Index 
 All text 
Debatter
Onsdagen den 4 juni 2008 - Bryssel EUT-utgåva

Årsrapport 2006 om GUSP – Årlig rapport om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin och ESFP (debatt)
MPphoto
 
 

  Angelika Beer, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag ska inte upprepa alla gratulationer eller återigen betona de punkter som vi faktiskt är eniga om: det vill säga kravet på en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, såsom Jacek Saryusz-Wolski har formulerat den, och naturligtvis frågan om granskning och öppenhet i parlamentet. När vi återvänder till de nationella medlemsstaterna märker vi i alla diskussioner att vi, ju mer Europeiska unionen blir inblandad i utrikes- och säkerhetspolitiken, desto mer vill och måste främja dessa instrument för öppenhet och legitimitet hos befolkningen i vårt eget land.

Jag vill ta upp de omtvistade frågor som ingen ännu har nämnt. Herr Verheugen! Under den första debatten diskuterade vi förslaget till Helmut Kuhnes betänkande med kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner. Hon betonade, liksom min grupp, att det är fördelaktigt att fortsätta att tänka på detta, att inte bara diskutera en omarbetning av den europeiska säkerhetsstrategin utan också försöka utforma ett gemensamt verksamhetsmål, nämligen frågan om mänsklig säkerhet och skyddsansvaret. Alla som har följt med i vad som hänt sedan dess känner till den märkliga alliansen mellan de konservativa under Karl von Wogau och kommunisterna under Tobias Pflüger. Det relevanta stycket har tagits bort, med stöd av båda grupperna, och vi kommer på nytt att begära att det ska tas med, eftersom vi, om vi inte möter denna politiska utmaning, kommer att förlora vår trovärdighet när det gäller det sätt som vi hanterar detta ämne, dvs. förebyggande av konflikter, på, men också när det gäller vad vi gör åt Darfur, Tchad och andra konflikter som vi borde vara vaksamma på.

Den andra saken som jag anser vara absurd, även om vi inte har nått någon överenskommelse om den, är att de konservativa under von Wogau kräver att vi i framtiden ska beakta den amerikanska nationella säkerhetsstrategin inom ramen för den europeiska säkerhetsstrategin och vår omarbetning av den. Det är helt absurt, eftersom denna politik har gått på grund och vi vet att de amerikanska myndigheterna har misslyckats med denna upptrappning, denna unilateralism, och att det har kostat många liv. Att då säga att vi borde ta till oss den i vår framtida europeiska utrikespolitik tycker jag är mer än absurt!

För det tredje vill jag ta upp en oerhört viktig fråga: spridning. Herr Solana! Också jag önskar er stort lycka till. Vi behöver föra en dialog, också med Iran, men jag skulle vilja ställa följande fråga till mina kolleger i parlamentet: när vi talar om energisäkerhet, som trots allt utgör en del av en mer övergripande säkerhet – är det då rätt svar när Nicolas Sarkozy, som nästa ordförande för Europeiska rådet, tillkännager att han vill placera kärnkraftstekniken på världsmarknaden utan några begränsningar och utan några övervakningsmetoder? Hur kommer detta att påverka vår trovärdighet? För det första leder det inte till en kärnvapennedrustning, vilket det är meningen att vi ska arbeta för. För det andra sprider vi denna teknik, fastän vi vet att den alltid kan missbrukas utifrån en militär aspekt. Enligt min uppfattning begår vi ett misstag här, och därför kommer vi att lägga fram ett ändringsförslag.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy