som är verksamma inom idrotten bör vara vederbörligt representerade i internationella och nationella förbunds beslutsfattande organ, samt försvarade uppmaningen om förebyggande hälsoarbete och hälsokontroller för unga idrottare och om att se till att alla rättigheter i FN:s konvention om barnens rättigheter respekteras.
Flera av de förslag vi lade fram antogs i plenum, särskilt följande: Det behövs dubbel utbildning (idrottslig och akademisk) för unga idrottsutövare för att de professionella idrottsutövarna ska kunna komma in på arbetsmarknaden efter avslutad idrottskarriär. Det är viktigt att uppmuntra till idrottsutövning genom att ge alla tillgång till idrott och lika möjligheter samt genom investering i utbildning av idrottslärare och tränare och i fler offentliga idrottsanläggningar, där staten bör ta kostnaderna för säkerheten vid amatörtävlingar som organiseras av icke vinstdrivande organ. Det är viktigt att visa uppskattning för kvinnors framgångar inom idrotten och att motverka diskriminering i fråga om priser. Kvinnor bör erbjudas karriärmöjligheter inom områden med anknytning till idrott, även på beslutsfattarnivå och amatöridrotten bör uppmärksammas mer.
Däremot är vi emot hänvisningarna till Lissabonfördraget.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan motsätter sig bestämt detta betänkande. För det första refererar betänkandet till Lissabonfördraget som ännu inte är ratificerat och blir föremål för folkomröstning i Irland om någon månad. Europaparlamentets federalistiska majoritet bryter därmed mot grundläggande konstitutionella principer. Lissabonfördraget är dessutom till 96 procent identiskt med det konstitutionella fördrag som redan avvisats i folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna. Det är därför fullständigt principlöst att referera till Lissabonfördraget i detta betänkande.
För det andra innebär detta betänkande att EU ska gå in på ännu ett politiskt område som Junilistan anser vara en fråga för medlemsstaterna att handha.
Vi röstar därför nej till detta betänkande.
Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. – (PL) Jag vill lyckönska föredraganden och jag är glad att parlamentet agerade på eget initiativ och tog upp denna fråga som är så viktig för medborgarna i Europeiska unionen. Det avsnitt i betänkandet som framhåller idrottens budskap förtjänar ett särskilt omnämnande. Budskapet når oss vanligen genom den kända frasen om att idrott är lika med hälsa. Tack vare denna slogan tar miljontals européer bättre hand om sin fysiska och mentala hälsa. Det är dock inte allt. Ända från barnaåren lär vi oss genom idrotten om ärlig konkurrens och hederlighet och vi lär oss att inse att vår roll i matchen beror på hur mycket vi själva är villiga att satsa, och att allt jobb och alla ansträngningar inför en tävling kommer att få sin belöning.
I idrottstävlingar deltar idrottsutövare från andra länder. Detta bidrar till att motverka diskriminering och lär oss tolerans på idrottsarenorna. Tolerans är en grundläggande del av respekten för de mänskliga rättigheterna, och nämns i alla EU-dokument.
Det finns ännu en aspekt i detta betänkande som höjer dess värde ytterligare. Äkta idrott måste vara fri från våld och individens strävan efter bästa möjliga resultat måste vara fri från dopning, som är vår tids gissel.
Anna Hedh (PSE), skriftlig. − Jag röstade emot betänkandet för att jag tycker att det är för relaterat till Lissabonfördraget. Jag vill inte göra idrotten överstatlig utan tycker att det är bra som det är i dag. Jag anser dock att ändringsförslagen om kvinnor och idrott var bra.
Mary Honeyball (PSE), skriftlig. − (EN) Vi håller med om att idrotten har en specifik karaktär. Men den engelska versionen av skäl I är mycket otydlig och öppen för misstolkningar.
Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för de ändringar av Mavrommatisbetänkandet som innebar ett uttryckligt erkännande av idrottsorganisationernas självständighet. I mitt eget land, Skottland, har vi sedan länge självständiga, oberoende idrottsorgan med organisationer som Scottish Football Association som erkänns fullt ut som en medlemsstatsorganisation i FIFA och likaså Scottish Rugby Union som en medlemsstat inom IRB.
Detta erkännande av den skotska idrottens oberoende ställning har spelat en viktig roll i mitt lands historia och kommer att spela en viktig roll efter folkomröstningen 2010 om Skottlands självständighet – då Skottland kommer att bli en fullvärdig och självständig EU-medlemsstat.
Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstar för vitboken om idrott för att understryka idrottens betydelse i Europeiska unionen och främja en dialog i denna fråga.
Idrott är ett effektivt sätt att främja social integration och ömsesidig förståelse på nationell och internationell nivå. Idrotten har också en viktig ekonomisk dimension. Det är därför viktigt att skapa en ram inom vilken medlemsstaterna kan ge stöd åt idrottsorganisationer och idrottsevenemang. Eftersom idrotten till största delen utövas på nationell nivå måste medlemsstaterna ha möjlighet att själva reglera den. Detta understryks i vitboken och är också en bra plattform för att hantera aspekter av gemensamt intresse för alla länder, som ungdomars utveckling, antidopningsprogram och program mot diskriminering inom idrott.
Jag välkomnar också inrättandet av en särskild idrottsfond för att främja idrottsverksamhet och underlätta alla människors tillträde till idrotten.
Kartika Tamara Liotard, Erik Meijer, Esko Seppänen, Søren Bo Søndergaard och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi håller med om att idrotten har en särskild roll i samhället som instrument för social delaktighet och integrering och för att främja lokal demokrati. Vi bekräftar idrottens stora betydelse för hälsan och för att förebygga fetma och kroniska sjukdomar.
Vi stöder fullt ut tanken att stärka kvinnornas roll inom idrotten, vikten av att skydda idrottare i alla åldrar under och efter idrottskarriären, främjandet av idrott i samhället bland annat genom mer fysisk aktivitet i läroplanerna, behovet av omfördelningsåtgärder inom idrottsfinansieringen och medborgarnas rätt till information och tillgång till utsändningar av idrottsevenemang.
Däremot stöder vi inte EU-politikens förstärkta ställning inom idrotten. Därför kan vi inte ge vårt stöd till de åtgärder som vidtagits för att ytterligare öka EU-politikens inverkan på området. I synnerhet kan vi inte ställa oss bakom tanken på att upprätta en europeisk polisstyrka för idrott.
Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Liksom kommissionens vitbok behandlar betänkandet idrott som ännu ett affärsområde som ska dra in pengar. EU försöker att fullt ut göra idrotten till ett handelsområde för att öka lönsamheten för idrottskoncerner och multinationella företag. Det är därför som EU använder Lissabonfördraget till att utöka sina befogenheter till att omfatta även idrotten.
Detta är liktydigt med en systematisk nedmontering av amatöridrott, till och med på skolnivå. Amatöridrotten förser idrottsindustrin och de kommersialiserade mästerskapen med råmaterial. Unga människor, och allmänheten för övrigt behandlas som åskådare och köpare av idrottsunderhållning som organiseras av de kommersiellt inriktade idrottsförbunden. De fina orden om värden som främjas av idrotten, kampen mot dopning osv., framstår som ett hån när kampandan ersätts av obarmhärtig konkurrens. Korruption, dopning, fanatism och intolerans är integrerade delar av den kommersialiserade idrotten och de används för att saluföra produkterna från de företag som kontrollerar den.
Ungdomarnas behov av idrott och fysisk aktivitet kan bara mötas genom att man skapar infrastrukturer och utvecklar populära folksporter. Kollektivets och solidaritetens värden måste främjas som motvikt till den korrupta idrottsmodellen som skapas av det kapitalistiska systemet där allting är underordnat profiten.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder rent allmänt Manolis Mavrommatis betänkande om vitboken om idrott. Jag anser att de flesta av dess rekommendationer kommer att gynna idrotten på alla nivåer i hela EU. Jag tror nämligen att det är ett positivt grepp för fotbollen att uppmuntra klubbarna att fokusera på att fostra talanger.
Alla klubbar – även de stora – måste ta på sig en del av ansvaret för träningen och inte bara lita på sin ekonomiska styrka på transfermarknaden där de kan köpa spelare som tränats av andra. Fotboll ska inte vara enbart en fråga om ekonomi.
Ioan Mircea Paşcu (PSE), skriftlig. − (EN) Vitboken om idrott är som en rysk matrjosjkadocka: först har vi amatöridrotten, sen den professionella idrotten och sist har vi fotboll (där de stora pengarna finns). Det ger därmed intrycket att amatöridrotten, som anges som själva grunden, i själva verket bara är ett alibi för att komma åt den professionella idrotten, i synnerhet fotbollen som verkar vara huvudmålet. Vitboken är också ojämlik till sitt angreppssätt – tuff i fråga om att utöka de befintliga reglerna inom traditionella områden som diskriminering, olaglig invandring, droger och konkurrens inom idrottsaktiviteter, men svag när det gäller att ta fram särskilda regler för dem, som om det på något sätt gällde att inte skrämma de inblandade personerna. I vilket fall förebådar vitboken en ny era av aktiv inblandning från EU-organens sida när det gäller regleringen av professionell idrott, och då främst europeisk fotboll. De goda nyheterna är att man vill göra det genom att först diskutera med de berörda personerna.
Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag välkomnar Mavrommatisbetänkandet om idrott. Jag erkänner idrottens viktiga roll i den enskilda individens liv och i samhället. Den ger alla möjlighet att övervinna personliga utmaningar, upptäcka sin egen passion och begåvning, identifiera sig med en grupp och förstå vikten av att följa regler. Genom att överföra dessa värderingar till den internationella nivån kan man förstå varför idrotten kan undanröja geografiska hinder och främja socialt samspel och fred.
Det måste påpekas att alla slags kränkningar av samhälleliga eller moraliska etiska regler inom idrotten – som dopning eller avsiktligt rasistiska gester eller vadhållning – måste bestraffas för att försöka återupprätta idrottens ideal och yttersta målsättning.
Slutligen vill jag påpeka att det ofta finns en tendens att försvara att vissa idrottsformer växer på andras bekostnad genom enorma skillnader i löner till utövare av olika idrotter.
Därför anser jag att det bör införas stöd för mindre utbredda och välkända idrotter.
Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Betänkandet om sport rymde en hel del intressant och vettigt. Ingen kan rimligtvis vara emot att EU:s medlemsländer tar krafttag mot dopning och xenofobi inom idrotten. Mer kontroversiellt, men i min mening vettigt, var det att stödja kommissionens idé om en gemensam europeisk polisstyrka för bevakning av idrottsevenemang. Så långt var jag beredd att stödja betänkandet. Tyvärr landade den verkligt stora frågan – den om liberaliseringen av spelmonopolen i Europa – inte helt rätt. Själv tror jag att en liberalisering, under kontrollerade former och med licensierade spel- och lotteriföretag, både skulle kunna tillgodose konsumenternas intresse av ett fungerande spelutbud och idrottsrörelsens behov av medel. Därför lade jag ned min röst.
Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Idrotten är en viktig del av vardagen. De flesta av EU:s medborgare antingen deltar i eller tittar på ett antal idrottsevenemang och ibland kan detta nästan framstå som bland det viktigaste i livet.
Idrotten bör inte stå över lagen, men som lagstiftare måste vi också erkänna den unika ställning som idrotten har i EU och den roll som de olika styrande organen spelar.
Vi bör också inse att även om förbundsfotbollen är den dominerande sporten så är det inte den enda som utövas, och vi måste erkänna att också andra idrotter, sporter och spel som ligarugby, hurling, eller crown green bowling och tävlingsflygning med duvor har en viktig roll att spela.
Det är inte EU:s sak att reglera dessa sporter, eller att agera som någon slags idrottspolis. Den rollen bör ligga hos lämplig tillsynsmyndighet. EU kan dock vara ett komplement och bidra till att utveckla idrotten och alla slags sporter genom att motsätta sig den diskriminering som fortfarande förekommer när en idrott verkar hotas av en annan. Ett klassiskt exempel är den grekiska rugbyunionen.
Jag ger mitt stöd till Mavrommatisbetänkandet – kanske dock inte lika helhjärtat som jag stöder Wigan Warriors rugbylag eller St Mirren och Blackburn Rovers, men det är ändå när allt kommer omkring bara politik.
Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Detta betänkande om vitboken om idrott borde innehålla ett erkännande av att idrotten i EU är en subsidiaritetsfråga. Därför stöder jag ändringsförslag nr 2.
Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi håller med om att idrotten har en särskild roll i samhället som instrument för social delaktighet och integrering och för att främja lokal demokrati. Vi bekräftar idrottens stora betydelse för hälsan och för att förebygga fetma och kroniska sjukdomar.
Vi stöder fullt ut tanken att stärka kvinnornas roll inom idrotten, vikten av att skydda idrottare i alla åldrar under och efter idrottskarriären, främjandet av idrott i samhället bland annat genom mer fysisk aktivitet i läroplanerna, behovet av omfördelningsåtgärder inom idrottsfinansieringen och medborgarnas rätt till information och tillgång till utsändningar av idrottsevenemang.
Däremot stöder vi inte EU-politikens förstärkta ställning inom idrotten. Därför kan vi inte ge vårt stöd till de åtgärder som vidtagits för att ytterligare öka EU-politikens inverkan på området. I synnerhet kan vi inte ställa oss bakom tanken på att upprätta en europeisk polisstyrka för idrott.
Glenis Willmott (PSE), skriftlig. − (EN) För EPLP. Vi håller med om att idrotten har en specifik karaktär. Men den engelska versionen av skäl I är mycket otydlig och öppen för misstolkningar.