Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 17 juni 2008 - Strasbourg

11. Den inre marknaden för el - Villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel - Samarbetsorgan för tillsynsmyndigheter inom energiområdet - Mot en europeisk stadga om energikonsumenters rättigheter (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är en gemensam debatt om

– betänkandet av Eluned Morgan, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/54/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el (KOM(2007)0528 – C6-0316/2007 – 2007/0195(COD)) (A6-0191/2008),

– betänkandet av Alejo Vidal-Quadras, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1228/2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel (KOM(2007)0531 – C6-0320/2007 – 2007/0198(COD)) (A6-0228/2008),

– betänkandet av Giles Chichester, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (KOM(2007)0530 – C6-0318/2007 – 2007/0197(COD)) (A6-0226/2008), och

– betänkandet av Mia De Vits, för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, om en europeisk stadga om konsumenternas rättigheter på energiområdet (2008/2006(INI)) (A6-0202/2008).

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Under det slovenska ordförandeskapet i rådet har energifrågorna legat högt på dagordningen. En tillförlitlig försörjning, fungerande energimarknader och en hållbar förvaltning av miljön är verkligen frågor som har strategisk betydelse för Europeiska unionen och dess medborgare.

Det blir även allt tydligare att energi är ett område som måste erbjuda ny kunskap och nya tjänster, om vi vill att den europeiska ekonomin ska behålla sin konkurrenskraft i världen. För mer än ett år sedan åtog sig företrädare för regeringarna och medlemsstaterna att uppfylla hållbara mål och stärka de effektiva energimarknaderna. Europaparlamentet stödde också de mål som ställdes upp då och formulerade förslag som rådet studerade med stort intresse.

Det tredje paketet om marknaderna för naturgas och el var ett mycket viktigt lagstiftningsdokument för det slovenska ordförandeskapet. Dess huvudsyfte, huvudsyftet med detta paket, är att fortsätta processen med att avreglera energimarknaderna och öka deras effektivitet och öppenhet. I linje med kommissionens förslag behandlade rådet när det studerade detta dokument alla de fem lagstiftningsförslagen som ett komplett paket, och när det var logiskt behöll det därför samma lösningar för dokument som hör samman med el- och naturgasmarknaderna.

Vid sammanträdet i rådet (energi) den 6 juni säkrade det slovenska ordförandeskapet ett brett stöd för nyckeldelar i paketet med fem lagstiftningsförslag. Den viktigaste delen av denna breda överenskommelse är naturligtvis det tredje alternativet i organisationen av energiverksamhet. Här antogs samtidigt de två ursprungliga förslagen från kommissionen. I dessa definieras antingen en full uppdelning av ägandet eller en självständig operatör för det överföringsnät som ska etableras.

Tillåt mig att kort sammanfatta de viktigaste och kanske också känsligaste punkterna i detta avtal, som ni också kommer att diskutera här i parlamentet. Alternativet med en självständig operatör för överföringsnätet kan användas av länder i vilka överföringsnätet vid det nya direktivets ikraftträdande kommer att tillfalla en vertikalt integrerad verksamhet. Det kan tillämpas på både naturgassektorn och el. Detta alternativ tillåter verksamheter att behålla ägandet av överföringsnätet på villkoret att det administreras av en oberoende operatör.

När det gäller organisationen av överföringssystemet och systemoperatören i samband med en vertikalt integrerad verksamhet har en rad olika krav införts, vilka definierar systemoperatörens oberoende, en balanserad och opartisk drift, säkerhet vid genomförandet av den nödvändiga investeringen och även skydd av intressena hos den vertikalt integrerade verksamheten själv.

Det kommer att garantera följande:

1. Att operatör, chefer och tillsynsmyndigheter är oberoende.

2. Att intressekonflikter undviks.

3. Att tillgången till nätet är rättvis och icke-diskriminerande.

4. Att investeringar, däribland för internationella anslutningar, uppmuntras på ett rättvist sätt.

5. Att tillgången till medel och resurserna för det arbete som utförs av operatörerna av överföringsnätet är rättvis, och det kommer i slutänden att garantera ytterligare behörighet för de nationella tillsynsmyndigheterna avseende självständiga operatörer av överföringsnäten.

En annan del av det avtal som har ingåtts i rådet rör investeringar av tredjeländer i Europeiska unionen. Rådet anser att texten bör säkerställa en syn på tredjeländer som kontrollerar nät som inte är protektionistisk. Samtidigt måste det garanteras att företag från tredjeländer uppfyller samma regler som dem som gäller för verksamhet i Europeiska unionen. Här måste vi ta hänsyn till tredjeländers och deras verksamheters intressen och söka goda partnerförbindelser med energiföretagen i medlemsstaterna. Vi måste dessutom analysera en mängd olika energiinvesteringar som redan har inletts på båda sidorna.

Ett annat mycket viktigt område är investeringar och planering av nätutveckling, särskilt formuleringen av Europeiska unionens tioåriga plan för nätutveckling. En konsekvent och effektiv syn garanteras på alla nivåer, särskilt när det gäller överföringsnät, i en öppen samrådsprocess, liksom alla huvudaktörer och myndigheten.

I detta sistnämnda sammanhang, byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, anser ordförandeskapet att vi har lyckats skapa en verkligt oberoende myndighet med en effektiv ledning. Dess uppgifter är inriktade på områdena med internationellt och regionalt samarbete, och den kommer särskilt att hantera frågan om gränsöverskridande kopplingar.

Andra viktiga delar av avtalet hör samman med offentligt ägande, hanteringen av gränsöverskridande fall, bättre regionalt samarbete, marknadens funktion, konsumentskydd och riktlinjer som bör antas av kommissionens kommittéer genom kommittéförfaranden.

I dessa få punkter hoppades jag kunna ge er en kortfattad översikt över de viktigaste delarna i det samförstånd som nåddes i rådet. Jag är övertygad om att kompromisstexten också utgör en god grund för nästa ordförandeskapstrio och samarbetet med parlamentet.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag vill först gratulera alla föredragandena, Eluned Morgan, Giles Chichester, Alejo Vidal-Quadras och Mia De Vits, för deras utmärkta betänkanden, liksom skuggföredragandena och alla ledamöterna i de inblandade utskotten. Tidsfristerna har varit mycket korta, och paketet är utmanande och komplicerat. Jag har verkligen uppskattat allt arbete som har utförts under dessa månader och det mycket höga engagemanget av ledamöterna i Europaparlamentet.

Låt mig åter belysa de huvudutmaningar som vi står inför. Jag vet att de är särskilt betydelsefulla för parlamentet.

Med detta långtgående paket har kommissionen ett mål i åtanke – intresset hos medborgarna i Europeiska unionen.

Marknadens öppnande kan som sådant inte hindra att oljepriserna stiger. Just i en tid med höga priser måste vi dock säkerställa en verkligt effektiv konkurrens på våra energimarknader för att garantera att effekterna av dessa priser för våra medborgare blir så begränsade som möjligt. En del av Europas medborgare har redan gynnats av större valfrihet och av mer konkurrens för att hålla priserna så låga som möjligt, samt en högre standard på tjänster och säkerhet.

För alltför många av Europas medborgare är processen för att utveckla verkligt konkurrensutsatta marknader dock långtifrån avslutad, och de är inte i en sådan position att de verkligen kan välja leverantör.

Det här handlar inte bara om bättre priser och större valfrihet. Att säkerställa en trygg försörjning kräver omfattande investeringar i nya nät under de närmaste årtiondena. Om vi tillåter att den rådande situationen kvarstår kommer dessa investeringar helt enkelt inte att göras i den utsträckning som krävs.

Dessutom är en fungerande inre marknad en av nyckeldelarna i EU:s arbete för att hantera klimatförändringarna. Utan konkurrensutsatta el- och gasmarknader kommer ett system för handel med utsläppsrätter aldrig att fungera som det ska, och våra mål när det gäller förnybar energi kommer helt enkelt inte att uppfyllas.

Vi är alla överens om behovet av lagstiftningsreformer för att avhjälpa de många bristerna i den nuvarande lagstiftnings- och regelramen. I Vidal-Quadrasbetänkandet av den 10 juli 2007 visade Europaparlamentet faktiskt sin beslutsamhet för att uppnå en så ambitiös politik på energiområdet.

Låt mig nu gå närmare in på några av frågorna i betänkandena. Betänkandena är naturligtvis mycket omfattande, och jag kommer därför bara att fokusera på några delar.

Många ändringsförslag kan stödjas av kommissionen. De flesta ändringsförslagen om stärkta konsumenträttigheter i Eluned Morgans betänkande välkomnas, och går hand i hand med avsikten i betänkandet från Mia De Vits. Tonvikten på ett starkare regionalt samarbete mellan nätoperatörer välkomnas också. Ett antal ändringsförslag klargör eller kompletterar också på ett användbart sätt kommissionens förslag, särskilt när det gäller rollen för nätoperatören, de nationella myndigheternas befogenheter och en effektiv väl fungerande och säker inre energimarknad.

I ett antal frågor stöder kommissionen också utskottets övergripande mål, även om den kan ha vissa reservationer när det gäller den exakta ordalydelsen i förslagen.

Jag vill åter betona att skyddet av sårbara kunder och kampen mot energifattigdom är viktiga för genomförandet av marknadens öppnande och definitivt bör stärkas. Kommissionen kommer att titta noga på ordalydelsen för att respektera subsidiaritetsprincipen. Prisreglering bör heller inte förhindra riktiga investeringssignaler och marknadsinträde.

När det gäller betänkandet av Mia De Vits om konsumentstadgan anser jag att betänkandet och de flesta av ändringsförslagen är mycket relevanta. Många av idéerna har också tagits upp i Eluned Morgans betänkande, och kommissionen kan hålla med om många av dem, inte minst om behovet av att snabbt leverera bättre information till konsumenterna. Som ni vet kommer kommissionen snart att föreslå medlemsstaterna en kontrollista för energikonsumenter som är utformad för att hjälpa till att samla in och tillhandahålla konsumenterna relevant information om deras energimarknader.

Jag håller verkligen med om att eventuella nya konsumenträttigheter måste införas i den pågående lagstiftningsprocessen och att syftet med stadgan är att förbättra spridningen av information om energikonsumenters rättigheter och därmed göra dem mer välkända bland konsumenterna.

Det blir svårt att försöka harmonisera alla skyldigheter avseende offentlig service på EU-nivå. Kommissionen kommer dock att övervaka ett korrekt genomförande av alla direktiven, särskilt för att se till att sårbara konsumenter definieras på nationell nivå och att nationella stödsystem görs tillgängliga på ett öppet och effektivt sätt.

Dessutom kommer medborgarnas energiforum att vara drivkraften för att etablera konkurrenskraftiga återförsäljningsmarknader i EU, samtidigt som skyddet av sårbara konsumenter säkerställs. Efter konferensen om energikonsumenters rättigheter den 6 maj har kommissionen inlett en samrådsprocess med alla berörda parter.

När det gäller energieffektivitet och främjande av förnybar energi delar kommissionen till fullo oron hos utskottet för industrifrågor, forskning och energi, men vi anser att direktivet om den inre marknaden inte är det bästa stället att diskutera detta ämne. Vi anser att utskottets mål kan uppfyllas i samband med det nya direktiv om förnybar energi som just nu diskuteras.

När det gäller kampen mot marknadskoncentrationen delar vi kommissionens åsikt att den är viktig, men anser att kommissionens förslag redan ger rätten och befogenheterna till myndigheterna att vidta åtgärder för att se till att marknaden fungerar som den ska.

På två viktiga punkter delar vi dock inte helt de slutsatser som utskottet har nått – användningen av kommittéförfarandet och vissa frågor om byråns roll.

När det gäller användningen av kommittéförfarandet skulle ett allmänt borttagande av detta förfarande göra hela processen för att snabbt och effektivt utveckla nya, mycket detaljerade marknadskoder ineffektiv. De är nödvändiga för att röra sig mot verkligt integrerade energimarknader inom år i stället för årtionden. Den viktigaste frågan är förmågan att göra de tekniska koder som antas under byråns överinseende juridiskt bindande för alla nätoperatörer. I detta syfte måste kommissionen kunna anta dem på ett snabbt och effektivt sätt genom kommittéförfarandet, annars skulle de inte kunna bli juridiskt bindande inom rimlig tid.

I mer allmänna ordalag behövs riktlinjer, just för att få en stark byrå, i linje med inställningen i betänkandena av Giles Chichester och Alejo Vidal-Quadras. Utan riktlinjer för byråns befogenheter skulle den helt enkelt inte kunna utfärda bindande individuella beslut om marknadsaktörer.

Under förutsättning att dessa viktiga delar bevaras, för att ta hänsyn till utskottets oro, skulle kommissionen dock kunna godta borttagandet av en del av de kommittéförfaranden som enligt vår åsikt är mindre viktiga.

När det gäller byrån vill kommissionen inrätta en byrå med starka befogenheter. Kommissionen kan godta ändringsförslag som ger allmänna uppgifter till byrån, och även garanterar ett öppnare samråd med intressenterna. Det är dock inte möjligt att gå utanför EG-fördraget.

Ett antal ändringsförslag från utskottet avseende byråns beslutsbefogenhet är inte förenliga med den princip som fastställs i Meronidomen. Det rör särskilt den bestämmanderätt som tilldelas byrån. Jag håller helt med om behovet av en stark och effektiv byrå och hoppas att det kan uppnås genom den strategi som föreslås av kommissionen, där byrån kan utveckla koder som innefattar en verkligt betydande bestämmanderätt och att dessa sedan antas genom ett kommittéförfarande.

Jag kan inte avsluta utan att ta upp frågan om effektiv uppdelning av nätdriften från produktion och försörjning. De nuvarande reglerna innebär att ett stort antal nätoperatörer i praktiken kan diskriminera nya aktörer. Det har en särskilt kvävande effekt på investeringar i nätet och introduktionen av ny kapacitet.

Det mål som vi därför står inför ligger i att hitta en strategi som helt avlägsnar den inneboende intressekonflikten hos vertikalt integrerade nätoperatörer samtidigt som vi ger dem rätt incitament för att investera och administrera nätet på ett icke-diskriminerande sätt.

Rådet nådde ett brett avtal om alla viktiga delar av paketet vid rådet (energi) den 6 juni. Målet efter er omröstning är att paketet ska kunna antas vid andra behandlingen i slutet av det här året. Om processen försenas skulle paketet riskera att inte antas före valet 2009. Jag räknar med att parlamentet och det kommande franska ordförandeskapet utnyttjar de kommande månaderna till fullo för att nå ett övergripande avtal.

Låt mig betona att kommissionen vid rådet (energi) den 6 juni reserverade sin inställning till paketet, främst för att ta hänsyn till er omröstning i morgon.

Ärade ledamöter! Ni har bidragit starkt till denna process sedan starten. Jag ser fram emot att fortsätta samarbetet med er om dessa förslag under de kommande månaderna i de europeiska energikonsumenternas intresse.

  Eluned Morgan, föredragande. − (EN) Herr talman! Jag hoppas att om parlamentet antar elbetänkandet i morgon blir det en signal till energibolag i hela Europa att vi vill ha tillbaka konsumenten i förarstolen.

Innan vi talar om den mest kontroversiella aspekten på detta direktiv vill jag dröja kvar vid några av de områden där vi har lyckats hitta enighet inom parlamentet hittills.

Det kan inte finnas någon inom Europeiska unionen som inte har lagt märke till den stora ökningen av energipriserna de senaste månaderna. I hela Europeiska unionen kämpar folk för att betala sina energiräkningar, så vi anser att frågan om ”energifattigdom” bör få en fast plats på EU:s dagordning. Trots allt är systemet för handel med utsläppsrätter och målen om förnybara drivmedel europeiska, och de påverkar energipriserna.

Vi har respekterat subsidiariteten, herr kommissionsledamot, i vår begäran att medlemsstaterna ska komma på sina egna definitioner av energifattigdom och en handlingsplan för att hantera problemet. Om rådet vill ha en överenskommelse om detta paket måste de därför förstå att detta är ett centralt krav från parlamentet.

Många rättigheter för konsumenterna finns redan på energiområdet, men de verkställs inte. Vi har därför bett de nationella tillsynsmyndigheterna att använda incitament och påföljder för att se till att konsumenten skyddas.

Vi har även upprättat en förteckning över ytterligare rättigheter som konsumenten bör åtnjuta, exempelvis överkomliga priser för låginkomstfamiljer, ett enklare sätt att byta leverantör, ökad representation för konsumenterna, särskilt när de har klagomål, och rättvisa priser för personer på landsbygden och i avlägsna områden.

Vi anser att smarta mätare bör installeras inom 10 år, vilket bör öka energieffektiviteten, och företagen bör vara kreativa i sitt sätt att ta betalt för energin och inte belöna personer som använder mer än vad som för närvarande är fallet. Prioriterad åtkomst bör ges åt förnybara energikällor för att komma in på nätet, så att vi kan nå vårt mål om 20 procent.

Vi måste förstå att när vi talar om överföringssystem talar vi om monopol, så det finns ett tydligt behov av mycket stränga regler.

Vi vill se ett mycket bättre samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter och konkurrensmyndigheter. På så sätt kan vi komma till en punkt där inte nästan hälften av länderna i EU har ett företag som dominerar mer än 70 procent av marknaden.

Nu över till den mest kontroversiella delen av betänkandet – frågan om uppdelning. Det är tydligt att det nuvarande systemet inte har fungerat. Det finns en misstanke om att en del inte följer reglerna. De prioriterar tillgången till sitt eget företag och ställer upp hinder som kan kväva konkurrensen. Det är därför som jag, som föredragande, anser att ett totalt avskiljande av energiförsörjningen från överföringsbolag eller en fullständig uppdelning av ägandet – såsom inledningsvis föreslogs av kommissionen – bör vara det enda alternativet för elbolagen.

Det är bara på så sätt som man kan bli av med intressekonflikten. Man kan bygga hur många kinesiska murar som helst, men företaget kommer inte att ha något incitament för att uppmuntra konkurrensen på marknaden om de också äger överföringsbolag.

Vi behöver lika villkor – vi behöver enklare tillgång till förnybar energi och små och medelstora företag, men förmodligen mer än något annat behöver vi en stabil regelram för de investeringar i biljonstorlek som behövs på EU-marknaden. Om vi struntar i denna fråga nu kommer vi inte att sända en tydlig signal till dessa investerare, och ljuset kan slockna i Europa. Denna fråga kommer inte att försvinna, och om ljuset slocknar kan regeringar falla.

Vem motsätter sig då detta? Tyskland, Frankrike, Österrike, Luxemburg, Grekland och Bulgarien – de tycker att det räcker att förstärka dessa kinesiska murar. Vissa misstänker också att det finns en strävan att skydda nationella kämpar som gärna investerar på andra marknader men är motvilliga att släppa in andra på sina marknader. Vi bör dock inte överreklamera modellen, för det är inte troligt att vi kommer att se någon prissänkning under någon modell.

Vi vet att rådet har nått en informell överenskommelse i denna fråga. De har föreslagit att dessa kinesiska murar ska förstärkas. Många av oss känner dock att detta inte kommer att räcka för de europeiska konsumenterna och har föreslagit att vi bör hålla fast vid en hård ståndpunkt.

Jag vill tacka skuggföredragandena i synnerhet och alla som har varit inblandade i detta paket för samarbetet med detta mycket komplexa dokument.

  Alejo Vidal-Quadras, föredragande. − (ES) Herr talman! Energi är av många orsaker fortfarande en av Europeiska unionens akilleshälar, främst på grund av att en del elit inom regeringar eller företag är ovilliga att erkänna att för att uppnå en gemensam energipolitik behöver vi en integrerad inre marknad som är öppen för konkurrens, där konsumenterna fritt kan välja leverantör och där energi flödar från Stockholm till Aten och från Lissabon till Wien utan större hinder. För att uppnå detta mål, som fortfarande ligger långt i framtiden, har vi mycket arbete kvar att göra och många hinder att riva.

I betänkandet om den förordning som jag är föredragande för, som antogs nästan enhälligt i utskottet, belyste vi vikten av att öka kopplingarna mellan medlemsstaterna, behovet av att harmonisera de tekniska reglerna på EU-nivå, tillrådligheten i att ge större makt åt byrån, av en bättre fördelning av ansvaret mellan systemoperatörer, så att de kan ta ansvar för att upprätta nätkoder och samråda med berörda parter under upprättandet av koderna, och även ge dem möjlighet att föreslå koder själva, under förutsättning att de inte strider mor ramriktlinjerna.

Dessa förslag härrör främst från den önskan som parlamentet redan har uttryckt, om att ha ett europeiskt samordnande organ för de nationella myndigheterna, med befogenhet att fatta beslut i frågor med europeisk räckvidd, undvika dubblering av beslut som fattas på nationell nivå och inrätta ett europeiskt nätverk av systemoperatörer för att utveckla de nödvändiga tekniska riktlinjerna för att garantera flexibiliteten på den europeiska marknaden. I detta avseende ligger mitt betänkande helt i linje med Chichester- och Paparizovbetänkandena.

För att uppnå en inre elmarknad måste vi inrätta harmoniserade regler och förordningar, se till att alla aktörer spelar enligt samma regler, främja sammankopplingar och ha oberoende myndigheter med tillräckliga befogenheter för att garantera investeringar.

Betänkandet av min goda vän Eluned Morgan innehåller till stor del de rätta svaren för att hantera dessa problem. Ämnet uppdelning av ägande har orsakat en omfattande debatt mellan oss, och den har ibland varit ganska hård. Vi är dock fortfarande vänner, vilket visar att Europa har en framtid.

Jag anser att vi talar om ett ämne där det nationella intresset spelar en viktig roll, där olika marknadsmodeller ställs i kontrast mot varandra, och där det finns etablerade situationer som vi måste ta hänsyn till. Det är dock just dessa skillnader som till stor del förhindrar oss från att göra framsteg, och jag tror inte att lösningen är att upprätta en varierad à la carte-meny över olika modeller.

Uppdelning av ägande är inte en patentlösning, utan en nödvändig förutsättning, även om det definitivt inte är vår egen, för att uppnå en integrerad inre marknad.

En del av Eluned Morgans idéer är mer diskutabla, exempelvis sociala avgifter för att hantera problemet med energifattigdom, för genom att göra det riskerar vi att störa marknaderna.

Rådet nådde ett allmänt avtal om paketet för mer än en vecka sedan. Vi kommer att slutföra vår första behandling före sommaren. Avslutningsvis vill jag dock till rådets företrädare, vår kära och respekterade vän Janez Lenarčič, förmedla parlamentets önskan om att förhandla fram ett avtal i andra behandlingen som är tillfredsställande för Europeiska unionen som helhet.

Parlamentets valperiod närmar sig sitt slut, och en strategi som innebär att ”passar det inte så låt bli” skulle vara fel eftersom, herr rådsordförande, parlamentet reagerar mycket dåligt när det inte respekteras eller känner att det sätts under alltför stor press.

Det här är inte rätt tid att dela upp oss i dem som vill inta en hård linje och dem som intar en mjukare linje, eller bara agera utifrån perspektivet om nationellt intresse. Det är tid för förnuftiga, balanserade och, i ordets bästa bemärkelse, europeiska strategier.

  Giles Chichester, föredragande. − (EN) Herr talman! För det första vill jag bekräfta det stora bidraget från min företrädare och, faktiskt, medföredragande, Renato Brunetta, som var tvungen att lämna parlamentet för en annan befattning i sin hemstat. Jag vill tacka skuggföredragandena för deras konstruktiva samarbete, som gjorde att vi kunde skapa ett brett samförstånd.

Det är en intressant utmaning att hitta rätt balans mellan att överlåta åt de nationella tillsynsmyndigheterna att helt sköta sig själva och att skapa en EU-myndighet. För att marknaderna ska fungera väl är myndighetens roll helt avgörande. Denna byrå skulle på europeisk nivå komplettera de myndighetsuppgifter som utförs av de nationella tillsynsmyndigheterna och göra det genom att tillhandahålla en ram för dem att samarbeta med varandra genom myndighetsinsyn i samarbetet mellan operatörer av överföringssystem genom att ge byrån individuella beslutsbefogenheter och genom att ge den en rådgivande roll. Byrån skulle ha en rådgivande roll gentemot kommissionen när det gäller marknadsregleringsfrågor, och det är en viktig funktion.

Under debatten om denna förordning har vi blivit mer övertygade om behovet att gå bortom kommissionens förslag för byrån för att skapa en byrå med större självständighet och mer beslutsbefogenheter. Om byrån ska kunna bidra effektivt till utvecklingen av en integrerad konkurrensutsatt energimarknad för Europeiska unionen behöver den mer omfattande befogenheter och vara självständig från kommissionen, för att kunna hantera gränsöverskridande situationer och tillhandahålla ett effektivt samarbete mellan ägarna av tekniska system och de nationella tillsynsmyndigheterna.

Vi föreslog därför nya beslutsbefogenheter för byrån, särskilt över utvecklingen av de tekniska koder som mina kolleger nyss nämnde, och investeringsplanerna av ägarna av de tekniska systemen samt en större självständighet när det gäller tillsyn och ekonomi. Dessa större befogenheter och denna större självständighet bör dock även medföra större ansvarsskyldighet för parlamentet i synnerhet, men även för intressenterna. Vi har därför föreslagit en ökning av byråns skyldighet att konsultera, dess skyldighet att vara öppen och dess ansvarsskyldighet gentemot parlamentet.

Jag bör betona att vi har strävat efter att säkerställa sammanhang och konsekvens i detta betänkande och denna förordning med övriga delar av paketet. Vi har känt till de frågor som har tagits upp genom Meronidomen, men anser ändå att våra förslag är lämpliga.

De föreslagna förändringarna av strukturen är utformade för att säkerställa en så effektiv balans som möjligt mellan behoven av myndigheternas oberoende och å andra sidan en lämplig politisk kontroll. En nyckelprincip för mig, och för oss, är att byråns oberoende är avgörande, inte bara för dess effektivitet, utan även för dess trovärdighet. Vi föreslår därför en starkare roll för tillsynsnämnden, en tidsfrist för att säkerställa snabba beslut och ett ökat ekonomiskt oberoende för byrån.

Framtiden för den europeiska energimarknaden och dess utveckling efter genomförandet av det tredje energipaketet kommer att kräva att en viktig roll spelas av byrån, och det är därför som byråns befogenheter och oberoende måste förbättras utöver den nivå som föreslås av kommissionen.

  Mia De Vits, föredragande. – (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att Morganbetänkandet och mitt betänkande om en europeisk stadga om konsumenternas rättigheter på energiområdet måste diskuteras tillsammans. I dag är den strukturella uppdelningen av energisektorn mer nödvändig än någonsin tidigare, men den kan inte vara ett mål i sig själv. Frågan är och fortsätter att vara: är det till fördel för konsumenten? Det är inte självklart. I detta sammanhang noterar jag att i mitt eget land, Belgien, kommer konsumenternas energiräkningar i genomsnitt att vara 300 euro högre 2008 än 2007. Jag inser att stigande oljepriser till stor del har orsakat detta – men absolut inte helt och hållet.

Kommissionsledamot Meglena Kunevas siffror visar exempelvis att mellan 20 och 32 procent av de britter som har bytt leverantör sedan marknadens öppnande nu har det sämre ställt än tidigare. Det är därför som det är nödvändigt att konsumenterna känner till sina rättigheter när det gäller energisektorn. Det är absolut inte fallet just nu. Det finns en verklig brist på begriplig information om dessa rättigheter, och därför behövs ett starkt, tydligt, begripligt dokument med en uppräkning av de befintliga rättigheterna – en stadga.

Eluned Morgan har redan talat om vad den måste innehålla. Jag vill lägga till ett par delar. Konsumenterna måste kunna byta leverantör – självklart. Gratis och inom en månad – absolut. Det betyder dock att de måste kunna jämföra erbjudanden, och det är därför som det är viktigt att avtal och fakturor standardiseras. För att kunna göra en jämförelse måste konsumenterna ha en översikt över sin nuvarande energiförbrukning och informeras om denna förbrukning minst fyra gånger per år. Eluned Morgan talade också om detta – och jag stöder dessa idéer, som också ingår i mitt betänkande – den ”smarta mätaren” och hanteringen av energifattigdom och de nationella handlingsplaner för energi som måste upprättas i detta syfte är ett viktigt steg i rätt riktning.

När det gäller de sociala avgifterna vill jag säga till Alejo Vidal-Quadras att vi anser att tillämpningen av dem måste vara möjlig, måste vara ett effektivt instrument, för medlemsstaterna. Det är det enda vi vill säga när det gäller sociala avgifter, herr Vidal-Quadras. Det förefaller inte omöjligt att stödja det.

Det verkar dessutom viktigt att ha fysiska kontaktpunkter där information kan fås. Den digitala klyftan är trots allt otroligt verklig i dag.

Jag vill avsluta med en punkt som mycket väl kan vara den viktigaste. Vi anser att om konsumenterna vill vara medvetna om sina rättigheter och därmed välunderrättade måste de få en kopia av en stadga där deras rättigheter räknas upp tydligt och begripligt när de ingår avtal. Det är det som vår grupp kräver – varken mer eller mindre – att existerande rättigheter ställs samman och att konsumenterna får dem i form av ett läsligt dokument. Jag kan därför inte förstå inställningen hos kommissionen, kommissionsledamot Andris Piebalgs eller de övriga grupperna. För några månader sedan tillkännagav kommissionen en stadga. Nu, några månader senare, är det enda vi har en enkel informationskontrollista. Det förefaller nödvändigt att gå längre. Därför vädjar jag till de övriga grupperna att stödja det ändringsförslag som har lagts fram av den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet. Vi uppfinner inte hjulet på nytt – vi ber bara om att konsumenterna ska informeras om sina rättigheter genom att en kopia skickas till dem när de ingår ett avtal. Om det allvarligaste problemet i dag – såsom har noterats av Europeiska kommissionen – är tydlig information, eller snarare bristen på tydlig information, anser jag att vårt förslag erbjuder en lösning.

  Ján Hudacký, föredragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor. − (SK) Energisituationen i Europa och i hela världen tvingar oss att söka efter nya, effektiva lösningar för en tryggad försörjning i medlemsstaterna till rimliga priser, vilket förutsätter att energimarknaderna fortsätter att avregleras och att marknaden blir öppen och icke-diskriminerande.

Jag välkomnar Europeiska kommissionens ansträngningar att nå framsteg, skapa utrymme för tydliga regler och relationer mellan de berörda parterna på energimarknaderna. Detta bör leda till dels uppkomsten av en bättre konkurrensmiljö, dels skapa en effektiv regleringsmekanism som klarar att förhindra krissituationer.

Avsikter och verklighet är dock två helt skilda ting. Trots att energipaketet har varit föremål för många diskussioner och kompromissförslag väcker den fortfarande många frågor och osäkerheter. Vi vet alla att den största stötestenen är kommissionens förslag om åtskillnad mellan ägandet av produktionen och överföring inom ramen för vertikalt integrerade företag.

Är detta verkligen den mest effektiva modellen att sörja för ökad konkurrens, mindre diskriminering, lägre priser och högre investering? De otaliga analyser som påstås bekräfta dessa fördelar motsvaras av ett antal motargument som ger objektiva skäl att betvivla dessa fördelar.

Min inställning är ganska enkel men understöds av diskussioner med både dem som förespråkar och dem som motsätter sig uppdelning av ägandet. De medlemsstater som har andra modeller måste rimligen kunna välja. Åtta av dem föreslog den så kallade tredje vägen, som jag som fördragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor föreslog som alternativ till modellen med ägandeåtskillnad.

Det ovannämnda utskottet har faktiskt redan antagit detta förslag. Innan vi drar de definitiva slutsatserna bör vi förvissa oss om att varje föreslagen modell är funktionell, ger en kontinuerlig energitillförsel, är öppen och icke-diskriminerande, och om dess öppna och icke-diskriminerande karaktär kan eller inte kan uppnås via mer effektiv reglering.

Vi måste också göra klart huruvida den föreslagna lösningen innebär en kränkning av den privata äganderätten. I detta sammanhang anser jag att kompromissändringsförslag 166, framlagt av 40 ledamöter, som möjliggör tillämpning av den så kallade tredje vägen, är en optimal lösningen under de givna omständigheterna och respekterar kraven från ett betydande antal medlemsstater.

  Mariela Velichkova Baeva, föredragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor. − (BG) Syftet med förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning nr 1228 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel är att slutföra upprättandet av en gemensam energimarknad. I yttrandet från utskottet för ekonomi understryks förbättringen av konkurrensmiljön, undanröjandet av befintliga hindren för nya aktörer att få nättillträde och främjandet av investeringar som är viktiga för de nationella ekonomierna och för de enskilda konsumenterna. Regionalt samarbete och samverkan mellan nätoperatörerna bidrar till att kanalisera resurserna mot sammankopplingsmöjligheter och diversifiering av tillförseln. För Bulgarien, mitt land, som ligger i Europeiska unionens ytterkant är detta en möjlighet att aktivt samverka med europeiska elnät. Energiområdet drivs av efterfrågan, tillgång och miljökonsekvenser. I alla beslut måste den erhållna stimulansen av energisektorn beaktas och dess strategiska vikt för utvecklingen av moderna ekonomier.

  Alain Lipietz, fördragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Utskottet för ekonomi och valutafrågor reste till Paris för att granska alla dessa direktiv. Vi träffade även fackföreningar och de ansvariga för elkraftsöverföringssystemen.

Alla hade förespråkat en starkare byrå än den som kommissionen föreslår. Vi är bekanta med EG-domstolens rättspraxis och vi är helt medvetna om att kommissionen förslog att inte ändra fördraget för att undvika att skapa svårigheter.

