Debatter

Måndagen den 19 maj 2008 - Strasbourg

20. Straffrättsliga påföljder till skydd för miljön (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Hartmut Nassauer, för utskottet för rättsliga frågor, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om straffrättsliga påföljder till skydd för miljön (COM(2007)0051 – C6-0063/2007 – 2007/0022(COD)) (A6-0154/2008).

  Hartmut Nassauer, föredragande. − (DE) Herr talman! Europeiska unionen tillgriper instrumentet straffrättsliga påföljder. Med andra ord kommer domar i framtiden att avkunnas i Europeiska unionens namn, och dessa befogenheter kommer inledningsvis att utövas vid överträdelser av miljölagstiftningen. Detta är ett långtgående och anmärkningsvärt steg, eftersom straffrättsliga påföljder faktiskt går utöver Europeiska unionens befogenheter. Det är faktiskt ett av kärnområdena i medlemsstaternas nationella suveränitet.

Det är just därför som det behövdes två domar från EG-domstolen för att bereda marken för detta direktiv. Det är anmärkningsvärt i sig självt, eftersom både rådet och kommissionen samt Europaparlamentet länge varit överens om att straffrättsliga åtgärder är ett giltigt verktyg för upprätthållandet av miljölagstiftning. Det tog dock flera år för att fastställa var ansvaret låg när det gällde sådana åtgärder – hos medlemsstaterna på grundval av rambeslut eller hos gemenskapen på grundval av ett direktiv.

EG-domstolen har gett sitt stöd åt den ståndpunkt som antagits av kommissionen, vilket inte är överraskande. Dessutom är det osannolikt att konflikten dyker upp på nytt när den nu har desarmerats, eftersom det nya Lissabonfördraget åtgärdar problemet och snarare stöder gemenskapen än EG-domstolens beslut.

Detta är faktiskt anledningen till att vi nådde en överenskommelse vid första behandlingen. Vi ville undvika att börja om hela förfarandet från början om en lösning inte nåddes i år. Med hänsyn till en ändring i den faktiska rättsliga grunden och med tanke på det kommande valet till Europaparlamentet, kan mycket väl en hel del tid ha förflytit innan den lämpliga lagstiftningen kan antas. Det är därför som vi enhälligt ansåg att vi måste göra vårt yttersta för att nå en lösning vid första behandlingen. När jag säger ”vi” menar jag det slovenska ordförandeskapet – och jag beklagar verkligen att det inte är representerat här i dag, i synnerhet som jag passade på att bära denna smakfulla slips i deras ära – kommissionen och skuggföredragandena, som jag särskilt vill tacka för deras vänliga, konstruktiva och kunniga samarbete. Det var ett nöje att få arbeta med dem.

Det nya direktivet vilar på tre pelare, som jag åtminstone kort skulle vilja ange huvuddragen i. Först och främst har vi inte bara definierat de brottsliga handlingar som hädanefter skulle bli straffbara utan vi har också i en bilaga angett de särskilda bestämmelser enligt vilka brottslingar kan åtalas. Detta överensstämmer med den allmänna rättsprincipen”nulla poena sine lege” (inget straff utan lag). Med andra ord det är inte vilka brott som helst som ska vara straffbara, utan endast de där överträdelser sker av de lagbestämmelser som noggrant definierats i bilagan. Det var viktigt att få med denna principen i lagstiftningen.

Den andra pelaren är i viss utsträckning ett införlivande av proportionalitetsprincipen. Syftet med direktivet kan inte vara att sätta dit alla som begår även de mest triviala miljöförsyndelser, utan snarare att bekämpa betydande lagöverträdelser. Av detta skäl skulle inte ringa brott vara straffbara enligt direktivet.

För det tredje fastställde vi även att straffbarhet skulle förutsätta olagligt uppförande. Vi beslutade enhälligt att ta med dessa tre principer i förslaget. Vi förbättrade även definitionerna. Nu väntar jag ivrigt på debatten. Låt mig på nytt tacka samtliga ledamöter i denna kammare för att de gjort denna kompromiss möjlig.

  Talmannen. − Tack herr Nassauer! Ni nämnde ert val av slips. Jag hade lagt märke till det, men vågade inte kommentera. Nu när ni har uppmärksammat det själv så kan jag gladeligen bekräfta att jag fakitskt lagt märkte till det.

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. − (FR) Herr talman! Trots att Hartmut Nassauer och jag inte har på oss likadana slipsar så har han ändå mitt fulla stöd för det arbete han utfört – och mitt uppriktiga tack.

Kommissionen välkomnar resultatet av förhandlingarna med Europaparlamentet och rådet samt att en överenskommelse vid första behandlingen verkar möjlig. Detta är ännu en framgång för de tre institutionerna och det visar att medbeslutandeförfarandet är väldigt effektivt, även när frågorna är komplicerade och svåra. Jag vill uppmärksamma att Hartmut Nassauer, som föredragande för utskottet för rättsliga frågor, föredraganden för yttrandet från miljöutskottet och skuggföredragandena, alla arbetade hårt och konstruktivt tillsammans med rådets ordförandeskap och kommissionen för att uppnå den kompromiss som ligger framför er här i dag efter den informella trepartsdialogen.

Hartmut Nassauer har förklarat frågorna mycket bra, så jag ska hålla mig kort. Det stämmer att ett effektivt miljöskydd är beroende av ett effektivt och fullständigt införlivande av gemenskapspolitiken. Straffrätt är ett oumbärligt verktyg i det avseendet. När det gäller allvarligare brott är stränga påföljder det enda som verkligen avskräcker, samtidigt som man alltid, som ni påpekade, ska komma ihåg behovet av att respektera proportionalitetsprincipen.

Även om kommissionen hade önskat en tillnärmning av straffnivåerna, gör EG-domstolens dom från oktober 2007 det omöjligt på grund av EG-fördragets rättsliga grund, och domstolens beslut måste respekteras. Även utan en tillnärmning av straffnivåerna kan direktivet bidra till ett betydligt effektivare miljöskydd – inte minst genom dess avskräckande effekt. Medlemsstaterna kommer att enas om definitionerna för miljöbrott, omfattningen av bolagsansvar vid sådana brott och om behovet av att införa effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder.

Med tanke på hur långt vi redan hunnit hoppas vi därför, och förväntar oss, att allt detta ska uppnås. För 10 år sedan undertecknade Europarådet en konvention om straffrättsliga sanktioner till skydd för miljön här i Strasbourg. Denna konvention har ännu inte trätt i kraft! Det är därmed hög tid att vi skapar ett effektivt europeiskt rättsligt instrument för att reglera miljöskyddet i straffrätten. Jag räknar med Europaparlamentets stöd så att vi kan uppnå vårt mål utan dröjsmål, och jag vill ännu en gång tacka föredraganden.

Till sist är kommissionen skyldig att ge vissa förklaringar som en del av den överenskommelse som uppnåtts med de lagstiftande institutionerna. Jag läser nu upp dessa förklaringar.

”Förklaring nr 1: Europeiska kommissionen tar i beaktande följande ändringsförslag, som antagits av Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor. ’När en pågående verksamhet efter en tid visar sig ge upphov till miljöskador som i sin tur kan medföra straffrättsligt skadeståndsansvar i enlighet med detta direktiv, bör frågan om huruvida den som förorsakat skadorna handlat uppsåtligt eller vårdslöst avgöras med hänvisning till den tidpunkt då denne blev, eller borde ha blivit, medveten om de uppgifter som utgjorde brottet, inte med hänvisning till den tidpunkt då denne påbörjade sin verksamhet. I detta sammanhang bör man komma ihåg att tidigare tillstånd, licens eller koncession inte kan användas som försvar under sådana omständigheter.’ Kommissionen förstår till fullo den oro som uttryckts i detta ändringsförslag. Dessa frågor tillhör medlemsstaternas behörighetsområde och vi är övertygade om att medlemsstaterna kommer att beakta dessa viktiga frågor.”

