Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 17 juni 2008 - Strasbourg

16. Anpassning av vissa rättsakter till det föreskrivande förfarandet med kontroll, "omnibus-förordningen", del I - Anpassning av vissa rättsakter till det föreskrivande förfarandet med kontroll ("omnibus-förordning", del III) (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är en gemensam debatt om

– betänkandet av József Szájer, för utskottet för rättsliga frågor, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om anpassning till rådets beslut 1999/468/EG, ändrat genom beslut 2006/512/EG, av vissa rättsakter som omfattas av det förfarande som anges i artikel 251 i fördraget, med avseende på det föreskrivande förfarandet med kontroll – del I (KOM(2007)0741 – C6-0432/2007 – 2007/0262(COD)) (A6-0088/2008), och

– betänkandet av József Szájer, för utskottet för rättsliga frågor, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om anpassning till rådets beslut 1999/468/EG, ändrat genom beslut 2006/512/EG, av vissa rättsakter som omfattas av det förfarande som anges i artikel 251 i fördraget, med avseende på det föreskrivande förfarandet med kontroll – del III (KOM(2007)0822 – C6-0474/2007 – 2007/0282 (COD)) (A6-0086/2008).

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Herr talman! Dokumentationen om kommittéförfarandet har två grunddrag. Å ena sidan är den oerhört teknisk, och alla vanliga medborgare skulle antagligen ha svårigheter att förstå den. Å andra sidan är den väldigt viktig, eftersom den rör det sätt på vilket parlamentet kontrollerar genomförandeakterna. Genom 2006 års förändring av beslutet om kommittéförfaranden infördes begreppet ”föreskrivande förfarande med kontroll”, vilket ger parlamentet vetorätt på åtgärder med allmän räckvidd, vilka ändrar en rättsakt som antagits genom medbeslutandeförfarande.

Vid slutet av 2006 hade redan 26 rättsakter, vilka hade bedömts som särskilt brådskande, anpassats till det nya förfarandet, vilket ger en starkare roll åt parlamentet, och jag glädjer mig åt att vi här i dag välkomnar ytterligare framsteg.

Mellan november 2007 och februari 2008 föreslog kommissionen att anpassa fler än 220 rättsakter till det nya föreskrivande förfarandet med kontroll. För att underlätta parlamentets och rådets granskning av dessa dokument valde vi att gruppera förslagen genom en så kallad omnibusmetod. Fyra omnibuspaket lades fram.

Kommissionen är i dag väldigt nöjd med att en överenskommelse i första behandlingen är möjlig vad gäller det första och tredje omnibusförslaget, och att bra och rättvisa kompromisslösningar har nåtts mellan de tre institutionerna. Jag skulle särskilt vilja tacka föredraganden och parlamentsutskotten som har arbetat mycket hårt och mycket snabbt.

Kommissionen skulle vilja göra följande uttalande. I samband med granskningen av direktiv 2005/36/EG, enligt artikel 60 i direktivet, kommer kommissionen särskilt att bedöma genomförandet av dess delegerade befogenheter i enlighet med undantagsbestämmelsen artikel 61 i direktivet.

Kommissionen stöder starkt den politiska viljan att gå framåt i den här frågan och parlamentets vilja att framskrida så fort som möjligt. Vi hoppas även att få se ett starkt engagemang från rådets sida. Jag kommer att ta upp den här frågan med det franska ordförandeskapet, och jag är övertygad om att det kommer att ta itu med den här dokumentationen. Vi kommer att fortsätta samarbeta nära med de båda institutionerna för att nå en överenskommelse gällande de två kvarvarande omnibusförslagen.

  József Szájer, föredragande. − (HU) Herr talman, fru vice ordförande! Jag skulle vilja börja med att upprepa vad kommissionens vice ordförande sa, nämligen att frågan som vi behandlar verkligen har två sidor. Å ena sidan är det en högst teknisk fråga – även om jag skulle vilja tillägga att det är vårt jobb att lösa tekniska problem och utföra alla besläktade uppgifter, så vi måste förstå dessa spörsmål. Å andra sidan ger det medborgarna en ny möjlighet att genom sina fritt och direkt valda företrädare kontrollera Europeiska kommissionens genomförandeåtgärder och reglerande åtgärder.

