Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 21 maj 2008 - Strasbourg

18. En ny strategi för djurhälsa för Europeiska unionen (2007-2013) (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är Janusz Wojciechowskis betänkande (A6-0147/2008), för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, om en ny strategi för djurhälsa för Europeiska unionen (2007–2013) (2007/2260(INI)).

  Janusz Wojciechowski, föredragande (PL) Huvudidén med strategin för djurhälsa är att det är bättre att förebygga än att behandla, vilket givetvis stämmer. Jag är säker på att vi alla minns problemen med BSE och fågelinfluensan, då vi var tvungna att slakta miljontals djur. Det var en mycket otrevlig upplevelse, och jag är säker på att ingen av oss någonsin önskar se den upprepas. Den visade oss dock att vi bör förbättra samarbetet på gemenskapsnivå för att förbättra skyddet av djurhälsan. Den senare är nära sammankopplad med människors hälsa, på grund av att vissa sjukdomar kan överföras direkt eller indirekt från djur till människor.

Jag vill också särskilt ta upp några punkter i mitt betänkande. För det första bör man främja bättre standarder för djurhälsovård. I betänkandet betonas den nära kopplingen mellan dem. Man hoppas att båda kommer att vara framträdande i framtida politik.

Den andra punkten jag vill betona är rättvis konkurrens. Europeiska producenter måste följa många veterinärstandarder och bestämmelser som rör djurhälsa och välbefinnande. Samma krav ställs dock inte på importörer. Detta betonas mycket starkt i betänkandet. Samma krav bör gälla för våra producenter och dem som exporterar djurprodukter till den europeiska marknaden. Detta utgör en stor utmaning för våra förhandlare vid WTO:s förhandlingar.

Min tredje punkt rör det starka stödet för vaccinationsprogrammet. Vi anser att det är ett viktigt verktyg för att minska antalet sjukdomsfall. Det krävs också en ny strategi. Produkter som kommer från vaccinerade djur bör inte diskrimineras på marknaden. Ett antal artiklar i betänkandet har ägnats åt denna fråga.

Min fjärde punkt rör skador och kompensationssystem. För det första bör man genom detta system uppmuntra till att minska sjukdomsrisken. För det andra bör det inte bara täcka de förluster som direkt rör eliminering av sjukdomskällorna, utan också indirekta förluster som beror på marknadskriser.

Den femte punkten är bättre kontroll vid unionens yttre gränser. Det räcker inte med att kontrollera dokument, utan man måste också göra ordentliga kontroller för att effektivt förhindra illegalt inträde av djur med okänt ursprung till unionens område.

Den sjätte punkten rör tiden för genomförandet av strategin. Jag anser att vi inte kan förvänta oss att ha alla lagstiftningslösningar klara så tidigt som 2013. Det krävs mer tid.

Den sjunde punkten rör finansieringen av strategins mål. I förslaget till betänkande kritiserar man att finansieringen av dessa ambitiösa planer är otillräcklig. Planerna bör finansieras helt och håller genom unionens budget.

Sammanfattningsvis, herr talman, vill jag säga några ord på engelska så att jag kan vara trogen det citat jag nu kommer att hänvisa till.

(Talaren fortsatte på engelska.)

  Androula Vassiliou, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag välkomnar varmt parlamentets positiva och stödjande reaktion på den nya strategin för djurhälsa.

Vi känner alla till att utbrott av djursjukdomar kan ha förödande konsekvenser. De kan utgöra en allvarlig risk för folkhälsan, de kan skada det allmänna förtroendet för jordbruk i allmänhet och djurprodukter i synnerhet och de kan medföra stora ekonomiska kostnader – tänk bara på att mul- och klövsjukan år 2001 kostade över 13 miljarder euro enbart i Förenade kungariket. Utbrott av djursjukdomar kan också leda till att djurens välbefinnande och miljön äventyras.

Genom strategin kan vi ta itu med ett antal utmaningar i och med att vi tar hänsyn till feedback från våra omfattande samråd med de inblandade.

EU i dag – med 27 medlemsstater – ser mycket annorlunda ut jämfört med den embryoliknande gemenskapen för många år sedan, när våra nuvarande djurhälsoregler tog form. Nya utmaningar har dykt upp, såsom fågelinfluensan och spridningen av vektorburna sjukdomar som blåtunga, och det är mer sannolikt att de dyker upp under de kommande åren. Handelsvillkoren har kraftigt förändrats, med en stor ökning av volymen i handeln med och importen av djur och djurprodukter.

I den nya strategin erkänner man och reflekterar över de stora sociala och ekonomiska konsekvenser djurrelaterade hot kan få – med andra ord handlar det inte bara om kontroll av vissa smittsamma djursjukdomar. Strategin kännetecknas av att man inriktar sig på djurhälsorelaterade aspekter av folkhälsa, livsmedelssäkerhet, djurens välbefinnande, jordbruk, handel, hållbar utveckling och forskning. Huvudprincipen är att det är bättre att förebygga än att bota.

Aktuella undersökningar visar hur värdefullt och effektivt det är att förebygga. Vi måste investera mer i effektiva åtgärder för att förebygga utbrott och således minimera den påföljande spridningen av sjukdomar samt eliminera eller åtminstone minska sjukdomarnas effekter. Biosäkerheten på bondgårdar måste förbättras och stödjas ekonomiskt. Sjukdomsutrotning samt övervakning måste ökas och sjukdomsmedvetenhet samt krisberedskap måste stärkas. Man bör lägga större vikt vid vaccination och särskiljande testning.

Strategin kräver en ny rättslig ram i form av en allmän djurhälsolagstiftning som kompletteras med genomförande av tekniska akter. Ur ett brett helhetsperspektiv bör vår lagstiftning uppdateras eller utvecklas på ett mer strategiskt och sammanhängande sätt. Man bör förtydliga roller och ansvar så långt som möjligt, anpassa till internationella standarder, samt bygga strategin på vetenskapliga råd och försiktighetsprincipen när det är lämpligt.

Kommissionen reflekterar just nu över hur man bäst väljer vilka djursjukdomar som ska prioriteras med hänsyn till hur de påverkar människors hälsa samt vårt samhälle och vår ekonomi. I år kommer man att påbörja en studie om utvecklingen av EU:s gemensamma ansvar och kostnadsdelningssystem. Detta bör hänga samman med en översyn av de aktuella tillgängliga finansiella instrumenten. Vi måste också arbeta för att stimulera innovation genom forskning och utveckling, samt genom tillräckliga resurser till offentlig-privata partnerskap.

Slutligen bör jag nämna det sjunde ramprogrammet för forskning, som löper parallellt med den nya strategin. Det kommer att vara viktigt för att stödja forskning om djurhälsa och välbefinnandefrågor.

Kommissionen kommer under de närmaste veckorna att fastställa en handlingsplan, med hänsyn till parlamentets, rådets samt ekonomiska och sociala utskottets rekommendationer och åsikter. Kommissionen skulle bli glad över att få ytterligare input från parlamentet i detta avseende, framför allt när det gäller halvtidsöversynen 2009.

Tack återigen för det intresse och den entusiasm ni har visat för initiativet. Jag ser fram emot att möta många parlamentsledamöter under veterinärveckan, ett evenemang som kommissionen organiserar med er hjälp som ett tidigt steg för att förvandla strategin från ord till handling.

  Esther De Lange, för PPE-DE-gruppen. – (NL) Herr talman! Vi kanske kan vara lite mer generösa med de två minuterna eftersom min föregångare hoppade av. Jag vill tacka kommissionen för dess uttalande och föredraganden för hans betänkande. Den stora utmaningen nu är att översätta ambitionerna i uttalanden och betänkandet till konkreta åtgärder.

Jag skulle framför allt vilja nämna några punkter som vi bör överväga. Vi håller givetvis med kommissionen om att det är bättre att förebygga än att bota när man bekämpar djursjukdomar. Om en djursjukdom ändå bryter ut, som ni redan har sagt, måste vaccination vara centralt i bekämpningen av den. Vi vill förebygga situationer som den i min medlemsstat där vi hade 26 fall av galnakosjukan 2001 och 285 000 djur fick slaktas. Eftersom det inte är någon skillnad på produkter från vaccinerade och ovaccinerade djur, måste försäljning av sådana produkter garanteras, både i och utanför EU. Jag vill uppmana kommissionen att hålla ett öga på detta, eftersom det har gått fel tidigare. Givetvis måste stormarknader, tillverkare och konsumenter ta sitt ansvar i detta avseende.

Vi uppmanar också kommissionen att tydliggöra vilken roll EU, medlemsstaterna och branschen själv måste spela i finansieringen av förebyggandet av djursjukdomar, i synnerhet nu när ämnet faktiskt är en del av debatten om hälsokontroll av den gemensamma jordbrukspolitiken. Medlemsstaternas finansiering skiljer sig fortfarande mycket åt och det kan också påverka konkurrenssituationen. Därför vill vi att dessa punkter ska förtydligas.

Givetvis måste exporterande länder följa samma krav som våra europeiska producenter, till exempel när det gäller att identifiera och förebygga djursjukdomar. Slutligen vill jag fråga Europeiska kommissionen när man förväntar sig att lägga fram sin analys av de gällande transportbestämmelserna och hur vi kan begränsa den potentiella spridningen så mycket som möjligt inom området.

  Rosa Miguélez Ramos, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman! Det verkliga förhållandet, fru kommissionsledamot, är att alla av oss i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling hjärtligt välkomnade den nya strategin för djurhälsa som ni framlade för oss, vilket framgår av de många bidragen till detta betänkande.

Det måste sägas att detta är det största och mest ambitiösa program som någonsin framlagts angående denna fråga och jag måste gratulera er. Men, för att säga som sanningen är, måste jag få uttala min förvåning över att resonemangets höga ambitionsnivå inte har åtföljts av den planering av budgeten som krävs, för det är uppenbart att nuvarande veterinärfonder inte kommer att räcka till för den nya och ytterst nödvändiga förebyggande politiken.

Fru kommissionsledamot! Vi har just mottagit Mariann Fischer Boels förslag angående den gemensamma jordbrukspolitikens hälsokontroller, och varken djurens hälsa eller välbefinnande får medel från fonder som anslagits till landsbygdens utveckling för att ta itu med de nya utmaningarna, tvärtemot vad tjänstemännen uppenbarligen väntade sig, efter vad jag hört.

Med andra ord kommer den politik som vi nu diskuterar inte att få extra medel, eller åtminstone inte från jordbruksfonder – som jag tror att ni sa – förrän den nya finansplanen presenteras.

Fru kommissionsledamot! En budget utan politik tjänar ingenting till, men en politik utan budget kan visa sig helt verkningslös. Om vi vill uppnå våra nuvarande mål måste budgetdebatten omfatta kommande tillämpning av denna strategi. Dessutom kommer det uppenbarligen att bli ytterst svårt att uppfylla meddelandets tidsplan för åren 2007–2013. Därför vill jag fråga er om ni kan upplysa om när handlingsplanen kommer att vara klar och när ni tror att de första förordningarna kommer att antas.

När det gäller ändringsförslag har min grupp något ändrat punkt 29. När de rätta åtgärderna inte tillämpas uppstår problem, oavsett vilket system för animalieproduktion som används i varje medlemsstat. Vad som är viktigt är att saker och ting görs ordentligt.

Vi samtycker till utvecklingen av lagstiftningsåtgärder för att kontrollera sällskapsdjur, men vi anser att finanser bör öronmärkas för djur på bondgård.

Vi ämnar inte heller stödja PPE-DE-gruppens ändringsförslag 29, vars mål är att på nytt ta upp en debatt som inte hör hit. Det var i själva verket rådet som för fyra år sedan sköt upp ett beslut om djurtransporter till år 2011, till förmån för ett avtal om några ytterst viktiga frågor. Detta är också en kontoversiell fråga som kräver konsekvensbedömningar och en gedigen vetenskaplig grundval och därför vill jag återupprepa att ändringsförslaget stämmer mycket dåligt överens med denna fråga, och min grupp kommer självfallet att rösta mot det.

  Jan Mulder, för ALDE-gruppen. – (NL) Jag vill också tacka föredraganden för den entusiasm som han har visat i sitt arbete. Jag tror att vi, med växande globalisering, kommer att behöva ta mer hänsyn till utbrott av smittsamma djursjukdomar. Folk reser mer och för med sig produkter som de inte ska, och det kan förorsaka utbrott. Alla har redan sagt att bättre gränskontroller behövs, eftersom det är bättre att förebygga än att behandla. Det slår mig alltid när jag kommer till Förenta staterna eller Australien till exemel att gränskontrollerna där är mycket strängare än i Europa. Jag undrar varför inte EU har ett liknande system som Förenta staterna, där alla ombeds uppge om de för med sig animaliska produkter eller inte. Det är enda sättet att kontrollera ordentligt på.

Vad bör man göra när smittsamma djursjukdomar bryter ut? Jag tror att alla för närvarande redan är övertygade om att masslakt, som har använts tidigare, inte längre är acceptabelt. Vi kommer att bli tvungna att vaccinera och då måste det vara möjligt att produkterna kan säljas på europeiska marknaden och också utanför den. Det är där problemet ligger. Jag är inte imponerad av det kommissionen gör för att övertyga stormarknader, konsumentorganisationer etc. om att produkter från vaccinerade djur är precis lika bra som de som kommer från icke-vaccinerade djur. Produkter från djur som vaccinerats mot mul- och klövsjuka måste fortfarande märkas så att konsumenterna vet. Det verkar helt onödigt. Därför behövs ett aktivt ställningstagande från kommissionen.

Varje år hittills, och i år igen, har vi vant oss vid ett stort överskott i jordbruksbudgeten. Hittills har vi kunnat täcka kostnaderna för alla utbrott av smittsamma sjukdomar från jordbruksbudgeten. I framtiden kan situationen mycket väl bli annorlunda. De nya länderna fasas in och marginalen i jordbruksbudgeten blir stadigt mindre. Trots det måste ett utbrott betalas. Enligt EU:s lagstiftning måste det ske. Jag tror därför att det så snart som möjligt måste tas fram ett system för en europeisk djurförsäkring, djurhälsofonder för varje land eller på EU-nivå osv. Jag fick ett pilotprojekt om det i budgeten år 2004. Alla planer är klara och kommissionen måste sätta i gång och göra något åt det så fort som möjligt.

Min sista punkt rör djurtransporter. Jag är inte en av dem som säger ”om man transporterar djur i så många timmar, måste det vara bra”. Att transporteras i två timmar kan vara värre än i nio. Det som betyder något är de förhållanden som djuren befinner sig i, och kommissionen måste ta hänsyn till förhållandena och inte bara till tidslängden.

  Alyn Smith, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill också gratulera vår föredragande. Jag stödde med glädje betänkandet i utskottet och jag stöder det med glädje nu tillsammans med min grupp. Jag välkomnar också vad kommissionsledamoten har sagt och jag är glad att hon är i kammaren i kväll, eftersom det finns många gemensamma beröringspunkter mellan kommissionen och parlamentet när det gäller djurhälsofrågor. Jag ser fram mot att arbeta med henne och hennes tjänstemän under kommande månader allteftersom denna fråga avancerar.

Jag är glad att kommissionsledamoten belyste varför vi behöver en gemensam strategi för djurhälsa i EU. Det är alldeles klart att i en globaliserad värld respekterar inte blåtunga gränser eller vår politik eller skillnaderna mellan länder inom EU eller för den delen EU:s yttre gränser. Fågelinfluensa och många andra sjukdomar kan spridas runt planeten mycket, mycket snabbt i en globaliserad värld. Vi behöver agera gemensamt för att ta itu med dem och utarbeta en strategi för att bota dem.

Vi exporterar våra djur – och kanske deras hälsoproblem också – och det står alldeles klart att vi alla befinner oss i samma situation. Jag ser fram emot att handlingsplanen för hälsan rullar i gång, vilket kommissionsledamoten sa ska äga rum under kommande veckor. Jag vill hänvisa er särskilt till punkt 46 i parlamentets rapport som bekräftar att EU redan är en ledstjärna för bästa praxis för världen beträffande djurs välbefinnande och särskilt hänvisar till WTO-förhandlingarna. Jag vill uppmana kommissionsledamoten att tala med kommissionsledamot Peter Mandelson för att säkerställa att WTO-förhandlingarna inte urvattnas eller äventyrar EU:s standard, särskilt beträffande vad som uppriktigt sagt är undermålig import till EU. Vi hade många problem i utskottet över frågan om import av brasilianskt kött, där jag inte är säker på att systemet fungerade så bra som det kunde ha gjort. Jag hoppas att situationen inte kommer att upprepas med frågan om hönsfåglar från Förenta staterna.

En annan fråga som rör djurens välbefinnande och som jag vill ta upp är fårmärkning. Vi stöder det allmänna syftet med denna åtgärd men tror uppriktigt sagt att kommissionen slagit in på fel väg och inte agerar på ett rimligt sätt på vad som verkligen behövs på området för att garantera allt som den kräver. Detta är särskilt giltigt i fråga om Förenade kungariket där Skottland, England, Nordirland och Wales redan har ett system som fungerar ganska bra och effektivt skyddar Europas djur och deras välbefinnande. Jag vill gärna höra kommissionsledamotens tankar om detta, men stöder annars i stora drag detta betänkande och hennes insatser.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Fru kommissionsledamot! När jag nu får ordet som representant för gruppen Unionen för nationernas Europa i debatten om EU:s strategi för djurhälsa vill jag ta upp två frågor som jag anser viktiga.

För det första förtjänar alla de förslag om skydd för djurhälsan som finns i betänkandet från Janusz Wojciechowski vårt stöd. Man bör emellertid komma ihåg att de kommer att resultera i högre produktionskostnader och på det sättet göra europeiska producenter mindre konkurrenskraftiga. Därav följer att det är mycket viktigt att EU kräver att producenter utanför unionen, som önskar placera sina produkter på EU:s inre marknad, måste rätta sig efter liknande krav. EU bör insistera på detta i sina samtal inom WTO:s ram och när man förhandlar bilateralt med tredjeländer.

För det andra är den gemensamma jordbrukspolitiken när det gäller djurhälsa ett av de mest integrerade områdena i EU-politiken. Därför anser jag att den borde prioriteras när man tilldelar medel från gemenskapens budget. Fastän kommissionen samtycker till de flesta av de åtgärder som föreslås i betänkandet, vill den tyvärr inte finansiera dem från EU:s budget. Enligt vår mening är det nödvändigt att garantera mer ekonomiska resurser för att säkerställa att de förslag som finns i betänkandet kan finansieras från EU:s budget.

  Kartika Tamara Liotard, för GUE/NGL-gruppen. – (NL) Jag skulle nästan vilja säga: vad ovanligt, en strategi för djurhälsa från kommissionen med tonvikt på förebyggande åtgärder. Det är verkligen fantastiskt, men vilken besvikelse att djurens välbefinnande bara är en biprodukt av kommissionens strategi. En välkänd sång i Nederländerna börjar med orden: ”Ett djur är mer än en bit kött, och en person är mer än en konsument.” Tyvärr är inte kommissionen med på de noterna. Den är fortfarande alldeles för benägen att se djur huvudsakligen som producenter av kött, skinn, päls, ägg, mjölk och gödsel. Den ekonomiska synen är fortfarande alldeles för dominerande och därför blir strategin enligt min mening alltför ensidig.

Lyckligtvis, och det är jag föredraganden tacksam för, är hans betänkande redan något bättre, helt enkelt därför att det i motsats till kommissionens förslag verkligen innehåller några riktiga välfärdspunkter. Jag ska nämna två som jag anser mycket viktiga. Erkännandet att intensiv djuruppfödning ökar allvarligt risken för utbrott och epidemier. Med den oerhörda storlek som europeisk bioindustri har är det inte fråga om om ytterligare djursjukdomar kommer att bryta ut, utan när. Det nämns med rätta helt kort att djurtransporter utgör en avsevärd risk för spridning av djursjukdomar. Vi måste därför undvika att transportera djur så mycket som möjligt, och förkorta och förbättra transporterna, också på grund av den stora vånda de orsakar hos djuren. Detta betänkande är inte inriktat på djurens välbefinnande så mycket som jag skulle ha önskat, men varje förbättring är ändå något, och därför ska jag stödja det helhjärtat.

  Kathy Sinnott, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag är mycket tacksam för att det finns ett ökat erkännande av behovet att behandla och ta hand om djur på ett riktigt sätt. Bra djurhållning är något som irländska jordbrukarfamiljer som regel har praktiserat och jag berömmer dem för det. Jag skulle emellertid vilja betona hur nödvändigt det är att djur och animaliska produkter som kommer in i EU håller sig till liknande välfärdsnormer som de EU kräver. Det är inte rättvist att animaliska produkter som kan ha producerats på de mest billiga och grymma sätt kommer in i EU och konkurrerar med våra egna animaliska produkter som framställts enligt normer som är strängt reglerade; detta slags konkurrens är inte bara ekonomiskt orättvis, den utsätter också våra djur och till och med vårt folk för risk för smittspridning.

En åtgärd som diskuteras i denna kammare och som är orealistisk för irländska jordbrukare är en utsatt tidsgräns för djurtransporter. Medan en nio-timmars gräns mellan raster kan vara rimlig för landtransporter är det i realiteten omöjligt att hålla sig till den gränsen för sjötransporter från Irland – kom ihåg att Irland är en ö. Vi är beroende av sjötransporter för djur och en sådan gräns skulle i slutändan hindra irländska hästuppfödare och jordbrukare från att transportera djur till sjöss. Därför vill jag föreslå att vi koncentrerar oss mer på kvaliteten på inkvarteringen av djuren under resan i stället för på tiden ombord så att vi inte hindrar transport av djur från och till Irland.

Till sist skulle jag, även om jag uppskattade den nya strategin för djurhälsa för alla djur inom EU, ha velat att man mer specifikt nämnt anskaffandet och behandlingen av sällskapsdjur. Jag tror att många av dem lider i våra länder. Ägare till sällskapsdjur är amatörer i många fall och det är mindre troligt att de vet hur man ska behandla djuren och hålla dem i gott skick, vilket ofta leder till en ökning av grymhet mot djur, ofta oavsiktlig. Medan vi har ägnat stor uppmärksamhet åt regleringen av djur som kommer in i EU, djurtransporter etc., har vi därför försummat att granska den svåra situationen för sällskapsdjur och herrelösa djur, en fråga som ofta nämnts av mina väljare som påpekar hur vanligt det är med övergrepp.

  Dimitar Stoyanov (NI). - (BG) Herr talman! Jag tycker att föredraganden har framlagt ett mycket objektivt och intressant betänkande.

Jag vill ta upp flera viktiga synpunkter. Den första är denna. Fru kommissionsledamot, ni har själv noterat att denna politik har utvecklats i EU under en ganska lång tid nu. Det ger upphov till särskilda problem i de nya medlemsstaterna. I Bulgarien, till exempel, är produktionen splittrad med många små jordbruksproducenter, små jordbruk med svåra förhållanden. Folk är inte välinformerade, de får inte en klar uppfattning om sina rättigheter och skyldigheter och inte heller om de möjligheter som finns. I detta fall finns det återigen ett slags diskriminering mot nya medlemsstater som har en skyldighet och en möjlighet att hinna i fatt på områden som har utvecklats under flera år genom konstruktiva insatser inom EU.

Dessa specifika fall bör behandlas med särskild tolerans så att de förhållanden vi diskuterar, den lagstiftning som sker, kan träda i kraft på reella villkor och säkerställa att de åtgärder som antecknas i lagstadgade bestämmelser verkligen kan äga rum. Folk bör känna till dessa frågor.

I det sammanhanget är den punkt som föredraganden tar upp beträffande kodifiering av den rättsliga grunden mycket viktig, eftersom folk i allmänhet tycker att det är svårt att utforska komplicerade rättsakter. Kodifierade, konsoliderade versioner av direktiv och förordningar borde göra det möjligt för dem att få en god förståelse av vad de förväntas göra beträffande djur.

Ytterligare en punkt som togs upp var finansiering. I den svåra ekonomiska situation som Bulgarien befinner sig i, tvivlar jag på att många av jordbrukarna kommer att lyckas genomföra direktiven om de inte får starkt stöd från kommissionen.

Jag vill inte upprepa vad som sagts flera gånger i kammaren, så kommissionen borde studera dessa frågor ingående, eftersom man har ett intryck av att vi genom att sätta standarden högt diskriminerar våra egna jordbrukare. Kommissionen borde allvarligt överväga de normer som ska tillämpas när det gäller import.

  Neil Parish (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag vill tacka Janusz Wojciechowski så mycket för hans betänkande och välkomna kommissionsledamoten. Jag vill också gratulera Esther De Lange till det hårda arbete hon har lagt ned som skuggföredragande. Vi är alla medvetna om att vi behöver en mycket stark strategi för djurens hälsa och välbefinnande, något som konsumenterna i Europa faktiskt kräver. Men vi måste också vara noga med att importerat kött och köttprodukter från länder utanför EU också motsvarar vår höga standard.

Till exempel skulle vi vilja se en mycket högre välfärdsstandard i fjäderfäindustrin. Vi vill att det ska finnas mer utrymme för våra fjäderfän, särskilt gödkycklingar, och vi kan hjälpa till att producera gödkycklingar på ett mycker mer välfärdsvänligt sätt, men samtidigt måste vi vara försiktiga så att vi inte importerar produkter av sämre kvalitet. När det gäller fjäderfäindustrin finns det också ett förbud mot boxar och burar och naturligtvis importerar vi också många äggprodukter i pulverform eller flytande form – nästan 70 procent av äggprodukterna importeras i den formen. De produkterna kan också komma från djur som inte hålls i enlighet med god djurskyddsstandard, så vi måste vara noga på den punkten. Jag håller också med min skotska kollega om att om vi ska införa spårbarhet och ser ett elektroniskt system framför oss, måste vi kunna garantera att det systemet håller, är kostnadseffektivt och verkligen kan genomföras av jordbrukare utan oerhörda kostnader.

Samtidigt som jag i stora drag accepterar vad som är ett bra betänkande, tror jag att vi, när vi förbättrar standarden i Europa, måste vara noga med att vi också har samma standard på importen.

  Csaba Sándor Tabajdi (PSE). - (HU) Herr talman! Jag gratulerar föredraganden Janusz Wojciechowski till hans utomordentliga betänkande. Det är verkligen ett mycket stort problem att djurskyddssystemet inte fungerar riktigt när det gäller tredjeländer. I WTO borde vi försöka se till att tredjeländer också rättar sig efter vår höga standard på djurens hälsa och välbefinnande. Detta ligger i EU-konsumenternas och EU-producenternas intresse.

Vi måste skydda EU-konsumenternas hälsa från importerade varor som producerats enligt en lägre standard. Under tiden ställs EU-producenterna inför högre kostnader som ger dem en orättvis konkurrensnackdel. Det är därför särskilt viktigt att kommissionens kontor för livsmedels- och veterinärfrågor, FVO, genomför fler kontroller på plats i tredjeländer. År 2008 var siffran bara 30 procent.

Livsmedelssäkerhet är en prioriterad fråga. Livsmedelssäkerhetsprogrammet inom EU står också inför allvarliga problem för närvarande, samtidigt som utmaningarna och risken för epidemier är större än förut. På många platser finns det inte tillräckligt med veterinärer med lämplig utbildning för att kontrollera efterlevnaden av förordningarna effektivt och regelbundet nog. De medel som står till förfogande är omoderna, ofta fortfarande baserade på system från 1800-talet. I många medlemsstater är yrkesutbildningen bristfällig och skandaler på senare tid, som ”M.E.G.A. Trade-skandalen” nyligen i mitt land, Ungern, visar också att multinationella företag inte kontrolleras ordentligt med avseende på livsmedelssäkerheten.

De ovannämnda bristerna måste åtgärdas. Jag instämmer i kommissionens strategiska tankar och stöder till fullo betänkandet. Tack för er uppmärksamhet.

  Marios Matsakis (ALDE). - (EN) Herr talman! Jag gratulerar föredraganden till ett utmärkt betänkande. Djurens hälsa är viktig, inte bara för att den hör nära ihop med människors hälsa och den miljöbetingade biologiska mångfaldsbalansen, utan också för att den har en mycket stor betydelse för jordbruket och ekonomin, för att inte tala om den sociala och sportsliga betydelsen av djur, så det vore ingen överdrift att säga att djurens hälsa är nästan synonym med människors hälsa och välbefinnande. Mot bakgrund av detta är det inte förvånande att en ny strategi för djurhälsa för Europeiska unionen för åren 2007–2013 är mycket välbehövlig.

Betänkandet framför oss i kväll är väl uttänkt och väl avvägt enligt min åsikt och kommer att bilda en god men ganska översiktlig grund som vi kan bygga våra framtida lagstiftningsmässiga och icke-lagstiftningsmässiga direktiv på, som rör denna viktiga fråga. Får jag bara ta detta tillfälle i akt och påpeka ett par viktiga områden där kommissionen behöver klara upp saker och ting en aning.

Betänkandet framför oss stöder kraftigt vaccination som en grundläggande åtgärd för att förebygga sjukdom. Detta strider, så vitt jag vet, mot nuvarande praxis med hänsyn till åtminstone en större djursjukdom, mul- och klövsjuka. När det gäller mul- och klövsjukan är vaccinering förbjuden i EU:s medlemsstater som en förebyggande åtgärd på grund av den konsekventa svårigheten att skilja infekterade djur från vaccinerade djur när man använder screeningtester för att upptäcka antikroppar mot sjukdomen. Tänker kommissionen ändra sin vaccinationspolitik för mul- och klövsjuka inom en snar framtid?

Vidare undrar jag var kommissionen står i frågan om att vaccinering av djur mot mul- och klövsjuka inte bara tillåts utan uppmuntras i de flesta tredjeländer? Kommer import av djur från sådana länder att förbjudas om vaccinationspolitiken för mul- och klövsjuka i EU inte förändras?

Det andra området är bristen på ett nödvändigt genomförande av fullgoda hälsokontroller i den ökande internationella handeln med levande fåglar, särskilt papegojor från tredjeländer. Detta är ett område som behöver städas upp.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) Varje ny strategi för djurhälsa måste ägna särskild uppmärksamhet åt förebyggande av sjukdomar, djurfoder, gränskontroller och djurtransporter. All förebyggande verksamhet, testning, vaccinationer och andra åtgärder som kan avvärja nya utbrott av djursjukdomar är viktiga när det gäller att förhindra allvarliga skador som de som vi redan drabbats av på grund av BSE, mul- och klövsjuka, blåtungevirus och andra sjukdomar, eftersom det är livsmedelssäkerheten och också folkhälsan som står på spel.

Därför är det också viktigt att man tar hänsyn till dessa principer när det gäller importerade djur, som redan har nämnts här i dag. Vi hoppas att den nya handlingsplanen som just meddelats av kommissionsledamoten genomförs så snart som möjligt för att förbättra befintliga mekanismer genom att vidga det tekniska och mänskliga stödet, garantera ekonomiskt stöd och öka planerade budgetmedel. Den frågan måste faktiskt klargöras i dag.

  Bastiaan Belder (IND/DEM). – (NL) ”Det är bättre att förebygga än att behandla”, är mottot för kommissionen. Jag håller helt med om det. Dess strategi förtjänar därför mitt stöd. Principerna om ”samarbete” och ”kommunikation” tilltalar mig. Jag tror också att det är en bra idé att arbeta på att förenkla och förtydliga lagstiftningen.

Särskilt vill jag nämna vaccination. Jag står helt bakom det. De förebyggande masslakterna av friska djur måste undvikas så långt det går. Nederländska jordbrukare har haft erfarenhet av effekten av sådana åtgärder tidigare. Jag betonar kravet i Wojciechowski-betänkandet på att vidta åtgärder för att förhindra att man upprättar handelshinder i samband med det. Osäkerhet om försäljningsställen för produkter från vaccinerade djur måste verkligen undvikas. Det är därför mycket viktigt för regeringar att klart tillkännage budskapet att produkterna är ofarliga. När allt kommer omkring står eller faller en god vaccinationspolitik på köttböndernas villighet att delta i dessa vaccinationsprogram.

Djurens hälsa och välbefinnande är viktiga frågor för Europas medborgare och det med rätta. Jag vill därför yrka på att det också tas upp på WTO:s agenda. En god strategi får inte undergrävas av import från länder som inte har samma krav på djurens hälsa och välbefinnande som EU. Det skadar konsumentförtroendet och är dåligt för stödet bland köttbönder och andra som är direkt berörda. Med de kommentarerna kan jag samtycka till den föreslagna strategin och jag tackar uppriktigt föredraganden för hans betänkande.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Ett stort tack till kommissionsledamoten och till föredraganden för det utförda arbetet. Får jag bara säga angående frågan om livsmedelsimport från tredjeländer, som har nämnts i praktiskt taget varje inlägg, att EU:s producenter är övertygade om att man blundar för standarden på mat som produceras utanför våra gränser. Jag är säker på att om inte våra jordbrukare och producenter litar på att vi ser till deras intressen, kommer de inte att helhjärtat engagera sig för de åtgärder som vi vidtar i EU. Detta är en mycket väsentlig punkt. Man har redan tagit itu med den. Ta frågan om buräggsproduktion: vi kommer att flytta den utanför Europa om vi inte kan få med normer i WTO-förhandlingarna och för närvarande har vi inte nått våra mål i det avseendet.

Beträffande punkterna i betänkandet vet vi att människors hälsa påverkas av djurens hälsa: 60 procent av mänskliga infektioner kommer ursprungligen från djuren och ett stort antal av de nya sjukdomarna kommer från djur. Det är svårt att sia om framtiden, men vi behöver verkligen inrikta oss på och skaffa en sammanhållen strategi för djurhälsa över hela EU.

Frågan om bioskydd är mycket viktig och jordbrukare måste engageras i att förebygga sjukdomar. Men jag kan ge er ett exempel: grävlingar är ett skyddat släkte enligt Bernkonventionen, så hur skyddar en jordbrukare sig själv och sin hjord mot en grävling med tbc, och vem ska stå för kostnaden när det uppstår problem? Jag oroar mig för att gå från kostnadsfördelning till kostnadsväxling om den budget vi måste förbruka är vårt problem. Därför behöver vi verkligen undersöka dessa speciella frågor; när det gäller blåtunga, fågelinfluensa och mul- och klövsjuka har vi ett reellt behov av stränga gränskontroller och lämpliga vaccinationsprogram. Och vi behöver verkligen undersöka dessa åtgärder mycket seriöst eftersom problemen ökar.

Angående djurtransporter bör vi grunda alla våra åtgärder på vetenskap – god vetenskap – så att vi inte orsakar problem. Låt oss inte reagera på den känslosamma delen av denna debatt utan använda vetenskapen som vår ledstjärna. Jag accepterar inte att stor är sämre än liten eller att liten är bättre än stor; jag tycker att alla djur, antingen de är i grupper på 10 eller 100, måste skötas om.

  Pilar Ayuso (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Kommissionens nya strategi för djurhälsa söker förenkla lagstiftningen genom att genomföra en allmän lag för att täcka alla sjukdomar.

Förenkling är alltid en god sak om den bara inte hindrar effektiviteten. Men eftersom kommissionen föreslår att alla berörda sektorer delar på veterinärskostnaderna, och att gemenskapens samfinansieringssystem för veterinärsåtgärder ses över med en hierarki av sjukdomar beroende på sjukdomens allvar, verkar den mer intresserad av att spara pengar på gemenskapsbudgeten än att införa verkliga förbättringar när det gäller utrotning av djursjukdomar.

Kommissionen borde intressera sig för att genomföra ordentliga gränskontroller och ge tillräckliga medel åt veterinärfonden, eftersom djurhälsa är ett verkligt problem som kan orsaka länder och kreatursuppfödare ekonomisk ruin, som händelser nyligen har visat.

När det gäller välbefinnandet för de djur som transporteras anser jag att den verkligt viktiga frågan är hur fordonen är utrustade snarare än restiden. Här föreskriver gemenskapsförordningar redan ett antal krav avseende ventilation, temperatur, maximal djurtäthet och vilotider, bland annat, för att säkerställa goda förhållanden under transporten och därigenom minska djurens påfrestning till ett minimum.

I vilket fall som helst måste vi emellertid ta hänsyn till alla djur, inte bara de som ska slaktas i slutet på resan, och tillämpa samma regler för alla när det gäller transporttider och transportförhållanden.

Till sist vill jag säga att jag är emot att klona djur för att få kött. Kloning är en verksamhet som för närvarande borde begränsas till forskning och försök.

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Kommissionens meddelande fastslår följande: ”Begreppet djurhälsa avser inte bara frånvaron av sjukdom bland djur, utan även det kritiska förhållandet mellan djurens hälsa och välfärd.” Som föredragande för lagstiftningen om gränsvärde för resthalter av veterinärmedicin i mat vill jag betona att nyckeln till detta kritiska förhållande är god tillgång på godkänd veterinärmedicin, särskilt för vad vi i Europa kallar minor use and minor species (MUMS). Och kommissionen måste brådskande ta itu med denna fråga.

Tillgången på ett lämpligt urval av veterinärmediciner för att behandla den stora mångfalden djurarter i EU har varit en växande utmaning under de två senaste årtiondena. Under denna tid har avsevärda insatser gjorts av olika intressenter för att åtgärda problemen med tillgång på mediciner. Trots dessa insatser har situationen fortsatt att förvärras. Bristen på godkänd medicin utgör ett verkligt hot för djurens hälsa och välfärd och konsumenternas säkerhet. Den orsakar också avsevärda problem för djurägare, jordbrukare, veterinärer och regeringar.

Dessa effekter inbegriper problem med djurens hälsa och välbefinnande om djuren inte behandlas eller behandlas med icke godkänd eller olämplig produkt, och zoonotiska sjukdomskonsekvenser från obehandlade eller olämpligt behandlade djur för djurägare och konsumenter. Det blir också ekonomiska, rättsliga och yrkesmässiga konsekvenser för de olika intressenter som är inblandade, medan brist på medicin kan få negativa effekter för samhällen på landsbygden och för jordbruket i allmänhet.

Dessutom har det nuvarande problemet med tillgång i EU inte bara konsekvenser för våra djurs hälsa och välbefinnande, för säkerheten i gemenskapens livsmedelsförsörjning och för folkhälsan, det undergräver också EU:s förmåga att uppfylla Lissabonagendan och att utnyttja de stora fördelarna för europeiskt jordbruk och vattenbruk.

Därför uppmanar jag kommissionsledamoten att införliva en angelägen översyn av direktivet om veterinärmedicinska läkemedel och ta upp frågan om tillgång på medicin i strategin för djurhälsa. Vi bör inte vänta till nya sjukdomar når ett kritiskt skede; vi måste ändra vår veterinärmedicinska lagstiftning snabbt eftersom konsekvenserna och kostnaderna för ett större utbrott av en sjukdom med stor påverkan i EU vida skulle överskrida kostnaderna för att agera nu för att utveckla lämpliga och tillräckligt tillgängliga …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr talman, kommissionsledamot Vassiliou, mina damer och herrar! Förutom att genomföra Lissabonagendan är ett av våra mål givetvis att leva ett långt och hälsosamt liv vilket innebär att äta hälsosamt. För detta ändamål behöver vi friska djur så att vi alla får den nödvändiga grunden för ett långt och hälsosamt liv.

Av det skälet tror jag att det är mycket viktigt att vi tänker över hur vi kan etablera nya principer för livsmedelsindustrin som helt enkelt garanterar säkra livsmedel, prioriterar hållbar produktion och säkerställer konsumentvänliga priser. Europa har som vi vet haft stor nytta av internationell handel. Genomsnittsfamiljen i Europa sparar 5 000 euro om året tack vare internationell handel. Vi borde självfallet ta med den fördelen i beräkningen.

  Andrzej Jan Szejna (PSE). – (PL) Herr talman! Den föreslagna strategin om djurhälsa för Europeiska unionen innehåller välbetänkta planer. Det är ett sunt dokument och hänvisningen tiill principen att det är bättre att förebygga än behandla passar verkligen mycket bra. Strategin fastställer ett antal viktiga frågor. Dessa inbegriper att säkerställa en hög nivå på folkhälsa och livsmedelssäkerhet, att främja djurhälsa genom att förhindra utbrott av djursjukdomar och att minska deras förekomst. Andra frågor som tas upp är att främja djurhållning och välfärdsmetoder som minskar risker relaterade till djurhälsan och minimerar de skadliga effekterna på miljön. Dessutom finns hänvisningar till ökande ekonomisk tillväxt, sammanhållning och konkurrens genom att säkra fri rörlighet för varor och lämpliga förflyttningar av djur. Transport av djur finns också med liksom den ökande risken för sjukdomar och vaccinets roll som en av de grundläggande metoderna för att förhindra sjukdomar, vilket med rätta har betonats.

  Jim Allister (NI). - (EN) Herr talman! Jag har tre korta punkter som jag vill ta upp. För det första måste jag uttrycka viss oro angående att skapa en rättslig ram för ett kostnadsfördelningssystem för en större sjukdom. Det skulle ha varit mycket bättre och mer rättvist att använda en del av vårt traditionella överskott i budgeten för en så god sak. Jag erkänner också att en del av min oro beror på att en rättslig ram förmodligen skulle ge medlemsstaterna avsevärt utrymme för egen bedömning beträffande hur stor kostnadsandel de kräver av lokala jordbrukare. Jag fruktar på grund av tidigare praxis att detta skulle innebära en nackdel för jordbrukare i Storbritannien.

Min andra punkt är att jag håller med om kravet på hjälp åt jordbrukare för att köpa ny elektronisk ID-utrustning och jag ser fram emot att det blir möjligt enligt det nya utvecklingsprogrammet för landsbygden. För det tredje välkomnar jag att betänkandet inriktas på att EU:s standard undergrävs av import från tredjeländer. Den oron, fru kommissionsledamot, har aldrig varit större än när jag bevittnade kommissionsledamot Mandelsons hänsynslösa offensiv för ett WTO-avtal till vilket pris som helst, med föga hänsyn till framtiden för vår inhemska industri för jordbruksprodukter.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Inom EU fäster vi stor vikt vid att garantera att livsmedel håller en lämplig kvalitet. Våra kvalitetsnormer är mycket höga och det med rätta, eftersom männislors hälsa står på spel. Europa har ett högt utvecklat kvalitetskontrollsystem som huvudsakligen hänför sig till tillståndet för djurhälsan.

Djuruppfödare utanför EU misslyckas ofta med att uppfylla de normer för djurens välfärd som vi ålägger europeiska jordbrukare. En stor del av de importerade livsmedlen framställs under förhållanden där dessa normer inte följs. Detta påverkar konkurrensen och europeiska jordbrukare drar ofta det kortaste strået. Jag delar föredragandens åsikt att strategin för djurhälsoskyddet borde vara mer långsiktig och att lämplig finansiering borde säkerställas.

  Androula Vassiliou, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag vill tacka alla för era mycket intressanta rekommendationer och era insatser. Med den mycket begränsade tid som står till mitt förfogande kommer jag inte att kunna svara på alla men jag vill kommentera några frågor.

Allra först tidsbegränsningarna. En medlem anmärkte att vi har begränsad tid men låt mig påpeka att det första förslaget – den allmänna djurhälsolagen – som kommer att träda i kraft är planerat till 2010, inte 2013 som nämndes.

En annan punkt som flera talare tog upp var välbefinnandet under transporten. Eftersom jag redan har tagit ställning leder vi en konsekvensbedömning som förhoppningsvis kommer att vara klar om ett par månader, och då ska vi, beroende på utfallet av konsekvensbedömningen, besluta hur vi ska gå vidare beträffande djurens välfärd under transporten.

Låt mig nu nämna budgeten. Till följd av rekommendationen från parlamentet förväntas kommissionen förbereda en detaljerad budget om utgifter som rör olika åtgärdsprogram. Detta kan inte göras inom ramen för denna handlingsplan eftersom den måste följa de tillämpliga budgetanskaffningarna. Avsikten är att överväga förslag under halvtidsöversynen av budgeten 2009, och kommissionen kommer att undersöka möjligheten av att vidga den nuvarande veterinärfonden och använda andra likartade fonder för att finansiera åtgärder som får en positiv effekt på djurhälsan.

Vaccination utförs och finansieras i stor utsträckning av EU i många medlemsstater för närvarande, både för blåtunga och för rabies, men jag måste klargöra beträffande mul- och klövsjuka, herr Matsakis, att vi inte är för vaccination i förebyggande syfte fastän vi naturligtvis kommer att vaccinera i nödsituationer.

Till sist vill jag, som svar till Avril Doyle, säga att man tar hänsyn till problemet med MUMS (minor use and minor species) i handlingsplanen för djurhälsa genom projektet för teknisk plattform som sorterar under det sjunde ramprogrammet för forskning. Jag har verkligen fått höra en mängd intressanta kommentarer från er alla och vi kommer att få tillfälle att diskutera dessa punkter mer ingående inom en snar framtid. Tack så mycket för ert stöd.

  Janusz Wojciechowski, föredragande. – (PL) Herr talman! Fru kommissionsledamot! Jag vill tacka alla som har yttrat sig för deras kommentarer och för att de välkomnat detta betänkande. Jag ska nu ta upp två särskilda frågor.

Den första nämndes av de flesta av dem som yttrade sig. Den rör kravet på att de som exporterar animalieprodukter till EU ska rätta sig efter samma normer och införa samma krav som ställs på europeiska producenter. Det faller av sig självt. Så många som nio av de 80 punkterna i betänkandet ägnas åt denna fråga. Den utgör verkligen en stor utmaning och alla tänkbara insatser bör sättas in på den. Dagens debatt gör det alldeles klart. EU borde prioritera en lösning av frågan inom ramen för WTO. Jag stöder allt som sagts i kammaren i dag. Vi får inte tolerera dubbelmoral. Det är helt enkelt oacceptabelt.

Den andra frågan jag vill ta upp nämndes också i några av yttrandena. Den rör transporter och är särskilt relevant eftersom vi ska rösta om Esther De Langes ändringsförslag i morgon. Jag vill säga att som föredragande stöder jag helt Esther De Langes ändringsförslag, vari föreslås att man begränsar transporter av levande djur till slakthus för slakt till nio timmar. Denna fråga har länge varit föremål för debatt i kammaren. Jag stöder begränsningen av humanitära skäl. Det finns många dramatiska rapporter om vad som pågår under transporter av detta slag. Det finns också ekonomiska överväganden att ta hänsyn till. När allt kommer omkring måste någon betala för dessa långa resor. Om djur transporteras över långa avstånd, från Polen till Italien eller från Litauen till Italien till exempel, är det givetvis konsumenten som betalar. Jordbrukaren brukar också betala, eftersom de om det ska vara lönsamt att transportera djuren så långt måste köpas billigt från jordbrukaren. Jordbrukare borde därför inte frukta denna begränsning eftersom den kommer att tvinga processindustrin att placera sig närmare de platser där djuren har uppfötts. Jag anser att detta ligger i deras intresse. Vi diskuterar de ökade livsmedelspriserna. Dessa mycket dyra resor är en av de faktorer som bidrar till ökningen av livsmedelspriserna. Allt detta förtjänar att övervägas mycket noga.

Herr talman! Fru kommissionsledamot! Jag vill än en gång uppriktigt tacka er och alla dem som yttrat sig under debatten om detta betänkande.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Elisabeth Jeggle (PPE-DE), skriftlig. – (DE) Jag välkomnar mycket varmt parlamentets initiativ att avge ett detaljerat yttrande om kommissionens strategi för djurhälsa för perioden från 2007 till 2013. Klara förväntningar är viktiga både när det gäller människors och djurs hälsa.

Mottot för stategin för djurhälsa är ”det är bättre att förebygga än att behandla” och förebyggande vaccinering är det bästa bidraget till djurens välfärd. Av detta skäl yrkar vi starkt på att tillräckliga förberedelser görs i framtiden för skyddsvaccination och för tillfredsställande inspektioner när sjukdomsutbrott inträffar.

För att garantera att djursjukdomar förhindras måste vi noggrant förvissa oss om att forskning, vetenskap och innovation får stöd och att nya forskningsresultat sprids.

Strategin för djurhälsa måste omfatta alla djur i EU. Av detta skäl behöver vi en gemensam ram som är mindre komplicerad, tydligare och mer öppen för insyn än nuvarande lagstiftning.

Till sist vill jag nämna att bioskydd är ett viktigt ämne i samband med strategin för djurhälsa; behovet av bioskydd börjar vid EU:s yttre gränser och rör alla intressenter. Risken för att sprida patogener genom att importera eller föra djur från andra länder in i EU måste minimeras. Importörer, semesterfirare och konsumenter måste alla bli medvetna om sitt ansvar i detta avseende. EU har den viktiga uppgiften att genomföra de erforderliga inspektionerna för att kunna garantera att riskerna för djurhälsan och därigenom för människornas hälsa också hålls så låg som möjligt.

  Bogusław Rogalski (UEN), skriftlig. – (PL) Det finns ett nära samband mellan djurs och människors hälsa på grund av risken för överföring av vissa sjukdomar. Djur är levande, kännande varelser och skydd och riktig behandling av dem är en av de allvarligaste utmaningarna som europeiska länder står inför. Djurhälsa äe en viktig fråga eftersom en epidemi av djursjukdomar kan förorsaka problem, särskilt på landsbygden. Samordnade åtgärder på europeisk och global nivå krävs om de olika problem som rör denna sektor ska kunna lösas.

Global uppvärmning, ökad efterfrågan på livsmedel, människors rörlighet, handel och öppnandet av gränserna bidrar till att öka hotet mot djurens hälsa. Veterinärer har en mycket viktig roll att spela. De borde bli experter på att tillhandahålla specialisttjänster, som planering av djurskydd. Att garantera biologisk säkerhet på bondgårdar, vaccinationer och vetenskaplig forskning är ytterligare steg mot att skärpa normerna för djurens välfärd. En annan viktig fråga som är värd att betona är påverkan från företag som är involverade i slakt av djur, transporter av dem och också med foderproduktion, eftersom sådana företag har en direkt inverkan på djurens hälsa och en värdig behandling av dem.

En ny strategi och politik bör utformas, baserad på EU:s enda rättsliga ram för djurhälsa som omfattar de normer och riktlinjer som fastställts av Världsorganisationen för djurens hälsa. En nyckelroll i övervakningen och främjandet av djurhälsan spelas emellertid av jordbrukare, uppfödare och djurägare.

  Andrzej Tomasz Zapałowski (UEN), skriftlig. – (PL) Tack, herr talman.

Dagens debatt är mycket viktig eftersom den inte bara rör djurhälsa utan också, vad som är nog så viktigt, människors hälsa. Problemet har blivit alltmer allvarligt på senare tid på grund av den nuvarande ökande köttimporten från tredjeländer. Det är ingen hemlighet att de ländernas allmänna standard på djurvård och djurfoder skiljer sig avsevärt från Europas.

Dagens konsument har rätt att veta om de djur han eller hon äter utfodrats med genetiskt modifierade växter eller inte. Kött bör tydligt märkas i enlighet med det.

Det bästa sättet att skydda mot spridningen av farliga sjukdomar bland djur är att säkerställa självförsörjning i djuruppfödningen inom EU och att begränsa storleken på jordbruken. Uppfödning bör i allt väsentligt vara en verksamhet för jordbruk och inte för industri.

Jag gratulerar Janusz Wojciechowski till hans betänkande.