Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 16 juni 2008 - Strasbourg

2. Uttalanden av talmannen

  Talmannen. − Mina damer och herrar! Jag vill göra två uttalanden. Det andra gör jag å talmanskonferensens vägnar och på begäran av denna.

I och med resultatet från folkomröstningen den 12 juni 2008 i Irland står EU inför en av sina svåraste utmaningar hittills. Lissabonfördraget, som bildades ur det konstitutionella fördraget vilket i sin tur lades fram av en konvention av ledamöter i de nationella parlamenten och Europaparlamentet som sammanträdde offentligt, är till för att göra EU mer demokratisk, mer handlingskraftig och mer transparent. Det stärker Europaparlamentets ställning, ger de nationella parlamenten ett större ansvar för utformningen av EU:s politik, gör det möjligt för medborgare i EU att framföra initiativ till EU:s institutioner och säkerställer kommunernas självstyre.

Lissabonfördraget är svaret på allmänhetens kritik mot EU:s tillkortakommanden. Lissabonfördraget minskar avståndet mellan EU och folket. Det råder inga tvivel om att det är absolut nödvändigt att införa reformfördraget om EU ska kunna försvara sina värderingar och intressen under detta århundrade. Utan de reformer som Lissabonfördraget möjliggör är det knappast tänkbart att andra länder kan ansluta sig till EU.

Vi uppmanar deltagarna i EU-toppmötet i Bryssel på torsdag och fredag att göra det som behövs för att reformfördraget ska kunna genomföras. Ratificeringsförfarandet måste fortsätta utan förbehåll. Vi uppmanar Irlands regering att för sin del komma med förslag på hur vi kan arbeta tillsammans för att ta oss igenom denna svåra period i Europas politiska liv.

Europaparlamentet ska göra allt som står i dess makt och engagera sig helhjärtat för att klara av dessa utmaningar. Vi förväntar oss att Europeiska kommissionen och alla regeringar i EU:s medlemsstater gör likadant. Vi förväntar oss också att de fullt ut involverar Europaparlamentet i sitt arbete. Vårt mål är fortfarande att Lissabonfördraget ska träda i kraft före valet till Europaparlamentet i juni 2009. Om ni instämmer ska jag med bestämdhet försvara dessa principer inför Europeiska rådet i Bryssel den 19 och 20 juni.

(Applåder)

Debatten äger rum på onsdag förmiddag med rådet och kommissionen. Det är inte tänkt att vi ska diskutera denna fråga nu, utan det är på onsdag förmiddag som debatten om förberedelserna inför Europeiska rådets möte äger rum, och det är ett lämpligt tillfälle att diskutera frågan när rådets stats- och regeringschefer och kommissionen är närvarande.

Vi måste föra en ytterst välstrukturerad debatt, och jag har redogjort för mina fasta åsikter i denna fråga. Ett annat skäl till att jag har gjort det nu är att en av Europaparlamentets tidigare ordförande, Simone Veil, ska ta emot ett ärofyllt pris i Spanien på onsdag och personligen har bett mig att hålla lovtalet. Jag kunde inte annat än att tacka ja till hennes förfrågan, och jag ville att ni skulle känna till mina personliga åsikter om händelserna i Irland och de utmaningar som vi står inför.

Talmanskonferensen har bett mig göra ett uttalande om Mellanöstern. En delegation med 14 ledamöter från vår arbetsgrupp om Mellanöstern, som leds av Veronique De Keyser och Annemie Neyts-Uyttebroeck, besökte Israel och Palestina mellan den 30 maj och den 2 juni 2008. Under besöket gjorde delegationen en bedömning av det praktiska genomförandet av de mål som kungjordes offentligt vid Annapoliskonferensen för ett halvår sedan i ett gemensamt uttalande från alla parter som en del av insatserna för att skapa en tvåstatslösning före årets slut. Huvudpunkterna var bland annat förstärkning av säkerhetsstyrkorna av palestinierna själva, frågan om utvidgningen av bosättningarna, särskilt de som ligger kring Jerusalem, ekonomisk utveckling, begränsad rörelsefrihet på Västbanken och till sist den humanitära situationen i Gazaremsan, som är helt avskuren och föremål för internationella sanktioner.

Den rapport som delegationen godkände enhälligt, och det var en delegation med representanter över partigränserna, presenterades förra veckan med kommissionen och rådet närvarande och sändes sedan till talmanskonferensen. Det är en nedslående bild som förmedlas i rapporten. Man har visserligen gjort några hoppingivande framsteg, men dessa har tyvärr visat sig gälla vissa sektorer och haft begränsad effekt. Det allmänna händelseförloppet ger ingen anledning till optimism. Som det ser ut nu är det knappast möjligt att nå de ambitiösa målen från Annapoliskonferensen.

Delegationen var enig i sin uppfattning, som även stöds av talmanskonferensen, att blockaden av Gazaremsan måste hävas, att kontrollerad rörlighet över gränsen för personer och varor måste återupprättas och att våldet måste stävjas.

Även på Västbanken måste man slå in på en ny väg för att stärka den palestinska myndighetens trovärdighet och skapa förutsättningar för en hållbar ekonomisk utveckling. Den israeliska politik som går ut på permanent uppdelning och geografisk separation måste motarbetas. I likhet med Förenta staternas ledning, som genom utrikesminister Condoleezza Rice uttryckte sin mening igår, uppmanar vi Israel att sluta utvidga bosättningarna, särskilt i östra Jerusalem.

Vi anser inte att någon har rätt att undandra sig de skyldigheter som avtalades i Annapolis. Israeler och palestinier har förbundit sig till att förhandla med gott förtroende och i försoningsanda. De måste återgå till att rigoröst följa denna väg. Det krävs mod och styrka för politisk förnyelse. Det är upp till oss européer att följa och stödja våra partner i denna process. Europaparlamentet ska utöva sitt ansvar med beslutsamhet.

EU:s förbindelser med Israel och den palestinska myndigheten måste utvecklas så att de främjar fredsprocessen i sin helhet. Initiativet "Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet", är ytterligare något som skulle kunna bidra till att skapa fred. Europaparlamentet förväntar sig att bli rådfrågat på vederbörligt vis inom ramen för Europas strävan efter fred i Mellanöstern.

Medan vi sitter i sammanträde här ger sig fiskarna i Gazaremsan ut till sjöss. Blockaden har medfört att miljöföroreningarna har nått en oroväckande nivå. De är ett hot mot fiskebåtsbesättningarnas levebröd och fiskarna protesterar nu mot detta. De demonstrerar för sin rätt att fiska, tjäna sitt uppehälle och leva i fred och frihet. Vår delegation har lovat att stödja fiskarna. Å allas våra vägnar ber jag därför att få uttrycka Europaparlamentets solidaritet med dessa fiskare.

Tack, mina damer och herrar, för att ni har lyssnat till mitt eget uttalande och detta andra uttalande som talmanskonferensen hade bett mig framföra.