Det är därför som utskottet för ekonomi och valutafrågor i sitt yttrande rekommenderar en förstärkning av allting som har att göra med övervakning, rekommendationer och befogenheter att uppskjuta, men avråder från att ge byrån befogenheter för administrativ övervakning som går så långt som till att utkräva böter.

Endast kommissionen har denna administrativa övervakningsbefogenhet. Jag anser att vi här kan beakta fördragen i deras nuvarande tillstånd och också behoven av marknadsreglering.

  András Gyürk, föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. − (HU) Herr talman, tack för att jag fick ordet. Herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Energikonsumenternas missnöje har ökat påtagligt under senare år till följd av de stigande priserna och det oöverblickbara regelverket. Det är av just detta skäl som det är så viktigt att Europaparlamentet snart kommer att ge sin välsignelse till ett lagstiftningspaket som kommer att bidra till att elmarknaden fungerar mer effektivt. Jag är övertygad om att den kraftiga prisstegringen och konsumenternas allt större hjälplöshet framför allt beror på en dåligt fungerande marknad. I många medlemsstater är det fortfarande så att konsumenterna konkurrerar om leverantörerna, i stället för tvärtom.

I Ungern, till exempel, innebär avregleringen av marknaden för närvarande högre priser och försämrade servicenivåer, på grund av det röriga sätt som avregleringen av marknaden sker på till följd av regeringens misstag. Antagandet av det paket med betänkanden som vi debatterar i dag kan sätta stopp för den situationen. Den nya lagstiftningen kan till sist möjliggöra verklig konkurrens på energimarknaden och leverantörerna kan till sist få möjlighet att verkligen konkurrera om konsumenterna.

Dessutom skapar energipaketet också bättre villkor för investeringar av det slag som är viktiga för EU:s framtida energiförsörjning. Det kommer att stimulera energieffektiviteten och enligt min mening även underlätta spridningen av förnybara energiformer. Ett annat välkommet inslag i förslagen är att de förstärker bestämmelserna om konsumentskydd, vars efterlevnad ofta är bristfällig för närvarande. Ett av skälen till att detta är särskilt viktigt nu är de snabbt stigande energipriserna, som är en viktig orsak till fattigdom. Enligt min mening bör insatser inom det energipolitiska området alltid utvärderas med hänsyn till vad som är tillfredsställande för konsumenterna. Vi tar ett viktigt steg i dag mot en mer effektiv reglering. Paketet med förslag kommer att öka konkurrensen samtidigt som försörjningstryggheten förbättras. Det är vår förhoppning att antagandet av paketet kommer att göra att EU:s energikonsumenter i framtiden inte behöver mötas av oskäliga priser till följd av bristfälligheter i regleringen. Tack, herr talman!

  Gabriela Creţu, Rap avis IMCO. − (RO) Bästa kolleger! Det ursprungliga förslaget till byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter gav parlamentet två möjligheter: att avslå förslaget om en meningslös institution eller att skapa en mer effektiv.

Parlamentet har valt den andra lösningen, inte trots Meroni-klausulen, men inom ramen för fördragsbestämmelserna. De ändringsförslag som antagits i utskotten, som i allmänhet går i samma riktning, har ändrat de ursprungliga befogenheterna betydligt. Följaktligen förväntar vi oss för närvarande att byrån genom sin verksamhet ska förstärka de nationella tillsynsmyndigheterna och stödja deras verksamhet, tillåta teknisk harmonisering av de europeiska näten, som en förutsättning för en verklig inre marknad och göra det möjligt för medlemsstaterna att ömsesidigt förse varandra med energi, under beaktande av konsumenternas intressen och under noga övervakning av utvecklingen på energimarknaden.

Vi förväntar oss att byrån ska bli ett användbart instrument för den gemensamma energipolitiken. Vi förväntar oss att föreskrivandet av dessa befogenheter varken kommer att minska Europeiska kommissionens möjligheter jämfört med parlamentets och i fullföljandet av energipolitiken eller att beslut av teknisk beskaffenhet kommer att ersätta de politiska besluten. Vårt slutmål förblir att tillhandahålla tillräckligt med energi till priser som är överkomliga för alla.

  Leopold Józef Rutowicz, föredragande för yttrandet från utskottet för inre marknaden och konsumentfrågor− (PL) Herr talman! Huruvida några fördelar kan dras av det energipaket som har antagits kommer till stor del att vara beroende av politiska beslut. Endast Frankrikes ledare har gjort energi och ekonomi till stor del oberoende av gas- och oljeimport. Ledarna i andra länder har saknat fantasi.

Den oförutsedda kraftiga ökningen av priserna på olja och gas tvingar oss att besluta om i vilken utsträckning vi ska utveckla kärnkraft och andra energikällor. Hur bör vi utnyttja näten för att avvärja en kris? De föreslagna regleringarna av tillträdet till nätet för gränsöverskridande elutbyte och gemensamma principer för den inre energimarknaden bör främja en fullständig synkronisering av näten i det gamla EU och i de nya länderna. Detta kommer att garantera ökad trygghet för energiförsörjningen och kan leda till en begränsning av energipriserna genom att öka konkurrensen.

Den byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter som har inrättats bör i samarbete med de enheter som är verksamma på marknaden sörja för att marknaden fungerar ordentligt. Byråns befogenheter borde ökas för att motsvara marknadens behov.

Jag stöder förordningen som främjar konkurrens och utbyggnad av kraftgenereringen.

  Gunnar Hökmark, för PPE-DE-gruppen. – Herr talman! Jag vill först av allt gratulera Eluned Morgan till hennes effektiva arbete med betänkandet.

Jag vill bara säga en sak som svar på hennes inlägg tidigare i dag: låt inte medlemsstaterna smita ifrån sitt ansvar att bekämpa energifattigdom och sörja för sina medborgares välfärd. Låt inte regeringarna abdikera från sitt ansvar.

Med detta sagt vill jag dock betona det som jag anser är den mest fundamentala frågan i den här diskussionen, nämligen: Är de europeiska energimarknaderna tillräckligt bra? Fungerar de tillräckligt väl? Är lagstiftningen tillräckligt bra i fråga om konsumenternas välfärd, lägre priser, näringslivet och konkurrenskraften samt möjligheterna att utnyttja energikällorna på bästa sätt, inte minst de förnybara?

Jag anser att det är rimligt att säga att svaret är ”nej”, om vi ska möta utmaningarna från klimatförändringen, minska energiberoendet och koppla samma de europeiska energimarknaderna med varandra.

Det är därför som vi behöver reform och det är därför som det är så viktigt att nytillkomna aktörer ges jämlika möjligheter, vilket gör att vi får en öppen och rättvis konkurrens. Det är i detta perspektiv som vi behöver se diskussionen om åtskillnad av ägandet. Jag anser att det är rådets ansvar att finna en kompromiss mellan sina medlemmar. Parlamentet har också ett ansvar att försöka bidra till bästa möjliga lösning och vi har ett gemensamt ansvar.

Jag ber både det nuvarande och det kommande ordförandeskapet att ta denna fråga på allvar. Dagens energimarknader är inte tillräckligt bra. Vi har ett gemensamt ansvar att uppnå bästa möjliga lösning och det är därför som vi hoppas att ni lyssnar på parlamentet och som vi lyssnar på er.

  Reino Paasilinna, för PSE-gruppen. – (FI) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden och alla andra, särskilt Eluned Morgan, som har slutfört en svår uppgift. Vi föreslår bland annat att konsumenterna ska har rätt till ersättning om en avtalad tjänst och dess överenskomna kvalitet inte levereras. Konsumenterna borde ha rätt att byta leverantör snabbare och få tillgång till information om en produkts energibakgrund: till exempel dess effekter på miljön.

Både min grupp och majoriteten av utskottet stödde kommissionen i frågan om åtskillnad av ägandet. Det bör finnas ett system för åtskillnad för energiproducenter, som gör dem oberoende av systemoperatörerna och av dem som äger energinäten. Med andra ord har vi ingen tilltro till den "stora" modellen. Den förlorade med knapp marginal i omröstningen.

I vissa länder fungerar konkurrensen och det är lätt för konsumenterna att välja. I andra länder är detta dock helt omöjligt. De flesta länder har öppnat sina marknader men några få fortsätter med sin decenniegamla protektionistiska politik, samtidigt som de tar över marknaderna för andra.

I många länder är det i praktiken omöjligt för nya energiföretag att konkurrera på marknaden under rättvisa villkor. Vi vill göra något åt detta. Situationen har lett till en försämring av konkurrensen, dåliga investeringar och orimligt höga konsumentpriser.

Så mycket som 77 procent av energin i Europeiska unionen produceras från fossila bränslen. De nuvarande slösaktiga sätten att använda energi har kommit till vägens ände, när de fossila reserverna blir allt magrare och allt färre, samtidigt som det är färre och färre som kontrollerar dem. Endast på en livskraftig och framgångsrik marknad är det möjligt att utveckla ett effektivt system för handel med utsläppsrätter, industribaserade utsläppsfria energikällor och ett EU som är självförsörjande på energi.

Den överenskommelse som uppnåddes i fredags i Luxemburg kan vara något som börjar närma sig vad parlamentet vill ha, även med några få extra inslag. Till exempel behöver konsumentskyddet förstärkas. Detta är parlamentets önskemål. Kommissionen har fortfarande för många befogenheter i det förslag som vi har framför oss. Kommittéförfarandet får inte bli en grundläggande princip i lagstiftningen. Den är inte en grundläggande princip.

Vi behöver ha separata sanktioner för genomförandet av nya direktiv. Unionens överträdelseförfaranden är ineffektiva, för långsamma och för politiska. Vårt mål är att uppnå harmoni under det franska ordförandeskapet och jag hoppas att det kommande ordförandeskapet tar sitt ansvar på ett framgångsrikt sätt så att den aktuella frågan kan avslutas för årets utgång.

  Šarūnas Birutis, för ALDE-gruppen. – (LT) Jag vill gratulera föredraganden Eluned Morgan och uttrycka min tacksamhet till mina kolleger, skuggfördragande, för deras konstruktiva arbete. Detta dokument är ett viktigt steg mot att skapa en enad och konkurrenskraftig EU-energimarknad. Vi har tagit nästa steg, som är en viktig förutsättning för att garantera konkurrens på marknaden och tillvarata konsumenternas intresse.

Enligt min mening är den ändrade överenskommelsen huvudsakligen i linje med de strategiska målen för de flesta medlemsstaters energipolitik, det vill säga upprättandet av en effektiv, integrerad inre EU-marknad.

Det är bara ett par saker som jag skulle vilja påpeka. För det första fortsätter frågan om energiförsörjning att ha stor betydelse i samband med direktivet. När det gäller energiprojekt i syfte att eliminera energiöar, som Litauen och övriga baltstater samt vissa andra regioner, är den politiska viljan oerhört viktig tillsammans med den allmänna EU-politiken för gemensam finansiering.

Det är viktigt att denna idé om samarbete mellan de ansvariga för överföringssystemen i syfte att utveckla en integrerad europeisk energimarknad faktiskt genomförs och inte förblir ett diskussionsämne. Jag vill därför uppmana mina parlamentskolleger att stödja ändringsförslag 168. Det skulle hjälpa oss att nå fram till ett beslut om anslutningsfrågan.

För det andra finns det inget tvivel om att principen om ömsesidighet fortsätter att vara viktig i samband med tredjelandsaktörer.

För det tredje kommer införandet av en EU-byrå att påtagligt underlätta samarbetet mellan nationella tillsynsmyndigheter och konsolidera den inre marknaden. Byrån bör ges tillräckliga beslutsbefogenheter.

För det fjärde kan frågan om de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende inte överskattas. Deras tillsättande måste vara öppet och deras verksamhet fritt från varje inflytande från politiker eller verkställande förvaltning. Behörigheten för alla medlemsstaters tillsynsmyndigheter bör samordnas.

Steg för steg kan sedan den gemensamma energimarknaden och den gemensamma energipolitiken utvecklas, vilket kan trygga tillförseln och ett högsta godtagbart pris för alla konsumenter. Ju förr detta sker, desto bättre.

  Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag vill förena mig med mina parlamentskolleger i de tack som har framförts för gott samarbete mellan föredraganden om detta paket och vill vara den första som svarar på en anklagelse som spelade en viktig roll i den tyska diskussionen om energipaketet och särskilt åtskillnaden av produktion och överföringsnäten.

Vi européer anklagas ständigt för att göra livet svårt för stora, framgångsrika företag. Jag hittade inte någon sådan negativ inriktning i de diskussioner som fördes i utskotten – inte alls. Enligt min mening är det en positiv lista som inte nog ofta kan läggas fram av Bryssel. Vi vill ha rättvisa priser på energi, särskilt på el. Vi vill ha öppen prissättning, rättvisa marknadsvillkor – även för nya och mindre produktionsföretag. Vi vill också ha bättre villkor för decentralisering – en viktig förutsättning för att kunna organisera överföringsnäten så att förnybara energier och effektivisering kan utnyttjas effektivt. Det som också är viktigt för oss är att sätta stopp för det slöseri som sker överallt i de nuvarande nätstrukturerna. Om detta inte är en positiv lista över mål för energipaketet, då vet jag inte hur det skulle kunna förbättras.

Mina parlamentskolleger som inte instämmer i majoritetsbeslutet i utskottet för industrifrågor, forskning och energi säger att marknaden, om den får fungera och lämnas i fred politiskt kan uppnå alla dessa mål av sig själv. Hittills har dock den så kallade energimarknaden i Europa pressat upp priserna till högsta tänkbara nivå, och de stiger fortfarande. I dessa länder finns det absolut ingen öppen prisinformation alls. Koncentrationen av energimarknaden fortsätter och klimatmålen, miljömålen tillgodoses inte alls eller på ett undermåligt sätt.

Åtskillnaden av produktion och överföringsnäten är ett viktigt steg mot att föra oss närmare de positiva målen för energipolitiken. Mot bakgrund av den irländska omröstningen förra veckoslutet är det inte heller önskvärt med en tysk-fransk politisk kartell som motarbetar parlamentets förslag och de ursprungliga förslagen från kommissionen, eftersom detta är en klassisk kompromissfråga. Tyskarna och fransmännen, Angela Merkel och Nicolas Sarkozy, stöder för närvarande sina inhemska företag.

Det som vi vill se beaktat är konsumenternas intresse och frågan om huruvida vi verkligen har framtidssäkrat vår energisektor eller inte. Majoriteten av medborgarna skulle inte välja ett företagens EU utan skulle i det här fallet välja ett EU med konsumentskydd och rättvisa. Tack för er uppmärksamhet.

  Romano Maria La Russa, för UEN-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Trots de fina förslag som antagits av utskottet för industrifrågor, forskning och energi, där den ståndpunkt som lagts fram i Morganbetänkandet varmt välkomnas – och jag vill också gratulera föredraganden till det utmärkta arbete hon har utfört – måste jag beklagligtvis konstatera att de ståndpunkter som nyligen har framkommit enligt min mening är utformade för att förändra utskottets goda resultat.

Jag avser rådets slutsatser, som lämnar föga utrymmet för konkret förändring av strategin för att skapa en konkurrenskraftig och konkurrensbaserad energimarknad. Rådet förslår ITO-modellen, som faktiskt är ganska lik den tredje vägen. Förslaget förefaller enligt min mening inte alls överensstämma med det arbete som utförts av utskottet, och godkänts av en betydande majoritet, om full åtskillnad av ägandet och en fullständig motsättning till inrättandet av alternativa system för att inte tala om byråns marginella roll. Jag undrar därför vad som är meningen med att inrätta en byrå om den endast förutsätts fylla en rent rådgivande funktion?

Om vi försöker ta oss förbi den rådande skillnaderna mellan rättsverken skulle vi enligt rådet förvärra situationen och skapa ännu mer snedvridning. Jag hoppas därför att parlamentet kommer att utöva sin rösträtt med urskiljning och hålla fast vid den linje som Eluned Morgan utstakat.

ORDFÖRANDESKAP: MORGANTINI
Vice talman

  Miloslav Ransdorf, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Jag vill säga till kommissionsledamoten Andris Piebalgs är bunden och har i grunden fallit offer för byråkrater som vill få oss att snabbt vidta åtgärder utan att ge dem tillräcklig eftertanke. Det är också sant att data som är tillgängliga för oss inte är tillförlitliga. Data som gjorts tillgängliga för oss härrör från 2003/2004, samtidigt som energimarknaderna faktiskt inte avreglerades helt förrän i juni 2007, och den praktiska informationen om skillnaderna mellan gamla och nya medlemsstater har ännu inte slutförts. Det måste också sägas att den praktiska information som vunnits från de första två energipaketen ännu inte har utvärderats. Jag anser att utöver denna kritik, som också gäller underskattningen av riskerna för medlemsstaternas energiförsörjning – risker som är för höga eftersom en verklig förmögenhet dumpats på marknaden utan någon säkerhetsmekanism som garanterar att de inte hamnar i fel händer – måste vissa positiva lösningar också lämnas.

