Debatter

Tisdagen den 20 maj 2008 - Strasbourg

7. En integrerad havspolitik för Europeiska unionen (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är Willi Piecyks betänkande (A6-0163/2008), om en integrerad havspolitik för Europeiska unionen (2008/2009(INI), för utskottet för transport och turism.

  Willi Piecyk, föredragande. − (DE) Fru talman! Jag är glad över att ni för andra gången sitter som talman för en debatt om havspolitik. Ni var talman för ett år sedan också.

Herr kommissionsledamot! Låt oss börja med den goda nyheten. I kväll kommer det första evenemanget inom ramen för ”Havets dag i Europa” att äga rum i S:t Jakobs kyrka i Lübeck. I denna kyrka finns det internationella minnesmärket för civil sjöfart. Kommissionsledamot Jacques Barrot invigde det förra året. Befälhavare kommer att diskutera sina levnads- och arbetsvillkor där i kväll. Prästerna har litat på att ordförandena för parlamentet, rådet och kommissionen verkligen kommer att förklara den 20 maj för ”Havets dag i Europa” i eftermiddag. Detta är något att glädja sig åt och det borde få Europa att ägna mer uppmärksamhet åt sina hav.

Men de som tror att en dag som denna också i själva verket är havspolitik har verkligen fel. En Havets dag som denna borde inte urarta till enbart symbolik. Det innebär att den måste utgöra en del av en politisk ram. Politik behövs – för sociala förhållanden, sjösäkerhet och miljöskydd. Vi kan ta levnads- och arbetsförhållanden ombord: det är en olycklig anakronism att en hel rad sociala skyddsregler och arbetsskyddsregler inte gäller sjöfolk. Detta måste förändras och kommissionen inser också att det måste förändras. Vi avvaktar kommissionens initiativ i denna fråga.

Internationella arbetsorganisationen antog konventionen om arbete till sjöss år 2006. Tre stater har hittills ratificerat den: Bahamas, Liberia och Marshallöarna. Vilken inställning har européerna i frågan? Om rådet vill förbättra navigations- och sjösäkerheten finns det helt enkelt bara en sak att göra: att till sist anta Erika III-paketet. Det är lite irriterande att rådet behandlar denna fråga om sjösäkerhet på ett så förhalande sätt. Nu har mer än tolv månader gått sedan den första behandlingen i parlamentet och hittills har vi inte en enda gemensam ståndpunkt. Erika- och Prestige-katastroferna borde i själva verket vara en tillräcklig varning och en påminnelse om att man äntligen måste vidta åtgärder.

Klimatskyddspaketet som framlades av kommissionens ordförande José Manuel Barroso i januari hänvisar till möjligheten att kanske inbegripa sjötransport i utsläppshandeln. Detta är för vagt och det är inte tillräckligt. Enligt min åsikt måste havspolitiken nå resultat på åtminstone fyra områden beträffande miljöskyddet. Man måste inbegripa sjötransporter i utsläppshandeln – nu, inte när som helst. Man måste radikalt minska förorenande utsläpp – koldioxid, svaveldioxid och kväveoxid och använda förnybar energi som vind- och solenergi. I hamnarna måste det bli ett slut på fartygsmaskiner som alstrar sin egen energi till skada för folk och natur. Omvänt behöver vi också leverera energi från land vilket innebär att fartygen i hamnarna måste anslutas till ett energiutlopp.

I Nordsjön och Östersjön har vi dussintals gamla vapen och ammunition från tidigare krig. Detta utgör en fruktansvärd risk. Vi behöver därför en handlingsplan för att hitta och avlägsna detta gamla skadliga avfall. Under de senaste månaderna har vi fått veta att pirater har anfallit européer och europeiska fartyg utanför Afrikas kust. Vi behöver därför tydliga internationella regler och ett stödsystem på öppet vatten. Vi måste skydda inte bara kusterna från haven utan också haven från kusterna. Den största risken för haven kommer fortfarande från land: 80 procent av alla förorenande utsläpp orsakas av jordbruket eller industrin. För att hitta ett botemedel måste EU-lagstiftningen till sist införlivas och genomföras här också.

När vi förklarar den 20 maj för ”Havets dag i Europa” efter omröstningen i eftermiddag hoppas jag att vi den 20 maj nästa år ska kunna säga att vi har åstadkommit en hel del under denna tid.

Det var väl en precisionslandning.

(Applåder)

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag tycker det är mycket lämpligt att vi håller debatten under det första firandet av ”Havets dag i Europa”. Det var när allt kommer omkring en parlamentsledamot, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, som först lade fram förslaget till kommissionens ordförande José Manuel Barroso i samband med förberedelserna för grönboken om en framtida havspolitik för EU. Det är också tack vare parlamentet och särskilt dess talman, Hans-Gert Pöttering, som kommer att vara värd för undertecknandet senare i dag av en trepartsförklaring där”Havets dag i Europa” fastställs. Detta firande visar hur långt vi har kommit i att utveckla inte bara den integrerade havspolitiken utan en ny vision för Europas oceaner och hav. Det visar också hur engagerade alla EU:s institutioner har varit under hela skedet. I själva verket har parlamentet varit en ledande aktör i att utveckla den nya integrerade havspolitiken, både genom att organisera ett antal konferenser där givande diskussioner och ingående debatter har hållits och genom att framlägga rapporter som vägleder oss i vårt arbete och ger särskilda riktlinjer för genomförandet av havspolitiken.

Jag vill uttrycka min stora uppskattning av och framföra mitt hjärtliga tack till föredraganden Willi Piecyk för att han har samordnat de olika utskottens centrala åsikter och för att han lagt fram detta imponerande betänkande. Jag vill också tacka de olika utskottsföredragandena och de många andra utmärkta parlamentsledamöterna som under de senaste två åren har varit särskilt engagerade i att utforma parlamentets bidrag till denna nya EU-politik. Jag ber om ursäkt för att jag inte kan nämna dem vid namn.

Låt mig nu övergå till själva betänkandet. Även om det inte omfattar några nya förslag koncentrerar det sig ändå på vissa krav, som framfördes i parlamentet i juli 2007 och som hjälpte oss att bestämma inriktningen och kommer att ge oss inspiration inför det fortsatta genomförandet av havspolitiken.

När det gäller vissa sektorsfrågor välkomnar kommissionen den fortsatta särskilda betydelse som parlamentet tillmäter havspolitikens miljödimension och särskilt klimatförändringens utmaningar. Kommissionen ser fram mot antagandet 2008 av en strategi för anpassning till klimatförändringen, där man kommer att ta itu med dessa problem.

Kommissionen välkomnar också parlamentets bekräftelse av sjötransportens vikt för EU:s ekonomi och parlamentets stöd för ett gemensamt sjötransportsområde och för utvecklingen av motorvägar till sjöss och närsjöfart: alla är de projekt som kommissionen driver.

När det gäller forskning välkomnar kommissionen parlamentets stöd för utveckling av en omfattande havsforskningsstrategi som kommer att utgöra hörnstenen i havspolitiken och bör vara klar för antagande i mitten av 2008.

Kommissionen välkomnar betänkandets positiva inställning till behovet av att säkerställa en hållbar utveckling på fiskeområdet. Vi har vidtagit ett antal åtgärder i den riktningen sedan antagandet av “blå boken”, till exempel antagandet av ett meddelande om ekosystemsstrategin i april 2008 och två förslag om dumpning som kommer att vara klara i slutet av detta år.

Förutom att man i betänkandet särskilt nämner frågor som rör miljön, sjötransport, forskning och innovation, sociala aspekter, fiske och energi, välkomnar kommissionen att man lägger särskild vikt vid den regionala aspekten av havspolitiken genom den exceptionella havsdimension som EU har genom sina vidsträckta kuster, sina öar och sina yttersta randområden. Kommissionen delar helt åsikten att havspolitiken bör ta hänsyn till de olika särdragen hos medlemsstaterna och havsregionerna, inbegripet kustregionerna, öarna och de yttersta randområdena.

Ärade ledamöter, havspolitiken befinner sig i ett tidigt tillämpningsskede, men med fortsatt hjälp av parlamentet kommer vi att bemöda oss om fler åtgärder för att fullfölja den. Som avslutning får jag än en gång gratulera parlamentet och de berörda föredragandena till deras utmärkta arbete. Vi ser fram mot att fortsätta vår nära dialog med er under kommande månader för att främja genomförandet av den integrerade havspolitiken för EU och räknar också med ert stöd för att särskilt engagera EU:s havsregioner under Havets dag 2009.

  Sérgio Marques, föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling. – (PT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi gratulerar kommissionen till dess meddelande om en integrerad havspolitik för Europeiska unionen och till förslaget om en handlingsplan där de första åtgärderna för att genomföra denna politiken ska fastställas.

Det har självfallet varit några missräkningar mellan grönboken och den aktuella blå boken, särskilt vad beträffar planeringen av havsanvändningen, kustskyddet, EU-flaggan och EU-representanten i Internationella sjöfartsorganisationen, men framsteg har onekligen gjorts, särskilt beträffande den sociala dimensionen, investeringar, innovation, havskluster och sjötransporter. Bokslutet i sin helhet är positivt.

Samtidigt som vi respekterar subsidiaritetsprincipen måste vi nu tillämpar en effektiv integrerad havspolitik som garanterar att det råder samordning mellan de olika sektorernas politik och som kan ge de förväntade synergierna och ett verkligt mervärde. Endast på detta sätt kan politiken bli ett betydelsefullt instrument för att möta de utmaningar som en hållbar utveckling, konkurrens och ekonomisk och social sammanhållning i Europa medför.

Framför allt hoppas utskottet för regional utveckling att den integrerade havspolitiken kommer att få en mycket positiv effekt på utvecklingen och skyddet av EU:s kustregioner, öar och yttersta randområden.

  Pedro Guerreiro, föredragande för yttrandet från fiskeriutskottet. – (PT) Jag ska fatta mig kort. Jag skulle vilja framhålla värdet av att ta med de förslag som framlagts av fiskeriutskottet och där vi betonar att det viktigaste målet för den integrerade havspolitiken för EU på fiskeområdet bör vara att främja industrins modernisering och hållbara utveckling, skydda den socioekonomiska livskraften och resursernas hållbara utveckling, garantera livsmedelskvalitet, livsmedelstrygghet och tillgång på fisk för allmänheten, bevara jobben och förbättra levnadsvillkoren för fiskare. I förslagen betonas också att ett villkor för att skapa fler och bättre jobb till sjöss, särskilt i fiskeindustrin, är att man kan garantera rättvisa och tillräcklig höga inkomster för människor som arbetar i industrin. Det behövs också mekanismer för att kompensera fiskare som påverkas av återhämtningsplaner för fiskbestånden och för att öka stödet för vetenskaplig fiskeforskning i de olika medlemsstaterna, särskilt enligt sjunde ramprogrammet, samt gemenskapsstöd till lämpliga resurser för att hjälpa och undsätta besättningar.

  Georg Jarzembowski, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Min grupp skulle allra först vilja tacka föredraganden, Willi Piecyk. Han har inlett diskussioner på ett föredömligt sätt i över ett år nu och har beskrivit problemen. Stort tack, herr Piecyk!

Vi stöder också enhälligt betänkandet. Men, herr kommissionsledamot, vi beklagar att handlingsplanen innehåller för få praktiska åtgärder. Willi Piecyk har redan påpekat att samtliga miljöproblem förblir olösta. Det finns inga praktiska åtgärder och det är oklart vilka insatser aktörerna – fartygsägarna till exempel – gör för att bekämpa miljöförändringen och hur de kan existera i den globala konkurrens som de är utsatta för. Detta sträcker sig från åtgärder som minskning av svavel och kväveoxider till sjöss till åtgärder i hamnarna som användning av landenergi.

Jag är i ärlighetens namn lite besviken. När kommissionen säger att den kommer att lägga fram förslag om detta i höst innebär det att vi inte kommer att kunna genomföra dem under denna mandatperiod. Kanske skulle ni kunna lägga lite mer smör på fisken, som folk i Hamburg säger, och sedan satsa lite hårdare.

Den andra punkten rör frågan om övervakning av havsmiljön. Jag anser att vi inte bara behöver ett förbättrat samarbete mellan de nationella kustbevakningarna. Vi behöver inte bara förstärka Frontex – som åtgärdar olaglig invandring – utan vi behöver en europeisk kustbevakning. Det har varit ett av våra intressen i åratal att all verksamhet, det må vara fiskeverksamhet, tullarbete eller polisarbete, centraliseras till medlemsstaterna och att en kraftfull europeisk kustbevakning upprättas för detta. Herr kommissionsledamot, kommer kommissionen att lägga fram ett förslag om kustbevakning under denna mandatperiod eller inte?

