Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 18 juni 2008 - Strasbourg

12. Kris inom fiskesektorn till följd av det höjda priset på diesel (debatt)

  Talmannen. - Nästa punkt är debatten om

- en muntlig fråga till rådet från Philippe Morillon, för fiskeriutskottet, om kris inom fiskesektorn till följd av det höjda priset på diesel (O-0063/2008 – B6-0162/2008), och

- en muntlig fråga till kommissionen från Philippe Morillon, för fiskeriutskottet, om kris inom fiskesektorn till följd av det höjda priset på diesel (O-0064/2008 – B6-0163/2008).

  Philippe Morillon, föredragande. – (FR) Fru talman! Jag kommer att ge kommissionsledamot Joe Borg tid att sätta sig ner. Den här muntliga frågan togs upp på enhällig begäran från de grupper som sitter i det utskott som jag har äran att vara ordförande för, och jag är nöjd över att den behandlas efter en utmärkt debatt, där flera allmänna frågor togs upp.

Fru talman, herr tjänstgörande rådsordförande, herr kommissionsledamot! Min far föddes för över 100 år sedan i en by nära Saint-Malo, som när jag var ung var en plats full av liv och som främst var beroende av jordbruk och fiske. I dag håller byn på att dö i cancer på grund av att döda celler sprider sig i form av sommarstugor. Det har lett till att alla de verksamheter brukade göra det möjligt för byn att leva under längre tid än bara sex sommarveckor har försvunnit.

Det här är inte ett isolerat fenomen, utan det är någonting som händer praktiskt taget längsmed hela Europas kustlinje. Därför har kommissionsledamot Joe Borg, som jag vill berömma, föreslagit en integrerad havspolitik, genom vilken vi kan återställa, bevara och återuppliva de samhällen som ligger vid de europeiska kusterna. Om beslutet innebär att GD FISKE förvandlas till GD HAVSFRÅGOR betyder inte det nödvändigtvis att EU tänker låta de resurser som våra fiskare måste fortsätta att utnyttja i sjöar och hav ta slut.

Varför har EU bara två gemensamma politiska områden, det vill säga den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken? När ni tänker på det är svaret enkelt. Det är för att vår kontinent ska kunna fortsätta att få tillräckligt med livsmedel genom att bruka jorden och fiska i haven. Därför kan den enorma ökningen av oljepriserna få katastrofala konsekvenser för jordbruket och fisket, framför allt för den sistnämnda sektorn. Fiskeindustrin har redan drabbats hårt av resursminskningen och yrket hotar i dag att utrotas. Det är en förklaring – även om det inte är en ursäkt – till varför vissa fiskare alltjämt genomför våldsamma, förtvivlade demonstrationer på vissa platser.

Därför, herr kommissionsledamot, är jag nöjd över att er verkställande kommitté nu har föreslagit ett antal åtgärder för att omedelbart rädda de industrier som är mest hotade. Ett av förslagen är att medlemsstaterna ska kunna få göra tillfälliga undantag från de regler som gäller för tillämpning av Europeiska fiskerifonden. Detta kommer att diskuteras vid nästa ministerråd om jordbruk och fiske i Luxemburg.

Låt oss inte glömma att EU – och världen i allmänhet – måste kunna fortsätta att använda sjöar och hav för att få de livsmedelsresurser som behövs. Det är ingen mening med att bevara och beskydda fisken om det inte längre finns fiskare som kan fånga den. Enligt min uppfattning rättfärdigar dessa uppenbara fakta de detaljerade förslagen för kort, medellång och lång sikt. Dessa förslag kommer vi i fiskeriutskottet att fortsätta att arbeta med och de kommer att finnas med i förslaget till resolution som vi kommer att rösta om i morgon.

ORDFÖRANDESKAP: MAREK SIWIEC
Vice talman

  Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Först skulle jag vilja tacka parlamentsledamoten Philippe Morillon för hans fråga på fiskeriutskottets vägnar. Jag vill från början påpeka att det slovenska ordförandeskapet är medvetet om hur stort problemet med höjda oljepriser och deras negativa påverkan på fisket i EU är.

Jag kan berätta för er att i går träffade ordföranden för rådet (jordbruk och fiske), några kolleger i Venedig för att diskutera frågan. De debatterade och förberedde tillsammans några förslag för att ta itu med de aktuella problemen i EU:s fiskesektor. Dessa förslag kommer att diskuteras de kommande dagarna. Jag skulle dock vilja påminna om att situationen inte är begränsad till fiskeindustrin. Höga oljepriser skadar alla industrier, inklusive jordbruk, transport och tillverkning.

Krisen har utlöst allvarliga problem i alla sektorer. Därför är det en övergripande fråga, som omfattar allt från konkurrenspolitik till statligt stöd och skatteåtgärder. Eftersom problemet är allvarligt och har stora konsekvenser för EU:s fiskesektor tog det slovenska ordförandeskapet upp det på dagordningen för rådets möte (jordbruk och fiske) som ska hållas tidigt nästa vecka, vilket Philippe Morillon redan har nämnt.

Detta möte kommer att ge ministrarna möjlighet att lägga fram sin syn på den aktuella situationen och utbyta åsikter om de lämpligaste lösningarna tillsammans med kommissionsledamot Anders Borg. Dessutom har ordförandeskapet bestämt sig för att ändra temat för det informella mötet mellan fiskeriorganisationernas ledare som kommer att hållas i Slovenien i slutet av månaden, så att man också kan diskutera denna brännande fråga. Allt detta kommer efter att rådet vid flera möten nyligen med olika deltagare behandlat frågan om höjda energipriser, som vi talade om under föregående punkt på dagordningen.

Tillåt mig att mer detaljerat förklara Ekofinrådets slutsatser. Rådet uttryckte sin oro över att oljepriserna fortsätter att öka och det diskuterade hur man kan ta itu med de påföljande sociala och ekonomiska konsekvenserna. Det underskattade dock behovet av att skapa energieffektivitet och alternativa energikällor, öka öppenheten på oljemarknaderna, främja konkurrens på energimarknaderna och förstärka dialogen med oljeproducerande länder.

Under samma möte uppmanade rådet också kommissionen att ytterligare se över varumarknaderna samt att överväga politiska åtgärder för att begränsa prisförändringarna. Som ordförandeskapet redan betonade i morgonens debatt kommer frågan också att diskuteras vid Europeiska rådets möte, som börjar i morgon.

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka ordföranden i fiskeriutskottet, Philippe Morillon, för hans fråga som ger mig möjlighet att ta upp bränslekrisen.

Jag skulle vilja börja med att säga att jag är nöjd över att se att de redan mycket goda relationerna mellan kommissionen och parlamentets fiskeriutskott håller på att bli ännu bättre.

För att återvända till den specifika frågan är jag medveten om de svårigheter fiskesektorn går igenom på grund av den kraftiga ökningen av bränslepriset. Denna ökning ingår i en strukturell kris som kommer att vara länge och som har en mycket speciell – jag är frestad att till och med säga unik – betydelse för fisket. Låt mig berätta varför.

Under många år har EU:s flotta befunnit sig i en ond cirkel av överkapacitet, överfiske och minskande lönsamhet. Fiskarna har emellertid inte kunnat dra nytta av att utbudet av fiskeprodukter har minskat samtidigt som detaljhandelspriserna har ökat. Därför är marginalerna ofta mycket små, vilket gör sektorn mycket mer sårbar än andra för drastiska kostnadsökningar, som ökningen av oljepriset.

Kommissionen är medveten om vikten av samordnade åtgärder på EU-nivå för att avvärja en allvarlig kris inom näringen och för att se till att problemet verkligen åtgärdas och inte bara flyttas. Det innebär att man både måste tillhandahålla akut hjälp och åta sig att lösa det underliggande problemet med överkapacitet, som undergräver alla våra försök att få näringen att återfå sin lönsamhet på hållbara grunder.

Av dessa anledningar, som Philippe Morillon tog upp, antog kollegiet i går det principiella innehållet i ett paket med nödåtgärder för att hantera de omedelbara sociala och ekonomiska svårigheter som uppstått i och med den dramatiska ökningen av oljepriset. Samtidigt vill man åtgärda EU-flottans underliggande strukturella problem. Jag anser att det är mycket viktigt att man fokuserar på att hjälpa de flottor som är mest bränsleberoende och som därför drabbas mest av den nuvarande överkapaciteten.

Därför föreslår vi att medlemsstaterna inrättar program för anpassning av flottor, genom vilka begränsningar av möjligheterna att få stöd för definitivt upphörande – till exempel skrotning –avskaffas. Ytterligare stöd för tillfälligt upphörande kommer att kunna beviljas för fartyg som deltar i program för anpassning av flottor, och partiellt avvecklingsstöd kommer att garanteras de operatörer som ersätter större gamla fartyg med mindre mer energieffektiva fartyg. Det kommer också att bli möjligt att tillfälligt minska arbetsgivarnas sociala avgifter.

Dessutom kommer stödet för tillfälligt upphörande att vara tillgängligt för alla fartyg under högst tre månader under återstoden av 2008, på villkor att fartygen ingår i en omstruktureringsplan. Stödet kommer att skräddarsys så att det i möjligaste mån främjar återhämtningen av bestånden och/eller marknadsvillkoren.

Mot bakgrund av ytterligare ekonomiska analyser kommer man också att ta upp möjligheten till förändringar av ordningen för stöd av mindre betydelse i fiskesektorn. Taket på 30 000 euro per treårsperiod kommer att tillämpas per fartyg i stället för per företag – fastän med ett totalt tak på 100 000 euro per företag.

Man tänker också vidta en rad särskilda åtgärder för att höja värdet på fisk vid första försäljningen. Kommissionen planerar att avsätta ytterligare 20–25 miljoner euro från den gemensamma fiskeripolitikens budget, förutom de medel som är tillgängliga via Europeiska fiskerifonden, för att finansiera särskilda projekt inom området. Ytterligare åtgärder planeras för att uppmuntra till en övergång till energisparande teknik, dämpa de socioekonomiska effekterna av krisen och underlätta omläggningen och utbetalningen från Europeiska fiskerifonden.

Ovannämnda åtgärder utgör tillfälliga undantag från reglerna för Europeiska fiskerifonden. Syftet är att EU:s flotta snabbare ska kunna anpassas till den aktuella situationen och att den ska kunna få tillfälligt stöd under övergångsperioden.

Jag kommer att lägga fram paketet för ministerrådet för fiskefrågor i Luxemburg den 24 juni så att man kan anta ett formellt förslag redan i juli. Med tanke på den ovanliga situation fiskesektorn befinner sig i litar jag på att jag kan räkna både med rådets och parlamentets stöd så att dessa åtgärder kan antas så fort som möjligt.

  Carmen Fraga Estévez, för PPE-DE-gruppen. – (ES) Herr talman! PPE-DE-gruppen drev fram denna debatt eftersom vi menar att vår institution inte kan fortsätta att ignorera krisens allvar.

Jag anser att vi hade rätt, eftersom kommissionen i går för första gången tillkännagav en rad åtgärder som parlamentet hade efterfrågat under åratal. Några av dem är identiska med dem som finns med i det gemensamma förslaget till resolution.

I resolutionen anges att bränslepriset för fiskare har ökat med över 300 procent de senaste fem åren och med mer än 38 procent sedan januari. Samtidigt har priserna varit oförändrade under 20 år, och i vissa fall har de till och med minskat upp till 25 procent på grund av den enorma importen, som ofta består av produkter från illegalt fiske.

Min grupp har betonat att det inte finns någon sektor som kan överleva på dessa villkor och därför ville vi i dag samla alla, inklusive rådet och kommissionen, för att få reda på mer om problemet och debattera åtgärdspaketet.

Vi är framför allt nöjda över att man ökar stödet av mindre betydelse till 100 000 euro, även om vi hade föredragit att det fördelades per fartyg i stället för per företag. Parlamentet bad om detta och det har också fastställts i den gemensamma resolutionen.

Vi stöder helt och hållet att man minskar de sociala avgifterna och att man gör Europeiska fiskerifonden mer flexibel, så att alla de som önskar kan välja att omstrukturera sina företag, ersätta sina motorer med effektivare motorer eller få ytterligare stöd, som ni nämnde, för tillfälligt upphörande.

Vi anser dock att det finns andra åtgärder som är lika viktiga och som borde ha utvecklats lika mycket i detalj som de åtgärder som syftar till att omstrukturera sektorn. Jag syftar på marknadsbaserade åtgärder, såsom reformen av den gemensamma organisationen av marknaden, som gör det möjligt för fiskare att få större inflytande över prissättningen. Jag tänker också på mer specifika åtgärder för märkning och framför allt åtgärder som visar att rådet och kommissionen verkligen vill bekämpa illegalt fiske.

Därför välkomnar vi vissa av åtgärderna som är ett steg i rätt riktning, men vi undrar om vi kunde ha förhindrat att sektorn hamnade i denna kritiska situation genom att reagera mycket snabbare.

  Rosa Miguélez Ramos, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman! Även jag är nöjd över och välkomnar de åtgärder som kommissionen har tillkännagett. Det verkar som att de i vissa fall är ännu mer långtgående än de åtgärder som parlamentet efterfrågade i sitt förslag till resolution. Att vi har lyckats göra plats för en debatt om frågan under ett oerhört fulltecknat sammanträde ger en föreställning om hur viktig parlamentet tycker att frågan är.

Jag anser att i dessa delvis ostadiga tider bör européerna ta itu med krisen tillsammans genom att använda en effektiv och objektiv mekanism, som skulle kunna vara den mycket efterfrågade ökade flexibiliteten hos Europeiska fiskerifonden. På så sätt skulle vi kunna anta skyndsamma åtgärder på gemenskapsnivå.

Nationella lösningar, som dem några av våra medlemsstater föreslår, skulle bara leda till obalans.

Herr kommissionsledamot! Vi hoppas att kommissionen vid ministerrådets möte nästa vecka kommer att kunna klargöra problemen ännu mer och uppnå en överenskommelse med ministerrådet om hur Europeiska fiskerifonden kan användas för att hjälpa de delar av flottan som drabbats mest.

Det verkar också vara brådskande att en gång för alla undersöka prissättningsmekanismen.

  Elspeth Attwooll, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Vi måste betona att en mycket stor del av våra fiskare driver små företag. De har begränsad rätt att fiska. För att utöva denna rätt måste de investera i båtar samt fiske- och säkerhetsutrustning. Det kan innebära att de måste betala tillbaka stora lån. De måste också betala för licenser och i vissa fall även för kvoter. Sedan drar de på sig avsevärda driftskostnader, såsom arbets-, reparations- och, givetvis, bränslekostnader.

Reglerna för kvoter och dagar till sjöss kan tvinga fiskare att resa långt för att få en fångst som går att sälja. I synnerhet vid dåligt väder kan de misslyckas. Även om de får en god fångst kan de inte kontrollera priset på den fångade fisken. I de flesta fall är de beroende av vad som kan erhållas på auktion. Därför har de helt enkelt inte möjlighet att kompensera för ökade kostnader.

I resolutionen fastställs ett antal sätt för att hjälpa fiskarna. Det kan ske genom stöd av mindre betydelse och dess uppjustering. Jag skulle vilja be alla medlemsstater att använda de möjligheter som ges så att villkoren förblir lika.

Vi måste också snarast hindra olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, inte bara för att försöka bibehålla priset på lagligt fångad fisk, utan också för att bevara bestånden. Vi måste också förbättra märkningskraven. Andra föreslagna åtgärder, inklusive omstrukturering, som omfattar mer än energieffektivitet och alternativa energikällor, är också viktiga för miljön. Genom att anta dem kan vi skapa fördelar för våra oroade fiskare och vår utsatta planet.

  Marie-Hélène Aubert, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Den strukturella krisen är, som ni har sagt, både djup och bestående. Därför kräver den lösningar som också är varaktiga, inte bara för fiskeindustrin, utan för alla berörda sektorer.

Det bör också sägas att den nuvarande krisen faktiskt beror på att man under åratal har varit blind för fiskerisektorns bränsleberoende – beroende av billigt bränsle – och på något som liknar en plötslig kapprustning med ännu starkare fartyg som kan gå ut längre och längre och komma tillbaka med ännu större mängder fisk. Även dessa problem måste vi ta itu med.

Problemet med dyr bränsleolja går inte att separera från alla andra problem i fiskesektorn – förvaltning av fiskbestånd, prispolitik, världshandel, kontroll av illegat fiske – och därför är det svårt att ta itu med det här problemet utan att behandla de andra.

Bidragen och stödet som kommissionen föreslår, och som förefaller mig vara ett steg i rätt riktning, kommer bara att kunna accepteras – i synnerhet av allmänheten – om de innebär att man verkligen omorienterar fiskepolitiken och fiskemetoderna. Vi beklagar att man i den gemensamma kompromissresolutionen inte har fastställt några villkor för det stöd och de bidrag som kan beviljas vid omorientering eller vid krav på att man ska eliminera flottans överkapacitet, förvalta fiskbestånden bättre och skydda de marina ekosystemen. Detta är verkligen en förutsättning för att fiskeföretagen ska kunna vara ekonomiskt och socialt livskraftiga. Slutligen skulle vi vilja se att medlemsstaterna helt och hållet tar eget ansvar, slutar att lova pengar som de inte har och i stället skapar en hållbar politik för fiskeindustrin.

  Pedro Guerreiro, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Det höjda olje- och dieselpriset samt den socioekonomiska krisen i fiskesektorn och den likgiltiga attityden, framför allt från EU:s sida, har lett till att fiskare, även portugisiska fiskare, har mobiliserat sig för att kräva att de åtgärder som föreslagits för en tid sedan genomförs. Därför har vi den här debatten i dag.

Vår grupp har lagt fram ett eget förslag till resolution som innehåller våra förslag. Några av dem har tidigare antagits av Europaparlamentet medan andra är nya åtgärder som baseras på sektorns behov.

Genom dessa åtgärder ger man stöd till fartyg som drivs av olja, liksom dem som drivs på diesel. Man inrättar ett pristak eller ytterligare rabatt på bränsle med 40 cent per liter. Man förbättrar priserna vid första försäljningen utan att slutkonsumentens pris påverkas. Man ser till att produktionskostnaderna är en av de variabler som tas med i beräkningen när man sätter riktpriser samt att besättningarnas inkomst är skälig.

Man måste besluta om hur man ska bemöta det höjda bränslepriset och hur man ska ta itu med prissättningen på fisk vid första försäljningen. Dessa två faktorer är centrala i den allt värre krisen i sektorn.

  Jeffrey Titford, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Den kraftiga ökningen av olje- och bränslepriserna som har vi talat om i dag kan vara droppen som får bägaren att rinna över för många brittiska fiskare. De är redan nedbrutna av de oändliga regleringarna och kvotminskningarna som parlamentet häver ur sig och som får deras industri att gå på knäna.

Nu befinner de sig i en avundsvärd situation. De kan nämligen inte gå till sjöss för att fånga de knappa mängder fisk de fortfarande får föra i land eftersom bränslekostnaderna gör det olönsamt. Den brittiska regeringen har under många år övergett dem och det har den gjort igen eftersom den inte beviljar dem bränslebidrag för att hjälpa dem genom den aktuella krisen.

Några fiskare i mitt område har tvingats be om en rättslig översyn av sin situation eftersom de ska kunna leva av fiske enligt den gemensamma fiskeripolitiken.

UK Independence Party anser att den gemensamma fiskeripolitiken är en fullständig katastrof som Storbritannien bör ta sig ur. Landet bör se till att återfå kontrollen över sina egna vatten medan man fortfarande har några fiskare kvar.

  Struan Stevenson (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag är väldigt glad över att kommissionsledamoten i dag tog upp fiskerisektorns stora kris, som beror på den kraftiga ökningen av dieselkostnaderna. Som Jeffrey Titford just sa – och jag håller sällan med honom, men jag gör det i det här fallet – har den höga bränslekostnaden följt i kölvattnet av minskade kvoter och fallande priser på fisk. Situationen är så illa att vissa besättningar i Storbritannien nu tjänar mindre än 100 pund i veckan, och det får hundratals av dem att lämna näringen just när den behöver fler unga nyanställda. Många fartyg har, som alla i kammaren vet, inte längre råd att lägga ut. De förlorar pengar på varje resa de gör. Arga fiskare blockerar hamnar, strejkande lastbilsförare vägrar att transportera gods och det innebär att fiskemarknaderna hamnar i obalans vid den mest produktiva tiden varje år.

Men jag är väldigt glad över bestämmelserna och förslagen som kommissionsledamot Joe Borg avslöjade för oss i eftermiddags. De medlemsstater som lägger fram förslag till program för anpassning av flottor eller för total omstrukturering av sin fiskesektor kan få hjälp från Europeiska fiskerifonden, och det kommer verkligen att lindra den akuta kris som sektorn drabbas av just nu.

Jag skäms verkligen över att den brittiska regeringen vägrar att ta emot stödet och att man vägrar att ansöka om det samfinansierade stödet. Det är hemskt att våra fiskare kommer att tvingas fiska i samma vatten och fiska samma arter som fiskare från våra grannländer som får stödet. Det snedvrider marknaden ytterligare.

Vi måste alltså hjälpa till att skapa en mindre, mer bränsleeffektiv flotta som är anpassad till fiskemöjligheterna. Jag menar att kommissionens förslag kommer att leda till detta.

  Paulo Casaca (PSE). – (PT) Jag anser att i den här krisen måste vi förstå att ökningen av bränslepriserna är en katalysator för en situation som redan tidigare var långt ifrån hälsosam och som gav upphov till stor oro.

Jag menar att man också måste betona att krisen har europeiska dimensioner. Därför är det fel att försöka reagera på den på nationell nivå.

För det tredje vill jag gratulera kommissionsledamoten och kommissionen till den plan som just lagts fram. Enligt min uppfattning är åtgärderna lämpliga, även om de kanske inte är tillräckligt långtgående. De kommer dock att göra det möjligt att angripa roten till problemet, det vill säga de strukturella faktorer som är orsaken.

Jag hoppas att vi kan fortsätta på den här banan som enligt mig är den rätta.

  Jacky Hénin (GUE/NGL). – (FR) Herr talman! Alla fiskehamnar i Europa kräver två saker omgående: bränsleolja till ett europeiskt standardpris på 40 cent per liter och en gemensam förvaltning av kvoter.

Dessa legitima krav är mycket viktiga för fiskeindustrin och för de arbetstillfällen den ger. Den enorma höjningen av oljepriser och fiskbeståndens bevarande är verkliga problem. Det har visat sig att den fria marknaden inte kan kontrollera konsekvenserna av de höjda bränslepriserna. Oljebolagen är uppslukade av sina vinster och de reagerar genom att spekulera i den ökade efterfrågan på deras produkter i tillväxtekonomierna. På så sätt hoppas de kunna spränga banken. Genom att minska skatten på bränsle, som hela tiden ökar, och genom att beskatta oljebolagens enorma vinster skulle vi enkelt kunna bemöta fiskarnas krav utan att behöva ge ut bidrag, i synnerhet sådana bidrag som betalas ut slumpmässigt.

Dessutom kommer fiskarna inte längre att acceptera att bli behandlade som brottslingar av en kommission som täcker upp för de riktiga skurkarna, det vill säga bekvämlighetsflaggen och kartellerna inom fiskeindustrin. Ingen arbetar mer än fiskarna med att bevara de marina bestånden. Systemet behöver reformeras helt och hållet och kommissionen bör arbeta demokratiskt tillsammans med yrkesverksamma i fiskeindustrin i stället för att införa en diktatur med pseudoexperter.

  Ioannis Gklavakis (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Jag välkomnar kommissionsledamoten och rådets tjänstgörande ordförande.

Under de senaste fem åren har fisket drabbats hårt av de höjda bränslepriserna. Sedan 2004 har bränslepriset ökat med 240 procent. Kommissionen och parlamentet vidtar åtgärder för att lösa problemet, men situationen har hittills inte förbättrats. Tvärtom har den försämrats.

Sedan början av 2008 har vi bevittnat en ökning på 40 procent i regionen. Många fiskare – franska, italienska, portugisiska, grekiska och spanska – har börjat ställa av sina fartyg. Varför? För att kostnaden för att fiska är högre än priset de får för sin fisk.

Jag är djupt oroad eftersom jag fruktar att en mycket framstående socialgrupp nu kommer att falla samman. Gruppen upprätthåller traditioner, och jag syftar på våra fiskare. Vi måste rädda dem från den överhängande katastrofen. Jag stöder mina kollegers förslag till åtgärder för att bekämpa illegalt fiske och dithörande problem. Jag vill dock också lägga till en viktig punkt. Europeiska fiskerifonden måste aktiveras för att säkra resurser, och med dessa pengar kommer vi att hjälpa våra fiskare att överleva. Annars kommer vi att stå inför en kris.

  Stavros Arnaoutakis (PSE). – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! På grund av de okontrollerade bränslepriserna ökar de högljudda protesterna och tecknen på förtvivlan från fiskarna i många medlemsstater. Vi kan inte längre förbli passiva åskådare till dessa livliga protester. Det är mycket viktigt att EU vidtar omedelbara åtgärder för att hjälpa fiskarna. De drabbas hårt och har inga möjligheter eller medel för att kunna lösa situationen.

Om EU inte tillhandahåller omedelbara lösningar kommer vi att ställas inför ett politiskt problem som rör unionens effektivitet vid nödsituationer såsom den vi står inför just nu. Vi måste en gång för alla sluta att flytta över ansvaret från kommissionen till medlemsstaterna. Någon måste under alla omständigheter ta ansvar och initiativ, och enligt vår europeiska vision är det EU:s uppgift. Herr kommissionsledamot! Jag anser att era förslag är ett steg i rätt riktning.

  Cornelis Visser (PPE-DE). – (NL) Herr talman! Fiskeindustrin befinner sig i blåsväder på grund av höga bränslekostnader. Bara under 2008 steg dieselpriset med mer än 38 procent. Just nu finns det inget som tyder på att prisökningen kommer att stanna upp. I mitt land, Nederländerna, har cirka 15 av flottans båtar redan ställts av, eftersom varje fisketur innebär en förlust. Den drastiska prisökningen är dock inte den enda orsaken till den dramatiska situationen. En annan orsak är att man importerar stora mängder fisk till låga priser från länder utanför EU. Stora mängder gulstjärtsskädda och stillahavsbergskädda importeras till Nederländerna och säljs ibland som sjötunga och rödspätta. Det skapar orättvis konkurrens för de holländska fiskare som fångar sjötungor och rödspättor. Man bör noggrannare kontrollera namnen på dessa fiskearter.

Den holländska flottan behöver också genomgå en förändring. De befintliga båtarna är för stora och för beroende av fossila bränslen. Alla båtar borde bytas ut mot mindre flerfunktionella båtar som använder hållbara fiskemetoder.

Tyvärr har kommissionen bara utfärdat tillfälliga tillstånd för fem båtar som använder elektriska impulser för att fiska sjötunga. Vi skulle vilja se mer av detta.

Industrin behöver ekonomiska resurser för att kunna överleva och man måste ta itu med detta på kort sikt. Jag är nöjd över kommissionsledamotens förslag. Koldioxidbesparingarna inom fiskeindustrin kan också skapa fler alternativ. Det skulle vara bra att se över detta igen. Den holländska fiskeflottan är ansvarig för runt 1 procent av de totala koldioxidutsläppen. Vi vill minska utsläppen med 20 procent. Om ni tittar på priset för koldioxid, som ligger på 25 euro per ton, märker ni att det är möjligt. Givetvis är ni medvetna om att med omstrukturering försvinner flottan, vilket leder till en total minskning av koldioxidutsläppen. Vi skulle kunna beräkna på grundval av en nedskrivning under sju år. Jag hoppas att kommissionen kommer att föra dessa förslag vidare. Parlamentet kommer säkert att stödja dem, men ni kanske också får ut något av det här.

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Den gemensamma fiskeripolitiken har verkligen misslyckats, vilket har bidragit till att Europas fiskbestånd har minskat kraftigt. Det passar inte ändamålet.

De marina bränslepriserna har enligt kommissionen ökat med över 240 procent sedan 2004, och med över 30 procent de senaste månaderna. Detta har bara förvärrat den redan väldokumenterade förstörelsen av våra fiskerier och fiskeindustrin i EU.

Medan vi alla är överens om att vissa brådskande kortsiktiga åtgärder måste vidtas på gemenskaps- och medlemsstatsnivå för att mildra fiskarnas, skepparnas och besättningarnas svårigheter – såsom lämpliga nivåer av statligt stöd, kanske minskning av skatter på bränsle över ett visst pris, ekonomiskt stöd för att sätta stopp för och kontrollera importer som kommer från illegalt fiske, för att bara nämna några alternativ – måste vi som beslutsfattare också tänka på framtiden. Det är dags för oss att överväga nya alternativ för alla omstruktureringsplaner på medellång och lång sikt. Vi måste också överväga alla de avvecklingsbidrag som är nödvändiga för att flottans kapacitet ska stämma överens med de tillgängliga resurserna.

Vad sägs om en marknadsbaserad strategi med kvoter som det går att handla med, i stället för stränga regleringar som har minskat fiskeindustrin och påskyndat den allvarliga minskningen av fiskbestånden? I den aktuella gemensamma fiskeripolitiken uppmanar man felaktigt till den omoraliska och ohållbara metoden att kasta bifångst och ungfisk överbord, eftersom det är olagligt att ta dem iland. Vi diskuterade detta nyligen i Carl Schlyters betänkande. Problemet är de illegala importerna samt det orapporterade och oreglerade fisket. Detta diskuterades under den senaste sammanträdesperioden.

Enligt vissa experter, till exempel Thorvaldur Gylfason, professor i nationalekonomi vid Islands universitet, skulle en avgiftsbaserad handelspolicy, som fastställs av en oberoende myndighet, kunna göra varje kilo fisk så värdefullt så att det inte längre är motiverat att kasta fisk överbord eller att fånga den illegalt. Håller kommissionen och rådet inte med om att man genom ett kvotsystem för handel, som baseras på en ekonomisk och miljömässig princip, och genom ekosystemsbaserad förvaltning kan bevara värdefulla marina resurser för nuvarande och kommande generationer samtidigt som man ger viss lindring till de produktiva och effektiva fiskare som ropar efter reformer?

Ja, vi behöver kortsiktiga nödåtgärder för den aktuella marina bränslekrisen, tillsammans med omstruktureringar på medellång och lång sikt. Vi måste basera detta på miljömässiga och ekonomiska principer i stället för att göra våra mest produktiva och effektiva fiskare till kriminella. De ligger vakna och undrar, som de irländska fiskarnas talesman sa: ”Kommer båten eller huset att gå först?”

  Daniel Varela Suanzes-Carpegna (PPE-DE). - (ES) Herr talman! På initiativ av min grupp och med allas stöd debatterar vi den allvarliga krisen i fiskesektorn. Vi gör det separat från den allmänna bränslekrisen eftersom bränslepriset bara är droppen som fick bägaren att rinna över även om det har förvärrat krisen.

Krisen är mycket djupare och den måste hanteras omedelbart. För att rädda sektorn måste kommissionen och rådet tillsammans anta ett program som uppfyller följande tio krav som jag har samlat in under debatten:

Ett: fler kontroller av illegal import. Två: fler kontroller av legala importer. Tre: reform av den gemensamma organisationen av marknaden med större fokus på fiskares priser vid första försäljningen. Fyra: omorientering genom stöd från Europeiska fiskerifonden. Fem: omläggning av nationella operativa program. Sex: betalning och ökning av stödet av mindre betydelse per fartyg. Som tur är tycks kommissionen ha förstått detta men förslaget måste förbättras eftersom det inte är exakt som vi vill ha det. Sju: införande av ekonomiskt stöd. Åtta: införande av socialt stöd. Nio: förbättrad öppenhet och förbättrade konsumentgarantier, förbättrad märkning och spårbarhet. Tio: annonskampanjer riktade till konsumenter och sektorvisa stöd.

Dessa 10 krav kan summeras i två: fler betalningar och mer stöd till våra fiskare samt sanktioner mot dem som överträder reglerna.

Herr kommissionsledamot, herr tjänstgörande rådsordförande! Antingen gör vi det här nu eller så måste vi bokstavligen bära EU:s fiskesektor. Jag vet att kommissionsledamot Joe Borg är medveten om dessa frågor och att han gör vad han kan, men jag anser att vi måste bidra till att förbättra förslaget. Jag hoppas att rådet också kommer att göra detsamma nästa vecka och att vi kan dra fördel av att det franska ordförandeskapet driver fram reformen och att vi på så sätt kan genomföra den fullt ut.

Vi måste använda de möjligheter som finns för tiden rinner ut.

  Duarte Freitas (PPE-DE). – (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Fiskets framtid står inför två hot: för det första resursernas hållbarhet och för det andra fiskarnas överlevnad. Därför måste vi garantera framtiden på två sätt: genom att begränsa fisket och genom att hjälpa fiskare att överleva och fiska bättre.

Det verkar som om kommissionen äntligen är medveten om dessa problem och som om några regeringar, till exempel den portugisiska regeringen som helt och hållet hade ignorerat frågan, börjar uppmärksamma katastrofen.

Det bör också nämnas att i vissa länder, som Portugal, är 85 procent av flottan småskalig och nästan hälften av fartygen drivs med olja. Därför måste man ta med detta problem i beräkningen och utarbeta åtgärder som kan tillämpas lika för alla så att regeringarna inte längre har någon ursäkt.

Vi bör också överväga att låta fiskesektorn omfattas av några de bidrag som finns för handelsflottan, till exempel när det gäller sociala avgifter. Anledningen till det är att de strukturella åtgärderna kommer att vara totalt meningslösa om vi inte ser till att fiskarna finns kvar i morgon. Det är det som står på spel.

  Chris Davies (ALDE). - (EN) Herr talman! De ökade oljepriserna påverkar alla. Så varför ska fiskesektorn särbehandlas? Varför subventionerar vi inte alla?

Lokala kustfiskare kommer att drabbas minst av prisökningarna, medan djuphavsfiskare kommer att drabbas mest. De sistnämnda använder stora fartyg, reser långt och har relativt få anställda samtidigt som de dammsuger upp stora mängder fisk, vilket leder till massutrotning av fiskarna i havet.

Vår reaktion på de höjda oljepriserna bör vara att göra marknaden friare och låta lagarna om utbud och efterfrågan styra. Det sista vi bör göra är att ge bidrag som hjälper till att utrota fisken – det är en galen politik. När alla fiskar är borta bör vi komma ihåg att vi gjorde vad vi kunde för att det skulle hända.

  Seán Ó Neachtain (UEN). – (GA) Herr talman! Jag skulle vilja välkomna det paket som föreslagits av kommissionen. Jag skulle dock vilja säga – eftersom jag kommer från Irland – att Irland aldrig fick sin rättmätiga andel av den gemensamma fiskeripolitiken, och det återspeglades i förra veckans omröstning.

Det är hög tid för EU att visa att man kan hjälpa fiskeindustrin nu när den behöver det, eftersom den verkligen befinner sig i svårigheter. Det är de små fiskarna som har det värst.

Irland har 11 procent av unionens hav men bara 4 procent av kvoterna. Politiken fungerar inte. Nu är det dock viktigt att EU enas och visar att man kan hjälpa fiskare i dessa svåra tider. Jag anser att man vi bör göra allt vi kan för att främja paketet och att det bör märkas i arbetet.

  Jim Allister (NI). - (EN) Herr talman! Det finns mycket att välkomna i kommissionens paket, men för mig är huvudfrågan genomförandet. Hur ska man få igenom gemensamma normer för genomförandet bland medlemsstaterna i EU, när några länder, som mitt land Storbritannien, alltid vägrar vidta några som helst ekonomiska åtgärder, även när man har rätt till det?

Kan jag be kommissionen att inte ta hänsyn till det i dag, utan i stället uttryckligen uppmana alla medlemsstater att göra vad de kan enligt paketet och inte längre sitta och rulla tummarna?

Annars kommer vi att fortsätta att ha ännu mindre gemensam fiskeripolitik, vilket kommer att leda till ojämlikhet och fler katastrofer inom sektorn.

Kan kommissionen med tanke på detta – och eftersom vissa älskar pingpongspel mellan nationella regeringar och kommissionen – ange exakt vilka åtgärder i det nya paketet som helt och hållet ska finansieras av medlemsstaterna och vilka åtgärder, om det finns några sådana, som inte faller under regeringarnas ansvar?

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Fisket är en väldigt speciell sektor i vår ekonomi. De ekonomiska enheterna inom den är fragmenterade och mycket spridda. De är ofta lokala familjeföretag. Deras fiskekapacitet är begränsad, och därför är de oförmögna att öka produktionen så att de kan uppnå en acceptabel inkomst trots högre kostnader. Man skulle kunna hävda att om kostnaderna har ökat borde priset på fisk gå upp, men det finns en gräns för den processen. Hur mycket är konsumenten beredd att betala? Vem har rätt i allt detta?

Jag föreslår att man ger ett speciellt bränslestöd till fiskare för att hjälpa dem att klara av den svåra situation som de just nu befinner sig i. Stödet ska kopplas till priset på oljebränsle. Fiskare och deras familjer har inte möjlighet att få extra inkomster från andra verksamheter. Sammanfattningsvis behövs det en ny strategi för fiskeripolitiken.

  Colm Burke (PPE-DE). - (EN) Herr talman! I juli 2007 reste jag till Castletownbere i West Cork, som ligger i den sydvästra delen av Irland, och mötte företrädare för fiskesamhället där. De var då djupt oroade. Sedan dess har oljepriserna stigit dramatiskt. Under de senaste fem åren har faktiskt oljepriserna stigit med mer än 300 procent i Irland. Under samma tid har kostnaden för fisk och det pris de kan ta ut inte ökat.

Det handlar inte bara om personer som arbetar på trålare och personer som äger trålare, utan det handlar om kustsamhällen. Det är dessa människor som drabbas och det är ytterst viktigt.

Jag välkomnar kommissionens förslag, men jag anser också att ytterligare förslag borde läggas fram som gäller hela frågan om bortkastade bifångster, och jag anser att denna fråga inte har behandlas och att den måste behandlas omedelbart.

Vi måste göra fisket mer effektivt och mer kostnadseffektivt, men vi måste också se till att människor kan leva på fisket, inte endast människor som arbetar inom industrin, utan också människor som bor i kustsamhällen.

  José Ribeiro e Castro (PPE-DE). – (PT) Jag efterlyser goda nyheter den 24 juni också för det småskaliga fisket och kustfisket i Portugal.

Som min kollega Duarte Freitas redan har sagt har det talats mycket om diesel, om stöd till diesel, men 85  procent av fartygen i Portugal är verksamma inom den småskaliga fiskerisektorn och över hälften av dem drivs med bensin. Det är små fartyg med utombordsmotorer. De får inget stöd till bensin och har glömts bort helt. Det är nödvändigt att ett likadant system som det som finns för diesel inrättas för bensin som används inom fisket.

Förra fredagen åkte jag och fiskade tillsammans med fiskare från Esposende och jag kan intyga att de gör enorma uppoffringar. Kommissionen kommer inte att nå dessa fiskare om den inte också antar åtgärder för det småskaliga fisket den 24 juni.

  Janez Lenarčič, tjänstgörande rådsordförande. − (SL) I mitt avslutande anförande vill jag också betona att rådet är medvetet om den svåra situationen för fiskerisektorn i Europeiska unionen, men två aspekter måste urskiljas: Den ena är fiskerisektorns särdrag och den andra är de höga bränslepriserna som redan har nämnts. De höga bränslepriserna drabbar flera, ja praktiskt taget alla sektorer, och naturligtvis även fisket.

Rådet har varit aktivt i att ta fram lösningar: intensiva samråd pågår, och de kommer att kulminera nästa vecka vid rådets möte (jordbruk och fiske), då man kommer att försöka få fram åtgärder på kort, medellång och lång sikt där syftet är att bevara både kustfisket och det pelagiska fisket.

Jag kan försäkra er om att jag har följt debatten på nära håll och att ordföranden för rådet för jordbruk och fiske är väl införstådd med de åsikter som har uttryckts i denna debatt, och också era första reaktioner på de förslag och planer som kommissionsledamoten har presenterat.

  Joe Borg, kommissionsledamot. − (EN) Herr talman! Jag skulle först vilja tacka alla för era kommentarer, de olika frågor de har tagit upp och också för det stöd som allmänt uttryckts till det paket som kommissionen har för avsikt att föreslå.

Jag vill säga att detta inte är slutet på hela processen, utan bara början. Vi måste också låta förslagen gå genom rådet och parlamentet och jag vill upprepa att vi behöver ert fulla stöd för att få igenom förslagen så snabbt som möjligt, särskilt de delar som kräver lagändringar.

Det jag har presenterat är enligt min åsikt de gränser för flexibilitet inom vilka den kortsiktiga krisen kan åtgärdas. Syftet är att införa ett perspektiv på medellång och lång sikt för omstrukturering för att återfå hållbarhet för resurserna och lönsamhet i sektorn. Jag håller med om att dessa åtgärder inte bör ses i ett isolerat sammanhang, utan också knyta an till de pågående diskussionerna rörande olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU), fångster som kastas över bord, ekomärkning och många andra åtgärder som håller på att antas.

Beträffande IUU exempelvis, hoppas jag att ett beslut kommer att fattas i rådet på torsdag nästa vecka om den förordning som föreslagits om att effektivt bekämpa IUU-fisket, ett beslut som Europaparlamentet med överväldigande majoritet har stött.

Jag skulle vilja säga till Chris Davies att vi inte föreslår att pengar ska kastas ut på problemen, utan att man ska ge stöd till omstrukturering – som jag tidigare har sagt, för att återfå ett hållbart och lönsamt fiske. Jag skulle vilja uppmana Chris Davies att undersöka det vi skulle föreslå, och om han har några särskilda kommentarer skulle jag helt klart välkomna dem. Ja, vi ska arbeta för att få till stånd verkligt fungerande marknadsmekanismer i stället för att fortsätta att låta några få stora aktörer dominera marknaden då fiskepriserna fastställs.

Som svar på vad Jim Allister sa blir det mer attraktivt för medlemsstaterna att påbörja det som finns tillgängligt inom Fonden för fiskets utveckling, och vi hoppas därför att medlemsstaterna kommer att engagera sig fullt ut. Vi kommer att diskutera detta under nästa veckas möte i rådet för att på ett effektivt sätt genomföra de åtgärder vi föreslår.

Jag ska bara helt kort gå igenom vilka åtgärder vi planerar att genomföra.

För det första undersöker vi nödåtgärder, och där föreslår vi stöd till tillfällig nedläggning av fiskefartyg (och avsikten med detta är också att värna om hållbarhet) under maximalt en tremånadersperiod förutom det som redan har fastslagits i Fonden för fiskets utveckling, och detta beror inte enbart på biologiska skäl. En sådan åtgärd kan finansiera marschkostnader och fasta kostnader för fartyg. Denna åtgärd ska endast tillämpas i fall där det uttryckligen finns ett åtagande att de företag som drar nytta av åtgärden kommer att ingå i omstruktureringsplanen inom sex månader.

En annan bestämmelse gäller stödintensitet hos Fonden för fiskets utveckling för bränslesparande utrustning. Vi föreslår att det obligatoriska privata finansiella deltagandet ska ligga på en lägre nivå och det kommer därför att vara 40  procent av den nuvarande nivån.

Vi föreslår också att man ytterligare utvidgar de socioekonomiska åtgärder som är berättigade till stöd från Fonden för fiskets utveckling. Beträffande minimigränserna funderar vi på att införa bestämmelser som innebär att om en ekonomisk analys visar att det är möjligt, då kommer vårt förslag att vara att minimigränserna för stöd ska öka från 30 000 euro per företag till 30 000 euro per fartyg, men att maximigränsen ska vara 100 000 euro per företag.

De långsiktiga åtgärderna gäller stöd från Fonden för fiskets utveckling för permanent nedläggning av fiskeflottor under omstrukturering, vilket innebär att vi skulle avskaffa gränserna för tillgång till permanent nedläggningsstöd och tilläggsstöd för tillfällig nedläggning. Det innebär att vi efter den första tremånadersperioden, vilken jag talade om tidigare, föreslår att det ska finnas möjlighet till stöd i ytterligare tre månader under omstruktureringsperioden, då fartygen måste tas upp på grund av omstruktureringsprocessen. Detta skulle gälla fram till den 1 januari 2010 och i ytterligare tre månader om omstruktureringen måste fortsätta efter den 1 januari 2010. Det innebär att stöd skulle kunna erhållas under maximalt sex månader förutom under de tre månader som ges i form av nödbistånd.

Vi har också för avsikt att öka stödintensiteten för moderniseringsprojekt. Idag är det privata finansiella deltagande 60 procent och 80 procent för ersättning av växlar respektive motorer. Vi föreslår en minskning av det privata finansiella deltagandet till 40 procent. Vi föreslår detta, eftersom vi inser att den privata sektorn – egenföretagarna – fiskarna – inte är i stånd att till största delen delfinansiera omstrukturering med pengar från sina egna fickor. Vi försöker att så mycket som möjligt underlätta för fiskarna att genomföra omstrukturering genom att ta på oss huvuddelen av de utgifter som krävs.

Vi kommer också att tillåta delvis nedläggning. Om det med andra ord finns en grupp av fartyg och den fartygsgruppen omfattar 100 000 ton¸ exempelvis, och om de åtar sig att ta 50 000 eller 60 000 ton ur bruk och lämnar kvar 40 000 ton av vilka de vill bygga nya fartyg, då kan de få nedläggningsstöd för den del de tar ur bruk – 50 000 eller 60 000 ton. Det är tydligt att det skulle innebära att flottans storlek skulle minska. Man skulle få en nyare flotta, men det skulle innebära att ersättningen skulle utbetalas för det belopp som minskades.

Vi föreslår också socialt stöd i form av minskade socialförsäkringsavgifter. Med andra ord föreslår vi att denna möjlighet ska finnas för avgifter som betalas av fiskare, och inte avgifter som betalas av de företag där de är anställda. Undantaget ska göras på villkor att fiskarnas lön inte sänks och på villkor att fiskarna får samma sociala förmåner som gäller i de nuvarande systemen.

När det gäller marknadsåtgärder – en fråga som Carmen Fraga tog upp – skulle jag vilja säga att vi föreslår många åtgärder: att man stärker fiskarnas förhandlingsposition gentemot bearbetningsindustrin och distributörerna genom att samla krafter tillsammans med större tidigare ägare eller lokala marknadsorganisationer, att man upprättar ett prisövervakningssystem för att bättre förstå de faktorer som bestämmer marknadspriserna, att man förbättrar förutsägbarheten ifråga om leverantörer av produkter från EU till industrin, att man främjar initiativ till kvalitetsförbättringar såsom märkning och bättre hantering och bearbetning, information till konsumenterna och frågor som hälsa och näringsämnen, ansvarsfullt fiske, bedömning av marknadsrevision, att man utvecklar verktyg för att analysera värdekedjan och priserna samt kontrollerar det korrekta genomförandet av övervaknings- och märkningsåtgärderna och IUU.

Under det första året kommer vi också att från våra egna fonder – från övriga fiskerifonder – att tillhandahålla 20-25 miljoner euro särskilt för att lansera andra projekt samarbete med sektorns på områdena marknadsövervakning, märkning etc. Vi är beredda att på nytt inleda diskussioner med medlemsstaterna – även om vi nyss har avslutat dem – om de nuvarande operativa programmen för att se till att Fonden för fiskets utveckling är mer inriktad på omstruktureringsprogrammen. Vi underlättar utnyttjandet av Fonden för fiskets utveckling. Exempelvis – bara för att nämna ytterligare en punkt – föreslås en fördubbling av det belopp som kommissionen utbetalar i form av förfinansiering från Fonden för fiskets utveckling efter antagandet av de operativa programmen från nuvarande 7 procent till 14 procent av hela stödet från Fonden för fiskets utveckling.

Jag vill slutligen ta upp ytterligare två frågor. Carmen Fraga sa att vi hade kunnat göra mer tidigare. Jag skulle bara vilja föra in en nyans i vad hon sa. Vi hade kunnat agera på ett annat sätt tidigare. Vi hade kunnat undvika stimulansåtgärder, uppmuntra överkapacitet och kasta ut dyrbara offentliga medel på omotiverade, stora kapacitetsökningar som ligger långt över vad fiskbestånden i våra vatten rimligen kan klara.

När det gäller Avril Doyles kommentarer – att den gemensamma fiskeripolitiken har misslyckats fatalt – håller jag helt enkelt inte med. Skälet till det är att det i den gemensamma fiskeripolitik som vi kan lägga fram har föreslagits gemensamma lösningar som vi nu genomför i stället för att bevittna enskilda medlemsstater samla sig i ett utförslopp mot vad som skulle innebära att fisket förstördes helt.

  Talmannen. − Jag har fått sex resolutionsförslag⁽¹⁾ enligt artikel 108.5 i arbetsordningen.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Sylwester Chruszcz (NI), skriftlig. – (PL) Den här debatten är mycket viktig både för alla stater med kust och för konsumenterna. Som de föregående talarna har påpekat har vi alla levt med föreställningen att oljepriset aldrig skulle stiga. Helt klart har denna situation uppstått som ett resultat av att de behöriga institutionerna under många år har försummat frågan och haft bristande fantasi. Nu har det helt enkelt blivit oekonomiskt att sjösätta fiskefartyg. Priset på fisk ersätter inte investeringarna. Ett stort antal fiskare kan komma att lämna yrket, vilket skulle få hela den ekonomiska sektorn ur balans. Jag får intryck av att man tidigare knappast har brytt sig om fiskarnas vädjanden. Det är först nu när den sista krisen har uppstått som mångas samveten har vaknat, trots att sektorn började känna av de första svårigheterna för flera år sedan. Ännu har inte någon bred, saklig och ärlig debatt om sektorn ägt rum. Vi måste omedelbart lösa denna djupa kris och arbeta för att säkra framtiden för fiskerisektorn.

  Sebastiano (Nello) Musumeci (UEN), skriftlig. – (IT) Oljepriserna i Italien har stigit med 240 procent på fyra år på grund av den stora spekulationen bland oljeföretagen. Detta hindrar fiskeflottorna – särskilt små aktörer – inte bara från att bedriva handel, utan också från att kompensera för de höga förvaltningskostnaderna. Europas marina industri håller på att kollapsa och de höga oljepriserna gröper ur de små ekonomiska marginaler som fiskare har.

Frankrike och Italien har lagt fram ett gemensamt initiativ för att ansöka om ytterligare resurser från Europeiska unionen. Huvudidén är att fördubbla det nationella gränsvärdet för minimistöd inom sektorn. En sådan åtgärd skulle ändå vara otillräcklig för att undanröja de allvarliga svårigheterna inom fiskerisektorn som dessutom redan har genomgått en kris.

Kommissionsledamoten för fiskefrågor, Joe Borg, anser att snabbt stöd är en möjlighet, men hävdar också att lösningen på krisen inom sektorn på lång sikt måste vara att omstrukturera flottan, så att den blir mindre och mindre energikrävande.

Även om jag kan gå med på förslaget att använda fartyg som drar mindre olja måste man ändå snabbt finna sätt att hjälpa fiskarna att komma över den allvarliga krisen och rädda ett stort antal familjer som lever med hotet att drabbas av extrem fattigdom.

(1) Se protokollet.