Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 16 juni 2008 - Strasbourg

26. Sammanhållningspolitikens konsekvenser för integrationen av sårbara samhällsgrupper (debatt)

  Talmannen. - Nästa punkt på föredragningslistan är debatt om ett betänkande (A6-0212/2008) av Gábor Harangozó för utskottet för regional utveckling om sammanhållningspolitikens konsekvenser för integrationen av sårbara samhällsgrupper (2007/2191(INI)).

  Gábor Harangozó, föredragande. – (HU) Tack så mycket, herr talman. Kommissionsledamot Hübner, mina damer och herrar! Det finns regioner och människor som bor i dessa regioner som inte kan utnyttja de möjligheter som vi försöker att ge dem med gemenskapens resurser så att de ska kunna komma i kapp genomsnittet i Europeiska unionen så snart som möjligt och sätta stopp för den fattigdom de lever i.

Jag tog initiativ till det här betänkandet för att undersöka varför vi inte har kunnat få till stånd utveckling i dessa regioner, och göra rekommendationer i syfte att förändra denna situation och sätta stopp för den. Som det står i Europeiska kommissionens fjärde lägesrapport om sammanhållning fungerar sammanhållningspolitiken mycket väl på nationell nivå i en del länder. I praktiska termer har en kraftfullare utveckling och positiva framsteg på vägen mot sammanhållning börjat visa sig i länder som redan har fått medlemskap i EU och får sammanhållningsfonder. Men om vi tittar på något lägre territoriella nivåer kan vi dock se att de interregionala skillnaderna inte minskar i samma utsträckning. Jag ska ta Ungern som exempel: i Ungern har BNP per capita i den centrala regionen nått 110 procent av genomsnittet i Europeiska unionen, men i fyra av Ungerns sju regioner är BNP per capita mindre än 45 procent av genomsnittet i EU. I dessa fall ökar åtminstone inte skillnaden längre. I många fall fortsätter emellertid de territoriella skillnaderna inom regionerna att öka, som det också står i den fjärde sammanhållningsrapporten.

Vad kan det bero på att en del regioner kan dra fördel av de möjligheter som finns och att andra inte kan det? Om vi tittar lite närmre så ser vi att det finns några mycket allvarliga bakomliggande strukturella skäl till detta, strukturella skäl på territoriell nivå. I områden där lite utveckling äger rum saknas uppenbarligen mänsklig förmåga att generera lämpliga projekt, den grundläggande infrastrukturen för att få investeringar till dessa territorier saknas och lämplig utbildning och ordentlig hälso- och sjukvård saknas. Det finns åtskilliga mikroregioner, till exempel i Ungern, där den manliga befolkningens förväntade livslängd är mer än 15 år kortare än genomsnittet i landet.

Vad ska vi göra åt det? Eftersom det problem vi har att göra med är mycket komplext och uppenbarligen koncentrerat till vissa mikroterritorier och mikroregioner anser jag att vi måste ta ställning till om det är rätt att bara titta på sammanhållningspolitiken på interregional nivå, på regionnivå. Skulle det inte vara bättre att i stället titta på om vi behöver mer fokuserade, mer precist riktade åtgärder på mikroregionnivå där de största problemen finns? Från och med nu måste vår första utgångspunkt vara att granska vilken slags statistik vi använder som grund för vårt beslutsfattande. Jag var medveten om det här problemet när jag sammanställde det här betänkandet, men jag kan inte ge er någon konkret grund för statistiska jämförelser, eftersom det saknas jämförbara mikroregionala statistiska data i hela EU. Från och med nu måste vi undersöka om det är lämpligt att knyta sammanhållningen på landsbygden till jordbrukspolitiken, även om dessa områden främst är landsbygdsområden. Skulle det inte vara mycket lämpligare att hantera landsbygdens problem i samband med sammanhållningspolitiken och använda sammanhållningspolitikens instrument, så att de jordbrukspolitiska åtgärderna får spela en rent kompletterande roll?

Nu vill jag tacka skuggföredragandena för deras exceptionellt konstruktiva arbete med att hjälpa till att ta fram det här betänkandet. Samtidigt vill jag också påpeka att PPE-DE-gruppen röstade emot sig själv efter flera veckors förhandlingar och efter det att jag hade accepterat PPE-DE-gruppens utlåtande med en mycket omfattande ändring på en viktig punkt. Då frågar jag mig vad det är vi vill ha. Vill vi bara tala om att det finns ett problem och inte göra någonting mer, eller är vi beredda att se problemet i ögonen och göra rekommendationer om hur vi ska ändra vår politik, och inrikta oss mer på att hitta områden där vi faktiskt kan göra någonting för att lösa problemet? Tack så hemskt mycket för att ni lyssnade

  Danuta Hübner, kommissionsledamot. - (EN) Herr talman! Jag vill tacka Gábor Harangozó för hans betänkande och för hans ansträngningar att nå en konsensusståndpunkt i utskottet om den svåra frågan om sårbara samhällsgrupper. För att undvika att ekonomisk tillväxt åtföljs av social polarisering i vårt samhälle inriktar sig sammanhållningspolitiken på social utestängning, i synnerhet integrationen av sårbara samhällsgrupper, och det kommer att förblir ett mål för sammanhållningspolitiken i framtiden.

Det är också sant att de problem som identifieras i det här betänkandet ligger i skärningslinjen mellan de utmaningar som å ena sidan den territoriella sammanhållningen och å andra sidan den sociala sammanhållningen medför, och problemen med social polarisering och utestängning blir frågor om territoriell sammanhållning när de koncentreras till vissa territorier.

Vi har social utestängning i Europeiska unionens fattigaste territorier, men vi har också socialt eftersatta områden i Europeiska unionens rikaste städer. I betänkandet uppmanar man kommissionen att lägga fram en heltäckande definition av territoriell sammanhållning inom ramen för den kommande grönboken om territoriell sammanhållning, och jag kan bekräfta att den grönbok som kommer i slutet av september i år kommer att bidra till att skapa en gemensam syn på begreppet territoriell sammanhållning i unionen.

I betänkandet säger man också att begreppet sårbara samhällsgrupper som sådant verkligen inte är enkelt och inte bör begränsas till enbart romer. I allmänhet inser man dock att romernas situation måste uppmärksammas särskilt i Europa. För att komma åt de mångfacetterade problemen med utestängning av romer behöver vi en integrerad strategi, och parlamentet diskuterade detta ingående i januari när det antog en resolution om en europeisk strategi för romerna. I paketet om den förnyade sociala agendan kommer kommissionen i början av juli att lägga fram sitt arbetsdokument om gemenskapsinstrument och politiska åtgärder för integrering av romer.

Jag instämmer i det som sägs i betänkandet om att vi behöver utnyttja synergieffekter och komplementaritet mellan europeiska politiska åtgärder och mellan olika ekonomiska instrument bättre. Kommissionen ägnade mycket arbete åt detta i förhandlingarna om operativa sammanhållningspolitiska program med de nationella och regionala myndigheterna.

Frågan om att göra jämförbara intraregionala data om alla regioner i Europeiska unionen tillgängliga, med särskild tonvikt på sociala indikatorer, är visserligen viktig, men här instämmer jag med inställningen i betänkandet: det är en mer komplicerad fråga. Som ledamöterna säkert vet producerar inte Eurostat data, utan hanterar data som kommer från de nationella statistiska systemen.

Vi har just fullgjort den andra upplagan av Urbanrevisionen som omfattar perioden fram till 2004 och vi ser tydligt hur begränsad tillgången på territoriella data är under den klassiska regionala nivån NUTS 2. För att klara denna utmaning och också använda sig av förberedelsearbetet för grönboken om territoriell sammanhållning har generaldirektoratet för regionalpolitik arbetat på att förbättra kvaliteten på den regionalpolitiska forskningen, inklusive dess statistiska grunder. Till följd av detta har utgifterna för 2000-2006 i dag brutits ned till NUTS 3-nivå, till 20 utgiftskategorier på denna nivå, och finns att tillgå för Mål I-regioner, Mål II-regioner, Urban, Interreg och sammanhållningsfonden.

Landsbygdsrevisionen är fortfarande en utmaning som vi har framför oss. Tyvärr måste jag erkänna i dag att det ännu inte finns några tillförlitliga uppgifter om var olika marginaliserade grupper är koncentrerade, och därför är det omöjligt att samköra vår nya information om vad sammanhållningspolitikens resurser används till och var med dessa gruppers lokalisering. Jag anser att framstegsmarginalen på det här området i dag snarare verkar finnas inom specifik forskning, med kvalitativ analys.

Jag tackar än en gång parlamentet för att det framhåller alla dessa viktiga frågor för oss, och ser fram emot dagens debatt.

  Ilda Figueiredo, föredragande för yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. - (PT) Som föredragande för yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling upprepar jag att vi måste stödja landsbygden, inklusive bergsområdena, där kvinnorna har en central funktion. Deras arbete måste åsättas värde och de måste också garanteras anständiga inkomster.

Välbetalda produktiva aktiviteter och offentliga tjänster med hög kvalitet måste tillhandahållas för att hålla kvar unga människor och förhindra att landsbygden avfolkas. Familjejordbruk och små och medelstora jordbruk måste uppmärksammas särskilt genom att den gemensamma jordbrukspolitiken reformeras, vilket sker för närvarande, så att den blir rättvisare, bekämpa flykten från landsbygden och stödja jordbruksprodukter.

Jag vill också betona att vi måste stödja alla mindre gynnade regioner, områden med permanenta strukturella nackdelar, de yttersta randområdena och områden som berörs av industriell omstrukturering, omlokalisering och nedläggning av företag för att öka den ekonomiska och sociala sammanhållningen och den sociala integrationenv sårbara samhällsgrupper.

  Maria Petre, för PPE-DE-gruppen. – (RO) Herr talman, fru kommissionsledamot, kära kolleger! För det första vill jag tacka föredraganden för det arbete och de bemödanden som har gjorts för att förena olika ståndpunkter. Vi håller alla med om att sårbara samhällsgrupper har många utvecklingsproblem och kräver särskild uppmärksamhet inom ramen för sammanhållningspolitiken, liksom andra tillgängliga instrument för ekonomiskt stöd.

