Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 20 maj 2008 - Strasbourg

12. Vilseledande ”katalogföretag” (till exempel European City Guides) (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är en debatt om en muntlig fråga till rådet från Arlene McCarthy för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd om vilseledande ”katalogföretag” (till exempel European City Guides) (O-0078/2007 - B6-0152/2008).

  Arlene McCarthy, frågeställare. − (EN) Herr talman! Syftet med denna muntliga fråga är naturligtvis att se till att det vidtas åtgärder för att gottgöra de tusentals småföretag i hela EU som dagligen svindlas på miljontals euro av oseriösa europeiska ”katalogföretag”. Parlamentet har fått hundratals framställningar och mängder av brev via sina lokala kontor från företag som har drabbats av detta utbredda svindleri mot småföretag.

Vi måste förstås inse att den här typen av svindleri har funnits i mer än 40 år, enligt de seriösa katalogföretag som företräds av EADP. Men detta är tveklöst ett svindleri som kräver att EU agerar. Som exempel kan nämnas holdingbolaget Maiwolf, som äger European City Guide och andra liknande företag, vars struktur är en komplicerad härva av europeiska blufföretag som är registrerade, bedriver verksamhet och har sina säten i flera av EU:s medlemsstater och i EES-länderna Schweiz och Liechtenstein. Trots rättsliga åtgärder och att domstolar i flera medlemsstater har utdömt böter fortsätter bolaget att bedriva sin verksamhet på ett sätt som gör det rättsvårdande samarbetet i EU till åtlöje. Det tog inte mindre än sju år i olika domstolar att stoppa företaget i Barcelona, bara för att det genast skulle återuppta sin verksamhet i Valencia. Maiwolf Holding är navet i ett nätverk av svindlarföretag som inte bara verkar inom EU utan även globalt och som tyvärr fortfarande undgår lagens långa arm.

Genom att svara på European City Guide luras företag att tro att de bara svarar på en begäran om information eller om uppdatering eller korrigering av sina uppgifter. De luras att tro att det är en kostnadsfri tjänst för att sedan plötsligt få en faktura på tusentals euro, en summa som om den överhuvudtaget har nämnts bara har förekommit i en finstilt, förvirrande och vilseledande text. Holdingbolaget Maiwolf äger tydligen även de indrivningsföretag som sedan trakasserar, skrämmer och hotar företagen att betala. Webbplatsen ”Stop the European City Guide”, som driver en kampanj mot City Guides bedrägerier, hotades också med rättsliga åtgärder och deras internetleverantör tvingades stänga ned webbplatsen, även om de lyckligtvis nu är igång igen.

En stor del av det här blufföretagets aktiviteter är uppenbara brott mot direktivet om vilseledande reklam från 1984. Vi behöver en bättre och mer samordnad tillämpning av direktivet för att stänga igen de kryphål och luckor som utnyttjas av de här företagen. Jag kan informera ordföranden om att mitt utskott kommer att granska genomförandet och införlivandet av direktivet om vilseledande reklam och naturligtvis också det nya direktivet om otillbörliga affärsmetoder. Vi är särskilt intresserade av Österrikes införlivande av direktivet om vilseledande reklam, som innebär att företag inte kan bindas till avtal om de inte tydligt och klart har gått med på villkoren. Detta är en modell, herr ordförande, som jag hoppas att ni kommer att följa efter i diskussionerna med övriga medlemsstater.

Småföretag har naturligtvis ingen nytta av direktivet om otillbörliga affärsmetoder eftersom det inte gäller transaktioner mellan företag – inte ens småföretag. Medlemsstaterna måste utnyttja nätverket för gränsöverskridande rättstillämpning för att en gång för alla tvinga dessa cowboyföretag att slå igen. Jag och mina kolleger förstår verkligen frustrationen hos de många småföretag som i åratal, inte några månader, har drabbats av trakasserier och ekonomiska förluster.

Om vi verkligen tror på det vi brukar säga, nämligen att småföretagen utgör ryggraden i EU:s ekonomi, är det dags att vi tar deras parti, försvarar deras rättigheter och skyddar dem mot dessa bedrägerier. Jag välkomnar visserligen kommissionsledamoten Meglena Kunevas intresse och hennes löfte att övervaka deras verksamhet, men bara övervakning räcker inte och siktar inte aktivt in sig på dessa företag. Jag anser att det är oacceptabelt att de klagande företagen verkar tala för döva öron och att den enskilde näringsidkare som står bakom City Guide har fått fortsätta med sina bedrägerier utan att ställas till svars med EU-rättens fulla kraft. Idag uppmanar jag därför medlemsstaterna att agera snabbt, att inse de allvarliga och förödande konsekvenserna av att denne bedragare tillåts fortsätta att svindla våra företag. Jag vill att medlemsstaterna, och även ordförandeskapet, under dagens debatt lovar att vidta åtgärder och inte bara debatterar problem som vi har känt till i flera år.

Jag anmodar därför ordförandeskapet att svara på dessa frågor och att samarbeta med oss för att finna en lösning för de företag som fortsätter att drabbas av dessa bedrägerier.

  Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Jag vill tacka Arlene McCarthy för hennes fråga. Jag vill även tacka utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Jag ska försöka svara på frågan utifrån det upplägg som Arlene McCarthy har givit den.

När det gäller den första frågan, dvs. vilka åtgärder medlemsstaterna har vidtagit för att lägga ned dessa oseriösa katalogföretag, måste jag informera er om att rådet ännu inte har mottagit något förslag till lösning från medlemsstaterna. Rådet har heller inte fått någon information om medlemsstaterna har vidtagit några åtgärder för att lägga ned sådana företag eller om behöriga myndigheter har för avsikt att utbyta information om sådana företag.

När det gäller den andra frågan, om att täppa till kryphålen som uppstått i samband med införlivandet av direktivet om vilseledande reklam, är det Europeiska kommissionen som ansvarar för detta direktiv och dess genomförande, vilket fastställs i artikel 211 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Enligt min uppfattning bör Europaparlamentet därför rikta denna fråga till Europeiska kommissionen.

I samband med dessa två frågor bör jag även tillägga att rådet ännu inte har fått någon information om åtgärder från medlemsstaternas sida för att varna näringslivet för oseriösa katalogföretag.

När det gäller frågan om att utvidga räckvidden för direktivet om otillbörliga affärsmetoder kan jag dock bekräfta för Arlene McCarthy att detta direktiv inte omfattar de fall som beskrivs av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Det omfattar med andra ord inte fall av bedrägliga affärsmetoder som riktas mot små och medelstora företag.

Skälet till detta är att det berörda direktivet bara gäller transaktioner mellan företag. När det gäller möjligheten att utvidga räckvidden för detta direktiv så att det även omfattar transaktioner mellan företag kan jag bara säga att rådet kommer att ta ställning till denna fråga så snart ett lämpligt lagförslag har lagts fram.

Jag bör dock påminna er om att rådet redan har debatterat frågan om huruvida det relevanta direktivet även bör omfatta affärsmetoder mellan företag i samband med att direktivet antogs. Jag bör påminna er om att inte bara kommissionen, utan även en majoritet av medlemsstaterna, förkastade tanken att direktivet även skulle omfatta otillbörliga affärsmetoder som inte drabbar konsumenter.

Oavsett detta måste jag dock understryka att företag, även små och medelstora företag, inte står utan skydd mot sådana metoder. De skyddas genom direktivet om vilseledande reklam.

Låt mig avsluta med att på ordförandeskapets vägnar uttryckligen instämma i utskottets uppfattning att otillbörliga och bedrägliga affärsmetoder är oacceptabla på alla ekonomiska områden. Även jag anser att åtgärder måste vidtas mot denna verksamhet.

Medlemsstaterna hanterar otillbörliga affärsmetoder i enlighet med sin lagstiftning. European City Guide, som ni tog som exempel i er fråga, har också varit föremål för rättsliga åtgärder i minst en medlemsstat.

Låt mig än en gång tacka er för er fråga och jag ska under alla omständigheter lyssna noggrant på debatten.

  Simon Busuttil, för PPE-DE-gruppen. – (MT) Herr talman! När ni slår upp denna katalog – för det är en stor, tjock publikation – finner ni hundratals sidor, med tusentals företag, ofta mycket små företag som har hamnat i katalogen därför att de har lurats. De har inte velat vara med i den, men har hamnat där mot sin vilja. Parlamentets utskott för framställningar har fått omkring 400 framställningar från småföretag som har lurats på detta sätt. Jag anser att denna fråga har tre aspekter. För det första är de involverade småföretagen offer för bedrägeri. För det andra finns det en gränsöverskridande, transnationell aspekt som därför bör vara av intresse för oss i Europa, i Europaparlamentet, i rådet och i kommissionen. För det tredje profiterar företag som ”European City Guides” på brister i lagstiftningen.

Vad gör Europaparlamentet, utöver det som utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd gör och som Arlene McCarthy har informerat oss om? Utskottet för framställningar kommer att lägga fram ett betänkande om denna fråga. Det är jag som är föredragande och mitt betänkande kommer att ha fyra mål. För det första ska det försöka öka medvetenheten om detta problem, som är stort. För det andra kommer det att fortsätta att uppmuntra framför allt rådet och kommissionen att vidta tydliga åtgärder, för om det är omöjligt för dem att agera idag måste det bli möjligt för dem att göra det. För det tredje måste vi också slå fast om det finns brister i lagstiftningen, vilket är en uppgift för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Slutligen måste dessutom offren få goda råd. Utskottet för framställningar kommer att hålla samråd och träffa offer och arbetsmarknadens parter, samt kommissionen, innan betänkandet antas, vilket tros ske före årets slut.

  Genowefa Grabowska, för PSE-gruppen. – (PL) Herr talman! Man kan bara fördöma den verksamhet som bedrivs av företag som använder sig av ohederliga affärsmetoder. Vi måste verkligen skydda konsumenternas rättigheter mot ett sådant pseudo-marknadsagerande och stödja dem i kampen mot företag som i dagens europeiska verklighet upplever sig helt kunna undgå bestraffning. Tusentals företag över hela Europa luras av den påstått kostnadsfria annonseringen i företagskataloger som i själva verket kostar dem allt ifrån några hundra till några tusen euro. De företag som ger ut dessa ur såväl affärs- som marknadsföringssynpunkt värdelösa kataloger riktar inte bara in sig på specifika branscher, såsom turistorganisationer, hotellägare, restaurangägare och till och med forskarvärlden, utan vänder sig tyvärr också till statliga myndigheter och institutioner. Det är därför EU:s medborgare frågar hur det kommer sig att de som ligger bakom denna verksamhet, som ju faktiskt har identifierats med för- och efternamn som ägare till de företag som ger ut katalogerna, har kunnat göra sig en förmögenhet med hjälp av bedrägliga och ohederliga affärsmetoder som profiterar på små europeiska företagares rädsla för indrivningsföretag och domstolar.

Jag ber därför det slovenska ordförandeskapet – och jag vänder mig till ordförandeskapet mer än till kommissionen – att ta initiativ till en samordning av medlemsstaternas åtgärder, särskilt när det gäller utbyte av information och ömsesidig varning för den här typen av bedrägliga metoder, att skicka ut information om ägarna och styrelserna i dessa företag och även föreslå att det införs strängare straff för den här typen av verksamhet. Om denna situation får fortsätta kommer det att undergräva förtroendet bland EU:s företag och medborgare för tanken om en europeisk gemensam marknad och tyvärr även urholka skillnaden mellan hederliga affärsmän och maffialiknande verksamhet.

  Diana Wallis, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Ett stort tack till Arlene McCarthy och utskottet för den inre marknaden för att de har ställt denna fråga. Jag måste erkänna att jag önskar att svaret från rådet var lite kraftfullare.

Situationen är fullständigt oacceptabel och låt mig börja med att göra ett erkännande. I början av 1980-talet arbetade jag som advokat i Storbritannien, men öppnade ett kontor tillsammans med en advokat i Tyskland. Vi började få en massa kravbrev om att vi hade annonserat om vårt kontor i European City Guide och trots att vi var advokater kände vi oss trakasserade och rädda. Och om advokater låter sig skrämmas av de här människorna är jag säker på att vanliga småföretag också gör det.

Men det märkliga är att EU-rätten borde kunna ge ett svar och ändå inte tycks göra det, trots att det här har pågått i 20, 30 år. Om man läser några av breven från dessa människor citerar de till och med EU-rätten för att trakassera de drabbade ännu mer. Och vad får vi av rådet? Jag är ledsen, men det räcker helt enkelt inte: tja, vi kanske tittar lite på vilseledande reklam och vi ska tänka på saken. Efter trettio år krävs det verkligen något mer.

Vad ska människor göra? Vi behöver en grundlig debatt om huruvida vi ska omdefiniera vem och vad en konsument är. Vi försökte ta upp detta i samband med diskussionerna om avtalsrätt. Vi måste gå längre och djupare om vi ska kunna lösa detta problem.

Om medlemsstaterna är för timida eller rädda av sig för att hantera detta, låt mig till sist komma med ett annat förslag som måhända är lite kontroversiellt. Om kommissionen ger oss ett ordentligt system för kollektiv prövning, låt oss kalla det grupptalan, så kanske medborgarna kan agera själva om ingen agerar för dem. Det är något att tänka på.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Fyra år senare har vi till sist en debatt om European City Guides. Jag orkade inte bära ner pärmen med klagomål som jag har, vilket övriga kolleger redan berättat om. EU får på skallen därför att det inte har kontakt med sina medborgare och här har vi ett gyllene tillfälle – och nu riktar jag mig till rådet – att få kontakt med människor som har ett verkligt problem och som vänder sig till sina parlamentsledamöter för att få hjälp.

Det är inte bara företag som drabbas. Jag hört från skolsekreterare som har skrivit på av misstag och som är livrädda och har betalat. Det sorgliga med European City Guides är att det fungerar på grund av att folk hotas och är livrädda. Oavsett om man betalar eller inte fortsätter de att trakassera och bedra människor. Men det är ett europeiskt problem och därför erfordras en europeisk lösning. Jag antar att jag firar lite att vi har den här debatten och att min kollega, Simon Busuttil, kommer att lägga fram ett betänkande och förbereda information, men jag anser att både rådet och kommissionen behöver vara lite mer handlingsinriktade när det gäller det här.

Problemet är mycket speciellt och fem nyckelfrågor måste ställas. Jag anser att det är ett enormt problem men vi måste få veta dess omfattning. Utbyte av information är en mycket bra idé med det kan orsaka frustration om det inte resulterar i ett agerande. Vi måste täta alla kryphål. I Irland har till exempel europeisk lag citerats för dem som har anmält sig till European City Guides. De har blivit upplysta om att de kommer att ställas inför rätta, bötfällas och straffas i en annan medlemsstat. De får ta emot telefonsamtal med en mängd trakasserier mot dem själva och sina medarbetare. Detta är inte acceptabelt. Vi måste absolut omdefiniera begreppet konsument därför, som jag sa tidigare, det här handlar inte bara om affärsmän. Men jag upprepar att vi här har ett gyllene tillfälle att visa människor över hela Europa att vi är aktiva i frågor som drabbar dem direkt. Låt oss fånga ögonblicket och låt oss inte slarva bort det i dag med bara ord och ingen handling.

  Marian Harkin (ALDE). - (EN) Herr talman! Styrkan för många av dessa olagliga ”katalogföretag” är att de befinner sig i en annan medlemsstat, så de verkar oåtkomliga såvida inte EU ingriper. De ingjuter också rädsla hos människor, många är mycket små företag utan någon juridisk hjälp eller rådgivning och många ger till sist upp efter år av trakasserier och betalar.

Liksom för många av de andra talarna har också min avdelning översvämmats av klagomål, men oftast från egenföretagare: rörmokare, tandläkare, läkare, människor som har utsatts för European City Guide. Dessa människor känner sig ensamma, de känner att de bara har tagit ett dåligt beslut, att de har råkat illa ut och de nästan klandrar sig själva.

Jag tycker det är otroligt när jag hör att majoriten av medlemsstaterna inte vill ha en utvidgning av direktivet för att göra något åt relationerna mellan företag. Jag bara undrar, är det på grund av att de företag som utsätts är småföretag, att det inte är de stora företagen som drabbas? Jag anser att medborgarna behöver mer och bättre stöd från rådet och kommissionen än vad de nu får. Den nuvarande situationen är inte bra, och jag uppmanar rådet att omedelbart göra någonting åt den.

  Malcolm Harbour (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Låt mig gå rakt på sak. Jag vill vända mig till det slovenska ordförandeskapet, jag anser att de har varit fantastiskt bra. Minister Lenarčič! Låt mig bara presentera fyra saker som jag vill att ni tar upp vid nästa möte med konkurrensministrarna.

Det första är att ni ber kommissionen att ta frågan om Solvit-systemet, som ska handha alla klagomål på den inre marknaden - inte bara de marknadsrelaterade - och beslutsamt sätta upp den på föredragningslistan. Se till att de sprider den information som redan finns på enskilda webbplatser. - Vi borde skämmas över att det är de drabbade som faktiskt själva har tagit upp detta. – Det finns massor av uttömmande information. – Gör detta till en del av kommissionens ansvarsområde. Det skulle kunna ske omedelbart. Det är er första uppgift.

Den andra är att ni bör tala om för alla era kolleger att deras affärsinformationstjänster (för de har tjänster som når ut till små och medelstora företag) också bör spridas på deras eget språk, och att en blygsam summa av er budget bör läggas på att förklara för företagen vad som faktiskt pågår.

Det tredje är att ge informationen till era brottsbekämpande myndigheter. Säg också till kommissionen och till de som sköter ert konsumentskyddssamarbete att föra upp detta på föredragningslistan. Det krävs inte så mycket, informationen finns där. Det är tre saker som ni bör göra.

En fjärde sak som ni också skulle kunna göra är att säga följande till era kolleger: dessa tvivelaktiga metoder är, om de utövas på enskilda konsumenter, absolut olagliga enligt direktivet om otillbörliga affärsmetoder. Alla känner till att det är så. De företag som drabbas är i hög grad privata konsumenter. I genomförandet av detta direktiv inom de enskilda medlemsstaterna (och jag måste förresten säga att medlemsstaterna inte har gjort bra ifrån sig på den punkten, även min medlemsstat ligger långt efter), skulle ni lätt kunna ta med en klausul som särskilt inbegriper ”katalogföretag” och små företag. Det skulle inte vara så svårt.

Där har vi fyra specifika åtgärder. Jag räknar med er, herr minister. Vi kommer att titta på föredragningslistan, och vi förväntar oss att den här punkten finns med på nästa föredragningslista hos rådet för konkurrenskraft. Hur kan vi gå runt och säga till de små företagen att de ska delta i den inre marknaden om vi inte ens kan ge dem det mest grundläggande skydd genom en enkel handling som denna? Det är en skamlig försummelse av oss alla av våra skyldigheter på den inre marknaden.

  Richard Corbett (PSE). - (EN) Herr talman! European City Guide och liknande guider är i själva verket ett gäng skojare, men vår lagstiftning har inte varit bra nog för att vi ska kunna ta itu med dem. Den här frågan skulle också ha kunnat ställas till kommissionen för initiera ett nytt lagstiftningsförslag om att effektivisera relevant lagstiftning så att vi kan ta itu med dem. Men i avvaktan på detta är mitt enkla råd till alla småföretag som ställs inför krav från European City Guide och liknande guider: betala inte, ignorera dem och deras påtryckningar.

Man har startat en organisation som heter ”Stop the European City Guide”, en sammanslutning av dem som råkat ut för den här guiden. Deras webbplats fick tas bort på grund av påtryckningar och hot om rättsliga åtgärder mot deras Internetleverantör för att få dem stänga ner sin webbplats. Därför inhyser jag nu deras webbplats på min så de kan fortsätta att sprida information om hur företag kan skydda sig. Vi behöver vidta bestämda åtgärder och vi behöver göra det snarast.

  Marcin Libicki (UEN). – (PL) Herr talman! Jag vill gratulera Arlene McCarthy för en utmärkt förberedd muntlig fråga om annonsföretagens oärliga metoder som baseras på ”European City Guides”. Utskottet för framställningar, där jag är ordförande, har utsett Simon Busuttil att utarbeta ett betänkande om detta. Vi har tagit emot en enorm mängd framställningar som klagar på just de här metoderna. Kommissionsledamoten påstod att kommissionen inte har tagit emot sådana klagomål som skulle kunna ge anledning till att starta en utredning om det här problemet. Som jag ser det kommer denna debatt, och den debatt som kommer att hållas om Simon Busuttils betänkande, att tjäna som en fullgod anledning för kommissionen att agera i det här ärendet. Dessa metoder är mycket oärliga. Man trakasserar små företag och vanligt folk – med andra ord människor som inte har en stor hop med advokater som kan skydda dem.

Jag uppmanar kommissionen att agera i denna fråga.

  Brian Crowley (UEN). - (EN) Herr talman! Jag har behandlat 19 fall där människor har blivit orättmätigt utsatta för utgifter fordringar på grund av European City Guides. Av dessa 19, var 17 småföretag med tre anställda eller mindre. Av dessa 17 var sex personer över 60 år, som blev rädda vid åsynen av ett brev från en advokat i brevlådan.

Sanningen om orsaken till vad som hänt, var en förvrängning av Sale of Goods and Supply of Services Act (köplagen) eller direktivet om otillbörliga affärsmetoder, som Malcolm Harbour talade om. Det är i sig självt ett bedrägeri därför att om man kommer överens om att göra någonting, väntar man sig att få något tillbaka i ersättning. Vad som hände var att en oriktig framställning gavs av den tjänst som erbjöds. Jag anser liksom några av mina kolleger att det här är ett problem som hanteras bäst inom kommissionen. Det vore emellertid rätt att rådet för konkurrenskraft och varje minister uppmärksammas på det och får mandat att införa lagstiftning på nationell nivå, vilket kan vara snabbare att genomföra än att försöka komma fram med ett reviderat europeiskt direktiv i den här frågan.

  Arlene McCarthy (PSE). - (EN) Herr talman! Jag upprepar mina kollegers ord. Vi måste sluta upp med att vältra över ansvaret i den här frågan. Vi måste sluta med att tillåta dessa firmor att ”leka tafatt”. Det är just det spelet som de spelar. Jag lämnar inte kammaren, herr minister, utan något åtagande om handling.

Malcolm Harbour gav er några förslag, men vad jag vill att ni ska göra är att ta upp specifika saker som jag faktiskt tog upp i mitt inlägg i början. Jag vill att ni i rådets arbetsgrupp tar upp den österrikiska modellen där, enligt direktivet om vilseledande reklam, de här metoderna redan förbjuds. Alla medlemsstater gör det inte. Ni kan be andra medlemsstater att göra likadant, dvs. följa den österrikiska modellen och förbjuda de här metoderna genom att införa ändringar i deras nationella lagstiftning.

Jag vill också att ni ber rådet att samtycka till att vi ska ha nätverk för gränsöverskridande tillsyn för konsumenterna. Jag vill att ni beordrar dem att utreda och agera mot ”katalogföretagen” inom ramen för nätverket för gränsöverskridande tillsyn. Jag tror att det kommer att möjliggöra för oss att vidta gränsöverskridande åtgärder och stoppa dessa människor från att fly undan lagens långa arm. Jag ber er, om ni går med på detta så tror jag att vi alla kan gå härifrån lite gladare.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Tack så mycket, herr talman, för att ni låter mig uttala mig. Jag vill också tacka alla våra kolleger som har deltagit i debatten.

Låt mig börja med att klargöra en sak. Ingen i rådet, ordförandeskapet eller i någon medlemsstat stöder fortsatt bedrägligt handlande, eller förekomsten av bedrägligt handlande,inom den inre marknaden som skapats av Europeiska unionen. Tvärtom, och därför är denna debatt så välkommen och därför välkomnar jag den personligen å ordförandeskapets vägnar.

För det andra kan jag försäkra er om att ordförandeskapet har noterat de samstämmiga kraven på ökad aktivitet och omedelbar handling. Ni kan lita på att vi för vidare dessa krav till våra kolleger i rådet.

För det tredje är jag glad över att utskottet för framställningar har beslutat att utarbeta ett särskilt betänkande, och vi ser med glädje fram emot detta betänkande av Simon Busuttil. Detta borde alstra ytterligare drivkraft för lämpliga åtgärder på EU-nivå.

Jag vill emellertid understryka en sak. Fru McCarthy! Ni nämnde Österrike som exempel. Bra exempel tjänar som uppmuntran till andra att följa efter. Jag hoppas och tror också att denna debatt kommer att ha tjäna detta syfte. Jag måste dock betona att kommissionen har ansvaret för att direktiven införlivas.

Som redan har nämnts, och som ni också påpekade i er fråga, omfattas det här problemet av två direktiv. Direktivet om otillbörliga affärsmetoder täcker inte detta område. En lösning skulle vara att antingen omdefiniera begreppet konsument eller att utvidga direktivets tillämpningsområde. Jag förväntar mig att båda dessa alternativ finns med när ett beslut ska tas.

Vi är medvetna om att direktivet om otillbörliga affärsmetoder inte har funnits länge. Det har bara varit i kraft sedan december och jag tror att vi snart kommer att få utvärdera hur det tillämpas.

För det andra vill jag återigen betona att direktivet om vilseledande reklam täcker detta område. Bedrägerier och svindel av den här sorten inbegriper definitivt vilseledande reklam, vilket betyder att vissa rättsmedel redan finns att tillgå.

Låt mig till sist återigen betona att jag har följt debatten mycket uppmärksamt och att ordförandeskapet kommer att förmedla stämningen i detta plenum till rådets medlemmar.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Skriftlig förklaring (artikel 142)

  James Nicholson (PPE-DE) , skriftlig. – (EN) ”European Cities Guide” och liknande grupper bedriver olaglig verksamhet som särskilt inriktar sig på små och medelstora företag. De försöker övertala företag att skriva på för nummerupplysningstjänster som presenteras som avgiftsfria.

Men på grund av tvetydig och invecklad finstild text övergår dessa firmor till att trakassera folk för att de ska betala, på ett mycket hotfullt och illvilligt sätt. Ironiskt nog citerar dessa olagliga firmor EU-lagstiftningen med syfte att skrämma de utvalda ytterligare.

Denna typ av svindel utgör inte något som helst värde varken för konsumenten eller företaget. De bryter mot ett antal bestämmelser i EU-lagstiftningen, till exempel i direktivet om vilseledande marknadsföring från 1984. Det här är ett problem som finns i hela EU och som därför kräver brådskande åtgärder.

Lösningen ligger i ett samarbete på EU-nivå, nämligen i form av en tuff lagstiftning. Vi måste se till att de EU-direktiv som behandlar den här frågan inte har några kryphål, och att de kan genomföras på ett tillfredsställande sätt i alla medlemsstater.

Jag uppmanar rådet och kommissionen att bistå parlamentet och agera på ett sätt som speglar det allvarliga i situationen. Om vi uppmanar våra små och medelstora företag att konkurrera på den inre marknaden måste vi åtminstone se till att garantera ett dem ett skydd mot dessa skrämmande svindlerier.