Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 19 juni 2008 - Strasbourg

9.3. Iran: avrättning av underåriga gärningsmän

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om sex resolutionsförslag om Iran.⁽¹⁾

  Mikel Irujo Amezaga, författare. − (ES) Herr talman! Situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran har förvärrats dramatiskt sedan 2005.

Det iranska rättsväsendet har en sorglig meritlista eftersom det har utdömt det näst högsta antalet avrättningar per capita i världen. Endast Kina utför fler avrättningar än Iran.

Som nämns i resolutionen förbjuds dödsstraffet som straff för brott som begåtts när förövaren var under 18 år genom två viktiga avtal, konventionen om barnets rättigheter och konventionen om civila och politiska rättigheter. Det allvarligaste är att Teheran har ratificerat båda avtalen. Trots att ratificeringen är positiv, respekterar landet inte dessa avtal.

Mord, våldtäkt, väpnat rån, kidnappning och olaglig narkotikahandel bestraffas med döden i Iran. De flesta barnen har dömts för mord, men många domar verkar vara grundade på otillförlitliga bekännelser, som erhållits genom tortyr och under utfrågningar där den häktade nekats rätt till tillgång till advokat.

Domstolarna struntar rutinmässigt i bevis som läggs fram av de svarande som visar att de anklagade har handlat i självförsvar.

Avrättningen av barn i Iran kommer att vara en av de frågor som inbegrips i rapporten till generalförsamlingen av FN:s generalsekreterare, Ban Ki-moon, i september.

Vi ber därför Iran att stoppa dessa avrättningar en gång för alla, inklusive avrättningarna av åtminstone 85 personer som är dömda till döden för brott som de begått som barn.

Jag vill inte avsluta utan att säga att jag anser att parlamentet och EU denna vecka förlorade en viss moralisk trovärdighet när det gäller att försvara barnens rättigheter, när denna det i går godkände ett skamligt direktiv enligt vilket barn kan fängslas för att de begått brottet att komma till Europa utan papper.

  Marios Matsakis, författare. − (EN) Herr talman! Den teokratiska iranska regimens brutala agerande mot sitt eget folk är välkänt och har varit ämne för tidigare resolutioner från Europaparlamentet.

Denna regim är känd för att begå systematiska och gemena brott mot oskyldiga civila – i Guds namn, hävdar de. Motstånd i Iran är ytterst svårt och belagt med dödsrisk. Utanför Iran utkämpar iranska civila en kamp för en demokratisk förändring i sitt land.

Bland dessa människor finns dem som tillhör organisationen Folkets Mujahedin, PMOI, som är helt emot våld. Ändå hade kommissionen satt upp denna organisation på sin terroristlista och vägrade ända tills helt nyligen att rätta till detta misstag, t.o.m. efter ett behörigt EU-domstolsbeslut. Jag frågar kommissionsledamoten: varför sattes denna iranska motståndsorganisation upp på terroristlistan från första början? Är det för att en medlemsstat, eller några medlemsstater i EU, som har lukrativa handelskontrakt eller relationer med Iran, ville behaga regimen i Teheran?

  Marcin Libicki, författare. − (PL) Herr talman! När vi diskuterar frågor om brott mot mänskliga rättigheter i världen måste vi göra vissa distinktioner, särskilt mellan situationer där vi undersöker instabila regimer, inbördeskrig, brott begångna i situationer av absolut kaos, och situationer som den i Iran där staten är relativt stabil, där det inte råder inbördeskrig, där det är val från tid till annan, men där staten använder brottsliga metoder som avrättningar av barn. Detta är en helt annan situation än de frågor vi har diskuterat, t.ex. de förhållanden vi diskuterade i dag beträffande Somalia eller Burma. I dessa situationer rör det sig inte om någon inre oordning, det är fråga om en annan civilisation. Det påminner oss om Huntingtons bok ”Civilisationernas kamp”, eller om böcker av den store historikern och filosofen Feliks Koneczny, som talade om grundläggande skillnader i civilisationer. Om vi vill lösa dessa problem måste vi tänka på hur vi kan påverka dessa regimer till att ändra sin mentalitet.

  Laima Liucija Andrikienė, författare. – (LT) Sluta att döda barn – det är det viktigaste, den ståndpunkt som parlamentet klargör i sin resolution. Det är vårt budskap till Irans nya majlis, Irans parlament, som borde förstå sin skyldighet – att reformera den iranska strafflagen utan dröjsmål för att få den i samklang med de internationella skyldigheter som detta land har åtagit sig att följa och den internationella rättsstatsprincipen.

Enligt min åsikt är avrättningar av minderåriga barn eller av dem som begått brott medan de var minderåriga helt oacceptabelt. Att den politik som bedrivs av den iranska regeringen står i konflikt med internationell rätt uppmärksammades nyligen av FN:s högkommissarie.

Parlamentet har mer än en gång uttryckt sin fasta tro och ståndpunkt: det är emot dödsstraff och för ett världsomfattande moratorium om dödsstraff. Vi talar om män, kvinnor, barn, tonåringar och minoriteter här, så jag skulle vilja avsluta med att uppmana den iranska regeringen att förhindra avrättningen av de tonåringar som redan har fått dödsstraff, eftersom det är omänskligt.

  Věra Flasarová, författare. − (CS) Mina damer och herrar! Jag delar inte Bushadministrationens syn att Iran utgör ett hot mot världens säkerhet och att det därför är nödvändigt att ha en kapprustning. Jag är också emot att tvinga våra värderingar och vår livsstil på olika kulturer av bara ett skäl, nämligen att öppna dörren för det övernationella kapitalet till råvarukällorna på denna planet och på det sättet till en nutida kolonialism. Jag motsatte mig emellertid de barbariska gärningar som fortfarande utförs fastän skälen för att göra det har försvunnit för länge sedan. Dessutom finns det i den iranska kulturen inget rättfärdigande för de barbariska avrättningarna av ungdomsbrottslingar och även politiska motståndare som Mahmoud Ahmadinejads iranska regim utför. Förr i tiden utövade detta land endast dödsstraff i exceptionella fall och offentliga avrättningar ägde rum endast som ett straff för massmord eller barnamord. Men under den nuvarande iranska regeringen äger hundratals avrättningar rum varje år och många av dem som avrättas är ungdomar, som den 17-årige Mohammad Hassanzadeh, som avrättades den 10 juni. För en kort tid sedan fick jag se kort på offentliga avrättningar i Iran. Tro mig, det var bland det värsta jag sett i mitt liv.

Min grupp, GUE/NGL-gruppen, använder parlamentet som en plattform för att uppmana den islamska republiken Iran att upphöra med avrättningarna med omedelbar verkan, särskilt avrättningar av människor som begick ett brott när de var minderåriga. Under Mahmoud Ahmadinejad har Iran länge skickat inte bara massmördare till galgen utan också personer som begått gärningar som i utvecklade länder får mycket lättare straff eller inte ens anses strida mot lagen. Landet måste se över sin tolkning av lagen och ändra den för att garantera att det mänskliga livet respekteras. Tills det sker kommer Iran att förbli i utkanten av den civiliserade världen.

  Paulo Casaca, författare. − (PT) Herr talman! Det systematiska brottet mot de mänskliga rättigheterna i Iran samlar oss här igen. Den grundläggande frågan gäller avrättningen av ungdomar för påstådda brott.

Får jag klargöra att det ofta är fråga om ett förhållande mellan ungdomar av samma kön till exempel, som inte ens är ett brott, och som leder till dödsstraff och offentliga avrättningar, som vi redan har sett i filmer som skildrar regimens barbari.

Detta barbari är emellertid inte bara begränsat till ungdomar och inte till avrättning genom stening, till redogörelserna för avrättningen. Det rör också terrorismens yttre dimension.

Vi måste därför fråga EU-institutionerna ännu en gång varför de fortsätter att uppmuntra terroristregimen i Teheran till att klassificera den iranska oppositionsorganisationen Folkets mujahedin som terrorister, som vår ledamotskollega Mario Matsakis har betonat.

Hur kommer det sig att de, i stället för att fördöma terrorism och brott mot de mänskliga rättigheterna, använder sig av ekonomi- och handelspaket för att uppmuntra Teheran att fördöma offren för terrorism? Detta är fullkomligt omoraliskt och oförsvarbart och det är en politik som oundvikligen kommer att leda till konfrontation, till krig, om vi inte snabbt protesterar mot den.

Av dessa skäl skulle jag vilja uppmana kommissionen och rådet att ändra sin politik och rätta sig efter domstolarna och inte belöna terrorism på detta sätt.

  Tadeusz Zwiefka, för PPE-DE-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag kan förstå, även om jag absolut inte kan acceptera det, att det finns lagsystem i världen där man tillämpar dödsstraff. Men jag kan inte föreställa mig hur ens anhängare till dödsstraffet, särskilt i våra kulturella kretsar, kan uppehålla möjligheten att utdöma detta straff och sedan utföra det på barn och tonåringar. Detta är emellertid exakt vad som sker i Iran. Enligt Amnesty Internationals senaste rapport väntar mer än hundra tonåringar för närvarande på att avrättas, och detta antal inbegriper inte alla, eftersom vissa av domarna inte protokollförs.

Det är rätt att vi bör uppmana de politiska och rättsliga myndigheterna i Iran att införa ett moratorium mot dödsstraff. Men vi måste också fråga oss själva hur världssamfundet bör bedömas, hur vi själva bör bedömas, eftersom vi inte kan garantera att de parter som har ingått internationella avtal följer de klausuler som finns i de avtalen, på bekostnad av tonåringar som döms till döden. Det finns bara ett underliggande skäl, och det är det ekonomiska, och det väger tyngre än humanitära överväganden.

  Marianne Mikko, för PSE-gruppen. – (ET) Mina damer och herrar! Världen tolererar inte dödsstraff, men Iran går sin egen väg. Situationen i landet är bister. De iranska myndigheterna är inte selektiva när det gäller vem som ska avrättas; dödsstraff tillämpas också på ungdomar.

Som ett land som ratificerat konventionen om barnets rättigheter råkar de i häftig konflikt med världen. Tillämpningen av dödsstraffet går stick i stäv mot mänskliga rättigheter. Ett sådant straff är omänskligt. Avrättandet av åtminstone trettio minderåriga i Iran hittills är i högsta grad orättfärdigt.

Jag skulle vilja hoppas att de åttiofem minderåriga som för närvarande väntar på dödsstraff räddas av världen – inklusive av oss – från sitt grymma öde.

Låt oss hoppas att det i det nyvalda parlamentet blåser nya vindar av mänsklighet. Medeltida avrättningsmetoder bör gå till historien. Lagstiftning bör införas i Iran som stämmer överens med internationell rätt. Det är hög tid att Iran inser att nu är det 2000-talet. Jag stöder helt resolutionen.

  Janusz Onyszkiewicz, för ALDE-gruppen. – (PL) Herr talman! Vi diskuterar denna fråga i dag eftersom vi har upprörts av hotet att fyra ungdomar under 18 år som dömts till dödsstraff ska avrättas. Detta är inte det första beslutet av det slaget från det iranska rättssystemet. Lyckligtvis är Iran ett av de mycket få länder som dömer tonåringar till döden och vad värre är, faktiskt genomför dessa straff. Dessutom har iranska domar under de tre senaste åren utgjort över två tredjedelar av alla domar av detta slag i världen.

Det är upprörande att Iran på ett så flagrant sätt bryter mot de internationella konventioner där sådana åtgärder förbjuds och som landet har undertecknat. Detta ger upphov till en fråga av en mycket mer allmän karaktär: har världssamfundet några mekanismer och instrument för att ta itu med sådana länder? Är det med andra ord möjligt att brott mot frivilliga åtaganden av ett givet land ska kunna resultera i kännbara och meningsfulla sanktioner?

Detta leder in tankarna på två saker. Den första är behovet av att överväga det mycket använda begreppet rättsstat. Fällande domar för homosexuellt uppträdande kan överensstämma med gällande lag i Iran, men vi kan naturligtvis inte godkänna att rättsstat tolkas på detta sätt.

Den andra frågan är att om vi begär att andra ska uppfylla sina åtaganden och också följa skäliga lagar för att upprätthålla de grundläggande friheterna, då bör vi själva respektera dessa lagar. I detta sammanhang kan vi inte annat än erinra oss vår egen senfärdighet, för att inte använda starkare ord, när det gäller att uppfylla det slutliga domstolsutlåtandet och stryka den iranska organisationen Folkets mujahedin från listan över terroristorganisationer.

  Zdzisław Zbigniew Podkański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Det dyrbaraste vi äger är vårt liv. Därför borde ingen få berövas den ägodelen av något skäl. Vad som är särskilt upprörande är att man använder sig av misshandel och tortyr på ungdomar för att tvinga dem att bekänna, vilket behövs för att rättfärdiga dödsstraff. Iran är otvivelaktigt ett av de länder där många ungdomar avrättas enligt dödsstraffet. Färska uppgifter visar att åtminstone 85 minderåriga brottslingar väntar på avrättning i landet.

Det är därför hög tid att Iran upphör med avrättningarna och antar de rättsliga normer som andra länder godkänner. Ungdomar ska utbildas, inte dödas.

  Tunne Kelam (PPE-DE). - (EN) Herr talman! För bara nio dagar sedan avrättades en ung man, Mohammed Hassanzadeh, som ännu inte fyllt 18 år. Det finns också andra som väntar i dödsceller, dömda för påstådda brott som de begick när de fortfarande var minderåriga.

Jag anser att detta är ett tillfälle att påminna den allmänna opinionen om att Teheran har blivit världsledande på antalet avrättningar av ungdomsbrottslingar. Vi kräver därför i skarpaste ordalag att den iranska regimen upphör med dessa avrättningar.

Emellertid – och jag vänder mig nu till kommissionsledamoten – finns det mer praktiska saker som vi kan göra. Vi kan till sist ge den iranska demokratiska oppositionen, Nationella motståndsrådet, fria händer att göra sig av med denna omänskliga diktatur en gång för alla.

  Philip Bushill-Matthews (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Marios Matsakis öppnade debatten med att undra om det var ett enstaka land som var ansvarigt för att uppmuntra hela EU att förbjuda PMOI. Jag kan besvara hans fråga: det var Storbritannien. Skälet till att Storbritanniens regering gjorde det är att Irans regering bad dem om det.

Jag beklagar att behöva säga att vi i mitt land har en regering som inte vill låta sitt eget folk rösta i folkomröstningen om Lissabonfördraget och också insisterar på att det iranska folkets röst inte ska kunna höras någonstans i hela Europa.

Jag uppmanar Storbritanniens regering att, när den röstar i Westminster nästa vecka, se till att den upphäver förbudet i enlighet med EG-domstolens utslag. Den brittiska regeringen har utgjort en del av problemet alldeles för länge. Den behöver bli en del av lösningen.

  Peter Skinner (PSE). - (EN) Herr talman! Detta är en mycket allvarlig fråga. Iran avrättar unga män och kvinnor som ett socialt kontrollmedel. Det är otroligt att unga pojkar och flickor i en tid av modern civilisation avrättas, stenas till döds eller hängs från industrikranar.

Vi ber och vi uppmanar världssamfundet att göra mer, men i stället för att faktiskt stå på samma sida som det internationella samfundet hör vi rop mot delar av det. Vi hör fördömande mot Förenta staterna, till exempel, vi hör motsatta uppfattningar i parlamentet om hur vi ska hantera detta. Vi kommer aldrig att lösa denna kris förrän vi står enade mot den medeltida kris som sker i detta land. Det är något som vi själva måste göra.

  Marios Matsakis (ALDE). - (EN) Herr talman! Jag ville bara ta till orda en andra gång för att göra mina kolleger uppmärksamma på en bok som handlar om brott mot de mänskliga rättigheterna i Iran år 2007. Jag fick höra talas om den för en kort tid sedan, och den innehåller många chockerande berättelser. En av dessa handlar om en flicka som väntar på att hängas. Hon heter Ameneh Salam och kommer från en liten by i Naqadeh. Hennes brott är att hon blev gravid utan att vara gift. Inom parentes dömdes den man som gjorde henne gravid till 99 piskrapp.

  Ewa Tomaszewska (UEN). - (PL) Herr talman! Åtminstone 430 dödsstraff mot ungdomar har genomförts i Iran sedan 1990. Dödsstraff för barn är en vanära för vuxna. Varje brott som begås av en tonåring är ett resultat av ett uppfostringsmisslyckande av vuxna. Att överflytta ansvaret för ens egna misslyckanden eller oförmåga till en tonåring och genomföra omänskliga straff, inklusive dödsstraff, på barn, det är sannerligen ett brott. I Iran genomförs dödsstraff till och med på tioåringar. Dödsstraff för tonåringar står i strid mot den islamiska republiken Irans internationella förpliktelser. De iranska myndigheterna bör omedelbart upphöra med att mörda ungdomar i en omänsklig lags namn.

  Zbigniew Zaleski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Efter publiceringen av Rober Hughes’ ”De dömdas kust”, en bok där han beskriver den brittiska statens, dvs. domstolarnas, deporteringar av små barn tillsammans med deras familjer till Australien, skulle man ha trott att detta aldrig skulle hända igen. Ett århundrade har nu passerat, eller kanske ett och ett halvt, och samma sak händer faktiskt i Iran, ett islamiskt land där det sett från ena sidan kan verka som att familjen är mycket viktig. Vad som händer där är ett barbari som är hemskare än de värsta fantasier.

Om vi inte agerar för att försvara dessa barn, om vi inte bojkottar regimen, om vi inte fördömer den så kraftfullt som möjligt i hela världen, kommer man att anse att vi har varit medbrottslingar, att vi hållit tyst och inte försökt försvara mänskligt liv.

  Michael Cashman (PSE). - (EN) Herr talman! Jag fördömer de brott mot de mänskliga rättigheterna som inträffar dagligen i Iran. Jag anser också att vi bör upphäva förbudet mot Folkets mujahedin, och det bör vi göra så fort som möjligt.

Jag vill kraftigt protestera mot att dödsstraffet används mot ungdomar. Jag kommer aldrig att glömma bilden på två pojkar som hängdes offentligt tills de dog. Deras brott var att de var unga homosexuella som vågade älska varandra. Sådan omänsklighet borde fördömas över hela världen. Därför, herr kommissionsledamot, behöver vi en radikal förändring av vår politik gentemot Iran. Vi kan inte luta oss tillbaka och vänta: vi har inte tid!

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag vill också fördöma de pågående brotten mot de mänskliga rättigheterna i Iran i dag, och jag skulle också vilja att rådet – jag tror att det kommer att bli en fråga för det franska ordförandeskapet – avlägsnar PMOI en gång för alla från terroristlistan, när väl britterna röstat nästa vecka.

Jag skulle faktiskt vilja säga – även om Storbritannien var ansvarigt för att PMOI stod på listan i första hand – tack gode gud för systemet med folkrätt och de brittiska domstolarna, som åtminstone garanterade en oberoende, fri, saklig rättvisa, och givetvis för rekommendationen om att PMOI hade behandlats oriktigt i första hand genom att placeras på terroristlistan och uppmaningen att stryka organisationen från listan.

Jag uppmanar det franska ordförandeskapet – vad jag förstår kommer det att hamna på deras bord – att fullfölja detta och stryka organisationen omedelbart. Vi kan inte låta de fortsatta brotten mot de mänskliga rättigheterna och användningen av dödsstraffet passera överhuvudtaget, särskilt inte när det rör unga män och kvinnor och ungdomar.

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Min kollega Benita Ferrero-Waldner är tyvärr inte här i dag, så för hennes räkning tackar jag er för möjligheten att ta upp frågan om avrättningar av ungdomar i Iran.

Kommissionen delar er djupa oro över denna uppslitande fråga. Samtidigt som kommissionen saknar representation i Teheran följer den situationen för de mänskliga rättigheterna mycket noggrant och agerar i nära samarbete med de ambassader från EU:s medlemsstater som är representerade där. Det är viktigt att notera att parlamentet, rådet och kommissionen har fört en sammanhängande och konsekvent politik. Allvaret i vår oro har tydligt klarlagts genom de tre uttalanden som offentliggjorts av EU:s ordförandeskap under de två senaste veckorna: den 4 och 10 juni angående fallen med Mohammed Fadaei, Behnoud Shojaee and Saeed Jazee, alla hotas av avrättning för brott de begick när de var minderåriga; och den 13 juni angående avrättningen av Mohammad Hassanzadeh.

Kommissionen stöder helt principen och innehållet i dessa uttalanden: det finns inget rättfärdigande för användningen av dödsstraff av iranska myndigheter när det gäller ungdomsbrottslingar. Detta strider uttryckligen emot de rättsligt bindande bestämmelserna i internationell rätt som Iran har ratificerat, särskilt den internationella konventionen om civila och politiska rättigheter och konventionen om barnets rättigheter.

Att vi har varit tvungna att offentliggöra så många uttalanden så snabbt speglar uppenbart det växande antalet avrättningar i Iran, inbegripet av minderåriga. Moratoriet, som påbjudits av Irans högsta dömande makt, Ayatollah Shahroudi, om avrättningar av unga kränks flagrant av hans egna domare.

Men tonen och den täta förekomsten av våra uttalanden återspeglar tyvärr också det faktum att vår dialog och våra åtgärder beträffande mänskliga rättigheter i allmänhet och frågan om avrättningar av ungdomar i synnerhet inte har haft effekt. De iranska myndigheterna slår allt oftare dövörat till för våra uppmaningar till efterlevnad av den internationella människorätten och vi har därför inget annat val än att tillgripa den s.k. ”megafondiplomatin” via offentliga uttalanden som Teheran påstår sig avsky och förkasta.

Iran måste ta sitt ansvar. Kommissionen har för sin del till följd av avrättningen av Mohammed Hassanzadeh uttryckligen talat om för de iranska myndigheterna att en sådan gärning bara skulle kunna kasta en skugga över Irans internationella rykte och vårt förhållande. Utan en konkret förbättring av den människorättsliga situationen hindras vårt gemensamma mål att väsentligt utveckla förbindelserna mellan EU och den islamiska republiken Iran.

Jag är säker på att parlamentet och alla EU-partner kommer att samtycka till denna politik och agera därefter. Därför upprepar jag högtidligt vår uppmaning till myndigheterna i Iran att hålla fast vid de internationella konventioner som den är en part i och skona livet på de minderåriga som fortfarande sitter i dödscell.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatterna.

(1) Se protokollet.