Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 19 maj 2008 - Strasbourg

27. EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007–2013 (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Lasse Lehtinen, för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, om EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007–2013 (2007/2189(INI)) (A6-0155/2008).

  Lasse Lehtinen, föredragande. − (FI) Herr talman! Betänkandet har behandlats ingående i utskottet, och för detta tackar jag mina kolleger och framför allt skuggföredragandena från de andra politiska grupperna. Vi har i en anda av samförstånd noterat kommissionens berömvärda insatser för att belysa konsumentfrågor inom alla politikområden.

EU kommer inte att kunna konkurrera på världsmarknaderna om det inte kan konkurrera på sin egen inre marknad. De 27 nationella minimarknaderna måste sättas samman för att skapa världens största detaljhandelsmarknad.

För en livskraftig inre marknad krävs åtgärder för att öka konsumenternas förtroende. Starka och oberoende konsumentorganisationer har en viktig roll i detta avseende.

Bland möjligheterna att öka förtroendet finns det en möjlighet som har förekommit oftare än andra i våra diskussioner och som även orsakade de enda meningsskiljaktigheter som är värda att nämnas. Det är möjligheten för konsumenterna att få redskap för att begära ersättning om något blir fel. Den synpunkt som uttrycks i betänkandet är att konsumenterna måste få tillgång till ett gränsöverskridande kollektivt tvistlösningssystem om det uppstår tvister.

Kommissionsledamot Meglena Kuneva har redan lovat att börja fundera över vilken typ av kollektivt tvistlösningssystem som kan fungera i EU. Det förefaller åtminstone finnas en bred enighet bland oss i Europa om vilken typ av system som det inte bör vara. Det bör inte ha några grundläggande likheter med det amerikanska kollektiva tvistlösningssystemet som huvudsakligen främjar advokater och inte konsumenter. I EU måste vi inrikta oss på ett system där krav på ersättning är direkt kopplade till den skada som har uppstått. Detta rättsliga system bör inte vara så mycket inriktat på straffåtgärden, utan på att konsumenten ska få rättvisa. Kollektiva tvistlösningssystem bör därför inte ge konsumenterna nya rättigheter, utan bör garantera att deras nuvarande rättigheter utnyttjas fullt ut.

De konservativa har som grupp varit ovilliga att fullfölja idén om kollektivt tvistlösningssystem. Som skäl till detta anger de att kommissionen redan har lovat att börja utarbeta förslag om ett sådant. Parlamentet är dock ett politiskt beslutsorgan som har utsetts av folket, och vi måste se till att majoritetens vilja blir tydlig. Vi har både en rättighet och en skyldighet att fundera på nya och detaljerade lösningar av frågor som allmänheten anser vara problematiska och att föreslå dem för kommissionen.

Jag har föreslagit att kommissionen ska undersöka om det kan vara till nytta att inrätta en konsumentombudsman som rapporterar till kommissionen, och som särskilt ska ha hand om gränsöverskridande fall. Denna höga tjänsteman kan fungera som en portvakt, en sorts selektiv myndighet, på samma sätt som i nationella sammanhang då möjligheter till rättslig prövning tillämpas. Förhoppningsvis kommer betänkandet och de kompromisser den innehåller att få bredast möjliga stöd.

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag vill tacka parlamentet för att det har stött målen och åtgärderna i vår strategi för konsumentpolitiken för åren 2007–2013 och naturligtvis för föredragandens omfattande stöd och arbete.

Jag välkomnar parlamentets synpunkter om att det är nödvändigt att förvandla de 27 nationella minimarknaderna till en alleuropeisk detaljhandelsmarknad – den största i världen. För att uppnå detta måste vi öka konsumenternas förtroende för att handla över gränserna. Vi säger ofta att förtroende är valutan i den moderna ekonomin. Jag anser att vi steg för steg kan nå detta mål genom vår strävan och våra omfattande insatser och med hjälp av strategin.

I detta sammanhang uppskattar jag också det stöd som det föreslagna ramdirektivet om konsumenters avtalsrättigheter har fått, vilket är redskapet för att uppnå målet. Jag är särskilt glad över att parlamentet har samtyckt till att behövs en målinriktad fullständig harmonisering där flaskhalsar för den inre marknadens funktion identifieras.

Beträffande resultattavlan för konsumentmarknaderna är jag tacksam över att Europaparlamentet har välkomnat detta initiativ och ser fram emot ert fulla stöd senare i år. Resultattavlan är central för strategins syfte att bättre förstå hur den inre marknaden fungerar för konsumenterna – för att mäta resultatet av den inre marknaden för konsumenterna. När resultattavlan är fullt utvecklad kommer vi verkligen att kunna fastställa bättre bestämmelser och genomföra evidensbaserat beslutsfattande. Något som är lika viktigt är att vi kommer att visa medborgarna att vi förstår och kan bemöta deras vardagliga bekymmer.

Ni tog upp frågan om tvistlösning. Jag vill tacka er för ert stöd till att strategin för konsumentpolitiken ska inriktas på tvistlösning och tillämpning av lagar. Tvistlösning och tillämpning av lagar är en central del av strategin. Jag anser, liksom ni, att de europeiska konsumenterna måste kunna lita på att de kan utöva sina rättigheter och få rätt till tvistlösning i hela EU för att den inre marknaden ska fungera. Jag anser också att ett kompletterande tvistlösningssystem – juridiskt eller icke-juridiskt, både individuellt och kollektivt – skulle vara det mest effektiva och lämpliga sättet att behandla konsumenttvister. Detta skulle vara till lika stor nytta både för konsumenter och hederliga företag. Personligen anser jag att kollektiv tvistlösning – både juridisk och icke-juridisk – skulle kunna vara ett effektivt sätt att stärka den ram för tvistlösning som vi redan har inrättat för konsumenterna i EU. Vi har gjort detta genom att främja alternativa tvistlösningsmekanismer, inrätta ett gränsöverskridande europeiskt småmålsförfarande och genom det nyligen antagna direktivet om medling.

Naturligtvis måste alla framtida åtgärder på detta område bedömas noggrant. Som ni vet har jag tagit initiativ till två studier som syftar till att ytterligare undersöka frågan om kollektiv tvistlösning. I den första studien kommer man att undersöka de nuvarande kollektiva tvistlösningssystemens effektivitet. Man kommer att bedöma huruvida konsumenterna lider skada i de medlemsstater där det inte finns något kollektivt tvistlösningssystem och undersöka om det finns några negativa effekter på den inre marknaden.

Den andra studien kommer att ge information om de problem som konsumenterna har med att få gottgörelse vid klagomål från många parter och en analys kommer att göras av de ekonomiska konsekvenserna av sådana problem för konsumenter, konkurrenter och den berörda marknaden.

Jag planerar att använda resultaten från dessa studier och den information som samlas in från intressenterna och medlemsstaterna till att utarbeta ett meddelande som ska antas av kommissionen senast i slutet av 2008. Syftet med meddelandet är ett offentligt och brett samråd om de möjligheter som finns tillgängliga på området för kollektiv tvistlösning för konsumenter.

