Index 
Debatter
PDF 864k
Torsdagen den 8 maj 2008 - Bryssel EUT-utgåva
1. Öppnande av sammanträdet
 2. Inkomna dokument: se protokollet
 3. En ram för den verksamhet som bedrivs av företrädare för intressegrupper (lobbyverksamhet) vid Europeiska unionens institutioner (debatt)
 4. Vitbok om idrott (debatt)
 5. Omröstning
  5.1. Ändring av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet mellan EG och Seychellerna (A6-0085/2008, Josu Ortuondo Larrea) (omröstning)
  5.2. Punktskattesats för öl från Madeira (A6-0146/2008, Sérgio Marques) (omröstning)
  5.3. Kommissionens genomförandebefogenheter (A6-0107/2008, Monica Frassoni) (omröstning)
  5.4. Genomförandeåtgärder (ändring av artikel 81) (A6-0108/2008, Monica Frassoni) (omröstning)
  5.5. Stödsystem för jordbrukare (bomullsstöd) (A6-0166/2008, Ioannis Gklavakis) (omröstning)
  5.6. Transatlantiska ekonomiska rådet (omröstning)
  5.7. Årsrapport om de mänskliga rättigheterna i världen 2007 och EU:s politik på området (A6-0153/2008, Marco Cappato) (omröstning)
  5.8. EU:s valobservatörsuppdrag: mål, tillvägagångssätt och framtida utmaningar (A6-0138/2008, Véronique De Keyser, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra) (omröstning)
  5.9. Handel och ekonomiska förbindelser med länderna i Sydostasien (Asean) (A6-0151/2008, Glyn Ford) (omröstning)
  5.10. Förvaltningen av djuphavsbestånd (A6-0103/2008, Rosa Miguélez Ramos) (omröstning)
  5.11. En ram för den verksamhet som bedrivs av företrädare för intressegrupper (lobbyverksamhet) vid Europeiska unionens institutioner (A6-0105/2008, Ingo Friedrich) (omröstning)
  5.12. Vitbok om idrott (A6-0149/2008, Manolis Mavrommatis) (omröstning)
 6. Parlamentets sammansättning: se protokollet
 7. Utskottens och delegationernas sammansättning: se protokollet
 8. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet
 9. Röstförklaringar
 10. Rättelser till avgivna röster och röstavsikter: se protokollet
 11. Beslut om vissa dokument: se protokollet
 12. Översändande av texter som antagits under sammanträdesperioden: se protokollet
 13. Datum för nästa sammanträdesperiod: se protokollet
 14. Avbrytande av sessionen


  

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT
Vice talman

 
1. Öppnande av sammanträdet
  

(Sammanträdet öppnades kl. 09.00.)

 

2. Inkomna dokument: se protokollet

3. En ram för den verksamhet som bedrivs av företrädare för intressegrupper (lobbyverksamhet) vid Europeiska unionens institutioner (debatt)
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Nästa punkt på dagordningen är ett betänkande av Alexander Stubb, ersatt av Ingo Friedrich, för utskottet för konstitutionella frågor, om ramen för den verksamhet som bedrivs av företrädare för intressegrupper (lobbyverksamhet) vid Europeiska unionens institutioner (2007/2115(INI)) (A6-0105/2008).

 
  
MPphoto
 
 

  Ingo Friedrich, föredragande. − (DE) Herr talman, bakgrunden är följande. Genom Lissabonfördraget kommer Europaparlamentets befogenheter återigen att öka avsevärt, och med tanke på detta är det särskilt viktigt för oss att än en gång analysera lagstiftningsprocessen noggrant. När vi gör det ser vi att intressegrupper – eller lobbyister som de ofta kallas – också spelar en viktig roll i Bryssel. Vi uppskattar att det finns så många som 15 000 intressegrupper som arbetar i Bryssel, varav 5 000 redan är registrerade hos Europaparlamentet.

Vår uppgift är därför att skapa en ram inom vilken lobbyverksamheten kan bedrivas på ett rättvist och acceptabelt sätt. Parlamentet har behållit sitt eget kvasiobligatoriska register över lobbyister sedan 1996, liksom en mycket exakt uppförandekod. Uppgiften nu är att se om det går att åstadkomma ett liknande arrangemang för alla EU:s institutioner. Innehållet i betänkandet som vi ska rösta om i dag utgör ett viktigt steg mot öppenhet, med andra ord mot att man tillhandahåller exakt information om vem som har deltagit som lobbyist – som intressegrupp – vid utvecklingen av EU-lagstiftningen, hur man har deltagit och inom vilka områden.

För det andra vill vi inrätta etiska och moraliska normer för lobbyverksamheterna. För det tredje måste det finnas verkliga garantier för att den politiska beslutsprocessen i parlamentet och kommissionen är oberoende. Lobbyverksamheterna måste flyttas från gråzonen, så att vi får en tydlig och saklig bild av var inflytandet verkligen utövas. Vi har därför infört följande nya element i betänkandet. Det första är en relativt vid definition av vad lobbying betyder, eller vad det är, det vill säga ”all verksamhet som avser att påverka de politiska lösningarna och EU-institutionernas beslutsprocess”.

Det andra är att vi har infört en så kallad ”legislative footprint”. Det innebär att när ett nytt direktiv diskuteras och antas i ett parlamentsutskott, ska utskottssekretariatet till dokumentet bifoga en förteckning över vilka grupper som deltagit i debatten och om de gjorde det inom ramen för en offentlig utfrågning eller någon annan form av sammanträde. Listan skulle också göra det lättare för intressegrupperna själva att se vilka som varit inblandade i processen och vem som inte ville, eller inte kunde, delta.

För det tredje är vårt mål att inrätta ett gemensamt register för intressegrupperna vid EU:s institutioner. Det återstår att se om det här verkligen går att genomföra med kommissionen och parlamentet. Vi tänker inrätta en arbetsgrupp som tittar på frågan. Det skulle givetvis vara lättare för alla lobbyister om vi kunde få ett enda register som de kan anmäla sig till och skriva på att de tänker följa reglerna. Det är målet men i likhet med föredraganden måste jag säga att jag inte är säker på att vi på det här stadiet verkligen kommer att få ett gemensamt register. I varje fall måste registren sammanlänkas så att det rent byråkratiskt sett blir enkelt att sätta upp det gemensamma registret. I punkt 21 nämns också om kravet på ekonomisk information, vilket är ett helt nytt inslag. Vi talar också om möjligheten att tillämpa påföljder för de lobbyister som bryter mot uppförandekoden. Här måste vi överväga vilka typer av påföljder vi vill ha. De gröna vill ha en svart lista, men jag anser att det påminner om en medeltida skampåle. Svarta listor passar inte i en demokrati. I stället vill vi att det ska ge så mycket prestige att vara med i EU:s institutioners officiella register att seriösa organisationer vill stå med där . Det måste vara prestigefyllt och önskvärt att stå med, inte bara för att gruppen därmed får ett passerkort till institutionernas lokaler, utan också för att det signalerar att den ses som en viktig och användbar samtalspartner som tas på så stort allvar av institutionerna att den garanteras plats i registret. Om gruppen missköter sig blir påföljden att den stryks från registret och passerkortet tas tillbaka.

Ja, jag ska vara så kortfattad som möjligt. Det är viktigt att kyrkliga organisationer inte definieras som lobbyister. Jag är väldigt besviken över ändringsförslag 3. Sophia in 't Veld från liberala gruppen har sagt att kyrkor borde vara lobbyister. Det skulle verkligen gå emot allt vi hittills har kommit överens om i parlamentet. Enligt fördragen är kyrkorna partner till våra institutioner, men de är inte lobbyister.

Sammantaget är min bedömning att det här är ett stort steg mot en öppnare, rättvisare och mer korrekt situation. Jag hoppas därför att vi kommer att statuera ett exempel som kan följas över hela världen, genom att visa att lobbying kan och bör tas på allvar.

 
  
MPphoto
 
 

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. − (EN) Herr talman! Jag är verkligen glad över att närvara vid det här plenarsammanträdet där er diskussion om Europeiska öppenhetsinitiativet kommer att avslutas. Jag har följt era debatter och jag har deltagit i era diskussioner i olika utskott. Jag är övertygad om att betänkandet, i dess nuvarande utformning, är ett verkligt steg mot en förbättring av öppenheten i EU:s beslutsprocess.

Kommissionen välkomnar parlamentets positiva reaktion på dess förslag om ett interinstitutionellt tillvägagångssätt för ett register och en uppförandekod för intressegrupper. Ett gemensamt register är det bästa sättet att öka öppenheten på, samtidigt som man undviker en onödig administrativ börda. Jag anser att ert betänkande är en utmärkt utgångspunkt för diskussioner inom den framtida interinstitutionella arbetsgrupp ni föreslår.

Jag skulle vilja understryka en sak. Europeiska kommissionen är övertygad om att intressegruppernas verksamhet är legitim och ger ett värdefullt bidrag till beslutsprocessen, men saker och ting måste ske öppet. Därför syftar Europeiska öppenhetsinitiativet till att öppna upp det som ofta ses som en svart låda. Medborgare, berörda parter, beslutsfattare och den breda allmänheten kan därefter bilda sig en egen uppfattning om vad som händer i Bryssel.

När jag ser vilken information parlamentet och kommissionen förväntar sig att de som registrerar sig ska uppge, märker jag att vi återigen i stort sett är överens. Kommissionen anser att det är viktigt att veta vilka intressegrupperna är, vilka intressen de företräder och vilken ekonomisk bakgrund de har. Det är självklart att man bör drabbas av påföljder om man inte respekterar uppförandekodens regler. Påföljderna bör vara att man stängs av eller till och med utesluts från registret.

Kommissionen meddelade att den kommer att sätta igång sitt Europeiska öppenhetsinitiativ under våren 2008. Jag kan garantera er att vi förväntar oss att hålla tidplanen. Efter att nyss ha talat med tjänsteavdelningarna förväntar jag mig att registret kommer att öppnas inom sex veckor. Vi har också bestämt att registret ska vara ett pilotprojekt och att vi ska se över det efter ett år, det vill säga tidigt under sommaren 2009. Europeiska kommissionen är redo att diskutera ett utvecklingen av ett gemensamt system tillsammans med parlamentet, ministerrådet och med de två rådgivande utskotten.

 
  
MPphoto
 
 

  José Javier Pomés Ruiz, föredragande för yttrandet från budgetkontrollutskottet. − (ES) Herr talman! För det första är det synd att den finske utrikesministern Alexander Stubb inte är här i dag eftersom han har bidragit så mycket i budgetkontrollutskottet, samt till betänkandet.

Jag är här för att avge budgetkontrollutskottets yttrande. Efter kommissionsledamot Siim Kallas avslutande ord skulle jag återigen vilja betona att Europaparlamentets ledamöters roll är att stå i så nära kontakt som möjligt med alla medborgare – med intressegrupper och andra sorters grupper – och att parlamentet därför måste ha sina egna regler. Mitt kontor är öppet för alla som vill dricka en kopp kaffe eller fråga om jag vill ta en promenad. Jag kan inte begära att människor ska vara införda i ett särskilt register. Jag kan inte säga till någon som inte är registrerad att jag inte kan ta emot dem i mitt parti, Unión del Pueblo Navarro. Jag kan inte säga ” ni måste vara registrerad”. Verkligen inte: administration är en sak, men parlamentets politiska funktion är någonting helt annat.

Därför gör vi rätt i att garantera öppenheten på två olika sätt. Jag var föredraganden för öppenhet, det stora projekt som har fört kommissionsledamot Siim Kallas hit. Öppenheten får inte förhindra vår kontakt med det verkliga livet, med intressegrupper eller andra sorters grupper.

Tack. Jag är säker på att kommissionsledamot Siim Kallas förstår det här.

 
  
MPphoto
 
 

  Pervenche Berès, föredragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor. − (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag befinner mig i en paradoxal situation, vilket har hänt vid en rad tillfällen, till exempel när föredraganden Lapo Pistelli, som gick i täten för det som utan tvekan kommer att bli Europaparlamentets ståndpunkt om öppenhet, tyvärr ignorerades av vårt utskott. Jag är därför lättad över det som jag är säker på kommer att bli vårt slutgiltiga resultat i dag. Det är omöjligt att tänka sig att marknaderna ska kunna fungera korrekt om inte öppenheten är en grundläggande regel. Vi, lagstiftarna, måste tillämpa regeln på oss själva, i synnerhet som vi alla alltför väl vet att i vår lagstiftningsprocess – och jag säger detta till den föregående talaren – spelar våra relationer med externa representanter en viktig roll, om de så är påtryckningsgrupper eller religiösa organisationer – och detta är riktat till Ingo Friedrich – i vår europeiska lagstiftningsprocess. Det är vår plikt att statuera exempel inom området och det innebär också att gå så långt som att se till att en ”legislative footprint” används systematiskt, vilket jag anser skulle vara mycket effektivt.

 
  
MPphoto
 
 

  Claude Turmes, föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. (DE) Herr talman! Utan öppenhet kan det inte finnas någon europeisk demokrati. Bryssel har redan rykte om sig att låta de stora företagen styra och ställa. Det är farligt för det europeiska projektet, och det är en fråga som är av stor angelägenhet för mig personligen och för de gröna som helhet. Vi i Europaparlamentet har därför ett ansvar att visa våra avsikter för väljarna inför nästa val till Europaparlamentet. Vi har ett bra betänkande framför oss, men det finns mörka krafter i omlopp som vill undertrycka två av dess huvudpunkter.

För det första vill de förhindra ekonomisk öppenhet. Utan ekonomisk öppenhet kan vi aldrig vara säkra på vem som verkligen står bakom kampanjerna. Jag är förvånad över att det i själva verket är den socialdemokratiska gruppen som är emot ekonomisk öppenhet och som därmed undergräver en av huvudpunkterna. När det gäller den andra huvudpunkten som undergrävs finns det folk i parlamentet som anser att advokater inte borde ses som lobbyister, även om de inte försvarar människor i rätten, utan i stället försöker påverka EU-lagstiftningen.

Låt mig citera en webbplats för en advokatbyrå i Bryssel. Där står det att eftersom vi inte i nuläget ses som lobbyister i lagstiftningen,

kommer lobbyverksamhet som bedrivs av advokater att bli alltmer effektiv och målen kommer med större sannolikhet att uppnås med lagligt stöd. Advokatbyrån Alber & Geiger är uteslutande specialiserad på lobbying och regeringsförhållanden kommer att stå vid din sida för att hjälpa dig att uppnå dina mål inom EU.”

(DE) Som ni ser erkänner till och med advokatbyråerna själva att de är lobbyister. Det här är oacceptabelt. Om vi tillåter detta kommer vi att underminera vår egen trovärdighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Diana Wallis, föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. − (EN) Herr talman! Utskottet för rättsliga frågor stödde starkt kommissionens initiativ och föredragandens inställning. Jag menar att vi tveklöst stödde idén om att det också borde finnas en gemensam strategi för alla institutioner. Men vi vill ändå att man särskilt betonar parlamentets öppenhet eftersom detta är ett demokratiskt, beslutsfattande organ, samt att lobbyister borde behandlas lika. Därför skulle vi på lång sikt vilja gå mot ett obligatoriskt register där alla behandlas lika.

Jag vill återvända till frågan om advokater som lobbyister som Claude Turnes nyss tog upp. Det finns ett problem här och jag skulle vilja be var och en av er att noggrant beakta den mycket nyanserade definition som utskottet för rättsliga frågor utformade om när en advokat är en advokat och när en advokat är en lobbyist. Definitionen var mycket noggrant genomtänkt och jag vill att just den ska beaktas.

 
  
MPphoto
 
 

  Søren Bo Søndergaard, föredragande för yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. − (DA) Herr talman! Det är ett bra betänkande som vi behandlar. Det är ett steg i rätt riktning – inte ett stort steg – men likväl ett steg. Det finns också ett behov av handling, inte för att all lobbying är skadlig, eller för att alla lobbyister är onda, utan för att det är helt oacceptabelt att lobbying kan ha så stort inflytande utan att det finns några bindande regler om maximal öppenhet. Lobbyister har stort inflytande i EU-systemet. Det är uppenbart när man ser de summor som spenderas på lobbying och hur många lobbyister det finns.

Betänkandet skulle dock kunna vara bättre, och kontrollen av lobbyisterna skulle kunna stärkas om ni antar ändringsförslaget, som delvis är en utvidgning av yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. Vi bör ha ett obligatoriskt gemensamt register, som ser till att det är fullständigt klart och öppet hur mycket pengar som spenderas på lobbyverksamhet. Vi måste ha ett register och en etisk uppförandekod för alla lobbyister, inklusive de advokatbyråer som bedriver lobbyverksamhet, som kan träda i kraft innan 2009 års val. Vi måste ha effektiva kontroller och kännbara påföljder för dem som bryter mot de antagna reglerna.

Men det handlar också om att vända blicken inåt. Det krävs två för att dansa tango. Därför föreslår vi att lobbyister ska vara tvungna att ge ut samma information om utgifter till en enskild ledamot som ledamoten i fråga är tvungen att uppge i sin inkomstdeklaration. Lite mer kontroll över oss själva skulle inte skada vårt rykte bland väljarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Bradbourn, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Parlamentet borde välkomna alla de initiativ som ökar EU-institutionernas öppenhet, och det är därför jag stöder förslagen vi har framför oss i dag.

Vi måste dock se till att man tar hänsyn till att institutionernas arbete skiljer sig åt. Parlamentet arbetar helt annorlunda än rådet, och vi befinner oss i ett annat skede i lagstiftningsprocessen än kommissionen. Därför menar jag att det kommer att vara mycket svårt att åstadkomma ett enda gemensamt register för alla institutioner. I själva verket skulle det leda till att ansökningsprocessen blir överbyråkratisk även när det bara gäller lobbyverksamhet i parlamentet. Vi är också en självständig institution. Därför anser jag att det är olämpligt att andra institutioner dikterar vilka åtgärder vi ska vidta.

Jag skulle också vilja ta en upp en fråga som tidigare har tagits upp av flera kolleger, nämligen hur framför allt icke-statliga organisationer finansieras av kommissionen och i sin tur använder pengarna för att utöva påtryckningar mot parlamentsledamöter i syfte att få dem att anta vissa ståndpunkter. Om slutresultatet av vår debatt är att vi ska öka öppenheten måste parlamentet förses med en mängd uppgifter, som inte är kommersiellt känsliga, om hur de organisationer som bedriver lobbyverksamhet mot oss finansieras.

Mer allmänt är jag orolig över att några lobbyister har fritt tillträde till parlamentsledamöternas kontor. När folk väl är inne i byggnaden kan de gå runt fritt och de har obegränsat tillträde till privata kontor. Att ha rätt att ströva omkring fritt i byggnaden gynnar inte öppenheten, utan i stället leder det till att vissa personer begår förseelser. Jag är säker på att en del ledamöter har upplevt allt detta. I många av våra nationella parlament finns det centrala lobbyområden där lobbyister som har ett möte inbokat kan hälsas välkomna och föras till ledamotens kontor. Enligt mig borde vi försöka införa ett liknande system. När allt kommer omkring är jag nöjd över att se att parlamentet tar itu med öppenhetsfrågan, men vi måste också se till att de organisationer som utövar lobbyverksamhet mot oss är lika öppna som vi.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Carnero González, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman! För det första måste jag på PSE-gruppens vägnar säga att jag stöder betänkandet vi debatterar den här morgonen och mycket troligen kommer att anta senare i plenum.

Jag anser att detta är ett stort steg mot öppenhet och kontroll av ett område som utan tvekan omges av många myter. Lobbyister är inte onda eller goda per definition, utan det beror på hur de agerar och hur de kontrolleras.

Jag måste säga att vi socialdemokrater redan från början har gått i bräschen för att stärka öppenhet och kontroll, och därmed demokrati när det gäller lobbyister.

Herr Turmes! Det verkar som om ni är fixerad vid den socialdemokratiska gruppen. Fokusera på andra grupper. Jag undrar om utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet bestämde sig för att kritisera den socialdemokratiska gruppen i sitt yttrande. Ni talar för utskottet för miljö. Jag skulle vilja be er om att uttrycka era åsikter om andra grupper när ni talar å egna vägnar och inte på utskottets.

Vi anser att den definition av lobbyister som finns i betänkandet är riktig, även om vi skulle vilja ha mer differentiering. Vinstdrivna privata företag är uppenbarligen inte samma sak som icke-statliga organisationer eller fackföreningar.

Förteckningen, eller en ”legislative footprint”, är dock motiverad. Det gemensamma obligatoriska registret och uppförandekoden, de dithörande påföljderna samt den ekonomiska informationen är nyckelfrågor som mycket riktigt finns med i betänkandet.

Herr Turmes! Jag skulle också vilja uppmärksamma er på att ni insisterar på att vi socialdemokrater är emot ekonomisk information. Samtidigt begränsar några av er grupps ändringsförslag den ekonomiska informationen, medan vi inte vill ha några begränsningar.

Vi vill också att bestämmelserna ska träda i kraft innan 2009 års val och att den planerade arbetsgruppen avslutar sina överläggningar under 2008.

Vet ni till exempel att den socialdemokratiska gruppen kommer att stödja två av era ändringsförslag i detta avseende? Ni måste vara omedveten om det.

Myt och verklighet blandas i frågan, men vi socialdemokrater har gått i bräschen i kampen för öppenhet och kontroll, och vi tänker inte tillåta att någon sprider en falsk myt om att vi har en hemlig dagordning. Vi har en öppen dagordning som inbegriper medborgarna och öppenheten i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Anneli Jäätteenmäki, för ALDE-gruppen. (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Ökningen av Europaparlamentets makt genom Lissabonfördraget kommer att sätta press på målet om större öppenhet i lagstiftningsarbetet. Det är oerhört viktigt att EU:s arbete är öppet och att allmänheten vet vem som har haft del i lagarnas innehåll. Målet med registrering är inte att begränsa eller hindra lobbyisternas arbete. Deras arbete är viktigt. Det nuvarande systemet med att registrera lobbyister i Europaparlamentet är dock framför allt snarare en säkerhetsfråga än en öppenhetsfråga.

Betänkandet från utskottet för rättsliga frågor har förändrats avsevärt sedan de första utkasten las fram av den tidigare föredraganden, den numera finska utrikesministern Alexander Stubb. Jag är framför allt, liksom min grupp, nöjd med att betänkandets formuleringar numera är mycket mer kraftfulla än de var från början och att det obligatoriska registreringssystem som min grupp stöder håller på att förverkligas, eftersom det innebär opartiskhet.

Jag skulle vilja hänvisa till ändringsförslag 3, som redan har diskuterats här. Några av medlemmarna i min grupp stöder det men, som den nuvarande föredraganden sa, och jag håller med honom i detta, är kyrkor inte lobbyister. Min grupp är splittrad i frågan och vi kommer antagligen att rösta på två sätt.

I betänkandet från utskottet för rättsliga frågor föreslår man att betänkandets föredragande ska bifoga en förteckning över de registrerade intressegrupper som rådfrågats när betänkandet utarbetades. Jag hoppas att det här kommer att bli ett allmänt förfarande i framtiden. Det skulle innebära att föredragaren lyssnar objektivt på de olika åsikter som uttrycks. På så sätt skulle det kanske också komma fram om någon har ätit direkt ur någon annans hand.

 
  
MPphoto
 
 

  Ryszard Czarnecki, för-UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag är glad över att få möjlighet att tala efter den förra finska presidenten, eftersom vi debatterar ett betänkande av den nuvarande finska utrikesministern, Alexander Stubb, som fram till nyligen var parlamentsledamot. Herrens vägar tycks vara outgrundliga när ledamöter är inblandade!

Den senaste rapporten från icke-statliga organisationer visar att lobbyisters inflytande på Europeiska kommissionens beslutsprocess har blivit ett allvarligt problem. Till exempel förfogar lobbyister över en stor del av expertposterna i olika organ i nära anslutning till Europeiska kommissionen. Av de 15 000 lobbyister som är verksamma i Bryssel har 5 000 tillträde till Europaparlamentet. Dessa 5 000 behöver väldigt tydliga regler att följa. Förslaget om att skapa ett gemensamt register för lobbyister är en god idé, liksom hotet om påföljder. Det är hög tid att våra väljare får veta vilka lobbyisterna är. Väljarna har rätt att få veta hur lobbyisterna finansieras, och vilka av dem som har försökt påverka vissa betänkanden på olika sätt. Det här betänkandet är ett steg i rätt riktning. Det är ett försök att reglera en redan existerande situation.

 
  
MPphoto
 
 

  Monica Frassoni, för Verts/ALE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! För Verts/ALE-gruppen är öppenhet ledordet i det före detta Stubb-betänkandet. Det finns utan tvekan en tendens – och vi har hört några av dess representanter här – att, förmodligen i god tro, underskatta lobbyisternas arbete. Det är troligen så verkningsfullt och effektivt att ingen av oss seriösa ledamöter som är i god tro, och som är hederliga och respektfulla mot andra, kan föreställa oss det. Uppgifterna är tydliga och de framkommer varje dag. Vi fick till exempel för några veckor sedan veta att 34 av kommissionens tjänstemän betalas direkt av privata företag.

Några aktuella undersökningar visar att de flesta av de ändringsförslag som lades fram av grupperna under arbetet med Reach med endast ett undantag – min egen grupp, men troligen även andra – kom från en lobbygrupp. Vidare framkom det att några av de tjänstemän som bistår parlamentsledamöterna i deras arbete i vissa utskott är eller har varit anställda av företag och nu arbetar för oss som nationella experter. Ledamöterna är uppenbarligen omedvetna om detta.

Därför menar vi att det arbete vi utför i dag inte innebär slutet på lobbyfrågan, och jag anser inte att kommissionsledamoten Siim Kallas arbete tar slut i och med det betänkande som vi antar i dag. Således har vi eftertryckligen backat upp alla ändringsförslag och allas arbete – inklusive den socialdemokratiska gruppen, GUE/NGL-gruppen och den liberala gruppen – med de ändringsförslag och texter som syftar till att förbättra situationen och förstärka öppenheten.

Det finns dock fortfarande några problem med Stubb-betänkandet, och vi hoppas att de kan lösas före omröstningen. Det första gäller advokater. När advokater arbetar med oss och försöker påverka lagstiftningen är de lobbyister, även om de gör ett juridiskt yttrande. Vi hoppas att det ändringsförslaget förkastas.

Sedan har vi givetvis frågan om när uppförandekoden ska träda i kraft. Den måste absolut göra det innan nästa EU-val, annars kommer vi nämligen att hinna gå in i en ny mandatperiode, det vill säga ytterligare en mycket lång tidsperiod.

Slutligen anser jag inte att lobbyproblemet kan lösas genom att vi säger att vi inte tycker om det, eller genom att kriminalisera lobbyverksamhet. Enligt oss består öppenhetsproblemet i att ta reda på vem vi har att göra med, vad de gör och vem som betalar dem: det vill säga frågan om ekonomisk information. Betänkandet kanske inte klargör allt detta helt och hållet än, men det kan förtydligas, och här håller jag med González Carlos Carnero om uppgifterna för den arbetsgrupp som ska inrättas.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvia-Yvonne Kaufmann, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman! Självklart borde inte lobbyisterna göras till syndabockar. Självklart är det, i en framstående demokrati, helt och hållet legitimt för olika grupper att aktivt företräda sina intressen och göra dessa intressen gällande i de sociala processerna. Det är också helt legitimt för dem att rikta dessa frågor till männen och kvinnorna vid de institutioner som förbereder och fattar beslut. Som lagstiftare har vi verkligen en skyldighet att informera oss så uttömmande och noggrant som möjligt innan vi fattar beslut om något av de lagstiftningsinitiativ vi handlägger, samt ta hänsyn till de berörda parterna och alla deras motsatta åsikter. Det är också tydligt att öppenhet är grundläggande för en rättvis intresserepresentation och avgörande för EU:s trovärdighet. Därför anser vår grupp att de tre institutionerna åtminstone måste sätta upp tydliga regler som ska gälla alla intressegrupper. Vi anser att detta borde ha gjorts för länge sedan.

Vi har en plikt att visa väldigt tydligt för våra medborgare att EU:s institutioner inte är medhjälpare till ”mörka krafter”. Lobbyisterna borde därför vara tvungna att offentligt redovisa vilkas intressen de företräder, vilka deras mål är och hur de finansieras.

 
  
MPphoto
 
 

  Jens-Peter Bonde, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Parlamentets arbetsgrupp för reformer har varit i Washington för att studera den amerikanska kongressen.

Vi såg hur alla lobbyister måste registrera sitt uppdrag och sin inkomst från de olika klienterna. Det är obligatoriskt i USA och Kanada, och inte frivilligt, som kommissionen föreslår. Vi såg också hur varje kongressledamot dokumenterade sin budget, till och med varje betald kopp kaffe. Varför kan inte vi om de kan? Varför kan vi inte vara helt öppna med våra sekretariatstillägg i parlamentet, och sedan efterfråga öppenhet i de andra institutionerna?

Vid talmanskonferensens senaste sammanträde blev vi väldigt medvetna om den organiserade lobbyverksamheten i parlamentet. I ett väldigt stort och trevligt rum på femte våningen i Spinelli-byggnaden har 28 multinationella företag sina kontor som, liksom deras telefoner och e-postadresser betalas av parlamentet. Detta kan vara en bra metod för att sammankoppla företag med parlamentsledamöter, men ingen la fram det här förslaget för oss utan det genomfördes bakom våra ryggar.

De små och medelstora företagens åsikter saknas, liksom konsumenternas, fackföreningarnas och miljöorganisationernas. Det kan vara en god idé att hyra lokaler till lobbyister, men då borde alla bjudas in och en vald styrelse skulle kunna övervaka verksamheten.

Det är inte de multinationella företagen som bäst behöver vårt ekonomiska stöd. Stödet för projektet har handplockats och inte valts av politiska grupper. Jag hoppas att det är den sista lobbyskandalen ni behöver avhjälpa.

Det här är mitt sista politiska anförande i Europaparlamentet. Om jag får önska något skulle det vara att man antar förslaget från konventet, som har undertecknats av 23 regeringar och alla ledamöter från de nationella parlamenten samt alla Europaparlamentets ledamöter utom en. Låt alla dokument och möten vara öppna om ni inte beslutar om en motiverad inskränkning. Det här enkla förslaget kommer att lösa de flesta av de problem som snedvrider lobbyverksamheten.

Därigenom skulle vi kunna se vad man skriver till oss eller till kommissionen. Vi skulle vara delaktiga i besluten om inskränkningar i öppenheten och därmed få veta vad som döljs för oss och varför. Vi behöver lobbyisterna för att lägga fram och förbättra lagförslagen. Vi behöver deras kunskap och råd samt motargument från andra intressen. Vi behöver balanserad eller pluralistisk information eftersom vi valdes för att företräda alla medborgare på ett likvärdigt sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Tack, herr Bonde! Jag är säker på att ni önskas allt gott av många kolleger vid er pensionering.

Vi kanske inte alltid håller med om det ni säger, men ni är alltid värd att lyssna på.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Det är ingen hemlighet att vi lever i ett EU där händelserna går medborgarna förbi och i stor utsträckning gynnar de stora företagen. Det beror utan tvekan först och främst på lobbyisternas påverkan i parlamentet, kommissionen och rådet. Vem skulle sedan bli förvånad över att höra att den alpinsk-adriatiska konventionen som var så impopulär bland lobbyisterna i fraktbranschen fortfarande inte har genomförts? Vem skulle bli förvånad över att höra att alltfler små och medelstora företag tvingas kasta in handduken för att de begravs i pappersarbete och förordningar, och för att de bokstavligen är svältfödda på stöd från de finansieringsmöjligheter som finns till hands. Samtidigt förstår industrijättar – multinationella företag – alltför väl hur de ska utnyttja dessa möjligheter och de flyttar likt gräshoppor ständigt från en medlemsstat till en annan och lämnar ett spår av förstört arbete bakom sig.

