Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 18 juni 2008 - Strasbourg

13. Förberedelse av toppmötet EU/Ryssland (26-27 juni 2008) (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är yttrandena från rådet och kommissionen om förberedelserna inför toppmötet mellan EU och Ryssland (26-27 juni 2008).

  Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Jag är mycket glad över att presentera förberedelserna inför det tjugoförsta toppmötet mellan EU och Ryssland som kommer att äga rum i slutet av denna månad, den 26 och 27 juni i staden Khanty-Mansiysk i västra Sibirien.

Ordförandeskapet anser att det kommande toppmötet är rätt tillfälle för båda sidor att inleda ett nytt kapitel i de ömsesidiga förbindelserna. Vi bör särskilt vara beredda att dra nytta av den positiva möjlighet som förbindelserna mellan EU och Ryssland kan stå inför i och med att Dimitri Medvedjev nyligen har valts till Rysslands president.

Toppmötets huvudsakliga syfte är tydligen att inleda förhandlingar om det nya ramavtalet med Ryssland. Vi är mycket glada över att rådet den 26 maj antog ett förhandlingsmandat för EU rörande det nya avtalet. Under de senaste månaderna har rådet och kommissionen gjort stora ansträngningar på högsta nivå för att försöka komma över de återstående hindren för EU-sidan.

Genom att förhandla om ett nytt avtal kommer EU att sträva efter att ytterligare fördjupa samarbetet med Ryssland på områden av gemensamt intresse samtidigt som vi på ett mer effektivt sätt kommer att ta upp frågor där våra åsikter skiljer sig åt. Som vanligt kommer toppmötet att ge oss möjlighet att få en uppfattning om framstegen i genomförandet av de fyra gemensamma områdena. Låt mig kortfattat få belysa vad detta handlar om.

När det gäller det första gemensamma området, det ekonomiska området, kommer toppmötet att trycka på för att införa mekanismen för tidig varning på energiområdet, eftersom vi vill dra nytta av alla fördelar som detta system erbjuder. Vi ska återinföra den stora betydelse som förutsägbara och stabila regler för utlandsinvesteringar har i Ryssland. EU har också för avsikt att upprepa att formella förhandlingar om ett djupgående och omfattande frihandelsavtal kan börja så snart som Ryssland har slutfört anslutningsprocessen till WTO.

Beträffande det långvariga problemet med avgifter för att flyga över Sibirien kommer EU att fortsätta sina påtryckningar för att det nuvarande avtalet ska undertecknas.

På det andra gemensamma området, frihet, säkerhet och rättvisa, har EU för avsikt att uttrycka oro över situationen för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsordningen i Ryssland, särskilt mot bakgrund av de val som nyligen ägde rum. Jag skulle vilja tillägga att ordförandeskapet och Europaparlamentet delar denna oro. Toppmötet kommer också att ge möjlighet att bedöma framstegen för att lättare erhålla visum och rörande återtagandeavtalen.

Beträffande det tredje gemensamma området, extern säkerhet, kommer EU att understryka att det behövs mer konkreta åtgärder för ytterligare samarbete om det gemensamma grannskapet. Vi kommer framför allt att försöka betona att Ryssland måste sträva efter att finna en lösning på konflikten i Transnistrien och Georgien. Samtidigt välkomnar vi Rysslands deltagande i Eufors operation i Tchad och samtycker till ytterligare samarbete inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.

Angående det fjärde gemensamma området, forskning, utbildning och kultur, välkomnar toppmötet det första ständiga partnerskapsrådet om forskning, som ägde rum i Slovenien i maj. Slutligen kommer toppmötet att ge möjlighet att ta upp internationella frågor, som exempelvis frusna konflikter, Mellanöstern, Iran, Afghanistan med mera.

Mina damer och herrar! Låt mig få avsluta med följande ord: Vid toppmötet kommer särskild tyngdpunkt att ges åt strävandena från båda sidor att garantera en stabil och demokratisk utveckling i länderna i det gemensamma grannskapsområdet. Det är nödvändigt med konkret samarbete mellan EU och Ryssland inom ramen för det gemensamma grannskapet för att lösa problem av ömsesidigt intresse och oro, och i synnerhet frusna konflikter.

Jag avslutar mitt anförande här och kommer att lyssna till debatten med stort intresse.

(Applåder)

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! I och med att Ryssland har en ny president, vilket redan har nämnts, och i och med att vårt mandat att förhandla med Ryssland nu har godkänts, anser jag att vi har möjlighet att omdefiniera detta viktiga partnerskap med vår största granne som baseras på flera gemensamma intressen. Att få till stånd goda förbindelser mellan EU och Ryssland är en av de viktigaste utmaningarna för EU:s utrikespolitik, det vet vi alla.

De påbörjade förhandlingarna kommer att stå i centrum för det första toppmötet mellan EU och Ryssland med president Medvedev i Khanty-Mansiysk i slutet av juni. Omedelbart efter mötet kommer förhandlarna att börja sin första arbetssession.

Det nya avtalet mellan EU och Ryssland ger oss chansen att uppdatera den rättsliga ramen som ligger till grund för våra förbindelser, så att de stora förändringarna både i Ryssland och i Europeiska unionen återspeglas, eftersom mycket har förändrats sedan förhandlingarna om det nuvarande partnerskaps- och samarbetsavtalet under 1990-talet. Jag tror att det också kommer att bidra till att öka potentialen i våra förbindelser, eftersom det finns en mycket stor potential, och att mer kraftfullt föra fram våra medlemsstaters intressen.

Målsättningen bör vara resultatinriktat politiskt samarbete, djupgående ekonomisk integration, lika villkor för våra energirelaterade förbindelser som åtminstone grundas på principerna i energistadgefördraget och ännu närmare förbindelser på områdena för frihet, säkerhet och rättvisa samt ännu att våra utbildningssystem och vetenskapliga system gradvis öppnas för varandra.

Samtidigt bör vi fortsätta att utöva samarbete med Ryssland inom de fyra gemensamma områden som rådets tjänstgörande ordförande nyss nämnde, och deras vägkartor. De omfattar verkligen ett brett spektrum av aktiviteter där detta strategiska partnerskap kommer till uttryck.

Det nya avtalet bör också låta den rättsliga ramen bygga på dessa i framtiden.

Toppmötet kommer också att vara en möjlighet att direkt från president Medvedev få höra hur han ser på vilka prioriteringar Ryssland bör ha tillsammans med Europeiska unionen. Jag tror att vi alltid måste beakta vad han har sagt, exempelvis i en viktig intervju i Financial Times där han sa att han ville ha mer lag och ordning i Ryssland och att han också ville att den ryska ekonomin skulle moderniseras mer. Vi kommer naturligtvis att döma honom efter hans handlingar.

Till en början kommer säkert den politik som förts i Ryssland att fortsätta, men den nye presidenten har betonat att är starkt inriktad på att införa lag och ordning och att han vill modernisera den ryska ekonomin, Jag anser att vi bör uppmuntra honom att se till att hans ord blir till handling, och att åtgärderna snart bör genomföras.

Vi ska fortsätta att gå vidare inom de områden där vi har gemensamma intressen med Ryssland, men vi bör dock på ett tydligt och bestämt sätt hålla fast vid demokrati och mänskliga rättigheter. Vi kommer att fortsätta att påminna Ryssland om de åtaganden vi båda har undertecknat, särskilt inom Europarådet, men också inom OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa).

Vi arbetar ofta nära tillsammans med Ryssland för att hantera internationella utmaningar, exempelvis som medlemmar i Mellanösternkvartetten – vi kommer sannolikt att träffas i Berlin igen nästa vecka – men vi måste också, som våra kolleger sa, få se ett Ryssland som följer en positiv agenda med sina grannländer, och därför är det sant att vi är oroade över Rysslands senaste agerande i Georgien, vilket kan undergräva stabiliteten i regionen. Vid mitt besök i Moskva för ungefär tio dagar sedan hade jag därför ett långt samtal med utrikesminister Lavrov då jag diskuterade denna viktiga fråga.

Vi bör gradvis upprätta en icke-konfronterande kontinuerlig dialog med Ryssland på hög nivå om alla aspekter av konfliktlösning, däribland fredsbevarande aspekter och fredsmekanismer, eftersom Ryssland faktiskt kommer att fortsätta att vara en viktig aktör i alla fredsansträngningar som rör frusna konflikter.

Det är å andra sidan naturligt att makthavarna i Tbilisi är allvarligt oroade över sin territoriella integritet och under diskussionerna vid toppmötet om frusna konflikter kommer vi helt klart att starkt understryka att Georgiens och Ukrainas suveränitet och territoriella integritet måste respekteras, men jag tror också att vi måste vara pragmatiska och realistiska och att vi man från Georgiens sida måste ha en övergripande strategi.

I mina regelbundna kontakter med både Georgien och Ryssland uppmanar jag verkligen till pragmatism och att man sätter stopp för ömsesidigt uteslutande villkor. Sådana kommer inte att fungera.

Sammanfattningsvis innebär toppmötet mellan EU och Ryssland att vi får möjlighet att gå in i en konstruktiv relation med den nya administrationen, då vi kan försvara våra värderingar och främja våra gemensamma intressen. Jag ser fram emot era synpunkter och diskussionen i parlamentet.

(Applåder)

  Charles Tannock, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Förbindelserna mellan EU och Ryssland är en av EU:s största utmaningar och det råder delade meningar inom Europaparlamentet om huruvida man ska svinga den stora käppen och konfrontera björnen eller tala mjukt med en blandning av morot och piska i kontakterna med Ryssland med den nye presidenten Medvedev vid makten. Namnet betyder ganska passande ”björn” på ryska.

Vi måste ändå säga att han har övervunnit vårt tvivel genom sina hjälpsamma kommentarer om att förbättra rättssäkerheten, de mänskliga rättigheterna och bekämpa korruptionen – och att EU har blivit mer engagerat i det strategiska partnerskapet och det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet med det största landet i världen, där man nu planerar för förnyat förtroende mot bakgrund av en biljonomfattande ekonomi som bygger på stora mineralresurser.

Prioriteringarna vid toppmötet måste vara energisäkerhet och att Ryssland ska vara en pålitlig partner när det gäller olja och gas, men också Rysslands nära förestående anslutning till WTO och rättssäkerhet för naturresursföretag från väst när de gör direktinvesteringar i Ryssland.

Ryssland måste bli benäget att respektera sina grannländers suveränitet och territoriella integritet och att inom FN lösa problemen i Mellanöstern liksom spridningen av kärnmaterial i Iran och Nordkorea.

Ryssland spelar en nyckelroll på västra Balkan när det gäller lösningen av Kosovofrågan och bör inte skrämmas av att NATO utvidgas till att omfatta Ukraina och Georgien. Ryssland skulle också kunna bidra till att förbättra det repressiva politiska klimatet i grannlandet Vitryssland.

Det finns mycket att diskutera vid toppmötet i Khanty-Mansiysk. Låt oss hoppas att den nya dubbla konstellationen Putin-Medvedev kommer att uppvisa en anda av försoning med Europeiska unionen och att nejet i Irland inte kommer att innebära slutet för EU:s gemensamma front med 27 medlemsstater mot Ryssland.

  Jan Marinus Wiersma, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja bemöta det som den tjänstgörande rådsordföranden och kommissionsledamoten sa. Vi hoppas också att vi nu i samband med att Ryssland har fått en ny president och vi har fått mandat att förhandla med Ryssland om nya avtalsvillkor äntligen ska gå in i en period som kännetecknas av ett mer positivt samarbete med Ryssland.

Under de senaste tio åren har vi fått se att Europeiska unionen har varit mycket stort ömsesidigt beroende av varandra. Jag anser att det därför är bra att arbeta med dem med ett tydligt mandat att mer konkret definiera det arbete som vi vill genomföra på de fyra gemensamma områdena, vilket vi har utvecklat de senaste åren. Vi vill naturligtvis också utnyttja de nya möjligheterna att fortsätta – och kanske intensifiera – partnerskapet på det internationella området.

Vi måste också arbeta för att skapa säkerhet och öppenhet i energiförbindelserna, vilket naturligtvis också inbegriper handeln, men också för att förbättra investeringsklimatet i Ryssland, något som också anslutningen och inträdet i WTO i hög grad kan bidra till.

Jag anser också att vi måste arbeta tillsammans för att vi ska kunna ta oss an problemen i våra gemensamma grannländer. Vi har redan talat om Transnistrien och Kaukasus, men vi måste också undersöka hur vi kan komma fram till någon form av kompromiss i Kosovofrågan inom den närmaste framtiden.

Vi måste också skapa nödvändiga och effektiva mekanismer för att hantera brott mot de mänskliga rättigheterna och även - för att uttrycka oss mer positivt – bidra till att främja rättssäkerheten i Ryssland.

Jag skulle vilja avsluta med två kommentarer. Jag vill betona, på samma sätt som vi gjort många gånger tidigare, att vi för att se till att förhandlingarna blir framgångsrika från vår sida måste tala med en och samma röst. Jag vill också säga – och jag har sagt det förut – att vi också måste vara lite pragmatiska. Vårt inflytande är begränsat. Ryssland är inte ett kandidatland, det vill inte ansluta sig till Europeiska unionen, det går sin egen väg. Det vill samarbeta, men inte integreras. Jag anser att vi bör beakta detta i vårt samarbete och i våra diskussioner med dem under de kommande åren.

  Janusz Onyszkiewicz, för ALDE-gruppen. – (PL) Det kommande toppmötet mellan EU och Ryssland kommer att vara det första tillfället då ledarna för EU:s medlemsstater kommer att träffa de nya företrädarna för de ryska myndigheterna efter de val som nyligen ägde rum. Toppmötet kommer därför att vara ett utmärkt tillfälle att bli underrättad om den ryska politikens inriktning och hur den kan komma att genomföras.

Man kan få viss information om hur denna politik kan komma att se ut från president Medvedevs tal i Berlin. Det innehöll flera hoppingivande hänvisningar till att man ska bekämpa korruption och leda landet enligt rättssäkerhetsprinciperna. Svårigheten är att president Putin, Dimitrij Medvedevs föregångare, sa liknande saker i början av sin presidentperiod, men vi vet alla hur saker och ting utvecklades och hur den nuvarande situationen ser ut. Det tidigare nämnda talet speglade också en världssyn som skiljde sig mycket från vad vi hade velat höra. Enligt den världssyn som Dimitrij Medvedev presenterade reduceras Europeiska unionen, eller rättare sagt unionens medlemsstater, till att ha en roll enbart som ekonomiska partner till Ryssland. Ryssland planerar att bedriva politisk verksamhet i ett betydligt större område som sträcker sig från Vancouver till Vladivostok.

Ytterligare en fråga är värd att nämnas. Den är ganska specifik, men brådskande, och gäller förbindelserna mellan Ryssland och Georgien. Enligt ett avtal som ingicks 1994 är ryska trupper stationerade i Abchazien efter ett mandat som de har fått av OSS (Oberoende staters samvälde), en sammanslutning av stater från det forna Sovjetunionen. Abchazien är en del av Georgien. Det finns tydliga indikationer på att dessa trupper inte har en fredsbevarande roll, och att de i själva verket är en part i konflikten mellan abchaziska separatister och Georgiens regering. Det har framkommit genom att ett ryskt flygplan har skjutit ner ett georgiskt flygplan utan pilot. Enligt ett ensidigt beslut som de ryska myndigheterna nyligen har fattat på egen hand har de ryska styrkorna förstärkts avsevärt.

Det skulle göra stor skillnad om Europeiska unionen deltog i att lösa denna konflikt som en förtroendeingivande och pålitlig part.

  Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag är ganska irriterad över att mycket lite har sagts i de anföranden vi har hört om förhandlingarna och de kommande diskussionerna om att Europa inte intar en enad eller enhällig ståndpunkt i många av de frågor som kommer att tas upp vid vad jag anser är viktiga samtal med president Medvedev. Detta gäller särskilt hela det energipolitiska området. Jag anser att det är ett allvarligt problem. Vi talar ofta om vårt beroende av olje- och gasimport från Ryssland, men vi har inte formulerat någon gemensam strategi i denna fråga. I stället följer de stora medlemsstaterna, enskilda medlemsstater, sina egna strategier på detta område och ingen egentlig enhetlig europeisk strategi om försörjningssäkerhet har utarbetats i samband med avtalen med Ryssland.

Samma sak gäller också ett annat mycket känsligt område. Jag välkomnar att de andra konflikterna också har nämnts förutom frågan om Georgien, så att vi när vi talar om Georgien också tar med Abchazien och Ossetien. Ytterligare en sak fattades i rådets och kommissionens inledande yttranden, nämligen kommentarer om hur vi nu bör hantera dess frusna konflikter med Ryssland efter beslutet om Kosovo. Som parlament behöver vi mer information om detta, och som medlem av den delegation som nyligen besökte Moskva är jag också mycket intresserad av de icke-statliga organisationernas öde i Ryssland, eftersom de är hårt drabbade av en fruktansvärd lag, och jag anser att ni också bör sätta upp denna fråga på dagordningen.

  Adam Bielan, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Vi har nu ett tag varit medvetna om det ryska företaget Gazproms oroande böjelse för att samla före detta ledare för länder i Europeiska unionen. Det bästa exemplet på denna tendens är Gerhard Schröder, före detta förbundskansler för Tyskland. Gerhard Schröder undertecknade först ett avtal med Ryssland om att bygga gasledningen Nord Stream, och intog sedan en post i företagets styrelse. Liknande saker pågår i södra Europa i samband med Gazproms nästa projekt, nämligen gasledningen South Stream. Jag vill betona att inget energiföretag i väst har så nära förbindelser med sin ursprungsstat som Gazprom har med regeringen i Kremlin. När det gäller Gazproms planer, ställs vi inför kallsinnigt politiskt beräknande beteende. Normala marknadsprinciper gäller helt enkelt inte.

Det är hög tid att unionen inser detta och vidtar åtgärder för att förhindra en situation där ett företag med statligt stöd kan använda gasledningarna för att utöva politiska påtryckningar. Rysslands kontroll över energikällorna kommer oundvikligen att leda till ytterligare prishöjningar på energi i Europa. Ryssland kommer också att kunna få till stånd stora politiska eftergifter i utbyte mot tillhandahållande av gas och olja.

Helt klart måste Europeiska unionen bygga upp goda förbindelser med Ryssland. För att kunna göra det på ett effektivt sätt måste dock Europa visa upp enighet, en enighet som vi för närvarande inte har. Jag hoppas uppriktigt att det kommande toppmötet mellan EU och Ryssland kommer att bli ett tillfälle att visa Europeiska unionens solidaritet mot Rysslands herravälde inom energisektorn.

  Vladimír Remek, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Mina damer och herrar! Jag är glad över att se att de hinder som vissa medlemsstater använder för att blockera starten på diskussionerna med Ryssland om det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet slutligen har övervunnits. Efter 18 månader, strax före toppmötet, fick kommissionen slutligen mandat att förhandla med Ryssland. Det kan vara till fördel för båda parter, men låt oss inte vara alltför optimistiska. Om våra diskussioner om komplicerade problem som exempelvis energisamarbete, klimatförändringar och säkerhetsfrågor förs utifrån befästa positioner utifrån vilka vi högt och ljudligt attackerar varandra med olika (ofta orealistiska) krav som kulminerar i ultimatum kommer vi ingenstans. Trots detta finns det några mitt ibland oss som fortfarande inte förstår det. Det logiska resultatet kan då bli ett dödläge som i schack. Det vi dock behöver är en ny typ av förbindelser som är anpassade till 2000-talet, och vi har möjlighet att uppnå det. Jag tror att vi tjänar EU-medborgarnas intressen på bästa sätt genom att dra fördel av det.

  Bernard Wojciechowski, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! ”Ryssland är en gåta som är inlindad i ett underligt mysterium”, sa Churchill en gång. Europeiska unionen har enats om vad den vill ha av Ryssland. Frågan är hur snabbt.

Energipolitiken förblindar Tyskland för Polens och Litauens krav. Nord Stream, Depal – det verkar som om alla ledningar från Ryssland går över de centraleuropeiska länderna. Det är inte en ledning, sa mannen som uppfann perestrojka, Gorbatjov. The Economist medger att ledningen över Baltikum hölls hemlig. Litauens krav på fastare villkor om energi förefaller därför relevanta. Många EU-byråkrater har varit rasande över detta för att förstärka bilden av de neurotiska post-kommunistiska länderna.

Å andra sidan hotar Tysklands ekonomiminister med att detta land inte får låta Europeiska kommissionen diktera beslut bakom kulisserna i Bryssel. Han menade definitivt inte mänskliga rättigheter, gissar jag.

Initiativet till det ”östliga partnerskap”, som lanserats av Polen och Sverige kan vara spektakulärt. Det är bra med mod, men hjärnor är bättre.

Partnerskapet mellan EU och Ryssland är ingen lätt sak. Det kommer inte att vara framgångsrikt utan Polen som är Rysslands naturliga grannland både till lands, till sjöss och i luften. Det är något som alla sidor helt klart måste beakta, särskilt nu när Lissabonfördraget gick om intet och dess spillror kan skada vad som än kommer i dess väg. Bra beslut är värdelösa försök om de kommer i konflikt med suveräna stater.

”Kanske finns det en nyckel för Ryssland. Den nyckeln är Rysslands nationella intressen”, sa Churchill också. Åsikten att ”inget är omöjligt för Ryssland utom reformer” verkar inte längre vara sann. Vilken strategi som än används måste EU samarbeta med Ryssland och vice versa.

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Som Bernard Wojciechowski, föregående talare, redan har sagt är förbindelserna med Ryssland extremt känsliga och förknippade med ambivalens. Jag förstår denna inställning bland ledamöterna från Central- och Östeuropa, särskilt de baltiska staterna som har fått lida mycket av den ryska dominansen i form av Sovjetunionens kontroll och ett hårt och förtryckande system som nu lyckligtvis inte längre finns. Jag anser att vi bör ta detta tillfälle i akt och etablera mer vänskapliga förbindelser med det stora ryska folket som otvivelaktigt är européer och på något sätt också Europas portvakter. Ryssland har samma problem som vi. Det har fallande födelsetal samtidigt som de stora öppna områdena i Sibirien mycket väl kan visa sig vara ett attraktivt förslag till de en och en halv miljarder kineser som anser att en del av deras territorium togs ifrån dem.

Jag anser att de missförstånd som finns och som består med Ryssland och som jag hoppas kommer att klaras upp vid toppmötet mellan EU och Ryssland den 14 november delvis också är vårt ansvar. Vi kopplade på vår kärra till den amerikanska politiska vagnen och återvände till den Nordatlantiska fördragsorganisationen (NATO) – jag talar för Frankrike här – som var svaret på Warszawapakten. När Warszawapakten försvann tror jag att Ryssland helt legitimt skapade sig misstankar om våra avsikter och jag vill att dessa missförstånd ska rätas ut på båda sidor.

  Elmar Brok (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Fru kommissionsledamot! Herr tjänstgörande rådsordförande! Med tanke på att ett antal av era kolleger som motsätter sig Lissabonfördraget har krävt en enhetlig politik för Ryssland, låt mig färska upp ert minne: champagneflaskor öppnades i Moskva efter resultatet av den irländska omröstningen eftersom det sågs som ytterligare ett bevis för Europas svaghet som tillät Ryssland att gå tillbaka till ”business as usual” med enskilda länder.

Det gläder mig att partnerskaps- och samarbetsavtalet nu kan förhandlas fram, i vilket vi tar upp kritiska frågor som energitrygghet. Det är Lissabonfördraget som kommer att ge oss befogenheten att hantera denna fråga samt frågan om mänskliga rättigheter.

Jag är säker på att precis som kansler Merkel kommer det slovenska ordförandeskapet att företräda Europas intressen och att kansler Merkel själv i Sochi kommer att förespråka mänskliga rättigheter och politiska intressen. Jag är säker på att detta kommer att bli en framgång, och vi måste påminna Dmitrj Medvedev om vad han själv sagt, nämligen att stater måste bedömas utifrån sin demokratiutveckling och rättssäkerhet. Vi måste ta hans kommentarer på allvar.

Vi borde dock också klargöra att vi har gemensamma intressen med Ryssland, inte bara i energifrågor, där vi måste nå en försörjningstrygghet. Ryssland är trots allt medlem i säkerhetsrådet. Hur kan vi stoppa spridningen av massförstörelsevapen om vi inte får Ryssland på vår sida, eller ta itu med frågor som Iran, Mellanöstern och olika andra områden? Vi måste klargöra det. Samtidigt får Ryssland inte heller få alltför mycket makt via Gazprom. Ryssland måste vara föremål för samma konkurrensregler som alla andra.

Låt mig göra en sista kommentar: om vi vill befästa våra gemensamma intressen med Ryssland via ett strategiskt partnerskap måste det vara tydligt att det inte längre finns något utrymme för en politik med ”nära utland” och inflytandesfärer. I ett Europa med oberoende stater måste varje land i enlighet med Helsingforsavtalet ha rätt att ansluta sig till en allians eller inte, efter dess egna önskemål. Inget annat land har vetorätt i fråga om oberoende beslut som fattas av ett annat europeiskt land. Det måste också göras mycket klart.

  Hannes Swoboda (PSE). - (DE) Herr talman! Många av våra kolleger i kammaren kommer från länder med dåliga erfarenheter av Sovjetunionen. Kommissionsledamoten och jag kommer från ett land som hade både goda och dåliga erfarenheter av före detta Sovjetunionen. Dagens Ryssland påminner på vissa sätt om det forna Sovjetunionen. Det är dock ett nytt Ryssland med en ny potential.

Uppgiften är nu att göra vårt yttersta för att se till att vi skapar ett nytt Ryssland som inte längre påminner oss om det förflutnas Sovjetunionen. För det behöver vi två saker: en tydlig och otvetydig ståndpunkt, och en vilja att inleda en dialog med detta nya Ryssland. Angående problemet med Kosovo har vi till exempel en annan ståndpunkt än Ryssland, men vi måste fortfarande diskutera med Ryssland så att vi kan lösa problemen. Grannskapspolitiken är ett annat exempel: vi har ett annat erbjudande till våra grannländer, medan Ryssland ofta fortfarande intar en imperialistisk ståndpunkt mot sitt ”nära utland”.

Om vi vill hjälpa dessa länder måste vi ge ett tydligt stöd till länder som till exempel Georgien, men vi måste också tala med Ryssland om hur vi kan nå en fredlig lösning av dessa konflikter, oavsett om vi talar om Abkhazien eller Sydossetien.

När det gäller energifrågor måste vi se till att vi hittar våra egna resurser; vi behöver till exempel en Nabucco-pipeline så att vi får en starkare förhandlingsposition gentemot Ryssland. Men vi måste ändå förhandla med Ryssland om energifrågor och andra frågor. Min grupp och jag utesluter därför inte möjligheten att vi behöver båda dessa ting – en tydlig och otvetydig ståndpunkt och en oberoende politik – så att vi med denna starka ståndpunkt kan inleda förhandlingar och samtal med Ryssland. Jag hoppas att vi kan nå vårt mål.

ORDFÖRANDESKAP: DOS SANTOS
Vice talman

  Henrik Lax (ALDE). - Energifrågan blir viktig på toppmötet. EU behöver gas från Ryssland, och Ryssland behöver exportintäkterna från Europa. Toppmötet kan bli avgörande för om Nord Stream-gasröret från Ryssland till Tyskland genom Östersjön ska bli verklighet.

Detta projekt kan allvarligt störa Östersjöns sårbara ekosystem, men det allvarligaste hotet mot detta projekt är dock bristen på förtroende mellan Ryssland och länderna kring Östersjön. Om gasröret ska förverkligas behövs klara förtroendeskapande åtgärder från två håll, från Ryssland och från Tyskland. Ryssland måste bl.a. ratificera Esbokonventionen som reglerar ansvarsfördelningen i transnationella projekt som kan ha miljökonsekvenser för grannländer, och Ryssland måste sluta upp med allt tal om att den ryska flottan och militären ska delta i byggandet av röret. Det kommer aldrig att tillåtas, åtminstone inte på Finlands territorialvatten. Tyskland i sin tur måste för det första erkänna att projektet berör alla EU:s medlemsländer kring Östersjön och är en gemensam EU-angelägenhet. Tyskland måste visa solidaritet med Polen och de tre baltiska länderna, och övertyga dem att de inte blir diskriminerade i sin energiförsörjning p.g.a. projektet. Tyskland måste leva upp till det förslag till resolution som vi nu diskuterar, där det sägs att EU ska agera enat gentemot Ryssland i energiprojekt av omfattande storlek. Gasröret får inte leda till att EU:s inre marknad sätts på spel. Det är EU och inte ryska Gazprom som ska sätta reglerna för energihandel på den inre marknaden.

  Ģirts Valdis Kristovskis (UEN). – (LV) Mina damer och herrar! Kommissionsledamot Ferrero-Waldners anförande gör att vi utgår ifrån att parlamentets resolution är ett utmärkt exempel på politisk korrekthet; kanske till och med något som liknar en nigning inför Rysslands nya president Dmitrj Medvedev. Vi borde dock komma ihåg att premiärminister Putin – presidenten och Putin – egentligen bara är en och samma person, och att han genomför en ”söndra och härska”-politik direkt inriktad på EU:s medlemsstater. Under dessa omständigheter är det mycket viktigt att partnerskapsavtalet blir en framgång. Europeiska unionen får inte visa någon svaghet. Det måste i sina samtal visa att medlemsstaterna är eniga och visa sin solidaritet som en styrka. EU måste minska Rysslands hittills uppvisade inkonsekvens och främja en integrerad marknad och fri tillgång till infrastruktur och investeringar i Ryssland. EU måste begära att Ryssland är villigt att följa WTO:s krav. Vi måste stärka Europeiska unionens enade ståndpunkt om strategiska frågor i förhållande till stater med odemokratiska regimer. Europeiska unionen måste bekräfta att den förblir en högborg för demokrati och gemensamma värderingar.

  Sylwester Chruszcz (NI). - (PL) Herr talman! Mötet mellan företrädarna för EU och Ryssland i Sibirien borde vara ett möte mellan vänner som söker verklig förståelse. Om vi vill förbättra våra förbindelser måste vi ta vår partner på allvar. Jag har hört det sägas i parlamentet att Europeiska unionen kommer att vilja undervisa Ryssland om demokratins regler. Det finns dock ett demokratiskt underskott i Bryssel. Jag har också hört resultatet av den irländska folkomröstningen ifrågasättas här i parlamentet.

Det har också sagts i kammaren att ledamöterna är oroade över situationen i Georgien. Är inte det höjden av hyckleri? Ena dagen begränsas Serbiens territoriella integritet genom erkännandet av Kosovo och nästa dag förnekas folket i Abkhazien möjligheten till oberoende och får höra att en annan uppsättning regler gäller för deras land. Mina damer och herrar! Ni måste förstå att det var Stalin som besegrade Abkhazien och införlivade det i Georgien. Vi kan i dag inte vara delaktiga i en värld som vi inte förstår. Jag anser att om vi ska hantera ryssarna måste vi förstå inte enbart deras historia utan också deras mentalitet. Det är uppenbart att Ryssland för närvarande är välstyrt. Livet blir bättre för det ryska folket och Ryssland håller på att bli ett demokratiskt land. Det finns inget som berättigar den didaktiska tonen hos unionens tjänstemän. Allt det leder till är ett irriterat hånleende i Moskva.

  Ria Oomen-Ruijten (PPE-DE). – (NL) Herr talman! Fru kommissionsledamot! Det är endast genom att tala med varandra som vi undviker missförstånd. Vi kommer nu att föra intensiva diskussioner med varandra, eftersom vi inleder en dialog med ryska federationen när vi inleder samtal om partnerskaps- och samarbetsavtalet. Det är bra att förhandlingarna nu ska inledas. Otroligt många saker har förändrats under de senaste tio åren, både i Ryssland och Europeiska unionen, men vi är också mer beroende än någonsin av varandra. Därför är goda bindande avtal om energi, men också om klimatförändringarna nödvändigt för båda parter. Herr talman! När det gäller dessa avtal får vi inte heller glömma ett antal grundläggande fakta. Även om vissa ledamöter kanske tvivlar måste vi nu av alla tidpunkter arbeta hårt för gemenskapsvärderingarna, som exempelvis att stärka rättssäkerheten, bekämpa korruption och betona vikten av en oberoende social debatt i själva Ryssland.

Herr talman! Förhandlingarna kommer inte att bli enkla. Ett nytt avtal behöver vad mig beträffar inte vara encyklopediskt, men det måste göra ett antal absolut grundläggande faktorer bindande för båda parter.

Herr talman! Vi kan inte vänta till dess att avtalet läggs fram, för vi behöver positiva tecken från Kreml nu angående ett antal frågor – jag är mycket oroad över vissa utvecklingar: Tjetjenien, TNK-BP-fallet och Abkhazien. Jag vill höra av talmannen vad exakt han menar med gemensamma åtgärder.

  Kristian Vigenin (PSE). - (BG) Herr talman! Fru kommissionsledamot! Kolleger! Låt mig börja med att säga att världen är i dag är en helt annorlunda plats och att skapandet av intilliggande block hör till det förflutna. Också Ryssland har ändrats mycket. Ryssland i juni 2008 skiljer sig mycket från Ryssland i juni 2000 till exempel. Europeiska unionen står inför utmaningen att bygga och utveckla en ny typ av förbindelser som inte kan jämföras med något som funnits tidigare. Vi måste utveckla dessa förbindelser med den tydliga förståelsen att det finns mycket mer som enar oss än som skiljer oss åt. Det finns många problem som vi endast kan lösa om vi samarbetar med Ryssland. Dessa problem rör också globala frågor som klimatförändringarna, bekämpningen av hungersnöd, pandemier och terrorism. Det finns andra problem som är regionala till sin natur men som ändå har enorm betydelse för EU: energitrygghet, handel och ekonomiska förbindelser och förbindelser med gemensamma grannar. Det finns också frågor som skiljer oss åt: mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, vår uppfattning av demokrati och demokratiska system. Men vi måste vara tillräckligt pragmatiska och utveckla vår dialog inte genom konfrontation utan genom att fokusera på våra gemensamma mål.

Det är ett faktum att misstron på senare år har ökat, men vi har nu en möjlighet att inleda en dialog med Rysslands nya president. Jag vill uppmärksamma er på Rysslands roll i Västra Balkan. Jag tror att vi måste föra en mycket aktiv dialog för att göra Ryssland delaktigt i att hitta lösningar på problemen i regionen och övertyga landet att stödja EU:s ansträngningar för att garantera en långsiktig stabilitet, däribland genom EULEX-uppdraget i Kosovo. Jag vill att man vid det kommande toppmötet också ska ta upp Rysslands roll i Svartahavsregionen och säga att det är upp till oss huruvida politiken med att ”söndra och härska” kommer att tillämpas eller inte.

  István Szent-Iványi (ALDE). - (HU) Herr talman! Fru kommissionsledamot! I sitt installationstal förklarade sig president Medvedev lojal mot demokratin, och sa att han ansåg att återupprättandet av rättssäkerheten var hans viktigaste uppgift. Om detta inte bara är tomma ord och om han faktiskt lyckas åstadkomma detta finns det en verklig chans att förbindelserna med Ryssland avsevärt kan förbättras. Våra förväntningar är blygsamma, men vi är öppna och optimistiska. Att ha Ryssland som en stabil och tillförlitlig partner för att bidra till att lösa konflikter som har nått ett dödläge och bidra till att förhindra spridning av kärnvapen ligger i vårt grundläggande intresse. Vi betraktar Ryssland som en partner, men de måste också besluta om de ser oss som en partner eller om de ser oss som en samling rivaler som ska vändas mot varandra och spelas ut mot varandra. Vi välkomnar avsikten att inrätta ett nytt partnerskapsavtal mellan EU och Ryssland, som borde utvidgas till att omfatta energifrågor och som också borde omfatta de grundläggande principerna för energistadgan. Europa måste inta en beslutsam och enad hållning vid förhandlingarna om vi vill nå verkliga resultat.

Jag ser det som ett positivt tecken att toppmötet ska hållas i huvudstaden Chanty-Mansijsk. Världskongressen för de finskugriska folken ska också hållas där vid samma tidpunkt. Jag hoppas att detta inte endast är en engångsgest från Rysslands del mot de finskugriska folken, utan att de verkligen avser att förbättra situationen och garantera de finskugriska folkens rättigheter. När det gäller denna fråga vill jag be kommissionsledamot Ferrero-Waldner och kommissionen att påskynda arbetet med att genomföra de ”förberedande åtgärderna” för att hjälpa de finskugriska folken, för vi tycker att underskotten på detta område verkar vara enorma. Tack.

  Inese Vaidere (UEN). – (LV) Mina damer och herrar! Rysslands utrikesministerium har utarbetat en omfattande strategi för att använda sina landsmän i Europeiska unionen, särskilt i de baltiska staterna, för att stärka Rysslands politiska och ekonomiska inflytande. President Medvedev har just undertecknat ett dekret om avskaffande av inresevisum till Ryssland för icke-medborgare från Lettland och Estland, vilket i praktiken erkänner dem som ryska medborgare. Icke-medborgare, som för att erhålla medborgarskap endast måste lära sig lite av det lokala språket, kommer således att få mycket större privilegier än medborgare och incitamentet att erhålla medborgarskap kommer att minska. Detta agerande – liksom uppmaningen att ge dem rösträtt i kommunalvalen – är ett verkligt hinder för integrationen av icke-medborgare. Rysslands ”styrda demokrati” har tillkännagivit ökade restriktioner för pressfriheten, yttrandefriheten och mötesfriheten. Rysslands sanna demokrater har begärt vårt stöd vid flera tillfällen, både i uppmaningar till underutskottet för mänskliga rättigheter och vid tidpunkten för besöket i Moskva. Den planerade pragmatismen i resolutionen har dock tillåtit oss att glömma våra principer, även om all ekonomisk tillväxt i Ryssland i praktiken bygger på våra betalningar för energiresurser.

  Jana Bobošíková (NI). - (CS) Mina damer och herrar! Europeiska unionen, och då menar jag rådet, borde tydligt definiera sin uppfattning av förbindelserna med Ryssland. Det borde vara tydligt huruvida förhandlingarna om till exempel gasförsörjning, Kosovo, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter kommer att föras av enskilda medlemsstater separat eller om det finns en möjlighet att nå en enighet, åtminstone på en grundläggande nivå, om vissa gemensamma intressen. Jag anser att det ligger i medborgarnas intresse att unionen talar med en röst i sina förehavanden med Ryssland. Detta är tyvärr inte fallet. Vi borde trycka på för inrättandet av ett mer stabilt företagsklimat och politiskt klimat i Ryssland, som skulle omfattar färre importhinder och ge investerare från unionen större utrymme. Detta skulle säkerligen stödjas av Rysslands medlemskap i Världshandelsorganisationen. Vi måste naturligtvis alla uttryckligen betona att respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna måste vara en del av ett sådant partnerskap. Unionen, som är en stark och mångsidig enhet, och Ryssland, som är en supermakt, borde sluta upp att agera som två städer som endast binds samman av en smal väg och en gasledning. Båda borde eftersträva en större ömsesidig ekonomisk integration och deras partnerskap borde vara ett konvenansbröllop, inte en kärlekshistoria.

  Tunne Kelam (PPE-DE). - (EN) Herr talman! När EU välkomnar president Medvedevs ord om vikten av civila rättigheter och rättssäkerhet, borde unionen göra det fullständigt klart att trovärdigheten i hans uttalanden endast kan mätas genom att han först och främst visar fullständig respekt för domarna från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och bidrar till att reformera detta organ.

Den viktigaste utgångspunkten för att nå bättre förbindelser är enighet bland EU:s medlemsstater. Vi betonar särskilt behovet av att prioritera de långsiktiga fördelarna med en gemensam ståndpunkt framför de möjliga kortsiktiga fördelarna med bilaterala avtal om enskilda frågor.

Dessa prioriteringar är särskilt relevanta på området för ekonomi och energi, där principerna om öppenhet och ömsesidighet kan vara den enda grunden för ett långsiktigt samarbete, tillsammans med en likvärdig tillgång till marknaderna, infrastruktur och investeringar.

  Reino Paasilinna (PSE). - (FI) Herr talman! Fru kommissionsledamot! Jag har framför mig en studie som utarbetats i år om ryska affärsmän. Förvånansvärt nog tänker de ungefär som vi. Vilket slags Ryssland vill de se 2020? Mellan 50 och 70 procent av dem vill att ryssarna ska vara fria, för det andra utbildade, för det tredje integrerade, för det fjärde att de ska respektera lagarna och för det femte att de ska vara hälsosamma. Det finns inga onda avsikter här på något sätt. Endast 30 procent av dessa affärsmän hoppades bli rika. Det är därför inte längre fråga om den typ av oligarker som vi alla minns.

Det är Rysslands intention att modernisera, och detta mål är gemensamt för landets ledare och dess folk. Farhågorna hos de affärsmän som vi intervjuade liknar våra: 70 procent av dem anser att den åldrande befolkningen är mycket oroande, precis som vi. Vad gäller korruption bland höga tjänstemän är det mindre vanligt här, men mycket vanligt där. Över 50 procent anser att domstolarnas oberoende och de medborgerliga rättigheterna är viktiga. Låg utbildning är också ett orosmoment. Vi kan föregå med gott exempel och ge stöd vid dålig infrastruktur och rigid byråkrati. Därför anser jag att vi nu har ett tillfälle, nu när vi är beroende av Ryssland för energi, att erbjuda vår expertis för att främja landets modernisering, vilket är deras mål.

  Christopher Beazley (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Kommissionsledamot Ferrero-Waldner talade om vikten av att skapa bra förbindelser mellan EU och Ryssland.

Ett område som jag anser är särskilt viktigt är frågan om det civila samhället. Anser kommissionsledamoten det möjligt att inleda specifika program eller projekt som vi kan börja överväga i fråga om universitetsutbyten, kulturella eller konstnärliga utbyten, och i så fall vilka?

Jag tror att det är värt att upprepa vår besvikelse i detta sammanhang. British Councils kontor i Sankt Petersburg och Jekaterinburg stängdes, mot all normal diplomatisk praxis.

Det är också värt att reflektera över energiförhållandet. Som en bra kund har vi en stark ställning. Gazprom har uppenbarligen misslyckats med att övertyga parlamentet, i utskottet för utrikesfrågor, forskning och energi, och i utskottet för framställningar. De måste tänka om. Vi behöver ett bra förhållande där vi inte är naiva, där vi inte förlitar oss till önsketänkande, och där våra ryska partner och kolleger inte är misstänksamma och inte känner sig hotade eller anser att de måste vara aggressiva.

  Adrian Severin (PSE). - (EN) Herr talman! Nästa toppmöte mellan EU och Ryssland kommer att äga rum mellan en rysk federation på uppgång – om än tillfälligt – och ett EU som inte bara är påverkat av Irlands ”nej” till Lissabonfördraget, utan dessutom av bristen på en tydlig vision om hur vi ska ta oss ur krisen.

Ryssland i sig är en splittrande fråga i Europeiska unionen. Frågan delade faktiskt in oss i ideologer och pragmatiker; i konfronterande geostrateger och försoningsförespråkare; i gamla Kalla kriget-kämpar och nya utilitaristiska opportunister.

Å andra sidan är ett stort problem att Ryssland inte har en EU-politik, utan föredrar att hantera varje unionsmedlem separat. Vi kommer inte att kunna förändra denna situation förrän vi inför en verklig gemensam europeisk politik för Ryssland. Vi måste tala om för Ryssland att för att man ska kunna göra bra affärer med oss och dra nytta av det ömsesidiga öppnandet av marknaderna måste man ha en institutionell och politisk interoperabilitet som garanterar en separation mellan den ekonomiska politiken och de geopolitiska strategierna.

Därför behövs ett gemensamt område för rättvisa, frihet och säkerhet som utmärks av insyn, ansvarsskyldighet och öppenhet.

  Francisco José Millán Mon (PPE-DE). - (ES) Herr talman! Förhållandet mellan Europeiska unionen och Ryssland borde vara konstruktiv, men också krävande. Ryssland är liksom vi medlem i Europarådet och måste därför respektera dess principer och värderingar.

Jag välkomnar att president Medvedev nyligen har betonat vikten av mänskliga rättigheter och rättssäkerhet.

Europeiska unionen och Ryssland har en potential till starka förbindelser och vi står nu inför utmaningen med att förhandla fram ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal, vilket kommer att göra det möjligt för oss att göra snabbare framsteg med de så kallade ”fyra gemensamma områdena”.

Jag vill betona vikten av ett av dessa områden: de ekonomiska förbindelserna. Över hälften av Rysslands handel sker med unionen. Skapandet av en integrerad marknad, med öppna och icke-diskriminerande regler, kommer att stärka och mångfaldiga de ekonomiska och handelsmässiga förbindelserna mellan Ryssland och Europeiska unionen. En större rättssäkerhet i Ryssland är också väsentligt.

Mina damer och herrar! Moskva är en central aktör på den internationella arenan. Som en permanent ledamot i säkerhetsrådet är dess samarbete avgörande för att nå fred och stabilitet i Europa och i världen.

Vad EU beträffar måste de 27 medlemsstaterna anta en enad front i sina förbindelser med Ryssland. Alla analytiker, senast Mark Leonard i en intressant studie, betonar att avsaknaden av en gemensam ståndpunkt är skadlig för unionen.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Csaba Sándor Tabajdi (PSE). - (HU) Herr talman! Det förestående toppmötet löser det dödläge som har varat i över ett och ett halvt år, och kommer förhoppningsvis att innebära avsevärda framsteg för förbindelserna mellan Europeiska unionen och Ryssland. Europeiska unionen behöver Ryssland, men var säkra på att Ryssland behöver Europa åtminstone lika mycket, som ekonomisk partner och som energikonsument. Vi är beroende av varandra på energiområdet och i många andra frågor. Därför anser jag att farhågorna om ett ökat ryskt inflytande är överdrivna, även om flera uttalanden från det ryska ledarskapet tycks motivera dem. Till förmån för den framtida utvecklingen av de strategiska förbindelserna mellan EU och Ryssland är det avgörande att inrätta ett ömsesidigt viseringsfritt resesystem snarast möjligt, eftersom detta är av avgörande vikt för framstegen för förbindelserna mellan EU och Ryssland. Sammanfattningsvis vill jag, som ordförande för det finskugriska forumet i Europaparlamentet, upprepa begäran från min kollega István Szent-Iványi till de av EU:s stats- och regeringschefer som deltar i toppmötet: var snälla och stöd de finskugriska folken. Tack för er uppmärksamhet.

  Bernd Posselt (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Jag anser också att en pipeline mellan Tyskland och Ryssland endast borde konstrueras om de övriga EU-medlemsstaterna samtycker. Men då borde dessa medlemsstater sedan inte förhandla med en annan stormakt, nämligen USA, om missiler eller viseringar. Europa kommer endast att kunna stå på sig gentemot USA och Ryssland om vi slutligen antar en enad front.

Låt mig göra något fullständigt klart: det är vår uppgift att tala om för Ryssland att det ligger i deras grundläggande intresse att bygga ett bra partnerskap med Europa. Detta innebär dock att de inte kan tala för andra länder som Ryssland råkar ha ockuperat tidigare, som exempelvis Ukraina eller Georgien. Dessa länder är suveräna stater och har rätt att fatta sina egna beslut om sitt eget öde.

President Medvedev sa i Berlin att han vill att förbindelserna ska förbättras. Med tanke på det kan han börja på två fronter. Den första är rättssäkerheten, vilket innebär att han måste agera i fråga om Yukos-fångarna. Det andra och mycket viktiga området är detta: President Medvedev! Vänligen upphör att blockera det största fredsskapande uppdraget i EU:s historia, nämligen Kosovo-uppdraget!

  Andrzej Jan Szejna (PSE). - (PL) Herr talman! Det komplexa förhållandet mellan Europeiska unionen och Ryssland kräver välhanterad och sammanhållen diplomatisk handling. Det kommande toppmötet mellan Europeiska unionen och Ryssland har väckt starka känslor, eftersom avtal av stor vikt för både EU och Ryssland ska förhandlas fram där. Unionen måste bland annat sträva efter att garantera en energitrygghet för Europa. Vid en tidpunkt då bränsle- och energipriserna ständigt ökar är energitrygghet av strategisk betydelse för hela Europeiska unionens ekonomi och också för EU-medlemsstaternas nationella ekonomier.

Inför toppmötet mellan EU och Ryssland måste vi förstå hur viktigt det är för unionens framtid att vi talar med en enda röst på den internationella arenan. I detta sammanhang är det olyckligt att Lissabonfördragets ikraftträdande nu är ovisst. Lissabonfördraget innehåller bestämmelser som skulle kunna göra Europeiska unionen till en stark partner i internationella förbindelser. Jag är glad över att unionen stödde Polen i dess dispyt med Ryssland om exporten av våra produkter. Jag är säker på att Polen under de kommande åren kommer att bidra till att utveckla en positiv relation mellan Ryssland och Europeiska unionen.

  Josef Zieleniec (PPE-DE). - (CS) Detta toppmöte mellan EU och Ryssland kommer att vara det första för Rysslands president Dmitrj Medvedev. Unionen borde använda början av hans mandatperiod för att sträva efter en övergång för de ömsesidiga förbindelserna till ett pragmatiskt, realistiskt och strategiskt partnerskap. På lång sikt är detta partnerskap faktiskt viktigare för Ryssland självt. President Medvedevs prioritet är att rättssäkerheten ska respekteras (liksom han själv säger) och att ekonomin ska moderniseras. För att lyckas med detta behöver han Europa. På området för internationella förbindelser och handelsförbindelser behöver Ryssland också en partner som är mer stabil och pålitlig än Kina eller Iran. Europeiska unionen utgör inget hot mot Ryssland. Tvärtom kan unionen hjälpa Ryssland att bevara sin status som central aktör, som landet annars gradvis skulle förlora på grund av faktorer som rör dess ensidiga ekonomi och demokrati. Ett strategiskt partnerskap kan dock endast byggas utifrån en symmetrisk dialog mellan jämlikar. I detta sammanhang måste Ryssland visa vägen, upphöra med sina småsinta försök att söndra Europa och behandla unionen som en kollektiv enhet. Kortsiktiga skärmytslingar och provokationer skjuter i onödan upp skapandet av ett verkligt partnerskap med EU. I diskussionerna om det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Ryssland borde fokus ligga på de frågor som är viktiga på lång sikt.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). - (SK) Det strategiska partnerskapet mellan EU och Ryssland är en viktig faktor för en diversifierad och säker import av energikällor till EU. Samtidigt måste vi komma ihåg att detta samarbete är lika viktigt för Ryssland som för EU, eftersom upp till 60 procent av den ryska råoljan går till EU.

Jag anser att de europeiska ledarna måste fortsätta att tala om för Ryssland att landet inte bör använda sin energiförsörjning som ett politiskt repressionsverktyg, för EU:s medlemsstater eller för länderna i före detta Sovjetunionen, särskilt Ukraina.

För närvarande är medlemsstaternas förhandlingar om rysk olje- och gasförsörjning bilaterala. När jag besökte den ryska federationens statsduma i april 2007, kunde jag själv se att Ryssland också är oerhört intresserat av att förhandla om energifrågor med EU som helhet.

Slutligen vill jag liksom min kollega Elmar Brok framföra mina farhågor om att EU:s ställning som strategisk partner, efter misslyckandet med den irländska folkomröstningen om Lissabonfördraget, kan försvagas med tanke på att Lissabonfördraget är det dokument som föreskriver EU:s behörigheter på området för den gemensamma energipolitiken.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). - (FI) Herr talman! Förhoppningsvis kommer vi snart att slutföra samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och Ryssland. Det är viktigt att EU och Ryssland har ett rättframt, fungerande och ärligt förhållande. Partnerskapet måste vara hälsosamt och gynna båda parter.

Trots sin pragmatiska inställning får EU inte glömma, och har EU inte heller glömt de mänskliga rättigheterna och unionen borde sikta på en aktiv dialog med Ryssland om denna fråga.

Energitrygghet är en viktig fråga inom hela Europa och när vi talar om energi talar vi normalt också om Ryssland och om samarbetet mellan EU och Ryssland. EU är noga med att bevara sin försörjningstrygghet, och samtidigt minska sitt beroende av extern energi. Förhoppningsvis kommer debatten vid toppmötet att vara öppen, uppriktig och framför allt givande.

  Milan Horáček (Verts/ALE). - (DE) Herr talman! När Hannes Swoboda talade påmindes jag om att ”svoboda” är det ryska ordet för ”frihet”, och det slog mig att frihet naturligtvis är något som vi alla behöver. Mänskliga rättigheter och frihet är EU:s viktigaste pelare och måste även utgöra grunden för vår dialog med Ryssland.

Just för att denna nästa dialog kommer att äga rum i Sibirien, slår det mig att Chita – den interneringsanläggning där Yukos-fångarna, Mikhail Khodorkovsky och Platon Lebedev, och även andra hålls – också ligger i Sibirien. Jag vill därför be er att göra ert yttersta för att se till att de friges, men också att uppmuntra Ryssland att göra åsikts- och pressfrihet till en verklighet och tillåta icke-statliga organisationer att arbeta obehindrat, eftersom alla dessa aspekter är oerhört viktiga för vår gemensamma europeiska framtid.

  Hanna Foltyn-Kubicka (UEN). - (PL) Herr talman! Vi är en gemenskap som respekterar rättssäkerheten som en av de grunder på vilka vi har byggt vår identitet. Vi borde förvänta oss detsamma av våra politiska och ekonomiska partner. Jag uppmanar Europeiska unionens företrädare vid toppmötet att ta upp frågan om Rysslands fulla respekt för domarna från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

Denna domstol inrättades inte för att vara en låtsasinstitution, vars domar endast skulle respekteras av de som begick mindre och ibland tvivelaktiga överträdelser av de mänskliga rättigheterna. Den inrättades för att se till att torterare, våldtäktsmän och mördare skulle avskräckas från att begå ytterligare brott genom kunskapen om att tillbörliga straff skulle ådömas dem.

Ryska federationen måste därför samarbeta mycket nära domstolen, och respektera domstolens domar. Ett land som inte uppfyller de avtal det ingår kan naturligtvis inte betraktas som en pålitlig partner. Rysslands handlingar står i stark kontrast mot dess uttalanden om att den är en pålitlig leverantör av energikällor. Detta är ett av de påståenden som ryska diplomater älskar att göra. Om Ryssland kommer att visa sig så pålitligt som det var när det gällde Tjetjenien, Anna Politovskaja eller Aleksandr Litvinenko, kommer Europeiska unionen att gå till historien som den mest naiva institution som någonsin existerat.

  Gerard Batten (IND/DEM). - (EN) Herr talman! Jag tar upp en fråga på Marina Litvinenkos vägnar, vars man, Aleksandr Litvinenko, mördades i London i december 2006. Mordvapnet var polonium-210, som är ett radioaktivt ämne, varav 97 procent tillverkas vid den avantgardistiska kärnkraftsanläggningen i Ryssland. Mordet har alla kännetecken av ett i hög grad sofistikerat lönnmord, som de som utförs av den ryska säkerhetstjänsten. Den huvudmisstänkte i sammanhanget, Andrej Lugovoj, är en rysk parlamentsledamot och kan inte utlämnas enligt den ryska konstitutionen.

Jag vill vända mig till Benita Ferrero-Waldner direkt: Marina Litvinenko begär att rådet och kommissionen ska ta upp frågan om Aleksandr Litvinenkos mord med president Medvedev under toppmötet. Marina Litvinenko vill att mordet på hennes man ska lösas och att de delaktiga ska ställas inför rätta. Toppmötet är ett idealiskt tillfälle att föra denna fråga vidare. Var snälla och hjälp henne.

(Applåder)

  Vytautas Landsbergis (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag fortsätter i samma riktning som föregående talares anförande. Den ryska regeringen borde göra allt i sin makt för att bevisa att den inte beordrade terroristlönnmordet på en brittisk medborgare – vilket också innebär en europeisk medborgare – Aleksandr Litvinenko. Eftersom den ryska regeringen har underlåtit att bevisa att den inte har givit några order och till och med vägrar att vederbörligt samarbeta med de brittiska underrättelsemyndigheterna visar detta följaktligen att Rysslands officiella inblandning i mordet är politiskt bevisat.

Det nya Ryssland, som många säger, agerar gång på gång som en terroriststat, och vid toppmötet i Chanty-Mansijsk måste EU uppmana president Medvedev att sätta stopp för dessa metoder.

Mödrarna i Beslan, som försöker att ta reda på vem som beordrade attacken på skolan och användningen av raketgevär och tunga kulsprutor mot alla där, däribland deras barn, borde inte bli föremål för domstolsförfaranden. EU måste åtminstone stödja de som är svagare än de själva, den brittiska regeringen och mödrarna i Beslan.

  Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Jag ska fatta mig kort eftersom timman är sen. Jag tror att det var Adrian Severin som sa – jag ska citera detta på engelska – att ”Ryssland är en söndrande fråga i Europeiska unionen”. Jag tycker dock att jag vid dagens debatt i parlamentet framför allt hört två punkter angående vilka vi är mycket eniga.

Till att börja med behöver vi goda förbindelser mellan Europeiska unionen och Ryska federationen. Detta kan jag naturligtvis bara instämma i. Ryska federationen är, liksom sagts flera gånger, en världsmakt och en av de centrala aktörerna på den internationella arenan, liksom José Millán Mon sa, och den är dessutom vårt grannland. Vi är kort sagt dömda att samexistera med Ryska federationen, och denna samexistens kommer endast att vara högkvalitativ om den bygger på partnerskap och samarbete. Detta ordförandeskap är beslutet att odla en dialog för att stärka detta partnerskap och samarbete, en dialog som omfattar alla frågor av intresse för båda sidor, däribland de som vi inte är eniga om och som jag talade om i mitt inledningsanförande.

Den andra viktiga fråga som vi är mycket eniga om, vilket jag har märkt här i kammaren, är hur viktigt Europaparlamentets ledamöter tycker att det är med en gemensam ståndpunkt för Europeiska unionen. Jag kunde inte instämma i det mer. Det område där detta oftast och särskilt har betonats är energiområdet. Faktum är att ingen enskild medlemsstat i separata samtal med leverantörer som exempelvis Ryska federationen kan nå ett lika bra avtal som unionen som helhet. Det är därför hög tid att den gemensamma europeiska energipolitiken verkligen omsätts i praktiken.

I detta sammanhang nämndes också gas- och oljepipelines. Kan jag bara få säga detta: om vi i Europeiska unionen hittills hade kunnat inrätta en sann och verklig inre energimarknad, hade det varit det fullständigt oväsentligt var en gas- eller oljepipeline gick.

Låt mig avsluta med följande kommentar: det slovenska ordförandeskapet är mycket nöjt med att dess ordförandeskap avslutas med toppmötet mellan EU och Ryska federationen. Detta toppmöte är mycket lovande, på grund av vissa nya omständigheter, som t.ex. Rysslands nya president och det mandat som vi slutligen lyckats få efter långa förhandlingar, och jag hoppas att dessa förväntningar kommer att uppfyllas.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag tror att nyckeln i vår relation är ömsesidigt beroende, vilket många talare har nämnt. Å ena sidan ligger det i vårt intresse att ha en bra relation med Ryssland, som är en strategisk partner och granne, liksom vår talman med rätta sa. Det är dock också viktigt att Ryssland är en partner när det gäller att lösa problemen, och inte en partner för problem, och det är den andra delen av det hela.

Jag har lyssnat mycket noga och har noterat alla era kommentarer. Jag kommer inte att kunna besvara alla era frågor och kommentarer nu, men låt mig göra ett par allmänna och mer specifika kommentarer.

För det första är Ryssland i dag en mycket viktig energipartner, och eftersom vi fått förhandlingsmandatet för det nya avtalet har vi redan en gemensam EU-ståndpunkt om energi, eftersom vi har ett gemensamt mandat. Det var inte lätt att få mandatet, men nu har vi det och detta är ramen för våra förhandlingar. Därför var det viktigt att vi fick det. Liksom jag sa tidigare vill vi införliva energistadgans principer i det nya avtalet. EU:s och Rysslands relation bygger på det – den går åt båda hållen. Vi är en viktig marknad och en investeringskälla, precis som Ryssland är en mycket viktig leverantör för oss. Så detta ömsesidiga beroende finns återigen där, och vi måste ha samma principer: ömsesidighet, insyn och icke-diskriminering.

Ett av målen för EU:s energipolitik är att diversifiera försörjnings- och energikällorna för att öka konkurrensen och tryggheten på EU:s energimarknad. Detta är inte en antirysk politik. Jag tror att Ryssland kommer att förbli en central leverantör för oss, men alla rationella konsumenter sprider sina risker, särskilt med tanke på att energipriserna skjuter i höjden. Med tanke på vårt allt större ömsesidiga beroende i fråga om import, särskilt av gas, är det sannolikt att vi kommer att vilja köpa mer rysk gas, så vi behöver en tydlig diversifieringspolitik.

Låt mig gå över till handel i allmänhet. Det är mycket viktigt att Ryssland blir WTO-medlem. Detta är inte bara viktigt för Ryssland, utan också för oss. Vi kommer därför att fortsätta att arbeta aktivt i Genève och bilateralt för att nå en överenskommelse. Jag anser att Ryssland behöver ett WTO-medlemskap för att modernisera sin ekonomi, och med denna president är jag säker på att det är möjligt, liksom det också var möjligt med president Putin, som själv stödde denna fråga.

Låt mig snabbt nämna icke-statliga organisationer och människorättsfrågor: vi har regelbunden kontakt med ryska icke-statliga organisationer och vi återger deras farhågor i våra samtal med de ryska myndigheterna. Vi är redo att ta upp specifika fall om så krävs, och vi fortsätter att stödja dessa organisationer finansiellt genom vårt europeiska instrument för demokrati och mänskliga rättigheter.

Angående frågan om mänskliga rättigheter i allmänhet: vi genomför samråd om mänskliga rättigheter med ryssarna. Vi talar verkligen om specifika fall, om människorättsförespråkare och ibland om rättsfall. Våra särskilda farhågor gäller situationen i Norra Kaukasus. Jag har bara fem minuter och kunde tala länge om Norra Kaukasus, Georgien, Abkhazien, Sydossetien och också om Nagorno-Karabach och Moldavien, så snälla utgå inte från att vi inte visste något. Detta kommer att vara mycket viktigt och är viktigt.

Jag ville också säga angående British Council att EU har stått bakom den brittiska regeringen i dess tvist med Ryssland om British Councils kontor i Sankt Petersburg och Jekaterinburg. Jag anser att vi nu för en bra dialog om kulturellt samarbete med Ryssland, vilket jag hoppas kommer att ge en möjlighet att betona värdet av dessa kontakter. Vi kommer naturligtvis att fundera över om mer kan göras.

Angående de finskugriska minoriteterna arbetar vi som ni vet med tillämpningen av de förberedande åtgärderna med 2,5 miljoner euro som parlamentet införde i budgeten för i år, och i detta sammanhang ser vi till tillämpningen av Europarådets konvention om minoriteters rättigheter, som Ryssland också är part till. Jag anser att den också borde omfatta nationella minoriteter i Ryssland.

Angående universitetsutbyte vill jag bara säga att vi främjar sådant utbyte med Ryssland genom å ena sidan Erasmus Mundus- och Tempus-programmen. Vi kommer att öka vårt samarbete inom ramen för dessa program under kommande år. Dessutom har Ryssland också visat stort intresse för att vara medlem i sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling, vilket i framtiden kanske kommer att vara ett mycket viktigt tecken för Sigma. Vi har ett europeiskt studieinstitut och vi – såväl Ryssland som Europeiska unionen – kan fortsätta att arbeta med detta institut och kanske till och med dubblera vårt bidrag.

En sista allmän kommentar som avslutning: den officiella lanseringen av detta nya avtal är ett mycket viktigt tillfälle och en möjlighet, vilket jag tror att alla här är överens om. Det finns en enorm potential och jag håller helt och hållet med vårt ordförandeskap om att detta kommer att vara ett mycket viktigt tillfälle.

Vi vet att förhandlingarna inte kommer att vara okomplicerade. De måste vara omfattande och eftersom de är det – eftersom vi har ett mycket omfattande mandat – kommer de att bli något komplexa och de kommer inte att slutföras snabbt. Detta stabila mandat visar dock även att vi är eniga i denna fråga. Det finns en enighet om mandatet. Det var mycket svårt att nå, men nu när vi har gjort det borde vi gå framåt och jag uppmanar er att stödja oss i det.

Liksom vi alla vet måste förhållandet slutligen vara strategiskt. Låt oss därför ta ett steg tillbaka från de dagliga irritationsmomenten och telegramnyheterna och titta på det större historiska sammanhanget med Europa och Ryssland, samt på våra många gemensamma intressen. Vi måste hitta ett sätt att hantera våra motsättningar och samtidigt hålla en dörr öppen för dialog. Det finns ett tillfälle. Det måste vi utnyttja och tillsammans är jag säker på att vi kommer att skapa ett stabilt partnerskap utifrån det.

  Talmannen. − – Jag har mottagit sex resolutionsförslag⁽¹⁾ i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

Skriftliga uttalanden (artikel 142)

  Ramona Nicole Mănescu (ALDE), skriftlig. – (RO) Toppmötet mellan EU och Ryssland den 26–27 juni i Chanty-Mansijsk i Sibirien innebär en dubbel början. Å ena sidan är det den första kontakt som EU har med Rysslands nye president Dmitrij Medvedev. Å andra sidan vill man förhandla om ett nytt partnerskapsavtal, som skulle ge en ram för utvecklingen av förbindelserna mellan EU och Ryssland.

Eftersom 40 procent av den naturgas som Europas företag importerar kommer från Ryssland måste Ryssland underlätta för EU-investeringar genom att anta en öppen lagstiftning och öppna upp sitt ledningssystem, vilket skulle göra det möjligt för de europeiska företagen att köpa gas direkt från de centralasiatiska producenterna.

EU får inte strunta i hur det går för dem som lever i konfliktregioner. Tillsammans med Ryssland och övriga berörda aktörer måste vi hitta ett sätt att lösa ”frusna” konflikter liksom konflikterna i Moldavien och Kaukasien.

Jag hoppas att partnerskapsavtalet ska bli en ram där förbindelserna mellan EU och Ryssland kan utvecklas. Men vi får inte glömma att vårt mål inte är att underteckna ett partnerskapsavtal, utan att inkludera klausuler i detta avtal som kan leda till demokrati, säkerhet och högre levnadsstandard i Europa, från Kaukasien till Atlanten.

  Katrin Saks (PSE), skriftlig. – (ET) Herr talman! Den här veckan äger det ordinarie toppmötet mellan Europeiska unionen och Ryssland rum i Chanty-Mansijsk, vilket ska följas upp av den femte världskongressen för de finskugriska folken på samma plats. Bland de finskugriska folken finns ursprungsinnevånarna i denna region, nämligen Chanty- och Mansijsk-renskötarna som har gett sitt namn till denna plats, som är belägen mitt i de sibiriska myrarna och den sibiriska tundran.

Vid denna världskongress deltar också en delegation med fem ledamöter från Europeiska unionen; ungrarna, finländarna och estländarna hör till de finskugriska folken och deras ursprungshem är Sibirien. Jag hoppas att vi på detta sätt kommer att lyckas med att uppmärksamma de små nationer vars språk är utrotningshotat och vars kultur, som är tusentals år gammal, ersätts av företagsjippon.

Europeiska unionen borde förbli sina värderingar trogen och försvara dem, och inte låta sig bli förblindad i en region som är källan till merparten av Rysslands energiresurser. Oljefloderna har lett till en konflikt mellan ursprungsinnevånarnas traditionella livsstil och mänsklighetens allt större behov av olja.

(1) Se protokollet.