Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 8 juli 2008 - Strasbourg

4. Miljökonsekvenser av den gasledning som planeras i Östersjön (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande (A6-0225/2008) av Marcin Libicki för utskottet för framställningar, om miljökonsekvenserna av den planerade gasledningen i Östersjön mellan Ryssland och Tyskland (framställningarna nr 0614/2007 och nr 0952/2007) (2007/2118(INI)).

  Marcin Libicki , föredragande. − (PL) Herr talman! Dagens debatt är mycket speciell, eftersom den grundas på en begäran från vanliga medborgare i Europeiska unionen. Jag skulle vilja välkomna de besökare på läktaren som författat den framställning som ligger till grund för dagens debatt. Krzysztof Mączkowski, som företräder ett stort antal miljöorganisationer, är på plats, och Radvile Morkunaite från Litauen, tror jag. Framställningen undertecknades av närmare 30 000 personer. Det fortsatte att strömma in underskrifter till utskottet för framställningar. Denna debatt följs utan tvivel av många miljoner och av allmänheten i alla länder runt Östersjön.

Framställningens historia inom Europaparlamentet började med att vi förde ett antal diskussioner om detta ämne inom utskottet för framställningar. Dessa diskussioner grundade sig på oerhört starka prestationer som författarna till framställningen gjort. Totalt sett blev ämnet föremål för fem debatter. Vi anordnade också en offentlig utfrågning. Under den offentliga utfrågningen debatterade världsberömda specialister, och de vidmakthöll det som framställarna hade sagt: Östersjöns naturliga miljö är enorm och är det alls värt att satsa på en sådan enorm investering. Medan dessa diskussioner fördes i utskottet för framställningar och efter att Europaparlamentet hade enats om att frågan skulle debatteras offentligt, vilket sker i dag, ägde ytterligare debatter rum i utskottet för industrifrågor, forskning och energi och i utskottet för utrikesfrågor. Den text som lagts fram för godkännande fick stöd av 90 procent i utskottet för framställningar och i de båda andra utskotten.

Det var först då som en febril aktivitet plötsligt utvecklades bland motståndarna till och kritikerna av detta betänkande och de argument som det innehöll. Plötsligt inlämnades 180 ändringsförslag till utskottet för framställningar. Nästan alla förkastades. De rådgivande kommittéerna upplevde något liknande. Man kunde se denna oerhörda offensiv – det finns inget annat ord för att beskriva det – från Nord Streams sida. Vi mottog omröstningsanvisningar från Nord Stream; detta var i utskottet för framställningar. Jag har arbetat inom Europaparlamentet i fyra år, och detta är första gången som jag upplever att någon som sysslar med lobbyverksamhet faktiskt talar om för ledamöterna hur de ska rösta och lägger fram ändringsförslag efter ändringsförslag: lägg ned era röster om detta, rösta ”nej” till detta.

Dagens debatt bygger på 40 olika åsikter och expertrapporter. Det finns tre parter att ta hänsyn till: de vanliga unionsmedborgarna, enorma politiska och ekonomiska kapital samt Europaparlamentet. Europaparlamentet borde föra EU:s vanliga medborgares talan. Vi borde dra lärdom av det som hände i omröstningarna i Frankrike, Nederländerna och Irland. Vi vill vinna EU:s vanliga medborgares tillit, och jag hoppas att alla parlamentsledamöter kommer att dela denna ståndpunkt.

Jag skulle vilja tacka alla som hjälpte oss att nå ända hit, så att vi faktiskt kan föra denna debatt i dag. Jag skulle vilja tacka Hanna Foltyn-Kubicka, som har förberett en fantastisk utställning här i Europaparlamentet om Östersjön, Michael Cashman, som är den första vice ordföranden för utskottet för framställningar, och Christopher Beazley, som är ordförande för den tvärpolitiska gruppen Östersjön–EU vid Europaparlamentet. Jag skulle också vilja tacka sekretariatet för utskottet för framställningar, däribland David Lowe, Karen Chioti och Silvia Cannalire, samt de som har gett mig råd, stöd och samarbetat: Szymon Szynkowski, Norbert Napierajów, Wojciech Danecki, Witold Ziobrze och Michał Krupiński. Det var dessa personer som gjorde den största insatsen i detta arbete.

  Stavros Dimas , ledamot av kommissionen. – (EL) Herr talman! Jag skulle vilja tacka ordföranden för utskottet för framställningar, Marcin Libicki, för hans betänkande, som möjliggör för oss att diskutera hur detta stora projekt, en naturgasledning som är 1 200 km lång och ska korsa ett så grunt hav som Östersjön, påverkar miljön. Detta beror inte bara på att det är ett viktigt projekt som väcker många frågor om miljöskydd i Östersjöregionen, utan också för att detta verkar vara det första av många liknande projekt som planeras inför framtiden.

Detta projekt har redan dragit till sig omfattande uppmärksamhet från medierna och politiker i hela Östersjöregionen under de senaste månaderna. Det har diskuterats i många forum och i många av de berörda länderna.

Som Marcin Libicki nämnde, diskuterades det också i Europaparlamentet i januari vid en offentlig utfrågning som anordnades av utskottet för framställningar, där jag deltog tillsammans med Andris Piebalgs, min kollega i kommissionen som ansvarar för energifrågor. Kommissionsledamot Piebalgs gav en översikt över Europeiska unionens framtidsutsikter när det gäller naturgas, och han betonade att Europeiska unionens behov av gas ökar snabbt, samtidigt som gasproduktionen inom EU minskar dramatiskt och lagren töms.

EU:s energipolitik belyser det brådskande behovet av att främja en förbättring av energieffektiviteten och förnybara energikällor, och vi arbetar mot detta mål.

En väsentlig ökning av naturgasimporten kommer emellertid fortfarande att behövas för att täcka EU:s energibehov under de kommande årtiondena. Ytterligare infrastruktur, som naturgasledningar och terminaler för flytande naturgas, kommer att bli viktiga för att uppfylla EU-konsumenternas behov och säkerställa en konstant tillgång. Nord Streams gasledning kommer att göra det möjligt att öka tillgången på naturgas från Ryssland.

Som ni känner till har behovet av att uppföra ny infrastruktur för att transportera rysk gas till Europeiska unionen erkänts av Europaparlamentet och rådet i riktlinjerna för transeuropeiska energinät, som antogs i september 2006. Jag hänvisar särskilt till Europaparlamentets och rådets beslut nr 1364/2006. I riktlinjerna fastställdes vissa prioriterade projekt, och detta projekt är klassificerat som ett projekt av europeiskt intresse och därför av högsta prioritet. Förutsatt att slutsatserna från miljökonsekvensbedömning är positiva, kommer Nord Streams gasledning att vara ett projekt av europeiskt intresse.

Min viktigaste punkt under Europaparlamentets utfrågning i januari var att projektet, precis som alla andra projekt, måste följa alla relevanta miljöbestämmelser i internationell rätt och gemenskapsrätt under uppförande-, drift- och övervakningsskedena. Detta är också den punkt jag vill ta upp i dag.

Enligt internationell rätt och gemenskapsrätt måste då den projektansvarige, det vill säga Nord Stream AG, ansöka om ett tillstånd för genomförandet eller ett bygglov från de länder som har rätt att pröva de arbeten som ska utföras, och dessa länder är Tyskland, Danmark, Finland och Sverige. Beviljandet av ett tillstånd för genomförande av sådana projekt är dock föremål för förfarandet för miljökonsekvensbeskrivningen. Detta föreskrivs också i riktlinjerna för de transeuropeiska energinät som jag nämnde tidigare. Förfaranden för miljökonsekvensbeskrivningen fastställs både i gemenskapsrätt och i internationell rätt. Det finns ett relevant EU-direktiv såväl som Esbokonventionen i ett gränsöverskridande sammanhang.

Esbokonventionen är en del av gemenskapens regelverk, med tanke på att både gemenskapen och medlemsstaterna är parter i konventionen. I detta fall gäller förfarandena i både gemenskapsrätt och nationell lagstiftning. Projektets gränsöverskridande natur innebär att Esbokonventionen ska efterlevas, medan de berörda medlemsstaterna måste genomföra bestämmelserna i direktivet om miljökonsekvensbeskrivningar på ett lämpligt sätt innan ett tillstånd för genomförande beviljas.

Miljökonsekvensbeskrivningen som bygger på Esbokonventionen inleddes i och med projektets presentation i slutet av 2006. Enligt de uppgifter som kommissionen hade, har otaliga studier, rapporter och ärenden diskuterats vid olika forum och sammanträden, både med allmänheten och med de behöriga myndigheterna i olika medlemsstater.

Enligt Esbokonventionen måste leverantören eller projektansvarig tillhandahålla den lämpliga dokumentationen om miljökonsekvenser. Samtidigt har det land vars myndigheter ska utfärda tillståndet för genomförande, ursprungslandet, eller upphovsparten som den kallas i Esbokonventionen, följande två förpliktelser.

För det första måste landet föra samtal med miljömyndigheterna och med den allmänhet som berörs, och för det andra måste landet inleda samtal med den berörda parten eller de berörda parterna, det vill säga grannländerna, som kan påverkas av projektets gränsöverskridande effekt. I detta fall är de berörda parterna de tre baltiska staterna och Polen.

Därför innebär vederbörlig efterlevnad av miljökonsekvensbeskrivningen att alla problem, ärenden och viktiga frågor, liknande dem som nämndes i det betänkande som vi diskuterar i dag, måste utvärderas och diskuteras av både behöriga myndigheter och av allmänheten.

I detta skede är all betoning på en tänkbar negativ miljöpåverkan som inte kan lindras eller undvikas, såsom det fastställs i lagstiftning om miljöpåverkan, förhastad. Den slutgiltiga rapporten om miljökonsekvensbeskrivningen har i själva verket inte utarbetats än. Därför har miljömyndigheterna inte ännu haft tillfälle att analysera och utvärdera alla de tekniska uppgifter som krävs för att svara på alla befogade frågor.

Ursprungsländerna har rätt att begära all den kompletterande information som de anser kan vara nödvändig för att de ska kunna bevilja ett tillstånd för genomförande, om de beslutar att göra det. Sverige har till exempel redan gjort det, när projektansvarig inlämnade en formell begäran i syfte att efterleva de nationella rättsliga kraven.

Å andra sidan har de berörda parterna också rätt att se till att de har alla uppgifter som krävs för att uppfylla deras behov. Jag har informerats om att alla berörda parter, det vill säga både upphovsparterna och de berörda parterna, regelbundet möts och diskuterar framstegen i miljökonsekvensbeskrivningen, som bygger på Esbokonventionen.

Den slutliga rapporten om miljökonsekvensbeskrivningen förväntas komma vid årsslutet. Efter att den har inlämnats kommer de formella samtalen att äga rum, och dessa kommer att bli avgörande för det slutgiltiga beslutet om huruvida ett tillstånd för genomförande ska beviljas eller inte.

Jag förväntar mig att de behöriga myndigheterna i alla medlemsstater, som är parter i Esbokonventionen, kommer att utföra sina uppgifter och ta sitt ansvar på vederbörligt sätt.

Ryssland, som har undertecknat Esbokonventionen, men inte är part i konventionen, har trots detta samtyckt till att följa dess regler.

Avslutningsvis vill jag framhålla att vi övervakar utvecklingen och står i kontakt med de parter i Esbokonventionen som är ansvariga, med de berörda parterna och med leverantören. När det gäller leverantören har kommissionens myndigheter klargjort att alla skyldigheter som hänför sig till de nödvändiga uppgifterna och den fordrade öppenheten måste respekteras.

(Applåder)

  Christopher Beazley, föredragande för yttrandet från utskottet för utrikesfrågor. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr Libicki, mina damer och herrar! Ni kommer att förstå att detta betänkande är mycket viktigt för både parlamentet och även för den breda allmänheten, som Marcin Libicki redan har sagt.

(EN) Att framställningen undertecknats av 30 000 personer visar den oro som råder längs Östersjökusten, ett hav som har beskrivits som döende av föroreningar. Det är mycket grunt. På botten ligger det fortfarande militärfartyg från andra världskriget. Frågan är: är verkligen det mest förståndiga att lägga en energiledning längs botten i just denna del av Europeiska unionen?

Jag har äran att skriva yttrandet för utskottet för utrikesfrågor, och liksom de miljöfrågor som utskottet för framställningar har granskat, var vi också oroade över karaktären på den miljökonsekvensbeskrivning som kommissionen precis hänvisade till.

Herr kommissionsledamot! Skulle ni i ert svar kunna bekräfta att ni kommer att godta parlamentets punkt 20 i Libickibetänkandet, där ni och kommissionen uppmanas genomföra en oberoende miljökonsekvensbedömning? Det finns viss oro över bristande objektivitet om förslagsställarna beställer en miljökonsekvensbedömning.

Vi uppmanar också alla kuststater runt Östersjön – alla nio, Ryssland inbegripet – att till fullo rådfrågas och också vara fullkomligt delaktiga i underhållet av och säkerheten för en sådan ledning, där den anläggs. Kommissionen har redan betonat vikten av att erkänna internationell lag och EU-lagstiftning, och vi skulle vilja tillägga att miljöansvar från företagets sida också är nödvändigt. Den lämpliga försäkringen bör tas ut för att täcka alla potentiella risker eller skador som projektet orsakar, antingen under dess konstruktion eller senare.

Slutligen insisterar vi på principen om ömsesidighet. Gårdagens misslyckade försök att avlägsna oljebolaget BP-TNK:s verkställande direktör av ryska parter lovar inte gott för den ömsesidiga förståelsen mellan europeiska och ryska företag. Vi eftersträvar harmoni i detta uppdrag, men vi ser också fram emot att kommissionen ska följa upp detta projekt mycket noggrant, och som föredraganden, liksom två ledamöter av kommissionen vid utfrågningen, har påpekat, är det aktuella förslaget som lagts fram av Nord Stream bristfälligt.

Jag skulle vilja avsluta med att säga att min grupp kommer att rösta för Libickibetänkandet.

  Andres Tarand, föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. − (ET) Det enda argument som är värt att ta upp när det gäller upprättandet av ledningen i Östersjön och som förblir olöst är argumenten om miljöskydd. Det schweiziska företaget Nord Stream underlät att lämna in en miljökonsekvensbeskrivning inom den tilldelade tidsfristen, och lämnade parlamentet blint famlande i omröstningen.

Det har också blivit uppenbart att den miljökonsekvensbeskrivning som beställdes av Nord Stream bara omfattade de nya forskningsproblemen efter att parlamentet påpekat stora brister i dess forskningsplaner. Det största problemet med miljökonsekvensbeskrivningen är de tiotals vrak efter krigsfartyg som sjönk vid strider i Finska viken i augusti 1941, tillsammans med sin krigsmateriel. Detta erkändes av Andrej Klimov, ledamot av duman, för först tio dagar sedan.

Men förra året rapporterades att allt var helt i sin ordning. Det måste läggas särskild kraft på fosfor som frigörs när bottensediment rörs upp: även om det i miljökonsekvensbeskrivningen hävdas att det inte har någon betydelse för övergödning, är många av en annan åsikt. Vi måste också räkna med att dioxiner och andra tungmetaller kommer att frisläppas. De senare är relevanta för livsmedelsbearbetning där man använder fisk som innehåller ämnen som är giftiga för människor. Vi vet redan att nivån för dessa ämnen och radioaktiviteten är högst i Östersjön som det är.

  Rihards Pīks, för PPE-DE-gruppen. – (LV) Tack, herr talman! Med hänsyn till detta projekt och Marcin Libickis betänkande, skulle jag vilja säga att generellt sett bör tre aspekter beaktas i detta sammanhang. Den första är den ekonomiska aspekten. Det är uppenbart att energiresurserna är nödvändiga för både Tyskland och EU, och ur denna synvinkel är gasledningen från Ryssland nödvändig, eftersom Ryssland äger gastillgångarna. Den andra är den politiska aspekten, dvs. hur detta projekt förbereddes, och vi vet alla att det gjordes med mycket politisk fiffel, före valet, utan att rådfråga de stater som kan komma att påverkas ekonomiskt eller miljömässigt.

För det andra, som vi vet, har det vidtagits åtgärder för att göra energikanalerna förenliga, enligt EU-strategin på energiområdet. Här har inget liknande gjorts, så i själva verket är det inte förenligt med den EU-strategi för energisolidaritet och energisäkerhet som vi nu har godtagit.

För det tredje finns det en miljöaspekt, vilken särskilt behandlas i Libickibetänkandet. Som vi känner till ligger sju av världshavens tio mest förorenade platser i Östersjön, enligt Globala miljöfondens rapport. Ur denna synvinkel verkar det som om det har debatterats mycket lite – jag medger självfallet att de företag som genomför projektet har gjort beräkningar och debatterat – men offentligt har inte något annat alternativ diskuterats, och detta skulle vara att placera gasledningen på en landsträcka. Detta skulle göra det mycket enklare att uppnå förenlighet och skulle i själva verket lösa två aspekter – miljöaspekten samt de strategiska och politiska aspekterna. Tack så mycket.

  Lasse Lehtinen, för PSE-gruppen. – (FI) Herr talman! Den framställning som behandlas i betänkandet handlar om miljön, men i de diskussioner som har förts har vi noterat att projektet med gasledningen har dimensioner som inte avser miljön.

Det är genom att enas med parlamentets myndighet som vi håller oss till den exakta informationen i resolutionerna. Faktum är att EU behöver Rysslands gas, och Ryssland behöver de europeiska kunderna ännu mer.

Den andra realiteten är att det projekt man förhandlar om nu har godkänts av EU som en del av TEN-programmet. Det är ett stort byggnadsprojekt, vars genomförande kan få skadliga effekter på Östersjöns ekosystem.

Av denna anledning är det viktigt att framställa opartiska miljörapporter, så att riskerna kan fastställas och vägas gentemot fördelarna. Det finns inga riskfria projekt.

Vår grupps föreslagna ändringsförslag till betänkandet grundar sig på principen att inga koncessioner ska göras på miljön, men att inga konstgjorda barriärer heller ska konstrueras.

Det är ett faktum att det största miljöproblem som Östersjön står inför för närvarande är jordbruket i de omkringliggande länderna, och transporten av olja på fartyg, något som blir allt vanligare, är en verklig risk. Men vi diskuterar inte dessa problem i betänkandet.

Det är också ett faktum att förhandlingarna om ledningen har politiserats i en sådan omfattning att det finns en risk för att frågan i sig förblir en bisak. De iakttagelser som den tidigare presidenten Vladimir Putin gjorde när det gäller att den ryska flottan måste skydda ekonomiska intressen bidrar inte till att skapa ett förtroende. Utnyttjandet av energi för att utöva politiska påtryckningar är ett ociviliserat sätt att föra en internationell dialog.

Finland har upplevt påtryckningar från Ryssland i form av tullar på timmer, men den finska regeringen har inte förbundit denna fråga med projektet för en gasledning, åtminstone inte ännu.

