Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 16 juni 2008 - Strasbourg

23. Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utslagning (debatt)

  Talmannen. - Nästa punkt är ett betänkande av Marie Panayotopoulos-Cassiotou, för utskottet för sysselsättning och sociala frågor, om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning (2010) (KOM(2007)0797 – C6-0469/2007 – 2007/0278(COD)) (A6-0173/2008).

  Vladimir Špidla, ledamot av kommissionen. – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka föredraganden, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, och utskottet för sysselsättning och sociala frågor, samt föredraganden för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, för ett så utmärkt arbete.

Det europeiska året 2010 kommer att spela en viktig roll för utvecklingen av det sociala Europa. Den strategi som man har valt, det vill säga ett år då man kombinerar centraliserade och decentraliserade metoder, bör var den strategi som bäst främjar den politiska sammanhållningen mellan olika frågor och olika styrelsenivåer och ger en viss flexibilitet för enskilda medlemsstaters särskilda situation.

Det europeiska året 2010 kommer att ge EU och medlemsstaterna möjlighet att förnya sitt politiska åtagande. Det kommer också att visa att fattigdom och socialt utanförskap påverkar EU:s sociala och ekonomiska utveckling och våra medborgares värdighet. Syftet med det europeiska året 2010 kommer att vara att visa att det går att bekämpa fattigdomen och att vi kan vinna den kampen.

Det europeiska året 2010 kommer också att innebära en plattform för debatten om europeiska värderingar och respekten för dessa värderingar som en viktig faktor när det gäller att utveckla den offentliga politiken på både EU-nivå och medlemsstatsnivå. Det kommer att bidra till att se till att de människor som drabbas av fattigdom och socialt utanförskap ses i ett annat ljus.

Kommissionen har alltid insisterat på att det här begreppet, den här strategin, måste finnas kvar i texten. Jag tycker att de flesta ändringsförslagen som Europaparlamentet har lagt fram går i den riktningen.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou, föredragande. – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Enligt den gemensamma rapporten om socialt skydd och social integration 2008 lever 16 procent av EU:s befolkning fortfarande under fattigdomsgränsen och 19 procent av barnen riskerar att drabbas av fattigdom och socialt utanförskap, trots medlemsstaternas alla åtaganden år 2000 om att kraftigt minska fattigdomen före 2010.

Fattigdomen påverkar inte bara kvinnor, barn och vissa sociala grupper som alltid är särskilt utsatta. Fattigdomen är långt ifrån utrotad. I själva verket ökar den på grund av den internationella utvecklingen inom energi- och livsmedelsproduktionssektorerna och på grund av interna skillnader i de mindre välmående regionerna i EU. På dessa platser finns det kroniska strukturella nackdelar, till exempel i avlägsna regioner, öregioner och avindustrialiserade regioner.

Fattigdom och socialt utanförskap utgör ett hot mot utvecklingen, konkurrenskraften och den sociala modellen. De utgör också en kränkning av de mänskliga rättigheterna i ett Europa som vill vara en förebild när det gäller att respektera mänsklig värdighet och främja lika möjligheter för alla.

Kommissionens förslag på ett europeiskt år för bekämpning av fattigdom och social utestängning 2010, med en betydligt större budget än under tidigare europeiska år, är ett viktigt steg för att främja solidaritet, social rättvisa och större ekonomisk och social sammanhållning.

Vår ambition är att 2010 blir en milstolpe när det gäller att inse att fattigdom och socialt utanförskap är en mångdimensionell fråga. Denna insikt omfattar inte bara materiell fattighet utan även tillgången till hälso- och sjukvårdstjänster, bostad, socialt skydd, utbildning, sysselsättning och livskvalitet. Vi måste acceptera att de som utstår fattigdom har rätt till ett värdigt liv och till att delta i det sociala och ekonomiska livet. Vi måste bekräfta att EU-organen, medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och alla medborgare har ett gemensamt ansvar att öka den sociala sammanhållningen. År 2010 kommer att lägga grunden för effektiva strukturer av kollektivt ansvar och för en rättvis omfördelning av tillgångarna.

Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater tog täten i fråga om förslagen och godkände ändringsförslag för att alla de politiska grupperna i Europaparlamentet skulle kunna samarbeta. Vi har därmed förbättrat kommissionens förslag genom att vidga definitionen av utsatta grupper och lägga till frågor såsom att tillgodose behoven hos familjer med särskilda problem, ensamstående föräldrar och stora familjer, att ta itu med funktionshindrade och hemlösa personers särskilda problem och att främja aktiv integration och tillgång till kultur och fritidssysselsättning.

Det förringar naturligtvis inte det primära målet att förbättra den ekonomiska situationen för enskilda personer och familjer genom att se till att de får ett anständigt och permanent arbete. Ett bra arbete bidrar till att människor känner tillfredsställelsen av att delta. Det gör också att människor kan försörja sig själva, vilket är nödvändigt för att tillgodose behoven hos de mer utsatta människorna i samhället, till exempel barn och gamla.

Som Europaparlamentsledamöter har vi ägnat stor uppmärksamhet åt att se till att gemenskapslagstiftningen om lika möjligheter genomförs på rätt sätt. Vi har arbetat med utformningen och tillämpningen av en integrerad, samordnad politik på nationell och lokal nivå. Denna har utvecklats av offentliga och privata organ tillsammans med de drabbade för att upprätthålla principerna om god samhällsstyrning, subsidiaritet och proportionalitet.

Faktorer som skulle bidra till att året för bekämpning av fattigdom blir framgångsrikt är att stärka den öppna samordningsmetoden, att samordna insatser inom befintliga EU-program och resultat av tidigare europeiska år, att civilsamhället medverkar aktivt och att kommissionens förslag och resultat utvärderas på ett korrekt sätt.

Frågan om frivilligorganisationers medverkan och finansieringen av deras insatser har varit föremål för förlikning mellan parlamentet, kommissionen och rådet. Det gläder oss att rådet har godtagit ett förslag om att till beslutet bifoga ett ytterligare uttalande från kommissionen om att främja små och medelstora frivilligorganisationers medverkan och möjligheten att låta nationella organ finansiera deras insatser fullt ut.

Jag vill tacka ansvariga tjänstemän, kolleger och ledamöter för deras bidrag i förberedelserna av beslutet.

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS
Vice talman

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, författare till förslaget till yttrande från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. – (PL) Herr talman! En central del i den europeiska integrationen är att öka livskvaliteten för medborgarna i EU:s medlemsstater. Trots det visar statistiken att 78 miljoner människor i EU befinner sig under fattigdomsgränsen och att majoriteten av dem är barn, kvinnor och gamla. Det innebär att EU utöver ekonomiska åtgärder måste ta sociala initiativ, vilket är någonting som Europaparlamentet har konstaterat vid ett flertal tillfällen. I sin resolution av den 15 november 2007 betonade parlamentet att det måste bli en politisk prioritering för EU att öka den sociala sammanhållningen och utrota fattigdomen och det sociala utanförskapet. Kommissionens initiativ att göra 2010 till det europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning är mycket passande i sammanhanget. Det skulle kunna bidra till att politiskt uppmärksamma och främja omfattande insatser för att ytterligare öka det sociala skyddet och den sociala integrationen.

Det har avsatts en rekordstor budget för initiativet – 17 miljoner euro. Det är emellertid genomförandet av projekten på nationell nivå som är avgörande för om initiativet ska bli framgångsrikt. Därför behöver vi uppmana medlemsstaterna att delta i initiativet och att avsätta tillräckligt med mänskliga och finansiella resurser för detta.