Ni har säkert hört många historier, vanligtvis spridda i euroskeptiska kretsar, om hur Europeiska kommissionen och EU-byråkratin vill reglera en hel mängd obetydliga detaljer. Vi känner alla till några av dessa – från storleken på ägg eller färgen på paprika; skräckhistorierna finns i överflöd. Naturligtvis vet vi inte hur pass sanna dessa historier är, men myterna om byråkratin i Bryssel har i alla händelser visat sig vara ihärdiga. Ett av skälen till att myterna har dröjt sig kvar är att Europaparlamentet hittills inte har haft några verkliga och effektiva kontrollbefogenheter rörande de reglerande åtgärder som delegerats till kommissionen.

Dagens process, som avslutas genom de båda omröstningarna i morgon, möjliggör för parlamentet att åtminstone delvis utöva denna form av kontroll. Från och med nu kommer dessa reglerande åtgärder att vara underkastade politisk kontroll. I fråga om det som man vanemässigt talar om som det ”demokratiska underskottet” måste jag säga att detta är ett betydelsefullt steg. Det är också ett betydelsefullt steg i fråga om att avlägsna det demokratiska underskottet utan att ändra fördraget. Jag har alltid gjort mitt bästa för att uppnå detta, och det har även parlamentet. Det var överenskommelsen från 2006 mellan Europeiska kommissionen och parlamentet som tjänade som grundval för de förändringar som vi diskuterar här i dag. Jag har alltid stött tanken på att vi inte bör vänta på att dessa befogenheter ska utsträckas till parlamentet genom Lissabonfördraget. Det finns ingen anledning att vänta, eftersom överenskommelsen mellan de båda institutionerna och förslagen som vi har framför oss i stor utsträckning löser dessa problem. Vidare tvivlar jag på att någon i dag säkert kan säga när Lissabonfördraget faktiskt träder i kraft.

Parlamentet behöver dessa befogenheter. En varning bara: detta är en enorm uppgift, och något som rådet har ägnat sig åt under många år inom ramen för kommittéförfarandet. För parlamentet är det en fullständigt ny roll, och en hel del arbete krävs för att se till att vi verkligen kan utöva våra nya befogenheter. För övrigt är det inte bara en fråga om att kunna utöva dessa befogenheter för Europaparlamentet. Från och med nu kommer det faktiskt att vara en plikt, eftersom Europas medborgare kan ställa oss till svars som sina valda företrädare för det sätt på vilket vi hanterar dessa frågor. Jag skulle vilja uppriktigt tacka kommissionen för att den har lagt fram dessa förslag, och jag skulle vilja göra er uppmärksamma på att endast tolv av de trettio, eller snarare omkring fyrtiosex, rättsakterna på lista nummer tre än så länge har lagts fram, och vi ber er att lägga fram de kvarvarande trettiofyra rättsakterna så fort som möjligt så att vi kan ta itu med dem. Förhandlingarna med rådet angående det första och tredje omnibuspaketet har framgångsrikt avslutats.

Jag har det största förtroende för att rådet kommer att fortsätta i processen – och rådet har verkligen lovat att göra det – och om möjligt lösa problemen och avsluta processen till årsslutet. För att detta ska ske måste naturligtvis alla institutionerna fortsätta samarbetet. Ett annat skäl till att detta är viktigt är att både kommissionen och rådet lämnar över viktiga konstitutionella maktbefogenheter till parlamentet. Jag skulle därför också kunna säga hur lovvärt detta är, och hur tacksamma vi är över att ha blivit beviljade dessa befogenheter. Jag är dock uppriktigt övertygad om att man har tagit det här steget för att främja demokratin i Europeiska unionen, och för att avlägsna överdrivet byråkratiska procedurer och uppnå ett effektivare, mer genomblickbart och mer demokratiskt EU. Jag tackar institutionerna för deras samarbete, och jag tackar alla utskott för att de snabbt gjorde det möjligt för parlamentet att lösa den här frågan, åtminstone vad gäller det första och tredje omnibusförslaget. Tack för er uppmärksamhet.

  Oldřich Vlasák, för PPE-DE-gruppen. – (CS) Herr talman, kommissionsledamot Wallström, mina damer och herrar! Europeiska kommissionen spelar en oersättlig roll för att genomföra EU-lagstiftning. Dess roll är att genomföra EU-lagstiftning på gemenskapsnivå och se till att lagstiftningen efterlevs i de enskilda medlemsstaterna. Kommittéförfarandet är ett av nyckelmedlen för att styra den här processen. Kommittéförfarandet är berättigat och spelar en oersättlig roll i den politiska och lagstiftande processen. Det skapades för att möta det praktiska behovet av att ändra och förbättra gemenskapens förordningar, som ofta är ganska tekniska, så att de är i linje med verkligheten och situationen på gräsrotsnivå. Detta betyder dock inte att det existerande systemet är perfekt. Vi bör inom ramen för kommittéförfarandet söka efter en balans mellan kommissionen, rådet och/eller medlemsstaterna och Europaparlamentet.

Europaparlamentets betydelse och dess roll i att anta EU-lagstiftning är oersättlig. Samtidigt måste vi hålla i minnet att möjligheten att övervaka genomförandet av lagstiftningsinstrument är begränsad av tid, tekniska aspekter och kunskap. Enligt min uppfattning är parlamentet alltför engagerat i den här processen, varigenom det ökar byråkratin och sätter hela processen i gungning. Vårt mål borde vara det rakt motsatta: att minska byråkratin. Hundratals kommittéförfaranden, tusentals sammanträden och genomförandeakter bidrar knappast till kommittéförfarandets genomblickbarhet. Enligt min uppfattning borde kommittéförfarandesystemet vara mer formaliserat. Det råder inget tvivel om att hela processen måste rationaliseras och förenklas. Mina damer och herrar, kommittéförfarande är precis som Lissabonfördraget något som medborgarna inte förstår. Med tanke på syftet med vår debatt om kommittéförfarandet borde vi därför betrakta det irländska ”nejet” som en varning.

  Manuel Medina Ortega, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman! Denna kväll gör parlamentet något nytt. Jag tror att alla talare, inklusive kommissionsledamoten, har framhävt kommittéförfarandets något svårfattliga karaktär. Beviset på detta är att vi inte har någon från allmänheten som följer kvällens debatt, och om jag skulle vara tvungen att förklara för mina väljare vad jag gör här klockan elva på kvällen, så skulle det vara väldigt svårt.

Jag tror att de olika talarna har nämnt den här svårigheten, och jag anser att vi, som försöker göra EU-institutionerna lite mer attraktiva, behöver hitta något sorts förfarande för att förklara för medborgarna vad vi faktiskt diskuterar.

Självklart är åtgärdspaketet som vi behandlar ganska brett. Som kommissionsledamoten nämnde finns det fyra omnibuspaket. Vi tittar bara på det första och tredje, och artikel för artikel ser vi problemen som uppstår från ett genomförandeperspektiv. Som föredraganden och de andra talarna sa är detta ett nödvändigt arbete, men uppenbarligen borde vi försöka klargöra det.

Kanske är några av ämnena värda att nämnas, exempelvis rådets direktiv 76/160/EEG om kvaliteten på badvatten eller rådets direktiv 91/271/EEG om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Förfarandet som antas kommer att ha praktiska följder för medborgarna, men frågan är hur man gör dem medvetna om det.

Jag anser att József Szájer har gjort ett bra arbete, att vi i parlamentet har försökt förhålla oss på ett ansvarsfullt sätt, att vi kommer att fortsätta med det och att det enda som återstår för oss att göra är denna del, som förmedlar till medborgarna vad vi faktiskt sysslar med här, och detta är ganska svårt. Jag tror att detta blir en utmaning för oss och anser att vi kommer att bli tvungna att ta itu med den andra delen i framtiden, som fortsättning på det som vi har åstadkommit och det som vi gör i kväll, så att parlamentsdebatten då inte kommer att bli lika trist som den i kväll.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). – (PL) Herr talman! Att innefatta Europaparlamentet i kommittéförfarandena är nödvändigt med tanke på utvecklingen av dess lagstiftningsbehörighet och särskilt som en del av medbeslutandeförfarandet som föreskrivs i artikel 251 i fördraget. Detta är den riktning som följs av rådets beslut av den 17 juli 2006 och av artikel 5a, som syftar till att införa det nya förfarande i vilket parlamentet beslutar tillsammans med rådet om att föreslå vissa genomförandebefogenheter. Det nya föreskrivande förfarandet med kontroll kommer att gälla åtgärder med allmän räckvidd, som syftar till att ändra mindre viktiga delar av ett grundläggande instrument som antagits genom medbeslutandeförfarande.

Rådets beslut har en omvälvande betydelse för lagstiftningsprocessen, eftersom det möjliggör för parlamentet att inlägga sitt veto mot kommissionsförslag om genomförandebefogenheter. Som en följd av detta blir det möjligt att ändra förslag eller återvända till lagstiftningsvägen. Det är mycket viktigt att anpassningspaketet antas så fort som möjligt, för att det nya förfarandet ska kunna tillämpas omedelbart på existerande regelverk. Jag ber därför kammaren att i den kommande omröstningen anta kommissionens förslag, som innehåller en lista på lagstiftningsinstrument som ska anpassas till det nya förfarandet, tillsammans med ändringar föreslagna av behöriga parlamentsutskott.

På samma gång skulle jag vilja framhålla att vad som blir avgörande för den aktuella reformen av kommittéförfarandet är sättet på vilket parlamentet gör bruk av sina möjligheter. Kravet på en absolut majoritet för att avslå kommissionens förslag om genomförandebefogenheter eller en utsträckning av förfarandet på grund av exempelvis behovet att översätta dokumenten till 23 EU-språk, kan ha en negativ inverkan på förfarandets framgång. Vi bör även vara medvetna om att parlamentet kan bli utsatt för ett ökat tryck från olika kretsar som är intresserade av att påverka genomförandebefogenheternas slutliga form. En ytterligare utmaning, både i allmänhet och av organisatoriska skäl, blir även att ta hänsyn till det enorma antal genomförandeinstrument som i framtiden kommer att behandlas av parlamentet.

  József Szájer, föredragande. − (HU) Herr talman, fru vice ordförande, mina damer och herrar! Det återstår inte så mycket mer för mig än att tacka mina kolleger i utskottet för rättsliga frågor och de övriga utskotten för deras nära samarbete. Jag tackar också alla som arbetade vid sidan av utskottet och bistod mig i denna högst komplicerade och svåra fråga. Jag är mycket nöjd med att vi har lyckats nå en överenskommelse med rådet i denna fråga, och hoppas att vi kan avsluta processen vid första behandlingen. Jag skulle också vilja uttrycka min förhoppning om att processen kommer att fortsätta i samma rytm och tempo för det andra och fjärde omnibusförslaget – det fjärde är möjligen något svårare och krångligare. Förhandlingar om dessa har redan börjat, och jag har det största förtroende för att det finns en god möjlighet att avsluta processen till slutet av året eller till och med tidigare, och att den officiella processen kan sätta igång.

Genom Lissabonfördraget införs detta system inom ramarna för sekundärrätten, men det skulle inte ha varit riktigt att slösa bort två år utan kommittéförfarande. Jag är övertygad om att parlamentet behöver denna inlärningsperiod. Det behöver lära sig hur det ska handskas med dessa spörsmål. En av talarna nämnde att det är avgörande att vi själva är förmögna att skilja mellan viktiga och oviktiga frågor. Den lagstiftande församlingens roll är verkligen att vara fokuserad på viktiga frågor, och av detta skäl behöver den delegera vissa befogenheter till den verkställande myndigheten, med andra ord till kommissionen, men vi måste behålla möjligheten och rätten att kontrollera genomförandeåtgärder som den utarbetar. De gjorda anmärkningarna har införlivats i förslagen. Tack så mycket för er uppmärksamhet, och jag önskar all framgång åt parlamentet, kommissionen och rådet i att fullgöra de uppgifter som ännu återstår, med hänsyn till att detta lagstiftningsdokument är nummer sextio någonting och att större delen av rättsakterna ännu återstår att behandla, och jag hoppas att frågan kan lösas under det andra halvåret i år. Tack så mycket för er uppmärksamhet. Tack för att ni lyssnade.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 18 juni 2008.