Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 21 maj 2008 - Strasbourg

4. 2007 års framstegsrapport om Turkiet (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt på föredragningslistan är betänkandet (A6-0168/2008) av Ria Oomen-Ruijten för utskottet för utrikesfrågor om 2007 års lägesrapport om Turkiet (2007/2269(INI)).

  Ria Oomen-Ruijten, föredragande. − (NL) Herr talman! Sedan det senaste betänkandet om Turkiet har det skett en rad positiva utvecklingar i landet. Jag tänker på antagandet av lagen om stiftelser och ännu mer nyligen den första ändringen av artikel 301, som måste leda till ytterligare reformer som är nödvändiga för att garantera full yttrandefrihet. Det står dock också klart att Turkiet utgör en blandad bild och att mycket mer behöver göras, inte bara för att följa avtalen med EU, utan också för att fullgöra löftena till landets egen befolkning.

Betänkandet är balanserat. Jag hoppas att vissa käpphästar som framförs inte kommer att komma någon vart, för då kommer betänkandet att förbli balanserat. Jag har nämnt alla problem i betänkandet och det finns tre viktiga synpunkter.

För det första är vi oroade över konsekvenserna av målet mot AK-partiet. Vi förväntar oss att den turkiska konstitutionsdomstolen respekterar rättsstatsprincipen, EU:s normer och Venedigkommissionens riktlinjer för förbud mot politiska partier. Vi välkomnar att demokratin 2007 triumferade över arméns försök att störa den politiska processen. Vi är dock också oroade över att det fortfarande finns krafter som försöker att destabilisera landet. Modernisering av landet och reformer är nu vad som helt klart behövs. Premiärminister Recep Tayyip Erdoğan har lovat att 2008 ska bli reformåret och vi kommer att vara glada att hålla honom detta till godo. Regeringen måste nu utnyttja sin stora majoritet i parlamentet för att beslutsamt genomföra reformer som är avgörande för Turkiets omvandling till en modern och välmående demokrati baserad på en sekulär stat och ett pluralistiskt samhälle. En reform som först och främst är i det turkiska folkets eget intresse.

En tredje punkt. Den konstitutionella processen är ett idealiskt tillfälle att utarbeta en ny civil konstitution, där skyddet för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna sätts i centrum. Detta är det enda sättet att inrätta kontrollsystem som garanterar demokrati, rättssäkerhet, social sammanhållning och separation mellan religion och stat. När man tittar på de senaste siffrorna visar de att upprätthållandet av separationen mellan religion och stat vållar spänningar i det turkiska samhället. Så många som 72 procent av de välutbildade turkarna är dock oroade över Turkiets sekulära beskaffenhet, 60 procent av medborgarna i alla större städer och nästan 50 procent av övriga turkiska medborgare. Denna oro utnyttjas av domarkåren och åklagarna, som använder sina befogenheter för att åsidosätta en parlamentarisk majoritet och agera mycket oavhängigt. I en stat som styrs av rättsstatsprincipen ska rättsväsendet vara oavhängigt men också opartiskt. Den nya konstitutionen är det enda sättet för den turkiska regeringen att reformera landet och upprätta separationen mellan religion och stat, och en stat som styrs av rättsstatsprincipen, för att vinna nytt allmänt förtroende.

Detta kräver garantier för ett brett deltagande i den konstitutionella processen av alla organ i det civila samhället. Enligt min mening innebär detta att uppnå överenskommelser om modernisering med alla politiska partier, etniska och religiösa minoriteter och arbetsmarknadens parter. Moderniseringen måste innebära att medborgarnas personliga rättigheter och friheter anpassas till konventionen om skydd av de mänskliga rättigheterna.

Vi måste fortsätta förhandlingarna mellan EU och Turkiet med respekt men också utan hyckleri, så att vi kan vara öppna och ärliga mot varandra. Jag anser det olyckligt att min kollega Joost Lagendijk angrips när han öppet och ärligt säger var misstag har begåtts och när han också efterlyser samarbete mellan alla politiska partier i reformprocessen.

Herr talman! Sammanfattningsvis finns det mycket att göra i fråga om de religiösa minoriteternas ställning i Turkiet, kurdernas och andra minoriteters ställning, den socioekonomiska utvecklingen i regionerna, förbättringar av kvinnornas ställning, dialogen mellan den turkiska regeringen och arbetsmarknadens parter, där jag särskilt vill uppmärksamma fackföreningsrörelsen som ofta förtrycks, konstruktivt samarbete i en lösning av Cypernfrågan och bra grannsämja i regionen. Kort sagt, var vänlig följ de ingångna överenskommelserna.

Herr talman! Jag betonar återigen, att det enligt min mening endast är ett samhälle som låter sig vägledas av respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och som grundas på demokrati, rättsstatsprincipen och en socialt inriktad marknadsekonomi som kan utveckla ett fredligt, stabilt och välmående samhälle.

ORDFÖRANDESKAP: ROURE
Vice talman

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Till att börja med vill jag framföra mitt tack för betänkandet som utarbetats av Ria Oomen-Ruijten och som enligt rådsföreträdarens mening är ett viktigt bidrag till debatten om Turkiets anslutningsprocess.

Sloveniens ordförandeskap har uppmuntrat Turkiet att göra ytterligare framsteg på sin väg mot att närma sig en anslutning till Europeiska unionen. En debatt pågår för närvarande i rådet om de åtta återstående rapporterna om granskningen av den rättsliga anpassningen. Om goda framsteg görs med de tekniska förberedelserna kanske vi kan öppna två nya kapitel vid konferensen i juni mellan EU och Turkiet om anslutningen.

I fråga om reformerna i Turkiet instämmer vi med Europaparlamentets bedömning att detta är avgörande för processen och vi anser att Turkiet inte bör missa denna möjlighet.

Ett reviderat anslutningspartnerskap, som vi godkände i februari i år, definierar de viktigaste prioriteringsområdena, där landet måste påskynda sina reformer. Självklart är det de verkliga framstegen i dessa reformer som direkt kommer att påverka förhandlingsprocessens fortsatta riktning.

Jag vill framhålla att vi delar Europaparlamentets oro över de rättsliga åtgärderna mot AKP (rättvise- och utvecklingspartiet). Ordförandeskapet gjorde ett uttalande där man betonade att separationen mellan de verkställande och dömande verksamheterna är en grundläggande princip i alla demokratiska samhällen och att den principen måste respekteras. Vi måste följa utvecklingen noga. Vi hoppas att resultatet av domstolsförhandlingarna kommer att vara förenliga med demokratiska normer, följer rättsstatsprincipen och vi hoppas att den nödvändiga reformprocessen inte kommer att påverkas av dessa förhandlingar.

Låt mig fortsätta genom att nämna vissa aspekter av bekräftelsen av grundläggande friheter och respekten för de mänskliga rättigheterna. På dessa områden är det särskilt viktigt med reformer i Turkiet.

När det gäller yttrandefriheten välkomnar vi ändringen av artikel 301 i brottsbalken. Det är ett steg i rätt riktning, men för att verkligen kunna garantera yttrandefrihet är det nödvändigt att artikeln också genomförs på ett tillfredsställande sätt. Därutöver finns det en del andra bestämmelser som också behöver samordnas med europeiska normer.

I fråga om religionsfrihet välkomnar vi antagandet av lagen om stiftelser, som är ett steg i rätt riktning. Samtidigt betonar vi att ytterligare arbete måste utföras inom detta område när det gäller att garantera religiös mångfald, i linje med EU:s kriterier.

I fråga om relationerna mellan det civila och militära, bekräftade upplösningen av fjolårets konstitutionella kris att den demokratiska processen är av avgörande betydelse. Trots detta har dock militären fortfarande stort politiskt inflytande. Här är det nödvändigt att stärka den civila, demokratiska kontrollen över militären och att ytterligare stärka parlamentets kontroll över försvarsutgifterna.

I fråga om läget i landets sydöstra delar fördömer vi bestämt terroristanfallen och uttrycker vår solidaritet med det turkiska folket. Vi stöder Turkiets insatser för att skydda sin befolkning och dess kamp mot terrorismen. Samtidigt vill vi varna för att det är absolut nödvändigt att respektera bestämmelserna i internationell rätt och att eftersträva att bevara freden och stabiliteten i hela regionen.

Som ni alla vet utvärderar Europeiska unionen Turkiets framsteg utifrån landets fullföljande av de politiska Köpenhamnskriterierna och dess efterlevnad av bestämmelserna i förhandlingsramen för Turkiet. Rådet vill också utvärdera genomförandet av tilläggsprotokollet till Ankarafördraget. Här beklagar jag att Turkiet fortfarande inte fullgör sina förpliktelser och att inga framsteg har gjorts mot en normalisering av förbindelserna med Republiken Cypern.

Bland de viktiga aspekterna för framsteg i anslutningsförhandlingarna finns dock utan tvekan arbetet med att upprätthålla goda förbindelser med grannländerna och en fredlig lösning på tvister i enlighet med FN:s grundstadgar.

Tack.

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Låt mig först tacka Ria Oomen-Ruijten och utskottet för utrikesfrågor för ett mycket gediget, bestämt och balanserat betänkande. I anslutningsförhandlingarna med Turkiet har redan sex kapitel öppnats hittills och, som Janez Lenarčič sa, bör det vara möjligt att öppna två kapitel till under det slovenska ordförandeskapet, nämligen bolagsrätt och immaterialrätt.

Låt mig i detta sammanhang erinra om en enkel men absolut grundläggande princip som vägleder EU:s utvidgningspolitik, som gäller för varje kandidatland, även Turkiet: takten i förhandlingarna är beroende av de framsteg som görs i rättsliga och demokratiska reformer – och särskilt i deras genomförande. Med andra ord utgör de tekniska samtalen om kapitlen väggarna och rummen i huset – kanske till och med taket en dag – medan de rättsliga och demokratiska reformerna utgör själva grunden för byggandet av varje ny EU-medlem. Och som varje byggare vet måste man ha en mycket fast grund innan man kan gå vidare och sätta samman väggarna. Alltså först reformer, sedan framsteg i de tekniska förhandlingarna.

Det är därför som Ria Oomen-Ruijtens betänkande är så väsentligt. Kommissionen delar hennes syn på den långsamma takten i reformerna. Vissa lagreformer har dock skett. Jag konstaterar att ni välkomnar den nya lagen om stiftelser och att ni begär att kommissionen ska rapportera om denna lag och dess genomförande i vår nästa lägesrapport om Turkiet nästa höst.

Vidare är revisionen nyligen av den beryktade artikel 301 ett steg framåt. Det som till sist räknas är dock att den verkligen genomförs så att yttrandefriheten garanteras för alla i Turkiet.

Utöver de grundläggande yttrande- och religionsfriheterna är ytterligare framsteg nödvändiga inom sådana områden som kulturella och språkliga rättigheter, kvinnors och barns rättigheter samt fackföreningarnas rättigheter. Sammantaget är en återupplivad inriktning på EU-relaterade reformer av absolut avgörande betydelse, som också måste bidra till att lösa den rådande politiska krisen.

Detta är det budskap som ordförande José Manuel Barroso framförde under vårt besök nyligen i Turkiet. Både regering och oppositionspartier bör inleda samtal och söka efter kompromisser om känsliga frågor som dominerar den inhemska debatten, bland annat om den konstitutionella reformprocessen. Både sekularism och demokrati behöver försvaras i detta sammanhang.

Jag beklagar att lagen om ombudsmannaämbetet under två år har stoppats av Turkiets konstitutionella domstol. Jag välkomnar att ni uppmanar den konstitutionella domstolen att gå vidare så att ombudsmannens kontor kan inrättas utan dröjsmål. Vi vet alla hur viktig ombudsmannaämbetet har varit för att hålla myndigheterna ansvariga och förstärka de medborgerliga rättigheterna i EU:s medlemsstater.

Det väsentliga i dessa reformer är att sörja för att Turkiet omvandlas till ett öppet och modernt samhälle med full respekt för frihet och demokrati, mångfald och tolerans – det vill säga för demokratisk sekularism.

Själva existensen av vår union vilar på de grundläggande värdena demokrati, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna, som vi själva har gemensamt. De är grunden för familjekänslan och äktenskapskontraktet, som Jacques Delors uttryckte det, som vi européer har förbundit oss till.

I förhandlingsramen för Turkiet finns dessa värden klart uttalade och det är kommissionens skyldighet att övervaka dem. Kommissionens roll i anslutningsprocessen kan beskrivas som ”vännen som säger sanningen” – även om sanningen ibland är ovälkommen i vissa delar av EU eller i Turkiet.

Vi kan såldes inte vara likgiltiga inför vad som sker i kandidatländerna, minst av allt inför händelser som berör våra delade demokratiska värden. Jag konstaterar med oro konsekvenserna av upplösningen av AKP. Den konstitutionella domstolens avgörande måste förvisso vara förenligt med demokratiska principer och rättsstatsprincipen, inbegripet riktlinjerna från Europarådets Venedigkommission.

Vi vill se Turkiet gå vidare från detta fall genom att respektera europeiska värden. Turkiet kan inte kosta på sig ännu ett förlorat reformår och vi behöver se framsteg, inte tillbakagång, när det gäller att följa demokratiska principer.

Låt mig avrunda med att säga ett par ord om Cypern. Nu är det dags för ledarna för de två samhällena att avbryta dödläget och gå vidare mot att återförena ön. Jag är förvissad om att Turkiet kommer att ge sitt fulla bidrag till en lösning. Kommissionen stöder en återupplivad FN-process och kommer att ge båda samhällena på ön sitt fulla stöd för att möjliggöra de oundvikligen svåra kompromisserna.

  Emine Bozkurt, föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. − (NL) Viktig lagstiftning om sociala frågor och arbetsrätt har nyligen antagits i Turkiet. Ett viktigt mål är att få ut fler kvinnor på arbetsmarknaden eftersom deltagande i näringslivet är oerhört behövligt för att stärka kvinnors ställning.

Det behöver inte sägas att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Det är viktigt för kvinnor att kunna hävda grundläggande rättigheter liksom rättigheter när det gäller sexualitet och reproduktion och inte vara offer för vaga kriterier som ”strider mot allmän anständighet”. Detta är också viktigt för gayorganisationer. Det finns ett starkt behov av instrument i Turkiet för att övervaka detta och att integrera jämställdhetsperspektivet. Jag önskar därför se ett utskott för kvinnors rättigheter i det turkiska parlamentet med full lagstiftningsbehörighet.

Lokala val kommer att äga rum i Turkiet nästa år. Nationellt har antalet kvinnliga parlamentsledamöter fördubblats men mer behöver göras. Det lokala valdeltagandet är fortfarande mindre än 1 procent, en enorm utmaning om rättvis representation för kvinnor inom politiken som nu ska bli verklighet.

  Giorgos Dimitrakopoulos, för PPE-DE-gruppen. – (EL) Fru talman! Låt mig först gratulera Ria Oomen-Ruijten till hennes betänkande och också till hennes samarbete under denna tid.

Betänkandet sänder ett tydligt budskap till Turkiet att dess väg mot EU och slutliga inträde kommer att genomgå följande etapper.

För det första måste Turkiet fortsätta att stärka reformerna inom alla sina sektorer och strukturer.

För det andra måste landet införa och till fullo respektera de mänskliga rättigheterna och minoriteternas rättigheter.

För det tredje måste turkiska styrkor dras tillbaka från Cypern, och Turkiet måste bidra till en rättvis och varaktig lösning av Cypernfrågan. Nu är det dags för oss alla att ge vårt stöd till president Dimitris Christofias initiativ i denna riktning.

Vidare måste Turkiet upprätthålla goda grannförbindelser i allmänhet och med Grekland i synnerhet. Detta innebär att kränkningarna av flyginformationsregionen måste upphöra, liksom alla slag av provokationer.

Självklart finns det krafter i Turkiet som önskar destabilisering, samtidigt som en del turkiska medborgare hoppas på ett mer demokratiskt, progressivt, utvecklat, miljömedvetet, socialt insiktsfullt, fredsälskande och Europainriktat Turkiet. Dessa medborgare behöver få veta att deras kamp inte är förgäves och detta är just det som Ria Oomen-Ruijtens betänkande åstadkommer, liksom de diskussioner som vi för här i dag.

  Hannes Swoboda, för PSE-gruppen. – (DE) Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka Ria Oomen-Ruijten för ett mycket givande och konstruktivt samarbete. På min grupps vägnar vill jag också uttrycka min solidaritet med Joost Lagendijk: vi avvisar alla de orättvisa angreppen mot honom.

Jag vill begränsa mig till en enda nyckelfråga, nämligen hoten om förbud mot två partier, AKP och DTP. I båda fallen vill vi göra det mycket klart att dessa förbud är helt oacceptabla för oss och skulle utgöra betydande hinder för Turkiets framsteg mot att bli medlem av Europeiska unionen. Det är ofattbart enligt vår uppfattning om demokrati att en domstol helt enkelt i efterhand skulle förneka mängder av röstberättigande deras rätt att påverka det politiska läget i landet genom att lägga sin röst på det parti de önskar. Detta är oacceptabelt när det gäller det regerande partiet och det är också oacceptabelt när det gäller DTP (Democratic Society Party). Grundläggande rättsliga och demokratiska principer står på spel och omöjliggör ett sådant förfaringssätt.

I fråga om DTP är ett försök att förbjuda även det partiet på gång, i stället för att ta tillfället i akt att tala med företrädarna för det kurdiska folket och inleda en dialog, eftersom vi – liksom turkarna – avvisar terrorism. Jag vet att inte alla i DTP är redo att inleda en dialog. I så fall måste ett närmande helt enkelt göras för att utveckla denna dialog ordentligt. Vi uppmanar därför klart och tydligt alla sansade krafter i Turkiet att göra sitt yttersta för att se till att dessa två partier kan fortsätta verka på Turkiets politiska arena.

Vi vet att detta är en utdragen process utan tidsgräns, men den måste ha ett mål och detta mål måste vara anslutning. Det är ett mål som vi i Europeiska unionen måste göra vårt yttersta för att uppnå i dialog med våra medborgare. Men även Turkiet måste göra sitt yttersta genom att genomföra den reform som krävs.

(Applåder)

  Alexander Graf Lambsdorff, för ALDE-gruppen. – (DE) Fru talman! Även jag vill börja med att framföra mitt varmt kända tack till Ria Oomen-Ruijten för det goda samarbetet, som var lika konstruktivt denna gång som förra hösten. Betänkandet kännetecknas av stort samförstånd. Parlamentsgruppen instämmer i att Turkiet självmant måste fortsätta att göra fortlöpande förbättringar. Vi instämmer också i att detta är något som vi kan och verkligen måste vänta oss av en anslutningskandidat.

Vi anser också att reformer måste fullföljas trots den stora inhemska politiska krisen. Jag vill ta upp en punkt som Hannes Swoboda just nämnde: Europeiska unionen medverkar inte i denna förbudsprocess. Kommissionsledamoten Olli Rehn har rätt i att säga att sekularism och demokrati måste försvaras, annars kan jag precis som Hannes Swoboda se att vi kommer att stå inför ett grundläggande demokratiproblem som kommer att vara en stor påfrestning på anslutningsförhandlingarna.

Det som är viktigt att konstatera är att många av de problem vi läser om har funnits sedan en tid, och därför behöver bara några få punkter framhållas här. Förra året välkomnade vi att den turkiska regeringen hade fått ett klart och otvetydigt mandat för ytterligare reformer. Vi efterlyste att detta mandat skulle utnyttjas för att verkligen driva reformerna framåt. Vi välkomnar antagandet av lagen om stiftelser. Detta är ett positivt steg, men på det hela taget måste vi säga – och här tror jag det också råder enhällighet – att vi alla är generellt besvikna över vad som har uppnåtts.

Låt oss ta den konstitutionella reformen: denna överskuggas av huvudduksdebatten i så hög grad att inga verkliga framsteg har gjorts i fråga om att i grunden förnya Turkiets konstitution. Huvudduksdebatten är också en fråga om religions- och yttrandefrihet men den får inte användas för kulturellt förtryck av kvinnor som ansluter sig till sekulära uppfattningar.

En annan viktig fråga, särskilt för den liberala gruppen, är yttrandefrihet. Den så kallade reformen av artikel 301 är otillfredsställande från vårt perspektiv. Jag har talat med många personer i själva Turkiet och även där är det mycket få personer som anser att reformen av artikel 301 är seriös och välgrundad, särskilt som den nu är en symbolisk paragraf. Det finns många andra artiklar i brottsbalken som begränsar yttrandefriheten. Jag vill inte räkna upp dem alla men det finns fortfarande mycket arbete kvar att göra här.

En annan punkt som jag kort vill nämna gäller förbindelserna med Turkiet inom ramen för EU och Nato. Vi vill betona att vi förväntar oss att Turkiet ska visa en positiv inställning till uppdrag inom ramen för den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken. Så vitt vi förstår finns det fortfarande svårigheter. Vi väntar oss ändå att en anslutningskandidat ska uppvisa en europeisk anda när det gäller europeisk personal som löper risk på uppdrag som Europeiska unionens polisuppdrag, Eupol, och Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo, Eulex.

  Joost Lagendijk, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Mina damer och herrar! Som ni förmodligen har sett har kommissionsledamoten och jag under de senaste veckorna fått ta emot en hel del kritik från vissa kretsar i Turkiet. Det hävdas att vi inte har förstått Turkiet ordentligt, att vi inte riktigt förstår vad som pågår i Turkiet.

Jag måste medge att det ibland är en del saker i Turkiet som jag inte förstår. Exempelvis kan jag inte förstå att många personer i Turkiet inte bekymrar sig över att regeringspartiet, som i det senaste valet erövrade 47 procent av rösterna, löper risk att förbjudas av den konstitutionella domstolen. Det som jag inte heller kan förstå är att Europarådets rekommendationer för förbud av politiska partier så lättvindigt förbigicks, eftersom det är uppenbart att det som anförs mot AKP inte på något vis uppfyller villkoren. Det som jag inte heller kan förstå är det så lättvindigt bortses från att genom att förbjuda AKP och DTP, kommer omkring 90 procent av rösterna i sydost att ha förklarats ogiltiga, med allt vad det medför. Det som jag inte heller förstår är att det väckte så mycket uppståndelse i Turkiet att kommissionsledamoten och jag kritiserade en politisk rättegång som om den leder till att det regerande partiet förbjuds kommer att få mycket allvarliga konsekvenser. Enligt min mening är det vår skyldighet att säga detta och vi bör fortsätta att göra det.

Det finns dock andra saker som jag inte förstår. Det som jag inte förstår är varför det var omöjligt för myndigheterna att tillåta fackföreningar att fredligt demonstrera i Istanbul den 1 maj, inte ens på Taksimtorget, som är en så symbolfylld plats sedan 1977. Det jag inte heller riktigt kan förstå är varför det är så omöjligt för myndigheterna att göra åtskillnad mellan upprorsmakare och fackföreningar som försöker utöva sina demokratiska rättigheter. Jag kan inte heller förstå varför så mycket övervåld var nödvändigt mot fredliga demonstranter och oskyldiga förbipasserande.

Jag ska avsluta genom att uttrycka min förhoppning om att detta parlament kommer att fortsätta, som i detta betänkande, att uppmuntra reformer men också att kritisera regeringen och oppositionen om dessa inte kommer till stånd på ett sätt som jag skulle vilja beskriva som klart och uttryckligt med respekt för varandras ståndpunkter men utan tabun. Det är min bestämda övertygelse att om detta sker kommer vi i Turkiet och Europeiska unionen till sist att förstå varandra mycket bättre.

  Konrad Szymański, för UEN-gruppen. – (PL) Detta är ett mycket bra betänkande som inte kommer att tas emot väl i Ankara. Å ena sidan erkänner vi de insatser som gjorts, nämligen att anpassa lagen om stiftelser, reformera brottsbalken i fråga om yttrandefrihet och de tillkännagivna konstitutionella ändringarna. Å andra sidan är vissa andra frågor fortfarande olösta. Till dessa hör religionsfrihet för andra trosuppfattningar än islam, ingripanden i den ekumeniske patriarkens verksamhet och den långsamma takten i utredningen av mordet på Hrant Dink och de tre kristna från Malataya. Det är också så att vissa bestämmelser i associeringsavtalet inte har efterlevts. Vi skrev om vart och ett av dessa problem förra året. Man skulle kunna dra slutsatsen att tiden förflyter långsamt i regionen runt Bosporen.

I stället för att påskynda den fullständiga integrationsprocessen bör vi kanske fastställa ett regelverk för en typ av samarbete mellan Turkiet och EU som skulle passa båda parter bättre. Detta kan ske omedelbart. Den politiska dimensionen i ett sådant regelverk skulle mycket väl kunna sträcka sig längre än europeiska grannskapspolitiken. Detta alternativpaket skulle inte orsaka spänningar av det slag som vi för närvarande erfar i Ankara och i europeiska huvudstäder när det gäller diskussionen om huruvida Turkiet ska bli fullvärdig medlem av Europeiska unionen.

  Vittorio Agnoletto, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Vi kommer att avstå från att rösta om resolutionen, framför allt med hänsyn till det sätt på vilket kurdfrågan förbigåtts. Framför allt anser jag inte att Turkiets åtgärder i norra Irak kan beskrivas enbart som ”oproportionerliga militära operationer”, i stället bör vi hävda att detta är ett flagrant brott mot internationell rätt.

Kurdfrågan kan inte reduceras till enbart en social fråga. Först och främst är det en politisk fråga och vi måste tala om för regeringen i bestämda ordalag att Turkiet måste inleda samtal med de lokala myndigheterna i den kurdiska regionen och med DTP. Vi kan inte tiga om det faktum att det inte finns någon antydan till att nämna EG-domstolens beslut om den annorlunda status som PKK ges på terroristlistan än vad som hittills varit fallet.

Vi anser att det förekommit många vädjanden till Turkiet om kurdfrågan men att någon verklig förändring av något som helst slag inte har noterats än. Detta är anledningen till vår nedlagda röst.

  Georgios Georgiou, för IND/DEM-gruppen. – (EL) Fru talman! Jag har läst min kollega Ria Oomen-Ruijtens betänkande med stort intresse och respekt och jag gratulerar henne.

Hur mycket jag än försöker kan jag dock inte få det att gå ihop med de aktuella händelserna. Utvecklingen i Turkiet hindrar oss att se vilket slags framtid som framtonar för landet med dess asiatiska drag.

Turkiet har tidigare försökt genomföra reformer. Låt oss inte glömma Tanzimat-reformerna eller reformen av Abdul Hamit och Hatt-i Hümayun. Reformförsök har gjorts i hundratals år utan framgång.

Den konstitutionella domstolens beslut är ett illavarslande hot: politiska partier förbjuds. Jag förstår inte varför Turkiet inte har följt Europas exempel, om det är ett anslutningsland och om …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Philip Claeys (NI). – (NL) Jag skulle vilja säga till Hannes Swoboda att ett politiskt parti redan har förbjudits i Europa. Jag talar om Belgien, där Vlaams Blok, det största flamländska partiet, förbjöds 2005. Självklart är detta inte någon ursäkt för Turkiet att också förbjuda politiska partier.

Nog om detta. Fru talman! Jag är förvånad över att rådet och kommissionen är nöjda med de kosmetiska ändringarna av den beryktade artikel 301 i den turkiska straffbalken, som fortfarande kommer att sätta precis lika många restriktioner för yttrandefriheten. Det är nu ett straffbart brott att förolämpa ”den turkiska nationen”, i stället för att ”förolämpa turkiskheten”. Det är helt enkelt en fråga om semantik, som fortfarande leder till verkliga fängelsestraff.

Artikel 301 behöver inte ändras, den behöver avskaffas, tillsammans med alla rättsbestämmelser som strider mot yttrandefriheten och grundläggande demokratiska rättigheter. Om detta inte sker måste förhandlingarna helt enkelt stoppas, så som redan har utlovats. Det utlovades att förhandlingsprocessen skulle hålla samma takt som reformerna i Turkiet. Det är verkligen inte fallet, framför allt eftersom det redan anses att två nya kapitel ska öppnas inom kort. Om Europeiska unionen godkänner kosmetiska förbättringar som denna, förlorar den all trovärdighet och hela den återstående förhandlingsprocessen blir en grotesk fars.

  Werner Langen (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Jag vill börja med att tacka Ria Oomen-Ruijten mycket varmt. Hon har lagt fram ett öppet och ärligt lägesbetänkande som ansluter sig till de betänkanden vi antagit tidigare år.

Det är dock en punkt som jag är betydligt mer skeptisk till än ni kommissionsledamot Rehn. Jag kan inte se att Turkiet har gjort några framsteg förra året. Snarare tycks allting ha stått stilla. Vi har det största intresse av ett Turkiet som är modernt, demokratiskt, stabilt och västorienterat, och som upprätthåller ekonomiska, politiska och kulturella förbindelser med Europa. Men om man ser till fakta finns alla tecken på att en stagnation har inträffat.

Det återstår ännu för oss att hitta en lösning på frågan om tullunionen. Turkiet har särskild status i förhållande till Europeiska unionen när det gäller Cypern. I denna reformprocess har vi lagt fram ett förslag om artikel 301, men jag vill påminna om att förutvarande premiärministern Tansu Çiller utlovade reformer 1995, för 13 år sedan, innan vi godkände tullunionen, och ingenting har hänt. Ansökan om ett förbud ligger på bordet och det visar att Turkiet saknar demokratisk mognad: partierna är inte det minsta oroade över att regeringspartiet ska förbjudas och att själva premiärministern kan utestängas från politiken. Militären är både en stabilitetsfaktor och ett hinder för demokratin. Denna motsägelse har inte heller lösts och jag ser tecken på en ny nationalism i Turkiet som är uppenbar på många områden. Beteendet mot ordföranden i vår egen delegation Joost Lagendijk visar att det verkligen inte handlar om yttrandefrihet. I stället är det en önskan om att utöva påtryckningar offentligt på alla tänkbara sätt för att påverka den allmänna opinionen. Vi kan inte gå med på detta.

Enligt min mening finns det för närvarande ingen som helst anledning till optimism vad Turkiet anbelangar, och vi måste allvarligt överväga andra alternativ. Betänkandet är öppet och ärligt om detta och vi bör stödja det.

  Jan Marinus Wiersma (PSE). – (NL) Jag vill också berömma föredraganden och det sätt på vilket hon har utarbetat betänkandet. Betänkandet visar tydligt i vilken riktning parlamentet vill gå och det är att förhandla om medlemskap i Europeiska unionen och ingenting annat.

2008 tillkännagavs som reformernas år i Turkiet. Vi stöder givetvis den ambitionen men vi avvaktar för att se resultatet av den interna utvecklingen i Turkiet. Hannes Swoboda har sagt tillräckligt om den saken. Om det går fel kommer vi att behöva ha att göra med ett Turkiet som inte riktigt kan agera.

På tal om reformer vill jag uppmärksamma artikel 301 i brottsbalken som används för att begränsa yttrandefriheten i Turkiet på ett otal sätt. Regeringen har tillkännagett att den önskar ändra artikeln. Vi anser att detta är ett steg framåt men det som vi helst skulle vilja och som vi anser är den bästa lösningen är att artikeln avskaffas för gott, tillsammans med andra restriktiva bestämmelser, för att upphöra med en praxis som tyvärr fortfarande består, nämligen att missbruka dessa artiklar för att begränsa yttrandefriheten.

För det andra skulle jag vilja förena mig med Joost Lagendijk i att säga att vi också är upprörda över det sätt på vilket polisen ingrep mot demonstrationen den 1 maj i Istanbul. Ni förstår nog att för oss socialdemokrater, för vilka den 1 maj är en viktig dag, är detta något mycket oroande. Vi hoppas att det aldrig kommer att hända igen och vädjar till myndigheterna att se till att det inte gör det.

Slutligen en kommentar om kurdfrågan. Vi vill att den politiska diskussionen i Turkiet verkligen ska äga rum och vi vill att en politisk lösning ska eftersökas genom decentralisering men även genom att främja användningen av kurdiska i allmänhet. Jag anser att detta är en viktig punkt att återigen betona i dag.

Slutligen vill jag också uppmärksamma en punkt som vi har diskuterat upprepade gånger, uttalandet av stöd för de initiativ som tagits av den spanska premiärministern, José Luis Rodríguez Zapatero, och hans turkiska motpart Recep Tayyip Erdoğan, till vad de kallar Civilisationernas allians. Vi hoppas att parlamentet slutligen kommer att stödja våra ändringsförslag om detta i dag.

  Andrew Duff (ALDE). - (EN) Fru talman! För det första vill jag försvara Joost Lagendijk mot de upprörande angreppen mot hans integritet från CHP och vissa nationalistiska journalister. Joost Lagendijk är en god vän till Turkiet och en förstklassig ordförande för Delegationen till den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Turkiet. De som angriper Joost Lagendijk angriper parlamentet och de försöker offra demokratin på en aggressiv sekularisms altare. Vårt budskap måste vara absolut klart: om Turkiets högsta domstol fortsätter att avskaffa politiska partier tar de kål på alla utsikter för ett turkiskt EU-medlemskap.

  Cem Özdemir (Verts/ALE). – (DE) Fru talman! Jag vill börja med att tacka föredraganden för hennes uppriktiga samarbete och mycket balanserade betänkande. I betänkandet betonas de kritiska punkter som befolkningen i Turkiet själva fastställt: exempelvis lösningen på kurdproblemet på samförståndsbasis samtidigt som rättigheter garanteras för alla etniska grupper i Turkiet, huvudduksproblemet i Turkiet, som inbegriper att respektera dem som inte vill bära huvudduk, och fråga om religiös frihet som måste gälla för alla i Turkiet, även för aleviter, kristna och den ekumeniske patriarken i Istanbul till exempel.

Vi säger allt detta eftersom vi är vänner till Turkiet och därför att vi vill se ett europeiskt Turkiet inom Europeiska unionen. Det är därför vi framför denna kritik, som en vän till en annan. Europeiska unionen kan också göra mer. Signaler som de som utsänts av Nicolas Sarkozy – om att Turkiet oavsett vad landet gör aldrig kommer att komma med i Europeiska unionen – är helt klart inte till någon hjälp.

  Roberta Angelilli (UEN). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka föredraganden för det utmärkta arbete hon har utfört genom att mycket tydligt beskriva det rådande politiska, sociala och administrativa läget i Turkiet.

Oavsett om den inställning man har till Turkiets anslutning till Europeiska unionen är positiv, ljummen eller regelrätt fientlig kan det inte råda någon tvekan om att Turkiet är på efterkälken när det gäller modernisering och de mänskliga rättigheterna. Det medges att visst arbete utförts, men korruptionen är ett verkligt fördärv och Cypernfrågan är fortfarande olöst, för att inte tala om att det finns massor av arbete att utföra i förbindelserna med armenierna. Vi har kurdfrågan, våldet mot kvinnor är fortfarande en öm punkt och samma sak gäller tvångsäktenskap och hedersbrott.

Ytterligare en anledning till oro är situationen vad gäller registrering av födslar och låga skolpliktsnivåer. Listan är helt säkert inte uttömmande och ger en ögonblicksbild av ett mycket svårt läge som parlamentet måste fortsätta att följa noga och ståndaktigt. När det gäller frihet och grundläggande rättigheter kan det inte bli några kompromisser. …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Adamos Adamou (GUE/NGL). – (EL) Fru talman! Förutsatt att Turkiet helt uppfyller Köpenhamnskriterierna och de åtaganden som landet har gjort enligt associeringsavtalet och tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet kan och bör Turkiet anslutas till EU.

Det står helt klart för oss att målet är Turkiets fulla anslutning och att ett partnerskap av något slag inte är ett alternativ. Utsikterna för Turkiets anslutning till EU kommer att sätta tryck på landet att respektera de mänskliga rättigheterna för alla som bor i Turkiet, inbegripet kurder och religiösa minoriteter.

Trots våra farhågor om de pågående domstolsförhandlingarna om det regerande partiet och den kosmetiska ändringen av artikel 301 i straffbalken anser vi att Turkiet har gjort vissa framsteg. Om landets anslutningskurs ska kunna fortsätta oförhindrat måste det göra som tidigare anslutningsländer har gjort och följa fördragsskyldigheterna mot EU som helhet.

Turkiet måste därför infria sina åtaganden, öppna sina flygplatser och hamnar för flygplan och fartyg från Republiken Cypern och upphöra med vetot mot Cyperns deltagande i internationella organisationer.

I dag när vi ser att framsteg görs inte minst tack vare insatserna från de grekiska och turkcypriotiska samhällena efter avtalet den 21 mars mellan ledarna för de två sidorna på Cypern, får Turkiet inte stå i vägen.

  Bastiaan Belder (IND/DEM). – (NL) Republiken diskvalificerar sig från medlemskap i Europeiska unionen. Jag kan inte dra någon annan slutsats från den dåliga behandlingen av dess lilla kristna minoritet, på kanske 100 000 personer, eller bara en hundradels procent av hela befolkningen. Enligt Köpenhamnskriterierna har rådet, kommissionen och parlamentet inte något annat val.

Den direkta förföljelse som medlemmar av den syrisk-ortodoxa kyrkan och andra kristna i sydöstra Turkiet, Tur Abdin, har utsatts för i åratal är en direkt anklagelseakt mot den turkiska staten. Hör ett land där medborgare som deltar i kristna gudstjänster regelmässigt förhörs av polisen eller säkerhetstjänsten hemma i Europeiska unionen? Förhör som dessutom är förenade med hot om förlust av livet eller arbetet och i vissa fall tortyr. Turkiska förhållanden, turkisk självdiskvalificering. Frågan är dock hur ärlig Europeiska unionen är mot sig själv i denna fråga?

  Sylwester Chruszcz (NI). – (PL) Fru talman! Jag har full respekt för den turkiska nationen och jag är helt medveten om århundraden av nära och vänskapliga förbindelser mellan mitt land Polen och Turkiet. Trots detta måste jag säga att idén om Turkiets medlemskap i Europeiska unionen är fullständigt obegriplig.

Även om Turkiet har varit närvarande på europeiskt territorium under många århundraden är landet inte kulturellt sett ett europeiskt land. Vi bör samarbeta med Turkiet efter bästa förmåga men konsekvenserna av att ett muslimskt land ansluts till en europeisk klubb är svåra att kvantifiera. Den rådande situationen i Turkiet anger att myndigheterna i Ankara inte är särskilt angelägna om att bli integrerade i Europa.

Förutom Turkiets förbindelser med Europeiska unionen vill jag också nämna dess förbindelser med Armenien. Jag är glad över att den turkiska regeringen i förslaget till resolution från Europaparlamentet uppmanas att upphöra med sin ekonomiska blockad mot Armenien. Det är dock beklagligt att folkmordet på armenierna inte nämns i dokumentet.

  Jacques Toubon (PPE-DE). – (FR) Fru talman! Betänkandet av vår kollega Ria Oomen-Ruijten är grundligt, ärligt och modigt i en mycket rannsakande tid för Turkiet och jag vill gratulera henne till det. Betänkandet ingår dock i en genre som jag finner alltmer verklighetsfrämmande. Parlamentet och många andra institutioner fortsätter med sina pretentioner som om vårt outtröttliga undervisande skulle kunna förändra Turkiet. Detta är faktiskt den springande punkten: motsägelsen mellan detta land, denna nation, detta fantastiska folk, dess evolution och det projekt som vi önskar driva tillsammans.

Turkiet är en nationalstat, en av de sista i sitt slag, en av de starkaste och en av de mest medvetna. Dess sammanhållning är en nationalistisk sammanhållning, och detta är klart skönjbart i samband med erkännandet av folkmordet mot armenierna. Dess politik blir allt mer influerat av en enda religion även när det retirerar från de sekulära aspekter som utgör själva grunden för dess konstitution. Landet manifesterar sin vilja till självständighet, medan vi här önskar genomföra en integrationsprincip och delegering av befogenheters suveränitet. Detta är inget mindre än en frontalkollision mellan de båda parterna.

Låt oss inte hysa några illusioner, låt oss avhålla oss från att tala om för turkarna allt och intet, och få dem att tro att vi är villiga att acceptera deras anslutning utan att de faktiskt uppfyller Köpenhamnskriterierna eller avslå den på grund av dem, när det som i själva verket står på spel är vi själva och vad vi vill att vårt europeiska projekt ska vara. Låt oss vidare definiera en hållbar partnerskapsstruktur med en för båda parter gynnsam uppläggning som tillåter att Turkiet ikläder sig rollen som regional stormakt och EU bygger vidare på sin världsidentitet.

  Véronique De Keyser (PSE). – (FR) Fru talman! Eftersom jag bara har en minut på mig går jag rakt på sak.

Föredragandens, Ria Oomen-Ruijtens, försonliga hållning har undanröjt en mängd stötestenar. En återstår dock och det är oenigheten om ändringsförslag 14 om reproduktiv hälsa. Socialdemokraterna anser att detta ändringsförslag är en smärre detalj, ett rent kvinnoproblem. Det är ett tecken på en klar åtskillnad mellan kyrkan och staten, en symbol för sekularism.

Om vi inte längre vill att turkisk sekularism ska försvaras av armén eller genom domstolskupper, bör vi låta kvinnorna ta hand om den saken. De kommer att försvara den med sina kroppar. I ett land där hedersmord fortfarande tillämpas innebär efterlysandet av sexuella rättigheter för kvinnor att göra motstånd mot fundamentalistiska övergrepp från alla håll.

  István Szent-Iványi (ALDE). - (HU) Fru talman! Låt oss nu mönstra läget: frågan om Turkiets anslutning har nått ett kritiskt stadium. Den hålls igen både av osäkerheterna i Turkiets inhemska politik och av betänkligheter från Europeiska unionen i fråga om Turkiet. I det här läget är det viktigt att upprepa att anslutningsprocessen är en tidsobegränsad process, men det gemensamma målet är EU-medlemskap. Vi har förbundit oss till detta och det har Turkiet också.

Det är i vårt strategiska intresse att Turkiet blir en del av Europas politiska sfär på lång sikt. Ett associerat medlemskap via Medelhavsunionen kan komplettera men inte ersätta integrationsprocessen. Turkiet måste också göra betydligt mer än hittills för att förstärka sina demokratiska institutioner, underbygga den civila kontrollen över militären, reformera rättsväsendet och främja de mänskliga rättigheterna och minoriteternas rättigheter. Vi har ett gemensamt ansvar att se till att processen blir framgångsrik, eftersom det är vårt misslyckande också, inte bara Turkiets, om förhandlingarna strandar. Tack.

  Mogens Camre (UEN). – (DA) Fru talman! Turkiet är för stort och för annorlunda för att bli medlem av EU. Om Turkiet verkligen ville leva enligt Kemal Atatürks berömda ord, ”Det finns bara en civilisation”, skulle vi inte stå här år efter år och konstatera att Turkiet troligen inte alls vill uppfylla EU:s krav på att anta europeiska värden och överge ottomanska värden. Turkiet väntar sig uppenbart att trötta ut EU genom att förhandla utan att hörsamma våra huvudkrav på förändring. För det 34:e året i rad ockuperar Turkiet en tredjedel av en EU-medlemsstats territorium. Hela Cypern lider av den turkiska ockupationen, och den ockuperade regionen lider mest. Det är uppenbart att en överväldigande majoritet av EU-medborgarna inte vill att Turkiet ska bli medlem av EU. Det tycks också som en ökande andel av de turkiska medborgarna inte heller vill det. Det är dags att stoppa denna teaterföreställning. Turkiet kan ha ett utökat handelsavtal. Europa har inte någon plats i den framtid som Turkiet försöker skapa.

  Ioannis Kasoulides (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag gratulerar Ria Oomen-Ruijten till hennes balanserade och ärliga men strikta upplägg av en så kontroversiell fråga. Militärkupper är nu gammalmodigt och har ersatts av statskupper av domarkåren. Det är otroligt att konstitutionen och lagen tillåter att domarna störtar den regering som valts demokratiskt av 47 procent av befolkningen för en anklagelse som saknar varje proportion till det begärda straffet jämfört med EU:s, Europarådets och Venedigkommissionens normer.

EU:s principer är oförenliga med en ”djup” stat eller att militären hindrar regeringen från att svara på sina nya utmaningar: på Cypern, för att nu när förhandlingarna har återupptagits visa att regeringen i Ankara har den politiska viljan att nå en uppgörelse baserad på de principer som EU grundas på utan någon närvaro av turkiska styrkor på ön eller rätt till ensidigt militärt ingripande. I fråga om de mänskliga rättigheterna och yttrandefriheten i artikel 301, om respekten för de icke muslimska religiösa minoriteternas och den ortodoxa ekumeniske patriarken, om Turkiets skyldigheter enligt Ankaraprotokollet, om frågor som svartsjukebrott mot kvinnor och den tystnadskonspiration som finns i denna fråga, om frågan om folkmordet på armenierna och blockeringen av Armenien osv.

Det är dessa utmaningar som Turkiet måste möta om landet vill visa att det är ett kandidatland ämnat att bli medlem av Europeiska unionen.

  Maria-Eleni Koppa (PSE). – (EL) Fru talman! Turkiet har en plats i den europeiska familjen, och vårt enda mål bör vara fullständig anslutning. Unionen måste infria sina åtaganden. Turkiet måste i sin tur uppfylla Köpenhamnskriterierna och de skyldigheter landet har tagit på sig.

Mycket få framsteg nåddes emellertid på området för mänskliga rättigheter under förra året. Upphävandet av den ökända artikel 301 och alla de bestämmelser som är en parodi på yttrandefriheten förblir det slutliga målet.

Dessutom kräver situationen i sydöstra Turkiet omedelbar uppmärksamhet. Vi fördömer våld och anser att man måste finna en slutlig lösning med fredliga medel. Våld kan inte mötas med våld. Därför anser jag att det bör genomföras en djupgående utredning av amerikanska flygplans användning av turkiskt territorium i samband med de hemliga bortförandena av misstänkta till Guantánamobasen.

Vi måste sikta på att skapa ett fredligt, demokratiskt och stabilt samhälle. Därför är jag särskilt orolig över den senaste utvecklingen i Turkiet till följd av efterverkningarna av det eventuella förbudet mot Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP).

Låt mig avsluta med att gratulera föredraganden …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Marios Matsakis (ALDE). - (EN) Fru talman! Vi vet alla att det största hindret för Turkiets framsteg mot demokrati är den turkiska armén, som inte bara kontrollerar miljontals soldater och deras underordnade, utan även kontrollerar politiska partier och processer, polisen och säkerhetstjänsten, en stor del av domstolsväsendet (inklusive högsta domstolen och konstitutionsdomstolen) samt även landets religiösa, utbildningsmässiga, sociala och ekonomiska angelägenheter.

Sedan general Kemal Atatürks revolution på 1920-talet har Turkiet i själva verket styrts av en militärdiktatur, antingen direkt eller indirekt. Nyligen har utsikterna till EU-anslutning gett vissa modiga människor, som ledarna för AKP, möjlighet att utmana arméns ledarställning. Vi har en skyldighet att hjälpa dessa personer, inte bara med ord, utan även i handling. Armén hämtar det mesta av sin styrka från stödet från väst. Miljarder euro i direkt stöd och lukrativa gemensamma försvarssatsningar ges av Förenta staterna, Storbritannien, Tyskland, Italien och Spanien. Dessa länder och andra, däribland Ryssland och Kina, har en skyldighet att upphöra med allt ekonomiskt stöd till den turkiska armén till dess att verklig demokrati har säkrats i landet.

  Mario Borghezio (UEN). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Det är bara företrädare för starka geopolitiska och geoekonomiska intressen, som inte bryr sig om vårt folks intressen och vilja, som är positiva till att Turkiet ska gå med i EU.

Detta betänkande är som en uppslagsbok av skäl som talar mot ett EU-medlemskap för Turkiet, som blir mer islamiserat för var dag, där muftier offentligt förkunnar att alla kvinnor som inte bär slöja är djävulsdyrkare. Den turkiska konstitutionen är en handbok med regler som upprätthålls, men som strider mot de mänskliga rättigheter som är så viktiga för oss.

I betänkandet skyler man tyvärr över väsentliga frågor: Cypern, folkmordet på armenierna och kurdfrågan. Om detta islamiska land ansluter sig till EU skulle dessutom reglerna om strikt förbud mot alkohol även påtvingas våra folk, även de ärorika kelterna, från irländarna till bretagnarna, och vi i Po-dalen som stolt vårdar vårt vin och vår öl.

  Francisco José Millán Mon (PPE-DE). – (ES) Fru talman! Ria Oomen-Ruijtens betänkande som vi kommer att anta i dag är seriöst, allmänt välavvägt och även krävande.

De gjorda framstegen nämns i betänkandet, men man betonar även de kvarvarande reformerna.

Vi gläder oss alla över att de turkiska myndigheterna ser 2008 som ett år av reformer, eftersom vi vet att anslutningsförhandlingarna gör dem nödvändiga. Dessutom kommer förändringarna att vara bra för Turkiet i sig.

Den stora parlamentariska majoriteten i den turkiska regeringen anser att reformerna inte får skjutas upp. Om reformerna införs kommer EU-medborgarna även att inse utsträckningen av Turkiets åtaganden för att ansluta sig till EU och EU:s värderingar, däribland respekt för rättigheter och friheter.

I betänkandet betonas således vår bestämda önskan att inga incidenter allvarligt får störa det politiska livet i Turkiet.

Vi stöder reformer. Vi stöder även uppfyllande av åtagandena. Bland de kvarstående åtagandena finns en normalisering av förbindelserna med Cypern och fullständigt genomförande av tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet.

En annan viktig fråga för EU är invandringskontrollen. Vi måste förhindra olaglig invandring, där Turkiet ibland används som ett transitland, och bekämpa de maffior som gör vinster på detta.

De yttre gränserna måste kontrolleras, och mekanismer måste införas för att återsända olagliga invandrare. Detta kräver samarbete från Turkiet, och jag beklagar därför att inget återsändningsavtal har nåtts ännu.

Terrorismen är även ett mycket reellt hot i Turkiet och i EU. Vi måste öka samarbetet för att bekämpa detta gissel mer effektivt.

Jag avslutar nu. Det finns ett annat bredare område, utrikespolitiken, där EU och Turkiet måste öka arbetet med att nå ett samförstånd. Jag tänker till exempel på Medelhavsområdet eller Centralasien.

Vi har även många gemensamma intressen när det gäller energisäkerhet, en av vår tids största utmaningar.

Kort sagt, Turkiet och EU behöver varandra, och vi måste fortsätta att arbeta med detta i åtanke.

  Béatrice Patrie (PSE). – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Jag är mycket nöjd med detta välavvägda betänkande, som sänder en positiv signal till Turkiet. Socialdemokraterna i Europaparlamentet kommer att se till att den positiva utvecklingen av anslutningsförhandlingarna fortsätter under det franska ordförandeskapet. Det är just för att vi är för en anslutning som det inte får kastas några skuggor över händelser som rör våra gemensamma demokratiska värderingar.

Det är inte godtagbart att intellektuella som journalisten Hrant Dink, som är av armeniskt ursprung, riskerar sina liv genom att diskutera vissa perioder av Turkiets historia. Det är inte heller godtagbart att tillåta att en officiell linje upprätthålls, som bagatelliserar folkmordet på armenierna som en stor tragedi, och bortser från folkets lidande, som är så stort att antalet deporterade kan jämföras med hur många som får influensa i Storbritannien.

Liksom filosofen Bernard-Henri Lévy anser jag att förnekande av folkmord i själva verket är en del av själva folkmordet. Jag uppmanar även de turkiska myndigheterna att välja den förnuftiga vägen av sanning och bidra till att återanpassa alla nationella minoriteter.

  Gunnar Hökmark (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Först och främst vill jag tacka Ria Oomen-Ruijten för detta betänkande. I betänkandet betonas att Turkiet redan är en del av det europeiska projektet på många områden, men även att det sker en utveckling, att det händer saker, när det gäller reformen av det turkiska samhället. Samtidigt understryker man att dessa reformer och förändringar sker för långsamt, och att det återstår mycket mer att göra.

Detta gör att vi måste ställa oss en grundläggande fråga. Vinner Europeiska unionen, Europa och de europeiska värderingarna på ett Turkiet som uppfyller alla krav och har genomfört alla reformer som betonas i betänkandet, eller vinner vi mer på ett Turkiet som i framtiden kanske kommer att stödja sig på andra delar av världen, andra värderingar? Jag anser att svaret på den frågan är uppenbart, och detta innebär naturligtvis att vi måste fortsätta att pressa på när det gäller alla de förändringar som måste genomföras i Turkiet med avseende på yttrandefrihet, reform av artikel 301-paragrafen, religionsfrihet, lika rättigheter för kvinnor och män, inte bara i lagstiftningen utan även i verkligheten, och naturligtvis behovet av en lösning på Cypernfrågan och ett antal andra frågor. Men med detta perspektiv, om anslutningsförhandlingarna leder till alla dessa resultat, är det mycket viktigt att EU är öppet för Turkiets medlemskap eftersom detta skulle stärka de europeiska värderingarna, Europa och Europeiska unionen, och jag anser att det är den nödvändiga och självklara slutsatsen av denna debatt.

  Richard Howitt (PSE). - (EN) Fru talman! Jag vill börja med att välkomna föredragandens, och naturligtvis kommissionsledamotens och ordförandeskapets, välavvägda och ansvarsmedvetna inställning till denna viktiga lägesrapport. Jag vill betona tre punkter.

Till mina turkiska vänner: arresteringen av 530 fackföreningsmedlemmar den 1 maj 2008 utgjorde en överträdelse av Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande rätt till mötesfrihet och Köpenhamnskriterierna. Ni måste skydda fackföreningarna, bland annat genom att förhindra ytterligare attacker mot den turkiska vägtransportfackföreningen Tümtis.

Till motståndarna till Turkiets anslutning: utnyttja inte fallet med AK-partiet i konstitutionsdomstolen för era egna politiska syften. Efter krisen med presidentnomineringen höll man val och uppnådde demokrati. I dag förväntar jag mig att demokratin vinner igen, på ett eller annat sätt.

Till Philip Claeys, Werner Langen, Bastiaan Belder, Jacques Toubon och andra som avsiktligt försöker undergräva allmänhetens stöd för en EU-anslutning i Turkiet genom det språk och de hot som har använts i debatten denna morgon: den turkiska allmänheten bör veta att ni inte är i majoritet, att ni inte talar för Europaparlamentet och att ni inte kommer att lyckas med att skymma landets europeiska perspektiv.

  Elmar Brok (PPE-DE). – (DE) Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I dag är Turkiet ett viktigare land för EU än någonsin tidigare. Reformprocessen i Turkiet måste därför stödjas och det är viktigt för oss att ha ett demokratiskt Turkiet som grundas på rättsstatsprincipen.

Vi måste emellertid se på vissa aspekter med oro, vilket även lyfts fram i Ria Oomen-Ruijtens betänkande. Frågan är om Turkiet är tillräckligt kapabelt till reform. Om jag ser på vad som sker med artikel 301 i strafflagen, religionsfrihet och lagen om stiftelser, minoriteters rättigheter och så vidare, står det klart att Tayyip Erdoğans regering försöker göra framsteg, men den har aldrig lyckats göra allt som krävs eftersom gränserna för Turkiets reformkapacitet uppenbarligen har nåtts på nationell nivå.

När jag även ser att man agerar för att förbjuda det styrande partiet, så där utan vidare, och partiet sedan efter ett par veckor tar upp verksamheten igen under ett annat namn, utan vissa personer som inte längre är välkomna i politiken, innebär detta …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Emilio Menéndez del Valle (PSE). – (ES) Fru talman! Våldsam islamisk fundamentalism som riktas mot väst men även skadar islam ökar i Mellanöstern och i Maghreb-länderna.

Radikal islamisk fundamentalism, även om den är icke-våldsam, ökar även den i ett antal länder. Detta vittnar om den viktiga roll som Turkiet kan spela gentemot den muslimska världen i sina förbindelser med EU.

Turkiet kan göra detta i egenskap av ett land som är officiellt sekulärt, men som självklart har muslimska rötter och kultur, och detta är en verklig tillgång i förbindelserna mellan EU och muslimska länder.

Detta är skälet till att min grupp har lagt fram två ändringsförslag för att gratulera Turkiet, som tillsammans med Spanien är medarrangör till FN:s officiella projekt Civilisationernas allians. Detta får inte glömmas bort, eftersom det är genom detta projekt som Turkiet visar sitt åtagande att bistå i förbindelserna mellan väst och den arabisk-islamiska världen.

  Vural Öger (PSE). – (DE) Fru talman, fru Oomen-Ruijten! Jag vill uttrycka mitt beröm och min respekt för detta betänkande. Det är välavvägt och rimligt, och överensstämmer med den linje vi bör följa i dag.

Vi gör rätt i att betona att Turkiet måste göra ytterligare insatser. Målet att nå en stabil och blomstrande demokrati i Turkiet ligger inte bara i Turkiets eget intresse, utan är även ett viktigt strategiskt intresse för EU.

Jag är oroad över den inställning som den tillträdande rådsordföranden Nicolas Sarkozy hyser. Hans politik gentemot Turkiet inriktas inte på att nå EU-anslutning för landet. Han insisterar på att hänvisningen till Turkiet som ett kandidatland för anslutning ska strykas från EU-dokumenten, och betonar att Frankrike endast kommer att stödja öppnandet av kapitel som inte syftar till fullt medlemskap. EU:s trovärdighet står på spel här. Jag vill understryka en punkt: pacta sunt servanda! Inledandet av anslutningsförhandlingar överenskoms enhälligt, och detta betyder att även Frankrike samtyckte till detta.

I stället för att sända negativa signaler bör EU behandla Turkietfrågan på ett konstruktivt sätt. Här i parlamentet har vi beslutat med majoritet att vi när det gäller Turkiet är …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Evgeni Kirilov (PSE). - (EN) Fru talman! Ria Oomen-Ruijten har utarbetat ett mycket välavvägt och objektivt betänkande om Turkiet, som är ytterst berömvärt. Det råder ett anmärkningsvärt samförstånd bland de angränsande medlemsländerna om att det bör finnas ett tydligt perspektiv för Turkiets EU-medlemskap. Detta är ingen tillfällighet, grannländerna har alltid känt till situationen bättre. Turkiet har redan gjort enorma framsteg med de reformer som införts för att nå europeiska demokratiska standarder. Naturligtvis återstår mycket att göra, men vi måste uppmuntra Turkiet i denna process, vi måste stimulera de proeuropeiska reformkrafterna i Turkiet, både i det regerande partiet och i oppositionen.

När det gäller det oavgjorda konstitutionella beslutet om stängningen av AK-partiet, så är detta naturligtvis inte acceptabelt. Jag anser dock att vi måste behålla lugnet, eftersom jag är säker på att Turkiet kommer att finna tillräckliga skäl för att övervinna en eventuell kris.

Vi grannländer bör uppmuntra Turkiet och göra vårt yttersta för att stärka det bilaterala och trilaterala gränssamarbetet och skapa goda grannförbindelser. I detta sammanhang bör alla kvarstående bilaterala frågor lösas, t.ex. frågan om …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Ria Oomen-Ruijten har lagt fram ett välgrundat och objektivt betänkande. Hon har betonat vissa framsteg och uppmärksammat många frågor och olösta problem. Den centrala frågan, som bara har tagits upp i förbigående, är följande: om Turkiet skulle reformeras, skulle landet då ha rätt till medlemskap? Enligt vår gällande EU-rätt finns det ett politiskt alternativ i slutet av förhandlingsprocessen, både för EU och för Turkiet. Det är skälet till att vi i Österrike och på andra håll efterlyser öppna förhandlingar. Anslutning är ett alternativ, men det är inte avgjort på förhand.

  Pierre Pribetich (PSE). – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Eftersom Turkiet är en del av den europeiska historien och kulturen, eftersom Turkiet utgör en avsevärd ekonomisk och demografisk möjlighet för EU, innebär denna positiva inställning till anslutning att jag kan kräva ännu mer. Mer när det gäller demokratiska principer, mer när det gäller sekularitet och mer när det gäller mänskliga rättigheter.

EU byggdes på värderingar och principer som vi inte kan ta avstånd från genom en öronbedövande tystnad under ett anslutningsförfarande för diplomatins skull. Turkiet måste erkänna folkmordet på armenierna, vilket skulle vara en historisk och symbolisk handling, och detta kommer att vittna om landets politiska mognad. Parlamentet har med all vederbörlig övertygelse och kraft insisterat på ett erkännande från Turkiet sedan juni 1987. Är denna menlösa formulering allt vi har att komma med 21 år senare? Om parlamentet godtar detta betyder det att vi tar ett steg bakåt. Jag uppmanar er att rösta för ändringsförslag 23, för att pressa myndigheterna …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Zbigniew Zaleski (PPE-DE). – (PL) Turkarnas mentalitet har inte förändrats mycket sedan Kemal Atatürks tid. Deras religiösa tradition styr dem längs en egen väg, som skiljer sig från den väg som vi européer har valt. Geografisk närhet är inte liktydigt med kulturell närhet. Dessutom tyder inte de oskrivna sociala koderna på att det turkiska folket dras mot en europeisk identitet.

Frågan uppstår då om Turkiet vill förändra sig och ta till sig vår sociopolitiska modell, eftersom artikel 301 tycks innebära ett avvisande av detta. Har vi rätt att predika för turkarna och tala om för dem vad de ska göra? Genom sina ändringsförslag vill den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet tvinga på det turkiska folket en ideologiskt grundad situation, men de har det bra som de har det. Knappast några framsteg har gjorts med reformerna, och armén spelar fortfarande en mycket viktig roll. Ska vi tvinga på en nation välfärd med våld, och förändra dess identitet, traditioner och kultur? Och går det verkligen att förändra allt?

Rådet beslutade om förhandlingar i god tro, så att Turkiet skulle kunna bli en bro mellan Europa och islam. Nu är det inte längre övertygat om att dess eget beslut var rätt. Allt vi har kvar är önsketänkande.

  Joel Hasse Ferreira (PSE). – (PT) Fru talman! Generellt sett välkomnar och stöder jag Ria Oomen-Ruijtens betänkande, särskilt den oro som uttrycks om följderna av stängningen av AK-partiet. Dessutom öppnas nu en fantastisk möjlighet för att lösa Cypernfrågan, och den måste vi utnyttja.

Som det förklaras i betänkandet är det även centralt att den turkiska regeringen i sitt reformarbete respekterar pluralism och mångfald i ett sekulärt och demokratiskt Turkiet, och att alla medborgare ska kunna utveckla sin kulturella identitet inom den demokratiska turkiska staten.

Självklart krävs det framsteg inom andra områden, t.ex. försvar av fackföreningsrättigheter och större framsteg mot verklig jämställdhet mellan könen. I betänkandet konstateras emellertid att många av de framsteg som krävs för att modernisera det turkiska samhället redan har gjorts.

Turkiets framsteg mot full integration måste fortsätta, strikt i enlighet med de villkor som Europeiska rådet har enats om och parlamentet har antagit. Varken mer eller mindre.

  Panayiotis Demetriou (PPE-DE). – (EL) Fru talman! Vi vet alla att det råder ett nytt klimat på Cypern i dag. Både grek- och turkcyprioterna vill ha en lösning på Cypernproblemet och är angelägna om att få tjäna sitt lands intressen till båda sidors fördel. Det är här Turkiet kommer in i bilden, eftersom turkiska trupper ockuperar en del av Cypern. Turkiet kontrollerar situationen politiskt, och det är dags att landet inser att det måste överge denna politik. Det ligger i Turkiets intresse att Cypernproblemet kan lösas. Framför allt armén, som har ingripit på ett negativt sätt under hela processen, måste inse att Cypernproblemet måste få en lösning.

Det är hög tid att Turkiets ockupation och inblandning upphör så att grek- och turkcyprioterna kan leva fredligt i EU. Vi kan åstadkomma detta och jag anser att vi kan leva i fred tillsammans.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Med tanke på tidsbristen och oväsendet i kammaren ska jag försöka fatta mig mycket kort.

Den debatt som just har avslutats, och framför allt det betänkande som har sammanställts av Ria Oomen-Ruijten, har bekräftat det som rådet också är medvetet om, nämligen att alla reformprocesser är svåra. Detta gäller även Turkiet.

I denna process ställs staten inför väsentliga dilemman som gäller värderingar som sekularism, demokrati och mänskliga rättigheter.

Detta framgår tydligt av de rättegångar som har nämnts ett antal gånger, som nämns i betänkandet och som även rådet har övervägt, t.ex. rättegångar om de rättsliga åtgärderna mot politiska partier, det framgår av debatten om kvinnors huvudslöjor, om kvinnornas ställning i allmänhet, om religiös frihet och om yttrandefrihet, bland annat.

Jag vill betona följande: inom de områden som Turkiet har gjort framsteg är utvecklingen uppenbar, även om den inte är tillräcklig. Framstegen framgår tydligt av de förändringar som har gjorts av det straffrättsliga systemet, grundläggande lagstiftning, kvinnors status – se bara på antalet kvinnor i parlamentet, som har ökat – men naturligtvis är de framsteg som har gjorts inom alla dessa områden fortfarande inte tillräckliga.

När det gäller Cypern vill jag även betona att rådet främst förväntar sig två saker av Turkiet: en konstruktiv roll i förhandlingarna under överinseende av FN, och genomförandet av tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet. Dessa är de huvudsakliga uppgifterna, men det finns även andra.

I allt detta är det naturligtvis bra om Turkiet har ett mål. Och detta mål har getts, det överenskoms ömsesidigt när EU beviljade Turkiet kandidatstatus, och anslutningsförhandlingarna har fortsatt enligt denna nödvändiga förutsättning.

Det slovenska ordförandeskapet har satt upp anslutningsförhandlingarna med Turkiet som ett av sina huvudmål, och vi hoppas att detta mål kommer att nås, så att vi kan öppna ytterligare förhandlingskapitel inom en snar framtid.

Det är naturligtvis inte säkert att vi når det slutliga målet, det beror på anslutningsförhandlingarna, hur framgångsrika reformerna är och det beror på oss, medlemsstaterna, och även på kandidatländerna.

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag vill tacka föredraganden och ledamöterna för en mycket seriös och ansvarsfull debatt vid en mycket kritisk tidpunkt i förbindelserna mellan EU och Turkiet. Jag har vederbörligen noterat era budskap, som även kodifieras i resolutionsförslaget och i kompromissändringsförslagen.

Jag tar särskilt till mig tre särskilda budskap, för det första att det är nödvändigt att blåsa nytt liv i reformerna så att de turkiska medborgarnas grundläggande friheter stärks och Turkiet får hjälp med att uppfylla EU:s Köpenhamnskriterier.

Det andra budskapet är att medborgarnas rättigheter måste respekteras i det dagliga livet i samhället. Jag delar den oro som ni uttrycker i kompromissändringsförslag 32 om den turkiska polisens överdrivna bruk av våld mot demonstranter vid årets förstamajmöte i Istanbul. Det är viktigt att vi upprepar att mötesfrihet och fackföreningars fredliga verksamhet är en grundläggande rättighet enligt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Det tredje och sista budskapet är att Europaparlamentet med all rätt är mycket oroat över stängningsärendet. Att stänga ett politiskt parti är inte och får inte höra till det normala för dagen. Man kan inte ta lätt på en sådan sak i en europeisk demokrati.

Det står alltså mycket på spel för Turkiet i år och för förbindelserna mellan EU och Turkiet. Den bästa medicinen för att verkligen blåsa nytt liv i Turkiets EU-anslutningsprocess är att se till att arbetet med reformerna går framåt, att en verklig politisk dialog inleds i Turkiet och att både demokratin och sekularismen respekteras.

  Ria Oomen-Ruijten, föredragande. − (NL) Jag tackar mina kolleger som har arbetat tillsammans så utmärkt. Som jag har sagt tidigare är det endast om vi står enade som vi kan klargöra att reformprocessen i Turkiet är nödvändig. Vi kan alla sända en positiv signal genom att rösta för betänkandet med en stor majoritet. Detta kommer att hjälpa Turkiet i reformerna och garantera respekt för de enskilda friheterna och inrättandet av en rättsordning. Allt detta är nödvändigt för ett modernt samhälle där män och kvinnor lever tillsammans.

Jag uppmanar än en gång mina ledamotskolleger att undvika politiska knep i omröstningen om ändringsförslagen så att vi kan säkra en stor absolut majoritet för att detta betänkande om Turkiet antas i plenum.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Tunne Kelam (PPE-DE) , skriftlig. – (EN) Som den största staten med anslutningsperspektiv är och kommer Turkiet att vara en strategiskt viktig partner och allierad för Europa. Det ligger i allas intresse att utveckla en tillförlitlig relation som baseras på värderingar och ömsesidig respekt. EU måste stödja den demokratiskt valda regeringen och fördöma försök att undergräva den.

Strävan efter EU-medlemskap kan emellertid endast vara tillförlitlig om kandidatlandet erkänner och upprätthåller normala förbindelser med var och en av EU-medlemsstaterna. Även om den nuvarande situationen visar tecken på att konsolideras, uppmanar jag ändå Turkiet att slutligen uppfylla de grundläggande anslutningskriterierna genom att erkänna Republiken Cypern och dra tillbaka de turkiska arméförbanden.

Att fullständigt uppfylla Köpenhamnskriterierna är alltid ett centralt villkor för EU-medlemskap. Den turkiska regeringen har gjort avsevärda insatser på detta område. Under 2007 stärktes demokratin i landet. Ett politiskt initiativ för en varaktig lösning på kurdfrågan återstår fortfarande, däribland verkliga möjligheter att studera och använda det kurdiska språket. Vi ser även fram emot övertygande åtgärder för att stoppa religiöst motiverat våld mot kristna minoriteter och lika möjligheter för alla religiösa samfund att fritt uppföra gudstjänstlokaler.

  Lasse Lehtinen (PSE) , skriftlig. – (FI) Fru talman! Jag vill tacka föredraganden för ett välavvägt betänkande. Enligt min åsikt sänder det en uppriktig och kritisk, men samtidigt positiv och optimistisk signal till Turkiet. I betänkandet stöds de reformförsök som görs av Turkiets progressiva och sansade krafter genom att de samhällsaspekter där landet måste göra framsteg tydligt lyfts fram. Samtidigt uttrycker man fortfarande oro när det gäller situationen för yttrandefrihet, jämställdhet mellan könen, för kurder och andra minoriteter och myndigheternas bruk av våld. Vi måste komma ihåg att vi nu har inlett anslutningsförhandlingar på grundval av Köpenhamnskriterierna.

Om landet uppfyller kriterierna och principerna för en europeisk stat som styrs av rättsstatsprincipen, ser jag inget skäl till att blockera en anslutning. Det Turkiet som kanske kommer att ansluta sig till EU om tio eller tjugo år från och med nu kommer att vara ett annorlunda Turkiet än det vi ser i dag. Om vi verkligen vill ha ett demokratiskt, stabilt och fredligt Turkiet bör vi åtminstone inte slå igen dörren mitt framför näsan på landet. Vi får inte anklagas för billig populism och främlingsfientlighet. Ett europeiskt Turkiet ligger inte bara i EU:s och Turkiets intresse, utan i hela världens intresse. Turkiet bör få en chans.

  Csaba Sógor (PPE-DE) , skriftlig. – (HU) Vi diskuterar Turkiets anslutning, med andra ord om detta land, med sitt asiatiska arv, kan bli europeiskt. Att erkänna folkmordet på armenierna, garantera den kurdiska minoritetens rättigheter, lika möjligheter för kvinnor – detta är bara några av många grundläggande problem. Vi talar om EU:s förväntningar och standarder, men samtidigt kvarstår problem inom själva EU när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter.

I Rumänien förbereder vi oss just nu för val till de lokala myndigheterna. Under de senaste dagarna har det förflutna återigen stuckit upp sitt fula tryne i Timişoara, eller Temesvár. Genom röstmajoritet har valkommittén i Timiş-länet godkänt ett klagomål som ingetts av en fysisk person med krav på att några affischer som tillhör RMDSZ, den demokratiska unionen av ungrare i Rumänien, ska avlägsnas.

De enda rösterna för RMDSZ-ledamoten kom från Demokratiska liberala partiet, PDL, och två kvinnliga domare i valkommittén. Den minoritets- och Ungernfientliga inställning som medlemmar i vissa politiska partiet visar är intolerabel och oacceptabel. Vad kan vi förvänta oss av Turkiet om vi fortfarande kämpar med problem som dessa inom EU? Antiromsk stämning i Rom, kollektiv skuld i Slovakien, antiungerska inställningar i Timişoara …

  Feleknas Uca (GUE/NGL) , skriftlig. – (DE) Sedan årets början har tragiska och oroande rapporter tyvärr fortsatt att nå oss om fientliga anfall över gränserna av den turkiska militären, om dödsfall och skador till följd av strider i den sydöstra delen av landet och vid Turkiets gräns mot norra Irak, och om oproportionerliga och brutala angrepp av säkerhetsstyrkorna, särskilt mot kvinnor och barn, under årets kurdiska Nevroz-högtid.

I betänkandet av den nederländska ledamoten Ria Oomen-Ruijten lyfts några viktiga punkter fram, men det är en alldeles för försagd reaktion på allvaret i den politiska situationen i Turkiet. För att undvika att stöta sig med landets politiska ledare framför man inte tillräckligt skarpa krav när det gäller centrala inslag i de reformer som är nödvändiga i Turkiet. Enligt min åsikt kan följande centrala inslag tydligt definieras:

1. Civila åtgärder för att begränsa och kontrollera militärens inflytande i Turkiet.

2. Att slutgiltigt bryta med uppfattningen om att kurdfrågan kan lösas med militära medel och ett tydligt åtagande för en politisk lösning samt försoning.

3. Ovillkorligt upphävande av artikel 301 i strafflagen och alla andra artiklar som medför att tanke- och åsiktsfriheten inskränks.

4. En förklaring om ett tydligt politiskt åtagande för kvinnors fullständiga frigörelse.

Man borde ha uttryckt sig i mindre svävande och mycket mer bestämda ordalag om dessa frågor i betänkandet.

ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING
Talman