Ryssland har inte ratificerat Esbokonventionen om Östersjön. Ryssland borde tvingas göra detta innan byggandet av ledningen kan inledas.

  Diana Wallis, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Detta är ett oerhört viktigt och mångfasetterat betänkande, och det innefattar ett mycket besvärligt paket med EU-frågor, inte bara miljöfrågan. Det är värt att notera att det har överlämnats till oss genom utskottet för framställningar, och det är tack vare detta utskott som vi genom utfrågningar och detta betänkande lyckas sammanföra åsikter från hela parlamentets spektrum, för att försöka få en helhetsbild.

Den vägledande principen i min grupp för att ta itu med detta betänkande har i hög grad varit att försöka ge en rad EU-svar på EU-problem. I grund och botten framhäver frågan om gasledningen behovet av en EU-metod för energiförsörjningen, om det nu behövde framhävas.

Det är inte lämpligt att olika länder gör olika saker med olika partner. Vi behöver ett svar från gemenskapen, där solidaritetsprincipen framhålls.

Det har sagts en hel del om miljön, och kommissionsledamoten har gett några bra svar som rör EU:s miljölagstiftning, internationella juridiska skyldigheter, men vi måste bygga upp ett förtroende här. Vi måste se till, i så stor omfattning som möjligt, att EU-standarder följs och att det finns en samordnad, sammanhängande EU-strategi för miljöfrågor.

Sedan har vi förstås det mycket svåra området förbindelser mellan EU och Ryssland. Vi har ett gyllene tillfälle här: i Östersjöregionen, i de nordligaste delarna av Europa, har vi partnerskapet för den nordliga dimensionen. Låt oss använda detta hjälpmedel, som har varit en av framgångarna i förbindelserna mellan EU och Ryssland

Slutligen lämnar jag er med denna positiva tanke. I mitt eget valdistrikt i Yorkshire finns det en liten by som nu är sammanlänkad med en liten by i Norge tack vare den största undervattensledningen tvärsöver och genom Nordsjön. Denna har skapat förbindelser mellan människor som kommer att vara mycket länge. Detta är positivt.

  David Hammerstein, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden, Marcin Libicki, ordförande för utskottet för framställningar. Här handlar det verkligen om en framställning som ingetts av EU-medborgare, den företräder tusentals människor som är oroade för konstruktionen av en gasledning som ska förbinda Ryssland med Tyskland.

I synnerhet bör det verkligen råda vissa tvivel när det gäller den bilaterala karaktären i avtalen om att bygga en av världens längsta ledningar mellan Ryssland och Tyskland, som inbegriper företag som Gazprom och E.ON. Avsikten är att bygga ledningen mitt i Östersjön, så att den inte måste dras genom Polen och de baltiska staterna.

Ja, detta projekt är en politisk omfartsled, och ja, det är en omfartsled som inte bara går runt ett av de potentiella politiska problem som det innebär att bygga ledningen på land, utan det visar också ett fullständigt förakt för EU:s gemensamma energipolitik och försvagar EU:s position i förbindelserna med Ryssland. De bilaterala energiavtalen med Ryssland som bara sporadisk samordnats på EU-nivå är också dåliga nyheter för en solid EU-utrikespolitik som ska stå enad.

Syftet med projektet är att gå genom ett känsligt hav, som redan är förorenat av giftiga produkter, och har en oerhört begränsad ersättningsgrad av naturligt vatten. Konsekvenserna av en eventuell olycka skulle vara katastrofal för alla gränsstater. Främst måste vi insistera på en beslutsam tillämpning av försiktighetsprincipen, tillsammans med en genomgripande miljöbedömning i syfte att se över alla alternativ, och sträng efterlevnad av alla internationella bestämmelser.

Det bästa sättet att garantera vår energiförsörjning är att ha en samordnad EU-politik med strängaste miljökrav.

  Eva-Britt Svensson, för GUE/NGL-gruppen. – Herr talman! En gasledning på Östersjöns botten innebär ökade klimatutsläpp och allvarliga miljörisker för Östersjöns känsliga ekosystem. Den biologiska balansen riskerar att rubbas. Vad kan komma att hända med alla de dumpade minorna som finns på havsbotten? Den planerade gasledningen – om den genomförs enligt planerna – innebär ett stort svek mot det engagemang som så ofta visas i ord när det gäller klimatdiskussionerna. Orden om klimatproblemen måste dock tas på allvar och översättas i konkreta handlingar och åtgärder.

Varje fastlåsning i miljardinvesteringar i naturgas försenar nödvändiga investeringar i förnybar alternativ energi och går emot alla målsättningar om omtanken om miljön och om att stoppa klimatförändringarna. Östersjön och klimatfrågorna måste sättas i fokus, varför vi kräver att Nord Stream redovisar en alternativ stäckning över land innan några som helst beslut fattas om en eventuell framtida gasledning – detta helt i enlighet med svenska regeringens beslut i februari i år.

  Sylwester Chruszcz (NI). - (PL) Herr talman! Det som Ryssland gör är inte alls överraskande, eftersom de inte tillhör Europeiska unionen och har ett utbrett ekonomiskt intresse i att konstruera ledningen på Östersjöns havsbotten och slippa inblandning från mellanhänder. Men det som den tyska regeringen i Berlin gör är skandalöst och strider mot den europeiska solidariteten. Tyskland, som är för EU-projektet och på senare tid den europeiska konstitutionen, verkar använda ordet ”union” mycket selektivt. Vi kan inte godta detta. Inte heller ni, talman Pöttering, som är den betydelsefullaste tysken inom EU, har gjort något åt det. I stället för att resa till sammanträden med era landsmän, skulle ni kanske kunna fundera på verksamhet som inte hetsar EU:s nationer mot varandra?

  András Gyürk (PPE-DE). - (HU) Tack för ordet, herr talman. Mina damer och herrar! Frågan om gasledningen i Östersjön är en av de mest omtvistade frågorna inom ramen för den gemensamma energipolitik som utarbetas. Många är oroade för att byggandet av ledningen inte kommer att göra kontinentens energiförsörjning tryggare, utan i stället öka vår försvarslöshet gentemot Ryssland.

Vi kan inte veta huruvida det blir billigare för konsumenterna, eller om priserna kommer att skjuta i höjden till följd av de enorma investeringarna. Och slutligen finns det inget klart svar på frågorna på den aktuella dagordningen: vad kommer Nord Stream-projektet att få för konsekvenser?

Enligt min mening är det avgörande att en lämplig miljökonsekvensbedömning föregår nedsänkandet av de planerade ledningarna som kommer att avgöra EU:s energiförsörjning under årtionden, inbegripet Nord Stream. Naturligtvis måste miljökonsekvensbedömningen omfatta allt. I vårt fall finns det tyvärr inte en djupgående, opartisk bedömning där man tar hänsyn till miljöperspektiven.

Men i detta betänkande belyses i hög grad miljöproblem som uppstår i samband med ledningen i Östersjön. Jag anser att det är fel att det inte har gjorts en detaljerad analys av den exakta miljöpåverkan som uppskrapandet av 1 200 km havsbotten kan få. De faror som döljer sig i den outlösta krigsmaterielen från andra världskriget, som finns i området, har inte heller klargjorts. Det faktum att riskfyllda kemiska ämnen skulle tränga in i havet under läggandet av ledningen är ett annat bekymmer.

Detta är så viktiga frågor att jag anser att det är omöjligt att förverkliga projektet ansvarsfullt utan att svara på dem på ett tydligt och lugnande sätt. Jag anser inte att miljöskydd och trygg energiförsörjning utesluter varandra. Om Europaparlamentet verkligen vill bli en institution som står nära sina medborgare, måste det tas hänsyn till de 30 000 underskrifterna på olika framställningar som uppmärksammar de miljörisker som en gasledning i Östersjön utgör och ge ett riktigt svar på de frågor som har ställts. Tack så mycket.

  Proinsias De Rossa (PSE). - (EN) Herr talman! Detta betänkande har genererats av en framställning ingiven av 30 000 EU-medborgare. Utskottet för framställningar har redan spelat en ovärderlig roll genom att sätta upp denna fråga på EU:s dagordning. Det är livsnödvändigt för medborgarnas förtroende att EU faktiskt kan diskutera med dem. Det är därför av yttersta vikt att EU fortsätter engagera sig i den miljöpåverkan som detta förslag kan ha, och en tung börda läggs därmed på kommissionsledamot Stavros Dimas axlar.

Vi måste visa att vi kan skydda medborgarnas hälsa och vår miljös hållbarhet. Det absoluta behovet av att utveckla energiresurser och köpa energiresurser, måste grundas på principer om hållbarhet. Min grupps ändringsförslag till detta betänkande är avsedda att inrikta, eller snarare återinrikta, betänkandet på dessa principer. Jag vädjar till parlamentet att stödja dem.

Det krävs en miljökonsekvensbeskrivning, som kommissionsledamot Stavros Dimas har påpekat, om tillstånd ska beviljas på laglig väg. Det sätt som vi hanterar denna fråga på kommer att bana framtidens väg, och vi måste finna rätt balans.

  Henrik Lax (ALDE). - Herr talman! Åtminstone två goda saker har följt av att Europaparlamentet har tagit upp fallet Nord Stream till behandling. Tack vare den offentliga utfrågningen i utskottet för framställningar i januari kan vi nu förvänta oss att Nord Stream lägger fram en opartisk och omfattande miljökonsekvensbedömning.

