Bogusław Sonik (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Det nya direktivet om avfall är avsett att ge en grund för skapandet av ett samhälle i Europa som allmänt ägnar sig åt återvinning. Vissa mycket ambitiösa mål ska sättas för medlemsstaterna. Men är de mål som vi vill sätta upp för oss själva inte för ambitiösa, och kan medlemsstaterna, särskilt de nya, klara att leva upp till de hårda kraven? Det bör påpekas att de gamla medlemsstaterna har haft mycket mer tid på sig för att anpassa sina avfallshanteringssystem till de hårda kraven, medan de nya tvingas införa rättsliga mekanismer och bygga den nödvändiga infrastrukturen mycket snabbare.
Förslaget till ett nytt direktiv om avfall orsakar mycket stridigheter i många europeiska länder. Därför menar jag att vi inte bör förvånas över att det var så svårt att nå en kompromiss med rådet. Under gårdagens debatt sa många parlamentsledamöter att de inte var nöjda med kompromissen om direktivet. Jag är dock rädd att införandet av ännu hårdare krav skulle kunna leda till problem med genomförandet av denna lag. Det nya direktivet om avfall kommer att tvinga länder som har försummat den kommunala avfallshanteringen att vidta beslutsamma åtgärder. Dessa länder kommer att tvingas införa rättsliga och ekonomiska mekanismer för att deras effekt ska stimulera och inte belasta ekonomin. Det nya direktivet bör stimulera utvecklingen av nya sätt att skapa arbetstillfällen. Därför röstade jag för betänkandet.
Gyula Hegyi (PSE). - (HU) Tack, herr talman! Det avfallsdirektiv som vi nu har antagit innehåller kompromisser och kommer därför troligen att angripas från många håll. Jag förstår oron hos alla de miljömedvetna medborgare som bad mig, bland andra, att inte stödja direktivet. Samtidigt bör jag dock påpeka att flera av mina egna ändringsförslag som ledamot, som formulerats i en progressiv anda av samarbete med miljöorganisationerna, har inkluderats i texten. Den största förtjänsten hos detta direktiv är antagandet av avfallshierarkin. Företräde ges åt förebyggande av avfall, vilket följs av de olika formerna av återanvändning/återvinning, och i sista hand bortskaffande, vilket måste undvikas där det är möjligt och åtminstone minskas. Jag röstade för direktivet främst eftersom man har anammat hierarkiprincipen, och jag hoppas att vi i framtiden kan förbättra denna.
Zita Pleštinská (PPE-DE). - (SK) Konsumtionssamhället producerar en enorm mängd avfall som ställer till stora problem i folks liv, särskilt i stora europeiska städer. Även om återvinning och användningen av sekundära produkter har ökat under de senaste åren, finns det fortfarande alltför mycket avfall i EU:s avfallsdeponier.
Trots att det godkända kompromisspaketet inte är perfekt anser jag att direktivtexten är ett politiskt ambitiöst instrument inom avfallshanteringsområdet för framtida europeiska generationer. Därför stödde jag betänkandet av föredraganden Caroline Jackson.
Medlemsstaterna kommer att behöva förbättra sin avfallshantering i enlighet med detta direktiv. Jag välkomnar att direktivet också omfattar frågor som gäller bortskaffandet av farligt avfall och oljor. Jag tror att medlemsstaterna kommer att leva upp till alla ambitiösa mål i enlighet med den antagna texten, särskilt målet att de senast 2015 ska ha inrättat särskilda planer för avfallsinsamling när det gäller papper, metall, plast, glas, textilier, annat biologiskt nedbrytbart avfall, olja och farligt avfall.
Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Herr talman! Jag stödde revideringen av ramdirektivet om avfall i dag. Ett av mina skäl för att göra detta var att Tjeckien efter antagande av direktivet kommer att kunna förbjuda import av avfall trots att det kommer att strida mot den nationella planen. Tack vare parlamentets ingripande innehåller den reviderade texten även nya mål inom återvinningsområdet. De sydeuropeiska länderna anser att dessa mål är för ambitiösa medan skandinaverna, liksom även tjeckerna, anser att de inte är tillräckligt långtgående. Jag välkomnar den kompromiss som nåddes. Olika länder har olika utgångspunkter, och detta direktiv är en gemensam början. Dagens avfallsproduktion är 3,5 ton per person, och i sydeuropeiska länder fraktas upp till 90 procent av avfallet till avfallsdeponier. Avfallshierarkin i fem steg införlivas för första gången i europeisk lagstiftning. Först kommer förebyggande åtgärder, sedan återanvändning, sedan återvinning och först därefter förbränning som ett sätt att producera energi. Avfallsdeponier är den sista utvägen för restavfall. Jag värderar verkligen det arbete som Caroline Jackson har gjort. Tack vare henne uppnåddes denna fördelaktiga kompromiss för EU.
Jan Březina (PPE-DE). - (CS) Också jag välkomnar antagandet av direktivet. Få kommer troligen att vara nöjda med målen att återvinna minst 50 procent av hushållsavfallet och 70 procent av industriavfallet. Vissa anser att det inte är tillräckligt ambitiöst, medan andra ser det som orealistiskt. Tjeckien kommer troligen att betrakta det som ett steg bakåt, men det viktiga är att direktivet inte hindrar länder från att anta strängare och mer bindande nationella lagar, vilket jag anser är mycket önskvärt i detta fall. Om man ser på frågan ur Tjeckiens perspektiv anser jag att de bestämmelser som möjliggör att kommunala avfallsförbränningsanläggningar omklassificeras som anläggningar som använder avfall är mycket otillfredsställande. Detta skulle kunna innebära omfattande import av avfall från grannländer eftersom import av avfall i syfte att använda det tillåts i unionen. Jag menar att det är svårt att föreställa sig vilken typ av effektiva kontrollmekanismer som skulle kunna avgöra om det importerade avfallet verkligen användes eller om det brändes. Därför bör de länder som inte vill bli förbrännare för hela EU göra allt de kan för att se till att denna bestämmelse stryks från direktivet.
David Sumberg (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag tar till orda för att förklara min röst till förmån för Caroline Jacksons betänkande, men innan jag gör detta vill jag berömma min konservativa kollega, Caroline Jackson, och det arbete som hon har gjort med detta utmärkta betänkande.
Bestämmelsen om bortskaffande av avfall är helt avgörande i alla europeiska länder, inte minst i mitt eget, och jag anser att detta är en lyckad kompromiss. Det är ett av de sällsynta fall där EU kan agera enat på detta sätt. Det händer inte ofta, och kanske Irlands befolkning sa något om detta genom resultatet i den folkomröstning som de nyligen genomförde.
Men det här är ett bra betänkande. Jag hoppas att det kommer att inspirera den brittiska regeringen att bli en föregångare i dessa frågor. Detta kommer utan tvekan att bli fallet om Storbritannien om förhoppningsvis två år får en konservativ regering. David Cameron, vår ledare, har klargjort att miljöfrågorna kommer att vara bland de främsta frågorna för oss, och därför kommer denna omröstning i dag att föregå med gott exempel, liksom det sätt som Europaparlamentets konservativa ledamöter har röstat sätter ett gott exempel.
Péter Olajos (PPE-DE). - (HU) Tack så mycket, herr talman! Det var ett stort nöje för mig att rösta om direktivet om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitiken, och jag skulle vilja passa på och tacka mina 610 kolleger bland ledamöterna som stödde antagandet av detta direktiv genom att rösta för det. Än en gång har vi lyckats att producera ett bra och framåtblickande direktiv, ett förslag som stärker principen om delat ansvar och gemensam reglering från medlemsstaternas sida av vattendrag som korsar nationsgränser. Det är också ett förslag som flyttar tonvikten från utsläpp till immissioner. Med andra ord flyttas tonvikten från industrins intressen till flodernas livsformer. Det är ett direktiv som syftar till att införa stränga gränsvärden för användningen av 33 ämnen, särskilt insektsmedel, kemiska och industriella ämnen och tungmetaller. Nu är det rådets tur. Kommer rådet att stödja direktivet och därmed bidra till att rensa upp vår flod – våra floder? Det är nu upp till regeringarna om vi kommer att sätta stopp för den alltför stora föroreningen av floden Raba och andra europeiska floder i en liknande situation. Stort tack!
Miroslav Mikolášik (PPE-DE). - (SK) En hög skyddsnivå för människors hälsa och konsumentsäkerhet är de grundläggande intressena när det gäller att inrätta högsta tillåtna restmängder av farmakologiskt verksamma ämnen i livsmedel av animaliskt ursprung. Hos djur som fötts upp för produktion kan veterinärmedicinska läkemedel efterlämna rester, vilket redan har börjat ha en negativ inverkan på människors och djurs hälsa.
Jag välkomnar betänkandet av min kollega, Avril Doyle, och jag röstade för detta i dag. En mer konsekvent strategi för kontroll av restmängderna av alla farmakologiskt aktiva ämnen, samt analyser av den risk som de utgör, är av avgörande betydelse. Jag anser att vi behöver förändra och modifiera den rättsliga ramen och göra den mer enhetlig, för att fastställa maximala tillåtna restmängder. Jag delar föredragandens åsikt att vi därigenom kan se till att veterinärmedicinska läkemedel används korrekt och blir mer tillgängliga, se till att handeln med livsmedel med animaliskt ursprung fungerar som den ska och, framför allt, uppnå ett optimalt skydd för folkhälsan.
Neena Gill (PSE). - (EN) Herr talman! Jag röstade för detta betänkande. Anledningen är att jag efter att under 18 år ha arbetat med att bekämpa fattigdom och social utslagning bestämt stöder utnämnandet av 2010 som ett europeiskt år för denna fråga. Det är helt oacceptabelt att 78 miljoner människor i Europa för närvarande riskerar att hamna i fattigdom. Det är chockerande att barn och äldre i dag inte har tillräckligt att äta och inte kan hålla sig varma i många medlemsstater. Färska siffror uppvisar en växande klyfta mellan de rikaste och fattigaste familjerna i vissa länder, till följd av den orättvisa distributionen av Europas ekonomiska framsteg.
Jag hoppas att kommissionen under detta år kommer att fokusera på de regioner där fattigdomen och den sociala utslagningen är mest akut. En färsk rapport från ”Channel 4” i Storbritannien belyste till exempel att den region som jag företräder, West Midlands, har landets näst högsta fattigdomsnivå och näst lägsta levnadsstandard.
Jag välkomnar detta initiativ eftersom det kommer att öka medvetenheten om fattigdom och social utslagning. Samtidigt är jag besviken över att det inte ger några klara lösningar om vilken riktning medlemsstaterna behöver ta. Om inte detta år används som en plattform för framsteg tror jag att det bara kommer att bli ett tillfälle att prata, en missad chans att faktiskt uppnå resultat i en mycket viktig fråga.
Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Vi har antagit ett ytterst viktigt betänkande om problemen med bekämpning av fattigdom och social utslagning. Detta dokument är ett exempel på EU:s sociala känslighet och på skapandet av en europeisk social modell som vi bygger parallellt med åtgärder som främjar större ekonomisk tillväxt och en fungerande marknadsekonomi.
Det är viktigt för oss att ägna mycket utrymme åt att motverka utslagning och fattigdom bland barn, äldre och funktionshindrade, med andra ord bland dem som inte har förmåga att undvika denna situation. Vi bör hålla i tankarna att fattigdomen ökar i områden där naturkatastrofer har slagit till, eller till följd av andra situationer som vi för närvarande observerar, nämligen en betydande ökning av livsmedels- och energipriserna. I denna situation krävs ytterligare åtgärder för att begränsa den effekt som dessa skadliga faktorer har för de fattigaste socialgruppernas och yrkesgruppernas inkomster.
David Sumberg (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag stödde detta betänkande eftersom vi alla naturligtvis är positiva till allt det som är gott i livet. Ingen av oss här vill att fattigdomen ökar. Ingen av oss här vill att den sociala utslagningen ökar. Formuleringarna är bra, och på sätt och vis instämmer jag med min kollega på andra sidan kammaren i detta.
Frågan är vad vi gör åt det. Och detta är en fråga för varje nationell regering i medlemsstaterna. I fråga om mitt eget land är det upp till den brittiska regeringen att göra något åt detta, och det är också upp till varje nationell regering, eftersom situationen, de ekonomiska villkoren och de sociala villkoren varierar inom Europeiska unionen.
I Storbritannien, och kanske även i andra länder, står vi i dag inför ett hot om en verklig recession, om att verklig fattigdom och verklig social utslagning förvärras, och det är nu upp till vår brittiska regering och upp till regeringarna i alla EU-medlemsstater att erkänna denna faktor och agera därefter.
Zita Pleštinská (PPE-DE). - (SK) Jag utnyttjar detta tillfälle – som är så dyrbart för mig själv och för mitt land, Slovakien – för att tacka alla ledamöter som röstade för Slovakiens anslutning till euroområdet.
Jag är glad över att alla slovakiska ledamöter lyckades övertala Europaparlamentet, med hjälp av det balanserade betänkandet från vår kollega, David Casa, om att Slovakien hör hemma i den framgångsrika e-klubben. Det är nu upp till Slovakien, och särskilt Slovakiens regering, att fortsätta vidta stränga makroekonomiska åtgärder och upprätthålla en restriktiv penningpolitik, så att landet även i framtiden kan leva upp till Maastrichtkriterierna. Slovakiens anslutning till euroområdet är också en signal för andra medlemsstater att fortsätta med sina reformer och uppfylla Maastrichtkriterierna.
I dag vill jag använda min talartid för att tacka Slovakiens medborgare, som riskerade livet när de hjälpte till att undanröja järnridån 1989, och dem som förstod vikten av reformer, fastän det inte alltid var lätt. Det är på grund av dessa som det slovakiska folket i dag kan bygga ett starkt Slovakien i ett starkt Europa.
Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Herr talman! Jag gratulerar uppriktigt Slovakien till dess anslutning till euroområdet. Jag vill också uttrycka min tacksamhet för det arbete som gjorts av föredraganden, David Casa, som i parlamentet behövde diskutera argument som gällde hur pass berättigad revalveringen av den slovakiska valutan var och så vidare. Debatten visade att många andra krav, som kan påverka den gemensamma valutans stabilitet på längre sikt, är berättigade. Samtidigt som dessa inte utgör något hinder för Slovakiens anslutning i dag är de en utmaning när det gäller överenskommelsen om att ändra reglerna. Jag håller inte med dem som under dagens debatt avvisade möjligheten att i framtiden ändra Maastrichtkriterierna. Än en gång skulle jag vilja uttrycka min tacksamhet gentemot regeringen under ledning av Mikuláš Dzurinda, som för fem år sedan inledde de nödvändiga reformerna i Slovakien. Om det inte vore för dem skulle Slovakien inte kunna glädjas åt sin ekonomiska och politiska framgång i dag. Slovakerna visar nu vägen för Tjeckien.
David Sumberg (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag skulle vilja förklara för parlamentet varför jag lade ned min röst just i fråga om denna resolution. Jag lade inte ned min röst för att jag förespråkar den gemensamma valutan för mitt land. Faktiskt motsätter jag mig detta. Det skulle vara en katastrof för Storbritanniens politiska system och för Storbritanniens ekonomi om vi anslöt oss till den gemensamma valutan.
Jag avstod eftersom jag anser att det här är helt upp till Slovakiens regering. Om de bedömer att det är i deras lands intresse att ansluta sig till den gemensamma valutan så är det deras nationella rättighet, och de har således fattat sitt beslut.
Det är frågor som denna som visar hur EU bör gå tillväga. EU-samarbetet bör fortskrida genom att länder fattar beslut som är i deras intresse, och att kritisera Irlands befolkning såsom man har gjort här i parlamentet de senaste timmarna är fel. Irlands befolkning har tagit ett beslut i sitt nationella intresse. Det är upp till dem att fatta detta beslut, och deras demokratiska omröstning bör respekteras.
Winston Churchill sa: ”Lita på folket.” Det är vad vi bör göra.
(Applåder)
Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Herr talman! För det första instämmer jag helt i vad David Sumberg just sa. Jag måste bara tacka Irlands befolkning för att de har gett demokratin i EU en ny chans.
Jag valde att tala eftersom jag också lade ned min röst. Det är mitt partis hållning att inte rösta om dessa frågor eftersom vi inte är inblandade. Men jag var intresserad av själva betänkandet. I punkt 6 rekommenderas att ”den slovakiska regeringen inrättar ett observationsorgan för att på veckobasis övervaka priset på ett utvalt antal basvaror så att man motverkar felaktiga uppfattningar om prisökningar”.
I Storbritannien mäter vi inflationen, och vår inflationstakt har enligt uppgift ökat till 3,3 procent, vilket meddelades tidigare under förmiddagen. Men om man träffar en vanlig person som bor i Daventry eller Long Buckby kommer de att säga att priset på deras bensin har ökat mycket mer än så, att priset på deras mat har ökat mycket mer och att priset på deras kommunalskatt har ökat mycket mer. Därför undrar jag hur bra statistiken är.
Det finns andra problem i punkterna 8 och 9, men dessa tjänar alla till att förklara varför det är en mycket bra idé att Storbritannien inte tillhör denna klubb. Inte desto mindre önskar jag detta land lycka till.
Filip Kaczmarek (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Jag avstod från att rösta om Gábor Harangozós betänkande. Ett av målen i EU:s sammanhållningspolitik bör vara att främja instrumenten för solidaritet och integration. Sårbara grupper och samhällen bör få vårt stöd i kampen mot utslagning och ojämlikhet. Detta bör dock inte ses som ett motargument i frågan om utvecklingen av stadsområden, eftersom det ena inte utesluter det andra. En territoriell strategi är viktig, men detta minskar ändå inte betydelsen av en effektiv sammanhållningspolitik.
Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Gábor Harangozós betänkande som antogs i dag tar upp det ytterst viktiga problemet med sammanhållningspolitikens effekter på integrationen av de mest hotade samhällena och grupperna. I detta betänkande betonas tydligt behovet av en fortsatt sammanhållningspolitik i områden som är mindre utvecklade, försummade, där det råder besvärliga jordbruksvillkor och där det finns en dålig eller föråldrad infrastruktur.
Särskilt stöd bör ges till regioner och till områden där det historiskt finns en försening i utvecklingen, där lokalbefolkningen är mindre väl förberedd på att möta marknadsekonomins svåra utmaningar. Skillnaderna i utvecklingsnivå mellan regionerna är mycket stora. Det är därför nödvändigt att forma sig en objektiv bild av utvecklingsnivån i våra regioner och att använda denna som grundval för att ta itu med svåra områden i enskilda regioner. Vi kan redan nu konstatera att detta gäller bergsregioner och en stor del av landsbygdsområdena. Vi behöver åstadkomma en process för hållbar utveckling så att enklaver med svagare utveckling eller eftersläpande enklaver inte försummas eller skapas.
Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag lade ned min röst även om detta betänkande. Jag skulle vilja komma med två eller tre kommentarer om varför jag gjorde detta.
För det första har jag svårt att tro att Europaparlamentets grundare, när de lade grunden för sitt EU för frihet och för rörelsefrihet etc. tänkte att den detaljerade politik som framställs i detta betänkande skulle vara ett av de framtida resultaten.
För det andra är jag inte övertygad om att detta ska göras på EU-nivå. Kanske det skulle kunna ske på nationell nivå, men det borde definitivt ske på den mest lokala nivån.
Jag vill slutligen avrunda genom att säga att min valkrets, staden Leicester, är ett exempel på hur lokal verksamhet inom detta område kan fungera. Leicester är en av de mest mångskiftande städerna i Storbritannien av alla möjliga anledningar. Staden har både rika och fattiga, av många olika nationaliteter. Ändå har Leicester, på grund av individuella insatser och lokal verksamhet, en av de mest konsekventa strategierna för sammanhållning och integration av sårbara samhällen och grupper, som vi säger här. Det är ett exempel för oss alla på att lokala åtgärder är bäst, och jag blir orolig när vi talar om detta på EU-nivå.
Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Mina kommentarer speglar det som talaren före mig sa.
Mina kommentarer är också relevanta för Marie Panayotopoulos-Cassiotous betänkande om fattigdom och social utslagning. Om vi slår samman dessa båda betänkanden representerar de tydligt ett feltänkande hos EU:s politiker, nämligen att vad problemet än tycks vara, så är EU lösningen.
Jag uppmanar alla oss som är bekymrade över problemen med sårbara samhällen att i stället undersöka lösningar under lokalsamhällenas ledning och inte förslag från någon avlägsen eurokrat eller någon avlägsen ledamot av Europaparlamentet.
Se till exempel på det utmärkta arbete som gjorts av ”Centre for Social Justice” som är baserat i London i min egen valkrets och som leds av Iain Duncan-Smith och hans underbara medarbetare. De knyter kontakter mellan lokala samhällsorganisationer som tillsammans griper sig an fattigdom och social utslagning: organisationer såsom Croydon Caribbean Credit Union eller London Boxing Academy, vilka drar till sig några av samhällets mest sårbara personer.
Samtidigt som frågorna i betänkandet alla är allvarliga problem bör vi komma ihåg att lösningarna ofta finns på närmare håll, och därför lade jag ned min röst i omröstningen om Gábor Harangozós betänkande.
Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Herr talman! Politiken om hållbar utveckling kan inte lyckas om den inte antar en global dimension. FN:s millenniedeklaration må uppmana alla stater att säkra politisk sammanhållning för utveckling, men industriländerna vidtar inte så många praktiska åtgärder i detta avseende. Där finns motsättningen mellan EU:s initiativ, som driver oss att bedöma effekten av vår europeiska politik i fråga om utvecklingsmålen. Detta gör det desto mer värdefullt att vi lägger till restriktioner i vår fiskeripolitik till förmån för utvecklingsländerna. Jag skulle också vilja nämna skogsavverkningen i Västafrika, där bara 5 procent av skogarna förvaltas på ett hållbart sätt. Självklart är det viktigt att kommissionen finansiellt stöder inrättandet av nationella strategiska planer i Afrika, men vi kan också förhindra plundringen av tropiska skogar om vi förbjuder att timmer som inte har ett tydligt miljömärke importeras till EU. Jag tror att kommissionen snart kommer att lägga fram sådana förslag och att vi i Europaparlamentet och rådet kommer att anta dessa, utan att leta efter ursäkter.
Skriftliga röstförklaringar
− Betänkande: Geringer de Oedenberg (A6-0233/2008)
Toomas Savi (ALDE), skriftlig. − (EN) Jag stödde betänkandena av Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, och jag välkomnar tanken att vi, när EU står inför viktiga politiska beslut, ibland inte bör sysselsätta oss med tekniska frågor på ett alltför ingående sätt. Även om jag skulle vara nyfiken på att höra ledamöterna i Europaparlamentet häftigt debattera den politiska betydelsen av belysnings- och ljussignalanordningar för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, stöder jag helt användandet av den påskyndade arbetsmetoden för officiell kodifiering av texter till rättsakter i sådana frågor. När EU åter befinner sig i ett dödläge behöver vi koncentrera all vår uppmärksamhet på att hitta ett sätt att rädda Lissabonfördraget.
Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. − Jag röstar nej till detta betänkande då detaljreglering av detta slag inte bör behandlas på den politiska nivån. Det är onödigt att kodifiera lagstiftning som borde dras tillbaka och regleras genom tekniska standarder via tekniska kommittéer.
− Betänkande: Geringer de Oedenberg (A6-0234/2008)
Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. − Jag röstar nej till betänkandet då teknisk detaljreglering av detta slag inte bör ske på denna nivå utan skötas genom tekniska standarder via tekniska kommittéer (ingen idé att kodifiera lagstiftning som borde dras tillbaka till förmån för tekniska standarder).
− Betänkande: Geringer de Oedenberg (A6-0237/2008)
Mieczysław Edmund Janowski (UEN), skriftlig. − (PL) Jag röstade för Lidia Joanna Geringer de Oedenbergs betänkande om rättsligt skydd för datorprogram. Jag anser att dessa, eftersom de spelar en så pass stor roll i det moderna samhället, bör garanteras ett tillräckligt rättsligt skydd som erkänns vara i enlighet med bestämmelserna om upphovsrätt, såsom litterära och konstnärliga verk i Bernkonventionens mening. Bara datorprogram som framställts i rätt form bör vara föremål för skydd. De faktiska begrepp och principer som enskilda delar av ett IT-program grundar sig på kan inte vara föremål för sådant skydd.
Naturligtvis kan matematiska processer, programmeringsspråk och algoritmer inte vara föremål för sådant skydd. Detta skydd bör ges både till fysiska och juridiska personer, i enlighet med nationell upphovsrättslagstiftning. Det bör framhållas att om ett program har skrivits av anställda som en del av deras arbetsuppgifter har arbetsgivaren eller kunden rätt att inneha en äganderätt till detta program (om inte annat angetts i ett avtal).
Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för resolutionen om Rumäniens anslutning till konventionen av den 23 juli 1990 om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap, eftersom jag anser att det är nödvändigt att minska skattebetalarnas ekonomiska börda.
Det är mycket viktigt för Rumänien och Bulgarien att ansluta sig till skiljemannakonventionen så snart som möjligt och att därmed ansluta sig till de andra medlemsstaterna för vilka konventionen redan är i kraft. Att de för närvarande inte deltar i detta system skapar betydande kostnader för ekonomin och utgör ett hinder för EU:s inre marknad.
Enligt EU:s anslutningsfördrag för Rumänien och Bulgarien måste rådet fastställa ett datum för ikraftträdandet av denna konvention, på grundval av den rekommendation som mottagits från kommissionen och efter att ha rådgjort med parlamentet. Jag skulle vilja uttrycka min oro när det gäller det retroaktiva genomförandet av skiljemannakonventionen från den 1 januari 2007. Därför stöder jag förslaget om att det faktiska datumet ska vara dagen efter offentliggörandet av beslutet i EU:s officiella tidning.
− Betänkande: Díaz de Mera García Consuegra (A6-0207/2008)
Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Den moderata delegationen i Europaparlamentet har i dag röstat för Agustín Díaz de Mera García Consuegras (PPE-DE, ES) betänkande (A6-0207/2008) om utbyte av uppgifter ur kriminalregister mellan medlemsstater och uppgifternas innehåll.
När brottsligheten rör sig över gränserna måste även åtgärderna för brottsbekämpning anpassas till detta. Därför stödjer vi rambeslutet och det utökade samarbetet för att förenkla och effektivisera utbytet av information om fällande domar medlemsstaterna emellan.
Vi tar dock starkt avstånd från den artikel i betänkandet som rör behandling av uppgifter om bl.a. ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter och religiös eller filosofisk övertygelse.
Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Detta förslag om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll är avsett att förbättra kommunikationen mellan rättsliga myndigheter.
Det är viktigt att se till att utdrag ur kriminalregistret är lätta att förstå och att den information som finns i dessa används på rätt sätt.
Därför stöder jag det utmärkta betänkandet av min kollega Agustín Díaz de Mera García Consuegra, samt de föreslagna ändringsförslagen, som gäller uppgiftsskyddet.
Det är nödvändigt att en allmän uppsättning dataskyddsprinciper tillämpas, vilket bör beaktas när man samlar in, behandlar och överför uppgifter. Dessutom bör dataskyddsmyndigheterna systematiskt informeras om utbytet av personuppgifter enligt detta rambeslut.
Det är också viktigt att detta system fungerar effektivt och på så sätt blir ett användbart verktyg för att förebygga och bekämpa brottslighet, särskilt brott av sexuell karaktär. För att säkra bättre skydd av barn, till exempel, är det mycket viktigt att skolor har tillgång till information om sin personal eller potentiell personal, i den händelse att de har bestraffats för övergrepp mot barn.
Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Det är upprörande att en farlig brottsling ska kunna gömma sig bakom bristande information om hans kriminalregister, så att han kan undkomma rättvisan eller begå brott i andra medlemsstater. Fourniretaffären är ett bedrövande och stötande exempel på detta.
Under dessa förutsättningar verkar det vara en välkommen förbättring att tillåta utarbetandet av fullständiga och lättillgängliga kriminalregister, vilka inkluderar domar som utdelats i olika stater.
Men detta lovvärda initiativ riktar sig inte bara mot pedofiler, mördare och beväpnade rånare. Helt enkelt genom att inkludera orden ”diskvalifikationer till följd av en fällande dom i brottmål”, omfattar det också internationell förföljelse på grund av vissa åsikter. Vi vet alltför väl vilka detta riktar sig mot, i den här galenskapen som EU utgör, som är öppet för okontrollerad invandring, som för evigt ångrar sig för vad det var, vad det är och vad det skulle kunna vara: patrioter som är fästa vid sin identitet, som är stolta över sitt folk, sin nation och sin historia, och som högt vågar förklara sin avsikt att försvara dessa.
Därför lägger vi ned våra röster, eftersom vi är oroliga för att denna text, utöver det legitima undertryckandet av brottslighet, kommer att möjliggöra att man ser till att hela unionen omfattas av lagar som förstör friheten och orsakar stor skada för det demokratiska livet i våra länder.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Överförandet av information som tagits från medborgarnas kriminalregister i en medlemsstat till en annan måste ske på grundval av ett (bilateralt) samarbete som inrättats mellan de berörda parterna.
Detta initiativ har som syfte att förbättra kommunikationen mellan rättsliga myndigheter och säkra att medlemsstaternas begäran om kriminalregister för medborgare i andra medlemsstater besvaras på rätt sätt och på ett omfattande, uttömmande sätt.
Emellertid instämmer vi inte i harmoniseringen av lagar och antagandet av gemensamma förfaranden, närmare precis när det gäller skyldigheten att överföra ”fullständig information ... om domar som avkunnats mot dess medborgare”, eller skyldigheten att ”spara och uppdatera all information som mottas” samt harmoniseringen av förfarandena – desto mer eftersom detta förslag, enligt vår uppfattning, blir ännu mer diskutabelt i avsaknad av klara garantier för skyddet av dessa uppgifter.
Vi medger att det behövs mekanismer som möjliggör ett ömsesidigt överförande av information om kriminalregister mellan olika medlemsstater, och ändå behöver detta göras från fall till fall och inom ramen för ett samarbete mellan staterna i fråga.
Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Agustín Díaz de Mera García Consuegras betänkande om medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret. När rörligheten ökar inom EU är det viktigt att medlemsstaterna kan hålla varandra informerade om brottshistoriken för EU-medborgare som är bosatta inom deras territorium. Säkerhetsmekanismer måste dock tillämpas, och jag välkomnar det föreslagna generella förbudet mot behandling av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska trosföreställningar, medlemskap i partier eller fackföreningar och uppgifter som gäller hälsa eller sexuell läggning.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) I ett EU med öppna gränser är ett bra samarbete mellan myndigheterna nödvändigt för man någorlunda ska kunna upprätthålla kampen mot brottsligheten. Målet med en europeisk Internetportal som medborgare och företag kan konsultera för att få information om sina rättigheter i samband med brottmålsförfaranden förefaller vara av värde.
Inrättandet av ett elektroniskt register som förenklar utbytet av kriminalregister över gränserna kan välkomnas först när dataskyddskraven i tillräcklig grad har införlivats. I praktiken kommer mycket att bero på hanteringen av akter som kan leda till åtal i en medlemsstat men inte i en annan. Enligt min åsikt behandlades dessa frågor inte på rätt sätt på ett tidigt stadium, så jag har avstått från att rösta.
Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Agustín Díaz de Mera García Consuegras betänkande. Det är avgörande att förbättra kommunikationen mellan de rättsliga myndigheterna och att se till att förfrågningar om information från medlemsstaterna som gäller kriminalregister besvaras på ett lämpligt, omfattande och uttömmande sätt.
Öppna gränser tillåter faktiskt inte bara fri rörlighet för hederliga medborgare utan också för brottslingar som ofta undkommer rättvisans nät genom att ta sin tillflykt till andra stater, där de begår ytterligare brott. På grund av ett otillräckligt informationsutbyte kan dock varken deras potential att begå nya brott eller den verkliga fara som de utgör beaktas i tillräcklig utsträckning.
Enligt dagliga tidningsrapporter är det särskilt sexualförbrytare och andra extremt farliga individer som utnyttjar bristen på effektiva system för informationsutbyte och drar nytta av de begränsningar som införts när det gäller EU:s aktuella befogenheter.
Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. − Europaparlamentets ändringsförslag förbättrar lagstiftningen, men samtidigt vill jag inte rösta för att den ska genomföras så jag avstår därför i omröstningen.
− Betänkande: Díaz de Mera García Consuegra (A6-0230/2008)
Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Denna förordning syftar till att säkra en hög grad av skydd av euron mot förfalskning. Där fastställs åtgärder som är nödvändiga för dess skydd genom kontroll av sedlar och mynt med avseende på äkthet och omloppsduglighet.
Enligt den senaste statistiken togs omkring 561 000 förfalskade sedlar och 211 100 förfalskade mynt ur cirkulation under 2007.
Nu när Europeiska centralbanken och kommissionen har fastställt de slutliga förfarandena för upptäckt av falska sedlar och mynt har det blivit nödvändigt att ändra 2001 års förordning, eftersom de inrättningar som är inbegripna i distribution av kontanter till allmänheten har de verktyg de behöver för att genomföra dessa kontroller.
Jag välkomnar också den uttryckliga skyldigheten för kreditinstitut och andra relevanta institutioner att kontrollera att de sedlar och mynt som de har mottagit är äkta innan de åter sätter dem i omlopp. Samtidigt kommer de att behöva anpassa sina interna rutiner och uppgradera sin utrustning vid behov.
Det är också viktigt att eurons äkthet säkras i medlemsstaterna som inte tillhör euroområdet, men där euron är i omlopp som en transaktionsvaluta. Kontrollmetoderna kan här inte tillämpas på samma sätt, vilket innebär att särskilda kontrollförfaranden behöver inrättas.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Det kommer ett ständigt flöde av falska sedlar av utmärkt kvalitet från Östeuropa. När allt kommer omkring är EU till sin natur mycket attraktivt för förfalskare, eftersom befolkningen inte är så bekant med den nya valutan och till och med bankomater inte är immuna mot bedrägeri.
Att förbättra eurons skydd mot bedrägerier är ett välkommet steg, och därför röstade också jag för Agustín Díaz de Mera García Consuegras betänkande. Att ständigt verka för att göra euron säkrare är en sak, men det ger inget resultat om folk fortfarande inte känner till så mycket om säkerhetsdetaljerna. Europeiska centralbanken och medlemsstaterna behöver därför öka sina ansträngningar inom utbildningsområdet. Dessutom måste vi också göra det möjligt att snabbt gripa professionella förfalskare var som helst inom EU. Kontinuerliga nedskärningar av polisen samtidigt som gränserna upphävs är kontraproduktivt, och inte bara inom detta område.
− Betänkande: Geringer de Oedenberg (A6-0211/2008)
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Detta utkast till rådets beslut, som bottnar i en förfrågan från domstolen, är avsett att lägga till en bestämmelse i domstolens rättegångsregler som gäller språkanvändningen vid omprövningsförfarandet i enlighet med artikel 64 i domstolens stadga.
Förfarandet som ger domstolen möjlighet att ompröva beslut från förstainstansrätten, enligt artikel 225.2 och 225.3 i EG-fördraget och artikel 140a.2 och 140a.3 i Euratomfördraget, kan användas när den senare domstolen har beslutat om överklaganden mot avgöranden som fattats av en särskild rättsinstans.
