Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 21 maj 2008 - Strasbourg

7. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

− Europaparlamentets sammanträdeskalender 2009

  Toomas Savi (ALDE). - (EN) Herr talman! Jag har bara en kort kommentar om nästa års sammanträdeskalender. Även om valet till Europaparlamentet har fastställts till perioden den 4–7 juni, vilket innebär att min mandatperiod kortas av så den blir en vecka kortare än fem år, är jag ändå glad över att valet inte genomförs den 11–14 juni. Söndagen är den traditionella valdagen i Estland, men valet till Europaparlamentet har genomförts den 14 juni – den nationella dag då vi håller landssorg för att hedra minnet av de personer som fördes bort i de massdeportationer som de sovjetiska myndigheterna genomförde 1941 – flaggorna skulle ha vajat på halv stång i hela Estland. Det skulle inte ha varit en särskilt munter dag att hålla valet till Europaparlamentet på.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Detta var den sista omröstningen om sammanträdeskalendern under denna valperiod och vi har avstyrt fem försök att bestrida Strasbourg som parlamentets säte, och parlamentets enda säte, genom irrationella ändringsförslag.

Jag menar ändå att vi bör genomföra en omfattande reform, eftersom det trots allt faktiskt handlar om pengar och utsläpp av koldioxid. Jag vill påpeka att om vi skulle koncentrera oss på de tolv plenarveckorna under året och fullt utnyttja alla fem dagar under dessa veckor igen, skulle vi bli av med de dyra och onödiga minisessionerna i Bryssel och ersätta dem med valkretsveckor. Detta skulle föra oss närmare våra medborgare och ge oss mer tid för vårt verkliga arbete. Det skulle också vara mycket billigare, vi skulle minska våra utsläpp av koldioxid, och allt detta kan vi åstadkomma med våra egna beslut, utan fördragsändring. Så länge det inte sker någon fördragsändring måste vi använda de befintliga fördragen så förnuftigt och effektivt som möjligt. Det är därför jag anser att vi bör välja det tillvägagångssätt som jag har föreslagit.

− Betänkande: Papadimoulis (A6-0102/2008)

  Fiona Hall (ALDE). - (EN) Herr talman! När denna förordning lades fram för parlamentet i första behandlingen motsatte jag mig försöken att det skulle vara tillåtet att lagra kvicksilver, inte bara i saltgruvor, utan även i djupa urbergsformationer som anpassats för bortskaffande av kvicksilver. Det stod klart att anhydritgruvor skulle inbegripas i den utökade definitionen och detta är mycket oroande för dem som bor i Billingham i min valkrets, som kämpar mot planer för att använda tidigare anhydritgruvor som är belägna under deras hem för bortskaffande av avfall. I den text som går till omröstning i dag i andra behandlingen har möjligheten att förvara kvicksilver i andra anläggningar än saltgruvor, särskilt i djupa urbergsformationer, tyvärr återinförts. Eftersom anhydritgruvorna i Billingham kan komma att omfattas av denna nya definition av tillåtna förvaringsplatser, ansåg jag mig tvungen att lägga ned min röst i omröstningen om kompromisspaketet eftersom det inte sker någon slutlig omröstning i andra behandlingen. Detta gjorde jag trots att jag till fullo instämmer i förbudet mot export av kvicksilver från EU.

  Alojz Peterle (PPE-DE). - (SL) Jag är mycket nöjd med detta betänkande eftersom det innehåller alla nödvändiga faktorer för en snabb lösning av den här frågan. Det gläder mig att parlamentet, kommissionen och rådet kunde nå en kompromiss, och det är på så vis som vi verkligen har bidragit till dynamiken. En annan lösning skulle kunna ha lett till att avgörandet av den här frågan hade skjutits upp under en lång tid.

Tack så mycket.

− Betänkande: Nassauer (A6-0154/2008)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) I dag är det inte längre tolerabelt att allvarliga miljöbrott och brott mot folkhälsan bara ska betraktas som överträdelser, vilket har varit fallet hittills i vissa länder, till exempel i Italien eller Cypern. Därför stöder jag detta direktiv, där det fastställs att alla EU-länder blir skyldiga att inbegripa relevanta påföljder i sin lagstiftning inom två år, trots invändningar från euroskeptikerna. Däremot måste Tjeckien, precis som många andra länder, införa ansvarsskyldighet enligt straffrätten för juridiska personer, vilket är ett okänt historiskt koncept för de postsocialistiska länderna. Vi måste besluta om vi ska välja den tyska modellen, där lagöverträdelser som begås av juridiska personer beslutas av administrativa myndigheter, eller om vi ska välja den modell med rättsliga myndigheter som är typisk för Frankrike, Storbritannien och nu också Slovenien. Vi måste också bestämma oss för om den juridiska personen ska hållas ansvarig fullt ut, eller om det är ledningen som ska vara ansvarig. Jag är rädd för att de två år vi har på oss för att slutföra införlivandet inte kommer att vara tillräckliga.

  Roger Helmer (NI). - (EN) Herr talman! Jag röstade mot denna åtgärd. Klimat- och miljöhysterin tycks snabbt anta karaktären av en religion. Den bygger på tro, inte på fakta. Och möjligheten till utsläppskompensationer har helt rätt jämförts med hur man kunde köpa påvliga avlatsbrev på medeltiden. Nu vill Hartmut Nassauer införa något som verkar vara ett slags miljöhädelselag.

Jag har i alla händelser allvarliga reservationer mot att dessa miljöfrågor ska behandlas inom straffrätten i stället för civilrätten. Men det verkliga problemet här är utsträckningen av EU-lagstiftningen. De personer som jag företräder vill ha handel, de vill ha samarbete i Europa, men de vill inte ha en politisk union eller ett rättsligt system på EU-nivå. Vi bör motsätta oss alla ytterligare åtgärder för att införa ansvarsskyldigheter och befogenheter på EU-nivå inom dessa områden.

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! I betänkandet tycks hänvisningarna till särskilda påföljder ha strukits, men de verksamheter som bör betraktas som brottsliga i medlemsstaterna nämns däremot. Om vi tänker oss ett scenario där någon i min valkrets – London, världens mest framstående stad, huvudstad för världens mest storslagna land – begår en handling som inte betraktas som brottslig enligt den engelska lagstiftningen (en lagsamling som har växt fram ur en gemensam rättslig tradition och sunt förnuft), men som nu, eftersom vi har beslutat att införa denna EU-lagstiftning från ovan, över mina väljares huvud, anses vara en brottslig handling enligt EU-rätten.

Vad kommer det att leda till? Hur kommer mina väljare att reagera? Jag kan tala om för er hur de kommer att reagera. De kommer att säga: ”Men vad är det här för dumheter? Hur kan det vara så att en handling som inte anses vara brottslig enligt engelsk lag betraktas som ett brott enligt EU-lagstiftningen? Det är dags att vi går ur EU!” Vi måste därför vara försiktiga så att vi inte driver ut Storbritannien ur EU.

  Giuseppe Gargani (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag bad talmannen om ordet i ett ögonblick efter antagandet av Hartmut Nassauers betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om straffrättsliga påföljder till skydd för miljön.

Jag ville särskilt gratulera föredraganden eftersom detta är ett mycket viktigt betänkande. Frågan diskuterades mycket i utskottet och vi nådde en mycket intelligent kompromiss av hög kvalitet tack vare Monica Frassonis ingripande. Jag vill verkligen betona utskottets arbete i det här avseendet och särskilt gratulera föredraganden, Hartmut Nassauer.

  Bogusław Sonik (PPE-DE). – (PL) Jag röstade för Hartmut Nassauers betänkande. Även om alla medlemsstater har infört samma bestämmelser tillämpas de väldigt olika. Detta uppmuntrar till olämpligt agerande, då oansvariga företag omlokaliserar sin ekonomiska verksamhet till länder där de straffrättsliga påföljderna för miljöbrott är mindre allvarliga. Detta påverkar särskilt EU:s nya medlemsstater. Det ska betonas att de överträdelser som begås av brottsliga organisationer blir allt fler, och att miljöbrotten allt oftare är gränsöverskridande.

Jag instämmer i föredragandens inställning att den rättsliga ram som fastställs i förslaget till direktiv utgör ett viktigt bidrag till ett effektivt miljöskydd, och kan bidra till att garantera ett enhetligt och ansvarsfullt genomförande av miljöskyddslagstiftningen i gemenskapen. Lämpligt utbildade tjänstemän är en nödvändig förutsättning för ett effektivt genomförande av lagstiftningen och för att verkligen kunna minska miljöbrotten. Förslaget om att uttryckligen ange medlemsstaternas skyldigheter i detta avseende är därför fullständigt relevant.

Jag har följande kommentar till ledamoten från Storbritannien, som kanske har missförstått saken. Vi tar inte fram ny gemenskapslagstiftning för att införa påföljder. Det har visat sig vara omöjligt. I stället kräver vi att alla medlemsstater ska genomföra nödvändig lagstiftning inom sina egna rättssystem för att se till att enhetliga påföljder tillämpas för liknande brott inom hela EU.

− Betänkande: Hall (A6-0077/2008)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) I dag, den 21 maj, sätter vi ytterligare en spik i kistan för euroskeptikerna, eftersom vi tillsammans med rådet har röstat för ett gemensamt beslut som kommer att bidra till att delvis överföra spektrumrätterna för de 27 medlemsstaternas telekommunikationer till EU. Detta visar hur viktigt EU är. Om medlemsstaterna inte kan hantera en sak själva på lämpligt sätt anförtror de EU denna uppgift, i EU-medborgarnas intresse. I dag handlar det om att undanröja rättsliga hinder för den framtida utvecklingen av mobila satellittjänster för räddningstjänstkommunikation, för att rädda en halv miljard medborgares liv, hälsa och egendom. Fartyg och flygplan använder redan detta system som tack vare modern teknik skulle kunna utföra ytterligare funktioner som en dubbelriktad tjänst för multimedier, satellit-tv-sändningar och bredbandsanslutning. Detta beslut bör emellertid inte bli standard på telekommunikationsområdet. De exklusiva rättigheterna till andra delar av spektrat fortsätter att vara de nationella lagstiftarnas ansvar. Jag hoppas att medierna i länder som är tämligen euroskeptiska, som Tjeckien eller Storbritannien, kommer att uppmärksamma denna fråga tillräckligt, eftersom den betyder goda nyheter för medborgarna.

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Det gläder mig att kunna stödja detta betänkande eftersom det inte är ett exempel på tvingande åtgärder, utan på samarbete. I själva verket arbetade jag inom detta område under min tidigare karriär. Jag gav rådgivning till företag om satellittjänster.

En av de saker som företagen var tvungna att inse var att de missförstod marknaden. Cirka fem operatörer lanserade globala satellittjänster i slutet av 1990-talet. Trots sina bästa bedömningar missförstod de marknaden fullständigt eftersom de trodde att kunderna var internationella affärsresenärer, men tekniken på denna marknad slogs ut av utvecklingen av mobiltelefontekniken.

Det gläder mig att vi ger dessa företag en ny möjlighet att försöka bygga upp en global marknad för mobila satellittjänster, vilket jag anser skulle vara mycket värdefullt, särskilt för utvecklingsländerna där marknäten inte har någon räckvidd. Jag välkomnar därför det här betänkandet och röstade för det.

− Betänkande: Florenz (A6-0136/2008)

  Miroslav Ouzký (PPE-DE). – (CS) Jag vill gärna förklara varför jag röstade som jag gjorde om betänkandet av Karl-Heinz Florenz. I den slutliga omröstningen röstade jag mot betänkandet, och som ordförande för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, vill jag betona att skälet inte var att jag inte förstår allvaret i denna fråga, eller i avsikt att avfärda eller bestrida föredragandens arbete på något sätt. Jag höll inte med ett antal uttalanden och ordvändningar, som jag inte bara anser vara politiskt inkorrekta utan även – i några fall – osanna. Jag anser även att beslutet från granskningsenheten vid Tabling Office om att förslaget är otillåtligt utan att ange några skäl till detta är oacceptabelt, skandalöst och felaktigt. Tack för er förståelse.

  Jan Březina (PPE-DE). – (CS) Jag röstade inte heller för betänkandet av min kollega Karl-Heinz Florenz. Allt som uttrycks och presenteras som vetenskapliga fakta måste omfatta de vetenskapliga yttranden som lämnats av båda forskargrupperna, de som håller med och de som inte håller med. Man vill låta påskina att det råder vetenskapligt samförstånd om de uttalanden som görs i betänkandet. Så är emellertid inte fallet. Den sida som opponerar sig är också viktig. Principen om en försiktig tolkning betonades ofta under debatten. Borde vi inte tillämpa samma princip på alltför snäva och ensidiga slutsatser om klimatförändringspolitiken? Som geolog kan jag försäkra er om att jorden många gånger tidigare har värmts upp mycket mer än dessa demoniserade 2 °C, och inga tragiska händelser inträffade. Mänskligheten har trots allt alltid levt i tider av ständig klimatförändring.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Jag röstade för interimsbetänkandet som Karl-Heinz Florenz är föredragande för, där den vetenskapliga kunskapen om klimatförändringen spelar en viktig roll. Samtidigt anser jag att det är beklagligt att några ändringsförslag av min kollega Jan Březina och 40 andra ledamöter, särskilt ändringsförslag 15, inte godtogs i betänkandet. Dessa ändringsförslag skulle ha förbättrat texten. Forskarna ser ständigt över sina teser, vilket innebär att även vi måste vara öppna för nya idéer.

En del av den globala klimatförändring som har orsakats av mänsklig verksamhet visar sig i stor utsträckning som torrläggning av vattensamlingar i vissa regioner. Att fånga upp regnvattnet i dessa regioner och endast låta det naturliga överskottsvattnet rinna av är följaktligen en nödvändig förutsättning för att kunna garantera miljösäkerheten och den globala stabiliteten, och sist men inte minst, för att upprätthålla den ekonomiska tillväxten. Jag är övertygad om att rapporten ”New Water Paradigm” kommer att innehålla användbara idéer under de närmaste årtiondena, och att det kommer att bli mänsklighetens manifest för civilisationens framtid.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! I dag har vi antagit ett oerhört viktigt betänkande om kampen mot klimatförändringen. Det finns ett nära samband mellan klimatförändringen och energiproblemen. Vi ser allt fler och allt oftare återkommande fall av torka, översvämningar, ökenspridning och smältande glaciärer. Det måste väl stå klart för alla vid det här laget att vårt klimat förändras. Till följd av de stigande temperaturerna uppstår sociala, miljömässiga och finansiella problem.

Om vi verkligen vill skydda vår planet, vår egen jord, måste vi alla, alla länder och alla samhällen i hela världen minska eller begränsa fortsatta ökningar av utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. Miljövänliga investeringar bör främjas, tillsammans med ren energi och energibesparande installationer. Framför allt bör man prioritera insatser för att övertyga människor om vikten av att spara energi och öka deras kunskap. Det kan mycket väl visa sig vara det snabbaste sättet att nå resultat.

Vi måste ta fram en kompromisslösning om begränsning av utsläpp av växthusgaser inom EU. De nya medlemsstaterna bör behandlas annorlunda än de mer utvecklade medlemsländerna. De skulle då ha en chans att komma ikapp och undanröja skillnaderna i den ekonomiska utvecklingen.

  Kurt Joachim Lauk (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Först och främst vill jag kommentera Karl-Heinz Florenz betänkande, där det rådande vetenskapliga samförståndet enligt min åsikt har sammanfattats på ett mycket bra sätt. Trots detta röstade jag mot betänkandet. Klimatfrågan är viktig och jag håller med om att vi måste agera. Det vetenskapliga samförståndet är nämligen bara ett provisoriskt samförstånd, precis som alla andra vetenskapliga samförstånd under de senaste 100 åren har varit kortsiktiga. Varje gång går vi ifrån dem.

Det betänkande som vi behandlar i dag erbjuder oss inte tillräckliga möjligheter i detta avseende. Dessutom är de särskilda åtgärder som föreslås ensidiga. Vi måste försäkra oss om att EU inte förlorar sin ekonomiska kapacitet. EU kan inte rädda världen på egen hand. Det är absolut nödvändigt att andra länder snabbt engagerar sig för att lösa detta globala problem. Det är det enda sättet att genomföra det vetenskapliga samförståndet. Vi kan inte bära den här bördan själva.

Det jag anser saknas i betänkandet med tanke på detta är en förteckning över de åtgärder som krävs för att begränsa klimatförändringen. Vi kan förmodligen inte stoppa den helt. Eftersom så är fallet anser jag att åtgärder som kommer att leda till att våra industriella strukturer förändras på ett bestående sätt inte kan beslutas på grundval av ett provisoriskt vetenskapligt samförstånd.

  Roger Helmer (NI). - (EN) Herr talman! Jag röstade mot Florenzbetänkandet. En av de största myterna om klimathysterin är att det råder ett vetenskapligt samförstånd och att alla forskare är eniga. Som ledamot av det tillfälliga utskottet för klimatförändringar vet jag varför Florenzbetänkandet blev som det blev; de lyssnade bara till en sida i debatten och drog därför slutsatsen att det råder samförstånd.

I debatten tidigare i dag påminde Graham Booth oss om Oregonförklaringen, som 30 000 forskare inom området har undertecknat, och som bestrider själva grunden för klimathysterin. Det råder inget samförstånd, det finns en stark och ökande samling vetenskapliga yttranden där motsatsen hävdas. Under tiden kommer vi att orsaka enorma ekonomiska skador för de människor vi företräder i ett fåfängt försök som är dömt att misslyckas, för att påverka ett spekulativt problem som enligt mångas åsikt inte existerar.

Det är den ekonomiska skadan som kommer att få oss på fall, och EU kommer att bli särskilt lidande eftersom utvecklingsländer som Kina och Indien är alldeles för kloka för att låta sig dras med i detta.

− Betänkande: Oomen-Ruijten (A6-0168/2008)

  Dimitar Stoyanov (NI). - (BG) Delegationen från Ataka-partiet röstade mot det så kallade betänkandet om Turkiets framsteg, eftersom vi inte förstår vad dessa framsteg skulle kunna bestå i.

Det vi däremot ser i Turkiet är en stat där ett islamistiskt parti sitter vid makten, och statschefen är en islamistisk president. En stat som inte ens är i närheten av att respektera de mänskliga rättigheterna, en stat som förtrycker hela nationen och som i detta nu för ett krig mot en hel nation för att förgöra den, och den nationen är det kurdiska folket. En stat som är starkt militariserad, där det finns en maskerad militärjunta, och den turkiska polisen gör precis som generalerna säger åt den. En stat som fortsätter att ockupera en EU-medlemsstats territorium i detta nu.

En sådan stat är inte kvalificerad för förhandlingar innan dessa allvarliga problem verkligen har undanröjts.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Enligt min åsikt är Ria Oomen-Ruijtens betänkande ännu ett förlorat tillfälle att verkligen ta itu med frågan om Turkiets eventuella anslutning till EU. Betänkandet inriktas på vad som enligt min åsikt är ett antal bifrågor, medan huvudsaken i hela denna fråga naturligtvis fortfarande är att Turkiet inte är ett europeiskt land i något avseende och aldrig kommer att bli det, och att det följaktligen inte kan bli fråga om att ett icke-europeiskt land ska ansluta sig till EU. Därmed basta!

För övrigt vill jag bara påpeka att jag blev förvånad över att höra att min socialdemokratiske kollega Hannes Swoboda bland andra sa under debatten att det är fullständigt oacceptabelt att partier förbjuds i Turkiet. Jag påminner er om att mitt lands största parti, Vlaams Blok, som vann 24 procent av rösterna, helt enkelt förbjöds och blev upplöst 2004. Jag kommer inte ihåg att socialdemokraterna kom med några protester vid den tidpunkten. Tvärtom, deras solidaritet begränsas till islamiska fundamentalister, vilket vi noga noterar.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr talman! Jag har sagt i många år att ett privilegierat partnerskap mellan EU och Turkiet skulle ha varit mycket mer fördelaktigt än löftet till Turkiet om EU-anslutning. Tyvärr bekräftas det i lägesrapporten att Köpenhamnskriterierna inte har uppfyllts ännu trots att anslutningsförhandlingarna har inletts. Och det handlar inte bara om ett område. Det berör religionsfrihet, minoriteters rättigheter, lika möjligheter (särskilt för kvinnor), korruption, kurdfrågan och Cypernfrågan och naturligtvis även militärens makt över regeringspolitiken. Precis som föredraganden välkomnar även jag regeringens insatser för att garantera framsteg, men framstegen är tyvärr inte märkbara. Tvärtom, Turkiet förbjuder ett politiskt parti, har en ny artikel 301 som används för att förfölja författare och intellektuella för att de kränker den turkiska identiteten, och de politiska och religiöst motiverade fientligheterna och våldet ökar även. Mordet på Hrant Dink har inte lösts ännu, och inte heller andra mord. Förutom dessa reservationer anser jag att betänkandet är välavvägt och uppriktigt.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Vi har antagit ett viktigt betänkande. Vi bör vederbörligen erkänna och stödja de förändringar som har genomförts i Turkiet enligt anslutningsförhandlingarna. Med tanke på Turkiets särskilda geopolitiska läge är landet en strategisk partner till EU i EU:s förhandlingar med länder i Svartahavsområdet, Centralasien och Mellanöstern. Turkiet är också mycket viktigt för att skydda Europas energisäkerhet, eftersom energiresurser från området kring Kaspiska havet och Svartahavsområdet transporteras till EU genom turkiskt territorium. Turkiet har en enorm ekonomisk potential med en dynamisk ekonomi, en enorm inre marknad och ett samhälle som till stor del består av personer i aktiv ålder på arbetsmarknaden. Jag är övertygad om att allt detta kommer att bidra till utvecklingen av EU:s ekonomi i framtiden.

Det är värt att nämna en ytterligare aspekt av Turkiets anslutning. Som ett islamiskt land som även är medlemsstat i EU, kommer det att kunna spela en viktig roll för att utveckla förbindelserna mellan väst och den islamiska världen.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag röstade för Ria Oomen-Ruijtens betänkande, även om det innehåller många kompromisspunkter. Jag gjorde detta eftersom det i början innehåller en central mening, nämligen att inledandet av förhandlingar utgör startpunkten för en lång process vars resultat inte kan garanteras i förväg. Det är det enda skälet till att jag kunde rösta för betänkandet. Jag vill klargöra att mitt parti, Kristna sociala unionen, alltid har och fortsätter vara proturkiskt. Vi förespråkade och arbetade hårt för tullunionen, som antogs av parlamentet med en majoritet på bara en röst. Man kan hävda att det vid den tidpunkten var min röst. Vi har stött Turkiet i Nato och i en lång rad frågor.

Jag vill emellertid också klargöra att Turkiet inte är ett europeiskt land, och jag instämmer i Zuzana Roithovás åsikt om att ett privilegierat partnerskap, en skräddarsydd särskild status, är den rätta lösningen. Det är den lösning som till slut kommer att nås. Vi måste äntligen sluta att följa denna återvändsgränd mot en förmodad anslutning. Anslutningen kommer inte att bli av, så det skulle vara mycket ärligare och bättre för båda sidor om vi kunde sätta oss ned så snart som möjligt och enas om att välja en annan väg, en väg mot ett partnerskap på jämlika villkor, utan gemensamma institutioner, men däremot med gemensamma intressen och ett praktiskt och överenskommet samarbetsprogram.

  Albert Deß (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Även om Ria Oomen-Ruijtens betänkande är kritiskt mot Turkiet på många punkter röstade jag mot det eftersom fullt medlemskap för Turkiet enligt min mening inte kan vara målet för anslutningsförhandlingarna. Bernd Posselt har redan påpekat detta. Jag anser att vi så snart som möjligt bör erbjuda Turkiet ett privilegierat partnerskap. Turkiet är inte en del av Europa och fyller inte heller någon överbryggande funktion till de islamiska länderna.

I Sudan har kristna förföljts i åratal i Darfur. Turkiet har i många år haft möjlighet att agera för att få slut på dessa brott mot kristna i Sudan. Jag har emellertid inte sett att Turkiet har tagit några steg i den riktningen. Det är skälet till att jag röstade mot betänkandet: Turkiet hör inte hemma i EU som en fullvärdig medlem.

  Marusya Ivanova Lyubcheva (PSE). - (BG) Herr talman! Jag stödde betänkandet om lägesrapporten om Turkiets framsteg, även om det fortfarande finns vissa risker när det gäller Turkiets väg mot EU-medlemskap.

Mitt skäl till detta är att betänkandet innehåller punkter om skydd av de mänskliga rättigheterna, skydd av kvinnors rättigheter, på två viktiga områden: reproduktiv hälsa och lika möjligheter, särskilt när det gäller tillträdet till utbildning.

Den andra punkt jag vill lyfta fram handlar om de garantier som krävs i betänkandet när det gäller grannskapspolitiken. De kvarstående frågorna som rör grannländerna måste lösas, och en av de frågorna är de bulgariska flyktingarna från Trakien. Den frågan har även att göra med de grundläggande mänskliga rättigheterna. Dimensionerna går utöver egendoms- och finansaspekter. Frågans moraliska aspekter är särskilt viktiga. Vi vill att man lägger det förflutna åt sidan och vidtar tydliga åtgärder i framtiden och att det avtal som har ingåtts mellan våra två länder följs, och det är skälet till att jag stödde betänkandet.

Skriftliga förklaringar

− Sammanträdeskalendern 2009

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stödde alla förslag till ändringar av sammanträdeskalendern för att minska vår tid i Strasbourg och öka den i Bryssel. Den rådande situationen är bisarr, när vi åker fram och tillbaka mellan Bryssel och Strasbourg till enorma kostnader i tid och pengar. Vi bör sammanträda på en enda ort.

Jag motsätter mig emellertid Struan Stevensons klagomål om de pågående transportstrejkerna. Vi erkänner och stöder strejkrätten. Våra invändningar mot Strasbourg handlar inte om att vi motsätter oss att arbetstagarna utövar sina rättigheter i Frankrike, utan om det slöseri våra nuvarande institutionella arrangemang medför.

Jag röstade mot förslaget att göra ett undantag för måndagen i den ortodoxa påsken när vi inte ordnar så att vi inte sammanträder den 14 juli. Sekulära högtidlighållanden förtjänar samma behandling som religiösa högtider.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Vi vill egentligen att Europaparlamentets sessioner ska förläggas helt och hållet till Bryssel och att flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg ska upphöra snarast möjligt.

Vi har därför röstat ja till förslagen att måndagssammanträdena och torsdagseftermiddagssammanträdena under Strasbourgsessionerna ska utgå med förhoppningen att sammanträdena i Strasbourg ska avvecklas helt.

Europaparlamentet ska ha ett enda säte och en enda arbetsort. Det är beklagligt att det finns medlemsländer vars politiska ledare anser sig vara starka anhängare av Europatanken men samtidigt inte vill släppa ett uns på egenintresset.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag är generellt positiv till förslagen om sammanträdeskalendern 2009. Jag anser emellertid att ändringsförslagen med ett krav på att den tid som tillbringas i Strasbourg ska förlängas inte skulle bidra till parlamentets effektiva verksamhet. I stället kräver effektiviteten och logiken att parlamentet har ett enda säte i Bryssel. Mina åsikter i frågan avspeglas i min röst.

− Betänkande: Papadimoulis (A6-0102/2008)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi anser att det är positivt att de miljömässiga och sociala problem som uppstår till följd av stängningen av kvicksilvergruvor i gemenskapen erkänns. Vi anser likaså att det är positivt att man erkänner behovet av att projekt och andra initiativ måste fortsätta att stödjas baserat på de tillgängliga finansieringsinstrumenten för att de berörda områdena ska kunna finna genomförbara lösningar för den lokala miljön, sysselsättningen och den ekonomiska verksamheten.

Man har även enats om att de som ansöker om tillstånd ska vidta lämpliga åtgärder, i form av en ekonomisk säkerhet eller motsvarande, som en försäkring att de skyldigheter (inbegripet efterbehandlingsåtgärder) som åligger sökanden enligt tillståndet iakttas och att avslutningsförfarandena följs.

Det har även godkänts att de industrisektorer som utvinner kvicksilver från rening av naturgas eller som en biprodukt vid brytning och smältning av andra metaller än järn ska tillhandahålla kommissionen och behöriga myndigheter i de berörda medlemsstaterna relevanta uppgifter. Kommissionen ska göra denna information tillgänglig för allmänheten.

Vi anser även att det är rätt att uppmuntra tekniskt bistånd till utvecklingsländer och länder med övergångsekonomier, i synnerhet stöd som underlättar övergången till alternativa kvicksilverfria tekniker och slutlig avveckling av bruk och utsläpp av kvicksilver och kvicksilverföreningar.

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för det här betänkandet, vars syfte är att tidigarelägga förbudet mot export av kvicksilver till den 15 mars 2011, tre månader före det datum som föreslagits av rådet. Kvicksilver kan produceras genom avfallsåtervinning (till exempel fluorescerande lysrör eller batterier), rening av naturgas eller industriell behandling av andra metaller än järn.

Det gläder mig att förbudet förutom metalliskt kvicksilver även omfattar produkter som innehåller kvicksilver som inte får säljas eller distribueras i EU, cinnober och kvicksilverföreningar.

Det är likaså ytterst viktigt att kvicksilverföreningar som används för forskning och utveckling, i läkemedel eller i analytiska processer inte omfattas av förbudet, vilket anges i betänkandet.

Förvaringen måste göras säker, vilket både föreslås i betänkandet och av rådet. Kvicksilveravfall som förvaras tillfälligt i över ett år måste förvaras i djupa urbergsformationer eller i anläggningar ovan jord på ett sådant sätt att alla risker mot människors hälsa och miljön förebyggs innan det behandlas.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder generellt Dimitrios Papadimoulis betänkande om förbud mot export av kvicksilver och säker förvaring av metalliskt kvicksilver. Att tidigarelägga datumet för exportförbudet till 2010 gör att samstämmigheten med EU:s övergripande strategi för kvicksilver ökar. Jag stöder även förslaget om en utökning av de typer av kvicksilver som ska omfattas av förbudet. Vidare anser jag att det krävs mer forskning om metoder för säkert bortskaffande av kvicksilver innan förbudet träder i kraft. Jag röstade för betänkandet.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Har hyckleriet inga gränser? Kommissionen föreslår med all rätt att användningen av kvicksilver ska förbjudas och att lämpliga infrastrukturer för att förvara det ska inrättas, med tanke på kvicksilvrets höga toxicitet och riskerna för folkhälsan. Kommissionen insisterar trots detta på att främja fluorescerande glödlampor för att spara energi, trots att de innehåller minst 5 mg kvicksilver var, vilket är en särskilt farlig mängd med tanke på antalet glödlampor i varje hem eller arbetsplats.

Vinsten är allt. Monopolens investeringar och vinster måste skyddas även om detta bevisligen sker på bekostnad av folkhälsan. EU förbjuder användningen av kvicksilver, men tillåter företagen att erbjuda gratis glödlampor som innehåller kvicksilver för att öka sin försäljning.

Företagen ges ansvaret för folkhälsan. De måste hantera avfallsinsamlingen, trots att man vet att avfallet till slut kommer att hamna på soptippen. Hela samhället, och inte bara dem som använder glödlamporna, kommer att exponeras för en avsevärd risk för förorening. Det är naturligtvis därför de i allmänhet kan slängas på avfallstippar. För att förhindra protester som skulle påverka försäljningen vidtar man inte ens de mest grundläggande åtgärderna för att informera allmänheten om de risker de löper till följd av att innehållet i dessa glödlämpor läcker ut i miljön.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. – (PL) Kvicksilver är ett av de starkaste miljögifterna. Under normala omständigheter är denna metall en vätska med hög ångkompression. Den är inte biologiskt nedbrytbar och stannar därför kvar i miljön under en mycket lång tid. Kvicksilver lagras i näringskedjor som kan komma in i människans kropp i betydande koncentrationer.

Den industriella utvecklingen ledde till att kvicksilver började användas eftersom det är en metall med särskilda egenskaper och den är billig att köpa. Det förefaller vara svårt att sluta använda kvicksilver i produktionen av lågenergilampor. Effektiva system för sådant avfall bör dock tas fram, tillsammans med säker teknik för återvinning, för att förhindra ytterligare försämringar av den naturliga miljön.

Ett av de allvarligare fallen av förgiftning av kvicksilverföreningar inträffade i Japan mellan 1953 och 1960. Invånarna i Minamatabukten insjuknade i massor, och visade symptom på nervskador som ofta ledde till döden.

EU bör göra allt det kan för att garantera att kvicksilver förvaras säkert. Exporten av metalliskt kvicksilver måste förbjudas.

− Betänkande: Nassauer (A6-0154/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min ärade kollega Hartmut Nassauers betänkande som utarbetats inför förstabehandlingen inom ramen för medbeslutandeförfarandet om Europaparlamentets och rådets förslag till direktiv om skydd för miljön genom strafflagstiftning. Jag stöder åsikten att denna mekanism bör föras in i gemenskapsrättens fasta rättspraxis genom att man begränsar direktivets verkan till att enbart gälla fall av överträdelser mot gemenskapslagstiftningen i miljöfrågor och på så sätt låter medlemsstaterna fastställa de påföljder som de kommer att tillämpa om sådana lagar överträds. Denna kloka ståndpunkt är densamma som EG-domstolens, som stadgade att EU bara har befogenhet att anta straffrättsliga åtgärder när det finns ett ”motiverat behov”, dvs. i fråga om gemensamma transporter och gemensam miljöpolitik. Det bör påpekas att syftet med direktivet är att tvinga medlemsstaterna att fastställa brottspåföljder inom ramen för sin egen lagstiftning för allvarliga överträdelser av gemenskapslagen när det gäller miljöskyddet, utan att detta medför en skyldighet att tillämpa dessa påföljder i enskilda fall.

  Hanne Dahl (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Med tanke på miljöbrottens gränsöverskridande karaktär anser vi att en etablerad uppsättning miniminormer och påföljder för miljöbrott på internationell nivå skulle vara ett användbart instrument för att upprätthålla en heltäckande och effektiv miljöskyddsstrategi. Vi anser däremot inte att EU har eller bör ha behörighet att införa straffrättsliga åtgärder i frågor som faller inom första pelaren. Därför röstade jag mot betänkandet i dag.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det är viktigt att föredraganden erkänner att straffrätten och straffrättsliga förfaranden inte hör till gemenskapens behörighet enligt EG-domstolens dom av den 23 oktober 2007 i mål C-440/05, och att typen av och nivån på de straffrättsliga påföljder som ska tillämpas därför inte kan fastställas. Kommissionens förslag, som inte var godtagbart, har därför ändrats i enlighet med detta.

Det är även viktigt att kommissionen och rådet har godkänt dessa föreslagna ändringar. Trots detta håller de dock fast vid att gemenskapens lagstiftare ska kunna kräva att medlemsstaterna ska införa påföljder av det här slaget för att se till att de lagar de antar på miljöskyddsområdet är fullständigt effektiva.

Eftersom medlemsstaternas roll i denna process inte har klargjorts tillräckligt, valde vi att lägga ned våra röster i den slutliga omröstningen.

  Neena Gill (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande eftersom det kommer att göra det möjligt att tillämpa straffrättsliga påföljder för allvarliga miljöbrott. Medlemsstaterna måste inta en stark ståndpunkt i miljöskyddsfrågor och se till att direktivet tillämpas strikt.

Jag röstar därför särskilt för att en bilaga läggs till direktivet för att klargöra vilken lagstiftning som är föremål för straffrättsliga påföljder. En bilaga är mycket viktig för att öka den rättsliga klarheten om vilken gemenskapslagstiftning som berörs. Bilagan bör omfatta den befintliga lagstiftning för vilken det kommer att vara möjligt att införa straffrättsliga påföljder enligt direktivet, och det bör även finnas en möjlighet att framtida lagstiftning ska omfattas av bilagan.

Genom en bilaga blir det dessutom möjligt att se till att direktivet endast begränsas till tillämpningen av gemenskapsrätten och den nationella genomförandelagstiftningen, så att direktivet inte inverkar på den rent nationella lagstiftningen.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Nu håller man på att anta en gemensam straffrätt inom EU, vilket innebär att medlemsstaterna berövas sin suveräna exklusiva rätt att på ett oberoende sätt själva bestämma vilka typer av ageranden som de anser vara miljöbrott och även fråntas möjligheten att fastställa villkoren för och begränsningarna av straffrättsliga påföljder.

Genom ett imponerande maktspel i sin dom av den 13 september 2005 i ”miljöskyddsmålet” beviljar EG-domstolen gemenskapen rätten att lägga sig i medlemsstaternas straffrättsliga lagstiftning i händelse av överträdelser av miljölagstiftningen.

Nu, i en helt ny fas, är tanken att ta fram en harmoniserad uppsättning överträdelser som medför straffrättsliga påföljder i alla medlemsstater och harmonisera de straffrättsliga påföljderna vid miljöbrott.

Domstolen har tagit makten och överlämnat den till kommissionen med fullständigt förakt för länderna, de nationella konstitutionerna, parlamenten och principen om förnuftig tillämpning av lagstiftningen.

Vi som är för suveränitet och försvarar ländernas frihet och rättigheter att bestämma över sig själva förkastar dessa metoder.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Nassauerbetänkandet om straffrättsliga påföljder till skydd för miljön. Själva straffrätten är och bör förbli en fråga för medlemsstaterna, men det står lika klart att miljöskyddet samordnas bäst på EU-nivå. Det gläder mig att kompromisspaketet kommer att ge EU möjlighet att ta ledningen på miljöskyddsområdet, samtidigt som de nationella rättsliga systemens integritet respekteras.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Förslaget till direktiv öppnar dörren för att påtvinga medlemsstaterna enhetlig EU-straffrätt. I direktivet utnyttjar man miljöskyddet och arbetstagarnas oro för miljöproblemen för att verka för införandet av en gemensam EU-straffrätt. Man upphäver till och med regeln om medlemsstaternas enhällighet som har gällt i straffrättsliga frågor hittills. Detta banar väg för tillämpning av gemenskapens regelverk, och ger EU rätten och behörigheten att införa och tillämpa straffrättsliga påföljder där man anser det vara nödvändigt. I den slutliga analysen återinförs vissa bestämmelser i konstitutionsfördraget. Från och med nu tillämpas de under det nya namnet Lissabonfördraget, innan det ens har ratificerats eller trätt i kraft. Detta är en farlig utveckling på EU-medborgarnas bekostnad.

Att ge EU befogenheten att införa enhetlig straffrätt utan medlemsstaternas enhälliga medgivande är detsamma som att upphäva en av nationernas grundläggande suveräna rättigheter, nämligen att själva besluta vilka handlingar som utgör ett brott och ange typen av och nivån på påföljderna. På så sätt får gemenskapsrätten företräde över nationell lagstiftning och till och med över nationella författningsenliga bestämmelser. Målet är att direkt tvinga på EU-medborgarna lagligt godkända europeiska kapitalmonopols vilja. Samtidigt kommer människors individuella rättigheter och demokratiska friheter att inskränkas drastiskt.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN), skriftlig. – (PL) Miljöskydd är en skyldighet som åligger oss alla. Världen utför emellertid inte denna uppgift särskilt väl. Det finns en tendens att inte erkänna vikten av miljöskyddet och att skjuta upp det till senare.

År 1998 fattade Europeiska rådet beslutet att skydda miljön genom straffrätten. Antagandet av det nya direktivet innebär att den uppsättning miljöbrott som är föremål för straffrättsliga påföljder i alla länder nu är tydligt fastställd. Jag anser att det även är viktigt att betona det ansvar som tillverkare, exportörer, importörer och transportföretag har för de produkter och tjänster som de tillhandahåller, att se till att det inte finns några kryphål för att smita undan ansvaret.

Det krävs dock resurser för att tillhandahålla nödvändig utrustning och personalutbildning till exempel, så att de nya principerna kan genomföras på lämpligt sätt och miljöbrotten kan minskas. Jag anser att resurser bör tillgängliggöras från EU:s budget, åtminstone för de nya medlemsstaterna. Det är de som har mest arbete att slutföra på kort tid.

Endast om alla medlemsstater agerar solidariskt kommer det att vara möjligt att nå de uppsatta målen. Om solidariteten inte finns där kommer de regionala skillnaderna bara att bli ännu större.

  Bogusław Sonik (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Jag röstade för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om straffrättsliga påföljder till skydd för miljön (KOM(2007)0051) eftersom införandet av nya rättsliga bestämmelser och fastställandet av en gemensam förteckning över miljöbrott för hela gemenskapen kommer att kunna garantera ett effektivare genomförande av gemenskapsrätten.

Samma bestämmelser har införts i alla EU-medlemsstater, men tillämpningen av bestämmelserna varierar avsevärt. Detta uppmuntrar till olämpligt agerande, då oansvariga företag omlokaliserar sin ekonomiska verksamhet till länder där de straffrättsliga påföljderna för miljöbrott är mindre allvarliga. Detta påverkar särskilt EU:s nya medlemsstater. Det ska betonas att de överträdelser som begås av brottsliga organisationer blir allt fler, och att miljöbrotten allt oftare är gränsöverskridande.

Jag instämmer i föredragandens inställning att den rättsliga ram som fastställs i förslaget till direktiv utgör ett viktigt bidrag till ett effektivt miljöskydd, och kan bidra till att garantera ett enhetligt och ansvarsfullt genomförande av miljöskyddslagstiftningen i EU. Lämpligt utbildade tjänstemän är en nödvändig förutsättning för ett effektivt genomförande av lagstiftningen och för att verkligen kunna minska miljöbrotten. Förslaget att uttryckligen ange medlemsstaternas skyldigheter i detta avseende är därför fullständigt relevant. Införandet av en uppsättning miljöbrott och påföljderna för dessa kommer att vara ett mycket användbart instrument för det gemensamma genomförandet av miljöskyddslagstiftningen inom EU.

- Betänkande: Harangozó (A6-0061/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min ungerske kollega Gábor Harangozós betänkande om ändring i första behandlingen i medbeslutandeförfarandet av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om företagsstrukturen i jordbruket och en undersökning om produktionsmetoder inom jordbruket. Jag stöder förslaget om att tillåta undantag för de medlemsstater som vill genomföra undersökningen av företagsstrukturen i jordbruket 2009 i stället för 2010 på grund av folkräkningen som genomförs med tioårsintervall, och ska göras 2011. Jag stöder likaså alla planerade förenklingar.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Förslaget till förordning är berättigat med tanke på kommissionens nya politiska strategi, där en av målsättningarna är förenklad och förbättrad lagstiftning.

Jag instämmer i kommissionens förslag, som syftar till att förenkla förfarandet genom att minska antalet interna inspektioner, samtidigt som de nödvändiga strikta villkor som införts i och med den tidigare lagstiftningen om utförande av strukturella undersökningar om grödor och animalieproduktion, jordbruksarbete och använd utrustning behålls.

För att förenkla förfarandena införs dessutom en ny typ av inspektioner genom förslaget, och medlemsstaterna behöver inte ändra sina administrativa system på något sätt.

  Gábor Harangozó (PSE), skriftlig. − (PT) Eftersom jordbruksstödet tas från offentliga medel är det viktigt att se till att de fördelas rättvist på grundval av objektiva kriterier. Vi instämmer därför i att det är nödvändigt att utföra undersökningar för att fastställa förhållandena på jordbruksföretag. Tillämpningen av dessa principer får emellertid inte leda till en ännu större byråkratisk börda för jordbrukarna, vilket särskilt gäller små och medelstora jordbruksföretag, vars resurser är begränsade eller obefintliga. De får inte heller leda till att jordbrukarna, till följd av tekniska fel som de inte är medvetna om, förvägras det stöd de har rätt till, vilket har inträffat ibland i Portugal med satellitlokalisering och satellitidentifiering.

Vi anser därför att det är positivt att man i betänkandet erkänner att det finns avsevärda metodiska och tekniska svårigheter i många medlemsstater och att man även insisterar på att kommissionen måste tillhandahålla det tekniska stöd och den rådgivning som krävs till jordbrukarna för satellitlokalisering av jordbruksföretag. I detta avseende vill vi även återigen uppmärksamma behovet av att medlemsstaternas myndigheter måste kunna garantera att tillgången till och användningen av de uppgifter som samlas in under satellitlokalisering endast sker för de avsedda ändamålen.

- Betänkande: Ţicău (A6-0087/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet av min rumänska kollega Silvia-Adriana Ţicău om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som yrkesmässigt bedriver transporter på väg.

Det tidigare direktivet 96/26/EG om rätt att yrkesmässigt bedriva godstransporter på väg och dess fyra förordningar om tillträde till godstransportmarknaden med avreglering av priserna på internationella godstransporter som genomfördes ett antal år tidigare har format den interna godstransportmarknaden, även om kvaliteten på godstransporterna har varit minimal. Öppnandet av marknaderna enligt förordningen har emellertid lett till ökad konkurrens.

Erfarenheten har visat att dessa åtgärder tillämpas felaktigt eller på olika sätt eftersom de är oklara eller ofullständiga, eller att de inte längre kan tillämpas till följd av förändringar i sektorn. Företagen utsätts fortfarande för bevakning och kontroll på ojämlika villkor, beroende på medlemsstat, och kraven på yrkeskvalifikationer och finansiell solvens är ytterst hårda. Det fanns följaktligen ett brådskande behov av lagstiftning på detta område, med villkor för gott anseende, ekonomisk kapacitet och yrkeskompetens, samt genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av vissa dokument som krävs för att få tillstånd.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Förutom kritiken av vissa aspekter i detta förlag till förordning ska innehållet inte bedömas utan att beakta förordningens ”roll” i den ökade avregleringen av internationell gods- och persontransport på väg som främjas av kommissionen och EU-institutionerna inom ramen för medbeslutandeförfarandet, nämligen Europaparlamentet och rådet.

Faktum är att kommissionen själv betonar denna centrala tanke i sitt förslag: ”Direktiv 96/26/EG om rätt att yrkesmässigt bedriva godstransporter på väg, de fyra förordningarna om tillträde till vägtransportmarknaden, kombinerat med avregleringen av de internationella transportpriserna som genomfördes några år tidigare, formade den inre marknaden för vägtransporter.” Med andra ord fastställdes ”gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som yrkesmässigt bedriver transporter” medan ”öppnandet av marknaderna till följd av förordningarna har bidragit till ökad konkurrens”.

Som vi betonade när det gäller förslaget till förordning om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för vägtransporter, är syftet med detta förslag att öka avregleringen av den internationella vägtransporten genom att främja ökad konkurrens mellan företagen inom transportsektorn, som redan är nedtyngd av otaliga tunga kostnader för sina anställda.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Harmonisering av de befintliga reglerna på detta område är viktigt för att optimera vägtransporten i Europa. Dessutom är en förordning mer ändamålsenlig än ett direktiv i detta sammanhang.

Reglerna beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som yrkesmässigt bedriver transporter på väg måste utgöras av exakt fastställda kriterier om vi ska kunna åstadkomma högsta möjliga säkerhet på våra vägar. Reglerna måste omfatta både krav och påföljder.

En central faktor är övervakningen och kontrollen av uppgifter, som måste utföras med vederbörlig respekt för den personliga integriteten. Det är mycket viktigt att de nationella elektroniska register som innehåller uppgifterna är sammanlänkade så att uppgifterna kan jämföras, och förordningen uppfyller därför det avsedda syftet.

Jag motsätter mig ändringsförslagen 7 och 102, som syftar till att urvattna sexdagarsregeln. Ett återinförande av tolvdagarsregeln, som redan har avvisats, skulle strida mot syftet med detta betänkande.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Silvia-Adriana Ţicăus betänkande ingår i ett paket med åtgärder som tillsammans med de två andra betänkandena syftar till att reglera transportverksamheten.

Denna verksamhet är ytterst viktig inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eftersom den bidrar till att skapa den öppna och konkurrensutsatta marknad som vi är så stolta över nuförtiden.

Enligt detta nya förslag måste företagen anställa en transportansvarig med auktoriserad utbildning som ska ansvara för att leda företagets transportverksamhet. De villkor som redan har fastställts för att kunna arbeta inom yrket – dvs. gott anseende, ekonomisk kapacitet och yrkesmässig kompetens – behålls.

Syftet med denna omarbetning är att göra den befintliga lagstiftningen mer förståelig och skärpa kraven för säkerhet och effektivitet i dessa typer av företag.

Jag välkomnar därför föredragandens arbete för att öka ansvaret på säkerhetsområdet och garantera att skyldigheterna uppfylls inom denna sektor, och även åtgärderna för yrkeskompetens, som omfattar kvalitetsutbildning och ömsesidigt erkännande av examensbevis och licenser.

- Betänkande: Grosch (A6-0038/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min värderade kollega Mathieu Grosch betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg, vars syfte är att slå ihop de texter som reglerar tillträdet till den internationella marknaden för väg- och cabotagetransport, som för närvarande styrs av tidigare förordningar och direktiv. Den internationella transporten mellan medlemsstaterna har fullständigt avreglerats på den inre marknaden, även om ett antal begränsningar fortfarande kvarstår för cabotage. Jag välkomnar indikationerna och förenklingarna i betänkandet, och även de skärpta påföljderna för överträdelser som begåtts i en medlemsstat annan än etableringsstaten.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Detta är bara ett ytterligare steg och instrument för att öka avregleringen av den internationella godstransporten på väg genom att främja ökad konkurrens mellan företagen inom transportsektorn, som redan är nedtyngd av otaliga tunga kostnader för sina anställda.

En av de nuvarande målsättningarna är att hitta ett sätt att underlätta inbegripande av cabotage inom vägtransporten – med andra ord att genomföra upp till tre cabotagetransporter med samma fordon efter en internationell transport, på villkor att de utförs inom sju dagar – på en marknad som redan är så avreglerad att detta kommer att få djupgående följder för de nationella transportföretagens ekonomi och överlevnad.

Detta beslut kommer även att få skadliga konsekvenser för arbetstagarna inom godstransporter på väg. Det tydliggörs till exempel av att en majoritet av parlamentet föreslog att hänvisningen till ”arbetstid” ska strykas och att man bara ska lämna kvar termerna ”körtid” och ”viloperioder”, med andra ord att tillåta längre arbetsdagar, vilket kommer att få negativa konsekvenser för arbetsvillkoren och arbetstagarnas säkerhet. Om man tar hänsyn till det beslut som EG-domstolen nyligen fattade, kommer inte ens hänvisningen till direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare skydda rättigheterna för de många arbetstagarna inom denna sektor.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) Jag röstade för antagandet av betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg (omarbetning) (KOM(2007)0265 – C6-0146/2007 – 2007/0099(COD)).

Jag håller med föredraganden om att kommissionens förslag bör godkännas, eftersom det kommer att bidra starkt till att förenkla och klargöra de principer som är tillämpliga för godstransporter på väg.

Jag stöder Mathieu Grosch betänkande, vars syfte är att skapa möjligheter för medlemsstater som gränsar till varandra att öppna sina marknader ännu mer för cabotagetransporter.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstade för Mathieu Grosch betänkande om tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg. Att slå ihop de befintliga förordningarna och direktiv 2006/94/EG kommer att bidra till att förenkla och förbättra tillträdet till marknaden för godstransporter på väg.

Jag instämmer i föredragandens åsikt om att begränsningarna för cabotage måste mildras och att reglerna för cabotage måste bringas i överensstämmelse med de regler som gäller för gränsöverskridande godstransporter på den inre marknaden. Det är därför viktigt att definiera cabotage tydligt för att garantera ett enhetligt tillvägagångssätt.

Även om tomma transporter måste undvikas av miljö- och effektivitetsskäl, och även om cabotage på hemresan från andra länder även bör stödjas med de begränsningar som anges i betänkandet, får man inte glömma bort att sådana åtgärder även försvagar järnvägarnas ställning.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Vi röstar mot betänkandet om tillträde till marknaden för godstransporter på väg. Det leder till en avreglering av gemenskapens vägtransportmarknad och gör det möjligt för internationella transportföretag att gå in på de nationella transportmarknaderna. Internationella och interna gods- och persontransporter på väg lämnas på så vis över till monopolföretagen. Konsekvenserna av detta är katastrofala för små och medelstora transportföretag och särskilt för arbetstagarna och förarna, som kommer att utnyttjas ännu mer av monopolgrupperna.

Europaparlamentets förslag är ännu mer bakåtsträvande än kommissionens. I parlamentets förslag stryks även de minimibegränsningar som föreslagits och man kräver fullständig avreglering av marknaden för internationell och nationell transport.

Möjligheten till obegränsad lastning och omlastning i medlemsstaterna och att fordon och personal får befinna sig i obegränsad tid i andra medlemsstater efter att ha genomfört rent internationella transporter är avsedd att minska arbetskostnaderna. Förslaget utgör en överträdelse av rätten till att skydda löner, arbete och försäkringar för internationella transportarbetare, och främjandet av koncentration av verksamheten till stora multinationella bolag kommer att ödelägga sektorn om detta får ske okontrollerat. Därtill kommer även kvaliteten på tjänsterna att försämras.

Arbetarrörelsen måste kraftfullt motsätta sig detta genom att visa insubordination och olydnad gentemot EU:s arbetarfientliga och antifolkliga politik.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Detta förslag ingår i ett paket med åtgärder inom vägtransportsektorn. Syftet med just detta förslag är att förbättra samstämmigheten av gemenskapens lagstiftning på området för internationella godstransporter på väg genom att slå ihop två befintliga förordningar för att garantera ökad effektivitet i tillämpningen av reglerna och klargöra och underlätta tillämpningen av konceptet cabotage. Förslaget innehåller även åtgärder för att förenkla och standardisera gemenskapens licens- och förarbevis, vilket möjliggör minskade administrativa kostnader och förseningar, särskilt vid vägkontroller.

Medlemsstaterna kommer även att kunna förstärka sina kommunikationssystem, vilket kommer att underlätta rapporteringen av överträdelser som begåtts i en annan medlemsstat än etableringsstaten. Jag anser att texten är ytterst viktig för utvecklingen inom denna sektor av den europeiska marknaden, och att den kommer att tillföra den effektivitet, reglering och struktur som krävs för att skapa en öppen, reglerad och rättvis marknad.

- Betänkande: Hall (A6-0077/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min brittiska kollega Fiona Halls betänkande som har gjort ett utmärkt arbete för att i första behandlingen i medbeslutandeförfarandet ändra förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om urval och tillståndsgivning avseende system som tillhandahåller mobila satellittjänster (MSS). Som föredragande för min politiska grupp, PPE-DE-gruppen, kämpade jag för optimal geografisk täckning av tjänsterna på EU:s territorium. Jag är glad över att ha kunnat bidra till kravet att den sökande i sin ansökan ska förbinda sig att se till att det föreslagna mobilsatellitsystemet vid den tidpunkt då de mobila satellittjänsterna inleds tillhandahåller tjänster i åtminstone 60 procent av den samlade landytan i medlemsstaterna. Dessutom måste den föreslagna tjänsten tillhandahållas i samtliga medlemsstater, till åtminstone 50 procent av befolkningen och till åtminstone 60 procent av varje medlemsstats samlade landyta inom den tid som sökanden angett men inte senare än sju år efter den dag då kommissionens text offentliggjordes. Slutligen måste ansökan innehålla ett åtagande från sökandens sida som innebär att det föreslagna mobila satellitsystemet kan tillgängliggöras för räddningstjänst och katastrofinsatser.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det finns positiva inslag i detta betänkande som vi välkomnar, särskilt förslagen om vikten av att de mobila satellittjänsterna täcker områden utanför medlemsstaternas viktigaste storstadsområden och att tillhandahålla bästa möjliga tjänster för att överbrygga den digitala klyftan, och även argumentet att det inledande täckningsområdet för den föreslagna mobila satellittjänsten ska vara tillräckligt stort för att därigenom förstärka systemens täckningskapacitet.

Vi kan emellertid inte bortse från syftet med dessa förslag, vilket är att avreglera och påskynda den inre marknaden för telekommunikationer. Vi ansåg oss därför vara tvungna att rösta mot betänkandet.

Vi håller inte heller med om att medlemsstaterna ska ge avkall på sina nationella rättigheter att allokera spektrum eftersom mobila satellittjänster har ett stort satellitfotavtryck som gör det svårt att undvika störningar över nationella gränser. Faktum är att kommissionen i sitt förslag från februari 2007 inte erkände medlemsstaternas rätt att behålla befogenheten för att bevilja tillstånd för drift av kompletterande markkomponenter inom sina territorier.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Betänkandet om urval och tillståndsgivning avseende system som tillhandahåller mobila satellittjänster handlar om hur vi ska tillhandahålla en gemensam europeisk service för satellittjänster, en viktig del för att stärka Europas fortsatta konkurrenskraft inom högteknologisk forskning och industri. Betänkandet är bra och är inriktat på hur man ska kunna förbättra detta arbete. Dock har en avgörande fråga om täckningen av denna tjänst blivit problematisk ur svensk synvinkel då kompromissen blev 60 procent av EU:s yta. Det innebär att delar av Sverige inte kommer att täckas in, vilket från teknik- och forskningsutvecklingssynpunkt är negativt. Jag valde därför att lägga ned min röst.

  Dominique Vlasto (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Antagandet av detta beslut är ett avgörande steg mot att förstärka den inre marknaden för elektroniska kommunikationer.

Målet är enkelt: att ge alla snabba Internetanslutningar och tillhandahålla mobila multimedietjänster och räddningstjänst i händelse av naturkatastrofer eller katastrofer som har framkallats av människan.

De tjänster som införs motsvarar våra medborgares förväntningar, särskilt när det gäller Internetanslutning: en tjänst för 50 procent av befolkningen som täcker minst 60 procent av varje medlemsstat utgör verkligen ett effektivt hjälpmedel för att överbrygga den digitala klyftan, och den kan även utnyttjas av landsbygdsområden.

Beslutet är en ännu större framgång om man tänker på att det medför mycket större samordning av förvaltningen av radiospektrum på EU-nivå, vilka, som vi så väl vet, är en alltmer knapp resurs.

Detta är även resultatet av medlemsstaternas önskan att ge telekomindustrin de hjälpmedel den behöver för att inrätta en tjänstemarknad på EU-nivå, som tidigare har varit alldeles för splittrad.

Kort sagt, mobila satellittjänster kommer helt säkert att bli en framgång i industriell bemärkelse, och kommer även att bidra till att stärka den kulturella mångfalden och pluralismen i medierna.

- Betänkande: Lehne (A6-0101/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för initiativbetänkandet från min tyske kollega Klaus-Heiner Lehne om ett förenklat företagsklimat på områdena bolagsrätt, redovisning och revision, till svar på kommissionens meddelande om detta ämne.

Liksom mina kolleger välkomnar jag kommissionens allmänna målsättning att minska den administrativa bördan för företagen i EU. Detta får emellertid inte leda till att den rättsliga redovisningsmässiga säkerheten minskar när de små och medelstora företagen går in på den inre marknaden. Det gläder mig att parlamentet inte godtog förslaget att höja de tröskelvärden för mikroföretag som föreslås i kommissionens meddelande, enligt vilka dessa företag ska vara befriade från EG-lagstiftningens krav på redovisning, revision och offentliggörande. Jag är också väldigt glad över att parlamentet röstade för ett ändringsförslag som jag lade fram i utskottet, som inte antogs i det skedet. Ändringsförslaget innehåller en rekommendation om att samråd ska hållas om nödvändigheten av och möjligheten att inrätta en europeisk tillsynsmyndighet för redovisnings- och revisionstjänster.

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Klaus-Heiner Lehnes betänkande om ”ett förenklat företagsklimat” eftersom jag är övertygad om behovet av ”nya” reformer av bolagsrätten, samt redovisning och revision. Bolagsrätten är nu starkt och enligt min mening positivt influerad av EU-bestämmelserna. Men vi måste förhindra att detta leder till att onödiga och överdrivet byråkratiska krav införs, och samtidigt undvika överlappningar i form av bördor som redan införts genom nationella bestämmelser.

Syftet med reformerna måste vara att göra de tillämpliga bestämmelserna mer lättförståeliga och minska de byråkratiska och administrativa bördorna, särskilt på redovisningsområdet. Dessa förenklingar kommer att underlätta stort för företagen, särskilt små och medelstora företag, som vanligen inte har stora juridik- eller redovisningsavdelningar. Jag är övertygad om att förståeliga och lättlästa bestämmelser först och främst kommer att främja efterlevnad av lagstiftningen. Samtidigt kommer skapandet av ett positivt, aktivt ekonomiskt klimat att främjas genom tydliga regler som är lätta att fastställa.

Jag anser att det arbete som genomförts, både av det berörda utskottet och av föredraganden Klaus-Heiner Lehne, har lett till en rättvis kompromiss mellan de krav som måste uppfyllas enligt subsidiaritetsprincipen och en samordnad metod för medlemsstaterna, som är engagerade i en gemensam insats för att förenkla företagsreglerna på EU-nivå.

Vi måste undvika att skapa byråkratiska hinder som leder till att dynamiken och entreprenörsandan hämmas, i sådan utsträckning att de kvävs.

  Sharon Bowles (ALDE), skriftlig. − (EN) Ändringsförslag 11d innehåller ett krav på att punkt 26 ska strykas. Det finns två sätt att tolka punkt 26. Vissa är oroade över att den kan tolkas som ett krav på ”en aktie, en röst” och har av det skälet röstat för att punkten ska strykas. Så tolkar inte jag saken. I punkten hänvisas särskilt till ”enskilda hinder för den fria rörligheten för kapital” och man hänvisar till en bestämd dom som rör Volkswagen. Min tolkning av detta är att kommissionen uppmanas att rätta till särskilda och extrema protektionistiska åtgärder. Av det skälet röstade jag mot ändringsförslaget och för att punkten ska behållas som ett uttalande mot protektionism.

  Sylwester Chruszcz (NI), skriftlig. – (PL) Jag är för en förenkling av rapporteringsförfarandena och kommunikationsmetoderna mellan de offentliga förvaltningarna och företagen. För närvarande är de byråkratiska förfaranden som företagen måste följa onödigt komplicerade. Syftet med detta betänkande är att förbättra kommunikationen och man rekommenderar även att XBRL-standarden ska införas. Det är en öppen standard, vilket innebär att den är lätt tillgänglig, även för de minsta företagen.

Jag beslutade därför att stödja betänkandet.

  Jonathan Evans (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Mina brittiska konservativa kolleger och jag vill klargöra att vi starkt motsätter oss punkt 23 i detta betänkande, där man stöder inrättandet av en ”gemensam konsoliderad bolagsskattebas” i EU.

Vi har emellertid klargjort vår inställning i den här frågan vid många tillfällen, och den övriga texten i betänkandet om att förenkla bolagsrätten har vårt stöd, med förbehåll för detta klargörande.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det allmänna syftet med betänkandet är att förenkla och minska gemenskapens lagstiftning, vilket särskilt kommer att gynna de små och medelstora företagen. Det är sant att det kan finnas några positiva aspekter av denna förenkling, och i vanliga fall stöder vi förenklingar av bolagsrättsliga åtgärder, på villkor att de leder till minskad byråkrati. Vi kan emellertid inte rösta för ett betänkande där man å ena sidan efterlyser förenkling men å andra sidan kräver att nya gemenskapsrättsliga ramar ska inrättas.

Följande förslag i betänkandet ledde till att vi lade ned våra röster på grund av deras tvivelaktiga och negativa karaktär: lagstiftning om en eventuell samordning mellan medlemsstaternas skattemyndigheter för att samordna begäran om information till företagen, en översyn av stadgan för europabolag för att bringa den närmare i överensstämmelse med den övriga gemenskapslagstiftningen, inrättande av en ny rättslig ram för företag, och inrättandet av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas som skulle göra stadgan för europabolag mer användbar och effektiv.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE), skriftlig. – (PL) I kommissionens meddelande om ett förenklat företagsklimat på områdena bolagsrätt, redovisning och revision föreslås åtgärder för att minska den administrativa bördan för EU-företagen och se till att de kan konkurrera effektivt på global nivå. Medlemsstaterna misslyckas inte bara med att dra nytta av de frivilliga åtgärderna för att minska byråkratin utan motarbetar ofta gemenskapskoncessioner genom striktare nationella bestämmelser, och förvägrar på så sätt lokala företag möjligheten att förenkla de förfaranden som gäller enligt EU-lagstiftningen.

Kommissionen bör därför koncentrera sig på att uppmuntra medlemsstaterna att samordna klassificeringen av rapporteringskraven på området för finansinformation. Den bör även pressa medlemsstaterna att införa ny teknik för att minska kostnaderna. En lösning som går ut på att inrätta en gemensam konsoliderad bolagsskattebas skulle dessutom göra stadgan för europabolag mer användbar och effektiv. Förslaget om att undanta så kallade mikroföretag från tillämpningsområdet för direktiven om redovisning är också välkommet. I praktiken skulle detta innebära att de undantas från kravet på redovisning, årsbokslut och offentliggörande av de rapporter som krävs enligt EU-lagstiftningen.

De föreslagna ändringarna är mycket lovvärda. Trots detta är det nödvändigt att ytterligare förenkla gemenskapens regelverk när det gäller bolagsrättsliga frågor och genomförandet av bolagsrätten i medlemsstaterna om EU:s företag ska kunna konkurrera framgångsrikt på den alltmer krävande globala marknaden.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag stödde Klaus-Heiner Lehnes betänkande om ett förenklat företagsklimat. EU har en central roll att spela för att se till att företagen kan bedriva sin verksamhet i en konkurrensutsatt miljö, och trots detta hindras företagen och medlemsstaterna av alltför komplicerade regler. Åtgärder för att förenkla företagsklimatet är därför välkomna.

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för detta betänkande, men jag anser att vi bör genomföra ett mer omfattande åtgärdspaket för att kunna garantera att det europeiska affärsklimatet förenklas.

Jag tänker särskilt på de problem man möter när man vill starta ett företag. Eurostats siffror visar att den tid som krävs för att fullgöra de administrativa formaliteter som krävs för att starta ett företag i medlemsstaterna varierar mellan en dag och flera månader. Dessutom rankas några medlemsstater långt under OECD:s genomsnitt i en undersökning av affärsklimatet i flera länder i världen. Sist men inte minst förhindrar de olika bolagsrättsliga bestämmelserna i de 27 medlemsstaterna transnationella rörelser av kapital och försvårar nya företagsstarter i en annan medlemsstat än ursprungsstaten.

Jag anser att dessa två faktorer är centrala för att nå Lissabonstrategins mål för ekonomisk tillväxt och de bör följaktligen främjas mer i EU:s bolagsrätt.

  Janusz Lewandowski (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Herr talman! EU uppfattas inte som ett område där bolagsrätten är särskilt okomplicerad när det gäller hur lätta bestämmelserna är att tillämpa. I själva verket är den allmänna känslan att det är ett alldeles för reglerat område enligt världsstandarderna, vilket särskilt ger upphov till svårigheter för små företag. Som kommissionen förklarar i sitt meddelande av den 10 juli 2007 bör därför alla åtgärder för att förenkla bestämmelserna välkomnas. Den viktigaste och mest önskvärda följden av en förenkling skulle vara att små företag uppmuntras att verka på den gemensamma EU-marknaden. Hittills har detta inte varit så lätt för små företag från Central- och Östeuropa.

Om detta mål ska kunna nås måste de nationella bestämmelserna förenklas, förutom att onödiga bestämmelser avskaffas enligt de två alternativ som föreslås av kommissionen. Detta kräver emellertid inte att beskattningen samordnas, vilket föreslås i punkt 23 i Klaus-Heiner Lehnes betänkande, den så kallade formeln för en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Föredraganden föredrar det andra av de alternativ som föreslås av kommissionen, som är mindre långtgående. Mot bakgrund av EU:s nuvarande tendens att reglera skulle detta emellertid leda till att det blir möjligt att vända på den negativa utveckling som verkligen begränsar möjligheterna för EU-företag att konkurrera på den globala marknaden.

  Marianne Thyssen (PPE-DE), skriftlig. − (NL) I kommissionens meddelande ställs grundläggande frågor som kommer att avgöra utformningen av EU:s bolags- och redovisningslagstiftning. I Lehnebetänkandet besvaras dessa frågor på ett bra sätt, svar som även jag kan godta. Det finns emellertid en problematisk punkt där kommissionen föreslår en kategori för ”mikroföretag”. Mikroföretag är mindre företag under ett särskilt tröskelvärde, och enligt kommissionens förslag ska de undantas från EU:s krav på finansrapporter och årsbokslut. Klaus-Heiner Lehne är för detta synsätt och föreslår till och med att tröskelvärdena ska höjas. I Belgien skulle 75 procent av företagen undantas från de befintliga insynskraven. Vid första anblicken verkar avskaffandet av redovisningssystemet för små företag vara en stor förenkling av byråkratin, men med tanke på vikten av finansinformation för alla berörda parter (kreditgivare till exempel) skulle detta tvärtom kunna leda till ökad byråkrati och högre kostnader. Eftersom det inte kommer att finnas någon allmänt vedertagen finansrapportering kommer företagen att ombes lämna siffror ”à la carte”, i en rad olika former. Dessutom förlorar de ett användbart verktyg för intern övervakning av företaget, vilket är särskilt viktigt för ett litet eller medelstort företag. Jag lade därför ned min röst i den slutliga omröstningen.

- Betänkande: Thomsen (A6-0165/2008)

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. – (PL) Herr talman! Högre utbildning har blivit mer allmänt tillgänglig och allt fler kvinnor tar universitetsexamen. Trots detta är kvinnor fortfarande dåligt representerade i den högsta sfären av den akademiska världen. Trots att de flesta av föreläsarna är kvinnor (över 50 procent), tenderar de att inneha färre överordnade tjänster.

Jag är för tanken att främja familjevänliga åtgärder genom att införa flexibla arbetstider och bättre barnomsorgstjänster. Jag stöder även tillgång till socialförsäkringar över gränserna och införandet av föräldraledighet på villkor som skulle ge både män och kvinnor valfrihet. Att kvinnliga forskare gör avbrott i karriären av familjeskäl ska inte inverka negativt på deras fortsatta karriäralternativ, vilket ger männen en orättvis fördel när det gäller den fortsatta forskarkarriären.

Jag stödde Britta Thomsens betänkande eftersom jag anser att frågorna om könsstereotyper hanteras på rätt sätt. Sådana är det fortfarande gott om i många EU-medlemsstater.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Britta Thomsens betänkande om kvinnor och forskning eftersom jag anser att det är av central vikt att underlätta lika tillträde för båda könen till forskarkarriärer. Faktorer som de stereotyper som förekommer inom naturvetenskapen eller de hinder som uppstår till följd av att man har svårt att förena familje- och arbetslivet medför ett antal nackdelar och svårigheter för kvinnliga forskare, vilket leder till att många kvinnor utestängs från vetenskaplig forskning.

Skillnaderna mellan män och kvinnor när det gäller representationen i akademiska eller vetenskapliga ledande positioner, löneskillnaderna och skillnaderna i krav på privatlivet kräver åtgärder för att motverka dessa könsstereotyper inom forskningen, locka kvinnor till forskarkarriärer och undanröja den befintliga ojämlikheten.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi vet att det finns fler kvinnor än män inom den högre utbildningen och ändå är det fler män än kvinnor som väljer en forskarkarriär. Den enorma ökningen av kvinnors deltagande i den högre utbildningen har varken lett till en motsvarande förändring av antalet kvinnor i förhållande till antalet män inom vissa ämnesområden eller yrken eller bidragit till att undanröja löneklyftan mellan män och kvinnor.

Som föredraganden påpekar är kvinnliga forskare fortfarande i minoritet inom offentlig sektor och högre utbildning – båda sektorerna har i genomsnitt 35 procent kvinnor. Andelen kvinnliga forskare i dessa två sektorer är emellertid högre än i forskning inom näringslivet, där EU-genomsnittet är på 18 procent kvinnor, men det finns stora variationer mellan länderna. De länder som har lägst andel kvinnor i näringslivsforskning är Tyskland (11,8 procent), Österrike (10,4 procent) och Nederländerna (8,7 procent), medan Lettland, Bulgarien och Rumänien alla har över 40 procent kvinnor. Fördelningen av forskare på de olika forskningsfälten visar att mönstret ser olika ut för män och kvinnor. Bland de manliga forskarna inom sektorn för högre utbildning arbetar 54 procent inom naturvetenskap och teknik i jämförelse med 37 procent av de kvinnliga forskarna.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Ett förbättrat tillträde för kvinnor på vetenskapens område är, som föredraganden framhåller, av essentiell betydelse. Hur vi kan komma dit i varje enskilt land är däremot något som varierar beroende på ett lands kultur och övriga särdrag. Problemet ser olika ut i EU:s 27 medlemsstater och därmed måste lösningarna också variera. Det går inte att generalisera om kvinnors situation i alla 27 medlemsstater. Junilistan är övertygat om att vägen till verklig jämställdhet måste hanteras på nationell nivå.

Vi har därför valt att rösta nej till betänkandet.

  Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. – (PL) I min egenskap av kvinnlig professor med många års erfarenhet av arbete vid ett polskt universitet, är jag medveten om hur stora utmaningarna är på detta område och jag stöder därför Britta Thomsens betänkande. Man har valt en intressant infallsvinkel till problemet med könsdiskriminering inom forskarvärlden och man fastställer de sociala, kulturella och ekonomiska hinder som gör att kvinnor är underrepresenterade.

Vi är få kvinnor inom den offentliga sektorn och inom högre utbildning, endast 35 procent och bara 18 procent i den privata sektorn. Hur ska vi kunna bygga upp ett kunskapsbaserat samhälle, utveckla EU:s forskning och ekonomi, bemöta utmaningarna i Lissabonstrategin och motsvara EU:s förväntningar i början av 2000-talet om inte kvinnor är delaktiga i forskningen? Vi måste skapa villkor som ger kvinnor möjlighet att bli mer allmänt involverade i forskarvärlden och öppnar universitetslaboratoriernas dörrar för dem. Det måste också bli möjligt för kvinnor att aspirera på de högsta akademiska posterna. Avancemang i forskarvärlden beror på ekonomiska prestationer och en kvinnas chans att få en professur är tre gånger mindre än för en man. Detta är beklagligt och kan inte enbart förklaras av kvinnornas tyngre familjeplikter.

Färre kvinnor sitter i de beslutsfattande organen i EU-institutionerna för högre utbildning, och det är därför svårt att genomföra jämställdhetspolitik vid dessa institutioner. Det räcker med att nämna det skamliga exemplet med det vetenskapliga rådet vid Europeiska forskningsrådet. Endast fem av de 22 ledamöterna är kvinnor!

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig – (PL) Kvinnors deltagande på arbetsmarknaden ökar systematiskt i hela EU. Polen är inget undantag, även om kvinnors deltagande på arbetsmarknaden fortfarande är under EU-genomsnittet. Jag vill emellertid betona att fler polska kvinnor har chefsposter jämfört med kvinnor i Västeuropa.

Jag anser att det är en viktig fråga att öka kvinnornas yrkesverksamhet. I detta sammanhang är det viktigt att överväga situationen för kvinnliga forskare, eftersom den har likheter med situationen för alla kvinnor som ställs inför behovet att förena sina yrkesplikter med familjelivet.

Trots detta anser jag inte att införandet av paritet är rätt sätt att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Beslut om anställning bör framför allt fattas på grundval av de kvalifikationer och den kompetens som kvinnor har förvärvat genom lämplig utbildning. Förslagen om att öka insynen i rekryteringen, urvalsförfarandena för chefsposter och beviljande av bidrag för vetenskaplig forskning är inte lämpliga. De förändringar som genomförs måste däremot åtföljas av en reform av arbetsmarknaden.

EU:s forskning behöver stöd. Vetenskapliga och tekniska linjer bör främjas som attraktiva studier för båda könen, med tanke på vikten av forskning för den ekonomiska utvecklingen. Vi bör därför uppmuntra unga att välja högre utbildningslinjer av detta slag.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstade för Britta Thomsens betänkande om kvinnor och vetenskap eftersom kvinnor fortfarande är underrepresenterade i forskningsvärlden. I betänkandet föreslås viktiga åtgärder för att nå en balans mellan kvinnor och män i den akademiska världen.

Främjandet av akademiska karriärer för kvinnor måste spela en central roll. Stor vikt fästs vid att undanröja könsstereotyper. Den nuvarande tendensen att koppla manliga respektive kvinnliga attribut till olika akademiska vetenskapsgrenar är skadlig för en rättvis balans mellan könen.

Med hjälp av nya program och rekryteringsförfaranden är det möjligt att se till att kandidaternas kompetens och kvalifikationer är det viktigaste, inte deras kön. Detsamma måste gälla för befordringsmöjligheter och löner. En icke-bindande kvot på minst 40 procent kvinnor och minst 40 procent män i urvalskommittéer är ett sätt att utjämna obalansen mellan könen i akademiska yrken, men de sökandes kompetens och kvalifikationer måste alltid vara det viktigaste.

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för betänkandet om kvinnornas situation inom vetenskapen, som jag anser vara en central faktor för att nå Lissabonstrategins mål för tillväxt och sysselsättning.

I de nya medlemsstaterna är antalet kvinnliga forskare cirka 40 procent jämfört med de västeuropeiska länderna, där siffran är cirka 11 procent, men en mycket hög procentandel av dessa kvinnor är tyvärr anställda inom områden där utgifterna för forskning och utveckling är bland de lägsta.

Jag vill uppmärksamma vikten av punkten om integration av familjeaspekten genom möjligheter till flexibel arbetstid och inrättande av barnomsorgstjänster för att det ska vara möjligt att förena familjeliv och yrkeskarriär.

Jag anser att ett snabbt genomförande av bestämmelserna i detta betänkande skulle vara ett viktigt stöd för att nå målet att 25 procent kvinnor ska arbeta i ledande positioner inom forskningen 2010. Jag gratulerar Britta Thomsen till hennes betänkande.

  Teresa Riera Madurell (PSE), skriftlig. − (ES) Eftersom jag inte hade möjlighet att delta och tala i debatten av hälsoskäl vill jag motivera mitt stöd för betänkandet. Det är ett utmärkt och heltäckande arbete som omfattar alla de viktigaste frågorna för att garantera en balanserad representation mellan kvinnor och män inom vetenskapen och tekniken.

Betänkandet kommer även mycket lägligt eftersom det nu, med tanke på att EU behöver 700 000 fler forskare för att nå sina mål till 2010, är det rätta tillfället för kommissionen och medlemsstaterna att genomföra de specifika åtgärder som föreslås i betänkandet för att rätta till detta missförhållande.

Kvalifikationer och meriter är lika fördelade mellan män och kvinnor. För närvarande är antalet kvinnor större än antalet män vid universiteten och deras studieresultat är bättre. Det finns objektiva uppgifter som bekräftar detta.

Dessutom bör särskilt regeringarna främja fler kvinnor inom vetenskapen och tekniken eftersom det varken är intelligent eller effektivt att bara använda hälften av de tillgängliga hjärnorna.

Jag är glad över att parlamentet äntligen har inlett en djupgående granskning av denna fråga.

  Lydia Schenardi (NI), skriftlig. – (FR) Förvrängda sanningar, felaktiga uttalanden och sexistiska kommentarer som främst stigmatiserar männen beskriver i några få ord innehållet i detta betänkande.

Kraven på jämställdhet mellan kvinnor och män och bättre integration av kvinnor i yrkeskarriärer kan inte formuleras på ett auktoritärt och repressivt sätt. Detta leder enbart till att resultaten blir negativa och motverkar sitt eget syfte.

Det är sant att förseningarna när det gäller integration, löneklyftor eller brist på karriärprofiler är oräkneliga för kvinnor, särskilt inom vetenskap och forskning.

Återigen är det emellertid dialog, genomförande av icke-restriktiva åtgärder för att uppmuntra flickor att studera vidare och aktivt stöd för kvinnor under karriären som slutligen kommer att göra att kvinnor tar för sig mer i samhället.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − I Britta Thomsens betänkande konstateras att kvinnliga forskare är i minoritet i EU. De har sämre ekonomisk trygghet och får i betydligt större utsträckning plikta i yrkeskarriären för sitt vårdansvar. Detta är allvarligt, både på principiella grunder och vad gäller praktiska konsekvenser. Moderna ekonomier – och demokratier – har inte råd att särbehandla akademiskt framstående personer negativt. Därför röstade jag ja till betänkandet.

Jag vill dock ändå påpeka att det fanns delar av betänkandet som inte var uppe till omröstning och där jag har svårt att se rimligheten. I punkt 7 skriver man att hänsyn ska tas till ålder som ett kvalitetskriterium jämte familjesituationen, inklusive hur många personer forskaren har vårdansvar för. Det tror jag är svårgenomförbart och kan motverka sitt eget syfte. Det finns alltid en risk i att förenkla könsrollerna och prata om ”kvaliteter som tenderar att vara mer framträdande hos kvinnliga forskare” eller att överlag skapa olika måttstockar för forskares prestationer.

Däremot stödjer jag helhjärtat uppmaningen att införa icke-bindande mål om att båda könen ska vara representerade med minst 40 procent var i olika typer av vetenskapliga råd. Jag instämmer även i kritiken mot att EU ibland sätter ambitionen väl lågt när det gäller jämställdhet. Närvarons politik ska inte underskattas – även om den inte får göras till religion.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. – (PL) Kvinnor bidrar i hög grad till den vetenskapliga utvecklingen. Den polska Nobelpristagaren i fysik och kemi, Marie Skłodowska-Curie, är ett bra exempel på detta. Gator, sjukhus och ett universitet har döpts efter denna kända forskare.

När kvinnor väljer en karriär inom vetenskapen ställs de inför en större utmaning än män. Detta beror delvis på deras roll att föda och uppfostra barn. Kvinnliga forskare måste därför stödjas genom förmånliga villkor för föräldraledighet, och genom särskilda bidrag för kvinnor som uppfostrar sina barn samtidigt som de har en vetenskaplig karriär.

Tvärtemot vad som förespråkas i det förslag till resolution som vi behandlar i dag är det inte önskvärt att införa krav på att den kvinnliga representationen i akademiska yrken eller i kommittéer av olika slag ska uppgå till en viss procentandel för att kunna garantera jämställdhet mellan kvinnor och män. Besluten om arbeten och karriärer inom forskning ska inte fattas på grundval av kön. I stället bör de fattas på grundval av den berörda personens enskilda val, kompetens och kunskap.

  Anna Záborská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Jag vill tacka Britta Thomsen för hennes betänkande, där hon pekar på en viss typ av diskriminering mot kvinnor inom vetenskap och forskning. Även om kvinnor utgör över 50 procent av EU:s studerande, innehar de endast 15 procent av de överordnade akademiska posterna inom vetenskap och forskning.

Universitetsstudier följs sällan av ett resultat som motsvarar den avsevärda tid och de stora belopp som investeras. Efter många års studier offrar kvinnor ofta antingen privatlivet eller arbetslivet, eller blir tvungna att försöka jämka samman dem. Det bör ligga i samhällets intresse att samarbeta med och stödja personer med hög intellektuell potential och låta denna potential avspeglas i nationens kulturella, andliga, historiska och vetenskapliga arv. Moderskapet påverkar särskilt kvinnornas karriärmöjligheter, detta förhindrar dem paradoxalt nog när det gäller att tillträda ledande positioner, att förverkliga sig själva och belönas rättvist för sitt arbete, och de erbjuds inte lämplig kompensation för den sociala investeringen att föda och uppfostra barn som kommer att bli ansvariga för framtiden.

Jag anser att detta skulle kunna lösas genom en reform av studievillkoren för unga kvinnor, långdistansstudier och långdistansarbete och livslångt lärande och genom att uppmuntra fäderna att stödja de mödrar som vill bli forskare. Även staten har ett ansvar för att stödja kvinnor som deltar i vetenskapligt arbete, ett ansvar för att stödja dem under studierna, hjälpa dem att förena familje- och arbetslivet, ge dem rättvis ersättning för sitt arbete, tillhandahålla direkta sociala förmåner och hjälpa till med barnomsorgen på ett så naturligt sätt som möjligt.

- Betänkande: Blokland (A6-0156/2008)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Nedmontering av fartyg leder fortfarande till stora sociala och miljömässiga följder, både på grund av hur nedmonteringen sker, som kan vara skadlig för miljön, och på grund av att antalet fartyg som byggs har ökat i åratal. Av det skälet fortsätter innovation och utveckling inom skeppsvarvsindustrin i medlemsstaterna att vara en viktig prioritering för att förbättra fartygen och göra dem mindre miljöskadliga.

Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) arbetar sedan 2005 tillsammans med Internationella arbetsorganisationen (ILO) och FN:s miljöprogram (UNEP) med att utforma bindande internationella föreskrifter för en miljövänlig nedmontering av fartyg. Det pågår förhandlingar om ett förslag till konvention som ska antas 2009 men inte träda i kraft förrän några år senare.

Enligt det nuvarande förslaget skulle konventionen inte gälla för örlogsfartyg och andra statsägda fartyg. Man har fortfarande inte enats om normer utanför IMO:s ram, grundläggande normer för återvinningsanläggningar, rapporteringsskyldighet (bland annat underrättelse mellan staterna) eller genomförandebefogenheter.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Johannes Bloklands betänkande om grönboken om bättre nedmontering av fartyg. Fartygsskrotning är en farlig handel som har en hög kostnad, både i mänskliga liv och för miljön. Det är oacceptabelt att EU blundar för att fartyg exporteras till utvecklingsländer för att skotas. Dessa fartyg utgör i själva verket farligt avfall, och det är ytterst viktigt att EU agerar för att förhindra denna export. Jag välkomnar parlamentets stöd för min grupps ändringsförslag, där vi lyfter fram behovet av att snabbt vidta åtgärder på detta område.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Syftet med Johannes Bloklands betänkande om grönboken om bättre nedmontering av fartyg är att åstadkomma en miljövänlig och socialt hållbar nedmontering av fartyg. Syftet är vidare att ta upp de problem som för närvarande finns i sektorn, särskilt de stora hälso- och säkerhetsproblemen för arbetstagare vid skeppsvarv i Bangladesh och Indien. Jag röstade därför för rekommendationerna i betänkandet.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) EU:s engagemang för miljön och arbetsvillkoren i tredjeländer förtjänar en principöverenskommelse. Export av förhållanden som skapar misär, vare sig det handlar om miljön, arbetet eller någon annan aspekt, får aldrig vara en del av vår vision av världshandeln och det globala utbytet. Det är emellertid mycket viktigt att vi inte försvarar en så absolut och modern syn på vår ståndpunkt om vissa värderingar att vi inriktar oss på en enda del och skymmer den större bilden.

Att vidta drastiska åtgärder och sätta stopp för metoder som verkligen utgör social dumpning eller miljödumpning skulle även kunna leda till att en ekonomisk sektor i ett utvecklingsland förstörs, vilket skulle skapa en ännu större misär för en ytterst sårbar del av befolkningen, och är inte i linje med det vi försvarar. Gradvisa reformer och införande av skräddarsydda normer för att främja utvecklingen är en mer effektiv och önskvärd lösning. Vi kan inte få slut på misären och mänsklig förnedring om det enda alternativet vi har att erbjuda är detsamma, misär och mänsklig förnedring.

- Betänkande: Florenz (A6-0136/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min tyske kollega Karl-Heinz Florenz interimsbetänkande om vetenskapliga fakta om klimatförändringar, som har behandlats av parlamentets tillfälliga utskott.

Det vetenskapliga samförståndet om ursprunget och orsakerna till klimatförändringen är väletablerat och erkänt i hela världen. Vetenskapliga bevis från alla kontinenter och de flesta världshaven visar att många naturliga system redan har påverkats av klimatförändringarna till följd av historiska koldioxidutsläpp från de industrialiserade länderna. Det är även vetenskapligt bevisat att de bakomliggande orsakerna till den globala uppvärmningen till största delen orsakas av människan.

Jag välkomnar att man i betänkandet betonar behovet av ytterligare analys av och forskning om konsekvenserna av klimatförändringen, t.ex. effekterna på den ekonomiska konkurrenskraften, energikostnaderna och den sociala utvecklingen i Europa, hur markanvändning, skogar och avskogning spelar in, rollen för den marina miljön och beräkning av de externa kostnaderna för klimatförändringen i industrin, inte minst transportsektorn, däribland en kostnadsberäkning av effekterna av föroreningarna från lufttransporten.

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Den senaste mellanstatliga konferensen om klimatförändring och de olika konferenser som har hållits inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar har visat att växthusgaser som produceras av människan är orsaken till klimatförändringen och att ökningen av världens medeltemperatur måste begränsas till högst 2 °C i förhållande till förindustriell tid.

Jag håller därför med det tillfälliga utskottet för klimatförändringar och föredraganden om att det snabbt krävs mer omfattande undersökningar av effekterna av klimatförändringen och att det är nödvändigt att övervaka företeelser som ökenspridning och islagrens smältning, förändringar i den marina miljön, katastrofala atmosfäriska händelser osv. I de senaste rapporterna från Europeiska miljöbyrån påpekas att man måste göra mycket mer för att nå Kyotomålet och andra minskningsmål som fastställdes vid rådets möte i mars 2007.

Mot bakgrund av energi- och klimatpaketet i meddelandet ”Att begränsa den globala klimatförändringen till 2 grader Celsius”, är jag emellertid övertygad om att ytterligare åtgärder kan vidtas för att förbättra ”energieffektiviteten”, vilket skulle leda till avsevärda besparingar av utsläppen av växthusgaser. Detta skulle kunna omfatta ett märkningssystem där fotavtrycket för växthusgasutsläpp anges. Jag anser att enskilda personer, EU-medborgare och folken i tredjeländer bör vara mer direkt involverade i att öka kunskapen och aktivt engagera sig i kampen mot klimatförändringen genom små steg för att spara energi.

  Daniel Caspary (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Klimatförändringen är en allvarlig fråga som ställer oss människor inför en oerhört stor utmaning. Det är emellertid absolut inte klarlagt i vilken utsträckning detta är följden av mänsklig verksamhet. De senaste vetenskapliga rönen kan i alla fall inte betraktas som absolut vedertagna bevis ännu, och de förändras fortfarande ständigt, de ligger inte fast. Dessutom hänvisas det i betänkandet till vissa påstådda fakta, som i själva verket är falska slutledningar.

Antaganden och falska påståenden kan inte ligga till grund för arbetet med att ta fram rationella, effektiva, ekonomiskt genomförbara och socialt godtagbara åtgärder. Därför röstade jag mot betänkandet.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Vi har i dag röstat för interrimsbetänkandet om vetenskapliga fakta om klimatförändringar. Det krävs stor uppslutning och beslutsamhet för att nå bästa möjliga resultat i bemötandet av klimatförändringarnas politiska utmaningar. Vi vill i detta sammanhang understryka vikten av att forskningen är fri och att en förutsättning för all forsknings framsteg och utveckling är just kritik och ifrågasättande. Att begränsa denna möjlighet är inte bara ett hot mot forskningen i sig utan också en inskränkning i varje individs rättighet att ge uttryck för sina åsikter.

Fattigdom är den största förorenaren och ambitionen att minska klimatförändringarna står inte i motsats till tillväxt och modernisering. Ett nödvändigt villkor för fattiga länders väg till välstånd, och därmed resurser och möjligheter att investera i modernare och renare teknik, är att de kan handla fritt med sina varor. Mot bakgrund av detta är eventuella koldioxidtullar eller motsvarande, i samband med import en olämplig lösning som riskerar att motverka sitt syfte.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för interimsbetänkandet från det tillfälliga utskottet för klimatförändringar om vetenskapliga fakta om klimatförändringar: slutsatser och rekommendationer för beslutsprocessen, eftersom jag är övertygad om att det breda vetenskapliga samförstånd som råder om att människan är orsaken till klimatförändringen snabbt kräver ökade insatser av de politiska makterna, med särskild betoning på att minska utsläppen av växthusgaser och ett framtida internationellt klimatförändringsavtal.

Den ökade och alltmer spridda vetenskapliga förståelsen för klimatförändringsföreteelser kommer att göra att folk blir mer medvetna om att de måste ändra sin livsstil och kommer att göra beslutsprocesserna mer ansvarsfulla, informerade och effektiva. Främjande av forskning om de ekonomiska och sociala följderna av klimatförändringen måste vara en prioritering.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Detta är ännu ett betänkande som, trots att det inleds med några korrekta uttalanden om den rådande situationen, tillför lite eller inget i form av nödvändiga lösningar. De rekommenderade åtgärderna är oklara och begränsar sig till en lista med några vaga förslag och motiveringar. Betänkandet verkar vara mer inriktat på att underlätta starten för nya företag som vill göra ännu större vinster på nya verksamheter inom miljö- och energiområdet på bekostnad av klimatförändringen.

Jag vill därför påpeka att det skulle vara bra om man ansträngde sig lika mycket och var lika envis, och även visade lika stor oro, när det gäller andra globala problem som totalt ignoreras eller bara förpassas till en lista över kroniska problem: utrotandet av botbara sjukdomar, skyddet av mark och livsmiljöer, uttömmandet av begränsade resurser, särskilt kolväte, osv.

Sammanfattningsvis anser föredraganden att den vetenskapliga grunden för klimatförändringen är etablerad och rekommenderar att parlamentets tillfälliga utskott för klimatförändringar fortsätter sitt arbete och lägger fram ett betänkande för parlamentet i slutet av sitt mandat som, om så är nödvändigt, innehåller rekommendationer om åtgärder eller initiativ som behöver tas inom ramen för EU:s framtida integrerade politik för klimatförändringar. Vi emotser detta framtida betänkande.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) De vetenskapliga fakta som läggs fram i betänkandet diskuterades utförligt med världsledande experter under sammanträden i det tillfälliga utskottet för klimatförändringar och kan därför inte ifrågasättas utan vidare.

Precis som Karl-Heinz Florenz gör i betänkandet välkomnar jag den fjärde rapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC), som är den mest omfattande undersökningen om klimatförändringar. Jag instämmer i att det är absolut nödvändigt att undvika en ökning på mer än 2 ºC av den globala temperaturen, för att undvika de mest katastrofala scenarierna, och håller med om förslaget att EU:s ambitiösa mål för minskade växthusgasutsläpp bör upprätthållas.

Eftersom detta är den mest trovärdiga informationskälla som finns tillgänglig, där man fullständigt avfärdar de regelbundet återkommande idéerna från vissa isolerade extremister som fortsätter att ifrågasätta om människans verksamhet verkligen är den största orsaken till den globala uppvärmningen, sänder Florenzbetänkandet en tydlig signal om att Europaparlamentet kommer att upprätthålla sin strikta och ambitiösa inställning i kampen mot klimatförändringen. Betänkandet har därför mitt stöd.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) På 1960-talet röstade det franska parlamentet, efter att ha enats om fördelarna med planering, om en tillväxttakt för ekonomin varje år för att fatta sina beslut på grundval av detta, eftersom det i flera år i rad hade visat sig att den verkliga tillväxten var exakt samma siffra som man hade röstat om. Jag får samma intryck när jag läser Karl-Heinz Florenz betänkande: intrycket att parlamentet tänker rösta om världstemperaturen.

Jag vill klargöra att jag inte kritiserar behovet av att människan måste skydda miljön, bevara den enorma naturliga mångfalden eller, i ekonomiska termer, finna sätt att utnyttja naturresurserna bättre så att de kan räddas. Det är det rituella offret till den nya klimatreligionen och dess nya guruer, dessa partiska forskare som bannlyser alla dem vars arbete strider mot deras heliga slutsatser.

Det är den systematiska stigmatiseringen av människan som en förmodat ond varelse, särskilt den västliga och europeiska arten. Detta är institutionaliserad syndanöd. Det är det industriella och ekonomiska självmordet för Europa, som står ensamt på altaret för den så kallade globala uppvärmningen, vilket inte medför några fördelar för världens miljö, men däremot orsakar de värsta mänskliga och sociala konsekvenserna för Europas invånare. Det är skälet till att jag röstade mot detta betänkande.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Florenzbetänkandet om klimatförändringar och anser att det är rätt att parlamentet tar den här frågan på så stort allvar. Kampen mot klimatförändringen kräver åtgärder på alla nivåer, och såväl EU-institutionerna som medlemsstaterna måste arbeta tillsammans för att skapa en koldioxidfattig ekonomi.

Omröstningen om betänkandet sker samma dag som en stor energikonferens hålls i Aberdeen. Den skotska regeringen har förklarat att den vill göra Skottland till det gröna energikapitalet för Europa. Den stöder fullständigt EU:s mål för förnybara energikällor och har åtagit sig att ett kärnkraftsfritt Skottland ska producera 50 procent av sin el från förnybara energikällor till 2020. Jag hoppas att andra nationer i Europa kommer att se Skottland som ett bra exempel i kampen mot klimatförändringen.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Vetenskapliga rön bevisar att mänsklig verksamhet är orsaken till den rådande globala uppvärmningstendensen och dessa resultat upprepas i Florenzbetänkandet. Det finns ett brådskande behov av att agera på EU-nivå för att bekämpa klimatförändringen och begränsa ökningen av den globala temperaturen till högst 2 °C i förhållande till förindustriell tid. Till skillnad från andra ledamöter från det konservativa partiet godtar jag fullständigt dessa fakta och röstade för Karl-Heinz Florenz betänkande om ”vetenskapliga fakta om klimatförändringar: slutsatser och rekommendationer för beslutsprocessen”.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) När vi här i Europa investerar i den senaste miljövänliga tekniken och förnybar energi, hur stora kostnaderna än är, medan nya kolkraftverk dyker upp varje vecka i ett land som Kina, är våra bästa insatser här bara en droppe i havet.

Vi har en skrattretande situation där de nationer som påskyndar klimatförändringen genom ohämmad industrialisering och överexploatering av naturresurserna och som inte är beredda att visa återhållsamhet, förväntar sig att väst, och särskilt Europa, ska hjälpa dem när de drabbas av katastrofer. Det är meningen att vi ska skydda miljön, ofta till nackdel för vår industri och handel, och sedan till och med lämna humanitärt bistånd till de förorenande länderna i händelse av en katastrof.

Om inte alla är nöjda med en global situation där allt hopp om förbättring alltid kommer att vara en önskedröm, måste vi kraftigt öka pressen på de sex länder som är ansvariga för nästan 50 procent av de globala utsläppen av växthusgaser.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Interimsbetänkandet från det tillfälliga utskottet för klimatförändringar innehåller inga nya idéer, tankar eller rekommendationer som är användbara för EU-medborgarna på miljöskyddsområdet. EU:s välkända folkfientliga politik vidmakthålls, som går ut på att ge en ”grön” ursäkt till överackumuleringen av kapital. Man begränsar sig till att upprepa slutsatserna från FN:s panel för klimatförändringar.

I betänkandet förklaras att taket på 2 ˚C för den globala uppvärmningen är att betrakta som ett ”strategiskt mål” för EU, medan man godtar att en ”sådan uppvärmningsnivå redan starkt skulle påverka vårt samhälle och våra individuella livsstilar”. Det sägs ingenting om det ansvar som kapitalisterna har genom att överexploatera naturresurserna. I stället för att efterlysa åtgärder för att åtminstone göra monopolen mer ansvarsskyldiga, tar man fullständigt till sig den multinationella propagandan om att vi alla bär skulden för försämringen av klimatförhållandena och betonar att ”individuella förändringar i livsstilsmönster är nödvändiga”.

De avtal som har nåtts i Kyoto, Bali etc. har visat sig vara ineffektiva, och deras primära mål är inte miljöskyddet, utan att skydda kapitalet och dess vinster. De kommersialiserar miljön och utvecklar en ny lönsam sektor: den gröna ekonomin. Lösningen på miljöproblemen kommer inte att ges av de multinationella bolag och monopol som bär ansvaret för dagens situation, utan av folket, som drabbas av konsekvenserna.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN), skriftlig. – (PL) Historien lär oss att nya vetenskapliga rön kan bevisa att de teorier som tidigare var allmänt vedertagna kan sakna faktamässig grund. Jag anser att vetenskapen om klimatförändringen, som bekräftar den globala uppvärmningen, fortfarande inte har visat sig vara tillräckligt välgrundad. Det har sannerligen inte bevisats i en sådan utsträckning att vi med gott samvete kan ta fram lagstiftning som innebär att man måste agera på ett särskilt sätt i EU:s medlemsstater.

Vi kan se ökningen av den genomsnittliga temperaturen i den globala atmosfären. Men vi har ännu inget svar på frågan om i vilken utsträckning detta beror på mänsklig verksamhet.

Forskarvärlden är splittrad i denna fråga. Vissa forskare anser att stora klimatförändringar är cykliska företeelser som har påverkat jorden i miljoner år. De hävdar att de forskare som varnar för människans inverkan på klimatet gör det för att locka till sig finansiering för forskning och sprida panik bland befolkningen.

Andra forskare förklarar att människans förmåga att förutsäga långsiktiga klimatförändringar är mycket begränsad. De hävdar att FN:s panel för klimatförändringar (IPCC) styrs av politik snarare än vetenskap. Påståendet att de flesta forskarna stöder uppfattningen att klimatförändringen beror på mänsklig verksamhet är dessutom tvivelaktigt.

De förutnämnda motargumenten är lätt tillgängliga. De är lika obestridliga, och ger upphov till tvivel och följande fråga: kan något slags samordnad politik grundas på osäkra vetenskapliga argument som läggs fram av lobbygrupper?

  Lydie Polfer (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag är för Karl-Heinz Florenz interimsbetänkande för det tillfälliga utskottet för klimatförändringar eftersom han analyserar omfattningen och effekterna av klimatförändringarna, i den mån som det finns vetenskapliga bevis för dem.

Påståendet att kostnaderna för klimatförändringarna skulle uppgå till 5–20 procent av BNP år 2050 om vi inte vidtar oerhört ambitiösa åtgärder bör alltså oroa oss.

Även om alla medlemsstater hittills har gjort goda framsteg måste vi ändå bli mycket mer ambitiösa i vårt arbete för att minska utsläppen.

Vi måste också vara vaksamma på de potentiellt skadliga effekterna av att främja biobränslen på det globala livsmedelsutbudet och avskogningen.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Vetenskapliga diskussioner får inte omfatta debatter om övertygelser, och tvivel om huruvida majoritetsåsikten stämmer får inte tolkas som negativism eller som ett politiskt val. Dessutom avslöjar händelser nyligen, som debatten om oönskade eller oväntade konsekvenser av incitamentet att öka biobränsleproduktionen, tydligt att konstant tvivel är den enda vetenskapliga säkerhet vi bör anamma utan att tveka.

Å andra sidan är vi, i diskussionerna om alternativen utifrån vetenskapliga fakta, tydligt inne på ett område av politiskt val. Jag anser mig inte vara vetenskapligt kompetent att uttala mig i den första frågan, men när det gäller den andra anser jag att jag har en skyldighet att göra det. Jag har talat för och jag vill betona att vi, inför den väntade konsumtionsökningen (särskilt av energi) bland vår enorma befolkning till följd av globaliseringens positiva effekter, måste hitta vetenskapliga svar och tekniska lösningar. En del förändringar i beteende, både individuellt och kollektivt, är synnerligen välkomna. Men det är inom vetenskapen som vi kommer att hitta de grundläggande lösningar vi behöver.

  Thomas Ulmer (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Jag röstade emot detta interimsbetänkande i den slutliga omröstningen eftersom jag ser allvarligt på kampen mot klimatförändringar och inte kan gå med på dogmatiska och apokalyptiska formuleringar som skulle sprida oro bland EU:s invånare. I interimsbetänkandet presenteras vetenskapliga upptäckter med 60–70 procents sannolikhet som bevisade fakta.

Om jag vore en av apokalypsens fyra ryttare i Uppenbarelseboken, skulle jag hellre sitta på den vita hästen än på den bleka. Klimatförändring är en känslig fråga och får inte reduceras till slagord.

– Betänkande: Oomen-Ruijten (A6-0168/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag lade ned min röst i omröstningen om initiativbetänkandet av min holländska kollega, Ria Oomen-Ruijten, om 2007 års lägesrapport om Turkiet, även om jag, liksom utskottet för utrikesfrågor, ser positivt på premiärminister Tayip Erdoğans åtagande att göra 2008 till ett år av reformer och omvandla Turkiet till en modern och välmående demokrati baserad på en sekulär stat och ett pluralistiskt samhälle.

Vi bör dock påminna om Turkiets åtagande att upprätthålla goda förbindelser med grannländerna Grekland och Bulgarien och behovet av att åstadkomma en omfattande lösning i Cypernfrågan baserad på de principer som ligger till grund för EU.

För övrigt svarar inte Turkiet på uppmaningen att häva den ekonomiska blockaden mot Armenien och inleda en försoningsprocess som ger utrymme för en ärlig och öppen diskussion om tidigare händelser. Dessa förhandlingar är viktiga för EU och Turkiet eftersom Turkiet ska anta gemenskapens regelverk. Men förhandlingarna får under inga omständigheter på förhand påverka det slutliga politiska beslutet om Turkiets anslutning till EU.

  Colm Burke, Jim Higgins, Mairead McGuinness och Gay Mitchell (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Fine Gaels delegation i PPE-DE-gruppen röstade för Ria Oomen-Ruijtens betänkande om 2007 års lägesrapport om Turkiet som helhet. Vi stöder de reformer som Turkiet genomför för demokrati, goda styrelseformer och rättsstatsprincipen. Dessa åtgärder är positiva både för Turkiet och EU, och vi stöder Turkiets insatser för reform.

Vi som står bakom denna förklaring röstade dock mot ändringsförslag 14 om stycke 16 i betänkandet som innehöll orden ”rättigheter när det gäller sexualitet och reproduktion”. Vi röstade mot detta avsnitt av ändringsförslaget av de skäl som anges i vår gemensamma förklaring till parlamentet vid sammanträdet den 13 mars 2008.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Ria Oomen-Ruijtens betänkande om 2007 års lägesrapport om Turkiet och dess framsteg inför en anslutning. Jag anser att Turkiet bör kunna gå med i EU. För närvarande finns det svårigheter i frågor om organisationsfrihet, mänskliga rättigheter och rättigheter hos minoriteter, som kurder och kristna. Men framsteg görs, om än långsamt, och dessa bör erkännas.

Jag stödde ändringsförslagen om folkmordet på armenierna. Jag vet att det var längesedan, men en nation måste acceptera sin historia, och hittills har Turkiet inte accepterat denna blodiga fläck i sitt förflutna. Det kanske inte är ett definitivt hinder för medlemskap i EU, men vi kan i ärlighetens namn inte bara svepa det under en alltför läglig turkisk matta.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Av Ria Oomen-Ruijtens kommentarer i betänkandet om 2007 års lägesrapport om Turkiet framgår, som om det behövdes ytterligare bevis, att Turkiet när det gäller civilisation, tankesätt, traditioner – alla fullt respektabla förstås – inte är ett europeiskt land. För övrigt behöver man inte leta någon annanstans för att avslöja orsakerna bakom de väldiga svårigheter som man stött på under anslutningsförhandlingarna.

Det franska ordförandeskapet, som inleds den 1 juli, kan vara en chans att ta upp denna väsentliga tvetydighet: uppdiktandet av Turkiets roll i EU enligt fördraget från 1963. Tvärtemot sina vallöften säger Nicolas Sarkozy nu att han önskar fortsätta förhandlingarna och inleda nya förhandlingar på områden som ”inte direkt rör anslutningen”, enligt ett tillvägagångssätt som är både demagogiskt och hycklande och som inte löser några som helst problem. Vem kan övertygas om att diskussionerna bara rör en ”kvasi-anslutning”?

Jag befarar att det enda syftet med att bibehålla den franska konstitutionens obligatoriska samråd med befolkningen om nya anslutningar till EU är att låta medborgarna och enbart medborgarna ta ansvar för 45 år av politisk och diplomatisk feghet som inte kan tillskrivas Turkiet i sig, utan bara regeringarna.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Trots vissa motsägelser är det ett faktum att Turkiet är strategiskt viktigt för EU:s mål, särskilt med hänsyn till den aktuella fördjupade krisen i det kapitalistiska systemet.

Även om Turkiets slutliga status är oklar – fullvärdig medlem i EU eller i en framtida Medelhavsunion – verkar det uppenbart att EU försöker hitta lösningar som bäst tillvaratar intressena hos stora ekonomiska och finansiella grupper i de stora länderna, framför allt Tyskland.

Turkiet erbjuder en enorm marknad som väcker mångas aptit. Det är ett oerhört stort land med en enorm och billig arbetskraft och en riklig tillgång på konsumenter, som dock inte får fira minnet av första maj, vilket vi nyligen kunde se i den brutalitet som turkiska säkerhetsstyrkor utsatte fackföreningsmedlemmar och demonstranter för. Det är ett vidsträckt område med ett viktigt geostrategiskt läge mellan Europa, Asien och Mellanöstern, som spelar en central roll i dispyten om äganderätt och tillgång till energiresurser i Centralasien (som Nabucco-projektet) och som har en nyckelroll i partnerskapet mellan Förenta staterna, Nato och EU.

Turkiet är också ett land vars myndigheter militärt och olagligt ockuperar en del av territoriet i en EU-medlemsstat, Cypern.

  Jaromír Kohlíček (GUE/NGL), skriftlig. − (CS) Trots att ett antal dokument citeras i förslaget till Europaparlamentets resolution, saknas den grundläggande informationen. Detta land har varit ett kandidatland sedan 1963. Villkoren för att inleda förhandlingar har ständigt diskuterats. De så kallade Köpenhamnskriterierna, som fastställdes 1993, finns inte med i textens inledning.

När man fördjupar sig i Europeiska kommissionens 2007 års lägesrapport om Turkiet får man reda på att den lagstiftning som antagits om nationella minoriteter ännu inte genomförts fullt ut, även om vissa framsteg har gjorts. Det faktum att runt 10 procent av Turkiets arbetsföra befolkning är anställda i länder i EU är en indikation på hur djupa de långvariga förbindelserna mellan Turkiet och EU är. Det som förvånar oss är läget när det gäller genomförandet av bestämmelser på ekonomiområdet, som hittills varit något diskutabelt. Trots att dessa bestämmelser formellt ingår i den turkiska lagstiftningen ser vi ofta ett mycket ”oeuropeiskt” tillvägagångssätt i de enskilda fallen.

Man kan säga att även om Turkiet har uppnått avsevärd framgång, har skillnaderna mellan Turkiet och de flesta EU-länder (bland annat Balkanländerna) ännu inte minskat nämnvärt på många områden. Arméns inflytande på landets politiska system och Sunniislams mäktiga status är de mest uppenbara särdragen i det turkiska samhället, som skiljer det från EU-länderna. Rapporten ger en ganska rättvis bild av den aktuella samhällssituationen. Även om stycke 12 i resolutionen inte är balanserad kommer GUE/NGL-gruppen inte att rösta mot det.

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Ria Oomen-Ruijtens betänkande visar den autistiska sidan hos ledarna i Bryssels Europa när de förnekar bevisen: Turkiet är ett asiatiskt land.

Deras blindhet gör att de förnekar de förutsägbara konsekvenserna av Turkiets anslutning. Med en befolkning på över 100 miljoner år 2020 kommer Turkiet att ha EU:s största befolkning och kommer därför att vara den största staten i EU:s institutioner. Detta innebär att vårt parlament riskerar att domineras, inte av PPE-DE-gruppen eller den socialdemokratiska gruppen, utan av AKP-islamister. Turkiet kommer också att vara det land som får mest bistånd: turkiska regioner kommer att ta emot den största delen av strukturfonderna, och dess tio miljoner jordbrukare kommer att förstöra den gemensamma jordbrukspolitiken.

Denna vägran att acceptera verkligheten gör också att våra regeringar ignorerar EU-medborgarnas önskemål. Efter att Frankrike påtvingats EU:s konstitutionsfördrag, som landet röstade nej till 2005, är Nicolas Sarkozy i färd med att ta bort artikel 88.5 i konstitutionen, vilket innebär att anslutningen av nya EU-medlemsstater ska bestämmas genom folkomröstning.

Om Bryssel hade lyckats med att tvinga fram Turkiets anslutning skulle vi bli tvungna att föreslå att våra nationer lämnade ett sådant arrangemang, som endast vore europeiskt till namnet, för att bygga upp ett annat Europa, ett europeiskt Europa – ett nationernas Europa.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Jag röstade för betänkandet om 2007 års lägesrapport om Turkiet.

Jag måste dock uttrycka min bestörtning när jag läste i den tyska dagstidningen Die Welt att Turkiet, som vill framställas som ett moderat islamiskt land, har antagit en lag som förbjuder köp och servering till allmänheten av vin i glas.

Vin är en europeisk kulturtillgång som produceras lagligt i de flesta av EU:s medlemsstater och som får säljas och konsumeras i alla medlemsstater.

En sådan lag är oförenlig med ett fullvärdigt medlemskap i EU. Alla lagligt producerade produkter – däribland vin – är varor, och fri rörlighet för varor måste garanteras på den inre marknaden. Ett sådant förbud strider också mot EU:s lagstiftning mot diskriminering. Ett land som begränsar den fria rörligheten för en lagligt producerad vara från andra medlemsstater kan inte bli en fullvärdig medlem i EU.

Premiärminister Tayip Erdoğan utlovade att 2008 skulle bli ett år av reform för att göra Turkiet till en modern demokrati baserad på en sekulär stat och ett pluralistiskt samhälle.

Med hänsyn till Turkiets förbud mot försäljning och konsumtion av vin i glas, undrar jag om detta löfte bara är tomt prat.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Ria Oomen-Ruijtens betänkande om 2007 års lägesrapport om Turkiet är en omfattande och uppmuntrande analys av landets framsteg mot en anslutning. Turkiet verkar ha gjort framsteg på områden som yttrandefrihet och reform av rättsväsendet. Regeringens förslag om att reformera artikel 301, ett hinder för full demokratisk frihet i landet, är också positivt. Ytterligare insatser behövs förstås på områden som rör rättigheter hos minoritetsgrupper i landet, och det aktuella mål som behandlas i konstitutionsdomstolen är viktigt. Jag stöder betänkandets rekommendationer, och jag röstade för.

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Jag ser positivt på min kollega Ria Oomen-Ruijtens betänkande om 2007 års lägesrapport om Turkiet där den turkiska regeringen uppmanas att hålla sina löften om att genomföra reformer och modernisera landet. Jag vill även framföra den åsikt som jag länge haft, som delas av den breda majoriteten av européer, att EU inte bör erbjuda Turkiet möjlighet till ett fullvärdigt medlemskap. Geografiskt, kulturellt och religiöst står Turkiet utanför det europeiska identitetskonceptet. Dessutom kan EU:s budget inte hantera och kommer inte att kunna hantera den börda som Turkiets fullvärdiga medlemskap skulle medföra. Med det sagt stöder jag visionen om ett nära samarbete, ett strategiskt partnerskap mellan EU och Turkiet. Jag ser också betänkandets betydelse mot bakgrund av detta.

Jag ser positivt på att Turkiet har gjort en del framsteg på flera områden under 2007. Trots detta kvarstår den dystra situationen med de mänskliga rättigheterna. I samband med detta betänkande bör vi insistera på att förbättra de nationella minoriteternas situation (det vill säga den kurdiska minoriteten) och på att införa fullständig yttrande- och religionsfrihet. Jag stöder även kravet på att avskaffa artikel 301 i strafflagen och på att omedelbart öppna det grekisk-ortodoxa Halki-seminariet på nytt. Vi måste också kräva att Turkiet ser tillbaka på sitt förflutna och accepterar folkmordet på armenierna som ett faktum samt att landets militära inblandning i Cypern är olaglig.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Gång på gång visar Turkiet att det inte är redo för ett medlemskap i EU genom att förtrycka sina minoriteter, utföra luftangrepp mot ett grannland och nu senast genom att lägga in sitt veto mot utnämnandet av ledaren för den österrikiska arkeologiska utgrävningsgruppen i Efesos, vilket lär ha berott på antiturkiska kommentarer från en av hennes familjemedlemmar. De kosmetiska ändringsförslagen till den artikel i strafflagen som förbjuder nedsättande tal om Turkiet och turkiskhet avleder EU:s uppmärksamhet från användningen av brutalt våld mot demonstranter och militära våldshandlingar mot norra Irak.

Eftersom Turkiet inte är redo för ett medlemskap i EU är det enda alternativet att omedelbart stoppa anslutningsförhandlingarna. Samtal om ett privilegierat partnerskap kan föras som ett alternativ.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Varje betänkande om Turkiet är ett uttryck för EU:s imperialistiska konkurrensdrivna planer för detta land. I just detta betänkande har man valt att stödja den turkiska regeringen genom att lägga överdriven tonvikt på de framsteg som Turkiet gör på olika områden, vilket inte stämmer med verkligheten. Som vanligt lovsjungs demokratiska rättigheter i betänkandet, trots den turkiska regeringens välkända enväldiga förtryckarpolitik, vilket nyligen bevisades av det brutala våldet vid första maj-demonstrationerna. I betänkandet tolereras Turkiets antikurdiska politik.

Turkiets attacker på irakiskt territorium får indirekt stöd. De ”våldshandlingar” som utförts av PKK och ”andra terroristgrupper” fördöms, men man råder enbart den turkiska armén att inte genomföra några ”oproportionerliga militära operationer”.

Den fortsatta turkiska ockupationen av Cypern slätas över i betänkandet, och man undviker kategoriskt och villkorslöst att kräva ett tillbakadragande av Turkiets militära styrkor.

I betänkandet välkomnas Turkiets aktiva deltagande i EU:s och Natos imperialistiska uppdrag och insatser. Med hänsyn till Turkiets läge i det imperialistiska systemet och dess konkurrenskraft på den bredare arenan, avser EU utnyttja anslutningsprocessen för att få kontroll över energin och de geostrategiska resurserna i detta område.

Av dessa skäl röstar vi nej till betänkandet.

  Lydie Polfer (ALDE), skriftlig. – (FR) Ria Oomen-Ruijtens betänkande är mycket välavvägt. Man välkomnar den turkiska regeringens lagstiftningsinitiativ för att fortsätta reformprocessen men sätter samtidigt press på Turkiet att påskynda reformen för att se till att rättsstatsprincipen respekteras.

Kurdfrågan, bland annat de kulturella och ekonomiska aspekterna, måste också tas upp.

På samma sätt måste frågan om lika möjligheter för kvinnor ingå i det nya konstitutionsförslaget.

Turkiets regering uppmanas också att respektera pluralism och religiös mångfald i en sekulär och demokratisk stat.

Förhandlingarna kan enbart fortsätta om man håller fast vid EU:s principer och värderingar fullt ut.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) De framsteg som gjorts på flera områden i samhället, ekonomin och politiken de senaste åren ger oss goda skäl att notera hur viljan att gå med i EU framgångsrikt kan leda till stora reformer i länder där denna möjlighet finns. Eftersom detta är fallet med Turkiet och eftersom dessa förhandlingar alltid har varit öppna, behöver vi inte längre betona vikten av att utnyttja denna möjlighet fullt ut för att, oavsett förhandlingarnas utgång, främja de mest omfattande och viktiga reformerna i Turkiet.

Vid sidan av erkännandet i detta betänkande – och också uttalandena av ledande EU-tjänstemän, särskilt kommissionens ordförande – kan vi inte undgå att vara bekymrade över de rättsliga åtgärderna mot AK-partiet. Även om det är fördelaktigt att det inte har skett något militärt ingripande, beklagar vi ändå detta försök att i domstol uppnå vad som avvisats i val. Å andra sidan är de ständiga tvivlen om AK-partiets verkliga avsikter också oroväckande. Skyddet av religionsfrihet, som vi förstår det i EU, är värt vår enighet. Ett vida utbrett påbud om en religiös tro i hela samhället vore oacceptabelt.

  Toomas Savi (ALDE), skriftlig. − (EN) Jag stöder betänkandet och vill påminna er om att mitt första anförande i denna kammare, den 13 december 2004, rörde Turkiets framsteg mot en anslutning. Jag insisterade på att Turkiet först, innan vi ens övervägde ett medlemskap, skulle erkänna den legitima grek-cypriotiska regeringen, erkänna folkmordet på armenierna 1915 och förbättra situationen för världens största statslösa nation, kurderna.

På fyra år har ingen av dessa frågor lösts. Det har inte gjorts några anmärkningsvärda framsteg i Turkiets förbindelser med Cypern, och det finns inga tecken på villighet att erkänna gamla brott. I stället genomför den turkiska armén, med godkännande av det turkiska parlamentet, folkmord på kurderna. EU måste anta en strängare hållning mot Turkiet och stoppa förhandlingarna tills de ovannämnda frågorna har lösts.

  Jacques Toubon (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Genom att rösta mot betänkandet från utskottet för utrikesfrågor om situationen i Turkiet vill den franska UMP-delegationen framföra att kommissionen, medlemsstaternas regeringar och Europaparlamentet gör fel i att fortsätta underblåsa illusionen om Turkiets anslutning.

UMP är inte mot Ria Oomen-Ruijtens betänkande, som är ett utmärkt dokument, utan vägran att ta hänsyn till verkligheten i Turkiet och dess politik, som stämmer dåligt överens med vårt projekt för europeisk integration.

  Dominique Vlasto (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade mot detta betänkande och den föreslagna resolutionen för att återigen visa mitt motstånd mot idén om Turkiets anslutning till EU. Europeiska kommissionen, medlemsstaternas regeringar och Europaparlamentet gör fel i att fortsätta att underblåsa denna illusion, som lurar både turkiska medborgare och EU:s medborgare. Jag vägrar att associera mig med en politisk ståndpunkt som inte tar någon hänsyn till verkligheten i Turkiet och dess politik, som stämmer dåligt överens med vårt projekt för europeisk integration.

Om Europa är en plats för gemensamma värderingar kan vi inte blunda för de turkiska myndigheternas oroväckande tendenser när det gäller rättsstatsprincipen, yttrande- och åsiktsfriheten eller respekt för minoriteters rättigheter. Att gå på den mjuka linjen med de turkiska myndigheterna när det gäller deras ansvar är ett strategiskt fel som distanserar dem från de framsteg som krävs, inte för en anslutning till EU, utan för att den turkiska befolkningen ska kunna utnyttja sina grundläggande rättigheter och den sociala och ekonomiska utvecklingen i Turkiet.

Ett privilegierat partnerskap med Turkiet kommer att bidra till att uppfylla dessa mål, samtidigt som båda parters integritet respekteras.