Samtidigt utvärderar jag hur direktivet om förbudsföreläggande har genomförts av medlemsstaterna och de konsekvenser det har haft på genomförandet av konsumenternas rättigheter i EU. Mina slutsatser kommer att presenteras i en rapport som också ska antas av kommissionen i slutet av detta år.

Jag vill återigen tacka parlamentet för att det delar visionen om den nya, marknadsbaserade konsumentpolitiken – där välinformerade konsumenter med inflytande förtroendefullt söker efter och drar nytta av de bästa erbjudandena vad gäller pris och kvalitet på världens största detaljhandelsmarknad.

  Piia-Noora Kauppi, föredragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor. − (EN) Herr talman! Jag välkomnar kommissionens meddelande och betänkandet av Lasse Lehtinen, eftersom båda arbetena är mycket välbalanserade.

De tar med rätta upp ett viktigt område som måste behandlas på EU-nivå – konsumentpolitiken är och måste vara en del av den inre marknaden.

Det leder mina tankar till vad ekonomiutskottet med rätta har tagit upp i betänkandet, dvs. att fullbordandet av den inre marknaden i sig är en god konsumentpolitik. Konkurrens inom EU gör att priserna sjunker, höjer kvaliteten och ökar konsumenternas valmöjligheter. Europas konsumenter måste garanteras möjlighet att göra dessa val.

Konsumenterna är drivkraften för en marknadsekonomi på den inre marknaden och de kan genom sina val skydda sina egna intressen. Det är därför av avgörande betydelse att de befintliga direktiven om den inre marknaden genomförs konsekvent.

I sitt yttrande belyser ekonomiutskottet helt riktigt två områden som är av särskild betydelse i detta hänseende. För det första, finansiella tjänster: en verklig inre marknad för banktjänster, lån, försäkringar m.m. behövs för att ge Europas konsumenter inflytande. Detta är särskilt brådskande, eftersom den demokratiska utvecklingen gör att de bästa möjliga investeringarna blir allt mer relevanta för alla. Här finns det fortfarande stora hinder som måste övervinnas.

För det andra, den elektroniska handeln. Den är beroende av att de finansiella marknaderna fungerar och att betalningssystemet utvecklas, men den är också viktig för nästan alla aspekter av den inre marknaden, eftersom Internet erbjuder en verklig marknadsplats i Europa. Vi måste därför se till att den europeiska elektroniska handeln verkligen fungerar och att konsumenterna kan göra de rätta valen där.

  Diana Wallis, föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. − (EN) Herr talman! Vi i utskottet för rättsliga frågor är överens med kommissionsledamoten. Vi måste bli av med dessa 27 minimarknader. Men för att kunna göra det behövs en betydligt mer gemensam rättslig ram. Jag anser att den utgångspunkt som kan hjälpa oss att nå dit är att alla tjänsteavdelningar som sysslar med inremarknadsfrågor också samordnar sitt arbete. Den fråga som länge har intresserat oss, och som vi kände kanske inte hade nämnts tillräckligt, var projektet om avtalsrätten och den gemensamma referensramen.

Vi vill inte att detta faller i glömska och att alla går vidare till nästa punkt, där vi stöder er, beträffande kollektiv tvistlösning, utan låt oss också använda våra insatser till den gemensamma referensramen. Vi skulle ha velat se att alternativa tvistlösningssystem hade betonats i högre grad, särskilt i Internet-världen, något som vi i utskottet länge har ställt oss positiva till. När det gäller kollektiv tvistlösning är vi visserligen glada över att ni tittar på det och att vi går framåt på området, men låt inte det hela sluta på samma sätt som avtalsrätten – att vi blir intrasslade i frågor om rättslig grund och andra frågor.

  Anna Hedh, föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. − Herr talman! Jag vill rikta ett stort tack till kommissionsledamot Meglena Kuneva och föredraganden, Lasse Lehtinen.

Jag välkomnar strategin och är väldigt glad över att man ser konsumenterna som en viktig grupp att värna om. Vi vet att vi aldrig får en blomstrande inre marknad om vi inte har nöjda och trygga konsumenter. Men jag delar föredragandens uppfattning att det krävs en kontinuerlig uppföljning av strategin för att vi verkligen ska få den att utvecklas till att gynna konsumenterna.

Som föredragande för strategin i jämställdhetsutskottet är jag dock besviken över att det ansvariga utskottet inte tog hänsyn till mer än ett av våra 13 ändringsförslag. Där finns många viktiga och bra förslag. Vi hade velat se ett tydligare genusperspektiv. Konsumentpolitiken är definitivt inte könsneutral. Man bör ta hänsyn till kön precis som man tar hänsyn till barn, gamla och handikappade. Jag hoppas att man kan återkomma till detta i nästa uppföljning!

  Colm Burke, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka Lasse Lehtinen och skuggföredragandena för det goda samarbetet de senaste månaderna. I betänkandet införs några mycket positiva delar på området för konsumentpolitiken, vilket leder till framsteg. Konsumenterna kan endast utöva sina rättigheter om de är medvetna om dem, och att ge konsumenterna i Europa ökat inflytande är en central del av betänkandet. Det kommer att uppnås genom utbildning och upplysningskampanjer. Man kommer särskilt att inrikta sig på att utrusta konsumenterna med de kunskaper och verktyg som krävs för att öka deras förtroende för den digitala miljön.

I betänkandet lovordas kommissionens insatser för att öka samarbetet på området för produktsäkerhet och på internationell nivå, särskilt med de kinesiska och amerikanska myndigheterna. Fortsatta dialoger och informationsutbyten om produktsäkerhet ligger i alla parters intresse och är centralt för att bygga upp konsumenternas förtroende.

När det gäller konsumenternas rätt till tvistlösning är jag liksom mina kolleger i PPE-DE-gruppen mycket positiv till lätt och effektiv tillgång till tvistlösning för alla konsumenter i EU. Vi vet att icke-juridiska former av tvistlösning är den lösning som de flesta konsumenter föredrar, eftersom de på det snabbaste sättet och till lägsta möjliga kostnad tjänar konsumenternas intressen.

Som jag sa redan i början av debatten stöder jag inte uppmaningarna och lagstiftningsåtgärderna för att införa ett impopulärt kollektivt tvistlösningssystem i EU. Kommissionen utarbetar för närvarande olika undersökningar om befintliga tvistlösningssystem för konsumenter i medlemsstaterna, och i stället för att föregripa resultaten av dessa vill jag och mina kolleger i PPE-DE-gruppen att parlamentet och medlemsstaterna ska ha en stor roll i bedömningen av resultatet av undersökningarna innan beslut fattas om ytterligare åtgärder. Det ligger inte i konsumenternas intresse att på ett förhastat sätt införa ett system för kollektiv tvistlösning, vilket kan vara både dyrt och ineffektivt. Jag stöder betänkandet i alla andra avseenden.