Jag anser att byrån borde ha behörighet som skulle göra det möjligt för den att förhindra elavbrott och att kommission borde ha behörighet att införa ett prisstopp om de genomsnittliga energipriserna år efter år stiger med mer än 30 procent per år i alla medlemsstaterna. Om den genomsnittliga höjningen i medlemsstaterna uppnår 30 procent borde kommissionsledamoten Andris Piebalgs och hans kolleger kunna införa ett prisstopp, så som många EU-medborgares erfarenhet för närvarande visar, särskilt fiskares och transportföretags. Jag anser att denna åtgärd skulle få ett positivt bemötande i EU:s medlemsstater och förbättra vår gemenskaps anseende.

  John Whittaker, för IND/DEM-gruppen. – Herr talman! Dessa betänkanden ger oss den vanliga önskelistan med oförenliga mål: tryggad energiförsörjning, en effektiv energimarknad, minskning av koldioxidutsläppen, harmoniserade regler för alla länder och billig energi för pensionärer. Tja, billig energi för somliga betyder energi som betalas av oss andra.

Kanske vi anser att vi vinner vänner genom att tvinga regeringar att subventionera energi för dem som lider av den så kallade ”energifattigdomen”. Finns det något verksamhetsområde där EU litar på nationella regeringar för att göra det som de anser är bäst för sitt folk? En sak som dessa betänkanden borde framhålla men inte gör är dårskapen i målen för koldioxid och förnybar energi. Oljepriset är högt och kommer sannolikt att förbli högt, ändå kommer energikostnaden för konsumenterna att fortsätta att vara ännu högre för att subventionera förnybara energiformer.

Ironiskt nog är fortsatt höga energipriser det som krävs för att minska koldioxidutsläppen. De kommer att minska förbrukningen och stimulera utvecklingen av alternativa källor betydligt mer effektivt än antalet mål och direktiv. Vem vet? Vi kanske till sist upptäcker att vindkraft blir livskraftigt.

Till sist kommer det att vara mycket svårt att införa harmoniserade regler om åtskillnad i alla 27 medlemsstaterna, oberoende av vilka fördelar de kan eller inte kan medföra. Länder skulle faktiskt vara dåraktiga om de i alltför hög grad litade på sina grannar för energitillförsel. När ljuset släcks, när sjukhusen inte har någon elkraft, kommer de nationella intressena att råda oavsett order från den föreslagna EU-tillsynsmyndigheten. Det är så det är.

  Jana Bobošíková (NI). - (CS) Jag instämmer verkligen i att medlemsstaterna bör få behålla sin frihet att fastställa ägarrelationerna mellan energiproducenter och överföringsnät. Jag välkomnar också förstärkningen av de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende rättigheter och skyldigheter. I fråga om tillträdet till de transeuropeiska näten ser jag de explicita auktionerna som en god lösning. Självklart ska överskotten från auktionerna investeras i taxorna. Jag instämmer också i att byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter bör drivas enligt principen att varje land har en röst.

Mina damer och herrar! Jag måste dock säga att jag inte är övertygad om att åtskillnad av ägandet, auktioner eller inrättandet av ännu en byrå är det bästa sättet att få bättre elmarknader. Vi står inför realiteten av stigande energipriser och energikonsumtion och detta kräver enligt min mening att fler kraftverk byggs och särskilt en kraftig förstärkning av överföringsnäten. Det är också nödvändigt att förstärka och stödja kärnkraftsalternativet som en ren och säker energikälla. Vi måste sluta att vara rädda för kärnkraft.

  Nickolay Mladenov (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag anser att den här kammaren tillsammans med rådet och kommissionen är mycket starkt övertygade om konsumenträttigheterna inom energisektorn i Europa ska anges klart och tydligt och ges ett bra skydd. Vi är alla övertygade om att mekanismerna behöver angripa de rådande bristerna i våra system i hela Europeiska unionen.

Vi är också överens om att vi behöver ett verktyg för att klargöra och konsolidera de energirättigheter som finns i europeisk och nationell lagstiftning. Vi är överens om att detta verktyg bör ingå i en bredare informationsstrategi där kommissionens checklista också är en viktig del.

Det betänkande som Mia De Vits har utarbetat – och jag vill berömma henne för det arbete som hon utfört tillsammans med övriga skuggföredraganden – är ett viktigt steg för att bidra till denna debatt. Det besvarar vissa av de viktiga frågor som EU:s medborgare har ställt till oss och jag vill helt kort ta upp vissa av dessa frågor.

EU:s medborgare vill betala för det som de konsumerar och de vill veta vad det betalar för. Så för det första, talar betänkandet mycket starkt för behovet av öppna priser och insisterar på att dessa priser ska bygga enbart på konsumtion, att faktorer bör utformas enligt de bästa metoder som finns i Europeiska unionen, att de bör vara jämförbara och att taxesimuleringar bör finnas så att konsumenterna kan se vilket företag som erbjuder dem det bästa alternativet.

Konsumenterna vill ha valmöjlighet och de vill skyddas mot att kopplas ned från nätet, och det är därför som betänkandet fäster särskild uppmärksamhet vid detta. Det talas om behovet av att ge skydd mot nedkoppling och att använda detta enbart som den sista utvägen i medlemsstaterna.

Slutligen tar betänkandet upp frågan om sårbara konsumenter. Jag instämmer mycket med Gunnar Hökmark som tidigare sa att vi inte bör låta medlemsstaterna smita ifrån sitt ansvar. Ansvaret att skydda sårbara konsumenter ligger hos medlemsstaterna: det är detta som vi betalar våra skatter för.

Mina damer och herrar! Jag uppmanar er att i morgon rösta för det betänkande som har lagts fram för kammaren.

  Anne Laperrouze (ALDE). – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Mitt anförande kommer att koncentreras på frågan om åtskillnad av ägandet, trots att jag inte anser att detta är den allra viktigaste frågan. Jag anser faktiskt att vi har slösat bort för mycket tid på den frågan.

För åtskillnad eller inte åtskillnad, det är inte det som är frågan. För att förvalta ett nät krävs branschkunskaper. El kan inte lagras, frekvensen och spänningen i ett nät måste upprätthållas enligt efterfrågan på marknaden. Med åtskillnad av ägandet löper kommissionen fortfarande risken att systemen drivs spekulativt eller politiskt. Frågan om ägandeskap, företagsledning och nätsäkerhet har inte enligt min mening analyserats tillräckligt.

Bortsett från den frågan har vi lyckats främja betydelsen av en av de viktigaste aktörerna i för den inre marknadens funktion: tillsynsmyndigheterna. De måste ges verkliga befogenheter så att de kan utöva sina rättigheter och skyldigheter. Genom byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter kommer tillsynsmyndigheterna att få en avgörande roll när det gäller gränsöverskridande frågor och harmoniseringen av tekniska bestämmelser för att säkerställa att våra nät fungerar bättre och säkrare.

Gruppen Alliansen för liberaler och demokrater för Europa har lagt fram tre ändringsförslag: i det första understryks att den inre marknadens funktion måste vara beroende av de privata och industriella konsumenternas behov. Detta är självklart, men ändå värt att upprepa. Det andra ändringsförslaget gäller långsiktiga kontrakt som måst överensstämma med vissa principer. Dessa bör inte ses som hinder för konkurrensen utan som en stabiliserande faktor. Det bör betonas att detta begärs av industrikonsumenter. Syftet med det tredje ändringsförslaget är att väcka diskussion. Det gäller frågan om kommissionen i samråd med alla marknadsaktörer överväger att bli ansvarig för ett europeiskt överföringssystem. Detta kan vara långt borta men är en intressant punkt att fundera över. Framtiden för den inre elmarknaden skulle kunna garanteras med ett europeiskt elöverföringsnät.

  Claude Turmes (Verts/ALE). - (EN) Fru talman! Den här marknaden är inte en marknad utan en rånkupp: som kostar EU:s konsumenter ungefär 70 miljarder per år i orättmätiga extraförtjänster som går till 10 eller 12 stora energioligopol i Europa. Jag förstår helt att dessa bolag vill att denna ordning ska fortsätta. Hur behåller de dessa orättmätiga extraförtjänster? För det första förhindrar ni åtskillnad av ägandet. Jag beklagar, men Frankrike och Tyskland är inte några små och avlägset belägna EU-medlemsstater. Om de inte genomför åtskillnaden kommer vi aldrig att få ett verkligt integrerat nät och vi kommer aldrig att lösa konflikten mellan att producera el, handla med den och underlätta konkurrensen genom ert nät.

Den andra frågan – och det är detta som sker nu – är att de försöker undgå tillsyn både från tillsynsmyndigheterna och från kartellmyndigheterna. Därför att de vill skapa regionala marknader. Om vi emellertid inte har en stark EU-byrå kommer dessa regionala marknader att vara ett regleringsmässigt ingenmansland: E.ON, RWE och EDF är för stora för en regional marknad – Frankrike, Tyskland och Beneluxländerna. Utan en stark EU-byrå och ett bättre gränssnitt mellan tillsynsmyndigheterna och kartellmyndigheterna kommer denna rånkupp på 70 miljarder euro att fortsätta.

  Eugenijus Maldeikis (UEN). – (LT) Jag vill börja med att tack föredraganden för deras balanserade arbete och utmärkta samarbete. De hade en ganska svår uppgift, eftersom kommissionen hade föreslagit en mycket komplex, ny uppläggning för dokumentet, paketet med dokument. Den europeiska elmarknaden (vars modell fastställts under loppet av decennier) byggde på bolag som var vertikalt integrerade nationellt, som var verksamma inom sina egna marknader, och skyddade dem.

Så vitt jag vet har vi tre huvudriktningar och tre huvudidéer: utvecklingen av koncentrationsprocessen i europeisk skala, avskaffandet av nationella restriktioner för genomförandet av principen om åtskillnad mellan verksamheter. Jag ser den andra principen som en förstärkning av centraliseringen genom inrättandet av en EU-byrå, i syfte att uppnå bättre samordning mellan nationella tillsynsmyndigheter, vilket är mycket bra, och de flesta av oss är för detta.

Den tredje principen, som inte klargjordes och enligt min mening fortfarande är oklar, väcker ett antal frågor. Det är principen om isolering från tredjepartsinvesteringar i europeiska överföringssystem, vilket skulle kunna… Kommissionen underlät att lämna klara svar på frågan om dess framtidsvision och vilka politiska, finansiella och ekonomiska risker som kan följa i fråga om hur konsekvenserna av genomförandet av denna princip skulle påverka energipolitiken eller den allmänna EU-politiken.

Det är ytterligare en sak som jag skulle vilja nämna: de marknadsimpulser som hänvisats till och principen om åtskillnad mellan verksamheter är inte tillräckligt starka för att förändra energimarknadens karaktär av naturligt monopol, eftersom vissa isolerade marknader finns kvar, liksom regionala marknader. Därför måste politiska överenskommelser uppnås på global nivå under sådana omständigheter.…

(Talmannen avbröt talaren.)

  Esko Seppänen (GUE/NGL). - (FI) Fru talman, herr kommissionsledamot! Det mest säkra slutresultatet av avreglering och harmonisering av Europeiska unionens energimarknader är en kraftig höjning av elpriset. Detta beror på prissättningsmekanismen för el, så som Claude Turmes visade.

Marknadspriset bestäms av kraftbörsen. Priset på elkraft bestäms därför av den dyraste produktionskostnaden för den dyraste produkten. När den dyraste formen av energi är kolbaserad, är energibörsen en vinstmaskin för producenterna av vattenkraft och kärnkraft. Samma bolag gör också vinster av EU:s system för handel med utsläppsrätter. Utsläppsrätterna på börserna kommer också att läggas till i priset på el för vars produktion de inte behövs.

Vi måste lära oss läxan av erfarenheterna i Förenta staterna. En frivilligorganisation som kallas Public Citizen har beräknat att i 14 delstater där priset på el inte är reglerat är det 52 procent högre än i de 36 delstater där priset är reglerat. Problemet med elprismekanismen har ignorerats i Eluned Morgans betänkande.

  Nils Lundgren (IND/DEM). - Elmarknaden har varit mer eller mindre monopoliserad i alla industriländer. Ekonomisk forskning har visat stora samhällsekonomiska vinster av att elmarknaden blir en konkurrensmarknad, men då är det viktigt att även bryta upp vertikala bindningar. Elproducenter bör inte också hantera eldistributionen till kunderna, det krävs en s.k. unbundling av elbranschen. Ett fåtal EU-länder genomför sådana reformer. Det gäller de nordiska länderna, Storbritannien, Nederländerna och Spanien. EU:s institutioner har inte behövts. Länderna gör det i eget välförstått intresse. Motståndet är stort i många viktiga länder, t.ex. Frankrike och Tyskland, som är mera intresserade av EU-staten än av det välstånd som en fri inre marknad ger.

Det finns ett starkt motiv för att EU ska driva på dem. Effektiviteten och välståndet stiger för alla européer om konkurrensen i elsektorn omfattar hela den väldiga EU-marknaden. Det som krävs är politiskt tryck på de medlemsstater som inte vill ha konkurrens.

  Hans-Peter Martin (NI). – (DE) Fru talman! Oavsett om ni gillar det eller inte har Irland röstat. Nu måste ni respektera detta beslut. EU har århundradets möjlighet, och med det menar jag att EU till sist måste bli demokratiskt och effektivt. För energimarknaden innebär detta att inte bromsa upp. Att bli fast med de stora tigrarna, RWE, EDF – är att hamna mitt i händelsernas centrum, där problemen finns, genomföra åtskillnaden och tillämpa subsidiaritet. Det är möjligt, det skulle vara visionärt, men det har inget som helst att göra med hittillsvarande EU, styrt som det är av lobbyintressen och deras maktcenter. Å andra sidan om vi inte gör något för att förändra detta område, och om ni inte beaktar omröstningen på Irland och dödsförklarar reformfördraget, då kommer chansen till århundradets förändring för ett demokratiskt EU och för en rättvis energimarknad att bli till en värld där extremister, både till vänster och till höger, är dem som har makten.

  Herbert Reul (PPE-DE). – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Vi har alla kommit överens om att detta handlar om bättre priser, ökade investeringar i överföringsnäten och om gränsöverskridande sammankopplingar för att skapa mer konkurrens och en marknad som inte i så hög grad styrs av ett eller några få bolag.

När vi sedan vägde samman fakta fann vi att de som lämnats av kommissionen inte stämde alls. Det finns inte något bevis, inga fakta belägger att åtskillnad av ägandet leder till bättre priser och ökad investering. Det är inte sant – eller kan ni förklara för mig varför priserna är högre i Förenade kungariket? Investeras det mer i Spanien? Finns det mindre, eller mer, konkurrens där än i andra länder? Fakta visar på ett avgörande sätt att det inte finns en standardlösning som passar alla.

Det förnuftiga är därför att söka efter en kompromiss som gör att medlemsstater som vill uppnå detta mål – som måste uppnås – genom att välja en annan väg har frihet att göra så. Detta är bakgrunden till försöket till ett tredje alternativ, en tredje väg. Det är förresten intressant att notera att vi i utskottet för industrifrågor, forskning och energi har avancerat en bit i fråga om detta under de senaste månaderna. Det finns andra utskott som har röstat emot åtskillnad av ägandet. I vårt utskott finns det en ny kompromiss om gas, som utarbetats av Anne Laperrouze och Alejo Vidal-Quadras. Det finns också en ny kompromiss inom rådet. Vi röstar på allvar igen i morgon om elektricitet för att återupprätta det sätt som saker och ting var på för flera månader sedan. Detta är dock överspelat. Detta kommer inte att bli resultatet.

Ett parlament som vill tas på allvar måste vara öppet för dessa nya förhållanden och ändringar. Vi har jäktats på igenom hela processen och jag fick hela tiden höra att vi var tvungna att arbeta fortare, vi måste skynda oss, vi kunde fortfarande försöka experimentet att hitta smartare lösningar som går i riktning med parlamentets beslut. Därför uppmanar jag er att gå utöver partilinjerna och rösta om förslagen som vi har lagt fram här, för att hitta kompromisser enligt de linjer som vi har röstat om i fråga om gas och det som rådet röstade för.