Jag har under alla skedena i arbetet stött kravet att dela upp betänkandet i två separata delar: en som handlar om sårbara samhällsgrupper utifrån etnisk tillhörighet och en som handlar om samhällsgrupper som är sårbara på grund av vissa geografiska handikapp. Tyvärr återspeglas inte detta krav i betänkandets nuvarande utformning. Vår grupp har tre ändringsförslag, och hur vi kommer att rösta beror på om de godkänns eller inte, nämligen att stryka skäl Ee, som har samma innebörd som skäl I, att förklara vad sårbara områden är genom att räkna upp dem, samt att stryka punkt 17. Vi hoppas att föredraganden kan ställa sig bakom detta.

Slutligen vill jag understryka två andra saker: de problem som sårbara samhällsgrupper har, om man så betraktar dem från etnisk eller geografisk utgångspunkt, kan hanteras på ett mer effektivt sätt om det finns samarbete mellan lokala, regionala, nationella och europeiska myndigheter på det här området. Samtidigt spelar utbildningssystemet och den offentliga och sociala infrastrukturen samt transportinfrastrukturen en oumbärlig roll när det gäller att integrera sårbara samhällsgrupper.

Jag ska sluta med att säga att vårt slutliga ställningstagande som jag redan har nämnt beror på om de tre ändringsförslagen antas, och särskilt på om punkt 17, som kommissionen röstade om, stryks. Om dessa ändringsförslag antas kommer vi självfallet att stödja betänkandet.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, för PSE-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag vill börja med att tacka föredraganden för hans arbete med att ta fram det betänkande som vi har fått framlagt för oss i dag. Jag håller med om att vi behöver en strategi som grundar sig på mikroregioner och är inriktad på intraregionala skillnader och de mest sårbara områdena.

I en del fall kan intraregionala skillnader till och med spela en större roll än skillnader mellan regioner. Vi bör minnas att målet och förutsättningen för den europeiska regionalpolitiken är att minska skillnaderna i utveckling mellan enskilda områden i Europeiska unionen, och att företeelsen territoriell utestängning ännu inte har beaktats i de politiska instrumenten. I de nya medlemsstaterna förekommer social segregation och misslyckanden med att erbjuda lika möjligheter oftast på landsbygden, och ekonomiska och sociala initiativ i regionerna koncentreras till dynamiska centrum, huvudsakligen urbana centrum.

Resurserna för att bekämpa fattigdom och social utestängning varierar från land till land, men för att skapa ett EU med territoriell och social sammanhållning måste vi genomföra kompletterande åtgärder som syftar till att frigöra den potential som ligger latent i ekonomiskt underutvecklade områden.

  Ramona Nicole Mănescu, för ALDE-gruppen. – (RO) Herr talman! För det första vill jag gratulera föredraganden till hans arbete.

Sammanhållningspolitiken är viktig för samhällena i de underutvecklade regionerna och underregionerna. De socio-ekonomiska aspekterna, såsom fattigdom, brist på infrastruktur, administrativ kapacitet, avindustrialisering, låg utbildning, hög arbetslöshet, dåliga levnadsförhållanden och reducerad tillgång till tjänster i allmänhetens intresse omvandlar dessa samhällen till sårbara grupper, som innebär en allt större utmaning för sammanhållningen av Europeiska unionens territorier. Således ett antal faktorer som är beroende av varandra, behovet att minska de sociala/ekonomiska skillnaderna mellan regionerna och behovet av social integration av sårbara grupper, ett samband som naturligtvis borde leda till en konstruktiv process med en territoriell strategi på både nationell och europeisk nivå.

Herr talman! Jag anser att avsaknaden av statistik om dessa gruppers utbredning och grad av sociala utestängning, liksom indikatorernas för mätning av interregionala skillnader oförmåga att ge tillförlitliga data, än en gång visar att medlemsstaterna och kommissionen måste samarbeta närmare för att skapa sig en riktig bild av sårbara samhällsgruppers situation samt införa konkreta program och strategier för territoriell utveckling och för att eliminera social utestängning.

Jag anser också att medlemsstaterna bör ta ett första steg genom att identifiera dessa sårbara grupper och prioritera dem i sina strategiska nationella planer och därefter ta fram mekanismer för utvärdering och övervakning. Vi får inte glömma att migration för det mesta är en följd av fattigdom och att migrationen som företeelse skapar instabilitet och konflikter. Herr talman! Av det skälet anser vi att sårbara grupper bör få socialt stöd, lika möjligheter och än mer särskilda program som möjliggör utveckling av de regioner som de kommer ifrån av alla medlemsstaterna.

  Mieczysław Edmund Janowski, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag ska be att få tacka Gábor Harangozó för att han har arbetat med denna besvärliga fråga, även om han i betänkandet inte tar upp samtliga frågor med anknytning till situationer, personer eller miljöer som är utestängda eller befinner sig i riskzonen.