  Evelyne Gebhardt, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag vill tacka Lasse Lehtinen för det mycket väl utarbetade betänkande som han lagt fram för oss, vilket är en mycket god utgångspunkt för våra diskussioner.

Jag vill betona tre mycket viktiga punkter i betänkandet. Den första punkten gäller nödvändigheten av att se till att de instrument som vi redan har i EU får en ledande roll när det gäller säkerhet och förebyggande åtgärder. Av det skälet är det mycket viktigt att RAPEX-systemet förbättras ytterligare så att det på ett mer effektivt sätt kan tjäna konsumenternas intressen.

Den andra mycket viktiga punkten är att Solvit, som är ett nyckelinstrument, bör underhållas och förbättras. Det finns fortfarande en mycket stor informationsklyfta mellan konsumenterna. Alltför många har aldrig hört talas om Solvit och vet inte att det kan lösa ganska många problem för dem. Det är också mycket viktigt.

Jag är också mycket tacksam för att kommissionen ska undersöka EE-symbolen igen. Många människor tror att EE-symbolen är en säkerhetsmärkning, men tyvärr är den inte det. Vi bör tillsammans med er och kommissionsledamot Günter Verheugen se till att bestämmelserna om symbolen formuleras på ett sådant sätt att vi i framtiden kan försäkra allmänheten om att den kan lita på säkerheten hos en produkt som är märkt med EE-symbolen. Det är ett mycket viktigt mål.

Den sista och viktigaste punkten enligt min grupp är dock systemet för kollektiv tvistlösning, vilket vi i den socialdemokratiska gruppen förespråkar. Hela regelverket är betydelselöst om inte konsumenterna kan bedöma vilka rättigheter de har, det spelar ingen roll om det beror på att det finns en gränsöverskridande dimension som gör det mycket svårt att tillämpa lagstiftningen eller om det beror på att det finns många småmål som gäller mindre skador, även om de säkert kan ruinera folk på lång sikt. Det är absolut nödvändigt att vi inte bara uppmanar kommissionen att undersöka och utforma ett sådant system, utan att vi faktiskt kräver att kommissionen ska göra det och lägga fram ett lämpligt lagstiftningsförslag för oss så snart som möjligt, så att vi verkligen kan skapa tillräcklig säkerhet och ordentligt skydd för konsumenterna.

Jag beklagar verkligen att PPE-DE-gruppen inte har ansett sig redo att förespråka detta system med den kraft och det engagemang som behövs för att ge konsumenterna och allmänheten i stort ett verkligt förtroende för EU och den inre marknaden. Ett sådant förtroende grundas nämligen på att de vet att de är ordentligt skyddade när de handlar inom EU.

  Alexander Graf Lambsdorff, för ALDE-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag vill till att börja med gratulera Lasse Lehtinen till hans väl utarbetade och balanserade förslag till betänkande. Vi är överens om många punkter. Ett skäl till detta är kommissionens mycket väl genomförda arbete i detta fall. Det finns endast några få tvistefrågor.

Strategin för konsumentpolitiken kommer att vara ett av de huvudsakliga diskussionsämnena under nästa utvecklingsetapp av den inre marknaden. I centrum för de tre stora utmaningar som EU står inför, nämligen tillväxt, sysselsättning samt erkännande och uppfyllande av människors behov, står 490 miljoner konsumenter. Den inre marknaden har potential att bli världens största detaljhandelsmarknad. Av det skälet stöder ALDE-gruppen kommissionens målinriktade insatser för att skapa en stor detaljhandelsmarknad av 27 minimarknader.

Vi välkomnar också att förslaget förstärker den övergripande delen av konsumentpolitiken och förslaget om att utse så kallade kontaktpersoner för konsumentfrågor. Jag vill i detta sammanhang särskilt nämna förslaget om att förstärka de europeiska konsumentcentrumen och den särskilda uppmärksamhet som riktats mot barns och äldre människors behov.

Jag skulle också vilja säga något om kollektiv tvistlösning, vilket vi har problem med. Vi har fått lite information, men har fått höra mycket dogmatik. Fru kommissionsledamot, jag tror att det är för tidigt att säga att ni skulle få ett massivt stöd från parlamentet i denna fråga. Vi har just hört från PPE-DE-gruppen att den inte kommer att stödja er. Jag anser att PPE-DE inte erkänner de verkliga problemen. Det är skador med spridningseffekter som drabbar många konsumenter i mer än ett land. Det är rätt att kommissionen begrundar hela frågan och undersöker den i en studie. Å andra sidan har vi PSE-gruppens dogmatik, med krav på att detta instrument ska införas till vilket pris som helst som ett politiskt verktyg oavsett vilka de verkliga problemen är – och de verkliga problemen är många.

Exempelvis finns det ett problem med den rättsliga grunden. Var i fördraget står det att vi här i kommissionen och parlamentet har rätt att lägga oss i medlemsstaternas regler för civil- och straffrättsliga förfaranden? Vad sa Diana Wallis nyss som företrädare för utskottet för rättsliga frågor? Problemet med avtalsrätten är fortfarande olöst. Frågan om deltagande och undantag, ombudsmannens roll – det finns många problem som måste lösas. Det är helt enkelt inte tillräckligt att säga att vi inte vill ha det amerikanska systemet. Amerikanerna hade också de bästa avsikterna när de först inrättade sitt system. Det är självklart att de inte med avsikt inrättade ett dåligt system redan från början.

Vi bör därför fortfarande inta en tveksam och kritisk ståndpunkt. Vi bör avvakta studien, ta resultaten av den på allvar och sedan inleda en förnuftig, icke-dogmatisk och ansvarsfull diskussion som det anstår parlamentet.

  Leopold Józef Rutowicz, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! I Lasse Lehtinens betänkande behandlas huvudfrågorna i strategin för ökad kvalitet under de kommande åren. Strategin är viktig för unionens medborgare, och jag vill betona att en del av problemen är komplicerade. Vid utarbetandet av nationell och europeisk lagstiftning bör mer initiativ komma från konsumentorganisationerna, som har svårigheter att genomföra sin verksamhet och erhålla finansiering i vissa länder. Unionen bör ge ett större finansiellt bidrag till dessa organisationer. De system för kollektiv tvistlösning som tillämpas i vissa länder bör användas mot oseriösa marknadsaktörer och ett system för kollektiv tvistlösning bör införas på EU-nivå.

De europeiska konsumentcentrumen i de enskilda länderna, liksom konsumentorganisationer och förespråkare för konsumenternas rättigheter bör öka sin informations- och utbildningsverksamhet vilken är inriktad på att särskilt skydda de mest sårbara konsumenterna. Skyddet kan bli mer effektivt genom deltagande från konsumentcentrumen Solvit och RAPEX. Vi stöder detta betänkande.