  Edit Herczog (PSE). - (HU) Fru talman, herr kommissionsledamot! Vi har tagit ett enormt steg under det gångna året, eftersom det är ett enormt steg för hela EU att inrätta en gemensam energipolitik. Vi talar om en energipolitik där man på en och samma gång främjar EU-medlemsstaternas strategiska intressen, EU-medborgarnas rättigheter och skydd samt den europeiska ekonomins konkurrenskraft och tillväxt, och dessutom bevarar vår miljö. Dessa fem förslag ger utsikter att åstadkomma det slags marknadsintegration som inte bara kommer att omvandla energiföretagens verksamhetsmetoder och särskilja och öka insynen i hur energi genereras, överförs och levereras, utan också i högre grad än någonsin prioritera energikonsumenternas grundläggande rättigheter och skydd. När det gäller europeisk samordning måste uppgiften att övervaka att marknadskonkurrensen blir rättvis, stimulera den gränsöverskridande energihandeln och se till att höga normer uppnås som svar på konsumenternas krav anförtros åt en myndighet som har större befogenheter än hittills och som är oberoende både av regeringar och energisektorn. Det är därför EU:s lagstiftare beslutsamt strävar efter att inrätta en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Det förslag till betänkande som lagts fram av min kollega Renato Brunetta, och som senare övertogs av Giles Chichester, syftar till detta. Jag hade glädjen att få samarbeta med dem som skuggföredragande för socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet (PSE). Jag ser det som en stor framgång att detta gemensamt utformade förslag till förordning inte bara kommer att främja samarbetet mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter, genom att inrätta en ansvarig, oberoende och stark europeisk byrå, utan att det också kommer att bidra till att nå det främsta målet, nämligen att stödja de regionala marknaderna och utveckla näten. Vi socialdemokrater har krävt att en stark och oberoende myndighet ska inrättas, eftersom vi vet att på en liberaliserad europeisk marknad vill alla köpa där det är billigast och sälja där det är dyrast. Därför behöver vi verkligen den här typen av tillsynsmyndighet som kommer att vidta åtgärder för att bekämpa eventuella snedvridningar som kan uppstå på marknaden. Det ligger i Ungerns och alla de andra små medlemsstaternas intresse att inrätta en stark myndighet och därmed bidra till att säkra dess oberoende, få till stånd ett samarbete, främja insyn på marknaden och säkra utvecklingsinvesteringar.

Jag vill påminna alla om att den europeiska energiförsörjningen inte är en ideologisk fråga. Världen har för alltid förändrats. Hela kontinenter börjar konkurrera inom energisektorn och i ärlighetens namn är det ju så att ingen kan fortsätta att stå utanför el eller motorisering. Energipolitikens mål är att trygga EU:s energiförsörjning och konkurrenskraft. Jag vill ändå avsluta med att säga att PSE-gruppen anser att konsumenterna bör behandlas som den viktigaste komponenten i EU:s energipolitik. Vi beklagar verkligen att våra konservativa kolleger inte vill stödja en bindande energikonsumentstadga. Tack för er uppmärksamhet.

  Wolf Klinz (ALDE). – (DE) Fru talman! Under de senaste minuterna har vi talat mycket om elindustrin. Jag välkomnar att Mia De Vits på ett mycket direkt sätt tar upp energikonsumenternas rättigheter i sitt betänkande. Det är nämligen avgörande att se till att konsumenterna känner till sina rättigheter och att de också kan vara säkra på att deras rättigheter tillvaratas.

Men till skillnad från Mia De Vits anser jag inte att vi behöver helt nya lagar, framför allt inte EU-lagstiftning. Det handlar snarare om att införliva befintlig lagstiftning ordentligt och på ett lämpligt sätt i den nationella lagstiftningen. Vi behöver därför starka tillsynsmyndigheter som kan sörja för detta och vi måste se till att vi har en fullgod insyn så att konsumenterna verkligen känner till sina rättigheter. Stadgan kan utgöra ett viktigt komplement till detta, inte bara genom att bli ett rättsligt bindande dokument, utan helt enkelt genom att ge en referenspunkt för politiken och ekonomin, genom att sammanfatta konsumentskyddslagstiftningen på energiområdet.

Vi vet alla – det är en självklarhet – att våra medborgare kan spela en viktig roll i samhället och ekonomin endast om de har tillgång till en god energiförsörjning. Därför är det verkligen viktigt att vi ser till att alla, även de fattiga och de allra fattigaste bland dessa, får vad de har rätt till. Men jag tycker inte att det är Bryssels sak att föreskriva sociala tariffer. Det bör vi överlåta åt medlemsstaterna och deras elindustri. Annars blir det bara en omfördelningsmekanism vi inför. Det bästa scenariot vore att koppla skyddet av de fattiga till de effektivitetsåtgärder som krävs för att vi ska kunna nå våra klimatmål. Intelligenta lösningar som digitala mätare kan vara till stor nytta här. Här har jag ingenting emot att uppmuntra elindustrin att införa sådana inom tio år. Då vet konsumenterna exakt hur mycket de förbrukar och kan planera sin tillvaro och ekonomi utifrån det.

  Alyn Smith (Verts/ALE). - (EN) Fru talman! Jag vill precis som tidigare talare gratulera våra föredragande. Jag anser att parlamentet har gjort ett bra jobb i dag för Europas konsumenter, men jag vill särskilt nämna en fråga och ett ändringsförslag. Det är ändringsförslag 161 till Morganbetänkandet, där bättre nättillträde förespråkas för operatörer inom förnybar energi. Jag hoppas att detta ändringsförslag kommer att antas vid vår omröstning i morgon. Nu vill jag se större handlingskraft från kommissionen i de fall där de nationella myndigheterna faktiskt är en del av problemet snarare än en del av lösningen.

Ett exempel är Storbritannien och vår nationella myndighet Ofgem, som har en lokal prissättningsmekanism för tillträde till det brittiska nätet som faktiskt diskriminerar operatörer inom förnybar energi i mitt hemland Skottland. Jag skulle vilja se mer av europeisk samordningsåtgärder mot de enskilda operatörer i medlemsstaterna som är en del av problemet. Jag anser att vi har kommit en god bit på vägen mot det i dag och ser fram emot mer av samma slag.

  Konrad Szymański (UEN). – (PL) Mina gratulationer till betänkandena, där vår kontinents viktigaste konsumentrelaterade och politiska problem tas upp. Åtskillnad mellan eldistribution och elproduktion och elhandel är ytterst viktigt både för enskilda kunder och industrikunder. På de ställen där åtskillnad har genomförts har energipriserna sjunkit eller stigit långsammare. I länder där åtskillnad har gjorts steg hushållens energipriser med i genomsnitt 3 procent under 1998–2006. I de länder där åtskillnad inte gjorts steg energipriserna med 28 procent. En snarlik utveckling har skett på industrikundernas marknad.

Men i dag handlar energi också om försörjningstrygghet, med andra ord om politik. Rysslands statliga monopol har utökat sina investeringar i 16 EU-länder. I Tyskland, Frankrike och Italien har Gazprom till och med tillträde till enskilda konsumenter. Det är ett fullgott skäl för att genomföra ömsesidighetsprincipen i handelsförbindelserna med tredjeländer. Annars blir vi försvarslösa och kommer att få betala med vår trygghet.

  Kyriacos Triantaphyllides (GUE/NGL). – (EL) Fru talman! Det genomgående temat i förslagen om energimarknaden är omstrukturering som gynnar privata företag, medan offentliga energileverantörer försvagas och får bära de underliggande kostnaderna.

I mitt hemland, där energimarknaden kontrolleras av offentliga leverantörer i allmänhetens intresse, skulle en sådan utveckling få mycket negativa konsekvenser. EU begär att pyramidens bas ska anförtros åt kapitalistiska företag så att priserna för andra varor kan fastställas. Det beror på att energi i stor utsträckning styr produktionskostnaderna, som ytterst förs vidare till konsumenterna.

I dagens läge med allt större efterfrågan på energi och stadigt stigande oljepriser vore det katastrofalt att lämna energimarknaden i händerna på de privata energijättarna, med karteller som trolig följd. Teorin om prisreglering genom konkurrens är bara en myt. I praktiken har detta lett till att mäktiga monopol skapats inom flera ekonomiska sektorer, vilket fått förödande följder för marknaden och konsumenterna.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Fru talman! Nog måste EU:s energiberoende äntligen bli en topprioriterad fråga, med tanke på det rekordhöga oljepriset! EU måste minska sitt nuvarande beroende av Gulfstaterna. Vi måste förbättra våra förbindelser med andra länder än Ryssland, utan att bli alltför beroende. Vi måste också fundera över hur vi ska göra med Iran på längre sikt. Om en undersökning skulle visa att vi sätter alltför stor tilltro till vaga löften från centralasiatiska diktatorer och obekräftade rapporter om oljelager när det gäller Nabucco-rörledningen, så måste vi utveckla ett konstruktivt förhållande till Iran, som trots allt har världens näst största oljereserver.

Vi får inte glömma att Gulfstaternas ständigt ökande vinster, som genereras av de snabbt stigande oljepriserna, också används för att främja islamisk fundamentalism runtom i världen. Det är ytterligare ett skäl som jag anser talar för att vi i EU måste satsa mer på alternativa energikällor.

  Jerzy Buzek (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Jag gratulerar kommissionsledamoten, men också föredragandena till deras utmärkta betänkanden och deras fina insatser för att utarbeta direktiv som kan ena den europeiska energimarknaden. Långsiktiga investeringar, solidaritetsprincipen, marknadstillträde, reglering av gränsöverskridande flöden – det är de centrala målen i dessa förordningar. Vi får inte glömma att när allt kommer omkring är det konsumenten som kommer i första rummet – det är kärnan i alla dessa förordningar, att skydda konsumenterna, användarnas intressen och energin i EU. Vi får heller inte glömma att våra förordningar inte kan lösa alla problem, såsom de stigande oljepriserna, och de kan heller inte hindra de stigande energipriser som beror på införandet av avgifter för koldioxidutsläpp. Däremot kommer de väsentligt att förenkla och stödja våra åtgärder i energiförbrukarnas intresse.

Låt oss säga till oss själva att ja, vi vet att den lösning som föreslås i Morganbetänkandet antagligen inte kommer att vara slutgiltig. Det vi har här är en utmärkt grund för diskussioner med rådet om en slutlig lösning. Den slutliga lösningen, som rör elström, måste skilja sig lagom från lösningarna i det andra paketet, annars är det meningslöst att införa ett tredje paket. Samtidigt måste lösningarna för gas likna lösningarna för el, men de får absolut inte vara identiska. I dag är det uppenbart för oss att åtskillnaden av ägandet på energimarknaden kommer att bli väsentligt större och mer långtgående än för gas. Det måste vi acceptera och respektera.

Denna punkt är också mycket viktig – marknadstillträde för tredje part, tillträde till parter från tredjeländer. Därför är detta också en central fråga, för att inte privilegiera investerare från länder utanför EU.

Avslutningsvis vill jag bara säga att det här är en av de svåraste debatter vi har haft och att den har förts på ett mycket lämpligt sätt, med respekt för alla parter.

  Evelyne Gebhardt (PSE). – (DE) Fru talman! Jag är mycket glad över vi med Mia De Vits text har fått ett utmärkt betänkande, och jag är också mycket glad över att alla våra kolleger har samma uppfattning om solidaritet, öppenhet och konsumentskydd. Jag tycker att det är fantastiskt.

Men jag måste säga en sak, nämligen att jag tycker att ledamöterna i kammarens högra del är både cyniska och svåra att tro på. Det är svårt att tro på dem eftersom de inte vill ha en bindande energikonsumentstadga – vilket är oerhört viktigt för att medborgarna ska känna till sina rättigheter. Jag anser att de är cyniska eftersom alla här i kammaren var eniga i sitt stöd för tanken att flygpassagerare ska känna till sina rättigheter, och flygpassagerare tillhör knappast det fattigaste skiktet i vårt samhälle. De fattigaste däremot, som verkligen behöver känna till sina rättigheter, ska inte förunnas detta.

Jag uppmanar er därför innerligt att tänka om. Var snälla och se till att stadgan blir bindande.

  Patrizia Toia (ALDE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Det här paketet hamnar på parlamentets bord precis samtidigt med den stora utmaning som energi utgör för vårt samhälles framtid.

Oljeprisernas ohållbara och ohejdbara uppgång, biobränslenas perversa effekter på livsmedelstillgången och utvecklingsländernas stora energibehov talar om för oss att åtgärder från EU:s sida inte längre bara är nödvändiga utan fullständigt avgörande. Framför allt behöver vi en rättslig ram som äntligen gör det möjligt att skapa en europeisk el- och gasmarknad, en marknad som kan reglera sig själv på ett balanserat sätt, som har nationell och europeisk tillsyn, som garanterar konkurrenskraft, öppenhet, insyn och effektivitet också för konsumenterna, som gör att storföretagen kan förbli stora och samtidigt tillåter nya aktörer att etablera sig och växa, och som främjar framsteg i stället för tillbakagång. I det avseendet hoppas vi att åtskillnaden av ägandet i elsektorn inte kommer att innebära ett steg tillbaka, det vill säga att man inte förlorar den goda praxis som redan finns i många länder när det gäller uppdelning av nätet. Vi behöver en marknad som ger trygghet för investerare och operatörer, men också verkliga möjligheter för konsumenterna, vare sig dessa är företag eller privatpersoner. Avslutningsvis vill jag säga att vi verkligen måste stärka konsumenternas ställning genom att erbjuda trygghet, garantier och rättvisa priser.

  Roberts Zīle (UEN). – (LV) För det första vill jag tacka kommissionsledamoten och en majoritet av mina kolleger för ett verkligt liberalt tillträde till elmarknaden, vilket tillsammans med åtgärder för att höja energieffektiviteten verkligen kommer att göra det möjligt oss att få ned priserna i framtiden. Två aspekter, nämligen åtskillnad av ägandet samt överföring, är och kommer att förbli grundmodellen för verklig decentraliserad produktion och trygghet för de nät som ger tillträde för el som framställs från förnybara resurser. Jag har ännu en dröm som jag skulle vilja att det här paketet förverkligar, nämligen att ett samlat europeiskt nät äntligen kommer att skapas och att de baltiska staterna också kommer att ingå i detta elnätspartnerskap, där vi har stött på så många hinder både i och utanför EU. Tack.

  Luca Romagnoli (NI). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag anser att vi i ett Europa, där inflationen stiger och priserna eskalerar varje dag, i hög grad till följd av energikostnaden, har en uppenbar plikt att diskutera en europeisk stadga om energikonsumenters rättigheter. Därför stöder jag betänkandet och tackar både min kollega och givetvis också kommissionen.

Det är rätt att betona att energiförsörjning är en grundläggande förutsättning för att kunna delta i ekonomin och samhällslivet. En aspekt är dock att det redan finns gällande lagstiftning, men att medborgarnas rättigheter ofta åsidosätts i fråga om priser, avgifter och öppenhet om taxor, med diskriminerande bestämmelser som ofta gör det omöjligt att jämföra taxorna.

Jag kan därför bara hoppas att EU:s och medlemsstaternas gemensamma insatser, där man alltid följer den viktiga subsidiaritetsprincipen – vilket också betonas i Mia De Vits utmärkta betänkande – blir avgörande. Antagandet av det tredje paketet anser jag också kommer att garantera ett bättre skydd för konsumenterna och för små och medelstora företag som använder el i sin verksamhet.

  Nikolaos Vakalis (PPE-DE). – (EL) Fru talman, mina damer och herrar! Det tredje energipaketet har splittrat de politiska grupperna, särskilt i frågan om åtskillnad av ägandet.

Splittringen bottnar uppenbarligen inte i ideologi, utan i att situationen och förutsättningarna ser olika ut i olika medlemsstater. Samma splittring mellan medlemsstaterna finns i rådet. Ländernas interna situationer bör respekteras om vi vill undvika samhällskaos.

Personligen stöder jag till fullo tanken på åtskillnad av ägandet, men jag är helt medveten om att en sådan åtskillnad under inga omständigheter skulle kunna genomföras i mitt hemland i just nu. En övergångsperiod behövs för att alla parter ska kunna anpassa sig efter de nya förhållandena.

Efter långa och mödosamma förhandlingar har rådet lyckats enas om den ”tredje vägen”. Därför menar jag att vi har en plikt i denna svåra fråga att stödja den här uppgörelsen genom att eventuellt förbättra den i vissa avseenden i ljuset av de erfarenheter som gjorts.

Det är viktigt att vi alla kan gå ur uppgörelsen med äran i behåll. Det kan vi endast om vissa medlemsstaters centrala intressen inte äventyras. Vi får inte kompromissa om grundprinciper som oberoende och effektivitet, som bör prägla den verksamhet som systemoperatörerna och tillsynsmyndigheterna bedriver i energisektorn.

  Teresa Riera Madurell (PSE). – (ES) Fru talman! Jag vill gratulera alla föredragande till deras utmärkta arbete och särskilt uttala mitt stöd för Eluned Morgans ståndpunkt när det gäller fullständig åtskillnad mellan å ena sidan produktion och leveranser och å andra sidan ägande och drift av näten.

Stora vertikalt integrerade företag gör det givetvis svårt för nya konkurrenter att ta sig in på marknaden och framför allt blir det svårare att utveckla och införa förnybara energikällor. Allt detta för oss ännu längre bort från de mål för konkurrenskraft och kamp mot klimatförändringen som vi har ställt upp här i EU.

Jag vill därför uppmana den minoritet som är emot åtskillnad att sätta sig över nationella intressen, som försvinner på kort sikt, och att agera för att gemensamt bygga upp ett EU som har en stark och trygg energiförsörjning.

Avslutningsvis vill jag påpeka att även om nättillträde för förnybara energikällor är centralt för att vi ska nå våra mål är det lika viktigt med utveckling av kapaciteten för sammankoppling av elnäten, särskilt för de mest isolerade länderna på vår energimarknad.

Jag vill också tacka föredraganden som har beaktat denna fråga.

  Adina-Ioana Vălean (ALDE). - (EN) Fru talman! Jag anser att dagens europeiska energimarknad fortfarande avspeglar en gammal marknadsstruktur som domineras av nationella eller regionala monopol, trots de uppenbara fördelar som liberalisering innebär för europeiska kunder när det gäller pris, kostnadsminskning och effektivitet. Liberaliseringen av gas- och elmarknaderna är alltså ännu inte genomförd. Vi behöver till exempel fortfarande göra framsteg i de östeuropeiska länderna när det gäller att stoppa den statsägda dominansen av elproduktionen och att liberalisera denna, precis som vi gjort i distributionssektorn. Jag välkomnar också de insatser vi gör för att säkra åtskillnad av ägandet som en nödvändig åtgärd för att äntligen slutföra vår liberalisering av energimarknaden.

Utöver liberaliseringen måste EU också stödja utvecklingen av terminaler och teknik för LPG och LNG. Vi måste främja inrättandet av en världshandelsmarknad för LPG och LNG för att minska EU:s beroende av en enda naturgaskälla. Diversifierad och trygg energiförsörjning måste nu stå lika högt upp på vår dagordning som liberalisering.

  Romana Jordan Cizelj (PPE-DE). - (SL) För det första vill jag gratulera föredragandena och skuggföredragandena till deras fina arbete. EU inledde liberaliseringen av el- och gasmarknaden för ett decennium sedan, och just nu befinner vi oss närmast dessa verkliga och sedan länge efterlängtade resultat. De föreslagna åtgärderna prioriterar konsumenten, som på en väl fungerande inre energimarknad kommer att kunna välja bland leverantörerna och välja den som är bäst, utifrån en egen bedömning. Jag förväntar mig att en öppen och transparent inre marknad också kommer att garantera marknadstillträde för mindre företag och därmed stärka konkurrenskraften, förbättra villkoren för investeringar i kraftstationer och överföringsnät, öka försörjningstryggheten och främja hållbar utveckling.

Huvudförutsättningen för en väl fungerande inre marknad är standardiserade och tydliga regler för alla marknadsaktörer. Olika modeller i olika medlemsstater kommer absolut inte att leda till att det uppställda målet nås.

Låt mig ta det här tillfället i akt att gratulera det slovenska ordförandeskapet. Ordförandeskapet har faktiskt helt inriktat sig på samordning och på att finna en kompromiss, och lyckades trots medlemsstaternas starka nationella intressen nå enighet i rådet.

Även i Europaparlamentet är det inte lätt att nå en kompromiss. Påtryckningarna, också från medlemsstaterna, är starka. Jag är säker på att parlamentet kommer att bekräfta den kompromiss som vi arbetade fram i utskottet för industrifrågor, forskning och energi. Trots åsiktsskillnaderna mellan rådet och parlamentet menar jag att den kompromiss parlamentet har föreslagit är en god utgångspunkt för ytterligare förhandlingar och samordning mellan EU:s institutioner.

Slutligen vill jag också uttrycka mina förhoppningar om att det franska ordförandeskapet, som ett led i att nå målen för det tredje liberaliseringspaketet, kommer att göra allt det kan för att samordna arbetet, försöka hitta en kompromiss och helt sätta de privata intressena åt sidan. Jag räknar också med ett liknande engagemang från kommissionens sida för att hitta lämpliga gemensamma lösningar. I det avseendet är jag tacksam mot kommissionsledamot Andris Piebalgs, som inledningsvis konstaterade att vi måste nå en gemensam överenskommelse senast vid årets slut.

(Applåder).

  Hannes Swoboda (PSE). – (DE) Fru talman! Vad som verkligen förvånar mig med den här debatten är att även om vissa av våra kolleger vill detaljreglera hur konkurrensen ska fungera – och där det finns flera möjliga lösningar – så är de inte beredda att tala mer om öppenhet, fler incitament för att spara energi, energikonsumenternas möjligheter att inge klagomål eller kampen mot energifattigdom. Det är just dessa frågor som jag anser är centrala i Morganbetänkandet och givetvis också i De Vits-betänkandet. Det är den signalen vi måste skicka till EU-medborgarna i morgon. Vi måste säga att människor inte ska behöva känna av prishöjningarnas fulla kraft, utan att det måste finnas möjlighet att undvika prishöjningar genom att öka mängden sparad energi och framför allt genom att öka öppenheten och därmed ge möjlighet att välja andra energileverantörer. Jag anser att det är avgörande att medborgarna får denna valfrihet och att de också får möjlighet att inge klagomål vid försummelser. Jag är mycket tacksam mot Eluned Morgan för den delen av betänkandet.

  Françoise Grossetête (PPE-DE). – (FR) Fru talman! När jag lyssnar på alla mina kolleger denna eftermiddag är jag väldigt förvånad över att vi alla är eniga om behovet av en inre europeisk energimarknad, men jag anser också att vi måste arbeta vidare med energieffektivitet så att konsumenterna får betala så lite som möjligt. Vi är därför alla eniga om det mål som ska nås, om än inte hur detta ska åstadkommas.

Jag har inte hört särskilt mycket talas om rådets överenskommelse från den 6 juni, som inte nödvändigtvis kräver åtskillnad av ägande, produktion och distribution. Om åtskillnad och den inre marknaden hade utlöst en nedgång för energipriserna så skulle det ha märkts tydligt. Så är inte fallet i Spanien eller Storbritannien, och kommissionen har aldrig lyckats visa det.

Låt oss därför sluta att svartmåla vissa företag, som faktiskt har en branschkunskap och som har visat att de kan bedriva en effektiv verksamhet. När vi vill ha sammankoppling och när vi vill ha solidaritet är det utan tvivel fördelaktigast för medlemsstaterna att ha friheten att välja mellan olika modeller.

Låt oss sätta stopp för detta enspåriga tankesätt där man avvisar den tredje vägen och utslungar anklagelser om en fransk-tysk kartell. Vi vet att marknaden inte ensam kan lösa problemet med monopol, som hur man än vänder sig finns överallt. Medlemsstaterna har tagit ett steg mot ett godtagbart paket som kan finjusteras. Om vi inte godtar paketet riskerar vi att bli utan en text helt och hållet, samtidigt som våra medborgare hålls på halster. Och framför allt vill jag inte se de goda på den ena sidan här i kammaren och de onda – det vill säga de som fortfarande vill nå en överenskommelse med rådet – på den andra sidan.

  Angelika Niebler (PPE-DE). – (DE) Fru talman herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag tror att vi alla ser likadant på läget på EU:s inre marknad. Ännu har vi ingen europeisk inre marknad. Vi har nationella marknader och vi har monopol eller små grupperingar som styr de nationella marknaderna. Vi har ett läge där energipriserna stiger varje dag och där vi är beroende av importerad energi. Vi ser alla på situationen på samma sätt och är också eniga om målet.

Många ledamöter har talat om detta. Vi vill ha mer konkurrens, lägre priser och fler investeringar i överföringsnät. Vi vill att sammanlänkningarna ska utökas för att möjliggöra gränsöverskridande handel. Vi vill inte att marknaden ska koncentreras till enbart ett fåtal större leverantörer. Den stora frågan är hur vi vill åstadkomma detta och det är här våra åsikter går isär. Många ledamöter, även några som har talat i dag, anser att åtskillnad av ägandet är universalmedlet. Jag hävdar att vi inte ser hela bilden om vi enbart väljer den vägen. Det är inte rätt väg att gå!

Jag vill gärna ta upp vissa länder. Françoise Grossetête talade också om situationen där. I Spanien producerar två företag, Endesa och Iberdrola, 48,3 respektive 28 procent av elen. I Sverige är det Vattenfall som styr och också producerar nästan 48 procent av elen. I Italien är marknaden koncentrerad kring ENEL, som har en marknadsandel på 43,9 procent. Ingen kan få mig att tro att åtskillnad av ägandet kan åstadkomma det vi vill, nämligen att bryta upp marknaden och skapa konkurrens.

Jag uppmanar därför alla kolleger att stödja ändringsförslagen 165 och 168 i morgon, i stället för att fortsätta att bara se halva bilden. Återstoden i Morganbetänkandet anser jag är mycket tillfredsställande. Mina komplimanger till Eluned Morgan, som visat stor energi och stort engagemang. I en viss fråga anser jag dock att vi också bör öppna för en annan möjlighet för de länder som har åstadkommit åtskillnad på ett annorlunda sätt. Länder där staten fortfarande äger 100 procent av produktionen och överföringssystemet, till exempel Sverige, bör inte tvingas att förändra detta. Men det finns ingen som kan säga att vi kommer att anta ett paket i morgon som rymmer rättvisa konkurrensvillkor. Det är en villfarelse.

  Norbert Glante (PSE). – (DE) Fru talman! Jag ber verkligen om ursäkt för min sena ankomst. Det är långa gångsträckor i det här huset och hissarna kan vara väldigt tröga ibland. Den fråga vi diskuterar i dag och som vi ska rösta om i morgon är inte nödvändigtvis en vänster- eller högerfråga, även om det är sant att vi har den typen av debatter också här i kammaren. Snarare är det en omstridd fråga om vilka instrument som gör det möjligt att nå vårt mål. Vi är eniga om målet, som Angelika Niebler precis har understrukit: vi vill ha mer konkurrens på den europeiska marknaden, vi vill ha öppenhet kring priserna och vi vill ha en lättfattlig prissättning. Vilket instrument som gör det möjligt att åstadkomma detta varierar dock stort.

Jag tillhör dem som anser att alternativet att finna en tredje väg också kan vara ett instrument. Vi har inkluderat dessa förslag här och upprepade gånger understrukit att detta inte bara har initierat den tredje vägen, rådets ursprungliga förslag, utan att vi också har infört ytterligare bestämmelser, eftersom den tredje väg som kom till oss från rådet inte räckte för oss.

Utifrån denna infallsvinkel bör vi tala om den igen, ta en titt på oss själva och tillåta denna andra och tredje väg som ett ytterligare alternativ. Något som är ännu viktigare är att vi i EU åstadkommer enhetliga föreskrifter och att medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ges enhetliga befogenheter och frihet att genomföra det som vi beslutar om här, eftersom det i slutändan är de som måste agera på plats.

De senaste veckorna har vi sett två tydliga exempel på kommissionens funktion att övervaka karteller och konkurrens, även om tidpunkten kan ifrågasättas. Ett företag som bryter mot antitrustlagstiftningen förtjänar dock att straffas, så är det bara. Där står jag fast. Vi bör dock diskutera huruvida åtskillnad verkligen är det instrument vi vill ge oss själva och tillsyndmyndigheterna, eller om vi bör tillåta större flexibilitet.

Jag hoppas att morgondagens omröstning fortfarande kommer att tillåta oss att nå en kompromiss. Annars kommer vi definitivt att behöva arbeta med rådet för att eftersträva och finna en kompromiss. Tack så mycket, och jag ber om ursäkt igen för att jag kom sent.

  Ieke van den Burg (PSE). – (NL) Fru talman! Jag talar för den nederländska delegationen i socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och vill verkligen gratulera Eluned Morgan till hennes arbete med detta betänkande. Vi är för åtskillnad. Detta har redan genomförts på ett tydligt sätt i Nederländerna med goda resultat, också när det gäller investeringar och en väl fungerande marknad både inom gas- och elsektorn. Jag anser att det är mycket viktigt att genomföra detta också på EU-nivå. I anslutning till det här vill jag också nämna att kommissionsledamot Neelie Kroes, som ansvarar för konkurrensfrågor, har bidragit till denna utveckling, också genom sina nuvarande åtgärder i samband med RWE och E.ON. Jag anser därför att det här är en viktig utveckling.

Den andra aspekten är energifattigdom. Vi anser därför att det här är ett alldeles utmärkt betänkande från parlamentet och vi hoppas att det kommer att antas.

  Arlene McCarthy (PSE). - (EN) Fru talman! Jag vill gärna ge ett exempel på fall där stadgan om energikonsumenters rättigheter verkligen kan göra skillnad. En liten förening i Manchester har bett om min hjälp med att lösa en tvist med föreningens energileverantör. Under fem år läste bolaget av mätaren men skickade aldrig några räkningar. I mars 2008 fick föreningen en faktura för fem års elförbrukning, totalt 7 540,37 brittiska pund, vilket gjorde att de hamnade i skuld.

Att se till att konsumenter känner till sina rättigheter – i det här fallet den självklara rätten till regelbundna räkningar – är grundläggande för att konsumenterna ska kunna kontrollera sin energiförbrukning. I ett läge där varenda konsument i vartenda land i hela Europa får allt högre energiräkningar måste vi ge konsumenterna information och verktyg att hantera sina räkningar, minska sin förbrukning och sina kostnader, och samtidigt bidra till minskade koldioxidutsläpp.

Jag uppmanar kommissionen att kraftfullt verka för en rättighetsstadga, arbeta med tillsynsmyndigheter, medlemsstater och företag för att aktivt främja och informera om rättigheterna och att överge tanken om en urvattnad checklista, som inte ger rättvisa förutsättningar för konsumenter som kämpar med dagens svåra energiproblem och prisutveckling. Om vi kan få en stadga om flygpassagerares rättigheter kan vi väl få en stadga för energikonsumenter? Herr kommissionsledamot! Jag vill gärna att ni svarar på detta.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Den europeiska energibyrån i Paris har uppgett att vi kommer att få ett energiunderskott år 2012. Det är därför avgörande att vi omedelbart agerar för att skapa incitament och fler investeringar i överföringsnät och produktion. Det nuvarande eldirektivet ger ett gott incitament att också korta ned tidsfristerna för godkännande så att det inte blir kolmörkt 2012.

Det är också viktigt att stärka de nationella tillsynsmyndigheterna så att vi i linje med detta kan främja vår egen industris intressen i grannländerna. Det skulle också vara bra om vi hade en tillsynsmyndighet för kärnkraftsfrågor som kan yttra sig om säkerhet och trygghet, efter fransk modell. Detta borde också tas upp till diskussion den här veckan i rådet.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). - (RO) Jag gratulerar föredraganden Eluned Morgan. En tryggad energiförsörjning för EU kräver enorma investeringar, och investerare behöver en förutsägbar miljö som främjar investeringar på lång och medellång sikt.

Med tanke på klimatförändringen vill EU att minst 20 procent av dess energi ska komma från förnybara energikällor år 2020. Nättillträde för energitransport är avgörande. De senaste åren har vi sett en snabb ökning av energipriserna och de europeiska medborgarna väntar sig en lösning på sina problem från EU:s institutioner. Tillgången och tillgängligheten till energi är avgörande för ekonomin och samhällslivet.

Inrättandet av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter kommer att säkra energikonsumenternas intressen på ett bättre sätt. Jag anser att ändringsförslag 18 till Chichesterbetänkandet faller under rådets behörighet.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Jag vill gratulera kommissionen till det föreslagna paketet med dokument om inrättandet av en realistisk inre europeisk energimarknad, men också Eluned Morgan som i sitt betänkande har gett oss en expertbedömning av marknadssituationen tillsammans med eventuella lösningar.

Jag är glad man har uppmärksammat förekomsten av ”energiöar”. Litauen ingår i en sådan ”ö” när det gäller el- och faktiskt också gasleveranser. Landets situation efter nedläggningen av kärnkraftverket i Ignalina 2009 kommer att bli oförutsägbar på grund av det ensidiga beroendet av Ryssland. Integration i ett gemensamt EU-överföringssystem är därför centralt.

Det föreslagna genomförandet av ägandet som det enda sättet att garantera överföringsoperatörernas oberoende, tillsammans med uteslutandet av tredjeländer från kontrollen av överföringssystemen och systemoperatörerna, och den prioriterade frågan att skydda konsumenternas intressen – det är dessa medel som kommer att garantera energisäkerheten i EU och EU-medborgarnas välbefinnande.

  Vladimír Remek (GUE/NGL). - (CS) Mina damer och herrar! Som skuggföredragande för betänkandet av min kollega Giles Chichester var jag en av dem som stödde förslaget om att man vid eventuella omröstningar i byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter bör hålla fast vid kommissionens ursprungliga plan med en röst per land. Att genomföra förfarandet med så kallad viktad omröstning skulle ge de stora medlemsstaterna en fördel på bekostnad av de små länderna. Majoriteten av ledamöterna i utskottet för industrifrågor, forskning och energi stödde den mer rättvisa principen och jag tror att samma sak kommer att hända under omröstningen i kammaren. En majoritet av de nationella energitillsynsmyndigheterna var också för att inrätta en byrå som skulle bli mer än bara ytterligare en byråkratisk diskussionsklubb utan befogenheter. Att tillämpa olika villkor för de enskilda länderna skulle i grund och botten försvåra arbetet med att skapa en respekterad och fungerande byrå. Olika nationella energimarknader har etablerats under olika omständigheter och har fortfarande inte sammanlänkats på ett effektivt sätt. Byrån har möjlighet att bidra till att åstadkomma verklig sammankoppling.

  Jim Allister (NI). - (EN) Fru talman! Jag är stark anhängare till åtskillnad mellan produktion och överföring, men jag anser att den måste vara genomgripande. Jag ifrågasätter också om åtskillnad kan ske på ett bra sätt med statligt ägande i någon av sektorerna. Det säger jag delvis utifrån erfarenheterna från min egen valkrets Nordirland, där vi nyligen har gått med i en inre elmarknad på ön Irland, med stora förhoppningar om vad detta skulle innebära för prisstabiliteten.

Erfarenheterna har blivit helt andra. För några veckor sedan besökte jag en av de största förbrukarna i min valkrets. För tre år sedan betalade de bara marginellt mer än genomsnittspriset i Storbritannien. I dag, med Irlands inre elmarknad, betalar de 76 procent mer än det brittiska genomsnittspriset. I själva verket har de frikopplats utan att få några fördelar. Huvudskälet till detta anser jag vara att den inre marknaden skapades utan att man först redde ut frågan om ESB:s statliga monopol.

  Lambert van Nistelrooij (PPE-DE). – (NL) Fru talman! Kort sagt har investeringarna på elmarknaden faktiskt avtagit under de senaste åren, särskilt i gränsöverskridande nät. Därför behövs det nu ett nytt lagstiftningspaket, och kommissionsledamot Andris Piebalgs vet liksom mina parlamentskolleger hur viktigt jag anser det vara med likvärdiga villkor. Åtskillnad när det gäller ägandet är då det bästa alternativet. Som tur är har rådet (energi) insett att det just nu inte existerar några likvärdiga villkor.

Förbudet mot övertaganden av horisontella icke-delbara företag under de kommande åren är därför berättigat. Det ska inte förekomma att icke-delbara organisationer väljer ut de bästa mindre företagen. Det ger organisationer i Nederländerna, producenter som exempelvis Nuon och Essent, möjlighet att utveckla en europeisk strategi. Det skapar en andningspaus inför den kommande perioden. Sett ur detta perspektiv stöder jag helhjärtat den åtskillnad när det gäller ägandet som Eluned Morgan föreslår i sitt betänkande.

  Neena Gill (PSE). - (EN) Fru talman! Jag vill gratulera föredraganden till hennes utmärkta arbete och säga att jag stöder hennes ståndpunkt att konsumenterna ska få rättvisa villkor.

Eluned Morgan har mycket riktigt visat att det bästa sättet att uppnå detta är genom åtskillnad när det gäller ägandet, och det betyder att vi måste minska maktkoncentrationen hos de stora elbolagen och tillåta bättre tillträde för små och medelstora företag.

Bättre reglering av el- och gasmarknaderna krävs för att garantera rättvis konkurrens och bättre priser för konsumenterna. Jag är mycket oroad över hur ständigt stigande energipriser utsätter EU:s medborgare för risken att drabbas av energifattigdom, särskilt pensionärer, som är mest utsatta.

Med tanke på de nuvarande villkoren för energisäkerheten behöver vi absolut välfungerande el- och gasmarknader i Europeiska unionen. Nyligen hade vi problem med energiförsörjningen, och i detta betänkande försöker man mycket riktigt lösa en del av de problemen.

Jag har fått flera brev från mina väljare som stöder ändringsförslag 159 som skulle innebära ett förbud för medlemsstaterna att bevilja byggandet av nya kraftverk som släpper ut mer än 350 g koldioxid per producerad kWh.

  Joel Hasse Ferreira (PSE). – (PT) Fru talman, mina damer och herrar! Den regionala integrationen av gränsöverskridande elmarknader får inte bara ses utifrån det som diskuteras här idag utan även utifrån tanken om att skapa en gemensam europeisk elmarknad.

Dessutom förtjänar energifrågorna inom den europeiska ramen en mer omfattande och långsiktig strategi. Det är anledningen till initiativet vi tog i parlamentets STOA-panel om att utarbeta energiscenarier för de kommande decennierna, genom att använda 2030 som basreferens. Europaparlamentet och vissa parlamentsgrupper är oeniga i frågan om att separera energiöverföringsnätverk och energibolagen. Detta är ibland mer relevant vid nationella situationer än vad det är för politiska och strategiska val.

Jag vill dock vara helt tydlig i denna fråga. Personligen är jag för en tydlig åtskillnad mellan nätverken/bolagen som är verksamma på elnätet och bolaget eller organet som förvaltar näten. Jag anser det vara den bästa lösningen för konsumenterna när det gäller att garantera upprättandet av en inre marknad för el. Detta bör vara ett av våra mål som parlamentsledamöter i Europaparlamentet och EU-medborgare.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). - (SK) Europeiska el- och gaskonsumenter har rätt till samhällsomfattande tjänster, det vill säga rätt till elleveranser av en viss kvalitet till rimliga och jämförbara priser.

Jag välkomnar att betänkandet av min kollega Mia De Vits om förslaget till en europeisk stadga om energikonsumenternas rättigheter också är inkluderat i debatten om det tredje energipaketet. För närvarande är energikonsumenternas rättigheter fastställda i olika EU-dokument men är ofta inte införlivade i nationell lagstiftning. Jag välkomnar föredragandens ansträngningar att ge en större insyn i konsumenternas rättigheter. Konsumenter måste få frihet att välja och kunna byta leverantör utan extra kostnad. Konsumenterna måste kunna begripa vad de betalar för. Jag vill tacka föredraganden för att hon införlivade mina ändringsförslag i sitt betänkande, som gick ut på att uppmana medlemsstaterna att tillhandahålla ekonomiskt stöd till rådgivande konsumentorganisationer. Konsumentorganisationerna utför en hel del arbete för energikonsumenterna, särskilt för de sårbara konsumenterna.

  Anni Podimata (PSE). – (EL) Fru talman! Jag vill först säga att jag håller med om vad föredraganden Eluned Morgan har sagt om behovet av att skydda de mest sårbara konsumenterna, i synnerhet mot stigande bränslepriser. Jag håller också med om behovet av att bekämpa energifattigdomen och med kraft främja investeringen i förnybara energikällor.

När det gäller den centrala frågan om att skapa en gemensam inre energimarknad beror det dock inte bara på att presentera och tillämpa en gemensam strategi för att uppnå detta. Det krävs också en medvetenhet om de särskilda egenskaperna hos varje aktör.

Fullständig åtskillnad när det gäller ägandet är inte ett villkorslöst och nödvändigt förhandsvillkor för investeringar i förbättringar av nätverket. Försenad modernisering kan bero på en missriktad energipolitik som behandlar energi som en produkt som i första hand ska distribueras i syfte att öka vinsterna snarare än att förbättra systemet.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Rent allmänt är vi i rådet helt överens om att resultaten stämmer, det vill säga att situationen på den inre energimarknaden varken är bra eller tillfredsställande. Därför har vi lagt ner många år på att försöka nå en överenskommelse för att upprätta en ordentlig inre marknad för gas och el och på så sätt kunna stimulera konkurrenskraften och skapa lika villkor för samtliga aktörer på denna marknad.

Den 6 juni gjordes som sagt stora framsteg i rådet. I dag har flera talare, inklusive Eluned Morgan och flera andra, betonat att fullständig åtskillnad när det gäller ägandet är den mest effektiva metoden för att upprätta en ordentlig inre marknad för gas och el. Detta anser också kommissionen samt majoriteten av medlemsstaterna. Likväl krävdes det en kompromiss för att nå en överenskommelse. Denna kompromiss var inte enkel att nå, men vi lyckades säkra den.

Kompromissen innebär att det finns tre alternativ. Ordförandeskapet bedömer att tillämpningen av dessa villkor, i linje med de förutsedda reglerna, kan skapa en situation där det råder lika villkor för samtliga aktörer på den inre gas- och elmarknaden när väl verklig konkurrens har uppnåtts.

Låt mig ta upp några andra punkter. Flera gånger nämndes fattigdom, eller snarare energifattigdom. Detta är en väldigt viktig fråga, särskilt när energipriserna stiger kraftigt. Det är dock varje enskild medlemsstats ansvar och skyldighet i enlighet med subsidiaritetsprincipen, vilket betonades av Gunnar Hökmark och vissa andra, att garantera energitillgången för dem som har det sämst ställt.

Frågan om konsumentskydd har nämnts ofta. Det var faktiskt flera anföranden där frågan diskuterades. Jag vill understryka att ordförandeskapets text, eller ordförandeskapets kompromiss, innehåller en mycket viktig bestämmelse på konsumentskyddsområdet. Den innehåller krav på att konsumenterna ska vara tillräckligt informerade om sin energiförbrukning, om dess kostnader och att de informeras tillräckligt ofta för att kunna avgöra vilka utgifter de har. Dessutom ger den självklart möjlighet att byta leverantör när som helst och att snabbt och regelbundet informeras om leverantörernas priser.

I flera anföranden, inklusive det av Claude Turmes, nämndes byråns befogenheter. Byrån kommer inte att vara någon papperstiger. Särskilt när det gäller frågor som rör två eller fler medlemsstater kommer byrån att kunna ta bindande beslut, vilket är en stor nyhet.

I flera anföranden, särskilt dem av Šarūnas Biruti och Roberts Zīle, nämndes problemet med små och isolerade system. Jag vill påpeka att i texten till avtalet som slöts i rådet gäller undantag för dessa länder och marknader till dess att deras isolering bryts.

Så några ord om förnybara källor. I vårt paket, alltså rådets paket, planeras prioriterat tillträde till nät för energi som kommer från förnybara källor.

Avslutningsvis vill jag tacka Alejo Vidal-Quadras för den beslutsamhet han har visat när det gäller att se till att Europaparlamentet och rådet når en överenskommelse i andra behandlingen. Det är även rådets önskan. Ordförandeskapet håller med om att det avtal som säkerställdes den 6 juni har skapat förutsättningen för att en sådan överenskommelse ska kunna nås i slutet av året. Detta är särskilt viktigt med tanke på vår ambition att uppnå en överenskommelse om klimat- och energipaketet så tidigt som möjligt 2009.

Under denna debatt har jag blivit förvissad om att rådets och Europaparlamentets positioner inte står så långt ifrån varandra. Jag vill tacka samtliga föredragande och alla som deltagit i denna debatt. Jag anser att denna debatt kan vara till nytta för rådets fortsatta arbete och för att nå en gemensam överenskommelse inom önskad tidsfrist.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Dagens debatt har fokuserat mycket på hushållen medan kommissionens förslag sträcker sig längre än till hushållen och inkluderar definitivt industrin. Med all respekt för sårbara konsumenter, vad vi försöker uppnå är en välfungerande marknad. Man kan inte subventionera allting eftersom det då skulle innebära att man tar från någon för att ge till någon annan. Jag vet att det finns sårbara konsumenter som bör uppmärksammas, men i grund och botten försöker vi skapa en välfungerande sammankopplad europeisk marknad baserad på värden och erfarenheter som vi hämtat från andra områden.

Energimarknaden har på senare tid börjat utvecklas, och det tar tid innan allt är på plats. Jag anser att dagens debatt visar att kommissionens förslag på rätt sätt är inriktat på samtliga huvudområden.

Det har funnits en viss tveksamhet om förändringen verkligen är nödvändig. Jag anser att den är det. Det märks inte bara i kommissionens årsrapporter utan även i den konkurrensutsatta sektorns begäran. I Alejo Vidal-Quadras betänkande står det att vi behöver en förändring, och vi behöver förslag.

Nyligen har vi även haft en del utveckling inom konkurrenslagstiftningen. Ett av problemen med konkurrensbegränsande åtgärder är att man oftast upptäcker dem i efterhand. Man bötfäller, men konsumenten har redan fått betala priset. Därför behövs det en strukturell förändring, och jag anser att våra förslag är ett svar på detta.

Det finns några frågor där jag anser att vi går längre än bara ett energimarknadsförslag. Låt oss börja med byrån. Jag håller helt med om att en oberoende byrå är en förutsättning. Trots den begränsande rättspraxis vi har måste vi enligt min uppfattning, inom rättsliga ramar, se till att kommissionen blir så stark som möjligt när vi väl har en byrå.

Jag förstår Europaparlamentets frågor om kommittéförfarande, men detta är det förfarande som vi har och vi bör använda det för att nå resultat.

När det gäller överträdelser nämnde Reino Paasilinna att detta är det förfarande vi har och som vi bör använda oss av, eftersom vi inte har något annat förfarande.

Det ställdes en fråga om konsumenträttigheter. Subsidiaritetsprincipen finns på plats, men luftfarten är mer av en gränsöverskridande fråga. Jag anser att en europeisk stadga har mer med subsidiaritetsprincipen att göra. Vi föregår med gott exempel, men ska vi verkligen blanda in gemenskapslagstiftningen? Jag är tveksam. Jag är inte nödvändigtvis emot det, men det finns en gräns i detta avseende mellan när gemenskapslagstiftningen behövs och när nationell lagstiftning istället tar vid. I varje fall anser jag att detta är tvistefrågorna, och Europaparlamentet kommer säkert att hitta en bra strategi.

Avslutningsvis vill jag återigen tacka Eluned Morgan, Mia De Vits, Giles Chichester och Alejo Vidal-Quadras för deras utmärkta betänkanden. Jag anser att debatten tydligt visar att det förekommit en hel del interna diskussioner, och jag ser fram emot omröstningen imorgon eftersom Alejo Vidal-Quadras betänkande banade väg för vårt förslag. Jag vet att rådet och Europaparlamentet måste hitta en balanserad lösning. Båda sidor är beredda. Mycket beror på omröstningen imorgon som kommer att avgöra var Europaparlamentet står. Jag inser dock att det finns en politisk vilja att nå en överenskommelse, och därför kommer vi för våra konsumenters skull att lyckas få lagen antagen under den här mandatperioden. Det tycker jag är fantastiskt.

Kommissionens ståndpunkt om parlamentets ändringsförslag

Betänkande: Morgan (A6-0191/2008)

Kommissionen kan godta följande ändringsförslag: 1, 2, 4, 5, 6, 8, 12, 14, 15, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 25, 26, 29, 30, 33, 34, 35, 36, 40, 44, 46, 48, 50, 54, 56, 57, 58, 61, 65, 70, 71, 73, 74, 77, 83, 84, 88, 89, 92, 93, 94, 97, 99, 101, 102, 105, 106, 107, 108, 111,112, 113, 114, 118, 119, 120, 122, 123, 124, 126, 128, 129, 130, 131, 132, 133, 134, 135, 136, 137, 146, 147, 148, 149, 150, 151 och 152.

Kommissionen kan delvis godta följande ändringsförslag: 10, 11, 16, 24, 38, 39, 41, 42, 43, 45, 47, 55, 59, 60, 66, 68, 72, 79, 80, 82, 85, 86, 87, 95, 98, 100, 109, 110, 115, 117, 121, 125, 127, 138, 153, 155, 165, 166 och 167.

Kommissionen kan inte godta följande ändringsförslag: 3, 7, 9, 13, 27, 28, 31, 32, 37, 49, 51, 52, 53, 62, 63, 64, 67, 69, 75, 76, 78, 81, 90, 91, 96, 103, 104, 116, 139, 140, 141, 142, 143, 144, 145, 154, 156, 157, 158, 159, 160, 161, 162, 163, 164, 168, 169, 170, 171 och 176.

Betänkande: Vidal-Quadras (A6-0228/2008)

Kommissionen kan godta följande ändringsförslag: 1, 2, 3, 4, 5, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 21, 22 och 29.

Kommissionen kan delvis godta följande ändringsförslag: 6, 14, 15, 16, 17, 18, 20, 24, 25, 28, 31 och 32.

Kommissionen kan inte godta följande ändringsförslag: 13, 19, 23, 26, 27, 30 och 33.

Betänkande: Chichester (A6-0226/2008)

Kommissionen kan godta följande ändringsförslag: 1, 6, 9, 10, 12, 16, 45, 48, 49, 53, 54, 64 (endast punkt 3), 64 (punkt 4), 66, 72 och 75.

Kommissionen kan delvis godta följande ändringsförslag: 3, 4, 5, 7, 11, 13, 14, 15, 19 (punkt 1a), 19 (punkt 1da), 19 (punkt 1db), 19 (punkt 1de), 19 (punkt 1df), 19 (punkt 1dh), 23, 24, 26, 27, 28, 31, 32, 33, 35, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 47, 51, 57, 58, 59, 61, 64 (punkt 1), 68, 70, 74 och 76.

Kommissionen kan inte godta följande ändringsförslag: 8, 17, 18, 19 (punkt 1c), 19 (punkt 1d), 19 (punkt 1dc), 19 (punkt 1dd), 19(1dg), 20, 21, 22, 25, 29, 30, 34, 36, 37, 38, 46, 50, 52, 55, 56, 60, 62, 63, 64 (punkt 2), 64 (punkt 5), 64 (punkt 7), 64 (punkt 8), 65, 67, 69, 71 och 73.