En punkt på slutet, som är ny, är ändringsförslaget om pirater. Vi måste erbjuda bättre skydd för våra fiske- och handelsflottor på internationellt vatten och därför behöver vi åtgärder både på EU-nivå och på global nivå. Havens frihet får inte bli piraternas.

  Silvia-Adriana Ţicău, för PSE-gruppen. – (RO) Jag gratulerar vår kollega Willi Piecyk, som jag uppskattar mycket, och jag är glad att vi diskuterar hans betänkande just i dag när trepartsförklaringen undertecknas, där det fastställs att Havets dag i Europa ska firas varje år den 20 maj.

En integrerad havspolitik för EU bör garantera synergi mellan sektorer med särskild ekonomisk betydelse, som varvsindustri, sjö- och flodtransport, hamnverksamhet, fiske, energi, turism, miljöskydd och skydd för marint kulturarv. Från och med den 1 januari 2007 gränsar EU till Svarta havet och EU borde främja sin gemensamma havspolitik i denna region också. Det finns samordnare för TEN-T-projekten för inlandssjöfart och för transport på havskorridorer. Utökningen av TEN-T-nätverket handlar om havskorridorer. Tyvärr nämns inte Svarta havsregionen i de krav på projekt som kommissionen har fört fram för EU:s havskorridorer. Jag uppmanar kommissionen att genomföra studier och projekt för Svarta havsregionen, som måste bli en strategisk region för TEN-nätverket. Jag uppmanar också kommissionen att utarbeta en plan för konkreta åtgärder för skydd av delta- och flodmynningsområden, och här syftar jag särskilt på Donau-deltat.

  Paweł Bartłomiej Piskorski, för ALDE-gruppen. – (PL) Herr talman! Herr kommissionsledamot! Jag skulle också vilja gratulera Willi Piecyk till ett utmärkt betänkande. Det är viktigt att vi har en diskussion vid denna symboliska tidpunkt, men min önskan är framför allt att dra uppmärksamhet till detta betänkandes praktiska aspekter. Det är verkligen mycket otidsenligt att havsfrågor, bland annan europeisk politik som vi genomför inom gemenskapen, hittills har åsidosatts och inte täcks av en politik för hela gemenskapen.

Vad jag vill påpeka är att detta inte är ett isolerat område; det är ett område med omfattande dimensioner som detta betänkande vittnar om. Det har en ekonomisk dimension eftersom det finns ett stort antal människor som försörjer sig på havet och arbetar där. Det har en mycket stark social dimension, som vi måste komma ihåg när vi talar om att omstrukturera denna industri och när vi talar om vad vi ska göra med de människor som får sin utkomst på havet och från havet. Vår diskussion har en mycket viktig miljödimension som särskilt betonas i detta betänkande och jag skulle vilja tacka föredraganden för det också. Det finns också en mycket viktig regional dimension. – Vi får inte glömma att regioner som försörjer sig på havet och som ligger intill havet utgör en mycket betydande del av vår gemenskap.

Jag skulle också vilja betona en fråga som har uppstått i denna diskussion, nämligen att vi alltid behandlar vårt arbete och vår diskussion som ett slags innehållsförteckning och ledtext för kommissionen. Vi ger vissa svar, vi ställer frågor och vi beskriver våra tvivel, när våra förväntningar på kommissionen i själva verket är mycket stora och vi väntar oss att svar med specifika lösningar ska komma så snabbt som möjligt.

Jag skulle också vilja påpeka att detta för en stort antal länder är en prioriterad fråga med lika stor betydelse som annan EU-politik, såsom jordbrukspolitik.

  Margrete Auken, för Verts/ALE-gruppen. – (DA) Fru talman! Alla försök att få sjöfartsindustrin att släppa den gammalmodiga föreställningen att havet utplånar alla spår har hitills misslyckats. Nej, havet minns lika väl som jorden och luften, lika väl som växterna och djuren och den mänskliga kroppen, och sjöfartsindustrins bidrag till föroreningen förblir oerhört stort. Tänk om vi kunde få de större sjöfartsnationerna att förvandla Internationella sjöfartsorganisationen, IMO, till en aktiv aktör i kampen för att rädda den globala miljön i stället för att använda IMO till att bromsa goda initiativ som fallet är för närvarande. Detta betänkande från Willi Piecyk är ett utmärkt tillskott till våra tidigare insatser i parlamentet, men jag hoppas att vi kan stärka det ännu mer genom att vinna stöd för vårt ändringsförslag så att sjöfarten tveklöst kommer att omfattas av systemet för handel med koldioxidutsläpp. Flyget har vi redan inbegripit. Det enda logiska och försvarbara tillvägagångssättet är att sjöfarten också bidrar. Stöd därför, mina damer och herrar, ändringsförslag 1 för att handel med sjöfartens utsläpp ska införas i betänkandet.

  Seán Ó Neachtain , för UEN-gruppen. – (GA) Herr talman! Jag skulle först vilja gratulera Willi Piecyk till hans betänkande. Jag kommer ifrån en ö och jag har mycket stor förståelse för betydelsen av havsforskning och havsutveckling.

Jag anser att dagens betänkande ger oss en stor möjlighet att åstadkomma detta. Vi är inte nöjda med den gemensamma havspolitiken i Irland men det är mer än den som står på spel. För en tid sedan besökte vi mitt område i sällskap med fiskeriutskottet och vi såg det fantastiska arbete som utförs av sjöfartsinstitutet i Oranmore i grevskapet Galway. Tillsammans med andra institut som Sjöfartsinstitutet kommer vi att kunna främja den nödvändiga forskningen i hela Europa så att den blå revolution som vi talar så mycket om kan bära frukt och stödja vår plan.

  Pedro Guerreiro, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Jag vill bara helt kort poängtera att varje initiativ om havspolitik måste respektera medlemsstaternas överhöghet vad beträffar deras territorialvatten och exklusiva ekonomiska zoner.

Jag skulle vilja understryka att artikel 5 i den portugisiska republikens konstitution föreskriver att staten inte får överlåta någon del av portugisiskt territorium eller av de suveräna rättigheter som den utövar över det – och det inbegriper rätten till angränsande havsbottnar. Dessutom är det nödvändigt att förbättra sjömännens arbetsförhållanden, trygga jobben, respektera principen om lika betalning för lika arbete, minska arbetstiden och inte tillämpa kravet på mångsidiag färdigheter samt motstå alla förnyade försök att liberalisera hamntjänster på EU-nivå, särskilt beträffande sjöfarten inom gemenskapen. Den “sunda ekonomiska basen” för havspolitiken bör inte åstadkommas på bekostnad av Europeiska fiskerifonden och den gemensamma fiskeripolitiken, utan bör vila på principen att nya prioriteringar kommer att kräva nya ekonomiska medel.

  Fernand Le Rachinel (NI). – (FR) Fru talman! Mina damer och herrar! Man måste gratulera Willi Piecyk till hans utmärkta betänkande om en integrerad havspolitik och också min kollega Georg Jarzembowski till hans relevanta kommentarer.

Fru talman! Detta betänkande har den stora förtjänsten att omfatta denna politiks många olika aspekter: miljömässiga, ekonomiska, sociala och säkerhetsmässiga. Särskilt refererar jag till de problem som är knutna till olaglig invandring, terrorism och smuggling som förekommer längs Europas hela 320 000 kilometer långa kust. Kustmedlemsstaterna behöver intensifiera övervakningen och kontrollen av sina hav. Samarbetet mellan dem och de länder som denna olagliga verksamhet utgår från måste absolut genomföras så snabbt som möjligt.

Det är också sant att vetenskapliga upptäckter, teknikens avsevärda framsteg, globaliseringen, klimatförändringen och havsföroreningarna väsentligt förändrar Europas förhållande till haven och oceanerna, med alla de problem och utmaningar som det medför.

Jag är emellertid besviken över att den text som man föreslår oss inte mer detaljerat täcker hamn- och fiskeripolitiken. Detta är som vi vet två särskilt känsliga dossierer. I Frankrike blockerar yrkesfiskare Atlant-, Kanal- och Medelhavshamnarna, givetvis som reaktion på den plötsliga prisökningen på diesel och den fiskekvotspolitik som påtvingas dem från Bryssel.

Sektorn är i kris både strukturellt och ekonomiskt. Fartygschefer vill inte längre investera i sina fartyg så flottan åldras. Genomsnittsåldern på ett franskt fiskefartyg är 25 år. Allt färre personer börjar en bana som fiskare på grund av inskränkningarna i yrket.

En integrerad havspolitik måste ta med dessa sektorshänsyn i beräkningen och snabbt vända på den utveckling som leder till en långsam och smärtsam död för fiskerisektorn.

  Luís Queiró (PPE-DE). – (PT) Fru talman, mina damer och herrar, herr Piecyk! Alla som i dag går förbi Berlaymont-byggnaden lär se ett gigantiskt plakat med texten ”En ocean av möjligheter”, vilket syftar på ”Havets dag i Europa” (som äger rum i dag) och till EU:s havspolitik.

Kommissionen har helt rätt och jag tror också att den investering som vi är beredda att göra i havet skulle kunna ge oss ett utmärkt tillfälle att använda den oändliga resursen på ett ansvarsfullt och konkurrenskraftigt sätt.

Tyvärr är världen översköljd av förlorade tillfällen och goda idéer som havererat. Det får inte bli den europeiska havspolitikens öde. Vi kan inte eller snarare får inte sakna vilja och förmåga att genomföra politiken, vilket Georg Jarzembowski med rätta påpekade.

Kraften i vår tro på detta initiativs potential får inte förbrukas på halvmesyrer eller på att bara uttryck idéer som låter generösa men som i grunden är mycket mindre ambitiösa än vi skulle vilja.

Vår väg till framgång kommer att kräva att vi beslutsamt investerar i blå teknik, att vi främjar ett nätverk av havskluster för att utveckla bästa praxis och den mest avancerade tekniken, att vi utnyttjar havet i kampen mot klimatförändringen och att vi använda det som en källa för förnybar energi, att vi främjar sjötransport och kustturism samt att vi erkänner havsregionerna, särskilt de yttersta randområdena och deras betydelse för säkerhet och skydd mot olaglig invandring, olaglig handel, smuggling och terroristhot. Vi måste naturligtvis också se till att vi har en strategisk och enhetlig vision och en hållbar finansiering för denna politik.

Därför vädjar jag nu direkt till kommissionen och till mina ledamotskolleger för att de ska säga att den ambition de har inte kan vara annat än en ambition att skapa ytterligare ett europeiskt intresseområde baserat på en integrerad havspolitik.

Detta tillfälle, herr kommissionsledamot, kommer inte igen. Jag bara undrar om kommissionen och parlamentet kommer att kunna möta sin egen utmaning.

  Robert Navarro (PSE). – (FR) Fru talman! Ett av målen för den första Havets dag som vi firar i dag är att polera upp bilden av maritima yrken genom att återupprätta deras framtidsutsikter. Utöver förbättring av arbets- och anställningsvillkor för dessa yrken och en omdefiniering av yrkesutvecklingen behöver också ett antal strukturella villkor uppfyllas.

I dag blockerar desperata fiskare hamnar i hela Frankrike eftersom de inte längre tror att de har en framtid. Förutom de fiskerestriktioner som syftar till att skydda fiskbestånden och som jag i princip inte ifrågasätter även om jag betvivlar att de är rättvisa hotar nu också stigande bränslekostnader dem med konkurs.

Detta är redan ett problem i Frankrike, men det är troligt att det också sprider sig till andra delar av Europa inom en snar framtid. EU kan och måste agera på detta område genom att stödja omstrukturering och uppmuntra införande av fartyg med renare, effektivare bränsle. Med hänsyn till hur brådskande frågan är måste EU också hjälpa företag som påverkas av denna ekonomiska kris att hålla sig flytande. Jag uppmärksammar denna sista punkt eftersom vi inte kan låta denna första Havets dag förknippas med utplånandet av en hel näring i medborgarnas sinnen.

  Anne E. Jensen (ALDE). – (DA) Herr talman! Willi Piecyks betänkande understryker att det måste till mer konkreta åtgärder när vi talar om havspolitik och det håller jag helt med om. Ingenstans är en sådan aktiv havspolitik mer nödvändig än i Östersjön. Den är EU:s mest förorenade havsområde med omfattande föroreningar från land och också från fartyg. Dessutom finns där också vapen och ammunition som dumpats från tidigare krig. Det måste bli en renare miljö i Östersjön och vi skulle också vilja se en stark ekonomisk utveckling i området och en utveckling där kustsjöfartstrafiken får avlasta vägtrafiken. En lösning måste då hittas för att begränsa fartygsutsläppen som inte hindrar utvecklingen av kusttransporterna. Jag menar att en möjlig väg är att kombinera fritt vald metoder för att nå de politiska målen för utsläpp med ekonomiska instrument. Jag hoppas att kommissionen i sin strategi för Östersjön kommer att stärka arbetet med att förbättra miljön och att dra lärdom av de pilotprojekt som parlamentet inbegrep i detta års budget.

  Ian Hudghton (Verts/ALE). - (EN) Fru talman! Jag företräder Skottland, som är en av Europas främsta sjöfartsnationer. EU har omkring 68 000 kilometers kuststräcka och Skottland har omkring 11 000 kilometer av denna. Så Skottland har en central plats i Europa i termer av sjöfartsintressen. Vi har mycket att vinna och mycket att bidra med när det gäller en strategi och en politik för havsfrågor.

Vi har vatten som är rika på mineraler, energi och biologiska resurser och vi har en idealisk position som sjöfartscentrum för Europa och för världen i stort. Sjöfartsnationer har sina egna prioriteringar när det gäller strategierna och politiken för den resurs som deras hav utgör. All EU-politik bör hjälpa sjöfartsnationerna att uppnå sina mål, till exempel genom att finansiera forskning, underlätta byggande av nya vägar för transport av varor och personer, stödja energilänkar samt förbättra säkerheten på fartyg och öka energieffektiviteten.

Låt mig citera från punkt 34 i Willi Piecyks betänkande, där det uppges att ”den integrerade havspolitiken för EU [bör] utvecklas på ett sätt som gör att man undviker bristerna i den gemensamma fiskeripolitiken såsom alltför hög centralisering”. Med andra ord bör den ge ett mervärde och inte ta över med befogenheter som förevändning.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL). – (EL) Fru talman! Kommissionens meddelande om EU:s sjöfartspolitik syftar till att säkra lönsamheten för fartygsägare och för de monopolistiska grupper som är verksamma inom sektorn.

Vad kan man säga om förslagen om en integrerad sjöfartspolitik?

För det första främjar de nya privilegier, och förändringar i gemenskapens internationella handelsrättsliga ram. Utöver allt annat skapar de också på ett splittrande sätt sociala problem för arbetstagarna inom fartygsindustrin och för befolkningen i öregioner.

För det andra klumpas havspolitiken ihop med transport och relaterade sektorer.

För det tredje införs omfattande förändringar inom utbildning och anställningsförhållanden för att ersätta arbetskraften med billigare arbetskraft. Arbetsbördan intensifieras liksom även riskerna för människoliv och miljö.

För det fjärde säljs hamnar till monopolistiska företagskoncerner.

För det femte stärks de undertryckande mekanismerna under förevändning att bekämpa terrorismen.

För det sjätte är bekvämlighetsflaggor en symbol för konkurrens och EU:s arbetarfientliga sjöfartspolitik. Det är inte för inte som 68 procent av kapaciteten hos den grekiskägda flottan och 85 procent av Tysklands fartygskapacitet är under utländsk flagg, trots att de faktiskt är baserade i EU-länder.

  Ashley Mote (NI). - (EN) Fru talman! Min valkrets i sydöstra England inkluderar över halva kuststräckan längs Engelska kanalen, ett namn som detta vattenområde har haft under århundraden.

På de senaste kartorna över Arc Manche-regionen ändras trots detta namnet på Engelska kanalen till ”Nordsjön” medan Bristolkanalen kallas för ”Keltiska havet”. Vem har bestämt att sjömil plötsligt ska bli kilometer på dessa kartor?

Ni kanske anser att detta är småsaker, men det är inte småsaker på den plats jag kommer ifrån. Kommissionen har helt misslyckats med att förstå effekterna av sådant omotiverat och absurt nonsens när det gäller en önation, och de påskyndar den dag då Storbritannien drar sig ur EU och tar sin medlemsavgift på 1,5 miljoner brittiska pund i timmen med sig.

  Struan Stevenson (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Vi har nu en ”Havets dag”, vi har en integrerad havspolitik och vi har GD MARE. Vi har kommit långt och jag anser att vi i parlamenet är skyldiga att gratulera kommissionsledamoten, men även Willi Piecyk, till det hårda arbete och de insatser som de alla har bidragit med för att uppnå detta mål.

EU:s intressen i havsfrågor påverkar miljontals medborgares liv och sysselsättning. 90 procent av vår yttre handel och 40 procent av vår inre handel passerar genom våra europeiska hamnar. Globaliseringen innebär att dessa siffror med säkerhet kommer att öka. Om man tar hänsyn till alla våra kustregioner och de yttersta randområdena, har vi över 320 000 kilometer kuststräcka, och där är en tredjedel av EU:s totala befolkning bosatt. Havsbaserade industrier och tjänster och andra verksamheter i dessa kustregioner står för 40 procent av vår BNP. Men vi förlitar oss på våra havsresurser också för annat än handel. Våra hav är en källa till livsmedel, energi, mineraler och rekreation.

Havet är också en viktig klimatreglerare och vi har redan sett resultaten av klimatförändringarna på fiskbestånden. Samtidigt som det finns en ökande efterfrågan på nyttiga proteiner från havet, fortsätter fiskbestånden att minska. Vi måste nu förlita oss på import från länder utanför EU för mer än 50 procent av den fisk som vi konsumerar. Kritikerna försöker alltid klandra fiskarna för överexploatering av våra havsresurser, men global uppvärmning, miljöföroreningar och många andra faktorer har också spelat en roll.

Om vi ska inse hela den potential som EU:s intressen i havsfrågor har och förverkliga målet med rena, friska, säkra och produktiva oceaner och hav med stor biologisk mångfald, så måste vi genomföra en förvaltningsplan som syftar till hållbarhet inom alla områden. Detta kan göras genom att man överlåter större administrativt ansvar på våra regionala rådgivande nämnder.

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE). – (PT) För det första vill jag gratulera kommissionsledamoten och kommissionen till det förslag som presenterats och den metod som antagits. Jag vill också gratulera Willi Piecyk till hans lysande arbete och till det öppna sätt på vilket detta utmärkta betänkande utarbetades.

Jag är född i en gammal sjöfartsnation, Portugal, i öregionen och den yttre randregionen Madeira. Jag stöder bestämt detta betänkande eftersom det, förutom andra grundläggande aspekter, garanterar ett tillräckligt erkännande av de yttre randregionerna i havspolitikens faktiska genomförande, utifrån deras position och breda erfarenhet, även inom områdena innovation, forskning, miljö etc.