Det andra goda är att debatten också bör ha gjort det klart för Nord Streams ägare och den ryska staten att tillstånd att bygga denna gasledning kan fås bara om också Ryssland ratificerar Esbokonventionen. Den är en förutsättning för att ansvarsförhållandena ska kunna regleras vid eventuella skador. Det kommer emellertid också, som vi har hört, att behövas andra förtroendeskapande åtgärder om detta projekt ska bli det starka förenande bandet mellan EU och Ryssland som vi ju hoppas. Bland annat måste Gazprom också öppet kunna redovisa för sin faktiska förmåga att i framtiden leva upp till utlovade leveranser.

  Helmuth Markov (GUE/NGL). – (DE) Herr talman! Byggandet av ledningar – oavsett om det gäller olje- eller gasledningar – påverkar naturligtvis miljön, och det spelar ingen roll om denna ledning går genom Nordsjön från Ekofisk till Emden, som den befintliga ledningen, eller om den går från Ryssland till Tyskland via Polen, en ledning som också finns.

Granskningar av miljöpåverkan måste utföras. Det måste göras bedömningar av byggnadstillstånd. Allt detta regleras på internationell nivå. Vi har Esbokonventionen, som innebär att länder genom vilka det går ledningar ansvarar för att kontrollera om byggnadsarbetet kan utföras där eller inte. Jag har förtroende för dessa länder, och jag är säker på att denna konvention kommer att följas, och först då kan vi diskutera huruvida det finns någon alternativ version som kommer att gå den ena eller andra vägen.

Det vi nu gör ser nästan ibland ut som ett fall av politisk partiskhet. Eftersom vi har politisk makt måste vi absolut lägga ledningen där. Detta innebär att man lyckas gå runt miljökonsekvensbeskrivningen. Låt länderna och deras myndigheter besluta huruvida miljökraven uppfylls ordentligt eller inte. Det är vårt arbete som européer att säga att vi har förtroende för de berörda medlemsstaterna.

  Ria Oomen-Ruijten (PPE-DE). – (NL) Herr talman! Vi för denna debatt i dag, eftersom medborgare och regeringar är oroade över byggandet av denna ledning. De är oroade eftersom miljön i den känsliga Östersjön är i fara.

Debatten har dock blivit oerhört politiserad. Alla instämmer i att vi måste respektera samtliga internationella och miljörelaterade konventioner, särskilt rörande den känsliga Östersjöregionen. Den politisering som sker här har inget med detta att göra. Vi måste medge att vi behöver energin, att den inhemska produktionen, i Nederländerna liksom på andra platser, fortsätter att minska och att vi därför behöver gas från andra källor. Denna gas kommer från Ryssland. Det skulle ha varit mycket bättre att transportera denna gas via land, men det har omöjliggjorts. Nu måste vi gå igenom detta känsliga område. Min första punkt gäller därför respekt för alla internationella och miljörelaterade konventioner.

Min andra punkt – och jag hoppas att inte alla slagit dövörat till för detta – är att en tillfredsställande rapport om miljöpåverkan måste leda till utfärdanden av tillstånd. Dessa tillstånd skulle behövas utfördas av Tyskland, Danmark, Sverige och Finland. Vi måste bedöma detta vid ett senare tillfälle, i slutet av året.

En annan punkt är att vi också behöver en viss ömsesidighet. Vi är beroende av rysk gas, och ryssarna är beroende av vår villighet att köpa den. Jag hoppas att denna ömsesidighet snart kommer att regleras ordentligt i partnerskapsavtalet, utan alla de politiska känslor som detta projekt har väckt. Sedan kommer vi kunna lösa en stor mängd problem.

  Victor Boştinaru (PSE) . – (RO) I detta betänkande hänvisar man till miljöfrågor, men man kan inte och skulle inte ha kunnat hänvisa till enbart miljöfrågor.

Först av allt skulle jag vilja betona att vi ska stödja detta projekt, som kan förbättra EU:s energiförsörjning. Av denna anledning anser jag det beklagligt att Europeiska unionen inte har utvecklat en gemensam energipolitik ännu.

Europeiska unionen kräver gemensamma miljöstandarder, och inte bara när det talas om projekt i Nord Streams storlek. Det har planerats liknande projekt i andra delar av EU, och dessa standarder som man ska komma överens om bör genomföras överallt.

Nordstream kommer att bli ett viktigt precedensfall, och vi borde se till att vi går åt rätt håll. Detta betänkande är Europaparlamentets svar på en framställning med över trettio tusen underskrifter, och vi har ingen rätt att ignorera EU-medborgarnas opinion.

Mänsklighetens utveckling och dess historia, särskilt på industriområdet, har lämnat verkliga miljökatastrofer bakom sig. Vi, Europaparlamentet, i EU 2008, får inte upprepa denna historia.

  Johannes Lebech (ALDE) . – (DA) Herr talman! Östersjön är ett mycket känsligt område, och Nord Stream kommer att påverka havsbotten och områdets biologiska mångfald. Jag anser därför att alla kuststater gemensamt bör övervaka miljösäkerheten, och att Nord Stream måste betala ersättning för eventuella skador som kan inträffa i samband med nedläggandet av ledningen. Men miljön är inte det enda problemet med Nord Stream. Det saknas också förtroende mellan Ryssland och länderna i Östersjöregionen. Ryssland har mer än en gång blivit känt för att använda energipolitik som ett politisk verktyg. Dessutom upplever många av länderna i Östersjöregionen Nord Stream som ett tydligt försök av Ryssland att kringgå dem och gå in på den västeuropeiska marknaden direkt. Dessutom kan Nord Stream ses som ett exempel på ett bilateralt avtal mellan Ryssland och en EU-medlemsstat. Därför har EU ett särskilt och djupt intresse i Nord Stream, för när energiförsörjningen står på spel är det viktigt att EU står enat i en gemensam energipolitik och att enskilda medlemsstater inte sluter bilaterala avtal. Eftersom detta är fallet, är det viktigt att Ryssland visar god vilja och skriver under alla internationella avtal.

  Urszula Gacek (PPE-DE) . – (EN) Herr talman! Nord Streams ledning i Östersjön har varit ett kontroversiellt projekt sedan den dag den tidigare tyska förbundskanslern tackade ja till en hög chefsposition i det företag som förvaltar det riskfyllda initiativet. Det har skapat befogad oro för energisäkerhetsfrågor i flera Östersjöländer. Det har blivit ett klassiskt exempel på hur det ser ut när principen om europeisk solidaritet går snett. Det kan inte råda några tvivel om hur stor geopolitisk vikt Nord Stream-projektet har för Ryssland.

Men det är inte dessa frågor vi diskuterar i dag. I dag diskuterar vi en annan mycket viktig aspekt av Nord Streams ledning: dess miljöpåverkan. Jag blev därför mycket förvånad att kommissionsledamot Stavros Dimas först betonade vikten av energiförsörjningen och projektets affärsaspekter, för att först därefter hänvisa till miljöpåverkan. Jag skulle ha förväntat mig en annan prioritering från kommissionens ledamot med ansvar för miljö.

Vi instämmer alla i att Östersjön är en unik och sårbar miljö. Flera experter delar framställarnas oro och är med rätta misstänksamma mot en miljökonsekvensrapport som utarbetats av Nord Streams experter. Notera att just de länder runt Östersjön som upplever de icke miljörelaterade hoten från ledningen kraftigast, också kommer att drabbas av eventuella miljöskador direkt. Antagandet av ändringsförslagen som tonar ned miljöhoten kommer ärligt talat att göra ont värre.

  Vural Öger (PSE) . – (DE) Herr talman! Det ligger naturligtvis i hela EU:s befolknings intresse, och särskilt i Östersjöländernas, att miljön inte ska utsättas för fara. Men när väl alla miljöreservationer har fördrivits bör inget annat stå i vägen för ledningen i Östersjön, för EU är beroende av både en mångfald av energikällor och en mångfald av transitvägar för energi.

EU måste importera ytterligare 200 miljarder kubikmeter gas per år från och med 2012. Om vi ska kunna säkerställa vår framtida energiförsörjning, så är varje ledning viktig för EU: ledningen i Östersjön representerar en kompletterande energiväg och bör därför inte betraktas som ett projekt som konkurrerar med andra projekt. Politiska argument bör inte stå i vägen för EU:s ekonomiska intressen.

Alla skiljaktigheter mellan EU:s medlemsstater i öst och i väst bör lösas i förtid. I framtiden skulle denna uppgift kunna lämnas till en ”herr EU-energi”. Missförstånd och tvister skulle kunna undvikas innan de inträffar, genom samordning, öppenhet och informationsutbyte. I denna diskussion belyses åter behovet av en gemensam och samordnad europeisk utrikespolitik.

  Grażyna Staniszewska (ALDE). - (PL) Herr talman! För mig är den norra gasledningen och den linje som Europaparlamentet intagit när det gäller denna ledning ett test på Europeiska unionens verkliga värde, ett test på huruvida EU verkligen agerar på solidarisk grund. Det är också ett test på vårt åtagande gentemot miljöskyddet. Om det i mycket mindre projekt, som innebär betydligt mindre risker för både människor och miljön, krävs att det läggs fram flera alternativa förslag, så att det bästa därefter kan utses, borde man för detta enorma projekt, som skulle kunna utgöra ett allvarligt hot mot inte bara miljön utan också mot människor, kräva av förslagsställarna att de lägger fram åtskilliga alternativa förslag. Det är först då som det mest gynnsamma förslaget, det som är minst skadligt för människor och miljön, bör utses. Det är mycket märkligt att denna strategi ignorerades i fallet med detta enorma byggnadsarbete.

