Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 21 maj 2008 - Strasbourg

3. Vetenskapliga fakta om klimatförändringar: slutsatser och rekommendationer för beslutsprocessen (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt på dagordningen är ett interimsbetänkande (A6-0136/2008) av Karl-Heinz Florenz om vetenskapliga fakta om klimatförändringar: slutsatser och rekommendationer för beslutsprocessen (2008/2001(INI)).

  Karl-Heinz Florenz, föredragande. − (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr rådsordförande! Välkomna till Europaparlamentet! Vad var det som fick Europeiska unionen att inrätta det tillfälliga utskottet för klimatförändringar? Det var det rätta sättet att lägga fram en heltäckande bild av hur vi, Europeiska unionen, tänker ta itu med detta problem. Om vi vill hjälpa till på internationellt plan för att se till att problemet finns kvar på dagordningen – så som Stavros Dimas framgångsrikt gör för kommissionen – måste vi som Europeiska unionen, som parlamentet, deklarera vad vår tanke är. Med andra ord måste vi deklarera vad våra avsikter är i den här frågan. EU måste till sist visa hur vi hanterar frågan för att uppmuntra andra länder och kontinenter att agera tillsammans med oss i samma riktning. Det är därför det är viktigt att börja med den vetenskapliga aspekten av diskussionen, och det är det vi kommer att tala om i dag.

Om vi koncentrerar oss på den aspekten kommer vi aldrig att lägga fram ett tilltalande betänkande eftersom vi helt enkelt har att göra med verkligheten. Det är inte en fråga om kohandel: att ge efter en bit där, ta en bit där. Det handlar om att koncentrera sig på fakta. Vi har ställt samman dessa fakta i otaliga tematiska strategier, och under arbetets gång inbjöd vi Nobelpristagare till Bryssel och Strasbourg. Herr talman! Ni stod för ett utmärkt arrangemang och höll ett mycket viktigt tal om klimatförändringen, som var mycket tillfredsställande från mitt perspektiv och som uppmuntrade mig att fördubbla mina insatser.

Vi har hört synpunkter från otaliga experter från internationella organ från hela världen, under det utmärkta ordförandeskapet av min gode vän Guido Sacconi, som hanterade allting så väl. Vi hade också möjlighet att inbjuda vissa kritiker, även om alla tyvärr inte kom, eftersom de inte ville att deras kritiska synpunkter skulle utsättas för internationell granskning. Att framföra kritik i tryck utan att vara villig att låta den genomgå formell granskning är knappast ett hjältemodigt beteende. Jag skulle ha välkomnat närvaron av minst en eller två kritiker som var villiga att ställa sig upp i den internationella debatten.

Vi har läst många utmärkta dokument. Mellanstatliga panelen för klimatförändringar IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) var engagerad och vi inbjöd även FAO, FN:s miljöprogram UNEP, Förbundsrepubliken Tysklands klimatkonferens, och många fler, med följden att vi nu har fakta framför oss. Detta är inte en stridsskrift, så som en del av våra vänner ibland har påstått, det är en statusrapport på vars grund vi ska bestämma hur vi ska gå vidare i framtiden. Argumenten visar tydligt att det finns ett vetenskapligt samförstånd som vi nu kan gå vidare med i vårt arbete. Det råder samförstånd om hur den mänskliga påverkan ska bedömas, vilket tas upp i artikel 3. Vi har tillräcklig information för att konstatera att målet om att begränsa den globala temperaturökningen till högst 2 °C över förindustriella nivåer i framtiden är viktigt.

Vad är det då vi behöver göra i framtiden? I Europa behöver vi samla våra krafter till en ny tredje industriell revolution baserat på de tre hållbarhetspelarna, nämligen produkthållbarhet, den sociala dimensionen samt givetvis den ekonomiska dimensionen. Detta är inte en börda, utan en kolossal möjlighet som vi måste utveckla vidare som vår vision.

En sak är klar: klimatdebatten är bara en mindre del av vårt problem. Vi måste inleda en diskussion om hållbarhet. Sanningen är den att vi på bara 500 år har slösat bort energi som tagit miljontals år att skapa och vi har absolut inget svar på frågan om hur våra barn, och våra barnbarn ska kunna utveckla sina energikällor i framtiden.

Detta är den stora möjligheten. Vi behöver våga vara kreativa. Stenåldern tog inte slut därför att det inte längre fanns några stenar. Låt mig berätta för er att stenåldern lyckligtvis tog slut därför att vi politiker hade mod: mod att erövra framtiden, mod för våra barn och mod för vår planet.

(Applåder)

  Talmannen. − Tack Karl-Heinz Florenz, även för era vänliga ord till talmannen. Det är undantaget snarare än regeln att så vänliga tankar framförs. Eftersom det är min uppgift här att vara saklig och neutral, avhåller jag mig från att påpeka att beröm hör till sällsyntheterna, särskilt inom den egna politiska gruppen. Det som skedde här denna förmiddag var därför en verklig händelse!

  Janez Podobnik, rådets ordförande. − (SL) Herr talman, herr Florenz, mina damer och herrar! Nu finns det bevis för att vi människor delar ansvaret för de stora förändringarna av klimatsystemet och att dessa ändringar redan har haft negativ inverkan på naturen och vårt samhälle. Det är också säkert att om vi inte snabbt gör något och minskar utsläppen av växthusgaser betydligt under det här århundradet kommer den globala temperaturen fortsätta att stiga, vilket kommer att leda till allmänna skador och störningar.

Den fjärde bedömningsrapporten från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar, som lades fram i Spanien i november 2007, är den mest fullständiga och mest trovärdiga vetenskapliga bedömningen av klimatförändringen hittills. I betänkandet fastslås att det inte finns någon tvekan om att klimatsystemet håller på att bli varmare och att ökningen av den genomsnittliga globala temperaturen under de senaste femtio åren troligen beror på den av människan orsakade halten växthusgaser.

De bedömningsrapporter om läget som IPCC har offentliggjort sedan 1990 visar att forskningen om klimatförändring och dess konsekvenser har gjort betydande framsteg under de senaste fem åren. Detta kan tillskrivas en rad faktorer: de ökande bevisen för att klimatet faktiskt förändras, forskarnas hårda arbete och en förbättrad spridning av vetenskapliga upptäckter.

Så som konstateras i Karl-Heinz Florenz interimsbetänkande, som enligt min mening ger oss en del mycket viktiga nya formuleringar om de beskrivna problem så som vi känner till dem i dag, är läget så oroande att politiska åtgärder omedelbart behöver utformas och genomföras som kan bidra till att minska utsläppen av växthusgaser. Som vi alla vet är det därför som EU:s stats- och regeringschefer i mars förra året bestämde sig för gå ut med ett resolut budskap till det internationella samfundet med åtaganden om att minska utsläppen av växthusgaser.

Europeiska unionen har bestämt sig för att uppfylla dessa åtaganden genom att integrera klimat- och energipolitiken. För det andra kommer vi att ägna särskild uppmärksamhet åt energieffektivitet, förnybara energikällor, biobränslen, bindning och lagring av koldioxid och en allmän övergång till ett samhälle med låga koldioxidutsläpp.

Mina damer och herrar! Jag vill också påminna er om Europeiska rådets senaste beslut. Som jag redan nämnt gjorde Europeiska unionen förra året resoluta och storskaliga klimat- och energipolitiska åtaganden. Nu under 2008 är det dags att handla.

På klimatförändringskonferensen på Bali i december förra året gjordes ett viktigt genombrott genom inledandet av den internationella förhandlingsprocessen, som inbegriper alla, både industriländer och utvecklingsländer. Denna process beskrivs i handlingsplanen från Bali. Europeiska unionen vill vidmakthålla sin ledande internationella roll på området klimatförändring och energi och driva på förhandlingarna inom ramen för FN-konventionen, särskilt vid dess kommande möte i Poznań i år. Målet är att se till att vi i Köpenhamn 2009 uppnår ett ambitiöst, globalt och integrerat avtal om klimatförändring för perioden efter år 2012, som överensstämmer med EU:s mål om att den globala temperaturen inte ska stiga mer än två grader. Europeiska unionen kommer också att ge betydande bidrag genom att uppnå de mål som Europeiska rådet fastställde vid sitt vårmöte 2007.

Den viktigaste utmaningen är att övergången till ett säkert och hållbart samhälle med låga koldioxidutsläpp sker på ett sätt som är förenligt med en hållbar utveckling av Europeiska unionen, dess konkurrensförmåga, en tryggad energiförsörjning, livsmedelssäkerhet samt sunda och hållbara offentliga finanser.

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EL) Herr talman, mina damer och herrar! Tack för att ni i dag har gett oss möjlighet att diskutera interimsbetänkandet från det tillfälliga utskottet för klimatförändringar, som lagts fram av Karl-Heinz Florenz. Jag gratulerar honom till hans utmärkta arbete.

I betänkandet bekräftas Europaparlamentets stöd för en ambitiös EU-politik för att bekämpa klimatförändringen. Herr talman! Låt mig ta tillfället i akt att tacka alla parlamentsledamöter för deras ständiga stöd och viktiga bidrag till att främja vår klimatpolitik, öka allmänhetens kunskap och informera parlamentsledamöter från andra länder. Herr talman! Jag vill också framhålla den viktiga roll som ni har spelat när det gäller att främja EU:s klimatförändringspolitik. Jag litar på att ert och parlamentsledamöternas engagemang kommer att fortsätta, så att vi inom de två korta år som ligger framför oss kan uppnå ett avtal i Köpenhamn i slutet av 2009. Det kommer att göra det möjligt för oss att effektivt angripa det stora hotet mot planeten. Både inom EU, där diskussionerna om paketet med klimat- och energiåtgärder intensifieras, och i internationella förhandlingar måste vi uppbringa alla våra resurser och samarbeta så mycket vi kan. Vi måste utnyttja EU:s försprång, med tanke på Köpenhamnskonferensen i december 2009.

Två faktorer hjälpte oss att uppnå viktiga beslut på Bali: Europas ställning som världsledare när det gäller att bekämpa klimatförändringen och de vetenskapliga rönen från FN:s klimatpanel IPCC. Tack vare dessa rön har många av världens ledare accepterat att det verkligen finns ett överhängande behov av att vidta åtgärder. Dessa vetenskapliga rapporter har nu gjort det möjligt för medborgare och politiker, inbegripet ledamöter i olika länder, att bättre förstå omfattningen av hotet och de allvarliga faror som vi står inför om vi inte ingriper för att stoppa klimatförändringen. Jag tror att vi nästan alla är överens om att det verkligen är vetenskapligt bevisat att omedelbara och handlingskraftiga åtgärder krävs. Dessa åtgärder sammanfattas i det interimsbetänkande som vi har framför oss. I betänkandet framförs det vetenskapliga budskapet från IPCC och andra källor 2007 klarare än någonsin tidigare.

Den vetenskapliga diskussionen om huruvida klimatförändringen orsakas av mänsklig verksamhet har pågått i decennier på grund av skepticism, vilket har lagt hinder i vägen för beslutsamma åtgärder. Nu är den diskussionen över. Detta innebär inte att alla frågor har besvarats eller att vi har förstått varje detalj, men nu vet vi tillräckligt för att dra slutsatsen att vi snabbt måste besluta om ambitiösa åtgärder i vårt eget intresse när det gäller energiförsörjning och ekonomiska, miljömässiga och sociala villkor. Vi kan helt enkelt inte unna oss lyxen att vänta längre, och tyvärr har vi mycket kort tid på oss. Om vi ska begränsa den globala uppvärmningen till 2 °C, den tröskel där vi förlorar möjligheten att begränsa eller vända miljökonsekvenserna, måste utsläppen av växthusgaser nå sitt maximum senast inom de närmaste 10 till 15 åren.

För att på lång sikt ha goda möjligheter att inte överskrida 2 °C måste de globala utsläppen 2050 ha minskats med 50 procent av 1990 års nivåer. För att uppnå detta krävs en radikal förändring i hur vi producerar och använder energi. Det måste ske en världsomfattande övergång till ett samhälle med låga koldioxidutsläpp och små men viktiga förändringar krävs i många aspekter av vårt dagliga liv. Det som vi behöver är inget mindre än en grön revolution.

IPCC-rapporterna har gjort det klarare än någonsin att även med ambitiösa åtgärder att minska utsläppen är en del mycket allvarliga effekter av klimatförändringen troligen oundvikliga. Det internationella samfundet måste därför göra sig redo att hantera dem. Därför behövs det stöd, särskilt till de mest sårbara utvecklingsländerna som kommer att drabbas av de svåraste problemen.

Nu går jag över till FN-förhandlingarna. Vi vet att vi har kort tid på oss, eftersom vår främsta prioritering är att uppnå ett avtal i Köpenhamn 2009. Det är en stor utmaning att ingå ett gediget och omfattande avtal som uppfyller de ambitiösa mål som motiveras av vetenskapliga fakta. Det är vårt mål att övertyga våra internationella partner om att underteckna det ambitiösa avtalet, och det kommer att kräva en enorm insats. EU måste därför förbli trogen sin hitintills framgångsrika strategi. Detta innebär att vi måste uppnå positiva resultat hemma och visa våra internationella partner utomlands att det inte strider mot deras intressen att genomföra ambitiösa åtgärder och att det inte heller lägger hinder i vägen för deras ekonomiska utveckling.

Ett av våra mål här kommer att vara att få de industrialiserade länderna att medverka i en insats för att minska nivåerna till motsvarande 2 °C-målet. Detta innebär att deras utsläpp fram till 2020 måste minska med 25–40 procent av 1990 års nivå. Låt mig tala klarspråk. Vi uppmanar Förenta staternas företrädare att stå upp inför hotet: i stället för att lägga hinder i vägen för framsteg måste de främja dem. Som ni vet från ert senaste besök i Förenta staterna har diskussionerna där börjat gå i rätt riktning, men givetvis väntar vi oss fortfarande mycket mer från dem.

Förutom att arbeta med utvecklingsländerna måste vi också arbeta för att uppnå ambitiösa åtaganden om utsläppsbegränsningar från utvecklingsländerna, särskilt de mest utvecklade av dem. Det finns många möjligheter att minska utsläppen. De medför betydande ytterligare fördelar i fråga om energiförsörjning, folkhälsa och allmän utveckling. Åtgärder i denna riktning måste föreskrivas och underbyggas i det kommande avtalet 2009. Även här anser jag att saker går i rätt riktning. Det finns en ökad kunskap om behovet av att vidta steg för att minska klimatförändringen. Samtidigt uppenbarar sig ytterligare fördelar, oavsett om det gäller att skydda energiförsörjningen, folkhälsan eller den ekonomiska utvecklingen, som inte bara kommer att skyddas utan troligen även kommer att dra fördel.

Besöket nyligen av kommissionens företrädare i Kina bekräftade att vår kinesiska motpart är mycket medveten om sin skyldighet att skyndsamt vidta interna åtgärder. De har redan börja vidta dem och ämnar fortsätta med sitt arbete. Vi måste stödja dem bilateralt och multilateralt. Vi kommer att ha många möjligheter under de kommande månaderna och under nästa år att framföra vårt budskap. Exempelvis kommer G8-konferensen och G8+5 att äga rum, där det japanska ordförandeskapet koncentrerar sig på klimatförändringen. Ytterligare möjligheter kommer att ges genom FN:s initiativ för världens ledande länder och EU:s olika bilaterala samarbetsprogram om klimatförändring. Vi ska utnyttja alla dessa tillfällen. Vi ska övertyga våra partner om att skyndsamma åtgärder måste vidtas och att en sund och livskraftig politik måste utstakas för energifrågorna och klimatförändringen. I våra ansatser måste vi systematiskt betona de vetenskapliga resultat som underbygger våra åtgärder. Vi måste ständigt påminna om konsekvenserna av passivitet eller olämpliga åtgärder.

Som ni vet pågår förhandlingar om en gemensam vision inom ramen för Baliplanen. Det är mycket viktigt att förhandlingarna om den visionen grundas på de vederhäftiga vetenskapliga ståndpunkter som nu står till vårt förfogande. Vi måste insistera på att förhandlingarna genomförs i enlighet med vetenskapliga fakta. Jag är övertygad om att ni tillsammans har en lika viktig roll att spela som kommissionen när det gäller att förmedla detta viktiga budskap till alla våra partner, till medborgarna i våra länder och till deras valda parlamentsledamöter.

  Joseph Daul, för PPE-DE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag ber om ursäkt för att jag är sen, men jag försökte hålla nere min bils hastighet för att skydda vårt klimat.

Vår huvuddebatt i dag gäller vetenskapliga uppgifter om klimatförändringen. Först av allt vill jag tacka min kollega Karl-Heinz Florenz för hans enastående arbete och orubbliga engagemang för denna fråga.

Mina damer och herrar! Vetenskaplig kunskap om klimatförändring har nu fastställts. Enligt majoriteten av experterna på området kan vi inte längre hysa några tvivel om att global uppvärmning nu är en realitet och att den huvudsakligen beror på mänsklig verksamhet. Några få med avvikande mening ifrågasätter att denna företeelse verkligen föreligger, utan att erbjuda något riktigt bevis för att det är så. Interimsbetänkandet från vårt tillfälliga utskott för klimatförändringar är den första etappen i processen att söka efter lösningar.

Vi är praktiskt taget alla överens om att ökningen av världstemperaturen bör begränsas till två grader över de förindustriella nivåerna, samtidigt som vi vet att vi faktiskt måste sikta på en ökning på mindre än två grader. Diskussionen om klimatförändring får dock inte enbart bli en strid om statistik. När vi talar om klimatet menar vi det smältande arktiska istäcket, ökenspridning, global uppvärmning, förflyttning av djurarter och särskilt de företeelser som skulle få katastrofala konsekvenser i form av förflyttningar av människor.

Detta utgör ett stort hot mot hela mänskligheten. De regioner som drabbas hårdast kommer att vara de fattigaste länderna i Afrika, Asien samt Central- och Latinamerika, där man förutser en miljöbetingad migrering. Flyktingar av ett nytt slag väntas bli följden när extrema klimatförhållanden slår till. De kommer inte längre att vara politiska flyktingar eller ekonomiska flyktingar, de kommer att vara klimatflyktingar. Det finns också risk för en matkris, eftersom det kommer att finnas mindre odlingsbar mark. När tillgången på dricksvatten blir mer knapp, kommer spänningarna att öka och krig bryta ut i kampen om att kontrollera resurserna.

Vi har ett ofantligt ansvar här. Det går inte längre att ifrågasätta klimatförändringens realitet, utan nu gäller det för oss alla att samarbeta för att hitta lösningar och genomföra dem. Det paket med klimatåtgärder och åtgärder för förnybar energi som kommissionen lade fram i januari diskuteras nu också i parlamentets utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för industrifrågor, forskning och energi: systemet för handel med utsläppsrätter, delning av klimatbördan, bindning och lagring av kol samt förnybara energiformer.

PPE-DE-gruppens ledamöter i dessa utskott och PPE-gruppen som helhet är mycket engagerade. Vi förväntar oss mycket av dessa diskussioner och är inriktade på att arbeta tillsammans för att komma fram till en kompromiss vid förstabehandlingen. Det är viktigt att parlamentet och rådet når en överenskommelse före valet till Europaparlamentet.

Mina damer och herrar! Europeiska unionen har tagit ledningen i världen i kampen mot klimatförändringar i förhållande till sina internationella partner och måste behålla den rollen. Om vi inte tar vår roll på allvar att uppmuntra Förenta staterna och andra länder, så som kommissionsledamoten nämnde, som Kina och Indien, att förena sig med oss i kampen mot klimatförändring, vem kommer då att göra det?

EU måste vara enat och fullt handlingskraftigt vid världskonferensen i Poznań i december 2008, som kommer att utforma det avtal vi hoppas underteckna i Köpenhamn i december 2009. Detta är en världsutmaning men EU är den makt som kan övertyga sina partner om att ansluta sig till dess kamp, och vi måste förbereda våra barns och våra barnbarns framtid.

  Martin Schulz, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman! Den socialdemokratiska gruppen föreslog att det tillfälliga utskottet för klimatförändringar skulle inrättas och när vi lade fram förslaget var vi mer övertygade än någonsin om att vi befinner oss i en avgörande fas när det gäller EU:s och internationell politik, eftersom det som vi förväntar oss av utskottet är en herkulesuppgift, inte bara här i kammaren.

De frågor som det behandlar är – det måste sägas – en kolossal uppgift: en uppgift för ett helt århundrade, som vi säger i Tyskland. Det är verkligen problem som måste lösas under detta århundrade, för annars kommer mycket att gå förlorat för kommande generationer. Jag är därför glad över att denna debatt har visat att det finns ett överväldigande samförstånd bland kammarens ledamöter om att vi måste göra oerhörda insatser för att bemästra de hot som ligger framför oss.

Jag vill därför ansluta mig till de tack som framförts till Karl-Heinz Florenz, som visserligen tillhör en annan parlamentsgrupp men som föredragande har han lagt fram ett betänkande vars innehåll vi i socialdemokratiska gruppen verkligen kan stödja. Jag är också tacksam för att vi tillsammans med Karl-Heinz Florenz och min kollega Guido Sacconi har två personer från kammaren som gemensamt styr utskottet, vilket enligt min mening är ett gott tecken på att vi kan uppnå resultat grundade på samförstånd. Nog sagt om samförståndsfrågorna: den fråga som enligt min mening säkert kommer att uppstå är om vi fortfarande kommer att samarbeta när det gäller konkreta frågor om det politiska vägvalet och när det gäller att ta itu med detaljer.

Jag vill därför framhålla två eller tre brytpunkter som vi måste ta itu med. Jag vill inte gå in på detaljer i interimsbetänkandet, som jag anser är utmärkt, men jag vill uppmärksamma er på ett exempel. För ett par år sedan var vi alla mycket entusiastiska när vi sa att vi genom att minska koldioxidutsläppen ville överge olja och gå mot förnybara resurser. Vi sa att biobränslen var svaret men ingen insåg på den tiden att storskalig användning av odlingsbar mark för odling av energigrödor skulle leda till brist på jordbruksmark för odling av livsmedel.

När upplopp för ett par år sedan utbröt i Mexiko då majsmjöl helt plötsligt inte längre var tillgängligt eller priserna hade stigit drastiskt, insåg vi inte – eller åtminstone inte jag – omedelbart sambandet. I dag vet vi att vi måste lösa energi- och klimatproblemen genom att bekämpa hungern i världen. Vi måste förena dessa två aspekter, och detta är bara en liten antydan om att vi tacklar en tvärvetenskaplig och tvärsektoriell uppgift som kommer att kräva att vi uppvisar stor kompromissvilja, och det gäller även kompromisser på annat håll.

Europa är en industrialiserad kontinent. Den industristruktur som har byggts upp under loppet av 50 eller 60 år bär ansvaret för skadorna på vårt klimat. Vi behöver en kursändring, men vi måste alla erkänna att de industristrukturer som vi har byggt upp under 50 eller 60 år inte kan ändras inom fjorton dagar efter en parlamentsresolution. Detta tar också tid, och därför måste vi hitta en balans mellan de mycket ambitiösa mål vi har ställt upp för oss själva.

Kommissionsledamoten Stavros Dimas har rätt: vi har ingen tid att förlora. Vi måste hitta en balans mellan dessa ambitiösa mål och vad som är möjliga kursförändringar. Båda dessa aspekter är av avgörande betydelse, och för båda krävs en rationell metod inriktad på kompromisser. Jag välkomnar därför att det franska ordförandeskapet har sagt sig vara villigt att försöka nå fram till resultat i slutet av året. Om vi hade samma vilja till kompromisser och ansvarstagande i rådet som finns här i parlamentet, ger det mig anledning till optimism. Men om vi ser samma taktiska markeringar i rådet som vi är vana att se i den institutionen förlorar vi tid.

Jag har intrycket av att det finns en stor beredvillighet från parlamentets sida och även i kommissionen. Om vi hade samma beredvillighet även i rådet, och om alla tre EU-institutionerna samarbetar kan vi före valet till Europaparlamentet uppnå det som Joseph Daul sa: nämligen en signal till den allmänna opinionen om att stats- och regeringscheferna är överens om de breda politiska riktlinjerna samtidigt som Europaparlamentet utför detaljarbetet. Denna uppdelning av arbetet är den sedvanliga, och då blir den till sist synlig.

(Applåder)

  Graham Watson, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Om interimsbetänkandet från vårt utskott för klimatförändringar inte gör mer än att säga det uppenbara är det inte alls bra. Det bekräftar nämligen svart på vitt vad de flesta av oss har ansett ett tag. Forskningen om klimatförändring är okontroversiell. Tjäle och smältande istäcken, höjning av havsnivåer och temperaturhöjningar beror till stor del på mänsklig verksamhet. Att inte handla nu innebär att mänskligheten kommer att rusa vidare mot den vändpunkt där det inte längre finns någon återvändo.

Deadlines för klimatpolitiken sätts inte av Europeiska unionen, inte av världssamfundet: de sätts av naturen. Och kontentan är att – trots åtagandena i Kyoto –utsläppen av växthusgaser ökar snabbare än någonsin, och har ökat med 25 procent sedan 1990. Vissa forskare säger att koldioxidhalterna redan har gått för långt. Alla är överens om att den tid som står till vårt förfogande för att stabilisera utsläppen och begränsa höjningen av temperaturen till två grader över de förindustriella nivåerna kommer att gå ut inom sju år.

Demokratier leds genom krishantering. Allvarliga problem tacklas ofta inte förrän det är absolut nödvändigt: som Karl-Heinz Florenz påpekar i sitt utmärkta betänkande behöver vi skära ned växthusgasutsläppen, inte med 20 procent utan troligen med upp till 40 procent, beroende på vilken uppgörelse vi kan komma fram till med tredjeländer i Köpenhamnssamtalen nästa år.

Det finns positiva signaler från andra stora förorenare, som Kina och Förenta staterna. Regeringen i Peking visade en nyfunnen villighet att förhandla vid FN-toppmötet i Bali och samtliga tre amerikanska presidentkandidater är villiga att ta itu med klimatförändringen. Vad vi måste göra – i avsaknad av ytterligare bevis, och med de tillgängliga resurserna – är att godkänna kommissionens klimatförändringspaket, och jag välkomnar det arbete som mina kolleger Lena Ek, Chris Davis och Vittorio Prodi har gjort inom detta område.

Vi måste också fördubbla våra insatser att främja ren energi – och det fantastiska i saken är att vi vet hur. Generera kraft från ökensolen, som ett komplement till den förnybara energin här i Europa, vilket skulle kunna skynda på processen att skära ned koldioxidutsläppen i ett enda slag. De satellitbaserade studier som utförts av det tyska rymdcentret har visat att genom att använda mindre än 0,3 procent av ökenområdet i Mellanöstern och Nordafrika skulle tillräckligt med högspänningselektricitet kunna genereras för att tillgodose nuvarande och framtida behov i Europa, Mellanöstern och Nordafrika. Det handlar inom om science fiction. Det har gjorts i Kalifornien i 20 år. Anläggningar byggs nu i Spanien och Marocko i samma syfte.

Om vi kan uppbåda kraften och viljan, modet och karaktärsstyrkan kan vi klara övergången från olja samtidigt som vi sörjer för sysselsättningen, dricksvattnet och en bättre infrastruktur för dem som tar den värsta stöten av klimatförändringen. Vi skulle kunna bekämpa klimatförändringen utan att behöva släcka ljuset.

Vårt mål bör vara att sätta in EU:s pengar där behoven finns, att investera i generering av högspänningskraft från solen och i det politiska kapitalet i de mänskliga förbindelserna tvärs över Medelhavet för att göra detta möjligt. Vi kan inte hitta bättre argument för förhandlingarna inom FN för att få till stånd ett framåtsyftande internationellt avtal i Köpenhamn.

(Applåder)

  Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag vill framföra mitt tack till Karl-Heinz Florenz för det mycket goda samarbetet i det tillfälliga utskottet för klimatförändringar. Om vi tar Florenzbetänkandet och säger ”detta är den senaste utvecklingen av den klimatpolitiska debatten i Europaparlamentet” skulle man kunna dra slutsatsen att det råder ett fantastiskt ”klimat” mellan ledamöterna här i Europaparlamentet, om det inte vore för att – som Björnligan i den berömda serien, som vi i Tyskland kallar ”Tank-busters” – en mycket annorlunda plan följs på samma ställe under samma tid!

Parallellt med det tillfälliga utskottet för klimatförändringar bedrivs klimatpolitik också i Europaparlamentets övriga utskott: i industriutskottet, miljöutskottet och utvecklingsutskottet. I dessa utskott kommer våra kolleger ofta fram till mycket annorlunda resultat. De drar inte slutsatsen att vi befinner oss i början av den gröna revolutionen, en andra eller tredje industriell revolution.

Låt oss ta regleringen av koldioxidutsläppen från bilar som bara ett exempel. Det som för närvarande läggs fram i detta sammanhang av Werner Langen, föredragande för industriutskottet, har inget som helst att göra med en ambitiös klimatpolitik eller insatser för att garantera energiförsörjningen genom effektiva tekniker, vilket är det som vi föreskriver för den europeiska bilbranschen. Den ambitiösa nyordning som förfäktas av Stavros Dimas har ständigt blockerats av olika majoriteter i Europaparlamentet under de senaste ett och halvt åren.

Jag skulle vilja veta vad som har hänt med föresatserna om en bredare klimatdebatt i denna strid om bilar. Här är det inte min grupp som ska lägga handen på hjärtat. De som trycker på bromsen här återfinns bland alla andra grupper i kammaren.

Låt mig nämna ytterligare en punkt: utsläppshandel kommer att vara en viktig fråga i Poznań och Köpenhamn. Kommissionen måste se till att vi uppnår en 20-procentig minskning i Europa. Detta var det förslag som lades fram av Angela Merkel när Tyskland var ordförandeland, och ju förr kommissionen lägger fram sina förslag om utsläppshandel, desto snabbare kommer ledamöterna ännu en gång att träda i funktion som det parlamentariska redskapet för den europeiska industrilobbyn, med följden att förhandlingarna inte inriktas på att uppnå ambitiösa mål utan på att uppnå undantag redan innan reglerna har fastställts.

Karl-Heinz Florenz betänkande är ett bra betänkande. Faktum kvarstår dock att det som vi förväntar oss i dag har inget att göra med den verkliga klimatpolitiken i Europaparlamentet.

  Liam Aylward, för UEN-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag skull vilja ansluta mig till gratulationerna av Karl-Heinz Florenz och säga hur lyckliga vi är att vi har en man med förmåga att leda denna diskussion och berömma honom för det som han hittills har åstadkommit. Vi anklagas ofta för att vara avskärmade i den här institutionen, för att inte ha kontakt med medborgarna, men i det här fallet arbetar EU för dem. Det är ingen tillfällighet att 95 procent av EU:s invånare anser det viktigt att skydda vår miljö. Över två tredjedelar anser att initiativet till politiska åtgärder för att angripa klimatförändringen bör tas på EU-nivå.

Mitt land, som är en liten ö, kan inte lösa eller åta sig att angripa klimatet ensamt, lika lite som något annat land. I ändringsfördraget, som är ett hett diskussionsämne i mitt land för närvarande, har Europeiska unionen utformat åtgärder för att få de 27 medlemsstaterna att enade bekämpa klimatförändringen tillsammans. Europeiska unionen underlättade på ett konstruktivt sätt genombrottet för FN-avtalet på Bali i december i fjol, vilket gör att alla parter nu erkänner nödvändigheten av skyndsamma åtgärder.

Vi måste acceptera de svårigheter som ligger framför oss. De vetenskapliga bevisen är nu överväldigande. Klimatförändringen är nu ett allvarligt globalt hot. Det kommer att kosta på. Är vi på fullt allvar villiga att offra inte bara vårt klimat och vår planet, utan även våra ekonomier? Fortsatt passivitet kommer till sist att kosta oss upp till en femtedel av vår årliga bruttonationalprodukt medan verklig handling kostar oss 1 procent.

Är vi också beredda att riskera vårt klimat till den punkt där det inte längre finns någon återvändo? Forskarna informerar oss redan om att det senaste decenniet var rekordvarmt och att 2007 var ett av de tio varmaste åren. Vi får inte glömma våra landvinningar och mål i Bali. Vi måste fortsätta att lägga fram en handlingsplan med sammanhängande lösningar för att möta hotet om klimatförändring, och se till att medlemsstaternas anpassningsförmåga står i centrum.

  Jens Holm, för GUE/NGL-gruppen. – Innehållet i detta betänkande är korrekt, men jag skulle vilja se fler konkreta åtgärder mot klimatförändringarna. Trots detta har betänkandet förstås vänstergruppens stöd.

I betänkandet konstaterar vi att de globala utsläppen ökade med 70 procent mellan 1970 och 2004, att det senaste decenniet var det varmaste någonsin och att vi står inför flera brytpunkter, t.ex. avsmältningen av Grönlandsisen. Därför kräver vi en minskning av EU:s utsläpp med 60–80 procent fram till 2050. Vi kräver klimatmärkning av konsumentprodukter och åtgärder mot de stora utsläpp som EU orsakar genom import från andra länder. Vi uppmanar också till förändrade livsstilsmönster.

Det är helt rätt, men då måste vi också se till att vi underlättar för medborgarna att leva klimatvänligt. Vi måste exempelvis äta mindre kött och vi måste resa mindre med bil och flyg. Tyvärr subventionerar EU köttindustrin med gigantiska belopp. Och tyvärr så subventionerar EU byggande av motorvägar som bara leder till ökad bilism. Våra åtgärder mot flyget är också långt ifrån tillräckliga. Om inte vi politiker skapar hållbara system är vi inte trovärdiga när vi uppmanar folk att ändra sin livsstil.

Vi borde som sagt gå längre. Vi måste ha fler konkreta åtgärder för att ställa om och vi måste ha högre minskningsambitioner. Vi måste också vara självkritiska och ifrågasätta den ekonomiska ordning som råder i EU. EU bygger ju på förverkligande av den inre marknaden och ständig tillväxt. Det leder bara till ökade transporter och det är inte hållbart.

  Johannes Blokland, för IND/DEM-gruppen. – (NL) För det första tackar jag föredraganden, Karl-Heinz Florenz, för det gedigna interimsbetänkande vi har framför oss i dag. Det är bra att ha all relevant vetenskaplig information om klimatförändringen samlad i detta betänkande. Det kan i fortsättningen fungera som ett användbart steg mot det slutliga betänkandet från det tillfälliga utskottet för klimatförändring. Jag har inget att tillägga till innehållet och jag har därför inte lagt fram några ändringsförslag.

Mycket är redan känt om klimatförändringen, men mycket mer forskning krävs, eftersom många av parametrarna fortfarande är okända. Betänkandet innebär en aktiv start med den extra studien.

Jag kan inte stödja ändringsförslagen från bland annat Jan Březina, i den mån de överhuvudtaget är godtagbara. I fråga om ändringsförslagen från Avril Doyle med flera, kommer jag att följa föredragandens ståndpunkt. Slutligen vill jag önska Karl-Heinz Florenz lycka till med utarbetandet av slutbetänkandet.

  Jana Bobošíková (NI). – (CS) Herr talman! Det betänkande som vi debatterar i dag är en symbol för parlamentets arrogans och sedvanliga blindhet. Det är farligt nära att undertrycka friheten, demokratin och solidariteten med de svagaste i samhället. När det gäller tankefrihet finns det inget värre än att insistera på att endast en vetenskaplig åsikt är korrekt och fördöma andra uppfattningar. I fråga om demokrati finns det inget värre än att ge politisk välsignelse åt en sådan åsikt och försöka styra människors liv därefter. När det gäller solidaritet med de svagaste finns det inget värre än att hälla livsmedel i bensintankarna på bilar och stå och titta på medan människor dör av hunger. En sådan politik kommer inte att rädda planeten. De enda vinnarna kommer att vara producenterna av subventionerad raps och tillverkarna av vindkraftskomponenter. Med hänsyn till att betänkandet försöker undertrycka åsiktsutbytet, diktera vad de vetenskapliga resultaten bör vara och bortse från vad de fattigaste i samhället behöver, kan jag absolut inte ge mitt stöd. Jag anser att det tillfälliga utskottet för klimatförändringar omedelbart bör upplösas. Sammanfattningsvis vill jag bara säga att jag kommer från Tjeckien och att jag stolt kan säga att president Václav Klaus tänkande inte som andra politikers har blivit vare sig varmare eller grönare.

  Talmannen.− Tack fru Bobošíková. Jag kommer att anstränga mig mer för att uttala ert namn korrekt i fortsättningen. Jag tror att vi alla befinner oss på en inlärningskurva, inte bara talmannen utan av allt att döma även talaren. Tack fru Bobošíková!

  Cristina Gutiérrez-Cortines (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Jag vill tacka Karl-Heinz Florenz och hela arbetsgruppen för att ha satt så renommerade forskare i arbete angående denna fråga. Jag tror att det är första gången som forskare har arbetat sida vid sida med ledamöterna av detta parlament. Det är en tillgång som inte får mönstras ut eftersom det är uppenbart, vilket forskarna har fastställt, att vi står in för en oerhörd ovisshet i form av klimatförändringen. Med andra ord gör vetenskapen framsteg och förändrar ståndpunkterna på vägen och därför kan vi inte förvandla forskning till absoluta sanningar. Vad betyder detta? Det betyder att om forskarna i sitt arbete ständigt granskar varandras resultat och vi travar efter, måste även vi vara föränderliga och anpassa våra lösningar till förändringar av kunskapen.

Symmetrin mellan ständigt ökande kunskap och vår egen anpassningsförmåga är mycket viktig. En av mina farhågor är därför den enorma tilltro vi har till oss själva i Europa. Tvivel och ovisshet utgör grunden för vetenskapligt arbete och för att komma rätt i det här fallet. Jag anser att vi måste vara medvetna om att det finns många länder, som vi kritiserar, som gör rätt sak inom vissa områden.

Jag säger detta och jag måste upprepa att jag stöder förslaget, därför att jag anser att komplexiteten och konsekvenserna måste beaktas och detta föranleds av vad vi råkade ut för med biobränslen. Vi måste också vara absolut disciplinerade när det gäller lösningarnas miljöpåverkan, ekonomiska konsekvenser och genomförbarhet.

Eftersom syftet med detta dokument är att tillhandahålla lösningar, stöder jag det ändå. Trots allt vill jag ändå säga att vi måste tillämpa en kombinerad politik, och här måste dokumentet gå ett steg vidare i den andra delen, med beslut från ovan fattade på statlig nivå, för att inte försumma att klimatförändringen är ett problem som måste lösas genom anpassning på lokal nivå.

Vi måste därför börja överväga en politik där bred kunskap om klimatförändringen styrs uppifrån i kombination med en politik som drivs underifrån i industrin, i olika sektorer av näringslivet, i jordbruket, i olika territorier, för att göra det möjligt för varje land att utarbeta sina egna planer i överensstämmelse med den generella planen.

  Guido Sacconi (PSE). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag instämmer naturligtvis också i kören av kolleger som har framfört sitt tack och sin uppskattning över det arbete som vår föredragande Karl-Heinz Florenz har utfört. Jag vill också informellt tacka alla ledamöter och politiska grupper som arbetar och har arbetat mycket intensivt under det här året för det tillfälliga utskottet för klimatförändringar som verkligen har skapat en mycket stark och gedigen anda av enighet bortom de utmarker där oenighet trots allt fortfarande råder.

Detta ger mig anledning till förhoppningar eftersom en sammanställning av allt material som vi redan samlat och allt material vi samlar in inför slutbetänkandet är tillgängligt och därigenom kommer vi kort sagt att kunna lämna över ett gott arv till det kommande parlamentet, som det kan använda för att utföra det arbete som det måste utföra enligt den verkligen överbryggande vision som krävs för denna fråga.

Det som vi har i dag är det första kapitlet som sammanfattar den vetenskapliga kunskapen i frågan. Vi bör göra klart för oss att detta inte innebär att IPCC är en vetenskaplig rörelse, utan ett forum där all vetenskaplig litteratur om ämnet under årens lopp har beaktats och sammanfattats, en revision har gjorts och sannolikhetsgrader har fastställts inom olika områden, olika bedömningar, som snabbt har nått nästan 100 procent, vilket jag tror är en situation som saknar motstycke i vetenskapshistorien.

Jag tror också att det gäller den bredare synvinkeln. Det kan i vissa avseenden ses som en förebild för att fastställa ett underbyggt förhållande, om jag får vara så djärv, mellan vetenskaplig kunskap och politiskt beslutsfattande när det gäller de utomordentligt komplexa frågor som världen står inför i dag.

Klimatförändringen pågår, och den sker snabbt, och därför måste vi handla omedelbart och, precis som Karl-Heinz Florenz mycket riktigt sa, är detta inte bara ett problem utan även en möjlighet. Denna kunskap är just den grund på vilken det världspolitiska klimatet också måste ändras, under loppet av ett år som kommissionsledamoten Dimas sa, och global uppvärmning är inte det enda som har skett. Det världspolitiska klimatet har ändrats, vilket kulminerade på Bali med att alla erkände giltigheten av IPCC:s forskning och under de senaste månaderna har ledarna gjort verkligt betydande förändringar av sina ståndpunkter.

En del av vårt arbete gällde också att genomföra flera besök i Kina, Indien och helt nyligen i Washington i Förenta staterna, och vi hade som ni märkt möjlighet att konstatera det som presidentkandidaterna mycket tydligt deklarerat, nämligen att det kommer att bli ett mycket annorlunda engagemang även i Förenta staterna under de kommande månaderna, vilket verkligen är hoppingivande inför de internationella förhandlingar som enligt planerna ska avslutas i Köpenhamn 2009.

Jag är överens med er på den punkten och vi får fram resultat som var otänkbara bara för ungefär ett år sedan.

  Vittorio Prodi (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Herr kommissionsledamot, tack för att ni stannar kvar. Som forskare kan jag bara välkomna det faktum att den vetenskapliga bilden till sist har accepterats och erkänts även av prominenta politiska organ som detta. Som vice ordförande för det tillfälliga utskottet för klimatförändringar är jag nöjd med de första resultaten av vårt gemensamma arbete och jag gratulerar föredraganden Karl-Heinz Florenz, mina kolleger och ordföranden Guido Sacconi.

Själv fruktar jag dock att all vår goodwill inte kommer att räcka till för att lösa de allvarliga problem vi står inför. Jag tänker särskilt på den katastrofala utsikten som klimatförändringen ger på problem som redan är mycket svåra, så som fattigdom, folkhälsa och tillgång till naturresurser, främst vatten, och jag tror att när det första steget är taget på upptäcktsfärden om företeelsen, nämligen utarbetande av det första betänkandet om vetenskapliga bevis, kommer vi med största sannlikhet välja att acceptera ett omöjligt uppdrag.

Detta uppdrag är att ge anledning till förhoppningar, att lägga fram genomförbara planer för en framtid som inte bygger enbart på konflikt och ojämlikheter och att erbjuda en vision där forskningen hjälper oss att jämna ut de obalanser som mänskligheten har skapat eller bidragit till att förvärra. Det som vi bör säga till våra medborgare är följande: vi kommer att acceptera detta uppdrag och därigenom tar vi ett språng framåt för civilisationen.

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS
Vice talman

  Caroline Lucas (Verts/ALE). - (EN) Herr talman! Vid första påseendet tycks detta betänkande vara en rent teknisk rapport som sammanfattar den vetenskapliga kunskap som vi känner till. Men bedra er inte, betänkandet är också djupt politiskt och ett stridsrop, eftersom betänkandet påvisar det överhängande behovet av en fullständig revolution i hur vi bedriver våra ekonomiska system.

Kunskap medför ett ansvar och att veta det som vi vet om klimatförändringens realiteter och ändå låta bli att handla på ett vederbörligt sätt skulle vara inte mindre än ett brott mot kommande generationer.

Tankegången i betänkandet är därför följande: EU:s mål om en 20-procentig minskning av utsläppen är helt enkelt oförenligt med forskningen i två avseenden, vi måste därför agera enat för att göra inhemska nedskärningar på minst 30 procent nu, vi måste reagera på nya fakta – senast för en månad sedan varnade den ledande klimatforskaren James Hansen för att de nuvarande målen är alltför låga och att vi måste ägna mer resurser åt att hjälpa utvecklingsländerna att anpassa sig, med alla inkomster från det europeiska systemet för handel med utsläppsrätter öronmärkta för klimatåtgärder.

De goda nyheterna är att EU befinner sig i ett sällsynt bra läge för att ta ledningen när det gäller klimatförändring och att om vi antar den utmaningen också kan komma att upptäcka att våra egna institutioner vitaliseras och att EU återknyter kontakterna med de medborgare som den sägs företräda.

  Bogdan Pęk (UEN). – (PL) Herr talman! Sedan en tid tillbaka har jag med förskräckelse lyssnat till de pseudovetenskapliga argument som läggs fram i Europas hjärta. Jag avser de presentationer som gjorts här i parlamentet, från vilken visdom baserad på sunda vetenskapliga bevis är tänkt att spridas till hela världen. I själva verket är det dock så att det finns precis lika många forskare som vidhåller att vi inte har någon möjlighet att påverka klimatförändringen med de medel som för närvarande står till buds som det finns forskare som menar att vi kan göra det.

Mina damer och herrar! Betänk för en minut att det är den första gruppen som har rätt. Om så är fallet och vi satsar enorma resurser på påstådd klimatförändring, och därigenom påverkar mänsklighetens välstånd, framför allt i Europa, kommer vi att döma de europeiska nationerna till en kraftig försämring jämfört med andra länder som kommer att utvecklas snabbare under tiden.

Jag kan försäkra kammaren att ordföranden i ett parlamentsutskott enbart beaktar åsikter från en grupp forskare och om kommissionsledamoten Stavros Dimas inte hänvisar till alla kända vetenskapliga arbeten om ämnet, och därigenom tillåter mytbildning, kommer jag att protestera i starkaste ordalag. Det kommer jag att göra därför att åtgärder av detta slag endast får vidtas på grundval av avgörande vetenskapliga bevis.

  Roberto Musacchio (GUE/NGL). – (IT) Herr talman, mina kolleger! Ett stort tack till föredraganden Karl-Heinz Florenz, eftersom han har arbetat hårt och har utvärderat flera månaders arbete i det tillfälliga utskottet för klimatförändringar under expertordförandeskap av Guido Sacconi. Den viktiga politiska punkt som gör att jag instämmer med Karl-Heinz Florenz betänkande är accepterandet av FN:s klimatpanel IPCC som organ och därigenom FN:s och Balikonferensens riktlinjer. Observera att detta inte är en vetenskaplig ståndpunkt utan en demokratisk. Det är ett forum för världsdemokratin.

Den fråga som nu ligger framför oss är att om Europa vill vara en trovärdig och drivande kraft i det avtal som ska ersätta Kyoto måste vi ha vårt eget hus i ordning. Det åtgärdspaket som fastställs måste godkännas inom en viss tid och vara förenligt med Baliförpliktelserna. Med andra ord måste det respektera åtagandena och vara öppet, adekvat och verifierat.

Det är viktigt att vi förhindrar undantag och avvikelser som kan göra att trovärdigheten går förlorad inom Europa och i förbindelserna med andra. Vi måste förhindra allt fiffel från medlemsstaterna och näringslivet. Med andra ord måste vi vara seriösa!

  Graham Booth (IND/DEM). - (EN) Herr talman! Jag instämmer med Bogdan Pêk. Många framstående forskare från hela världen undertecknade Manhattandeklarationen den 4 mars i år. Där sägs bland annat att det ”inte finns några avgörande bevis på att koldioxidutsläppen från modern industriverksamhet hittills, nu eller i framtiden kommer att orsaka en katastrofal klimatförändring”. Förra veckan anslöts sig ytterligare 31 000 forskare till detta synsätt i Oregonpetitionen.

Detta är inte längre än enstaka dissidenters röst och Nigel Lawson, ledamot i överhusets utskott för klimatförändringar, instämmer också i att diskussionen inte är slut. Innan vi binder upp oss själva för enorma kostnader i form av klimatskatter, koldioxidhandel etc. vid en tidpunkt då vi varnas för en trolig global konjunkturnedgång måste vi lyssna till båda sidor i debatten och göra det absolut klart vem som har rätt.

  Roger Helmer (NI). - (EN) Herr talman! För en gångs skull kommer jag till kammaren med goda nyheter: den globala uppvärmningen har upphört. 1998 var det varmaste året i mannaminne. Under de senaste tio åren har de globala temperaturerna varit oförändrade eller sjunkit. Den måttliga värmeökningen nyligen är jämförbar med den som inträffade under medeltidens värmeperiod, och före det under den romanska värmeperioden, och före det under holocenklimatoptimet.

Temperaturerna i dag ligger under toppnivåerna under de senaste 2000 åren. Tvivlen om koldioxidens roll ökar. Sedan 1850 korrelerar genomsnittstemperaturerna väl med solcyklerna men dåligt med atmosfärens koldioxidhalt. Uppvärmningsmönstret, både geografiskt och över tiden, är ett helt annat än det som förutses i datormodeller.

Växthusmodellerna förutsäger maximal uppvärmning i den högre atmosfären, men observationerna visar att den lilla uppvärmning som finns är vid ytan och till stor del resultatet av en urban värmeöeffekt.

Växthuseffekten av koldioxid är logaritmisk, dvs. en lag om sjunkande avkastning. I växthustermer är atmosfären redan mättad med koldioxid och ytterligare utsläpp kommer att ha liten inverkan.

Havsnivån stiger inte snabbare än den alltid har gjort, omkring sex till åtta tum på ett sekel. Den globala ismassan är i stort sett konstant. Svåra väderförhållanden är inte mer vanliga nu än de varit tidigare. Utplåningen av arter drivs inte på av global uppvärmning utan av förlorade livsmiljöer, och särskilt av jakten på biobränslen. Nyligen gjorda studier visar att isbjörnarna har det mycket bra.

Klimathysterin blir alltmer verklighetsfrämmande. Vi måste ompröva våra politiska åtgärder innan de gör ännu mer skada.

(Applåder)

  Markus Pieper (PPE-DE). – (DE) Herr talman, fru Harms! Pansarbrytning är faktiskt en positiv sak i pacifistisk mening! Vetenskapliga fakta är välkända: den klimatförändring som vi bevittnar i dag har mycket att göra med mänsklig verksamhet. I det avseendet är resultaten från det tillfälliga utskottet exemplariska.

Det som oroar mig med betänkandet är dock den hotfulla undertonen. Det bekymrar mig att absolut inget utrymme har getts åt avvikande vetenskapliga uppfattningar. Sanningen är den att så fort politiken gör anspråk på att vara ofelbar, har den missuppfattat något. I betänkandet talas om värmeböljor i aldrig tidigare skådad skala och om artutplåning som upp till 70 procent orsakas av klimatförändringen. Det sägs att praktiskt taget varje region i världen kommer att påverkas negativt. Dessa bedyranden grundas på prognoser från långsiktiga modeller, men de kan inte så förenklat tillskrivas enbart den av människan orsakade klimatförändringen.

Mot denna bakgrund anser jag att det är en skam för vårt parlament att de ändringsförslag som lagts fram av Jan Březina, som uppmärksammade just detta förhållande, kommer att förklaras otillåtliga. Herr talman! Jag vill be er att uttryckligen förklara ändringsförslag 15 tillåtligt. Miljöskyddet är inte betjänt av att vissa uppfattningar helt enkelt undertrycks genom administrativa förfaranden. Ett överdrivet hot kommer att utlösa politiska åtgärder som kommer att leda till en skev syn på de politiska prioriteringarna. Ett exempel är hävdandet att klimatförändringen borde bli en prioriterad fråga i utvecklingsbistånd. Aids, felnäring, malaria och jordbävningar är dock mycket mer överhängande problem i dag och det är där vi borde sätta in våra politiska resurser.

Även i Europa har debatten om klimatförändringen nått en dimension där sociala landvinningar riskeras. En familj i Tyskland betalar redan mer än 40 procent av elektricitetspriset till staten och vid bensinpumparna är siffran nu mellan 55 och 78 procent. Det nya systemet för handel med utsläppsrätter kommer att driva upp elpriserna igen med minst 30 procent.

Jag förespråkar ett förnuftigt förhållningssätt till klimatförändringen, så att vi sedan kan hitta lösningar som är socialt och ekonomiskt förenliga. De ändringsförslag som lagts fram av Jan Březina skulle ge en rad utgångspunkter och jag vill be er om ert stöd.

(Applåder)

  Dorette Corbey (PSE). – (NL) Jag vill tacka Karl-Heinz Florenz. Han har utarbetat ett utmärkt betänkande. Klimatförändringsdebatten är mycket emotionell, vilket givetvis är helt riktigt. I dag har vi dock valt en mycket förnuftig linje. Under de närmaste månaderna ska vi arbeta intensivt med klimatförändringen och många ambitiösa åtgärder finns på agendan.

Det är mycket viktigt för Europa att visa sin trovärdighet före Köpenhamnsmötet och att komma överens om klimatpaketet. Det kan endast ske om vi har en gemensam grund och om den grunden är kunskap. Karl-Heinz Florenz är värd beröm för att ha beskrivit vad som är det vetenskapliga samförståndet. Utgångspunkten för vår politik är rönen från FN:s klimatpanel. Tusentals forskare arbetar tillsammans inom IPCC. Det är ett faktum att jorden blir varmare och det är också ett faktum att den uppvärmningen i viss utsträckning orsakas av människans verksamheter. För att hålla klimatförändringen i schack måste vi minska utsläppen av växthusgaser med 60 till 80 procent före 2050. Det är inte någon enkel uppgift. Viktiga intressen berörs. Givetvis kan ren produktion ge betydande vinster och sysselsättningstillfällen och det är också bra att vi ska avsluta vårt oljeberoende och gå över till en värld med hållbar energi. Övergången till ett samhälle med låga koldioxidutsläpp är dock inte enkel.

Två saker är därför viktiga. För det första måste politiken vara kunskapsbaserad och, Markus Pieper, det innebär inte att samförståndet inom IPCC är hugget i sten. Vi kan förvänta oss att IPCC är öppen för kritik och välgrundade argument från skeptikerna, eftersom det bidrar till kunskap: därför stöder vår grupp helhjärtat punkt 10.

Den andra punkten är att det behövs långsiktigt stöd från allmänheten. För att allmänheten ska kunna stödja resoluta åtgärder efterlyser vi att de grundläggande vetenskapliga punkterna ska beskrivas i en broschyr som görs tillgänglig för allmänheten så att alla kan få veta vilka hot vi står inför. På så sätt kan vi angripa hoten tillsammans. Jag förväntar mig att Karl-Heinz Florenz betänkande ska vara grunden för oss att vidta mer gemensamma åtgärder och att fastställa en god politik 2009.

  Lena Ek (ALDE). - Herr talman! Också jag vill gratulera Karl-Heinz Florenz till ett utmärkt betänkande. Jag vill påpeka att det har en mycket starkt politisk och symbolisk betydelse som manifesteras inte minst av att ledarna för de tre stora politiska grupperna inledde debatten.

Innehållet i Florenz-betänkandet är vi överens om. Det är också skrivet på ett sådant sätt att alla Europas medborgare faktiskt kan läsa texten och förstå vad vi menar. Att utformningen är så pedagogisk och tydlig är ytterligare något positivt jag gärna vill framhålla.

Vi har dock fortfarande problem kvar som vi behöver diskutera. Jag vill vädja om stöd för de ändringsförslag som handlar om havet och den ökande temperaturen på 1,5 grader i havsytan. Vi behöver också titta på folkhälsofrågor. Det får vi ta i nästa betänkande. Jag förväntar mig gedigna skrivningar på det området då. Vi ledamöter har nu möjlighet att visa hur bestämda vi är och om vi menar allvar med vårt engagemang i dessa frågor. Avril Doyle och jag är tillsammans föredragande för handel i utsläppsrätter. Om alla menar allvar med det som sägs idag inför omröstningen så förväntar vi oss också ett starkt stöd för de förslag som vi kommer att lägga fram i våra respektive utskott.

Slutligen vill jag påpeka att vi är mitt uppe i arbetet med att förbereda Köpenhamnskonferensen. Dessa förberedelser måste ske på ett helt annat sätt, i samarbete mellan parlamentet, rådet och kommissionen och tillsammans med utvecklingsländerna. Det är bara 18 månader kvar.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL). – (EL) Herr talman! Även jag gratulerar Karl-Heinz Florenz till hans betänkande. Det är utmärkt att det ska vara grundat på vetenskapliga fakta från behöriga FN-kommittéer och att det ska framhålla behovet av mer och bättre information för medborgarna.

Mina damer och herrar, herr kommissionsledamot! Låt oss dock gå från fakta till handling. Vi måste anpassa vår politik till de åtgärder som vetenskapen föreslår. Vi behöver renare bränsle och renare bilar. Herr kommissionsledamot! Vi känner till er kamp mot påtryckningsgrupper och intressen som undergräver EU:s arbete med att vara världsledande i kampen mot klimatförändring. Den överväldigande majoriteten av Europaparlamentet är en allierad. Den kommer att stödja mer ambitiösa insatser från kommissionen och regeringarna eftersom mänskligt liv och skyddet av miljön betraktas som viktigare än vissa affärskretsars intressen.

  Jerzy Buzek (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Jag är inte den första att gratulera föredraganden till hans utmärkta betänkande och jag kommer säkerligen inte att vara den sista. Det internationella samfundet fick nyligen IPCC:s dokument med en utförlig vetenskaplig undersökning av den globala uppvärmningen. Vi hänvisar till den i vårt betänkande och i vår resolution. De flesta forskare godkänner detta dokument, nämligen IPCC:s fjärde bedömningsrapport. Det gjorde också majoriteten av regeringarna i de 110 länder som är representerade i panelen. Trots detta har det förekommit röster som ifrågasatt dokumentets giltighet. De har även hörts i den här kammaren. Det lämpar sig därför att börja utvärdera kontroversen.

För det första är praktiskt taget alla nu överens om att global uppvärmning är ett faktum, även om vissa hörn av vår planet råkar vara kallare än tidigare. på grund av bland annat IPCC-rapporten tycks det nu vara accepterat att den globala uppvärmningen finns. Följaktligen är det inte längre så viktigt att referera till ytterligare indikationer på en förestående apokalyps kopplad till stigande temperaturer. Å andra sidan är det säkerligen nödvändigt att förklara och bevisa orsaken till att temperaturerna stiger.

Jag vill påminna kammaren om att majoriteten av de forskare som har arbetat med problemet verkligen är övertygade om att det huvudsakligen är människan som bär ansvaret för den globala uppvärmningen. Detta gäller i synnerhet utsläppen av växthusgaser. Det skulle vara värt att ägna ytterligare insatser åt att dokumentera och förbättra denna teori. Forskning om orsakerna till uppvärmningen bör definitivt fortsätta och detta bör vara den viktigaste slutsatsen av våra överläggningar.

Trots detta måste vi framför allt komma ihåg att det redan förefaller mycket troligt att de växthusgaser som människan producerar är den viktigaste orsaken till den globala uppvärmningen och därför krävs det handling. Det är därför som Europeiska unionen iklädde sig rollen som världsledare när det gäller att begränsa utsläppen. Följaktligen är det särskilt viktigt för oss européer att uppnå ett globalt avtal om frågan i Poznań och i Köpenhamn. Vi måste komma ihåg att vi inte kan rädda planeten på egen hand. Att överge våra egna åtgärder nu skulle vara oförlåtligt. Vi kan inte avsäga oss våra skyldigheter mot civilisationen.

  Riitta Myller (PSE). - (FI) Herr talman! Det finns väl etablerade och erkända uppgifter om klimatförändringen i världen och det finns inte längre något seriöst vetenskapligt tvivel om det antropogena ursprunget till de nuvarande tendenserna till global uppvärmning. Detta fastslår Karl-Heinz Florenz i sitt betänkande i inledningen till slutsatserna. Syftet med att utarbeta detta interimsbetänkande var trots allt att fastställa en gemensam grund för den slutliga versionen.

Arbetet i utskottet och parlamentet måste vara stadigt förankrat i den fjärde bedömningsrapporten från FN:s klimatpanel. Det finns ett mycket klart samförstånd i betänkandet om att den globala genomsnittstemperaturen måste stabiliseras så att den inte ökar med mer än 2 °C. Detta är också ett sätt att beakta de ekonomiska, ekologiska och sociala konsekvenserna av klimatförändring.

Fakta ligger på bordet, som Karl-Heinz Florenz sa. Nu handlar det om hur vi förstår det som vi läser – vad våra läsfärdigheter är. Det kommer att vara uppenbart i år när vi diskuterar det lagpaket som kommissionen har lagt fram för oss. Jag vill särskilt betona att eftersom detta handlar om de ekologiska, ekonomiska och sociala konsekvenserna av klimatförändringen bör vi inrikta oss mer på frågan om energieffektivitet. Jag hoppas att kommissionen i sin framtida verksamhet särskilt kommer att beakta möjligheterna att öka energieffektiviteten. Eftersom sparad energi är den billigaste energin är det också det ekologiskt bästa sättet att bekämpa klimatförändring, och på den punkten hoppas jag att det kommer nya förslag och stimulansåtgärder från kommissionen.

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Vi diskuterar här ett utmärkt interimsbetänkande om vetenskapliga fakta om klimatförändringen av föredraganden från det tillfälliga utskottet för klimatförändringar Karl-Heinz Florenz. Jag vill tacka honom för den stora arbetsinsats han har lagt ned på detta och även alla kolleger från hela kammaren i det tillfälliga utskottet.

Det skulle vara en explosiv blandning av arrogans, ansvarslöshet och total tjänsteförsummelse för lagstiftare att nonchalera den fackgranskade ståndpunkten från den överväldigande majoriteten av forskare inom klimatförändringsområdet över hela världen. Vi är beslutsfattarna. Vi har ett demokratiskt mandat från våra medborgare och i denna, den mest överhängande frågan för världssamfundet i dag, får vi inte lov att komma till korta när besluten framför oss är ytterst svåra, och särskilt inte då.

Jag vill uppmana våra kära kolleger som allmänt skulle kunna kallas klimatskeptiker att följa med oss på vägen, om inte annat så på grundval av det mycket missbrukade men mycket viktiga begreppet försiktighetsprincipen. Ja, vetenskapen är komplex och dynamisk, men med proportionerna fem mot en i det vetenskapliga samfundet som stöder det sakförhållande vi lägger fram, måste vi utmana, ifrågasätta och framför allt reagera – och reagera adekvat – på det faktagranskade arbete som utförts av några av våra bästa och mest begåvade inom områdena klimatologi och meteorologi.

Över två tredjedelar av världens yta täcks av hav och tre fjärdedelar av världens megastäder ligger vid havet. Över 97 procent av planetens vatten finns i haven och fisk står för den största andelen av världsbefolkningens proteinintag och 3,5 miljarder människor är beroende av fisk som sitt huvudsakliga livsmedel. När de av människan orsakade växthusgasutsläppen stiger, förutspår forskarna dramatiska förändringar som exempelvis varmare hav, smältande poler, stigande havsnivåer och försurning av havet, vilket innebär ett allvarligt hot mot det marina ekosystemet och mot fiskesamhällen.

Eftersom jag är vice ordförande i fiskeriutskottet vädjar jag om att dess välgrundade synpunkter införlivas i detta interimsbetänkande i dag. Två snabba synpunkter: det var ett allvarligt förbiseende att inte ta med några ledamöter från fiskeriutskottet i det tillfälliga utskottet för klimatförändringar, och för det andra beklagar jag att det tillfälliga utskottet inte kunde godta fiskeriutskottets yttrande.

Sammanfattningsvis finns det en rad ändringsförslag där det vetenskapliga intrycket av klimatförändringens konsekvenser på världshaven framhålls. Jag vill uppmana kollegerna att stödja dessa ändringsförslag, eftersom parlamentets beslutsfattande betänkande bör vara så heltäckande och integrerat som möjligt.

  Agnes Schierhuber (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill också inleda med att framföra mitt varma tack till vår föredragande för hans arbete. Som föregående talare nämnt gäller betänkandet helt vetenskapliga fakta om klimatförändringen, som diskuterats i detalj med världsberömda experter under temamötena.

Jordbruks- och skogsbrukssektorn är en av de branscher som drabbas hårdast av klimatförändringen och som därför har ett starkt intresse av att effektiva klimatskyddande åtgärder antas på globalt plan. Det är därför viktigt att alla länder medverkar, och särskilt utvecklingsländerna, i processen efter Kyotoavtalets utgång. Det är också viktigt att understryka att jordbruk inte på något vis är en pådrivande faktor för matpriserna: i exempelvis priset på en limpa står mjölet för mindre än 2 procent av kostnaderna.

Det är också välkänt att förnybara resurser för bränslen baserade på grödor inte släpper ut mer koldioxid än vad som lagrats under odlingen, vilket innebär att de i praktiken är koldioxidneutrala. Det har också erkänts, på grundval av gedigna forskningsrön att människan är medansvarig för klimatförändringen. Av den anledningen är det viktigt att genomföra mer intensiv forskning liksom att spara energi genom mer effektiv användning. Låt oss repa mod från det faktum att det tog 3000 år att få det allmänt accepterat att jorden är rund och inte platt.

Får jag vädja till parlamentet om att inlåta sig i en seriös debatt som erkänner att klimatförändring är ett globalt problem. Det är ett geosocialt problem som inte kan lösas genom sektorspolitik i enskilda EU-medlemsstater. En lösning kan endast uppnås i hela världen och Europeiska unionen bör verkligen inta en ledande och medlande roll i kampen mot klimatförändring.

  Valdis Dombrovskis (PPE-DE). - (LV) Herr talman, mina damer och herrar! För det första vill jag gratulera föredraganden till hans klara och otvetydiga ståndpunkt, som på grundval av resultaten från vetenskapliga studier, erkänner att global uppvärmning är en realitet och att den orsakas av människan. Vi måste komma ihåg att för ett par år sedan försökte många inflytelserika politiker, bland annat ledare för vissa stormakter, fortfarande att förneka detta. I betänkandet går man ett steg längre och avvisar som vetenskapligt ogrundade de påståenden som gjorts om att effekten av den globala uppvärmningen inte föreligger utan att det endast är naturliga temperaturvariationer. Betänkandet visar ännu en gång att EU är världsledare när det gäller global uppvärmning. Det finns dock ingen anledning till upprymdhet. För att kunna hålla den globala uppvärmningsökningen inom 2-gradersgränsen kommer enligt nuvarande uppskattningar koldioxidutsläppen att behöva halveras fram till 2050. I det här sammanhanget är uttalandet i betänkandet om att nästan alla EU-medlemsstater har gjort goda framsteg i sina insatser för att nå Kyotomålen överdrivet optimistiska. Under perioden 1990–2005 har de 15 äldre EU-medlemsstaterna minskat sina utsläpp med endast 2 procent och det är mycket osannolikt att de kommer att minska sina utsläpp med ytterligare 6 procent under de kommande fem åren för att uppnå sina gemensamma Kyotomål. Det är endast tack vare att de nyare EU-medlemsstaterna har minskat sina utsläpp betydligt snabbare som EU som helhet kan göra anspråk på sin status som världsledare på området. Det är väntat att de nyare EU-medlemsstaterna kommer att minska sina koldioxidutsläpp med 21 procent fram till 2010. Det är endast detta faktum som gör att EU-ledarna kan tala om det uppenbart ambitiösa målet att minska utsläppen med 20 procent till 2020. Självklart ska målet välkomnas men det är viktigt att de största förorenarna bör uppnå den största delen av minskningen. Det är inte acceptabelt att basera insatserna för EU:s klimatförändringspolitik enbart på befintliga resultat i de nya medlemsstaterna och i enstaka äldre, och att lägga ytterligare bördor på dem samtidigt som man gör eftergifter för de största förorenarna. Oavsett fördelningen av utsläppsminskningarna mellan EU:s medlemsstater kommer vi dock inte att uppnå något om inte en världsomfattande överenskommelse uppnås och länder som Förenta staterna, Kina, Indien, Ryssland med flera medverkar till att lösa problemet. Denna fråga måste prioriteras i EU:s utrikespolitik och klimatförändringspolitik. Tack för er uppmärksamhet.

  Romana Jordan Cizelj (PPE-DE). - (SL) Vi väljer oftast ändringar och åtgärder enbart om det grundas på gedigna fakta. I utskottet för klimatförändringar har en mängd uppgifter samlats in från många forskare. De flesta av dessa uppgifter tyder på att förändringarna av ekosystemet är konsekvensen av antropogena utsläpp och anger en möjlig utveckling för framtiden.

Även om somliga är oroade och använder uppgifterna som ett hot, måste vi också se den goda sidan av saken, vilken är att vi fortfarande kan handla. Vi måste dock agera snabbt, ansvarsfullt, seriöst och på ett samordnat sätt: först inom EU och sedan även globalt. För att lyckas få igenom internationella avtal måste vi vara tillräckligt lyhörda för problemen i tredjeländer, som har fullt upp med frågorna om hållbar utveckling, och många även med att avskaffa fattigdomen.

Ett integrerat förhållningssätt kräver en ändring av vårt europeiska tankesätt, eftersom vi hittills endast har ägnat oss åt utveckling, eller främst utveckling mot ett samhälle med låga kolutsläpp. Vi kan dock uppnå internationell överenskommelse enbart om vi ägnar lika stor eftertanke åt åtgärder för att minska utsläpp och åtgärder för att ändra utsläpp, för att få dem i samklang med klimatförändringarna.

Tack till föredraganden för ett utmärkt betänkande, jag förväntar mig att vårt arbete i detta avseende kommer att fortsätta nästa år.

  Csaba Sándor Tabajdi (PSE). - (HU) Herr talman! Jag gratulerar Karl-Heinz Florenz till hans enastående betänkande. Diskussionen om den vetenskapliga grunden i klimatförändringsfrågan är oerhört viktig, eftersom vi politiker ofta underlåter att ta hänsyn till fakta trots att fakta är mycket beständiga ting. Jag instämmer med Martin Schulz i att vi bör avsluta den diskussion som baseras på tyckanden och beakta fakta.

I Ungern, till exempel, har grundvattennivån på den ungerska slätten mellan floderna Donau och Tisza fallit med 3–4 meter under de senaste 30–40 åren. Kraftig ökenspridning har inträffat, vilket medfört att forskarna har gjort mätningar och konstaterat att ökenspridningen till 50 procent beror på klimatförändring och till 50 procent på skadlig mänsklig verksamhet.

Kort sagt, låt oss ägna eftertanke åt vad forskarna säger. Jag instämmer också i att Europeiska unionen inte kan lösa problemet på egen hand. Förenta staterna, Japan, Kina, Brasilien och den utvecklade världen måste vara partner i detta företagande. Tack för er uppmärksamhet.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). - (FI) Herr talman! Mänskligheten bär skulden för klimatförändringen och människan kan därför också bidra till att vända riktning på förändringen.

EU:s mål är att höja den del som biobränslen står för inom transporter till 10 procent. Det är ett mål som måste uppnås i högre grad. Vi behöver göra allt vi kan för att uppnå detta, inklusive att börja använda torv som råvara för biodiesel.

Mer pengar behövs verkligen till forskning så att de mest effektiva metoderna kan utnyttjas. Vissa undersökningar visar till exempel att energiproduktionen från alger är upp till 15 gånger högre än produktionen från vindruvor, palmolja och soja, så mer forskning behövs verkligen. Detta är därför ett sätt vi kan använda för att minska användningen av palmolja och förhoppningsvis även stoppa den omedelbart, eftersom det inte är en miljövänlig metod. Vi behöver därför vidta åtgärder i samarbete med Förenta staterna, Kina, Indien och Ryssland.

  Péter Olajos (PPE-DE). - (HU) Tack herr talman! Om vi vill nå framgång i Köpenhamn i slutet av 2009, anser jag att det finns två saker som vi absolut måste beakta, saker som jag själv har upplevt under besök till Indien, Bangladesh, Kina och Kalifornien under de senaste månaderna.

För det första måste vi göra en verklig insats. Med andra ord räcker det inte med att klappa sig själv på axeln. Det räcker inte med att tala om 10 eller 20 eller 30 eller 40 procent. Enligt siffror från Europeiska miljöbyrån har koldioxiutsläppen inte sjunkit sedan 2000, utan de har faktiskt stigit en aning, med 1 procent. Systemet för handel med utsläppsrätter är en stor framgång och håller för närvarande på att reformeras, men jag anser att det vore värt att starta liknande reformer i andra system än det för utsläppshandel, eventuellt skulle de två systemen kunna sammanföras. Jag stöder starkt rådets förslag att fastställa 1990 som basår hellre än 2005.

Den andra viktiga saken gäller anpassningsfonden. Om vi vill nå framgång i Köpenhamn måste vi inrätta anpassningsfonden. I Sternbetänkandet visades att om det inte finns någon anpassningsfond kommer övriga regioner i världen att ha små möjligheter att undvika de obehagliga konsekvenserna av klimatförändringen. Tack.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). - (RO) Klimatförändringen berör redan Europeiska unionen. De senaste åren har Rumänien till exempel drabbats av torka, översvämningar och värmeböljor. Vissa områden i den södra och sydöstra delen av Rumänien har börjat förvandlas till öken. Unionen har åtagit sig en viktig funktion i kampen mot klimatförändringen både vad gäller minskningen av orsakerna och anpassningen till klimatförändringen.

Lissabonfördraget innehåller bestämmelser om klimatförändringen och här uppskattar jag även bestämmelsen om solidaritet i händelse av naturkatastrofer. Tyvärr är den globala styrningen inom miljöskyddsområdet decentraliserat och ibland råder det brist på sammanhang mellan besluten. 18 multilaterala institutioner ansvarar för att övervaka ungefär 500 internationella avtal, varav 300 är på regional nivå. Europeiska unionen måste axla den ledande rollen på området.

Det finns lösningar. Vi behöver samordnade åtgärder mot klimatförändring, mer av ekologiska transporter, forsknings- och utvecklingsprogram för att anpassa jordbruket till en godtagbar vattenförbrukning, beskogning och framför allt bättre avfallshantering. Jag gratulerar föredraganden.

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Klimatförändringen har allvarliga konsekvenser, inte bara för ekosystemen utan även för ekonomi, folkhälsa, vatten och livsmedelssäkerhet, liksom för migrering. De senaste vetenskapliga undersökningarna ledde till övertygelsen om att människans verksamhet också har bidragit till den globala uppvärmningsutvecklingen och därför är det vårt samhälles skyldighet att genomföra effektiva politiska åtgärder.

Jag välkomnar interimsrapporten från det tillfälliga utskottet för klimatförändring och dess rekommendationer om EU:s framtida integrerade politik för klimatförändring och jag stöder starkt tanken på att den globala genomsnittliga temperaturökningen måste begränsas till högst 2 °C. Därutöver bör Europeiska unionen arbeta för att minska utsläppen på ett sätt som håller temperaturerna klart under denna brytpunkt på två grader. Att göra vetenskapligt bevisad information tillgänglig för allmänheten och på så sätt bidra till ökad kunskap om frågan hos allmänheten bör vara ett viktigt instrument i politiken för att dämpa klimatförändringen.

  Anni Podimata (PSE). – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Låt mig först välkomna interimsbetänkandet om vetenskapliga fakta om klimatförändringar. Jag är särskilt glad över att det i betänkandet betonas att forskarna är överens om hur allvarligt detta problem är. I betänkandet klargörs också den mänskliga faktorns stora inverkan, och särskilt energi, på klimatförändringen.

I den fjärde bedömningsrapporten från IPCC anges att världens koldioxidutsläpp ökade med omkring 80 procent mellan 1970 och 2004, och att dessa ökningar huvudsakligen berodde på användningen av fossila bränslen. Eftersom det finns ett obestridligt samband mellan klimatet och energiplanering vill jag framhålla hur nödvändigt det är att skapa en integrerad plan på EU-nivå så att vi vet vad de mest välbetänkta och effektiva energialternativen kan vara.

  Marios Matsakis (ALDE). - (EN) Herr talman! När jag lyssnar till debatten denna förmiddag känner jag att jag behöver göra ett par kommentarer.

För det första, vetenskapliga bevis. Utan tvekan är det ett mycket komplicerat företag att fastställa att global uppvärmning föreligger och vilka orsakerna är. Detta är inte en provrörssituation där ett experiment kan utföras i ett laboratorium för att bevisa något på det ena eller andra sättet. Beviset grundas på långsiktiga observationer och mycket komplicerade procedurer och självklart finns det en del skeptiker, vissa forskare som har en annan uppfattning. Detta är inte någon nyhet. Forskare är kända för att ha olika uppfattningar: vi får inte glömma att även att cancer orsakades av rökning har bestridits intensivt av många forskare som fortfarande ifrågasätter sambandet i dag. Självklart vet vi alla vad sanningen är. Samma sak skedde med thalidomide och vållandet av fokomeli hos foster.

Den andra punkten är att betoningen bör ligga på en global strategi eftersom vi alla vet att de länder som förorenar mest, dvs. Förenta staterna, Kina och Indien, gör minst för att bekämpa den globala uppvärmningen.

  Janez Podobnik, rådets ordförande. − (SL) Jag har med stort intresse följt er mycket livliga diskussion, som var en mycket god grund för det interimsbetänkande som lagts fram av föredraganden Karl-Heinz Florenz, som jag tackar och gratulerar honom till.

Er diskussion var sådan att den skulle ha gynnat varje parlament. Den var mycket engagerad. Jag uppfattade den som positiv kritik, eftersom varje åsikt är värdefull, även de kritiska.

Från er diskussion kan jag sammanfattningsvis dra två grundläggande slutsatser. Europeiska unionen är och kommer att fortsätta att vara handlingskraftig... självklart, i samarbete med alla sina globala partner, för att fortsätta att trycka på för ett allvarligt menat motstånd mot klimatförändringen. Och en annan slutsats är att klimatförändringen inte bara är ett problem utan också en möjlighet. Vi kan dock främst tackla den genom att agera på global nivå.

Jag vill också säga att inom klimat- och energipaketet förbereder Europeiska unionen framgångsrikt och grundligt alla de åtgärder som vi kan vidta för att effektivt motverka konsekvenserna av klimatförändringen.

Övergången till ett säkert och hållbart samhälle med låga koldioxidutsläpp kommer att påverka en mängd politikområden, däribland ekonomin och människors vardagsliv. Samordnade politiska åtgärder krävs på en rad områden inom Europeiska unionen. Här vill jag stödja era tankegångar, att vi måste hålla ihop, inte bara i fråga om globala beslut utan även enas om detaljerna i samband med dessa politiska åtgärder.

Jag vill särskilt nämna synergierna mellan klimatförändring och energi. Här måste samordnade politiska åtgärder inom EU och på nationell nivå tillkomma inom områden som forskning, utveckling och innovationer. Vi måste främja ett hållbart transportsystem, som gör det möjligt för medlemsstaterna att anta de nödvändiga åtgärderna för att bekämpa klimatförändring. vi måste förbättra energieffektiviteten, särskilt i byggnader, samt andra energikällor inom alla sektorer, och fortsätta att informera konsumenterna om effektiv användning av energi, för att kunna minska de sociala konsekvenserna och även få mesta möjliga ut av de nya möjligheterna.

Som redan har nämnts i Karl-Heinz Florenz betänkande är forskningen om klimatförändring väl etablerad och erkänd och det faktum att den nuvarande globala uppvärmningen är en konsekvens av mänsklig verksamhet är vetenskapligt obestridligt.

Tillåt mig att helt kort kommentera era olika sypunkter på IPCC:s vetenskapliga ramverk. Här är jag positiv till att respektera politikens område. Europaparlamentet är ett ansett politiskt forum. Självklart bör vi också respektera forskningens område, vilket dock lyder under de etiska principerna för forskning och vetenskaplig exakthet.

Samtidigt får vi inte glömma medborgarnas sfär, den vanliga människan som kommer att påverkas av de enskilda åtgärderna när det gäller livskvaliteten, bland annat när det gäller familjens budget och planer för framtiden.

Jag vill särskilt säga att det förefaller viktigt att det tillfälliga utskottet för klimatförändringar, enligt Guido Sacconi, har lyckats väl och har diskuterat klimatförändringsfrågor i en positiv atmosfär under sina möten, och påpeka att det antagit ett interimsbetänkande om vetenskapliga fakta om klimatförändringen med stor majoritet.

Vi välkomnar särskilt Europaparlamentets beslut att förlänga mandatet för det tillfälliga utskottet för klimatförändringar till februari 2009. Herr talman! Vi ser detta som ytterligare ett bevis på att Europaparlamentet inom klimatförändringsområdet stöder Europeiska unionens ambitiösa politik på internationellt plan och dess åtgärder, givet att dess politiska beslut underbyggs av de senaste vetenskapliga resultaten.

Vi är också glada över tillkännagivandet i dagens debatt att debatten om klimatförändringspaketet kommer att följa, vilket innebär ett verkligt fullföljande av de åtaganden som Europeiska rådet gjorde i mars 2008.

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EL) Herr talman! Jag tackar alla talare i dagens debatt för deras mycket intressanta inlägg.

Låt mig särskilt framhålla att EU, både som EU-15 och EU-27, kommer att uppfylla Kyotomålet, och det finns ingen tvekan om den saken. Eftersom jag kommer att vara eller hoppas att vara kommissionsledamot i ytterligare 18 månader kan jag försäkra er att det inte finns någon möjlighet att vi kommer att misslyckas med att uppnå Kyotomålet. Jag säger detta därför att de åtgärder som vi redan har vidtagit och som vi vidtar nu, säkerställer att Kyotomålet kommer att uppnås. Nu är detta det minsta vi bör göra under kommande år. För protokollet kan jag nämna att de siffror jag lämnade tidigare är korrekta. Det har sagts att EU minskar sina utsläpp av växthusgaser samtidigt som andra länder som Förenta staterna ökar dem, och detta i betydligt snabbare takt än 1990. År 2005 var vi som jag nämnde 2 procent under 1990 års nivå och 2006 strax under 3 procent för EU med 15 länder, som har ett gemensamt mål. Som EU-27 har vi dock varit ännu mer framgångsrika och vi ligger nu ungefär 8 procent under 1990 års nivå. I slutet av den period som Kyotoprotokollet ger oss att uppfylla våra skyldigheter kommer EU-15 att vara minst 8 procent under och EU-27 minst 11 procent under 1990 års nivå. Låt oss konstatera att vår minskning på strax över 8 procent är mycket positiv eftersom det kommer att hjälpa oss att uppnå målet för 2020 och därefter.

Enligt interimsbetänkandet ska vetenskapliga fakta spela en viktig roll i de internationella förhandlingarna eftersom de gör det möjligt för oss att vidta djärva åtgärder. De kommer att fungera som grunden för bedömningen av hållbarheten i de förslag som ska läggas fram i förhandlingarna inför Köpenhamnskonferensen.

Resolutionen påminner mig om farorna i en okontrollerad klimatförändring, som kommer att påverka människans samhällen på en rad sätt och som kommer att ha allvarliga konsekvenser på våra ekonomier och kulturella traditioner.

I resolutionen framhålls med rätta hur viktigt det är att undvika kraftiga störningar av klimatet, som exempelvis att Amazonas bifloder sinar eller att stora ismassor försvinner vid båda polerna.

Jag tycker att det är lika viktigt att framhålla de troliga konsekvenserna av klimatförändringen när det gäller internationell säkerhet, mat- och vattenbrist samt konflikter om kontrollen över resurserna och överförflyttningar av migranter. Trycket ökar stadigt på det internationella samfundet på grund av miljökatastrofer som orsakas av extrema väderförhållanden och väpnade klimatförändringar som orsakas av klimatförändringen. Livsmedelspriskrisen nyligen är det mest konkreta exemplet hittills på vad som kan ske: minskade skördar i stora delar av världen som orsakas av extrema väderförhållanden. Tyvärr verkar denna situation inte vara vare sig tillfällig eller exceptionell. Den är ofrånkomligen en inneboende och återkommande situation och kan inte kontrolleras med drastiska ändringar av jordbrukspolitiken och jordbruksmetoderna.

Låt mig här nämna vissa andra ämnen som tas upp i betänkandet. Jag börjar med minskningen av växthusgaser genom hållbara åtgärder på nationell nivå i utvecklingsländer. Det finns behov av det stöd och de utsikter som tekniken erbjuder. Det måste finnas medel till tekniköverföring och förbättring av den administrativa kapaciteten i dessa länder så att de berörda minskningarna kan mätas, registreras och verifieras. Denna tanke finns med som ett viktigt inslag i förhandlingarna om Balihandlingsplanen. På Balimötet konstaterade man att varje förändring i utvecklingsländerna kommer att vara beroende inte bara av verkliga åtaganden från de utvecklade länderna att minska sina utsläpp men också av betydande insatser från dessa länder för att tillhandahålla medel, särskilt till tekniköverföring och uppbyggandet av den nödvändiga administrativa kapaciteten.

Det är viktigt att EU utnyttjar varje tillfälle till dialog med de viktigaste utvecklingsländerna, så att det finns ett samförstånd om exakt vad detta innebär och om hur EU kan stödja sådana åtgärder, antingen genom samarbete vid utformningen av politiken, tekniskt stöd, överföring av kunnande och tillhandahållandet av incitament på koldioxidmarknaden, eller genom ekonomiskt bistånd. Det finns åtgärder som kan vidtas inom alla sektorer, bland annat åtgärder mot utsläpp från energianvändning och skogsskövling.

Jag går nu över till den vetenskapliga aspekten av diskussionen. Kommissionen instämmer helt i att vetenskapliga fakta bör göras kända för allmänheten. Konsumenterna bör förberedas och göras mer medvetna om hur mycket växthusgas som deras livsstil och konsumtionsvanor genererar. De ökade insatserna för att informera allmänheten bör dock åtföljas av ekonomiska incitament för företagen att minska växthusgasutsläppen från de produkter och tjänster de tillhandahåller.

Det krävs en global övergång till ett samhälle med låga koldioxidutsläpp. Detta kan åstadkommas enbart genom systematiska, samordnade åtgärder för att minska utsläppen inom alla sektorer.

Paketet med åtgärder för klimatförändring och energi som nu är i medbeslutandefasen ger oss ett försprång i övergången. Det gör det också möjligt för oss att visa upp en ambitiös klimatpolitik som både är genomförbar och till bredare nytta för våra ekonomier och samhällen.

Vi kommer att fortsätta vårt mycket konstruktiva samarbete om detta viktiga paket med politiska åtgärder och, hoppas jag, komma fram till en överenskommelse så snart som möjligt i år.

Avslutningsvis vill jag gratulera Europaparlamentet till dess viktiga bidrag till arbetet med att bekämpa klimatförändringen och Karl-Heinz Florenz till hans utmärkta arbete.

Jag hoppas att parlamentet kommer att fortsätta på detta konstruktiva sätt. Låt vårt samarbete och åsiktsutbyte fortsätta, både om paketet av åtgärder för klimat och energi och om de internationella förhandlingarna inför mötena i Poznań och Köpenhamn.

  Karl-Heinz Florenz, föredragande. − (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr rådsordförande! Ett stort tack för era avslutande ord som var mycket uppmuntrande. Jag anser att vi har kunnat hitta ett samförstånd här i kammaren och att detta samförstånd givetvis förpliktigar oss att genomföra ytterligare vetenskapliga studier och eliminera de återstående tvivlen, för inom vilket mänskligt kunskapsområde finns det inte trots allt utrymme för tvivel? Detta är något som jag, som föredragande, verkligen vill få till stånd.

Jag är tacksam för det beröm som så vänligt har framförts i dag, och jag skulle vilja vidarebefordra det till personalen bakom kulisserna som arbetat ytterst hårt på betänkandet. Låt mig ta detta tillfälle i akt att återigen framföra mitt varmt kända tack till dem.

När jag lyssnar till dagens debatt kan jag få intrycket att vi argumenterar om koldioxid. Låt mig säga detta: vi kommer att ha många andra frågor att diskutera, eftersom koldioxidutsläppen bara är toppen på isberget. Ja, de är ett allvarligt problem, det råder det ingen tvekan om, men den verkliga utmaningen är hur vi ska hantera våra hållbarhetsstrategier. Hur ska vi ta hand om planeten jorden, vi som har fått ansvar att förvalta den för våra barn? De energikällor som vi för närvarande bränner upp tog många miljoner år att skapa, och vi slösar bort dem på bara tusen år ungefär. Utmaningen är alltså hur vi ska lyckas få en liter bränsle att räcka dubbelt så långt som för närvarande. Det är detta som vi måste åstadkomma, och sedan har vi fullgjort vår uppgift. Detta är den stora utmaning vi har framför oss: öka effektiviteten i Europa, utveckla moderna tekniker, använda dessa tekniker hemma – vilket knappast behöver sägas – och även att sälja dem med vinst runt om i världen för att skapa sysselsättning. Detta är vår möjlighet så som jag ser det, och jag vill be er alla om hjälp att verkligen ta itu med denna möjlighet.

Låt mig upprepa mitt tack till alla, men med ett ögonkast på arbetsordningen vill jag uppmärksamma er på en sista punkt. Från allra första början av debatten har det funnits ett ödesdigert misstag i översättningen av punkt 10, där det sägs att jag fördömer något. Det ligger inte alls i min natur att göra. Jag kan ogilla det ena eller det andra, men jag fördömer aldrig något. Jag ska inte skräda orden: det är viktigt att påpeka att det finns ett problem med dålig översättning i parlamentet, vilket är uppenbart i hela detta betänkande och jag vill fästa er uppmärksamhet på de korrekt formulerade ändringsförslag på detta område som har lagts fram i kammaren.

Jag vill tacka alla medverkande och inbjuda er att arbeta med oss i nätverk och under en betydligt svårare etapp av processen, nämligen att lösa frågan om hur vi ska reagera på dessa vetenskapliga fakta.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Neena Gill (PSE) , skriftlig. – (EN) För att framgångsrikt kunna ta itu med klimatförändringen behöver marknaderna anpassa sig så att de avspeglar miljökostnader för kol. Förorenarna måste betala. Vi måste använda alla slags politiska instrument, bland annat momssänkning, utsläppshandel och bidrag för att ändra konsumenternas och företagens beteende så att de har fler incitament att välja miljövänliga alternativ. Som Sir Nicholas Stern har påpekat kommer de ekonomiska och sociala kostnaderna av klimatförändringen.

Jag är därför mycket oense med dem i kammaren som förnekar klimatförändringen. De behöver bara se till det ökande antalet och frekvensen av naturkatastrofer världen runt för att se dess konsekvenser. Katastroferna är klart en väckarklocka för oss att vidta mer åtgärder.

EU har en legitim roll i arbetet med att ta itu med klimatförändringen och EU behöver föregå med gott exempel och ge andra länder vägledning. Vi behöver en ökad dialog med de framväxande ekonomierna Indien och Kina för att se till att deras tillväxt bidrar mindre till de globala utsläppen än EU:s och Förenta staternas tillväxt har gjort under förra seklet. Det finns starka argument för tekniköverföring från EU till utvecklingsländerna så att de kan undvika intensiv industriell utveckling och i stället ta ett språng direkt till ett samhälle med låga koldioxidutsläpp.

  András Gyürk (PPE-DE) skriftlig. – (HU) Det är absolut nödvändigt att vi beaktar fakta om klimatförändringen baserat på vetenskapliga bevis när vi fattar beslut därom. Trots allt är risken för att fatta fel beslut baserat på felaktiga slutsatser lika stora som risken av att vara passiv. En sak som är värd att notera här är att klimatförändringen är ett faktum som kan bevisas vetenskapligt och att snabba och effektiva åtgärder krävs för att avhjälpa den.

Ett objektivt övervägande av vetenskapliga fakta kan också hjälpa oss att bedöma hur marknadsbaserade miljöskyddsinstrument kan bidra till att förbättra miljökvaliteten. Enligt vår mening krävs större insatser från medlemsstaternas sida för att popularisera marknadsvänliga incitament. Inrättandet av systemet för utsläppshandel, där vi närmar oss frågan om utsläppsminskningar utifrån marknadsmekanismer, är en välkommen utveckling. Att systemet fungerar är bevis för att marknaden, konkurrensen och miljöskyddet inte är varandra uteslutande aspekter.

I Ungern finns det många exempel på hur felaktiga slutsatser kan leda till felaktiga beslut. Biomassaproduktion innebär i praktiken förbränning av ved. De skadliga konsekvenserna av påskyndat stöd till biobränslen blir alltmer uppenbara. De åtgärder som införs inom dessa båda områden uppfyller inte hållbarhetskraven, och dessutom erbjuder de inte ett marknadsvänligt svar på problemet.

Vi vill framhålla att klimatförändringen kräver att åtgärder införs som inte bara tar hänsyn till vetenskapliga bevis utan även tillåter marknadsmekanismerna spela en roll.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE) , skriftlig. – (FI) Herr talman! Vår resolution om vetenskapliga fakta om klimatförändringen innehåller några viktiga konstateranden som det är svårt att inte instämma i. Trots detta måste det sägas att den också innehåller vissa irriterande kommentarer. Det finns exempel på detta i vetenskapshistorien som borde tjäna som varning. Som filosof anser jag inte det helt oförargligt att en politiker tolkar vetenskapliga resultat, drar snabba slutsatser från dem och försöker kontrollera dem, än mindre att ”fördöma” vissa andra tolkningar. Vad är meningen med detta och varför måste sådana saker påstås som en allmän regel? Det här gäller vår trovärdighet, något som vi verkligen kommer att behöva i kampen mot klimatförändringen.

I punkt 5 sägs det att det är vetenskapligt ”bevisat” att människan är huvudorsaken till klimatförändringen. Detta har Mellanstatliga panelen för klimatförändringar inte i någon fas påstått. I betänkandet talas om sannolikheter. Människans bidrag till uppvärmningen under det senaste decenniet är mycket sannolikt.

I punkt 7 betonas att de vetenskapliga resultaten ”tydligt visar hur klimatförändringarna kommer att utvecklas inom den närmaste framtiden. De kommer att följa olika regionala mönster”. Det är just detta som vi inte vet. I förra veckan gjorde forskare som arbetar med datorsimulering i ett uttalande i Reading ett upprop om behovet av superdatorer. Frågan om vilken sorts regionala effekter klimatförändringen kommer att få kan inte besvaras av meteorologerna för närvarande, delvis på grund av otillräcklig datorkapacitet.

I punkt 8 nämns som exempel på brytpunkter i klimatförändringen att glaciärer på Grönland och det västantarktiska istäcket smälter. Uppgifter om smältningen är mycket motsägelsefulla för närvarande, därför att isens tjocklek i centrala områden på Grönland och Antarktis faktiskt ökar.

Jag skulle inte heller vilja anklaga eller fördöma skeptiker och kritiker till klimatförändringen, såsom är fallet i punkt 10. Framför allt politiker bör inte göra någotdera. De ska lämna frågan åt forskarna att debattera.

  Marian-Jean Marinescu (PPE-DE) , skriftlig. – (RO) Det tillfälliga utskottet för klimatförändringar kan lämna rekommendationer och lösningar för den framtida politiken för Europeiska unionen på området, rekommendationer och lösningar som baseras på klara vetenskapliga bevis, och särskilt på ett stabilt stöd från EU:s medborgare.

Det vetenskapliga beviset är odiskutabelt. Karl-Heinz Florenz betänkande är uttömmande och bevisar att vetenskapliga fakta är tillräckliga för att motivera beslutsamma politiska åtgärder och inleda konkreta åtgärder inte bara på EU-nivå, utan också på globalt plan, för att drastiskt minska den antropogena företeelse som ansvarar för klimatförändringen och dämpa dess effekter.

Forskningsinsatserna måste fortsätta, särskilt inom området för nya tekniker, förnybar energi och biobränslen, för att finna den nödvändiga balans som vidmakthåller ekonomisk konkurrenskraft, social utveckling och tryggar livsmedels- och energiförsörjningen, vilket är väsentligt för EU-medborgarnas välbefinnande.

Det vetenskapliga samfundet och de politiska företrädarna måste med förenade krafter stödja åtgärderna för att öka allmänhetens kunskap och främja att medborgarna deltar i konkreta verksamheter, eftersom utbytet av goda metoder, internationellt, regionalt och i synnerhet gränsöverskridande samarbete och dialog samt direkt medverkan av medborgarna utgör de mest effektiva medlen att bekämpa klimatförändringen.

  Sirpa Pietikäinen (PPE-DE) , skriftlig. – (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Under senare år har Europeiska unionen varit en av de internationella aktörer som har varit vägledande i utvecklingen av en hållbar global klimatpolitik. Detta är en position som EU måste behålla även i framtiden.

Jag vill tacka föredraganden och utskottet för ett framgångsrikt betänkande. Det kommer att förstärka synen på den vetenskapliga grund som arbetet med att kontrollera klimatförändringar måste vila på. Det är värt att konstatera att forskning och den kunskap som den tillför ständigt förändras till följd av nya tekniker och resultat. Vi måste därför fortsätta vara öppna för all information om företeelsen och dessutom måste vi respektera avvikande uppfattningar.

Det är oerhört viktigt att reagera beslutsamt på klimatförändringen. Tills nu har var och en av de fyra mellanstatliga klimatpanelerna haft till uppgift att utvärdera sina företrädares uppskattningar av med vilken hastighet klimatförändringen äger rum. Företeelsen har utvecklats snabbare än vad forskarsamhället tidigare uppskattningar förutsade. Nu tycks det också finnas behov av att granska föregående IPCC:s uppskattningar. Undersökningar av amerikanska rymdorganisationen Nasa visar att kontrollen av klimatförändringen kräver mer radikala åtgärder: gashalten i atmosfären orsakad av klimatförändringen måste begränsas mer strikt för att vi ska kunna undgå dessa radikala förändringar.

EU måste ta hänsyn till det växande vetenskapliga samförståndet om att koldioxidutsläppen måste skäras ned mer drastiskt för att bromsa den globala uppvärmningen, så som IPCC rekommenderas. Om vi tittar närmare på den här utvecklingen är jag rädd för att målen i EU:s klimatpaket inte är tillräckligt ambitiösa. Nu behöver unionen göra betydligt merför att bygga upp ekologiskt effektiva samhällen i unionen. Den ekologiska moderniseringen måste vara den vägledande principen för alla EU:s politikområden. Förändringsförmågan inför denna revolution kommer också att vara den viktigaste faktor som påverkar EU:s internationella konkurrensförmåga.

  Daciana Octavia Sârbu (PSE) , skriftlig. – (RO) Kampen mot klimatförändringen har allt oftare blivit ett ämne på internationella organisationers dagordning. Sedan toppmötet 2007, då målet 20 procent sattes upp för minskningen av växthusgasutsläpp och användningen av förnybara energiresurser fram till 2020, har global uppvärmning varit en prioriterad fråga för varje land i världen.

Detta beslut följdes av andra viktiga internationella tilldragelser så som G8-toppmötet i Heiligendamm, debatten i FN:s råd om klimatförändringen eller Bali-handlingsplanen. Efter dessa internationella tilldragelser har ett vetenskapligt samförstånd nåtts, enligt vilket globala uppvärmningstendenser baseras på mänskliga verksamheter och resultaten av forskning och uppgiftsinsamling är tillräckliga för att föranleda omedelbar handling och politiska beslut om att minska gasutsläppen. Det är viktigt att inrätta anpassningsfonden och att inbegripa skogar i ett nytt klimatskyddsavtal för att undvika ytterligare avskogning och koldioxidspridning orsakad av skogsbränder.

Att öka allmänhetens kunskap genom att sprida vetenskapliga bevis för klimatförändringen kommer att spela en viktig roll för att få EU-medborgarnas stöd för politiska åtgärder för att minska kolutsläppen.

  Andres Tarand (PSE) , skriftlig. – (ET) Klimatet ändras och det beror på mänsklig verksamh. För fyrtio år sedan när jag tog isprover på forskningsstationen i Antarktis var vi fortfarande omedvetna om detta faktum. I dag har IPCC, som sammanställer arbete från tusentals forskare, gett tillräckliga bevis på att klimatförändringen faktiskt sker och det är vår uppgift att handla i stället för att fortsätta att lägga fram bevis. På den punkten instämmer jag helt med det upplägg som valts av föredraganden Karl-Heinz Florenz.

Europeiska unionens arbete måste vara ambitiöst och man måste anta ett mål som ligger närmare en 30-procentig minskning av växthusgasutsläppen till år 2020. I annat fall kommer saken att bli komplicerad i väntan på verkliga bidrag från andra länder. Det hör till ovanligheterna att ett högre forum röstar enhälligt om detaljerna för allmänna mål men när det gäller målen för koldioxidhalten i avgaserna från bilar eller flera andra specifika åtgärder är det inte längre våghalsigt att vara så ambitiös. Detta är inte den rätta metoden att ta itu med klimatförändringen effektivt på.

Jag stöder de ändringsförslag som fäster uppmärksamheten på behovet av att göra mer detaljerade undersökningar och modeller över läget i haven och klimatförändringens inflytande på fiskfaunan. Jag kan dock inte instämma i flera ändringsförslag där tvivel framförs om huruvida klimatförändringen verkligen sker, där vikten av fossila bränslen och kärnkraft betonas och utvecklingen av förnybar energi förlöjligas.

Jag anser att parlamentets tillfälliga utskott om klimatförändringar har bidragit till att öka kunskapen hos företrädare för olika samhällsskikt och till att fastställa en gemensam position. Som en kompromiss är förlängningen av utskottets mandat i nio månader fram till Poznańmötet rimlig. En längre tid än så kunde ha inneburit att vi utför vårt viktiga arbete med alltför mycket uppmärksamhet på valet.

  Gabriele Zimmer (GUE/NGL) , skiftlig. – (DE) Jag röstade för betänkandet. Diskussionen om klimatförändring, som behövs skyndsamt, måste underbyggas av gedigna vetenskapliga fakta. Dessa tillhandahålls i Karl-Heinz Florenz betänkande. Betänkandet bör spela en viktig roll både på den offentliga arenan och i kommissionen och rådet. Vetenskapliga fakta om växthusgaseffekten har varit tillgängliga i över 180 år.

Det berodde på särskilda sociala omständigheter att denna kunskap om hotet mot våra natur- och klimatmässiga grundvalar för liv ignorerades, vilket förhindrat åtgärder i tid och fortsätter att göra så än i dag. Antingen börjar vi agera nu på grundval av internationellt samarbete för att begränsa ytterligare skador och avvärja de katastrofer som förutses och som kommer att slå till med full kraft mot världens fattigaste först, eller så fortsätter vi på vägen mot undergång. Fakta visar på ett övertygande sätt att det krävs omedelbara åtgärder för att minska växthusgasutsläppen och att vi måste begränsa uppvärmningen till mindre än 2 °C genom att förändra vår livsstil och vårt konsumtionsbeteende och genom anpassning av politiska och sociala villkor och strukturer. Jag stöder föredragandens försäkran att det inte handlar om att argumentera om utsläppsvärden nu, diskussionen måste inriktas på hållbarhet.

EU:s strategi för hållbar utveckling måste beakta dessa problem och slutligen fastställa politiska åtgärder på en hållbar grund. Detta kräver en förändring av de politiska prioriteringarna. Varje dag som går förlorad kan vara förödande och kan inte längre berättigas.