För det andra, för att uppnå förbättrad administration och hållbart utnyttjande av havsresurserna och tillräcklig bekämpning av klimatförändringarna, behandlas förbättring av kustområden, stöd till miljövänliga former av sjötransporter och en effektiv hamnpolitik, stöd för havsforskning, främjande av sociala rättigheter i linje med tidigare överenskomna internationella krav, livslångt lärande och stöd för turism, vilket är en av de grundläggande verksamheterna inom denna havspolitik.

  Bogusław Liberadzki (PSE). – (PL) Herr talman! Jag vill uttrycka min uppskattning för Willi Piecyks arbete. Herr Piecyk! Vi har kommit att förvänta oss mycket bra betänkanden från er, och detta är inget undantag. Stort tack!

Min valkrets är Szczecin, i Pomorze Zachodnie. Vi har en hamn, ett varv, redare, fiskare och en sjöfartsförvaltning. För det första välkomnar jag förklaringen om upprättandet av en ”Havets dag i Europa”. För det andra kommer varvsarbetarna i Szczecin och Gdynia, och även i Malta och i andra länder, till följd av detta betänkande sätta stort hopp till den nya havspolitiken. Varvsindustrin är en global industri. Våra varv måste fungera under villkor som är jämförbara med villkoren runtom i världen, där våra konkurrenter är verksamma.

Vad vi behöver är alltså – och här vänder jag med till er, herr kommissionsledamot – en genomtänkt politik och en klok omsorg om europeiska varv.

  Rosa Miguélez Ramos (PSE). – (ES) Fru talman, mina damer och herrar! Jag är en EU-medborgare från Galicien, vilket utan tvekan är en havsregion, och jag är mycket nöjd över det utmärkta arbete som gjorts av föredraganden, min vän Willi Piecyk. Jag tackar honom och de andra politiska grupperna för att ha stött mina ändringsförslag om den snabba ökningen av företeelsen sjöröveri, som tråkigt nog åter är på tidningarnas förstsidor till följd av två kapningar som nyligen skett.

Det är rätt att vår oro bör framträda i resolutionen, eftersom vi står inför ett allvarligt internationellt säkerhetsproblem som behöver hanteras.

Under de senaste tio åren har 3 200 sjömän kidnappats, 500 skadats och 160 dödats i denna typ av attacker.

Vi ber om något mycket enkelt: en mekanism som möjliggör för ett krigsfartyg från vilket som helst gemenskapsland att på internationellt vatten ge stöd till gemenskapsfartyg, vare sig de är fiske- eller handelsfartyg. Vi ber också om att EU ska stödja FN:s initiativ för att utvidga sjörätten.

Mina damer och herrar! Jag önskar er en trevlig Havets dag!

  Jamila Madeira (PSE). – (PT) Fru talman, mina damer och herrar! Till följd av 2006 års grönbok har den handlingsplan som nu är under övervägande i Willi Piecyks utmärkta betänkande fått ett tillägg med ett antal åtgärder som bör vidtas i samband med EU:s integrerade havspolitik.

Vi måste därför arbeta på en övergripande vision inte bara när det gäller havet som sådant, utan även när det gäller den starka kopplingen till kustområdena och allt som står i samband med dessa: sysselsättning, miljöfrågor, regional utveckling, ekonomisk utveckling, investeringar i havsforskning och utveckling – det vill säga en hel rad sektorspolitiska områden som, om vi nu tar itu med dem samtidigt, kommer att göra det möjligt att uppnå större sammanhållning och framsteg i den politik som genomförs och därmed också större social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet, vilket är helt avgörande.

Just därför betonas i betänkandet behovet av att forskning och innovation spelar en central roll i främjandet av den regionala utvecklingspotentialen till stöd för alla verksamheter som direkt eller indirekt berörs av havspolitiken.

Alternativen för rörlighet på haven och utmaningen med vågenergi är några av de löften som redan utvecklas. De kommer utan tvekan att föra med sig stora förväntningar när det gäller framtida ekonomiska lösningar och naturligtvis är de hållbara och förtjänar att stödjas.

  Paulo Casaca (PSE). – (PT) Fru talman! Jag skulle också vilja ansluta mig till de ledamöter som redan med rätta har gratulerat vår föredragande, Willi Piecyk, och som har hyllat det arbete som Europeiska kommissionen redan gjort.

Det är redan fyra år sedan den nuvarande kommissionen gjorde ett av sina kanske viktigaste politiska löften. Man bör påpeka att mycket betydelsefulla steg håller på att vidtas och att kommissionen därför bör gratuleras.

Jag skulle dock vilja betona frågan om den ekosystembaserade strategin för havspolitik. En sådan strategi förefaller mig vara avgörande och, eftersom jag noterade att kommissionens senaste meddelande var ganska förbehållsamt om ett fullt genomförande med hänsyn till de problem som detta utgör för olika europeiska hav, vill jag påpeka att vi behöver betrakta de yttersta randregionerna mot bakgrund av deras egna särskilda kännetecken. Det finns inga problem med en fullt integrerad strategi och jag uppmanar kommissionen att göra detta så snart som möjligt.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Sjötransporter, hamnar och varv är relativt bortglömda sektorer, även om de har en avsevärd tillväxtpotential. Ett anpassat synsätt krävs för utvecklingen av konkurrenskraftiga och säkra sjötransporter, hamnar och relaterade sektorer, som skulle garantera en hög grad av sjöfartssäkerhet.

Sjötransporter är ett mycket mer energieffektivt transportsätt än vägtransporter. Låt oss därför ge varven en chans att utvecklas, inklusive de som ligger i Gdynia, Gdańsk och Szczecin. Låt oss komma ihåg att 90 procent av EU:s yttre handel och nästan 40 procent av dess inre handel går genom hamnar.

Europa har varit knutet till havet sedan dess historia började. Det var en nödvändighet, eftersom vår kuststräcka är 70 000 kilometer lång, eller tre gånger så lång som Afrikas kuststräcka. Under många år har havet tjänat våra förfäder och varit en betydande inkomstkälla. Situationen är densamma i dag. Bara en integrerad och samordnad strategi och lämpliga åtgärder kommer att möjliggöra för oss att dra nytta av den potential som våra hav har att erbjuda.

  Ioan Mircea Paşcu (PSE). - (EN) Fru talman! I mitt inlägg skulle jag vilja betona två aspekter som jag ser som mycket viktiga. Den första är floden Donau, som genom sin koppling till båda sidorna av världsdelen, binder samman Nordsjön med Svarta havet. Dess potential utnyttjas inte alls till fullo, delvis eftersom situationen i före detta Jugoslavien – som är beläget vid en central del av floden – har blockerat alla initiativ. Men när en slutlig lösning verkar ligga så nära kommer det att vara svårt att motivera avsaknaden av ett omfattande initiativ för att omforma Donau till just en Europas vattenväg, som främjar den ekonomiska utvecklingen vid sina stränder längs hela sitt lopp.

Den andra aspekten är huvudsakligen politisk. Unionens havsområden delas med länder som inte är medlemsstater. Därför behöver EU se till att dess grannskapspolitik och dess instrument är utformade på så sätt att de främjar ett ambitiöst mål för en integrerad omfattande sjöfartsstrategi.

  Marusya Ivanova Lyubcheva (PSE). - (BG) Havsrummet är definitivt det område där den mest integrerade politiken tillämpas i reala termer. Haven utgör miljön för en kommunikation i många riktningar mellan länder, folk, verksamheter och politikområden. I Bulgarien säger vi: ”Havet för samman allt som är avlägset”. Jag betonar att Svarta havet, som en gräns i öster, och Svartahavsregionen bör få samma behandling som gäller för all annan havspolitik.

Den aktuella utvecklingen skapar allvarliga utmaningar för sjöfartsländer, och inte bara för dessa. Å ena sidan finns det ett behov att skydda miljö, vatten, kustområden, biologisk mångfald och sysselsättning. Å andra sidan finns utmaningen att utnyttja havsresurserna för att utveckla samhället och folket. Det finns många viktiga delar i denna politik. Jag uppmärksammar er på behovet av att man håller sträng uppsikt över sjötransporterna och alla energiprojekt som inbegriper att man korsar hav, samt att man säkrar hållbarhet och förnybara havsresurser.

  Catherine Stihler (PSE). - (EN) Fru talman! Jag är nöjd över att vi i dag kan se betydelsen av en gemensam strategi för havspolitiken. Kopplingarna mellan sjöfarten, klimatförändringarna och hanteringen av föroreningar är avgörande om vi ska kunna bevara den gemensamma resurs som våra hav och oceaner utgör.

Emellertid hoppas jag att vi nästa år kan göra mer av den 20 maj. Jag anser att valen till Europaparlamentet 2009 ger en möjlighet för alla valkandidater att använda den 20 maj för att framhålla betydelsen av våra hav och oceaner och kustsamhällen.

  Joe Borg , ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman, ärade ledamöter! Den aktiva debatten och den bredd av intressanta frågor ni tog upp visar tydligt Europaparlamentets åtagande att gå vidare med dagordningen för unionens integrerade havspolitik.

Jag försäkrar er att kommissionen helt delar detta åtagande. Många talare tog upp frågan om att vi inte har gått tillräckligt långt i våra förslag och att vi skulle ha kunnat och borde ha varit mer ambitiösa. Jag tar dessa kommentarer som ett tecken på er sanna övertygelse om att denna politik kommer att vara framgångsrik och leda till en stor skillnad för de miljontals EU-medborgare och intressenter som påverkas av våra oceaner.

Låt mig upprepa att detta bara är början på en hel process och att vi på det här stadiet främst fokuserar på att se till att vi har de verktyg som behövs på kort sikt för att kunna utveckla och styra processen i rätt riktning. Detta är därför det viktigaste i den handlingsplan som antogs av kommissionen i oktober förra året.

När det gäller finansiering håller jag med Luís Queiró om att finansiering är en nyckelfråga som kommer att påverka hur framgångsrik denna politik blir. Hittills har vi mobiliserat finansiering från besparingar som gjorts inom politikområden såsom fiskeri. Detta var inte till nackdel för fiskeriprogrammen, utan berodde på besparingar och outnyttjade pengar. Frågan om den integrerade havspolitikens framtida finansiering kommer att vara en central fråga i diskussionerna och i de kommande budgetplanerna.

Låt mig nu gå över till några specifika punkter som har tagits upp och som jag genast skulle vilja kommentera. Jag vill dock försäkra er om att vi till fullo kommer att beakta alla de punkter som har tagits upp under denna debatt.

I fråga om utsläpp från fartyg vill jag påminna om den mycket betydelsefulla överenskommelse som just har nåtts inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) om svaveloxider och kväveoxider. Jag skulle nu vilja ha en större fokusering på koldioxid. Vi bör först göra detta inom IMO. Om detta misslyckas skulle vi vara skyldiga att agera själva.

Angående den punkt som togs upp av Georg Jarzembowski om den europeiska kustbevakningen, och som jag ägnade särskild uppmärksamhet, skulle jag vilja understryka att detta är en mycket känslig fråga. Emellertid ser jag en möjlighet att utveckla en samordnad mekanism av nationella kustbevakningar eller övervakningssystem.

När det gäller ökningen av bränslepriset, låt mig upprepa att detta definitivt inte beror på några åtgärder från Bryssels sida. Det är ett internationellt problem och det är en ny realitet. Vi gör vårt yttersta för att hitta lämpliga lösningar för att stödja sektorsstrukturen och för att bemöta denna situation. Vi har just nått en överenskommelse med Frankrike om detta och jag är säker på att detaljerna i denna överenskommelse kommer att offentliggöras under de kommande dagarna.

När det gäller frågan om sjöröveri, är kommissionen naturligtvis djupt oroad över att mängden incidenter tilltar. Vi ser ett behov av och en möjlighet till ömsesidigt stöd och hjälp bland EU:s medlemsstater för att bemöta detta hot och inväntar vidare instruktioner från rådet och från medlemsstaterna själva angående detta.

Jag instämmer också med dem som har efterlyst fler regionala strategier. Vi kommer att verka i denna riktning. Vårt projekt med övervakning i västra Medelhavet grundas på en sådan regional strategi och vi hoppas att det kan tjäna som ett exempel som kan utvidgas till andra regioner. Faktum är att vi kommer att behandla havspolitiken för Östersjön och Svarta havet, som har berörts av ett antal talare under förmiddagen, såsom vi just har börjat göra när det gäller Medelhavet.