  Vytautas Landsbergis (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag hoppas att ingen i EU:s ledarskap var belåten i Chanty-Mansijsk, när den nye ryske presidenten hånade europeisk solidaritet.

Nu har vi följande utmaning: respekteras eller negligeras de mindre kuststaternas berättigade oro för sin existens? Om dessa angränsande folkstammar inte respekteras och deras öde förblir marginellt, dras vi alla ned i ett träsk av nykolonialism i det nya Europa. Om parlamentet röstar emot en verkligt oberoende miljökonsekvensbedömning och ogillar att man förebygger verkliga faror på grund av att kapitalstarka intressenter rakt på sak säger ”det finns inte någon risk för katastrof” när en nationell grupp framfört att detta är en angelägen fråga, riskerar EU självt som europeisk idé att bli dumpat på en förgiftad botten.

Ni kolleger som lyssnar, gå till Adenauers, Schumans och De Gasperis gravar och fråga hur ni ska rösta, i synnerhet när det gäller de fem första Gazprom-ändringsförslagen. Jag kommer för min del att skaka hand med varje aktad tysk parlamentariker i denna kammare som röstar emot dessa ändringsförslag från 41 ledamöter.

De som var vilseledda kan rätta till misstaget genom att lägga ned sin röst. Låt Europa fortsätta vara vår prioritet.

(Applåder)

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). - (PL) Herr talman! Den planerade norra gasledningen som ska förbinda Ryssland och Tyskland kommer att vara den längsta dubbelröriga gasledningen under havet i världen och dessutom den grundaste, vilket gör den särskilt känslig för eventuell skada. Det råder inget tvivel om att vidden av de omfattande arbetena i Östersjöns vidsträckta område utgör en allvarlig fara för den naturliga miljön, för den biologiska mångfalden och livsmiljöerna, för säkerhet och förflyttningar inom sjöfarten och, om en ekologisk katastrof skulle inträffa, även för hälsan hos befolkningarna i de länder som ligger vid Östersjön.

På grund av den allvarliga risken för den naturliga miljön, bör det första steget enligt Esbokonventionen vara att överväga alternativa vägar för installationen av gasledningen, utan att man stör havsmiljön. I detta fall skulle detta innebära landvägar för gasledningen. Konstruktionsarbeten på Östersjöns botten är inte en bilateral fråga mellan Tyskland och Ryssland, eftersom alla länder vid Östersjön skulle få lida, om en ekologisk katastrof inträffar. Ett sådant viktigt projekt bör endast förverkligas i en anda av europeisk solidaritet och med samtycke av alla stater som ligger vid Östersjön, efter det att en noggrann och oberoende miljökonsekvensbedömning genomförts.

  Adam Bielan (UEN). - (PL) Herr talman! Jag skulle vilja börja med ett tack, riktat till författaren till detta betänkande, ordförande Marcin Libicki. Han har förberett detta betänkande under exceptionellt svåra förhållanden, eftersom han var tvungen att stå emot osedvanligt kraftiga påtryckningar från representanterna för det konsortium som är ansvarigt för byggandet av detta kontroversiella projekt. Jag hoppas att den slutliga versionen av detta betänkande kommer att visa att de tider då påtryckningsgrupper hade en betydande inverkan på de lagar som antas av Europeiska unionen hör till det förgångna.

Därefter, och med beaktande av sakförhållandena i fallet, skulle jag vilja understryka att när Europeiska unionen undersöker projekt som direkt påverkar dess medlemmar bör man tillämpa objektiva miljöskyddsnormer. Dagens betänkande är ett test av denna objektivitet. Nord Stream-projektet kommer, som vi alla väl vet, att ha en förödande inverkan på Östersjöns naturliga miljö. Vi kan inte tillåta att en så farlig investering sker inom Europeiska unionen utan samtycke från en fjärdedel av dess invånare. Vår målsättning bör vara att nå samförstånd, inte att ha ett miljöfarligt och ekonomiskt tvivelaktigt projekt som ett gigantiskt kraftföretag tvingat igenom.

Norra gasledningen är oekonomisk, den är mer än 30 gånger dyrare än en konstruktion över land. Enligt de senaste bedömningarna kommer projektet att kosta mellan 10 och 20 miljarder euro. En alternativ gasledning på land skulle kosta omkring 3 miljarder euro. Detta innebär att den gas som skickas kommer att behöva kosta mycket mer, vilket kommer att orsaka en omedelbar höjning av kostnaden för gasimporter för hela Europeiska unionen.

En andra fråga i samband med detta osedvanligt kontroversiella projekt gäller Europeiska unionens energisäkerhet. Nord Stream-projektet kommer att ha en drastisk inverkan på denna säkerhet. Som svar på Rysslands handlingar bör Europeiska unionen utvidga medlemsstaternas åtkomst till gas- och oljeresurser i Centralasien i stället för att göra oss ännu mer beroende av gasförsörjning från Gazprom, så som sker just nu. Kremls aktiviteter har som målsättning att förhindra en diversifiering av gasförsörjningen i Europa, och Nord Stream erbjuder det perfekta medlet för att uppnå denna målsättning. Som jag tidigare har sagt saknar detta projekt något som helst ekonomiskt berättigande.

Nord Stream-projektet visar Kremls förmåga att monopolisera marknaden för gas i Europa. Samtidigt är problemen med det europeiska Nabucco-projektet ett exempel på unionens misslyckande att garantera sin egen energisäkerhet. Här uppkommer frågan varför Tyskland, ett land som för inte så länge sedan var en ivrig anhängare av frihet och säkerhet i de före detta östblocksländerna, nu gör så att dessa länder riskerar att förlora ytterligare en del av sin suveränitet? Genom att stödja Kremls planer, som siktar på en övergripande energidominans i Västeuropa, agerar Tyskland så att dessa länder riskerar att utsättas för politisk utpressning från Rysslands sida.

Jag uppmanar alla parlamentsgrupper att stödja dagens betänkande för att avvärja en enorm ekologisk katastrof och för att respektera alla Östersjöländernas rätt att ge eller dra tillbaka sitt samtycke till denna typ av investering. Vad Europeiska unionen behöver just nu är solidaritet i alla avseenden, både när det gäller energisäkerhet och miljöskydd.

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

  Tunne Kelam (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag tror att detta betänkande kommer att bli ett testfall för att visa om Europaparlamentet i första hand ska tjäna medborgarnas intressen – och medborgarna är verkligen oroade – eller om parlamentet ska vika för påtryckningarna från stora företag, påtryckningar som har kommit att bli verkligt besvärande.

Jag beklagar att denna fråga har blivit så politiserad. Men detta är ett resultat av hur det hela började genom bilaterala uppgörelser samtidigt som alla andra intressenter ignorerades.

Nu tror jag att vad vi behöver – och jag håller helt och hållet med Diana Wallis – är ett samordnat och sammanhängande tillvägagångssätt för EU och ett strikt iakttagande av EU:s lagstiftning. Den nödvändiga förutsättningen för att bygga gasledningen bör vara en verkligt oberoende miljökonsekvensstudie under kommissionens överinseende, där ansvaret för eventuella skador måste fastställas, samt att Ryssland ratificerar Esbokonventionen.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) EU-stater fortsätter att genomföra projekt med potentiellt katastrofala konsekvenser, samtidigt som de diskuterar mänskliga aktiviteters inverkan på miljön.

Igår var Nord Stream-gasledningen ett affärsprojekt mellan två länder – Tyskland och Ryssland. Idag har det blivit en prioriterad fråga för EU.

Nord Stream-gasledningen ska byggas under ett grunt hav som råkar vara det mest förorenade i världen och vars botten är nedskräpad med kemiska vapen från andra världskriget och föroreningar från ryska militärbaser. Avsikten är att den ska gå genom ett Natura 2000-område. Det är absolut nödvändigt att vi får en oberoende undersökning om de potentiella miljökonsekvenserna.

I händelse av en katastrof kommer de människor som bor runt havet att drabbas direkt av eventuella skador, och det kommer även att bli konsekvenser för ekonomin i länderna och för miljön i allmänhet. Vem kommer att hållas ansvarig?

Det finns tio stater vars medborgare bor runt Östersjön – det är inte bara Tyskland och Ryssland, länder som historiskt sett är vana att bestämma över andra nationers öden.

Jag uppmanar Europa att enhälligt försöka finna andra alternativ, såsom rörledningar på land, och att överväga kärnenergi, inte gas, som ett miljövänligt alternativ som kan förse EU med säker energi.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). - (PL) Herr talman! Under de senaste månaderna har jag lagt fram ett antal frågor till kommissionen om detta ärende och alltid erhållit svar som var otydliga och allmänna till karaktären. Jag skulle vilja fästa er uppmärksamhet på tre frågor i denna debatt. I praktiken har alla de länder som gränsar till Östersjön allvarliga reservationer när det gäller detta projekt och tror att det kommer att få negativa konsekvenser för Östersjöns naturliga miljö. Den andra frågan gäller kostnaden för projektet som, även enligt investeraren, ökar dramatiskt. I början beräknades kostnaden till 4,5 miljarder euro; nu ligger den på omkring 8–12 miljarder euro. Man skulle kunna säga att detta endast påverkar investerarna, men poängen är att kostnaden i slutändan kommer att föras över på konsumenterna. Detta är så mycket mer överraskande, eftersom det finns alternativa landvägar för gasledningen som är två eller tre gånger billigare. För det tredje och avslutningsvis är detta ett projekt som träffar mitt i hjärtat av idealet om en gemensam energipolitik för Europeiska unionen. Det är svårt att föreställa sig att detta ideal förverkligas i framtiden, när gasledningsprojektet...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Carl Schlyter (Verts/ALE). - Herr talman! Gasledningen bygger på tre grundläggande fel: Den är miljömässigt fel, satsar miljarder på fossilgas i stället för på förnybar energi och den kommer att vara miljöförstörande och släppa loss enorma mängder slam. När vi byggde den tio kilometer långa Öresundsbron släppte man iväg mycket mer giftigt slam än vi trodde. Den här ledningen är över 1 000 kilometer lång. Det kommer att bli en miljökatastrof med PCB, DDT och kemiska stridsmedel på botten.

Den bygger på egoism i stället för solidaritet. Tyskland och Ryssland gör upp över huvudet på andra länder som inte kommer att få tillgång till någon gas, vilket även det är förskräckligt. Ännu värre är att den är odemokratiskt. Man lägger den i havet för att undvika möjligheten för markägare att stoppa ledningen. Man lägger den i havet, eftersom kanske bara några regeringar kan säga nej inom sina territorialvatten. Det är ni, herr kommissionsledamot, som enligt Esbokonventionen har rätt att försvara den icke-territoriella delen av Östersjön. Det är ni, bara ni som kan försvara markägarnas rättigheter i Esbokonventionen och kräva alternativa dragningar.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE). – (LT) Idag har vi hört Esbokonventionen nämnas flera gånger, huvudsakligen när det gäller vikten av att alla berörda länder iakttar internationella miljöskyddsnormer. Mina damer och herrar, faktum är att Esbokonventionen inte har ratificerats av Ryssland. Löften om att man ska upprätthålla de normer som fastställs i det dokumentet utan att ratificera det kan inte anses trovärdiga, eftersom vi har en viss erfarenhet av detta i samband med energistadgan.

En grupp ledamotskolleger föreslår ändringar i dagens dokument. Under de fyra år som jag har arbetat i detta parlament har jag aldrig stött på påtryckningar från ett företag i sådan omfattning. Vi är helt och hållet medvetna om behovet av en oberoende bedömning om miljökonsekvenserna, och den åsikt som en del har framfört att denna bedömning bör genomföras av ett enda företag – som om den kunde utföras av det företaget ensamt – är helt och hållet oacceptabel.

Jag stöder Libicki-betänkandet och uppmanar mina ledamotskolleger att förena sig med mig.

  Marios Matsakis (ALDE). - (EN) Herr talman! Vi talar om detta projekt som om detta är första gången i världen som man bygger en rörledning under vatten. Det finns dussintals rörledningar som korsar våra hav utan några som helst problem. Vi har idag teknik för att leda gas, för att leda energi, till områden som behöver det, och miljontals tyska medborgare behöver denna gas och de behöver den snarast möjligt.

Vi måste vara tillräckligt ärliga för att inse att syftet med detta betänkande inte är att stoppa gas från att komma in i Tyskland eller EU, utan att förhindra att gasen leds genom Östersjön och i stället leda den landvägen. Det anges tydligt i punkt 25 att det är möjligt att transportera gasen landvägen, så den kan passera genom Polen enbart av politiska och ekonomiska skäl. Vi måste vara tillräckligt ärliga för att erkänna det. Det är oetiskt att använda sig av miljöargument för att uppnå politiska målsättningar, och av den anledningen kommer jag att rösta emot betänkandet.

  Konrad Szymański (UEN). - (PL) Herr talman! Jag vill svara kommissionsledamot Stavros Dimas, som betonade politiska och ekonomiska frågor och delvis undvek frågan om miljön. Vi vet alla att Ryssland inte tänker uppfylla ömsesidighetsprincipen för investeringar på energimarknaden. I bästa fall kommer ryssarna att reglera tillgången till sin marknad och när som helst utvisa europeiska investerare. Därför stärker Nord Stream-projektet Rysslands ekonomiska ställning och är skadligt för Europa. Vi vet alla att Ryssland inte har en tanke på att sluta använda energi för att utöva politiska påtryckningar. I dag drabbar detta i första hand Ukraina. Att förverkliga Nord Stream-projektet leder till att samtliga länder i Europeiska unionen kommer att kunna utsättas för denna typ av påtryckningar och bli offer för utpressning. Vi avvaktar de negativa bedömningar från de baltiska länderna som måste beaktas i sammanhanget. Kommissionsledamot Stavros Dimas kan bortse från de åsikterna. Vi kanske till och med finansierar projektet med EU-medel. Men i så fall ska ni inte bli förvånade om fler EU-medborgare vänder ryggen åt integrationsprocessen. En del kommer att säga att det här projektet är ointressant för dem. Andra kommer att säga att det är skadligt.

  Árpád Duka-Zólyomi (PPE-DE). - (HU) Tack, herr talman! Nord Stream är en av planerna för att tillfredsställa EU:s energibehov. Men det finns många osäkra faktorer. På grund av miljöriskerna måste professionella konsekvensundersökningar genomföras med deltagande av de åtta berörda länderna. Utan dem kan ingen planering påbörjas.

Planen, som hittills har varit bilateral, har också ett bredare syfte som påverkar säkerheten för Europas energiförsörjning, vilket unionen inte kan bortse från. Enligt den gemensamma ståndpunkten från 2006 om den gemensamma energipolitiken är kommissionens deltagande i projektet avgörande om vi ska kunna befästa energisolidariteten inom unionen.

Det stämmer inte att projektet har förberetts utan förhandsmedgivande från kuststaterna. Detta är en plan som medför miljörisker som påverkar en tredjedel av unionens medlemsstater, och det finns också en förnuftigare, landbaserad version ... (Talmannen avbröt talaren.)

  Olle Schmidt (ALDE). - (EN) Herr talman! Låt mig bara säga till min kollega Marios Matsakis att jag bor nära Östersjön. Det gör inte han. För att visa miljösolidaritet borde han också visa att han är orolig för Östersjön.

(EN) Herr talman! Ibland hör man inlägg i denna kammare som man lyssnar extra noga på, och det är på inlägg av Vytautas Landbergis. Med den erfarenhet Landsbergis har av de politiska förutsättningarna för en region att skapas och bildas i trygghet, så tycker jag att vi har all anledning att lyssna på det inlägget.

Jag skulle vilja säga till kommissionsledamot Dimas och till kommissionen att det för mig hela tiden har varit obegripligt att inte EU och ni, herr kommissionsledamot, och övriga i kommissionen har reagerat på detta gigantiska projekt – säkerhetspolitiskt, energipolitiskt, miljöpolitiskt. Jag har ställt frågan flera gånger och fått väldigt undflyende svar. Jag förstår inte varför det tog så lång tid för er att engagera er i denna fråga som berör hela Europa, inte bara Ryssland och inte bara Tyskland.

  Ville Itälä (PPE-DE). - (FI) Herr talman! Östersjön är en skamfläck för miljön inom Europeiska unionen. Den är verkligen i uselt skick. Vi kräver och behöver mängder av åtgärder för att förbättra tillståndet för Östersjön, men det är omöjligt utan att Ryssland också engagerar sig i frågan.

Eftersom vi vet hur viktigt det är för Ryssland att bygga den här gasledningen, så har vi nu en chans att kräva att Ryssland accepterar vissa andra miljöprojekt för att minska utsläppen i Östersjön innan vi ger tillstånd till att bygga den. Om sedan tillstånd ges måste vi vara säkra på att Ryssland faktiskt engagerar sig i frågan och vidtar nödvändiga åtgärder.

Detta är både en möjlighet och en fråga om trovärdighet för hela Europeiska unionen. Vi måste hålla samman och tala med en röst i våra förbindelser med Ryssland om vi ska kunna rädda Östersjön. Nu har vi en chans att göra det, och den chansen måste vi ta.

  Talmannen. − Mina damer och herrar! Vi har gett tio talare ordet. Detta är unika omständigheter, eftersom vi i regel har maximalt fem talare. Det finns fortfarande ett par ledamöter kvar som vill yttra sig. Jag vill påminna dem om att de också kan bidra till debatten skriftligen, vilket naturligtvis i så fall kommer att läggas till sammanträdesprotokollet.

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. – (EL) Herr talman! Låt mig först tacka dem som deltagit i dagens debatt för deras intressanta synpunkter. Det stämmer att jag hänvisat till den offentliga utfrågning som utskottet för framställningar begärde i januari, där både jag och min kollega Andris Piebalgs, kommissionsledamot med ansvar för energifrågor, talade. Jag har upprepat det min kollega Andris Piebalgs sa om behovet av att importera naturgas. Jag har också hänvisat till Europaparlamentets och rådets beslut nr 1364/2006, där vissa prioriterade projekt nämndes som projekt av europeiskt intresse, inklusive detta projekt. Det var ert beslut, inte mitt! Kritisera mig därför inte för att jag lägger alltför stor vikt vid ekonomiska frågor! Jag har enbart hänvisat till sådant som ni har fattat beslut om. Förutom detta, så låg tyngdpunkten i mitt anförande på miljöfrågor. Detta är de frågor jag intresserar mig för. Jag ber er därför att vara lite mer uppmärksamma, inte bara under en sjättedel av mitt anförande, utan också under de återstående fem sjättedelarna.

Oron för miljöeffekterna av projekt av så här stora dimensioner, med stor betydelse och med komplexa tekniska aspekter, är naturligtvis i högsta grad legitim. Den oron visar att allmänheten börjar bli allt mer engagerad i diskussionerna om hållbar utveckling och miljöskydd i samband med stora infrastrukturprojekt.

Både miljöeffekterna och allmänhetens och de miljöansvariga myndigheternas synpunkter ingår emellertid i den miljökonsekvensbedömning som anges i bestämmelserna om miljökonsekvensbedömning, i EU:s direktiv och i Esbokonventionen. Den konventionen har Ryssland undertecknat, som jag påpekade tidigare, men inte ratificerat, även om man säger att den kommer att tillämpas. Jag hoppas de kommer att ratificera den. Vi försöker alltid förmå tredje partsländer att ratificera avtal som gäller miljön.

Resultatet av miljökonsekvensförfarandet måste utvärderas noggrant av myndigheterna som har befogenhet att utfärda tillstånd eller bygglov för olika infrastrukturprojekt. Bara på så vis kan de myndigheterna få en tydlig bild av miljöfrågorna som ingår i det betänkande som Marcin Libicki utarbetat med sådan omsorg.

I betänkandet nämns till exempel hotet om storskaliga föroreningar till följd av att tusentals ton kemikalier (aldehyder) som behövs för att rengöra ledningen innan den tas i drift släpps ut i Östersjön, som det heter i betänkandet.

Men nu verkar det som om byggherren i februari 2008 bekräftade att han inte tänker använda de kemikalierna i ledningens tryckprovning innan den tas i drift. Hur som helst betyder detta att vi enligt lag måste avvakta tills miljökonsekvensförfarandet har genomförts för att kunna diskutera efterlevnaden av EU:s lagstiftning och politik, konsekvenserna, riskerna, åtgärderna och också att fatta beslut om vilka villkor som ska gälla för den som är ansvarig för projektet.

Kravet på offentlighet som gäller för miljökonsekvensbedömningar garanterar att alla berörda parter, inklusive Europaparlamentet, får tillgång till all relevant information.

Olika intressenter har i dag framfört åsikten att kommissionen måste ha omfattande befogenheter, antingen för att genomföra miljökonsekvensstudier eller för att införa olika politiska villkor. Kommissionens behörighet är specifik. När det gäller studier och miljökonsekvensbedömningar har den varken resurser eller befogenhet. Det är medlemsstaterna som har den befogenheten. Kommissionens roll, så som den framgår av fördraget, är att tillse att medlemsstaterna korrekt tillämpar och fullt ut följer samtliga regler i gemenskapsrätten, inklusive de internationella avtal som ratificerats av gemenskapen.

Kommissionen kan bara ingripa om det finns starka skäl att anta att de relevanta juridiska skyldigheter som bygger på gemenskapsrätten har åsidosatts, inklusive Europeiska unionens miljölagar.

Vi har hittills inte sett några tecken på detta, eftersom miljöbedömningsförfarandet fortfarande pågår. Jag kan garantera er att kommissionen inte kommer att tveka att ingripa om det skulle behövas.

Slutligen kan jag bara upprepa att kommissionen förväntar sig att medlemsstaterna fullt ut respekterar de skyldigheter de har enligt gemenskapsrätten. Detta är ett grundläggande villkor för ett slutgiltigt godkännande.

Jag vill än en gång tacka er, och även tacka Marcin Libicki för hans betänkande och för möjligheten han gav oss att diskutera den viktiga frågan om gasledningen och dess eventuella miljöeffekter.

(Applåder)

  Marcin Libicki, föredragande. − (PL) Herr talman! Jag vill tacka alla dem som yttrat sig i dagens debatt. Jag måste säga att jag känner stolthet över att vara ledamot av denna kammare. I dag har Europaparlamentet talat som företrädare för medborgarna, vilket inte alltid är fallet. Vi har varit folkets röst, i den bästa av de europeiska traditionerna hos våra europeiska parlament som inrättades för att medborgarnas synpunkter skulle komma fram till världens mäktiga och goda.

Kommissionsledamot Stavros Dimas! I dag är ni en av de mäktiga och goda i denna värld. Lyssna på folkets röst, så som den framfördes i dag genom dessa parlamentsledamöter. Nästan alla var överens om att gasledningen inte bara är ett hot mot miljön, utan att den kommer att bli skadlig för miljön, i första hand i samband med byggprocessen och sedan, vilket Gud förbjude, om en katastrof skulle inträffa.

Många synpunkter har framförts i frågan, men Stavros Dimas diskuterade inte dem. Varför inte bygga gasledningen på land när det skulle bli tre gånger billigare och dessutom säkrare? Europeiska kommissionen har inget att säga, och ändå var detta en fråga som diskuterades. En annan fråga togs upp: det faktum att Nord Stream är ett statligt bolag, att det hela ingår i en politisk plan. Det fanns kommentarer som antydde att allt detta handlar om politik. Ja, det handlar om politik, Nord Streams politik och dess ägares, de styrande i Kreml.

Det nämndes också i parlamentet att det som krävs är europeisk solidaritet. Jag förstår inte varför ändringsförslag lagts fram för att ta bort klausulen om solidaritet. Det är just den frågan som blir ett test för den europeiska solidariteten, som någon nämnde för ett tag sedan. Varför har ni inte talat om de kostnader som kommer att föras över på konsumenterna? Det togs upp här. Nu står vi inför följande test: kommer de mäktiga och goda i denna värld, de mäktiga och goda krafterna i unionen, som ni tillhör, herr kommissionsledamot, att lyssna till folkets röst, så som de mäktiga och goda tidigare lyssnade på sina parlament? När de inte lyssnade gick det illa. Vi har sett resultatet i folkomröstningarna i Frankrike, Nederländerna och Irland. Se det som en varning. De mäktiga och goda krafterna i Europeiska unionen får aldrig glömma vilka de tjänar, så att resultatet blir positivt.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad. Omröstningen kommer att äga rum kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Cristian Silviu Buşoi (ALDE), skriftlig. – (EN) Diskussionen om Nord Stream ger en bra start för EU att äntligen tala med en röst om energitrygghet och betona en effektiv gemensam energipolitik.

Energitrygghet är ett vitalt inslag i EU:s totala säkerhet och bör därför behandlas mycket omsorgsfullt, framför allt när vi ställs inför ett ökat beroende av energiimport, som förväntas nå 65 procent till 2030. Enbart gasimporten väntas stiga till 84 procent av utbudet till 2030. Vi måste vara uppmärksamma när det gäller EU:s tydliga förbindelser med Ryssland. Tyngdpunkten bör ligga på att skapa och uppfylla villkor för lika tillträde och rättvis behandling av både ryska investerare i EU och europeiska investerare i Ryssland. Dessvärre efterlevs inte detta och det är därför något vi bör sträva efter.

Dessutom vill jag peka på betydelsen av Rysslands eventuella ratificering av energifördraget och transiteringsprotokollet för att undvika potentiella tvister i anslutning till Nord Stream-projektet.

Jag vill återigen peka på de potentiellt katastrofala miljökonsekvenserna av Nord Stream-projektet, med tanke på dess storlek och föreslagna sträckning, och säga att jag stöder alternativet att dra ledningen över land.

  Titus Corlăţean (PSE), skriftlig. – (RO) Jag välkomnar Europaparlamentets ståndpunkt när det gäller planerna på att bygga en gasledning mellan Ryssland och Tyskland.

Europeiska unionen behöver en integrerad, gemensam och konsekvent energipolitik samt en långsiktig strategi för att kunna garantera medlemsstaternas oberoende vad gäller energiförsörjning.

Europeiska unionen bör behandla miljömässiga och geopolitiska frågor i samband med energitrygghet i en gemensam insats från samtliga medlemsstater, och inte genom bilaterala avtal som vissa medlemsstater ingår med Ryssland. Det är enda sättet om man vill att Europeiska unionen ska uppnå en stark ställning i förhandlingarna med Ryssland, undvika att energiresurserna används för politiska påtryckningar och se till så att EU blir en likvärdig partner till Ryssland.

På det viset kan vi också hitta lösningar på de rumänska medborgarnas berättigade frustration över de ständiga prisökningarna på gas och el, med betydande negativa socialekonomiska konsekvenser för rumänerna och deras levnadsstandard.

Samtidigt skulle lösningen på en gemensam EU-energipolitik kunna ersätta inkompetensen hos den högerfalang i Bukarest som styr befolkningen och främja Rumäniens energiintressen i förbindelserna med Ryssland.

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN), skriftlig. – (PL) Jag vill uttrycka min tacksamhet mot Marcin Libicki, ordförande för Europaparlamentets utskott för framställningar, för att han arbetat med en fråga som har väckt en hel del oro. Över 30 000 oroliga EU-medborgare har bett om hjälp i samband med förslaget att bygga en gasledning på botten av Östersjön. Det är skamligt att de som tänker göra denna investering ännu inte har lämnat in en miljökonsekvensbedömning. Trots allt skulle detta bli världens längsta byggprojekt under vatten med sina 1 200 kilometer. Det vi diskuterar i dag har både en ekologisk och en ekonomisk dimension. Naturligtvis kan man inte strunta i frågans politiska bakgrund. Gasledningen är tänkt att dras genom Natura 2000-områden samt platser där ammunition har dumpats och giftgas har sänkts från andra världskriget. Vi måste därför låta utföra en grundlig undersökning som tittar på risken i fyra olika scenarier: under det att ledningen byggs, under normal användning, i en katastrofsituation och när ledningen ska skrotas sedan den använts eller om leveransavtalet sägs upp. I en tid när praktiskt taget vartenda byggprojekt kräver en miljökonsekvensbedömning enligt lag, finns det inga pålitliga analyser av detta projekt. Det är inte en fråga som bara rör två länder, Tyskland och Ryssland. I dag är frågan också ett exempel på bristen på europeisk solidaritet inom energiområdet. Låt oss därför lyssna på våra oroliga medborgare. De känner på sig att det är något som är fel här.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE), skriftlig. – (FI) Beslutet att bygga gasledningen i Östersjön har fattats av två aktörer, Ryssland och Tyskland. Det borde vara en fråga för samtliga stater runt Östersjön. Tyskland och Ryssland är inte de enda staterna runt Östersjön. Ett gemensamt beslut i frågan är rätt, eftersom gasledningen kommer att få negativa miljöeffekter för Östersjön.

Miljöeffekterna av en gasledning genom Östersjön måste undersökas och nödvändiga åtgärder vidtas. Ett åtagande från Rysslands sida att uppfylla villkoren i Esbokonventionen borde vara ett villkor för att bevilja bygglov.

Miljön i Östersjön kan bara förbättras om Ryssland verkligen vill och är intresserad av det. Nu har vi en chans att få Ryssland att vidta åtgärder.

Rysslands ekonomiska välstånd är beroende av energiexport. Å andra sidan är EU beroende av rysk energi. Ett rättvist, strategiskt samarbete mellan EU och Ryssland som respekterar miljön är en nödvändighet.

Det har riktats mycket kritik mot Kreml i denna kammare. Men det måste alltid finnas två parter i ett avtal.

Nu är det dags att EU börjar ta vara på sina egna intressen. Det finns goda skäl att omsätta EU:s samarbete kring och oro för miljön runt Östersjön i handling!

  Siiri Oviir (ALDE), skriftlig. – (ET) I artikel 194 i det framtida fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (Lissabonfördraget) anges tydligt att EU:s energipolitik borde beakta behovet av att skydda och förbättra miljön i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna. Jag kan inte på något sätt hålla med om att den naturliga miljön i Europa skulle kunna underordnas EU:s yttre energipolitik, när EU på senare tid har gjort så kraftfulla uttalanden om miljöskydd. Med tanke på att Östersjön redan nu är en av världens mest förorenade maritima miljöer är det oacceptabelt att utsätta den för ytterligare risker som skulle kunna föra den till randen av en ekologisk och ekonomisk katastrof i framtiden. Jag uppmanar Europaparlamentet att stödja de idéer som lagts fram av Östersjöstaterna, föredraganden och miljöorganisationerna om att bygga gasledningen på land och jag vill uppmana Europeiska kommissionen och rådet att använda alla till buds stående rättsliga medel för att ändra byggherrens planer på att dra ledningen genom Östersjön.

  Sirpa Pietikäinen (PPE-DE), skriftlig. – (FI) Herr talman, herr föredragande, mina damer och herrar! Jag vill gratulera föredraganden till ett mycket framgångsrikt arbete. I betänkandet tar föredraganden på ett trovärdigt sätt upp EU-medborgarnas oro inför den planerade gasledningens miljöeffekter. Byggandet av gasledningen genom Östersjön är i första hand en miljöfråga, och hela projektet och dess genomförbarhet bör analyseras mot den bakgrunden.

Östersjön är ett av världens mest förorenade hav. Dess speciella karaktär gör att det är särskilt sårbart. Det är ett av världens grundaste hav och vattenomsättningen är långsam. Östersjön är en unik brackvattenmiljö och därför hittar man inte några av de växter och djur som finns i Östersjön någon annanstans i världen. Massiva miljöskador skulle bli förödande för Östersjön.

Jag stöder helhjärtat kravet i betänkandet på att låta en oberoende tredje part utföra en miljökonsekvensbedömning. Bedömningen bör baseras på omfattande forskning och miljöfaktorer.

Det skulle till och med vara möjligt att få Ryssland att gå med på att åtgärda eventuella negativa resultat från miljöbedömningarna genom internationellt överenskomna konventioner. Samtliga konventioner som nämns i betänkandet är relevanta. Det bör noteras att detta skulle vara första gången som Helsingsforsavtalet från 1974 tillämpas i praktiken.

Byggarbetet får inte inledas innan alla tänkbara miljöeffekter i samband med gasledningens livscykel har analyserats. Att dra ledningen på land bör också analyseras noga. Ingen ifrågasätter unionens energibehov. Men det finns många olika sätt att tillfredsställa energibehoven, och unionens innanhav får inte äventyras enbart för att andra alternativ kan bli kostsammare.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN), skriftlig. – (PL) Gasledningen i Östersjön kan betraktas ur många olika synvinklar, ekonomiska, ekologiska, energimässiga och politiska. Förutom från ren energisynpunkt är ingen av de övriga hållbara.

Ekonomiskt är det betydligt bättre och tre gånger billigare att bygga en gasledning på land än på havsbotten. Från ekologisk synpunkt hotar en gasledning på havsbotten hela Östersjöbassängen med katastrof, och inte bara bassängen. Ingen har fullt ut analyserat riskens omfattning och ingen kan förutsäga dess konsekvenser. Från politisk synpunkt är projektet fördelaktigt för Ryssland, det skapar konflikter i Europeiska unionen och det resulterar i att Tyskland bryter mot EU:s principer om partnerskap och solidaritet.

Mot den bakgrunden bör Marcin Libickis betänkande, som innehåller övertygande och detaljerad information, antas och beaktas när ett beslut ska fattas.

  Zuzana Roithová (PPE-DE), skriftlig. – (CS) Jag känner också av den oro som framförts av de tiotusentals medborgare som i sin framställning framhåller riskerna i samband med byggandet av en enorm gasledning på botten av den grunda Östersjön.

Deras framställning resulterade i en offentlig utfrågning och i ett betänkande från Europaparlamentet, där föredraganden underströk behovet av att inkludera andra länder, och framför allt EU, i beslutsprocessen. Problemen gäller de ekologiska riskerna i samband med de stora kyrkogårdarna för fartyg och ammunition på havsbotten och en riskabel kemisk metod för att göra ren ledningen innan den tas i drift.

Jag tänker inte uttrycka någon åsikt om den föreslagna alternativa sträckningen på land, men jag tycker verkligen att Europeiska kommissionen och rådet måste ta sitt ansvar som samordnare och konsekvent kräva – i Östersjöländernas och andra länders intresse – att investerarna tar ansvar för alla potentiella miljöskador. Kommissionen och rådet måste också begära en oberoende miljökonsekvensbedömning och en utvärdering av den alternativa landbaserade sträckningen.

Den norra gasförsörjningsleden från Ryssland är viktig. Därför är det också mycket viktigt att EU undertecknar ett avtal med Ryssland om villkoren för att övervaka byggandet av gasledningen och om en säker användning. Trots allt har Ryssland ännu inte ratificerat Esbokonventionen. Dessvärre har vi fortfarande ingen gemensam energipolitik inom EU och inga gemensamma normer. Vi kan klart se att EU:s medborgare skulle behöva ett EU-avtal om projektet och Östersjöstaternas medgivande, i stället för ett bilateralt avtal mellan Tyskland och Ryssland. Europaparlamentet skickar nu en tydlig politisk signal i detta avseende.

  Wojciech Roszkowski (UEN), skriftlig. – (PL) I diskussionen om Marcin Libickis betänkande framkommer en närmast total enighet i bedömningen av Nord Stream-projektet. Det är ekonomiskt osunt, hotar att leda till enorma kostnadsökningar för det framtida gaspriset, utgör ett ekologiskt hot mot Östersjöländerna och ökar dessutom vissa medlemsstaters beroende av leveranser från Ryssland. Frågan är – vem vinner på detta?

Marios Matsakis, som i sammanhanget talade om att motsätta sig betänkandet och krävde ”ärlighet” kan vi knappast ta på allvar. Det är svårt att förstå vad Marios Matsakis menar med ”ärlighet”.

Omröstningen om detta betänkande kommer att bli ett test av i vilken utsträckning Europaparlamentet faktiskt leds av ekonomers, ekologers och vanliga EU-medborgares åsikter, och hur mycket av den rysk-tyska lobbyn, den lobby som tänker minska energitryggheten och den ekologiska tryggheten för vissa medlemsstater och förstöra solidariteten inom EU.

  Esko Seppänen (GUE/NGL), skriftlig. – (FI) Herr talman! Att bygga en gasledning nedgrävd i marken skulle vara ett billigare, säkrare alternativ än att sänka ned den i havet. Den planerade gasledningen i Östersjön kommer utan tvekan att påverka miljön, och detta måste undersökas. Det måste göras för att minimera riskerna.

Men Nord Stream omfattas inte av EU:s befogenheter och till och med parlamentet diskuterar bara frågan med utgångspunkt från ett betänkande från utskottet för framställningar. Detta är polsk inrikespolitik, som läggs fram inför en gemenskapsinstitution på detta indirekta sätt som en miljöfråga, utan någon hänvisning till Polens och Östersjöstaternas politiska motiv.

Om jag vore en rysk gasförsäljare och en tysk köpare, skulle jag inte lita på försörjningstryggheten, framför allt om gasledningen dras genom polskt territorium. I Europa har vi haft dåliga erfarenheter av Ukraina som mellanhand. Ukraina lagrade gas eller underlät att betala för den. När det sedan blev allvar behöll man för egen räkning gas som skickats från Ryssland till Centraleuropa. Samma risk kan inte uteslutas när det gäller Polen. Så rent logiskt motverkar ledningen utvecklingen av handelsförbindelser och ekonomiska band mellan Ryssland och EU. Och Östersjöstaterna stöder den.

Tyvärr finns det inget landbaserat alternativ till att sänka ledningen i havet, men vi måste se till att havsmiljön skyddas.