Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 22 maj 2008 - Strasbourg

11. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

- Förslag till resolution (B6-0217/2008)

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). - (PL) Herr talman! Livsmedelspriserna har stigit och kommer att fortsätta att stiga, och problemen med livsmedelsförsörjningen kommer att förvärras. Det finns ett stort antal förklaringar till varför det kommer att uppstå livsmedelsbrist och att fler människor kommer att behöva mat, till och med svälta. Den främsta anledningen är att befolkningsökningen är större i utvecklingsländerna. Den andra anledningen är den otillräckliga livsmedelsproduktionen och den dåliga distributionen. Den tredje anledningen är att flera intressegrupper agerar på marknaden. Den fjärde anledningen är den gemensamma jordbrukspolitiken, som har gett upphov till en väsentligt minskad livsmedelsproduktion i medlemsstaterna. Om inte denna politik ändras och vi gör livsmedelsproduktionen och våra reserver fria, kommer även det att bidra till livsmedelsbrist och högre priser. Den femte anledningen gäller alla olika naturkatastrofer som vi inte kan råda över, men som tyvärr resulterar i stora förluster och komplikationer.

Det finns bara en slutsats: Livsmedelsproblemet är det största problemet, eftersom det till syvende och sist drabbar den biologiska överlevnaden. Saken kräver högsta solidaritet, inte bara i Europeiska unionen, utan i hela världen. Därför stöder jag resolutionen.

  Tunne Kelam (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag förordade att den nya punkten skulle läggas till efter punkt 12, som uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ”att erkänna EU:s beroende av import av vegetabiliskt protein från tredjeländer”, med det mycket viktiga resultatet att först upprätta ”fungerande importbestämmelser som baseras på tröskelvärden för genmodifierade organismer” och i andra hand minska ”de onödiga dröjsmålen i EU:s system för godkännande av genmodifierade organismer”.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) På senare tid har vi kunnat konstatera en oroväckande ökning av livsmedelspriserna på världsmarknaden. När både livsmedelspriserna och energipriserna stiger ger det upphov till högre inflation. Politiker och ekonomer försöker analysera situationen och hitta orsakerna. De huvudsakligaste faktorerna tycks vara följande: förändrad världsekonomi, inklusive högre energipriser, sämre skördar och framställning av biobränsle.

Ökad efterfrågan på livsmedel och fler invånare i snabbt växande länder som Indien och Kina har också påverkat de stigande livsmedelspriserna. Högre livsmedelspriser drabbar både producenter och konsumenter.

Förändringar på världsmarknaden för livsmedel tvingar oss att allvarligt överväga vår livsmedelssäkerhetsstrategi, eller kanske till och med ompröva den helt och hållet. Men det viktigaste är dock att vidta åtgärder för att förbättra situationen på livsmedelsmarknaderna, inte bara tillfälliga sådana, utan åtgärder som leder till långvarig stabilitet.

Stabila produktionsnivåer och bibehållande av lämpligt anpassade reserver har fått alldeles för liten uppmärksamhet. Detta skulle kunna begränsa effekten av fluktuerande produktionsnivåer på grund av klimatförändringar eller andra faktorer.

  Ewa Tomaszewska (UEN). - (PL) Herr talman! När det gäller betänkandet om stigande livsmedelspriser i Europeiska unionen röstade jag för ändringsförslag 21 och mot ändringsförslag 28. Tyvärr fungerade inte omröstningsapparaten just då.

Jag vill dock fästa uppmärksamheten på att det är oacceptabelt att ha produktionsgränser och kvoter för livsmedelsproduktion i ett Europa där barn går hungriga. Jag tänker be kommissionen att ta upp den här frågan igen. Inom ramen för parlamentsarbetet har det utarbetats ett betänkande av Gabriele Zimmer om fattigdom i Europa, särskilt om barnfattigdom, inklusive undernäring hos europeiska barn. Sådant får inte förekomma.

- Förslag till resolution (B6-0233/2008)

  Zita Pleštinská (PPE-DE). - (SK) Rådet undantog 2001 amerikanska medborgare från viseringskrav. Tyvärr gäller inte samma undantag för alla EU-medborgare. Förenta staterna har fortfarande kvar viseringskravet för medborgare i vissa medlemsstater (för närvarande Bulgarien, Cypern, Tjeckien, Estland, Grekland, Ungern, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Rumänien och Slovakien). Mer än tio procent av visumansökningarna avslås. Enligt de sökande grundar sig ärendet ofta på oklara kriterier.

Å ena sidan är det rådet som har ansvar för vilka regler som ska gälla för EU:s visumpolitik sedan Amsterdamfördraget trädde i kraft 1999. Å den andra sidan brukar Förenta staterna som regel endast förhandla bilateralt om vilka länder som ska omfattas av undantaget från viseringskrav, eftersom det är i enlighet med USA:s lagstiftning. Det är endast enskilda länder – inte internationella sammanslutningar – som kan omfattas av viseringsundantaget.

Jag välkomnar Europaparlamentets resolution om förhandlingar mellan EU och Förenta staterna, vilket är resultatet av intensiva debatter i Europaparlamentet. Jag litar på att resolutionen kommer att skingra alla tvivel om det berättigade hos de nya medlemsstaternas ansträngningar att utplåna skillnaderna mellan de gamla och de nya medlemsstaterna i Europeiska unionen.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Principerna om solidaritet, samarbete och icke-diskriminering när det gäller nationalitet är fundamentala för EU. Förenta staternas viseringspolitik med tillhörande krav har på sätt och vis dock ruckat på dessa principer. Medlemsstater tvingas föra separat förhandlingar i frågor som till stora delar faller inom gemenskapens behörighetsområde.

Frågan om visumrestriktioner påverkar särskilt de nya medlemsstaterna som inte kan räkna med ömsesidiga villkor från Förenta staternas sida fast de själva inte tillämpar några restriktioner eller andra krav gentemot det landet.

Denna fråga är inte en sådan som kan lösas enskilt av varje land för sig. Det som krävs här är detaljerade bestämmelser som täcker alla EU-länder. Jag vill påpeka att om Förenta staterna inte ändrar sin visumpolitik kommer det nog att påverka de transatlantiska förbindelserna.

– Betänkande: Janusz Wojciechowski (A6-0147/2008)

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). - (PL) Herr talman! Problemet med djursjukdomar växer, och det finns flera skäl till det. Det främsta skälet är att anläggningarna har blivit större och djuren mer koncentrerade. Det andra skälet är bristen på åtgärder för att bekämpa djursjukdomar effektivt.

Vi skulle kunna lösa det första problemet genom att begränsa uppfödningen på stora anläggningar med stora djurbesättningar med hjälp av rättsliga och administrativa åtgärder och genom att införa ett stödsystem för mindre gårdar, särskilt familjedrivna gårdar.

Det andra problemet är naturligtvis avhängigt av att medel skjuts till från EU:s budget för bekämpning av djursjukdomar. Det finns naturligtvis också andra mycket viktiga orsaker som inte bör underskattas, till exempel djurtransporter, otillfredsställande tidiga varningssystem och för få förebyggande åtgärder, vilket inkluderar vaccinering.

I Janusz Wojciechowskis betänkande behandlas dessa problem, och av den anledningen röstade jag för betänkandet.

  Bogdan Golik (PSE). - (PL) Herr talman! Jag vill lyckönska Janusz Wojciechowski både för hans betänkande och för resultatet av dagens omröstning. Kommissionens initiativ att förändra strategin för djurhälsan och den tidigare strategin har utan tvivel visat att det är viktigt att arbeta med att förbättra bestämmelserna på detta område, för att öka samstämmigheten med andra politikområden och göra lagstiftningen effektivare.

De nya formerna för det som har föreslagits i strategin kommer att göra det möjligt att minska riskerna för att infektionssjukdomar bryter ut hos djur. Jag känner till detta problem mycket väl, även i min egenskap av veterinär. Strategin kommer också att gynna ekonomins tillväxt, göra EU:s jordbrukare, uppfödare och företag mer konkurrenskraftiga och öppna nya vägar till exportmarknader.

Lämpliga standarder för djurhälsa och djursäkerhet är dessutom en garanti för en riktig handelspolitik inom gemenskapen.

Handelspolitiken, som har förändrats på grund av en rad allvarliga kriser och sjukdomsutbrott under de senaste åren, har visat att en noggrann analys av hittills vidtagna åtgärder måste göras.

Jag är säker på att Europeiska unionen tack vare detta betänkande kommer att kunna främja vetenskap, innovation och forskning för att förbättra möjligheten till bättre åtgärder för att bekämpa djursjukdomar.

  Ewa Tomaszewska (UEN). - (PL) Herr talman! När det gäller Janusz Wojciechowskis betänkande beklagar jag att det bara fattades tio röster för att ändringsförslaget om villkoren för djurtransporter skulle bli antaget. Jag tycker att det var oförnuftigt av oss. Jag hoppas att denna typ av dokument kommer att korrigeras i framtiden.

Skriftliga röstförklaringar

– Betänkande: Kyösti Virrankoski (A6-0188/2008)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) På grund av förseningen med att genomföra de nya strukturprogrammen och tillhörande operativa program som medlemsstaterna har ansökt om, har totalt 3 525 miljoner euro från 2007 års gemenskapsbudget för Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) och Europeiska fiskerifonden (EFF) inte utnyttjats.