Enligt stadgan kan en omprövning göras i fall där frågor för förhandsavgöranden faller inom förstainstansrättens jurisdiktion. Fastän möjligheten ännu inte har infunnit sig har domstolen inte desto mindre uppgett att dess rättegångsregler behöver ändras för att den ska kunna tillämpa sina språkliga rutiner vid det nya omprövningsförfarandet.
Detta möjliggör att förhandlingarna kan ske på språket för det särskilda beslut (dvs. i förstainstansrätten) som är under behandling, vilket vi anser vara rätt.
Jan Andersson, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi har valt att helt stödja den kompromiss som arbetats fram mellan Europaparlamentet och ministerrådet. Kompromissen innebär att bindande återvinningsmål införs, vilket är väldigt positivt. Vi hade dock gärna sett en snävare definition av biprodukter och ännu högre återvinningsmål.
Liam Aylward (UEN), skriftlig. − (EN) Målet med all avfallspolitik är att minimera avfallets negativa effekter på folkhälsan och miljön. Att frikoppla avfallet från våra växande ekonomier är en avgörande fråga. Vi producerar 1,3 miljarder ton avfall årligen, varav omkring 40 miljoner ton är farligt avfall.
EU-lagstiftningen syftar till att vi i ökande utsträckning ska åstadkomma ett återvinningssamhälle. Parlamentet har insisterat på mål för återanvändning och återvinning av avfall. Dessa mål är ambitiösa. Senast 2020 behöver medlemsstaterna öka återvinningen och återanvändningen av hushållsavfall med 50 procent.
Vi behöver minska den mängd avfall som förs till avfallsdeponier och förbränningsanläggningar. Hierarkisystemet som prioriteringsordning tvingar lagstiftare med ansvar för förebyggande och hantering av avfall att tillämpa förebyggande åtgärder som huvudsaklig lösning, följt av återanvändning, sedan materialåtervinning, med återvinning och bortskaffande i sista hand. Endast förbränning med höga normer för energieffektivitet kommer att definieras som återvinning.
Vi behöver ha kontakt med medborgare, producenter och konsumenter när det gäller minskning, återanvändning och återvinning av avfall. Samhällets och lokala myndigheters återvinningsanläggningar måste vara praktiskt placerade och tillgängliga för att uppnå högsta möjliga effekt.
Adam Bielan (UEN), skriftlig. − (PL) Herr talman! Jag delar föredragandens uppfattning att i vissa stater, och särskilt när övergången från deponering just börjat, kan energiutvinning av avfall bli för dominerande och leda till att man inte investerar i andra förfaranden, till exempel materialåtervinning eller återanvändning.
Polen är det land som för närvarande återvinner minst avfall i EU – bara 4 procent. I Maloposka återvinns 7 procent. Samtidigt finns det planer på att bygga förbränningsanläggningar som ska kunna ta emot 250 0000 ton avfall om året – mer än vad en stad producerar. Om en förbränningsanläggning ska vara effektiv krävs det att den fylls med tillräckligt mycket avfall. Detta projekt, som finansieras av Europeiska kommissionen, kommer därför att förstöra allt intresse för avfallssortering eftersom allt kommer att vara brännbart.
Man beräknar att tiotusentals ton olagligt importerat kommunalt avfall, folie, skräp, förbrukade däck och batterier regelbundet fraktas till Polen. Sedan januari i år har totalt 40 ton avfall stoppats inom ett utvalt område i söder längs vår västliga gräns. Vissa lokala myndigheter nära gränsen har tvingats öka sin budget med 30 procent för att forsla bort olagligt dumpat avfall. Jag skulle vilja vädja om att man så snart som möjligt vidtar särskilda åtgärder för att stoppa denna hantering. Oändliga regleringar om avfallssortering eller återvinningsmetoder tjänar inget till så länge som det är billigare för företagen att dumpa sopor på fälten i en grannstat.
Konstantinos Droutsas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Europaparlamentets, rådets och kommissionens kompromissförslag om avfallshantering är en markant helomvändning som beror på de enorma, dolda, ekonomiska intressen som är inblandade när det gäller sopor och avfall.
Det föreslagna direktivet bidrar inte till någon total minskning av avfallsmängden. Dess mål och medel är avsiktligt vaga. Det innehåller undantag för industriavfall och är begränsat till vissa typer av stadsavfall, för kostnadseffektivitetens och konkurrensens skull snarare än för miljön och folkhälsan.
Ett exempel på den allmänna reträtten är undergrävandet av den hierarkiska struktur enligt vilken materialåtervinning måste komma före energiåtervinning. Ett annat exempel är att betrakta energiförbränning av sammansatt avfall som energiåtervinning i andra fall än dem som redan specificerats, såsom produktion av biogas.
Giftiga ämnen och andra farliga ämnen som släpps ut i luften, som genomtränger jorden och grundvattnet och påverkar näringsämnen, har en direkt inverkan på hälsan hos anställda inom avfallshanteringssektorn, och hos befolkningen som helhet.
Vad som krävs är en minskning av mängden avfall, samt en planerad avfallshantering och korrekta avfallstransporter. Ansvar bör tas på statlig, regional och lokal nivå för att sortera och åtskilja giftiga och andra farliga ämnen (dioxiner etc.). Så mycket som möjligt bör återvinnas. Sammansatt avfall får inte brännas. Det bör göras en miljömässig förbättring av avfallsdeponier, och det bör finnas en säker slutförvaring av restprodukterna från dessa.
Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Caroline Jacksons andrabehandlingsrekommendation om översynen av ramdirektivet om avfall, eftersom jag tror att detta förslag kommer att bidra till att minska avfallshanteringens miljömässiga och socioekonomiska effekter, om man betänker att minskningen, förebyggandet, återanvändningen och återvinningen av avfall behöver prioriteras inom hela EU.
Jag röstade för ändringsförslag 82 eftersom jag stöder mer ambitiösa mål för avfallsåtervinning för alla medlemsstater, för att säkra en effektiv europeisk politik för förebyggande av avfall.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) I denna andra behandling insisterar Europaparlamentet på att rådet ska godkänna ändringsförslag som redan antogs vid första behandlingen.
Viktiga ändringsförslag var införandet av mål för återvinning och förebyggande av avfall och inrättandet av en avfallshierarki i fem steg som en allmän regel.
Rådet tog bort alla hänvisningar till mål, men föredraganden har återställt parlamentets ändringsförslag i en modifierad form. Enligt föredraganden bör man inte missa denna möjlighet att se till att detta direktiv gör mer än att tillhandahålla ett antal definitioner. Det bör finnas en koppling mellan direktivet och de mål för återvinning och förebyggande som framställts i den tematiska strategin för förebyggande och återvinning av avfall.
Ett viktigt mål i direktivet är att tydligt skilja mellan vad som anses vara ”utnyttjande” och vad som är ”bortskaffande” av avfall, eftersom denna fråga tas upp i domar från EG-domstolen.
I alla händelser anser vi att minskning, materialåtervinning och återvinning av avfall måste prioriteras. Bedömningen att samförbränning är en återvinningsmetod och därför en lukrativ industri är emellertid högst diskutabelt. Frågan är vem som i så fall kommer att minska produktionen och öka återvinningen och materialåtervinningen?
Ambroise Guellec (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Enligt OECD:s siffror kommer vi från nu och fram till 2020 att producera 45 procent mer avfall jämfört med 1995. Därför behöver EU brådskande definiera en ny strategi för avfallshantering som möjliggör att alla olika typer av avfall inte bara ses som en källa till föroreningar som ska minskas, utan också som en potentiell resurs att utnyttja.
Den kompromiss som antogs vid dagens plenarsammanträde kommer att bidra till att flytta fokuset mot förebyggande och återvinning – i syfte att stabilisera den producerade avfallsmängden från och med nu och fram till 2012 och uppnå återvinningsmålen på 50 procent av hushållsavfallet och 70 procent av bygg- och rivningsavfallet senast 2020 – och separata planer för avfallsinsamling blir obligatoriska senast 2015, åtminstone för papper, metall, plast och glas. Fokus riktas också mot strängare regler för farligt avfall, huvudsakligen genom separat insamling och spårbarhet. Separat insamling av avfallsolja kommer också att behöva ordnas, samt att man skiljer mellan de förbränningsoperationer som syftar till slutlig eliminering av avfall och sådana som återvinner genom energiåtervinning. Genom tillämpning av en effektiv formel för energieffektivitet kommer bara de mest energieffektiva kommunala avfallsförbränningsanläggningarna att klassificeras som återvinningsanläggningar.
Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Den andra behandlingen av ramdirektivet om avfall innebär ett missat tillfälle. EU bör sätta upp bestämda mål för avfallsminskning och föra fram icke-bindande ambitioner för något avlägset framtida datum. Min egen grupps ändringsförslag skulle ha stärkt den föreslagna lagstiftningen, och det är lite beklagansvärt att de inte nådde framgång.
Jaromír Kohlíček (GUE/NGL), skriftlig. − (CS) Framåtblickande politiker i nästan alla världens länder har i åratal iakttagit den lavinartade ökningen i avfallsgenereringen. En bra lösning på denna katastrofala trend är lagstiftning som föreskriver en hög procentandel för återvinning av enskilda material. Också när avfallet delas upp finns det tyvärr fortfarande en konstant ökning i den mängd material som kollektivt kallas ”blandat avfall”.
Jag välkomnar Caroline Jacksons ansträngning att hitta en korrekt och välgrundad lösning i sitt betänkande. Fastän vissa av de förslag som framställs i ändringsförslagen är intressanta och kommer att få vårt stöd, kan jag inte acceptera att avfallsförbränning ska betraktas som en energianvändning som jämställs med hållbara energikällor.
Trots att betänkandet innehåller några positiva aspekter kan jag därför inte rösta för det, vilket även gäller för majoriteten i GUE/NGL-gruppen. Vi kan inte stödja en omklassificering av förbränningsanläggningar för kommunalt avfall som jämställer dem med ekologiskt rena energikällor.
Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. − (FI) Herr talman! Det fanns flera anledningar till att jag stödde den kompromiss som min kollega, Caroline Jackson, förhandlat fram och jag vill tacka henne för det fantastiska arbete hon gjort. Vi har all anledning att vara nöjda med resultatet eftersom alltmer avfall hamnar på deponier. Det är synd att detta sker i dag när EU är medvetet om behovet av åtgärder när det gäller resurser och råmaterial. I Europa återvinns eller komposteras bara knappt en tredjedel av hushållsavfallet. Hälften dumpas och lite mindre än en femtedel bränns. I vissa medlemsstater hamnar så mycket som 90 procent av hushållsavfallet på deponier.
Vi behöver kvantitativa mål för avfallsåtervinning och samtidigt inrikta oss på att förhindra avfall. Jag skulle dock vilja framhålla att vi radikalt måste förbättra vårt sätt att utnyttja energi. Det var hög tid att vi upphörde att tillämpa det felaktiga tänkesättet att återanvändningen av avfall inte kan utvecklas eftersom det skulle leda till mer avfall. Detta slags resonemang har redan visat sin svaghet eftersom det i praktiken enbart leder till att antalet deponier ökar.
Jag måste därför erkänna att jag stödde rådets linje om en avfallshierarki och förordade den som en vägledande princip. Den skulle ha möjliggjort en mer flexibel avfallspolitik som tog hänsyn till omständigheterna. Det var också den vägledande princip jag följde i mitt ändringsförslag och jag tackar Caroline Jackson för allt stöd hon gett under hela förfarandet.
Jag är därför tacksam mot Caroline Jackson som visade sig ha en lite mer rationell inställning än vad man kunnat tro med tanke på slutresultatet. Hon insåg att energi från avfallshanteringsanläggningar bara är en del av lösningen på EU:s energibrist och hon kände sig tvingad att säga att i vissa medlemsstater betraktas energianvändning som ett hot mot återvinning.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Caroline Jacksons betänkande om översynen av ramdirektivet om avfall. För att i tillräcklig utsträckning bidra till våra klimatförändringsmål behöver EU förnya sitt åtagande till minskning och återvinning av avfall. Vi skulle göra avsevärda framsteg på denna punkt genom att införa bindande mål för återvinning och återanvändning senast 2020 med 50 procent för hushållsavfall och 70 procent för bygg- och rivningsavfall. Dessa synpunkter återspeglas i hur jag röstar.