”Europeiska kommissionens förklaring nr 2: sekundärlagstiftningen i anslutning till bilaga B i detta direktiv om hälsa och säkerhet och behovet av att skydda allmänheten och miljön mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning, antogs enligt Euratom-fördraget. Medlemsstaternas skyldigheter att införa straffrättsliga påföljder i kraft av direktivet omfattar därför olagligt beteende som strider mot den lagstiftning som antagits enligt Euratom-fördraget, och de måste fastställas med hänvisning till den lagstiftningen.”

Jag är ledsen men jag ombads läsa upp dessa två texter. Med detta sagt ska jag nu rikta min fulla uppmärksamhet på debatten.

  Dan Jørgensen, föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. – (DA) Herr talman! Till att börja med vill jag säga att det inte bara finns skäl att berömma Hartmut Nassauer för hans slips. Det finns också mycket gott att säga om hans stora ansträngningar för att finna en kompromiss i denna svåra fråga. Beslutet vi nu fattar är ett mycket viktigt beslut. Ett av de största problemen med EU:s miljöpolitik är att den tyvärr inte genomförs på samma sätt i de enskilda länderna, och i synnerhet tillämpas den inte på samma sätt i de enskilda länderna. Detta är alltså problemet som vi nu försöker att lösa genom detta stora steg framåt. I framtiden vill vi se till att samma överträdelse bestraffas på samma sätt i alla EU-medlemsstater, var den än begås. Jag är också mycket glad att se att vi nu har några definitioner av vad som utgör sådana överträdelser. Vi har nu en tydlig förteckning som visar när miljöpolitikens grundprinciper överträds. Vi vill betona att denna inte får vara statisk, utan måste vara dynamisk. I utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet har vi varit mycket angelägna att se till att särskilt livsmiljöer skyddas, och vi är glada att detta har tagits med. Vi skulle även ha velat ha med mer detaljer om hur hårda påföljderna bör vara. Detta var tyvärr inte möjligt med de nuvarande fördragen som grund, men i helhet är vi mycket nöjda med resultatet. Det är ett stort steg framåt för miljöskyddet.

ORDFÖRANDESKAP: DOS SANTOS
Vice talman

  Georgios Papastamkos, för PPE-DE-gruppen. – (EL) Herr talman! Förra sommaren drabbades Grekland av en av de värsta katastrofer som inträffat i landet under modern tid. Fler än 60 personer omkom, många skadades, och tusentals hektar land förvandlades till aska. Dessa var de tragiska följderna av bränderna på västra Peloponnesos, Attika och Euboia. Liknande katastrofer har inträffat under tidigare år i andra medelhavsländer inom EU, som Spanien, Italien och Portugal.

Anlagda skogsbränder sätter människoliv och en regions naturrikedomar i fara. Det är utan tvivel ett av de allvarligaste och mest avskyvärda brotten i vår tid.

Ett kommissionsdirektiv om straffrättsliga påföljder till skydd för miljön har föreslagits. Direktivet tar inte hänsyn till slutresultatet av den relevanta lagstiftningsprocessen, som kommer att bygga mer på skillnader i juridiska teknikaliteter än på väsentliga frågor. Men vi har trots allt tagit ett steg i rätt riktning, och det kommer att förse oss med viktiga medel för att kunna skydda miljön effektivare under de kommare åren.

Jag skulle personligen vilja tacka Europaparlamentets föredragande Hartmut Nassauer för den lyhördhet han har visat i ett förlikande ändringsförslag genom att anta en bestämmelse där anläggande av bränder fastställs vara en straffbar handling. Tack även till ledamöterna av den spanska delegationen i gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, som stödde mitt ändringsförslag.

  Manuel Medina Ortega, för PSE-gruppen. - (ES) Herr talman! Jag tror att om ett par år kommer denna sammanträdesperiod i Europaparlamentet anses ha skapat ett viktigt prejudikat i utvecklingen av Europeiska unionens lagstiftning.

I princip har Europeiska unionen inga befogenheter på området för straffrätt, som är medlemsstaternas ansvar. Liksom föredraganden sa, har domstolens två domar banat väg för en viss grad av gemenskapsbehörighet inom straffrätten, om än begränsad.

Dan Jørgensen sa att detta inte handlar om harmonisering, utan om tillnärmning av lagar. I detta avseende anser jag att parlamentet, genom sin föredragande Hartmut Nassauer, rådet och kommissionen, det slovenska ordförandeskapet och Jacques Barrot alla har hjälpt till att utarbeta en överenskommelse som är godtagbar för alla.

Som jag redan sagt talar vi om harmonisering och inte om tillnärmning av lagstiftningen. Vi ska harmonisera brottskategorierna, som är själva principen för straffrätten, och som Hartmut Nassauer sa med juridisk precision kan brottskategorier inte vara av allmän eller godtycklig natur.

Vi respekterar proportionalitetsprincipen medan vi avskaffar minimipåföljder, och vi inrättar principen att man inte kan väcka åtal för en viss handling om det inte finns någon påföljd för denna handling.

Jag anser att kommissionens förklaring, särskilt vad som sägs där om vårdslöshet och fastställande av ansvar, kommer att hjälpa oss att göra fortsatta framsteg på detta område. För tillfället kan vi inte komma längre, och jag tror att vi kommer att kunna gå vidare endast om väsentliga ändringar av Europeiska unionens lagstiftning genomförs, med nya konstitutionella regler. Parlamentet gör emellertid allt det kan, tillsammans med rådet och kommissionen, för att stärka miljöskyddslagen och de motsvarande straffrättsliga bestämmelserna, i enlighet med den gamla Europarådskonventionen, som gav möjlighet att utkräva straffrättsligt ansvar för överträdelser av miljöbestämmelser. Tack.

  Diana Wallis, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Som redan har nämnts ska vi tacka Hartmut Nassauer för hans arbete med denna överenskommelse vid första behandlingen. Ett särskilt tack även till kommissionen för att de hjälpte oss att lyckas till sist.

Som Manuel Medina just sa har det varit, och kommer att bli, en betydelsefull överenskommelse vid första behandlingen. Detta är något historiskt inom utvecklingen av medbeslutandeförfarandet, särskilt i och med att parlamentet har medverkat till att besluta om straffrättsliga påföljder. Det är verkligen en anmärkningsvärd utveckling. Direktivet kommer att till sist införa rättssäkerhet på ett område där vi tidigare fått bevittna ett ganska ovärdigt bollande mellan Europeiska gemenskapernas domstol och de olika grenarna av den europeiska lagstiftande makten. Nu har vi fått lite visshet och klarhet.

Framför allt är detta ett stort plus för miljöskyddet. Under årens lopp har jag som ledamot av utskottet för framställningar lagt märke till att det är skador på miljön som oftast får våra medborgare att söka vår hjälp att genomföra vad de ser borde vara europeisk lag. Nu kommer vi till sist att kunna säga att vi har – eller borde ha – effektiva medel för att se till att europeisk miljölag verkligen genomförs och upprätthålls som våra medborgare förväntar sig, i hela Europeiska unionen.

Men inte bara det – det finns ett annat tydligt meddelande för parlamentet här. En av de saker vi insisterade på i överenskommelsen var de så kallade jämförelsetabellerna. Dessa skulle göra det möjligt för oss att se exakt var i detta mycket komplexa stycke lagstiftning som medlemsstaterna inför europeisk lagstiftning i sin nationella lag. Detta är något som vi som parlament menar allvar med, och till sist har man lyssnat på oss. Jag anser att detta starkt bidrar till att visa vår kompetens och vår allt större effektivitet som lagstiftande makt, vilket bådar väl för det kommande ikraftträdandet av Lissabonföredraget.

  Monica Frassoni, för Verts/ALE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Min grupp tycker vanligtvis inte om överenskommelser vid första behandlingen, eftersom lagens kvalitet ofta påverkas negativt av brådskan och pressen att uppnå en överenskommelse. Jag måste säga att om jag hade blivit tillfrågad för ett år sedan om vi enligt min åsikt skulle kunna uppnå en tvåparts-överenskommelse om straffrättsliga påföljder till skydd för miljön, med Hartmut Nassauer som föredragande och vid första behandlingen, så skulle jag antagligen inte ha trott det. Icke desto mindre har det nu hänt, tack vare utmärkt lagarbete. Detta har varit möjligt genom strikt efterföljande av de informella dialogförfarandena med kommissionen och rådet, som närhelst det varit möjligt involverat föredraganden och skuggföredragandena, och även tack vare miljöutskottets värdefulla arbete. Jag vill därför innerligt tacka föredraganden och hans kolleger, för detta är ett viktigt framsteg, precis som alla de andra talarna har sagt.

Domstolens dom har tydligt hindrat oss från att fastställa påföljder, och detta har i viss mån vingklippt oss, men som följd av detta hoppas jag att vi, Europeiska unionen, kollektivt kommer att hålla detta ämne i åtanke efter omröstningen. Jag anser att vi bör ägna ordentlig uppmärksamhet åt detta ämne när Lissabonföredraget har ratificerats.

Naturligtvis, som med allt här i livet, är direktivet inte perfekt. Till exempel är vi inte särskilt nöjda med den komplicerade bilagan som innehåller en lång, om än uttömmande, förteckning över direktiven som denna nya lag ska gälla. Vi skulle ha föredragit att helt enkelt ha ett system som föreslagits av kommissionen och godkänts av miljöutskottet och som gjorde det helt klart att en hel rad brott automatiskt klassificerades som straffbara enligt straffrättslig lag utöver direktiven i fråga.

Vi är inte heller helt nöjda med att övergångsperioden är två år. Vi anser att detta skulle ha kunnat förbättras, och liksom Diana Wallis är vi mycket nöjda med medlemsstaternas skyldighet att tillhandahålla jämförelsetabeller. Med andra ord måste staterna snabbt informera oss om hur de genomför lagarna, vilket de ofta underlåter att göra.

Vi stöder fullständigt att man ser till att en rad brott inte längre kan begås ostraffat. Jag kommer från ett land, Italien, där det har funnits frestelse att göra detta, där det faktiskt har gjorts, och jag är glad att detta direktiv tar bort den möjligheten och att förstörelse av naturområden, vandalism och liknande handlingar inte längre kommer att kunna begås ostraffat.

  Jens Holm, för GUE/NGL-gruppen. – Det är inget tvivel om att den som bryter mot miljölagstiftningen ska straffas. Straffen måste vara kännbara och avskräckande så att man undviker miljöbrott i framtiden. Men ska vi harmonisera straffrätten? Ska EU bestämma påföljder – fängelsestraff, böter och andra saker? Nej, det är upp till medlemsländerna att besluta om.

Risken med harmoniseringslagstiftning är alltid att progressiva länder blir tvungna att sänka nivån på sin lagstiftning. Det är inte acceptabelt. Om vi överlåter beslutsrätten på detta område till EU, vad blir då nästa steg? Självklart ska EU verka för att medlemsstaterna ska bli bättre på att arbeta med miljölagstiftning. Man kan och ska sprida goda exempel, och man kan hjälpa och stödja de medlemsstater som av olika skäl ligger efter. Att sätta upp tabeller med konkreta indikatorer där man kan jämföra medlemsstaterna är ett utmärkt exempel. Då skapar vi ett system som har stor legitimitet och som är demokratiskt förankrat. Så jobbar vi också bäst för att värna miljön.

  Aloyzas Sakalas (PSE). - (EN) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden för att han samarbetat på ett så väl genomtänkt sätt, och jag vill säga hur glad jag är att vi genom våra diskussioner lyckats hitta en lösning som alla kan godta. Det finns emellertid tre saker som jag skulle vilja påpeka.

För det första håller jag fullständigt med om att betänkandet måste antas innan Lissabonföredraget träder i kraft. Detta kommer att innebära att alla medlemsstater måste tillämpa straffrättsliga påföljder i enlighet med det nya direktivet förr snarare än senare. Skogsbränderna i Grekland bör vara något vi alla kan lära av.

För det andra vill jag betona att den nya formuleringen av led ”h” i artikel 3 är önskvärd, den om alla former av handlingar som innebär ”att väsentligt försämra en livsmiljö inom ett skyddat område”. Detta är en avsevärd förbättring jämfört med den snävare formulering som föredraganden ursprungligen föreslog.

För det tredje handlade våra mest kontroversiella diskussioner om bilagorna. Här lägger jag märke till att medlemsstaternas behörighet inte kommer att minskas, enligt artikel 176 i EG-fördraget. Dessutom kommer en förteckning över relevant gemenskapslagstiftning att ge den nödvändiga rättssäkerhet som krävs inom straffrätten. Detta tillvägagångssätt gör också att man slipper att definiera vissa termer, som vatten eller avfall, i direktivet. Av denna anledning stöder jag införandet av de två bilagorna till direktivet.

Jag stöder fullständigt dokumentet som föreslås av Hartmut Nassauer.

  Mojca Drčar Murko (ALDE). - (SL) Vi i miljöutskottet förväntade oss att skapandet av gemensamma normer för straffrättsligt åtal för miljöbrott skulle gå längre än denna kompromiss, och täcka medlemsstaternas lagstiftning utöver gemenskapslagstiftningen. Men det har visat sig att i dagsläget har kompromissen nått så långt som är godtagbart. Den utgör ändå ett stort steg framåt för miljöskyddet, eftersom de allvarliga miljöbrott som finns med på förteckningarna i bilagan nu kan bekämpas med samordnad tillämpning av effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder.

I fråga om de enskilda staternas straffrättspolitik, som kommer att utvecklas med detta som grund, vill vi uppmärksamma den moderna straffrättens regler, där påföljdsnivån är mindre viktig än att man kan lita på att straffrättsligt åtal sker. Förövarna kan vara vissa om att de inte kommer att hitta en trygg hamn någonstans i Europa.

  Hiltrud Breyer (Verts/ALE). - (DE) Herr talman! Det är verkligen mycket upplyftande att kommissionen inte lät sig oroas av medlemsstaterna och har lagt fram ett förslag om miljöbrottslingars straffrättsliga ansvar, för vi kan inte fortsätta att behandla överträdelser av miljölagar som bagateller. Det är också uppmuntrande att lagförslaget, just samma dag som FN:s konferens om biologisk mångfald öppnades, ger en bättre och tydligare definition av naturreservat och hjälper till att klargöra vad som utgör ett brott.

Däremot är det beklagligt att det inte finns några påföljder, och att det inte finns något övergripande sätt att behandla överträdelser som kriminella handlingar. Tyvärr skapar detta kryphål, särskilt när det gäller skyddet av flora och fauna, där förövare i allmänhet inte döms och många kommer undan genom att hävda att de inte visste bättre. Det hade därför varit logiskt och nyttigt om direktivet även hade täckt genteknik. Brottsligt handlande i miljöfrågor måste bestraffas, och jag hoppas att detta direktiv kommer att bli en milstolpe som tydligt visar att miljön är en tillgång värd att skydda, och att vi måste göra allt för att se till att överträdelser av miljölagar inte kan begås ostraffat.

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. - (FR) Herr talman! Denna debatt har verkligen lyft fram hur vi nu tar ett viktigt steg in i en ny fas. Kanske borde jag säga att det är ett steg som vi kommer att ta, om denna text uppfyller våra förhoppningar – och jag vill återigen tacka Hartmut Nassauer för hans roll i förberedelserna – och klargör, som Monica Frassonis sa, att ”brott inte längre kan begås ostraffat”. Det är det viktiga, som jag ser det. Det är ett verkligt steg framåt. Jag vill tillägga att kommissionen till att börja med inte stödde bilagorna; men även om kommissionens åsikt fortfarande är att denna sorts bilagor inte är nödvändiga är det godtagbart att inkludera dem i enlighet med de flesta medlemsstaternas önskan. Bilagan som den nu ser ut är omfattande och täcker alla större delar av miljölagstiftningen som kan vara av relevans för de brott som beskrivs i direktivet.

Samtidigt kan vi naturligtvis inte hävda att vi har framställt en uttömmande förteckning, och det skulle sannerligen vara riskabelt att hävda att någon liknande förteckning vore uttömmande. Å andra sidan är det nu min övertygelse – jag vill bara helt enkelt berätta det för parlamentsledamöterna – att när direktivet väl har antagits, kommer medlemsstaterna att ha 18 månader på sig att genomföra dess innehåll i sina nationella lagar, och det behöver knappast sägas att kommissionen kommer att granska denna genomförandeprocess mycket noga. Kommissionen kommer att göra en ny bedömning i enlighet med den rättsliga ramen för att avgöra om det är nödvändigt att lägga fram förslag om ytterligare lagstiftning.

Jag är övertygad om att man särskilt kommer att behöva granska genomförandet för att se till att det verkligen speglar den anda som har påverkat lagstiftningen från Europaparlamentets sida. Jag har fått höra att kompromisstidsgränsen är 24 månader. Ja, det stämmer, 24 månader är kompromissen. Jag var lite mer ambitiös. Hur som helst kan kommissionen i dag försäkra er att den kommer att hålla ett mycket vaksamt öga på genomförandet av denna text, som verkligen tyder på stora miljöskyddsframsteg i Europa.

  Hartmut Nassauer, föredragande. - (DE) Herr talman! Om jag kan få börja med den sista punkten, nämligen genomförandeperioden, så vill jag säga att detta direktiv skapar ett prejudikat. Manuel Medina påpekade med rätta att all miljölagstiftning i gemenskapen kommer att behöva granskas för straffrättslig kompatibilitet, så att säga, med tanke på de nya brottsdefinitionerna. Detta kommer att göras för första gången och det är ett mycket omfattande uppdrag. Därför är det rimligt att ge medlemsstaterna 24 månader på sig, i stället för bara 18.

Det andra jag vill säga riktar sig till kommissionen. Denna fråga ligger kanske inte nödvändigtvis inom ert befogenhetsområde just nu, herr Barrot, men i framtiden kommer den att göra det. Kommissionen har nu en ny resurs, en ny uppsättning instrument till sitt förfogande. Dessa hör som sagt i grund och botten till medlemsstaterna. Jag anser att det vore klokt av kommissionen att utöva försiktighet när man använder dessa instrument. Straffrättslig kontroll av gemenskapslagar gäller förstås inte bara miljölagstiftningen, utan kan i princip tillämpas på alla andra områden av gemenskapens verksamhet. Det är därför jag anser att det vore klokt av kommissionen att gå försiktigt fram, för straffrätten är en sista utväg inom upprätthållandet av lagen och inte ett instrument som man bör använda var och varannan dag. Medlemsstaterna kommer inte precis att hoppa högt av glädje över allt detta. Dessutom, för att uttrycka mig försiktigt har rättsvetare varit extremt tveksamma att införliva Europeiska gemenskapernas domstols domar i rättslig doktrin och rättsvetenskap.

Mitt råd till kommissionen är därför att använda dessa instrument försiktigt, så kommer direktivet att bli desto mer effektivt när det senare genomförs i praktiken.

  Talmannen. - Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag 21 maj 2008.