Delar av denna summa har redan förts över till budgetåret 2008, men det finns fortfarande 2 034 miljoner euro som inte har utnyttjats.

Detta förslag till ändringsbudget innebär bland annat att en del av de medel som inte utnyttjats förs över till innevarande budgetperiod (772 miljoner euro) och att återstående belopp förs över till senare år.

Sådana förseningar får allvarliga återverkningar på genomförandet, och det är uppenbart att det bland annat är mikroföretag, små- och medelstora företag samt småskaliga jordbruk och familjejordbruk som får lida för konsekvenserna, om man också tar hänsyn till den försämrade finansiella och socioekonomiska krisen till följd av den nyliberala politiken.

Med hänsyn till de stigande livsmedels- och bränslepriserna och nedskrivningen av den ekonomiska tillväxten i flera EU-länder borde dessutom dessa belopp användas till att främja offentliga investeringar för att stimulera ekonomin och få till stånd en angelägen förbättring av arbetstagarnas inkomster.

  Janusz Lewandowski (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Den andra ändringen av budgeten för 2008 innehåller, som vanligt, flera delar som inte har något logiskt samband med varandra. Detta är ofta kännetecknande för ändringsbudgetar, och det gör det svårare att bedöma förslaget. Huvudfrågan är dock vilka förklaringarna är liksom om förslaget har handlagts i överensstämmelse med budgetförordningen. Det är fullkomligt berättigat att föra över de outnyttjade medlen från strukturfonderna ERUF, EJFLU och EFF till budgetåret 2008 (totalt 771,6 miljoner euro), vilket överensstämmer både med texten och med andan i det interinstitutionella avtalet för 2006, då vi förutspådde förseningar i genomförandet av den nya budgetplanen. Då vi röstar om denna ändringsbudget kan vi med viss tillfredsställelse konstatera att mer än 500 av 580 operativa program för 2007–2013 redan har blivit godkända, vilket innebär att vi håller på att gå in i ett realiseringsskede i innevarande sjuårsperiod. Parlamentets föredragande stöder också en ändring av ramprogrammen för två decentraliserade organ, nämligen Europeiska läkemedelsmyndigheten och Europeiska sjösäkerhetsbyrån, i enlighet med meddelandet från kommissionen, vilket utgör en kompletterande del till det första förslaget till ändringsbudget nr 2/2008. Detta slag av komplettering är lättare att godta än tendensen mot ett ökat antal verkställande organ och tillsynsmyndigheter inom EU.

– Betänkande: Romana Jordan Cizelj (A6-0167/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Det strategiska försöket att ge ny kraft åt EU:s konkurrenskraft, föreslaget i Lissabonstrategin och nyligen upprepat vid Europeiska rådet (konkurrenskraft) i november 2007, har fått EU att intensifiera sina ansträngningar att framhäva Europas möjligheter till innovation och tillväxt i förhållande till världens konkurrenskraft.

Små och medelstora företag är nyckeln till en genuint ny kraft åt forsknings- och utvecklingsverksamhet eftersom dessa företag gärna sporras till innovationer i sin kamp för överlevnad på marknaden. Men det kan ibland vara ganska svårt att få tillgång till forsknings- och utvecklingsverksamhet ur ekonomisk och byråkratisk synvinkel.

Därför stöder jag detta betänkande, i vilket EU:s behov att tillämpa principen ”tänk småskaligt först” och att öka möjligheterna till innovation och originalitet för de små och medelstora företagen understryks, vilket fortfarande är en av den europeiska ekonomins största drivkrafter.

Jag tycker att en politik som gynnar små och medelstora företag borde innehålla bidrag och stöd till forskning: exempel på detta är programmet ”Bästa praxis”, vilket har underlättat ett utbyte av bästa praxis mellan små och medelstora företag, ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation och de sju övergripande politiska initiativen. Men jag tycker också att det är viktigt att vidta en rad åtgärder i syfte att främja entreprenörskap, som till exempel att minska hindren till den inre marknaden, undanröja byråkratiska hinder och underlätta banklån till små och medelstora företag.

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Fine Gael-delegationen i PPE-DE välkomnar Romana Jordan-Cizelis betänkande om översyn av industripolitiken efter halva tiden. När det gäller punkt 7 i betänkandet erkänner vi rätten för de medlemsstater som vill stärka den europeiska marknaden för försvarsutrustning och förbättra den totala konkurrenskraften för EU:s försvarsindustri, under förutsättning att Irlands militära neutralitet (så som den uttryckligen har beskrivits i en förklaring till fördragen) respekteras fullständigt.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) I Europaparlamentets betänkande, som för övrigt följer kommissionens meddelande, glöms de befintliga industriernas enorma sociala effekt bort, och ett nyliberalt synsätt framhålls som kan ge stora vinster för storföretag men som inte garanterar några arbetstillfällen med rättigheter och förbättringar av människors livskvalitet.

Det stämmer att EU:s industriföretag står för över 80 procent av den privata sektorns utgifter för forskning och utveckling och att dessa företags innovativa produkter svarar för omkring 75 procent av EU:s export, men i betänkandet förespråkas skapandet av en öppen och konkurrenskraftig inre marknad för tjänster och industri. Detta är bara intressant för de stora ekonomiska grupperna, eftersom det kan innebära risker för mikroföretag och små och medelstora företag och en stor andel av arbetstillfällena. Detta i sin tur kan drabba arbetstagarnas inkomster och många småskaliga rörelseidkare, och därmed deras aktiviteter som konsumenter.

Slutligen är vi också emot att stärka rollen för EU:s försvarssektor, även om det kan få vapenindustrin att växa. Vårt förslag till framgång och social utveckling är snarare förenat med fred än krig.

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom det lägger vikten vid frågor som jag tycker är grundläggande, dvs. främjandet av små och medelstora företag i Europeiska unionen.

Eftersom små och medelstora företag utgör mer än 90 procent av Europas affärsverksamhet har de inte bara en ekonomisk roll inom EU utan också en social roll tack vare deras betydande bidrag till sysselsättning och tillväxt.

Initiativ som kommissionens arbete med att minska den onödiga byråkratin för dessa företag med en fjärdedel och främja investeringar i arbetskraftskvalitet och forskning är därför välkomna.

Industrisektorn i EU har fortfarande stora möjligheter att förbättras, både genom att förvandla forskning och innovation till affärsmöjligheter och genom att förekomma sådana möjligheter för en snabbare anpassning till marknadens förändringar.

Att förbättra lagstiftningen, särskilt när det gäller patent, så att den underlättar tillträdet till den inre marknaden och att gynna en europeisk företagaranda är nyckelfaktorer för att höja vår industris konkurrenskraft. I detta sammanhang tycker jag att främjandet av regionala sammanslutningar också är mycket positivt.

En framgångsrik industri i EU är naturligtvis avgörande för att uppnå Lissabonmålen.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Industripolitik är av stor vikt för att kunna uppnå Lissabonstrategins mål. Den bör skapa en ram för företagstillväxt, industriella investeringar, innovation och fler arbetstillfällen.

Det gläder mig i detta sammanhang att de små och medelstora företagens behov har uppmärksammats särskilt. De utgör ju 99,8 procent av företagen i Europa. Det är bara dessa företag som drabbas hårdast av överdriven byråkrati. Om man gör en beräkning per capita bär småföretag i medeltal tio gånger högre kostnader än de stora företagen när det gäller att uppfylla lagstadgade skyldigheter.

Små och medelstora företag upplever dessutom större svårigheter än stora företag att få tillträde till marknader. Vi får inte glömma att det är de små och medelstora företagen, och deras innovationsförmåga och flexibilitet, som ger den ekonomiska tillväxten en skjuts framåt och förbättrar den europeiska affärsverksamhetens konkurrenskraft. Av den anledningen är det ytterst viktigt att utarbeta lösningar som lättar på de administrativa bördorna, förbättrar små och medelstora företags tillträde till den inre marknaden och offentliga upphandlingar och hjälper dem att möta nya utmaningar. Stadgan för småföretag som kommissionen har aviserat kommer att innehålla sådana förslag.

Jag delar föredragandens uppfattning att en förbättrad lagstiftning på EU-nivå måste kombineras med medlemsstaters engagemang. Utan nationella åtgärder för att minska den administrativa bördan kommer det inte att vara möjligt att uppnå mätbara ekonomiska resultat.

– Betänkande: Lehideux (A6-0131/2008)

  Sylwester Chruszcz (NI), skriftlig. − (PL) Jag har beslutat mig för att rösta emot betänkande A6-0131/2008. Det är ytterligare ett dokument på samma linje som dem som syftar till att skapa institutioner som inte har någon mening och som tar pengar från gemenskapens budget. Trots att det finns fyra strukturfonder, sju sammanhållningsfonder, ett ramprogram och ett dussintal EU-organ vars enda jobb är att mjölka EU:s fonder på pengar, har vi här ytterligare en organisation som säkerligen kommer att kosta de europeiska skattebetalarna pengar, men i betänkandet nämns ingenting om riktiga åtgärder mot arbetslöshet eller hur man gör livet lättare för arbetsgivare (eller åtminstone inte gör det svårare).

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det som hände idag i samband med omröstningen vid plenarsammanträdet var tråkigt. PPE-DE-gruppen lade fram ett ändringsförslag som innebar ett ifrågasättande av den redan ingångna överenskommelsen med rådet och som syftade till att förbättra den och att stödja en bedömning och analys av nationella och lokala arbetsmarknader. När det gäller rådets samspel med Europaparlamentet var avsikten med ändringsförslaget att se till att Europaparlamentet medverkade närmare i överenskommelses verkställande och kontroll.

Antagandet av förslaget från PPE-DE-gruppen, även om det skedde med knapp marginal, underminerade hela grunden för det konsensus som hade uppnåtts. Tvärtemot förväntningarna, och därför kommer en andra behandling att begäras, vilket innebär att betänkandet kommer att diskuteras med utskottet för sysselsättning och sociala frågor igen, eftersom det här är ett lagstiftningsområde som kräver ett medbeslutandeförfarande.

Därför bestämde vi oss för att lägga ner våra röster.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen spelar en viktig roll i utvecklingen av yrkesutbildningssystem i tredjeländer. Jag tycker att Europaparlamentet borde medverka till att Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen inrättas, och jag har därför stött föredragandens ställningstagande.

- Förslag till resolution: Libanon (B6-0271/2008)

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan sympatiserar med många delar av betänkandet. Vi välkomnar utvecklingen av ett fredligt och demokratiskt Libanon och ser gärna att EU:s medlemsländer aktivt medverkar i fredsprocessen. Vi anser dock att detta arbete ska ske inom ramen för varje medlemslands självständiga utrikespolitik, särskilt då den politiska situationen i Libanon rör känsliga frågor som medlemsstaternas regeringar i vida utsträckning är oense om. EU bör lämna plats åt FN i frågor som dessa, istället för att försöka konkurrera för att utveckla en egen utrikespolitik. FN är den internationella organisation som har bäst förutsättningar för att skapa en varaktig lösning av konflikten i Mellanöstern och komma till rätta med den politiska situationen.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Den senaste händelseutvecklingen i Libanon kan inte analyseras fristående från den förvärrade situationen i Mellanöstern, där Förenta staternas och dess allierades inblandning, ingripande och militära ockupation eskalerar i syfte att få kontroll över detta strategiska område.

Förutom skönmålandet av den libanesiska regeringens roll i den senaste försämringen av situationen i Libanon, skönmålas i denna resolution – vars ursprungliga förslag händelserna hann ifatt – också Israels och Förenta staternas inblandning i, försök till blockad av och påtryckningar på landets inre angelägenheter, exempelvis israeliska militärmanövrar, Förenta staternas stationering av sin sjätte flotta i regionen och den föreslagna bojkotten av toppmötet i Damaskus. Det bör också påpekas att samtidigt som Förenta staternas och dess allierades roll i regionen förskönas pekar Europaparlamentets majoritet än en gång finger åt Syrien och Iran.

I resolutionen fokuseras det också på politiska ställningstaganden som syftar till att lägga sig i Libanons inre angelägenheter, utan hänsyn till att den förvärrade situationen i Mellanöstern i huvudsak beror på Israels militära ockupation av palestinskt, syriskt och till och med libanesiskt territorium.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Situationen i Libanon är oroväckande. Överenskommelsen i Doha mellan regeringen och oppositionsledarna har gett landet en möjlighet att förhoppningsvis ta ett steg framåt mot relativ fred och stabilitet.

Då omröstningen om att utnämna general Michel Sleiman till president ännu inte har hållits finns det uppmuntrande tecken på att alla sidor är beredda att förhandla. Jag tycker att EU bör fortsätta att stödja åtgärder som syftar till att vi slipper bevittna det våld och den politiska oro som drabbat det libanesiska folket. Jag röstade för förslaget till resolution.

- Förslag till resolution: stigande livsmedelspriser i EU och i utvecklingsländerna (B6-0217/2008)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi har valt att rösta för resolutionen eftersom de ökande livsmedelspriserna utgör ett problem för livsmedelsförsörjningen i världen.

Vi beklagar dock att parlamentet blundar för att EU:s protektionistiska jordbrukspolitik bidrar till att stora delar av världen saknar en väl fungerande livsmedelsproduktion.

  Bernadette Bourzai (PSE), skriftlig. – (FR) Den världsomspännande livsmedelskrisen (prisökningar med 83 procent) som för närvarande tar sig uttryck i hungerkravaller i utvecklingsländerna och de mest blygsamma europeiska konsumenternas minskade köpkraft har enligt min mening följande samband:

- Den exempellösa spekulationen i priserna på baslivsmedel på aktiemarknaderna, som innebär att spänningarna och de mycket volatila jordbruksmarknaderna exploateras på ett oacceptabelt sätt.

- Den ökade odlingen av grödor för energiändamål, på bekostnad av viktiga livsmedelsgrödor.

- Den svaga europeiska utvecklingspolitiken.

- Det faktum att exportgrödorna har stötts i utvecklingsländerna på bekostnad av livsmedelsgrödor och självförsörjning på livsmedel.

- De nuvarande världshandelsreglerna som ger upphov till villkor som är särskilt orättvisa för små och medelstora jordbruk, i synnerhet i utvecklingsländerna.

När vi rapporterar om den gemensamma jordbrukspolitikens hälsa måste vi utöver nödåtgärderna omdefiniera det sätt på vilket vi ingriper på världsmarknaderna (infrastruktur, interventionslager, riskhantering, framtidsutsikter och ekonomiska modeller för prisförändringar etc.), ompröva frikopplingen av stödet och globalt sett göra om våra modeller för jordbruksproduktionen så att de blir produktiva och varaktiga.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Jag måste påtala en motsägelse mellan den här resolutionen från Europaparlamentet och den föreslagna översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken som kommissionsledamoten med ansvar för jordbruksfrågor presenterade här i veckan.

Det var särskilt chockerande att kommissionsledamoten totalt bortsåg ifrån den sociala dramatiken och den stora inverkan som de kraftigt stigande livsmedelspriserna de senaste månaderna har haft – som har förvärrats av att mark har övergivits och att många tusentals jordbruk har lagts ned – och driver på för att få till stånd en sänkning av det magra stöd som omkring 70 000 portugisiska småjordbrukare får genom att föreslå en minimitröskel och samtidigt glömma att sätta ett tak.

Att den senaste reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken fick negativa konsekvenser är väl känt, särskilt att stödet frikopplades från produktionen. Därför är det särskilt allvarligt att man under rådande omständigheter har utannonserat en total indragning av de produktionsanknutna betalningar som fortfarande finns (med am- och dikor, getter och får som enda undantag). Dessa betalningar har överförts till det samlade gårdsstödet, samtidigt som det görs framsteg med att successivt nedmontera betydande gemensamma organisationer av marknaden och systemet med mjölkkvoter och med att dra in stödet till sådant som durumvete, ris och grisfoder, så att mer mark och fler jordbruk överges.

  Neena Gill (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade särskilt för denna resolution för att stödja punkterna 16 och 35 som innehåller en uppmaning till den utvecklade delen av världen att bromsa jordbruksstöden.

Uppmaningen från Frankrikes jordbruksminister, Michel Barnier, till Europa att införa en livsmedelssäkerhetsplan och inte göra fler nedskärningar i Europas jordbruksbudget är ett tankefel. Efter att ha arbetat i Europaparlamentets budgetutskott i åtta år, där jag blev duktig på den gemensamma jordbrukspolitikens brister, tycker jag att ett sådant drag skulle vara kontraproduktivt. Det skulle höja livsmedelspriserna i världen i dessa tider av kris och inte tjäna någonting till för det europeiska jordbrukets långsiktiga överlevnad.

Frankrike kommer snart att ta över ordförandeskapet, och det har länge varit dags för en genomgång av EU:s budget. President Nicolas Sarkozy måste passa på tillfället och börja med en riktig förändring av jordbruksstöden inom den gemensamma jordbrukspolitiken och låta EU uppfylla sina skyldigheter gentemot utvecklingsländerna.

Storbritanniens regering gjorde å andra sidan rätt i att förorda ett handelsavtal så att fattigare länder skulle kunna få bättre tillgång till marknaderna i den utvecklade delen av världen. Detta skulle kunna hjälpa världens hundra miljoner människor i fattiga länder som annars skulle sjunka allt djupare ner i fattigdomen. Men det återstår fortfarande mer att göra på EU-nivå.

  Vasco Graça Moura (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Den ekonomiska tillväxten i världen och biobränslepolitiken har skapat en paradox. Med tanke på det välstånd som råder i världen är det oanständigt att många familjer kämpar för att få tillräckligt att äta. Marknaden betingas av aldrig tidigare skådade befolkningskoncentrationer i tätorterna, att jordbruket överges till förmån för tjänstesektorn och att baslivsmedel används i andra sammansatta element i livsmedelskedjan, såsom animalisk produktion.

Biobränslena har blivit som en tjuv på landsbygden och en oväntad gäst vid bordet. Konkurrensen mellan energikällor och livsmedel styr prissättningen.

Vi har fått problem med tillgång, hållbarhet, säkerhet och miljö. Självförsörjningspolitik införs som svar på att strategiska reserver försvinner, och det finns risk för krig. Med tanke på de restriktioner för veteförsäljningen som har utannonserats kommer skördarnas storlek i år att bli avgörande. Spekulationen är så stor att centralbankerna påtalar den underliggande inflationsrisken, och i Indien har handeln med terminsavtal för livsmedel förbjudits.

Situationen måste snarast åtgärdas till fromma för jordbrukarna, som fortfarande inte vet vad de kommer att skörda, särskilt de minsta, som är offer för perversa och inkonsekventa jordbrukspolitiska åtgärder. Den teknik och vetenskap som tidigare pekade åt olika håll har således fått en ny möjlighet som kommer att gynna oss alla.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) På grund av trycket från den alltmer intensiva kapitalistkrisen i hela världen är den resolution som har antagits, om än med begränsningar, ett fördömande av konsekvenserna av EU:s jordbrukspolitik och avslöjar de verkliga och oacceptabla målen för GJP- och WTO-avtalen.

I resolutionen diskuteras dock inte ansvaret för den oerhört allvarliga situation som råder för närvarande, och man drar inte rätt slutsatser av diagnosen eftersom man inte ifrågasätter den underliggande politiken. Några exempel:

Suveränitet på livsmedelsområdet görs inte till en central fråga för att garantera rätten till mat.

Stigande inkomster för småskaliga jordbruk och familjejordbruk betraktas inte som en viktig förutsättning för att bevara jordbruket, landsbygden och livsmedelssäkerheten.

Man försöker inte se till att jordbruket undandras från WTO och att livsmedelsprodukter från jordbruket upphör att bara behandlas som varor. Man försöker heller inte få till stånd en översyn av Blair House-avtalet.

Man kräver inte att den gemensamma jordbrukspolitiken ska upphöra, att stödet ska frikopplas mer från produktionen, att ett verkligt tak ska tillämpas eller differentiering till förmån för småskaliga jordbruk och familjejordbruk. Man kräver inte en rättvis omfördelning mellan länder och produkter som främjar full utveckling av varje lands jordbruksmark och djuruppfödning.

  James Nicholson (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Vi har gått in i en period som kännetecknas av livsmedelsosäkerhet. Priserna har stigit dramatiskt, och efterfrågan på livsmedel stiger snabbare än utbudet. En kombination av klimatfaktorer (såsom långa torkperioder) och användningen av vete för att producera biobränsle har förvärrat situationen ytterligare.

Denna situation är särskilt oroande för utvecklingsländerna. I fattigare länder som Haiti har livsmedelsbristen redan lett till upplopp och inre oroligheter. Som man framhåller i den här resolutionen bör världssamfundet prioritera åtgärder för att se till att utvecklingsländerna blir självständiga och självförsörjande på livsmedelsområdet.

De stigande livsmedelspriserna påverkar dock inte bara de fattigare länderna. Nu måste EU vidta åtgärder för att stabilisera läget. Först och främst bör vi uppmuntra våra jordbrukare att producera mer. Dessutom måste vi skapa en bättre balans mellan användningen av vete som livsmedel respektive energiproduktion. En översyn av hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken skulle vara ett idealiskt forum för dessa frågor.

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN), skriftlig. − (PL) Jag röstade för resolutionen om stigande livsmedelspriser i Europeiska unionen och utvecklingsländerna. Detta är ett problem som påverkar hela världen. Det finns många orsaker till den här situationen. Några av dem är ökad efterfrågan på livsmedel, stigande bränslepriser, naturkatastrofer (särskilt torka), minskade arealer för växter som används för produktion av livsmedel och foder (priset för att öka de arealer som används för energigrödor) och så vidare. Av det skälen stöder jag FN:s förslag om ett moratorium för biobränslen.

Det finns också en ekonomisk spekulation på livsmedelsmarknaderna. En annan bidragande faktor är frågan om felaktiga och onödiga kvoter som begränsar jordbruksproduktionen, till exempel de mjölkkvoter som begränsar produktionen av mjölk och mjölkprodukter i Polen. Tragiska konsekvenser i de fattigaste länderna leder till att livsmedel från våra överskott delas ut gratis eller säljs till symboliska priser. Den sortens stöd är bara till hjälp i katastroflägen. Annars förgör det deras jordbrukare fullständigt, eftersom det inte är mödan värt för dem att vare sig odla grödor eller hålla djur. Snabbt stigande livsmedelspriser i kombination med arbetslöshet kan också leda till social instabilitet i dessa länder.

Vi hörde nyligen talas om en dramatisk händelse i Afghanistan, där någon sålde sin dotter för att kunna försörja resten av familjen. Vi bör ha de inflationsdrivande effekterna av stigande livsmedelspriser i minnet. Låt oss hoppas att de inte sätter igång en spiralformig och plötslig ökning av alla priser.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) 850 miljoner människor i världen är hungriga varje dag. Den här krisen kräver snabba och effektiva åtgärder från EU:s och medlemsstaternas sida. Jag instämmer i kraven på en konsekvensbedömning av detaljisternas roll i livsmedelskedjan och på att kommissionen och medlemsstaterna ska analysera skillnaderna mellan de priser som jordbrukarna tar för sina produkter och de som de stora detaljistkedjorna tar ut.

Den här krisen är verkligen global, och mycket måste göras i utvecklingsländerna. Därför bör vi inrikta oss på att hjälpa utvecklingsländerna på områden som jordbruk, landsbygdens utveckling och lantbruksekonomi. Jag röstade för resolutionen.

  Véronique Mathieu (PPE-DE), skriftlig. – (FR) I tider med oerhört oroande kraftiga prisökningar på livsmedel är det mer nödvändigt för Europaparlamentet att anta en resolution än någonsin.

För det första är det verkligen så att den livsmedelsbrist som är utbredd i många länder i världen är oacceptabel. Vi måste föreslå nödåtgärder för att sätta stopp för den hungersnöd som i detta ögonblick plågar de mest sårbara människorna i utvecklingsländerna. Som komplement till dessa nödåtgärder, som inte kan lösa problemet på lång sikt, måste EU utarbeta en strategi i samarbete med internationella organisationer som Världsbanken, IMF, FAO och WTO. Den ska vara en grundstrategi som tar upp alla orsakerna till krisen: ändrade livsmedelsvanor i Asien, den snabba ökningen av odlingen av biobränslen etc.

För det andra gör den bekymmersamma ökningen av priset på konsumenternas matkasse att vi bör fundera ordentligt på att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken. Vid en tidpunkt när vi bedömer den gemensamma jordbrukspolitikens hälsa måste vi lägga fram konkreta förslag om hur den inflation som vi ser också på den inre marknaden ska stoppas och för att se till att EU är självförsörjande på livsmedel.

  Toomas Savi (ALDE), skriftlig. − (EN) När jag deltog i valobservatörsuppdraget i Nigeria i april blev jag chockerad över att Nigeria, som en gång exporterade jordbruksprodukter, hade börjat importera livsmedel. Den demografiska situationen i utvecklingsländerna har ökat efterfrågan på livsmedel drastiskt, men pågående militära konflikter, kampen mot dödliga sjukdomar som hiv/aids, malaria och tuberkulos samt en ineffektiv administration har distraherat deras regeringar från att tillfredsställa detta behov.

Jag stödde Europaparlamentets resolution om stigande livsmedelspriser i Europeiska unionen och utvecklingsländerna och hoppas att Europeiska unionen fortsätter att förbättra sin utvecklingspolitik och engagera sig mer i rättvis internationell handel.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Resolutionen om stigande matpriser i världen hade kunnat bli ett värdefullt tillskott till den aktuella debatten om EU:s jordbrukspolitik och dess konsekvenser.

Ändå blev resultatet en besvikelse. I första delen slår man fast att viljeriktningen går mot ökad reglering och nya varulager – trots att de höga matpriserna för första gången på länge gjort jordbruket till en verkligt lukrativ sektor.

I andra delen talar man om "rätten till mat" i tredje världen och vikten av att prioritera föda framför bränsle. Samtidigt spretade slutresultatet i omröstningen vad gäller fördelar och nackdelar med biobränslen åt alla håll!

Politik består av målkonflikter och det viktigaste för en politiker är att kunna hitta en balans och prioriteringsordning dem emellan. Det gjorde inte den här resolutionen. Därför lade jag ned min röst.

  Richard Seeber (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Prisökningarna på livsmedel måste absolut stoppas, annars får vi allvarliga problem. Vi behöver strategier på fler plan som får fart på livsmedelsproduktionen dels genom åtgärder som tillfälligt upphävande av arealuttagsbidragen och dels genom att möjliggöra en bättre samordning och distribution av livsmedel. De fattiga länder som drabbas hårdast av stigande priser måste få hjälp med att klara krisen så snabbt som möjligt på ett välorganiserat och framför allt hållbart sätt. Därvidlag måste stora exportörer av jordbruksprodukter som Argentina och Förenta staterna agera globalt och inte bara inrikta sig på sitt eget välbefinnande.

I debatten om biobränslen får man inte glömma bort att produktionen av biobränsle i Europa, där bränslegrödor odlas på två procent av all odlingsbar mark, har en oerhört liten inverkan på livsmedelspriserna. Biobränslen får inte odlas på bekostnad av livsmedel, och därför måste vi göra ihärdiga ansträngningar för att stödja produktion av andra generationens biobränslen, baserade på biomassa, som egentligen är organiskt avfall som praktiskt taget inte går att använda till någonting annat.

- Förslag till resolution: förhandlingar mellan EU och Förenta staterna om undantag från viseringsskyldighet (B6-0233/2008)

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Efter genomförandet av den amerikanska lagreform som innebar att säkerhetskraven höjdes inom ramen för programmet för visumfrihet beslutade USA att föreslå separata samförståndsavtal med varje medlemsstat i ett försök att söndra och härska.

Dessa avtal är oacceptabla, inte bara på grund av att de inte respekterar gemenskapens behörighet på området, utan också för att de underminerar principen om rättvis konkurrens och ger upphov till ojämlik behandling av medborgare i olika medlemsstater i viseringsfrågor.

Jag välkomnar att kommissionen (inom ramen för gemenskapens behörighet) har fått i uppdrag att förhandla fram ett avtal mellan EU och USA som innebär enhetlig behandling och att samma villkor för undantag från viseringsskyldighet gäller för alla EU-medborgare som vill resa in i USA (i likhet med dem som unionen redan tillämpar på alla amerikanska medborgare som vill resa in i EU).

Dessa förhandlingar måste föras skyndsamt och i en anda av europeisk enhet, så att alla medlemsstater kan delta i USA:s reformerade program för visumfrihet 2009.

Jag tror dock bara att det finns förutsättningar för detta om de bilaterala avtal som har ingåtts under tiden annulleras. Därför ser jag fram emot yttrandet från Europaparlamentets rättstjänst, som jag hoppas kommer att ge stöd för detta.

  Urszula Gacek (PPE-DE), skriftlig. − (EN) PPE-DE välkomnar antagandet av resolutionsförslaget om förhandlingar mellan EU och Förenta staterna om undantag från viseringsskyldighet.

Det är en viktig fas i samordningen av medlemsstaternas och Europeiska kommissionens aktiviteter i förhandlingarna med Förenta staterna. I resolutionsförslaget erkänner man att det är oacceptabelt att en stor grupp EU-medborgare diskrimineras, och de medlemsstater som redan är med i programmet visar solidaritet med de medlemsstater som fortfarande har besvärliga och ibland förnedrande förfaranden för viseringsansökningar. Det faktum att skälen till att viseringsansökningar avslås inte är genomblickbara uppmärksammas. En snabb minskning av andelen avslag i en del länder och inte i andra ger upphov till misstankar om att Förenta staterna inte behandlar länderna utanför det visumfria området på samma villkor.

Jag som företräder Polen, ett land som står utanför systemet för visumfrihet, hoppas att resolutionen kommer att leda till att det snabbt sluts ett tillfredsställande avtal som gör att alla EU-medborgare kan resa till USA på samma villkor. EU och medlemsstaterna har gjort gemensamma ansträngningar för att lösa problemet. Vi hoppas att Förenta staterna kommer att bemöta det här initiativet med ett öppet och positivt svar.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Dessa är våra slutsatser av den här resolutionen:

Trots att EU har undertecknat ömsesidighetsavtal med åtskilliga tredjeländer men inte med USA – vilket är anledningen till att kommissionen 2006 föreslog att visumkraven för innehavare av diplomatpass, tjänstepass och andra officiella pass tillfälligt skulle återinföras för att påskynda upprättandet av ömsesidighet med det landet – har inte rådet följt upp detta förslag, som beskrivs som symboliskt i resolutionen.

Situationen blev komplicerad rättsligt sett när USA reformerade sitt system för visumfrihet baserat på det så kallade kriget mot terrorn och förstärkte säkerheten (däribland tillgången till uppgifter och information om medborgare i tredjeländer) och krävde att andra länder som ville delta i systemet för visumfrihet skulle underteckna ett bilateralt samförståndsavtal med bindande tillämpningsföreskrifter.

EU:s medlemsstater var splittrade till USA:s krav, vilket i slutändan vittnar om deras prioriteringar.

Resolutionen är en del av ett försök att begränsa skadan, men enligt vår mening värnar den inte om principer som vi anser vara grundläggande, såsom staternas suveränitet och medborgarnas rättigheter, friheter och trygghet.

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN), skriftlig. − (PL) Jag stöder Europaparlamentets resolution om viseringsförhandlingar med USA. De bör föras för alla EU-medlemsstaters räkning. Den amerikanska regeringen och regeringarna i de länder som redan har gett sig in i bilaterala förhandlingar bör ta hänsyn till EU:s ståndpunkt och behörighet att underteckna fördrag.

Det som behövs är tydliga riktlinjer för bilaterala diskussioner om resor till Förenta staterna utan visum, men det finns frågor som tillhör EU:s befogenheter. Det som krävs här är ömsesidighet. När det gäller Polen, som ensidigt tog bort visumkraven för amerikanska medborgare så tidigt som den 15 april 1991, finns det tyvärr en påtaglig asymmetri. Jag godtar inte argumentet att detta beror på den ganska höga andelen avslagna viseringsansökningar.

Enligt min uppfattning beror dessa avslag ofta på godtyckliga beslut fattade av amerikanska konsulära tjänstemän som förutsätter – ofta av oklara skäl – att man kan komma att förlänga sina besök i USA olagligen. Sådana antaganden är knappast objektiva och ibland helt enkelt förolämpande. Växelkursen mellan dollarn och zlotyn ger inte heller längre stöd åt argumentet om olagligt arbete. I dag är det turistresor, affärsresor och resor för att besöka vänner och familj som människor vill göra. Jag anser också att Förenta staterna förlorar på den här policyn, att stänga gränserna för deras allierade men släppa in potentiella terrorister. Hur kan man utveckla ett transatlantiskt samarbete om man inte litar på sina allierade? Det är inte bara en retorisk fråga. Många av mina väljare har tagit upp den.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) Europas medborgare har samlats för att utnyttja fördelarna med en europeisk union som kan uttala sig både i och utanför Europa. Detta visar sig allra mest tydligt i hur dess medborgare behandlas när de reser utomlands. Redan nu kräver USA inte visum av många EU-länder. Jag inser att USA har en laglig rätt att fatta egna beslut i frågan, men tycker att det finns rationella argument för att den rätten ska utvidgas till att omfatta alla EU-medborgare. Jag anser att ett ordentligt framförhandlat avtal med USA bör återspegla den icke-diskrimineringslinje som parlamentet kräver.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om förhandlingar mellan Europeiska unionen och Förenta staterna om programmet för visumfrihet.

Jag röstade för det muntliga ändringsförslag som parlamentets socialdemokratiska ledamot Stavros Lambrinidis lade fram, eftersom han kräver att alla former av direkt och indirekt diskriminering av europeiska medborgare ska upphöra, också på grund av medborgarskap. Således påtalas konsekvenserna av den bristande samordningen mellan gemenskapens institutioner och medlemsstaterna i internationella förhandlingar.

Jag röstade också för ändringsförslag 8, som ändrades muntligen av vår kollega Urszula Gacek. Den nya texten uttrycker Europaparlamentets missnöje med den nuvarande situationen där det bara är medborgare i 12 medlemsstater, bland andra Rumänien, som inte är undantagna från Amerikas förenta staters viseringskrav.

Jag röstade för ändringsförslag 1 från den socialdemokratiska gruppen, i vilket man kräver att kommissionen enligt principen om lojalt samarbete ska garantera att alla medlemsstaters medborgare behandlas lika när det gäller visumfriheten. Jag röstade för ändringsförslag 2 från den socialdemokratiska gruppen eftersom det där står att USA vid sammanträdet med justitie- och inrikesministertrojkan den 13 mars 2008 erkände gemenskapens behörighet att förhandla om ett internationellt avtal om viseringspolitiken.

- Förslag till resolution: Den tragiska situationen i Burma (B6-0244/2008)

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för det gemensamma resolutionsförslaget om Burma eftersom den dramatiska situationen i landet gör det viktigt att snarast återupprätta demokrati och trygga respekt för mänskliga rättigheter.

Jag beklagar de burmesiska myndigheternas agerande som svar på den cyklon som förödde landet och gjorde att tusentals människor dödades eller förflyttades, och jag fördömer starkt den burmesiska regimens svar på den här tragedin, att förhindra humanitära stödgrupper att komma in i landet och förvägra offren hjälp.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Den humanitära katastrof som inträffat i Burma är en enorm tragedi och Junilistan instämmer i att den burmesiska regeringens hantering av situationen har varit under all kritik. Hjälp måste nå fram till de hundratusentals drabbade människorna. Det är prioritet nummer ett. Vi sympatiserar därför starkt med resolutionen i dess kritik mot Burmas regering, som har satt sin egen makt före medborgarnas överlevnad. Däremot är det inte EU:s uppgift att fördöma och uppmana andra länder att sätta tryck på Burma att öppna sina gränser. Inte heller är det upp till EU att uppmana Internationella brottmålsdomstolen att åtala Burmas regering. Det är det globala samfundet som genom FN ska hantera dessa centrala folkrättsliga frågor. Tyvärr finns en tendens hos EU att ta katastrofer till hjälp för att flytta fram sin egen position inom utrikespolitiken.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi vill framföra våra uppriktiga kondoleanser till offren för den cyklon som den 2–3 maj drabbade flera regioner i Myanmar (Burma).

Vi är fast övertygade om att alla diplomatiska bemödanden måste göras, i synnerhet inom ramen för FN:s organ, för att snabbt ge offren hjälp och stöd, försöka minimera antalet dödsfall, lösa de problem som folket har och påbörja arbetet med att återuppbygga de enorma mängder infrastruktur som har förstörts i samarbete med de burmesiska myndigheterna, vilket också betonas i resolutionen.

Vi ställer oss dock inte bakom initiativ som, på grundval av så kallade humanitära insatser, kommer att fortsätta att hindra och ifrågasätta de bemödanden som FN:s organ, Asean och olika länder i regionen för närvarande gör för att hitta lösningar som bidrar till att undanröja de nuvarande hindren och minimera de drabbade människornas lidande.

Dessa initiativ, som innebär att den dramatiska situation som tusentals och åter tusentals människor upplever exploateras på ett oacceptabelt sätt, syftar primärt till att utnyttja den humanitära katastrofen i politiska syften och som en chans att nå geostrategiska mål, vilket i slutändan äventyrar det humanitära stöd som de hävdar att det finns ett så trängande behov av. I grund och botten leder detta till situationer som kan göra att krigets tragedi läggs ovanpå naturens.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag stöder resolutionen om den tragiska situationen i Burma till fullo. Den första naturkatastrofen i samband med cyklonen har nu följts av den katastrof som den burmesiska regeringens svar har skapat. Den burmesiska regeringen har en moralisk och lagstadgad skyldighet gentemot medborgarna och måste släppa in internationellt stöd för att förhindra att situationen blir ännu mer allvarlig.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Den tragiska situationen i Burma måste skyndsamt uppmärksammas. Genom att hittills ha tillbakavisat internationellt stöd har den burmesiska regimen visat att den inte bryr sig om allvaret i den aktuella situationen. För offren för cyklonen Nargis handlar det inte om politik utan om överlevnad. Jag gör gemensam sak med mina kolleger och uppmanar militärregimen att acceptera erbjudanden om hjälp från världssamfundet.

Våra asiatiska partner har verkligen också en roll när det gäller att sätta press på regimen i Rangoon. Jag upprepar att jag tror att Rangoon skulle möta starka påtryckningar om att erkänna de rättigheter och friheter som befolkningen har fordrat och fortfarande fordrar om landet uppmanar andra Asean-länder att överväga medlemskap för Burma igen. Jag gör som mina kolleger och röstar för det här förslaget.

- Förslag till resolution: Naturkatastrof i Kina (B6-0242/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Herr talman! Jag vill ge kommissionen erkänsla för dess snabba reaktion i den nödsituation som uppstod efter jordbävningen den 12 maj. Enligt tidningarna kollapsade fabriker, skolor och bostadshus, och i vissa områden förstörde jordbävningen 80 procent av byggnaderna. I en del städer kollapsade skolbyggnader och begravde eleverna, och tyvärr har kemiska fabriker spritt ut tonvis med förorenande ämnen i marken.

Den här gången kan vi följa förödelsen, i all dess bryska verklighet, i pressen och genom de kinesiska myndigheternas uttalanden – de verkar inte försöka undanhålla oss något. Det är remarkabelt att Kina den här gången, i skarp kontrast till galenskapen hos grannlandet Burmas regim, visar en öppenhet för hjälp och internationellt stöd. Som kommissionsledamoten flera gånger har sagt måste Europa göra sin humanitära insats i den ödelagda Sichuanprovinsen.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Hjälp och pengar till de människor i Kina som drabbats av naturkatastrofen är ett måste för att hantera denna tragiska situation. Men sådan hjälp kan medlemsländerna själva erbjuda, direkt till den olycksdrabbade regionen. Hjälpen behöver inte gå via EU. Det finns andra internationella organisationer som är bättre skickade att samordna den humanitära hjälpen. FN är, med sin långa erfarenhet och globala räckvidd, ett tydligt exempel på detta. Vi anser att denna resolution är ännu ett försök av EU att agera utrikespolitiskt och använda sig av en katastrof för att ta ytterligare steg mot en federal stat som bedriver utrikespolitik.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi framför vårt uppriktiga deltagande till offren för den jordbävning som drabbade flera provinser och autonoma regioner i Folkrepubliken Kina den 12 maj, och vår solidaritet med kineserna, som har visat ett sådant mod och stöttat varandra i denna svåra tid.

Som har framhållits har de kinesiska myndigheterna mycket snabbt och effektivt påbörjat det brådskande arbetet med att ge offren hjälp och stöd, försöka minimera antalet dödsfall, lösa de problem som folket har och börja återuppbygga de enorma mängder infrastruktur som har förstörts.

Därav behovet av att olika medlemsstater och EU snabbt tillhandahåller resurser och nödhjälp som bidrag till de kinesiska myndigheternas enorma ansträngningar att hjälpa dem som har drabbats av jordbävningen.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag instämmer med kollegerna och prisar Kinas bemödanden att hjälpa sitt folk efter jordbävningen i Sichuanprovinsen. Det vi ser i Kina är ett exempel för andra länder i regionen som drabbas av den massiva förödelse som sådana naturkatastrofer orsakar.

Jag håller också med om att EU aktivt bör hjälpa Kina med återuppbyggnaden. Jag röstade för resolutionen.

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. – (SK) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om naturkatastrofen i Kina. Jordbävningar är katastrofer som tar väldigt många liv och orsakar enorma egendomsskador.

Jordbävningen i Kina, som hade en magnitud på 7,8, blev en chock för människor i hela världen Denna förödande jordbävning fick ett stort antal offer och har skapat oerhört svåra förhållanden för de drabbade, särskilt i Sichuanprovinsen. Jag vill uttrycka min djupaste sympati för och solidaritet med det kinesiska folket och de många offren för denna tragedi.

Vi välkomnar att de kinesiska myndigheterna reagerade snabbt på katastrofen genom att vidta nödhjälpsåtgärder. Det ska noteras att Kina också var berett att ta emot erbjudanden om hjälp från externa källor. Dessutom är det glädjande att se att kinesiska och utländska medier tilläts sända detaljerad och korrekt information om katastrofen.

Enligt mina beräkningar har EU redan tillhandahållit mer än 10 miljoner euro i stöd. Kina behöver dock européernas praktiska erfarenheter på det här området ännu mer än det behöver ekonomiskt stöd. De nödhjälpsåtgärder som har vidtagits för civilbefolkningen måste därför inkludera beprövade rutiner för att mildra konsekvenserna av dylika händelser. EU måste ställa den kunskap som har förvärvats från seismologisk forskning till förfogande för att bidra till att fastställa skälen till byggnadernas otillräckliga strukturella stabilitet. Jordbävningsregionen Sichuan måste omvandlas till ett utomhuslaboratorium där potentiella lösningar kan testas och resultaten användas för att återuppbygga provinsen.

- Förslag till resolution: Globalt fördrag om förbud mot uranvapen (B6-0219/2008)

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Ett förbud mot denna typ av vapen måste genomföras på ett globalt plan, genom FN, och på initiativ av nationalstater, inte av Europaparlamentet. Vi är emot en gemensam europeisk säkerhetspolitik som leder till ett Europas förenta stater. Därför har vi röstat emot resolutionen.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi är fullständigt medvetna om resolutionens retroaktiva verkan och röstade för den, främst på grund av texten i punkterna 7 och 8, som lyder som följer:

Europaparlamentet upprepar bestämt sin uppmaning till alla EU:s medlemsstater och Nato-länder att införa ett moratorium för användningen av vapen med utarmat uran och fördubbla sina strävanden mot ett globalt förbud, och att systematiskt stoppa produktionen och anskaffningen av denna typ av vapen.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och rådet att ta initiativ till utarbetandet av ett internationellt avtal för att införa ett förbud mot utveckling, tillverkning, lagring, överföring, testning och användning av uranvapen, och förstörelse eller återvinning av befintliga lager (även om vi anser att parlamentet har ställt oacceptabla villkor när det gäller det kravet).

Vi måste emellertid betona att en majoritet i parlamentet har undvikit att utpeka ansvariga för användningen av utarmat uran för militära ändamål. Med andra ord försöker parlamentet rentvå de brott som Nato och USA och dess allierade begått i Kosovo, Afghanistan och Irak (där även splitterbomber eller bomber med vit fosfor har använts förutom vapen av utarmat uran).

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag stöder kraven på ett internationellt fördrag med förbud mot vapen med utarmat uran till fullo. Användningen av dessa vapen leder till dödliga sjukdomar både för militär personal och civilbefolkningen. EU har en moralisk skyldighet att ta ledningen i den här frågan och arbeta för att dessa vapen avskaffas helt.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) EU:s medlemsstater och rådet måste ta ledningen i förhandlingarna om ett internationellt fördrag som syftar till att införa ett förbud mot att utveckla, producera, lagra, överföra, testa och använda uranvapen.

Och jag anser att fördraget måste gå längre. Stater får inte ges möjlighet att fortsätta att använda gamla lager av dessa vapen, vilkas effekter på hälsa och miljö enligt min mening är ovissa. Befintliga lager måste förstöras eller återvinnas. Jag röstade för resolutionen.

– Förslag till resolution – Reach (B6-0237/2008)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Denna resolution ger kontinuitet till Reach-processen, och vi lade därför ned våra röster eftersom vi anser att konsumenternas och de små och medelstora företagens rättigheter och berättigade farhågor inte beaktas, och resolutionen bidrar inte heller till att skydda arbetstagarna eller miljön. Vi anser att den balans som krävs mellan skyddet av arbetstagarnas hälsa, miljöskyddet och utvecklingen av industrin inte nås fullständigt eftersom konsumenternas rättigheter inte garanteras på lämpligt sätt till följd av begränsningen av arbetstagarnas rätt till information och hälsa. I resolutionen beaktas inte heller mikroföretag och små och medelstora företag på lämpligt sätt – eftersom förslaget oundvikligen medför ökade kostnader för att registrera ämnen utan att tillhandahålla lämpligt stöd – och man tar inte ens hänsyn till de stora företagen, som nu har uttryckt sin önskan att ersätta farliga kemikalier.

Nu hänvisar man till åtgärderna för att rationalisera och påskynda kommissionens interna förfaranden för validering och lagstiftningsmässigt godkännande av nya alternativa testningsmetoder, där kommissionen kommer att sörja för en öppnare process där berörda aktörer hörs inför varje förslag om att anpassa förordningen om testmetoder till den tekniska utvecklingen. Vi står fast vid vår ståndpunkt, i hopp om att insynen verkligen kommer att ökas.

- Betänkande: Janusz Wojciechowski (A6-0147/2008)

  Bernadette Bourzai (PSE), skriftlig. – (FR) Jag stödde betänkandet av Janusz Wojciechowski om en ny strategi för djurhälsa. Som vald ledamot från distriktet Centre massif-central är jag särskilt oroad över den nuvarande spridningen av den epizootiska sjukdomen blåtunga, som har mycket allvarliga konsekvenser när det gäller varaktighet, överföring och spridning av sjukdomens olika serotyper till hittills smittfria områden, och de allvarliga socioekonomiska följderna av att begränsa transporter av och handel med djur. Jag anser att kommissionen bör utforma en handlingsplan för djurhälsa för att förbättra förmågan att reagera på sådana allvarliga epizootiska djursjukdomar genom att finansiera forskning, ersätta förluster, ge förskott på betalningar etc.

Jag röstade mot ändringsförslag 12 om att långa transporter av djur kan öka riskerna och att djur avsedda för slakt inte ska transporteras längre än nio timmar. Däremot röstade jag för ändringsförslag 3 om att kvaliteten på transporten är viktigare för djurens välbefinnande än transportens varaktighet. Det finns en särskild mycket sträng förordning om denna fråga, och det vore klokt av oss att övervaka genomförandet av förordningen.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi anser att en rad positiva åtgärder lyfts fram i betänkandet som man bör bygga vidare på och som kommissionen även bör gå vidare med. Det gäller särskilt

- behovet av ett betydande gemenskapsbidrag för stora sjukdomar för att garantera lika behandling och lika möjligheter när de resurser som berörda länder och producenter förfogar över inte är tillräckliga för att garantera detta,

- insikten om att EU:s producenter konfronteras med högre kostnader på grund av de högre EU-standarder som gäller och att de måste skyddas från importerade djurprodukter som produceras i enlighet med lägre standarder,

- behovet av hjälp från kommissionen för att uppfödarna ska klara av de höga kostnaderna för att skaffa nödvändig utrustning för att registrera djur.

Vi är fortfarande kritiska mot en del punkter, särskilt på området för offentlig finansiering, som måste ökas för att undvika att privata försäkringar används för att ersätta förluster till följd av sjukdomsutrotning. Vi kan inte hålla med om att uppfödarna ska bära hela ansvaret för sjukdomsutrotning genom att betala för privata försäkringar.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Jag stöder kommissionens förslag till en strategi för djurhälsa 2007–2013, eftersom jag anser att debatten mellan EU-institutionerna måste inledas snabbt för att utarbeta framtida lagstiftningsförslag.

Åtgärder på EU-nivå måste prioriteras, en modern lagstiftningsram för djurhälsa måste inrättas och förebyggande, övervakning och vetenskaplig forskning måste förbättras.

Jag samtycker därför till betänkandet av Janusz Wojciechowski, även om jag när det gäller begränsningar av transporten av slaktdjur måste betona att jag är emot alla typer av ytterligare krav, eftersom den befintliga lagstiftningen redan innehåller tillräckliga bestämmelser för att minimera djurens lidande.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Detta betänkande behandlar en mycket viktig fråga. Men som alltid föreslår jordbruksutskottet höjda anslag i olika sammanhang från EU till jordbruket. Därför tvingas vi rösta nej till betänkandet i dess helhet, även om vi principiellt är för åtgärder för ökad djurhälsa inom unionen.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade emot punkt 52 i Wojciechowskibetänkandet som syftar till att stödja principen om elektronisk märkning. Förslagen på det här området har inte varit proportionerliga, och kommissionen måste göra om sin strategi. Fåruppfödning spelar en viktig roll på en stor del av den skotska landsbygden, och EU måste agera på ett sätt som gör att dessa landsbygdsekonomier skyddas, inte lägga på fårfarmarna fler bördor.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet om en ny strategi för djurhälsa för EU eftersom jag är ytterst positivt inställd till hållbart jordbruk och inte kan göra annat än att stödja alla politiska åtgärder eller metoder för att främja sådan politik.

Husdjurens hälsa är viktig för att trygga folkhälsan genom produktion av hälsosamma livsmedel. Djurhälsan är nära kopplad till människors hälsa på grund av risken för direkt eller indirekt överföring av vissa sjukdomar.

Extremt hög djurtäthet inom intensiva djurbesättningar kan öka risken för sjukdomsspridning och hindra sjukdomskontrollen. Även om jag håller med om att vi måste främja åtgärder för att garantera biologisk säkerhet ute på jordbruken, måste vi även se till att vi inte överdriver vikten av kriterierna för ekologiska villkor.

Jag beklagar däremot att kommissionen inte fäster större vikt vid veterinärexperter i sitt meddelande, som enligt min mening är de som är bäst lämpade för att genomföra en effektiv strategi för skydd av djurhälsan.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Janus Wojciechowskis betänkande. Det innehåller både åtgärder för att förbättra livsmedelssäkerheten och djurens hälsa. Det har förekommit krav från våra kolleger inom Skotska nationalistpartiet (SNP) och konservativa ledamöter att rösta emot ett obligatoriskt införande av elektronisk och DNA-baserad genetisk identifiering och registrering av djur på EU-nivå.

I tider när hotet om att nya och befintliga djursjukdomar ska bryta ut är akut och förväntas förvärras på grund av klimatförändringarna framstår det som vettigt att ha ett säkert och stabilt system för förflyttning av djur med dylika metoder för identifiering och registrering. Dessa synpunkter återspeglas i hur jag röstade.

  Véronique Mathieu (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Efter en hetsig debatt och ett stort antal ändringsförslag i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling föreslår man i det antagna betänkandet av Janusz Wojciechowski betydande ändringar av kommissionens förslag. Dessa ändringar genomsyrar betänkandet och gör det mycket balanserat och utgör en möjlighet att verkligen ändra och förbättra den rättsliga ramen för djurhälsa i EU.

När det gäller frågan om hög djurtäthet inom intensiva djurbesättningar har jordbruksutskottet genom sin omröstning mildrat föredragandens inledande ståndpunkt genom att erkänna att detta kan visa sig vara problematiskt i fall där olämpliga åtgärder för sjukdomskontroll vidtas.

Genom det ändringsförslag som lagts fram av PPE-DE-gruppen i plenum om långa transporter av djur får EU dessutom en möjlighet att begränsa onödigt lidande för djur som är avsedda för slakt, samtidigt som utmärkta hygieniska förhållanden upprätthålls.

De återstående åtgärder som föreslås i betänkandet, särskilt att främja användning av nödvaccinering, att öka jordbrukarnas ansvarskänsla och att klargöra rollen för samtliga aktörer i finansieringen av den framtida strategin, går i rätt riktning och är utmärkta hjälpmedel för att stärka EU:s lagstiftning om djurhälsa.

  Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar det här betänkandet, som belyser vad som behöver göras för att skapa en god djurhälsostatus i EU. Det kan bara uppnås genom en handlingsplan från EU. När det gäller djurtransporter får vi bara skapa lagstiftning på det området på grundval av vetenskapliga rön. Försöken att specificera restider är trångsynta och missriktade. Vi måste se till att befintliga transportbestämmelser efterlevs. Det avgörande är transporternas kvalitet, inte längd. Därför välkomnar jag att ingen specifik restid anges i det här betänkandet. Slutligen måste EU insistera på att få våra standarder för djurhälsa och djurens välbefinnande accepterade internationellt och på att WTO tar hänsyn till dessa frågor.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) Det här är en fråga som är oerhört viktig för många miljoner europeiska medborgare, särskilt i sydöstra England. Det mest kontroversiella har varit transporten av djur som är en funktion av det här betänkandet.

Jag välkomnar allt som kan göras för att förbättra djurens välbefinnande under transporter. Ett inslag i detta är naturligtvis att veterinärerna får ordentliga resurser för att genomföra kontroller och kan vara säkra på att de har en förbättrad veterinärfond att lita till för denna verksamhet.

På samma sätt bör de jordbrukare som ägnar sig åt boskapstransporter kunna utnyttja försäkringsinstrument som skyddar dem mot indirekta förluster.

- Förslag till resolution – Strategi inför det tredje mötet mellan parterna i konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (B6-0238/2008)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Genomförandet av Århuskonventionen har diskuterats sedan den trädde i kraft den 30 oktober 2001. Eftersom de flesta av de 35 parterna till konventionen är EU-medlemsstater har de ett särskilt ansvar för att inrätta de mekanismer som krävs för att genomföra konventionen.

Det är lika viktigt att garantera särskilda bestämmelser – som de rättigheter som redan anges i konventionen – för att förbättra det regionala och globala offentliga deltagandet i andra konventioner och avtal på miljöområdet.

Parlamentet och rådet har redan antagit tre rättsakter för att genomföra Århuskonventionen, men svårigheterna kvarstår. Även om vissa aspekter av parlamentets resolution är något oklara stöder vi den generellt eftersom vi anser att det är viktigt att bidra till att införa allmänna villkor för tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

Vi hoppas därför på att man når positiva resultat vid det tredje partsmötet, som ska hållas i Riga i Lettland den 11–13 juni 2008.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan stödjer Århuskonventionen, men vi anser att de nationella parlamenten på egen hand ska avgöra sina respektive ståndpunkter under konferensen om Århuskonventionen i Riga.

De medlemsländer som inte har ratificerat Århuskonventionen ska självfallet självständigt fatta beslut om de vill ratificera eller inte. Europaparlamentet ska enligt vår uppfattning inte komma med uppmaningar om det.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. − (FI) Jag har varit aktivt involverad i Århuskonventionen sedan 2000, när vi diskuterade konventionens första pelare, medborgarnas rätt till miljöinformation, och kort därefter den andra pelaren, möjligheter till offentligt deltagande i beslutsprocessen. När jag mötte lokala miljöaktivister i Kazakstan fick det som verkade självklart i väst en helt ny dimension i mina ögon.

Århuskonventionen är ett stort framsteg i arbetet för att förbättra allmänhetens deltagande och rätt till tillgång till information och är en komponent som bör ingå i alla framgångsrika demokratiska system. Jag har därför full förståelse för parlamentets ståndpunkt, men anser att även det saknade elementet, allmänhetens rätt att överklaga, bör återinföras. Jag kan emellertid förstå att rådet fruktar att medborgarnas rättigheter kan överträdas vid överklaganden i syfte att fördröja projekt eller förhindra lika villkor för organisationers penninginsamlingskampanjer. Rådet gör rätt i att oroa sig över detta utnyttjande av demokratin. Det är emellertid viktigt att frågan tas upp igen: världen och vårt samhälle förändras ständigt, och alla politiska beslut måste hålla för nutidens granskning.

Det är just av det skälet som jag tycker att en av punkterna i vår resolution inför partsmötet är så bra, där parlamentet förklarar sin önskan att utöka konventionens tillämpningsområde till alla principer för hållbar utveckling. På så vis uppfylls kriterierna för hållbar utveckling tack vare konventionens principer om öppenhet, möjligheter till deltagande och ansvarsskyldighet. Det är faktiskt tanken bakom Århuskonventionen, att den ska ge upphov till ett heltäckande och aktivt tänkesätt i miljöfrågor, särskilt bland allmänheten, och på så sätt skapa nya möjligheter för att förbättra de befintliga metoderna. Rigamötet kommer att bli ett utmärkt tillfälle för en halvtidsutvärdering av konventionen, och jag är övertygad om att vi är inne på rätt spår.

  Cristiana Muscardini (UEN), skriftlig. − (IT) Herr talman! I Århuskonventionen erkänns att var och en har rätt att leva i en miljö som är förenlig med hälsa och välbefinnande och har en skyldighet att skydda miljön, och även att medborgarna för att kunna utöva denna rättighet och fullgöra denna skyldighet måste ha tillgång till information, rätt att delta i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

I artikel l i konventionen anges att varje part ska garantera rätten att få tillgång till information och allmänhetens rätt att delta i beslutsprocesser. Ökat deltagande i denna process från institutioner på nationell nivå och EU-nivå som företräder medborgarna är mycket viktigt, både för att få fullständig tillgång till information i miljöfrågor och särskilt för att kunna garantera att den information som lämnas framför allt är korrekt. Det vimlar av motstridiga teorier, med mer eller mindre vetenskapliga grunder. Det är nödvändigt att fastställa regler för att förhindra alarmerande och ibland överdrivna uttalanden och göra miljöskyddet till ett ansvar för alla, både för medborgarna och för institutionerna.

För UEN-gruppens räkning, som kommer att rösta för resolutionen, vill jag betona att det är viktigt att EU:s delegation till partsmötet för konventionen, som planeras till den 11–13 juni 2008, har en så bred representation som möjligt från parlamentet.

– Betänkande: Van Hecke (A6-0171/2008)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vissa aspekter i resolutionen är viktigare än andra.

Viss politik styr alla andra politiska åtgärder på grund av dess strukturella vikt. Följande är exempel på sådan politik.

Genom att inte ifrågasätta de ekonomiska partnerskapsavtalen (EPA), utan endast nämna vikten av att inte bara bevilja utvecklingsstöd till länder som godtar ökad avreglering av sina marknader, urholkas alla positiva aspekter som stödet skulle kunna ge upphov till.

I EPA-avtalen ställs villkor för ländernas suveränitet, den valda modellen gynnar EU:s multinationella företag och produktionen görs inte beroende av de många olika behoven hos ländernas folk, utan görs tvärtom beroende av kraven från den alltmer avreglerade marknaden.

Därför är det visserligen positivt att militära utgifter ska undantas från utvecklingsstödets tillämpningsområde, att effektiva resurser ska avsättas för att utveckla och förbättra samhällsservicen och att man en gång för alla slutar att bevilja stöd för mål som inte har med utveckling att göra överhuvudtaget, men dessa åtgärder kommer endast att vara effektiva om vi samtidigt avvisar avregleringen av handeln och de instrument för dominans och intervention som EPA-avtalen innehåller.

Endast genom att övervinna denna motsägelse kommer det att bli möjligt att skapa ett verkligt solidariskt bistånd med respekt för den nationella suveräniteten.

  Jens Holm och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − Jag tror att det fortfarande går att göra mycket för att göra stöd från EU och dess medlemsstater mer ändamålsenligt, och det finns en del viktiga insikter i Johan van Heckes betänkande. Jag vill dock understryka att jag inte stöder formuleringen i punkt 1, där det står att EU ska tala med en röst och att det behövs mer harmonisering.

  Mikel Irujo Amezaga (Verts/ALE), skriftlig. − (ES) Jag röstade för betänkandet om biståndseffektivitet, även om jag inte håller med om allt som sägs i det. Det beror för det första på att medlemsstaterna inte håller vad de lovar, vilket innebär att allt arbete som genomförs av EU-institutionerna blir värdelöst. Dessutom framgår det inte tydligt i betänkandet att medlemsstaterna åtar sig en roll (att stödja partnerländerna i genomförandet av biståndet), men egentligen spelar en helt annan roll (de finansierar endast de initiativ som är prioriterade för deras egna ekonomier), utan att ägna uppmärksamhet åt den sociala och ekonomiska utvecklingen i partnerländerna (mindre populära länder i biståndshänseende).

För det andra krävs ökad effektivitet och insyn när finansieringen av projekt diskuteras. Vi vill naturligtvis ha effektivitet. Insyn betyder emellertid fler revisioner, samråd, kontroller – kort sagt, mer slöseri med tid och pengar på byråkrati, och detta fördröjer snarare än underlättar arbetet för MÅNGA människor. Insynen minskar därför effektiviteten. Jag skulle vilja att insyn används som ett verktyg för att nå effektivitet och att effektiviteten alltid sätts i främsta rummet.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Johan Van Heckes uppföljning av Parisförklaringen om biståndseffektivitet från 2005. Stödsystemet måste fortsatt ha som primärt mål att minska fattigdomen. För att stödet ska vara ändamålsenligt måste man använda lokala system och samarbeta med mottagarna till fullo.

Jag stöder också kravet på att kommissionen och EU:s medlemsstater ska göra omfattande bemödanden för att nå den målsättning som beskrivs i millennieutvecklingsmålen att 0,7 procent av EU:s BNP ska avsättas till offentligt utvecklingsstöd 2015. Jag anser att betänkandet återspeglar dessa åsikter och röstade för.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. − (PL) Genom Parisförklaringen från 2005 inrättas ett program för effektivt internationellt bistånd som främst inriktas på åtgärder för att utrota fattigdomen. Förklaringen innehåller särskilda skyldigheter i syfte att öka biståndseffektiviteten på grundval av internationellt samarbete. Man skulle kunna tro att detta medför effektivt bistånd i ordets fulla bemärkelse, och att de som behöver biståndet kommer att motta det utan att behöva betala något.

Tyvärr händer det att de som mottar ”bistånd” måste betala för det. I många fall fungerar biståndet som ett instrument för att göra de svaga ekonomiskt beroende av de starka och de fattiga beroende av de rika. I början av 1960-talet, vid ett möte i FN:s världslivsmedelsprogram, utropade en indier som såg hur ”biståndet” gavs av utvecklade länder till hans eget land, ”för guds skull, sluta hjälp oss”. Jag hoppas att situationen kommer att vara annorlunda den här gången.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag gör nästan vad som helst för att tjäna det här parlamentet, men det finns en gräns till och med för mig. Den gränsen nåddes nästan igår kväll när jag prioriterade debatten om Århuskonventionen framför sparrisätande den berömda sparriskvällen. Jag gick före desserten, bara för att upptäcka att debatten hade ställts in. Min fråga är: har vi rätt att foga våra oanvända anföranden till protokollet för sessionen, eftersom kommissionsledamotens svar ändå finns där?