Låt oss ta debatten och beslutsprocessen om det omdiskuterade och omstridda innehållet i lagstiftningsförslaget Reach, som syftar till att främja säker användning av kemikalier. Om medborgarna till exempel får reda på att av de 132 föreslagna ändringsförslagen var 32 identiska och följdes av skriftliga rekommendationer från de kemiska industriorganisationerna, kommer de givetvis att för alltid förlora tron på EU, och de kommer att ha en känsla av att den europeiska beslutsprocessen bara finns där för att lyda de multinationella företagens order.

Om vi vill förhindra det, och om vi vill tygla den växande euroskepticismen, måste vi uppnå en situation där det är tydligt vem som påverkar beslutsfattandet i EU, vem som bedriver lobbyverksamhet för sponsorer och vilka dessa sponsorer är, samt vem som försöker påverka lagstiftningsprocessen.

 
  
MPphoto
 
 

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Först vill vi gratulera Alexander Stubb till utnämningen till finsk utrikesminister. För det andra gratulerar vi Ingo Friedrich och tackar honom för att han tog över betänkandet och, förhoppningsvis, avslutar det på ett bra sätt i eftermiddag. För det tredje stöder vi helt och hållet konceptet och riktningen i betänkandet av Alexander Stubb och Ingo Friedrich. Men...

(DE) Nu kommer jag att fortsätta på tyska. Efter den tvåfaldiga hyllningen till Alexander Stubb, är ett ”men” nödvändigt. Det är bra att ha regler om lobbyverksamhet, men i parlamentet har vi redan bra regler, och jag är inte helt säker på att försöket att uppnå ett gemensamt avtal verkligen är klokt. Öppenhet är bra, men den kan inte utföra mirakel, framför allt inte om den i grund och botten är godtycklig.

Registrering och information om de registrerade lobbyisternas ekonomiska intressen är mycket bra, men hur är det med de mångtaliga brevskrivarna, experterna och våra andra kontakter? Hur ska vi hantera dem? Ska vi i framtiden förvänta oss att de registrerar sig och informerar om sina ekonomiska intressen? Jag hoppas inte det!

Sedan finns det undantag. Två undantag föreslås i två av de ändringsförslag som verkligen inte kommer att främja öppenhet. Ändringsförslag 3 har redan nämnts. Målet är att kyrkorna ska ses som officiella lobbyister. Enligt mig handlar det inte om öppenhet. Det är bara ett uttryck för en antikyrklig attityd och vi borde säga ”nej” till det.

Ett liknande försök görs i ändringsförslag 10, det vill säga att, via ett undantag till undantaget, uppnå ett avtal som inte heller kommer att lösa problemet. I själva verket är det bara ett försök att straffa vissa sektorer. Vi borde se till att vi har ett öppet system och att vi förbättrar det. Vi borde dock inte från början anta att det här är en stor förändring i förhållande till den nuvarande situationen.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Corbett (PSE). – (EN) Herr talman! Vi kan vara stolta över att Europaparlamentet på många sätt redan ligger före vissa nationella parlament när det gäller hur vi hanterar dessa frågor. Vi har redan ett intresseregister. Vi har en uppförandekod för lobbyister, och vi har ett absolut förbud för parlamentsledamöterna att ta emot gåvor. Det är bra. Frågan är dock om vi kan utvidga systemet till att även gälla de andra institutionerna. Vi är beredda att förhandla för att försöka göra det – eftersom det skulle vara bättre. Ytterligare en fråga är om vi kan uppgradera kraven och gå ännu mer i bräschen för öppenhet och insyn.

Min grupp stöder betänkandet, som försöker att uppnå detta. Vi stöder också många av de ändringsförslag som förbättrar betänkandet och som verkligen ökar kraven på öppenhet. Vi stöder till och med några av den gröna gruppens ändringsförslag, men inte ett ändringsförslag som i själva verket begränsar skrivningen och sätter en gräns för kraven på öppenhet.

Jag var något förvånad över att höra talesmannen för utskottet för miljö anklaga den socialdemokratiska gruppen för att vara mindre öppen än de gröna, när de gröna i själva verket har ett ändringsförslag som, om ni läser det bokstavligen, sätter en gräns för kraven på öppenhet. Det är vår grupps ståndpunkt. Vi går i bräschen för öppenhet och insyn, och vi tar verkligen illa upp över obefogade påhopp på vår ståndpunkt från grupper som för den allmänna opinionen försöker att framställa sig som förkämpen framför alla andra för det här, när de inte är det.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca (NI). – Romagnoli (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag håller med om att det behövs ett obligatoriskt register, som följs av en uppförandekod för lobbyister, men det borde tillämpas på alla institutioner och framför allt på kommissionen. Den etiska uppförandekoden måste naturligtvis innehålla påföljder vid oriktigheter och det måste vara obligatoriskt att lämna ekonomisk information. Förteckningarna bör vara lättillgängliga och gå att läsa via Internet. Det skulle vara optimalt.

Ingo Friedrichs framhåller i sitt betänkande att det finns tusentals lobbyister som försöker påverka institutionernas beslut. Man bör dock framhålla att lobbyisterna när allt kommer omkring ofta förser parlamentsledamöterna med detaljerad information om olika aspekter av de åtgärder som diskuteras. För egen del – och de som känner mig kan bekräfta det – är det inte särskilt troligt att jag påverkas av någon alls. Trots det måste man mycket noggrant tillämpa stränga etiska kriterier för att garantera oberoende beslutsfattande och för att övervaka de aktiviteter som ofta tenderar att påverka hur gemenskapens medel fördelas samt hur lagstiftningen kontrolleras och genomförs. Därför kommer jag att rösta för Ingo Friedrichs betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE-DE). – (FR) Herr talman! För att klara upp vissa missförstånd och korrigera de populistiska uttalandena från några ledamöter här samt i pressen, vill jag i min egenskap av kvestor också påpeka att Europaparlamentet har haft regler för att styra våra förbindelser med lobbyister i 12 år. Dessa regler, som fastställs i artikel 9.4 i arbetsordningen – som är värd att läsas åtminstone en gång – föreskriver att lobbyisters tillträde till Europaparlamentet ska kontrolleras genom ett passerkort. För att få ett passerkort måste lobbyisterna fylla i en ackrediteringsansökan och lämna en rekommendation samt ett intyg från polismyndigheten. Europaparlamentet håller ett register över alla lobbyister och det offentliggörs på Europaparlamentets webbplats. Ackrediterade lobbyister måste också rätta sig efter uppförandekoden. Monica Frassoni och andra konstaterar följaktligen det självklara. All överträdelse mot denna kod bestraffas med ett tillbakadragande av lobbyistens passerkort och en uteslutning från registret.

Beträffande förslaget till ett gemensamt register: jag anser att det inte finns ett behov av ett sådant, eftersom kommissionen och parlamentet verkar på helt skilda sätt och därmed har olika relationer med lobbyister. För maktfördelningens bästa på EU-nivå, måste parlamentet till varje pris fortsätta att vara det enda organ som är ansvarigt för sin arbetsordning. Kommissionen kan ta efter vårt förträffliga system men vi måste ha sista ordet när det gäller vår egen arbetsordning. I betänkandet intas en försiktig hållning till det här registret och jag instämmer i den.

Vad beträffar ekonomisk information, så kan jag inte förstå varför ackrediterade lobbyister skulle behöva tillhandahålla detaljerad ekonomisk redovisning som anger källan till deras finansiering och fördelningen av dessa resurser. En sådan åtgärd skulle vara fullständigt ogenomförbar och motverka sitt eget syfte. Dessutom anser jag att lobbyverksamhetens omfattning inte alltid återspeglas i de ekonomiska medlen. En organisations goda rykte och expertisnivå är också avgörande. Jag håller med om den beskrivning av lobbyverksamhet som ges i skäl D i betänkandet. Jag måste gratulera vår förre kollega Alexander Stubb som jag arbetade mycket tillsammans med i den här frågan och jag tar helt avstånd från de omfattande anklagelser som Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen har uttalat i denna debatt.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Jag har för länge sedan lärt mig att det inte är värt att försöka avbryta Astrid Lulling.

(Skratt)

 
  
MPphoto
 
 

  Jo Leinen (PSE).(DE) Herr ordförande! Ju längre vår ärade kollega Astrid Lulling talade, desto fler punkter bjöd hon ut till kritik. Utskottet skulle vilja ha ett gällande gemensamt system i Bryssel eftersom EU-medborgarna inte skiljer mellan parlamentet, kommissionen och rådet. För dem är det bara Bryssel, det är EU! Jag anser att ett gemensamt system skulle vara bra och, herr Kallas, vi vädjar till er: låt arbetsgruppen samlas snart efter dagens debatt för att utarbeta gemensamma regler som alltjämt skulle ge den enskilda institutionen den självbestämmanderätt som fordras för att fatta egna beslut.

Jag skulle också vilja se att rådet är inblandat. Rådet är en lagstiftande församling, precis som vi, och naturligtvis spelar lobbyverksamhet en roll även i deras led. Därför uppmanas även rådet att delta i detta initiativ.

Vi vill totalt sett ha ett nytt system för öppenhet i Bryssel, en ny öppenhetskultur, så att vi kan påvisa öppenhet och skapa förtroende. Lobbyverksamhet är bra och företrädare för intressen måste naturligtvis finnas, men reglerna måste vara tydliga. Det måste vara ett rättvist och ärligt förfaringssätt. Vi måste framförallt se till att det inte handlar om att sälja åsikter.

I och med dagens beslut tar vi utan tvivel ett stort steg framåt. Men det kvarstår en hel del arbete, därför att det svåra ligger i detaljerna, till exempel i frågor som: vem är lobbyist? Definitionen i betänkandet är mycket vid. I huvudsak säger vi att alla som vill påverka oss är lobbyister. Men det finns undantag. Kommunerna, regionerna, arbetsmarknadens parter, politiska partier: alla dessa institutioner som är inneslutna i fördragen. De är också involverade i lobbyverksamhet, men de är inte definierade som lobbyister i vårt system. Vi måste även bestämma gränserna för advokater och för kyrkan. Dessa frågor måste också lösas.

Fru Lulling! Jag anser att det är viktigt med ekonomisk information. Detta är det nya steg framåt som har saknats ända tills nu. Pengar är inte allt, men de används för att uträtta en hel del. Det är dags att börja arbeta, och jag skulle vilja tacka Alexander Stubb och Ingo Friedrich samt, förstås, alla andra som hittills har bidragit i denna process.

 
  
MPphoto
 
 

  Costas Botopoulos (PSE). – (EL) Herr talman! Jag tycker att ämnet som vi diskuterar i dag är oerhört intressant. Jag måste säga att för en gång skull visar parlamentet vägen i en fråga som inte har diskuterats alls i våra nationella parlament, minst av allt i det grekiska, och till vilken ingen lösning har funnits.

Här ingår tre viktiga politiska frågor. Först och främst, hur ska vi hantera den här frågan? Är vi rädda för den metod som inofficiella lobbyister använder sig av eller försöker vi verka öppet?

Jag anser att vi måste göra på följande sätt. Vi måste verka öppet: vi ska inte vara rädda för lobbyisterna och deras existens, och vi bör fastställa några regler.

För det andra, hur uppnås öppenhet på bästa sätt? Svaret är: med mycket stränga regler som även reglerar pengasummor, eller i en generell obligatorisk struktur. Här vill jag särskilt betona att detta register med fördel skulle kunna vara obligatoriskt och gemensamt för alla tre EU-institutioner.

För det tredje talar vi om grupper som arbetar informellt, men inom en institutionell process. Det är mycket viktigt att skilja mellan olika slags lobbyister. Greenpeace och Shell har ingenting gemensamt när de agerar som lobbyister. Därför är denna distinktion nödvändig, åtminstone i registret.

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Lobbyverksamhet är en legitim del av varje demokratiskt system. Varhelst demokrati inte ska övergå i anarki, måste tydliga regler också gälla för lobbyverksamhet.

Amerikanska lobbyister anser att deras lag är för strikt, medan det å andra sidan saknas regler i de nya medlemsstaterna – så till den grad att folket ofta tänker på lobbyverksamhet med en negativ underton. Därför bör den nya EU-modellen ligga någonstans mellan dessa ytterligheter.

Min åsikt är att förslaget att upprätta ett gemensamt interinstitutionellt system för obligatorisk registrering av EU-lobbyister, ekonomisk bakgrundsinformation och en ”legislative footprint”, kommer att bidra till öppenhet i reglerna om lobbyverksamhet. Men jag tror också att efter dagens röstning kommer kyrkan att kvarstå som vår partner och att den inte kommer att klassas som lobbygrupp.

Jag är övertygad om att Stubb/Friedrichbetänkandet kommer att undanröja alla slags fördomar och negativa åsikter om lobbyverksamhet och att EU-medborgare kommer att betrakta lobbyister som specialister som bidrar med kunskap baserad på praktisk erfarenhet, och som hjälper till med att förhindra att EU-lagstiftningen får negativa effekter.

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). – (PL) Herr talman! Lobbyverksamhet inom EU:s institutioner är en komplicerad fråga. Å ena sidan är tillträde till institutionernas verksamheter ett resultat av den princip om öppenhet i verksamheten som fastställs i de grundläggande fördragen. Det är också ett sätt att överbrygga klyftan med det s.k. demokratiska underskottet, eftersom expertorganisationer erbjuder värdefulla sakkunniga analyser som har ett välgörande inflytande på kvaliteten i EU:s lagstiftning.

Å andra sidan kan stora internationella bolag anlita lobbyföretag som är specialister på att påverka institutionernas arbete i syfte att i första hand främja företagens egna intressen.

Problemet med lobbyverksamhet i Europaparlamentet får en framträdande plats allteftersom parlamentets befogenheter utökas. Vi bör därför stödja kommissionens initiativ till ett interinstitutionellt samarbete för att fastställa en ram för lobbyisters verksamhet och inrätta ett gemensamt register för lobbyister. De principer om öppenhet som innebär att lobbyister kan få tillträde till institutionernas arbete bör också tillämpas på lobbyisterna själva. Frivillig registrering räcker inte. Det bör vara obligatoriskt för lobbyister att registrera sig för att kunna få tillträde till EU:s institutioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag har varit ledamot av parlamentet i tolv år. Jag måste få tacka många av lobbyisterna för att de har visat sig vara en betydande källa till sakkunskap i vårt dagliga arbete. Jag anser att det alltid är bra för ledamöterna att lyssna till alla sidor och hålla dörrarna öppna för medborgarna.

Om vi för tillfället har 5 000 lobbyister i parlamentets register – som vi alla kan känna igen på deras passerkort och som är s.k. ackrediterade eller godkända – blir det i genomsnitt sex lobbyister per ledamot. Jag anser att det är oerhört viktigt att vi kan använda oss av den här expertisen på ett vederbörligt sätt i vårt lagstiftande arbete, för faktum är att ledamöterna inte kan vara experter inom varje område. Därför är det viktigt att lyssna till praktikerna och erkänna att i själva verket så förbättrar lobbyisterna vårt parlamentariska arbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Schlyter (Verts/ALE). – Herr talman! Europa är ett av världens minst utvecklade områden när det gäller regler för lobbyism, som Jens-Peter Bonde påpekade. Vi kan dock göra det bättre i dag genom att stödja de ändringsförslag som kräver ett obligatoriskt register över finansiella intressen och rejäla sanktioner för dem som bryter mot reglerna. Dessutom behöver vi bringa klarhet i vad de externt betalda människor som arbetar inom kommissionen egentligen sysslar med.

Som många påpekar är lobbyism i sig inte någonting ont, utan problemet är att det, när vi centraliserar besluten, blir lätt för stora företag att omsätta ekonomisk makt i politisk. Minst fyra femtedelar av lobbyisterna är betalda av stora företag. Den obalansen påverkar vår lagstiftning. Därför måste offentlighet betyda att alla ändringar till lagtexter som lobbyister lämnar in måste registreras offentligt, så att vi kan se vem som ligger bakom dem.

När registret för dem som får komma hit upprättas uppmanar jag Astrid Lulling att se till att en tredjedel av platserna ges till företag, en tredjedel till icke-statliga organisationer och en tredjedel till övriga. Då kan vi få balans.

 
  
MPphoto
 
 

  David Hammerstein (Verts/ALE).(ES) Herr talman! När vi talar om öppenhet kan vi inte tala teoretiskt. Våra väljare bör få veta vilka som sitter med i utskottet för industrifrågor, forskning och energi när vi diskuterar Reach eller telekommunikationspaketet; de bör få veta vilka som inger ändringsförslag; de bör få veta vem som förbereder många av parlamentets betänkanden, vilket de kan få reda på genom parlamentets webbplats, och de bör – med hjälp av ett register – få veta vilka som tillbringar hundratals timmar i parlamentets korridorer. Allt det här är möjligt. På samma sätt bör de få veta vem som deltar i ett utskottsammanträde och vilka som deltar i plenum – genom parlamentets webbplats. Våra väljare bör få veta vilka lobbyister som tillbringar hundratals timmar vid våra möten.

Vi vill ha öppenhet, men vi vill också att det ska vara sanningsenligt. Vi vill att det efter varje omröstning om ett betänkande ska offentliggöras vilka lobbyister som har ingett de ändringsförslag som stakar ut vår framtid, ord för ord, ändring för ändring. Tack.

 
  
MPphoto
 
 

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. − (EN) Herr talman! Debatten om lobbyverksamhet är alltid intressant och spännande. Jag tyckte mycket om att lyssna till ledamöternas synpunkter, som speglar den insikt som också nämndes av Jo Leinen: det svåra ligger alltid i detaljerna. Jag håller fullständigt med Monica Frassoni att arbetet inte kommer att avslutas med detta betänkande eller ens i och med öppnandet av kommissionens register.

Jag kan försäkra parlamentet om att vi är mycket samarbetsvilliga och att vi gör allt vi kan för att sätta igång denna interinstitutionella grupp och för att arbeta fram ett gemensamt tillvägagångssätt, så snart och så smidigt som möjligt. Jag menar att det här gemensamma registret inte är något slags stort djur som kommer att hota alla. Det är ett gemensamt paket med information, ett gemensamt lagerutrymme med all nödvändig information så att alla berörda parter inte behöver komma in med olika ansökningar till olika institutioner – ansökningar som inte är möjliga att samordna. Det här var ert förslag till hur man inte skapar en börda. Men alla andra detaljer har diskuterats genom åren sedan vi startade vår debatt om detta år 2005.

För att svara på en sak som ni tog upp vill jag bara säga att det naturligtvis finns många komplicerade detaljer i frågan om definitionen av vem som bedriver lobbyverksamhet och inom vilket område. I våra diskussioner har vi träffat advokatsamfund. De har accepterat vår inställning att när och om de verkligen agerar som lobbyister så måste de tillkännage detta som lobbyverksamhet och de behöver inte beskriva sin verksamhet som juridisk rådgivning eller liknande.

Det är bara en sak som jag måste säga i samband med vad som fördes på tal: frågan om att vissa personer arbetar i kommissionen och får lön från den privata sektorn. Det är slut med det. Vi har fortfarande några avslutade kontrakt, men det här något som inte längre förekommer

 
  
MPphoto
 
 

  Ingo Friedrich, föredragande. − (DE) Herr talman! Tack för en debatt som till största delen har varit fokuserad och kunnig. Seriös och öppen lobbyverksamhet hjälper till att höja effektiviteten i beslutsprocessen. Herr Turmes! Ert yttrande var inte korrekt: ekonomisk information innefattas i punkt 21. Så långt var det felaktigt att gå till angrepp mot den socialdemokratiska gruppen. Jag känner mig tvungen att påpeka detta.

För det andra, beträffande frågan om advokater: vi kan inte generellt påstå att alla advokater är lobbyister bara för att de har studerat advokatverksamhet med allt vad det innebär. Vi har den rätta definitionen framför oss: alla som försöker påverka de politiska lösningarna och EU-institutionernas beslutsprocess är lobbyister, och det inbegriper advokater.

Får jag påpeka ett fel i översättningen: ”kommuner” har översatts till ”Städte” på tyska. Det amerikanska systemet är verkligen väldigt detaljerat, så pass att en del senatorer presterar rapporter på 300 sidor vid varje årsslut. Det resulterar i att det är nästan omöjligt att få en tydlig inblick i vad som verkligen försiggår när det gäller lobbyverksamhet i USA.

Enligt mitt sätt att se på saken var det intressant att den extrema vänstern och den extrema högern så gott som sammanstrålar i sin grundläggande kritik. ”Les extrêmes se touchent”, som fransmännen skulle säga, och den här situationen är typisk. Vi vill komma till en seriös lösning som är bättre än i USA, och som också innebär en förbättring av läget i de flesta, eller faktiskt alla, medlemsstater.

Ännu en gång, ett stort tack till Alexander Stubb. Herr minister, vi tänker på dig! Ett tack till er också för den seriösa debatten.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Jag vill tacka Ingo Friedrich för att han har tagit över Stubb-betänkandet. Vi vill också gratulera Alexander Stubb till utnämningen till Finlands utrikesminister.

Debatten är härmed avslutad.

Röstningen kommer att äga rum kl. 11.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Urszula Gacek (PPE-DE), skriftlig. – Mångfalden av intressen är ett viktigt grunddrag i demokratin. Därför är det befogat att samhällsmedborgare organiserar sig och arbetar för att driva igenom sina intressen. Risken finns dock att lobbyverksamhet kan leda till korruption av demokratiska principer. Korporationers makt att påverka politiker kan leda till ett olikvärdigt tillträde till lagstiftnings- och beslutandeprocesser visavi den vanliga medborgaren.

Väldigt få europeiska länder har en reglerad lobbyverksamhet. Detta parlamentariska betänkande om lobbyverksamhet kommer att bli ett värdefullt steg i att stärka öppenheten, ansvarsskyldigheten och medborgarnas deltagande i den demokratiska processen på EU-nivå. Erfarenheter från länder som har genomfört en lagstiftning om lobbyverksamhet visar emellertid att detta endast bör vara en del av ett bredare urval av riktlinjer och åtgärder.

Från en sluten lobbyverksamhet är det inte långt till korruption och en snedvridning av marknaden till förlusterna hos de företag som följer reglerna.

Det är bra att företrädare för industrin deltar i att utarbeta detta betänkande. De bör nu uppmanas att ta initiativet och visa att ansvarstagande korporationer spelar en viktig roll i arbetet med att reglera lobbyverksamheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogdan Golik (PSE), skriftlig. – (PL) Ett särskilt tack och gratulationer inte bara till föredraganden utan också till kommissionsledamot Siim Kallas som tog initiativet till nya föreskrifter för principerna för lobbyverksamhet. Det här är särskilt viktigt med tanke på de nya befogenheter som Europaparlamentet kommer att få i och med att Lissabonfördraget antas. Jag vill ändå uttrycka min oro vad beträffar effektiviteten i och trovärdigheten hos ett frivilligt register för lobbyister. Registret bör vara obligatoriskt och gemensamt för alla EU:s institutioner. Med tanke på parlamentets karaktär bör det emellertid behålla sin autonomi.

Obligatorisk registrering bör gälla inom alla områden för lobbyverksamhet. Jag tänker bland annat på regionala representanter, sektoriella organisationer, advokater som agerar som lobbyister och forskningsinstitut. Alla de som försöker påverka för att få ekonomiska eller sociala fördelar bör registreras. Kravet på att framlägga enbart ekonomisk redovisning är inte alltid tillförlitligt och tillåter inte en fullständig utvärdering som avsett.

 
  
MPphoto
 
 

  Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. – (PL) En reglering av lobbyverksamhet bör verkligen välkomnas. Äntligen finns det en möjlighet till öppet samarbete mellan parlamentet och intressegrupper, det vill säga lobbyister. Det har föreslagits att det ska upprätts ett obligatoriskt register över alla lobbyister som är intresserade av att presentera och försvara sina intressen vid EU:s institutioner. Det här förslaget förtjänar vårt stöd. Att komma med i registret skulle ge berörda lobbyister tillträde till Europaparlamentets lokaler, rätt att närvara vid utskottens sammanträden samt möjlighet att söka upp ledamöterna på deras kontor – utan att störa dem i deras arbete.

Effektiviteten i en ordnad och således öppen lobbyverksamhet beror emellertid till stor del på lobbyisternas sätt att agera. Därför är det nödvändigt att samtidigt inrätta en kod för etiskt uppförande för lobbyister.

Parlamentet bör också övervaka tillämpningen av dessa bestämmelser, särskilt beträffande kontrollen av sanningsenligheten i den information som finns i registret. Lobbyister som tillhandahåller ofullständig eller felaktig information bör straffas. Påföljderna bör vara proportionerliga till överträdelsen och verka avskräckande, allt från upphävande av registreringen till en permanent uteslutning ur registret.

Man ska komma ihåg att detta nya förslag gjordes på Europaparlamentets eget initiativ. Förslaget kommer också att vara till stor hjälp för andra institutioner inom EU och för de nationella parlamenten i de medlemsstater som ännu inte har vidtagit några åtgärder i denna fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Roselyne Lefrançois (PSE) , skriftlig. – (FR) Jag välkomnar antagandet av detta betänkande som enligt min åsikt kommer att möjliggöra en förbättring av relationerna mellan intressegrupperna och EU:s institutioner.

I stället för att försöka upprätta och uppdatera en detaljerad förteckning över dessa representanter - en tröttsam och kanske till och med omöjlig uppgift – föreslås framförallt att en samlad definition av termen ”lobbyverksamhet” ska införas för att se till att de som inte finns med på förteckningen inte kan kringgå de regler som vi har fastställt.

Ett annat stort framsteg är harmoniseringen och förenklingen av regelverket för lobbyister, och framförallt upprättandet av ett enda gemensamt register för alla institutioner; ett register som ska ta med alla lobbyister på förteckningen och som på lång sikt ska fungera som en referens och en garanti för att alla ackrediterade organisationers är seriösa och trovärdiga.

Detta register kommer även att stödja en större öppenhet mot allmänheten eftersom det kommer att vara tillgängligt i sin helhet på webben och ska innehålla alla identifieringsuppgifter för organisationen, däribland detaljer om dess anställda samt all relevant ekonomisk information.

Förutom detta enda register - en gemensam etisk uppförandekod - så kommer Europaparlamentets ledamöter att i sina betänkanden ha möjlighet att namnge de organisationer som har hjälpt dem i arbetet.

 
  
MPphoto
 
 

  Marian-Jean Marinescu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Att rådfråga och involvera så många intressegrupper som möjligt i att ge förslag till, genomföra och övervaka verkställandet av EU:s lagar är ett objektivt krav för en bra utveckling av lagstiftningsprocessen samt för att korrigera felaktigheter och för att undvika partiskhet.

En öppen dialog med företrädare för alla berörda parter i den här processen utgör grunden för vårt demokratiska system och är en viktig källa till information, förutsatt att detta sker helt öppet.

Därför välkomnas initiativet att införa en ”legislative footprint”, även om det är frivilligt, både för de dokument som utarbetas av kommissionen och för Europaparlamentets betänkanden.

Att rådfråga så många av de berörda parterna som möjligt - även sådana som är motståndare till varandra - samt att processen i sig är öppen, är nödvändigt för att kunna ge förslag till en sammansatt och öppen lagstiftning. Denna lagstiftning skulle täcka områdets alla aspekter och garantera en balanserad och effektiv harmonisering av alla åsikter, undvika intressekonflikter samt motverka efterföljande bristfälligheter.

Ett korrekt utbyte av information om de lobbyorganisationer som är knutna till EU:s institutioner kommer på lång sikt inte bara att leda till en förenkling av lagstiftningsprocessen, utan också till ett öppet och balanserat samarbete mellan kommissionen, parlamentet och rådet. Ett samarbete som i slutänden gynnar EU-medborgarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Katrin Saks (PSE), skriftlig. – (EN) Det betänkande om lobbyverksamhet som vi har diskuterat är ett viktigt steg mot öppenhet. När vi kan visa vem som har rådfrågats i varje lagstiftningspaket, ger det den legitimitet till processen som är så viktig för oss här.

De är lika viktigt att försäkra sig om att alla intressenter som får tillträde till parlamentet måste registrera sig Vi kan inte tillåta några kryphål som skulle låta vissa slippa undan en registrering. För att ge ett exempel: advokater och expertgrupper som deltar i lobbyverksamheter är praktiskt taget lobbyister och bör därför registreras.

Kort sagt välkomnar jag det här betänkandet, som är ett bra första steg mot en större öppenhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Andres Tarand (PSE), skriftlig. – (ET) Stubb-betänkandet är mycket viktigt eftersom antalet lobbyister i Bryssel snart kommer att vara lika stort som antalet tjänstemän i kommissionen.

Jag välkomnar det faktum att parlamentet, till skillnad från Europeiska kommissionen, stödjer åsikten att ett register över lobbyister bör vara obligatoriskt. Om det inte vore så, skulle betänkandet inte fylla sitt primära syfte och skulle verkligen misslyckas med sin uppgift.

När det gäller frågan om huruvida advokater ska ingå i förteckningen, som för närvarande är det största tvistefröet i diskussionen, anser jag att de ska ingå i ett obligatoriskt register. Det finns ingen anledning att utestänga dem från registret eftersom lobbying inom EU:s institutioner allt oftare bedrivs via advokatbyråer. Advokatbyråer bör inte ges möjligheten att enbart rubricera sin aktivitet som rättshjälp och därmed undvika registret och kravet på öppenhet.

Förslaget om ett enda gemensamt register är bra. Det är viktigt att rådet deltar tillsammans medEuropaparlamentet och kommissionen. För att de insamlade uppgifterna ska gå att använda bör det genast upprättas en enda databas som är tillgänglig online och är tillgänglig för alla institutioner.

 

4. Vitbok om idrott (debatt)
MPphoto
 
 

  Talmannen . – Nästa punkt är ett betänkande av Manolis Mavrommatis, för utskottet för kultur och utbildning, om vitboken om idrott (2007/2261(INI)) (A6-0149/2008).

 
  
MPphoto
 
 

  Manolis Mavrommatis, föredragande. − (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Låt mig först tacka kommissionen och kommissionsledamot Ján Figeľ för deras initiativ att utarbeta vitboken om idrott och handlingsplanen ”Pierre de Coubertin”. Det här är EU:s första försök att behandla idrottsfrågor.

Jag vill också tacka kommissionsledamot Vladimír Špidla för att han är här i dag istället för kommissionsledamot Ján Figeľ, som är på resa utanför Europa.

Jag vill dessutom tacka mina kolleger från utskottet för kultur och utbildning, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för regional utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. De har samarbetat alldeles utmärkt med att ge förslag till betänkandet om vitboken om idrott.

I Europaparlamentets betänkande täcktes nyckelpunkterna i vitboken av 16 ändringsförslag till förlikning som lagts fram gemensamt av alla politiska grupper i utskottet för kultur. Huvudpunkterna täcktes också av 426 ändringsförslag framlagda till huvudutskottet och till de övriga sju utskott som gav sina synpunkter.

Doping står ännu en gång i centrum för uppmärksamheten på grund av att det förekommer olyckliga exempel på det varje år inom nästan varje idrott. Genom vitboken försöker Europaparlamentet vidta åtgärder för att idrottsmän inte ska tvingas att använda sig av prestations- och konditionshöjande medel till följd av fullspäckade tävlingsprogram .

Därtill kan interna och externa fristående kontroller av professionella förbund och idrottsorganisationer samt undervisning av manliga och kvinnliga idrottare om dopingens biverkningar hjälpa till att tygla problemet.

Det har fokuserats på två frågor i debatten om den finansiella sidan av idrotten. Den första är vadhållning. Vi i utskottet för kultur är ense om att den eventuella avregleringen av spel- och lotterimarknaden kommer att bli problematisk för finansieringen av amatöridrotten så länge som det nuvarande systemet med statliga vadhållningsbyråer förser den med ansenliga inkomster.

I vitboken uppmanas därför medlemsstaterna och kommissionen att anta föreskrifter som garanterar att amatöridrotten och den professionella idrotten skyddas från all otillbörlig påverkan i samband med vadhållning.

Samtidigt som vi fortsätter att skydda vadhållningsmarknaden ökar vi följaktligen öppenheten samt garanterar statsunderstöden till amatöridrotten, kulturen och andra sociala aktiviteter.

Den andra frågan gäller försäljningen av medierättigheter. Som vi alla vet försöker de 27 medlemsstaterna på olika sätt att sälja TV-rättigheter till stora idrottsevenemang. Detta gäller särskilt Champions League-matcherna och UEFA-cupen.

Rättigheterna kan säljas antingen individuellt eller kollektivt och de är huvudinkomsten för professionell idrott i Europa. Dessutom är rättigheterna till idrottsevenemang en viktig källa till programinnehåll för många medieägare.

I parlamentets betänkande erkänns också vikten av att göra en rättvis omfördelning av inkomsterna mellan idrottsförbunden, hur små de än är, samt mellan professionell idrott och amatöridrott.

Den kollektiva försäljningen av medierättigheter, som kommissionen framställer som oförenlig med konkurrensrätten, är därför viktigt för omfördelningen av inkomster. Den kan bidra till att skapa en större solidaritet inom idrotten.

Därför uppmanar vi kommissionen att erkänna kollektiv försäljning och acceptera att sådan praktisk solidaritet bland små idrottsklubbar stöds enligt lag.

Som vi konstaterade i Beletbetänkandet, bör UEFA och FIFA slutligen nå en överenskommelse och samarbeta med kommissionens instanser. De måste se till att fotboll är allmänt accepterad av EU-medborgarna och av medlemsstaterna utan att förlora sitt oberoende; den får inte överskrida de befogenheter som tilldelats genom stadgarna.

Det är viktigt för alla att UEFA och FIFA i sina stadgar erkänner rätten att vända sig till vanliga domstolar. Vi måste förstås acceptera principen om självreglering samt de strukturer i den europeiska idrottsmodellen som styr organisationen av idrottsevenemang.

Låt mig avsluta med att återigen bekräfta den tillfredsställelse som vi alla känner över medlemsstaternas officiella erkännande av idrotten i det reformerade Lissabonfördraget. Vi erkänner och respekterar naturligtvis idrottens egna speciella natur. Det är mycket betydelsefullt för medlemsstaterna och för idrottsvärlden i stort att EU i framtiden kommer att kunna bidra avsevärt till och stödja den europeiska idrottspolitiken.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: MAURO
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. − (CS) Först av allt vill jag framföra en ursäkt från min kollega, kommissionsledamot Ján Figeľ som inte kan delta i detta sammanträde på grund av ett sedan länge planerat arbetsbesök till Egypten. Jag tackade med glädje ja till förslaget att vikariera för honom, bland annat för att mycket av det som ligger inom mitt kompetensområde är nära relaterat till idrott.

Jag vill tacka föredraganden för det utmärkta betänkande som han och hans kolleger i parlamentet har förberett under sex månader. Jag är övertygad om att det är ett balanserat dokument som behandlar alla relevanta ämnen. Tack för Europaparlamentets stöd till vitboken om idrott och för er höga samarbetsnivå med Europeiska kommissionen.

Som Europaparlamentet har betonat är det viktigt att påminna om principen om att gemenskapsrätten ska tillämpas på idrotten inom EU och samtidigt respektera idrottens egna specifika karaktär. Därför fortsätter Europeiska kommissionen att arbeta aktivt när det gäller idrott och kommer från och med nu att tillämpa gemenskapsrätten, inklusive konkurrensreglerna, på det området. Vitboken och dess bilagor är en bra hjälp för idrottsorganisationer och för medlemsstaterna som ska tillämpa gemenskapens regelverk konkret på beslut inom området för konkurrens och för EG-domstolens domar.

Angående idrottens egna specifika karaktär, så kommer Europeiska kommissionen att leda och stödja en öppen dialog med idrottsorganisationer, medlemsstater och Europaparlamentet inom ramen för en strukturerad dialog om idrott. Denna dialog kommer att ledas på ett sådant sätt att frågor med specifikt sportslig karaktär kommer att behandlas på ett konkret sätt.

Europeiska kommissionen har inte några generella invändningar mot de ändringar som ska diskuteras vid detta plenarsammanträde, särskilt om målet är att se till att representativa strukturer kan delta på ett korrekt och opartiskt sätt i kontrollen av idrotten. Men vi kan emellertid inte gå med på en villkorslös förpliktelse för unga spelare att skriva sina första proffskontrakt med den klubb som har tränat dem, eftersom det strider mot den grundläggande rättigheten till fri rörelse för arbetskraft.

Under tiden fortsätter, som ni vet, genomförandet av vitboken enligt planen. Tjugosex av de 53 förslagen i handlingsplanen ”Pierre de Coubertin” har redan genomförts. I år kommer till exempel tre studier på följande teman att inledas (resultaten presenteras 2009): finansiering av idrott, spelaragenter och volontärverksamhet inom idrott.

Under hösten förra året ledde mina kolleger kommissionsledamot Franco Frattini och kommissionsledamot Ján Figel’ en konferens på hög nivå om våld inom idrotten. Där fastställdes konkreta metoder för att förbättra kampen mot detta fenomen. Resultaten av mätningen av idrottens inflytande på ekonomin kan också ses som en anmärkningsvärd framgång.

Vad beträffar frågan om ”inhemska spelare” så fick Europeiska kommissionen för en liten tid sedan resultaten av en oberoende expertrapport som analyserat UEFA:s regler. Europeiska kommissionen håller just nu på med att undersöka om dessa regler är förenliga med gemenskapsrätten.

Nya möjligheter till finansiering av idrott och fysisk aktivitet har också skapats genom olika EU-program, särskilt programmen för livslångt lärande ”Youth in action” och ”Europe for citizens”. Vi hoppas att Lissabonfördraget snart kommer att träda i kraft och vi är glada över Europaparlamentets stöd till de förberedande åtgärderna inom idrotten som bidrar till att tillämpa EU:s nya befogenheter på detta område.

Låt mig få tacka er ännu en gång för ert bidrag, stöd och utmärkta samarbete på detta viktiga, känsliga och mycket populära område.

 
  
MPphoto
 
 

  Emine Bozkurt, föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. − (NL) Vladimír Špidla har sagt allt. Idrottens viktiga roll har satts åt sidan till förmån för frågor om sysselsättning och sociala frågor. Idrott har verkligen en viktig social funktion, till exempel för att bekämpa problem som rasism. Rasism i samhället reflekteras av rasism inom idrotten.

Jag är oerhört glad över den uppmärksamhet som den här vitboken fäster vid att eliminera rasism och diskriminering inom både professionell idrott och amatöridrott.

Idrott är bra för till exempel social integration, integrering av invandrare och återintegrering till arbetsmarknaden. Därför välkomnar jag kommissionens rekommendation om att medlemsstaterna ska uppmanas att använda sig av EU:s befintliga medel.

Dessutom blir idrotten alltmer professionell och det finns ett behov av bra utbildning för idrottskvinnor och idrottsmän så att de efter sina karriärer kan återgå till samhället.

Jag har en sista punkt: det är också viktigt att förbättra den professionella kvaliteten hos idrottsmanager och därför stödjer vi ett licenssystem på EU-nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Toine Manders, föredragande för yttrandet från utskottet för inre marknaden och konsumentskydd. − (NL) Jag vill tacka ledamöterna för deras oerhört trevliga samarbete i det här betänkandet. Jag tror dock att det måste ha tagit en hel del tid att åstadkomma detta förslag.

Jag anser tyvärr att i vissa frågor räcker det inte riktigt till. Enligt min åsikt är det mycket viktigt att skapa riktlinjer som idrottsorganisationer kan följa. Vad gäller statligt stöd så bör vi sikta på samma behandling inom hela EU, särskilt vad beträffar professionella idrottsorganisationer.

Jag anser också att skillnaden mellan idrottens specifika karaktär och de ekonomiska verksamheter som ofta åtföljer idrott är lite för tydlig, därför att ekonomisk verksamhet - även den som skyddar idrotten - inte kan ha egna undantag i fördraget. Det nämns som tur är inte i det här betänkandet. Det är också orsaken till att jag stödjer det helhjärtat. Jag anser att det är bra att idrottsorganisationer har börjat prata mycket mer om det här ämnet än vad de tidigare gjort, och det är ett stort framsteg. Tack så mycket.

 
  
MPphoto
 
 

  Gerardo Galeote, föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling. − (ES) Herr talman! Jag är övertygad om att den kommande lagstiftningsutvecklingen av artikel 149 i Lissabonfördraget kommer att gynna idrotten inom EU.

Jag anser dock att Europeiska kommissionen måste agera försiktigt på regional nivå när den utövar sin initiativrätt på lagstiftningsområdet, med hänsyn till de olika lokala förutsättningarna och till olikheterna mellan idrottsdiciplinerna.

Kommissionens bidrag bör vara allmänna och bör motsvara ett generellt intresse inom EU, och inte en längtan efter interventionism. Den måste därför respektera subsidiaritetsprincipen.

Det här är vad utskottet för regional utveckling ansåg. Därför välkomnar jag de ändringsförslag som har lagts fram av olika parlamentariska grupper i samma avseende och jag hoppas att parlamentet denna morgon kan anta dessa genom att rösta ja.

 
  
MPphoto
 
 

  Neena Gill, föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. − (EN) Herr talman! Jag välkomnar vitboken om idrott och jag stödjer särskilt tonvikten vid att skapa större rättssäkerhet eftersom vår metod att lösa tvisterna från fall till fall i domstol har lett till en inkonsekvent reglering av idrotten. Jag noterar de åtgärder som kommissionen har angett huvuddragen i denna morgon, men jag ber kommissionsledamoten att yttra sig om huruvida man avser att föreslå riktlinjer för att förtydliga vilka områden inom idrotten som styrs genom gemenskapens regelverk och vilka som är undantagna och ska hanteras av idrottsliga organ.

En annan fråga som jag anser att kommissionen genast behöver ta itu med är problemet med illegal handel med barn, särskilt från Västafrika, i EU till följd av efterfrågan på talangfulla afrikanska spelare. Detta har lett till en framväxt av fotbollsskolor utan tillstånd i en del afrikanska länder, och jag är mycket bekymrad över att barn utnyttjas av hänsynslösa spelaragenter och sedan säljs till klubbar som om de vore handelsvaror. En del finner sig vara övergivna i Europa, och de har offrat familjens alla besparingar för att kunna förverkliga sina drömmar. Det krävs kraftigare åtgärder från medlemsstaterna, europeiska klubbar och afrikanska regeringar för att försäkra att de inte deltar i denna verksamhet.

Slutligen vill jag fråga kommissionen om vilka överläggningar de har deltagit i när det gäller idrott och immateriella rättigheter, särskilt med den ökande tillgången av idrottsfilm på Internet.

 
  
MPphoto
 
 

  Esther de Lange, föredragande för yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. − (NL) Först av allt skulle jag vilja tacka föredraganden för hans enastående betänkande och framför allt, på utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågors vägnar, för att han uppmärksammar medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor inom idrotten. Jag uppmanar framför allt till en förstärkning av det gränsöverskridande polissamarbetet baserat på informationsutbyte, samtidigt som uppgiftsskyddet givetvis måste respekteras.

För det andra anser vi att skyddet av minderåriga uttryckligen måste uppmärksammas när man aktiverar licenssystemen och att diskriminering, rasism och våld måste minska.

För det tredje – och det här har redan sagts – har vi frågan om att minska människohandeln. Jag tänker främst på handel med barn och utnyttjande av unga talangfulla människor, ofta från tredje världen, men också på handel med kvinnor i samband med tvångsprostitutionen vid stora idrottsevenemang.

I upptakten till det nya fördraget är tiden inne för att förvandla betänkandet till handling. Jag skulle därför vilja avsluta med en vädjan till Europeiska kommissionen – och jag vet att jag citerar Feyenoords klubbsång, ”inte ord utan handling” – en vädjan om att vitboken och Manolis Mavrommatis enastående ord förvandlas till handling. Som FC Groningen säger: ”låt oss återigen skrika av glädje”, herr kommissionsledamot.

 
  
MPphoto
 
 

  Pál Schmitt, för PPE-DE-gruppen. (HU) Tack, herr talman! Få människor vet att idrotten utgör 4 procent av EU:s bruttonationalprodukt och förser 15 miljoner människor med jobb. Om detta påstående stämmer är det mycket troligt att intäkts- och sysselsättningsindikatorerna kommer att vara liknande i de enskilda medlemsstaternas statistik. Detta står dock i total kontrast till det faktum att vissa länder, däribland tyvärr också mitt land Ungern, bara spenderar en bråkdel av den nationella budgeten – runt en halv procent – på att främja idrott och en sund livsstil. Därför finns det god anledning att fråga sig vem som exakt stöder vem? Om vi tar idrottens roll på allvar borde den inte bara vara en vinstgenererande sektor. I stället borde vi försöka se till att regeringarna inte bara lägger en moralisk tyngd bakom idrotten, utan också ett mycket större ekonomiskt stöd än tidigare. Jag menar att nästa generations psykiska och fysiska hälsa samt deras arbetsförmåga – deras välbefinnande om ni så vill – är en strategisk fråga. Därför välkomnar jag vitboken om idrott och att frågan behandlas ingående i Lissabonfördraget. Vi får inte glömma att idrotten är ett viktigt utbildningsverktyg. Idrotten är viktig för social sammanhållning och hälsa, och den bidrar till vår livskvalitet. I det här fallet är dock den summa man spenderar på idrott – knappt en halv procent i vissa länder – helt oproportionerlig i förhållande till den betydelse idrotten har som socialt fenomen. Jag hoppas uppriktigt att handlingsplan ”Pierre de Coubertin”, som utgör en del av vitboken, kommer att tas på allvar av medlemsstaterna och att kommissionen kommer att ge den vägledning som behövs, liksom lämpligt ekonomiskt bistånd från de utvecklingsfonder den förfogar över. Jag hoppas också att ingen i EU från och med nu kommer att kunna säga att de inte alls vet vad vi menar när vi talar om idrott, eftersom vitboken ger utmärkt vägledning inom området till alla regeringar och idrottsministrar. Eftersom jag själv är idrottsledare är jag nöjd över att dokumentet också tar upp idrottsorganisationernas självständighet, särart och självreglering. Jag gratulerar min hedervärda vän Manolis Mavrommatis. Tack.

 
  
MPphoto
 
 

  Hannu Takkula, för ALDE-gruppen. (FI) Herr talman! Först skulle jag vilja gratulera föredraganden, Manolis Mavrommatis, till hans enastående arbete och till hans engagemang i betänkandet.

Till att börja med vill jag säga att jag anser att det är mycket viktigt att principerna om idrotten som ett allmänt intresse och en frivillig verksamhet utan vinstsyfte bör förbli prioriterade i EU under vitbokens genomförandefas. Det är också viktigt att vi genom det här dokumentet kan säga att vi respekterar idrottens särart, självreglering och strukturerade dialog, och att vi därför vill framställa riktlinjer för att tillämpa gemenskapslagen inom idrotten.

Vidare finns det en viktig länk mellan idrott, träning och folkhälsa. Europas nuvarande problem är att försöka kontrollera metaboliska syndrom, typ 2-diabetes och fetma. Sund träning hjälper oss att förebygga dessa problem på bästa sätt.

För det andra måste vi inse att det är viktigt för den europeiska policyn om idrott för alla att man behåller de nationella spelsystemen. De måste bevaras eftersom de har skapat en unik möjlighet att finansiera amatöridrotter, liksom kultur, vetenskap och forskning. Andra sociala sektorer har således gynnats av idrotten. Det måste man ha i åtanke i framtiden.

För det tredje vill jag nämna att idrotten kommer att få en fastare rättslig grund genom Lissabonfördraget. Vi måste också förbereda oss på den nya situationen med ett pilotprogram och budgetanslag för 2009, som planeras nu. Vi måste gå från ord till handling, och det gäller även idrotten.

Vi kan uppnå mycket överallt genom det diskuterade dokumentet. Jag skulle återigen vilja tacka kommissionsledamot Ján Figel’ och, framför allt, den store idrottsmannen Manolis Mavrommatis, som har utfört pionjärarbete för att främja idrottens nya marsch framåt i den europeiska samhälls- och kulturmiljön.

 
  
MPphoto
 
 

  Zdzisław Zbigniew Podkański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Utvecklingen av idrotten och stödet för dess talrika aspekter ses mycket riktigt som ett av Europeiska gemenskapens strategiska mål.

I betänkandet behandlar man några mycket viktiga frågor som rör regleringen av idrottens organisation, och man betonar dess ekonomiska dimension. Jag är mycket nöjd över att man har gett en framträdande plats till den så kallade idrotten för alla. Att stödja detta är oerhört viktigt, eftersom många av idrottssatsningarna på klubb- och föreningsnivå inte drivs av vinstintresse. Därför riskerar de att försvinna på grund av att marknaden har kommersialiserats. Att framhålla hur viktig amatöridrotten är går därmed i linje med idén om att idrotten ska flyttas närmare medborgarna.

I betänkandet uppmärksammar man mycket riktigt de negativa fenomenen i idrottsvärlden. Jag syftar till exempel på dopning och utnyttjande av idrottare. Även unga idrottare i början av sin karriär befinner sig i riskzonen, och att skydda dem är en prioriterad fråga. Härifrån kommer de restriktiva bestämmelserna för övergångar av unga idrottare, liksom godkännande av principer som rör undertecknandet av det första kontraktet med den klubb som tränade den unga personen. Det är ett steg i rätt riktning, liksom de gemensamma ansträngningarna för att bekämpa dopning samt den samordnande verksamheten på internationell nivå. Att garantera professionella idrottare samma rättigheter som kontraktsarbetare är också viktigt. Slutligen skulle jag vilja gratulera Manolis Mavrommatis till att ha utarbetat ett bra betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman! Vitboken om idrott som följer på initiativbetänkandet om framtiden för professionell fotboll i Europa, känt som Beletbetänkandet, är ett viktigt och nödvändigt dokument. Det var dags för Europaparlamentet och Europeiska kommissionen att ta itu med idrottsfrågan. Goda intentioner räcker dock inte för att klara av de problem som hotar våra idrotter. Inför problem som rasism, maffialiknande grupper, våld inne på och utanför sportanläggningarna, dopning och inköp av unga tillgängliga spelare från Afrika eller någon annanstans krävs handling!

Idrottsvärlden kännetecknas av många svårigheter, till exempel att man förvaltar enorma summor pengar, framför allt inom fotbollen, men även inom andra idrotter, att alla sorters agenter förekommer – agenter för spelare, klubbar, tränare – rankningskraven och att spelverksamheterna håller på att avregleras. Därför behöver vi tydliga direktiv som möjliggör kontinuitet samt utveckling av europeiska sportförbund och ligor på amatör- och professionell nivå.

Idrott, ekonomi, finans, sysselsättning och diplomati hänger alla tätt samman i dag. Idrottarna borde inte behöva ta konsekvenserna av detta även om de också är medborgare som kan och bör agera samvetsgrant. Det är upp till politikerna att ta ansvar. EU måste göra det vid OS i Kina och på så sätt bekräfta att respekt för kulturer, lokal religiös tro och demokrati är någonting grundläggande som inte är förhandlingsbart.

Vi kommer att rösta för Manolis Mavrommatis betänkande om vitboken om idrott eftersom det är ett enastående betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Věra Flasarová, för GUE/NGL-gruppen. – (CS)Den olympiska elden reser just nu runt alla kontinenter i vår värld, och den påminner oss om idrottens budskap, som vi har grekerna att tacka för. De var uppenbarligen de första som förstod vilken renande roll idrotten kan spela i den mänskliga kulturen. Idrotten lär oss att människor kan tävla mot varandra utan att orsaka men, skador eller till och med död. Idrotten lär oss fair play och ger alla samma chanser och samma rättigheter. Men modern tid har förvandlat idrotten till en affärsrörelse och en miljö som har invaderats av negativa influenser som vi redan stöter på nästan överallt, till exempel pengar, korruption, lobbying, rasistiska fördomar och även det nya fenomenet med olika dopingpreparat. Dessa faktorer skadar idrottens integritet och minskar den positiva potential som idrotten har när det gäller att uppfostra unga eller rasera barriärer mellan folk och olika folkslag.

Därför välkomnar jag kommissionens arbete med vitboken om idrott, och jag värdesätter Manolis Mavrommatis betänkande. Båda dokumenten varnar om att man måste skydda idrotten som kulturvärde. Jag skulle personligen också vilja betona ännu mer att vi behöver stödja idrotten på amatörnivå samt skapa de nödvändiga villkoren för att människor ska delta i motionsidrottsaktiviteter. Det är inte lätt, framför allt inte i storstadsregioner. Dessutom har de socialt missgynnade begränsade möjligheter att delta, och därför måste man göra motionsidrotten ekonomiskt tillgänglig. Idrotten erbjuder barn och unga människor ett alternativt sätt att använda sin fritid och vara aktiva. Den kan vara till nytta för alla generationer i samma anda. Därför får vi inte glömma de äldre medborgarna, och vi borde i stället leta efter fler sätt som gör det möjligt för dem att delta i någon idrottsaktivitet. Idrott är ett sätt att förbättra den fysiska konditionen, men givetvis influerar den också det mänskliga psyket. Professionell idrott är bara toppen av en pyramid vars bas måste skapas genom idrottsaktiviteter som inkluderar så många människor som möjligt på vår planet.

 
  
MPphoto
 
 

  Thomas Wise, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Det kommer inte att förvåna er, men jag välkomnar inte slutsatserna i betänkandet. Att man påstår att ”gemenskapens regelverk gäller i dag – och ska tillämpas – på idrotten” strider mot alla aktuella bevis. Man nonchalerar den vanligaste klagosången från idrottsorgan i hela Europa, med andra ord att Bosman- och Kolpakdomarna har gjort det omöjligt för dem att främja utvecklingen av lokala idrottstalanger. Som ett direkt resultat av detta underpresterar nationella lag på den internationella arenan.

Till och med FIFA:s ordförande Sepp Blatter menar att reglerna måste ändras. Men om idrottsorgan anser att den nuvarande situationen är illa kommer Lissabonfördraget att göra saker och ting ännu värre genom att kommissionen därmed ges rätt att börja ingripa – förlåt, lagstifta – direkt om idrott.

Att den brittiska regeringen vägrar att hålla sitt löfte om att folkomrösta om fördraget innebär att vi inte kan rädda idrotten i Storbritannien från hotet om att kommissionen ska ingripa. Irlands folkomröstning kommer kanske att rädda oss alla.

 
  
MPphoto
 
 

  Slavi Binev (NI). – (BG) Herr talman, kära kolleger! De som känner mig kan berätta att idrott och allting som har att göra med idrottsundervisning är en livsstil för mig. Jag accepterar att vitboken om idrott offentliggörs med förhoppningen att den kommer att ge en grund för en framtida konsekvent politik. Jag menar att när vi talar om gemenskapspolitiken inom detta område borde vi först och främst tänka på våra barn och på deras hälsa, framtid och sociala integration.

Uppmuntrandet av idrotten i skolorna är en viktig faktor för våra barns psykiska och fysiska utveckling samt ett viktigt verktyg för att skydda deras hälsa. Att anta vitboken och att införa en integrerad struktur på gemenskapsnivå som utvecklar, främjar och inför gemensamma riktlinjer för alla sorters idrott, från idrotten för de allra yngsta hela vägen till professionell idrott, givetvis utan att glömma funktionshindrade, kommer dels att ge alla medborgare möjlighet att delta och personligen engagera sig i gemenskapen, dels att bidra till att uppmuntra den interkulturella dialogen.

 
  
MPphoto
 
 

  Ivo Belet (PPE-DE). – (NL) Vad som skulle ha varit ett minnesvärt ögonblick här i morse, nämligen antagandet av betänkandet om vitboken, har överskuggats av en av Belgiens toppfotbollsspelares död. François Sterckele var inblandad i en trafikolycka i morse. Han var en av den belgiska fotbollens största talanger. Jag skulle vilja uttrycka mina uppriktiga kondoleanser till François Sterckeles familj och vänner samt till klubben Brugges supportrar.

Som ung fotbollsspelare och ung talang fick François Sterckele alla sina möjligheter i olika klubbar i Belgien, och där utvecklades han till slut till den främste målgöraren i den belgiska ligan. Han är ett utmärkt bevis på att det verkligen ger utdelning att investera i en ung talang, vår egen unga talang. Det är precis vad vill stödja genom betänkandet. Därför stöder vi också de ”lokalt förankrade” regleringarna, såsom de som tillämpas av UEFA. Vi uppskattar också att Europeiska kommissionen är beredd att stödja unga spelares träning.

Dessutom skulle jag vilja råda er att läsa den årliga rapporten för Deutsche Bundesliga, som just har kommit ut. Den tyska ligan är, enligt mig och många andra, ett ideal för Europa. Här kommer några exempel. Ligan har väldigt stränga regleringar av licenser, den investerar mycket i egna talanger och den har tydliga regler för att förhindra att tyska klubbar säljs ut till investerare som varken har anknytning till klubben eller till supportrarna.

Det gemensamma initiativet från två av rådets representanter, nämligen den franska och den holländska idrottsministern, är en utmärkt reaktion. Vi förväntar oss därför att det franska ordförandeskapet under hösten kommer att arbeta för att införa åtgärder som säkrar den professionella idrottens och amatöridrottens framtid i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Emine Bozkurt (PSE). – (NL) Jag skulle först av allt vilja börja med att tacka Manolis Mavrommatis för hans fantastiska betänkande och hans enastående samarbete. Jag talade nyss i egenskap av föredragande för utskottet för sysselsättning och sociala frågor och nu talar jag i egenskap av skuggföredragande för pressen.

Jag skulle vilja understryka tre punkter, nämligen vikten av tydliga direktiv, lotterier och lokalt förankrade spelare. För det första skulle jag vilja att vi tittar på särskilda aspekter hos idrotten och idrottsorganisationerna som kräver klara riktlinjer där gemenskapslagstiftningen tillämpas. Jag anser att vi sedan måste komma med ett svar i stället för att fortsätta på samma oroväckande sätt som hittills med lösningar från fall till fall.

Låt oss för det andra betrakta lokalt förankrade spelare. Vi måste se till att unga professionella spelare skyddas och tränas i en stabil miljö. Därför stöder vi den så kallade ”bestämmelsen om egna produkter” så att unga människor tränas av en klubb och kan få sitt första kontrakt i samma klubb. Därmed kommer naturligtvis många nationella spelare kunna spela i samma klubb utan att vi diskriminerar på grund av nationalitet, vilket inte är avsikten. Vi måste respektera den fria rörligheten för spelare, och det är en viktig princip för oss. Därför är vi inte mot FIFA:s så kallade ”sex plus fem-regel”.

Till slut kommer vi till lotterierna. Nationella lotterier har en viktig funktion. Man skulle kunna säga att de utför en offentlig tjänst, eftersom de stöder många sociala organisationer, inklusive idrottsstrukturer. Att avreglera marknaden skulle ge en positiv effekt och man måste noggrant undersöka denna effekt samt vilka alternativ som är genomförbara innan man agerar.

 
  
MPphoto
 
 

  Ramona Nicole Mănescu (ALDE). – (RO) Herr talman! Jag gratulerar Manolis Mavrommatis till betänkandet.

Initiativet till en vitbok om idrott är inte bara lägligt, utan också nödvändigt. Med tanke på hur många som är anställda inom idrotten och hur stora vinster den genererar, borde vi vara mer uppmärksamma på hur arbetslagstiftningen har genomförts inom området. Många gånger låter man idrottarna tävla redan i unga år, vilket bara är ett steg från att utnyttja minderåriga.

Vi borde försäkra oss om att vinsterna från idrottsverksamheten uppnås på laglig väg och att de beskattas enligt lagen.

Våldet inom idrotten är ett annat problem. Människoliv går till spillo varje år när supportrar drabbar samman. Å ena sidan borde polisstyrkor och klubbar samarbeta för att garantera en bekväm och säker miljö under sportevenemangen, och å andra sidan borde rättssystemet skärpa straffen för våldshandlingar i samband med idrottsevenemang.

Avslutningsvis anser jag att Mavrommatisbetänkandet bevisar att vi behöver en enhetlig politik och konkreta handlingar på gemenskapsnivå för att kunna dra nytta av idrotten och göra den mer effektiv. Jag hoppas att vi kommer att se fler initiativ i detta avseende.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastiano (Nello) Musumeci (UEN)–. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Att den nya artikeln 149 införs i Lissabonfördraget är ett erkännande av att idrotten spelar en stor ekonomisk och social roll. Manolis Mavrommatis betonar i sitt detaljerade betänkande alla de områden av livet som berörs av idrotten, och jag skulle vilja titta på några av dem.

Det första är förhållandet mellan idrott och hälsa. Även om alla vid det här laget är väl medvetna om att fysisk aktivitet är grundläggande för att hålla sig i god form finns det i vissa medlemsstater en oroväckande tendens att minska antalet idrottstimmar i skolan. Den här tendensen skapar i kombination med en dålig diet en armé av överviktiga unga, vilket kan ha negativa återverkningar på deras fysiska kondition.

Idrott är ett originellt och roligt sätt att lära sig ett språk på. Tidigt på 70-talet hörde jag talas om ett mycket välorganiserat och omfattande system av studiesemestrar i Storbritannien som gick ut på att man skulle lära sig Shakespeares språk genom att syssla med olika idrotter. Idrotten skulle stärka brödraskapet mellan nationer. Tyvärr är det dock inte alltid så. Vi bevittnar regelbundet scener av obeskrivligt våld inne på och utanför stadion, i synnerhet när det gäller fotboll.

Amatöridrott och professionell idrott, fläckfri och oförorenad idrott, idrott som ett verktyg för personlig utveckling samt som ett instrument för sammanhållning och solidaritet mellan människor: vi är fortfarande långt från tillfredsställande standarder i Europa, och ansvaret vilar helt och hållet på politiken. Vi kan bara hoppas att vitboken om idrott kommer att fungera som en varningssignal och vända trenden en gång för alla så att vi gottgör den stora bristen på lyhördhet och de alltför vanliga försummelserna.

 
  
MPphoto
 
 

  Doris Pack (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle vilja börja med att gratulera Manolis Mavrommatis för ett bra betänkande samt för hans utmärkta samarbete med alla våra kolleger som var engagerade i frågan, och det var många av dem. Idrott spelar en viktigare roll än kommissionen och rådet tidigare har insett.

Jag anser att vitboken och betänkandet utgör en god grund för att utveckla all framtida verksamhet och alla framtida riktlinjer inom idrottsområdet, i synnerhet som Lissabonfördraget äntligen ger idrotten den rättsliga grund den förtjänar. I vitboken och i betänkandet anstränger man sig för att skapa en balans mellan konkurrerande intressen, olika sorters idrott, amatöridrott och professionell idrott, mellan idrottens speciella kännetecken och gemenskapslagstiftningens krav, mellan sociala, kulturella, ekonomiska och finansiella intressen samt mellan vinstintresse och frivilligt deltagande inom dessa områden.

Jag anser att ansträngningarna förtjänar vårt fulla erkännande. De öppnar upp möjligheten att främja och renodla den europeiska idrottsmodellen. Således behålls våra idrottsorganisationers specifika särdrag. När allt kommer omkring arbetar de självständigt och de önskar fortsätta att göra det, i synnerhet eftersom de tenderar att i stor utsträckning förlita sig på frivilligas bidrag.

För det andra måste vi försöka stödja och främja att man genomför självreglerande mekanismer på nationell nivå och på gemenskapsnivå. Jag vill påminna om punkt 16, som jag menar är oerhört viktig.

För det tredje innebär betänkandet större rättslig säkerhet när det gäller tillämpningen av gemenskapslagstiftningen inom idrotten. För det fjärde är idrottens roll i utbildningen en fråga som ofta har nämnts, och jag skulle vilja påminna er om mitt betänkande från 2004 om detta ämne.

För det femte diskuteras olika ekonomiska aspekter i betänkandet, inklusive det nödvändiga finansiella åtagandet, främst genom lotterier, som inte har avfärdats för de olika idrotterna.

För tio år sedan bad vi i mitt betänkande om EU:s roll inom idrotten om en vitbok och jag är glad över att vi kan rösta om den i dag.

 
  
MPphoto
 
 

  Christa Prets (PSE). – (DE) Herr talman! Idrottsorganisationerna har länge bett om att idrotten ska ges större betydelse och, större synlighet än vad som hittills har varit fallet, och i dag agerar vi för denna vädjan. Det kommer att bli ännu tydligare med Lissabonfördraget.

Idrottens talrika aspekter – dess bidrag till samhället, dess roll i den personliga utvecklingen och självförverkligandet samt i främjandet av social integration etcetera – har redan betonats. Idrotten är också mycket viktig för att främja hälsa, vilket gör att det är värt att investera i den på bred basis, i synnerhet i idrottsundervisning i skolorna. Det är en investering som verkligen skulle ge utdelning.

Därför vädjar vi till alla utbildningsministrar i medlemsstaterna att införa ett krav på åtminstone tre timmars idrottsundervisning per vecka i skolorna. Det är minimum, för annars är det ingen större mening med det. Det finns 700 000 klubbar och föreningar som ger ett ovärderligt bidrag till vårt samhälle, och därför motsätter jag mig en eventuell avreglering av spel och lotterier. I nuläget går nämligen ungefär 10 procent av avgifterna från dem till idrotter, konst och sociala förmåner, och utan denna finansiering skulle inte dessa organisationer kunna överleva. Jag skulle vilja be alla att vara uppmärksamma på detta.

Idrottens viktiga ekonomiska dimension bekräftas av statistiken. Under 2004 genererade idrotten generade ett värde på 407 miljarder euro och skapade 15 miljoner jobb. Det finns även andra siffror som bevisar mitt påstående. Det betyder att det behövs regler. Vi måste göra en noggrann avvägning mellan idrottens ekonomiska aspekter, öppenhet, klubbförsäljningar och licensiering, som Ivo Belet just har betonat. Här behöver vi rättvisa regler, så att fair play får en sann och praktisk betydelse.

Vi måste se till att fördelningen mellan små och stora klubbar är lämplig, så att vi kan utveckla nästa generations idrottare. Jag anser att balansen i media borde vara rättvisare. Det finns faktiskt fler idrotter än fotboll. Likväl skulle jag vilja bjuda in alla att komma och njuta av Euro 2008 i Wien. Det är en stor idrottshändelse som jag verkligen ser fram emot.

 
  
MPphoto
 
 

  Sharon Bowles (ALDE). – (EN) Herr talman! Inom idrotten får vi inte låta goda avsikter orsaka oavsiktliga konsekvenser. Ekonomiska konkurrensregler kan inte alltid tillämpas. Kollektiv försäljning av TV-rättigheter är en ekonomisk livlina för många klubbar, som annars skulle tvingas bort av de större klubbarna. I en utopisk värld skulle vi se allting och aldrig betala, men i den riktiga världen skulle det i sådana fall inte finnas så mycket av kvalitet att titta på.

Genom upphovsrätten skyddar man de intäkter som garanterar att evenemangen håller hög kvalitet. Ökad illegal marknadsföring och spridning av höjdpunkter är lika skadliga som alla andra former av piratkopiering. Vi får varken hämma flexibiliteten i möjligheterna till inkomster, spelarförflyttningarna eller spelarnas möjlighet att välja var de vill skriva på sina första kontrakt. Slutligen borde vi hålla hårt på subsidiariteten, och fatta beslut inom branschen och nära fansen.

 
  
MPphoto
 
 

  Ryszard Czarnecki (UEN). – (PL) Herr talman! Vitboken hänvisar till långvariga problem som dopning, och till frågor som rör ekonomiska dispyter om sändningsrättigheter mellan TV-bolag, vilket uppenbarligen har negativa konsekvenser för både fans och tittare. Dessutom behandlar vitboken ett mycket allvarligare problem som utgör ett växande hot mot ärlig idrott, framför allt fotboll. Jag talar om vadslagningar. De kan mycket väl utgöra den största utmaningen för dagens idrott. Bland många exempel kan jag nämna den senaste skandalen som drabbade den nationella fotbollsligan i det land vi nu befinner oss i. Det sägs att den kinesiska maffian har fixat resultaten i de belgiska fotbollsmatcherna. Den förestående avregleringen av marknaden för hasardspel, inklusive de spel som har anknytning till idrottsvärlden, kommer att ytterligare öka frestelsen att bryta mot reglerna om fair play.

Slutligen måste jag säga att jag inte håller med om Europaparlamentets förslag om att motsätta sig FIFA:s inställning till principen med sex inhemska spelare. FIFA:s förslag är vettigt. Det kommer att vara räddningen för nationell sport.

 
  
MPphoto
 
 

  Tadeusz Zwiefka (PPE-DE). – (PL) Herr talman! En av de grundläggande svårigheter jag skulle vilja understryka är bristen på rättssäkerhet. Kommissionen har inte fastställt tydligt vilka delar av idrottsorganisationen som täcks av gemenskapslagstiftningen och vilka som är av rent idrottslig natur och därför faller under idrottsorganisationernas befogenheter.

Jag delar föredragandens åsikt om att om man bara litar på EG-domstolen ger inte det någon ytterligare rättslig klarhet. Europeiska kommissionens inställning om att reglering av organisationen av idrott måste stämma överens med fördragen gör inte heller det. Det här räcker inte.

Därför stöder jag att man ber Europeiska kommissionen att införa tolkningsriktlinjer som kommer att ge ingreppen inom området klarhet och precision. Man bör givetvis understryka att alla kommissionens handlingar måste stämma överens med principen om självreglering inom idrotten. Kommissionen måste också respektera den europeiska idrottsmodellens struktur och de grundläggande principer som styr organiseringen av idrottstävlingar.

Jag håller inte med vissa idrottsorganisationer som menar att det skulle leda till fler tvister i rätten om man, i enlighet med principerna om självreglering, på något sätt befäste och kodifierade de principer som rör idrottsaktiviteterna bortom den utpräglat idrottsliga miljön. Jag anser att det skulle få motsatt resultat. Ökad rättssäkerhet kan bara vara positivt.

Jag skulle också vilja vädja till idrottsorganisationerna att acceptera rätten till överklagan vid de allmänna domstolarna. Varje individ har rätt att överklaga vid domstol. Domstolarnas renodlat idrottsliga befogenhet är inte ett problem, men att vissa idrottsorganisationer begränsar rätten till överklagan är oacceptabelt.

Slutligen skulle jag vilja ta upp ytterligare en mycket viktig fråga. Idrotterna spelar en mycket viktig roll i samhället. Medlemsstaterna borde därför behålla sin rätt att vidta åtgärder för att skydda rätten till information och garantera tittarna tillgång till TV-sändningar av stora idrottsevenemang. Jag tänker på OS och EM eller VM. Alla borde ha fri tillgång till sådana evenemang. Innan jag slutar måste jag tacka Manolis Mavrommatis för hans enastående arbete med betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Corbett (PSE). – (EN) Herr talman! Idrotten borde skötas av idrottsmyndigheterna själva, men eftersom den i viss utsträckning även är en ekonomisk verksamhet omfattas den oundvikligen delvis av arbetslagstiftningen, konkurrenslagstiftningen, upphovsrättslagstiftningen, medierätten och så vidare.

Problemet är att dessa lagar ofta har utformats utan hänsyn till idrottens specifika behov och krav. Under de nuvarande fördragen finns det litet utrymme för att ta hänsyn till dessa specifika behov. Jag är glad över att Lissabonfördraget kommer att ge oss större möjligheter att göra inskränkningar och undantag, eller att tolka lagarna med idrottens specifika behov i åtanke.

Vi kan till exempel inte tillämpa konkurrenslagstiftningen i dess rena ekonomiska betydelse om det i slutänden skulle förstöra den idrottsliga konkurrensen. Det finns inget bättre exempel på detta än den kollektiva utförsäljningen av TV-rättigheter, till exempel av engelska Premier League, med utdelning till alla klubbar. Detta står i kontrast till Spanien där två klubbar tar mer än hälften av TV-intäkterna själva.

Vi borde också acceptera att UEFA:s system med inhemska spelare är en balanserad reaktion som är acceptabel enligt gemenskapslagstiftningen, till skillnad från FIFA:s ”sex plus fem-regel”, som är som en elefant i en porslinsbutik.

 
  
MPphoto
 
 

  Grażyna Staniszewska (ALDE). – (PL) Herr talman! Som ledamot i utskottet för regional utveckling skulle jag vilja betona regionernas och de lokala myndigheternas roll för att utveckla idrottsinfrastrukturen, organisera evenemang som är tillgängliga för många samt främja idrott och en sund livsstil bland invånarna i de lokala samhällen, det vill säga bland EU-medborgarna.

Jag vill också uppmärksamma en fråga som rör idrott för funktionshindrade. Medlemsstaterna borde åtminstone garantera funktionshindrade elever tillgång till grundläggande idrottsundervisning. Så fort det är möjligt borde dessa elever också ha tillgång till undervisning på högre nivå.

Vi måste komma ihåg att idrotten är ett av de mest effektiva sätten att åstadkomma social integration. Därför borde EU ge mycket mer stöd till idrotten genom specialprogram. I synnerhet borde vi stödja dem som arrangerar internationella idrottsevenemang för unga människor och dem som bidrar särskilt till integrationen genom att de involverar funktionshindrade. Idrotten inbegriper mer än fysisk aktivitet och hälsa. Den är ett ovärderligt bidrag till utvecklingen av tolerans, ärlighet och respekt för ”fair play-principen”. Allt detta är mycket viktigt för dagens barn och ungdomar i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Innan jag börjar mitt anförande skulle jag vilja tala om att jag har några ekonomiska intressen i ämnet. De är listade i min deklaration som finns tillgänglig på Internet.

Jag skulle också vilja tacka föredraganden, Manolis Mavrommatis, för hans delaktighet och kunskap i ämnet, framför allt när det gäller dopning.

Troligen var hans första förslag till betänkandet, innan ändringsförslagen las till, det bästa tänkbara kortfattade dokumentet om ämnet. Som alltid kom utskotten in vid denna tidpunkt, och ändringsförslagen som antogs i utskottet för kultur förstörde allt det goda arbete som hade gjorts. Två exempel är den bisarra uppmaningen till en europeisk polisstyrka för idrott i punkt 59 och diskussionen om ”ekonomisk dopning” i punkt 16, där man kritiserar privata investeringar och i vissa fall utländska investeringar inom EU. I betänkandet tittar man tyvärr bara på idrott ur den professionella fotbollens perspektiv. Som fotbollsdomare under de senaste 28 åren, främst på amatörnivå, kan jag berätta för er att man inte gör någonting i betänkandet för att ta itu med amatörfotbollens problem, eller problemen inom amatöridrott i allmänhet.

Parlamentet påstår att vi inte försöker att påverka de styrande organens beslut, men i dagens debatt har vi redan sett en attack på FIFA:s ”sex plus fem-idé”. De styrande organen borde se upp. Att överlåta idrottsprioriteringarna på EU är inte någon bra idé.

När det gäller vadhållning inom idrotten har vi hört många åsikter. Att använda betänkandet för att försöka tysta ner debatten om att liberalisera vadhållning och lotterimarknaden är uppenbarligen fel. Debatten borde gå i en annan riktning och komma från ett annat utskott. För dem som diskuterar det borde det räcka med att titta på vad som händer i Italien. Där har den gradvisa avregleringen av marknaden gjort mer pengar tillgängliga för alla.

Vi har talat om kollektiv försäljning av TV-rättigheter, vilket jag är för eftersom det har fungerat i Storbritannien. Jag tror dock starkt på subsidiaritet, och jag är säker på att detta borde detta lämnas till medlemsstaterna.

Vitboken om idrott innehåller många bra saker, även om Special Olympics och Paralympics-rörelserna nämns för lite. Men betänkandet är trots allt en förolämpning mot de irländska väljarna, eftersom man talar om Lissabonfördraget som om det redan vore här och som om irländarnas röster inte betydde någonting. Därför kommer den brittiska konservativa delegationen att rösta nej.

 
  
MPphoto
 
 

  Donato Tommaso Veraldi (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle vilja tacka föredraganden för hans enastående arbete med ett betänkande som syftar till att ge strategisk vägledning om idrottens roll i EU.

Idrotten är ett socialt fenomen som alltid har främjat värden som solidaritet, laganda och identitet. Det bekräftas av förklaringen om idrottens sammanlagda betydelse, som är en bilaga till Amsterdamfördraget. Idrottsaktivitet bidrar till att utveckla fysiska, intellektuella och sociala färdigheter, och därför borde idrott utövas både inom utbildningssystemet och inom andra delar av det sociala livet.

En punkt som inte borde underskattas är funktionshindrade människors nytta av att utöva idrott. Alla medlemsstater, lokala och regionala myndigheter samt idrottsorganisationer borde garantera och underlätta funktionshindrades tillgång till idrottsanläggningarna. I dagens samhälle kommer idrotten att vara tvungen att ta itu med nya hot, såsom utnyttjande av unga spelare, dopning, rasism, våld och penningtvätt. Problemen med våld uppstår inte bara inne på stadion utan också utanför.

Jag gratulerar kommissionen till dess arbete med att förhindra oordning genom att underlätta dialog med medlemsstater, internationella organisationer, idrottsorgan och polisstyrkor. Det är även viktigt att betona idrottens ekonomiska sida. Om medlemsstaterna tillämpar diskriminerande skattesystem som gynnar spelare kan det leda till att konkurrensen snedvrids. Därför måste man anta regler som garanterar att konkurrensen mellan idrottsorganen är rättvis.

 
  
MPphoto
 
 

  Christofer Fjellner (PPE-DE). – Herr talman! Betänkandets lovordande av idrott är bara någonting som man kan hålla med om. Idrott betyder massor för samhället, och det skapar många viktiga värden som jag knappast kan göra rättvisa åt på två minuter. Det bidrar även till att samla Europa. Bara för att något är viktigt betyder det dock inte att det är politiskt, och bara för att något bidrar till att samla Europa är det inte ett huvudansvar för EU.

Detta är någonting jag tycker går förlorat i debatten, inte minst om man slår fast att det bör göras fler idrottsrelaterade insatser på EU-nivå. Det tycker inte jag. Därför anser jag inte att vi behöver en särskild europeisk spelpolis. Jag tycker inte att sportagenter tjänar för mycket pengar, och det skulle vara ett argument för oss att skapa en särskild utbildning för sportagenter. Vi ska inte heller utjämna inkomsterna mellan framgångsrika och mindre framgångsrika klubbar. Att försöka begränsa det som i betänkandet kallas för idrottsmännens överdrivet aktiva scheman lär inte få dem att motstå dopning.

Vi måste dock reda ut ett antal felaktiga påståenden som görs om spelmarknaden i Europa. Det finns inget samband mellan privata aktörer på spelmarknaden och uppgjorda matcher. Tvärtom, några av de största skandalerna som vi har sett i Europa har drabbat just länder med monopol. Det finns inget samband mellan spelmonopol och en restriktiv spelpolitik. Tvärtom är många av de statliga monopolen i många medlemsländer några av de största reklamköparna. Det är inte länder med konkurrens som har en oreglerad spelmarknad. Tvärtom förekommer det i många länder med monopol där speltjänster är sämst reglerade och där monopolister oftast kan agera hur de vill.

Med felaktiga fakta får vi inte försöka hålla EU borta från ett område där EU faktiskt har en viktig roll att spela. Vi har fri rörlighet för tjänster i Europa, vilket givetvis även måste gälla speltjänster. Bakom medlemsstaternas falska tal om spelberoende döljer sig oftast ren protektionism och värnande om egna intäkter från spelmonopolen. Allt detta hyckleri kring spelpolitiken avslöjar nog egentligen bara att det är finansministrarna i medlemsstaterna som lider av den allra värsta sortens spelberoende. Det är därför vi moderater har väldigt svårt att ställa oss bakom stora delar av detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Elva personer har just begärt ordet, vilket inte kan beviljas. Jag skulle vilja påminna de ledamöter som inte talar under debatten om att de kan lämna in en skriftlig förklaring på högst 200 ord som kommer att bifogas till det fullständiga referatet, eller en röstförklaring efter anförandena.

 
  
MPphoto
 
 

  Mihaela Popa (PPE-DE). – (RO) Herr talman, kära kolleger! Jag vill gratulera min kollega Manolis Mavrommatis och på samma gång tacka honom för hans samarbete. Jag lade nämligen fram flera ändringsförslag till betänkandet.

Jag anser att det är mycket viktigt att man inför fritt tillträde till idrottsevenemang för unga människor under 14 år samt att man inrättar europeiska mästerskap på skol- och universitetsnivå och en ”europeisk dag utan livsmedelstillsatser”. Det är mycket viktigt att man anpassar idrotts- och skolinfrastrukturen till de funktionshindrades behov samt att man inför obligatoriska sjukförsäkringar för elitidrottare och utarbetar europeiska projekt för att förhindra våld på idrottsplatser. Det är mycket viktigt att man utformar europeiska projekt för elever med särskilda fysiska anlag.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga att jag är övertygad om att vi kommer att bidra till att främja ett sundare och mer värdefullt europeiskt samhälle genom att anta vitboken om idrott.

 
  
MPphoto
 
 

  Costas Botopoulos (PSE). – (EL) Herr talman! Under hela mitt liv har jag har verkligen älskat idrott, både som deltagare och som åskådare. Jag borde givetvis tillägga att under flera år skrev min kollega och vän Manolis Mavrommatis och jag artiklar om idrott för samma tidning.

Jag är dock inte särskilt optimistisk efter dagens debatt. Vad vi än gör och hur mycket vi än försöker att ordna upp problemen, är händelserna i sig ett tecken på att situationen är ganska hemsk.

Dopning är ett dagligt problem som till och med har lett till dödsolyckor. Kommersialiseringen av idrotten har överdrivits kraftigt. Idrottens framgång har lett till spektakulära, storskaliga uppvisningar, vilket i sin tur har medfört korruption. Inom idrotten är TV envåldshärskare.

Därför anser jag att en symbolisk gest är mycket viktig. Med tanke på problemen med OS, anser jag att vi bör överväga om spelen borde ges tillbaka till Grekland för alltid.

 
  
MPphoto
 
 

  Toomas Savi (ALDE). – (EN) Herr talman! Som ordförande för det estniska skidförbundet håller jag med om farhågorna i betänkandet när det gäller det minskade antalet timmar idrottslektioner både inom grundskole- och gymnasieutbildningen. Idrottsundervisning hjälper skolbarn att utveckla en vana att leva sunt. Att öka intresset för idrottsaktiviteter är en stor utmaning för många människor som är engagerade i idrotten.

Till exempel har det estniska skidförbundet skapat ett året runt-system för deltagande för barn och icke-professionella, men det blev ett ganska dyrt arbete. I detta sammanhang skulle jag vilja påpeka att finansieringen av idrottsaktiviteter till stor del gynnas av spel. Många idrotter får bidrag från intäkterna från statliga lotterier och licensierade spel. Jag anser att vi måste hitta några alternativa källor för ekonomiskt stöd om vi inte använder de pengarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Antonio De Blasio (PPE-DE). – (HU) Tack, herr talman! Jag gratulerar föredraganden till betänkandet. Vi har hört mycket här i dag, men jag skulle vilja uppmärksamma er på några få särskilda aspekter. Fetman håller på att bli endemisk, och vår i stor utsträckning stillasittande livsstil bär en stor del av skulden. Situationen skulle därför kunna avhjälpas, som den tidigare talaren också sa, genom att göra det obligatorisk med daglig idrottsundervisning i medlemsstaterna från grundskolenivå till högre utbildning. Vi behöver dock anläggningar till detta, och vi behöver också ändra läroplanerna. När det gäller anläggningar skulle situationen kunna förbättras om regeringarna tog ett större ansvar. Åtminstone hälften av intäkterna från idrott, 4 procent av EU:s bruttonationalprodukt, skulle nämligen behöva återinvesteras om man ska kunna få till stånd någon större förändring av situationen. Jag rekommenderar verkligen detta. Jag hoppas att vitboken kommer att förbättra situationen. Tack för att ni lyssnade.

 
  
MPphoto
 
 

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. − (CS) Eftersom omröstningen kommer att börja om några minuter kan jag inte hålla något längre anförande. Jag skulle dock vilja säga några få saker och svara på några frågor. Jag tycker att det klart och tydligt framgår av debatten vilket komplicerat fenomen idrotten är i det moderna samhällslivet. För det andra är jag är glad över att kunna säga att vi efter omröstningen om Mavrommatisbetänkandet kommer att ha en väldigt stabil grund för EU:s kommande gemensamma idrottspolitik: en grund som baseras på vitboken och parlamentets betänkande.

Det är förståeligt att det under debatten har avslöjats många tankar som det kommer att vara nödvändigt att ta upp och börja arbeta med inom den närmaste framtiden. Jag skulle bara vilja lyfta fram de saker jag har skrivit upp här och som jag anser är extra viktiga. Ett av problemen, som faktiskt tas upp i vitboken, är att idrottare, framför allt unga människor, måste utbildas för att förhindra den situation som beskrivs, det vill säga att deras karriärer tar slut utan att de har en adekvat långsiktig framtid tryggad. Det är också lika viktigt att ta itu med problemen med människohandel eller risken för människohandel i vissa fall inom idrotten. På samma sätt måste kommissionen själv ta tag i frågan om immateriella rättigheter, framför allt när det gäller Internet, som när allt kommer omkring är kommissionens angelägenhet. Eftersom jag inte har möjlighet att hålla ett långt anförande ska jag dock bara snabbt besvara de frågor som har ställts.

Först har vi frågan om de så kallade ”riktlinjerna”. Kommissionen anser att det fortfarande inte är rätt tid att formulera dem. Likväl anser vi att man borde ägna uppmärksamhet åt problemet. När det gäller de andra frågorna skulle jag vilja nämna frågan om lotterier, som ofta tas upp. Här skulle jag vilja upplysa om att lotterierna faller utanför tjänstedirektivet. Således omfattas de av gemenskapslagstiftningen och det är nödvändigt att fatta beslut i varje enskilt fall. En annan viktig fråga är den kollektiva försäljningen av sändningsrättigheter för TV-program. Kommissionen förutser att man kommer att hitta en lösning överallt, och den kommer, som har nämnts, att baseras på solidaritet. Jag anser att jag mycket kortfattat har berört de flesta av de frågor som har ställts. Annars är detta bara ett steg, även om ett mycket viktigt sådant, som har tagits av kommissionen och parlamentet tillsammans.

 
  
MPphoto
 
 

  Manolis Mavrommatis, föredragande. − (EL) Herr talman, låt mig än en gång tacka alla de ledamöter som talat här i dag, och alla som lagt fram ändringsförslag till betänkandet om vitboken om idrott.

Sammanlagt lades det fram 520 ändringsförslag i de åtta utskotten. Jag har i görligaste mån eftersträvat samförståndslösningar, vilket nu har krönts med framgång. Redan det faktum att ändringsförslagen framlades och var föremål för omröstning i åtta olika utskott visar hur viktigt detta betänkande faktiskt är. Det visar naturligtvis också hur viktig den text är som ska införas i reformfördraget.

Detta är ett viktigt första steg för idrotten och för EU. Genom att samarbeta och hjälpa varandra kan vi komma långt.

 
  
MPphoto
 
 

  Martin Schulz (PSE). – (DE) Herr talman, jag är osäker på enligt vilken artikel jag kan begära ordet just nu, men jag gör det ändå. Jag skulle gärna se att ni underrättade presidiet om att arbetsmiljön här i kammaren för närvarande är helt oacceptabel. Åtminstone anser jag det – men jag är övertygad om att jag talar för samtliga gruppledare här. Oväsendet är så förskräckligt att vi inte ens i hörlurarna kan höra vad talarna säger.

En stor del av kommissionsledamot Špidlas tal och Manolis Mavrommatis synpunkter gick inte att höra eftersom det är ett sådant fasligt oväsen i kammaren. Detta kan vi helt enkelt inte finna oss i. Vill ni vara vänlig att se till att presidiet lämnar en lucka på fem minuter mellan debattens avslutning och omröstningen. En sådan här situation i kammaren ska vi inte behöva stå ut med.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Debatten är avslutad.

Omröstningen äger rum omedelbart och vi övergår nu till omröstningen.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Iles Braghetto (PPE-DE), skriftlig. – (IT) Jag lovordar föredraganden Manolis Mavrommatis arbete, och välkomnar att kommissionen har antagit den med stort intresse emotsedda vitboken om idrott. Eftersom idrottsaktiviteter spelar en sådan viktig samhällsroll i Europa är åtgärden lika nyttig som nödvändig.

Jag vill peka på den ståndpunkt som intagits av utskottet för sysselsättning och sociala frågor, som framhåller att idrottens sociala värde måste erkännas. Idrotten kan ju, särskilt för ungdomar, tjäna som ett verktyg för att förmedla tolerans, respekt och engagemang. Jag anser att medlemsstaterna, med hjälp av klara och öppna riktlinjer och politiska insatser från gemenskapens sida, bör sörja för att det finns lämpliga idrottsplatser och för att hela samhället kan delta, även utsatta grupper. På så vis kan idrottsaktiviteter skapa mänsklig gemenskap och bidra till att bekämpa fenomen som rasism och främlingsfientlighet.

Brist på fysisk aktivitet främjar utvecklingen av sjukdomar som fetma och andra kroniska åkommor. Ett samarbete mellan idrotten och hälso- och sjukvården är därför i mina ögon av största vikt. Europeiska unionen spelar en central samordnande roll för att informera medborgarna och uppmuntra dem att delta i hela skalan av idrottsaktiviteter.

 
  
MPphoto
 
 

  Magor Imre Csibi (ALDE), skriftlig. – (RO) Jag vill framhålla vikten av idrottsundervisning i EU:s grund- och gymnasieskolor. För närvarande är idrotten det enda ämnet på läroplanen som syftar till att barnen ska lära sig att leva sunt. Jag välkomnar EU:s initiativ att öka antalet idrottslektioner i skolan.

Förutom fler idrottslektioner bör vi beakta ytterligare två viktiga frågor. Här menar jag dels att idrottsundervisningen behöver göras lockande, dels möjligheten att tillhandahålla idrottsundervisning på olika nivåer. Min ståndpunkt bygger på diskussioner med rumänska elever och idrottslärare. Tyvärr ökar frånvaron när idrottslektionerna inte anses vara särskilt lockande.

En orsak är att det saknas tillräckliga kriterier för att tillhandahålla olika nivåer av idrottsundervisning. Ett annat problem är att det inte finns någon särskild idrottsundervisning för ungdomar med övervikt eller fetma. Idrottslektionerna är av samma intensitet såväl för friska barn som för barn med problem. Det betyder att ungdomar ibland utestängs från idrottsplanerna.

Sådana problem finns i flera av Europeiska unionens medlemsstater. De måste lösas. Jag uppmanar Europeiska kommissionen att föreslå lösningar och att även informera om god praxis i medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Gyula Hegyi (PSE), skriftlig. (HU) Idrottsbetänkandet från min grekiska ledamotskollega är ett viktigt dokument om en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. Idrotten har spelat en roll i den europeiska kulturen sedan tusentals år. Bland de gamla grekernas arv till mänskligheten märks bland annat de olympiska spelen, som är en sådan glädje för oss. I dag är många människor bekymrade för om det ska gå att skydda de olympiska spelen från bojkotter och politiska känslostormar som kan vara på sin plats i andra sammanhang. I Ungern är, tack och lov, tongivande politiker och opinionsbildare emot att bojkotta OS i Peking, och såvitt jag kan bedöma delas denna syn av i princip hela EU. Efter alla olyckliga bojkotter av tidigare spel kan vi därför hoppas på att politiska överväganden den här gången inte förstör möjligheterna för idrottens män och kvinnor och för hundratals miljoner idrottsälskare. Huruvida politiker bör medverka vid öppningsceremonin är en helt annan sak. Det får politikerna själva avgöra i egenskap av politiker, och varken idrotten eller dess utövare bör dras in i den frågan.

 
  
MPphoto
 
 

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Då vi överlägger om översynen av Lissabonstrategin kan vi inte bortse från en sektor som sysselsätter 15 miljoner människor och svarar för omkring 4 procent av Europeiska unionens BNP. Idrotten kan starkt bidra till att vi når våra två huvudmål: ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

Jag skulle därför vilja framhålla några budgetaspekter beträffande Europeiska unionens stöd till idrotten. För närvarande finns det inga klara skrivningar i gällande fördrag som tillåter att vi engagerar oss aktivt via olika program och fonder. Men fram till dess att Lissabonfördraget träder i kraft kan vi ändå inleda förberedelser i budgetutskottet som, även om de avser obetydliga belopp, kan initiera ett antal projekt av stor nytta för den europeiska idrotten från och med 2009.

Jag beklagar att vi inte vid presentationen av det preliminära förslaget till budget nu i veckan ägnade mer tid åt att diskutera den budgetpost som kan inrättas under EU-budgetens rubrik 3: Medborgarskap. Jag hoppas att vi kommer att kunna lägga fram konstruktiva förslag på detta område vid första behandlingen av budgeten i höst.

 
  
MPphoto
 
 

  Lívia Járóka (PPE-DE), skriftlig. (HU) Till att börja med vill jag gratulera min vän Manolis Mavrommatis till hans betänkande, som uppmuntrar Europeiska unionens medlemsstater att utbyta bästa metoder för att förebygga våld, rasism och främlingsfientlighet på och vid idrottsplatser. Att vidta åtgärder mot den rasism som tyvärr blivit ett allt vanligare inslag vid idrottsevenemang är en angelägenhet som medlemsstaternas myndigheter, idrottsorganisationer och tävlingsorganisatörer måste ta itu med gemensamt, eftersom detta ligger i allas intresse. Här kan ett antal enastående initiativ lyftas fram, bland annat Europeiska fotbollsförbundet UEFA:s kampanj ”Fotboll mot rasism i Europa” (FARE) och de evenemang som äger rum under mottot ”Rasism förstör spelet”. Men det effektivaste sättet att bekämpa rasism och utestängning på idrottsarenor är tävlingen i sig, eftersom den främjar individens laganda, samarbetsförmåga och känsla för rättvis tävlan, och samtidigt stärker samhällsvärden som samarbete och solidaritet .

Det är emellertid ett statistiskt faktum att vissa grupper i samhället, framför allt de mest utsatta etniska minoriteterna, deltar i idrottsaktiviteter i mycket mindre utsträckning och har mycket sämre tillgång till idrottsanläggningar som drivs i offentlig regi. Därför behöver Europeiska unionen fastställa en lämplig referensram för att främja lika möjligheter för idrottsutövare och för idrottens finansiering. De som leder medlemsstaternas idrottsorganisationer måste samarbeta med lokala och regionala myndigheter för att prioritera utsatta gruppers medverkan i respektive idrott.

 
  
MPphoto
 
 

  Roumyana Jeleva (PPE-DE), skriftlig. – (BG) Jag vill gratulera vår kollega Manolis Mavrommatis till hans utmärkta betänkande och berömma införandet av idrottsaspekter i Lissabonfördraget, kravet på att budgeten för 2009 ska ha en särskild post för idrott samt utvecklingen av åtgärder för att främja idrotten i medlemsstaterna. Jag anser att debatten i dag utgör första steget mot att främja en konsekvent europeisk idrottspolitik.

Som bulgarisk ledamot i utskottet för regional utveckling företräder jag ett land med en svagt utvecklad infrastruktur på idrottsområdet, i synnerhet vad amatöridrotten beräffar. Jag uppmanar Europeiska kommissionen och medlemsstaterna att mer aktivt använda Europeiska regionala utvecklingsfonden och andra finansiella verktyg för att investera i stadsmiljön och utveckla infrastruktur och projekt som gagnar idrotten. Jag anser att idrotten bör och kan bli en del av strategierna för att med stöd från EU främja en hållbar utveckling i våra regioner, kommuner, städer och byar.

 
  
MPphoto
 
 

  Lasse Lehtinen (PSE), skriftlig. (FI) Att idrotta är att tävla, men på ett sätt som inte omfattas av EU:s konkurrenslagstiftning.

För att idrottens särart ska bibehållas bör idrotten få en chans till självreglering i framtiden, i enlighet med varje idrotts bästa traditioner. De lagar som vi lagstiftare utformar bör syfta till att hålla politiker och domstolar så långt borta från idrotten som möjligt. Detta krav kan förefalla motsägelsefullt, men behandlas mer sammanhängande i detta betänkande än i kommissionens vitbok.

För idrotten i Europa och för alla aktiviteter på gräsrotsnivå är det viktigt att medlemsstaterna kan bibehålla sina nationella spelsystem, som är ett avgörande inslag i idrottens särart. Det är också lättare att förebygga oönskade följder av spelverksamhet i länder där det finns ett statligt monopol. Frivilligt, ideellt arbete på gräsrotsnivå och offentligt ekonomiskt stöd gagnar proffsidrotten och de affärsverksamheter som byggts upp kring den inom alla idrotter.

Parlamentet måste å sin sida ha möjlighet att sörja för att idrottens sociala fundament inte smulas sönder av trycket från marknadskrafterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Janusz Lewandowski (PPE-DE), skriftlig. (PL) Idrotten är ett så viktigt inslag i vardagen, och är desssutom så globaliserad, att den förtjänar att uppmärksammas av Europeiska unionens institutioner. Att gemensamt bekämpa vissa närbesläktade företeelser har större verkan än om varje medlemsstat handlar på egen hand.

Det är allmänt känt att dopning i dag är ett utbrett problem för tävlingsidrotten. Därför lyfter Europaparlamentets betänkande fram kampen mot dopning. Ledamöter från de forna kommunistländerna minns hur dopning med myndigheternas välsignelse kan bli en nationell metod för att få fram elitidrottare när ett land bygger sitt anseende på idrottsliga framgångar. Föredraganden fällde en klok och verklighetsförankrad kommentar: Han sa att det inte räcker att enbart behandla symtomen med hjälp av fler kontroller, utan att detta måste åtföljas av åtgärder som undanröjer fenomenets underliggande orsaker. Här föreställer jag mig tävlingsprogram som är hårdare än vad kroppen klarar av, och utbildningsinsatser.

Man kan iaktta ett annat problem vid stora idrottsevenemang, nämligen att rasistiska och diskriminerande åsikter uttrycks. Här menar jag något annat än exempelvis FIFA:s regler för andelen nationella och utländska lagmedlemmar. Sådana restriktioner motiveras av att man hellre slår vakt om unga talangers framsteg och utveckling än köper över spelare, och utgör ingen diskriminering av spelarna på grund av deras nationella ursprung.

Jag välkomnar också att man uppmärksammar företeelser som har att göra med idrottens kommersialisering och sidoeffekter av detta. Hit hör hasardspel och olika tillgång till utsändningar av idrottsevenemang. Jag håller med om att även detta är viktiga frågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Marusya Ivanova Lyubcheva (PSE), skriftlig. (BG) Herr talman! Det är utmärkt att Europaparlamentet debatterar vitboken om idrott. Vi bör uppmärksamma behovet av att balansera de politiska åtgärderna för utveckling av proffsidrott respektive amatöridrott. Elitprestationer inom idrotten är dyra, men det är lika nödvändigt att öka stödet till massidrotten, från barndomen till pensionsåldern. Vi behöver inrätta en infrastruktur som gör det möjligt att integrera medborgare ur alla socialgrupper.

Idrott erfordrar undervisning tidigt i barndomen, och bidrar till att undanröja många andra problem som missbruk av narkotika, alkohol och tobak. Vi bör uppmana medlemsstaterna att inrätta områden för kostnadsfri idrottsutövning och områden som är fria från narkotika, alkohol och tobak. Jag genomförde nyligen en opinionsundersökning som klart utvisar att ungdomar som idrottar inte använder narkotika eller alkohol. Deras beteendemönster är helt annorlunda: idrotten bidrar till att utveckla mycket viktiga sidor som tolerans och solidaritet hos dem. Det är därför särskilt viktigt att utbildningsväsendet engagerar sig i idrottsvärlden. Jag skulle också vilja dela med mig av en annan iakttagelse: Det finns skolor som är specialinriktade på idrott, och det är mycket viktigt att deras verksamhet står i ett välavvägt förhållande till de idrottsklubbar som rekryterar idrottsutövare. Vi behöver lagstifta om detta på både idrotts- och utbildningsområdet.

 
  
MPphoto
 
 

  Siiri Oviir (ALDE), in writing. (ET) Much has been said here about the role of sport in culture, its effect on health etc. Sport has a very big role to play both physically and psychologically. In recent years the social benefit of sport has been actively promoted in Europe to give everyone the opportunity to participate to the best of their ability in the life of their communities. I am extremely sorry that the same cannot be said for disabled sport. As President of the Physically Disabled Sports Association in Estonia I know how difficult it is to organise sports events for the disabled, to get them coverage in the media, and to obtain resources from government and from sponsors. Our sportsmen and women are aware that equal conditions and opportunities have not been established for them.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), skriftlig. (RO) Eurostats statistik för kulturområdet 2007 byggde på aktiviteter som medlemsstaterna valt att hänföra till denna kategori. Idrott och turism omfattades emellertid inte, och enligt min mening bör detta rättas till. Jag anser att det är positivt att idrottsturismen utvecklats på senare år, och att vinter- och vattensporter främjas.

Både folkhälsan och miljön kan gagnas av att det finns idrottsanläggningar i hotellanläggningar eller att det byggs särskilda cykelsträckor för turister. I vissa europeiska storstäder finns redan parkeringar som gratis lånar ut cyklar till turister som ställer sin bil där.

Den 1 maj inväntade jag deltagarna i ett terränglopp vid mållinjen i min hemstad Galaţi, och gladdes särskild när barn och handikappade tog sig över mållinjen. Utbildning är avgörande för att främja idrotten. I Rumänien inleddes 2001 uppförandet av flera hundra gymnastiksalar för skolor och gymnasier, både i städerna och ute på landet. Jag anser att dessa investeringar bör fortsätta.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: ROURE
Vice talman

 

5. Omröstning
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Först och främst har jag nöjet att meddela kammaren att Litauens parlament ratificerade fördraget i morse.

(Applåder)

Nästa punkt på föredragningslistan är omröstningen.

(För resultatet av omröstningen och andra detaljer: se protokollet.)

– Före omröstningen:

 
  
MPphoto
 
 

  Jens-Peter Bonde (IND/DEM). – (EN) Fru talman, i dag lägger jag för sista gången min röst i parlamentet. Från och med i morgon företräder Hanne Dahl den danska junirörelsen. Jag vill tacka er alla för många fina duster om konstitutionen och folkomröstningar, och för ett gott samarbete då vi gemensamt kämpade för större öppenhet.

Vi har lyckats öppna kommissionens hemliga telefonkatalog. Vi har lagt ut dess dagordningar och protokoll på internet. Snart får vi insyn i vilka kommissionens rådgivare är och vilka som mottar dess stöd. Bara genom att samarbeta över partilinjerna kunde vi uppnå sådana segrar.

Vid konventet fick vi stöd genom underskrifter från 23 regeringar, samtliga parlamentsledamöter och, med ett enda undantag, samtliga europaparlamentariker för ett mycket enkelt förslag att vända upp och ned på öppenhetsprncipen. Öppenhet och insyn ska alltid råda, såvida inte ett undantag beviljas.

Vidare vill jag tacka er för det stöd jag fått för ett antal ändringsförslag som avsett fluorerade gaser, klimatåtgärder, bekämpningsmedel och dricksvatten, transportsektorn och nitrater i ekologisk korv.

Min andra önskan är att lagar inte längre ska stiftas av tjänstemän bakom stängda dörrar. Jag uppmanar er att se till att all EU-lagstiftning måste genomgå en offentlig omröstning i Europaparlamentet.

Tack ska ni ha, kollegor, för 29 år tillsammans i parlamentet …

… och tack till alla danska väljare som gjorde det möjligt!

 

5.1. Ändring av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet mellan EG och Seychellerna (A6-0085/2008, Josu Ortuondo Larrea) (omröstning)

5.2. Punktskattesats för öl från Madeira (A6-0146/2008, Sérgio Marques) (omröstning)

5.3. Kommissionens genomförandebefogenheter (A6-0107/2008, Monica Frassoni) (omröstning)
  

Före omröstningen:

 
  
MPphoto
 
 

  László Kovács , ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman, kommissionen välkomnar Monica Frassonis betänkande om att godkänna ingåendet av ett interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet och kommissionen om tillämpningsföreskrifter till rådets beslut 1999/468/EG om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter, ändrat genom beslut 2006/512/EG. I detta sammanhang vill kommissionen framhålla att punkt 11 i avtalet gäller allmänt i ytterst brådskande fall.

Kommissionen vill tacka parlamentet, och i synnerhet Gerardo Galeote och Richard Corbett, för den utmärkta samarbetsanda som rått då avtalet förhandlades fram. Kommissionen godkände avtalet i går och dess ordförande Manuel Barroso kommer att underteckna det inom ett par dagar.

 

5.4. Genomförandeåtgärder (ändring av artikel 81) (A6-0108/2008, Monica Frassoni) (omröstning)

5.5. Stödsystem för jordbrukare (bomullsstöd) (A6-0166/2008, Ioannis Gklavakis) (omröstning)

5.6. Transatlantiska ekonomiska rådet (omröstning)
  

Före omröstningen om punkt 13:

 
  
MPphoto
 
 

  Erika Mann (PSE). – (DE) Fru talman, under de partiövergripande överläggningarna om det gemensamma förslaget till resolution i måndags glömde vi bort att IMF:s rekommendationer om finansiell turbulens redan finns tillgängliga och att det som återstår är att tillämpa dem. Det är min stora förhoppning att få kammarens stöd för min rekommendation att införa följande ord i texten:

”båda parternas genomförande av slutsatserna”

följt av resten av texten. Inga ytterligare textändringar behövs.

 
  
  

(Parlamentet antog det muntliga ändringsförslaget.)

 

5.7. Årsrapport om de mänskliga rättigheterna i världen 2007 och EU:s politik på området (A6-0153/2008, Marco Cappato) (omröstning)
  

– Före omröstningen om ändringsförslag 3:

 
  
MPphoto
 
 

  Hannes Swoboda, för PSE-gruppen. – (DE) Fru talman, jag vill göra följande korta uttalande för min grupp: vi vill dra tillbaka ändringsförslag 3. Vår ståndpunkt är och förblir att ickevåld tyvärr inte alltid räcker för att driva igenom att de mänskliga rättigheterna respekteras – det räcker att nämna Kosovo och Darfur. Detta får dock inte tolkas som att vi är emot principen om ickevåld. Vi vill därför dra tillbaka vårt eget ändringsförslag. Vi kommer att rösta för PPE-DE-gruppens ändringsförslag, och så kan vi gå vidare utifrån det.

 
  
  

– Före omröstningen om ändringsförslag 7:

 
  
MPphoto
 
 

  Marco Cappato, föredragande. − (IT) Fru talman, mina damer och herrar, jag vill tacka Hannes Swoboda från den socialdemokratiska gruppen för att de förenklar för oss genom att dra tillbaka sitt ändringsförslag, och för att de klargjort att förslaget inte är det så att säga allenarådande verktyget.

Jag skulle vilja lägga fram ett muntligt ändringsförslag angående PPE-DE-gruppens ändringsförslag, som också syftar till att förenkla. Stycket ska börja så här: ”Europaparlamentet anser att ickevåld är det bästa sättet”, och sedan står resten av stycket kvar som det är. Jag skulle också vilja att ”ickevåld” skrevs ihop som ett ord i samtliga språkversioner, eftersom det inte är enbart ett negativt begrepp som visar på frånvaron av våld, utan en positiv handlingsprincip, som Dalai Lama, Gandhi och andra historiska personer har lärt oss.

 
  
  

(Parlamentet godkände det muntliga ändringsförslaget.)

– Före omröstningen om punkt 23:

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Flautre (Verts/ALE). – (FR) Fru talman, med föredragandens goda minne föreslår jag ett muntligt ändringsförslag avseende punkt 23, som lyder så här:

”Parlamentet konstaterar med oro att UNHRC under sitt senaste verksamhetsår inte har visat prov på trovärdighet men understryker återigen den avgörande roll som UNHRC har inom FN-systemet som helhet.”

 
  
  

(Parlamentet godkände det muntliga ändringsförslaget.)

 

5.8. EU:s valobservatörsuppdrag: mål, tillvägagångssätt och framtida utmaningar (A6-0138/2008, Véronique De Keyser, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra) (omröstning)
  

– Före omröstningen:

 
  
MPphoto
 
 

  Michael Gahler (PPE-DE). – (DE) Fru talman, i samråd med de två föredragande föreslår jag följande tillägg:

”Europaparlamentet är mycket positivt inställt till deltagandet av observatörer från tredjeländer, såsom Schweiz, Norge eller Kanada, i EU:s valobservatörsuppdrag.”

(DE) Berörda parter har bett om detta, och jag tror att det uppmuntrar dem att medverka även i fortsättningen.

 
  
  

(Parlamentet godkände det muntliga ändringsförslaget.)

 

5.9. Handel och ekonomiska förbindelser med länderna i Sydostasien (Asean) (A6-0151/2008, Glyn Ford) (omröstning)
  

– Före omröstningen:

 
  
MPphoto
 
 

  Glyn Ford, föredragande. Fru talman! Efter debatten i går kväll enades jag med Daniel Varela Suanzes-Carpegna från PPE-DE-gruppen om att dra tillbaka ändringsförslag 11. Vidare blir ändringsförslag 12 ett tillägg till punkt 17.

 
  
  

(Parlamentet godkände denna begäran.)

 

5.10. Förvaltningen av djuphavsbestånd (A6-0103/2008, Rosa Miguélez Ramos) (omröstning)

5.11. En ram för den verksamhet som bedrivs av företrädare för intressegrupper (lobbyverksamhet) vid Europeiska unionens institutioner (A6-0105/2008, Ingo Friedrich) (omröstning)
  

– Före omröstningen:

 
  
MPphoto
 
 

  Hartmut Nassauer (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Å min politiska grupps vägnar begär jag omröstning med namnupprop för ändringsförslag 1 och för andra delen av den delade omröstningen om ändringsförslag 11.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Jag vill påminna er om att tidsfristen har löpt ut. Men om ingen motsätter sig det, går vi med på er begäran.

 
  
  

(Talmannen konstaterade att ingen motsatte sig denna begäran.)

– Före omröstningen om punkt 10:

 
  
MPphoto
 
 

  Mario Mauro (PPE-DE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Syftet med detta ändringsförslag är att ta bort följande ord: ”då de agerar inom ramen för den roll och utför de uppgifter som fastställs i fördragen”. Detta beror på att regioner och kommuner företräder allmännyttan, vilket privata lobbyister inte gör. Det vore därför grovt förenklande att behandla regioner och kommuner på samma sätt som privata lobbyister. Lokala bestämmelser i många europeiska regioner och kommuner låter dem ingripa mycket mer radikalt än vad som fastställs i fördragen för att på gemenskapsnivå värna det aktuella allmänintresset. Det är därför jag begär att de sista orden i ändringsförslaget utgår.

 
  
  

(Parlamentet avvisade det muntliga ändringsförslaget.)

– Före omröstningen om ändringsförslag 3:

 
  
MPphoto
 
 

  Adina-Ioana Vălean (ALDE). – (EN) Fru talman! Vi lägger fram ett muntligt ändringsförslag som avser ändringsförslag 3. Vi vill att ordet”kyrkor” byts ut mot ”religiösa”, så att lydelsen blir: ”[…] bör betraktas som lobbyister och behandlas på samma sätt: Professionella lobbyister, lobbyavdelningar inom företag (”in-house-lobbyister”), icke-statliga organisationer, tankesmedjor, branschorganisationer, fackförbund, arbetsgivarorganisationer, religiösa, filosofiska och icke-konfessionella organisationer […]” och så vidare.

 
  
  

(Parlamentet avvisade det muntliga ändringsförslaget.)

 
  
MPphoto
 
 

  Monica Frassoni (Verts/ALE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det här bevisar att lobbyverksamhet fungerar!

(Applåder från mitten och från vänster)

 
  
  

– Före omröstningen om ändringsförslag 15:

 
  
MPphoto
 
 

  Monica Frassoni (Verts/ALE). – (EN) Fru talman! Vi tycks ha blivit lurade av EU-engelskan. Eftersom ändringsförslaget inte verkar vara särskilt tydligt formulerat, drar min grupp tillbaka ändringsförslag 15 avseende frågan om beloppsgränser för när en lobbyist ska tvingas lämna finansiell information. Men även om omröstningen inte går som vi hade önskat så hoppas vi verkligen att frågan reds ut och tas upp igen vid arbetsgruppens överläggningar.

Tack ska ni ha, jag vill tacka alla för den gemensamma arbetsinsatsen.

 

5.12. Vitbok om idrott (A6-0149/2008, Manolis Mavrommatis) (omröstning)

6. Parlamentets sammansättning: se protokollet

7. Utskottens och delegationernas sammansättning: se protokollet
  

ORDFÖRANDESKAP: MORGANTINI
Vice talman

 

8. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet

9. Röstförklaringar
  

Muntliga röstförklaringar

 
  
  

− Betänkande: Ioannis Gklavakis (A6-0166/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Katerina Batzeli (PSE). – (EL) Fru talman! Med tanke på att det här rör sig om en känslig och särskilt betydelsefull grekisk jordbruksprodukt, och på att reformen snarast viker sig för rättspraxis i Europeiska gemenskapernas domstol, skulle man förvänta sig ett skydd mot en ny gemensam organisation för jordbruksmarknaderna för bomull fram till 2013. En sådan konsolidering skulle bygga på den gemensamma jordbrukspolitikens bestämmelser för samlat gårdsstöd, finansiella garantier med gemenskapsmedel i varje lands nationella anslag, samt på att medlemsstaterna kan hantera sina nationella anslag flexibelt.

Inom ramen för budgetneutraliteten bör vi eftersträva högsta möjliga arealersättning per hektar. Vi bör också se till att producenter som vill höja kvaliteten på sina produkter får del av stödet.

Men detta har inte uppnåtts. I betänkandets förslag att inom ramen för den första pelaren inrätta en omstruktureringsfond, föreslås att stöd ska ges för att modernisera sektorn, i synnerhet rensningsindustrin (se främst ändringsförslagen 9, 14, 16, 23, 26, 31 och 39). Det handlar om en rekonstruktion i syfte att uppväga de förluster som drabbar rensningsindustrin vid produktionsminskningar eller störningar av bomullsmarknaden.

Detta är orsakerna till att PASOK:s parlamentsgrupp röstade emot betänkandet om system för direktstöd för bomullssektorn.

 
  
  

− Transatlantiska ekonomiska rådet (RC-B6-0209/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Stort tack för att ni ger mig möjlighet att förklara varför jag röstade som jag gjorde angående avtalet om det transatlantiska ekonomiska rådet.

Man kan nog med fog hävda att vi alla är för lagstiftningssamarbete. Detta gäller särskilt då detta underlättar för den transatlantiska handeln, eftersom de två stora handelsblocken EU och USA alltför ofta råkar i luven på varandra om handelsfrågor.

Vi bör dock sörja för att överenskommelser som ingås för att fastställa gemensam lagstiftning inte blir en förevändning för att gemensamt utöva protektionism. Vi måste se till att globala normer som vi utarbetar gemensamt inte används som en förevändning för att utestänga producenter och leverantörer från andra delar av världen.

Låt oss därför, när vi nu strävar efter att införa gemensamma globala normer, också se till att vi kan hjälpa producenter från fattigare länder att anta dessa normer, så att vi inte använder dem som en förevändning för att utestänga dessa länder från världsmarknaderna.

Sammanfattningsvis tror jag att båda sidor välkomnade avtalet, vilket var anledningen till att jag röstade för det.

 
  
  

− Betänkande: Marco Cappato (A6-0153/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Milan Horáček (Verts/ALE). – (DE) Fru talman! Jag röstade för Marco Cappatos betänkande eftersom det behandlar en av Europaparlamentets viktigaste uppgifter, nämligen att övervaka hur rådet och kommissionen agerar i sin politik för mänskliga rättigheter. Detta stärker Europeiska unionens roll som de mänskliga rättigheternas försvarare i hela världen. Som en del av denna process är det av största vikt att exempelvis underutskottet för mänskliga rättigheter systematiskt utvärderar de relevanta verktygen, och att parlamentet engagerar sig i Europeiska unionens dialoger om mänskliga rättigheter.

Men alla politiska åtgärder på området förblir rent utanpåverk, om man inte utgår ifrån att dessa grundläggande rättigheter är odelbara. Bara så kan vi sörja för att trovärdigheten vinner över dubbelmoralen.

 
  
MPphoto
 
 

  Tunne Kelam (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag röstade emot punkt 141, som går ut på att parlamentet helt och hållet ställer sig bakom Yogyakartaprinciperna. Dessa principer har inte definierats särskilt tydligt, framför allt inte beträffande sådana känsliga frågor som sexuell läggning och könsidentitet.

Jag stödde i stället ändringsförslag 15, där dessa principer ”beaktas”. Poängen är att dessa principer inte ska framstå som obligatoriska för medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Dimitar Stoyanov (NI). – (BG) Tack, fru talman! När jag nu får ordet beträffande Marco Cappatos betänkande så motiveras det av ett ändringsförslag från föredraganden själv. Det rör sig närmare bestämt om ändringsförslag 1, där föredraganden utan förvarning börjar filosofera om den moderna nationalstatens och det nationella självbestämmandets tillräcklighet i modern tid. Om Marco Cappato känner sig en smula förvirrad angående detta är det hans problem, men samma idéer framfördes definitivt av de totalitära kommunistregimerna, som inte brydde sig ett dyft om mänskliga rättigheter. Kommunisterna i Bulgarien och andra östeuropeiska länder avgav förklaringar i samma anda som hans ändringsförslag. Jag skulle därför vilja föreslå Marco Cappato att han besöker Nordkoreas Kim Jong Il, om han vill fortsätta med sina utgjutelser. Där skulle man instämma i och utan tvivel varmt välkomna hans idéer.

 
  
  

− Betänkande: Véronique de Keyser, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (A6-0138/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Martin Callanan (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag röstade för betänkandet. Jag anser att EU:s arbete med valobservatörsuppdragen har en mycket stark inverkan, är mycket viktigt och utförs mycket professionellt. Det främjar demokratiprocessen och den demokratiska utvecklingen i många utsatta länder och utvecklingsländer.

Jag hade förmånen att vara ordförande i parlamentets valobservatörsuppdrag i Sierra Leone, ett land som har det svårt och är mycket fattigt. Vårt uppdrag mötte många logistiska besvärligheter, särskilt vädret under regnperioden. Men uppdraget genomfördes ytterst professionellt av samtliga medarbetare, såväl från EU som lokalt rekryterade medarbetare.

Man blev verkligen ödmjuk av att uppleva hur entusiastiskt gemene man i Sierra Leone ofta såg på valet, och hur människorna köade i regnet i åtskilliga timmar för att lägga sin röst i ett demokratiskt val. Att vi kunnat bidra till detta är väl värt de jämförelsevis små summor det kostade, och det är med stor glädje som jag nu välkomnar betänkandet och röstar för det.

 
  
  

− Betänkande: Glyn Ford, Vicenzo Aita (A6-0151/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Stort tack för att ni ger mig denna möjlighet att förklara min röst beträffande Glyn Fords betänkande om avtalet med ASEAN.

I regel tror jag att vi föredrar att förbättra och öka den internationella handeln inom Världshandelsorganisationens multilaterala ram. Men jag tror också att vi måste acceptera de bilaterala kontakternas roll för att utöka handeln och åtnjuta fördelarna med globaliseringen i hela världen.

En i mina ögon särskilt viktig aspekt av detta betänkande är att vi lyfte fram människorättsfrågorna. För det mesta reagerar jag ganska skeptiskt när vi gör detta, eftersom det ofta blir ett svepskäl för protektionism gentemot andra länder. Men i detta sammanhang passar det ovanligt bra, med tanke på att Burma är medlem i ASEAN.

I ett avseende känns detta dock ganska problematiskt för mig. Jag framlade ett ändringsförslag till utskottet, som antogs. Förslaget gick ut på att vi, om vissa länder i ASEAN visade sig ha förbehåll mot att underteckna ett frihandelsavtal, ändå borde sluta avtal med de länder som ville medverka. Vi får inte låta det mest protektionistiska landet ställa sig i vägen för avtalen.

Tyvärr har EU bitit sig fast i principen att det är förhandlingar mellan handelsblocken som gäller. Därför lade jag ned min röst.

 
  
  

− Betänkande: Ingo Friedrich (tidigare Alexander Stubb) (A6-0105/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). – (IT) Fru talman! Mina damer och herrar, det bereder mig ett stort nöje att avge denna röstförklaring när ordföranden heter Luisa Morgantini, och i synnerhet när jag kan höra ljudet av applåderande ledamöter bakom mig. Jag vill för min egen del, både som enskild ledamot och som företrädare för pensionärspartiet, säga att jag röstade emot betänkandet om en ram för lobbyverksamhet. Orsaken är följande: Jag finner det inte övertygande att man utgår ifrån att europaparlamentarikerna låter sig påverkas i sina beslut av andra människor, och att lagstiftning därför är påkallad.

Förvisso har mina egna beslut alltid påverkats av Carlo Fatuzzo - men endast och uteslutande av Carlo Fatuzzo. Jag finner det därför väldigt egendomligt att man godtar att det finns en sådan möjlighet. Om något kan göras, eller bör göras, för att hjälpa oss att bättre förstå de dokument vi röstar om, så bör man tillhandahålla experter som motsäger varandra totalt, och sedan får vi använda vårt eget förnuft för att bestämma oss.

Jag vill avslutningsvis ställa följande fråga både till mig själv och till er, fru talman: Vem påverkade beslutet om en ram för lobbyverksamhet? Jo, det finns givetvis en lobby, lobbyistlobbyn, som har påverkat ramen för lobbyverksamhet!

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Jag konstaterar att ni fortfarande är individualist. Förhoppningsvis får ni tillfälle att jämföra era intryck med kollegornas.

 
  
MPphoto
 
 

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Först och främst är det ett sant nöje att ha er som ordförande i dag. Ni borde vara ordförande oftare. Det är också ett sant nöje att få ta del av Carlo Fatuzzos röstförklaring. Jag avgav tack och lov inte själv några röstförklaringar under min första mandatperiod, för i så fall hade jag aldrig hunnit äta lunch i Strasbourg.

Under voteringen om betänkandet funderade jag på om vi vänder oss till rätt målgrupp. Det är ju bra att vi är öppna med vilka lobbyister vi träffar här, och det är också bra att vi får reda på vilka som kommissionen träffar. Men jag undrar om vi inte också borde få veta vilka kommissionen påverkar för att de i sin tur ska försöka påverka parlamentets voteringar om direktiv som kommissionen lägger fram.

Min ryktbara kollega Daniel Hannan har redan genom en fråga till kommissionen kunnat avslöja för oss hur mycket pengar som välgörenhetsorganisationer som brittiska NSPCC erhåller direkt från Europeiska kommissionen. Sedan är det knappast särskilt överraskande att de skriver till oss och talar om att vi borde stödja Lissabonfördraget.

En hel rad organisationer tog emot pengar från EU i samband med medborgarnas agora inför Lissabonfördraget, men alla befann de sig på en och samma sida av staketet. Det är lite problematiskt ställt med demokratin här: i allmänhet är det fel parter som får ekonomiskt stöd. Det vore faktiskt bättre om vi drog in det här stödet helt och hållet.

 
  
MPphoto
 
 

  Daniel Hannan (NI). – (EN) Fru talman! Lobbyisterna älskar Bryssel. När de anländer till EU:s institutioner inser de genast att det här systemet är som gjort av och för sådana som de.

Här kan de driva igenom lagstiftning som inget folkvalt parlament skulle acceptera. Jag tänker på förslaget om förbud mot vitamin- och mineraltillsättning i högre doser, som mötte hårt motstånd i samtliga medlemsstater men drevs igenom bakom kulisserna här av ett antal stora läkemedelsföretag.

Detta är allmänt känt även utanför den här kammaren. Något som kanske inte är lika känt är att dessa lobbyorganisationer, som min kollega Christopher Heaton-Harris precis berättade, själva är skapade av Europeiska unionen, och ekonomiskt är helt beroende av stödet från kommissionen.

Och när Europeiska kommissionen sedan gör min av att samråda med det civila samhället, innebär det i själva verket att man samråder med European Federation of Journalists, European Women’s Lobby, Europeiska fackliga samorganisationen och en hel rad andra organisationer som har de europeiska skattebetalarna att tacka för varenda euro de förfogar över.

Jag måste faktiskt undra om det finns något enda organ där ute i medlemsstaterna som stödjer detta projekt av egen fri vilja, utan att på ett eller annat sätt få betalt för det. Det finns ett sätt att utröna om jag har rätt: folkomrösta om Lissabonfördraget. Pactio Olisipiensis censenda est!

 
  
  

− Betänkande: Manolis Mavrommatis (A6-0149/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Med anledning av detta viktiga betänkande skulle jag vilja uppmärksamma frågan om lokal ungdomsidrott.

Vi bör främja åtgärder som gör fysisk aktivitet mer lockande för barn och ungdomar, liksom skolor som aktivt stödjer idrotten. Det är därför av största vikt att stödja projekt som syftar till att utveckla idrottsanläggningar i skolorna och på andra håll, samt planer som syftar till att få barn att delta i fritidsaktiviteter.

Jag anser att det är viktigt att stödja idrottsaktiviteter på gräsrotsnivå, det vill säga den nivå som står medborgarna närmast. Detta kan vi uppnå genom att tillhandahålla ett fullgott ekonomiskt stöd till mindre föreningar och idrottsanläggningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag fick ordet angående denna fråga i huvuddebatten. Jag förklarade dock aldrig varför jag röstade emot betänkandet. Det berodde på en rad orsaker som jag utvecklade i samband med att jag lade min röst. Jag skulle verkligen gärna ha röstat för betänkandet, om bara EU-institutionerna åstadkom något vettigt på idrottens område.

I budgetdebatten i fjol röstade parlamentet faktiskt ned ett förslag om en särskild budgetpost för samfinansiering av Unified Sports-programmet i Special Olympics, som skulle ha genomförts i tio av Europeiska unionens medlemsstater under medverkan av 3 000 förståndshandikappade personer.

Jag framför detta förslag ännu en gång och har talat med samtliga föredragande, men man börjar faktiskt fråga sig hur stort idrottsintresse som egentligen finns här. Parlamentet kanske bara vill roffa åt sig mer makt för att kunna lägga sig i medborgarnas vardag. När det kommer till kritan vill man ibland egentligen inte vidta några åtgärder som gagnar funktionshindrade människor.

I mina ögon missade vi ett gyllene tillfälle i fjol. Jag kommer att ligga på i år också och vill i dag stadfästa mitt intresse för Special Olympics, som är en utmärkt organisation.

 
  
MPphoto
 
 

  Ewa Tomaszewska (UEN). – (PL) Fru talman! Jag röstade för Manolis Mavrommatis betänkande inte bara för att jag anser att det är uttömmande och skickligt sammanställt, utan också för att visa min särskilda tacksamhet gentemot föredraganden och utskottet för kultur och utbildning för att de har infört mina ändringsförslag i dokumentet. Ändringsförslagens syfte var att människor med funktionshinder inte ska diskrimineras när det gäller socialskydd. Vissa nationella rättssystem tillhandahåller ekonomiskt stöd till olympiska idrottsmän som drabbas av ekonomiska svårigheter efter avslutad idrottskarriär, men dessa bestämmelser omfattar inte personer som medverkar i Paralympics. Idrottsaktivitet stärker funktionshindrades värdighet och självförtroende.

 
  
MPphoto
 
 

  Christopher Beazley (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag vet inte om jag följer arbetsordningen nu eller ej. Jag har inte lämnat in någon skriftlig begäran om att få avge en röstförklaring. Men jag skulle ändå helt kort vilja svara min gode vän och kollega Christopher Heaton-Harris: Var och en här bildar sig sin egen uppfattning om EU-institutionernas värde. Jag tycker dock att det är orättvist att angripa Europeiska unionen, medlemsstaternas regeringar eller lokala organ för att de intresserar sig för handikappidrotten, eller inte intresserar sig för den.

Bland mina väljare kan jag hitta många exempel där Europeiska unionen har inneburit rent ut sagt enorma framsteg för människorna – oavsett om de är funktionshindrade eller ej. Det är helt enkelt orättvist att angripa institutioner så här. Jag tror att vi alla vill göra vad vi kan för att främja idrotten och uppmuntra alla att delta efter förmåga. Huruvida man är proeuropeisk eller antieuropeisk, det är en helt annan sak.

 
  
MPphoto
 
 

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Fru talman! Låt mig säga några ord om Manolis Mavrommatis betänkande. Jag röstade för det och anser att betänkandet är utmärkt. Särskilt bra är, enligt min uppfattning, att den erkänner idrottens särart och beaktar de särskilda behoven hos vissa grupper, bland annat de funktionshindrade. Jag håller med Christopher Beazley och förstår inte riktigt hur min gode vän Christopher Heaton-Harris resonerar. Det är ju just genom sådana här åtgärder som vi kan sörja för att grupper med särskilda behov och funktionshindrade behandlas likadant som alla andra. Sund motion är ett av de områden som betänkandet prioriterar. Idrott har också visat sig fungera mycket bra för att förebygga rasism och främlingsfientlighet.

Jag vill också påpeka att det var något fel på min omröstningsapparat, bland annat fungerade den inte som jag avsåg vid punkt 42. Jag hoppas att den tekniska avdelningen kan undersöka varför min omröstningsapparat hakade upp sig emellanåt. Jag har märkt att andra har haft samma problem, och jag skulle vilja framföra min förhoppning till den tekniska avdelningen att allting fungerar som det ska nästa gång.

 
  
  

− Betänkanden: Manolis Mavrommatis (A6-0149/2008), Ingo Friedrich (tidigare Alexander Stubb) (A6-0105/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Othmar Karas (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Låt mig börja med Manolis Mavrommatis betänkande. Jag röstade för betänkandet eftersom det särskilt betonar lotteriernas och de österrikiska kasinonas betydelse för att finansiera idrotten. Jag välkomnar denna punkt. Jag röstade för Ingo Friedrichs betänkande, eftersom det avvisade angreppet på de erkända kyrkornas unika och omfattande roll i samhället. Det uttryckte också en mer nyanserad syn på advokater. Jag anser att den information och de expertkunskaper som vi erhåller genom att utbyta erfarenheter och diskutera tänkbara lösningar med medborgare, intressegrupper, advokater och lobbyister är mycket viktiga.

Jag skulle vilja passa på att framföra mitt tack för dessa många hundra diskussioner, samt för de oräkneliga e-post-meddelanden och idéer jag mottar. Några av dem är irriterande eftersom de enbart tar upp värdefull tid, men jag har funnit att flertalet är både upplysande och användbara. Låt mig än en gång tacka för detta. Jag skulle emellertid också vilja säga att ansvaret för hur vi hanterar lobbyisterna i slutänden är vårt eget. Vi själva bestämmer vem vi ska tala med, hur länge, om vad och vilken sorts arbetsförhållande vi har med dem. Jag säger ja till tydliga och öppna regler, men nej till en överreglering som skulle försvåra och byråkratisera det här arbetsförhållandet.

 
  
  

Skriftliga röstförklaringar

 
  
  

− Betänkande: Josu Ortuondo Larrea (A6-0085/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi anser att det är viktigt att upprätthålla och vid behov förbättra avtalet med Republiken Seychellerna. Vi ställer oss därför bakom bedömningen att införandet i texten till protokollet (om fastställande av fiskemöjligheter och ekonomisk ersättning) av överväganden om hamninfrastrukturens skick, och möjligheten att ändra sådant som Seychellernas myndigheter har ensam behörighet att besluta om (bland annat hur den ekonomiska ersättningen ska användas), är bristfälligt.

Vi anser också det förslag vara skadligt som syftar till att införa åtgärder (exempelvis att Europeiska kommissionen ska ha rätt att avslå ansökningar om fiskelicenser) som inte särskilt beaktar att medlemsstaternas behörigheter måste respekteras och värnas.

Vidare garanteras fortfarande inte principen om lika lön för lika arbete, eftersom avtalet enbart säger att lönevillkoren för seychellier som tjänstgör på fartyg hemmahörande i EU-medlemsstater som gagnas av avtalet inte får vara sämre än för seychelliska besättningar som utför likartat arbete ombord på seychelliska fartyg.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade emot Josu Ortuondo Larreas betänkande om ett fiskeavtal med Seychellerna. Den gemensamma fiskepolitiken har varit en ren och skär katastrof och har inte gagnat utvecklingen av ett hållbart fiske kring våra kuster.

Detta har lett till att hundratals skotska fartyg har skrotats och fiskesamhällena har lidit skada. Vi bör inte reagera på det genom att exportera andra medlemsstaters överkapacitet i form av fiskeavtal med tredjeländer.

Om för många fartyg fiskar i andra medlemsstaters traditionella fiskevatten bör länderna lösa sina problem på egen hand – inte förlita sig på att EU letar upp nya vatten åt dem att plundra.

 
  
MPphoto
 
 

  Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig.(FR) Det glädjer mig att Europaparlamentet antog ändringsförslagen avseende partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Seychellerna för åren 2005–2011.

Ändringarna påverkar inte avtalets grundläggande utformning, utan återspeglar bara ett framgångsrikt arbete och möjliggör en praktisk anpassning till de behov som faktiskt föreligger. Det är orsaken till att referensfångstmängden ökas från 55 000 ton till 63 000 ton, efter beaktande av de genomsnittliga fångstmängderna under de tre senaste åren. För att fördela bördorna rättvist och skapa överensstämmelse med övriga avtal om fiske efter tonfisk har fartygsägarnas andel av finansieringen ökats till 35 euro per ton, vilket minskar gemenskapens andel från 75 till 65 euro per ton. Den årliga ekonomiska ersättningen ökar därmed från 4 125 000 euro till 5 355 000 euro.

Att avtalet blivit en framgång beror på Europeiska unionens tydliga och ömsesidiga intresse för att ingå partnerskapsavtal, inte minst på fiskeområdet. Fiskeflottan i Réunion har gagnats genom att kunna utnyttja dessa fiskemöjligheter, och jag hoppas att dagens omröstning kommer att bidra till att stärka och stimulera den ekonomiska verksamheten på havet.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig.(PL) Havet och dess resurser har stor betydelse för Europeiska unionens sysselsättning och ekonomiska tillväxt. Havet tillhandahåller föda och energi. Dessutom utvecklas turistväsendet, som utgör en viktig ekonomisk sektor, starkt i kustregionerna. Vi bör utnyttja havets resurser ansvarsfullt.

EU:s fiskeflotta är världens näst största. Genom fiske och fiskodling produceras omkring 7,3 miljoner ton fisk per år, och 360 000 människor är sysselsatta med fiske eller fiskbearbetning. Jag anser därför att det är bra om EU sluter avtal med tredjeländer om gemensam fiskepolitik, eller förbättrar de avtal som redan finns.

 
  
  

− Betänkande: Sérgio Marques (A6-0146/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi stödjer mer anpassade regler med undantag och olika särskilda, skräddarsydda åtgärder som anpassas till de ekonomiska realiteterna i de yttersta regionerna och är till större gagn för deras produktionskapacitet.

Betänkandet syftar till att tillämpa en särskild punktskattesats på öl som tillverkas i Madeira. Skattesatsen är lägre än den nationella standardsatsen och tillämpas i de fall då bryggeriets årsproduktion uppgår till högst 300 000 hektoliter.

Som kommissionen påpekar är det lokalt tillverkade ölet, även efter avdrag av en skatterabatt på 50 procent, fortfarande 7,5 procent dyrare än vad konsumenten på Madeira får betala för öl som bryggts på det portugisiska fastlandet. Om skattenedsättningen inte slår igenom fullt ut kommer lokala bryggerier inte att kunna erbjuda produkter till samma pris som konkurrenterna.

Med hänsyn till de yttersta regionernas särart och behov stödjer vi därför åtgärder som syftar till att värna regionens särskilda produktionsmöjligheter och som, med beaktande av den regionala ekonomin, garanterar att den lokala bryggerinäringen kan överleva trots konkurrens från nationella och internationella aktörer.

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. (DE) Det enda som får mig att rösta för det här punktskatteförslaget är att det får begränsade, lokala återverkningar och därför inte kan skada det österrikiska bryggeriet Brauerei zu Göss, där – som ju alla vet – det bästa ölet i Europa bryggs.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig.(PL) Den fråga som föredraganden har tagit upp inbjuder till att begrunda hur man ska förena främjandet av äkta konkurrens med principen om allas likhet inför lagen. En fri marknadsekonomi är utan tvekan den bästa ekonomiska styrmekanismen – åtminstone tills någon uppfinner en bättre metod, för att göra en omskrivning av ett känt uttalande. Ur den synpunkten kan föredragandens initiativ tyckas vara interventionistiskt, och därmed skadligt för ekonomin. Å andra sidan värnar vi marknadens hållbarhet genom att skydda mindre företag och förebygga uppkomsten av monopol. Det krävs en bredare diskussion och mer forskning innan vi kan fatta ett beslut av den vikt som det här är fråga om. Betänkandet tar inte upp samtliga aspekter på frågan. Det är skälet till att jag lade ned min röst.

 
  
  

− Betänkande: Monica Frassoni (A6-0107/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig.(FR) Jag röstade för betänkandet av min italienska kollega Monica Frassoni om ingående av ett interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet och kommissionen om tillämpningsföreskrifter till rådets beslut om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter, ändrat genom beslut 2006/512/EG av den 17 juli 2006. Tyvärr fungerar inte kommittéförfarandet särskilt bra, och det blir alltmer angeläget att genomföra åtgärder som låter kommissionen utöva sina genomförandebefogenheter samtidigt som Europaparlamentet kan övervaka kommissionen. I tillämpliga fall är det för samtliga tre institutioner obligatoriskt att i texterna hänvisa till det föreskrivande förfarandet med kontroll. Det glädjer mig att det nya avtalet tydligare definierar kommissionens skyldighet att underrätta parlamentet på ett sätt som säkerställer att överföringsförfarandet är öppet och effektivt och att de upplysningar som vidarebefordras samt förfarandets olika stadier identifieras. Jag välkomnar införandet av ett ”system med tidig varning” för att underrätta parlamentet om förslag till genomförandeåtgärder. Jag instämmer i uppfattningen att kommissionen bör offentliggöra samtliga förslag till genomförandeåtgärder så snart dessa förslag har inlämnats formellt.

 
  
MPphoto
 
 

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag stödjer Monica Frassonis betänkande om nya kommittéförfaranden.

Parlamentets nya befogenheter i förfarandet med kontroll gör det möjligt för ledamöterna att blockera en text som antagits av ett utskott, om experterna har överskridit sina befogenheter. För parlamentet är detta ett stort framsteg och ett viktigt steg mot en bättre maktbalans mellan de europeiska institutionerna.

Jag instämmer i att det är lämpligt att öka förfarandets effektivitet genom att göra utskottens beslut tydligare och mer lättillgängliga. Jag är också för att inrätta ett elektroniskt register som underlättar kontrollen av beslut som fattats inom kommittéförfarandet.

Det är naturligtvis av största vikt att tidsgränsen på tre månader för parlamentets rätt till kontroll begränsas till att gälla enbart i undantagsfall, i enlighet med det interinstitutionella avtalet från juli 2007. En kortare period bör medges endast om skyndsamhet eller effektivitetsskäl föranleder det.

Vissa av Europaparlamentets utskott har redan framgångsrikt hotat att utnyttja sin vetorätt för att få kommissionen att avge omedelbara svar eller förtydliganden. Jag anser därför att parlamentet oftare bör använda sig av detta verktyg för att utöva politisk kontroll även över tekniska beslut.

 
  
  

− Betänkande: Monica Frassoni (A6-0108/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig.(FR) Jag röstade för min italienska kollega Monica Frassonis betänkande om att ändra artikel 81 i Europaparlamentets arbetsordning angående så kallade genomförandeåtgärder i kommittéförfaranden. Enligt artikel 81.4 i parlamentets arbetsordning ska kontrolltiden för genomförandeåtgärder i kommissionens förslag som omfattas av det föreskrivande förfarandet med kontroll börja löpa när förslaget till åtgärder har överlämnats till parlamentet på alla officiella språk. Jag stödjer förslaget om att lägga till att i fall av förkortade tidsfrister (enligt artikel 5a.5 b i beslut 1999/468/EG) eller skyndsamhet (enligt artikel 5a.6 i beslut 1999/468/EG) ska kontrolltiden, om utskottsordföranden inte motsätter sig detta, börja löpa den dag då parlamentet tar emot det slutgiltiga förslaget till genomförandeåtgärder i de språkversioner som lagts fram för medlemmarna i den kommitté som inrättats i enlighet med beslut 1999/468/EG.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig.(FR) Herr talman! Monica Frassonis betänkande sätter fingret på hur nedlåtande kommissionen brukar behandla parlamentet när den är i en maktposition. Föredraganden gör rätt i att påminna kommissionen om dess skyldigheter. Vi stödjer detta försök att återupprätta ett minimum av demokratisk kontroll över kommissionens verksamhet.

Det är dock tveksamt om detta leder till en bättre kontroll i framtiden, om inte annat för att kommissionen i hemlighet önskar att hindra parlamentet från att rådgöra om åtgärder som kommissionen planerar att genomföra.

Vi anser också att det är tråkigt att det grundläggande problemet inte omnämns, nämligen kommissionens långtgående genomförandebefogenheter. Dessa liknar befogenheterna hos en riktig lagstiftande församling och regleringsmyndighet, men utövas av tjänstemän i den skendemokrati som kommittéförfarandet utgör.

 
  
  

− Betänkande: Ioannis Gklavakis (A6-0166/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Vi anser att den gemensamma jordbrukspolitiken ska avskaffas. Samtidigt anser vi att ingångna avtal ska följas. I dagens omröstning har vi därför röstat för kommissionens förslag om att följa anslutningsfördragen med Portugal, Grekland och Spanien där EU tyvärr förbundit sig att garantera stöd för bomullsproduktionen, vilket också ska omfatta ett produktionsstöd. Vi beklagar därför att kommissionen inte har haft möjlighet att presentera ett förslag på detta område som ligger i linje med politiken för andra jordbrukssektorer där man frikopplat stöden från produktionen.

I Europaparlamentets betänkande (A6-0166/2008) föreslogs en möjlighet till en än mindre frikoppling av stöden, och vi valde därför att rösta nej till detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Bomullssektorn har stor social och ekonomisk betydelse för vissa regioner i Europeiska unionen, särskilt Grekland och Spanien. Därför bör Europeiska kommissionen och Europaparlamentet ägna den särskild uppmärksamhet.

Sanningen är att den reform av den gemensamma jordbrukspolitiken som inleddes 2003, och införandet av samlat gårdsstöd som inte är beroende av produktionen, fick kommissionen att tillämpa den här principen även på bomullssektorn 2006.

Spanien väckte emellertid talan hos EG-domstolen med hänvisning till att denna reform inte hade föregåtts av någon konsekvensanalys. EG-domstolen gav Spanien rätt, och den nya stödordningen för bomull upphävdes.

Ändå är kommissionens nya förslag nästan identiskt med det föregående. Det är dessutom föga förvånande att vi nu, knappt ett år efter genomförandet av reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för bomull, redan kan konstatera de katastrofala följderna: produktionen i sektorn har sjunkit med 20 procent i Grekland och med över 50 procent i Spanien. Antalet jordbruksföretag har minskat med 11 procent i Grekland och med 25 procent i Spanien. Till och med rensningsföretagen är hotade.

Därför röstade vi emot resolutionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I likhet med min politiska grupp röstade jag emot Ioannis Gklavakis betänkande, eftersom det till övervägande del får negativa följder även sedan några få positiva ändringar har införts i kommissionens ursprungliga förslag. Bomullsodlarna behöver mer stöd utan att tvingas att minska sin produktion. Samtidigt måste vi genomföra omfattande åtgärder för att skydda miljön och utveckla jordbruket på ett hållbart sätt.

 
  
  

− Transatlantiska ekonomiska rådet (RC-B6-0209/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig.(FR) Jag röstade för Europaparlamentets resolution av den 8 maj 2008 om det transatlantiska ekonomiska rådet. Resolutionen understryker att ett nära transatlantiskt partnerskap är ett viktigt redskap för att utforma globaliseringen på ett sätt som gagnar de gemensamma värderingarna och en rättvis politisk och ekonomisk ordning. Jag instämmer i åsikten att det transatlantiska partnerskapet måste förankras i en fungerande och konkurrenskraftig transatlantisk marknad för att EU och Förenta staterna gemensamt ska kunna möta globala politiska och ekonomiska utmaningar. Även om det i en alltmer integrerad global ekonomi är särskilt viktigt att handeln är säker, håller jag med om att förslaget att granska 100 procent av containrarna från andra länder, som ett led i kampen mot terroristhoten, är omotiverat och orealistiskt. Det finns ett starkt behov av samarbete om tillämpningen av immaterialrättslig lagstiftning, bland annat åtgärder för att stärka samarbetet i kampen mot förfalskningar och piratkopiering. Det behövs en tydlig plan för att underlätta ett ömsesidigt erkännande av internationell patentlagstiftning. Jag beklagar att inte ett valutasamarbete mellan dollar och euro utvecklades vidare.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Ferreira (PSE), skriftlig.(FR) Jag lade ned min röst under den slutliga omröstningen om denna resolution främst av följande skäl.

Resolutionen har positiva inslag, exempelvis hänvisningen till försiktighetsprincipen. Det finns dock vissa förslag och mål som jag inte kan stödja.

Jag godtar principen om en transatlantisk marknad, men det är varken möjligt eller önskvärt att den är fullt utvecklad 2015.

Att fullt utveckla marknaden innebär att icke-tarrifära hinder avskaffas (se punkt 17), det vill säga sociala, hälsorelaterade, kulturella och miljöanknutna mål. EU har genom lagstiftning antagit bestämmelser på dessa områden som utgör ett fullgott skydd för Europas konsumenter och medborgare. Detta skydd måste bibehållas eller stärkas.

Märkning och spårbarhet (se punkt 28) är inte heller tillräckligt för att konsumenterna ska kunna göra ett väl underbyggt produktval. Konsumentskyddspolitiken kan inte begränsas till sådana åtgärder. Konsumentens valfrihet på marknaden för jordbruksprodukter måste värnas genom att förhindra att traditionella och organiska skördar blandas med genmodifierade organismer.

Beträffande importen av produkter från amerikanska fjäderfän som behandlats med klorerat vatten är texten alltför luddigt formulerad. Ska vi kunna upprätthålla gemenskapens riktlinjer för livsmedelssäkerhet krävs ett importförbud.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Kapitalismen är just nu på väg in i en allt djupare kris och dess motsägelser ökar. Man presenterar nu på fullt allvar den här resolutionen och målen för det ”långsiktiga” skapandet av en ”transatlantisk marknad” som en nödutgång. Man lyfter fram den ökande avregleringen av marknaderna inom ramen för ”triaden” respektive NATO:s pelare som en ”lösning”.

Förutom att resolutionen befäster det ”transatlantiska” strategiska partnerskapet, fungerar den som en sannskyldig karta för hur finansmarknaderna och handeln mellan EU och USA ska avregleras, genom att den räknar upp hindren för starkare konkurrens och kapitalistisk koncentration. De som gagnas och kan glädja sig åt detta är storfinansen och stora ekonomiska aktörer.

Resolutionen försöker sig på det omöjliga, nämligen att gömma de verkliga målen, motsägelserna och följderna av en förverkligad ”transatlantisk marknad” bakom en rökridå av potentiellt angelägna sociala eller ekologiska frågor. Men dessa tycks enbart uppkomma som en funktion och följd av den kapitalistiska konkurrensen, särskilt i Världshandelsorganisationen.

Resolutionen försöker visserligen att dämpa intrycket genom att erkänna den ”kapitalistiska globaliseringens” brutala verklighet, men döljer ändå de långtgående följderna för arbetstagare och människor i allmänhet, samt för små och medelstora företag, inte bara i EU och USA utan också internationellt.

 
  
MPphoto
 
 

  Kartika Tamara Liotard och Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Vi röstade emot ändringsförslag 4, eftersom det där hette: ”Parlamentet anser att en eventuell lösning inte får leda till att konkurrensen snedvrids.”

Med hänsyn till sammanhanget visar detta hur ekonomiska intressen prioriteras framför folkhälsan. Det är ett resonemang som vi inte kan godta. Vi anser att EU bör följa försiktighetsprincipen när det gäller livsmedelssäkerhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Det är mycket viktigt att inse att förbindelserna mellan Förenta staterna och Europeiska unionen är mycket goda, förutom då det gäller frågor som rör tredjeländer (men inte ens här behöver motsättningarna vara oöverbryggbara). Debatten, de texter som det har hänvisats till och det dokument som har antagits i dag kan därför visa sig göra stor nytta.

Det är följaktligen av största vikt att fullfölja de steg som återstår för att nå målet att stärka den transatlantiska ekonomiska integrationen. Färska undersökningar visar att de ansträngningar som gjorts, inte minst beträffande avskaffandet av icke-tarrifära hinder (krångliga allmänna bestämmelser som utgör ett stort hinder för den internationella handeln), har varit mycket fruktbara. Detta får säkerligen parterna att engagera sig ännu mer.

Alldeles bortsett från detta behövs ett starkare och mer konsekvent engagemang för dessa internationella handelsfrågor på båda sidor om Nordatlanten.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. (EN) Som medförfattare till denna resolution stödjer jag de realistiska målsättningarna i processen för det transatlantiska ekonomiska rådet.

EU och USA måste söka efter initiativ som kan minska handelshindren. Jag välkomnar i synnerhet de fortlöpande framsteg som uppnåtts på områdena finansiella tjänster, IFRS och mäklaravtal.

Det återstår mer att göra och andra vägar att utforska, bland annat med en multilateral ansats. Jag är dock rädd för att parterna ska slå sig till ro och vänta på åtgärder som eventuellt kan överbrygga motsättningarna. I stället krävs det hårt arbete, i synnerhet på försäkringsområdet och främst beträffande frågan om säkerheter.

Det transatlantiska ekonomiska rådet är egentligen ingen handelsfråga. Det handlar om att fördjupa vår relation på lagstiftningsområdet, så att vi kan öka öppenheten och effektiviteten i näringslivet och göra oss kvitt alla gamla dåliga ursäkter.

Vi står inför allt större globala utmaningar. EU och USA har ett intresse av att ha ett system som främjar tillväxt, inte av mer protektionism och isoleringspolitik.

Det transatlantiska ekonomiska rådet för EU och USA närmare varandra. Men det räcker inte att enbart invänta resultat från det transatlantiska ekonomiska rådet, utan vi behöver göra mer för att införa liknande arbetsmetoder i våra dagliga överväganden på denna nivå. Det är bara alltför lätt att sia om misslyckanden på grundval av hur vår politiska ekonomi ser ut. Vi behöver arbeta hårt för att övervinna denna rädsla.

 
  
  

− Betänkande: Marco Cappato (A6-0153/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig.(FR) Jag röstade för min italienska kollega Marco Cappatos initiativbetänkande om de mänskliga rättigheterna i världen 2007. Jag instämmer i att kommissionen och rådet bör vidta de viktigaste åtgärderna – liknande dem som vidtogs för att inrätta Internationella brottmålsdomstolen – för att stödja verksamheten vid alla domstolar som försöker skydda de mänskliga rättigheterna. FN:s nya råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) kan potentiellt utvecklas till en värdefull ram för att förbättra situationen för mänskliga rättigheter i hela världen. Jag stödjer främjandet av ickevåldsprincipen som ett avgörande verktyg för att driva igenom respekt för de mänskliga rättigheterna. Jag stödjer också kampen mot dödsstraff. Det har överraskat mig, precis som mina kollegor, att de europeiska länderna inte har ratificerat det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr. Det glädjer mig att se vilken stor verkan Europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) har haft. Dess anslag är dock inte på långa vägar så stora som krävs för att förväntningarna på EIDHR ska kunna uppfyllas. Jag anser att EIDHR:s anslag behöver ökas från och med 2009.

 
  
MPphoto
 
 

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. (IT) Jag ska nu förklara varför jag röstade för betänkandet om skydd av de mänskliga rättigheterna, som alltför ofta kränks i dag.

Mänskliga rättigheter är en av Europeiska unionens grundläggande principer, och anses med rätta så viktiga att respekten för dem är en förutsättning för att kunna bli medlem i EU.

Det åligger därför EU att garantera de mänskliga rättigheterna i Europa och i tredjeländer genom en sammanhängande, gemensam utrikespolitik som står fri från enskilda medlemsstaters intressen och ställningstaganden. För att skydda enskilda människor från så kallade brott mot mänskligheten, och för att förebygga att folkmord och andra grymheter begås i framtiden utan att förövarna behöver frukta straff, måste EU verka för att Romstadgan om ICC ratificeras i hela världen. EU måste också bidra till att göra UNHCR effektivare och mer slagkraftigt. Jag anser också att Förenta nationernas resolution om ett världsomfattande moratorium för användningen av dödsstraff måste tillämpas.

Europeiska unionen måste också verka för att dess största handelspartner respekterar de mänskliga rättigheterna. Jag hoppas att Kina upphör med tortyr. Det vore ett viktigt tecken på att man öppnar sig för en kultur som respekterar de mänskliga rättigheterna, och överensstämmer med den fredsanda som alltid har utmärkt de olympiska spelen.

 
  
MPphoto
 
 

  Patrick Gaubert (PPE-DE), skriftlig.(FR) Jag välkomnar att vi i dag antagit Marco Cappatos förslag till resolution om den årliga rapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2007 och EU:s politik på området.

I betänkandet behandlas de framsteg som har gjots i alla delar av världen på området mänskliga rättigheter, och bedömer EU:s ansträngningar för att praktiskt och politiskt främja mänskliga rättigheter.

I betänkandet framhålls med fog behovet av att göra den externa och interna politiken på det här området mer konsekvent.

Framför allt understryks frågan om dödsstraffet, bekämpandet av alla former av tortyr, diskriminering och våld mot kvinnor, samt behovet av att stärka skyddet för barns rättigheter.

Dessutom framhålls än en gång att EU har ett ansvar för att främja det civila samhällets roll. Härigenom blir bekämpandet effektivare och mer relevant, samtidigt som de verktyg som ska användas för detta ändamål stärks.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan stöder det viktiga arbete för de mänskliga rättigheterna som sker världen över men anser att denna årsrapport är ytterligare ett försök från detta parlament att flytta fram EU:s kompetens inom de utrikespolitiska områdena.

Situationen i flera länder är djupt oroväckande, och det internationella samfundet måste självklart reagera. Detta ska dock ske via FN och dess olika organ, som, till skillnad från EU, har legitimitet och brett stöd bland flertalet stater.

Vi har därför valt att rösta nej till betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Varje år utsätts vi för detta hyckleri från Europaparlamentets sida om de mänskliga rättigheterna i världen.

Givetvis ställer vi oss bakom betänkandet på vissa punkter. I princip utgör det dock ett perfekt exempel på hur mänskliga rättigheter instrumentaliseras och på ett oacceptabelt sätt används som politiskt slagträ. Så främjas intressena hos EU:s stora länder, och deras stora finansiella och ekonomiska grupper, på bekostnad av de människor som vägrar att låta sig toppstyras.

Följaktligen saknas varje hänvisning till, eller fördömande av, de grova brott mot de mänskliga rättigheterna som äger rum i Palestina, Irak, Afghanistan, den ockuperade delen av Cypern eller västra Sahara. Dessa begås nämligen av EU-länderna själva, och/eller av deras bundsförvanter som Förenta staterna, Israel, Turkiet eller Marocko.

Följaktligen försöker man än en gång att särskilja olika mänskliga rättigheter, genom att göra dem underordnade antingen ekonomiska eller sociala rättigheter. Våra politiska åtgärder måste vägledas av att vi ska försvara de mänskliga rättigheterna (även det faktum att de är odelbara och inte kan rangordnas), och att dessa är grundförutsättningen för respekten för människors rättigheter, för en äkta rättvisa i samhället samt för fred, frihet och demokrati. För oss handlar detta om att försvara människors rättigheter, inte om hyckleri.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade för Marco Cappatos betänkande om mänskliga rättigheter. Dessa kränks på många håll i världen, och vi i EU måste alltid försvara de människor som blir lidande.

Vi måste också vara vaksamma på överträdelser av de mänskliga rättigheterna som äger rum innanför våra egna gränser. Exemplet med utlämningsflygningar visar hur lätt sådana överträdelser kan inträffa.

 
  
MPphoto
 
 

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. (FI) Herr talman, jag röstade emot min politiska grupp beträffande ändringsförslag 12 avseende punkt 94 i Marco Cappatos betänkande, som syftade till att ta bort formuleringen om ”sexuell och reproduktiv hälsa”. Uttrycket ”sexuell och reproduktiv hälsa” åsyftar visserligen även abort, som jag inte anser vara någon absolut rättighet, men det behöver ändå finnas med i det här sammanhanget. Punkt 94 påminner om att hälsoprogram, även sådana för sexuell och reproduktiv hälsa, bör tilldelas en framträdande roll i EU:s politik för utveckling och mänskliga rättigheter. Det gäller i synnerhet där könsrelaterat våld är utbrett och kvinnor och barn riskerar att utsättas för HIV/aids eller nekas tillgång till information, förebyggande åtgärder och/eller behandling.

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. (DE) Jag röstade för betänkandet om situationen för de mänskliga rättigheterna i världen 2007 och EU:s politik på området. Mänskliga rättigheter är universella och måste tillämpas utan begränsning. EU har nu en chans att bli en global förkämpe för de mänskliga rättigheterna. Förutsättningen är att det finns en tillförlitlig analys av den rådande situationen, vilket gör att jag välkomnar Marco Cappatos initiativ.

För att nå fram till en gemensam ståndpunkt, exempelvis mot dödsstraff eller tortyr, är det särskilt viktigt att EU:s politik angående mänskliga rättigheter samordnas. Ett gemensamt agerande är också att föredra i internationella sammanhang. Vissa länder som Kina, Ryssland och Iran tycks inte anstränga sig över hövan för att åtgärda de allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna som begås innanför deras gränser. EU måste visa en stark och enad front vid kontakter med dessa länder. Det går bara om EU har en gemensam politik för mänskliga rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar Marco Cappatos betänkande om situationen för de mänskliga rättigheterna i världen 2007 och EU:s politik på området. Betänkandet visar att EU måste bli mer aktivt på området mänskliga rättigheter, särskilt i förhandlingar om handelsfrågor.

Jag instämmer i de punkter där betänkandet konstaterar bristande respekt för mänskliga rättigheter. Jag stödjer också vissa av Marco Cappatos lösningsförslag, exempelvis att parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter ska spela en viktigare roll och att rådet bör delta i dessa debatter. Jag röstade för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Det är groteskt att Europeiska unionen föreslår ett ”europeiskt ickevåldsår” samtidigt som EU genomför egna uppdrag i Tchad, där de franska intressena gör det omöjligt att handla med den opartiskhet som krävs. Och hur stort har EU:s stöd för ickevåld och respekt för de mänskliga rättigheterna varit i samband med CIA:s hemliga fängelser och utlämningsflygningar? För att inte nämna att det pågår medlemskapsförhandlingar med ett land som visar förakt för minoriteters rättigheter, behandlar sina kvinnliga invånare som andra klassens medborgare och glatt följer den amerikanska förebilden genom att, med USA:s fulla stöd, inleda ett aggressionskrig mot ett grannland. Och för att inte nämna att EU självt kränker de demokratiska rättigheterna – främst genom att strunta i utfallet från folkomröstningar – och avskaffar allt fler grundläggande rättigheter under förevändning att terrorismen måste bekämpas.

Om EU:s föresats att värna de mänskliga rättigheterna är uppriktigt och allvarligt menad, måste EU bringa klarhet i de många obesvarade frågorna om USA:s tortyrfängelser och CIA:s program för ”extraordinära utlämningar”, och omedelbart frysa förhandlingarna med Turkiet. En viktig del av EU:s politik för mänskliga rättigheter måste ju vara att upprätthålla demokratin och dess värderingar även på hemmaplan.

 
  
MPphoto
 
 

  Tobias Pflüger (GUE/NGL), skriftlig. (DE) Skälen till att jag inte röstade för förslaget till resolution om betänkandet om mänskliga rättigheter är följande:

1. På ett antal punkter förtjänar betänkandet att stödjas. Men där bortses helt från att sociala och ekonomiska rättigheter saknas i stora delar av världen, vilket leder till att miljoner människor svälter ihjäl eller saknar bostad och arbete. I betänkandet begränsas de mänskliga rättigheterna till att enbart omfatta medborgerliga rättigheter och bortser därmed från principen att mänskliga rättigheter, som FN-stadgan fastslår, är odelbara.

2. Betänkandet tar inte upp några överträdelser av de mänskliga rättigheterna som begås eller stöds av EU:s medlemsstater. För att undvika alla anklagelser om hyckleri måste EU emellertid utreda och redovisa överträdelser av de mänskliga rättigheterna som begåtts under medverkan av EU:s medlemsstaterna, eller med deras samförstånd, i tredjeländer eller mot medborgare i tredjeländer. Hit hör exempelvis anklagelser om tortyr mot soldater som deltar i EU:s operation Artemis i Kongo.

3. Krig är det värsta av alla brott mot de mänskliga rättigheterna. Ändå nämns krig inte alls i betänkandet. Lissabonfördraget och de förklaringar som avgavs i samband med att Frankrike övertog ordförandeskapet i rådet under andra halvåret 2008 föranleder dock en oro för att EU kommer att delta i fler militära uppdrag. Mänskliga rättigheter får inte bli en förevändning för sådana förehavanden. Denna sida av saken saknas emellertid helt i betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Betänkandet som parlamentet röstade om i dag, efter att rådet och kommissionen lagt fram sin rapport, förtjänar beröm som en i stort sett aktuell och kritisk genomgång av hur de mänskliga rättigheterna respekteras i världen. Men tyvärr är betänkandet inte särskilt mycket mer än så. Man har ansträngt sig för att räkna upp diverse åtgärder som Europaparlamentet vidtagit i olika enskilda sammanhang, men har inte nått fram till målet att bedöma hur EU:s politik i praktiken gagnar främjandet av de mänskliga rättigheterna. För att få någon verkan borde bedömningen tydligt ha redogjort för de särskilda målen, noggrant ha gått igenom alla politiska instrument som använts i sammanhanget och sedan utvärderat vilka resultat som uppnåtts. Betänkandet är med andra ord en uppräkning som är både viktig och mycket betydelsefull, men inte i så hög grad som det kunde, och borde, ha varit. Jag delar därför vissa andra ledamöters oro, som särskilt uttryckts i PPE-DE-gruppen, angående behovet av att se över ramarna för hur detta betänkande sammanställs och debatteras varje år.

 
  
MPphoto
 
 

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (PPE-DE), skriftlig. (ES) PPE-DE-gruppen röstade emot, och avvisar med eftertryck, den punkt i Marco Cappatos betänkande som hänvisar till Yogyakartaprinciperna. Dessa har bara undertecknats och tillämpats av ett fåtal länder, och innehållet i principerna beaktas enbart av världssamfundet. Samma sak kan sägas om den breda formuleringen ”sexuell och reproduktiv hälsa”, ett samlingsbegrepp som vissa använder för att gömma eller införa hur extrema idéer som helst. Detta kan vi inte ställa upp på.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) I en tid då livsmedelspriserna stiger dramatiskt i hela världen är det en viktig mänsklig rättighet att ha tillräcklig tillgång till mat. Världens fattiga är de som drabbas hårdast av livsmedelskrisen, och vi måste vidta omedelbara åtgärder. Jag uppmanar Europeiska rådet och kommissionen att med alla till buds stående medel hjälpa de människor som drabbas av de dramatiskt stigande livsmedelspriserna.

 
  
MPphoto
 
 

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − Jag valde att avstå från att rösta i ärendet, då Cappatos betänkande innehåller delar som förespråkar att beslut ska fattas av EU (framför allt utifrån punkterna 15, 45 och 141). Jag menar att det är medlemsstaternas sak att avgöra och besluta i frågor som rör mänskliga rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Konrad Szymański (UEN), skriftlig.(PL) Marco Cappatos betänkande lyfter fram dels frågan om en inte närmare specificerad diskriminering på grund av sexuell läggning, dels frågan om reproduktiva rättigheter.

Samtidigt ägnar betänkandet föga utrymme åt de i dag mycket vanligt förekommande kränkningarna av människors religionsfrihet.

Jag kunde därför inte stödja betänkandet vid omröstningen i dag.

 
  
MPphoto
 
 

  Charles Tannock (PPE-DE), skriftlig. (EN) De konservativa i Storbritannien vet att EU spelar en viktig roll för att främja mänskliga rättigheter och demokrati i världen. Vi kan ge vårt stöd till ett antal viktiga punkter i Marco Cappatos betänkande.

Det finns emellertid ett antal punkter där vi hyser en helt annan uppfattning, exempelvis punkterna 2, 5, 14, 15, 30 och 38. Traditionellt behöver brittiska konservativa parlamentsledamöter inte heller följa partilinjen då de röstar om frågor som rör dödsstraff och abort.

Vi röstade för betänkandet vid den slutliga omröstningen, eftersom vi vill klargöra att vi principiellt stödjer målet att värna och främja de mänskliga rättigheterna i hela världen. Detta är en uppgift där vi anser att EU:s medlemsstater kan spela en viktig roll.

 
  
MPphoto
 
 

  Sahra Wagenknecht (GUE/NGL), skriftlig. (DE) Jag röstade inte för betänkandet om mänskliga rättigheter av följande orsaker:

1. Mänskliga rättigheter är omistliga, odelbara och omfattar alla. Ändå nämns sociala och ekonomiska rättigheter, och de grova kränkningar av dessa som pågår världen över, knappast alls i betänkandet. Miljoner människor berövas sina mest grundläggande rättigheter och har allt sämre tillgång till mat, vilket delvis beror på EU:s mycket problematiska politik. Deras grymma vardag präglas av svält, sjukdom och brist på fullgoda bostäder. Många människor saknar tillgång till utbildning, och arbetstagarnas rättigheter kränks grovt. Allt detta bortser betänkandet i stort sett ifrån.

2. Betänkandet tar inte upp kränkningar av de mänskliga rättigheterna som äger rum inom själva EU, eller kränkningar som EU är inblandat i över hela världen, delvis som en följd av EU:s försvars- och rustningspolitik och militära uppdrag, som blir allt fler. Enbart kränkningar av de mänskliga rättigheterna som äger rum utanför EU:s gränser kritiseras, medan EU:s brister och medansvar förbigås med tystnad. De inre och yttre följderna av EU:s nyliberala politik, som skadar de mänskliga och grundläggande rättigheterna, nämns inte heller i betänkandet.

3. Urvalet av de länder som kritiseras och kritikens omfattning är mycket snäva och visar hur den kritik som framförs i betänkandet stannar vid noggrant utvalda mål. Men en trovärdig politik för mänskliga rättigheter får inte styras av vad som är politiskt gångbart.

 
  
  

− Betänkande: Véronique De Keyser, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (A6-0138/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig.(FR) Jag röstade för det initiativbetänkande om EU:s valobservatörsuppdrag som sammanställts av min belgiska kollega Véronique de Keyser och min spanska kollega José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra. EU måste även i fortsättningen prioritera dessa valobservatörsuppdrag, särskilt i unga demokratier. Val är inte det enda kriteriet för demokrati, men väl en viktig del av demokratin, och en grundläggande rättighet för ett lands invånare.

Jag beklagar, i likhet med mina kollegor, att unionen fortfarande inte har någon gemensam, övergripande strategi för att främja demokrati. Det är av största vikt att göra uppföljningar efter valet, eftersom det i vissa fall inte räcker att passivt bemöta länder vars valprocess fått hård kritik av observatörerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder Véronique De Keysers och José Ignacio Salafrancas betänkande då jag har varit huvudobservatör för Europeiska unionen vid två tillfällen: Indonesien 2004 och Aceh 2006/2007. Jag tycker att EU:s arbete för ökad valsäkerhet är mycket viktigt. Vår uppgift är oftast inte att bekräfta vilka som segrat utan att garantera att de som förlorat har gjort det på ett rättvist sätt och det kan vara viktigt för att lätta på spänningarna efter valet.

Samtidigt som jag håller med om att medborgare från länder som inte tillhör EU , som Schweiz, Norge och Kanada, bör få delta, måste vi se till att majoriteten av dem som deltar är medborgare i EU-länder. Vad jag vet var de nära att bli majoriteten av observatörer vid ett tillfälle.

Det är rätt och riktigt liksom vi, precis som anges punkt 38, måste ge stöd under tiden närmast efter val till nya parlament. Efter att för UNDP:s räkning ha varit rådgivare åt det nya indonesiska parlamentet 1999 vid en översyn av deras arbetsordning, är jag medveten om hur nyttigt det kan vara. Jag lyckönskar mina två kolleger för deras betänkande som vi säkerligen kommer att få möjlighet att ta upp på nytt under den nya mandatperioden efter 2009.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − (SV) Vi vänder oss mot de skrivningar i betänkandet som syftar till att omvandla EU:s valobservatörsuppdrag till politik mot tredje länder. Upptäckta oegentligheter bör behandlas genom organ med större legitimitet och bredare stöd än EU, i detta fall närmast OSSE och FN.

Som valövervakare har dock EU en roll att spela tillsammans med dessa andra internationella organ. Den erfarenhet och expertis som EU har byggt upp är av stor betydelse och bör komma till användning även i fortsättningen.

Vi har därför valt att stödja betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Detta initiativbetänkande får inte ses som en isolerad företeelse, utan snarare som en integrerad del i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Vi anser att det präglas av en arrogant och självförhöjande attityd, till exempel vid EU:s bedömning av sig själv som ”ledande” på det internationella valobservationsområdet.

De återkommande försöken att använda valobservationsuppdrag som ett instrument för påtryckningar och ingripanden i länders inre angelägenheter grundar sig på den här inställningen att EU:s värderingar och agerande är överlägsna och handlar framför allt om utvecklingsprojekt baserade på en bekräftelse av nationell suveränitet och oberoende.

Vad försöker EU med andra ord faktiskt att göra med sin ”gemensamma och omfattande demokratifrämjande strategi”? Vad försöker EU göra då det finansierar nationella parlament och politiska partier i andra länder? Svaret ges av våra egna förhållanden. EU försöker tvinga på människor en och samma modell (kapitalism). Denna modell tjänar intensifierade exploateringsintressen och tvingar fram en liberaliserad internationell handel. Den godtar att utvecklingen för människor och länder offras till förmån för de multinationella företagens intressen.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag stödde Véronique De Keysers och José Ignacio Salafranca Sanchez-Neyras betänkande, som behandlar viktiga frågor. EU:s engagemang i att stärka den demokratiska processen är en värdefull sak och betänkandet understryker mycket riktigt att demokrati endast kan existera i ett sammanhang där demokratiska värden är väl förankrade.

Detta avgörande faktum ignorerades då USA och Storbritannien bestämde sig för att börja kriga i Irak. De katastrofala omständigheter som nu råder i landet bevisar bara att demokratiska värden måste underhållas och att de inte kan existera i kornet på en gevärspipa.

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag är för EU:s stärkta valobservationsuppdrag för att stödja unga demokratier på ett effektivt sätt.

I det sammanhanget välkomnar jag vädjan om en europeisk konsensus i demokratifrämjande, vilket kan göra valobservationsuppdragen att bli ännu mer effektiva.

Val är ett viktigt steg framåt mot stabil demokrati och har en stor symbolisk betydelse både för landet i fråga och för världssamfundet i allmänhet. EU har tagit på sig en ledande roll som valobservatör och bör nu utveckla denna roll intensivt. I det sammanhanget anser jag att det är särskilt viktigt med bättre uppföljning efter ett val. EU måste identifiera de viktigaste utmaningarna som uppstår i samband med ett val och möta dem på ett enat och heltäckande sätt. Det vore bra om Europaparlamentet också stödde de nyvalda parlamenten.

Jag står bakom alla dessa mål, särskilt då jag av egen erfarenhet som EU:s valobservatör i Guatemala vet att de behövs.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Valobservationsuppdrag är en viktig del av EU:s utrikespolitiska roll. Som en union av demokratiska stater bör EU:s erfarenheter kunna delas av andra på ett effektivt sätt och begäran om vår hjälp i valprocessen måste uppmuntras i hela världen.

Genom att förbättra EU:s rutiner och metoder för sina observationsuppdrag kan vi bidra effektivt till att stärka demokratin över hela världen. Därför röstade jag för José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyras och Véronique De Keysers gemensamma betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Detta parlament viftar på flaggan för demokrati och skickar sina observatörer till olika val. För medborgarna i landet i fråga är det viktigt att dessa val går rätt till och sköts på ett riktigt sätt. Vårt inflytande är också här ett viktigt bidrag till den demokratiska utvecklingen, under förutsättning att våra rekommendationer tas på allvar.

Men vi får dock inte lura oss själva om vår egen anslutning till demokratiska normer här i EU: Inte så länge någon som uttalar impopulära sanningar högt avskrivs som en högervriden radikal; inte så länge ett fördrag som har avvisats vid folkomröstningar i två medlemsstater körs igenom parlament i en kosmetiskt förändrad form; inte så länge befolkningen tillåts rösta flera gånger till dess att önskat resultat uppnås; och sannerligen inte så länge det finns planer på att låta Turkiet ansluta sig till Europeiska unionen mot folkets vilja.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Ett val är inte på något vis det enda tillfället eller det enda uttrycket för demokrati. Men det är ofta vändpunkten. I länder utan valtraditioner blir ofta anordnandet av val det tillfälle då demokratiseringsprocessen inte går att hejda. Det vi talar om är dock en process. Därför är allting som står i detta betänkande om framgångar och svårigheter med, inadekvata egenskaper hos och behov av en förändring av Europeiska unionens valobservationsuppdrag (EOM) viktigt och det förtjänar vår fulla uppmärksamhet, men det missar alltid det väsentliga: De olika europeiska instrumentens bidrag i allmänhet till att demokrati uppnås (där EU:s valobservationsuppdrag naturligtvis är en del). Jag menar att detta är den utmaning som denna debatt lyft fram och som vi måste godta då det har uppmärksammat oss på det. Främjande och skydd av demokrati är inte bara en del av Europeiska unionens DNA utan det är också en del av unionens världssyn, både när det gäller principer och värderingar och unionens egna intressen.

 
  
  

− Betänkande: Glyn Ford, Vicenzo Aita (A6-0151/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta utmärkta initiativbetänkande av min uppskattade brittiska kollega Glyn Ford om handel och ekonomiska förbindelser med länderna i Sydostasien (ASEAN), som utgör en del av en bredare strategi av bilaterala och interregionala förhandlingar med handelspartner.

Ett partnerskaps- och samarbetsavtal (PCA) som innehåller tvingande mänskliga rättighetsvillkor är ett inledande krav innan EU kan ingå ett frihandelsavtal (FTA) med något annat land. Det är mycket viktigt att lösa problemet med banksekretessen i Singapore om det ska vara möjligt att ingå ett frihandelsavtal mellan regioner. Liksom mina kolleger lägger jag stor vikt vid kampen mot förfalskade läkemedel, som är illojal konkurrens och farligt för konsumenterna.

Jag beklagar principerna om maximal flexibilitet som antogs i den deklaration som ändrade avtalet om handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter (TRIPS-avtalet) och tillgång till medicin, med tanke på avsaknaden av en ordentlig bedömning av dessa mekanismer.

 
  
MPphoto
 
 

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag stödjer detta betänkande eftersom jag är övertygad om att frihandel är ett nödvändigt steg mot ett globalt välstånd.

Men vårt stöd till alla överstatliga ekonomiska överenskommelser måste vara avhängigt strikta regler som tvingar alla parter att ratificera ILO:s grundläggande konventioner, så att arbetstagarnas säkerhet och skydd garanteras.

Liksom föredraganden påpekade är ASEAN som helhet EU:s femte största handelspartner. Detta belyser våra många handelsintressen i den regionen, vilken utan tvivel är en snabbt växande marknad.

Regionens starka närvaro, och frånvaron av någon egentlig lokal arbetslagstiftning, tvingar oss att se till att det nya avtalet inför kraftfulla bestämmelser som inte bara rör det ekonomiska utan framför allt frågor om anställning, miljö och mänskliga rättigheter för att kunna begränsa effekterna av den sociala dumpningen.

Produktsäkerhet och arbetstagar- och miljöskydd får inte på något vis riskeras av någon slags överenskommelse som enbart är ekonomisk.

Vi som förenas av gemensamma värderingar har den moraliska och institutionella plikten att repa mod och välja våra handelspartner mer noggrant och selektivt: Alla våra partner måste ge EU garantier och föregå med gott exempel för andra människor runt om i världen.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − (SV) Vi motsätter oss att betänkandet omfattar ett antal aspekter som inte har något med handelspolitik att göra. Den politiska situationen i Burma samt frisläppandet av politiska fångar är mycket angelägna frågor, men de ska inte göras till en del av EU:s överstatliga handelspolitik. Vi ser detta som ännu ett försök från EU:s sida att utvidga sina befogenheter inom utrikespolitiken.

Däremot ser Junilistan frihandelsavtal mellan EU och andra regioner som en naturlig konsekvens av att ha en inre marknad och en gemensam handelspolitik. Vi har därför trots allt valt att rösta ja till betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Enligt betänkandet är den bästa politiska strategin för att EU ska klara krisen att skaffa affärsmässiga fördelar genom att ingå frihandelsavtal med flera olika regioner, åtminstone så länge problemet inom Världshandelsorganisationen pågår.

Men betänkandet går längre än så. Parallellt med frihandelsavtal förespråkas att regioner ska integreras på liknande sätt som i EU, och om möjligt vara ekonomiskt och politiskt underordnade den sistnämnda.

Det breda förkastandet av de ändringsförslag som hade lagts fram av vår grupp visar tydligt vilket det slutgiltiga målet är: Att liberalisera utan hänsyn till medel eller följder. Ändringsförslag som underströk behovet att ta hänsyn till skillnaderna mellan de två regionerna och målsättningen att skapa arbetstillfällen och garantera en hållbar ekonomisk utveckling, livsmedelssuveränitet och livsmedelssäkerhet och miljöskydd förkastades också. Inte ens målet att underlätta tillgången till läkemedel och till tekniköverföring godtogs villkorslöst av en majoritet av parlamentet.

Effekterna av en sådan politik är uppenbar, till exempel höjda energi- och matpriser och ökade sociala klyftor och regionala skillnader, fattigdom, hunger och sjukdom.

Därför kunde vi inte annat än rösta emot detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder Glyn Fords betänkande om handel och ekonomiska förbindelser med ASEAN. Det är viktigt att kommissionen tar med starka klausuler om immateriella rättigheter i den nya generationens frihandelsavtal som kommissionen föreslår. Ett sådant drag skulle inte bara stimulera innovation och forskning i ASEAN-länderna utan också, vad som är viktigare, skydda konsumenterna från farliga förfalskade varor som falska läkemedel.

En undersökning som OECD nyligen genomfört om förfalskning, som diskuterades i parlamentet i veckan, fastställde att handel med förfalskade varor i Malaysia och Filippinerna har nått samma proportioner som i Kina. Betänkandet behandlar dessa frågor och jag röstade för betänkandets rekommendationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag kommer att rösta för detta utmärkta betänkande. Det viktigaste för mig var ändringsförslag 7 och 14 och punkt 42.

Dessa avsnitt erkänner betydelsen av att garantera tillgänglig och hållbar offentlig service (ändringsförslag 7), obligatoriska arbetsmarknadsregler genom en tvistlösningsmekanism (ändringsförslag 14) samt behovet av att behandla miljövänliga och rättvisemärkta varor annorlunda då det gäller taxor (punkt 42).

Jag lyckönskar föredraganden Glyn Ford för hans betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. (PL) Jag röstade för Glyn Fords betänkande om handel och ekonomiska förbindelser med länderna i Sydostasien (ASEAN).

Jag skulle vilja understryka att ett avtal måste binda båda parterna för att vara fruktbart. Mot bakgrund av rapporterna om de senaste förhandlingsrundorna kan utsikterna för ett tidigt och ambitiöst avtal med ASEAN undermineras på grund av bristen på förhandlingskapacitet och svårigheter att nå en gemensam ståndpunkt. ASEAN är EU:s femte största handelspartner.

Betänkandet stöder idén om ett frihandelsavtal med ASEAN under förutsättning att avtalet uppfyller vissa nyckelvillkor. Det är viktigt att se till att konsumentskyddet och miljöskyddet inte minskar.

Att förhandla om ett avtal med en region som består av tio självständiga länder är mycket komplicerat och tidsödande. Samtidigt erbjuder interregionala avtal betydande fördelar eftersom de främjar regional integration, vilket stärker partnerländernas ekonomier och minskar antalet regleringar.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig.(PL) Europeiska unionen borde vara extra försiktig då den behandlar handel och ekonomiska förbindelser med länder utanför EU.

Ökningen av BNP blir större för varje år i ASEAN-länderna. Bland andra prognoser förutspår Bangko Sentral ng Pilipinas en ökning på mellan 4,8 procent och 5,5 procent av Filippinernas BNP. Banken förutspår också att exporten ska öka med 11 procent och att överföringarna i utländsk valuta från filippiner som arbetar utomlands ska öka med 10 procent.

Malaysias BNP motsvarar 6 721 amerikanska dollar per invånare. Den siffran förutspås öka till 7 596 dollar 2008. 2007 slog Malaysias ekonomi sitt rekord med en ökning av BNP till 6,3 procent. Den totala BNP-tillväxten i ASEAN:s medlemsländer uppskattas till ungefär 6 procent. Dessa är viktiga indikatorer vid bedömning av handel och ekonomiska förbindelser med länderna i Sydostasien (ASEAN).

 
  
  

− Betänkande: Rosa Miguélez Ramos (A6-0103/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det är bråttom att hitta en lösning på problemet med bristande information on djuphavsbestånd samt uppgifter om fångst och fiskeansträngningar och deras påverkan på varje arts bestånd.

Lika viktig som denna information är för att genomföra studier och vetenskapliga ställningstaganden lika avgörande är den för att bidra till att det vidtas ändamålsenliga fiskeriåtgärder.

Vi tycker därför att det är viktigt att detta prioriteras i de insatser som medlemsstaterna gör för att förbättra insamlingen av och tillgången på tillförlitliga data, inklusive analys av varför de gällande verksamhetsåtgärderna inte tillämpas eller tillämpas mindre korrekt, vilket betänkandet behandlade. Som internationella organisationer hävdat finns det en möjlighet att vissa av dessa arter drabbas av överfiske, vilket förstärker behovet att hitta en lösning.

Målet måste vara att anta en försiktighetsmodell som försöker balansera fiskemöjligheter med stabila bestånd. Därför stöder vi de framlagda ändringsförslagen. Vi anser att åtgärderna måste ta hänsyn till varje arts specifika natur, fiskeområde och fiskeutrustning, särskilt sådan som är mer selektiv och som påverkar havsbotten minst.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Rosa Miguélez Ramos betänkande om djuphavsfiske. Djuphavsfiske är en ganska ny företeelse och ett antal tidigare oexploaterade fiskbestånd har blivit föremål för det, med föga vetenskaplig forskning eller rättsliga regleringar. Därför är det riktigt att dessa frågor behandlas.

Jag välkomnar Rosa Miguélez Ramos vädjan i sitt betänkande att låta fiskare och deras förbund medverka i besluten om vilka åtgärder som ska vidtas för att skydda havsmiljön. Hållbart fiske beror på beslut som fattas på lokal nivå och som involverar dem de gäller.

 
  
  

− Betänkande: Ingo Friedrich (ex Alexander Stubb) (A6-0105/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. – (PL) Herr talman! Ungefär 2 500 lobbyorganisationer är idag verksamma i Bryssel. Mer än 300 av dem är företrädare för lokala och regionala myndigheter som beter sig som om de vore ambassader. De omfattar företrädarna för Małopolska (Lillpolen) som är mitt europeiska valdistrikt. Jag skulle vilja passa på tillfället då detta betänkande debatteras i parlamentet att be er uppmärksamma frågan om förhållandet mellan EU:s institutioner och organisationer av detta slag. Då de lokala och regionala myndigheterna strävar efter att få tillförlitlig information från EU:s institutioner kan de också bidra med färska uppgifter om situationen i sina regioner. Föredraganden fastslog att öppenheten är som en dubbelriktad gata. Med utgångspunkt från detta uttalande skulle jag vilja understryka vikten av ökad öppenhet från EU:s institutioners sida, och lika behandling av alla organisationer företrädda i Bryssel.

Jag stödde ovannämnda betänkande på grund av de specifika exemplen på hur Europaparlamentet kan förbättra öppenheten i de förfaranden som gäller för externa organisationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det är väl känt att den professionella lobbysektorn – vars målsättning är att påverka EU:s politiska arbete – utvecklas snabbt och konstant i Bryssel. Därför är det nödvändigt att åtminstone införa regler som garanterar att det tillhandahålls information om de intressen som lobbygrupperna företräder, även om det ändå alltid är svårt att se till att det råder öppenhet och att oetiska metoder undviks. Det var därför som vi röstade för detta betänkande.

Men vi kan bara beklaga att de förslag som vår grupp lade fram inte antogs, särskilt de som argumenterade för att intressegruppers företrädare vid sidan av skyldigheten att registrera sig också skulle vara skyldiga att redogöra för vad deras verksamhet kostar, bland annat genom att ge samma information om vilka intressegruppsutgifter de har spenderat på ledamöter i Europaparlamentet som de sistnämnda själva måste redogöra för i sina ekonomiska deklarationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag kommer att ge mitt stöd till betänkandet eftersom det stärker EU-institutionernas regler i fråga om lobbyister. Jag var föredragande för det första betänkandet om detta för mer än tio år sedan, i januari 1996, som utarbetades av dåvarande regelutskottet. Den nuvarande lagstiftningen om lobbyverksamhet är den som föreslogs i mitt originalbetänkande.

Efter över tio år är det nu helt klart dags att ändra och stärka dessa regler. Förra gången misslyckades vi med att skapa ett gemensamt system för alla institutioner, men nu verkar detta möjligt. Lobbyister är för mig alla som vill komma in i parlamentet, kommissionen eller rådet för att påverka beslutsprocessen, oavsett om de är arbetsgivare eller arbetstagare eller om de företräder konsumenter, producenter eller andra särskilda intressegrupper.

Antalet lobbyister i Bryssel har uppskattats till omkring 5 000 – sju stycken för varje parlamentsledamot. Det stora flertalet gör ett bra jobb – några få lobbyister gör det inte. Vi måste se till att detta fåtal inte fördärvar för majoriteten och att vårt arbete gynnas av impulser utifrån snarare än störs av det. Jag ser fram emot förslagen om en ”gemensam lagstiftning” i slutet av året.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Goebbels (PSE), skriftlig. – (FR) Jag avstod från att rösta om Stubb-betänkandet om en ram för lobbyisternas verksamhet. Jag anser att en del av mina medledamöter i parlamentet gör för stor sak av en verksamhet som är lika gammal som mänskligheten själv, nämligen försök att påverka beslutsfattare. Det är normalt att medborgarna går samman för att slå vakt om sina intressen. Fackföreningar, arbetsgivarföreningar och icke-statliga organisationer har rätt att förvara sina intressen inför lagstiftarna. Det är lagstiftarens plikt att lyssna innan beslut fattas. Lagstiftaren måste dock alltid förbli oberoende, och det är därför det är viktigt att parlamentsledamöterna deklarerar sina finansiella intressen. Betänkandets största brist är dock att det inte tar upp finansieringen av vissa organisationer från EU-budgeten. Detta är ett område där öppenhet också borde råda.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Det är helt normalt att rådgöra med de parter som berörs av lagstiftning som förbereds eller antas. Som parlamentariker med uppgift att fatta beslut i frågor som ibland är ytterst tekniska till sin natur är vi de första att erkänna den viktiga roll som de vi vanligen kallar lobbyister har som informationskällor. Deras verksamhet är nyttig men deras förhållande till institutionerna måste regleras inom en stark och konsekvent ram, och det är därför som vi kommer att rösta för detta betänkande. Jag skulle dock gärna vilja kommentera en del saker. Det är viktigt att inte klumpa samman alla intressegrupper – företrädarna för multinationella koncerner eller icke-statliga organisationer kan inte behandlas på samma sätt som företrädare för demokratiska lokala eller nationella myndigheter. Vi anser att den vägledande förteckningen över de grupper som har rådfrågats ska vara obligatorisk, särskilt för kommissionen. Vi vet hur stort inflytande dessa grupper har vid förberedandet av lagförslag eller inriktningen på EU-politiken och hur svårt det är för lagstiftaren att ändra sådana förslag eller riktlinjer i någon större utsträckning. Slutligen anser jag att den finansiella information som avkrävs lobbyisterna ska vara tillräckligt detaljerad för att vi tydligt ska kunna identifiera de finansiella intressen som berörs och källan till finansieringen.

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande som kommer att skapa en större öppenhet. Lobbyister är viktiga aktörer som kan bidra med användbara expertkunskaper. Det är dock oerhört viktigt att kunna identifiera vilka organisationer som de olika påtryckningsgrupperna företräder. Ett bra initiativ som kommer att ge bättre insyn är ett obligatoriskt offentligt register över lobbyister som visar alla deras finansieringskällor och som hålls gemensamt av rådet, kommissionen och parlamentet. Inrättandet av ett gemensamt register där lobbyisterna bara behöver registrera sig en gång för att sedan få tillträde till parlamentet, kommissionen och rådet kommer också att förenkla situationen. Det vore också rimligt att överväga påföljder för lobbyister som inte följer uppförandekoden.

 
  
MPphoto
 
 

  Gunnar Hökmark (PPE-DE), skriftlig. − Det ska finnas ett regelverk för lobbyisters permanenta tillträde till Europaparlamentets lokaler. Vi stöder den nuvarande uppförandekoden. Vi stöder ökad öppenhet i politiskt beslutsfattande.

Vi röstade emot betänkandet, eftersom det leder till en byråkrati som motverkar sina egna syften. Heltäckande reglering av politikers kontakter försvårar naturliga och öppna kontakter mellan medborgare och förtroendevalda. Medborgare ska kunna kontakta sina företrädare utan att deras samtal och uppfattningar redovisas offentligt.

Det är inte möjligt att i detalj redovisa hur uppfattningar och åsikter formas. Argumenten och ansvaret för besluten ska vara öppna, inte dialogen mellan individer. Det är viktigt att värna om den enskilde parlamentarikerns och de enskilda medborgarnas integritet.

