Debatter

Onsdagen den 4 juni 2008 - Bryssel

22. Allmänna preferenssystemet under perioden 1 januari 2009-31 december 2011 (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Helmuth Markov, för utskottet för internationell handel, om förslaget till rådets förordning om tillämpning av Allmänna preferenssystemet under perioden 1 januari 2009–31 december 2011 samt om ändring av förordningarna (EG) nr 552/97, (EG) nr 1933/2006 och av kommissionens förordningar (EG) nr 964/2007 och (EG) nr 1100/2006 (KOM(2007)0857 – C6-0051/2008 – 2007/0289(CNS)) (A6-0200/2008).

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Låt mig först av allt be om ursäkt på Peter Mandelsons vägnar eftersom han inte har möjlighet att vara här och diskutera förordningen om Allmänna preferenssystemet med kammaren. Han har bett mig att tala i hans ställe.

Jag tackar er för ert arbete och för era värdefulla kommentarer om förslaget till en förordning om Allmänna preferenssystemet för 2009–2011. Kommissionen ansåg att det var viktigt att parlamentet fick yttra sig, och vi uppskattar verkligen de ansträngningar ni har gjort för att undersöka förslagen och tillhandahålla ett yttrande, trots den knappa tiden. Vi välkomnar därför yttrandet och möjligheten att samtala med er och förklara kommissionens ståndpunkt.

Allmänna preferenssystemet är ett viktigt instrument som främjar utvecklingen av EU:s handelspolitik. Kommissionen uppskattar därför det faktum att EU:s allmänna preferenssystem i yttrandet beskrivs som det viktigaste systemet i sitt slag i industriländerna och som ett system som fortsätter att bidra till att främja utvecklingen och minska fattigdomen i utvecklingsländerna.

Vi delar parlamentets målsättning att systemet bör fortsätta att fungera på ett stabilt, öppet och förutsägbart sätt. Dessa aspekter är viktiga för förmånsländerna genom att både de och de ekonomiska aktörerna inom EU får ett mer stabilt underlag för det egna beslutsfattandet när det gäller handels- och investeringsmöjligheter.

Kommissionen anser att systemets samtliga tre beståndsdelar – standardvarianten Allmänna preferenssystemet (GSP) för alla förmånstagare, GSP+ för de länder som gör särskilda åtaganden när det gäller att tillämpa internationella normer i fråga om gott styre och hållbar utveckling samt ”Allt utom vapen”-initiativet för de minst utvecklade länderna – fungerar väl och överensstämmer med de övergripande politiska inriktningar som fastställts för perioden 2006–2015. Detta är orsaken till att den grundläggande strategi som ger stöd åt förslaget till förordning för 2009–2011 i huvudsak bygger på kontinuitet i kombination med viss teknisk uppdatering.

Vi samarbetar aktivt med medlemsstaterna i rådet för att nå en överenskommelse om den slutliga förordningen. Ordförandeskapets målsättning är att uppnå detta före slutet av juni. Kommissionen stöder denna målsättning eftersom ett snabbt beslut är viktigt för att se till att förmånsländerna och alla andra berörda parter, däribland företagsaktörer, informeras om ändringarna i tillräckligt god tid för att kunna genomföra dem i januari nästa år.

En annan mycket viktig anledning till att ett snabbt beslut behövs är att alla de länder som vill lämna in en ansökan till GSP+ måste göra det före slutet av oktober och så snart som möjligt behöver få bekräftat vilka relevanta kriterier och vilken process de måste följa.

Jag konstaterar att några av parlamentets kommentarer och förslag i själva verket rör frågor som inte omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning, även om de definitivt är viktiga ur ett utvecklingsperspektiv.

Reformen av EG:s förmånsursprungsregler, som har betydelse för bland annat Allmänna preferenssystemet, sker separat under ledning av kommissionsledamot László Kovács.

Flera kommentarer rör även behovet av att se till att utvecklingsländerna får tillgång till tillräckligt stöd av hög kvalitet för handel så att de kan bygga upp kapacitet för handel och utnyttja sin handelspotential för att kunna styra sin egen ekonomiska tillväxt och hållbara utveckling. Här har Europeiska unionen redan visat sitt starka engagemang och genom ”Aid for Trade”-strategin från oktober 2007 skapat en bas för att kunna genomföra ytterligare förbättringar.

Låt mig sammanfattningsvis upprepa att vi verkligen uppskattar det intresse parlamentet visat genom dessa förslag.

  Helmuth Markov, föredragande. − (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Utvecklingssamarbete och handel är vanligen de viktigaste yttre krafterna som bidrar till ett lands utveckling. Icke-ömsesidiga förmånstullar för utvecklingsländer är ett viktigt och internationellt erkänt instrument som Europeiska unionen har använt i många år.

Tre olika slags ordningar tillämpas för närvarande. För det första den allmänna ordningen som alla förmånsländer omfattas av.

För det andra den särskilda stimulansordningen (GSP+-ordningen), som innebär extra förmåner för länder som tillämpar vissa internationella normer i fråga om mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter, miljöskydd, narkotikabekämpning och gott styre.

För det tredje den särskilda ordningen för de minst utvecklade länderna, som i praktiken erbjuder dem tull- och kvotfritt tillträde till EU:s marknad för ”Allt utom vapen”. Enligt min personliga åsikt är det ytterst allvarligt att det fortfarande inte finns någon lagligt bindande förordning som förbjuder vapenexport från Europeiska unionen till dessa länder.

Det finns inga handelsförmåner i världen som hjälper om våldsamma konflikter förstört förutsättningarna för en fungerande nationalekonomi.

Betänkandet framför oss innehåller förbättringar av kommissionens förslag till ett allmänt preferenssystem för perioden januari 2009–december 2011 när det gäller följande:

För det första förbättringar när det gäller tillämpning och effektivitet. Här ingår även att förkorta fristerna för ändringar och test från treårsperioder till ettårsperioder.

För det andra att skapa regler för en omarbetningsprocess där förmånstagarna medverkar på lämpligt sätt.

För det tredje att systemet anpassas till WTO:s multilaterala ram och därmed naturligtvis till målen med Dohautvecklingsrundan. Lika viktigt som detta är att en nödvändig konsekvensanalys av EU:s handelspolitiska instrument genomförs samt det faktum att en reform av EU:s ursprungsregler sker samtidigt som det nya Allmänna preferenssystemet träder i kraft och framför allt att reglerna när det gäller de krav som ställs på förmånsländerna förbättras. Jag tänker till exempel på möjligheten till interregional och mellanregional kumulation. Det innebär att en produkt som tillverkas vid en regional gränsöverskridande produktionsprocess inte ska gå miste om att omfattas av Allmänna preferenssystemet på grund av betydelselösa ursprungsregler.

För det fjärde att säkra den demokratiska och parlamentariska kontrollen av genomförande och vid behov anpassningar av den gällande förordningen. Här skulle jag vilja nämna att jag välkomnar det faktum att kommissionen nu tar hänsyn till parlamentet i samrådsprocessen, men att parlamentet i framtiden måste fatta gemensamma beslut om dessa frågor på någorlunda regelbunden basis. Jag utgår från att kommissionen kommer att ta våra ändringsförslag på allvar i stället för att till stora delar ignorera dem, vilket var fallet med initiativbetänkandet om reform för två år sedan.

Jag har en kommentar om den särskilda stimulansordningen inom GSP+. Jag anser att det är ytterst viktigt att inte olika normer gäller för olika länder vid bedömningen av situationen när det gäller mänskliga rättigheter och gott styre – inte bara i fråga om handelsförbindelser. Samtidigt är det emellertid uppenbart att ett förhastat avskaffande av handelsförmåner kan få katastrofala följder för befolkningen i ett utvecklingsland, till och med för situationen när det gäller mänskliga rättigheter.

Fastställandet av hur bra eller dåligt de internationella avtalen som anges i bilagan till den aktuella förordningen i själva verket genomförs och beslutet om huruvida förmånerna bör avskaffas bör därför prövas ytterst noggrant.

Jag stöder ändringsförslag 37 som lagts fram här, och som påminner oss om att varje möjlighet bör kontrolleras så att de länder som inte tillhör de minst utvecklade och som inte har undertecknat något ekonomiskt partnerskapsavtal kan dra nytta av ett nytt system för handel som erbjuder handelsförmåner som åtminstone motsvarar dem i Cotonouavtalet.

Jag vill passa på att tacka alla skuggföredragande och utskottet för utveckling – samt Filip Kaczmarek där borta – för deras samarbete och kompromissvilja. Utskottet för internationell handel har enhälligt kunnat godkänna detta betänkande, däribland innehållet i yttrandet från utskottet för utveckling.

Det har nåtts omfattande överenskommelser med rådet och kommissionen – vi har även genomfört regelbundna debatter om detta – och jag hoppas därför att förordningen kan träda i kraft som planerat vid lämplig tidpunkt och att det inte blir några skillnader mellan den nuvarande och den nya preferensperioden.

  Filip Kaczmarek, föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling. − (PL) Herr talman! Det internationella samfundet erkänner att handeln är en grundläggande faktor när det gäller utveckling. Att på ett mer aktivt sätt inkludera utvecklingsländerna i de multilaterala förbindelserna är ett mycket viktigt steg mot avskaffandet av fattigdomen i världen. Allmänna preferenssystemet främjar därför inte utvecklingen av EU:s handel. Dess viktigaste syfte är att stödja utvecklingsländerna, däribland de minst utvecklade. De viktigaste målsättningarna med systemet bör därför vara att minska fattigdomen och underlätta hållbar utveckling och gott styre i utvecklingsländerna samt att genomföra millenniemålen.

Som föredragande för utskottet för utveckling vill jag betona att Helmuth Markovs betänkande är mycket bra, och jag vill tacka både föredraganden och utskottet för internationell handel för att de godkänt yttrandet från utskottet för utveckling. Dessa två utskott har inte alltid samarbetat i sådant samförstånd som när det gäller detta ärende, så jag vill framföra ett uppriktigt tack.

Följande frågor är några exempel på vad vi gemensamt ansåg vara viktigast: att stärka parlamentets roll i systemets beslutsprocess – för att skapa ökad insyn, rättssäkerhet och demokratisk kontroll, att göra det lättare att fastställa principen om ursprungsland – för att optimera tillämpningen av förmåner genom exempelvis interregional kumulation, som samtidigt främjar regionalt samarbete i fattiga länder, att alla länder som ansöker om att omfattas av GSP+ behandlas lika, oavsett när de uppfyller systemets kriterier, och sist men inte minst att en så genomträngande, fullständig och detaljerad analys av systemets effekter som möjligt genomförs före den kommande översynen för åren 2013–2014.

Parlamentet vill ha information om systemets effekter och hur det fungerar. Det innebär att det krävs kunskaper om i vilken omfattning preferenssystemet bidrar till att begränsa fattigdomen.

  Godelieve Quisthoudt-Rowohl, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman! Syftet med det system som debatteras här är att bekämpa fattigdom och underutveckling. För mig förefaller tre punkter viktiga. För det första bör det, eftersom detta är en fortsättning, finnas ett visst mått av flexibilitet både när det gäller att bli en del av systemet och att lämna det, om parametrarna skulle ändras i en stat. Med andra ord: måste en stat som en gång varit ett förmånsland alltid förbli det? Så bör inte vara fallet enligt min åsikt. Vi får inte glömma att EU också har en skyldighet gentemot de egna medborgarna, arbetstagarna och konsumenterna. Det måste finnas ömsesidiga fördelar; det får inte alltid vara ensidigt.

För det andra välkomnar vi att Europaparlamentet kommer att hållas informerat under nästa valperiod. Vi skulle emellertid även vilja ha en bedömning av detta system. Bedömningen bör innehålla en jämförelse med andra preferensåtgärder, till exempel de ekonomiska partnerskapsavtalen. Vi kan konstatera att klyftan mellan rika och fattiga rent statistiskt fortsätter att växa, trots EU:s olika åtgärder och medlemsstaternas åtgärder. Leder våra välmenande insatser fortfarande till rätt resultat? Vi borde medvetet ställa oss själva denna fråga.

För det tredje bör preferensåtgärder såsom Allmänna preferenssystemet som vi diskuterar här kopplas till följande kriterier, och när det gäller detta måste vi vara fasta. Först av allt främjande av demokrati och rättssäkerhet. Därefter skapandet av en minimiram för sociala normer och miljönormer i förmånsländerna. Vi vill hjälpa till med detta, vilket tydligt anges i betänkandet. Vi bör emellertid inte ge vika, för vår egen trovärdighets skull.

Jag vill tacka föredraganden för ett effektivt samarbete.

  Kader Arif, för PSE-gruppen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! När parlamentet gav uttryck för sina åsikter om tillämpningen av Allmänna preferenssystemet för perioden 2005–2008 ansåg kommissionen inte att det var lämpligt att införliva förslagen. Vi står fast vid dessa prioriteringar än idag, framför allt det faktum att parlamentet måste vara mer involverat i fördelningen och övervakningen av de olika allmänna preferenssystemen.

Företrädarna för det civila samhället, och framför allt arbetsmarknadens parter, måste få en starkare roll. De utgör en viktig källa till information då det sker kontroller av huruvida de viktigaste konventionerna som styr tilldelningen av GSP+ har genomförts. När det gäller detta gläder det mig att den nya förordningen kommer att vara strängare när det gäller respekten för bestämmelser om gott styre i fråga om arbetstagares rättigheter, mänskliga rättigheter och miljö. Unionen måste tro på dess värden och uppmuntra handelspartner att inte bara ratificera dess konventioner utan att även genomföra dem konkret.

Därför ber vi kommissionen att införliva ett av våra förslag som är nödvändigt för att GSP+ ska kunna fortsätta att fungera som en stimulansåtgärd. För närvarande måste ett land som inte kan omfattas av GSP+ från och med 2009 vänta till 2012, då nästa förordning införs, för att kunna ansöka på nytt. Vi vill att det ska bli möjligt att lämna in nya ansökningar varje år så att utvecklingsländerna verkligen blir motiverade att genomföra dessa konventioner så snart som möjligt för att kunna omfattas av GSP+.

Avslutningsvis vill jag påminna alla om behovet av en reform av ursprungsreglerna för att få ett globalt, förenklat och harmoniserat system som bygger på ett stärkande av den regionala integrationen, vilket är dess viktigaste syfte. Vid beräkningar av nationellt mervärde måste därför de fattiga ländernas särskilda situation beaktas, eftersom dessa länder inte kan gynnas om ursprungsreglerna är alltför restriktiva. Genom Allmänna preferenssystemet har unionen ett medel, inte bara när det gäller att främja utvecklingsländernas integration i världshandeln, utan även när det gäller att sprida gott styre.

Parlamentets förslag ger förutsättningar för framsteg i båda dessa hänseenden. Vi hoppas att de införlivas av kommissionen.

  Seán Ó Neachtain, för UEN-gruppen. – (GA) Herr talman! EU är den största givaren av ekonomiskt stöd till tredje världen. Länderna i tredje världen behöver emellertid mer än bara pengar. Det är ytterst viktigt att ekonomierna i dessa länder utvecklas och stärks. Jag stöder verkligen handel mellan Europa och länderna i Afrika, Västindien och Stilla havsområdet.

Jag är inte positivt inställd till samtalen om världshandeln i Genève. Den lösning som erbjuds kommer inte på något sätt att gynna det europeiska jordbruket; den kommer inte att bidra till livsmedelssäkerheten i Europa – eller för den delen i Irland. Vi är emellertid inte de enda som är missnöjda. USA är också missnöjt. Och av de 152 länder som är engagerade i den globala handeln förefaller endast två vara nöjda.

Jag vill ta tillfället i akt att välkomna beslutet från de irländska jordbrukarnas förbund om att godkänna och stödja Lissabonfördraget. Om ungefär en vecka kommer omröstningen om fördraget att äga rum i Irland. Jag vill också påpeka att vi vill att fördraget ska godkännas och antas så att vi kan bli starkare och mer enade i processen med de framtida samtalen om världshandeln.

  Derek Roland Clark, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Av första intrycket att döma borde jag stödja detta betänkande vars syfte är att hjälpa underutvecklade nationer. Trots allt innebar Brittiska samväldets preferenssystem enorma fördelar för de mindre välbärgade medlemmarna av Brittiska samväldet, men jag tror inte att ni är intresserade av att höra om hur ett grymt före detta imperium faktiskt hjälpte sina fattiga grannar.

Problemet är att EU-program alltid visar sig ha motsatt effekt än den avsedda. Den gemensamma fiskeripolitiken, vars avsikt är att bevara fiskebestånden, är en katastrof på grund av att EU, genom kammarens omröstningar, har utfärdat licenser för fiskeflottor inom EU så att dessa kan plundra farvatten i det ena landet efter det andra i tredje världen och orsaka fattigdom och svält där människor tidigare åtminstone levde på existensminimum. Överskottsproduktionen av socker dumpas i tredje världen, när lösningen uppenbarligen vore att minska den europeiska produktionen i stället för att försöka hitta alternativa användningsområden. Tobak av låg kvalitet som varje år odlades inom EU med hjälp av 18 miljoner av våra skattebetalares pengar dumpades där den gjorde störst skada. Nu informeras vi om att dessa pengar kommer att ägnas åt propaganda mot rökning, och inte åt stöd till tredje världen.

EU:s stödprogram är ett klassiskt exempel på att ge med den ena handen och ta tillbaka med den andra. Den gemensamma jordbrukspolitiken innebär att importerna begränsas, och har en hämmande effekt på utvecklingsländerna samtidigt som överskottet dumpas i tredje världen. Fattiga lokala jordbrukare görs alltså sysslolösa, och precis de länder som Allmänna preferenssystemet är avsett att hjälpa förlorar stöd och hjälp. Livsmedelspriserna ökar så kraftigt att f.d. Sovjetunionens ledare, Michail Gorbatjov, varnar för en livsmedelsrevolution. Samtidigt som allt detta pågår främjar EU biobränslemål, som kommer att påverka livsmedelsproduktionen i tredje världen mer än någon annanstans.

Oavsett hur mycket kammaren talar sig varm för hur EU:s allmänna preferenssystem kommer att hjälpa mindre utvecklade länder är sanningen den att EU-politiken endast ser till att de fattiga förblir fattiga, att de hungriga förblir hungriga och att de mindre utvecklade länderna förblir outvecklade.

  Daniel Varela Suanzes-Carpegna (PPE-DE). – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill upprepa att Allmänna preferenssystemet är viktigt för utvecklingen av handeln och ekonomin i förmånsländerna.

Parlamentets ändringsförslag har bidragit avsevärt till att förbättra förslaget till förordning som omfattar perioden 2009–2011. Förslagen är inriktade på aspekter som kan förbättra villkoren för dessa förmånsländers användning av systemet, till exempel att EU tillhandahåller tekniskt bistånd, vilket är grundläggande för att förmånsländerna på ett bättre sätt ska kunna dra nytta av Allmänna preferenssystemets handelsförmåner.

Något som också är värt att nämna är möjligheten för vissa länder att ansöka om att omfattas av den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling, GSP+, som är mer fördelaktig, och dessutom att de kan göra det varje år. Jag anser emellertid att några av de ändringsförslag som antagits i utskottet för internationell handel går för långt.

Ändringsförslag 8, om möjligheten för länder att omfattas av de mer gynnsamma ordningarna GSP+ och ”Allt utom vapen”, även om länderna inte är slutdestinationsländer, skulle kunna vara negativt för de länder som verkligen förtjänar att omfattas av dessa ordningar. Det kan leda till en allmän ökning av förvirringen kring tillämpningen av Allmänna preferenssystemet och ursprungsreglerna. Detta är en fråga som bör lämnas öppen fram till nästa granskning av ursprungsreglerna.

I likhet med några av mina kolleger anser jag att det finns ett behov av att framhäva betydelsen av att Europeiska kommissionen presenterar undersökningar där Allmänna preferenssystemets inverkan på förmånsländerna bedöms. Jag anser emellertid att dessa undersökningar endast bör vara inriktade på handelsaspekterna och inte omfatta andra områden som inte faller inom denna förordnings tillämpningsområde.

Slutligen vill jag upprepa det som ordföranden för utskottet, Helmuth Markov, påpekade, nämligen att våra ändringsförslag stärker Europaparlamentet i tillämpningen av förordningen. Det som beaktas i förordningen är Europaparlamentets framtida roll inom handelspolitiken efter att Lissabonfördraget har antagits, vilket jag hoppas kommer att ske.

  Erika Mann (PSE). - (EN) Herr talman! Jag vill bara kortfattat uppmärksamma kommissionsledamoten på en fråga. Kommissionsledamoten nämnde helt riktigt att GSP+ handlar om hållbarhet, och precis som ordföranden för utskottet för internationell handel sa är den kopplad till millenniemålen. Detta är mycket viktigt, och jag minns mycket väl att vi, när vi diskuterade den här typen av system för första gången, sa att vi regelbundet måste bedöma hur värdefullt det är för länderna och för oss själva.

Det finns ett ämne som jag verkligen vill uppmärksamma er på, som kan komma att bli komplicerat och krångligt i framtiden, och som rör de länder som ingår i systemen men vars miljö är komplicerad. Sri Lanka skulle till exempel mycket gärna uppfylla målen, men på grund av flera olika omständigheter – som jag inte vill gå in på i detalj – kanske landet inte har kapacitet att göra det.

Jag hävdar inte att vi bör ändra vårt system. Jag ber bara kommissionen – precis som min kollega Kader Arif redan har gjort – att vara mycket försiktig vid bedömningen av varje enskilt fall. Jag vill be er att återkomma till vårt utskott och till utskottet för utrikesfrågor när ni har genomfört bedömningen och att sedan även återkomma till kammaren och låta oss genomföra en bedömning och en diskussion om det ämne jag nämnde.

  Christofer Fjellner (PPE-DE). - Jag ska börja med att säga att jag tycker att GSP, det generella systemet för preferenser, är ett väldigt bra instrument för utveckling, för det binder samman handel och utveckling på ett väldigt tydligt sätt och ger de länder som anstränger sig tullättnader och därför tillträde till europeiska marknader. Det viktigt också att vi använder det som just ett utvecklingsverktyg.

Nu är det här en teknisk översyn och då är det viktigt att vi inte försämrar för dem som behöver utvecklingshjälpen allra mest, utan tvärt om stärker utvecklingsdimensionen. Jag tycker på många sätt att den här översynen gör det på ett väldigt bra sätt och att den för verktyget i rätt riktning, men den når inte riktigt hela vägen fram.

Jag tänker t.ex. på Vietnam. Vietnam är väldigt beroende av en produktgrupp, nämligen skor. Som ni säkert vet så finns det i GSP-systemet ett tröskelvärde som säger att man måste vara över 50 procent av värdet på den export man har för att garanteras GSP-status. Just nu hamnar Vietnam precis under 50 procent. Det beror i sin tur – det ska vi vara medvetna om – på just oss, på Europa och på att vi har straffat Vietnam med tullar på just skoexport. De är oavsett detta fortfarande väldigt beroende av just sin skoexport, inte minst fattiga kvinnor i Vietnam.

Därför undrar jag: Varför kan de inte ha kvar sin preferens? Det är ju bara 3,5 procent. Det är inte så att de förlorar, att de får helt tullfritt tillträde, utan de får lite lägre tullar. I framtiden vill vi ju dessutom ha ett frihandelsavtal med Vietnam. Därför undrar jag: Varför slänga ut dem nu när vi runt hörnet vill ta in dem och ta in den här exporten genom ett frihandelsavtal?

Därför hoppas jag att ni tittar på detta under nästa förordningsperiod, så att inte något land hamnar i den här situationen, i det här limbot som jag tycker vi placerar Vietnam i inom GSP-systemet.

  Francisco Assis (PSE). – (PT) Allmänna preferenssystemet har visat sig vara ett avgörande handelspolitiskt instrument när det gäller att främja utveckling och avskaffa fattigdom i världens mest sårbara länder och regioner genom att de fortlöpande integreras i det internationella handelssystemet.

Det har redan påpekats att Europeiska unionen har tre typer av ordningar vars syfte är att främja en sådan utveckling. Till största delen fungerar de gällande mekanismerna väl, men de skulle naturligtvis kunna finslipas ytterligare, och Europaparlamentet måste aktivt delta för att se till att denna finjustering verkligen sker. I huvudsak är denna målsättning tydlig i betänkandet.

De förslag det innehåller om viktiga frågor som reform och förtydligande av ursprungsregler förefaller mycket relevanta när det gäller att främja principen om aggregering på regional nivå, att bedöma vilken inverkan resultatet av den aktuella Doharundan har och att efterlysa ökat tekniskt bistånd till de minst utvecklade länderna så att de fullt ut kan dra fördel av detta stöd.

Allt detta pekar i en och samma riktning: att göra dessa instrument mer användbara för de fattigaste länderna, och därmed på ett bestämt sätt bidra till att de uppnår sitt slutmål att bekämpa underutveckling, fattigdom och den totala orättvisa som underutvecklingen fortfarande leder till i världens länder.

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Precis som många av mina kolleger i kammaren idag välkomnar jag de ändringar som är avsedda att förbättra kommissionens förslag i enlighet med föredragandens förslag. Det är inte ofta vi i utskottet för internationell handel kan säga detta, och att vi dessutom har nått en form av samförstånd över partigränserna. Hans förslag handlar om att utforma ett mer effektivt system som på ett bättre sätt tillgodoser förmånsländernas intressen, att utveckla regler för en mer reglerad omarbetningsprocess, att säkra att förordningen överensstämmer med demokratisk kontroll och parlamentets granskning, att se till att Allmänna preferenssystemet överensstämmer med WTO och Doharundan, och att även förbättra insynen i Allmänna preferenssystemet.

Jag vill uppmana mina kolleger att stödja en global partiöverskridande kampanj med krav på verklig handel och som jag tillsammans med Abdi Abdirahman, som är talman i den östafrikanska lagstiftande församlingen, är ordförande för. Vi efterlyser fem saker: låt oss avskaffa jordbruksstöden, låt oss avskaffa jordbrukstullarna, låt oss liberalisera ursprungsreglerna, låt oss upphöra med att stödja korrupta regeringar genom direkt budgetstöd och genom att lägga större tonvikt vid bistånd till handel, så att vi kan investera i sådant som infrastruktur, och låt oss skapa stimulansåtgärder så att låginkomstländer kan avlägsna hinder mellan varandra.

Vi bör emellertid även uppmuntra regeringarna i fattiga länder att överväga att göra samma sak när det gäller basvaror. Det är moraliskt fel att fattiga människor betalar mer för livsmedel och mediciner på grund av regeringarnas importtullar. Ja, EU:s marknader bör öppnas, men detta värdefulla arbete undergrävs ofta om regeringarna begränsar tillgången och sätter höga priser av ideologiska skäl.

Så vi bör alla samarbeta för att bekämpa handelstullar som har en förödande effekt på de fattiga. Vi bör upphöra med regeringsunderstöd som stimulerar förtryck, och vi bör alltid erbjuda vår vänskap till dem som vill arbeta sig ur fattigdom, för med vår hjälp kommer de att få ett slut på världshungern.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Herr talman! Idag debatterar vi en ändring av förmånstullsatserna för utvecklingsländerna under de kommande tre åren. Jag stöder helhjärtat Helmuth Markovs efterlysning av ökad flexibilitet i betänkandet. Godelieve Quisthoudt-Rowohls ändringsförslag är viktiga. Europeiska kommissionen måste åta sig att genomföra en mycket mer detaljerad analys av vilken inverkan allmänna preferenser har på utvecklingsländernas ekonomier och undersöka deras effekter på den europeiska ekonomin och på konsumentskyddet. Det gäller inte bara Allmänna preferenssystemet utan även icke-tariffära åtgärder, humanitärt bistånd eller – tvärtom – påföljder vid allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter eller internationella avtal som påverkar utvecklingen i de fattigaste länderna. Följaktligen måste vi insistera på att seriösa och ingående analyser genomförs av den inverkan alla dessa åtgärder har på utvecklingsländerna. Inte förrän vi har resultaten bör vi ändra tullavgifterna, på ett mer flexibelt sätt än idag. Detta bör inte vara en isolerad process. Ändringarna bör gå hand i hand med alla andra åtgärder. Vi bör även förbättra sättet att samordna vår utvecklingspolitik med USA och andra länder.

  Ewa Tomaszewska (UEN). – (PL) Herr talman! Om syftet med våra åtgärder är att minska fattigdomen i tredje världen och skapa ekonomisk integration är Europeiska unionens preferensprogram verkligen rätt sätt att gå tillväga. Samtidigt måste vi komma ihåg att det är nödvändigt att sträva efter maximal insyn i tullsystemet.

Det är därför jag anser att det är nödvändigt att övervaka denna process, och i slutet av varje skede kan det vara värt att här i kammaren under de påföljande debatterna titta närmare på vilka resultat de lösningar som för närvarande genomförs haft.

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag är imponerad av de spännande frågor som de ledamöterna ställt, framför allt eftersom nästan alla innehåller konstruktiv kritik. Alla är engagerade i hela förfarandet och gör sitt yttersta för att det ska bli ett bra förslag.

Jag kan försäkra er om att Peter Mandelson kommer att uppmärksamma era synpunkter – om detta råder det inget tvivel – och att han kommer att ta ändringsförslagen på allvar och inte ignorera dem. Jag känner Peter väl. Han är inte den typen av person som ignorerar sådana förslag och tankar, men han vill betrakta varje fråga från båda sidor – hans önskan är att hjälpa utvecklingsländerna (framför allt de minst utvecklade länderna som Filip Kaczmarek nämnde). Målsättningen är emellertid att både vara objektiv och förutsägbar.

När det gäller Erika Manns inbjudan att återkomma (och jag är säker på att det är Peter Mandelson hon ber återkomma, även om jag mycket gärna skulle komma tillbaka), är jag säker på att han kommer att tacka ja.

Seán Ó Neachtain vidgade perspektivet, och jag är nöjd med WTO-samtalen i Genève. Peter Mandelson kommer inte att bli överraskad över ledamotens åsikter. Och Syed Kamall bad oss göra vårt yttersta och erbjuda vår vänskap till dem som vill arbeta. Jag tackar er återigen för alla förslag.

Förslaget har nu överlämnats till rådet där medlemsstaterna kommer att ta ställning till parlamentets ändringsförslag för att se till att stabilitetsriktlinjerna för Allmänna preferenssystemet upprättas för 2005–2015.

Vad är anledningen till att kommissionen inte inför större ändringar? Efter endast ett års användning är det för tidigt att göra några definitiva iakttagelser, men detta är något som vi utan tvekan kommer att återkomma till.

Angående de frågor som Filip Kaczmarek och Jean-Pierre Audy ställt: det stämmer att slutmålen med systemet är utbildning och avskaffande av fattigdom. Samtidigt erbjuder EU stimulansåtgärder för en hållbar utveckling, gott styre och mänskliga rättigheter samt framför allt arbetsnormer och barnarbete.

När det gäller stöd: förmånstullarna inom Allmänna preferenssystemet ger industriländerna tillgång till marknaden. Stödprogrammen styrs av EU:s gemensamma ”Aid for Trade”-strategi, vars syfte bland annat är att göra det möjligt för utvecklingsländerna att gynnas av Allmänna preferenssystemet.

Erika Mann och Christofer Fjellner nämnde Sri Lanka. För närvarande omfattas Sri Lanka av GSP+. Det finns ingenting som tyder på att landet kommer att upphöra att omfattas av GSP-ordningarna i framtiden. Varje lands situation bedöms noggrant, öppet och enligt bestämmelserna i förordningarna. I en fråga framfördes önskemålet att ansökningsprocessen för GSP+ bör ske oftare än vart tredje år – detta har jag redan berört – så låt oss komma överens om att det bör vara flexibelt, men vi bör inte hålla oss till bara ett år.

Erika Mann frågade hur ansökan om att omfattas av GSP+ bedöms. Övervakningen och bedömningen av efterlevnad av kraven för att omfattas av GSP+-ordningen bygger på slutsatserna inom ramen för de övervakningsmekanismer som fastställs av den berörda internationella organisationen, till exempel Förenta nationerna och Internationella arbetsorganisationen samt andra organ, samt på den valutamekanism som framhävs i konventionerna och offentliggörs av dessa organ. Detta ger enhetliga och opartiska granskningsprocesser.

Jag vill besvara Kader Arifs fråga om kommissionens ståndpunkt när det gäller GSP+-förmånsländernas genomförande av konventioner om mänskliga rättigheter och motsvarande normer. Jag kan försäkra er om att kommissionen noggrant följer utvecklingen i de aktuella GSP+-förmånsländerna när det gäller deras efterlevnad av de internationella konventioner som är relevanta för GSP+.

Jag nämner bara exemplet El Salvador (som är ett GSP+-förmånsland, vilket ni känner till) där kommissionen i samråd med EU-medlemsstaterna nyligen startade en utredning om efterlevnad av kraven för GSP+. Jag kan försäkra er om att rätt genomförande av EU:s handelsavtal är en av kommissionens prioriteringar. Vi är mycket uppmärksamma på GSP+-förmånsländernas efterlevnad, och dessa frågor tas regelbundet upp vid våra bilaterala kontakter med de berörda länderna.

När det gäller de nya ursprungsreglerna och hur de kommer att bidra till målsättningarna med Allmänna preferenssystemet diskuteras de för närvarande utifrån en allmän bred reform av ursprungsreglerna. Generaldirektoratet för skatter och tullar ansvarar för detta, så detta är en fråga för min kollega kommissionsledamot László Kovács. Syftet är att göra ursprungsreglerna mer utvecklingsvänliga och att processen ska styras i samråd med utvecklingsländerna.

Den sista punkten gäller skor i Vietnam, som var ett av exemplen. Undantaget – eller graderingen, för det är lämpligt att använda detta ord när det gäller vietnamesiska produkter som omfattas av avsnitt 12 (jag talar nu om skodon inom den kombinerade nomenklaturen enligt förmånerna i den föreslagna förordningen om Allmänna preferenssystemet för åren 2009–2011) – har alla berörda kommissionsavdelningars fulla uppmärksamhet. Kommissionen har även haft täta kontakter med Vietnam i denna fråga för att kunna tillhandahålla nödvändigt stöd och sakkunskaper.

När det gäller graderingen av produkter från Vietnam i fråga om avsnitt 12 härrör denna från den tekniska och objektiva ansökan om bestämmelser för Allmänna preferenssystemet och speglar det faktum att vietnamesisk export av dessa produkter är mer konkurrenskraftig på EU-marknaden. Dessutom har Vietnam med lyckat resultat varierat sin exportbas. Det är en positiv aspekt som innebär att skodon inte längre dominerar lika mycket. Det är ytterligare ett viktigt tecken på ökad konkurrenskraft. Så kommissionens förslag om gradering av produkter från Vietnam bygger på omfattande målsättningar och statistiska analyser som tillämpas på samma sätt för alla GSP+-förmånsländer.

  Helmuth Markov, föredragande. − (DE) Herr talman! Vi skulle kunna säga att det rådde stor samsyn i kammaren angående det faktum att GSP+-systemet är väldigt positivt. Jag skulle emellertid naturligtvis gärna ha frågat kommissionen eller Peter Mandelson, som inte är här, hur han kan utöva påtryckningar på länderna i Anderna, till exempel två länder som mycket gärna vill behålla Allmänna preferenssystemet, om att de ska ingå frihandelsavtal som en del av partnerskaps- och associeringsavtalen. Ecuador och Bolivia vill behålla GSP+. Då ska vi kunna engagera oss i detta. Det kommer verkligen att leda dem någonstans.

Den andra frågan gäller huruvida vi ska överväga att utveckla GSP+-systemet ytterligare till ett GSP++-system. De utmaningar vi står inför är helt nya. Vi har klimatförändringarna och de ökade livsmedelspriserna. Kanske skulle vi kunna överväga att införa nya punkter och nya bedömningsnormer. Det gläder mig verkligen, fru kommissionsledamot, att ni har gjort några tydliga uttalanden angående Sri Lanka eftersom detta var en fråga som även mitt utskott oroade sig för, och Erika Mann har ännu en gång hanterat detta med beslutsamhet.

Avslutningsvis vill jag återigen tacka alla dem som jag behövde samarbeta med. Vi hade ett bra samarbete. Jag anser att vi tagit ett litet steg framåt och att detta GSP+-system är mycket värdefullt och nödvändigt som en del av Europeiska unionens handelsavtal. Jag anser också att vi inte alltid behöver koncentrera oss på endast frihandelsavtal.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum imorgon.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. – (RO) Ända sedan Allmänna preferenssystemet fastställdes har det varit ett av de viktigaste verktygen för EU:s handels- och utvecklingspolitik. De viktigaste målsättningarna med EU:s och Allmänna preferenssystemets utvecklingspolitik är att bidra till att minska fattigdomen samt främja hållbar utveckling och gott styre, principer som erkänns i internationella konventioner och verktyg såsom millenniedeklarationen, Riodeklarationen från 1992 och IOM:s deklaration från 1998.

Genom att börja tillämpa Allmänna preferenssystemet 1971 förenklade EU den internationella handeln med utvecklingsländerna och de mindre utvecklade länderna, och försåg dem med nödvändigt tekniskt bistånd för att kunna följa de internationella konventionerna och bygga upp en nödvändig institutionell och reglerande ram samt kunna dra nytta av internationell handel och Allmänna preferenssystemet. Samtidigt kan Europeiska gemenskapen efter det kontrollerade meddelandet och efter Europaparlamentets meddelande använda sig av påföljden att tillfälligt upphäva preferenser för de länder som bryter mot inkluderingskriterierna på förteckningen över förmånsländer.

I betänkandet understryks den offentliga samrådsprocessens betydelse, engagemanget från de förmånsländer systemet riktar sig till och stärkandet av Europaparlamentets demokratiska kontroll.

Eftersom både Allmänna preferenssystemet och förteckningen över förmånsländer granskas vart tredje år ombes rådet att inte fördröja sitt förslag så att det kan godkännas av Europaparlamentet och klyftor inom den internationella handeln kan undvikas.

Jag gratulerar föredraganden.