  Eluned Morgan, föredragande. − (EN) Fru talman! Jag vill tacka alla dem som bidrog till denna mycket intressanta debatt.

Jag vill dröja kvar en stund vid vad Gunnar Hökmark sa om att utveckla bästa möjliga system för att garantera leveranssäkerheten, hållbarheten och konkurrenskraften. Jag måste säga att rådets nuvarande ståndpunkt går för långt. Jag är besviken över den informella överenskommelsen i rådet, eftersom man har fogat sig för mycket efter minoritetens vilja. Jag förstår självklart att det finns en tid och en plats och ett behov av en kompromiss, men jag anser att detta har gått för långt.

Jag är också besviken på kommissionen som inte varit mer bestämd när den försvarat sin ståndpunkt – glöm inte att det är kommissionens ståndpunkt som vi nu försvarar. Jag vill uppmärksamma kommissionen på att ni dragit er undan medan vi inte har det – vi försvarar er ståndpunkt.

Den aktuella situationen är inte tillräckligt bra. Vi har stora industriella energianvändare som enskilt ber oss att separera ägandet, men när vi svarar att vi ska försöka och ber dem att ställa sin begäran offentligt svarar de att de inte kan det, eftersom de är sårbara! Det är alltså inte konsumenten som har ansvaret – konsumenten kontrollerar inte marknaden – och det är ett problem.

Det verkar ha blivit ett missförstånd när det gäller specialavgifter för sårbara konsumenter. Jag stöder denna fråga. Jag vill se specialavgifter för sårbara konsumenter. Det är dock inte Europeiska unionen som ska genomföra det utan medlemsstaterna, och de ska ta frågan på allvar. Vi, socialdemokraterna, har i synnerhet lyssnat på våra väljare som säger att höga priser skadar och att de just nu lider. Vi vill att frågan om energifattigdom ska hamna på medlemsstaternas dagordningar. Den har ännu inte hamnat där. Endast ett land i Europa har definierat energifattigdom. Sätt det på dagordningen i er medlemsstat, för den finns inte där nu!

  Alejo Vidal-Quadras, föredragande. − (ES) Jag vill börja med att tacka för det utmärkta samarbetet och den fenomenala atmosfären under utarbetandet av dessa betänkanden, särskilt med Eluned Morgan, Giles Chichester och alla skuggföredragandena.

Vi kommer att märka att detta handlar om att veta vad vi vill och om vi alla vill samma sak. Det som logiskt sett inte kan sägas är att åtskillnad när det gäller ägandet skulle vara någon slags magisk huvudnyckel som öppnar alla dörrar och löser alla våra problem. Det var det ingen som sa.

Åtskillnad när det gäller ägandet av överföringssystemet och produktionen är ett nödvändigt krav. Det hjälper, förenklar och möjliggör för marknaden att fungera ordentligt, för tredje part att komma in på marknaden och garanterar investeringar. Det löser självklart inte alla problem. Men vem har sagt det? Ingen.

I till exempel mitt hemland där vi har åtskillnad när det gäller ägandet finns det många problem. Tillsynsmyndigheten är inte tillräckligt oberoende. Det finns ett avgiftsunderskott; det finns reglerade avgifter som snedvrider marknaden. Vi är en energiö som behöver fler sammanlänkningar. Innebär det då att om vi har åtskillnad när det gäller ägandet så kommer allt detta att lösa sig? Nej, eftersom det beror på andra orsaker som inte har att göra med åtskillnad när det gäller ägandet. Vi kommer att märka det om vi tänker logiskt och inte bara ser till politik och nationella intressen.

Följaktligen, herr rådsordförande, kan jag inte tala för Europaparlamentet eftersom jag är en av 785 parlamentsledamöter, men jag kan ge er ett intryck. Efter nio år i denna kammare så kan jag säga en sak säkert. Det finns en vilja att nå en överenskommelse, det finns en förhandlingsvilja och det finns god vilja. Men förklara för rådet att denna goda vilja måste vara ömsesidig. När den är ömsesidig, vilket skedde med gasmarknaden, kan vi fastställa formuleringar som uppfyller våra mål.

  Giles Chichester, föredragande. − (EN) Fru talman! Detta har varit en fascinerande debatt. I kammaren finns inte den vanliga antagonismen mellan vänster och höger eller för den delen mellan nord och syd. Det har varit särskilt intressant för mig, som brittisk konservativ, att se hur mina kolleger från vissa medlemsstater desperat har vänt och vridit på sig för att hindra förändring. Jag trodde aldrig att mina tyska kolleger skulle göra mer motstånd än jag själv.

När jag först började arbeta i Europaparlamentet var jag stark anhängare av och förespråkare för så kallad privatisering – Jim Allister nämnde detta för en stund sedan – det vill säga att ta bort det statliga ägandet i företagen och tillåta att privata företag driver dem mycket mer effektivt än vad ett statligt monopol skulle kunna göra. Jag förstår att detta är en oroväckande idé för Europa, men det kan mycket väl visa sig vara så att den definitiva riktningen för oss att gå ligger bortom åtskillnad när det gäller ägandet och i stället är vägen mot privatisering.

Personligen anser jag det mycket viktigt att vi tar itu med bränslefattigdomen. Att blockera avgiftsreformer skulle kunna vara en lösning. Det verkar otroligt att vi ska ha ett lägre marginalpris för energi än det ursprungliga priset och därmed uppmuntra förbrukning när vi nu lever i en tid då vi istället vill uppmuntra bevarande och effektivitet och därmed göra det dyrare att förbruka mer.

Det kan vara så att marknadskrafterna vill göra jobbet åt oss. Det stigande oljepriset gör att människor i mitt hemland har börjat förändra sina vanor, och jag har märkt – och det gläder mig att få påminna mina tyska kolleger om detta – att E.ON har upplevt marknadskrafternas fördelar i sitt beslut att separera sina distributionstjänster.

I framtiden kan vi komma att behöva ett fjärde paket, men jag vill ändå gratulera Eluned Morgan till vad hon åstadkommit hittills. Håll ut. Vi hoppas på en stor majoritet imorgon, eftersom konsumenter på marknader som inte är åtskilda så småningom kommer att titta på de åtskilda marknaderna och be att få vad de har.

  Mia De Vits, föredragande. – (NL) Fru talman! Det gläder mig att talarna här idag inte bara diskuterat åtskillnad när det gäller ägandet utan även konsumenträttigheter. Med tanke på torsdagens omröstning vill jag be att ni stöder tre ändringsförslag som syftar till att förbättra konsumenträttigheterna ytterligare och informera konsumenterna regelbundet om deras förbrukning. Jag anser inte att det är för mycket att begära att detta sker fyra gånger per år. Där nämns även idén om smarta mätare och fastställandet av en tidsfrist för införande av smarta mätare, nämligen 10 år efter att direktivet trätt i kraft.

När det gäller de nationella handlingsplanerna för att ta itu med energifattigdomen vill jag bara säga till Alejo Vidal-Quadras att vi citerar de sociala avgifterna endast som ett exempel för medlemsstaterna på ett tänkbart verktyg. Det är tre ändringsförslag som vi söker stöd för så att vi kan förbättra konsumenträttigheterna.

Avslutningsvis vill jag uttrycka min besvikelse över kommissionsledamotens svar. Han lämnar det konsumenträttsliga området till medlemsstaterna i subsidiaritetens namn. Jag vill påpeka att vi rör oss mot en europeisk energimarknad. I framtiden kan brittiska medborgare komma att ställas inför en tysk leverantör. Jag anser att den europeiska energimarknaden innebär att vi även måste kunna ge konsumenterna ett europeiskt svar.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen om Eluned Morgans, Alejo Vidal-Quadras och Giles Chichesters betänkanden kommer att äga rum imorgon.

Omröstningen om Mia De Vits betänkande kommer att äga rum torsdagen den 19 juni 2008.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Cristian Silviu Buşoi (ALDE), skriftlig. – (RO) När det gäller Chichesterbetänkandet om en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter stöder jag inrättandet av denna byrå och bestämmelsen om ökade befogenheter.

När det gäller ändringsförslaget om att förlägga byråns säte till Bryssel vill jag för det första be om ett yttrande från Europaparlamentets rättstjänst angående vår behörighet att fatta beslut om detta, eftersom jag personligen har en känsla av att det endast är rådet som är behörigt.

När det gäller Bryssel som stad så måste jag erkänna att jag har ingenting emot staden ... Jag tycker till och med om den.

Likväl anser jag att den irländska omröstningen förra veckan gav oss en ny och extremt viktig politisk signal, även med tanke på vad medborgarna anser om byråkraterna i Bryssel och det sätt på vilket beslut fattas i den ”slutna” kretsen i Bryssel.

Samtliga EU-medborgare måste känna sig delaktiga och nära EU:s beslutsfattande process. Det är viktigt att samtliga EU-medborgare känner sig representerade, och institutionerna bör därför ha lokaler över hela Europeiska unionen.

Låt oss föra institutionerna närmare medborgarna och få medborgarna engagerade i den europeiska debatten! Om vi centraliserar allt till Bryssel kommer vi att äventyra hela den europeiska konstruktionen.

Jag förkastar definitivt idén om att förlägga den nya institutionens säte till Bryssel.

  Desislav Chukolov (NI), skriftlig. – (BG) Fru talman, ärade kolleger! Begreppet ”energimaffia” existerar i en hel del länder i världen. Detta är ett allmänt begrepp som vi ofta använder när vi talar om omoraliska företeelser inom energiområdet. Till skillnad från andra länder så visar den bulgariska energimaffian tydliga tecken på att vilja ge sig in i politiken. Den kommer inte att komma in med hjälp av rättvisa och öppna val utan göra som den alltid har gjort, det vill säga köpa sig en plats.

Det nyligen etablerade Ledarpartiet håller på att komma in på den politiska arenan på ett ovanligt aggressivt sätt. Ibland påminner stilen om Rörelsen för rättigheter och friheter i fråga om råhet och hänsynslöshet. Båda partierna köper röster, men när Rörelsen för rättigheter och friheter verkar uteslutande för Turkiets intressen så arbetar Ledarpartiet och dess grundare Hristo Kovachki endast för sina egna intressen.

Vid det senaste valet i mitt hemland fick medborgarna ett brev hem där det stod att deras räkningar för försörjningstjänster skulle sänkas om de röstade på deras parti.

Jag vill be talmannen att utöva sitt inflytande på de bulgariska politikerna för att förhindra en situation som efter valet 2009 skulle kunna innebära att det återvände ledamöter till Europaparlamentet som blivit valda på detta orättvisa och otäcka sätt.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. – (EN) Jag stöder helt min kollegas betänkande och skulle ha gjort det muntligt om jag haft den möjligheten. Jag anser dock inte att detta innebär att vi inte kan bygga nya koleldade kraftverk.

Kolindustrin står återigen i förgrunden för en revolution, och tjugofemårsdagen av gruvarbetarstrejken är nära förestående. Denna revolution baseras på rent kol och tekniker för avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) som håller på att utvecklas vid Hatfield Colliery nära Doncaster. CCS-teknik innebär att 90 procent av ett kraftverks koldioxidutsläpp fångas in och överförs sedan till geologisk lagring. En sådan teknik skulle kunna revolutionera det sätt på vilket Storbritannien tillfredsställer sina energibehov.

Förutom fördelarna med att använda en naturtillgång som vi har i överflöd skulle de arbeten som skapas i en gryende verksamhet med rent kol innebära en räddning för de gruvsamhällen som upplevt ett kvarts sekel av ekonomisk och social nedgång.

  Urszula Gacek (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Jag stöder med glädje Europaparlamentets ståndpunkt om en europeisk stadga om konsumenternas rättigheter på energiområdet, särskilt förslaget om att konsumenten ska debiteras för den faktiska energiförbrukningen.

Jag hoppas att detta leder till att fakturorna till samtliga enskilda gaskonsumenter anges i kWh istället för som till exempel i Polen där de anges i kubikmeter.

Fakturering enligt energins värde istället för den gasmängd som förbrukas skulle definitivt få konsumenternas godkännande, istället för att de som nu misstänker, om det stämmer eller inte, att de betalar för ”luft”.

  Tunne Kelam (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Jag håller med kommissionsledamoten att om vi beslutar att fortsätta med det nuvarande status quo och skydda de nationella intressena istället för att kämpa för gemensamma europeiska intressen och värden, kommer Europeiska unionen inte att kunna ta itu med de dramatiska utmaningar som vi står inför.

Därför behöver Europeiska unionen reell reform.

Jag förespråkar starkt en nationell tillsynsmyndighet – en effektiv byrå som har tillräcklig auktoritet för att kunna övervaka att den gemensamma elmarknaden fungerar på ett rättvist sätt.

Den viktigaste punkten anser jag dock vara att eftersom Europeiska unionen grundar sig på principen om fri konkurrens är vi skyldiga att se till att konsumenten, inte bara i teorin utan även i praktiken, i varje medlemsstat kan välja fritt och utan några svårigheter mellan olika elproducenter och distributörer och avgöra vem som har det bästa erbjudandet. Den verkliga utmaningen för medlemsstaterna är att välja mellan konsumenternas intressen och intressena hos de stora bolagen. Tveksamheter om att placera individen, konsumenten, i centrum för vår verksamhet leder följaktligen till händelser som till exempel Irlands nej i folkomröstningen och medborgarnas ökande likgiltighet gentemot Europeiska unionen.

Fullständig åtskillnad när det gäller ägandet är ett nyckelvillkor för reform. Den ”tredje vägen” är ingen trovärdig lösning.

  Janusz Lewandowski (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Fru talman! På det sätt som händelserna utvecklas fortsätter EU:s energiprioriteringar – miljöskydd, trygghet och marknadsliberalisering – att vara viktiga, men deras rangordning behöver omvärderas. Stigande priser för energibärare, med sociala spänningar och oro, plus offensiven från Gazprom – allt detta kräver snabba reaktioner och visar på behovet av trygg och billig försörjning. Under tiden är de ambitiösa målen som fastställts för miljöskydd och kampen mot den globala uppvärmningen av en mer långsiktig natur och skapar utmaningar som skulle kunna sänka konkurrenskraften för den europeiska ekonomin och skapa ökande sociala spänningar.

Man kan beklaga sig över att i denna krets av 27 länder så finns det ingen beslutsamhet för att skapa en gemensam och konkurrenskraftig energimarknad. Avveckling av monopol möts av motstånd från flera länder som brukar ses som föregångare när det gäller europeisk integration. Det råder också en brist på solidaritet i kontakterna med externa olje- och gasleverantörer. Bilaterala förhandlingar, som till exempel dem som inletts mellan västra och östra delarna av Europeiska unionen och Gazprom, försvagar vår förhandlingsposition. De gör det enklare att utöva energiutpressning med de medlemsstater som historiskt sett var kopplade till en leverantör med monopolställning.

Olika nationella intressen blir tydliga i byggandet av en gemensam energimarknad. Europeiska unionen behöver bevis på att den kommer att kunna nå tillfredsställande kompromisser trots dessa skillnader. Det finns inget område som är lika viktigt som energi, där förmågan att skapa enhet trots oenigheter måste bevisas.

  Bogusław Rogalski (UEN), skriftlig. – (PL) Fru talman! Energitillgång till överkomliga priser är ett av elementen som påskyndar den sociala integrationen och tillgången till kunskap och utbildning. Energiförsörjningen har en betydelsefull inverkan på det sätt som medborgarna kan fungera i det sociala och ekonomiska livet. Tyvärr är ofta fallet att konsumenter, särskilt enskilda individer eller små och medelstora företag, har begränsade möjligheter att driva sina intressen när det gäller energitillträde.

Enligt de uppgifter som finns har medlemsstaterna inte på ett tillfredsställande sätt genomfört det som de blivit ålagda att genomföra, nämligen att erbjuda riktade allmännyttiga tjänster som når de minst privilegierade sociala grupperna. En europeisk stadga om konsumenternas rättigheter på energiområdet bör lösa en del av problemen som finns inom detta område. Denna stadga är tänkt att grunda sig på idén om samarbete mellan medlemsstaterna med en fullständig tillämpning av subsidiaritetsprincipen, utan att glömma bort att vissa verksamheter inom området konsumentskydd kan få olika resultat i olika medlemsstater.

Energidistributörer och nätoperatörer bör åta sig att agera med respekt för miljön och försöka begränsa radioaktivt avfall i bästa möjliga mån. Att använda förnybara energikällor och garantera konsumenterna rätten att göra ett medvetet val av energikälla bör också prioriteras.

Begränsningar bör även införas på de formaliteter som uppstår vid leverantörsbyte. Konsumenter ska skyddas mot ohederliga försäljningsförfaranden, och konsumentorganisationer bör inrättas. Framför allt måste dock en lösning hittas när det gäller problemet med energifattigdom för att göra det möjligt för medborgarna att delta i alla de viktiga områdena i livet.

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman