Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 18 juni 2008 - Strasbourg

11. Åtgärder mot oljeprisökningen (debatt)

  Talman. - Nästa punkt är debatten om rådets och kommissionens uttalanden om åtgärder mot oljeprisökningen.

  Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) I rådet är vi medvetna om att prisökningen drabbar EU-medborgare och har en negativ effekt på Europas ekonomi. Därför har rådet tagit upp frågan på sina senaste möten. Den kommer även att tas upp i samband med att man diskuterar höga matpriser, under stats- och regeringschefernas möte som börjar i morgon. Analyser av orsakerna till oljeprisökningen visar på komplexa strukturskiften i tillgång och efterfrågan på olja i den globala ekonomin. På kort sikt kommer oljeproduktionen antagligen inte att hålla jämna steg med utvecklingsekonomiernas ständigt stora efterfrågan. Eftersom orsakerna till de höga oljepriserna beskrevs så väl i kommissionens rapport förra veckan, kommer jag inte gå närmare in på dem.

När oljepriserna genomgår sådana förändringar påverkar det EU genom högre inflation, högre utgifter för hushållen, problem inom jordbruks- och fiskesektorerna och inom transportsektorn och andra sektorer. Utifrån antagandet att orsakerna till det ökande oljepriset är strukturella, och att den trenden troligtvis kommer att hålla i sig framöver, behöver EU hitta långsiktiga lösningar. Samtidigt som man uppmuntrar konkurrens på energimarknaden och ökad insyn i oljemarknaden, måste åtgärderna särskilt inriktas på ytterligare stöd för energieffektivitet och energidiversifiering.

När det gäller energieffektivitet vill jag påminna om att Europeiska rådet i mars 2007 efterlyste ökad energieffektivitet för att man ska nå målet 20 procent till 2020. Direktivet om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster, som antogs 2006, har bidragit till att nå detta mål. Men vi kan inte uppnå allt genom lagstiftning. Hushåll och företag skulle kunna bidra väsentligt genom att agera förnuftigare, något som rådet och parlamentet skulle kunna uppmuntra genom information.

Den andra viktiga åtgärden handlar om energidiversifiering. Här vill jag påminna om att Europeiska rådet förra våren antog handlingsplanen för Europas energipolitik. Den binder oss till målet att öka andelen förnybar energi i EU:s energiförbrukning med 20 procent senast 2020. Jag nämner detta eftersom jag vill stryka under att EU redan har vidtagit vissa åtgärder som skulle kunna göra Europas ekonomi mindre känslig för plötsliga oljeprisökningar. Den nuvarande politiken kommer att behöva förbättras i framtiden.

När Ekofinrådet diskuterade oljeprisökningen på sitt senaste möte, nämnde man bland annat överenskommelsen från mötet i Manchester som antogs i september 2005. Enligt denna överenskommelse ska man undvika att intervenera genom skatter och andra politiska medel för att hantera de höga oljepriserna, eftersom det stör konkurrensen och hindrar de ekonomiska aktörernas ingripande. Åtgärder för att lindra effekterna av höga oljepriser för den mest utsatta delen av befolkningen bör vara kortsiktiga och målinriktade och undvika att inverka störande. Även G8:s finansministrar, som representerar de mest utvecklade länderna, diskuterade ökade bränslepriser förra veckan. De betonade bland annat att ökade priser på olja och mat är globala problem, och att man således borde söka lösningar på internationell nivå.

Jag vill också nämna att när vi i rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser hade möte i måndags, godkände vi de tre kommande ordförandeskapens 18-månadersprogram. Deras arbete i rådet kommer att innefatta många insatser för att ta itu med höga priser på livsmedel och olja på ett effektivt sätt.

Avslutningsvis vill jag säga att, för att kunna ta itu med de nämnda utmaningarna måste vi ha en samordnad politik, både inom EU och på international nivå. Vi måste vara försiktiga så att denna politik inte skapar ny obalans och nya problem. När vi fortsätter att ta itu med dessa brännheta frågor, ser vi också fram mot ett konstruktivt samarbete med Europaparlamentet, i synnerhet genom diskussionerna om nödvändiga lagförslag.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Det första jag gör varje dag är att kontrollera oljepriserna, och den senaste tiden har det låtit ungefär likadant: oljepriserna bara fortsätter att stiga. De tre senaste åren har oljepriset i dollar mer än tredubblats. För EU, vars energiförbrukning till 37 procent består av olja, är det lätt att förstå vilka verkliga och potentiella konsekvenser de höga oljepriserna får för vår ekonomi och våra medborgare.

Vår egna produktion sjunker både konstant och påtagligt, men så har det sett ut sedan slutet av 90-talet. Importen fortsätter att öka och följaktligen har vi ett stort oljeberoende, och den summa som vi betalar för energiresurser ökar hela tiden.

Detta har direkta konsekvenser för våra medborgare och företag. Ökade oljepriser skapar inflation och det ser vi redan. Det sista kvartalet 2007 ledde energikostnaderna till en ökning av prisindex med i genomsnitt 0,8 procent i euroområdet. Detta innebär direkta och konkreta effekter för hushåll och många ekonomiska sektorer, inte minst de som inte kan låta slutkunden stå för den ökade kostnaden.

För hushållen ökade priset på bränsle för motorer och uppvärmning betydligt mer än andra priser mellan april 2007 och april 2008. Till exempel steg priserna på transportbränsle med i genomsnitt 12,7 procent, i motsats till den genomsnittliga inflationen på 3,6 procent. Det är återigen våra mest utsatta medborgare som drabbas hårdast.

Redan i september 2005 talade jag med er om ökade oljepriser och presenterade en fempunktsplan. Sedan dess har vi arbetat fram en rad nya förslag för att börja ta itu med utmaningen med höga och ökande oljepriser. Förslagen handlar om energieffektivitet, bilar, bränslekvalitet, och förnybar energi. Tack vare dem kan vi vänta oss att oljekonsumtionen i EU minskar successivt de närmaste åren. De senaste tre åren har vi haft en mer eller mindre stabil förbrukning och vi ser början till en övergång till renare och effektivare transportmedel som drivs med förnybara energikällor.

Det återstår mycket att göra, och vi bör absolut inte underskatta de problem som de höga oljepriserna ger våra medborgare, och då i synnerhet de mest utsatta hushållen och många företag, men detta ger en bra grund för att utveckla bästa möjliga politik för att möta utmaningen. Oljepriserna har fortsatt att stiga, men det betyder givetvis inte att vår politik har misslyckats. Jag är övertygad om att, vore det inte för våra ambitiösa klimat- och energimål, skulle situationen vara ännu allvarligare. Men att döma av den senaste trenden måste vi anstränga oss ytterligare.

Låt oss ta en titt på de långsiktiga faktorer som påverkar oljemarknaden. Enkelt uttryckt så är det slut med billig olja, och billig energi över huvud taget. Den globala efterfrågan på energi ökar, och Internationella energiorganet räknar med att den kan komma att öka med mer än 50 procent fram till 2030. Utvecklingsekonomier i synnerhet konsumerar allt mer energi.

Å andra sidan är det inte alls säkert att det kommer att tillverkas tillräckligt mycket olja för att täcka hela världens behov. Experterna säger att geologiskt finns det fortfarande resurser för de kommande 40–50 åren. Men som Internationella energiorganet har konstaterat, finns det ingen som helst garanti för att de producerande länderna vill eller kan producera tillräckligt mycket olja för att tillfredställa den oundvikliga och långsiktiga ständigt ökande efterfrågan på olja världen över.

Det finns ingen billig energi längre, och nu är det i varje fall vår skyldighet gentemot kommande generationer att övergå till rena och kolfria energikällor för värme, energi och transport på grund av klimatförändringar. Det är en utmaning som vi står inför. Vi måste agera. Men innan jag går in på långsiktiga och lite mindre långsiktiga åtgärder, vill jag nämna några saker som på kort sikt skulle mildra effekterna för konsumenterna.

Konsekvenserna för de mest utsatta grupperna måste lindras på kort sikt och när det behövs via sociala åtgärder. Det kan vara berättigat och nödvändigt att stödja de fattigaste hushållen, men stödet måste vara målinriktat. Vi bör samtidigt vara försiktiga när det gäller att förändra skattesystemet. Erfarenheten har visat att sådana åtgärder, som är mycket lockande politiskt sett, faktiskt bara försvårar den långsiktiga övergången till att ta itu med höga energipriser och undvika kol. Det är betydligt bättre att rikta in hjälpåtgärderna där de behövs som mest.

När det gäller den fortsatta utvecklingen av EU:s långsiktiga taktik för att svara på denna utmaning, anser många att vår befintliga energipolitik är världsledande. Kommissionen har alltid framhållit att de kombinerade målen med det senaste klimat- och energipaket är hållbarhet, försörjningstrygghet och konkurrenskraft, något som blir allt tydligare.

Låt mig mer i detalj påminna om de viktigaste punkterna i denna klimatpolitik som redan tillämpas eller håller på att granskas av parlamentet. I direktivförslaget garanteras att 2020 ska 20 procent av vår energiförbrukning komma från förnybar energi. Vi har de nya reglerna för att utöka och stärka EU:s system för handel med utsläppsrättigheter, som hjälper oss att nå målet att minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent till 2020, och gör systemet för handel med utsläppsrättigheter till en drivkraft för förändring. Förslaget att minska koldioxidutsläppen från bilar, och bränslekvalitetsdirektivet kommer att förpliktiga oljeleverantörer att successivt minska användningen av koldioxid och energi i sina produkter. Viktigast av allt är handlingsplanen för energieffektivitet som täcker alla sektorer på alla nivåer, från det internationella partnerskapet för samarbete kring energieffektivitet (IPEEC) till borgmästaravtalet på lokal nivå och dessutom särskilda åtgärder som märkning av konsumtionsvaror eller krav på energieffektivitet i byggnader.

Praktiskt taget samtliga åtgärder som tas upp i handlingsplanen för energieffektivitet är kostnadseffektiva vid ett oljepris på 60 dollar per fat.

Detta är en början, men vi behöver göra mer än så. Därför kommer kommissionen att fortsätta sitt internationella arbete, i synnerhet genom konstruktiva dialoger med de länder som producerar respektive konsumerar mest olja, som till exempel mötet i Jeddah som kommer att hållas den här veckan i Saudiarabien, eller samtalet mellan EU och OPEC nästa vecka. Kommissionen kommer att granska olje- och petroleummarknaden i EU, och senare i år komma med förslag till eventuella framtida åtgärder i den andra strategiska energiöversynen. Kommissionen kommer att hjälpa oljeimporterande utvecklingsländer att mildra de kortsiktiga konsekvenserna av höga olje- och matpriser samt att skapa strukturella förbättringar i deras energieffektivitet och användning av alternativa bränslen. Man kommer att göra insatser för en ökad satsning på energieffektivitet.

Det kommer att förbli min prioritet, vilket innebär att lagstiftningen inom EU kommer att förbättras. Det innebär också att vi kommer att arbeta för ett effektivare internationellt partnerskap för energieffektivitet, ett mål som G8-länderna enades om förra veckan vid det energimöte i Japan som EU tagit initiativ till.

Den befintliga lagstiftningen om energieffektivitet, och de förbättringar som jag kommer att ta fram de närmaste månaderna för byggnader, märkning och minimistandard för produkter är mycket viktiga, men vi kan bara se dem som en av många nödvändiga åtgärder. Den verkliga utmaningen består i att effektivt genomföra energieffektivitetspolitiken på nationell, regional och lokal nivå i hela EU. Kommissionen kommer att ha en viktig roll i att stödja medlemsstaterna när de ska ta itu med denna utmaning.

Jag ska beröra biobränslen, eftersom man ofta diskuterar den frågan. I det kommande direktivet om förnybara energikällor gör vi verklighet av Europeiska rådets åtagande att se till att 10 procent av EU:s transport drivs med förnybart bränsle till 2020. Det bör poängteras att dessa 10 procent kan bestå av biobränsle, el från förnybara källor eller en förbättring av fordonets energieffektivitet.

Jag är övertygad om att EU kan och bör framställa det biobränsle man använder på ett hållbart och ansvarsfullt sätt, utan att påverka den globala livsmedelsproduktionen. Detta kan göras på ett hållbart sätt, om man använder EU-mark som legat i träda, förbättrar skördarna på ett hållbart sätt, gör tekniska investeringar för andra generationens biobränslen och arbetar tillsammans med utvecklingsländer för att se till att biobränslen inte ersätter livsmedelsproduktionen utan blir ett komplement. Med det tillvägagångssättet bör utvecklingen av alternativa, rena transportbränslen ingå i EU:s hantering av problemet med oljepriser och klimatförändring.

EU kommer att behöva fortsätta sitt internationella arbete och föra en dialog med sina viktigaste partner. Förra veckans G8-möte och kommande helgs möte i Jeddah om oljepriser visar att frågan ligger högst upp på den politiska agendan. Vi borde använda den trovärdighet som vi håller på att bygga upp till att leda internationella åtgärder för att tillvarata möjligheterna till energieffektivitet och ren energiproduktion världen över och på så sätt skapa förutsättningar för en global, effektiv och pålitlig varumarknad.

Man måste dock börja med sig själv, och en förnyad kraftinsats för förnybar energi och energieffektivitet är välgörande både för klimatet och vår ekonomi.

Det finns en energiframtid för oss alla. Den framtiden kommer troligtvis att styras av hur vi producerar, konsumerar och handlar. Precis som i fallet med klimatförändring, måste vi agera nu och kommissionen är mycket engagerad.

  Jean-Pierre Audy, PPE-DE-gruppen. – (FR) Fru talman, herr ordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Låt oss använda fantasin lite. Alla förslag som innebär att man sätter ett tak för momsen, inklusive det förslag som Frankrikes president Sarkozy kom med, är värdefulla och borde underökas och jag har själv något att föreslå.

Olja är ett fossilt bränsle med en begränsad livslängd, och höga oljepriser är en ofrånkomlig och långsiktig trend. Men bortsett från själva prisökningen, är det de plötsliga och dramatiska skiftningarna i det globala priset på råolja och de effekter det har för vår ekonomi, som skapar problem. Därför undrar jag om EU, utan att dölja den verklighet som den faktiska prisökningen medför, skulle kunna garantera prisstabilitet enligt en årscykel. På så sätt skulle statliga budgetdepartement, särskilt de som drivs av medlemsstaters skattesystem och de på lokal styrelsenivå, företag och affärsverksamheter som har kontrakt som är bundna till oljepriset, samt vanliga familjer som måste göra en budget, vara bättre förberedda för de stora förändringarna inom energisektorn och slippa den dagliga stress som de plötsliga skiftningarna i oljepriser skapar, vilka härrör från globala växelkurser, spekulering och relationen mellan euro och dollar.

Det är mot denna bakgrund som jag föreslår att man undersöker möjligheten att skapa ett gemenskapsinstrument för att garantera råoljepriset i enlighet med den allmänt antagna budgetcykeln på ett år. Ett sådant instrument skulle kunna sälja och köpa optioner på världsmarknaden och vara ett andvändbart sätt att bekämpa spekulation.

År 2005, när priset var 50 dollar per fat, bad jag om er åsikt, herr Piebalgs, och jag fick svaret att det var en intressant idé med tanke på att kommissionen inte kunde styra råoljepriset, särskilt som oljemarknaden är global. Jag måste dock insistera på detta, för ett sådant gemenskapsinstrument, som skulle fungera som ett nollsummespel på lång sikt och inte kräva knappt någon investering alls, skulle inte vara ett sätt att motsätta sig den fria marknadens lagar som vi drabbas av, utan ett sätt att kontrollera deras plötslighet och minska den negativa inverkan som ökade oljepriser har för hela priskedjan i de berörda sektorerna. Situationen inom fiskeindustrin, som vi ska diskutera strax, är ett bra exempel på detta.

  Hannes Swoboda, för PSE gruppen. – (DE) Fru talman! På det personliga planet har jag stor respekt för de två talarna från rådet och kommissionen. Men jag tycker att förslagen som vi har hört idag och de senaste åren är för ynkliga, och kommer för sent. Till exempel finns inte ens ordet “spekulation” med i kommissionens underlag. Det är inte huvudorsaken till prisökningarna, men att publicera ett underlag idag och inte ens nämna spekulation: till och med G8 är mer progressivt än kommissionen i det fallet!

När det gäller de stora vinster som görs, vilket naturligtvis inte heller nämns, har jag vänt mig till kommissionsledamoten flera gånger, och med tanke på att det tydligen inte finns någon möjlighet att skapa kontrollmekanismer har jag bett honom att genom frivilliga överenskommelser se till att en del av dessa vinster investeras i energisparande åtgärder, utveckling av alternativ energi och forskning. Detta diskuteras för närvarande till exempel i Frankrike. Kommissionsledamoten har dock inte nämnt det idag, och man gör ingenting.

Angående energisparande och konsumentskydd, stöder vi det i princip, men kommissionens förslag var väldigt ynkliga. Det krävdes parlamentets insats och dagens beslut inom ramen för Eluned Morgans betänkande för att åstadkomma en verklig utvidgning av konsumenträttigheterna, i synnerhet vad gäller energisparande med smarta mätare och så vidare. När det gäller de sociala åtgärder som kommissionsledamoten föreslog, kan jag bara säga att det har varit uppenbart ganska länge att det krävs social åtgärder.

Vi har diskuterat Irland idag. Låt mig vara uppriktig: medborgare blir oroliga när de inte får någon feedback från Bryssel angående sina särskilda och verkliga bekymmer. Oavsett om medborgarna är fiskare inom sektorn för små eller medelstora företag eller socialt missgynnande konsumenter, så vill de ha någon slags respons från Bryssel som hjälper dem att hantera en svår situation. Vi förväntar oss klara signaler från kommissionen och rådet när det gäller detta, särskilt de kommande dagarna.

  Marco Cappato, för ALDE gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag tror inte att vi borde göra som Jean-Pierre Audy föreslår. Jag tror inte att det är vår sak att börja med priskontroll. Kommissionsledamoten har lagt fram en strategi som EU bör använda sig av, nämligen vår utvecklingsmodell, som går ut på att använda förnybar energi och att tillgodose det trängande behovet av att se över de utstakade målen – 20 procent i energi och 10 procent i transport – för att göra dem ännu ambitiösare och försöka nå dem på ännu kortare tid.

Tyvärr är det uppenbart att när det gäller till exempel gaspolitiken, som vi har röstat om idag, så är det de nationella regeringarna som motsätter sig en riktig europeisk konkurrenspolitik och blandade energikällor. Detta är det verkliga problemet. Man måste ta itu med spekulationen. Både här och på annat håll vägrar de nationella regeringarna att lämna ifrån sig någon verklig makt över finansmarknaden till EU, men i detta stadium ska vi inte be Europa att hitta genvägar för att städa upp efter medlemsländernas egen politik. Vi vill ha förnybar energi och långsiktig strategisk planering, och vi vill ha det tidigare än vad man har tänkt sig.

  Claude Turmes, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Fru talman! Jag vill föreslå tre åtgärder.

Allra först: beskatta spekulation. Det är otroligt. Vi dignar under kostnader medan Total, Eon, Exxon och spekulanter gör större vinster än någonsin. Personligen skulle jag vilja se Jean-Claude Juncker, ordförande för Ekofins Eurogrupp, gå från ord till handling. Vi kan utan svårighet beskatta dessa vinster på nationell nivå och sedan samordna det på Europanivå, och de intäkterna, som kommer att uppgå till miljontals euro, står i fokus för min andra punkt.

För det andra kan varje land använda de intäkterna till att skapa en fond som kompenserar dem som har det svårt, som till exempel fiskare, lastbilschaufförer, och alla de hushåll som har svårt att betala räkningarna. Vi ska inte subventionera energi, utan bistå dem som behöver hjälp att få fram pengar att betala för den, och det ska vi göra genom att koppla samman biståndet med energieffektivitet. Det är dem i vårt samhälle som har det sämre ställt som inte har råd att köpa energieffektiva kylskåp. Det är där vi måste ingripa.

För det tredje måste vi som politiska aktörer vara ärliga mot människorna vi representerar. Den aktuella krisen är inte ett litet politiskt problem med olja. Det är en strukturell kris. Vår ekonomiska modell utvecklades för en miljard människor som utgjorde USA:s, Japans och Europas medelklass. Den ekonomiska modellen utvidgas nu till miljoner människor i Kinas, Indiens, Nigerias, Sydafrikas, Mexikos och Brasiliens medelklass. Det naturliga problemet med modellen är att den inte omfattar naturtillgångar och miljöförstöring. Därför måste vi anstränga oss mer när det gäller energieffektivitet, och jag har en fråga: borde inte rådet be kommissionen att föreslå ett åtgärdspaket i september, för ett stort europeiskt initiativ för investeringar i energieffektivitet?

  Gintaras Didžiokas, för UEN-gruppen. – (LT) EU:s skatteregler för energiprodukter infördes 1993. Då kostade ett fat olja 16 dollar. Nu har oljepriset gått upp till 140 dollar, och frågan är om EU:s nuvarande skatteregler för energiprodukter är motiverad. Medborgare och företag i EU betalar mycket mer för bränsle än medborgare och företag i andra delar av världen.

Detta beror på att de, utöver momsen, betalar punktskatt, och den vill EU höja ytterligare. Vi står alltså inför en paradoxal situation – ju dyrare bränslet blir, ju mer pengar tar regeringarna från sina medborgare. Strejkvågen som har svept fram över Europa visar tydligt hur missnöjda människor är med situationen, och EU gör ingenting åt den. Det är verkligen en tydlig signal. Kan vi verkligen missa att lägga märke till den eller strunta i den?

Tycker inte kommissionen och rådet att det är hög tid att se över EU:s skatteregler för energiprodukter, särskilt punktskatt, moms och importtull? Hur kan kommissionen motivera det tydliga budskap man sänder ut till medborgarna, att de till och med borde lära sig att leva med ständigt ökande bränslepriser? Har kommissionen övervägt möjligheten att de ständigt ökande bränslepriserna kan undergräva medborgarnas förtroende för EU, när det verkar som att EU hindrar det egna landets regering i dess försök att vidta drastiska åtgärder? Verkligheten bakom orsakerna till ursäkterna för att man misslyckas eller inte vill göra någonting vad gäller beskattning, är under all kritik.

Uppfattningen att sänkta skatter inte skulle förbättra situationen eller till och med förvärra den har ingen grund. Globalt sett är det inte bara EU-länder som köper olja och petroleumprodukter. Det finns ingen olja för Europa eller olja som inte är för Europa. Vi har globala oljepriser, men Europa beskattar petroleumprodukter mer, och det blir tungt för medborgarna. Importtullen begränsar konkurrensen.

Kanske skulle inte en förändrad skattepolitik lösa alla problem, men det skulle hjälpa oss att reagera fortare när marknaden utvecklas, och det skulle underlätta i svåra tider. Är inte det viktigt nog? Det råder ingen tvekan om att vi behöver andra långsiktiga åtgärder, och jag välkomnar att man vidtar dessa åtgärder, men vi behöver att bestämt agerande. EU:s medborgare behöver inte vackra ord. De behöver rätt beslut som gör att man snabbt kan lösa eventuella problem. Skattepolitiken, och särskilt momspolitiken, är inte heliga; reglerna behöver förändras när de inte längre är i fas med den aktuella situationen.

  Dimitrios Papadimoulis, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Fru talman! Ursäkta mig, men rådets och kommissionens ståndpunkter var en besvikelse. Det var bara ord och inte en antydan till konkreta åtgärder. Då kan ni inte bli förvånade när det blir “nej” i folkomröstningen i Irland, Frankrike och Nederländerna. Ni kan inte bli förvånade över att tusentals människor är redo för strid i länder som Belgien, där det sällan förekommer demonstrationer.

Varken rådets tjänstgörande ordförande eller kommissionsledamoten har nämnt svartabörsaffärer. Vad ska vi göra åt dem? Varför inför ni inte skatter? Varför föreslår man inte EU-samordnad nationell beskattning där en del av intäkten går till att stödja förnybara energikällor, ren energi, och energisparande program?

Dessutom gynnar oljeprisökningen statskassorna, eftersom den skatt som medlemsländerna drar in ökar i motsvarande grad. De fattigaste samhällsskikten drabbas hårdast av inflation och höga priser. För de fattiga är inflationen 40–50 procent högre än vanliga inflationsindex. Därför borde en del av medlemsstaternas ökade skatteintäkter ges som direktstöd till samhällets mest utsatta. Vi kan inte bara ägna oss retorik, vi måste agera.

Jag förväntar mig att ni avslutar med en förklaring till varför ni har varit så snabba med att förkasta förslag från högerregeringar, som till exempel Sarkozys, men inte de från vänsterregeringar. Tycker ni att Sarkozy är för mycket kommunist? Om vi ska lära oss någonting av denna kris som spekulationen i olje- och livsmedelspriser har lett till, så är det att den inskränkta nyliberalismen har spelat ut sin roll. Nu väntar vi på att ni också inser det.

  Pervenche Berès (PSE). – (FR) Fru talman, herr ordförande, herr kommissionsledamot! Utgångspunkten för dagens debatt var ett meddelande som egentligen är en beredskapsanteckning från kommissionen som har gjorts om till ett meddelande, till följd av upproret i den allmänna opinionen som har skapats av den svåra situation som EU:s medborgare måste leva med varje dag.

G8 tog upp frågan om spekulationen inom oljemarknaden. Vi vet bara allt för väl hur det verkligen ligger till i nuläget, om vi verkligen gå till botten med denna situation, och Claude Turmes berörde det. Den oljekris som vi diskuterar och som drabbar våra medborgare hårt, är en faktor, ett tecken på den andra epoken i globaliseringen som vi nu kommit till. Det är en epok då vi möter de globala ojämlikheter som har lämnat oss maktlösa och rubbat systemet. De första tecknen på detta var finanskrisen i USA, som spreds med rekordfart till vår marknad och kom att ta hål på spekulationsbubblan, vilket ödelade först fastighetsmarknaden och därefter varumarknaden, och inverkade mycket på oljepriser och livsmedelspriser. Balansen mellan tillgång och efterfrågan på denna marknad gjorde sedan resten.

När EU hanterade detta genom att på ett ganska tillfredställande sätt lägga upp en strategi förra året som jag skulle beskriva som fyra/20-strategin för 2020: 20 procent mindre energiförbrukning, 20 procent ökad energieffektivitet och 20 procent mer förnybar energi.

Emellertid hittar vi som vanligt samma brister under ytan. När vi tar hand om den inre marknaden glömmer vi gärna att den måste ha en social dimension för att kunna accepteras. När vi skapar en inre europeisk marknad för varor och tjänster, glömmer vi att vi kanske borde ta hänsyn till den sociala verkligheten i medlemsstaterna, och när vi försöker skapa en riktigt långsiktig strategi för energi inom EU glömmer vi att det kommer att medföre en övergångskostnad, för att tala ekonomspråk, och att när frågan kommer vilken konsumentgrupp som kommer att påverkas främst, kan vi svara att det kommer att bli dem som har det sämst ställt, dem som slås hårdast av det ökade bränslepriset.

Flera yrkeskategorier har nämnts idag, dessa är de mest utsatta i det dagliga arbetslivet, som till exempel fiskare och långtradarchaufförer. Men bakom dem finns även hushållen med låga inkomster, som är de första att drabbas när det gäller deras dagliga budget, för dessa familjers bostadskostnader och transportkostnader påverkas direkt av ökade bränslekostnader, och proportionellt sett märks det betydligt mer i deras hushållskassa än vad det märks i fickorna på de spekulanter som håvar in vinsterna från de ökade oljepriserna.

  Jelko Kacin (ALDE). - (SL) De snabbt ökande bränslekostnaderna stoppar transporter i Europa och i världen. Åkare demonstrerar argsint, fiskare begär kompensation och transporter blir allt dyrare. Kostnaderna stoppar bokstavligen godstransporterna. Det värsta är att på samma gång är oljeproduktionskostnaderna i själva verket minimala. Produktionskostnaderna är bokstavligen försumbara.

Persontransporter är kärnan i den fria rörligheten för personer och en förutsättning för den fria rörligheten för varor. Bränslekostnaderna utgör ett drastiskt hot främst för flygtransporter, som påverkas mest av kostnaderna. Det gäller framför allt lågprisbolagen, som har gjort det möjligt för en ny grupp europeiska medborgare att upptäcka Europa och världen. Krisen för lågprisbolag, som skulle kunna drabba oss i höst, kommer inte bara att påverka turismen, utan också flygindustrin, finansindustrin och följaktligen hela ekonomin.

Under dessa omständigheter måste EU visa att man förstår vilka utmaningarna är och att man tar itu med dem på driftsnivå. Under dessa omständigheter kan vi genom adekvat samordnade handlingar öka gemenskapsinstitutionernas anseende och lugna ner situationen på marknaderna. Under de finansiella och ekonomiska kriserna har EU möjlighet att visa att unionen är användbar, nödvändig och effektiv för våra ekonomier, och i synnerhet att gemenskapsinstitutionerna är det rätta och effektiva verktyget för våra ekonomier.

  Charles Tannock (PPE-DE). - (EN) Fru talman! De höga olje- och gaspriserna är här för att stanna och jag tvivlar verkligen på att priset någonsin kommer att gå under 80 dollar per fat. Västvärlden togs på sängkanten. Man underskattade ökningen av den kinesiska och indiska konsumtionen, underinvesteringen i prospekterings- och utvinningstekniker, Saudiarabiens oförmåga – eller kanske ovilja – att i egenskap av ”swing producer” öka produktionen och de geopolitiska riskerna i länder som Venezuela, Nigeria eller Irak.

Vilken är lösningen enligt min åsikt? Vi måste givetvis konsumera mindre, investera i förnybar energi och nya tekniker, såsom vätedrivna bilar, samt studera om biobränslen, totalt sett, påverkar de globala utsläppen och utvecklingsländernas livsmedelsinflation positivt eller negativt.

De i parlamentet, i synnerhet till vänster, som anser att allt beror på spekulation har fel. Som spekulerare kan man inte ta emot och hamstra stora mängder olja. Det är det bara USA som kan göra.

Till sist välkomnar jag Italiens beslut att bygga en kärnkraftsreaktor, och jag hoppas att de andra EU-medlemsstaterna kommer att följa det exemplet.

  Csaba Sándor Tabajdi (PSE). - (HU) Vi måste förlika oss med att oljepriserna kommer att förbli höga på lång sikt. EU och medlemsstaterna måste förbereda sig på alla eventualiteter. Som kommissionsledamot Andris Piebalgs sa måste vi investera mycket mer i att utveckla energisnål och miljövänlig teknik samt förnybar energi. Vi måste också inrätta biogasanläggningar, och det tas upp i det betänkande jag var föredragande för. Det är viktigt att vi fokuserar på att spara energi och att till exempel isolera hus bättre. Vi har inga magiska lösningar, och vi kan inte stoppa energin vid våra gränser. På samma gång måste vi dock också titta på kortsiktiga lösningar. Jag skulle vilja be Europeiska kommissionen att tillåta att medlemsstaterna, inklusive Ungern, tillfälligt minskar dieselskatten, eftersom USA har en enorm konkurrensfördel i detta avseende. Tack för er uppmärksamhet.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Vi kan utan tvekan bara lösa problemet helt och hållet genom långsiktiga åtgärder. Vissa av oss kanske dock inte överlever tillräckligt länge för att kunna se att åtgärderna ger resultat. Det enda förslaget på kortsiktiga åtgärder har varit att hjälpa fattiga familjer. Men om handeln, transportsystemet, fisket, de små och medelstora företagen och jordbruket går i konkurs blir det nödvändigt med kortsiktiga åtgärder för fler grupper.

Man införde punktskatt på bränslen och mineralolja 1992. Under 2004 beskattades hela energisystemet. Betyder det här att beskattning inte påverkar överhuvudtaget? Beskattning har stor effekt och enligt min mening är det mycket viktigt att man tillåter en minskning av punktskatten fram tills de långsiktiga åtgärderna har genomförts.

En sak till – man nämnde inte vätgas som en ny (eller förnybar) resurs. Kina och Kanada är kända för att använda den som bilbränsle och Japan använder vätgas för att värma upp byggnader.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL). – (PT) Med tanke på de snabbt ökande bränslepriserna och den förödande effekten för människor och handel, transport, fiske, jordbruk samt industri får man inte glömma att de stora oljeföretagens vinst har ökat kraftigt, främst på grund av prisspekulation som baseras på spekulativ bedömning av billigt förvärvade oljelager.

Därför krävs det att man bekämpar den skandalösa spekulationen, i synnerhet genom vårt förslag att man i varje medlemsstat inför en skatt som bara tillämpas på spekulationsvinster som kommer från lagereffekten. På så sätt kan man förvandla vinsterna till statliga intäkter. Intäkterna måste sedan fördelas bland de ekonomiska sektorer som drabbats mest i varje medlemsstat.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Fru talman! Europa och hela världen befinner sig nu i en situation där oljepriserna inte bara påverkar ekonomiska tillväxten, utan också hur djup den kris är som börjar märkas inom livsmedelsmarknaden och fiskesektorn. Det kommer säkerligen snart att uppstå problem i transportsektorn.

Vad ska man göra? På lång sikt bör man utveckla en stabil och allmänt accepterad energipolitik. Det har varit stor debatt om ämnet i EU och i parlamentet. På kort sikt bör man ge stöd till särskilda sektorer. Bland många exempel kan jag nämna riktat stöd till jordbrukare, fiskare och åkare. Stödet bör göras tillgängligt redan under andra hälften av innevarande år. Jag vill påpeka att jag syftar på riktat stöd under en viss tid varje år. Man bör också vidta åtgärder för att begränsa spekulation och monopolbeteenden.

Slutligen bör vi erkänna att skattepolitiken behöver ses över, både på gemenskapsnivå och inom de enskilda medlemsstaterna.

  José Ribeiro e Castro (PPE-DE). – (PT) Jag vill gratulera kommissionsledamoten till hans uttalanden som betonar vikten av kärnenergi och absolut öppenhet kring detta.

Siffrorna ljuger inte. Olje- och gaspriserna kommer fortsätta att stiga. Trycket som skapas av världens energikonsumtion kommer att fortsätta öka. Våra egna energibehov kommer fortsätta att utvecklas. Samtidigt måste vi ta vårt ansvar och framför allt lyckas bekämpa koldioxidutsläppen.

Därmed måste kärnenergi finnas med på dagordningen och vi kan inte undvika den. Vi kan inte avfärda någon viktig energikälla från energimixen, i synnerhet när den är ren och säker. Givetvis behöver vi förnybara energikällor, men det räcker inte. Ja, vi behöver energieffektivitet, men det räcker inte. Ja, vi behöver bra biobränslen, men det räcker inte.

Därför måste vi välja. Antingen är kärnenergi dålig och måste förbjudas eller, om den inte förbjuds på grund av att den är säker och på grund av att tekniken och vetenskapen har utvecklats, måste alla kunna dra nytta av den.

Vi måste ha en framtidsvision. Annars kommer vi att sluta med att gå från en dålig situation till en sämre och därefter från en sämre situation till en total katastrof.

  Theodor Dumitru Stolojan (PPE-DE). - (RO) Effekterna av ökningen av olje- och naturgaspriserna märks redan i de ekonomiska verksamheterna, såväl som i de sociala programmen, och de kommer att vara maximala nästa vinter. Kommissionen diskuterar mycket riktigt strukturella lösningar för att spara och diversifiera energi. Inte desto mindre behöver vi grundläggande förändringar i den europeiska ekonomin. Vi talar om att Europa ska ges en ny teknisk struktur på medellång och lång sikt. Därför anser jag att kommissionen behöver se över och återigen undersöka den ekonomiska prognosen för 2007–2013 för att se till att man satsar mer på ny teknik och gör nya investeringar inom energiområdet.

  Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Jag nämnde i mitt öppningsanförande att enligt behöriga organ är orsakerna till högre oljepriserna av strukturell natur. Det är viktiga upptäckter.

I debatten har spekulationens påverkan nämnts många gånger. Jag vill inte heller förneka eller förringa den, men jag skulle vilja påpeka att spekulation i sig inte leder till högre energipriser, om det inte finns strukturella orsaker. Och de finns. Det kräver långsiktiga åtgärder.

Tiden för billig energi, åtminstone från fossila källor, är antagligen över för en tid, troligen för lång tid. Detta kräver att EU handlar långsiktigt, vilket jag redan har nämnt. Det kan ske på två sätt. För det första kan vi till exempel öka energieffektiviteten och på så sätt minska vår konsumtion. För det andra kan vi diversifiera och framför allt försöka utveckla förnybara energikällor. Jag håller med Dimitrios Papadimoulis om att man måste investera mer i förnybara energikällor, och de högre priserna på oljebränslen uppmanar just till mer investeringar. Om priserna går ner igen, om vi lyckas sänka dem genom ett konstgrepp, kommer vi att minska motivationen att finansiera och investera i förnybara energikällor.

Även om vi verkligen är överens om att det krävs långsiktiga åtgärder får vi inte glömma bort de kortsiktiga problem vi står inför. De har redan nämnts, och jag skulle vilja ta upp dem igen. Höga energipriser är särskilt ett problem för de fattiga i EU och för fiskare – och nästa punkt på dagordningen är en debatt om detta – samt för åkare. Därför är det givetvis viktigt att studera, överväga och anta lämpliga åtgärder.

Bland åtgärderna ska vi givetvis inte avfärda en översyn av beskattningen i EU. Jag kan säga att rådet hoppas att det snart kommer att få ett förslag från kommissionen om problemet med beskattning av energiprodukter.

Tillåt mig att avsluta med följande tanke. Jag anser att debatten hålls i en synnerligen passande tid, dagen före Europeiska rådets möte, eftersom en av mötets huvudpunkter kommer att vara högre oljepriser.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Det har varit en fascinerande debatt och jag är verkligen ledsen över att tiden gick så fort.

I mitt arbete har jag besökt platser där olja produceras: Kaspiska havet, Barents hav, Saudiarabien. Jag menar att ett misstag vi gör är att vi tror att det är lätt att producera. Produktionen kostar miljarder och den sker i väldigt tuffa miljöer. Kostnaderna svämmar över, den lokala miljön tar skada och folk är missnöjda med många av projekten. Så det är verkligen uppenbart att när det gäller oljefrågor bör EU inte ägna sig åt att söka efter de ansvariga utan i stället försöka hitta lämpliga åtgärder. Om vi anser att samma strategi hjälper alla bör vi följa den.

Det finns inga magiska åtgärder. Energieffektivitet är den viktigaste åtgärden. Utan energieffektivitet kommer priserna att bli mycket högre i världen. Det är mycket tydligt.

(Utrop i kammaren)

Nåja, vi gör en hel del. Förnybar energi och förnybara energikällor såsom kärnkraft är också viktiga för att vi ska kunna minska problemet. Det krävs investeringar i ny teknik och det är viktigt för de olika sektorerna att vi vidtar strukturella åtgärder i stället för att bara ge bidrag. Bidrag är inget annat än att ta från en ficka och stoppa i en annan ficka. När det till exempel gäller kvällens debatt om fiske skulle jag vilja fråga varför fiskarna inte kan kompensera de högre bränslepriserna genom att höja priset på fisk. Vad händer då och vad förhindrar det? Därför bör vi vidta sektorsvisa åtgärder.

Jag menar att det är väldigt tydligt vad vi försöker göra på global nivå, nämligen att vi försöker upphäva OPEC:s strategi att begränsa utbudet till marknaden och att vi i många fall inte tillåter västerländska företag att komma med teknik och kunskap för att producera olja och därmed skapa ett bättre utbud. När det gäller energieffektivitet bör vi föregå med gott exempel för utvecklingsländerna, och mitt förslag till internationellt partnerskap antogs av G8. Men eftersom alla förväntade sig att oljepriserna skulle sjunka till 9 dollar per fat reagerade världen sent. Nu vet vi att vi bör följa denna strategi.

När det gäller konsumentskydd menar jag att kommissionen alltid har varit mycket konsekvent. Jag har många exempel på överträdelser när länder inte ens har informerat kommissionen om kravet på att tillhandahålla offentliga tjänster, trots att det är deras skyldighet. Därför innehåller alla juridiska dokument som har antagits efter kommissionens förslag alla delar som krävs, och de bör införlivas.

Jag anser att kommissionen och rådets reaktioner är genomtänkta och riktiga. Varje del av marknaden har sin roll. Jag vet att ingen tycker om att försvara spekulerare, men vilken är den framtida marknadens roll? Spekulationer visar vart priset kan hamna och gör det möjligt att investera. Jag skulle kunna säga ”låt oss beskatta alla mer” – vi kan höja skatterna till 100 procent för alla, men det kommer att betyda att det inte längre finns incitament till investering. Så det är vad vi behöver.

(Utrop i kammaren)

Oavsett om det är företag från Saudiarabien, Saudi Aramco, som vi ska beskatta, eller Gazprom, kan vi inte beskatta dem eftersom de omfattas av nationell skattelagstiftning. När det gäller europeiska företag har vi inte något företag i dag som har en enormt oväntad vinst på grund av olja och gas.

(Utrop i kammaren)

De behövde också investera i andra projekt också, och om ni känner till dessa företag, bör ni peka ut dem. Om ni känner till dessa företag som har ett så underbart liv…

(Utrop i kammaren)

E.ON arbetar inte med olja. Eni arbetar med olja men investerar miljarder i projekt, till exempel i South Stream, i projekten i Kashagan – där de investerar miljarder – och i projekten i Libyen. Varje företag har en roll på marknaden.

Det här är en fantastisk debatt. Jag är glad att vi kommer att ha möjlighet att komma tillbaka till den, eftersom det inte finns några enkla svar. Men jag anser att vårt förslag är balanserat och att det är det rätta.

  Talmannen. - Debatten är härmed avslutad.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Ivo Belet (PPE-DE), skriftlig – (NL) Det höga oljepriset får oss alla att lida, men de mest sårbara befolkningsgrupperna med låg inkomst drabbas säkerligen verkligen hårt. Det europeiska toppmötet måste sända ut en stark signal i morgon om att det är berättigat och nödvändigt att hjälpa de svagaste i samhället.

Att minska momsen eller punktskatten är inte en omedelbart uppenbar lösning, vilket är förståeligt. Det kan nämligen uppmana oljeproducenterna att ta ut ännu högre priser.

Men vi kanske inte kan göra på något annat sätt. Vi kanske borde ändra beskattningen så att flygbiljetter blir lite dyrare (under hösten till exempel), genom en avgift. Intäkterna kan sedan användas för att minska värmeräkningarna för låg- och medelinkomsttagare.

Allt överskott kan användas till bidrag för isolering av hus. Det är den billigaste och den mest effektiva lösningen av alla.

Vi måste investera i förnybar energi och energisparande åtgärder på medellång sikt. Under tiden måste vi dock hitta lösningar för dem som kämpar. Europa kan inte vända dövörat till dem.

  James Nicholson (PPE-DE) , skriftlig. – Den senaste tidens exponentiella ökning av oljepriserna och de förödande höga bränslepriser som följer av denna har en enorm negativ inverkan på företag och industrier i hela EU. Den här situationen får givetvis också allvarliga konsekvenser för genomsnittskonsumenten. Medborgarna märker av de stigande livsmedels- och bränslepriserna och den försämrade köpkraften.

Jag håller med kommissionen om att vi måste sträva efter att minska vår oljeförbrukning och vårt oljeberoende, och inrikta våra insatser på att främja energieffektivitet och utveckla förnybara energikällor.

Det är dock en lösning på längre sikt. Just nu måste praktiska och konkreta åtgärder vidtas för att minska trycket på grupper som jordbrukare och fiskare liksom de samhällsgrupper som drabbas hårdast av de stigande priserna. Även om kortsiktiga åtgärder som skattesänkningar faller utanför EU:s behörighet måste unionen gå i bräschen och uppmuntra de nationella regeringarna att genomföra lösningar. Den nuvarande situationen är ohållbar och insatser måste göras för att hantera den.