Jag hinner inte beskriva de åtgärder som redan vidtagits eller planerats på kort sikt i fråga om fiskeri, såsom IEU, de strukturella fiskemetoderna, den ekosystembaserade strategin, fångst som kastas överbord, hamnstrategin, sjötransporter, havsforskning och sjöfartsforskning, havsmiljön, energi, förvaltning, övervakning eller social utslagning av sjömän, vilka alla är frågor som vi behandlar. Men jag kan försäkra er om att kommissionen garanterar sitt åtagande att gå vidare med denna nya politik tillsammans med parlamentet i synnerhet samt med medlemsstaterna och intressenterna.

  Willi Piecyk, föredragande. − (DE) Fru talman! Detta är tyvärr det slutliga problemet. Jag hoppas att åtminstone kommissionsledamoten kan förstå mig.

Jag skulle först vilja tacka alla dem som har deltagit i denna debatt. Jag är övertygad om att den integrerade havsstrategin, som kommissionen har lagt fram, från varv via fartyg, hamnar och fiskeforskning till turism, kan utgöra en enorm möjlighet för européerna om också de utnyttjar den. Herr kommissionsledamot! Ni har hört: kommissionen har parlamentets fulla stöd för att gå vidare på ett lite djärvare sätt, med lite mer energi. Jag känner till de svårigheter ni har med rådet, men detta bör inte hindra er från att djärvt genomföra er egna idéer och främja dessa.

Ni har vänt er till Internationella sjöfartsorganisationen (IMO). Det är naturligtvis bra om IMO har beslutat sig för något när det gäller klimatskydd och minskningar, men ni vet också hur mödosamt det är för medlemsstaterna att underteckna IMO:s resolutioner.

Georg Jarzembowski har nämnt kustbevakningen. Om vi båda övertygar våra regeringar om att de först bör ha en kustbevakning själva, hoppas jag att vi kommer att uppnå detta. Kommissionen har för övrigt fortfarande ett jobb kvar att utföra här, nämligen att åstadkomma en liten undersökning av detta.

För det sista vet vi fortfarande alldeles för lite om haven. En hel del forskning och medel krävs därför från européernas sida för att få mer kunskap om haven, och om vi nu förverkligar dessa i samband med Havets dag i Europa, så har vi gjort något bra. Som Catherine Stihler har sagt: Nästa år hoppas vi kunna uppvisa en del framsteg.

(Applåder)

  Talmannen. − Debatten är avslutad.

Vi fortsätter nu med omröstningen.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. – (MT) Jag instämmer helt i påståendet att Europas hav bör vara ”renast i världen, med... den mest lönande ekonomin, den bästa forskningen och tekniken, den modernaste och renaste sjöfarten... och de mest innovativa idéerna”. Vi måste dock erkänna att kommissionens handlingsplan för en integrerad havspolitik bör vara mycket mer ambitiös om vi ska uppnå dessa mål.

Å andra sidan är det tydligt att handlingsplanen innehåller alltför få praktiska åtgärder och att vi måste medge att EU:s havspolitik inte är redo för klimatförändringarnas konsekvenser, särskilt höjningen av havsytan och den ökade risken för översvämning av hamnar och kustregioner.

Medlemsstaterna måste göra sitt yttersta för att se till att EU:s havspolitik i stor utsträckning bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser. Vidare står nedsmutsningen av haven från land för en betydande andel av alla havsföroreningar. Min slutsats är att kommissionen bör uppmanas att som förberedelse lägga fram en handlingsplan för att minska föroreningarna från land. Medlemsstaterna uppmanas å sin sida att agera snabbt för att införliva lagstiftningen inom detta område i den nationella lagstiftningen.

  Rumiana Jeleva (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Vi i EU måste göra vårt bästa för att se till att det finns en effektiv havspolitik som skyddar och fäster tillräcklig uppmärksamhet vid havsfrågor.

I betänkandet belyses framgångsrika områden, men där påpekas också brister.

Ett mer samordnat samarbete och ett stärkande av de regionala myndigheterna och kustsamhällena är enligt mig nyckelfrågor som bör behandlas för att säkra en sådan förbättring. Dessa lokala aktörer måste införlivas i alla nya strategier eftersom de har hand om det faktiska genomförandet av sådana strategier.

Genom metoden med ökat samarbete mellan olika kustverksamheter måste mer göras för att förbättra miljöskyddet för de lokala ekosystemen.

För att undvika miljöproblem som orsakas av fartygsolyckor, såsom olyckan med oljetankfartyg i Svarta havet för några månader sedan, skulle jag dessutom vilja se tydliga riktlinjer om sjöfart på europeiska och näraliggande kustvatten. Detta innebär att det är nödvändigt med ett ökat samarbete med tredjeländer som bedriver sjöfart. Om det krävs bör EU var redo att stödja dessa länder i uppfyllandet av de strängare riktlinjer som förhoppningsvis införs. Vi skulle alla dra nytta av en sådan utveckling.

  Janusz Lewandowski (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Inte alla EU-medlemsstater har tillgång till havet, men det finns allmänt en uppskattning av betydelsen av ett utnyttjande av havet. Sjöfartsindustrin, sjöfartstjänster och verksamhet som är lokaliserad i kustområden beräknas bidra med 40 procent av den totala BNP:n för gemenskapen med 27 medlemsstater. Därför väntas ytterligare praktiska åtgärder för att införa en integrerad havspolitik för EU, åtgärder som följer Europeiska kommissionens grönbok.

Vi noterar insatser för att bättre utnyttja potentialen med närsjöfart och på så sätt avlasta vägarna på land. Tråkigt nog är mitt lands bidrag till detta försumbart. Det förefaller ändå som om ekonomiska problem hamnar i bakgrunden jämfört med miljömässiga eller klimatrelaterade prioriteringar.

Detta är en trend som är karaktäristisk för all EU-politik. Svårigheten är dock att få det ena att stå i samklang med det andra. Den tilltagande konflikten om skyddade områden i Östersjön är bara en illustration av spänningarna mellan ekonomiska intressen hos fiskeindustrin och aspekter som rör skyddet av naturresurser. Ur polsk synvinkel – det vill säga, ett land som ”arbetar sig upp” – är det mycket viktigt att hitta en balans mellan ekonomi och miljö.

Kopplingen mellan betänkandet i fråga och det första firandet av Havets dag i Europa är tilltalande. Det skulle dock vara viktigare att anpassa en gemensam havspolitik till finansiella och rättsliga verktyg, för att se till att det formella högtidlighållandet inte blir det enda som vi har.

ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING
Talman