Trots att en betydande del av EU:s budget avsätts för genomförandet av sammanhållningspolitiken kvarstår fortfarande betydande skillnader. Om vi exempelvis utgår från BNP/invånare är den i de rikaste regionerna nästan tio gånger högre än i de fattigaste regionerna. Vi får inte glömma bort att det även finns betydande skillnader inom regionerna. Fattiga områden finns även i stora tätbebyggelser. Detta är också ett betydande problem i många landsbygdsområden. Fattigdomen kan överföras från generation till generation.

Låt oss därför skydda barn och familjer från detta. Det som framför allt krävs här är lika möjligheter, särskilt när det gäller utbildning, sjukvård och bostäder. Detta kommer att känneteckna den sociala och territoriella sammanhållning som ännu inte är klart definierad. Framtidsutsikterna är märkbart sämre för de grupper som är trångbodda och både lever i kulturellt torftiga miljöer och saknar kontakt med omvärlden. Det handlar här om både teknisk och social infrastruktur, liksom om arbetstillfällen och att skapa förutsättningar för interna samhällsaktiviteter.

Låt oss stödja de landsmän som utsätts för diskriminering i något avseende och hjälpa dem att återfå tron på att det går att ta sig ur ett socialt underläge. Vi måste dessutom få bukt med de förutfattade meningar som innebär att dessa grupper nedvärderas. Detta gäller ett stort antal människor med funktionshinder eller hemlösa människor, liksom de romska grupper som har diskuterats här. Detta slags diskriminering strider mot gemenskapssolidariteten och är ett tecken på en bristande respekt för mänsklig värdighet. Låt oss komma ihåg att vi ofta måste hantera såväl flerbarnsfamiljer som invandrarfamiljer i dessa slags miljöer.

Vi behöver dessutom en gemensam politik för jämlikhet på olika nivåer, såväl regional som nationell och europeisk nivå. Vi behöver även frivilligarbetare och icke-statliga organisationer.

  Lambert van Nistelrooij (PPE-DE). - (NL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag är tacksam mot Gábor Harangozó för att han uppmärksammar sårbara grupper. Sammanhållningspolitiken har nu under lång tid bidragit till att förbättra förhållandena för sårbara grupper. Ta till exempel Irland som förr var ett land med ett stort antal mycket sårbara grupper – ungdomsarbetslösheten var mycket hög, städerna nedslitna, landsbygden underutvecklad, och det saknades praktiskt taget helt framtidsmöjligheter. Även i många andra länder ska social utestängning ersättas med sysselsättning, utbildning och delaktighet. Det är i denna riktning vi rör oss, och den är synnerligen framgångsrik.

Min andra synpunkt handlar om att det uttryckligen har betonats att vi vet för lite och har för lite information. Jag håller med om att medlemsstaterna, regionerna och städerna själva kan bättra sig på denna punkt. Gábor Harangozó undrar varför den förväntade livslängden bland ungrarna är 15 procent lägre än den förväntade medellivslängden inom EU. Inte heller jag har något svar på detta, men jag har besökt ett antal sjukhus. Mat- och dryckesvanorna är undermåliga, och detta kan EU inte göra något åt. Jag anser att en av de viktigaste utgångspunkterna för vår politik är att människorna i regionerna måste ta ett eget ansvar.

Vilket är avslutningsvis det egentliga skälet till att Gruppen för Europeiska folkpartiet (Kristdemokrater) och Europademokrater (PPE-DE) motsätter sig NUTS 4? Vi är emot det, eftersom vi 2004 förespråkade att politiken skulle förstärkas, att den skulle ges ett tydligare innehåll och en ökad målinriktning fram till 2013. Vi beslutade till och med att innefatta hela den yttre gränsen i politiken för de områden vid EU:s yttre gränser som ingår i gemenskapsinitiativet för transeuropeiskt samarbete (Interreg). Detta verkar tyda på att vi kommer att splittra upp och plottra bort våra insatser, vilket inte bör vara den väg vi väljer på detta område i framtiden. Detta vore ett misstag. Jag ber er därför än en gång att låta den berörda paragrafen utgå. I övrigt antar jag den utmaning som föredraganden också lägger fram, nämligen att under de kommande sex månaderna ingående sinsemellan diskutera den territoriella sammanhållningen.

  Iratxe García Pérez (PSE). - (ES) Herr talman! Även jag vill inleda med att tacka föredraganden för hans initiativ att utarbeta ett betänkande där det slås fast att ett av EU:s grundläggande mål är att minska de sociala, ekonomiska och regionala klyftorna.

Sammanhållningspolitiken har helt klart bidragit till en minskning av klyftorna, men en hel del arbete återstår, vilket också diskuteras i den fjärde framstegsrapporten om sammanhållningen.

Det finns sårbara grupper i samtliga regioner, även de mest välmående, som riskerar att gå under till följd av social utestängning och total fattigdom. En integrerad metod krävs för att komma tillrätta med den bristande jämlikheten. Medlemsstater och regionala förvaltningar behöver strategier för att blåsa nytt liv i sårbara områden, utveckla infrastrukturen och främja verkliga utvecklingsmöjligheter som överensstämmer med den egna specifika ekonomiska potentialen. Samtidigt ska offentliga tjänster även fortsättningsvis hanteras av lokala förvaltningar, vilkas inflytande förstärks genom den offentliga sektorns decentralisering.

  Emmanouil Angelakas (PPE-DE). – (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Den målinriktade och frågespecifika inriktningen på Gábor Harangozós betänkande är en ytterst betydelsefull åtgärd från Europaparlamentets sida för att stödja sårbara samhällen och grupper och på ett smidigt sätt integrera dem med hjälp av en europeisk sammanhållningspolitik. Jag ser mycket positivt på detta initiativbetänkande, och jag har stor respekt för föredragandens insats, men jag är mycket tveksam till hur frågan har behandlats. Vissa inslag i betänkandet saknar fortfarande konkret innehåll, trots min kollegas samvetsgranna insats.

I en del av inslagen behandlas sårbara samhällen och grupper, vilka utgör ett brett spektrum av samhället och ingår i olika mikrosamhällen, och det handlar inte endast om romerna. Parlamentet har redan uppmärksammat denna kategori i ett särskilt betänkande som kunde ha utvidgats till att innefatta både de sociala och geografiska aspekterna. Gruppen för Europeiska folkpartiet (Kristdemokrater) och Europademokrater (PPE-DE) har uttryckligen framhållit fördelen med att anlägga detta bredare perspektiv men har inte fått något gehör. Betänkandet framstår fortfarande som ensidigt, och frågan behandlas ofta i ett kortsiktigt perspektiv.

Jag tänker särskilt på bergsområden och öregioner, eftersom ingen kan ifrågasätta dessa samhällens sårbarhet. De nämns över huvud taget inte i betänkandet. Jag vänder mig emot att man ständigt undviker att klart ange eller hänvisa till specifika företeelser och situationer. Jag vill också påpeka att sårbara samhällen och grupper inte endast förekommer i de skilda regionerna utan även inom regionerna. De behöver såväl materiellt som tekniskt stöd samt teknisk och vetenskaplig sakkunskap, utbildning, träning och en administrativ grund. Tyngdpunkten bör ligga på en decentralisering av den offentliga sektorn och en utbyggnad av transportnäten. Även här kan frivilliga insatser spela en viktig roll i grupperna och eventuellt bidra till att aktivera och synliggöra dem.

Trots att föredraganden tveklöst har gjort en betydande insats måste jag säga att betänkandets grundläggande struktur inte håller måttet. Det mest påfallande är oklarheterna och avsaknaden av en tydlig disposition i de olika avsnitten. Om vi vill bidra till att lösa de problem som sårbara grupper möter måste de texter vi utarbetar vara klara och entydiga och frågan behandlas i ett globalt perspektiv.

  Evgeni Kirilov (PSE). - (EN) Herr talman! Jag vill gratulera min kollega Gábor Harangozó till hans initiativbetänkande.

Att vi ägnar särskild uppmärksamhet åt sårbara grupper inom EU:s sammanhållningspolitik innebär inte att vi har glömt att det viktigaste målet med politiken är att bidra till medborgarnas välbefinnande.

Frågan har en tydlig regional dimension. För att kunna fastställa var de sårbara grupperna finns och vilka särskilda behov de har krävs emellertid en analys av utvecklingspotentialen i de små territoriella enheterna. Även om vi kan konstatera att sårbarheten är ett problem på lägre nivåer – exempelvis i de fattigaste regionerna – har den betydelse för hela området och berör alla socialgrupper som är bosatta där. Politiken, strategin och åtgärderna för att komma tillrätta med sårbara gruppers problem måste följaktligen vara övergripande och grundas på en gemensam strategi från alla institutioner på europeisk, nationell och lokal nivå.

  Bernadette Bourzai (PSE). – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill först och främst gratulera Gábor Harangozó till hans förtjänstfulla arbete och till hans tankar om detta mångfacetterade och känsliga ämne. Jag ville vara med om att utforma yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling om betänkandet, eftersom de mest sårbara människorna ofta samlas i de minst utvecklade landsbygdsområdena och i områden där naturen genomgående är som mest oländig, vilket innebär att jordbrukspolitiken och politiken för landsbygdens utveckling där är av största betydelse.

Sammanhållningspolitiken måste enligt min uppfattning inriktas på att upprätthålla en lönsam produktion på landsbygden inom såväl jordbruket som annan verksamhet än jordbruket, i syfte att dels hålla kvar en befolkning som många gånger lockas av att flytta från landsbygden till städerna, dels även utöka befolkningen. Familjejordbruken innebär arbetstillfällen och måste gynnas, liksom en lika tillgång till offentliga tjänster och tillhandahållandet av offentliga tjänster, för att de behov som finns bland missgynnade familjer, samhällen och grupper ska kunna tillgodoses. Vi måste kort sagt göra landsbygdsmiljön attraktiv och boendevänlig. Vi kan nå målet genom att se till att det finns en koppling mellan de olika politiska åtgärderna på dessa områden, där målgruppen utgörs av de sårbara grupperna, och alltså satsa mer på att de tillgängliga finansiella instrumenten kompletterar varandra.

  Miloš Koterec (PSE). - (SK) Jag vill tacka Gábor Harangozó för hans utmärkta betänkande, där olika frågor behandlas som hittills inte har lyfts fram särskilt mycket men som ändå utgör en grogrund för uppenbarligen ganska betydande problem. Jag vill ta upp två konkreta områden som behandlas i betänkandet. Det gäller dels sårbara samhällen som huvudsakligen bebos av människor i landsbygdsområden och avlägsna randområden, dels utvecklingen av de eftersläpande mikroområden som nästan helt saknas i den nuvarande statistiken och där förhållandena skiljer sig från dem som vanligtvis utmärker de enskilda länderna.

Båda dessa områden är förbisedda, eftersom de inte är klart definierade. Vi måste tydligt klargöra vad som utmärker dessa mycket sårbara samhällen (såväl ekonomiskt som socialt) inom EU, vi måste analysera vilken typ av underutvecklade mikroregioner inom EU som det handlar om och var de ligger, och vi måste finna lösningar på problemen. Båda är svåra att urskilja mot bakgrund av de globala framgångarna för de sammanhållningspolitiska åtgärderna. Vi vill inte att sammanhållningspolitiken ska likna en schweizerost som utifrån ser mycket gedigen ut.

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). - (SK) I det aktuella betänkandet belyses med all rätt relationen mellan att finna en lösning på de sociala frågorna och främja den regionala utvecklingen, och Europas behov av att visa solidaritet och genomföra sammanhållningspolitiken på detta område.

Jag lägger personligen ned mycket tid på problemen med att stödja regioner som släpar efter, framför allt i Slovakien. Att bevara en stark och attraktiv europeisk landsbygd är oerhört viktigt av såväl ekonomiska som kulturella och ekologiska skäl. Jag stöder uppmaningen till kommissionen att inom ramen för den kommande grönboken om territoriell sammanhållning öka den finansiering som krävs för att få bukt med de regionala problemen. Det kommer att bli nödvändigt att som en del i denna process både se till att regionerna deltar aktivt och få till stånd ett nära samarbete med de icke-statliga organisationerna.

Jag vill också i detta sammanhang nämna att den sociala verksamhet som bedrivs av kyrkorna och de religiösa samfunden förtjänar särskilda lovord. Jag vet av erfarenhet att de lägger ned ett mycket gediget och många gånger oumbärligt arbete för de underprivilegierade samhällsgrupperna och regionerna. Vi måste därför betrakta dessa tjänster som en oupplöslig del av de europeiska insatserna för att hjälpa sårbara grupper och ge dem ett adekvat stöd på EU-nivå.

  Stavros Arnaoutakis (PSE). – (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Även jag vill framhålla att vi med detta betänkande ger uttryck för vår övertygelse att sammanhållningspolitiken fortfarande, 20 år efter sin tillkomst, måste bidra till att EU:s solidaritet inte endast kommer de mest missgynnade regionerna och länderna till del utan även de mest missgynnade samhällena och grupperna bland medborgarna.

Vi måste stärka sammanhållningspolitiken såväl genom ekonomiska resurser som genom lämpliga mekanismer och förfaranden som gör det möjligt att spåra upp och ta itu med komplexa och mångfacetterade sociala och ekonomiska skillnader på lokal nivå.

De utmaningar som dagens regioner möter är av ett sådant slag att vi inte kan låta problemen med fattigdom och social och territoriell utestängning förbli olösta. Såväl samordnade åtgärder som en integrerad strategi behövs på alla nivåer, och resurser och politiska åtgärder måste samverka för att vi ska komma tillrätta med problemen.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Den ekonomiska tillväxten koncentreras för närvarande till huvudstäder och stora stadskärnor. Övriga områden, däribland landsbygdsområdena, utvecklas mycket långsammare, vilket innebär att de i mycket högre grad drabbas av problem. Målet för sammanhållningspolitiken bör vara att hjälpa dessa områden och stödja den territoriella sammanhållningen.

Det är därför väsentligt att förbättra infrastrukturen och att göra områdena attraktivare för investerare, liksom att bevara de offentliga tjänsterna och höja boendestandarden och livskvaliteten. Något som har stor betydelse för utvecklingen av landsbygdsområdena är att bygga upp en transportinfrastruktur. Det handlar först och främst om vägar och avloppsreningsverk, eftersom dessa krävs för investeringsflödet och tillkomsten av nya arbetstillfällen, vilket innebär att människor kan bo kvar i områdena och ha ett drägligt liv.

Den gemensamma jordbrukspolitiken har hittills i första hand varit inriktad på livsmedelskvalitet, livsmedelssäkerhet och konkurrenskraft och i mindre utsträckning innefattat landsbygdsutveckling på andra områden än jordbruket. Det är oerhört viktigt att få till stånd en ökad samordning mellan sammanhållningspolitiken, landsbygdens utvecklingspolitik och sysselsättningspolitiken.

  Ewa Tomaszewska (UEN). - (PL) Herr talman! I punkt N i betänkandet påpekas med all rätt att fattigdom och utestängning har en uttalat regional karaktär. Mot bakgrund av solidaritetsprincipen, som rent allmänt hålls högt inom EU, och innehållet i punkt N vill jag att tilldelningen av resurser ur EU:s fonder har som mål att stödja integrationen av ekonomiskt missgynnade områden.

Mitt eget land har tyvärr i år brutit mot denna princip. Fondmedel som avsatts för förbättringar av infrastrukturen, liksom medel ur andra stödfonder, har i de flesta fall styrts över till rikare områden som redan har nått långt i sin utveckling. Detta är många gånger en följd av att de personer som ansöker om medel ur fonderna är bättre förberedda. Jag hoppas att det dokument vi har diskuterat kommer att innebära att dessa missförhållanden undanröjs överallt inom EU.

  Danuta Hübner, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Detta var enligt min mening en bra diskussion, och jag vill tacka alla som deltog i debatten och visade att strategin med en integrerad politik är det bästa sättet att effektivt ta itu med problemet med olika sårbara samhällen och grupper. Kopplingen mellan sammanhållningspolitiken och landsbygdens utvecklingspolitik förefaller i detta sammanhang särskilt viktig.

Jag delar även ledamöternas inställning att en territoriell politisk strategi är motiverad när det föreligger en territoriell ansamling av problem med anknytning till sårbara grupper. Social delaktighet bör inte särskiljas från territoriell sammanhållning.

Det gläder mig också att ledamöterna betonar skillnaderna inom regionerna. Som många ledamöter har påpekat skulle det vara till stor hjälp i detta sammanhang om det upprättades tillförlitlig statistik inom regionerna. Som jag konstaterade i mitt inledningsanförande avser kommissionen att investera ytterligare i utvecklingen av en sådan databas. Vi arbetar nu med en kartläggning av läget på landsbygden, en ”rural audit”, på samma sätt som vi tidigare gjorde med städerna i Europa (”urban audit”). Ett gott samarbete med medlemsstaterna i frågan kommer att vara mycket betydelsefullt, och jag räknar definitivt med parlamentets fulla stöd i detta avseende.

  Gábor Harangozó, föredragande. − (HU) Tack, herr talman. Fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka Danuta Hübner både för hennes reaktion på betänkandet och debatten och för det pågående arbetet med att förbättra och effektivisera politiken. Jag har synnerligen höga tankar om hennes arbete och tackar också för hennes uppriktighet i fråga om mitt betänkande.

Jag vill besvara några av de frågor som tagits upp. För det första anser jag att om vi tar problemet på allvar bör vi göra på samma sätt som när vi tog behovet av Lissabonprocessen på allvar och insåg vikten av att integrera genomförandet av Lissabonprocessen i sammanhållningspolitiken. Detta ledde till införandet av ett system för öronmärkning av sammanhållningsfonderna till stöd för Lissabonprocessen. Vi kan, om vi vill, vidta samma slags åtgärder för att bekämpa den territoriella fattigdomskoncentrationen. Om vi beslutar oss för detta.

Jag vill också framhålla för PPE-DE-gruppen och särskilt för Lambert van Nistelrooij att om vi tar låter punkt 17 utgå skulle betänkandet innebära att vi delar uppfattningen att vissa mikroregioner inte kan tillgodogöra sig de möjligheter vi tillhandahåller. Vi är överens om att de är mikroregioner, men varför skulle vi låta just den punkt utgå ur betänkandet, där vi uppmanar kommissionen att undersöka om det därför vore mer effektivt att tillhandahålla sammanhållningsstöd till dessa mikroregioner på mikroregional nivå? Jag förstår fortfarande inte varför detta skulle vara nödvändigt.

Till Maria Petre vill jag säga att jag uppfattar detta som ett regionalpolitiskt betänkande. En diskussion om etniska grupper hör inte hemma i ett regionalpolitiskt betänkande, och jag förstår inte varför vi över huvud taget skulle diskutera etniska grupper. När det gäller Rumänien, och om vi skulle betrakta frågan ur ett etniskt perspektiv, undrar jag vilka grupper hon skulle vilja att jag tog med i betänkandet? Romerna, som lever under mycket fattiga förhållanden i vissa områden? Csangofolket, som också lever under miserabla förhållanden inom ett särskilt område? Eller rumänerna i höglandsregionerna? Vi kan inte ha detta som underlag för ett beslut. Vi behöver många olika slags indikatorer, en mångfacetterad strategi och ett integrerat genomförande. Tack för uppmärksamheten.

  Talmannen. − Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon klockan 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Bairbre de Brún (GUE/NGL), skriftlig. – (GA) Jag välkomnar Gábor Harangozós betänkande om sammanhållningspolitikens konsekvenser för integrationen av sårbara grupper. Det höjs allt fler röster för att man måste beakta de svåra framtidsutsikterna i de distrikt och områden där befolkningen hamnat i utkanten av beslutsprocessen och den allmänna ekonomiska utvecklingen.

Från min egen valkrets känner jag till de svårigheter som drabbar inte bara missgynnade storstadsområden, utan också randområden i Irlands gränsregioner. Dessa landsbygdsområden har ofta problem att säkra investeringar i näringsliv och infrastruktur. Att stoppa den ”landsbygdsflykt” som nämns i betänkandet bör vara en prioritering för politikerna.

Harangozó har helt rätt i sin beskrivning av de små och medelstora jordbruksföretagens betydelse för ett hållbart landsbygdssamhälle. Landsbygden får inte degraderas i sammanhållningspolitiken och det är viktigt att skapa en bättre koppling mellan landsbygdsutveckling och regional utveckling i kampen mot social utestängning.

Avstånden från kommunikations- och transportnät är ett praktiskt problem som man måste ta itu med.

  Bogdan Golik (PSE), skriftlig. – (PL) Sammanhållningspolitiken, som omkring 33 procent av EU:s budget går till, är livsviktig för alla EU-länderna. Polen vill gärna delta i alla åtgärder som syftar till att åstadkomma en fullständig ekonomisk samhällsintegration i Europa och till att minska skillnaderna på mikroregional nivå. Jag tror att de åtgärder som vidtas inom sammanhållningspolitiken är grundläggande för att främja en hållbar utveckling och avskaffa allvarliga sociala och ekonomiska problem i Europa som arbetslöshet, fattigdom och social utestängning. Samarbete och erfarenhetsutbyte mellan alla EU-länder är särskilt viktigt i detta sammanhang.

De problem som bromsar en hållbar utveckling i EU, däribland låga inkomster, dålig infrastruktur och låg social rörlighet finns huvudsakligen i landsbygdsområdena. Situationen förvärras av att allt fler flyttar från landsbygden och av att den sociala utestängningen ökar i dessa områden. Bland de problem som den europeiska sammanhållningspolitiken står för nu i början av 2000-talet finns dessutom frågor som till sin karaktär kan beskrivas som externa, exempelvis den ökande utvecklingsklyftan mellan Europeiska unionen och USA. Under perioden 1995–2005 var produktivitetstillväxten i Europa mycket lägre än den var i USA eller i Japan. Detta har betydande återverkningar och minskar den europeiska marknadens konkurrenskraft.

Jag vill tacka Gábor Harangozó för att han har fått oss att uppmärksamma dessa frågor.

  Lívia Járóka (PPE-DE), skriftlig. – (HU) För att kunna stimulera sysselsättningen, tillväxten och konkurrenskraften måste EU så långt det är möjligt utnyttja hela sin potential för företagsamhet och arbetskraft. Med tanke på att de flesta av de 10 miljoner romer som bor i Europa lever i strukturell eller nästan fullständig arbetslöshet eller deltar på den grå eller svarta arbetsmarknaden, skulle integreringen av romer kunna få en avgörande betydelse för Lissabonagendans resultat och sammanhållningspolitiken. I betänkandet noteras att sammanhållningspolitiken har bidragit till att hjälpa de fattigaste regionerna att minska skillnaderna i den sociala och ekonomiska utvecklingen. Det behövs dock mycket mer, både kvalitativt och kvantitativt. Europeiska kommissionen och medlemsstaterna måste sträva efter att samordna de tillgängliga ekonomiska resurserna och få dem att komplettera varandra. Samtidigt måste unionens finansiella instrument, särskilt Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden, utvecklas för att ge stöd till många enskilda program, från mikroföretagskrediter till investeringar i infrastrukturutveckling. För att dessa program ska bli framgångsrika och medlen verkligen ska nå de avsedda mottagarna är det viktigt att vi identifierar och eliminerar både generella och specifika hinder. Eftersläpande regioner som kämpar mot komplexa problem kan inte få fram de medel som krävs för att få det gemenskapsstöd som de lagligen har rätt till. När det gäller romerna innebär detta att de svårigheter de redan har på grund av den låga utbildningsnivån och generationer i arbetslöshet förvärras flera gånger om.

  Cătălin-Ioan Nechifor (PSE) , skriftlig – (RO) Jag tackar föredraganden för den samarbetsanda som rått vid utarbetandet av betänkandet. I Europa lever en av sex människor under fattigdomströskeln, och i den statistiken är inte Rumänien och Bulgarien medräknade.

I de flesta medlemsstaterna minskar skillnaderna mellan män och kvinnor i fråga om fattigdom. Genomsnittet är nu nere i 2 procent i fråga om fattigdom och ihållande fattigdom, men jag vill ändå framhålla verkligheten i de nya medlemsstaterna. I Rumänien och Bulgarien är antalet kvinnor som riskerar att drabbas av fattigdom mer än 10 procent högre än antalet män i samma situation. Kvinnorna är också mer exponerade för socialt utanförskap.

Vi bör inte ignorera det faktum att idéerna om solidaritet, social rättvisa och utplåning av fattigdom är utmaningar som inte bara gäller länderna i Europeiska unionen, utan också dess delaktighet i världsekonomin och världspolitiken.

Jag välkomnar därför tillägget i den slutliga texten om skillnad mellan män och kvinnor i en mer allmänt håller artikel. Kopplingen mellan millennieutvecklingsmålen och Europaåret mot fattigdom och socialt utanförskap och i synnerhet den internationella dagen för utrotning av fattigdom ser jag också som mycket viktig.