Rapporti verbatim tad-dibattiti

It-Tnejn, 19 ta' Mejju 2008 - Strasburgu

22. Kummerċ ta' materja prima u ta' prodotti bażiċi (dibattitu)

  Presidente. − Segue-se o relatório do Deputado Jens Holm, em nome da Comissão do Comércio Internacional, sobre o comércio de matérias-primas e mercadorias (2008/2051(INI)) (A6-0134/2008).

  Jens Holm, föredragande. − Bästa ledamöter! Först ett stort tack till alla skuggföredraganden för ett gott samarbete.

Vi har alla tagit del av bilderna från den senaste tidens hungerskris. På kort tid har jordbrukspriserna, inte minst på livsmedel, skjutit i höjden. Detta kommer som ett dråpslag mot många utvecklingsländer som är kraftigt beroende av livsmedelsimport och redan tidigare levde på marginalen. Förhoppningsvis kan detta betänkande om internationell handel med råvaror hjälpa till att råda bot på en del av dessa problem. Att utrota hungern och fattigdomen är ju åtaganden som vi har slutit upp bakom i och med undertecknandet av de s.k. millenniemålen. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon varnade nyligen för att de höjda livsmedelspriserna äventyrar millenniemålens viktigaste målsättning, nämligen att halvera fattigdomen i världen. Så det är hög tid för snabba åtgärder.

Inte minst den senaste tidens livsmedelskris har visat att i synnerhet mat inte är vilken råvara som helst. Om inte ens ett elementärt krav om att människor ska gå mätta kan uppfyllas blir retoriken om utveckling inte mycket värd. Man bör därför vara försiktig med att göra livsmedel till en internationell handelsvara som andra. Ändå har världens utvecklingsländer tvingats att avreglera sin livsmedelspolitik och gå från produktion för nationella behov till exportproduktion. Detta är politik från IMF, Världsbanken, USA och också EU, som har pressat fram dessa krav. Genom att avskaffa skyddstullar och subventioner har många utvecklingsländer blivit extremt sårbara för kraftiga prisfluktuationer på livsmedel och råvaror. Ta t.ex. Haiti, som tidigare var självförsörjande på ris. År 1995 tvingade Internationella valutafonden detta land att sänka ristullarna. In strömmade statssubventionerat ris från USA och den lokala produktionen slogs sönder. Idag är tre fjärdedelar av allt ris som konsumeras i Haiti importerat från USA.

Detta betänkande hoppas jag kan ge oss verktyg för att möta de problem och utmaningar som den osäkra råvaruhandeln ger oss. Några av de saker som vi fokuserar på i detta betänkande är stöd till utvecklingsländerna att diversifiera sina ekonomier så att de kommer ifrån en situation där de enbart exporterar en eller två råvaror till att tillåta en mera avancerad produktion med mer förädlade produkter. Det talas också om vikten av policyutrymme i utvecklingsländerna. Det måste innebära att dessa länder faktiskt har möjlighet och ekonomiskpolitiska verktyg att t.ex. stödja en utveckling av det inhemska jordbruket. Vi kräver också att EU-kommissionen ser över finansieringssystemet Flex som har till syfte att stabilisera priserna på råvaror. Vi tar också upp jämställdhetsdimensionen i handeln med råvaror, eller snarare bristen på den. Det är otroligt viktigt att vi alltid tar hänsyn till just genusdimensionen när internationella handelsavtal ska förhandlas fram.

Detta betänkande rör också rättvis handel. Rättvis handel kan användas som ett redskap just för att stödja småskaliga producenter i utvecklingsländer samt att öka pressen på en höjning av sociala och miljömässiga standarder i dessa länder. Vi kräver att alla EU:s institutioner tillämpar principen om rättvis handel i sin offentliga upphandling och andra uppköp.

Vi tar också upp problemet med den växande animaliekonsumtionen, d.v.s. att kött- och mejeriprodukter efterfrågas allt mer och att detta leder till en ökad efterfrågan på spannmål till djuruppfödning istället för till att föda människor.

Det finns en hel del andra saker som vi också tar upp. Jag skulle slutligen vilja säga att detta arbete har blottat EU:s verkliga ansikte. Medan vi på vår kant har försökt att tala om utvecklingsländernas behov och villkor har den europeiska industrin med hjälp av sina representanter i Europaparlamentet försökt att föra fokus till företagens kortsiktiga kommersiella intressen om att ha en stabil tillgång på billiga råvaror.

Jag vill uppmana alla att bifalla de ändringsförslag som kommer från vänstergruppen, socialisterna och de gröna. I synnerhet ändringsförslag nr 20 och 21 är viktiga. Då kan vi balansera detta betänkande så att vi får en starkare utvecklingsdimension.

  Janez Potočnik, Member of the Commission. − Mr President, I should like to thank Parliament for giving us the opportunity to discuss access to raw materials, which is an issue that is high on the European Union agenda, especially in the light of our competitiveness agenda. Let me first thank the rapporteur and the shadow rapporteurs for the report, which embraces numerous areas such as climate change, poverty alleviation and development.

Development is indeed a key issue in this context. I will therefore briefly touch on development issues, before addressing our concerns and actions regarding the proliferation of measures restricting access to raw materials.

The fight for poverty alleviation and development, as well as food security, is high on the Commission’s agenda. You are well aware that the European Union is the world’s largest donor of development funding. Also in the specific field of raw materials, the Commission has undertaken several development-oriented programmes: for instance, through FLEX, the Commission supports developing countries’ national budgets, where there has been a drop in export-related fiscal revenue.

The Commission also promotes the transparent management of tax revenues generated by the exploitation of raw materials and natural resources through several initiatives such as EITI, the Kimberley Process and the FLEGT programme. Let me also refer to our Everything But Arms programme, which grants duty-free access to imports of all products from least developed countries (except arms), allowing them to diversify their exports.

Let me now turn to our key concern, which is from the trade perspective. It takes two to trade. We need to import and we need to export. It is therefore critical to ensure that access to raw materials in third countries is free from unjustified distortions such as quotas, export duties and export bans.

Today, unfortunately, this is not the case. On the contrary, third countries’ appetite to impose export restrictions is increasing. Our specific concerns are those imposed by some key emerging economies as part of their aggressive industrial policy objectives. Let me underline that we are not focusing on poorer developing economies but rather on large emerging economies.

Measures imposed by these countries result in distorted competition at global level which damages European industry. Unfortunately, the size of the problem is growing. By now at least 20 countries have put in place measures affecting exports of importance to the European Union. We have counted over 450 restrictions affecting various raw materials. Most, if not all, European industrial sectors are concerned, directly or indirectly.

What can be done? The work carried out so far shows that there is no quick-fix solution even if the elimination of export restrictions is high on our agenda already, be it in bilateral free trade agreements or in the World Trade Organisation, but we will do more.

First, it will be important to develop an overall strategy for access to raw materials. In this respect, the Commission is working on a communication which will include an important trade component. Any such strategy evidently should fully and coherently take up all policy areas, including critical issues such as food security, development and the environment.

All means will have to be used to their maximum. A sustainable and coherent policy on access to raw materials would therefore combine: firstly, negotiations securing international commitments in the WTO and bilateral context; secondly, enforcement of WTO rules and existing agreements; and thirdly soft measures such as dialogue and alliance-building. While none of these elements is new, it is their combination and their coherent use which will determine their strength. This will be discussed at a conference with stakeholders later this year.

Considering the importance of access to raw materials, the Commission welcomes the discussions in Parliament on this issue. The Commission particularly welcomes the amendments to the first draft of the report. The report now highlights more clearly the significance of this issue. It proposes ways to tackle this issue in a constructive manner, such as enforcement of agreements and negotiations with partner countries. We stand ready to fully cooperate with Parliament in designing and implementing our further strategy.

  Daniel Caspary, im Namen der PPE-DE-Fraktion. – Sehr geehrter Herr Präsident, sehr geehrter Herr Kommissar! Ich freue mich sehr, dass Sie, Herr Potočnik, uns heute zur Verfügung stehen. Kommissar Mandelson zieht es ja wieder einmal vor, zu irgend welchen wichtigen Konferenz in der Welt zu reisen, statt mit uns im Parlament über für die europäische Industriepolitik wesentliche Dinge zu diskutieren. Umso begeisterter bin ich, dass Sie das Thema deutlich besser und klarer und zukunftsgerichteter dargestellt haben, als es unser Handelskommissar je hätte tun können.

Ich freue mich sehr über das Ergebnis, das wir in den Ausschussberatungen erzielt haben, denn der Berichterstatter hat leider in seinem ursprünglichen Entwurf bei all den positiven Aspekten, die er im Hinblick auf die Entwicklungsländer diskutiert hat, unsere Industrieinteressen vollkommen aus den Augen verloren. Wir haben im Außenhandelsausschuss diese industriepolitischen Interessen in einem ersten Teil des Berichts ergänzt. Die Kerninhalte sind mittlerweile auch eindeutig. Wir müssen eine klare Ausrichtung an der Sicherung der Rohstoffversorgung der europäischen Industrie haben. Wir haben hier – wie der Herr Kommissar zu Recht ausgeführt hat – große Schwierigkeiten.

Im Bereich der WTO brauchen wir dringend bessere Regelungen mit dem Ziel, möglichst Verbote von handelsverzerrenden Maßnahmen wie Exportzöllen einzuführen. Wir brauchen einen freien Marktzugang zu den Rohstoffen auf dem Weltmarkt. Es ist untragbar, wenn Länder wie China und andere Staaten Rohstoffe zu industriepolitischen Zwecken missbrauchen.

Wir müssen alles daran setzen – in den multilateralen Verhandlungen, aber auch in bilateralen Verhandlungen –, dass wir diese Marktzugänge auch tatsächlich offen halten. Dass die Kommission beim WTO-Beitritt der Ukraine eingeknickt ist und Exportzölle teilweise toleriert hat, ist untragbar und ein schlechtes Beispiel. Dass wir beim WTO-Beitritt Saudi-Arabiens dual pricing akzeptiert haben und unsere europäische petrochemische Industrie deswegen Riesenschwierigkeiten hat, ist untragbar. Wenn ich mir ansehe, was im Moment bei den Verhandlungen im Hinblick auf den WTO-Beitritt Russlands passiert, dann bin ich auch nicht sehr hoffnungsvoll und wünsche mir, dass die Kommission hier wirklich darauf achtet, dass es nicht zu weiteren handelsverzerrenden Maßnahmen kommt.

Herzlichen Dank noch mal allen Kollegen für den Bericht! Ich hoffe, dass wir in der Plenarabstimmung morgen nicht allzu viel verändern.

PRESIDENZA DELL'ON. LUISA MORGANTINI
Vicepresidente

  Francisco Assis, em nome do Grupo PSE. – Quero começar por saudar o senhor relator. As dificuldades que hoje se verificam no acesso às matérias-primas são, em grande parte, resultado de uma alteração estrutural que se tem verificado nos seus respectivos mercados e que tem que ver com modificações que ocorreram na economia internacional.

O mercado de matérias-primas evoluía tradicionalmente de forma cíclica, passando de períodos de penúria para períodos de escassez e alcançando alguns pontos de equilíbrio. Hoje, estamos, aparentemente, a começar a ficar confrontados com uma situação nova, que é uma situação de penúria estrutural que, em grande parte, é resultado de um aumento brutal da procura que resulta da circunstância de vários países emergentes estarem a avançar rapidamente em processos de industrialização e de urbanização.

É evidente que se devem fazer apelos no sentido de, em sede própria, no quadro sobretudo da Organização Mundial de Comércio, se conseguirem alcançar consensos tendo em vista facilitar o acesso às matérias-primas. Mas isso não nos pode fazer perder de vista uma outra questão essencial: é que estamos hoje confrontados com uma situação nova ao nível destes mercados e que se manifesta na área dos alimentos, como se manifesta ao nível da própria energia. Isso obriga-nos a nós, União Europeia, que somos grandes importadores de matérias-primas, a olhar para esta questão com especial preocupação e obriga-nos desde logo, por um lado, a ver o impacto que isto pode ter em todo o mundo, porque pode levar a uma pressão excessiva no consumo de matérias-primas com consequências ambientais e de organização económica e social nos países em desenvolvimento muito negativas, mas também nos deve obrigar a nós, União Europeia, a olharmos para o nosso próprio interior e percebermos as nossas dificuldades.

Isto coloca-nos duas questões que parecem fundamentais. Uma tem que ver com a necessidade de nós, a prazo, promovermos uma revisão do nosso próprio modelo de desenvolvimento económico, porque ele não é comportável com uma situação em que há uma sobrexploração das matérias-primas. Em segundo lugar, também nos deve levar a apostar mais fortemente na investigação científica aplicada, tendo em vista garantir uma maior inovação, tendo em vista a reciclagem das matérias-primas, tendo em vista encontrar novas respostas para novos problemas que esta situação de penúria estrutural nos está a criar.

  Zbigniew Zaleski (PPE-DE). – Natura nierówno rozmieściła na globie surowce pod ziemią, pożywienie i drzewa na jej powierzchni, a także ryby w wodzie. Ludzkie potrzeby są podobne, ale dla ich zaspokojenia konieczna jest solidarna eksploatacja zasobów i przemieszczanie ich w ramach międzynarodowego handlu. Sprawozdanie Holma mówi wiele na ten temat. Chcę zwrócić uwagę na kilka aspektów nawiązując do kolegi Caspariego.

Po pierwsze, rozsądna eksploatacja ograniczonych dóbr. Powtarzam: ograniczonych dóbr.

Po drugie, ochrona surowców przed wykradaniem, przed neokolonialnym wywożeniem z krajów biednych, szczególnie z Afryki. Nie mamy przejrzystości handlu tymi surowcami, prowadzonego tam przez Chiny, a także przez innych aktorów.

Tercio, gospodarka tymi surowcami powinna mieć na celu rozwój krajów biednych. To jest nasz główny cel. Korzyści winny obejmować mieszkańców, a nie tylko przedstawicieli władzy i duże, międzynarodowe koncerny.

Quarto, Unia winna prowadzić taką politykę handlu surowcami, aby nie stawać się zakładnikiem na przykład Rosji, jeżeli chodzi o gaz, a w przyszłości może Brazylii, jeżeli chodzi o cukier.

Quinto, absolutnie wspólna odpowiedzialność spada na wszystkich partnerów za eksploatację zasobów morskich. Niektóre gatunki ryb, jak wiemy, są już zagrożone wyginięciem. Podobnie z drzewostanem w Azji i Amazonii.

W konkluzji, Pani Przewodnicząca, wolny, sprawiedliwy handel musi mieć za przewodnie hasło odpowiedzialność za eksploatację ograniczonych dóbr naturalnych, tak by przyszłe pokolenia też miały do nich dostęp jako niezbędnych dla egzystencji. Podobnie trzeba pomóc krajom biednym w rozwoju technologii podstawowych produktów żywnościowych. I w tym zakresie Europa może wiele, wiele zrobić.

  Маруся Иванова Любчева (PSE). – Г-жо председател, г-н комисар, отчитайки ролята на търговията в глобализиращия се свят, трябва да подкрепим усилията към насърчаване на лоялната търговия и на всички инициативи, които допринасят за устойчивото икономическо развитие.

Цените на суровините оказват влияние върху развитието на пазарите и в редица случаи предизвикват влошено икономическо развитие, особено в страни с дефицит на собствени суровинни източници. Това се отразява върху цялото състояние на пазара, достъпност до суровините.

Очакваните високи нива на цените на петрола и електроенергията могат и трябва да бъдат преодолявани с ефективни технологии както при добиването, така и при преработката на суровини. От тази ефективност, както и от прилагането на иновации и поддържане на силен изследователски сектор, зависи подобряване на състоянието и възможността на пазара, подобряване на диверсификацията и сигурността.

По отношение на търговията със селскостопански продукти трябва да се обърне сериозно внимание на механизма за отстраняване натиска върху производителите, поради дисбаланса между изкупните цени на селскостопанските продукти и суровини и цените им на пазара. Това деформира пазара, но и означава че той има своята социална цена.

  Glyn Ford (PSE). – Madam President, it is a pleasure to speak on Mr Holm’s report on trade in raw materials and commodities. Last month I had the privilege of attending, on behalf of Parliament, the UNCTAD XII Conference in Accra. From that conference there came a cry for help for the world’s poor.

Escalating food prices are increasingly leading to rioting on the streets, and we need a fresh approach if we are to deal with this situation. The new crisis threatens to kill more in a day than have died from terrorism in the six years since 9/11. Politicians and governments may not yet have noticed, but the world’s poor are seeing their children increasingly go hungry. The impact will be particularly acute in Africa, where commodity prices have more than doubled in the last 12 months and continue to soar owing to speculation, shortages and changing patterns of production. The root causes are growing demand from East Asia and the supply consequences of a failure to invest in agriculture. Climate change, written in the language of floods, droughts and record-breaking temperatures, is only making the situation worse, particularly for the world’s poorest. It is therefore my hope that we adopt this resolution.

  Γεώργιος Παπαστάμκος (PPE-DE). – Κυρία Πρόεδρε, η πρόσβαση σε πρώτες ύλες είναι -πράγματι- ζωτικής σημασίας για την ευρωπαϊκή οικονομία και ανταγωνιστικότητα, δεδομένου μάλιστα ότι η Ευρωπαϊκή Ένωση εξαρτάται σε σημαντικό βαθμό από τις εισαγωγές πρώτων υλών από τρίτες χώρες.

Η αντιμετώπιση των φραγμών που θέτουν τρίτες χώρες στην πρόσβαση της Ένωσης σε αγορές πρώτων υλών, πρέπει να αποτελέσει προτεραιότητα στο πλαίσιο, τόσο των τρεχουσών διαπραγματεύσεων στον Παγκόσμιο Οργανισμό Εμπορίου, όσο και των εν εξελίξει διαπραγματεύσεων διμερών συμφωνιών ελευθέρου εμπορίου.

Τέλος, θεωρώ αναγκαίο, κυρία Πρόεδρε, κυρίες και κύριοι συνάδελφοι, να υπάρξουν υποστηρικτικοί μηχανισμοί και μεταφορά τεχνογνωσίας στις αναπτυσσόμενες χώρες, ως προς τη βιώσιμη και διαφανή διαχείριση της εκμετάλλευσης πρώτων υλών και φυσικών πόρων.

  Σταύρος Αρναουτάκης (PSE). – Κυρία Πρόεδρε, κύριε Επίτροπέ, είναι γεγονός ότι η ανταγωνιστικότητα των ευρωπαϊκών μας επιχειρήσεων εξαρτάται σε σημαντικό βαθμό από την προμήθεια πρώτων υλών. Απαιτείται, λοιπόν, σήμερα μια ολοκληρωμένη στρατηγική που θα εξασφαλίζει την πρόσβαση στις παγκόσμιες αγορές και η οποία ταυτόχρονα θα διασφαλίζει τη διεθνή συνεργασία, το θεμιτό ανταγωνισμό και το δίκαιο εμπόριο, το σεβασμό των περιορισμών που βασίζονται σε σοβαρά αναπτυξιακά κίνητρα στις λιγότερο ανεπτυγμένες χώρες, την προαγωγή επενδύσεων για την έρευνα και την ανάπτυξη τεχνολογιών φιλικών προς το περιβάλλον καθώς και για την ανακύκλωση.

Στόχος μας πρέπει να είναι η αειφόρος ανάπτυξη της Ευρωπαϊκής Ένωσης, αλλά, και η αλληλεγγύη προς τις πτωχότερες χώρες του κόσμου.

  Brian Crowley (UEN). – Madam President, I would like to thank the rapporteur for the work he has done on this report. There are three key elements that I see.

First of all there is global competition for the raw materials and commodities. We have to realise at European level that we have to be better placed to do bilateral agreements and bilateral deals if we want to succeed in getting access to these commodities.

Obviously the issue of the world trade talks is very important with regard to the long-term developments, but further leverage can be gained through our economic partnerships with the developing world. I would also caution that the giving-up of certain rights under the world trade talks for short-term access to raw materials and commodities could be to the detriment of a lot of our industry in the European Union and in particular to our agriculture.

Finally, as our previous colleague said, fairness is the most important consideration of all. We have to invest now in the developing-world countries to allow them to succeed – not just this year and next year because of the high price of oil and gas, but in 20 years’ time. That should be linked to investment in their countries in education and health care for their people, to stop further problems all along the line.

  Janez Potočnik, Member of the Commission. − Madam President, I would like to thank the honourable Members for their interventions. They have been quite clear on the challenges we face. It is also quite clear, on the one hand, that we have to ensure the balanced development of our work, thus focusing especially on the poorer countries and establishing the fairness that Mr Crowley talked about; on the other hand, we also have to secure fair trade rules for access by our industry to raw materials. It is a fact that the European Union is a net importer of raw materials and that it will remain so.

We are now facing stronger competition on our supply markets, as well as rising prices owing to heightened competition from a number of emerging economies. At the same time, those emerging economies are raising barriers to access to their raw materials, thereby distorting competition. Fair access to raw materials under transparent conditions is therefore an essential part of the equation in our global competitiveness strategy.

The Commission’s intention in the years to come is to use all the available instruments to maintain a sustainable supply of raw materials for our industries. In doing so, it will pursue a comprehensive and balanced strategy. As Parliament rightly emphasises, that strategy must take into account not only the interests of our industries and our competitiveness, but also the interests of the poorer countries.

As regards the development angle, we must, and will, make a distinction between, on the one hand, justified measures maintained by poorer developing countries, such as export taxes, which are indispensable for those countries’ budgets and, on the other hand, measures imposed by emerging economies as part of their industrial policy and which distort competition on world markets.

I appreciate Mr Assis’ comment on R&D commitments, which also need to be increased in this connection. I would like to thank Parliament for supporting us on this policy. We will keep you informed on the further implementation of our strategy.

  Jens Holm, föredragande. − Kommissionsledamot Janez Potočnik, vi ser fram emot kommunikén från kommissionen och konferensen. Det är bra att ni vill trycka på livsmedelssäkerheten, miljön och utvecklingsdimensionen!

Francisco Assis, jag håller helt med om att vi måste se över vår ekonomiska modell.

Zbigniew Zaleski, jag instämmer i att handeln inte får innebära en form av nykolonial stöld av råvaror från utvecklingsländerna. Därför uppmanar jag Zbigniew Zaleski, och alla andra, att särskilt bifalla ändringsförslag nr 20 och 21. Titta extra noga på dem.

Titta även på ändringsförslag nr 26 som handlar om biobränsle. Där kräver vi miljömässiga och sociala krav på biobränslen. Det är ett stort problem att allt mer spannmål används för att producera kött, alltså att man föder upp djur med spannmål, men också att allt mer spannmål används till att framställa bränsle till våra bilar.

Det är en uppmaning till kommissionen – vi vill ha åtgärder för att minska privatbilismen och köttkonsumtionen så att vi får mer spannmål att föda människor med!

I betänkandet kräver vi skyndsamma åtgärder mot klimatförändringarna. Även handeln måste ta sitt ansvar. Vi måste reducera alla onödiga utsläpp och minska transporterna. En stor del av handeln sker med produkter som lika gärna skulle kunna produceras lokalt. Vi behöver handla mer med grön teknik och smart miljöteknik. Om vi inte gör det och om inte handeln tar sitt ansvar, då har vi snart inga råvaror kvar att handla med och då har vi heller ingen mat kvar att äta. Det är otroligt viktigt att vi faktiskt tar vårt klimatansvar fullt ut!

  Presidente. − La discussione è chiusa.

La votazione si svolgerà martedì 20 maggio 2008.