Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 20 maj 2008 - Strasbourg

9. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

- Betänkande: Sergio Berlato (A6-0164/2008)

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Det finns ett antal kontroversiella frågor som omger produktionen och konsumtionen av tobak. Vi måste vara medvetna om att den tobak som odlas i EU faktiskt inte påverkar hur mycket tobaksprodukter som våra medborgare konsumerar. Om vi skulle begränsa eller upphöra med tobaksproduktion i EU skulle detta inte leda till någon minskning av antalet konsumerade cigaretter. Importerad tobak skulle användas. Jag stöder till fullo utvecklingen av ett offentligt informationsprogram för att informera om farorna med rökning, och detta bör betalas av cigarettillverkare och tobaksproducenter.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Jag stöder informationskampanjer om tobakens skadliga effekter och Europaparlaments resolution om en långsiktig plan för att finansiera dessa kampanjer med 80 miljoner euro, som dras av från stöden till EU:s tobaksodlare. Detta innebär att det inte alls kommer att belasta EU:s budget. Fastän produktionen av råtobak i EU är marginell, knappt 4 procent av världsproduktionen, är vi världens ledande importör av råtobak och för större delen av vårt behov förlitar vi oss på leveranser från tredjeländer där tobak produceras lokalt under villkor som är mindre strängt kontrollerade än vad som gäller för europeisk tobak. Emellertid motsätter jag mig subvention av tobaksproduktion i EU, och inte bara som en allmän principfråga. De offentliga medel som tilldelas detta område skulle kunna användas för andra ändamål och på ett bättre sätt.

  Katerina Batzeli (PSE). – (EL) Herr talman! Vi, PASOK-gruppen i Europaparlamentet, har röstat för Sergio Berlatos betänkande. Vi anser att allmänheten bör fortsätta informeras om frågor som gäller tobak och tobaksprodukter.

Det bör föras en liknande politik med självfinansierade medel för att informera allmänheten om hälsofrågor i samband med andra produkter såsom kött och fett.

Dessutom, i regioner såsom Grekland, där tobaksproduktionen har minskats drastiskt, kan vi inte se varför subventioner inte skulle fortsätta i sin nuvarande form fram till 2013.

- Betänkande: Bairbre de Brún (A6-0133/2008)

  James Nicholson (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Först av allt måste jag be parlamentet om ursäkt. Jag hade inte möjlighet att vara här i går kväll i egenskap av skuggföredragande eftersom mitt flyg var försenat. Så jag ber om ursäkt för detta.

Herr talman! Mycket har skrivits om fredsprocessen i Nordirland och detta är ytterligare ett betänkande som inte avser lagstiftning. Fråga är, har det gjort någon nytta? Ja, det gjorde det. Det innebar att små grupper i Nordirland, särskilt kvinnosammanslutningar, kunde komma igång och göra insatser för sina områden.

Var det rättvist i fråga om fördelning? Svaret är nej, det var det inte. I början var PEACE I definitivt inte rättvist. PEACE II var bättre, och jag ser absolut fram emot PEACE III som ytterligare en förbättring. Unionister får inte en rättvis andel. Större omsorg måste läggas på att se till att de gränsöverskridande organ som finns respekterar balansen i denna region. Det finns ingen poäng med deras existens om de inte gör detta. Ett påfallande exempel på detta är ICBAN, ett gränsöverskridande organ som enligt min åsikt inte bör få någon ytterligare finansiering tills de korrigerar ståndpunkten.

Herr talman! Jag skulle vilja hylla de många människor som sedan inledningen av PEACE-programmet har ägnat sin tid åt att frivilligt arbeta för allas intresse, och jag är säker på att Nordirland kommer att göra framsteg och blomstra. Folket förtjänar detta, och jag varnar för de onda krafter som fortfarande finns i denna region.

- Betänkande: Anne Van Lancker (A6-0172/2008)

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag röstade för detta betänkande huvudsakligen av två skäl: För det första eftersom det i betänkandet med eftertryck krävs att medlemsstaterna slutligen genomför Lissabonstrategin och därmed också sysselsättningspolitiska åtgärder, och för det andra eftersom det krävs att bra och överkomliga barnomsorgssystem slutligen inrättas i medlemsstaterna. Detta är ett mycket viktigt villkor för att göra det möjligt att förena familjeliv och arbete. Detta ligger särskilt i ensamstående mödrars intresse eftersom anställningsmöjligheter därmed skapas och fattigdom kan bekämpas. Dessa är därför positiva strategier som krävs för att förverkliga de sysselsättningspolitiska åtgärderna.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Sysselsättningen är ett tecken på hur hur utvecklingen går. Det är emellertid svårt att bortse från vissa brister inom den sociala och territoriella sammanhållningen. I EU, som anses vara ett område med välfärd, finns det fortfarande nästan 80 miljoner människor, det vill säga 16 procent av alla EU-medborgare, som lever i eller hotas av fattigdom. Många jobb är av låg kvalitet och det finns ingen hjälp för att sätta unga i arbete eller förlänga arbetslivet för många erfarna anställda, eller för att anställa funktionshindrade personer. Vi måste hålla i tankarna att det är de regioner som ligger mest efter i utvecklingen som måste brottas med de största problemen. Hög arbetslöshet, lågt deltagande av äldre och funktionshindrade personer i arbetslivet, en hög andel av befolkningen som är arbetslösa längre än 12 månader, kvinnor som har det svårare än män på arbetsmarknaden – dessa är bara några av de problem som de står inför.

I Polen uppkommer denna situation i regionerna vid ”östra muren”. Situationen i Tjeckien är berömvärd. De har gjort sänkta trösklar för arbetstagarnas rörlighet till en av prioriteringarna för det kommande ordförandeskapet.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Betänkandet från Anne Van Lancker låter sig läsas som en typ av katalog över goda avsikter och önskningar. Förbättrad och bättre betald tillgång till arbetsmarknaden för kvinnor, funktionshindrade personer och invandrare sägs alltid i ett andetag, trots att det gäller tre mycket olika grupper. En ökning med fem år av den genomsnittliga pensionsåldern i EU senast 2010, perfekta barnomsorgsresurser, knappt några som lämnar utbildningssystemet utan ett jobb, jobb för personer som har varit arbetslösa under fyra år, och så vidare.

Allt detta är mycket bra, men det är inte julafton. Detta är ett parlament och inte en julparad. Anne Van Lancker borde veta bättre. Vi lever båda i ett land där tyvärr 10 miljoner människor i båda landsdelarna kräver en fundamentalt annorlunda strategi för sysselsättningsfrågan i de båda landsdelarna. Vi kräver inte längre enhetlighet på EU-nivå. Tvärtom kräver vi en möjlighet för medlemsstaterna och regionerna att vidta de särskilda åtgärder som krävs på lokal nivå både snabbt och effektivt. Tack.

- Betänkande: Janusz Lewandowski (A6-0181/2008)

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Detta är ett första betänkande om parlamentets uppskattning av inkomster och utgifter. Faktiskt är det fullt av denna insitutions självbelåtenhet, medan det borde vara tvärtom i detta första betänkande.

Alla vet att denna institution kastar pengar omkring sig. De två arbetsplatserna kostar en ofantlig summa pengar, utan att faktiskt ge något verkligt mervärde. Varje år förkunnas enorma ökningar i denna institutions operativa kostnader, denna gång kamouflerat som en så att säga nödvändig konsekvens av Lissabonfördraget, vilket såvitt jag vet ännu inte ens har antagits.

Sedan har vi förstås den nya ledamotsstadgan, ett hopkok gjort av EU-fanatiker, avsett att ännu mer kapa förbindelsen mellan parlamentsledamöter och de personer som de företräder, vilket självklart kommer att kosta en hel del, inte sant? På grund av alla dessa skäl, och många fler, har jag med övertygelse röstat emot detta betänkande.

- Betänkande: Margie Sudre (A6-0158/2008)

  Madeleine Jouye de Grandmaison, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Herr talman! När det gäller betänkandet från Margie Sudre, lade jag med min grupps stöd fram ett antal ändringsförslag som en del av en kompromiss. Dessa ändringsförslag har delvis realiserats. Jag skulle vilka tacka utskottet.

Ändringsförslagen gällde ett erkännande av de yttersta randregionernas mervärde inom områdena rymd, förnybar energi, självförsörjning på energiområdet och biologisk mångfald, vikten av offentlig service för utveckling av de yttersta randregionerna, erkännande av den bristande integrationen av dessa regioner inom det europeiska forskningsområdet, erkännande av fördelen med programmet Net-Biome, och de yttersta randregionernas förmåga att ge ett betydande bidrag till fastställda internationella prioriteringar.

Å andra sidan är jag besviken över att detta betänkande inte helt har integrerat det sociala och kulturella kapitlet om allsidig utveckling och att man inte behöll stödet till och erkännandet av de yttersta randregionernas regionala språk, finansiering av forskning om slaveri och kolonialism och försvar av de infödda folkens rättigheter i Guyana.

Jag är också besviken över att det i betänkandet inte görs något seriöst åtagande för att stärka forskningskapaciteten så att den motsvarar potentialen.

Jag är besviken över att mitt förslag om reglering av priser för post och telekommunikationer mellan de nationella territorierna och de yttre randområdena inte godkändes.

Som en del av min bedömning, är jag besviken över att min förfrågan om en social och miljömässig konsekvensbedömning av den gemensamma organisationen av sockermarknaden och bananmarknaden förkastades.

Jag röstade ändå för detta betänkande, vilket definitivt ger värdefull information och resultat för de yttre randområdena.

- Betänkande: Lasse Lehtinen (A6-0155/2008)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Jag skulle vilja följa upp den politiskt laddade debatt som vi hade i går. Jag stödde inte den socialdemokratiska gruppens förslag om kollektiv prövning eftersom det, enligt min åsikt, är ansvarigt att invänta resultaten från konsekvensbedömningarna för att bedöma hur effektiva kollektiva prövningar är, särskilt när det gäller kostnaderna för konsumenterna. Därför vill jag i dag protestera mot några olämpliga kommentarer under vår debatt i går från min kollega Evelyne Gebhardt, som ger väljarna intrycket att bara socialdemokraterna skyddar konsumentintressena, till skillnad från demokraterna som skyddar industrins intressen. Sådan manipulativ politisk retorik och demagogi är inte förankrad i verkligheten och jag protesterar mot den.

- Betänkande: Elizabeth Lynne (A6-0159/2008)

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Jag röstade med stor övertygelse emot Elizabeth Lynnes betänkande eftersom det enligt min mening går mycket längre än oräkneliga betänkanden som tidigare godkänts av Europaparlamentet och som, i sig själva, är högst diskutabla.

Parlamentet ställer nu åter dörrarna på vid gavel för denna typ av helt övergripande europeisk antidiskrimineringspolitik, som knappt lämnar ett enda område orört. Jag har sagt det tidigare här i parlamentet och jag säger det igen: Kampen mot diskriminering är, om den behövs, en kamp som uteslutande faller inom medlemsstaternas befogenhet, och EU får inte inta rollen som polis eller tankepolis i detta avseende.

Alla som läser Elisabeth Lynnes betänkande noga kommer att komma till slutsatsen att det har mindre att göra med den faktiska kampen mot diskriminering än med att undergräva yttrandefriheten ännu mer och i synnerhet göra politisk korrekthet till en rättslig fråga. Jag kan inte instämma i detta och har därför röstat emot detta betänkande med övertygelse.

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Vi håller alla med om att alla tänkbara åtgärder måste vidtas mot diskriminering. Därför har vi också uttryckt vår tilltro till fyra direktiv. Ett femte håller på att utarbetas. Det finns stöd även för detta.

Jag har emellertid röstat emot detta betänkande eftersom det väljer fel strategi. Det förespråkar inte genomförandet av befintliga lagar, utan kräver i stället omedelbart ett annat nytt direktiv, vilket inkluderar nya myndigheter, ny byråkrati och nya testförfaranden. Detta innebär att hinder skapas i stället för lösningar. Allt som allt leder det inte till att diskrimineringen upphävs.

Hela min delegation väljer en annan väg. Min delegation vill att medlemsstaterna slutligen uppmanas att genomföra allt som redan finns i den befintliga lagstiftningen och inte, såsom det föreslås i betänkandet, att ta det andra steget före det första.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). – (PL) Herr talman! Respekten för de mänskliga rättigheterna är en grundläggande uppgift för Europeiska gemenskapen. Tyvärr hanterar EU inte detta på bästa sätt. Situationen inom detta område kommer inte att förändras efter bara två timmars debatt. De åtgärder som vidtas av Europeiska kommissionen och andra byråer i myndighetsställning ger inte heller mycket hopp om förbättring. EU och resten av världen brottas fortfarande med diskriminering på grund av ras, kön, kultur och nationalitet. Handeln med människor, inklusive barn, för pengar, för nöje, för organ, ökar för varje år som går. Antalet våldsdåd ökar, och offren beslutar allt oftare för att hålla tyst, eftersom de inte har någon tillit till att få hjälp från staten.

Jag får intrycket att vi i Europaparlamentet huvudsakligen arbetar för företags och regioners intressen. Vi arbetar alltför lite för vanligt folk, för vilka de viktigaste frågorna är deras levnadsstandard och lika rättigheter. Våra åtgärder ger inte de önskade resultaten. De lugnar bara samvetet genom att få oss att känna att vi gör något. Det är hög tid för några radikala förändringar.

Därför röstar jag emot betänkandet.

- Betänkande: Willi Piecyk (A6-0163/2008)

  Erik Meijer, för GUE/NGL-gruppen. – (EN) Herr talman! Inom GUE/NGL-gruppen finns det stor tolerans för minoriteters åsikter. Det finns fall där dessa minoriteter vill uttrycka i plenum i Europaparlamentet att deras synpunkt skiljer sig från den stora majoriteten inom vår grupp.

Detta var nyligen fallet i omröstningen om mitt betänkande som gällde förhållandet mellan Makedonien och EU. Vi gav vår grupps begränsade talartid till en av våra grekiska medlemmar, som förklarade att EU inte kan godta någon ny medlem, eftersom det skulle vara bättre att avskaffa själva unionen. Möjligtvis ledde denna kommentar till missförståndet att min grupp inte följde mina förslag om att påskynda förhandlingarna med detta kandidatland. Men denna ståndpunkt var bara en åsikt från Greklands kommunistparti, inte från vår grupp som helhet, vilken stödde mina förslag, liksom även den stora majoriteten i Europaparlamentet.

I den sista debatten denna förmiddag hade vi åter en sådan situation. När det gällde Willi Piecyks betänkande om en integrerad havspolitik, var de två talarna från vår grupp den grekiske ledamoten Athanasios Pafilis och den portugisiske ledamoten Pedro Guerreiro. Att ha möjlighet att tala om denna fråga var mycket viktigt för de partier som de företräder här. I deras nationella debatt föredrar dessa två partier att använda Willi Piecyks betänkande som en symbol för allt som är fel med arbetsvillkoren för sjömän och hamnarbetare och även för allt som kan kopplas till Natos avsikt att använda havet för militära syften.

Majoriteten i vår grupp, inklusive de tyska och nederländska delegationerna, intar hållningen att Willi Piecyks betänkande inte har något att göra med dessa frågor. Vi stödde två gånger förkastandet av hamndirektivet men vi är inte emot havspolitik i allmänhet. Vi stöder Willi Piecyks förslag, som fokuserar på nyttiga faktorer såsom vår miljö, skydd av kustområden, utbildning och arbetskvalitet.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Jag röstade för detta betänkande av flera skäl. För det första är klimatförändringarna en av de största utmaningar som EU har att brottas med. Detta har även en direkt inverkan på havsområden, särskilt kustregioner som hotas av höjda vattennivåer. För det andra utgör ett stort utnyttjande av havsresurserna, särskilt genom överdrivet fiske, samt klimatförändringarna för närvarande ett allvarligt hot mot havsmiljön. Kopplingarna mellan oceanerna och klimatet behandlas som en stor del av EU:s klimatpolitik. För det tredje har nästan 80 procent av föroreningarna av havsmiljön sitt ursprung på land. Miljöhot såsom fartygsvrak på havsbotten och rester av militär ammunition och kemiska vapen har också stor betydelse. För det fjärde har intensivt fiske rubbat jämvikten i ekosystemet och destabiliserar också den biologiska mångfalden. För det femte spelar oceaner och hav en viktig roll i EU:s strategi för att säkra en trygg energiförsörjning. Å ena sidan är de källor till olja och gas, samt en källa till förnybar energi. Å andra sidan utgör de ett medel och en väg för energitransporter och ger på så sätt en tryggare energiförsörjning. Vi behöver därför skapa en hållbar politik för utvecklingen av hav och oceaner.

Skriftliga röstförklaringar

− Betänkande: Jan Andersson (A6-0132/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet av min svenska kollega Jan Andersson, enligt det förenklade förfarandet, vilket bekräftar förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om upphävande av rådets beslut 85/368/EEG om jämförbarhet av yrkesutbildningsmeriter mellan medlemsstaterna inom EG, där det begärdes att medlemsstaterna och kommissionen skulle samarbeta om upprättandet av gemenskapens arbetsbeskrivningar för specificerade yrken och sedan matcha de yrkesutbildningskvalifikationer som erkänns i medlemsstaterna med de överenskomna arbetsbeskrivningarna.

Eftersom denna uppdelning var svår att tillämpa var det klokt att upphäva den. Genom den europeiska ramen för kvalifikationer (EQF) bör man hantera begränsningarna i det beslut som ska upphävas, genom att man fokuserar på att göra kvalifikationerna mer öppna för insyn och genom att man inför en decentraliserad strategi för samarbete, som speglar kvalifikationernas ökande komplexitet i EU. Detta beklagliga ärende bekräftar i alla fall behovet av förtydliganden och förenklingar av gemenskapsrätten så att medborgarna kan förstå den och använda den i sina vardagsliv.

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. − (PL) En ökning av sysselsättningen i EU är direkt kopplad till yrkesutbildning och till ömsesidigt erkännande av kvalifikationer. Jag stödde Jan Anderssons betänkande eftersom jag anser att EU:s medlemsstater bör skapa en gemensam modell för kontroll av yrkeskvalifikationer oavsett i vilket land de har förvärvats. Detta kommer att uppmuntra anställda att fortsätta förbättra sin kompetens och uppmuntra studenter att studera, få nya erfarenheter och förbättra sina kunskaper i främmande språk i olika delar av EU.

Som företrädare för Małopolska, den tredje största regionen i Polen i termer av antal studenter, skulle jag också vilja uppmärksamma den särskilda betydelse som erkännandet av akademiska betyg har för unga. Alla akademiska utbyten och möjligheten att jämföra kvalifikationer är av mycket stor vikt för unga som vill få utlandserfarenhet.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) En av de fyra principer på vilka EU:s gemensamma marknad är grundad gäller personers fria rörlighet. Den fria rörligheten för personer ger EU-medborgarna en möjlighet att ta anställning i en annan medlemsstat.

Olika utbildningssystem och regler om yrkeskvalifikationer gör det dock ofta svårt att bli anställd i de yrken där vi är kvalificerade. Därför är det så viktigt att kunna jämföra yrkeskvalifikationer mellan olika medlemsstater. Enligt Europeiska kommissionen och även enligt föredraganden har beslut nr 85/368/EEG, som reglerar denna fråga, inte i tillräcklig grad underlättat jämförbarheten mellan yrkeskvalifikationer till fördel för de arbetstagare som söker jobb i en annan medlemsstat.

Det är detta som ligger bakom beslutet att ersätta det med ett nyare och effektivare instrument, den europeiska ramen för kvalifikationer, som ökar öppenheten och underlättar överförandet av kvalifikationer och bedömningen av studieresultat.

Jag är glad över att detta steg har fått ett brett stöd från olika håll: arbetsmarknadens parter, industrin och branschorganisationer, utbildningsinstitutioner och icke-statliga organisationer. Det garanterar en bred acceptans för de förändringar som genomförs.

Jag är därför positiv till att upphäva beslutet, och jag anser att den europeiska ramen för kvalifikationer, som ett verktyg som möjliggör att kvalifikationer jämförs, kommer att göra det lättare för människor att flytta och möjliggöra att de mål som inte förverkligades genom beslut nr 85/368/EEG uppnås, och på så sätt säkra större rörlighet för arbetstagarna på EU:s arbetsmarknad.

  Katalin Lévai (PSE), skriftlig. − (HU) Jag röstade för Jan Anderssons betänkande eftersom jag anser att det är viktigt att undanröja alla tänkbara hinder för en harmonisering av yrkeskvalifikationer. Det är viktigt att upphäva rådets beslut 85/368/EEG eftersom genomförandet av detta beslut inte lyckades uppnå jämförbarhet mellan yrkeskvalifikationer.

Beslutet ersätts nu med andra, nyare och effektivare instrument på EU-nivå såsom den europeiska ramen för kvalifikationer. Den europeiska ramen för kvalifikationer omfattar, som ett instrument för främjande av livslångt lärande, kvalifikationer på alla nivåer, från dem som uppnåtts genom obligatorisk utbildning eller vuxenutbildning till dem som tilldelats inom högre utbildning, yrkesutbildning eller fortbildning. Det är därför viktigt för medlemsstaterna att så mycket som möjligt prioritera utbildning, eftersom detta utgör grunden för sysselsättningen. Utbildning, tillsammans med uppnåendet av allmänbildning och kulturell kunskap, spelar en central roll i utvecklingen av ett tolerant europeisk samhälle. Förutom att lära sig använda energi effektivt och att skydda miljön, måste nästa generation också lära sig att acceptera och respektera skillnader.

Utbildning är också nyckeln till många andra saker. Den ger en möjlighet för minoriteter, till exempel för den romska befolkningen, att bevara sin kultur och säkra sin integration. I minoritetssamhällen finns det nu för tiden ett allt större antal välutbildade unga som kan försvara sina egna intressen gentemot lokala myndigheter och regeringar.

För att detta ska bli normen, behöver vi utveckla språkundervisningen och ägna mer uppmärksamhet år minoritetskulturer i skolorna. Minoriteterna själva behöver också ta mer aktiv del i undervisningen.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) I praktiken har vi inte alltid lyckats utjämna alla svårigheter när det gäller ömsesidigt erkännande av yrkesutbildningskvalifikationer och att upprätthålla arbetskvaliteten här å ena sidan, utan att å andra sidan skapa onödiga svårigheter. I detta avseende är det oroväckande att tjänstedirektivet gav utländska tjänsteleverantörer en viss frihet att göra vad de vill när det saknas möjligheter till effektiv kontroll och omotiverade sanktioner, medan inhemska tjänsteleverantörer fortfarande strängt måste iaktta lagar och standarder.

Om några år kommer våra inhemska företag att kräva en omvärdering av de bestämmelser som gäller för utländska företag så att de inte går under på grund av skoningslös konkurrens. Att bjuda under konkurrenterna uppmuntras därför fortfarande när det gäller löner, arbetsvillkor och social trygghet. Inte heller bör EU uppmuntra denna utveckling med det ”blå kortet”. Vi har tillräckligt med kompetenta arbetstagare om vi bara är beredda att betala dem en anständig lön.

− Betänkande: Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (A6-0152/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet av min polska kollega Lidia Joanna Geringer de Oedenberg som innebär att parlamentet i sin första behandling enligt medbeslutandeförfarandet godkänner förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om kodifiering av rådets direktiv 93/7/EEG av den 15 mars 1993 om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium såsom ändrat av direktiv 96/100/EG (EGT L, den 1 mars 1997) och direktiv 2001/38/EG (EGT L, den 10 juli 2001).

Jag är besviken över att kodifieringsprocessen tar så pass lång tid. Man bör hålla i minnet att det var den 1 april 1987 som kommissionen beslutade att instruera sina avdelningar att gå vidare med kodifieringen av all lagstiftning senast efter dess tionde ändring och betonade att detta var en mindre betydande fråga och att dess avdelningar skulle sträva efter att kodifiera de texter de var ansvariga för inom en ännu kortare tidsrymd. Rådets ordförande (i Edinburgh i december 1992) bekräftade dessa krav.

Europaparlamentet, rådet och kommissionen enades slutligen i ett interinstitutionellt avtal den 20 december 1994 om att ett påskyndat förfarande skulle kunna användas.

  Nicodim Bulzesc (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för Lidia Joanna Geringer de Oedenbergs betänkande eftersom jag håller med om att de kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium bör återlämnas till den rättmätiga ägaren.

Detta betänkande ställer sig bakom tanken på att stödja ett EU-direktiv om inrättande av ett administrativt samarbete mellan medlemsstaterna för återlämnandet av kulturföremål som olagligen förts bort. Direktivet kommer att föreskriva inrättandet av en central myndighet i varje medlemsstat, som uteslutande handhar denna fråga och samarbetar med liknande myndigheter som finns i andra medlemsstater och med Interpol.

Samtidigt skulle ett sådant direktiv kunna förenkla det administrativa förfarande som för närvarande tillämpas i EU. Personligen ser jag fram emot att detta lagförslag genomförs.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag stöder kodifieringen av lagstiftningen om kulturföremål som olagligen förts bort från medlemsstater. Den befintliga lagstiftningen har ändrats ett antal gånger och det är viktigt att vi har en tydlig rättslig ram inom vilken medlemsstaterna kan säkra ett återlämnande av stulen kulturell egendom.

Jag anser också att kulturföremål bör återlämnas till lokalsamhällen inom medlemsstaterna när det finns ett tydligt lokalt stöd för ett sådant initiativ. I detta sammanhang stöder jag till exempel helt och hållet ett återlämnande av de så kallade ”Lewis chessmen” till en plats på Skottlands västra öar och även ”St Ninian’s Isle-skatten” till Shetlandsöarna.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstar för Lidia Joanna Geringer de Oedenbergs betänkande om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium.

Jag anser att det är av grundläggande betydelse att medlemsstaterna ska kunna samarbeta för att lösa tvister mellan nationella regeringar och erkänna vikten av skydd för kulturtillgångar på EU-nivå. Kulturtillgångar och konstverk representerar ett kulturarv för medlemsstaternas medborgare, som har all rätt att kunna besöka och beundra dessa.

Det finns faktiskt skandaler och tvister som gäller stulna konstverk som går flera årtionden tillbaka. Jag anser att det är helt nödvändigt att gemenskapen ingriper för att lösa dessa situationer.

  Toomas Savi (ALDE), skriftlig. − (EN) Fastän jag röstade för betänkandet, måste jag uppmärksamma att det i artikel 13 i förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium uppges att detta direktiv ska gälla från och med den 1 januari 1993.

Låt mig påminna er om att många föremål, efter det olagliga införlivandet av Estland i Sovjetunionen 1940, flyttades från Estland till olika platser i Sovjetunionen och inte har återlämnats, bland dessa objekt presidentkedjan. Jag hoppas att kommissionen inte har glömt detta och snart kommer att ta fram ett förslag till direktiv som behandlar olagliga bortföringar före 1993.

− Betänkande: Pia Elda Locatelli (A6-0145/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet av min italienska kollega Pia Elda Locatelli, som skrivits under samrådsförfarandet om förslaget till rådets förordning om bildandet av det gemensamma företaget för bränsleceller och vätgas. Det är en utmärkt politik att se till att EU ligger i täten på global nivå för bränslecell- och vätgasteknik.

Bränsleceller är diskreta, effektiva energiomvandlare som avsevärt minskar produktionen av växthusgaser. De ger stor flexibilitet eftersom de kan förbruka vätgas och andra bränslen såsom naturgas, etanol och metanol.

Det blev mycket viktigt att inrätta ett gemenskapsinstrument tillsammans med detta gemensamma teknikinitiativ för att inrätta partnerskap mellan offentlig och privat sektor inom forskningsområdet under det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling (FP7). De gemensamma teknikinitiativen, som huvudsakligen är en följd av arbetet vid de europeiska teknikplattformarna, speglar EU:s fasta åtagande att samordna forskningen för att stärka det europeiska forskningsområdet och uppnå europeiska mål i fråga om konkurrenskraft. Jag stöder tanken på att ge mer stöd till små och medelstora företag.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Jag håller med föredraganden om att vi bör tillämpa det särskilda programmet Samarbete där bränsleceller och vätgas identifieras som ett av de sex områden där ett gemensamt teknikinitiativ skulle kunna ha särskild relevans.

Detta förslag genom vilket det gemensamma företaget för bränsleceller och väte inrättas är ett resultat av arbetet inom den europeiska teknikplattformen för vätgas och bränsleceller och syftar till att bidra till genomförandet av handlingsplanen för miljöteknik.

Bränsleceller är mycket tysta och högeffektiva energiomvandlare som kan producera avsevärda minskningar av växthusgaser och föroreningar eftersom de kan drivas på vätgas och andra bränslen, såsom naturgas, etanol och metanol. Införandet av vätgas som en flexibel energibärare kan positivt bidra till en tryggare energiförsörjning och stabilisera energipriserna, eftersom denna gas kan framställas av alla primära energikällor och därmed ger en mångfald i transportmixen som för närvarande är beroende av olja.

Trots att betydande EU-finansiering har riktats mot forskning om bränsleceller och vätgas är det inte troligt att denna teknik kommer att finnas på marknaden så snart som vi skulle hoppas.

  Teresa Riera Madurell (PSE), skriftlig. − (ES) En omröstning i utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi hindrade mig att delta i denna debatt, och därför skulle jag vilja motivera min ja-röst.

Detta gemensamma teknikinitiativ har välkomnats av parlamentet av följande skäl:

Det sammanfaller väl med EU:s prioriteringar, det vill säga med energi och kampen mot klimatförändringar.

Den erfarenhet som har samlats vid behandlingen av de fyra tidigare gemensamma teknikinitiativen har varit till stor hjälp i att forma denna förordning. Kommissionen var redan medveten om våra farhågor när det gällde dessa nya instrument – i termer av finansiering, regler för deltagande, överskådlighet, ökande öppenhet, villkor för kontinuitet, etc.

Föredraganden har gjort ett bra arbete. De föreslagna ändringsförslagenom att placera EU i täten för denna teknik, och garantera prioriterat stöd till långsiktig forskning, verka för att reglerna om användning och spridning anpassas till reglerna för deltagande i FP7, stärka den vetenskapliga kommittén med funktion att sätta de vetenskapliga prioriteringarna och förhindra att förordningen kräver att konsortiets samordnare kommer från en industrikoncern, är frågor som stärker kommissionens förslag.

Gemensamma teknikinitiativ är bra instrument för att förbättra vår kapacitet för forskning och utveckling, givet att de genomförs i enlighet med de mål för vilka de inrättades. Det är vår plikt att se till att detta sker.

− Betänkande: Sergio Berlato (A6-0164/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Jag välkomnar Sergio Berlatos betänkande om möjligheten att förlänga finansieringen av gemenskapens tobaksfond till 2012.

EU upplever ett behov av att skydda denna viktiga sektor eftersom ett fullständigt borttagande av stöden skulle orsaka enorm skada på produktionen, med negativa konsekvenser för sysselsättningen i de berörda regionerna.

I vissa områden kan tobaken utgöra 35 procent av jordbruksexporten och en potentiell minskning av produktionen skulle orsaka allvarlig ekonomisk och social skada, särskilt om den lokala ekonomin redan befinner sig i svårigheter.

Det är viktigt att understryka att den finansiering som är öronmärkt för gemenskapens tobaksfond kommer att användas för att täcka alla initiativ, utbildning och medvetenhetshöjande kampanjer om rökningens skadlighet.

Därför hoppas jag att förslaget om att förlänga fonden för kommunikation mot rökning har stöd hos mina kolleger, och att konsumenternas intressen därmed också skyddas.

  Bernadette Bourzai (PSE), skriftlig. – (FR) Gemenskapens tobaksfond som finansieras genom överföringen av en viss summa tobaksstöd för åren 2006 och 2007 främjar initiativ för att öka allmänhetens medvetenhet om rökningens skadliga effekter.

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling har föreslagit en förlängning av finansieringen fram till budgetplanens slut och har ökat procentandelen till 6 procent. Tobaksförbrukningen inom EU har inte förändrats och den gradvisa minskningen av EU:s produktion har ersatts av tobaksimport.

Den parallella frågan om att upprätthålla den gemensamma organisationen av tobaksmarknaden och därmed senarelägga 2004 års reform som skulle ha tillämpats från 2010 måste behandlas under hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken, eftersom frikoppling leder till att produktionen nästan totalt överges utan något hållbart alternativ ur ekonomisk synpunkt och sysselsättningssynpunkt, vilket har haft mycket allvarliga konsekvenser för landsbygdsområdena i fråga med ingen inverkan på folkhälsan.

Jag anser inte att kampen mot rökning och förlängningen av en övergångsperiod som möjliggör för EU:s producenter att hitta alternativ till tobaksodling och minska den negativa inverkan på våra regioner utesluter varandra.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Finansieringen av gemenskapens tobaksfond riktas uteslutande mot att främja informationsinitiativ om tobaksprodukters skadeverkningar. I det förslag som presenterats av Europeiska kommissionen behandlar överföringen av ett belopp som motsvarar 5 procent av det beviljade tobaksstödet för kalenderåren 2008 och 2009. Parlamentet föreslår å sin sida en överföring av 6 procent av det beviljade tobaksstödet för perioden 2009–2012, förutsatt att stödet till producenterna upprätthålls.

Som vi vet har Europeiska kommissionen tyvärr gått i riktning mot att frikoppla produktionsstödet, vilket har bidragit till att minska tobaksproduktionen i Portugal, trots att tobak fortfarande importeras från producentländer. Kommissionen kopplar fortfarande denna fond till stödsystemet för tobaksodlare eftersom det är den enda källa till finansiering som står till buds. I linje med detta, och eftersom informationskampanjer kommer att fortsätta vara av värde, verkar ändringsförslagen vara motiverade.

Det förefaller också relevant att stödja den formella förfrågan som nyligen riktades till kommissionen från nästan alla tobaksproducerande medlemsstater, om att kommissionen skulle föra fram ett förslag om en förordning som förlänger det aktuella stödsystemet för tobaksproduktion till 2013. Detta skulle övervägas som en del av de diskussioner som förs om hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

  Neena Gill (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade emot detta betänkande. Jag har redan från början argumenterat emot stöd till tobaksproduktion, och jag anser att det skulle vara förödande att förlänga utfasningen av tobakssubventionerna från 2009 till 2012.

Jag stöder Europeiska kommissionens förslag som anger att det inte finns något berättigande för att tobakssubventionerna ska fortsätta att vara kopplade till tobaksproduktionen. Jag anser att parlamentets betänkande, där man försöker återuppta debatten om utfasningen av subventioner till 2009, är helt oacceptabelt.

Jag ser inget logiskt skäl att fortsätta stödja tobaksproduktionen, särskilt på grund av tobakens negativa konsekvenser för hälsan och för hälso- och sjukvårdskostnaderna.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade emot Sergio Berlatos betänkande om gemenskapens tobaksfond. EU har i samförstånd med flera medlemsstater försökt att minska tobaksförbrukningen genom åtgärder såsom förbudet mot tobaksreklam. Det är därför rent hyckleri om EU fortsätter att finansiera europeiska tobaksodlare.

  Kartika Tamara Liotard, Erik Meijer, Esko Seppänen, Søren Bo Søndergaard och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) I Europaparlamentets resolution om tobaksfonden föreslås att man ska förlänga jordbruksstödet till tobak. Vi röstar emot i protest mot hela systemet med tobaksstöd. Att EU ger ekonomiskt stöd till tobaksodling är löjligt, och att använda en del av dessa pengar för att stödja kampanjer mot rökning är hyckleri. Allt jordbruksstöd för tobak bör avskaffas omedelbart. Kampanjer mot rökning är bra men kan lätt finansieras på andra sätt.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Sergio Berlatos betänkande om gemenskapens tobaksfond uttrycker en strävan att återuppta debatten om att förlänga tobakssubventionerna till 2012. Det finns inget berättigande för att tobakssubventioner ska ges till jordbrukare, såväl ur ett folkhälsoperspektiv som ur ett ekonomiskt perspektiv. Därför är det helt enkelt onödigt att förlänga dem.

Med tanke på EU:s hållning i tobaksfrågan anser jag faktiskt att förslagen i betänkandet inte bara är hycklande utan också omoraliska. Därför kunde jag inte rösta för betänkandet.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade för Sergio Berlatos betänkande, i likhet med gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster. Genom detta betänkande garanteras gemenskapens subventioner till tobaksodlare under en ytterligare period. De ges också skydd mot orättvis diskriminering i förhållande till odlare av andra jordbruksprodukter, för vilka subventioner kommer att fortsätta. Det är särskilt viktigt att använda alla möjligheter som de befintliga resurserna ger. Vi måste förhindra att tobaksodlingen överges. Vi måste också hejda landsbygdsbefolkningens flyr landsbygden under denna övergångsperiod för grödan.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN), skriftlig. − (PL) Fastän omröstningen om Sergio Berlatos betänkande gav positivt resultat, löser detta inte problemet med rökning och tobaksproduktion.

Man skulle kunna säga att vi har senarelagt ett beslut om dessa viktiga frågor, med flera år. Detta problem kommer därför att återkomma och kommer att förbli ett problem så länge som folk fortsätter att röka tobak. Det kommer att behöva lösas, men inte på bekostnad av de jordbrukare som har knutit sig till tobaksproduktionen och åtagit sig att göra de investeringar som krävs.

Tobaksodling svarar för tiotusentals familjers försörjning. Ofta har dessa familjer inte något annat sätt att erhålla inkomst, såsom till exempel i polska regioner med dåliga jordar.

Därför behöver vi i dag fatta strategiska beslut som övervägs noga, och inte under press från lobbyister som företräder mellanhänder och handlare som verkar inom ett internationellt system.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill gratulera Sergio Berlato och uttrycka mitt stöd för hans betänkande.

Betänkandet är extremt balanserat och representerar ett sällsynt och positivt exempel på samverkan mellan EU:s jordbruks- och hälsopolitik. Genom att föreslå att öka procentandelen för avdrag för subventioner som utbetalas till tobaksodlare och frigöra ytterligare finansiering på över 81 miljoner euro för kampanjer mot rökning, lyckas betänkandet tillgodose båda lägren med avseende på vissa känsliga områden.

Å andra sidan utsträcker detta betänkande det delvis kopplade stödet till producenter utan någon merkostnad för EU:s budget, och utan att göra åtskillnad mellan dem och andra jordbrukssektorer, vilket bekräftar den ståndpunkt som parlamentet uttryckte i Strasbourg i mars 2004.

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Ni känner till att Europaparlamentet under många år har varit mycket tydligt i sina ansträngningar att framhålla tobaksrökningens hälsorisker.

Ändå har EU under hela denna tid gett miljontals euro i stöd till jordbrukare för att odla just denna produkt.

Det är verkligen ett extremt hyckleri att föra en sådan politik.

I jordbruksutskottets betänkande försöker man att återuppta debatten om att förlänga tobakssubventionerna till 2012. Ändå handlar kommissionens förslag, till vilket betänkandet enligt uppgift utarbetades som ett svar, om att förlänga finansieringen av gemenskapens tobaksfond, vilken som vi vet används för att varna för tobaksrökningens risker.

Jordbruksutskottet försökte här genomföra ett skickligt trick som skulle ha gjort vilken stor trollkarl som helst stolt. Som tur är har detta upptäckts och förhoppningsvis framställts som vad det verkligen är, nämligen ett försök att förlänga subventionerna till tobaksodlarna. Detta måste motarbetas av Europaparlamentet av moraliska, ekonomiska och hälsomässiga skäl.

Kommissionens ståndpunkt är tydlig. Det finns inget berätigande för tobakssubventioner kopplade till produktionen. Det är nu hög tid att parlamentet går på samma linje genom att förkasta jordbruksutskottets hållning i denna fråga. Därför kommer jag att rösta emot.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Över en halv miljon EU-medborgare dör varje år på grund av tobaksberoende. Inga av EU:s skattepengar över huvud taget bör gå till gemenskapens tobaksfond. Gemenskapens tobaksfond bör upphöra att existera.

−Betänkande: Bairbre de Brún (A6-0133/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för initiativbetänkandet från min brittiska kollega Bairbre de Brún om utvärderingen av Peace-programmet (EU:s särskilda stödprogram för fred och försoning i Nordirland) där det betonas att lokalt självbestämmande har varit en central del av fredsbyggandet i Nordirland och att civilsamhällets deltagande i denna process i stor utsträckning har bidragit till att förbättra lokalt beslutsfattande och genomförande.

Jag stöder tanken på att samarbetet mellan deltagarna i program som finansieras av PEACE och IFI (Internationella fonden för Irland) inte bör ta slut när programmen upphör.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Bairbre de Brúns betänkande om Peace-programmet där man med rätta betonar vikten av lokalt självbestämmande i fredsprocessen. Peace-programmen har gett ett värdefullt bidrag till fredsprocessen i Irland och framtida insatser för att bygga vidare på detta bör välkomnas.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder med glädje Peace-programmet och hoppas att det kommer att fortsätta hjälpa samhällen på gräsrotsnivå.

- Betänkande: Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf (A6-0130/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet från min tyska kollega, Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf, där det föreslås att man ska modifiera förslaget om Europaparlamentets och rådets förordning om statistik över köttproduktion och besättningar, men på ett sätt som skulle möjliggöra enighet vid första behandlingen enligt medbeslutandeförfarandet. Kreatursstatistik (två gånger om året för grisar och nötkreatur och en gång per år för får och getter), månatlig slaktstatistik (huvud- och slaktvikt för grisar, nötkreatur, får, getter och fjäderfä) och prognoser för köttproduktionen (kött från grisar, nötkreatur, får och getter) är mycket viktiga för förvaltningen av EU:s marknader, men den gällande lagstiftningen, som hade blivit mycket komplex, behöver behandlas snarast. Det verkar rimligt att utöver statistik för kött från grisar, nötkreatur, får och getter också inkludera fjäderfäkött.

  Constantin Dumitriu (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Förenkling av förfarandena är ett viktigt mål för EU:s institutioner, som är medvetna om att överreglering är en börda som påverkar både deras egen verksamhet och näringsidkares effektivitet och konkurrenskraft. För Rumäniens bönder och jordbruksproducenter är en minskning av den byråkratiska bördan en förutsättning för att de ska kunna dra full nytta av fördelarna med att vara medlem i Europeiska unionen.

Statistikrapporterna ska beaktas av både Eurostat och framför allt nationella institutioner och företag. När det gäller kött ger statistiken en bild av situationen som gör att man i tid kan vidta åtgärder för att reglera marknaden genom att fastställa interventionsmekanismer.

Statistikrapporterna ska vara enhetliga, korrekta och läggas fram i tid, så att det blir möjligt att undvika stora obalanser på gemenskapsmarknaden som drabbar antingen producenter eller konsumenter, eller båda grupperna.

Det är just detta som är målet för detta betänkande och jag välkomnar det! Samtidigt bör nationella myndigheter vidta rigorösa (och om nödvändigt kraftfulla) åtgärder som får uppgiftslämnarna att ta detta på allvar.

Denna fråga bör hanteras med samma omsorg av dem som samlar in och bearbetar de statistiska uppgifterna som av de näringsidkare som lämnar dem. Förutom att att förordningen är rigorös kommer den även att göra uppgifterna enhetliga genom att gemensamma standarder blir tillämpliga i hela Europeiska unionen.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorfs betänkande om förslaget till en förordning om statistik över köttproduktion och besättningar. Syftet med förordningen är att förenkla den nuvarande lagstiftningen på detta område. Jag röstade för rekommendationerna i betänkandet.

− Betänkande: Anne Van Lancker (A6-0172/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för det betänkande som min belgiska kollega Anne Van Lancker har skrivit inom ramen för samrådet om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik.

Jag välkomnar det utomordentliga arbete som min kollega och vän Elisabeth Morin, föredragande för vår politiska grupp, har lagt ned, särskilt på frågan om flexicurity. Med risk för att avvika något från ämnet, eftersom detta rådsbeslut egentligen bara går ut på att ge medlemsstaterna rekommendationer på grundval av artikel 128 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, vill jag uttrycka min besvikelse över att utskottet – trots att det är dess skyldighet enligt artikel 138 i fördraget – inte driver på arbetsmarknadens parter och slår fast att det är dags att med stöd från dessa parter införa en europeisk arbetsrätt på grundval av förfarandet i artikel 139 i EG-fördraget.

Vi kan aldrig få en ambitiös sysselsättningspolitik om vi inte med arbetsmarknadsparternas stöd inför en europeisk arbetsrätt.

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Lissabonstrategin är, särskilt efter halvtidsöversynen, EU:s viktigaste strategiska åtagande och börjar äntligen leda till konkreta resultat när det gäller tillväxt och sysselsättning.

I detta avseende menar Anne Van Lancker, samtidigt som hon tillstår att strategin har haft det goda med sig att den har bidragit till att skapa arbetstillfällen, att det är nödvändigt att förbättra kvaliteten och tryggheten i sysselsättningen. Det bör faktiskt påpekas att även om antalet arbetslösa stadigt har minskat så har visstidsanställningarna ökat, med de följder och konsekvenser som detta naturligtvis får. Siffrorna visar att enskilda medlemsstater måste övervakas så att de hanterar sysselsättningsfrågorna på ett sätt som är mer balanserat och baserat på flexicurity. Detta betyder nya arbetstillfällen, men också bättre villkor för arbetstagare generellt.

Som föredraganden understryker måste Lissabonagendan emellertid ta större hänsyn till gemensamma sociala mål: idag bör nyckelordet för vår strategi vara integration, och inte bara tillväxt och sysselsättning.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Tio år efter de första riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik visar dagens situation att det finns allt mindre sysselsättning med rättigheter, vilket i sig visar att strategin inte är inriktad på att främja sysselsättning med rättigheter. Å andra sidan har de ständiga ändringarna av dessa riktlinjer i kombination med Europeiska unionens alltmer neoliberala ekonomiska riktlinjer lett till mer otrygga anställningsförhållanden.

Även om föredraganden inkluderar en del mildrande åtgärder när det gäller fattigdom och social integration sägs i själva verket inget om att man måste bryta sig loss från de nuvarande makroekonomiska och sysselsättningsrelaterade riktlinjerna, som är helt igenom neoliberala och har konkurrens och flexibilitet som enda mål, och förslagen blir därför inte mer än rökridåer som inte angriper grundorsakerna till problemen.

Andra förslag tenderar till och med att främja flexicurity eller snarare en avreglering av arbetsmarknaden genom att försvara flexibla och tillförlitliga avtalsgrundade överenskommelser som bygger på modern arbetsrätt, kollektivavtal och arbetsorganisation, och det anges att medlemsstaterna bör genomföra egna handlingsplaner i linje med de gemensamma principer för flexicurity som antagits av rådet.

Vi röstade därför emot betänkandet.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Anne Van Lanckers betänkande om medlemsstaternas sysselsättningspolitik. I betänkandet understryks helt riktigt att medlemsstaterna behöver tillämpa riktlinjer i syfte att bekämpa diskriminering, vare sig den grundas på kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

I betänkandet krävs också att medlemsstaterna ska ta hänsyn till nationella traditioner i genomförandet av sysselsättningspolitiken. Jag anser att erkännandet av Europas mångfald när det gäller traditioner ska stå i centrum för all EU-politik.

  Stanisław Jałowiecki (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Jag avstod från att rösta om Anne Van Lanckers betänkande om riktlinjer för sysselsättningspolitiken. Betänkandet lyckades dessvärre inte undvika att vara motsägelsefullt. Å ena sidan innehåller det gott om fraser av typen ”det kunskapsbaserade samhället”, ”konkurrenskraft” och ”tekniska utmaningar”. Å andra sidan talas det om behovet av ”sysselsättningstrygghet”, ”stabila anställningsförhållanden” o.dyl. I de förstnämnda fraserna ligger tonvikten på vad man vill uppnå, i de sistnämnda på att bevara status quo. Det går inte att göra framsteg utan att ändra på anställningsstrukturerna. Det har under historiens gång aldrig hänt.

I stället för att tala om sysselsättningstrygghet, med vilket man menar bevara befintliga jobb och typer av sysselsättning, bör vi därför tala om något annat, nämligen om att skapa tillgång till arbete, till jobb som finns nu, i detta ögonblick. Det är detta som bör vara vårt gemensamma intresse.

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Sysselsättningssituationen i Europeiska unionen är inte särskilt bra. Arbetslösheten på i genomsnitt 7,3 procent 2007, ej inräknat personer i arbetsmarknadsåtgärder, är högre än i de andra stora ekonomiska blocken. I Nordamerika är den lägre än 5 procent.

De riktlinjer som har lagts fram inför oss förbättrar långt ifrån situationen utan förvärrar den tvärtom. Lissabonstrategin, som föredraganden ser i ett positivt ljus, öppnar upp våra ekonomier för illojal konkurrens från framför allt kommunist-Kina, som verkligen tillämpar social dumpning. Genom att kräva att ”sysselsättningsklyftorna […] mellan medborgare i tredjeland och EU-medborgare” ska minskas är det dessutom uppenbart att betänkandet är ett led i den invandringsvänliga politik som i flera decennier har förts i våra länder och som genom att släppa in mer än 1,5 miljoner utomeuropeiska invandrare håller på att förvandla oss till u-länder.

Att återinföra nationell preferens, som är en rimlig positiv särbehandling, att minska invandringen och därmed också skattebördan på våra företag och arbetstagare, och att tillämpa principen om gemenskapspreferens för att skydda den europeiska marknaden är det vi först och främst måste göra för att skapa sysselsättning i Europa.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar föredragandens försök att stärka Lissabonstrategins sociala dimension. Jag tror att kravet på införandet av en balanserad flexicurity-strategi och en bestämmelse om aktiv integrering kommer att stärka sysselsättningspolitiken i hela Europa. Jag röstade för betänkandet.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN), skriftlig. − (PL) Betänkandet om medlemsstaternas sysselsättningspolitik är i flera avseenden motsägelsefullt.

Föredraganden skriver att den nya Lissabonstrategin har lett till resultat i form av bland annat högre BNP i EU de senaste åren och lägre arbetslöshet, och att sysselsättningsriktlinjerna inte behöver revideras i grunden, utan bara ändras på mycket specifika punkter.

Föredraganden konstaterar också att så många som 6 miljoner ungdomar i åldern 18–24 år har lämnat skolan i förtid och avbrutit sin utbildning de senaste åren, och att ungdomsarbetslösheten utgör 40 procent av den totala arbetslösheten i EU, medan arbetslösheten är dubbelt så hög bland invandrare. Dessutom lever 78 miljoner människor i fattigdom, vilket är dubbelt så många som Polens befolkning.

Hon tar även upp den nya sysselsättning som har skapats på bekostnad av sysselsättningens kvalitet, och ökningen av andelen deltids- och visstidsanställningar som ofta omfattas av anställningsavtal som har ingåtts under tvång.

Verkligheten talar sitt tydliga språk, men vi vill inte alltid lyssna. Verkligheten är att samhället inte går mot integration, utan mot segregation. Fattigdomen minskar inte utan ökar för varje år. Diskrimineringen av kvinnor, äldre och invandrare på arbetsmarknaden minskar inte och fördomsfullhet i tanke och handling håller inte på att försvinna.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. − Innehållet i betänkandet är i stort positivt, men det är hyckleri att tala om socialt ansvarstagande, lokal ekonomi och jämställdhet samtidigt som man i upphandlingsreglerna vill förbjuda att man tar hänsyn till detta. Det vill jag inte bidra till. Betänkandet ger en falsk bild av verkligheten och jag lägger därför ned min röst.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Jag stöder detta betänkande och Anne Van Lanckers uppfattning att Lissabonagendan i större utsträckning bör spegla medlemsstaternas gemensamma sociala mål. Jag stöder också omvandlingen av den nuvarande Lissabonagendan för tillväxt och sysselsättning till en strategi för tillväxt, sysselsättning och integration. Jag anser att det är mycket viktigt att främja gemensamma sociala standarder på EU-nivå. Det är nödvändigt att skapa kvalitetssysselsättning och samtidigt stärka den europeiska samhällsmodellens värderingar.

En av de viktigaste uppgifterna i EU:s strategi för hållbar utveckling är som jag ser det att skapa ett inkluderande samhälle, där mål och ambitioner att driva en verksamhet prioriteras så att antalet människor som hotas av fattigdom och social utestängning minskas, och där kvinnor, äldre och invandrare har en mycket större roll på arbetsmarknaden och sysselsättning för ungdomar främjas.

− Betänkande: Janusz Lewandowski (A6-0181/2008)

  Richard James Ashworth (PPE-DE), skriftlig. − (EN) I detta betänkande fastställs en del viktiga riktlinjer för budgetförfarandet för 2009 och vi är på det hela taget starkt eniga med föredraganden om att det frivilliga taket på 20 procent för parlamentets utgifter ska respekteras även i fortsättningen.

Det kommer att ske många förändringar under 2009 av hur parlamentet arbetar och vi tror att ett upprätthållande av denna disciplin förutsätter att alla utgiftsförslag granskas noggrant så att skattebetalarna får valuta för pengarna. Vi tänker framför allt inte dra oss för att påminna parlamentet om att den absolut största besparingen man kan göra är att avskaffa systemet med parlamentets två säten. Vi stöder också starkt föredragandens förslag att medel ska avsättas för en asbestsanering av parlamentets byggnader i Strasbourg.

De brittiska konservativa ledamöterna ser fram emot att så småningom få höra mer om föredragandens funderingar och har därför avstått från att delta i den slutliga omröstningen om detta betänkande.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. − (FR) Jag röstade för min polska kollega Janusz Lewandowskis betänkande om beräkningen av parlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2009. I denna budget måste stora utmaningar hanteras, såsom Lissabonfördragets ikraftträdande om det ratificeras av medlemsstaterna, det faktum att valen till Europaparlamentet äger rum 2009 och den nya ledamotsstadgans ikraftträdande.

Även om jag naturligtvis instämmer i att vi måste vara försiktiga när det gäller budgetutgifternas kvalitet, tror jag att vi bör vara överseende i fråga om utgifter som rör flerspråkighet (översättning och tolkning), eftersom flerspråkighet är en förutsättning för Europeiska unionens politiska framgång. Vi bör också tillhandahålla resurser så att parlamentets ledamöter kan ta emot besökare, eftersom dessa besök är mycket uppskattade och bidrar till att medborgarna får bättre kunskap om unionen.

Slutligen bör vi enligt min mening utöka ledamöternas och utskottens personalstyrka så att de kan bedriva ett oberoende arbete med god kvalitet, till exempel när de har att göra med andra europeiska institutioner, lobbygrupper eller nationella parlament.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE), skriftlig. − (PL) År 2009 kommer att medföra många utmaningar för Europaparlamentet till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande, valet till parlamentet, den nya ledamotsstadgan och övergången till en ny valperiod. Den totala budgeten för 2009 måste göra det möjligt att hantera utmaningarna trots att den är lägre än parlamentets sedvanliga frivilliga begränsning på 20 procentt av de administrativa utgifterna.

Det är värt att lyfta fram att man i det här årets budgetförfarande har använt en pilotprocess som innebär ett närmare samarbete mellan presidiet och budgetutskottet i ett tidigt skede om alla punkter med betydande budgetkonsekvenser. Syftet med det nya sättet att arbeta är att använda tillgängliga medel så förnuftigt som möjligt och se var besparingar kan göras.

Jag vill uttrycka min tillfredsställelse över de kloka beräkningarna av kostnaderna för den nya ledamotsstadgan, i synnerhet möjligheten att finjustera beloppet längre fram. Det är också glädjande att se att de 65 nya tjänsterna som har föreslagits för att förstärka parlamentets lagstiftande verksamhet och tjänsterna till ledamöterna ingår i beräkningarna för 2009, samtidigt som 15 procent av dessa anslag har placerats i en reserv. Det är dessutom glädjande att de prioriteringar som slogs fast i 2008 års budget beträffande tolkning och bibliotekets analytiska tjänster kvarstår. För att avsluta det här årets budgetförfarande krävs vidare att det utan dröjsmål hålls debatter och fattas konkreta beslut om parlamentets policy när det gäller fastigheter.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Budgetförfarandet har nu inletts i och med framläggandet av kommissionens förslag till gemenskapens budget 2009.

Under tidigare budgetförfaranden har Europaparlamentets budget utgjort ungefär 20 procent av beloppet under rubrik 5 – (administrativa utgifter) i den fleråriga budgetramen. Föredraganden föreslår ungefär samma nivå i budgeten för 2009.

Detta beslut får inte stoppa eller hindra att det ska finnas ekonomiska resurser tillgängliga för att på ett lämpligt sätt hantera det redan nämnda behovet av att öka antalet anställda och förbättra tolk- och översättningstjänsterna, av respekt för jämlikheten och rätten att använda alla officiella språk i Europaparlamentet och i den verksamhet det bedriver.

Detta har för övrigt varit ett återkommande problem, för behovet av att förbättra tjänster som tolkning och översättning nämns ofta, men utan att det avsätts några anslag. Ofta med hänvisning till regler som är utformade specifikt för att motverka användningen av olika språk. Titta bara på de villkor som har antagits i AVS-EU:s gemensamma parlamentariska församlingar.

Å andra sidan sägs inget i betänkandet om garantier av arbetstagares rättigheter, särskilt när det gäller att Europaparlamentet de senaste åren har lagt ut allt fler tjänster på entreprenad.

  Cătălin-Ioan Nechifor (PSE), skriftlig. − (RO) Europaparlamentet bör uppmärksammas på solidaritetsprincipens betydelse, dvs. att regioner som har hamnat på efterkälken eller är mindre utvecklade bör få stöd, inklusive ekonomiskt stöd, från Europeiska unionens budget. Ungefär ett år efter anslutningen ligger Rumänien tyvärr fortfarande i toppen när det gäller bruttonationalprodukt per capita på regional nivå. Sex av de åtta regionerna tillhör de 15 minst utvecklade regionerna i EU, och den nordöstra utvecklingsregionen som jag kommer från är fortfarande den fattigaste regionen i de 27 medlemsstaterna.

Takten i Rumäniens ekonomiska tillväxt är för närvarande inte tillräckligt hög för att man snabbt ska kunna minska de klyftor som skiljer oss åt, och de skillnader som vi ser överallt och det extremt låga utnyttjandet av strukturfondsmedel är naturligtvis en av orsakerna till att vi ligger i toppen av Europeiska unionens fattigdomslista. Det är därför politiseringen av centralmaktslagen gör Rumänien till en nettobidragsgivare till EU:s budget som förra året betalade omkring 1,1 miljard euro.

Den enda trösten är att vårt land kommer att få tillbaka 16 miljoner euro, eftersom 2007 var det första året med ett budgetöverskott.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Kapitalismens politiska företrädare i Europaparlamentet har entusiastiskt medverkat till de sysselsättningsriktlinjer som EU har utformat i samarbete med mitten-vänster- och mitten-höger-regeringar. De möjliggör det mest barbariska utnyttjande av arbetarklassen för att uppnå Lissabonstrategins mål om en ohämmad vinsttillväxt för plutokrater.

I centrum för EU:s och regeringarnas politik står det ökända begreppet ”flexicurity”, som i praktiken innebär att arbetsmarknadsparternas funktion helt ska slopas. EU utnyttjar arbetslösheten för att skrämma arbetarna. Man avskaffar kollektivavtal och fast heltidssysselsättning. I stället införs individuella anställningsavtal och huvudsakligen deltidsjobb med mycket lite av arbetstagarrättigheter, lönerättigheter, sociala rättigheter, samt försäkrings- och pensionsrättigheter i samtliga medlemsstater. Under de medeltida sysselsättningsförhållanden som EU banar väg för är den perfekta arbetstagare som beskrivs i EU:s sysselsättningsriktlinjer en ”anställbar” person, som arbetar inom ramen för någon av alla upptänkliga former av deltidsanställningar. Han eller hon har inga rättigheter, eftersom de har skolats och omskolats i slit-och-slängkvalifikationer beroende på kapitalismens behov just då. Han eller hon flyttar ständigt i jakten på arbete, arbetar tills de är mycket gamla eller till och med stupar, och skapar omätliga rikedomar som plutokraterna kan roffa åt sig.

− Betänkande: Jens Holm (A6-0134/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min svenske kollega Jens Holms initiativbetänkande om råvaruhandel. Jag instämmer i tanken att det är nödvändigt att trygga Europeiska unionens råvaruförsörjning och tillgång till råvaror på världsmarknaderna, men konstaterar samtidigt att Europeiska unionen för närvarande inte har en sammanhållen strategi som gör att dess ekonomi kan klara av de konkurrensutmaningar som är en följd av den hårdare konkurrensen om tillgången till råvaror.

Jag är besviken över att det inte sägs något i betänkandet om den valutamanipulering i världen som tillsammans med lägre växelkurser snedvrider en rättvis konkurrens. Bland råvarorna kunde olja ha förtjänat en särskild granskning och jag upprepar mitt förslag att det bör inrättas ett europeiskt instrument för en årlig reglering av råoljepriserna, som åtminstone är värt att undersöka – inte för att motverka marknadskrafterna, som vi måste acceptera, utan för att reglera den plötslighet med vilken de påverkar den inre marknaden och för att mildra råoljeprisernas genomslag i kostnads- och priskedjan i de berörda sektorerna (fiske, transport etc.).

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Jens Holms betänkande sätter ganska tydligt fingret på de problem som världen för närvarande står inför på grund av råvarukostnadernas makalösa uppgång. För europeiska länder som saknar egna naturresurser leder detta till problem med konkurrensförmågan och i förlängningen med sysselsättning, försörjningstrygghet, ökat beroende och så vidare, medan det för fattigare länder hotar deras utveckling och orsakar upplopp på grund av matbrist och liknande.

Även om en del av orsakerna tas upp, framför allt vissa tillväxtländers, däribland Kinas, rovlystna agerande och liberaliseringen av handeln med jordbruksvaror, hamnar andra – t.ex. spekulationer, Europas maltusianska jordbrukspolitik som drivs från Bryssel, själva principen om global frihandel etc. – helt eller delvis i skuggan.

När det gäller lösningar står det klart att parlamentet i grund och botten tror på en fri, konkurrensutsatt marknads positiva reglerande kraft. Nu börjar dock denna marknad visa sina begränsningar, och det på ett mycket plågsamt sätt. Energi, livsmedel och råvaror är inte vilka produkter som helst: människor är beroende av dem för sin överlevnad. Det är dags att Europa, via Bryssel, i sina internationella handelsförbindelser först och främst försvarar sina egna och medlemsstaternas intressen, i stället för att till varje pris – mänskligt eller socialt – försöka skapa ett globaliserat Utopia.

  Vasco Graça Moura (PPE-DE), skriftlig. – (PT) I detta betänkande behandlas aspekter som ligger utanför den traditionella råvaruhandeln. I det nya världsläget kan olika produktionsfaktorer och komponenter, t.ex. energi, betraktas som råvaror. Prisuppgången på dessa varor är allvarlig för Europas industri som importerar dem från utlandet. Marknaderna svarar på den ökade efterfrågan från fler producenter, som måste ta hänsyn till med natur- och miljövillkor, och reagerar på finansiella spekulationer. Det är oroande att denna internationella situation har stimulerat prisnivåer som kan radera ut den ekonomiska tillväxten i Europa. Så snart denna trend har fått fäste kommer kapplöpningen om resurser att leda till påfrestningar och underskott som förmodligen blir en utmaning för flera generationer företagsledare och helt säkert får följder för samhällsstyrningen i den moderna världen.

Med detta betänkande uppmanar Europaparlamentet kommissionen att ta upp frågan om tillträde till råvarumarknaderna inom Världshandelsorganisationen (WTO). Målet är ömsesidighet och WTO är en lämplig kanal. För att främja integration, utveckling och hållbarhet bör handlingarna om dessa varor aldrig föras på lägre än regional nivå. Vi måste se till att våra handelspartner som besitter dessa resurser får ett rimligt pris för sina råvaror för att kunna förhindra stora spekulationer och konflikter.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi delar inte den syn på råvaruhandeln som presenteras i detta betänkande.

Vi instämmer inte i den kritik som beskriver tredjeländers politik och åtgärder som ”hinder […] för en fri och rättvis tillgång till råvaror i tillväxtekonomier. Detta begränsar EU-företagens (!) tillgång till råvaror”. Det är varje lands oförytterliga och oinskränkta rättighet att besluta hur det vill använda eller handla med sina råvaror. Det är upp till folket i varje land att fatta beslut om användningen av sina resurser och om det välstånd som skapas.

Det sägs inte i betänkandet att det egentligen är EU:s neoliberala modell som är problemet. Stöpt i neokoloniala ambitioner är målet att genom att utnyttja teknik, dominerande ställning och kontroll av marknadsmekanismerna – samt finansiella spekulationer – få många länder att återgå till rollen som råvaruproducenter för EU-länderna och på så sätt uppmuntra beroende och exploatering av de multinationella företagen.

Vad som behövs är man bryter helt med den härskande ekonomiska och sociala modellen och sätter punkt för relationer där den ena parten dominerar och den andra blir dominerad, att man försvarar länders suveränitet, utvecklar varje lands ekonomiska potential och komplementaritet och solidaritet i förbindelserna med omvärlden, samt en produktion inriktad på att tillgodose människors behov och skydda vår planet.

  Jens Holm (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Betänkandet om råvaruhandeln tar upp flera frågor som är viktiga ur ett utvecklingsperspektiv. Betänkandet betonar problemet med spekulationer som driver upp priserna och spär på volatiliteten på marknaderna, vilka behöver regleras.

Det efterlyser också mer stöd till diversifiering i utvecklingsländerna och understryker vikten av att dessa länder har ett politiskt manöverutrymme så att de kan utveckla inte minst sin jordbrukssektor. Betänkandet kritiserar också den ökade köttkonsumtionen och efterlyser metoder att ta itu med detta. Betänkandet tar emellertid också upp frågor som vi anser är mycket problematiska. Det gäller framför allt den upprepade betoningen av internationell konkurrenskraft och den europeiska industrins behov av att säkra billig tillgång till råvaror.

Vi stöder inte denna fokusering och kan bara konstatera att EU än en gång har visat sitt neoliberala ansikte. Betänkandet är på det hela taget ett steg i rätt riktning jämfört med parlamentets tidigare ståndpunkter när det gäller handelspolitiken.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Jens Holms betänkande om råvaruhandeln. En fri och rättvis tillgång till råvaror är viktig för EU:s ekonomi. Man måste emellertid också ta hänsyn till de instabila råvaruprisernas följder för utvecklingsländerna. Jag röstade för betänkandet.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Det finns nyheter som, även om de egentligen är goda, ändå inger viss oro över konsekvenserna. Detta är delvis fallet med prishöjningarna på råvaror.

De goda nyheterna är att en växande andel av världens befolkning uppnår en konsumtion som tidigare var okänd för dem, vilket framgår av diverse index. Problemet är dock några av konsekvenserna, framför allt de omedelbara konsekvenser som en sådan ökning av konsumtionen – och därmed också av efterfrågan – kan få. Ekonomins lagar gäller även på snedvridna marknader och ökad efterfrågan leder antingen till ett ökat utbud eller, som i det här fallet, till högre priser. Det är detta som har hänt.

Europeiska unionen bör verka för att marknader i allmänhet öppnas upp, så att fler producenter kan dra nytta av den ökade efterfrågan, och för ökad handel. Vi har samtidigt en skyldighet att ge direkt stöd till dem som drabbas hårdast av dessa nya omständigheter: de som inte klarar av prishöjningarna på livsnödvändiga varor. Snedvridningar av marknaden är sällan positiva, i synnerhet inte på sikt, men det finns inget som hindrar att vi ger ekonomiskt stöd till dem som har mindre – tvärtom.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. − (NL) Det är uppenbart att något är fel med råvaruhandeln. För närvarande förekommer det mycket spekulationer i råvarupriser. Mineraler är till exempel ganska dyra. Länder som har gott om mineraler fortsätter trots sina naturtillgångar att vara fattiga eller blir ännu fattigare.

Utvecklingsländerna har dessutom inte själva någon tryggad livsmedelsförsörjning, trots att de producerar stora mängder livsmedel. Problemet är att livsmedel exporteras i enorm skala till alldeles för låga priser. Klimatförändringarna tvingar oss dessutom att hantera denna energislukande marknad annorlunda: utvinning av mineraler ska inte uppmuntras och lokal produktion och konsumtion av livsmedel är bättre än global handel med jordbruksprodukter. Som den är reglerad idag har råvaruhandeln kort sagt en mycket söndrande inverkan och det krävs en multilateral strategi.

Betänkandet om råvaruhandeln var ursprungligen ett rättmätigt klagomål mot den ultraliberala handelspolitik som EU lade fram i slutet av 2006. Sedan dess har betänkandet emellertid tonats ned i så hög grad att jag inte längre kan stödja det. Det innehåller till exempel knappt några betydelsefulla politiska förslag. Än värre är att betänkandet beskriver fri tillgång till råvaror som en rättighet för EU och för fram en bilateral handelspolitik som det bästa verktyget.

− Betänkande: Margie Sudre (A6-0158/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för initiativbetänkandet av min franska kollega och vän Margie Sudre, som hon har skrivit som ett svar på kommissionens meddelande om en strategi för de yttersta randområdena. Jag stöder tanken att hänvisningen till alltmer matematiska beräkningar för att motivera olika åtgärder inte bör användas som en förevändning för att ifrågasätta en del av EU:s politik för att hjälpa de yttersta randområdena eller avskräcka aktörer genom att ställa villkor som är för svåra att uppfylla.

Gemenskapens insatser ska fungera som en katalysator för initiativkraft som förvandlar de yttersta randområdena till spjutspetscentrum inom de sektorer där man kan ta tillvara sina fördelar och sitt kunnande, bland annat i fråga om avfallshantering, förnybar energi, energioberoende, biologisk mångfald, rörlighet bland studerande, klimatforskning och krishantering. Jag stöder slutligen att det i den framtida migrationspolitiken ska tas särskild hänsyn till situationen för de yttersta randområdena, som ju alla utgör EU:s yttre gränser. Jag applåderar Margie Sudres arbete, som oförtrutet och med stor skicklighet, beslutsamhet och inlevelse för de yttersta randområdenas talan.

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE) , skriftlig. – (PT) I förslaget till resolution i detta betänkande finns rekommendationer för en utvärdering av strategin för de yttersta randområdena och för dess framtidsutsikter, i synnerhet följande:

– Att den sammanhållning som uppnås ska mätas med hjälp av andra indikatorer än enbart BNI.

– Att sammanhållningspolitiken ska samordnas bättre med övriga gemenskapsåtgärder på ett övergripande sätt så att en förstärkt samverkanseffekt kan uppnås, och att den nuvarande och framtida politiken ska anpassas mer till de verkliga förhållandena i de yttersta randområdena.

– Att politik och åtgärder för dem inte får påverkas av övergångskriterier utan ska anpassas efter deras olika behov och åtgärda de varaktiga problemen i dessa områden.

– Att gemenskapsstöd ska ges till jordbruket i de yttersta randområdena och stödåtgärder fastställas för fiskesektorn i dessa regioner.

– Att transportsektorn ska bli föremål för en differentierad behandling, särskilt i samband med att den civila luftfarten införlivas med det europeiska systemet för handel med utsläppsrätter.

– Att man i debatten om framtiden för strategin för de yttersta randområden även tar upp genomförandet av Lissabonstrategin i dessa områden.

– Att den framtida gemensamma migrationspolitiken ska ta särskild hänsyn till de yttersta randområdenas situation.

– Att de yttersta randområdena ska stå i centrum för EU:s havspolitik.

– Att framtida gemenskapsfinansiering av strategin för de yttersta randområdena samt kompensation för de nackdelar som beror på dessa områdens perifera läge ska garanteras.

Betänkandet förtjänade mitt och min grupps stöd. Jag krävde att betänkandet skulle antas och röstade för.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi beklagar att en majoritet i parlamentet förkastade våra ändringsförslag, som syftade till att i det förslag till resolution om framtiden för EU:s strategi för de yttersta randområdena som parlamentet idag har antagit inkludera de värdefulla och viktiga förslag till förmån för de yttersta randområdena som godkänts av fiskeriutskottet.

Vissa hävdar att det är en resolution om regionalpolitik snarare än om fiske. Detta är felaktigt. Förslaget till resolution är Europaparlamentets bidrag till gemenskapens framtida insatser för de yttersta randområdena och det är här i parlamentet som vi måste förklara de förslag som har godkänts, framför allt de som har antagits av fiskeriutskottet – precis som i fråga om Europaparlamentets resolution om havspolitiken. Det var därför vi försökte introducera dem igen, samt för att uppnå överensstämmelse med den syn som vi har i Portugal.

Vi beklagar dessutom att vårt förslag som tydligt slog fast att gemenskapens stödåtgärder för de yttersta randområdena bör vara av permanent karaktär förkastades. Föredraganden konstaterar att målet är att åtgärderna så småningom inte ska behövas. Det är i grund och botten ett (pseudo)argument för att skyla över det faktum att de yttersta randområdenas begränsningar är permanenta och kommer att behöva hanteras i varje budget eller gemenskapsram.

  Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) Frankrike är mycket oroat över Europeiska unionens strategi för de yttersta randområdena.

Det är viktigt att hänsyn tas till dessa regioners särdrag i mycket större omfattning och på ett mycket bättre sätt än vad politikerna i Bryssel gör idag, bland annat

– genom handelspolitiken, eftersom produktionen i de yttersta randregionerna konkurrerar med produktionen i grannländer som EU gynnar med mycket förmånliga villkor,

– genom migrationspolitiken, eftersom dessa regioner är särskilt känsliga för invandring och strömmen av illegala invandrare leder till ekonomiska och sociala problem som är långt större än vad man kan klara av på lokal nivå,

– genom bestämmelserna om statligt stöd och framför allt genom att dessa regioner får behålla de skattebefrielser som då och då ifrågasätts i EU-lagstiftningens namn.

Jag är särskilt oroad över den rättsliga oklarheten kring Saint-Barthélemy. Denna lilla franska ö har varit en territoriell myndighet sedan 2007 och när dess status ändrades ville man behålla den skattebefrielse som är avgörande för dess ekonomiska överlevnad. EU verkar dock anse att ön tillhör de yttersta randområdena och därmed är ett territorium inom EU som omfattas av gemenskapslagstiftningen. Det vore oacceptabelt om denna oklarhet äventyrade den vilja till självständighet som tydligt uttrycktes av 95 procent av invånarna.

  Ramona Nicole Mănescu (ALDE), skriftlig. − (RO) Huvudproblemet för de sju yttersta randområdena är att de, trots att utgör 1 procent av EU:s befolkning, har en vansklig ekonomisk och social situation som förvärras av deras isolerade läge långt från kontinenten, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden samt ekonomiska beroende av ett fåtal produkter.

Genom att prioritera de åtgärder som räknas upp av kommissionen och stöds av föredraganden, t.ex. att förbättra konkurrenskraften, minska problemen med tillgänglighet och integrera de yttersta randområdena i den regionala geografiska omgivningen, kan vi bidra till att förbättra den socioekonomiska situationen i dessa områden, få deras utveckling att närma sig utvecklingen i andra regioner i Europeiska unionen och dra nytta av deras tillgångar på ett kompletterande sätt i förhållande till gemenskapens behov.

Det här är också ett av skälen till att jag röstade för betänkandet och låt mig tillägga att hamnar bör uppmärksammas i högre grad, med tanke på att sex av den sju yttersta randområdena är öar. Moderniseringen av hamninfrastruktur kan bidra till att främja och utveckla turistbranschen, produktionssektorn och de lokala marknaderna.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Att stödja de yttersta randområdena i Europeiska unionen ligger helt i linje med EU:s syn på solidaritet och syftar till att minska de nackdelar som beror på att de är svåra att ta sig till. Vi måste framför allt se till att dessa regioner inte förlorar sin förmåga att försörja sig själva med jordbruksvaror, vilket även gäller Europeiska unionen i stort.

Det måste i det här sammanhanget vara vår gemensamma strävan att bevara de små familjejordbruken – och även bergsjordbruken i Österrike, till exempel, och alla enskilda, traditionella små, medelstora och ekologiska jordbruk – så att de kan fortsätta sin för miljön gynnsamma verksamhet och vi inte förlorar vår livsmedelssuveränitet till jättelika jordbruk eller blir beroende av stora jordbrukskoncerner. Jag röstade därför för Sudrebetänkandet.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) De yttersta randområdena har särdrag som har beaktats i åtgärder för att främja Europas tillväxt och utveckling. Men mycket återstår att göra för att dessa regioner ska utvecklas ännu mer och för att vi ska kunna dra större nytta av dessa gränsområden till andra globala ekonomiska block.

Sektorsövergripande och komplementära åtgärder till förmån för de yttersta randområdena har förbättrat dessa regioners ekonomiska och sociala situation och det är fortfarande viktigt att arbeta för ökad tillgänglighet, förbättrad konkurrenskraft och mer regional integration. Det finns emellertid fortfarande problem som inte tas med i beräkningen, t.ex. bevarandet av traditionellt jordbruk, ökat stöd till utvecklingen av nyckelsektorer eller upprätthållandet av differentierade skatteordningar. Att utnyttja de yttersta randområdenas specifika tillgångar på bästa sätt är därför den strategi som kommer att garantera en hållbar utveckling i de yttersta randområdena beträffande attraktionskraft och samarbete.

Att göra klimatförändringar, befolkningsförändringar, hantering av invandring, jordbruks- och havspolitiken till nya prioriteringar är en bra åtgärd som behöver kompletteras med en nödvändig diversifiering av de yttersta randområdenas ekonomier, utifrån deras särdrag och genom ett maximalt utnyttjande av gällande regler, samt med hjälp av de verktyg som är lämpligast för att lösa de yttersta randområdenas specifika problem.

− Betänkande: Lasse Lehtinen A6-0155/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag avstod från att rösta om min finländske kollega Lasse Lehtinens initativbetänkande, som är ett svar på gemenskapens meddelande om EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007–2013.

Jag håller förstås med om att de 493 miljoner europeiska konsumenterna ska stå i centrum för de tre största utmaningarna för unionen, nämligen tillväxt, sysselsättning och behovet av att skapa närmare kontakter med medborgarna, och att det är de som utgör livskraften i ekonomin, eftersom deras konsumtion motsvarar 58 procent av EU:s BNP.

Men även om det är tack vare konkurrens som vi har lyckats med den inre marknaden, dvs. genom att ägna konsumenterna särskild uppmärksamhet, är jag ändå övertygad om att vi som svar på de nuvarande globala utmaningarna bör sätta producenterna i centrum för våra omsorger. Jag har dessutom stora reservationer, eftersom det saknas en seriös rättslig undersökning, när det gäller det förhastade sätt på vilket betänkandet hanterar frågan om konsumenters kollektiva talan mot producenter genom att kommissionen uppmanas att lägga fram en lösning på EU-nivå som ger alla konsumenter tillgång till en mekanism för kollektiv prövning för att lösa gränsöverskridande tvister.

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) För att ge konsumenterna ett bättre skydd föreslås i Lasse Lehtinens betänkande att den nuvarande lagstiftningen på relevanta områden ska förbättras genom att man förenklar den och jämnar ut regionala skillnader. Det är EU:s skyldighet att utforma en verkligt transnationell ekonomisk politik inriktad på att försvara konsumenternas rättigheter och skydda konsumenternas hälsa.

Förslaget i fråga – som jag stöder – syftar till att skapa ett harmoniserat regelverk som garanterar ett stabilt, integrerat system för produktsäkerhet och gör att konsumenterna kan känna ett verkligt förtroende för varorna på den europeiska marknaden, och därmed också bidrar till en allmän ökning av konsumtionen.

För att komma fram till en effektiv konsumentskyddspolitik måste EU emellertid ägna stor kraft åt att förbättra marknadsövervakningen, eventuellt genom att öka det internationella samarbetet, och åt utbildnings- och informationskampanjer riktade till konsumenterna själva. Den europeiska marknaden kommer inte att kunna förverkliga hela sin potential förrän konsumenterna är övertygade om att produkterna på den är helt säkra.

Då kan Europa bli en verkligt konkurrenskraftig marknad som kan tillfredsställa och skydda sina konsumenter och få dem att bli djärvare: riktiga marknadsaktörer, med andra ord.

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. − (PL) Jag stödde Lasse Lehtinens betänkande eftersom öppenhet i de regler som skyddar de europeiska konsumenterna gynnar såväl dessa konsumenter som de tillverkare som konkurrerar med varandra. De ekonomiska förändringarna i de nya medlemsstaterna innebär att det har införts nya principer för marknadsaktörernas agerande. Det utbud som idag erbjuds konsumenterna blir allt större i fråga om både varor och tjänster. Ändå tycker jag att konsumenternas ställning fortfarande är ganska svag i förhållande till stora koncerner, särskilt i de nya medlemsstaterna, där den fria marknadens födelse är något vi alla kommer ihåg. Det krävs ökad öppenhet och en modernisering av det relevanta regelverk som ska skydda konsumenternas rättigheter på ett lämpligt sätt.

Jag accepterar också gärna den del av betänkandet i vilken föredraganden talar för de små och medelstora företagen i EU. I min region, Małopolska, utgör dessa företag 95 procent av alla företag och de flesta av dem har inte funnits särskilt länge (30 procent är mindre än fem år gamla).

  Colm Burke och Malcolm Harbour (PPE-DE), skriftlig. − (EN) EPP-ED-gruppen stöder starkt ett omfattande åtgärdsprogram för att ge konsumenterna information och inflytande på Europas inre marknad. Vi vill att konsumenterna ska kunna dra maximal nytta av valmöjligheterna, mångfalden och innovationerna på denna blomstrande marknaden som har nästan 500 miljoner konsumenter och därmed är den största detaljhandelsmarknaden i världen.

Vi vill också att konsumenterna ska ha rätt till snabb och effektiv kompensation om de stöter på problem. Vi stöder en enkel och effektiv möjlighet till prövning, i första hand utanför domstol, kompletterat med en möjlighet till rättslig prövning som en sista utväg.

Vi avstod från att delta i dagens omröstning eftersom PSE har kapat ett mycket positivt betänkande genom att införa ett krav på en helt oprövad och eventuellt mycket kostsam bestämmelse om kollektiv prövning på europeisk nivå. Kommissionen genomför redan omfattande samråd om hela frågan om konsumenters rättigheter. Det är alldeles för tidigt att dra några slutsatser om vilka ändringar som kan behövas. Det kan räcka långt att förbättra de befintliga prövningsmekanismerna och utöka samarbetet mellan medlemsstaterna.

PSE skadar konsumenternas rättigheter genom att försöka avleda uppmärksamheten från behovet av att förbättra tillämpningen av dessa rättigheter genom mer kraftfulla åtgärder på alla nivåer, medan… (Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163 i arbetsordningen).

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) En verklig politik för konsumentskydd måste utgå från en rad principer.

Man måste för det första ha en rättvis inkomstfördelnings- och fördelningspolitik baserad på anständiga löner och tillräcklig avkastning för producenter, särskilt små och mycket små jordbrukare, tillverkare och näringsidkare, för att stimulera marknader nära de områden där mat produceras och främja livsmedelssäkerhet och livsmedelssuveränitet.

Man måste för det andra ha en effektiv politik för att bekämpa spekulativ kommersiell och finansiell verksamhet, och det måste finnas konsumentupplysning och garantier för insyn.

Dessa frågor ägnas emellertid inte mycket uppmärksamhet i detta betänkande. I stället framförs ståndpunkter som handlar mer om att försvara ekonomiska och finansiella gruppers intressen och avreglera tjänstemarknaden än om konsumenter i stort. Vissa delar innehåller visserligen en del positiva förslag, men det sker inom en fullständigt neoliberal struktur där konsumenterna är den svagaste länken i hela processen.

I betänkandet understryks till exempel att ökad avreglering av framför allt tjänstemarknaden är nödvändigt för att öka konkurrensen och på så sätt erbjuda konsumenterna lägre priser, vilket vi mycket väl vet är oförenligt och bara gynnar företagen. Vi kan därför inte rösta för detta betänkande.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Konsumenter står i centrum för den gemensamma marknaden och bör därför vara de som gynnas mest av den. Enligt min uppfattning måste man emellertid göra en avvägning mellan lagstiftning som ger konsumenterna ett starkt skydd och förutsättningarna för näringsverksamhet.

Ingen underskattar konsumenternas rätt att driva sina anspråk. Jag tror dock att vi framför allt bör ge konsumenterna möjlighet att hävda sina rättigheter snabbt och effektivt. Enligt min uppfattning bör man särskilt när det handlar om konsumenters klagomål lyfta fram möjligheten att lösa tvister utanför domstol. Låt mig här påpeka att statistik från Business Europé visar att så mycket som 90 procent av alla tvister som rör konsumenträttigheter får en lösning utanför domstol. Det finns dessutom en inte obetydlig kostnadsfaktor som talar för detta tillvägagångssätt, eftersom kostnaderna blir betydligt lägre än när domstolar blir indragna.

Jag anser att det ändringsförslag som röstades igenom i parlamentet enligt vilket det bör upprättas ett europeiskt system för kollektiv prövning inte skulle garantera ett effektivare konsumentskydd. Europeiska kommissionen bör behandla denna fråga och vi bör vänta med att fatta ett beslut tills resultaten har offentliggjorts. Kanske är denna fråga redan tillräckligt reglerad i medlemsstaternas lagstiftning. Jag fruktar dessutom att detta system skulle skapa förutsättningar för rättsliga åtgärder som inte skulle gynna konsumenterna utan advokatbranschen, som skulle vinna på en ökning av antalet domstolsärenden.

  Anna Hedh (PSE), skriftlig. − Jag tycker det är bra att EU tar ansvar för konsumenterna och röstade därför ja till betänkandet. Däremot är jag emot tankarna om en harmonisering av konsumentskyddet i EU och uppmaningen till fler länder att gå med i EMU.

  Jens Holm, Søren Bo Søndergaard och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) I betänkandet föreslås att en konsumentombudsman inrättas i EU. Vi är av flera skäl skeptiska till denna idé. En sådan tjänst kan medföra stora kostnader och riskerar därmed att undergräva finansieringen av konsumentorganisationer.

Det finns också en risk att en tjänst på EU-nivå skulle ligga för långt från medborgarna. Trots detta stöder vi betänkandet eftersom det förbättrar konsumenternas möjligheter till kollektiv prövning, vilket är mycket viktigt för att konsumenterna tryggt ska kunna göra inköp över gränserna.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade emot Lehtinenbetänkandet om strategin för konsumentpolitiken, för även om det fanns mycket i betänkandet som jag kunde hålla med om förkastar jag i grunden kravet på ökad avreglering av tjänstehandeln. En avreglerad ekonomisk miljö kan visserligen gynna vissa tjänster, och den fria rörligheten för tjänster är en av EU:s fyra grundläggande friheter.

Men jag anser att samhällstjänster ska gagna samhället och de individer som samhället är till för, och inte skapa privata vinster. Tjänster inom hälsa, utbildning och livsviktiga transporter bör vara statliga, underställda en offentlig redovisningsskyldighet och ligga på medlemsstaternas ansvar.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) I Lasse Lehtinens betänkande om EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007–2013 sägs att EU:s konsumenter måste få en starkare ställning, ett högre välbefinnande och starkare skydd i hela EU. Min röst speglar behovet av ett bättre konsumentskydd i EU.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Den utveckling av konsumentskyddet som presenteras i EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007–2013 går åt rätt håll, men det måste påpekas att de konkreta åtgärderna inte alls är tillräckliga. Vi måste upprätta en plan för fler specifika och konsekventa åtgärder så att konsumentskyddet blir något som beaktas i alla EU-bestämmelser. Vi måste se till att konsumentskyddet inte blir ett separat område i EU:s politik, utan är något som beaktas i alla EU-åtgärder som syftar till att upprätta en europeisk inre marknad.

Utan ett bra skydd kan det viktiga europeiska projektet att skapa en inre marknad inte fullföljas. Vi måste också komma ihåg att skyddet av EU-konsumenterna har en extern dimension – en påminnelse om detta är inte minst problemet nyligen med importerade kinesiska leksaker. Vårt mål bör vara att få konsumenterna att känna fullt förtroende för alla produkter som saluförs på den inre marknaden.

På en verklig inre marknad bör det dessutom finnas ett europeiskt system för kollektiv prövning. När vi inrättar ett sådant system måste vi dra lärdomar av det amerikanska systemet med grupptalan och alla dess nackdelar.

  Marianne Thyssen (PPE-DE), skriftlig. − (NL) Herr talman! Jag stöder i princip Lasse Lehtinens betänkande. Såsom det godkändes av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd innehåller det alla viktiga frågor som vi måste ta ställning till som ett svar på kommissionens meddelande: målet med ett övergripande tillvägagångssätt, fokuseringen på avtalsrätt, erkännandet av konsumentorganisationernas betydelse, behovet av balans, små och medelstora företags särskilda situation, vikten av mjuk lagstiftning och en förbättrad kunskapsbas, samt behovet av ökad fokusering på tjänstesektorn. Vi anser också att avsnittet om prövningsmöjligheterna är viktigt. Det är något som ingår i upprätthållandet av lag och ordning. Det är emellertid synd att parlamentet antog en ändring av punkt 40 som förordar grupptalan när det ännu inte föreligger någon analys baserad på den utredning som krävs i betänkandet. Möjligheten till grupptalan är ett stort ingrepp i processrätten. Det är därför oacceptabelt att spänna kärran framför hästen. Jag har därför avstått från att rösta.

− Betänkande: Elizabeth Lynne (A6-0159/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag avstod från att delta i omröstningen om min brittiska kollega Elizabeth Lynnes betänkande om framsteg som gjorts i EU när det gäller lika möjligheter och icke-diskriminering sedan införlivandet av direktiven från år 2000.

Jag instämmer i själva grundprinciperna för betänkandet, i synnerhet när det gäller icke-diskriminering inom utbildning, livslångt lärande, sysselsättning, socialt skydd, bostäder, hälso- och sjukvård, den bild av diskriminerade grupper som förmedlas av medierna och i reklam, funktionshindrade personers fysiska tillgång till information, telekommunikation, elektronisk kommunikation, transportsätt och offentliga platser, sociala förmåner och tillgång till dem samt till varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten etc.

Men jag är inte övertygad om att det behövs ett nytt direktiv på grundval av artikel 13 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Den politiska debatten måste fortsätta. Fortsättning följer…

  Philip Bushill-Matthews (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Konservativa parlamentsledamöter avskyr diskriminering i alla dess former. Vi har lagt fram egna ändringsförslag till betänkandet för att göra detta glasklart. Men även om vissa aspekter av diskriminering fortfarande kan vara ett problem är det alldeles uppåt väggarna att tro att mer EU-lagstiftning på något sätt skulle vara lösningen.

Storbritannien har redan en komplett samling lagar om diskriminering som fortfarande visar sig vara svåra att tillämpa i praktiken. Det som behövs är en bättre tillämpning av befintliga lagar och en bättre förståelse av tillämpningsproblemen innan vi sätter igång och antar ännu fler EU-direktiv.

I bästa fall utgör detta betänkande, en initiativresolution med krav på ännu ett ”omfattande” EU-direktiv mot diskriminering, ett politiskt poserande, i värsta fall en öppen inbjudan till kommissionen att producera ännu mer EU-lagstiftning av typen ”en storlek passar alla” på ett mycket känsligt område.

Som en medlem i den brittiska handelskammaren uttryckte det kort och koncist: ”Diskriminering kan i de flesta fall inte lösas med mer lagstiftning. Det vore bättre att ägna sig åt multikulturella, multireligiösa satsningar för att ändra människors attityder.” Det tycker vi också.

  Brian Crowley (UEN), skriftlig. − (EN) Detta betänkande försöker överskrida den behörighet som medlemsstaterna har givit EU när det gäller att motverka diskriminering. Det sägs klart och tydligt i fördragen inom vilka områden EU har befogenhet att lägga fram lagförslag och vad medlemsstaterna själva kan göra.

Detta betänkande, som är ett initiativbetänkande, vilket innebär att det inte finns något lagförslag från kommissionen, går längre än vad som är tillåtet enligt de nuvarande fördragen och längre än vad som skulle vara tillåtet om Lissabonfördraget ratificerades. Alla åtgärder för att motverka diskriminering som faller inom ramen för EU:s behörighet är i själva verket en fråga för våra medlemsstatsregeringar och varje regering har vetorätt. Detta är INTE en fråga för Europaparlamentet.

De nuvarande befogenheterna enligt fördragen innebär att alla medlemsstater måste samtycka till lagar mot diskriminering. Irland har faktiskt en samling mycket kraftfulla nationella lagar mot diskriminering, däribland lagen om lika ställning, och det har fungerat mycket bra.

Att förbättra funktionshindrades rättigheter, inte minst deras begränsade tillgång till varor och tjänster är lovvärt. Detta betänkande överskrider emellertid unionens behörighet och Fianna Fáil-delegationen har därför förkastat det.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Elizabeth Lynnes betänkande om framsteg som gjorts i EU när det gäller lika möjligheter och icke-diskriminering, eftersom vi måste uppmana Europeiska kommissionen att noggrant kontrollera införlivandet av direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG om likabehandling av personer, samt genomförandet av nationella lagar baserade på dessa direktiv.

Jag vill understryka att kvinnor är särskilt sårbara för diskriminering i arbetslivet, i synnerhet när det gäller deras valmöjligheter i samband med moderskap.

Rätten att skyddas mot alla former av diskriminering är en av Europeiska unionens grundläggande principer, men den riskerar att förlora all innebörd på grund av bristerna när det gäller lagarnas effektivitet och tillämpning.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det finns en del positiva aspekter i betänkandet, bland annat kravet att kommissionen och medlemsstaterna ska stoppa all diskriminering som grundar sig på anställningsavtal genom att garantera likabehandling av alla arbetstagare i fråga om hälsoskydd och säkerhet och bestämmelser om arbetstid och viloperioder, föreningsfrihet och frihet att låta sig företrädas av valda ombud, skydd mot uppsägning på osakliga grunder samt rätt att bedriva kollektivförhandlingar och vidta kollektiva stridsåtgärder.

Dessutom poängteras vikten av tillgång till utbildning och fortsatt skydd av erhållna rättigheter genom lagstiftning om utbildningsperioder, bättre vårdmöjligheter och fortsatta grundläggande sociala rättigheter såsom rätten till pension, yrkesutbildning och arbetslöshetsunderstöd vid förändringar i arbetssituationen och övergång från ett anställningsavtal till ett annat eller från lönearbete till egenföretagande och vice versa.

Allt detta fick gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater att försöka ändra flera delar av betänkandet, särskilt innehållet i kravet på ett antidiskrimineringsdirektiv. De lyckades inte eftersom omröstningen gick emot dem.

Vi förkastar för vår del PPE-DE-gruppens förslag och stöder föredraganden, även om vi inte håller med om vissa punkter i betänkandet.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Lynnebetänkandet om bekämpning av diskriminering i medlemsstaterna, särskilt på sysselsättningsområdet, ligger helt i linje med de texter som parlamentet har antagit i denna fråga. Bakom de allmänna ordalagen och det fåtal ställen där kvinnor eller funktionshindrade nämns är det inte alls svårt att urskilja vad som egentligen, och tvångsmässigt, står i fokus för er uppmärksamhet: invandrarbefolkningen.

För att slingra sig ifrån själva frågan slås allt ihop: diskriminering av kvinnor, unga, äldre, diskriminering på grund av etniskt ursprung etc. men också på grund av nationellt ursprung. Om det är någon typ av diskriminering som kan rättfärdigas helt ur etisk, juridisk och politisk synpunkt, så är det nationell och europeisk preferens när det gäller sysselsättning och sociala förmåner. På motsvarande sätt är era förslag till ”positiv särbehandling”, eftersom ni inte vågar kalla det för vad det egentligen är, verkligen omvänd diskriminering som främst skulle drabba, och redan drabbar, européerna själva i deras egna länder. För er är denna typ av diskriminering dock normal.

  Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. – (PL) Som ledamot av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor ger jag mitt fulla stöd till Elizabeth Lynnes betänkande. Jag tvivlar inte på att gällande folkrätt och våra egna EU-beslut rent formellt är bra och önskvärda lösningar. Det är därför beklagligt att deras ikraftträdande ständigt stöter på en massa problem, även här i vårt Europa, som borde vara mer demokratiskt och mindre diskriminerande.

Det är häpnadsväckande att vi kan bli tvungna att uppfordra EU:s medlemsstater att respektera bestämmelserna i direktiv 2000/78/EG fullt ut och att kontinuerligt och systematiskt övervaka framstegen med att undanröja alla former av diskriminering från det politiska, sociala och ekonomiska livet.

Detta är särskilt viktigt för medborgare i mitt land, Polen, som drar nytta av den gemensamma marknaden och den fria rörligheten för personer genom att leva och arbeta i flera EU-länder. Jag måste tyvärr säga att det kommer allt fler bevis på att mina landsmän diskrimineras uteslutande på grund av deras nationalitet. Oroande uppgifter om detta kommer allt oftare från Tyskland, Storbritannien och Irland. Det vore paradoxalt om Europaparlamentet engagerade sig så starkt och eftertryckligt för att bekämpa uttryck för diskriminering runt om i världen, men inte klarade av att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras på hemmaplan – dvs. i EU:s medlemsstater. Nog förtjänar väl alla EU-medborgare lika och icke-diskriminerande behandling!

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Låt mig först understryka hur viktigt det är att föra en debatt om och vidta åtgärder för icke-diskriminering och likabehandling.

Som föredraganden själv påpekar har vissa medlemsstater emellertid fortfarande inte helt införlivat direktiven om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (2000/43/EG) och om likabehandling i arbetslivet (2000/78/EG). På grund av problemen med genomförandet av direktivens bestämmelser verkar det viktigaste vara att koncentrera sig på att se till att direktivens bestämmelser införlivas ordentligt och tillämpas mer effektivt.

Situationen blir inte bättre av att man genom att anta nya lagar täcker in flera befolkningsgrupper. Det viktigaste är man ökar medvetenheten genom utbildnings- och informationssatsningar, i första hand ute i medlemsstaterna, eftersom det är så dessa problem bör hanteras. Utmaningarna när det gäller diskriminering och likabehandling ser inte likadana ut i alla medlemsstater.

Det är också därför jag är emot att man stiftar ännu fler lagar, eftersom de inte kommer att få bort problemen när det gäller likabehandling och diskriminering. Samtidigt anser jag att diskriminering av funktionshindrade personer, vars särskilda situation gör att man omgående måste anta ett heltäckande förslag som kan genomföras ute i medlemsstaterna, bör behandlas som en separat fråga. Jag hoppas att Europeiska kommissionen mycket snart kommer att ta initiativ till detta.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Elizabeth Lynnes betänkande om framsteg som gjorts i EU när det gäller lika möjligheter och icke-diskriminering. Det är min uppfattning att vi inte får skapa en diskrimineringshierarki i EU.

Kollegerna i det konservativa partiet är av en annan mening och jag skulle gärna höra hur de förklarar en ståndpunkt som jag i grunden anser vara oförsvarlig. Vi behöver ett övergripande direktiv baserat på artikel 13 och jag röstade för Elizabeth Lynnes betänkande.

  Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Fine Gael-ledamöterna i PPE-DE-gruppen: Mairead McGuinness, Avril Doyle, Gay Mitchell och Colm Burke avstod från att delta i den slutliga omröstningen om Lynnebetänkandet om framsteg som gjorts i EU när det gäller lika möjligheter och icke-diskriminering.

I betänkandet utpekas och kritiseras medlemsstaterna för deras ”bristande införlivande och genomförande” av direktiv 2000/78/EG, och det krävs en strängare övervakning av medlemsstaternas införlivande och genomförande, samt en förstärkning av EU:s lagstiftning på detta område.

Vi stöder kravet på ett fullständigt införlivande och genomförande av EU-direktiven, men konstaterar att överträdelseförfarandena mot vissa medlemsstater fortfarande inte har avslutats.

Vi stöder starkt åtgärder för att stoppa diskriminering, inklusive ytterligare åtgärder, men kan i nuläget inte stödja ett krav på fler EU-direktiv på detta område. Det är viktigt att befintliga EU-direktiv genomförs fullt ut och kommissionen bör fortsätta att se till att medlemsstaterna följer lagstiftningen innan några nya EU-åtgärder övervägs.

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för detta betänkande, som jag tycker är viktigt mot bakgrund av de framsteg som har gjorts men framför allt med tanke på de framtida åtgärder som krävs för att skapa lika möjligheter och bekämpa diskriminering. De bestämmelser som behandlas i betänkandet är några av de mest progressiva i lagstiftningen och gynnar verkligen ett betydande antal europeiska invånare genom att förbättra deras livskvalitet.

Enligt uppgifter från kommissionen anser 51 procent av européerna att det inte görs tillräckligt i deras länder för att bekämpa diskriminering och skapa lika möjligheter.

77 procent av EU-medborgarna anser att kvinnor är underrepresenterade i ledande positioner och 72 procent anser att invånare över 50 år är underrepresenterade i arbetslivet.

Att betänkandet blir en framgång garanteras av två saker: det starka stödet från befolkningen för antagandet av åtgärder för att bekämpa diskriminering och därmed skapa lika möjligheter för alla, samt det politiska starka åtagande som vi europeiska socialdemokrater har gjort om att bygga ett samhälle där ingen stängs ute utan alla har lika möjligheter. Jag gratulerar Elizabeth Lynne till hennes betänkande.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Ett aktivt och energiskt försvar av icke-diskriminering får inte förväxlas med relativisering, som innebär att allt är jämlikt, allt är likvärdigt och alla val, möjligheter och förhållanden har lika värde enligt rättsordningen. En politik för att värna stora familjer är till exempel på intet sätt ett brott mot principen om icke-diskriminering, lika lite som en vägran att fastställa regelverk för alla tänkbara former av förhållanden mellan människor kan jämställas med någon typ av diskriminering. Det som jag stöder, och som jag anser det vara min plikt att stödja, när det gäller icke-diskriminering är framför allt hävdandet av en övergripande princip om individens frihet, inte en kollektivistisk, statlig syn på frihet, där bara det som sanktioneras av staten anses vara icke-diskriminerande. Samhället kan ha och har preferenser, vilka kommer till uttryck i politiken. Det kan och får inte framtvinga eller inskränka ett beteende om det inte står i strid med tredje mans frihet.

  Lydia Schenardi (NI), skriftlig. – (FR) Det finns för närvarande inte mindre än fem direktiv om lika möjligheter och icke-diskriminering i Europeiska unionen. Tjugoåtta överträdelseförfaranden pågår mot medlemsstater som inte har införlivat dem. Detta kan bara djupt beklagas.

Men bör vi systematiskt framtvinga jämställdhet mellan könen med våld och genom förtryck?

Det tycker inte jag, snarare tvärtom. Låt oss sluta upp med att stigmatisera samtalet om diskriminering genom att klassificera minoritetsgrupper och minoritetsbefolkningar som ”goda”, särskilt invandrare, och få européer att känna sig skyldiga som om de oupphörligt utövar diskriminering.

Vi måste få stopp på dessa vänstervridna refränger som inte alls hjälper de människor som diskrimineras utan tvärtom stigmatiserar dem.

Låt oss i stället lägga större vikt vid varje människas personliga ansvar för att få slut på alla typer av diskriminering och på nödvändigheten av att särskilt invandrare anpassar sig till våra regler, lagar och värderingar.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. − (PL) Diskriminering, såväl indirekt som direkt, på grund av kön, ålder eller funktionshinder, förekommer fortfarande bland oss i Europa.

Internetportalen Pracuj.pl genomförde en enkät bland förvärvsarbetande och jobbsökande människor, arbetsgivare, studerande och akademiker. Enligt enkäten är de samhällsgrupper som diskrimineras mest på arbetsmarknaden personer över 50 år och funktionshindrade.

Den vanligaste formen av diskriminering på arbetsmarknaden är att arbetsgivare styrs av sina fördomar och förutfattade meningar när de väljer vem de ska anställa – nästan 62 procent av respondenterna ansåg att detta är ett stort problem. Därefter kom bristen på lika tillgång till jobberbjudanden/brist på lämpliga jobberbjudanden (56 procent), en ovilja erbjuda tillsvidareanställning/anställningsavtal (44 procent) och lägre än genomsnittslön i vissa fack eller branscher (43 procent).

Min uppfattning är att en antidiskrimineringspolitik, som en av EU:s grundläggande principer, har en mycket tydlig funktion att fylla på detta område.

− Betänkande: Willi Piecyk (A6-0163/2008)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi har valt att rösta för detta initiativbetänkande eftersom det innehåller flera bra skrivningar om att skapa en hållbar ekologisk och ekonomisk förvaltning av EU:s havsområden.

Vi har även valt att stödja skrivningen om en Havens dag i EU. Det finns anledning att vara skeptisk till stora kampanjinsatser från EU:s institutioner, men i detta fall valde vi att stödja detta eftersom miljösituationen i haven är en angelägen fråga.

Vi anser dock att betänkandet innehåller skrivningar som kan tolkas som alltför positivt inställda till yrkesfisket. Fiskeflottorna i EU har idag en överkapacitet och måste minskas med hänsyn till de krympande fiskbestånden. Det är fel att garantera yrkesfiskarna sysselsättning med fiske. Aktiv arbetsmarknadsutbildning är en av flera åtgärder som kan användas för att stärka arbetstagare och regioner som är beroende av fiskenäringen.

  Jean-Pierre audy (PPE-DE), skriftlig. − (FR) Jag röstade för det initiativbetänkande min tyska kollega Willi Piecyk utarbetat om en integrerad havspolitik för Europeiska unionen som svar på ett meddelande från kommissionen om denna fråga. Europas havsområden (två oceaner – Atlanten och Norra ishavet – och fyra hav – Östersjön, Nordsjön, Medelhavet och Svarta havet) och den 70 000 kilometer långa kustlinjen är centrala för kontinentens välmåga och välstånd. De är Europas handelsvägar, klimatreglerare, livsmedel-, energi- och resurskällor och populära områden för bosättning och rekreation.

Jag skulle vilja tillägga att de också är vattenreserver, vilket i framtiden kommer att vara en sällsynt tillgång. Med tanke på globalisering och snabb klimatförändring är det viktigt att snabbt agera och upprätta en integrerad havspolitik för Europeiska unionen utifrån konstaterandet att alla frågor som rör Europas oceaner och hav är sammanlänkade. Havsövervakning (som är avgörande för en säker och trygg användning av havsrummet), fysisk planering i kust- och havsområden (som är ett viktigt planeringsverktyg för hållbart beslutsfattande) och en heltäckande och åtkomlig data- och informationskälla – allt detta är mycket intressanta vägar att följa.

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Europa måste, delvis på grund av sitt strategiska geografiska läge, föregå med gott exempel internationellt i sin havspolitik, genom att ta tillvara oceanernas och havens ekonomiska potential som en ovärderlig källa till förnybar energi. Det skulle också vara ännu ett steg mot ett hållbart utnyttjande av de marina resurserna att inrätta regionala kompetenscentrum och uppmuntra och stödja de forskningscentrum knutna till universitet som redan finns i kustområden, kombinerat med en handlingsplan baserad på innovation, forskning och skydd av miljön i oceaner och hav.

I betänkandet föreslås också att handlingsplanen med hjälp av rättvisa system för handel med utsläppsrätter, ökad forskning om oceaner och hav som en källa till förnybar energi, samt införande av lika skattebehandling för elektricitet och fartygsbränsle ska bidra väsentligt till att minska utsläppen av växthusgaser. Detta skulle innebära att fartyg i hamn skulle uppmuntras använda en landbaserad elektricitetsförsörjningskälla.

Förslaget om samordning mellan europeiska organ som arbetar med havsövervakning skulle slutligen motverka och förhindra attacker på europeiska fartyg och samtidigt bekämpa olaglig verksamhet som narkotika- och människosmuggling och därmed bidra till att göra de internationella vattnen betydligt säkrare.

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. − (PL) Eftersom jag har fått möjlighet att diskutera Willi Piecyks betänkande om en integrerad havspolitik för Europeiska unionen skulle jag vilja ta upp genomförandet av vattenramdirektivet, i vilket förutses insatser för att upptäcka och omhänderta kemiska vapen som har blivit kvar i Östersjön och Nordsjön efter andra världskriget. Jag talar om planerna i samband med NordStream-gasledningen. Byggandet av denna ledning kan rubba vapen på Östersjöns botten som har blivit kvar sedan andra världskriget. Det finns enligt preliminära beräkningar mellan 40 000 och 60 000 ton kemisk ammunition, varav 12 000–13 000 ton är giftig krigsmateriel. Vi vet inte ens exakt var många av dessa vapen är, så katastrofrisken är enorm. När gasledningen tas i bruk kan det dessutom användas kemikalier som är skadliga för miljön. Detta kan leda till en miljökatastrof med mycket allvarliga konsekvenser. Detta utgör ett direkt hot mot människors liv och hälsa i Östersjöns kustområden. I betänkandet sägs att man ska uppnå en situation där Europas oceaner och hav är ”renast i världen”. Jag vill därför vädja till Europeiska unionen att göra särskilda insatser för en integrerad havspolitik och förbjuda byggandet av projekt som hotar de europeiska invånarnas säkerhet.

  Ole Christensen, Dan Jørgensen, Poul Nyrup Rasmussen, Christel Schaldemose och Britta Thomsen (PSE), skriftlig. − (DA) Sjöfarten måste integreras i handeln med koldioxidkvoter.

Den socialdemokratiska delegationen arbetar för att integrera sjöfarten i handeln med koldioxidkvoter. Sjöfarten står – även om detta transportsätt är mycket miljövänligt i förhållande till mängden transporterat gods – för mycket stora koldioxidutsläpp, som klart överstiger andelarna från till exempel luftfarten, som också snart ska integreras i kvothandelssystemet.

Idag har delegationen därför röstat för den punkt i betänkandet om en integrerad havspolitik för Europeiska unionen som klart säger att vi måste integrera sjöfarten i handeln med koldioxidutsläpp.

Vi har därför förkastat ett ändringsförslag från gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen i samma ämne. Det är oklart om det gröna ändringsförslaget hänvisar till en specifik modell för utsläppshandel. Om så är fallet saknar vi en förklaring om exakt vad den innehåller. I nuläget vill vi därför inte anta en bestämd modell, som i värsta fall kan försvåra och försena en överenskommelse om integreringen av sjöfartens koldioxidutsläpp.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Vi delar fullt ut några av de synpunkter som framförs i detta betänkande, till exempel att det är angeläget att bekämpa svavel- och kväveoxidutsläpp från fartyg och att den gemensamma fiskeripolitiken är alltför byråkratiserad och centraliserad.

De flesta av de förslag som läggs fram är dock negativa. Vi har svårt att se mervärdet av att EU inrättar en årlig dag för havet. Vi ifrågasätter likaså värdet av att EU ska finansiera sjöfartsforskning, att en handlingsplan på EU-nivå för att kartlägga fartygsvrak och arkeologiska platser under vatten ska upprättas och vi är kritiska till att EU-institutionerna ska ha synpunkter på fysisk planering i kustområden.

Betänkandet utgör således ytterligare ett exempel på hur EU-parlamentet försöker få inflytande inom allt fler politikområden. Respekten för den ofta hyllade, men sällan tillämpade, subsidiaritetsprincipen lyser fullständigt med sin frånvaro. Det kan vi inte acceptera. Vi har således röstat nej vid slutomröstningen.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi anser att en havspolitik baserad på samarbete mellan medlemsstaterna som tillför ett mervärde och främjar varje lands politik och åtgärder som rör havet kan ha en positiv inverkan.

Samtidigt slår Europaparlamentet ånyo fast mål för den integrerade havspolitiken som vi inte kan godta, även om man inte gör det lika kraftfullt som i det tidigare betänkandet.

Förutom att det genomsyras av en federalistisk och geostrategisk syn på användningen av de enskilda medlemsstaternas exklusiva ekonomiska zoner, förespråkar betänkandet en snabb integrering av den gemenskapsinterna sjöfarten i den inre marknaden, dvs. en avreglering, lyfter fram satsningar som syftar till att inrätta en europeisk kustbevakning, trots att det är ett område som faller inom ramen för medlemsstaternas behörighet, förordar att sjöfarten ska integreras i utsläppshandeln – ännu mer köpslående – och stöder – paradoxalt nog (eller kanske inte) – att rimlig hänsyn tas till havspolitiken i EU:s budget (?) efter 2013, dvs. förespråkar än en gång centraliserad politisk och ekonomisk makt för EU, men utan att ge något i gengäld (även om inget skulle vara acceptabelt).

Europaparlamentets förslag till resolution innehåller visserligen några förslag som vi instämmer i – en del lades fram av oss – men de uppväger inte de negativa delarna av förslaget till resolution.

Vi röstade därför emot det.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Piecykbetänkandet om EU:s havspolitik. Jag välkomnar särskilt avsnittet där man erkänner att den gemensamma fiskeripolitiken har varit en fullständig katastrof och att EU måste lära av sina misslyckanden för att uppnå en integrerad havspolitik.

Mitt eget land, Skottland, befinner sig mitt i Europa när det gäller havsfrågor och vi kan gynnas av en EU-politik som omfattar så skilda områden som miljö, transport, turism och sysselsättning. Det måste emellertid rymmas ett erkännande av mångfalden i Europas havsområden och beslut får inte fattas enligt den ”en storlek passar alla"-modell som har kommit att symbolisera Europas misslyckade fiskeripolitik.

  Roselyne Lefrançois (PSE), skriftlig. − (FR) Jag röstade för denna text eftersom jag anser att det är viktigt att EU förser sig med en integrerad havspolitik så fort som möjligt.

EU kan nämligen ha mycket att vinna på att anta en enhetlig strategi för hur man ska genomföra de olika åtgärder inom sektorspolitiken som inverkar på havsområdet, till exempel vissa sociala, industriella eller miljömässiga åtgärder, för att på så sätt främja upprättandet av ett verkligt ”enhetligt kretslopp”.

Jag välkomnar också viljan att stärka kampen mot klimatförändring och föroreningar genom att inrätta verkliga innovationscenter som dessutom skulle kunna bli en konkurrensfrämjande faktor och bidra till den sociala välfärden i unionens kustområden.

Slutligen stöder jag de förslag som rör säkerhetsaspekterna i havspolitiken, framför allt tanken på att utforma gemensamma regler på området och att dela övervakningsmetoder inom gemenskapens havsområde. Det skulle göra det möjligt både att bekämpa piratverksamhet – en företeelse som dykt upp på nytt de senaste åren – och att skydda naturliga och arkeologiska miljöer i dessa områden för att förebygga eventuella katastrofer som kan få förödande effekter för utvecklingen av EU:s kuster.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Willi Piecyks betänkande om en integrerad havspolitik för Europeiska unionen tar upp de utmaningar som Europas havsnäring nu står inför. Dess rekommendationer kommer att göra det lättare att fatta EU-omfattande beslut på området.

Övergripande frågor som globalisering och klimatförändringar och deras inverkan på våra oceaner kan bara hanteras effektivt genom att man utformar en integrerad havspolitik. Jag röstade för betänkandet.

  Luca Romagnoli (NI) , skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill uttrycka mitt stöd för Willi Piecyks betänkande om en integrerad havspolitik för Europeiska unionen.

Jag instämmer i att det behövs en integrerad havspolitik, inte bara för att oceanerna och haven är en av EU:s viktigaste ekonomiska och kommersiella resurser och därför måste skyddas, utan även för att effektiva och hållbara samordnade insatser av medlemsstaterna skulle förbättra hur de förvaltas och utvecklas. En av de punkter som jag anser vara grundläggande är att sjöfarten bör regleras och förbättras på ett sätt som överensstämmer med målen för bekämpningen av klimatförändringar och att den marina resursen ska stå i fokus som en potentiell ren, alternativ energikälla.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Våra hav är vår gemensamma resurs. Vi behöver en samordnad strategi för att motverka exploateringen och nedsmutsningen av våra hav. Vi kan bara åstadkomma detta genom att alla EU-länder som berörs av havspolitiken arbetar tillsammans. Jag hoppas att fler EU-medborgare kommer att kunna delta i Havets dag i Europa nästa år. Eftersom denna dag kommer att sammanfalla med de europeiska valen nästa år kommer kanske alla kandidater att utnyttja den 20 maj för att ta upp havspolitiska frågor.