Rovana Plumb (PSE), skriftlig. − (RO) Syftet med översynen av detta direktiv är att skapa en homogen och sammanhängande rättslig ram som ansluter till målen i strategin om förebyggande och återvinning av avfall, så att Europa blir ett återvinningssamhälle med en effektivare användning av avfallsresurserna.
Man bör fastställa följande:
• En hierarki för avfallshantering i fem steg: förebyggande, återanvändning, återvinning, energiåtervinning och bortskaffande av avfall (inklusive lagring).
• Åtgärder/planer för förebyggande av avfallsgenerering.
• Obligatoriska återvinningsmål för kommunalt avfall och bygg- och rivningsavfall.
• Ökad skyldighet för tillverkaren att informera allmänheten om möjligheten att återanvända och återvinna produkter.
De åtgärder som ska vidtas i medlemsstaterna för att uppnå de ovannämnda målen bör uppmuntra modernisering och skapande av nya enheter för avfallsåtervinning, som medför en anpassning till återanvändning, inom ramen för miljöindustrin.
Jag röstade för en revidering av ramdirektivet om avfall eftersom alla dessa åtgärder ska bidra till skapandet av nya arbetstillfällen, säkrare och mer varaktig avfallshantering, rationell användning av nationella resurser och anpassning till klimatförändringarna (utveckling av sektorer utanför systemet för handel med utsläppsrätter).
Bogusław Sonik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Jag stöder Caroline Jacksons betänkande eftersom det nya direktivet om avfall är avsett att tillhandahålla en grund för skapandet av ett återvinningssamhälle. Europa har stått inför några mycket ambitiösa mål. Men är de alltför ambitiösa, och kan medlemsstaterna, särskilt de nya, lyckas möta de hårda kraven? Jag skulle vilja uppmärksamma er på att de nya medlemsstaterna redan har problem med att rätta sig efter gemenskapsnormerna för kommunal avfallshantering.
Det är värt att påpeka att de ”gamla” medlemsstaterna har haft mycket mer tid på sig för att anpassa sina avfallshanteringssystem till de hårda kraven, medan de nya tvingas införa rättsliga mekanismer och bygga den nödvändiga infrastrukturen mycket snabbare. Förslaget om det nya direktivet föranleder mycket debatt i många länder, eftersom dess genomförande kommer att ha stora ekonomiska konsekvenser.
Därför anser jag att vi inte bör förvånas över att det var så svårt att nå en kompromiss med rådet. Under gårdagens debatt sa många parlamentsledamöter att de inte var nöjda med kompromissen om direktivet. Jag är dock rädd att införandet av ännu hårdare krav skulle kunna leda till problem med genomförandet av denna lag. Det nya direktivet om avfall kommer att tvinga länder som har försummat kommunal avfallshantering att vidta beslutsamma åtgärder. Dessa länder kommer att tvingas införa rättsliga och ekonomiska mekanismer för att effekten ska stimulera och inte belasta ekonomin. Det nya direktivet bör stimulera en utveckling av nya sätt att skapa arbetstillfällen.
Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen stödde omkring 30 kompromissändringsförslag, men lade också fram mer långtgående ändringar som syftade till att strama upp texten med avseende på farligt avfall, behandlingen av biologiskt avfall, avfall som upphört att vara avfall och konceptet med biprodukter och avfall som har upphört att vara avfall. Framför allt ville vi ha bindande mål, minska den totala mängden avfall som genereras och fokusera på återvinning och återanvändning.
Vi motsätter oss påståendet att förbränningsanläggningar för hushållsavfall kan ses som återvinning utifrån en formel för energieffektivitet. I den text som i slutändan antagits fastställs inga rättsligt bindande mål för minskning av avfall. Förslaget om att finansiera en undersökning om sätt att förhindra avfall är helt otillfredsställande i detta avseende.
Målen för återvinning och återanvändning har fastlagts till 50 procent och 70 procent, och det kan mycket väl krävas att medlemsstaterna vidtar lagstiftningsåtgärder, men målen är inte rättsligt bindande i sig själva. Detta är obestridligen en försummad möjlighet. I mitt valdistrikt är faran med detta reviderade ramdirektiv att vissa skulle kunna utnyttja de ”svagare” EU-normerna för att i viss mån skjuta upp de ansträngningar som vi redan gör. Flandern är något av en världsmästare inom detta område. Vi är världsledande. Ändå är detta reviderade ramdirektiv inget verkligt incitament för oss att lyckas ännu bättre. Det är synd.
Marianne Thyssen (PPE-DE), skriftlig. – (NL) Herr talman! Belgien har varit en föregångare i fråga om avfallspolitik under flera år, och därför skulle jag personligen ha föredragit en något mer ambitiös text. Inte desto mindre tror jag att den överenskommelse som Caroline Jackson lyckades nå med det slovenska ordförandeskapet ger prov på utmärkt förhandlingsförmåga och en känsla för kompromisser från hennes sida. För första gången inrättas en europeisk avfallshierarki. Dessutom görs stora framsteg när det gäller förebyggande, återvinning och selektiv insamling av hushållsavfall.
Att spekulera i en tredje behandling och riskera det befintliga avtalet igen är alltför riskabelt, enligt min uppfattning. Eftersom det viktigaste är att direktivet faktiskt införs röstade jag för överenskommelsen.
Konstantinos Droutsas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Storföretag och industrier som ohämmat förorenar floder, sjöar och grundvatten med obehandlat giftigt avfall är oansvariga. De kan inte tyglas av lagstiftning som väsentligen låter företag förorena och betala försumbara böter – om och när en rättslig överträdelse upptäcks – medan de gör enorma vinster på bekostnad av folkhälsan och miljön.
EU och regeringarna är medvetna om detta men yttrar sig inte i denna fråga. Med ökade vinster i sikte riskerar de arbetstagarnas liv genom att låtsas vara ”konkurrenskraftiga” samtidigt som de tvingar dem att finansiera åtgärder mot föroreningar genom skatterna.
Föroreningen av grundvattnet i Asoposfloden med sexvärt krom från okontrollerad industriverksamhet belyser de påfallande bristerna i lagstiftningen, som bara fastställer en över gräns för krominnehåll och inte innehåller några bestämmelser om detta bevisat farliga cancerframkallande ämne.
EU:s föreslagna åtgärder, även när de begränsar innehållet av farliga ämnen, blir kraftlösa genom bristen på effektiva kontroller och åtgärder mot förordningar som skulle påverka industriernas vinster. Bara arbetstagarnas kamp mot penningväldets vinster kan skydda den oförytterliga rättigheten till hälsa och liv.
Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Anne Laperrouzes andrabehandlingsrekommendation om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område, eftersom ett bra kemiskt tillstånd för EU:s ytvatten är en nödvändig förutsättning för att skydda människors hälsa och miljön.
Detta direktiv är positivt, eftersom det innebär att man fastställer gränser för vattnets koncentration av särskilda förorenande ämnen som är hälsofarliga, samt ytterligare förtydligar medlemsstaternas skyldigheter i fråga om gränsöverskridande föroreningar.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) De antagna ändringsförslagen innebär att rådets förslag förbättras något. Detta direktivs berättigande beror på ett krav i direktivet som syftar till att inrätta en ram för gemenskapens åtgärder inom vattenpolitiken, och innehåller aspekter som vi inte håller med om. Det är fallet med principen om att förorenaren betalar, vilket bara kan tjäna till att skydda dem som har pengar till att betala för förorening. Allt de behöver göra är att betala och sedan skapa reningsindustrier för att kunna fortsätta med sin lönsamma verksamhet på bekostnad av den förorening som de under tiden har fått tillåtelse att förorsaka, som kanske förstör floder, skogar etc.
Vi anser att det är nödvändigt att verka för förebyggande av föroreningar. Ändå vet vi att det i artikel 16 i ramdirektivet finns en förteckning över olika skyldigheter som gäller gemenskapens utarbetande av förslag, inklusive specifika åtgärder för att bekämpa vattenföroreningar orsakade av enskilda föroreningar eller grupper av föroreningar som orsakar en betydande risk för vattenmiljön eller via vattenmiljön. Här fastställs en förteckning över prioriterade ämnen, inklusive prioriterade farliga ämnen, och man fastställer också kvalitetsnormer som gäller koncentrationerna av prioriterade ämnen i ytvatten, sediment och livsformer.
Vi vet också att rådet inte har lyckats uppfylla Europaparlamentets förväntningar när det gäller omklassificeringen av vissa prioriterade ämnen som prioriterade farliga ämnen och när det gäller andra viktiga områden. Därför har vi lagt ned våra röster.
Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för denna text, där man framställer miljökvalitetsnormerna för prioriterade ämnen och vissa andra förorenande ämnen för att säkra en hög skyddsnivå för vattenmiljön.
Sammanlagt kommer 33 förorenande ämnen (huvudsakligen bekämpningsmedel och tungmetaller) som hittas i floder, sjöar och kustvatten att vara föremål för miljökvalitetsnormer. Dessa ämnen hotar inte bara ekosystemens överlevnad. De utgör också – genom näringskedjan – en fara för människors hälsa. Den kompromiss som just varit föremål för omröstning kommer att möjliggöra för medlemsstaterna att ”göra framsteg” så att de lever upp till dessa normer senast 2018.
Beslutet om att klassificera nya ämnen som ”prioriterade” eller ”farliga” bör fattas av kommissionen så snabbt som möjligt.
I närheten av föroreningskällor kommer det att ta längre tid att uppfylla miljökvalitetsnormerna. I dessa ”blandningszoner” kan koncentrationen av föroreningar överstiga de fastställda gränserna. Vi måste omge oss med de nödvändiga säkerhetsmekanismerna så att medlemsstaterna kan ha den bästa möjliga vattenbehandlingstekniken när de identifierar ”blandningszonerna”.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) När det gäller vatten, vårt flytande guld, är det nödvändigt för framtiden att vi bevarar dess kvalitet och aldrig minskar våra ansträngningar för att skydda det. Om det i praktiken visar sig att vattenkvaliteten är lägre i de nya medlemsstaterna, och att det finns problem med icke-medlemsstater, kommer vi i parlamentet att behöva intensifiera våra ansträngningar för att hitta lösningar, som särskilt inbegriper att sätta stopp för illegal dumpning av avfall och att hantera avfallsvattnet. Eftersom intensiv gödning inom jordbruket kan utgöra en påfrestning för vattnet bör detta medföra ett incitament att justera åtgärderna så att man främjar jordbruket på ett sådant sätt att större stöd ges till traditionella, miljövänliga odlingsmetoder, såsom dem som används av ekologiska jordbrukare.
Jag tror att detta betänkande kommer att leda till bättre kontroll av vattenkvaliteten, och det är anledningen till att jag röstade för det.
Rovana Plumb (PSE), skriftlig. − (RO) De viktigaste delarna av förslaget till direktiv är
- att inrätta vattenkvalitetsnormer för prioriterade ämnen och prioriterade farliga ämnen,
- att införa begreppet ”blandningszoner” – där vattenkvalitetsnormerna kan överskridas,
- att upprätta en förteckning över utflöden, utsläpp och förluster av prioriterade och prioriterade farliga ämnen, vilket underlättar kontrollen av hur målen i ramdirektivet om vatten uppnås vid de relevanta punktkällorna till föroreningar samt bedömningen av effekten av att genomföra principen om att förorenaren betalar,
- att införa bestämmelserna om gränsöverskridande föroreningar. Detta utesluter att endast medlemsstaten blir ansvarig för att ha överskridit miljökvalitetsnormerna om medlemsstaten bevisar att överskridandet berodde på gränsöverskridande föroreningar. I stället krävs då vidtagande av gemensamma åtgärder.