  Eva-Britt Svensson, för GUE/NGL-gruppen. – Tack herr talman! Konsumenternas rättigheter har ofta svagt stöd och måste därför stärkas. Därför vill jag tacka föredraganden och kollegerna i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd som lyckats att stärka konsumentstödet för de grupper som har det största behovet av skydd: barn och äldre.

Ett starkt konsumentstöd kräver aktiva konsumentorganisationer. Ensam är inte stark. Det är genom dessa organisationer som konsumenterna blir starka och får ökade kunskaper och information. Därför måste dessa organisationer ha en trygg och säker finansiering. Men den osäkerhet som i dag finns vid köp över de nationella gränserna måste lösas genom en möjlighet att föra grupptalan mot företag som bryter mot lagen. Det största problem för konsumenterna i dag är att det är svårt att få en tvist mellan olika länder prövad eftersom det saknas organ för att lösa sådana gränsöverskridande tvister. EU bör i första hand inrätta organ för att lösa tvister, inte skapa mer EU-lagstiftning. Förslaget om att inrätta en EU-konsumentombudsman anser jag vara ytterst tveksamt. Varför inrätta fler tjänster som ska finansieras på EU-nivå och därmed riskera att anslagen till konsumentorganisationerna minskar? Det vinner inte konsumenterna på.

Avslutningsvis beklagar jag att ändringsförslagen från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män – som vanligt, tvingas jag tyvärr säga – röstades bort i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. De hade varit värda ett bättre öde.

  Hanne Dahl, för IND/DEM-gruppen. – (DA) Herr talman! Det är en glädje att för första gången få hålla ett anförande och att få göra det på ett ansvarsfullt område som jag ser fram emot att få arbeta med. Det är naturligtvis positivt att Europaparlamentet genom detta betänkande tar initiativ till att säkra konsumenternas rättigheter. Jag fruktar dock att denna lagstiftning bit för bit endast kommer att leda till att allt blir ett lappverk. Det beror på att EU är organiserat på ett sådant sätt att hänsyn till den fria rörligheten för varor, kapital och tjänster alltid kommer att ha företräde framför hänsyn till konsumenter och andra ”mjuka” områden. Jag anser att detta återspeglas i dagens debatt.

Jag skulle vilja presentera två mycket specifika exempel på hur vi kan säkra konsumenternas rättigheter. Det är nödvändigt att vi säkrar konsumenternas rättighet att inge klagomål i deras eget land och på deras eget språk, och det är nödvändigt att livsmedelsprodukter och andra varor som kan utgöra en hälsorisk kan bli föremål för kontroller vid import till de enskilda länderna. De enskilda länderna bör få möjlighet att genomföra kontroller och kräva en högre standard än den som fastställs i gemenskapsbestämmelserna med beaktande av miljön och konsumenternas hälsa. EU:s strategi för konsumenternas hälsa måste grundas på försiktighetsprincipen i stället för på en ideologisk filosofisk skola som endast vill låta alla varor få röra sig helt fritt över gränserna. Detta kan göras genom att säkra rätten att inge klagomål och kontakta rättsliga organ lokalt och genom att tillåta stopp av varuimport om det finns hälsorelaterade skäl att göra det.

  Sergej Kozlík (NI). - (SK) Herr talman, mina damer och herrar! I betänkandet utvärderas helt rätt de positiva effekterna av euron när det gäller att minska kostnaden för finansiella transaktioner. Konsumenterna har ansett att det är lättare att jämföra priser vid kontakter över gränserna och har också välkomnat det ökade potentialen för detaljhandeln på den inre marknaden. Jag håller med om att de nya medlemsstaterna bör uppmuntras att fortsätta sina reformer och att de bör kunna införa euron så snart de uppfyller Maastrichtkriterierna, så att de fullt ut kan dra nytta av den gemensamma valutan på den inre marknaden.

Europaparlamentet kommer snart att få möjlighet att pröva detta förslag i praktiken när det diskuterar utvidgningen av euroområdet till att omfatta Slovakien. Slovakien har med omfattande insatser och betydligt tidigare än vad som var målsättningen uppfyllt Maastrichtkriterierna om konvergens. Jag förkastar attityden från vissa ledamöter som nu plågar oss med ett vagt och luddigt motargument om den permanenta hållbarheten för dessa kriterier. Det kan fortsätta i evighet.

  Charlotte Cederschiöld (PPE-DE). - (EN) Herr talman! På den inre marknaden bör konsumenter och leverantörer, liksom varor och tjänster, kunna röra sig fritt.

Konsumenterna får inte vara mindre skyddade i de andra medlemsstaterna än hemma om vi vill säkerställa och öka de gränsöverskridande verksamheterna. Jag välkomnar därför den övergripande strategin i konsumentpolitiken och det ökade skydd som den kommer att leda till.

Det betyder konsumenter med makt och ett starkt konsumentskydd samt en företagsvänlig lagstiftning för den inre marknaden. Vi är dock oroade över den brådskande strategin för kollektiv tvistlösning.

Det är för tidigt för parlamentet att ta ställning. Vi behöver ingående undersökningar av de befintliga systemen i medlemsstaterna och en utvärdering av behovet av ett europeiskt system för kollektiv tvistlösning. Vi har på detta stadium inte tillräcklig kunskap om konsekvenserna när det gäller risk för missbruk, högre kostnader för konsumenterna och företagen och mer lagstiftning.

Jag tror inte att någon stöder införandet av ett europeiskt system i EU om man känner till alla nackdelar och orimliga konsekvenser som det skulle medföra. För närvarande uppmuntrar vi till andra möjligheter för tvistlösning som är snabbare och kostar mindre, och som låter medlemsstaterna få ta hand om bestämmelserna genom nationella beslut. De nuvarande instrumenten och icke-juridiska redskapen kan användas på EU-nivå.

Vi uppmanar kommissionen att genomföra studien och lägga fram resultaten för parlamentet och medlemsstaterna. Varför ska vi gå längre än vad som är nödvändigt för att uppnå målen i Fördraget? Varför ska vi ta bort valmöjligheten för de medlemsstater som har olika tvistlösningsmekanismer? Det finns många frågor som väntar på svar.

Det finns ingen tydlig indikation hittills på att ett kollektivt system för tvistlösning för EU skulle ge mervärde till den inre marknaden, dess konsumenter och företag. EU ska inte införa lagar utan att det finns starka skäl.

  Bernadette Vergnaud (PSE) . – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att gratulera Lasse Lehtinen till det utmärkta arbete som han har genomfört och hans förmåga till att lyssna. Avsikten med hans betänkande är att förbättra kommissionens strategi som redan grundas på principerna om att skydda konsumenterna och ge dem ökat inflytande.

Jag stöder den övergripande strategi som föredraganden förespråkar, som är ett sätt att förena skyddet av konsumenterna – och särskilt de mest sårbara konsumenterna – med en effektiv inre marknad. Det är också nödvändigt att konsumentorganisationerna får en större roll i utarbetandet av lagstiftningsförslagen.

Beträffande produktsäkerhet bör kommissionen inte enbart fortsätta sina insatser för marknadsbevakning. Den måste också agera snabbt för att införa principer för ett märkningssystem inom EU, vilket erbjuder en äkta garanti för kvalitet, spårbarhet och säkerhet.

Slutligen är det nödvändigt att förbättra tillgången till tvistlösning genom att föreslå ett EU-system för kollektiv tvistlösning vilket ger konsumenterna möjlighet att utöva rättigheterna fullt ut då det kan bevisas att personen lidit skada, samtidigt som fällorna i det amerikanska systemet undviks. Om man röstar ja till detta kan det endast stärka allmänhetens förtroende för en europeisk marknadsmodell som är både öppen och skyddande.

  Andreas Schwab (PPE-DE). - (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Kommissionens strategi för konsumentpolitiken omfattar olika temaområden där vi i hög grad stöder kommissionens ståndpunkt. Vi stöder också er, Meglena Kuneva, i ert personliga engagemang för att fullborda den inre marknaden och er särskilda inriktning på konsumenterna och deras roll på den inre marknaden.

Det finns flera områden med gemensam grund. Det har redan hänvisats till målet att stärka de europeiska konsumentcentrumen och Solvitsystemet. Det målet får stöd över partigränserna. Vi medger också att det behövs en övergripande strategi för konsumentpolitiken, men beklagar att man i så liten grad har betonat avtalsrätten. Vi måste se till att avtalsrätten inte leder till att våra förslag naggas i kanten, så att vi till slut har en lagstiftning som är ett lappverk. Kvällens omröstning i utskottet visade att konsumenterna litar på lagen om de är ganska säkra på att de känner till den. Om tidsgränserna varierar från ett rättsskipningssystem till ett annat kommer konsumenternas förtroende att minska avsevärt. Vi behöver därför den gemensamma referensramen, eftersom vi måste ha enhetliga standarder för att kunna bygga upp konsumenternas förtroende.

Samma sak gäller kollektiv tvistlösning. Vi har hört att olika grupper har antagit olika förslag. Förslaget från PPE-DE-gruppen är ganska tydligt. Vi instämmer i analysen att det finns vissa svaga punkter där konsumenternas intressen är mindre väl skyddade, särskilt beträffande gränsöverskridande transaktioner. Vi letar dock förgäves efter en analys av orsakerna till varför dessa svaga punkter finns, och ingen i kammaren har i kväll kommit med någon förklaring. Vi har fått löften om undersökningar. Vi ska läsa dem mycket noggrant, sida för sida. Om endast rättsläget analyseras och inte skillnaderna mellan medlemsstaterna beträffande tillämpning av deras egna lagar, kommer dessa undersökningar ändå inte att föra oss längre framåt.

Jag vill därför säga till er, fru Kuneva, att vi är vidöppna för verkliga framsteg och har en mycket konstruktiv attityd till att tillämpa de nuvarande rättigheterna, men att dessa rättigheter för konsumenterna inte kan genomföras på ett mer effektivt sätt om de inte fungerar på rätt sätt i praktiken. I Tyskland har vi kapitalinvesterarnas lag om testfall. Flera aktieinnehavare har genomfört åtgärder i grupp mot Deutsche Telekom. Det har blivit tydligt under loppet av dessa förfaranden att teori och praktik för kollektiv tvistlösning ofta ligger långt ifrån varandra.

  Gabriela Creţu (PSE). - (RO) Det är tydligt att konsumenter som är välinformerade om sina rättigheter är nöjda konsumenter som kan försvara sina intressen. Förutom kunskap behöver dock medborgarna också ett instrument för att begära kompensation om rättigheterna kränks. Vi anser därför att gruppåtgärder är nödvändiga och välkomna i en form som är effektiv för konsumenterna och som är balanserade för marknaden. Att fortsätta att stärka förfarandet för övervakning av den inre marknaden är lika nödvändigt.

Vi anser att den åsiktsbarometer som finns är mycket användbar och vi kommer att stödja finansieringen av den också i budgeten för 2009, men efterlyser mer betoning på registrering och jämförelse av priset på varor och tjänster som man handlar med i de 27 medlemsstaterna. Sist, men inte minst, får vi inte glömma att konsumenternas rättigheter också bör fungera på tjänsteområdet, inklusive för finansiella tjänster och tjänster i den digitala miljön, där riskerna är betydligt högre och det är svårare att bevisa att överträdelser av rättigheterna har förekommit.

  Malcolm Harbour (PPE-DE). - Herr talman! (EN) Jag vill tacka Lasse Lehtinen för ett mycket innehållsrikt betänkande med en enorm mängd mycket viktiga tankar. Som kommissionsledamoten sa tidigare behöver vi innovativa och säkra produkter och tjänster för att konsumenterna ska bli bättre informerade, känna sig tryggare och kunna göra rätt val. Vi kommer att kunna åstadkomma allt detta om vi stöder konsumenterna och förstärker deras rättigheter.

Jag säger detta speciellt till Lasse Lehtinen, eftersom jag är besviken över att han har låtit allt detta utmärkta arbete överskuggas av en enda fråga. Problemet med frågan om kollektiv prövning är att det verkar som om våra kolleger i den socialdemokratiska gruppen redan har dragit slutsatsen att de behöver ny EU-lagstiftning. Fru kommissionsledamot, det gladde mig att höra er säga att ni har två undersökningar – inte bara en –för att grundligt utforska denna fråga. Vi som företräder den här sidan av parlamentet vill invänta rapporten innan vi drar några slutsatser, men det förefaller som om våra kolleger på den socialdemokratiska sidan anser att detta är en stor sak och att vi är antikonsumenter därför att vi inte stöder den. Man behöver bara läsa några av pressmeddelandena, de färgstarka meddelandena, de ”rödfärgade” meddelandena, som har släppts ut från den sidan av parlamentet. Jag vill eftertryckligt förneka att den här sidan av parlamentet är emot konsumenträttigheter därför att vi inte i förväg lovar att stödja ett förslag som vi inte ens har någon information om. Jag vill säga följande till alla våra kolleger i parlamentet: Det är inte konsumentvänligt att linda in sig i byråkrati och att eventuellt orsaka konsumenterna stora kostnader. Låt oss vänta och se slutsatserna.

Jag vill säga till Alexander Lambsdorff att han har låtit sig förmås att göra detta, men allt han behöver göra i morgon för att vi enhälligt ska stödja Lasse Lehtinens betänkande är att rösta för våra ändringsförslag 5 och 6, vilket kommer att göra att dörren hålls öppen. Vi kommer att invänta Meglena Kunevas rapport och vi kommer att studera den med öppet sinne, men under tiden kommer vi att fortsätta att vara ivriga förespråkare för konsumenterna på den inre marknaden, för deras effektiva rättigheter som kommer att tillgodoses genom den lagstiftning vi har för tillfället.

  Joel Hasse Ferreira (PSE). - (PT) Herr talman, mina damer och herrar! Av Lasse Lehtinens betänkande framgår det med rätta att behovet av konsumentskydd endast kan tillgodoses genom lagstiftning, om den är bättre och enklare, och att det behövs en mer sammanhängande rättslig ram för konsumenträttigheter.

Jag uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla lämplig finansiering till starka och oberoende konsumentorganisationer. Sådan finansiering är helt nödvändig för att åstadkomma framsteg med att bygga upp en verklig inre marknad för konsumenterna.

Kollektiv prövning förtjänar under tiden största uppmärksamhet och mitt stöd, med tanke på de positiva erfarenheter som har noterats i olika medlemsstater.

Som Lasse Lehtinen betonar vill jag också säga att ett starkt system för konsumentskydd även kommer att främja konkurrenskraftiga producenter och säljare genom att skapa incitament för företagen att producera och sälja varaktigare konsumtionsvaror, vilket kommer att resultera i hållbarare tillväxt.

Betänkandet sträcker sig emellertid längre än så och jag välkomnar att Lasse Lehtinen framhäver att konsumentskydd bör vara en integrerad del av planeringen och utformningen av produkter och tjänster.

Slutligen vill jag säga att jag delar hans slutsats att ett effektivt och förbättrat konsumentskydd är nödvändigt för att åstadkomma en bättre fungerande inre marknad. Jag vill tacka honom och säga att jag anser att vi nu har de bästa förutsättningarna för ett gott strategiskt samförstånd med Meglena Kuneva inom detta område.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Man behöver inte betona vikten av kundnöjdhet när det gäller företag. Som konsument vet var och en av oss att ohederliga affärsmetoder – avsiktligt missledande information eller otillfredsställande service efter försäljningen – gör oss ovilliga att köpa mer varor eller tjänster från det berörda företaget. Det är emellertid viktigt att konsumenterna alltid har möjlighet att göra ett faktiskt val, att byta tjänsteleverantör eller säljare. Genom ett sådant val skapas utan tvivel en konkurrenskraftig marknad där det inte lönar sig för marknadsaktörerna att avskräcka konsumenterna. På en konkurrenskraftig marknad vet entreprenören att han eller hon riskerar att förlora sin position på marknaden och därigenom sin vinst och sina utsikter till ytterligare utveckling. Jag anser att EU:s inre marknad har en sådan potential. Det gläder mig att möjligheten att skapa den inre marknaden existerar, att den existerar tack vare konsumenterna och att man har lagt märke till detta faktum. Naturligtvis säger jag inte att vi redan verkar på en sådan marknad. Konsumenterna saknar fortfarande de kunskaper som behövs för att söka efter de fördelaktigaste erbjudandena och vissa entreprenörer undanhåller denna information för dem. Dessutom tar tjänsteleverantörerna ofta inte hänsyn till konsumenternas intressen i tillräckligt stor utsträckning.

Det är därför viktigt att se till att konsumenternas rättigheter respekteras, att de har rätt till fullständig, begriplig och lätt jämförbar information och att denna rättighet respekteras av företagen och lagstiftarna. Lika viktigt är att konsumenterna informeras om sina rättigheter och görs medvetna om de verktyg som existerar för att hjälpa dem att fatta beslut på en fri marknad. I detta avseende spelar konsumentorganisationerna en stor roll. Inte heller får vi glömma att försvaret av konsumenternas rättigheter och möjligheten att effektivt genomdriva dem är mycket viktigt för att marknaden ska fungera ordentligt. Men som föredraganden påpekar får försvaret av konsumenten inte tjäna som en ursäkt för marknadsprotektionism. Det är vår uppgift att uppnå rätt balans för konsumentskyddet för att inte skapa hinder för näringslivets utveckling.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). - (SK) Jag välkomnar kommissionens rapport om EU:s strategi för konsumentpolitiken och jag uppskattar också era insatser, fru Kuneva, att främja en konsumentkultur grundad på konsumentmedvetenhet och bättre tillgång till information.

Jag anser att starka och oberoende konsumentorganisationer är ryggraden i en effektiv konsumentpolitik och det gläder mig att Lasse Lehtinens betänkande innefattade de ändringar jag föreslog av artikel 7, där parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla tillräcklig finansiering till konsumentorganisationerna. Detta gäller huvudsakligen ekonomiskt stöd till intensiva utbildningsprogram för dem som arbetar inom konsumentorganisationerna. Konsumentorganisationerna är bäst informerade om konsumenternas behov och bör därför rådfrågas om alla de områden av konsumentpolitiken som rör konsumenterna.

Jag stöder helt de båda ändringsförslag till artikel 40 i betänkandet om kollektiv prövning som föreslås av min politiska grupp, PPE-DE-gruppen. Endast om ett sådant behov identifieras genom konsekvensbedömningen bör kommissionen föreslå en europeisk ram som gör att alla konsumenter i alla medlemsstater på ett enkelt sätt får tillgång till olika prövningsmekanismer när det gäller gränsöverskridande klagomål.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). - (RO) När det gäller EU:s strategi för konsumentpolitiken vill jag nämna betydelsen av tjänsternas och produkternas kvalitet. Om konsumenterna redan är vana vid att använda sig av konsumentskyddskontor när det gäller produkter är detta inte fallet i fråga om tjänster. Många gånger undertecknar konsumenterna avtal om leverans av tjänster utan att läsa avtalsbestämmelserna ordentligt och om de läser dem ordentligt tror de inte att de kan föreslå några ändringar av dem. I själva verket har de inte samma möjlighet till förhandlingar som tjänsteleverantörerna har, trots att innehållet i avtalen skulle kunna förbättras genom vissa påpekanden av konsumenterna, vilket skulle öka deras förtroende.

Jag vill uppmärksamma behovet av att skydda turister och passagerare när det gäller uppfyllandet av deras rättigheter, som många av dem tyvärr inte känner till och gör anspråk på. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt elektroniska tjänster. Konsumenternas förtroende för de digitala tjänsterna är viktigt för EU:s konkurrenskraft och i synnerhet för utvecklandet av en kunskapsbaserad ekonomi.

Avslutningsvis vill jag nämna att vi också måste tala om kvaliteten på de offentliga tjänsterna och i detta sammanhang om konsumentskydd.

  Magor Imre Csibi (ALDE). - (RO) Först och främst vill jag gratulera Lasse Lehtinen till hans konsekventa betänkande. Trots detta vill jag göra ett påpekande som avser punkt 35 i betänkandet. Denna punkt gäller inrättandet av en europeisk konsumentombudsman inom Europeiska ombudsmannens kontor. Detta förslag verkar vara ett mycket komplicerat och inte särskilt effektivt förfarande.

Först och främst krävs det ekonomiska resurser för att inrätta en sådan befattning. Vi skulle få en omfördelning av medel mellan de europeiska konsumentskyddscentrumen och den eventuella nya ombudsmannen. För det andra skulle byråkratin öka på EU-nivå. Sist men inte minst skulle uppgifterna för den nyligen inrättade ombudsmannen och de europeiska konsumentskyddscentrumen överlappa varandra. Jag anser inte att ett nytt instrument skulle innebära ökad effektivitet för att lösa de klagomål som inges av de europeiska konsumenterna. Men jag tror faktiskt att ett effektivt och grundligt genomförande av lagstiftningen skulle minska missnöjet med den inre marknadens sätt att fungera.

Till sist kräver jag att kommissionens företrädare tar hänsyn till punkt 7, där vi kräver att man anslår erforderliga medel till konsumentorganisationerna i EU.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Herr talman! På grund av globaliseringen av vår marknad krävs det starka, tydliga och lätt genomförbara konsumenträttigheter och det gläder mig att kommissionen gör mycket framgångsrika insatser på detta område. I mitt betänkande förra året påpekade jag att konsumenternas intresse för e-handel skulle förstärkas genom stickprov på konsumentavtal och genom bättre mekanismer för att hantera klagomål samt genom den europeiska förtroendemärkningen och konsumentstadgan. Emellertid anser jag inte att en europeisk ombudsman kommer att vara till någon större hjälp. Vi behöver i stället öka det ekonomiska stödet till de befintliga konsumentorganisationerna och till övervakningsorgan i medlemsstaterna, eftersom de är organ som i allt större utsträckning identifierar de osäkra produkterna från Asien, nämligen leksaker, barnskor och sportutrustning. Medborgarna förväntar sig att vi ska hitta framgångsrika sätt att hantera gränsöverskridande klagomål, vilket redan har påpekats här många gånger. Det är ytterligare en anledning till att harmonisera reglerna i medlemsstaterna. Emellertid är kollektiv prövning problematiskt. Den kan vara bra för juristerna men innebär ofta stora kostnader för konsumenterna eller för leverantörerna. Jag välkomnar därför kommissionens avsikt att först utvärdera resultaten av den tyska eller brittiska modellen och först därefter överväga vilken väg som leder framåt utan att tvingas in i en återvägsgränd av socialdemokraterna i parlamentet. Jag vill uttrycka min uppskattning för det arbete som har lagts ned av vår föredragande och kommissionen på reformen av konsumentpolitiken.

  Evelyne Gebhardt (PSE). - (DE) Herr talman! I morgon tänker jag glädja min kollega Malcolm Harbour genom att bära min röda dräkt för att visa honom att det röda hörnet verkligen vet vad det vill. Det är i själva verket skillnaden mellan vad vi till vänster strävar efter och vad de till höger håller på med, nämligen att skapa en stor, blå rökridå för att dölja att de inte alls vill ha något konsumentskydd, utan att de i första hand har åtagit sig att försvara industrins intressen. Det är helt rätt att detta klargörs en gång för alla.

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag inser att jag bara har två minuter på mig, men jag önskar att detta inlägg kunde vara mycket längre. Jag hoppas verkligen att jag kommer att fortsätta att diskutera konsumentfrågor med er alla, närhelst ni har tid och lust. Jag skulle bli överlycklig, eftersom jag får mycket inspiration, till och med under detta sena sammanträde.

Jag vill genomföra mitt politiska åtagande och fortsätta att ta itu med frågorna om hållbar utveckling genom att arbeta med länderna i Central- och Östeuropa och med produktsäkerhetsdirektivet och hur de kan komplettera varandra. Jag kommer naturligtvis att fortsätta med den digitala guiden, vilket var ett av de första samtalen jag hade med Zuzana Roithová. Jag samarbetar naturligtvis med mina kolleger i kommissionen. Denna post blir mer och mer omfattande och innebär en utveckling för andra portföljer, men jag anser att det är en av anledningarna till att denna portfölj är så stimulerande.

Det är alltså många saker. Jag instämmer med er alla genom att säga att vi måste betona konsumenternas rättigheter om vi vill ha en fullständig inre marknad. Detta är verkligen det enda sättet att fullborda och avsluta den andra fasen av den inre marknaden. Jag anser att vi göra goda framsteg med vår resultattavla. Denna resultattavla kommer att ingå i den större bilden av den inre marknaden och då kommer vi att helt förstå hur den europeiska inre marknaden fungerar.

Jag blev särskilt rörd av Hanne Dahl, som tyvärr inte längre är kvar i kammaren. Hon sa att detta var första gången hon hade yttrat sig. Men med hänvisning till den så kallade ”kapplöpningen” anser jag att om vi har gemensamma regler överallt i EU och inte bara på bästa sätt skyddar den nationella konsumenten, bör vi bara satsa på en enda vinnare, nämligen konsumenten.

Vi började för flera år sedan att skapa en god företagsmiljö, vilket var helt rätt. Men om man vill utveckla det europeiska näringslivet behöver näringslivet konsumenter och vi kan inte förneka att konsumenterna också behöver att man tar itu med flaskhalsarna så att de kan känna sig trygga överallt, till exempel en svensk som är bosatt i Bryssel. Vi behöver ha samma rättigheter när vi handlar och utnyttjar fördelarna med e-handeln och annan distansförsäljning.

Låt mig fokusera på kollektiv prövning en stund. Jag har lyssnat noga på er alla. Låt mig nämna att när det gäller våra 10 riktlinjer som vi spred, diskuterade och tog emot mer än 300 yttranden om, handlade hälften av dessa riktlinjer för kollektiv prövning om att man inte ska få kompensation för straffskadestånd och att det inte skulle vara ett dyrt förfarande. Därför hör åtminstone fem av dessa riktmärken samman och handlar om att inte ådra sig extra kostnader.

Jag anser att det bästa är att öppna våra sinnen och att inte vara dogmatiska. Detta är min vädjan om stöd i detta hänseende. Därför vill jag också tala om för er att det är kommunikation som vi kommer att satsa på. Därför har vi ingen konsekvensbeskrivning om de ekonomiska, sociala och miljömässiga följderna, vilket sker med alla våra lagförslag. Men vi gör något mycket mer som föreberedelse: Vi genomför två mycket grundliga undersökningar, jämförande undersökningar.

Låt mig inbjuda er: Innan månadsskiftet kommer vi att hålla tre stora konferenser med aktörerna: Med företag, med konsumenter och med akademiker och våra tjänsteavdelningar kommer att tillhandahålla fyra platser i seminarierna för företrädare för Europaparlamentet. Alla resultat från dessa tre evenemang kommer att vara helt offentliga, läggas ut på våra webbplatser och meddelas på bästa sätt. Naturligtvis kommer jag att vara närvarande och kommer alltid att vara öppen för att diskutera era förhoppningar och farhågor.

Jag vill sluta med att tacka er och säga att det var nästan ingen, kanske för första gången, som nämnde att EU kommer att inrikta sig på grupptalan. Jag anser att detta är ett positivt tecken.

  Lasse Lehtinen , föredragande. − (EN) Herr talman! Jag vill tacka alla mina kolleger som har talat här i kväll och naturligtvis kommissionsledamot Meglena Kuneva för hennes konstruktiva hållning, som vi har lärt känna sedan hon tillträdde sitt mandat.

Jag har en rad frågor. Piia-Noora Kauppi nämnde finansiella tjänster. Det expanderande området för gränsöverskridande banktjänster, försäkringsförsäljning och förmögenhetsförvaltning, som har vissa mycket sofistikerade instrument, är ett växande problem. Reglerna förvirrar fortfarande konsumenterna, också på nationell nivå. Därför anser jag att vi även inom detta område behöver ett gränsöverskridande system för kollektiv prövning, eftersom det kommer att göra finansinstituten mer ansvariga och noggranna när de förklarar rättigheter och risker för kunden.

Vi känner alla till de sorgliga siffror som säger oss att medborgarna i medlemsstaterna är rädda för att köpa varor och tjänster över gränserna, vilket helt beror på bristande förtroende. Men jag räknar med att vi, när vi går vidare i den goda sinnesstämning i vilken vi har diskuterat detta betänkande med varandra och med kommissionen, kommer att lyckas med att bygga upp ett större förtroende hos de europeiska konsumenterna.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum tisdagen den 20 maj 2008.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Gábor Harangozó (PSE), skriftlig. – (EN) Vi välkomnar de pågående insatserna för att ytterligare införliva konsumentmedvetenhet som den nödvändiga grunden för ett effektivt genomförande av den befintliga rättsliga ramen för konsumentskydd, framför allt med hänsyn till de mest sårbara grupperna av befolkningen.

Det behövs inte bara en mer övergripande rättslig ram för konsumenternas rättigheter, vi bör också beakta konsumenternas intressen när vi slutför harmoniseringen av den inre marknaden. Det är uppenbart att ett starkare, enhetligt system för konsumentskydd som gäller hela unionen ligger i alla medborgares intresse. Slutförandet av den inre marknaden är ett lämpligt tillfälle att genomföra harmoniseringsåtgärder för att inrikta oss på de problem som konsumenterna möter i sitt dagliga liv. Särskild uppmärksamhet bör därför ägnas åt sektorer som har anknytning till den nya digitala miljön.

En god konsument är en konsument som är medveten om sina rättigheter och som vet hur de ska genomdrivas. Vi bör utveckla en verklig konsumentkultur i gemenskapen som en del av vårt utbildningssystem och systematiskt engagera konsumentorganisationerna i samråden och dialogen med industrin. Vi välkomnar därför uppmaningen att inrätta en speciell europeisk konsumentombudsman på landsspecifik basis i anslutning till Europeiska ombudsmannens kontor.

  Roselyne Lefrançois (PSE), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar varmt Lasse Lehtinens betänkande där konsumentskyddet sätts i centrum för insatserna för att slutföra den inre marknaden.

I betänkandet påpekas att en hög nivå av skydd för alla konsumenter i EU endast kan uppnås genom en horisontell strategi – med andra ord med hjälp av sektorbaserade direktiv i syfte att harmonisera de nationella lagstiftningarna – och där understryks också behovet av att stärka förtroendet hos dessa konsumenter. Detta är framför allt beroende av att säkerheten garanteras för alla de produkter som cirkulerar och säkerheten för alla transaktioner, både inom den gränsöverskridande handeln med tjänster och inom e-handeln.

Det gläder mig också att man i betänkandet föreslår att genomförandet på EU-nivå av snabba och effektiva sätt för konsumenterna att få sitt ärende prövat ska undersökas. Inrättandet av system för tvistlösning i godo skulle vara ett sätt att tillgodose förväntningarna i detta avseende, liksom anpassningen till gemenskapens rättsliga ram av vissa former av prövning, till exempel kollektiv talan, – som redan finns i vissa medlemsstater.

Samtidigt anser jag att det vore bra att närmare, och mot bakgrund av olika nationella erfarenheter, utforska fördelarna och begränsningarna av sådana arrangemang.

  Vincent Peillon (PSE), skriftlig. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Det gläder mig att se att kommissionen, med sitt förslag till EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007–2013, har gjort skyddet av Europas konsumenter till en av sina prioriteringar.

Jag vill också tacka min finske kollega från den socialdemokratiska gruppen, Lasse Lehtinen, för hans utmärkta arbete och för de betydelsefulla bidrag han ger i detta betänkande.

Jag välkomnar hans vision om en horisontell strategi på EU-nivå, eftersom det är viktigt att hänsyn tas till konsumenternas intressen i all EU-politik. Samtidigt stöder jag starkt hans önskan att ge konsumentorganisationerna en större roll när det handlar om att utarbeta EU-reglerna och hans förslag att förbättra skyddet för de mest sårbara konsumenterna, framför allt ungdomarna och de äldre, genom fler informationskampanjer speciellt riktade till dem.

Jag stöder också starkt införandet av ett europeiskt system med kollektiv prövning som skulle göra det möjligt för konsumenterna i olika medlemsstater att gemensamt väcka talan inför domstol och söka upprättelse samtidigt som man undviker fallgroparna med den amerikanska modellen. Därför hoppas jag att parlamentet, trots oppositionen från den konservativa sidan, kommer att rösta för ett europeiskt system med ”kollektiv talan”.

  Katrin Saks (PSE) , skriftlig. – (ET) Jag vill tacka föredraganden Lasse Lehtinen för hans arbete med att sammanställa detta betänkande.

Ett av de viktigaste målen för kommissionens föreslagna EU-strategi för en konsumentpolitik är att sätta konsumentskyddet i centrum för EU:s inre marknad.

Jag vill betona att det är just på detta sätt som vi kommer att kunna skapa bästa möjliga villkor för våra konsumenter och ta ett viktigt steg mot att nå EU:s mål.

Hur kan vi åstadkomma detta? Konsumenterna måste ha tillgång till korrekt information som de kan grunda sina beslut på. En informerad konsument är också en aktivare konsument! En välfungerande inre marknad måste erbjuda EU-medborgarna bra alternativ till rimliga priser och möjligheten att köpa högkvalitativa varor och tjänster.

En annan viktig fråga är kollektiv talan, som det inte är möjligt att väcka i Estland till skillnad från några av våra grannländer. Jag anser emellertid inte att detta har varit till fördel för våra konsumenter, snarare tvärtom.

Det är viktigt att lära av andras erfarenheter och en reklamation ska alltid vara kopplad till den faktiska skada som konsumenten har lidit. Det är likaså viktigt att konsumenterna kan lita på att de verkligen kan utnyttja sina rättigheter, de ska inte behöva avstå från att göra detta för att de inte har tillräckliga resurser för att väcka åtal mot leverantörer av varor eller tjänster.

Med vår tydliga formulering skyddar vi konsumenternas intresse i detta avseende, och jag anser att kollektiv prövning har blivit en gränsöverskridande fråga.