Den öppenhet som förespråkas i betänkandet riskerar att bli skenbar och vilseledande. Öppenheten måste bygga på att politiker tar ansvar för sina ställningstaganden och redovisar sina bevekelsegrunder.

Vidare vore ett gemensamt register över lobbyister mellan Europaparlamentet och kommissionen att ge upp parlamentets självständighet.

Sammanfattningsvis bör politiskt beslutsfattande bygga på att de förtroendevalda har och förutsätts ha integritet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar förslaget om ett register för lobbyister. När allmänhetens förtroende för politikerna är lågt är det viktigt att de politiska institutionerna är så öppna och tydliga som möjligt i sin verksamhet.

Jag välkomnar också att jurister ska undantas från registrering när de ägnar sig åt juridisk rådgivning, eftersom detta ligger i linje med den princip om sekretess mellan advokat och klient som länge erkänts i skotsk rättspraxis.

Många av min grupps centrala ändringsförslag som syftade till att göra reglerna striktare fick dock inte gehör och därför avstod både jag och gruppen från att rösta i den slutliga omröstningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för betänkandet, men jag anser att fler åtgärder skulle kunna vidtas för att garantera en balanserad medborgarrepresentation utan att gynna intressegrupperna kring EU-institutionerna.

Lobbyverksamheten har utvecklats starkt och omfattar för närvarande över 2 500 organisationer med över 15 000 anställda bara i Bryssel. När väl Lissabonfördraget träder i kraft och Europaparlamentet och EU får nya befogenheter kommer denna trend att bli ännu starkare. Intressegrupperna med högkvarter i Bryssel har lätt att få tillträde till den europeiska politiska processen, men medborgargrupperna och de icke-statliga organisationerna har inte samma möjligheter att göra sina röster hörda när de nya EU-lagarna antas. Det är uppenbart att vi måste underlätta dialogen mellan EU-institutionerna och dessa organisationer i medlemsstaterna.

Därför anser jag att kommissionen och parlamentets delegationer ska ha till uppgift att förmedla åsikter och initiativ från medborgarna till EU:s beslutsfattande institutioner. Vi bör också införa lämpliga budgetposter för att finansiera denna verksamhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN), skriftlig.(PL) Det gläder mig att Europaparlamentet tar upp frågan om lobbyverksamhet. Ämnet får inte tabubeläggas för allmänheten. Det krävs vissa regler, och öppenhet är av yttersta vikt. Det är ett känsligt område, i både politiskt och ekonomiskt hänseende. Vi är medvetna om att lagstiftarna har nytta av de ämneskunskaper som experterna kan bidra med. Lobbyverksamheten är också ett slags dialog med samhället och är på sätt och vis ömsesidig. Parlamentsledamöterna och tjänstemännen vid kommissionen och andra institutioner arbetar när allt kommer omkring inte i sin egen isolerade lilla värld. Den kunskap de tillägnar sig hjälper dem att skapa bättre och mer användarvänliga lagar.

Å andra sidan uppstår frågan om orättvis påverkan på lagstiftningen. Det finns också exempel på att lagstiftningen anpassas så att den gynnar vissa intressegrupper, som abortförespråkare eller storföretag. Detta leder direkt till korruption och slutresultatet är inte genuin lagstiftning utan ett hopkok av bestämmelser.

Kommer vi att bidra till att göra lagbestämmelserna striktare och stärka dem så att vi förhindrar otillbörlig lobbyism och korruption? Tyvärr är svaret uppenbart. Vi kommer inte att kunna göra det. Det kommer alltid att finnas kryphål i bestämmelserna eller möjligheter att kringgå dem. Vi måste också komma ihåg att så kallad dålig lobbyverksamhet också går att bedriva genom direktkontakter i medlemsstaterna.

Jag är positivt inställd till betänkandet, men kan inte godta de ändringar som gör kyrkor till lobbygrupper. Vi måste beakta etiska frågor, öppenhet och moral lika väl som lagens bokstav. Moraliska värderingar kan aldrig vara demokratins fiende!

 
  
MPphoto
 
 

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. (FI) Herr talman! Det är synd att ändring 7 som föreslogs av min grupp inte antogs. Ändringen hade varit viktig för att få kommissionen och inte minst en större allmänhet att inse vidden av debatten om lobbyverksamheten. Ett bra exempel på detta är miljöorganisationerna, vilkas resurser ofta jämförs med industrins på ett mycket egendomligt sätt. Budgeten för en enda organisations skogskampanj kan till exempel jämföras med summan av alla skogsföretags budgetar. Här glömmer man att skogsföretagen inte kan lägga alla sina pengar på kommunikation, eftersom de faktiskt sysslar med att producera virke och papper. Det vore rimligare att jämföra med företagens kommunikationsbudgetar, men så skulle man också behöva dra bort kostnaderna för börsinformation, som är en betungande post. Å andra sidan skulle man också behöva lägga samman alla miljöorganisationernas kostnader för skogskampanjer. Om vi tittar under ytan visar det sig därför att de resurser som används faktiskt är mer lika än vad den bild som uppmålas ger intryck av.

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. (DE) Jag röstar för betänkandet om utvecklingen av en ram för den verksamhet som bedrivs av företrädare för intressegrupper vid Europeiska unionens institutioner.

För att slå vakt om EU-institutionernas öppenhet krävs en strukturerad ram för lobbyisternas verksamhet. Jag instämmer i definitionen att lobbyverksamhet är all verksamhet som avser att påverka de politiska lösningarna och EU-institutionernas beslutsprocess, och att alla aktörer som stämmer in på den definitionen ska betraktas om lobbyister och behandlas lika.

 
  
MPphoto
 
 

  Kartika Tamara Liotard (GUE/NGL), skriftlig. − (NL) Halvdana åtgärder kommer inte att vara till någon hjälp alls när det gäller problemen med lobbyverksamhet. Endast fullständig öppenhet och obligatoriska register kan begränsa näringslivslobbyns ökande inflytande. Vi behöver detta så snart som möjligt, eftersom vi redan alltför ofta ser parlamentsledamöter lägga fram ändringsförslag som bokstavligen har tagits över från en lobbyist. Politiker bör i första hand låta sig påverkas av sina väljare, sina medhjälpare och sitt eget sunda förnuft och inte av en armé av professionella lobbyister. Jag vill därför uppmana Europeiska kommissionen att lägga fram ett mycket mer omfattande åtgärdspaket.

 
  
MPphoto
 
 

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Betänkandet om ”intressegrupper” och välkända ”lobbyister” är ett påfallande cyniskt erkännande av Europaparlamentets och hela EU:s djupt reaktionära roll och de klassintressen det tjänar.

Europaparlamentet har i åratal officiellt gett monopolgruppernas företrädare fri tillgång till Europaparlamentet för att utöva påtryckningar, muta och insistera på lagstiftning som kan säkerställa och öka deras vinster.

Med reglerna om öppenhet som förevändning försöker man med betänkandet släta över monopolföretagens direkta inverkan. Fackföreningar, yrkesorganisationer och folkrörelser pekas ut som ”lobbyister”. Arbetare och folkrörelser klumpas därmed samman med kapitalisterna, som man i betänkandet har mage att beskriva som företrädare för det civila samhället. Den enda skillnaden är att de kommer att finna parlamentets dörrar vidöppna, medan arbetarna inte tillåts komma i närheten.

Arbetarna ska inte göra sig några illusioner. Europaparlamentet och dess ledamöter är inte oberoende. De har valts på en plattform som är representativ för de klassintressen som de företräder i Europaparlamentet.

Det som bäst skulle tjäna arbetarklassens intressen vore att bryta upp de politiska grupperna, försvaga kapitalistpartierna och stå emot och kämpa emot ett kapitalistorienterat EU.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för rekommendationen i betänkandet om en ram för den verksamhet som bedrivs av lobbyister vid EU:s institutioner.

Dessa förslag om mer öppenhet inom lobbyverksamheten sätter Europaparlamentet långt framför nästan alla andra parlament i världen när det gäller reglering av lobbyisternas verksamhet och fullständig öppenhet i fråga om finansieringen.

 
  
MPphoto
 
 

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. − (NL) EU:s politik har i allt större omfattning börjat dikteras av storföretagens intressen, som går ut på att stärka deras konkurrenskraft på världsmarknaden genom att skära ner på kostnaderna inom områden som miljö, löner, arbetsmiljö och konsumentskydd. Vi är inte förvånande över att företagen gör så, men det måste vara helt klart för alla att de gör det. Det ger fackföreningarna, miljörörelsen och konsumentorganisationerna en möjlighet att göra något åt det.

Jag har i flera år, bland annat genom frågor till Europeiska kommissionen, efterlyst strängast möjliga regler om öppenhet i fråga om lobbyverksamhet. Jag ser att den tuffa versionen ännu idag inte har antagits. Och de tio särskilda ändringsförslag som lades fram av GUE/NGL fick inte majoritetsstöd. Dessa förslag gällde ett gemensamt register över alla lobbyister som har tillträde till EU-institutionerna, öppenhet angående lobbyisternas mål och finansiering, ytterligare åtgärder som skulle införas 2009, offentliggörande av oetiskt uppförande av lobbyister, förtydligande om Europeiska kommissionens särskilda rådgivare, samt hårdare restriktioner mot statstjänstemän som mot betalning agerar som lobbyister på sin fritid.

Trots att dessa förbättringsförslag avvisades är det beslut som fattats idag ett steg framåt. Därför röstade de två företrädarna för det nederländska socialistpartiet för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Lydie Polfer (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Stubb-betänkandet om utvecklingen av en ram för den verksamhet som bedrivs av företrädare för intressegrupper (lobbyverksamhet) vid Europeiska unionens institutioner. Det ger en tydligare definition av den verksamhet som utövas av de uppskattningsvis 15 000 lobbyisterna.

Jag stöder därför initiativet att inrätta ett gemensamt register där lobbyister bara behöver registrera sig en gång för att få tillträde till Europaparlamentet, kommissionen och rådet. Dessutom skulle lobbyisterna i och med registreringen åta sig att följa en uppförandekod. Det är viktigt för parlamentsledamöterna och EU-tjänstemännen att kunna identifiera vilka organisationer som företräds av intressegrupperna och viktigt för dessa grupper att respektera principerna om ärlighet och gott uppförande.

 
  
MPphoto
 
 

  Vincent Peillon (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande som syftar till att få en bättre ram för den verksamhet som bedrivs av företrädare för olika intressegrupper i EU.

Det finns en armé av lobbyister i Bryssel, uppskattningsvis cirka 15 000 som företräder 2 500 organisationer. Deras främsta syfte är att påverka unionens beslutsfattare och trots att de av vissa medborgare betraktas med skepsis och misstänksamhet är deras verksamhet är en viktig del av det demokratiska livet. En parlamentsledamot kan till exempel få en djupare förståelse för de frågor som ett lagförslag för med sig genom att lyssna till synpunkterna från yrkesorganisationer, icke-statliga organisationer, fackföreningar eller regionala företrädare.

Men lobbyverksamheten kan bara tjäna demokratins syften om den är öppen för insyn. Parlamentariker och medborgare måste kunna avgöra vilka aktörerna är. Vem finansierar dem? Vems intressen är det egentligen de försvarar?

Texten uppfyller detta krav genom att föreskriva att lobbyisterna ska anmäla sig till ett register som är gemensamt för alla EU-institutionerna och till detta register lämna detaljerade uppgifter om sin finansiering. Dessutom måste lobbyisterna från och med nu följa en uppförandekod och kommer att drabbas av påföljder om de inte följer de angivna reglerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Globaliseringens förändringar och dess konsekvenser för institutionerna leder oundvikligen till ständigt ökande exponering för olika sociala aktörer. Vi ser därför en stadigt ökande ström av grupper som kontaktar parlamentet eller kommissionen och kommer med viktig och specialiserad information. Vi måste se till att dessa nya företrädare för intressegrupper tydligt kan identifieras, att det fastställs regler för deras verksamhet, och att dessa regler följs.

I betänkandet ges en definition av företrädare för intressegrupper, samt förslag på åtgärder för att utvärdera effekterna av ett gemensamt register för parlamentet och kommissionen. Dessutom vill man stärka bestämmelserna beträffande den ekonomiska information som behövs för att se till att politiska beslutsfattare och allmänhet kan identifiera de huvudsakliga drivkrafterna bakom varje lobbyistinsats. Jag anser att dessa åtgärder är viktiga steg på väg mot en större öppenhet och legitimitet i den europeiska beslutsprocessen, i synnerhet som vissa ändringar som hade sin grund i gammalmodiga förutfattade meningar och bara skulle ha gjort det svårare att korrekt utvärdera verksamheten, röstades ner i omröstningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − En parlamentariker har alltid stort behov av att få relevant information för att kunna fatta goda beslut. Det säger sig självt att en endaste person inte kan vara expert på allt. I den meningen kan lobbyism vara ett värdefullt tillskott till informationsinsamlingen genom att tillföra expertkunskap och relevanta konsekvensanalyser.

Medborgarna har dock rätt att få reda på vilka särintressen som är aktiva. Hur inflytelserik en lobbygrupp är behöver inte bero på finansiell styrka – djurrättsaktivister och andra sociala rörelser kan vara minst lika framgångsrika som industriintressen. Att registrera intressen är naturligtvis inte helt enkelt, inte minst vad gäller avgränsningar av vem eller vilka grupper som utför en lobbyverksamhet. Som beslutsfattare anser jag dock att det är relevant att man kontinuerligt kartlägger vilka som lägger ned tid och energi på att påverka lagstiftningen. Har man inget att gömma, har man heller inget att bekymra sig för. I solen spricker trollen.

 
  
MPphoto
 
 

  Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL), skriftlig. − (DA) Jag röstade för lobbybetänkandet i dess slutliga version eftersom den trots allt är ett myrsteg framåt i förhållande till den nuvarande situationen. Att man inte lyckades komma längre är i sig självt ett bevis på den inverkan lobbyisterna har på EU-systemet.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Behovet av större öppenhet i lobbyverksamheten är avgörande för Europaparlamentet. Jag hoppas att detta betänkande kommer att öka öppenheten och insynen i lobbyverksamheten inom parlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − Jeg stemte for Lobby rapporten i dens endelige udgave fordi den trods alt er et mikroskopisk fremskridt i forhold til den nuværende situation. Når det ikke lykkedes, at komme længere er det i sig selv et bevis på, hvor stor indflydelse lobbyister har på EU systemet.

 
  
  

− Betänkande: Manolis Mavrommatis (A6-0149/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Idrott är en del av Lissabonfördraget och får således i och med ikraftträdandet av fördraget en mer framträdande roll inom EU-politiken. Vi socialdemokrater vill understryka att idrotten redan i dag är en gränsöverskridande verksamhet, men att detta inte innebär att Europeiska institutioner som rådet, kommissionen och parlamentet ska involvera sig i idrottsrörelsens skötsel i detalj, utan idrotten bör i så stor utsträckning som möjligt reglera sig själv för att behålla sitt oberoende och sin självständighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Det är med stor glädje jag röstar för Mavrommatisbetänkandet om idrott. Jag anser nämligen att idrotten är en omistlig del av den europeiska kulturen och det europeiska medborgarskapet. Med tanke på att det är ett viktigt sätt att främja social integration och interkulturell dialog behöver idrotten regleras åtminstone så pass att unga människor skyddas från de faror som finns inom sektorn, som kommersiell press, bedrägerier, utnyttjande av minderåriga och våld.

Idrottssystemet kan naturligtvis inte överleva utan finansiering. Många gånger kommer pengarna från försäljning av TV-rättigheter, och därför anser jag att det vore tillrådligt att inte bara låta medieorganisationer betala för att täcka idrottsevenemang utan också se till att allmänheten får tillgång till åtminstone de stora evenemangen.

Jag konstaterar med glädje att betänkandet också innehåller en påminnelse om sportsligt beteende och efterlyser åtgärder för att motverka rasism och dopning som, även bortsett från dess eventuella effekter, är det mest osportsliga man överhuvudtaget kan tänka sig. Det är därför en bra idé att ha ett närmare samarbete på alla nivåer för att bekämpa problemet, eftersom dopning undergräver allt som idrotten står för – glädjen i att tävla, utnyttja alla sina resurser och göra det bästa av sin förmåga. Människor har alltid växt inför utmaningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. – (PL) I samband med debatten om idrottens roll i Europeiska unionen skulle jag vilja understryka vikten av verksamheter på det lokala planet. Jag anser att denna verksamhet är det första steget mot utvecklingen av en EU-politik för att främja idrotten.

Jag företräder Małoplolska (Lillpolen). I den regionen lider över 60 000 personer av diabetes. Hjärtkärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken, hela 51 procent 2005. Detta beror till stor del på övervikt och brist på motion. Ett av de främsta målen i vojvodskapets utvecklingsstrategi är att främja en hälsosammare livsstil. För att kunna nå detta mål krävs investeringar i infrastruktur och byggande av nya anläggningar i regionen, som simhallar, idrottsplatser och inomhusarenor. Dessutom uppmuntrar regionen idrottsaktiviteter genom ekonomiska stipendier till de bästa unga idrottarna. Över 120 ungdomar har hittills fått stipendier.

Stöd till denna typ av åtgärder på regional nivå borde vara en central del av ansträngningarna för att främja en hälsosam livsstil i hela EU. Jag stöder Mavrommatisbetänkandet eftersom jag anser att det tar upp många viktiga frågor om idrottens utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för betänkandet om vitboken om idrott.

Bristen på fysisk aktivitet har negativa konsekvenser för de europeiska medborgarnas hälsa, vilket leder till ökad förekomst av övervikt, fetma och många kroniska sjukdomar som hjärtkärlsjukdom och diabetes. Därför försvarade jag vikten av medicinsk rådgivning till kvinnor om de potentiella hälsovinsterna med fysisk aktivitet under graviditet och efter förlossning.

Jag vill också understryka vikten av regler mot diskriminering i samband med idrottstävlingar, som att priser för män och kvinnor ska vara likvärdiga.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Betänkandet innehåller förslag som vi lade fram i utskottet där vi rekommenderade att de specifika föreningarna för de olika kategorier av personer som är verksamma inom idrotten bör vara vederbörligt representerade i internationella och nationella förbunds beslutsfattande organ, samt försvarade uppmaningen om förebyggande hälsoarbete och hälsokontroller för unga idrottare och om att se till att alla rättigheter i FN:s konvention om barnens rättigheter respekteras.

Flera av de förslag vi lade fram antogs i plenum, särskilt följande: Det behövs dubbel utbildning (idrottslig och akademisk) för unga idrottsutövare för att de professionella idrottsutövarna ska kunna komma in på arbetsmarknaden efter avslutad idrottskarriär. Det är viktigt att uppmuntra till idrottsutövning genom att ge alla tillgång till idrott och lika möjligheter samt genom investering i utbildning av idrottslärare och tränare och i fler offentliga idrottsanläggningar, där staten bör ta kostnaderna för säkerheten vid amatörtävlingar som organiseras av icke vinstdrivande organ. Det är viktigt att visa uppskattning för kvinnors framgångar inom idrotten och att motverka diskriminering i fråga om priser. Kvinnor bör erbjudas karriärmöjligheter inom områden med anknytning till idrott, även på beslutsfattarnivå och amatöridrotten bör uppmärksammas mer.

Däremot är vi emot hänvisningarna till Lissabonfördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan motsätter sig bestämt detta betänkande. För det första refererar betänkandet till Lissabonfördraget som ännu inte är ratificerat och blir föremål för folkomröstning i Irland om någon månad. Europaparlamentets federalistiska majoritet bryter därmed mot grundläggande konstitutionella principer. Lissabonfördraget är dessutom till 96 procent identiskt med det konstitutionella fördrag som redan avvisats i folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna. Det är därför fullständigt principlöst att referera till Lissabonfördraget i detta betänkande.

För det andra innebär detta betänkande att EU ska gå in på ännu ett politiskt område som Junilistan anser vara en fråga för medlemsstaterna att handha.

Vi röstar därför nej till detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. – (PL) Jag vill lyckönska föredraganden och jag är glad att parlamentet agerade på eget initiativ och tog upp denna fråga som är så viktig för medborgarna i Europeiska unionen. Det avsnitt i betänkandet som framhåller idrottens budskap förtjänar ett särskilt omnämnande. Budskapet når oss vanligen genom den kända frasen om att idrott är lika med hälsa. Tack vare denna slogan tar miljontals européer bättre hand om sin fysiska och mentala hälsa. Det är dock inte allt. Ända från barnaåren lär vi oss genom idrotten om ärlig konkurrens och hederlighet och vi lär oss att inse att vår roll i matchen beror på hur mycket vi själva är villiga att satsa, och att allt jobb och alla ansträngningar inför en tävling kommer att få sin belöning.

I idrottstävlingar deltar idrottsutövare från andra länder. Detta bidrar till att motverka diskriminering och lär oss tolerans på idrottsarenorna. Tolerans är en grundläggande del av respekten för de mänskliga rättigheterna, och nämns i alla EU-dokument.

Det finns ännu en aspekt i detta betänkande som höjer dess värde ytterligare. Äkta idrott måste vara fri från våld och individens strävan efter bästa möjliga resultat måste vara fri från dopning, som är vår tids gissel.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Hedh (PSE), skriftlig. − Jag röstade emot betänkandet för att jag tycker att det är för relaterat till Lissabonfördraget. Jag vill inte göra idrotten överstatlig utan tycker att det är bra som det är i dag. Jag anser dock att ändringsförslagen om kvinnor och idrott var bra.

 
  
MPphoto
 
 

  Mary Honeyball (PSE), skriftlig. − (EN) Vi håller med om att idrotten har en specifik karaktär. Men den engelska versionen av skäl I är mycket otydlig och öppen för misstolkningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för de ändringar av Mavrommatisbetänkandet som innebar ett uttryckligt erkännande av idrottsorganisationernas självständighet. I mitt eget land, Skottland, har vi sedan länge självständiga, oberoende idrottsorgan med organisationer som Scottish Football Association som erkänns fullt ut som en medlemsstatsorganisation i FIFA och likaså Scottish Rugby Union som en medlemsstat inom IRB.

Detta erkännande av den skotska idrottens oberoende ställning har spelat en viktig roll i mitt lands historia och kommer att spela en viktig roll efter folkomröstningen 2010 om Skottlands självständighet – då Skottland kommer att bli en fullvärdig och självständig EU-medlemsstat.

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. (DE) Jag röstar för vitboken om idrott för att understryka idrottens betydelse i Europeiska unionen och främja en dialog i denna fråga.

Idrott är ett effektivt sätt att främja social integration och ömsesidig förståelse på nationell och internationell nivå. Idrotten har också en viktig ekonomisk dimension. Det är därför viktigt att skapa en ram inom vilken medlemsstaterna kan ge stöd åt idrottsorganisationer och idrottsevenemang. Eftersom idrotten till största delen utövas på nationell nivå måste medlemsstaterna ha möjlighet att själva reglera den. Detta understryks i vitboken och är också en bra plattform för att hantera aspekter av gemensamt intresse för alla länder, som ungdomars utveckling, antidopningsprogram och program mot diskriminering inom idrott.

Jag välkomnar också inrättandet av en särskild idrottsfond för att främja idrottsverksamhet och underlätta alla människors tillträde till idrotten.

 
  
MPphoto
 
 

  Kartika Tamara Liotard, Erik Meijer, Esko Seppänen, Søren Bo Søndergaard och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi håller med om att idrotten har en särskild roll i samhället som instrument för social delaktighet och integrering och för att främja lokal demokrati. Vi bekräftar idrottens stora betydelse för hälsan och för att förebygga fetma och kroniska sjukdomar.

Vi stöder fullt ut tanken att stärka kvinnornas roll inom idrotten, vikten av att skydda idrottare i alla åldrar under och efter idrottskarriären, främjandet av idrott i samhället bland annat genom mer fysisk aktivitet i läroplanerna, behovet av omfördelningsåtgärder inom idrottsfinansieringen och medborgarnas rätt till information och tillgång till utsändningar av idrottsevenemang.

Däremot stöder vi inte EU-politikens förstärkta ställning inom idrotten. Därför kan vi inte ge vårt stöd till de åtgärder som vidtagits för att ytterligare öka EU-politikens inverkan på området. I synnerhet kan vi inte ställa oss bakom tanken på att upprätta en europeisk polisstyrka för idrott.

 
  
MPphoto
 
 

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Liksom kommissionens vitbok behandlar betänkandet idrott som ännu ett affärsområde som ska dra in pengar. EU försöker att fullt ut göra idrotten till ett handelsområde för att öka lönsamheten för idrottskoncerner och multinationella företag. Det är därför som EU använder Lissabonfördraget till att utöka sina befogenheter till att omfatta även idrotten.

Detta är liktydigt med en systematisk nedmontering av amatöridrott, till och med på skolnivå. Amatöridrotten förser idrottsindustrin och de kommersialiserade mästerskapen med råmaterial. Unga människor, och allmänheten för övrigt behandlas som åskådare och köpare av idrottsunderhållning som organiseras av de kommersiellt inriktade idrottsförbunden. De fina orden om värden som främjas av idrotten, kampen mot dopning osv., framstår som ett hån när kampandan ersätts av obarmhärtig konkurrens. Korruption, dopning, fanatism och intolerans är integrerade delar av den kommersialiserade idrotten och de används för att saluföra produkterna från de företag som kontrollerar den.

Ungdomarnas behov av idrott och fysisk aktivitet kan bara mötas genom att man skapar infrastrukturer och utvecklar populära folksporter. Kollektivets och solidaritetens värden måste främjas som motvikt till den korrupta idrottsmodellen som skapas av det kapitalistiska systemet där allting är underordnat profiten.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder rent allmänt Manolis Mavrommatis betänkande om vitboken om idrott. Jag anser att de flesta av dess rekommendationer kommer att gynna idrotten på alla nivåer i hela EU. Jag tror nämligen att det är ett positivt grepp för fotbollen att uppmuntra klubbarna att fokusera på att fostra talanger.

Alla klubbar – även de stora – måste ta på sig en del av ansvaret för träningen och inte bara lita på sin ekonomiska styrka på transfermarknaden där de kan köpa spelare som tränats av andra. Fotboll ska inte vara enbart en fråga om ekonomi.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioan Mircea Paşcu (PSE), skriftlig. − (EN) Vitboken om idrott är som en rysk matrjosjkadocka: först har vi amatöridrotten, sen den professionella idrotten och sist har vi fotboll (där de stora pengarna finns). Det ger därmed intrycket att amatöridrotten, som anges som själva grunden, i själva verket bara är ett alibi för att komma åt den professionella idrotten, i synnerhet fotbollen som verkar vara huvudmålet. Vitboken är också ojämlik till sitt angreppssätt – tuff i fråga om att utöka de befintliga reglerna inom traditionella områden som diskriminering, olaglig invandring, droger och konkurrens inom idrottsaktiviteter, men svag när det gäller att ta fram särskilda regler för dem, som om det på något sätt gällde att inte skrämma de inblandade personerna. I vilket fall förebådar vitboken en ny era av aktiv inblandning från EU-organens sida när det gäller regleringen av professionell idrott, och då främst europeisk fotboll. De goda nyheterna är att man vill göra det genom att först diskutera med de berörda personerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag välkomnar Mavrommatisbetänkandet om idrott. Jag erkänner idrottens viktiga roll i den enskilda individens liv och i samhället. Den ger alla möjlighet att övervinna personliga utmaningar, upptäcka sin egen passion och begåvning, identifiera sig med en grupp och förstå vikten av att följa regler. Genom att överföra dessa värderingar till den internationella nivån kan man förstå varför idrotten kan undanröja geografiska hinder och främja socialt samspel och fred.

Det måste påpekas att alla slags kränkningar av samhälleliga eller moraliska etiska regler inom idrotten – som dopning eller avsiktligt rasistiska gester eller vadhållning – måste bestraffas för att försöka återupprätta idrottens ideal och yttersta målsättning.

Slutligen vill jag påpeka att det ofta finns en tendens att försvara att vissa idrottsformer växer på andras bekostnad genom enorma skillnader i löner till utövare av olika idrotter.

Därför anser jag att det bör införas stöd för mindre utbredda och välkända idrotter.

 
  
MPphoto
 
 

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Betänkandet om sport rymde en hel del intressant och vettigt. Ingen kan rimligtvis vara emot att EU:s medlemsländer tar krafttag mot dopning och xenofobi inom idrotten. Mer kontroversiellt, men i min mening vettigt, var det att stödja kommissionens idé om en gemensam europeisk polisstyrka för bevakning av idrottsevenemang. Så långt var jag beredd att stödja betänkandet. Tyvärr landade den verkligt stora frågan – den om liberaliseringen av spelmonopolen i Europa – inte helt rätt. Själv tror jag att en liberalisering, under kontrollerade former och med licensierade spel- och lotteriföretag, både skulle kunna tillgodose konsumenternas intresse av ett fungerande spelutbud och idrottsrörelsens behov av medel. Därför lade jag ned min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Idrotten är en viktig del av vardagen. De flesta av EU:s medborgare antingen deltar i eller tittar på ett antal idrottsevenemang och ibland kan detta nästan framstå som bland det viktigaste i livet.

Idrotten bör inte stå över lagen, men som lagstiftare måste vi också erkänna den unika ställning som idrotten har i EU och den roll som de olika styrande organen spelar.

Vi bör också inse att även om förbundsfotbollen är den dominerande sporten så är det inte den enda som utövas, och vi måste erkänna att också andra idrotter, sporter och spel som ligarugby, hurling, eller crown green bowling och tävlingsflygning med duvor har en viktig roll att spela.

Det är inte EU:s sak att reglera dessa sporter, eller att agera som någon slags idrottspolis. Den rollen bör ligga hos lämplig tillsynsmyndighet. EU kan dock vara ett komplement och bidra till att utveckla idrotten och alla slags sporter genom att motsätta sig den diskriminering som fortfarande förekommer när en idrott verkar hotas av en annan. Ett klassiskt exempel är den grekiska rugbyunionen.

Jag ger mitt stöd till Mavrommatisbetänkandet – kanske dock inte lika helhjärtat som jag stöder Wigan Warriors rugbylag eller St Mirren och Blackburn Rovers, men det är ändå när allt kommer omkring bara politik.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Detta betänkande om vitboken om idrott borde innehålla ett erkännande av att idrotten i EU är en subsidiaritetsfråga. Därför stöder jag ändringsförslag nr 2.

 
  
MPphoto
 
 

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi håller med om att idrotten har en särskild roll i samhället som instrument för social delaktighet och integrering och för att främja lokal demokrati. Vi bekräftar idrottens stora betydelse för hälsan och för att förebygga fetma och kroniska sjukdomar.

Vi stöder fullt ut tanken att stärka kvinnornas roll inom idrotten, vikten av att skydda idrottare i alla åldrar under och efter idrottskarriären, främjandet av idrott i samhället bland annat genom mer fysisk aktivitet i läroplanerna, behovet av omfördelningsåtgärder inom idrottsfinansieringen och medborgarnas rätt till information och tillgång till utsändningar av idrottsevenemang.

Däremot stöder vi inte EU-politikens förstärkta ställning inom idrotten. Därför kan vi inte ge vårt stöd till de åtgärder som vidtagits för att ytterligare öka EU-politikens inverkan på området. I synnerhet kan vi inte ställa oss bakom tanken på att upprätta en europeisk polisstyrka för idrott.

 
  
MPphoto
 
 

  Glenis Willmott (PSE), skriftlig. − (EN) För EPLP. Vi håller med om att idrotten har en specifik karaktär. Men den engelska versionen av skäl I är mycket otydlig och öppen för misstolkningar.

 

10. Rättelser till avgivna röster och röstavsikter: se protokollet

11. Beslut om vissa dokument: se protokollet

12. Översändande av texter som antagits under sammanträdesperioden: se protokollet

13. Datum för nästa sammanträdesperiod: se protokollet

14. Avbrytande av sessionen
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Jag förklarar Europaparlamentets session avbruten.

(Sammanträdet avslutades 12.25)

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy