Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 21 maj 2008 - Strasbourg

13. Frågestund (frågor till rådet)

  Talmannen. − Nästa punkt på föredragningslistan är frågestunden (B6-0156/2008).

Följande frågor ställs till rådet.

Fråga nr 1 från Manuel Medina Ortega (H-0267/08)

Angående: Passdiskriminering i EU

I vissa EU-länder utfärdas pass och andra handlingar för att korsa gränser inte bara till medborgare i dessa länder, utan även till statslösa personer med permanent uppehållstillstånd i de berörda länderna. Med tanke på att de flesta av dessa personer tillhör etniska minoriteter har rådet för avsikt att anta eller föreslå format för pass och andra liknande handlingar som inte längre innehåller negativa detaljer såsom ”främling”, och därmed på ett slut på diskrimineringen på grund av etniskt ursprung?

  Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Jag har ett ganska kort svar, nämligen att frågan om utfärdande av pass eller resehandlingar till statslösa personer med permanent uppehållstillstånd i en medlemsstat inte omfattas av gemenskapens behörighet.

Därför har varken kommissionen eller rådet behörighet att föreslå några förändringar i samband med denna typ av pass eller andra resehandlingar.

  Manuel Medina Ortega (PSE). – (ES) Herr talman! Svaret från rådets tjänstgörande ordförande är verkligen mycket tydligt – det får inte förekomma någon diskussion om denna typ av fråga. Jag kanske borde ställa frågan i lite annorlunda ordalag. Kan rådet förutse någon typ av EU-harmonisering avseende pass och identifieringen av pass, eller anser det att denna fråga permanent kommer att ligga utanför medlemsstaternas jurisdiktion?

  Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Herr Medina Ortega! Tack så mycket för er följdfråga.

För närvarande är de enda gemensamma normer eller jämförelsepunkter som har antagits de som gäller inom sfären för säkerhetselement, pass eller andra resehandlingar.

Jag skulle personligen kunna förutse ytterligare åtgärder inom dessa sfär, och när det gäller andra kan jag inte spekulera i om det kommer att ske någon behörighetsövergång.

Detta är inte en fråga om huruvida denna fråga är viktig eller ej, det är en fråga om behörighet. För närvarande vilar behörigheten att utfärda identitetshandlingar till personer utan medborgarskap exklusivt hos medlemsstaterna, och rådet och kommissionen saknar befogenhet.

Tack.

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Jag vill ställa en fråga om en annan typ av diskriminering. I juli planerar ert land, Slovenien, att införa klistermärken för motorvägsavgifter, och man vill utfärda två varianter – ett årsmärke och ett halvårsmärke. Det utgör diskriminering mot tiotals miljoner personer bosatta i EU som reser till Medelhavet på sommarsemester. Vad har ordförandeskapet för avsikt att föreslå den slovenska regeringen för att lösa detta problem?

  Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Tack för er fråga, herr Rack. Notera dock att denna fråga bör ställas till den specifika medlemsstaten och inte till rådet, som inte representerar den i denna fråga.

Eftersom jag har förmånen att känna till denna medlemsstat väl vill jag dock tillägga att detta är en tillfällig åtgärd tills den satellitbaserade avgiften införs, och att de relevanta institutionerna i Europeiska unionen har fått information eller meddelande om denna åtgärd, och att de inte har tolkat den som diskriminerande.

  Talmannen. −

Fråga nr 2 från Avril Doyle (H-0270/08)

Angående: Ratificering av Lissabonfördraget

Kan det slovenska ordförandeskapet kommentera den rådande situationen för ratificeringsprocessen av Lissabonfördraget? Vilka åtgärder har rådet tagit hittills för att säkerställa ett positivt resultat av ratificeringsprocessen?

  Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Jag vill informera Avril Doyle om att fram till i dag, den 21 maj 2008, har tretton medlemsstater ratificerat Lissabonfördraget.

Jag kanske ska säga vilka de är. Ungern undertecknade det först, redan förra året, följt av Slovenien och Malta, Rumänien, Frankrike, Bulgarien, Polen, Slovakien, Danmark, Österrike, Lettland, Litauen och Portugal – vilket blir 13 länder, eller knappt hälften.

Redan under sitt halvår med ordförandeskapet har Slovenien bekräftat sin önskan att ratificeringsförfarandet ska gå enkelt under vårt ordförandeskap och sedan fortsätta lika effektivt under det följande franska ordförandeskapet, med målet att Lissabonfördraget ska träda i kraft den 1 januari 2009, som planerat.

Jag måste dock betona att ratificeringen inte ligger inom vare sig ordförandeskapets eller rådets område, utan det ligger inom medlemsstaternas behörighet, för det är de som undertecknar fördraget, alltid i enlighet med landets författning.

Tack.

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Jag tackar ordförandeskapet. Jag välkomnar att 13 medlemsstater hittills har ratificerat Lissabonfördraget. Ni känner säkert till att Irland är det enda land som kommer att ratificera det genom folkomröstning.

Vi har för närvarande stora svårigheter därhemma med att försöka motverka de olika grupperna på ”nejsidan”. Dessa grupper sprider rädsla och förvirring när det gäller Lissabonfördraget, avsiktligt eller ej, ofta i frågor som är mycket viktiga men som inte har något med fördraget att göra. Kan ni då bekräfta för mig, herr rådsordförande, att Irlands rätt att lägga in sitt veto mot framtida förslag om direktbeskattning inte kommer att påverkas på något sätt av ratificeringen av Lissabonfördraget, och att det inte finns något samband alls mellan WTO-förhandlingarna och ratificeringen av Lissabonfördraget?

  Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Fru Doyle! Tack för de två följdfrågorna.

Jag kan för det första bekräfta att alla beslut på skatteområdet även fortsättningsvis kommer att fattas enhälligt. Med andra ord kommer Irland och alla andra medlemsstater, även efter att Lissabonfördraget träder i kraft, förutsatt att det ratificeras av alla medlemsstaterna, fortfarande att ha rätt att lägga in sitt veto i skattefrågor.

När det gäller er andra fråga, det vill säga om de förhandlingar som för närvarande hålls inom Världshandelsorganisationen, kan jag också bekräfta att dessa förhandlingar inte har något direkt samband med ratificeringen av Lissabonfördraget.

Därför är svaret på båda era följdfrågor ja.

  Marian Harkin (ALDE). - (EN) Herr talman! Jag vill också ställa en fråga till ministern som rör fördragen och ratificeringsprocessen i Irland just nu.

Ett av de argument som sprids just nu är att länder efter att ha ratificerat Lissabonfördraget kan förlora sitt veto vid ratificeringen av internationella handelsavtal – exempelvis WTO-avtal.

Som läget är nu finns det ett veto, och ”nejsidan” hävdar att det kommer att förändras efter Lissabon. Jag skulle vilja ha en bekräftelse av det slovenska ordförandeskapet om huruvida detta är fallet eller ej.

  Jim Allister (NI). - (EN) Med irländarnas tur ska de irländska väljarna ensamma tillåtas besluta om ett fördrag som påverkar allas framtid fundamentalt. Kan ni, på rådets vägnar, lova att acceptera deras demokratiska dom eller kommer de, precis som väljarna i Frankrike och Nederländerna, att behandlas med förakt om de vågar rösta ”nej”, vilket ligger i samma vanhedrande tradition som ”ligg, Croppy!” och Nice II?

  Talmannen. − Mina damer och herrar! Jag kan tyvärr inte ge ordet åt fler talare eftersom arbetsordningen inte tillåter det. Jag tror att alla är medvetna om att vi studerar en förändring av denna frågestund för att göra den mer flexibel och även mer användbar. Jag assisterar själv arbetsgruppen och vi kommer utan tvekan att ha positiva nyheter så småningom. För närvarande ser arbetsordningen ut som den gör, och jag kan inte ge ordet till Jim Higgins, trots att det har begärts, eftersom han var den tredje personen som begärde det.

  Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Först vill jag besvara frågan från Marian Harkin.

Det kommer att ske förändringar när det gäller ingåendet av avtal med tredjeländer och internationella organisationer. Det nämns i artikel 207 i det framtida Lissabonfördraget. I just denna artikel som samtidigt innehåller en mycket tydlig lista över många områden där medlemsstaterna kommer att behålla sitt veto, eftersom denna artikel innehåller en förteckning över ett stort antal områden för vilka rådet kommer att fortsätta att tillämpa principen om enhällighet när det fattar sina beslut.

Det är fjärde punkten i artikel 207. Jag bör nämna att det finns ett ganska stort antal sådana områden. Det handlar om tjänsteområdet, de handelsrelaterade aspekterna av immateriella rättigheter, området för utländska direktinvesteringar, området för kulturella och audiovisuella tjänster, området för sociala tjänster, utbildning, hälso- och sjukvård med flera områden. För alla dessa områden ska principen om enhällighet gälla även efter att Lissabonfördraget träder i kraft, när rådet fattar beslut, vilket innebär med godkännande av varje medlemsstat.

När det gäller Jim Allisters fråga vill jag säga följande. Som jag redan har nämnt i mitt första svar på den relevanta frågan ligger ratificeringen av fördraget om Europeiska unionen inom medlemsstaternas domän. Genom att underteckna detta fördrag i december förra året förpliktade sig medlemsstaterna att göra allt i sin makt för att den text som de undertecknade också kommer att ratificeras i enlighet med deras inhemska regler, författningar och andra lagbestämmelser.

Det är här som ordförandeskapet inte har någon roll. Det är exempelvis på grund av ordförandeskapet som Slovenien, som för närvarande innehar ordförandeskapet i Europeiska unionen, har varit bland de första att uppfylla denna uppgift. Om ratificeringen misslyckas, vilket är något som förhoppningsvis inte kommer att ske, kommer det helt att vila på ansvaret hos den stat där detta har skett, och det kommer inte att vara rådets, eller någon annans, ansvar.

Tack.

  Talmannen. −

Fråga nr 3 från Colm Burke (H-0272/08)

Angående: Förhandlingar med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien mot EU-medborgarskap

Kan rådet kommentera den rådande situationen i förhandlingarna med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien?

Inom vilka områden känner rådet att det har skett störst framsteg? Vilka områden visar sig just nu vara de svåraste områdena att föra fram i diskussioner?

  Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Eftersom frågan är ganska omfattande kommer mitt svar att bli något längre.

Förhandlingarna med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien om dess EU-medlemskap har ännu inte inletts. Tills landet ansluter sig till Europeiska unionen är stabiliserings- och associeringsavtalet för närvarande den viktigaste ramen för f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens förbindelser med EU.

I linje med de prioriterade uppgifter som definieras i associeringspartnerskapet har landets framsteg mot att vinna medlemskap i Europeiska unionen bedömts i kommissionens framstegsrapport. Som regel publiceras rapporten i slutet av oktober eller början av november. Rådet ser fram emot att kommissionen framställer sin nästa bedömning i höst.

I sina slutsatser av den 10 december 2007 noterade Europeiska rådet de framsteg som f.d. jugoslaviska republiken Makedonien hade gjort, och beklagade att genomförandet av dess reformer hade försenats. Förseningarna berodde på inre politiska spänningar, och på grund av dem hade uppmärksamheten hos landets politiska institutioner riktats bort från de prioriterade uppgifterna för den europeiska integreringen.

Vi kan för närvarande nämna några positiva exempel, som tyder på att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien strävar efter att undvika sådana förseningar. Av de politiska kriterierna har landet gjort framsteg inom områdena decentralisering, antikorruptionspolitik, samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien, samt i de mellanetniska förbindelserna, och genomförandet av Ohridavtalet.

Efter offentliggörandet av kommissionens framstegsrapport i november antog landet lagen om allmänna åklagare, lagen om det allmänna åklagarrådet och lagstiftning om nämnden för mellanetniska frågor, och den tomma stolen i det rättsliga rådet har också tillsatts. Framsteg har även gjorts på området för säkerhet för dokument, gränskontroller och migration.

Rådet kommer att fortsätta uppmuntra alla politiska partier att öka dialogen och samarbetet med olika etniska grupper, så att landet kan göra framsteg med integrationsprocessen.

Rådet kommer även att fortsätta uppmuntra båda sidor att förnya sitt arbete på ett konstruktivt sätt, så att en ömsesidigt acceptabel lösning av namnfrågan kan nås under FN:s beskydd. Det skulle förbättra det regionala samarbetet och bidra till goda förbindelser med grannländerna.

De viktigaste reformer som landet fortfarande måste genomföra i linje med rekommendationerna från associeringspartnerskapet är följande:

– I enlighet med Ohridavtalet måste de fortsätta med decentraliseringen – två tredjedelar av kommunerna är redan i andra stadiet av skattedecentraliseringen.

– De måste förbättra lika representation av etniska minoriteter i den offentliga administrationen, och området för inre frågor är ett bra exempel på det.

De reformer som behövs närmast är polisreformen, reformen av rättssystemet och de två stora olösta frågorna från det så kallade majavtalet som kräver en större politisk enhällighet, nämligen lagen om språk och avtalet om reglering av status för offren för konflikterna 2001.

Den 18 februari 2008 antog rådet ett beslut om principerna, huvuduppgifterna och villkoren från EU:s associeringspartnerskap med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Rådet har uppdaterat det nuvarande partnerskapet genom att definiera de uppdaterade huvuduppgifterna för det vidare arbetet på grundval av rönen i kommissionens framstegsrapport för 2007.

  Colm Burke (PPE-DE). – (EN) Tack så mycket för ert svar. Jag undrar bara om ni är nöjd med att spänningarna nu har lättat så pass mycket så att framsteg kan göras? Och om spänningarna har lättat i tillräcklig grad, hur ser då tidsplanen ut för de nödvändiga reformer som måste genomföras för att den kompletta förhandlingsprocessen ska kunna återupptas?

  Janez Lenarčič, rådsordförande. − (SL) Som vi vet har val utlysts till den 1 juni i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Vi hoppas av valkampanjsperioden inte kommer att försena de nödvändiga reformerna. Förhoppningsvis kommer man att fortsätta genomföra reformerna både före och efter valperioden.

Ordförandeskapet arbetar särskilt hårt för att uppnå framsteg i integrationen av länderna på västra Balkan, inklusive f.d. jugoslaviska republiken Makedonien på vägen mot ett medlemskap i EU.

Vi hoppas att framstegen kommer att kunna uppnås så snart som möjligt, och att landet bland annat kommer att få ett datum då medlemskapsförhandlingar kan inledas.

Det beror förstås i första hand på landet självt och på hastigheten och kvaliteten på landets reformer, som alltjämt måste fullbordas och som jag nämnde i mitt svar.

  Talmannen. − Fråga nr 4 utgår, eftersom författaren inte är närvarande.

Fråga nr 5 från Gay Mitchell (H-0276/08)

Angående: Klimatförändringar och internationell säkerhet

I Javier Solanas senaste skrift om klimatförändringen och internationell säkerhet uppmärksammas rådet på några stora klimatförändringsfrågor, särskilt konsekvenserna när det gäller territoriella anspråk, exklusiva ekonomiska zoner och tillgång till nya handelsvägar till följd av klimatförändringen. Tonvikten på säkerhet och geopolitiska maktfaktorer är ett avsteg från EU:s hittillsvarande linje i klimatförändringsfrågan som har syftat till att minska utsläppen och öka EU:s och världens beredskap. Håller rådet på att utarbeta en ståndpunkt och en strategi i dessa viktiga frågor?

  Janez Lenarčič, rådsordförande. − (SL) Som ni alla vet bjöd Europeiska rådet i juni 2007 in generalsekreteraren, den höge representanten Javier Solana, och Europeiska kommissionen för att presentera ett gemensamt dokument om hur klimatförändringarna påverkar den internationella säkerheten.

Den gemensamma rapporten presenterades på Europeiska rådets möte i mars i år. I rapporten fastställs möjliga hot och konfliktformer som skulle kunna uppstå på olika platser i världen som en följd av klimatförändringarna.

Jag vill räkna upp några av dem: konflikter på grund av resursbrist, i synnerhet när åtkomsten till resurserna används i politiska syften, ökad migration som ökar trycket på transit- och målländerna och som kan orsaka politiska och etniska spänningar samt sannolika politiska spänningar på grund av förändringar i kustområden, öar som försvinner och problem med tillträde till nya trafikvägar och resurser.

Bortsett från detta innehåller den rapport jag nämnde flera rekommendationer som måste utredas närmare. Genomförandet av rekommendationerna måste sedan följas upp genom EU:s handlingsplaner.

Europeiska rådet har därför bjudit in rådet att granska det gemensamma dokumentet och senast i december i år föreslå sina egna rekommendationer om ytterligare nödvändiga åtgärder. Syftet med åtgärderna ska bland annat vara att stärka samarbetet med tredjeländer och regioner mot bakgrund av klimatförändringarna och den internationella säkerheten.

Jag borde nämna att Europeiska unionen inte distanserar sig från den redan kända gemensamma strategin för klimatförändringarna. Tvärtom betonar man med det här dokumentet en ny och mycket viktig aspekt med klimatförändringarna, som vi inte ska kunna undvika i framtida debatter på olika nivåer.

Gay Mitchell är förmodligen medveten om att Europeiska rådet under sitt möte våren 2007 godkände EU:s mål om att minska utsläppen av växthusgaser fram till år 2020. Detta skulle ha varit unionens bidrag till det globala och integrerade avtalet för perioden efter 2012.

Europeiska rådet har även betonat att Europeiska unionen har förbundit sig att omvandla Europa till en energisnål ekonomi med låga utsläpp av växthusgaser. Europeiska rådet har antagit ett beslut om att fram till dess att ett globalt och integrerat avtal för perioden efter 2012 har ingåtts, ska Europeiska unionen sträva efter att unilateralt minska sina egna utsläpp av växthusgaser med inte mindre än 20 procent fram till år 2020, jämfört med 1990 års nivåer.

Inom klimat- och energipaketet diskuterar Europaparlamentet och rådet för närvarande vad varje medlemsstat ska bidra med för att gemenskapens ovannämnda mål ska kunna uppnås. Bortsett från att lindra följderna av klimatförändringarna, kommer man under de internationella förhandlingarna om klimatförändringarna även att lägga särskild vikt vid nya tekniker och att säkra finansieringen.

I juni 2007 publicerade Europeiska kommissionen sin grönbok”Anpassning till klimatförändringar i Europa – tänkbara EU-åtgärder”. Efter intensiva samråd med alla berörda grupper kommer kommissionen i år även att publicera en vitbok om anpassningen som kommer att ligga till grund för vidare diskussioner om EU:s politik på det här området.

Tack.

  Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Jag tackar ministern för hans svar, men jag undrar om institutionerna i viss mån talar förbi varandra i den här frågan.

Å ena sidan står vi inför en miljökatastrof samtidigt som Europa och världen lever vidare som vanligt. Å andra sidan försöker vi hantera klimatförändringsproblemet genom att anta stränga beslut som framtida generationer är hänvisade till.

Precis som ministern sa försökte rådet i sina vårbeslut hantera det allvarliga klimatförändringsproblemet och anta de stränga beslut som är nödvändiga.

Men talar Javier Solana om samma sak? Han har hävdat olika saker. Han har talat om behovet av utforskningsrätter för fossila bränslen på en av jordens mest ofördärvade platser och kallar det en möjlighet. Går detta inte stick i stäv mot Europeiska rådets uttalanden? Skulle vi inte kunna samordna våra uttalanden?

Avril Doyle, som är vår föredragande på klimatområdet, är här och hon kommer att lyssna på allt detta.

  Janez Lenarčič, rådsordförande. − (SL) Jag kan försäkra er att rådets generalsekreterare – den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken – otvivelaktigt har samma ståndpunkt som Europeiska rådet. Han har utarbetat sin rekommendation på uppdrag av rådet. Rådet har välkomnat rapporten och har inte funnit några motsägelser eller motstridigheter i förhållande till rådets övriga beslut, inklusive besluten för det integrerade klimatskyddet och energipolitiken.

Jag delar alltså inte uppfattningen om att det förekommer motsägelser mellan den höge representantens verksamhet och rådets beslut eller intentioner.

  Carlos Carnero González (PSE). – (ES) Herr talman! Jag vill följa upp rådets svar på vår kollegas relevanta fråga genom att föreslå att även vi bör diskutera klimatförändringsproblemet, i synnerhet i medlemsstaterna kring Medelhavet.

Ett av förslagen i kommissionens meddelande handlar om att förbättra Horisont 2020-initiativet om föroreningarna i Medelhavsområdet som både är ett offer och en orsak till klimatförändringarna. Det råder ingen tvekan om att man kan vidta mycket pragmatiska åtgärder med hjälp av det här förslaget. Anser inte rådet att detta är en regional prioritet i kampen mot klimatförändringarna inom ramen för EU:s globala agenda?

  Janez Lenarčič, rådsordförande. − (SL) Tack, Carlos Carner González, för er nya fråga. Vi samtycker till det här initiativet. En av de regioner som Javier Solana har pekat ut särskilt i sin rapport är faktiskt Medelhavet, en region som skulle kunna bli allt mer problematisk på grund av klimatförändringarna, men även på grund av migration och liknande svårigheter.

Vi kan med all sannolikhet förvänta att klimat- och miljöskyddet i allmänhet kommer att bli ett av huvudämnena i Barcelonaprocessen, som snart ska uppdateras med förslag om att etablera en union för Medelhavsområdet. Jag upprepar att detta handlar om en uppdatering av den befintliga Barcelonaprocessen.

Som ni vet innehåller de dokument som Europeiska kommissionen presenterade nyligen kring dessa frågor ett nytt tillvägagångssätt precis som ledamoten var inne på, även om dokumenten för närvarande ännu inte nämner några specifika projekt. Vi kan dock räkna med att detta kommer att vara ett av huvudämnena i vår utökade dialog med länderna kring Medelhavet.

  Talmannen. −

Fråga nr 6 från Jim Higgins (H-0278/08)

Angående: Effektivt skydd av EU:s yttre gränser

Kan rådet redogöra för de framsteg som har gjorts med att stärka skyddet av EU:s yttre gränser under det innevarande ordförandeskapet? Har problemet med narkotikasmuggling i kustområden diskuterats på rådsnivå?

  Janez Lenarčič, rådsordförande. − (SL) Jag tror att Jim Higgins är medveten om att rådet lägger stor vikt vid den effektiva hanteringen av de yttre gränserna. Den fria rörligheten för personer inom EU gör att rätt skydd och hantering av de yttre gränserna är av största vikt för att ge medlemsstaterna inre säkerhet och för att effektivt bekämpa terrorism, illegal invandring och människosmuggling.

I detta syfte har Europeiska rådet så här långt vidtagit ett antal viktiga åtgärder. Det har bland annat antagit rättsliga instrument, t.ex. kodex om Schengengränserna, fonden för de yttre gränserna, Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser – Frontex i kortform. Det har även vidtagit åtgärder i samband med bildandet av grupper för snabba ingripanden vid gränserna.

Jag vill även uppmärksamma er på tre meddelanden som kommissionen offentliggjorde den 13 februari i år. Dessa meddelanden innehåller förslag och rekommendationer om eventuella sätt att hantera gränserna på EU-nivå, om framtida utveckling av Frontex, om en eventuell utformning av ett europeiskt gränsövervakningssystem kallat Eurosur och om ett system för in- och utresa vid de yttre gränserna.

Debatten om kommissionens förslag och rekommendationer i dessa meddelanden ägde rum den 12 mars på ministerkonferensen i Slovenien. Man räknar med att rådet för rättsliga och inrikes frågor i juni kommer att anta rådets beslut om hanteringen av EU-medlemsstaternas yttre gränser. Dessa beslut bör innehålla kortsiktiga och långsiktiga prioriteringar för Frontex framtida utveckling, ytterligare rekommendationer om Europeiska kommissionens arbete om användningen av toppmodern säkerhetsteknik, bättre hantering av yttre gränser och riktlinjer om fortsatt arbete för att etablera Eurosur.

Bortsett från detta har vi noga övervakat Frontex verksamhet, framför allt när det gäller genomförande av gemensamma operationer, det europeiska nätverket med kustpatruller, fortsatt uppgradering och användning av utrustning som registreras centralt, s.k. Crate, samt möjlig utplacering av grupper för snabba ingripanden vid gränserna.

Etableringen av MAOC-N (Maritime Analysis and Operations Centre – Narcotics) i september förra året var ett viktigt steg framåt för gränsskyddet. Detta är ett center för åtal med militärt stöd och har etablerats av sju medlemsstater: Storbritannien, Frankrike, Spanien, Irland, Nederländerna, Italien och Portugal. Centret är tillgängligt även för de övriga medlemsstaterna.

Centrets mål är att utrota illegal handel av förbjudna ämnen med fartyg eller flyg över Atlanten till Europa och Västafrika.

Målet ska uppnås genom ökad insamling, utväxling och analys av information, och genom optimalt utnyttjande av medlemsstaternas havs- och flygresurser.

Till rådets prioriterade uppgifter hör även stärkt gränskontroll samt insamling och utväxling av hemligstämplad information om narkotikahandelns vägar.

  Jim Higgins (PPE-DE). – (GA) Herr talman! I takt med att användningen av narkotika ökar och att allt mer narkotika blir tillgänglig, är det uppenbart att säkerhetsmyndigheterna inte kan stoppa narkotikan från att komma hit framför allt från Sydamerika.

Herr rådsordförande, ni nämnde kustpatrull. Visste ni och rådet att det bara finns en inspektör i sporadisk tjänst vid hamnarna och flygplatserna längs Atlantkusten i västra Irland. Det finns endast en båt. Och det är väl allt för uppenbart att Irland används som inkörsport för att exportera narkotika till andra medlemsstater – till ert eget land och till andra länder inom EU. Är ni och rådet oroade över den här situationen?

  Janez Lenarčič, rådsordförande. − (SL) Jag är tacksam för Jim Higgins nya fråga. Jag vill betona att Europeiska rådet verkligen är oroat över detta, och kommer att förbli oroat så länge narkotikahandeln fortsätter att existera.

När det gäller Irland vill jag framhäva det som jag nämnde tidigare, nämligen att Irland är ett av de länder som i september förra året etablerade MAOC-N (Maritime Analysis and Operation Centre – Narcotics). Centrets uppgift är just att utrota illegal handel av förbjudna ämnen som äger rum längs denna rutt, antingen med fartyg eller flyg över Atlanten till Europa eller Västafrika.

Med tanke på att det inte var så länge sedan centret etablerades, räknar jag med att det kommer att bli mer aktivt i framtiden. Ordförandeskapet kommer att stödja centrets utveckling och tillhandahålla stöd allt efter det inflytande som står till ordförandeskapets förfogande.

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Herr minister! Utvidgningen av det område som omfattas av Schengenöverenskommelsen i december förra året har gjort många EU-medborgare oroade över att de inte längre har samma säkerhetsnivå som de hade tidigare. Har samarbetet mellan medlemsstaternas polismyndigheter i det utökade området uppnått önskade resultat efter utvidgningen av Schengenområdet?

  Janez Lenarčič, rådsordförande. − (SL) Tack, Reinhard Rack, för er nya fråga.

Det är viktigt att inse att Schengenområdet inte har utvidgats automatiskt eller impulsivt eller av sig självt. Det har utvidgats efter omfattande förberedelser i alla de medlemsstater som ville vara en del av Schengenområdet. Det har utvidgats efter att de ansvariga EU-organen och -institutionerna hade analyserat förberedelserna noga.

Och först när man kunde konstatera att man hade uppnått en lämplig kontroll för de framtida yttre gränserna i det utvidgade Schengenområdet kunde utvidgningen äga rum.

Vi tar människors oro på allvar och jag vill särskilt betona att det självklart är nödvändigt att informera dem om att det inte finns några sakliga skäl för dem att vara oroade.

Jag upprepar att Schengenområdet inte utvidgades över en natt. Det utvidgades efter noggranna förberedelser och efter noggranna kontroller som säkerställde att alla tekniska och säkerhetsmässiga förhållanden var uppfyllda. Eftersom de var uppfyllda kan vi i dag försäkra att säkerheten längs alla yttre gränser i det utvidgade Schengenområdet är tillfredsställande.

  Talmannen. −

Fråga nr 7 från Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-0281/08)

Angående: Fattigdomsbekämpning

Hur ser rådet på utvecklingen när det gäller att säkerställa minimivillkor för ett anständigt liv och arbete, med full och produktiv sysselsättning för EU-medborgare och andra personer som bor i EU, som ett led i kampen mot fattigdom och särskilt barnfattigdom?

  Janez Lenarčič, rådsordförande. − (SL) Tack för frågan från Marie Panayotopoulos-Cassiotou.

Sysselsättning, fattigdomsbekämpning och social utslagning utgör de största utmaningarna för EU och dess medlemsstater. Men jag vill påpeka att både sysselsättningspolitiken och socialpolitiken ligger inom medlemsstaternas ansvarsområde, och att Europeiska unionen stöder och kompletterar deras verksamhet.

Därför måste medlemsstaterna utveckla den lämpligaste politiska kombinationen med hänsyn till landets ekonomiska och sociala situation samt sysselsättningssituation.

Tillåt mig att nämna några av de EU-åtgärder som har vidtagits på det här området i syfte att, som jag redan har nämnt, stödja och komplettera den politik som ligger inom medlemsstaternas ansvarsområde.

Det första är EU-lagstiftningen som reglerar ett stort antal ärenden som rör sysselsättning, bland annat fri rörlighet för arbetskraft, information och samråd, arbetsförhållanden och åtgärder för att motverka diskriminering.

Det andra är instrument som sysselsättningsriktlinjer, integrerade rekommendationer och gemensamma principer om flexicurity samt politisk rådgivning när medlemsstaterna ska införliva och genomföra denna politik.

Det tredje handlar om att medlemsstaterna i denna öppna form av samordning har visat starkt politiskt engagemang för att utbyta information och lära av varandra. Denna öppna samordningsmetod har bidragit till att etablera gemensamma indikatorer genom uppmuntrande undersökningar och ömsesidiga rapporter och genom ett starkare samarbete på EU-nivå.

I samband med arbetstagares rättigheter och förbättringen av arbetsvillkor reglerar EU-lagstiftningen bland annat den fria rörligheten för arbetskraft, informations- och samrådsfrihet, arbetsvillkor, inklusive arbetstid, hälsovård och säkerhet på arbetet liksom åtgärder mot diskriminering, som även omfattar jämställdhet mellan kvinnor och män.

Låt mig påpeka att artikel 137 i avtalet handlar om att bestämmelserna i denna artikel inte ska tillämpas på löner. Det innebär att Europeiska unionen inte är behörigt att fastställa minimilöner och inte heller är behörigt att reglera minimilöner mellan medlemsstaterna.

Inom denna öppna samordningsmetod, som jag redan har nämnt, uppmanas medlemsstaterna faktiskt att fastställa lämpliga minimistandarder. Beslutet om standarder – typ och nivå för berättiganden – ligger inom medlemsstaternas ansvarsområde.

Eftersom situationen varierar i varje medlemsstat, anser vi inte att det finns någon anledning att införa en gemensam standard. Vi måste tänka på att många medlemsstater i EU arbetar med problem som tillgång till medel, skulder samt socialförsäkringssystemens hållbarhet. Det vore därför problematiskt att fastställa eller införa gemensamma standarder på de här områdena.

Allt detta visar att medlemsstaterna både borde planera noga och diskutera frågan om minimistandarder, för att på så sätt bidra till att bekämpa fattigdomen.

I sin fråga hänvisade Marie Panayotopoulos-Cassiotou särskilt till barnfattigdom. Barn utsätts för fattigdom i hushåll där föräldrarna saknar arbete, i hushåll där sysselsättningsnivån är låg och familjeinkomsten är otillräcklig eller i fall där socialbidraget inte räcker för att bekämpa fattigdomen.

Därför kan man genom att genomföra väl avvägda och integrerade strategier samt strategier som omfattar aktiv integration åtminstone i viss utsträckning bidra till att främja barns och ungdomars välfärd.

Tack.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Jag tackar rådets företrädare för hans svar på min fråga om att genom acceptabla standarder se till att arbets- och levnadsvillkoren är anständiga. Anständigt arbete är ett mål både för den globala FN-gemenskapen, under Internationella arbetsorganisationens (ILO) beskydd, och för EU. Vi har i alla fall antagit en resolution om detta.

Hur tänker rådet genomföra dessa anständiga arbets- och levnadsvillkor för medborgarna, i synnerhet för barnen?

  Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Tack så mycket för tilläggsfrågan.

Även när det gäller denna förordning måste man ha i åtanke att ämnet ligger inom medlemsstaternas befogenhet. Rådet kan bara uttala sig generellt. Givetvis uppmuntrar vi medlemsstaterna att följa de allmänna bestämmelserna i den citerade förordningen, eller Internationella arbetsorganisationens standarder. Alla EU-medlemsstater är medlemmar i Internationella arbetsorganisationen.

Tack.

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE). – (PT) Vi håller med om målen för alternativa energikällor, men det är uppenbart att livsmedelsproblemet och hungern, som tycks öka, får många människor att undra om biobränsle är det rätta steget. Jag håller med om att vi måste fortsätta utvecklingen av alternativa energikällor. Samtidigt undrar jag om ni öppet kan försäkra våra medborgare om att livsmedelskostnaderna och världshungern inte kommer att öka.

  Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Tack för er tilläggsfråga.

Högre matpriser är givetvis ett stort problem, och därför har även detta högnivåforum organiserat en debatt om ämnet. Europeiska rådet är redo att göra allt för att effektivt ta itu med problemet med högre matpriser. För att göra det måste vi dock först finna orsakerna till varför matpriserna går upp – och det finns säkert många orsaker.

Orsakerna till högre matpriser är många och av varierande natur. Därför tar rådet itu med dem genom olika organ. Detta debatterades nyligen i jordbruks- och fiskerådet, som antog vissa riktlinjer som bör kunna bidra till att sakta ner ökningen av matpriserna.

För en tid sedan, i denna sal, nämndes biobränslen som en av de faktorer som antas bidra till högre matpriser. Det finns en allmän kännedom om biobränslens potentiella påverkan, och därför har vi en intensiv utveckling av så kallade hållbarhetskriterier för bränsleproduktionen. I dessa kriterier ingår givetvis också den sociala effekten, som vi ska försöka bedöma.

Arbetet är inte färdigt, men man fortsätter i hög grad med det. Jag vill dock betona att biobränslens påverkan på matpriserna säkerligen tillhör de mindre viktiga faktorerna. Det finns ett antal andra faktorer som är mycket viktigare och de ses noga över av rådet på samma gång.

Tack.

  Talmannen. −

Fråga nr 8 av Robert Evans (H-0283/08)

Angående: Mänskliga rättigheter på Kuba

I februari 2008 undertecknade den kubanska regeringen två rättsliga konventioner från FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna vid FN i New York. Genom dessa två rättsligt bindande konventioner förbinder sig Kuba att ge folket yttrande- och mötesfrihet samt rätt att resa.

Mot bakgrund av detta positiva steg från Kubas sida och kommissionär Louis Michels konstruktiva besök på Kuba i mars undra jag följande. Vilka åtgärder vidtar rådet för att normalisera förbindelserna med den kubanska regeringen? Vilka påtryckningar utövar rådet för att få Kuba att respektera sina internationella åtaganden?

  Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Angående frågan från Robert Evans vill jag säga följande.

EU välkomnar att Kuba har undertecknat FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (ICPPR) och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR).

I sitt uttalande av den 4 mars i år bedömde ordförandeskapet det som positivt att Kuba har undertecknat de två pakterna. Eftersom Kuba har undertecknat de rättsligt bindande internationella verktygen har landet, givetvis, accepterat de krav som följer med dem.

Ordförandeskapet har uppmuntrat Kuba att fortsätta med sådana positiva åtgärder och att ytterligare öka sitt samarbete med internationella organ om skyddet av mänskliga rättigheter. EU kommer noggrant att följa införlivandet av de rättsligt bindande åtaganden för mänskliga rättigheter som Kuba har accepterat.

I sina slutsatser om Kuba 2007 uppmuntrade Europeiska rådet den kubanska regeringen att genomföra de politiska och ekonomiska reformer som krävs för att förbättra det dagliga livet för Kubas befolkning. EU erkänner kubanernas rättigheter att bestämma själva över sin framtid. EU är redo att tillhandahålla ytterligare konstruktivt stöd för framtida utveckling inom alla områden av det kubanska samhället, inklusive åtgärder inom framtida utvecklingssamarbete.

EU fortsätter dock att påminna de kubanska myndigheterna om att de måste uppmuntra och respektera mänskliga rättigheter samt medborgarnas friheter.

Europeiska rådet diskuterar ännu möjligheterna att återetablera en allmän och öppen dialog med Kuba i linje med slutsatserna i juni förra året. Om det verkligen kommer att ske beror dock även på Kuba och om landet är redo att acceptera förslaget om en politisk dialog.

Ordförandeskapet ber Kuba att göra ytterligare ett viktigt drag och ratificera båda FN-pakterna utan några reservationer som skulle kunna undergräva deras karaktär och effektivitet.

Tack.

  Richard Howitt (PSE). - (EN) Tack till rådets ordförande för hans extra samtal i kväll. Med tanke på förändringarna i den kubanska regeringen undrar jag om han och rådet har sett någon förändring och ökning av kubanernas vilja att inleda den politiska dialog han nämnde. Jag undrar också om han skulle kunna reflektera över den aktuella debatt som äger rum i USA samt debatten om våra transatlantiska relationer, som säkerligen sker mellan rådet och USA. Ser han någon politisk förändring som kan ge ytterligare incitament till att förbättra de mänskliga rättigheterna på Kuba?

  Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Tack så mycket herr Howitt för tilläggsfrågan.

Jag kan inte säga att vi har märkt några större förändringar, även om vi är medvetna om att det finns potential till förändring och till ett nytt kapitel i förhållandet mellan EU och Kuba. Detta kommer också att diskuteras på de kommande sammanträdena i rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser.

Vi hoppas att man kommer att dra nytta av potentialen och att detta kan bli verklighet. Jag upprepar att detta dock främst är upp till Kuba.

Tack.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Frigivningen av de fyra kubanska samvetsfångarna är ett stort framsteg, liksom Kubas undertecknande av två rättsligt bindande konventioner från den universella deklarationen om mänskliga rättigheter hos FN den 28 februari 2008. Åtminstone 58 personer är dock fortfarande inlåsta i kubanska fängelser enbart på grund av att de insisterat på sina grundläggande rättigheter. Inom ramen för de två FN-konventionerna om mänskliga rättigheter, vad kan rådet göra för de 75 samvetsfångarna från ”March group”? Jag litar på att rådet kommer att uppmana högt uppsatta kubanska officerare att undersöka alla fall som rör kubanska dissidenter genom opartiska rättegångar samt försöka få dem frigivna.

  David Martin (PSE). - (EN) Jag var något besviken över ert svar eftersom jag anser att kubanerna visar att de verkligen är villiga att handla och att förändringen i regeringen är en förändring av emfas i termer av det kubanska förhållningssättet till världen utanför. Det skulle verkligen vara synd om EU inte använde möjligheten och tog chansen att ha en allvarlig/seriös dialog med Kuba. Så låt oss inte utöva mer påtryckningar mot Kuba att göra eftergifter, låt oss börja med att EU uppmuntrar Kuba.

  Janez Lenarčič, Rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) För det första, med tanke på Zita Pleštinskás fråga:

Faktum är att antalet politiska fångar har minskat, och EU välkomnar detta. Vi kommer dock att fortsätta att kräva att de kubanska myndigheterna friger alla politiska fångar, framför allt på grund av att Kuba är medlem av FN:s råd för mänskliga rättigheter vilket givetvis innebär att landet har vissa förpliktelser. Det är ingen tvekan om att människorättsfrågan kommer att vara en av de grundläggande frågorna i vår dialog med Kuba.

Nu skulle jag vilja återvända till David Martins kommentar. Jag kan återigen försäkra honom om att ordförandeskapet, eller rådet, inte kommer att missa något tillfälle att återuppta dialogen, om ett sådant tillfälle uppstår. Självfallet måste dialogen även handla om människorättssituationen, och vi hoppas att Kuba kommer att acceptera ett sådant förslag till att återupprätta en dialog.

Tack.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Det förbryllar mig hur rådet bara kan gå i väg utan att blinka. Jag har varit parlamentsledamot under lång tid. Frågestunden med rådet brukade börja kl. 21.00 och rådet var med oss ända till 22.30. Sedan bad rådet att frågestunden skulle flyttas fram till 18.00 eller 19.00, och vi böjde oss för denna önskan. Det var vårt första misstag. Efter detta har frågestunden alltid börjat sent, och rådets företrädare har varit tvungna att gå prick klockan 19.00. Det är inte det slovenska ordförandeskapets fel, utan det är ett allmänt problem som vi måste diskutera med rådet. Under halva året kan rådets företrädare säkerligen stanna till torsdag i den vackra staden Strasbourg och därmed vara tillgängliga för oss även på onsdagskvällar.

  Talmannen. − Er kommentar är noterad. I dag började vi faktiskt i tid kl. 18.00. Därmed började inte sammanträdet sent. Hur som helst har rådet begärt ordet och kan tala.

  Janez Lenarčič, Rådets tjänstgörande ordförande − (SL) Tack herr talman för att ni gav mig ordet.

Jag vill bara säga till Berndt Posselt att rådet respekterar och har anpassat sig till de beslut som Europaparlamentet har antagit, givetvis i samråd med rådet. Det har dock bestämts att frågestunden ska vara en timme – frågestunden som i dag började i tid. Det är också bestämt att som regel ska frågestunden äga rum på onsdagar mellan 18.00 och 19.00. Rådet har anpassat sig för att tillmötesgå detta. Vi respekterar detta och kommer att fortsätta att göra det i framtiden.

Tack.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Tillåt mig att informera rådet om att frågestunden normalt varar 1,5 timme. När vi klagar hos presidiet får vi alltid höra att de frågestunder som bara varar en timme är ett undantag. Detta undantag tillämpas varje gång nuförtiden.

  Talmannen. − Herr Posselt! Det är en fråga som talmanskonferensen beslutar om. Det är inte frågan om huruvida jag håller med eller inte. Jag skulle vilja att vi hade mer tid, men vi måste rätta oss efter talmanskonferensens beslut. Hur som helst har er kritik noterats och kommer att vidarebefordras till talmanskonferensen.

De frågor som på grund av tidsbrist inte hade besvarats skulle erhålla skriftliga svar (se bilagan).

Frågestunden är avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 19.05 och återupptogs kl. 21.00.)

ORDFÖRANDESKAP: MAREK SIWIEC
Vice talman