Jag röstade för miljökvalitetsnormerna inom vattenpolitiken eftersom införandet av bestämmelserna om ”gränsöverskridande föroreningar” är välkommet, särskilt när det gäller Rumänien, om man betänker att vårt land gränsar till länder utanför EU, som inte behöver följa de normer som införs på gemenskapsnivå.
Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Anne Laperrouzes betänkande. Vi behöver stärka EU:s strategi och åtgärder för vattenskydd. Jag anser att särskilda åtgärder krävs för att bekämpa de vattenföroreningar som orsakats av enskilda föroreningar, eller grupper av föroreningar, som utgör en betydande risk för vattenmiljön. Detta förslag syftar till att säkra en hög grad av skydd mot de risker som sådana prioriterade ämnen (och några andra föroreningar) orsakar för vattenmiljön. I detta syfte fastställs några miljökvalitetsnormer. Jag applåderar de olika åtgärderna som gäller normer och biologiska arter. Jag gratulerar också föredraganden till det tillvägagångssätt hon har valt i behandlingen av denna fråga, som på många sätt är mycket teknisk och komplex.
Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Rodi Kratsa-Tsagaropoulous betänkande och välkomnar särskilt den ytterligare roll som getts åt Europeiska sjösäkerhetsbyrån. EMSA inrättades efter ett antal allvarliga olyckor till sjöss och har en viktig roll att spela för att minimera sådana händelser i framtiden. Det är rätt att EMSA:s intressen bör utsträcka sig till frågan om att säkra tillräcklig utbildning för sjömän.
Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) Mot bakgrund av de katastrofer som nyligen inträffade med ”Erika” och ”Prestige” har mänskliga misstag framträtt som en allvarlig aspekt av sjösäkerheten. Bra utbildning av besättningar är därför nödvändigt.
I detta avseende skulle jag vilja ta upp två aspekter som jag anser vara grundläggande.
Den första gäller själva logiken bakom EU:s strategi: vägran att på något som helst sätt främja rekrytering av sjömän från medlemsstater. Man tillämpar inte alls principen om gemenskapspreferens, såsom inom alla ekonomiska och sociala områden, utan i stället uppmuntras rekrytering av sjömän från länder utanför EU. Denna avsiktligt antinationalistiska strategi kan inte leda till annat än en ökning av den nuvarande bristen på kvalificerade sjömän inom EU och den brist på intresse för detta svåra och farliga yrke som nu visar sig. Allt detta gynnar underkvalificerad, billig arbetskraft från Asien.
För det andra behöver vi skydda oss själva så mycket som möjligt, i termer av utbildningens kvalitet, tillsynen av denna och utfärdandet av intyg. I stället för ömsesidigt erkännande av kvalifikationer baserade på tekniska minimistandarder utom ramen för EG, bör vi inse det verkliga värdet hos våra befintliga kvalifikationer och rädda våra sjöfartsyrken för sjösäkerhetens skull och för att skydda våra nationella arbetstillfällen.
Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) Jag röstade för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om minimikrav på utbildning för sjöfolk (omarbetning) (KOM(2007)0610 – C6-0348/2007 – 2007/0219(COD)).
Justeringen av bestämmelserna om minimikrav på utbildning för sjöfolk i Rodi Kratsa-Tsagaropoulous betänkande verkar riktig och rimlig, eftersom det gör det möjligt att på ett bättre sätt genomföra bestämmelserna i detta direktiv som syftar till att förbättra sjöfolks kunskaper och färdigheter, öka säkerheten samt förhindra förorening av havet.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Eftersom veterinärmedicinska produkter som används för veterinärmedicinsk behandling av djur som är avsedda för mänsklig konsumtion, och för djurens välbefinnande, kan lämna produktrester i livsmedelsproducerande djur, behöver man genomföra en riskbedömning av säkerhetsgränsen för rester av alla farmakologiskt aktiva ämnen som finns i veterinärprodukter.
Kommissionens förslag om att upphäva förordning (EEG) nr 2377/90 syftar till att lösa de problem som man stött på i tillämpningen av den befintliga lagstiftningen. Kommissionen föreslår här alternativa sätt att uppnå en hög grad av konsumentskydd, kombinerat med fortsatt tillgång till och utveckling av veterinärmedicinska produkter för EU:s marknad och en väl fungerande handel inom och utanför EU med livsmedel av animaliskt ursprung.
Eftersom det slutliga målet är skydd av folkhälsan krävs det enligt föredraganden en mer konsekvent strategi för riskanalys och kontroll av rester av farmakologiskt aktiva ämnen, som kan påträffas i livsmedel som producerats i eller importerats till EU.
Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) De föreslagna förenklingarna i reglerna om farmakologiskt aktiva ämnen i livsmedel av animaliskt ursprung bör välkomnas, och därför stödde jag Avril Doyles betänkande.
Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Vi förutsätter att medlemsländerna i EU kontinuerligt genomför insatser för att bekämpa fattigdom. Såväl beslutfattare som offentliga och privata aktörer måste ta ansvar och verka för t.ex. förbättrade förutsättningar för arbete, företagande och utbildning samt för att social utestängning förhindras och fattigdom bekämpas.
Vi anser däremot inte att EU ska bedriva informations- och PR-kampanjer riktade till medborgarna. De 17 miljoner euro som avsatts för det europeiska året skulle göra mer nytta i händerna på de fattigaste.
Titus Corlăţean (PSE), skriftlig. − (RO) Jag stödde vid omröstningen förslaget till beslut om att utse 2010 till Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning.
Utöver de prioriterade åtgärder som anges i förslaget till beslut anser vi att det är helt nödvändigt att införa en garanterad minimilön i alla EU-medlemsstater för en effektiv kamp mot fattigdomen.
I det land som jag kommer från, Rumänien, lever 40 procent av de rumänska arbetstagarna under fattigdomsstrecket efter tre år av högerstyre, eftersom de inte har råd att betala minimikostnaderna för inköpskorgen och de löpande räkningarna under vintern.
På grund av att en enda skattesats infördes av högerregeringen 2005 har en omfattande polarisering av samhället skett, liksom en ökning av fattigdomen. År 2007 tjänade bara 5 procent av de rumänska arbetstagarna mer än 2 000 leu, vilket motsvarar cirka 500 euro.
I Rumäniens fall är det nödvändigt att överge den enda skattesatsen och införa en progressiv skatt, samtidigt med skatteundantaget för återinvesterat kapital. På så sätt skulle polariseringen av samhället minska och en rättvis beskattning skulle uppnås, där låginkomsttagarna skulle betala lägre skatt än höginkomsttagarna.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Trots att vi vet att det inte räcker att avsätta ett år för kampen mot fattigdom för att se till att rätt åtgärder vidtas röstade vi för betänkandet för att åtminstone försöka höja profilen för denna fråga.
Vi vill dock samtidigt varna för allvaret i det som händer och konsekvenserna av åtgärder som fortsätter att främja avregleringen och privatiseringen av viktiga offentliga sektorer och tjänster, avreglering av arbete, osäkra och dåligt avlönade arbeten och stigande priser på basvaror, vilket hjälper ekonomiska och finansiella grupper att öka sina enorma vinster på bekostnad av ökad fattigdom.
Av denna orsak insisterar vi, samtidigt som vi ger vårt godkännande till betänkandet, på att den nyliberala politiken i Lissabonstrategin och stabilitetspakten ska upphöra, och vi kräver en alternativ politik för att garantera social integrering av barn, kvinnor, arbetstagare och deras familjer. Vi behöver åtgärder som innebär att arbete värdesätts, att anställningar med rättigheter ökar, att offentliga kvalitetstjänster, anständiga bostäder och offentlig social trygghet garanteras för alla och en jordbrukspolitik som ökar produktionen och inkomsterna för dem som arbetar med jorden och garanterar en anständig inkomst för fiskare.
Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Varje ”europeiskt år” är en ursäkt för EU att spendera stora summor på sin egen propaganda, på ett tema som anses vara av intresse för medierna.
Därför ska 2010 bli året för bekämpning av fattigdom. Kommer det även att bli året för bekämpning av globaliseringen, som orsakar arbetslöshet? Kommer det även att bli året för bekämpning av invandring, som tvingar ner lönerna i Europa? Kommer det även att bli det år då vi överger den ekonomiska, handelsrelaterade, finansiella och skatterelaterade politik som drar ner Europas medelklass i fattigdom? Kommer det ens att vara ”europeiskt”, eftersom det är fångat mellan bekämpningen av den globala fattigdomen och den oundvikliga prioritet som ges till invandrare som inte kommer från EG, som anses vara bland de mest sårbara personerna i världen?
Den ökande och bestående fattigdomen i Europa är en skandal. Den förtjänar mer än ett ”europeiskt år” som främjar eurokratin. Den förtjänar att ligga i fokus för alla beslut som ni fattar. Tyvärr har erfarenheten visat att trots de väl förberedda uttalandena är detta inte fallet.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − I mars år 2000 uppmanade Europeiska rådet medlemsstaterna och kommissionen att vidta åtgärder för att ”på ett avgörande sätt försöka utrota fattigdomen” fram till år 2010. Detta skulle ske genom den öppna samordningsmetoden, en metod som i sig är positiv, då det är ett decentraliserat tillvägagångssätt.
Fattigdomsbekämpning är ett ytterst angeläget område. Detta arbete ska dock i allt väsentligt bedrivas av medlemsstaterna, i samarbete med internationella organisationer med bred demokratisk legitimitet, såsom FN.
Vi är negativa till flera punkter i kommissionens förslag, och inte minst i Europaparlamentets betänkande, som bland annat framhåller värdet av strukturstöd och vikten av att EU ger stöd till de yttersta randområdena. Vi är vidare kritiska till det Europeiska året för att bekämpa fattigdom, ett temaår som hyllas i det aktuella betänkandet. Det finns redan motsvarande internationella år och kampanjer. Vi måste fråga oss om det är värt att avsätta 17 miljoner euro för ett sådant EU-år och vilket det konkreta mervärdet är. Vi är övertygade om att dessa ekonomiska medel skulle göra större nytta i medlemsstaternas nationella budgetar, där de skulle kunna utgöra ett reellt bidrag i den angelägna kampen mot fattigdom och social utslagning.
Vi har utifrån ovanstående argumentation röstat nej.
Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Vi får hoppas att utnämnandet av 2010 till ”Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning” kommer att leda till verkliga framsteg i hela Europa i hanteringen av ojämlikheten. I betänkandet noteras det med rätta att ett framgångsrikt arbete inom detta område kräver samarbete på europeisk, nationell, regional och lokal nivå. Min egen nation, Skottland, har fortfarande skamligt höga fattigdomsnivåer med tanke på landets oerhörda välstånd. Lyckligtvis har vi nu en regering som har lovat att hantera den sociala utestängning som den har ärvt från flera tidigare unionistiska administrationer. Den skotska regeringens åtagande ligger helt i linje med de principer som beskrivs i Panayotopoulos-Cassiotoubetänkandet, som jag med glädje stöder.
Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. − (FI) Herr talman! Jag är för förslaget till Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning (2010). I sitt betänkande har min kollega Marie Panayotopoulos-Cassiotou lagt till några som jag anser viktiga punkter i kommissionens för övrigt utmärkta textförslag.
För det första visar man i betänkandet hur komplexa de strukturer är som leder till fattigdom och social utestängning och vidgar definitionen av riskgrupper. För det andra framhålls med rätta inte bara social trygghet utan också ökad sysselsättning. Vikten av att göra arbete lönsamt som ett sätt att bekämpa fattigdom och utestängning betonas också. För det tredje bekräftas vikten av livslångt lärande och behovet av att ge alla lika möjligheter till vidareutbildning så att de kan anpassa sig till förändringarna på arbetsmarknaden.
Det är mycket angeläget att vi tar oss an frågan om hur man ska bekämpa fattigdom och utestängning på ett nytt sätt och jag har till min glädje kunnat konstatera att anslaget på 17 miljoner euro till Europeiska året är det största belopp som någonsin beviljats till ett europeiskt år. Även det visar hur politiskt viktig denna fråga är.
Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Europeiska kommissionen föreslår att 2010 ska göras till ”Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning”. Med den största budgeten någonsin för ett europeiskt år är projektets politiska konnotationer alltför tydliga. Detta år av ”kamp” kommer bara att höja Europeiska unionens image, som bevittnar ett fullständigt nederlag för sin Lissabonstrategi.
Trots att kampen mot fattigdom och social utestängning är prioriterad och måste stödjas kommer Europa, trots alla dessa lovvärda förhoppningar, inte att ha gjort något för att förbättra livet för de 78 miljoner européer som lever under fattigdomsstrecket. Det är därför som jag kommer att rösta emot detta betänkande, vars enda bekräftade politiska mål är att underblåsa euro-globalisternas propaganda.
Efter den irländska nej-rösten är det dags att ersätta ultraeuropéernas arrogans med en objektiv översyn av den nuvarande europeiska integreringen. Detta absurda system måste reformeras om vi ska kunna behålla ett Europa av samarbete och inte ett av underkastelse. Ett Europa av nationer måste slutligen utvecklas, vilket främjar ett skydd av gemenskapen och en preferens för européerna.
José Ribeiro e Castro (PPE-DE), skriftlig. − (PT) En växande oro över arbetslösheten och de stigande priserna på basvaror och drivmedel på hela kontinenten är en allvarlig anledning att konfrontera problemet med fattigdom och social utestängning, som berör cirka 16 procent av befolkningen.
Jag vill gratulera föredraganden, som är ordförande i den tvärpolitiska gruppen för familjefrågor och skydd av barn, i vilken jag är vice ordförande, till hennes arbete. Jag delar hennes oro för dem som är mest utsatta för detta gissel och som upplever störst svårigheter med att komma över dem. Jag vill instämma i hennes rekommendation att de svåra omständigheterna i de yttre randområdena, öregionerna och områden i industriell nedgång alltid måste beaktas.
Europeiska kommissionens förslag ger oss hopp om mer kollektiv medvetenhet, såväl offentlig som privat, individuell och i hela gemenskapen, om detta fenomen och ett åtagande av unionen och medlemsstaterna om att söka lösningar, vars hörnsten måste vara varje människas inneboende och oförytterliga värdighet.
Lissabonstrategin hade till syfte att bekräfta Europas globala konkurrenskraft genom att säkerställa social sammanhållning och investera i sysselsättning. Trots den uteblivna framgången hoppas jag att 2010 kommer att bidra till att väcka européernas medvetenhet om behovet av större social sammanhållning.
Jag röstade för betänkandet.
Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) År 2010 kommer att bli Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Jag hoppas att ämnet fattigdom bland barn inom EU kommer att belysas och konkreta åtgärder vidtas av medlemsstaterna för att utrota fattigdomen bland barn.
Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Är vi alla medvetna om omfattningen av problemet med fattigdom och social utestängning? Känner vi till att 2006 levde 16 procent av medborgarna i EU-25 (78 miljoner människor) under fattigdomströskeln?
Jag är för att man utser år 2010 till Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Det är vår moraliska skyldighet att öka det sociala medvetandet om detta problem. Genom Europeiska året kan man göra människor medvetna om förekomsten av fattigdom och social utestängning i Europa och sprida information om vilka förödande effekter denna situation har för den sociala och ekonomiska utvecklingen. Man kan betona vikten av kollektivt ansvar – ett ansvar som inte bara berör beslutsfattarna utan också aktörerna i den offentliga och privata sektorn. Vår uppgift är att uppnå en stabil ekonomisk tillväxt fram till 2010 med fler och bättre arbetstillfällen och större social sammanhållning.
Jag röstar för Marie Panayotopoulos-Cassiotous betänkande.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Europaparlamentet beslutade att stödja kommissionens och rådets inställning till Slovakiens önskan att införa den gemensamma valutan den 1 januari 2009, även om det förefaller hysa en viss oro när det gäller diskrepansen mellan konvergensrapporterna från kommissionen och ECB när det gäller inflationens hållbarhet.
Det är också intressant att det i rapporten uttrycks oro över det som anses vara ”lågt stöd för euron bland de slovakiska medborgarna”. I stället för att försöka hantera orsakerna till detta låga stöd uppmanas dessutom Slovakiens myndigheter att öka den offentliga informationskampanjen i syfte att förklara ”fördelarna med den gemensamma valutan”, samtidigt som man ändå uppmanar dem att vidta alla nödvändiga åtgärder för att minimera prisökningarna under övergångsperioden.
Det är ännu en gång skamligt att vi inte kan veta exakt vad majoriteten av de slovakiska medborgarna tycker om allt som händer, särskilt deras anslutning till euron. Det är därför som vi har avstått från att rösta.
Konsekvenserna i Portugal är välkända, och vi måste därför motsätta oss detta på ett tydigt sätt.
Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag kommer att stödja betänkandet om Slovakens införande av den gemensamma valutan den 1 januari nästa år. Sedan euron infördes har den varit en global framgång som snabbt har etablerat sig som en global reservvaluta som har utmanat dollarns monopol. Allt tyder på att den kommer att fortsätta att gå från klarhet till klarhet. Som trogen anhängare önskar jag bara att mitt eget land England vore på väg att ansluta sig. Det var svårt för mig att föreställa mig att länder som inte ens var medlemmar i unionen när den gemensamma valutan antogs själva skulle införa euron före Storbritannien. Vi riskerar att hamna på efterkälken som en till hälften avskuren del av unionen.
Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Slovakien är det första landet i före detta kommunistblocket som vill komma in i euroområdet, från den 1 januari 2009. Den dynamiska slovakiska ekonomin uppfyller konvergenskriterierna i Maastrichtfördraget. Anslutningen till den monetära unionen kommer att göra att Slovakien kan utnyttja alla fördelar som den gemensamma valutan medför, och det kommer naturligtvis att stimulera ekonomin ytterligare.
Det stämmer att tvivel har hörts om huruvida Slovakien kommer att kunna behålla sin låga inflationstakt eller sitt budgetunderskott. Som föredraganden mycket riktigt noterade i sitt anförande är den stigande inflationen dock inte ett problem bara för Slovakien, utan för hela Europeiska unionen, inklusive euroområdet. Precis som alla stater som redan tillhör den monetära unionen måste Slovakien fortsätta med en makroekonomisk politik som garanterar att konvergenskriterierna hela tiden är uppfyllda.
Slovakiens erfarenhet av införandet av den gemensamma valutan kommer utan tvekan att bli god träning för Polen. Vi måste iaktta vår granne i söder noga.
Som föredraganden påpekar har antagandet av euron inte något starkt stöd bland det slovakiska folket. Jag hoppas att Slovakiens anslutning till euroområdet kommer att föregås av en informationskampanj som kommer att övertyga och framför allt förbereda slovakerna på ett bra sätt för bytet av valuta.
Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Casabetänkandet om införandet av euron i Slovakien. Slovakien är ett land med bara drygt fem miljoner invånare, som bara har varit självständigt i 15 år. På denna korta tid har Slovakien utvecklats både politiskt och ekonomiskt, och landet är nu i en sådan position att det kan ansluta sig till euroområdet. Den slovakiska erfarenheten vederlägger påståendet att Skottland är för litet för att bli en framgångsrik och självständig nation inom EU.
Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Casabetänkandet om Slovakiens införande av den gemensamma valutan den 1 januari 2009, i vilket Europaparlamentets stöd har vunnits av de positiva rekommendationerna från kommissionen, ECB och rådet.
Slovakien har faktiskt utfört ett enormt arbete för att uppfylla Maastricht- och konvergenskriterierna. Den slovakiska ekonomins tillväxt sedan kommunistregimens fall är anmärkningsvärd, och Slovakiens införande av den gemensamma valutan blir en rättvis belöning för landet, som har genomfört en sträng reformdagordning.
När det gäller inflationen har Europaparlamentet uttryckt sin oro över Slovakiens förmåga att behålla inflationen på medellång och lång sikt, såsom anges i ECB:s senaste konvergensrapport. Vi anser dock att den slovakiska regeringen kan vidta de nödvändiga åtgärderna för att undvika att inflationen eskalerar efter dess anslutning till euroområdet.
Kom ihåg att inflationsprognoserna för euroområdet för 2009 ligger långt över ECB:s mål på 2 procent. Det vore därför orättvist att bestraffa Slovakien för dess kamp för att uppfylla kriterier som inte ens medlemmarna i euroområdet kommer att uppfylla under 2009.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) I slutet av april var 53 procent av slovakerna fortfarande emot införandet av euron. Deras rädsla, exempelvis för att förlora suveränitet till Europeiska centralbanken och för prisökningar, bör tas på allvar. Ett senare inträde i euroområdet ger de berörda länderna möjlighet att genomföra de nödvändiga reformerna i lugnare takt, och människor får tid på sig att anpassa sig.
Om länder som Storbritannien, Danmark och Sverige behåller sin självständighet när det gäller valutapolitiken bör vi även ge denna rätt till andra länder. I alla händelser bör den suveräna staten – folket – bestämma. Man bör sedan respektera beslutet och inte mixtra med det, såsom hände med konstitutionen, som ännu en gång diskuteras. Jag anser inte att tillräcklig hänsyn har tagits till folkets vilja här, och jag har därför avstått från att rösta.
Gabriele Stauner (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Jag avstod från att rösta om införandet av den gemensamma valutan i Slovakien den 1 januari 2009, eftersom jag tvivlar på att Slovakiens valutapolitik är fri från manipulation. Med tanke på den rådande osäkerheten om Europeiska unionens framtid efter resultatet av den irländska folkomröstningen anser jag vidare att det vore lämpligt att först analysera orsakerna och inte att fortsätta med integrationsprocessen för valutapolitiken som om inget hade hänt.
Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Jag röstar för David Casas betänkande om Slovakiens införande av den gemensamma valutan den 1 januari 2009.
Föredraganden har lagt fram ett mycket bra och genomarbetat betänkande.
Vi måste instämma i att upprättandet av euroområdet har varit en framgång som ett led i en fördjupad europeisk integration. En ytterligare utvidgning av detta område är därför nödvändig och det är bra att ännu ett land inom kort kommer att ansluta sig till eurogruppen.
Jag skulle också vilja säga att vi i samband med varje utvidgning av euroområdet bör se till att det finns ett socialt stöd för det här europeiska projektet. Vi bör också se till att varje utvidgning leder till en förstärkning av den gemensamma europeiska ekonomiska politiken.
Adam Bielan (UEN), skriftlig. − (PL) Herr talman! Jag håller med föredraganden om att det finns stora skillnader mellan enskilda regioner och att de analyser som ligger till grund för fördelningen av EU:s medel bör ta hänsyn till det problemet.
Dessa skillnader framgår mycket tydligt i de nya medlemsstaterna. I Polen till exempel är den sociala klyfta som mest påverkar polackerna de växande skillnaderna i välstånd. För närvarande lever hela 12 procent av befolkningen i extrem fattigdom. Den största skillnaden finns fortfarande mellan städer och landsbygd.
Även om Malopolska hamnar på fjärde plats i landet när det gäller BNP, är arbetslösheten ett problem där – och det berör huvudsakligen landsbygdsbefolkningen. I den närliggande provinsen Świętokrzyskie utgör de människor som bor på landet 55,5 procent av de arbetslösa (88 procent saknar anställning och har inte rätt till arbetslöshetsunderstöd).
Om denna situation får fortgå innebär det en försämring av dessa människors möjligheter att övervinna den ”sociala utestängning” som diskuterats så intensivt under den här parlamentssessionen.
Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Den moderata delegationen i Europaparlamentet har i dag röstat mot Gábor Harangozós (PSE, HU) initiativbetänkande (A6-0212/2008) om sammanhållningspolitikens konsekvenser för integrationen av sårbara samhällsgrupper.
Vi anser inte att sammanhållningen stärks genom definition av ytterligare sårbara samhällsgrupper eller genom att fastställa ytterligare statistiska kategorier. I stället anser vi att fördelningspolitikens utformning är ett nationellt ansvar. Dessutom bör Europaparlamentet inte redan nu ropa på en förlängning av stöden efter 2013 eftersom det är att underkänna resultaten av politiken.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Jag beklagar att det fanns förslag i mitt yttrande som vi lade fram i plenum och som utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling antog, särskilt om behovet av en översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken för att upphäva målen med dess tidigare reformer. De har orsakat förlorade inkomster för små och medelstora jordbrukare, frånvaro från arbetet och övergivande av jordbruksverksamhet, och därmed bara gynnat de stora markägarna.
Jag beklagar också att tillräcklig vikt inte har lagts vid ett fortsatt tillhandahållande av offentliga tjänster av hög kvalitet i landsbygdsområden (däribland i bergsområden och mycket avlägsna områden) för att bekämpa isolering och ge allmän tillgång till utbildning, sjukvård, transport och kommunikationer, kultur och ett anständigt liv för jordbrukarna och deras familjer.
Avslutningsvis är jag också besviken över att den slutgiltiga resolutionen inte omfattar behovet av att öka stödet för jordbrukarorganisationer, kooperativ, vinkooperativ och andra lokala institutioner inom hantverksområdet och andra aktiviteter som kompletterar jordbruk för att underlätta marknadsföringen av produkter, skapandet av lokala marknader och närmare kopplingar mellan producenter och konsumenter.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Hur har majoriteten i parlamentet för avsikt att använda sammanhållningspolitiken för att främja integrationen av sårbara samhällen och grupper när
– den döljer att det finns länder med ekonomisk divergens i EU i den ”nominella konvergensens” namn understabilitetspakten och euron,
– den vägrar att betona att regionalpolitiken är ett oumbärligt instrument för att främja ekonomisk och social sammanhållning, vars prioriterade mål reducerar de regionala skillnaderna, främjar en verklig konvergens och stimulerar tillväxt och sysselsättning, vilket också fungerar som instrument för omfördelning och kompensation när det gäller kostnaderna för den inre marknaden, Ekonomiska och monetära unionen (EMU) och avregleringen av handeln för de regioner som släpar efter,
– den avböjer att understryka behovet av att stödja mindre gynnade regioner, områden med permanenta strukturella nackdelar, yttre randområden och områden som berörs av industriell omstrukturering, förflyttningar eller avveckling av företag, för att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen och den sociala integrationen av sårbara samhällen och grupper,
eller när
– den vägrar att betona den avgörande betydelsen av offentliga tjänster för den ekonomiska och sociala sammanhållningen eller att uppge att närhetsfaktorn är nödvändig för att garantera åtkomst och tillgång till dessa tjänster för hela befolkningen?
Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Harangozóbetänkandet innehåller några viktiga punkter om social utestängning. I rapporten betonas att social utestängning och fattigdom finns i både stads- och landsbygdsområden. Vikten av regionala och lokala myndigheter samt ekonomiska och sociala partner och icke-statliga organisationer betonas för utvecklingen av strategier för att bekämpa social utestängning. Parlamentet har dock inte antagit min egen grupps ändringsförslag avseende den sociala agendan och därmed även medborgarnas rätt till en minimiinkomst och tillgång till utbildning. Därför lade jag ned min röst vid omröstningen.
Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Sammanhållningspolitiken är en EU-prioritet som har en framstående plats i budgeten – en tredjedel av EU:s budget. Den är baserad på solidaritetsprincipen och har till syfte att minska de ekonomiska, sociala och territoriella skillnaderna mellan medlemsstaterna och deras 268 regioner. Trots allas ansträngningar kvarstår dock dessa skillnader.
Det finns allt fler tecken på att de mest underutvecklade regionerna fortfarande finner det svårt att bryta sig ur fattigdomscykeln. Närmare bestämt förvånar ökningen av antalet sårbara grupper oss, med tanke på investeringarna i dessa regioner. Vi är också medvetna om att övergången från fattigdom till social utestängning och segregering kan gå snabbt. Det förefaller alltmer som att denna fråga har sin rot i den geografiska och territoriella utvecklingen själv. Vi behöver därför relevant information för att lösa ett problem som är dolt bakom olika lager av utestängning – exempelvis leder långvarig arbetslöshet ofta till utdragen passivitet, vilket minskar förmågan hos de drabbade att komma ur sitt sociala utanförskap och sina ekonomiska svårigheter.
Jag anser att det är nödvändigt att omgående se på hur den territoriella utvecklingen och utestängningsfenomenet samverkar, så att vi kan uppfylla målet med hållbar utveckling, genom att använda de befintliga finansiella instrumenten effektivare för att hantera de skillnader som fortfarande kvarstår.
Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Jag röstar för Gábor Harangozós betänkande om sammanhållningspolitikens konsekvenser för integrationen av sårbara samhällsgrupper.
Jag håller med om att det finns ett behov av att införa en strategi där hänsyn tas till den mikroregionala nivån och som är koncentrerad på skillnader inom regioner och de känsligaste områdena. I vissa fall är ojämlikheten inom regionerna av större betydelse än skillnaderna mellan regionerna. Avsaknaden av en sådan strategi kan ge upphov till en djupare uppdelning mellan regionerna och en ytterligare försämring av situationen i utestängda områden. Låt oss inte glömma att målet och grundprincipen för den europeiska regionalpolitiken är att minska utvecklingsskillnaderna mellan enskilda områden i Europeiska unionen, och fenomenet territoriell utestängning har fortfarande inte beaktats tillräckligt i de politiska instrumenten.
I de nya medlemsstaterna uppstår social segregering och brister i säkerställandet av lika möjligheter oftast i landsbygdsområden, medan ekonomiska och sociala initiativ vanligen är inriktade på dynamiska mål – i huvudsak stadskärnor.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det råder ingen tvekan om att detta är ett initiativbetänkande av Europaparlamentet som är mycket relevant och aktuellt, men trots att relevanta frågor ställs om timmer och fiskeexploatering och handel ifrågasätts ändå inte ramen för handelsförbindelserna mellan EU och dessa länder, särskilt när ”det ännu inte helt överenskomna och undertecknade avtalet om ekonomiskt partnerskap med de västafrikanska länderna” nämns på nytt. I resolutionen uppmanas ”ännu en gång kommissionen att agera enligt slutmålet för de ekonomiska partnerskapen, vilket är att förbättra den regionala integrationen och stärka AVS-ländernas ekonomiska ställning; särskilt viktigt är det att de västafrikanska ländernas ställning stärks”, det vill säga i ett försök att sälja ”grisen i säcken” till dessa länder.
Samtidigt som uppmärksamhet riktas mot ”otillräckliga resurser för att övervaka och kontrollera fiskefartygens verksamhet” i dessa länder rekommenderas vidare bland annat ”kontroll- och övervakningstjänster, då dessa länder saknar de tekniska och personella resurserna för att genomföra dessa uppgifter, genom inrättande av kontrollcentrum, utbildning av inspektörer eller införskaffande av patrullbåtar och luftfartyg”, åtgärder som, om de blir verklighet, måste innebära en fullständig respekt för dessa länders suveränitet och utövande av suveränitet när det gäller deras ekonomiska zoner.
Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar det allmänna temat i Schmidtbetänkandet. EU:s politik har en djup inverkan på ekonomierna, miljön och samhällena i västra Afrika, och det är av största betydelse att vi tar ansvar för våra handlingar i mellanhavandena med de västafrikanska länderna. Jag beklagar dock parlamentets beslut att anta ändringsförslag 1 och avlägsna hänvisningen till att undvika överkapacitet i fiskesektorn. Det är helt tydligt att överkapacitet inom fiske bör undvikas, och det är chockerande att parlamentet har röstat på ett sådant sätt för att lugna politikerna i vissa medlemsstater.
Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. − (FI) Herr talman! Frithjof Schmidts betänkande om konsekvens i utvecklingspolitiken belyser utomordentligt väl en central brist i EU:s politik för utvecklingssamarbete sedd i ett vidare sammanhang: politiken är inte tillräckligt konsekvent och den försummar ofta att inbegripa alla viktiga sektorer.
I betänkandet fokuseras på effekterna för Västafrika av EU:s exploatering av biologiska naturresurser. Den viktigaste naturresursen för Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas) är timmer och fisk och mer än 80 procent av exporten av dessa produkter går till Europeiska unionen. Trots att de avtal som ingåtts inom båda sektorerna bygger på principen om hållbar utveckling har de inte varit tillräckligt omfattande. Det finns tydliga tecken på att många fiskarter är överfiskade, och den bristande regleringen och kontrollen har också lett till att skogarna huggs ned olagligt och på ett ohållbart sätt. Den ökade fattigdom som är resultatet av detta har också varit en direkt orsak till den storskaliga utvandringen.
Jag röstade för Frithjof Schmidts betänkande och jag tror att den konsekventa EU-politik som man efterlyser skulle kunna få betydande effekt i Västafrika eftersom EU är den största inköparen av regionens nyckelprodukter. Det bör dock påpekas att handelspolitik inte är hela lösningen. Handelspolitiken måste vara nära sammankopplad med utvecklingssamarbete. De politiska och socioekonomiska villkoren i regionen måste vara sådana att de berörda länderna själva till fullo kan utnyttja de möjligheter som deras biologiska naturresurser ger dem. En annan viktig faktor i detta sammanhang är att en konsekvent politik med effekter på utvecklingen bara kan realiseras fullt ut om denna politik tillämpas på högsta politiska nivå.
Czesław Adam Siekierski (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Det som behövs i EU:s politik för västra Afrika är ett sammanhang mellan utvecklingspolitiken för dessa regioner och fiskepolitiken i området, samt utnyttjandenivån av timmerresurser, vilket hör samman med beskogningen i detta område och dess effekt på klimatförändringarna.
EU:s fiskepolitik för de afrikanska staterna måste stärkas och utvidgas ytterligare. Med tanke på att de västafrikanska haven är de mest exploaterade havsområdena och vissa arter fiskas ut bör Europeiska unionen bidra till att utveckla och införa särskilda program för att övervaka och kontrollera dessa vatten. Det är mycket viktigt att utbyta kunskaper och erfarenhet inom detta område, särskilt när det gäller vetenskapliga studier av vattenresurser.
EU och de västafrikanska staterna bör prioritera att begränsa det olagliga fisket och förbjuda ett alltför stort uttömmande av fiskebestånden. Låt oss inte glömma att människor försörjer sig på just fiske. Mindre fångster innebär större fattigdom och problem med livsmedelssäkerheten i denna region i världen.
En otillbörlig exploatering av skogsresurserna ger upphov till klimatförändringar. Vi bör vidta åtgärder för att rusta dessa stater för att bekämpa klimatförändringarna. Vi måste vara medvetna om att den svåra ekonomiska situationen i denna region orsakar dessa åtgärder och inte andra. Vi bör därför hjälpa dem att skapa förutsättningar för utveckling som ger upphov till nya produktionsmöjligheter och nya verksamhetsformer, som skulle förbättra levnadsstandarden.
Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Jag har med intresse tagit del av Frithjof Schmidts betänkande om konsekvens i utvecklingspolitiken och effekterna av EU:s exploatering av vissa biologiska naturresurser på utvecklingen i Västafrika och jag röstar för betänkandet. I ”Europeiskt samförstånd om utveckling” från december 2005 slår EU-institutionerna och medlemsstaterna fast sitt gemensamma mål att skapa en konsekvent utvecklingspolitik.
Timmer och fisk är två nyckelprodukter för Västafrikas ekonomiska och sociala utveckling. Som främsta marknad för dessa produkter kan EU spela en viktig roll för den fortsatta utvecklingen i Västafrika på dessa områden.
Jag välkomnar att sju västafrikanska länder har skrivit under fiskeavtal med Europeiska unionen i form av nya partnerskapsavtal som, utöver det grundläggande målet att skydda gemenskapsflottans intressen, även innehåller bestämmelser om att tredjeländer måste införa planer som garanterar ett hållbart utnyttjande av deras fiskeresurser.