Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 8 juli 2008 - Strasbourg

9. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

- Andrahandsbehandlingsrekommendation: Åsa Westlund (A6-0179/2008) (A6-0180/2008), Mojca Drčar Murko (A6-0177/2008), Avril Doyle (A6-0176/2008)

  Hiltrud Breyer, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag är mycket besviken över att det inte gick att införa ett förbud mot azofärgämnen i Åsa Westlunds andrahandsbehandlingsrekommendation. Det är verkligen en besvikelse eftersom märkning inte garanterar säkerhet. Parlamentet har förlorat kontrollen och helt enkelt gett upp. Tyvärr har man inte tillämpat försiktighetsprincipen. Det är verkligen synd.

Vi är också besvikna över att vi inte lyckades ta med och reglera genetiskt modifierade tillsatser, vilket verkligen skulle ha visat hur allvarligt vi ser på konsumentskydd. Det värsta är dock att vi har misslyckats att skydda våra barn från azofärgämnen. De alarmerande upptäckterna i Southampton-studien visar tydligt att vi måste arbeta för ett förbud och att ett förbud behövs.

Vad innebär egentligen försiktighetsprincipen förutom att vi verkligen måste ta hänsyn till riskerna? I det här fallet är det tydligt att vi behöver ett förbud. Vi misslyckades med att inrätta ett allmänt förbud, men det är dock ännu allvarligare att vi fortfarande inte har lyckats inrätta ett förbud för de produkter som främst riktar sig till barn.

- Andrahandsbehandlingsrekommendation: Åsa Westlund (A6-0180/2008)

  Neena Gill (PSE). - (EN) Herr talman! Jag röstade för betänkandet, eftersom jag stöder strategin i det.

Jag välkomnar att man inom EU harmoniserar användningen av livsmedelstillsatser i aromer. Om man inrättar en enda förordning om livsmedelstillsatser kommer det att bli lättare att övervaka, uppdatera och ändra gällande lagstiftning inom området och man kommer att bidra till större livsmedelssäkerhet.

Jag är djupt oroad över att tillsatserna och aromerna påverkar hälsan. Barnen påverkas i stor utsträckning och vissa E-nummer kan skada deras intelligens samtidigt som de kan orsaka allergier och andra sjukdomar.

Samtidigt som vi behöver större öppenhet och bättre märkning av livsmedel måste vi dock tänka på att människor i Europa är vana vid att använda ingredienser från hela världen, såsom örter och kryddor, som kanske inte kommer att vara lika lättillgängliga om kraven ökar. Därför är det viktigt att vi inte begränsar konsumenternas valmöjligheter så att människor fortfarande kan använda de örter och kryddor som de har använt under hundratals år.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Betänkandet är oerhört viktigt för våra dagliga liv. Människor vill ha livsmedel som är hälsosamma och säkra. Därför är det viktigt att förfarandet för att bevilja licenser för livsmedelstillsatser, enzymer och aromer är öppet. För att stärka konsumentskyddet, i synnerhet för de människor som är allergiska mot vissa ämnen bör konsumenter informeras fullt ut om när dessa ämnen används i livsmedel. Därför är det viktigt att genomsnittskonsumenten, inklusive de allergiska konsumenterna, enkelt förstår märkningen. Auktoriserade behöriga myndigheter bör bestämma om vissa tillsatser som förbättrar produkternas arom, utseende eller näringsvärde ska tillåtas. Besluten bör grundas på vetenskaplig kunskap och på en riskbedömning. Man bör kontrollera om riktlinjerna och kraven efterföljs och man bör genomföra fortlöpande kontroller av vår gemensamma marknad för konsumenternas skull.

- Andrahandsbehandlingsrekommendation: Mojca Drčar Murko (A6-0177/2008)

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). - (SK) Jag stödde förslaget, vars syfte var att se till att märkningen av livsmedel, inklusive aromtillsatser, är korrekt och tydlig.

Jag stöder också helt och hållet målet att skydda konsumenternas hälsa. För att lyckas med det är det givetvis nödvändigt att man förhindrar att de produkter som innebär en toxikologisk risk kommer ut på marknaden. Man måste också skydda allmänheten, i synnerhet sårbara grupper, från negativa konsekvenser, till exempel fetma eller snedvridna smakpreferenser hos barn, som kan uppstå vid överdriven användning av vissa aromer.

Jag anser att förslagen gör att förordningen blir bättre. Förordningen är mer logisk och lösningarna mer praktiska. Det gäller framför allt utskottets ståndpunkt att maxnivåerna för vissa tillsatser inte bör tillämpas när ett sammansatt livsmedel bara innehåller örter och kryddor, med andra ord inga tillsatta aromer utan bara naturliga ingredienser.

- Andrahandsbehandlingsrekommendation: Avril Doyle (A6-0176/2008)

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). - (SK) Att harmonisera lagstiftningen om användningen av enzymer i livsmedelsbearbetningen är av intresse för hela Europeiska gemenskapen.

Vårt huvudmål är att skydda den mänskliga hälsan genom att se till att livsmedelssäkerheten är hög. Samtidigt måste vi se till att villkoren är lika för alla producenter och stödja rättvis handel av livsmedelstillsatser.

Jag stöder verkligen åtgärderna för konsumentskydd. Användningen av livsmedelsenzymer får inte vilseleda konsumenterna om produkternas kvalitet, naturlighet, färskhet eller näringskvalitet. Konsumenterna måste informeras om livsmedlens fysikaliska egenskaper eller den särskilda behandling de genomgått. Informationen om livsmedelsenzymer och livsmedelstillsatser måste innehålla en riktig beskrivning. Den måste också vara tydlig och lätt att förstå för konsumenterna.

- Andrahandsbehandlingsrekommendation: Peter Liese (A6-0220/2008)

  Péter Olajos (PPE-DE). - (HU) Tack herr talman. Europeiska rådet och Europaparlamentet har tillsammans beslutat att koldioxidutsläppen ska minskas med 20 procent till år 2020, och i de internationella avtalen har man fastställt en minskning med 30 procent, och därefter 60 eller 80 procent till år 2050.

För att uppnå dessa mål måste alla som släpper ut koldioxid, det vill säga alla industrier och även vi människor anstränga oss mer. Om vi hade levt i en perfekt värld med obegränsade och billiga bränslen och utan ett ständigt ökande miljöproblem, skulle jag inte ha röstat för den aktuella lagstiftningen.

Jag skulle inte ha röstat för den eftersom den uppenbarligen är restriktiv och ofördelaktig för de nya medlemsstaterna samt för det ungerska flygbolaget. Vi lever dock inte i en perfekt värld. Bränslemängden minskar och bränslepriset stiger samtidigt som vi måste göra något i dag för att stoppa klimatförändringen.

Så även om jag vet att lagstiftningen kommer att göra det svårare för flygbolagen i de nya medlemsstaterna, röstade jag för lagstiftningen. Jag menar nämligen att vi måste tänka på framtiden och därför uppnå de mål som vi har antagit tillsammans. Vi måste stoppa klimatförändringen.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Herr talman! Jag berömmer vår föredragande Peter Lieses arbete. Vid förhandlingarna med rådet lyckades han få igenom det måste som parlamentet redan hade föreslagit vid första behandlingen i november förra året. Resultatet är en strukturerad begriplig text som gör det möjligt att införa luftfarten i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser. 2012 kommer man därmed att upphäva dagens fördelar till luftfarten i förhållande till marktransporter. Nya företag gynnas genom att 15 procent av utsläppsrätterna ska fördelas genom auktioner. Dessutom kommer systemet att breddas och även omfatta flyg till och från Europa. För att fortsätta min tankelinje från november förra året skulle jag vilja betona att vi måste övertala resten av världen om behovet av regleringar för att kunna minska utsläppen i atmosfären. Jag menar att vi snart kommer att lyckas underteckna ett avtal med Förenta staterna och andra länder. Jag välkomnar begränsningen av undantagen. Jag kan nämligen inte förstå varför samma regler om miljöskydd inte skulle gälla statschefer eller monarkers flyg (i motsats till räddningsflyg).

  Christoph Konrad (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag är emot den gemensamma ståndpunkten om att införa luftfartsverksamhet i handeln med utsläppsrätter av alla möjliga orsaker.

Luftfarten står för mindre än 5 procent av de totala utsläppen i transportsektorn. Därför håller vi delvis på med symbolpolitik här. Dessutom har vi européer inte lyckats hitta en global strategi, vilket betyder att våra åtgärder kommer att försätta de europeiska flygbolagen och flygplatserna i en ofördelaktig situation. Vi har också i grund och botten misslyckats – vilket borde ha klargjorts – med att genomföra en ordentlig lönsamhetsberäkning.

Det betyder att de åtgärder vi kommit överens om i dag varken är förnuftiga eller nödvändiga samt att vi har skapat en situation som inte är fördelaktig och som i grund och botten går emot Lissabonstrategin. I själva verket har vi inte stärkt EU:s position. Vi har försämrat den och vi har gjort det ensidigt. Därför är jag emot den gemensamma ståndpunkten. Det hade varit bättre om vi hade satsat mer på vår infrastruktur och skapat ett gemensamt europeiskt luftrum. Det kunde ha lett till mycket större kostnadsminskningar än de åtgärder vi har fastställt i dagens förslag.

- Betänkande: Richard Corbett (A6-0197/2008)

  David Sumberg (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag, tillsammans med flertalet konservativa, anser att parlamentet snarast måste reformeras.

Jag hade det stora privilegiet att även arbeta som tjänsteman i brittiska underhuset och i lokala myndigheter i Storbritannien. Jag måste säga att i dessa andra organ – lokala myndigheter och det nationella parlamentet – är demokratin bättre och deltagandet större än här i parlamentet.

Vad vi behöver är att parlamentsledamöterna engagerar sig i debatterna. Det är ingen debatt här, inga argument, det är ingen glöd, ingen entusiasm. Problemet med Richard Corbetts betänkande – jag är säker på att det är välment – är att det kommer att ge parlamentets talman ännu större makt. Det är fel! Vad vi bör göra, om vi är medvetna om framtiden, är att ge ledamöterna större makt och talmannen mindre makt. Därför röstade jag som jag gjorde.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Likt lämlar snubblar parlamentsledamöterna från en Corbett-reform till nästa och alla dessa Corbett-reformer betyder mindre demokrati och färre rättigheter för parlamentsledamöterna. Ändå påstår man motsatsen. Man vidhåller att folk vill ha fler debatter, samtidigt som man upphäver debatterna om våra initiativbetänkanden och ersätter dem med skriftliga förklaringar. Ordet parlament kommer dock från parlare och inte från ”protokollföring”. Det är för byråkrater. Folk talar om att ha mer tid för lagstiftningsarbete. Vi skulle kunna ha det på torsdagar och fredagar. Problemet är att vi inte använder den tiden. Därför har vi inte tillräckligt med tid för lagstiftningsarbete.

Äkta parlamentsreform – och här håller jag med David Sumberg – är något helt annat. Vi upphäver våra egna rättigheter, vi minskar tiden för anförandena och vi kan inte längre lägga fram ändringsförslag, vilket betyder att vi ger upp vår förmåga att kompromissa. Hädanefter kommer det bara att vara ideologiska argument om stela texter.

Jag anser att det här verkligen är en svart dag för parlamentet, som jag har arbetat för i 29 år: 15 år som medarbetare och journalist samt 14 som ledamot. Till och med utskottet för utrikesfrågor har förlorat mycket av sin makt och sin potential. Jag beklagar verkligen detta.

  Philip Claeys (NI). – (NL) I syfte att reformera och göra parlamentets arbete mer effektivt inför Corbett i sitt betänkande ett antal åtgärder som inte alls har med effektivitet att göra. Tvärtom kommer de föreslagna ändringarna i arbetsordningen bara att begränsa parlamentets vanliga verksamhet. Det mest slående exemplet är ändringen av artikel 110.4, som minskar antalet skriftliga frågor till tre per månad. I sin motivering påstår föredraganden att gränsen införs för att undvika så kallat missbruk av ledamöternas rätt att ställa frågor.

Skriftliga frågor är ett av de viktigaste sätten vi parlamentsledamöter kan utföra vår tillsynsfunktion på. Att föreslå att det kan leda till missbruk är verkligen att förolämpa alla parlamentsledamöter som tar sin uppgift på stort allvar. Det här är ett typiskt exempel på hur socialisterna försöker hitta fel. Det är verkligen ovärdigt i det här parlamentet, ja i alla parlament!

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Parlamentet anstränger sig verkligen fullt ut för att förstärka bilden av eurokrati som en sorts totalitär regim som inte längre tolererar någon form av motstånd. Den här gången handlar det om den drastiska nedskärningen av parlamentsledamöternas rättigheter att ställa frågor till kommissionen.

Uppenbarligen sägs kommissionen, jätten med sina 10 000 anställda som är engagerade i allt möjligt, med alldeles för mycket, klaga högljutt över den arbetsbörda parlamentsfrågorna utgör. Vilken fruktansvärd arrogans från en sådan institution som kommissionen! Den avslöjar sitt uppenbara förakt för alla sorters demokratisk kontroll genom att knappt svara på parlamentsfrågorna, genom att vanligen inte ge adekvata svar och genom att alltid befinna sig långt från ämnet. Att parlamentet krälar för eurokratins makthavare är verkligen pinsamt!

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Ni kan gott fråga er varför jag ger röstförklaringar om de flesta ämnen. Det är helt enkelt på grund av saker som Corbett-reformerna. Eftersom jag till viss del har andra åsikter än den stora grupp jag sitter i, är jag ofta utesluten från att hålla anföranden under huvuddebatten. Det är säkerligen en anledning till varför vi bör uppmuntra mer demokrati, fler små grupper och mer makt till enskilda ledamöter.

Varje gång jag ser ett Corbett-betänkande tänker jag för mig själv att i själva verket är Richard Corbett för Europaparlamentet vad Grima var för kung Théoden i Sagan om ringen. Varje gång han säger att vi kommer att ha mer demokrati tar vi ett steg tillbaka. Det är verkligen något oriktigt som pågår just nu i parlamentet, Det är olycksbådande, det är antidemokratiskt och det är helt fel. Därför röstade jag mot betänkandet.

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! För några månader sedan tänkte några parlamentsledamöter, inklusive jag själv, använda det gällande parlamentariska förfarandet att flytta fram omröstningen om konstitutionen, som förskönats genom Lissabonfördraget. Vid den tiden ignorerade talmannen regeln att skära ner röstförklaringarna. Senare gav han sig själv makt godtyckligt via utskottet för konstitutionella frågor.

Nu försöker man att införa ytterligare begränsningar av ledamöternas demokratiska rättighet att ställa frågor till kommissionen och rådet i Corbett-betänkandet. Hur kan parlamentet påstå att man fyller det så kallade demokratiska underskottet när ledamöternas rättigheter skärs ned av antidemokratiska krafter? Ett tecken på en demokrati är säkerligen att man tolererar olika åsikter eller minoritetens åsikter. Vi måste fråga oss vilket nästa steg är. Vem kommer att sätta stopp för vår färd utför i den så kallade effektivitetens namn? Man kanske föredrar en förklädd diktatur framför demokrati. Snälla, öppna era ögon och låt oss kämpa för demokratin!

- Betänkande: Jutta Haug (A6-0262/2008)

  David Sumberg (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Det kanske är överraskande att jag och de konservativa utgjorde en egen gruppering i frågan och att vi till slut kom fram till att även om vi är för en sträng budgetkontroll i EU – vi har nämligen under alltför lång tid lidit av att unionens revisorer vägrade att avsluta sina redovisningar – antog vi likväl en annan ståndpunkt om betänkandet. Varför? För att man upprepade gånger hänvisar till Lissabonfördraget i det.

Vi måste meddela dem som är inflytelserika i dessa frågor: Lissabonfördraget är dött. Det irländska folket visade på stor vishet och förkastade fördraget genom en demokratisk omröstning, och även om människor i Bryssel och här i Strasbourg kommer att försöka att igen övertala och muta det irländska folket att ändra åsikt borde folkets beslut väga tyngre, och i det här fallet symboliserade Irland det europeiska folket. Låt deras röst gälla.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Som era kolleger bredvid er kommer att säga försöker jag alltid få ordet när det gäller budgetfrågor.

Jag trivdes verkligen med att arbeta tillsammans med budgetföredraganden Jutta Haag i år. När hon hade hand om budgeten förra gången lyckades jag lägga fram nästan 500 ändringsförslag för diskussion i utskottet, och en del av dem togs upp i kammaren. Hon är en bra person att arbeta med. Hon förstår många av de problem som jag har med de delar av Lissabonfördraget som man redan har budgeterat, antagligen under den rättsliga grund som man kommit överens med rådet om – även om jag är ganska säker på att det inte är riktigt. Hon förstår att jag har stora problem med många icke-statliga organisationer som genom kommissionens budget får ekonomiskt stöd för att bedriva lobbyverksamhet. På så sätt gynnar kommissionen en bisarr symbiotisk förbindelse som inte borde få finnas. Hon vet också att jag har ett mycket speciellt förhållande till Special Olympics-rörelsen, som borde gynnas i EU:s budget någon gång i framtiden.

I alla dessa frågor har jag stor respekt för föredraganden, men jag undrar om alla andra här ägnar någon uppmärksamhet åt budgeten, förutom de få budgetnördar som bara finns i några få av våra utskott.

- Betänkande: Marcin Libicki (A6-0225/2008)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE). – (LT) Som ni vet lade flera hundra EU-medborgare för mer än ett och ett halvt år sedan fram en framställning till parlamentet om hur Nord Streams gasledning påverkar miljön. I dag, mer än ett och ett halvt år senare har de fått veta Europaparlamentets ståndpunkt i denna viktiga fråga.

Tack alla som röstade för betänkandet, tack till Marcin Libicki och Cristopher Beazley samt tack till mina kolleger för att de hjälpte till att utarbeta betänkandet. Jag tackar också alla ledamöter som, genom sina röster, gjorde klart att EU behöver gas och att de EU-medborgare som lever nära Östersjön är ansvariga för att bevara havet för framtida generationer.

  Victor Boştinaru (PSE). - (RO) Låt mig först av allt tacka de kolleger som röstade för Marcin Libickis betänkande i dag. Betänkandet handlar inte om ryss- eller gasfobi, utan om att Europaparlamentet inte kan förneka och vända ryggen åt framställarnas klagomål i en känslig politisk fråga.

Problemet med den gemensamma energipolitiken bör lösas genom att man tar det till gemenskapsnivå. Fram till dess bör bilaterala avtal vara en del av en riktig inre energipolitik. Man bör uppnå två grundläggande mål:

1. Resultatet av alla förhandlingar bör gynna alla medlemsstater.

2. I så fall skulle man kunna undvika att de medlemsstater som är engagerade i bilaterala avtal med tredjeländer är sårbara.

Detta är enligt mig villkoren för alla EU:s energistrategier och det är den stora utmaningen för Europaparlamentet under nästa period.

  Zuzana Roithová (PPE-DE), skriftlig. – (CS) Jag är också bekymrad över oron hos de tiotusentals medborgare som i sin framställning betonar riskerna med en stor gasledning på botten av den grunda Östersjön.

Deras framställning resulterade i en offentlig utfrågning och i ett betänkande från Europaparlamentet, som betonade behovet av att inkludera andra länder, och EU i synnerhet, i beslutsprocessen. De ekologiska riskerna är stora eftersom det finns många sjunkna krigsfartyg och mycket sjunket krigsmateriel på botten av Östersjön. Dessutom måste gasledningen rengöras innan den tas i bruk, och rengöringen är en riskfylld kemisk metod.

Jag ska inte uttrycka min åsikt om den alternativa sträckningen på land, men jag anser verkligen att Europeiska kommissionen och rådet måste samordna och verkligen se till – för Östersjön och i andra länders intresse – att investerarna tar fullt ansvar för potentiella ekologiska skador. Kommissionen och rådet måste också begära en oberoende konsekvensbedömning för den alternativa sträckningen på land.

Den ryska gasledningen är viktig. Därför måste EU underteckna ett avtal med Ryssland om övervakningen av bygget av gasledningen och om säkerheten. Ryssland har när allt kommer omkring ännu inte ratificerat Esbokonventionen. Tyvärr har vi ännu inte en gemensam energipolitik eller gemensamma energistandarder i EU. Vi kan tydligt se att i stället för ett bilateralt avtal mellan Tyskland och Ryssland behöver européerna ett EU-avtal och baltstaterna måste samtycka till bygget. Parlamentet sänder nu en tydlig politisk signal i detta avseende.

  Leopold Józef Rutowicz (UEN). - (PL) Herr talman! Jag stöder helt och hållet Marcin Libickis betänkande. Det finns ingenting positivt i ändringsförslagen, utan de försvagar bara slutsatserna. Gasledningen är skadlig för miljön, för havet och för länderna runt Östersjön. En annan fråga är kostnaden för bygget. Det är många gånger dyrare för Nord Stream att bygga ledningen i havet än på land. Det kommer att bli den tyska och den europeiska befolkningen som får betala dessa extra kostnader, eftersom byggkostnaden kommer att inkluderas i priset för varje kubikmeter såld gas. Vem kommer att tjäna på det här? Lobbyisterna, byggbolaget och ryska politiker. För dessa pengar kan man bygga flera kärnkraftsstationer, vilket skulle minska gasanvändningen och koldioxidutsläppen.

Vi har ett ansvar att se efter säkerheten och EU-medborgarnas medel. Det är vårt moraliska ansvar, och jag säger till Marios Matsakis att jag är mot bygget av en gasledning genom Östersjön.

  Bogusław Rogalski (UEN). - (PL) Herr talman! Jag skulle vilja säga att jag verkligen är nöjd över att parlamentet nästan enhälligt godkände betänkandet om effekterna av den planerade så kallade baltiska gasledningen, som sammanbinder Ryssland och Tyskland genom Östersjön.

Östersjön är ett typiskt grunt innanhav med ett begränsat vattenutbyte med världshaven. Dessutom finns det en stor mängd sjunkna kemiska vapen på Östersjöns botten, och bygget skulle därför kunna orsaka en ekologisk katastrof i ett område som är väldigt viktigt ur europeisk synvinkel.

Det finns dock en annan viktigare fråga som tas upp i betänkandet. EU och dess medborgare bör verkligen vara uppmärksamma på alla medlemsstaters energiinvesteringar, inte bara Tysklands. Vi måste först och främst tänka på den europeiska solidariteten och garantera energisäkerhet i hela Europa. Det är inte vad som händer i dag.

Jag hoppas att parlamentet genom betänkandet tydligt kommer att visa för rådet, kommissionen och framför allt för den tyska regeringen, att två länder inte själva kan besluta om gasledningen i Östersjön, utan att parlamentet och alla medlemsstater måste vara införstådda med beslutet.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Jag röstade för Marcin Libickis viktiga betänkande, eftersom den nordeuropeiska gasledningen kan påverka så många som åtta av unionens medlemsstater. Därför anser jag att EU bör förbereda en egen ståndpunkt i frågan. Det är oerhört viktigt med pålitlig, oberoende forskning samt pålitliga och oberoende analyser av de ekologiska riskerna. Vi måste också inrätta passande mekanismer för övervakning av verksamheten. I dag behöver vi en gemensam och enad energipolitik, där vi inte beskyller varandra för att försöka se till våra egna nationella intressen på hela unionens bekostnad. Vi måste förbereda en gemensam ståndpunkt, som både tar hänsyn till energi- och miljöfrågor samt frågor som rör de enskilda medlemsstaternas säkerhet. I synnerhet i den här frågan bör EU visa upp en enad front.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Den förre tyske förbundskanslern Gerhard Schröder, som nu får betalt för att leda den rådgivande kommittén för gasledningen i Östersjön, slog redan under sin tid som regeringschef ett slag för projektet. Han kom hårdhjärtat överens om detaljerna med Moskva över huvudet på sina europeiska grannar och genom detta väckte han inte bara historisk rädsla utan också tämligen berättigade ekologiska och ekonomiska frågor som det inte finns några tillfredsställande svar på.

Jag skulle därför tydligt vilja påpeka att projektet bara kan genomföras om man tar de europeiska grannländernas och unionens partners rädsla och oro på allvar och om de ger sitt samtycke. Att fatta beslut som detta ovanför huvudet på de närliggande staterna är oeuropeiskt och därför i mina ögon oacceptabelt. De polska och de tjeckiska ledamöterna kan ta mig på orden om detta och det gäller även andra frågor, t.ex. om missiler och utfärdande av visum.

Alla parter måste verkligen se på sig själva och erkänna att när det kommer till utrikesfrågor måste vi i Europa fortsätta att vara solidariska inom viktiga politiska områden. Annars kommer vi inte att tas på allvar av våra internationella partners. Som tysk parlamentsledamot röstade jag för Marcin Libickis betänkande och mot den dåligt genomtänkta gasledningen i Östersjön.

  Rainer Wieland (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag menar att vi nu åtminstone har hittat en text som vi rimligtvis kan anta. Jag beklagar dock att vi fortfarande har vissa problem. I synnerhet beklagar jag mig över dem som i dag klagade över att displaypanelen inte fungerade.

För fyra veckor sedan såg vi i utskottet hur omröstningen obarmhärtigt fortsatte trots att 22 språk inte var närvarande. Därför är jag verkligen emot tillvägagångssättet. Allt kretsar kring ekonomi och historiska frågor. Det gäller säkerligen energi och troligen också miljön. Miljön ignoreras dock, och det är verkligen anmärkningsvärt att Europaparlamentets miljöutskott, som verkligen borde agera först, vägrade att överhuvudtaget komma med ett yttrande.

Förfarandet som vi valde var inte det rätta. Vi borde ha kunnat utarbeta en bättre text. Därför – och mer i detalj på grund av själva förfarandet och de olika behandlingarna i utskottet för framställningar – röstade jag till slut inte för betänkandet.

- Betänkande: André Brie (A6-0269/2008)

  David Sumberg (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag ville avge en röstförklaring om den här frågan, för att helt enkelt kunna göra en anmärkning. I dag kämpar USA, Storbritannien och ett eller två andra länder i Afghanistan. De kämpar mot vad jag anser är det största hotet mot Europa sedan andra världskriget, det vill säga den internationella terrorismen.

Problemet är att det finns många andra europeiska länder som inte kämpar. Ja, de är i Afghanistan. Ja, några av deras styrkor är där, men – jag måste vara uppriktig – angreppen görs av brittiska och amerikanska trupper. Jag hyllar dem för deras mod, i synnerhet de brittiska trupperna samt de unga män och kvinnor som har offrat sina liv för denna sak.

Vi i Europa borde ha lärt oss att man inte kan blidka dem som vill förstöra en. Vi borde ha lärt oss det på 1930-talet under den sovjetiska kommunismens tid. Jag är dock rädd att vi inte har lärt oss det och det är viktigt att vi gör det.

  Eoin Ryan, för UEN-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag menar att många av oss är medvetna om de problem som heroinmissbruk innebär för enskilda individer, deras familjer, hela deras samhällen och hela Europa. Europa har haft många bra strategier för att ta itu med heroinmissbruket på gemenskapsnivå, och på många sätt är vi ledande i världen när det gäller att hantera problemet genom behandlingar och andra program.

I nuläget kommer dock 90 procent av det heroin som finns på Europas gator från Afghanistan. Jag anser att de åtgärder vi vidtar där inte är tillräckliga. Både den öppna ekonomin och upproriskheten i Afghanistan blir starkare. Droghandel finansierar talibanerna, samtidigt som laglöshet och våld underlättar opiumodling. Man har verkligen försökt övertala jordbrukare att byta från opium till andra grödor men tyvärr har man misslyckats.

Det är inte förvånande att det fortfarande finns opiumfält i Afghanistan, framför allt i Helmand och Kandahar. Den lukrativa opiumhandeln är nämligen värd omkring 500 US-dollar per år för opiumodlarna och omkring 3.5 miljarder US-dollar per år för smugglings- och förädlingsbranschen. Om vi inte effektivt tar itu med problemet från roten och om vi inte erbjuder opiumodlarna hållbara alternativ sviker vi både de afghanska och de europeiska medborgarna. Tyvärr håller också Afghanistan på att förvandlas till en narkotikastat. Se på alla problem som kom från Colombia när det landet tilläts utvecklas till en narkotikastat.

Jag erkänner att det inte är lätt. Jag erkänner att de människor som försöker ta itu med problemen i Afghanistan har ett svårt jobb framför sig. Jag anser dock att de åtgärder vi vidtar just nu verkligen inte fungerar. Jag vet inte vilken lösningen är. Jag har läst mycket om det och jag förstår att det finns människor därute som riskerar sina liv för att lösa problemet.

Jag anser att problemet med heroin börjar öka i Europa. På Irland har myndigheterna i år beslagtagit en rekordmängd heroin och aktuella rapporter visar att många unga kvinnor i landet missbrukar heroin. Jag var tidigare minister med ansvar för droger och jag menar att det krävs större samordning för att man effektivt ska kunna bekämpa droghandeln, dels med EU:s medlemsstater dels med de andra stater som gränsar till Afghanistan.

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). - (IT) Herr talman! Jag röstade för betänkandet eftersom man måste vara blind för att inte se att det finns ett enormt motstånd mot den demokratiska världen i Afghanistan. Den demokratiska världen försöker att försvara sig själv mot terroristattacker, som har ägt rum i flera stora länder i världen. Eftersom man har vunnit flera segrar över terroristerna, håller man just nu på att bekämpa den organisation som måste utrotas från jordens yta och som nu försöker att omgruppera sig i Afghanistan efter det avgörande nederlag den drabbats av i Irak. Därför måste Europa stå sida vid sida med USA i denna kamp.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Den framstående utrikespolitiska strategen Franz Josef Strauss, vars död för exakt 20 år sedan vi ska högtidlighålla den 3 oktober i år, sa alltid att om man knäpper sin jacka fel måste man knäppa upp den igen för att knäppa den rätt. Det är exakt den här situationen vi har just nu i Afghanistan, eftersom vi har använt fel politisk strategi. Vi har betonat minoritetsgrupperna i Norra alliansen och ignorerat de krafter som representerar majoriteten av befolkningen, det vill säga pashtunerna. Därför fungerar politik och demokrati helt enkelt inte här.

Om vi inte lyckas övervinna majoriteten av pashtunerna till västsidan, till demokrati och till vår kamp kommer vi att misslyckas dramatiskt i Afghanistan. Just nu verkar det verkligen vara möjligt. Därför skulle jag helt enkelt vilja vädja till alla inblandade att anta en ny politisk strategi i Afghanistan och att inte driva pashtunerna i armarna på det som är kvar av talibanerna genom att slå ihop pashtuner och talibaner. Det skulle vara ett stort misstag. Vi behöver en ny politisk strategi, som inte är diskriminerande.

Som européer vet vi allt om nationalitetsproblem, kanske till och med mer än andra. Vi borde verkligen tillämpa vår erfarenhet i Afghanistan.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka tolkarna än en gång för att de stannade så länge. De fick till och med lyssna till våra röstförklaringar medan de åt sin lunch. Om vi inte hade haft Richard Corbetts betänkande och alla andra saker som får oss att avge röstförklaringar kunde vi ha gått på lunch mycket tidigare.

För det första skulle jag vilja hålla med Eoin Ryan. Jag anser att han tog upp ett av de största problemen vi har med Afghanistan på ett enastående sätt. Jag tänkte också göra samma anmärkningar som min kloka kollega David Sumberg. Jag har svårt att tro att folk kan vara så fräcka när de talar om Afghanistan. De vet att många av våra ledamöters stater har trupper som krigar i landet. Jag har många väljare och två av dem kom nyss tillbaka från Afghanistan i liksäckar. Jag lovar er att ingen vill att trupperna ska skadas, det är verkligen en viktig angelägenhet för oss.

Jag hatar den allmänna antiamerikanska andan här. Jag förstår verkligen inte den antimilitäriska känslan här. Vissa personer är verkligen fega och går till angrepp från sin säkra position, medan andra verkligen riskerar sina liv för att förbättra situationen för oss alla.

Skriftliga röstförklaringar

- Betänkande: Jacek Saryusz-Wolski (A6-0271/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för förslaget i min ärade polske kollega Jacek Saryusz-Wolskis betänkande om att förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av 2006 års förordning om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument ska godkännas i samband med första behandlingen i medbeslutandeförfarandet. Behovet av finansiering gjorde att det var viktigt att förtydliga de befintliga bestämmelserna om gemenskapsmedel som förvaltas av finansförmedlare, eftersom texten i sin nuvarande lydelse är oklar när det gäller möjligheten att återinvestera sådana medel. Det förefaller också logiskt att låta Europeiska investeringsbanken (EIB) återinvestera medel från tidigare insatser i faciliteten för investering och partnerskap för Europa-Medelhavsområdet (FEMIP). Eftersom det inte förskrivs någon möjlighet att återinvestera medlen i tidigare förordningar återgår ”återflödet” av gemenskapsmedel till gemenskapsbudgeten. Den föreslagna ändringen skulle innebära att EIB fick återinvestera dessa medel inom FEMIP till dess kommissionen beslutar att avsluta insatsen.

  Titus Corlăţean (PSE), skriftlig. − (RO) Jag stödde antagandet av de allmänna bestämmelserna om upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument.

Jag anser att detta instrument och Europeiska unionens finansiella och budgetrelaterade prioriteringar bör utvecklas i riktning mot grannskapspolitikens östliga dimension, som även bör omfatta Moldova och Ukraina.

Jag stödde antagandet av betänkandet för att få tala mer om en lösning när det gäller Moldovas håg till Europa och integrering i EU, en fråga som självklart måste kopplas till demokratiska framsteg när det gäller frihet för massmedier, rättsliga reformer, garantier av medborgarnas grundläggande rättigheter och av oppositionspartiernas rättigheter under valkampen 2009.

- Betänkande: Neil Parish (A6-0270/2008)

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) Jag vill redovisa min ståndpunkt när det gäller fastställandet av tydliga gemensamma kriterier för stödsystem som direkt omfattas av den gemensamma jordbrukspolitiken. Jag vill även ta upp fastställandet av stöd, rättigheter och skyldigheter för jordbrukare och boskapsuppfödare.

Syftet med det framlagda förslaget är att göra villkoren tydligare, så att medlemsstaterna får rätt att vidarebefordra stöd till boskapsuppfödare som producerar ox- och kalvkött.

Detta system är på fackspråk ”kopplat” och eftersom Malta har valt att genomföra helt frikopplade utbetalningar röstade jag för, med hänvisning till att det är en fråga som ligger i det nationella intresset.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Människor känner en stor otrygghet när det gäller mat på grund av galna ko-sjukan, köttskandaler och annat, och EU har i detta sammanhang inte alltid gjort ett särskilt gott intryck. Om det är sant att de bayerska myndigheterna i flera år svävade i ovisshet om ett polistillslag mot italienska brottslingar som handlade med rutten ost, och om samarbetet bröt samman i samband med den senaste vinskandalen, visar det bara att det finns allvarliga brister i det europeiska rapporteringssystemet som omgående måste rättas till.

Den nuvarande krisen inom livsmedelssektorn visar också tydligt hur viktigt det är för alla länder att vara självförsörjande med jordbruksprodukter. Vi bör därför ge mer stöd till våra egna småbrukare, särskilt till ekologiska jordbrukare. Att vi måste stimulera jordbruksproduktionen får absolut inte användas som en förevändning för att bakvägen ge ett generellt EU-stöd till genmodifieringsmetoder. Om allmänheten förkastar genmodifierade livsmedel måste EU rätta sig efter detta och inte ge vika för ett fåtal storföretags intressen.

- Betänkande: Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (A6-0290/2008)

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) Skeppsvarven är Maltas traditionella industri. Att arbeta på varven är farligt. Varvsindustrin är tillsammans med byggbranschen två områden där olycksrisken är stor. Men medan byggbranschen har varit långsam med att införa säkerhetsutrustning på arbetsplatserna är varven noggranna med arbetsmiljöfrågor.

Idag står Maltas varv inför sin största prövning någonsin. Den nationalistiska regeringen vill till varje pris privatisera dem. Inga andra alternativ ska tydligen övervägas. Diversifiering, nischindustrier eller specialisering, genom exempelvis renovering av kryssningsfartyg, verkar inte ens vara uppe för diskussion.

Detta trots att både Maltas arbetarparti och Arbetarnas fackförbund har informerat regeringen om att de är beredda att göra sitt för att rädda varven. Dessa varv har inte bara skapat utkomstmöjligheter för sig själva, utan också för Maltas industri och för välutbildade hantverkare. De kan mäta sig med vilka varv som helst.

Hur framstående de är kunde jag själv konstatera när jag utsågs till ansvarig för varven av premiärministern i slutet av den senaste arbetarregeringens mandatperiod. Låt mig även tillägga att jag känner starkt för varven på ett personligt plan, eftersom min far var varvsanställd på 1950-talet.

- Betänkande: Dariusz Rosati (A6-0232/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) På grundval av min polske kollega Dariusz Rosatis betänkande röstade jag för den lagstiftningsresolution som i enlighet med samrådsförfarandet ändrar förslaget till rådets direktiv om ändring av diverse bestämmelser i direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt. Enligt artikel 171 i EG-fördraget får gemenskapen bilda gemensamma företag eller andra organisationer som krävs för att effektivt genomföra gemenskapens program för forskning, teknisk utveckling och demonstration och detta kommer förmodligen att bli allt vanligare i framtiden. Det var därför logiskt att fastställa lämpliga skatteregler för dessa typer av företag som innebär att de behandlas på samma sätt som internationella organ. Bulgarien och Rumänien fick i samband med sin anslutning, precis som andra nya medlemsstater, rätt att tillämpa undantag från den skattebefrielse som beviljas små och medelstora företag och från momssystemet för internationella persontransporter. För att säkerställa öppenhet och konsekvens bör dessa undantag införlivas med momsdirektivet.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Som min grupps skuggföredragande röstade jag för Rosatibetänkandet om ändringen av vissa bestämmelser som rör det gemensamma systemet för mervärdesskatt. Kommissionens föreslagna ändringar av momsdirektivet skulle enligt min uppfattning leda till viktiga förenklingar och förbättringar.

Genom att förtydliga momssystemets räckvidd när det gäller leveranser av naturgas, värme och kylning blir det möjligt för medlemsstaterna att tillämpa reducerade momssatser på leveranser av dessa varor såsom förutses i direktivet. I det rådande läget med stegrande energipriser tror jag att det är viktigt att medlemsstaterna får möjlighet att neutralisera orimliga energiprishöjningar genom att sänka de indirekta skatterna. Denna åtgärd bidrar till att minska det inflationstryck som har en negativ inverkan på ekonomin och konsumenternas köpkraft.

Låt mig även påpeka att medlemsstater som vill sänka momsen på energileveranser har rätt att göra detta enligt de nuvarande direktiven, särskilt de lägsta momssatserna. Vi behöver ingen ny europeisk lag på detta område. Europeiska regeringar som vill agera snabbt har redan alla nödvändiga medel till sitt förfogande.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stödjer rekommendationerna i Rosatibetänkandet. Ett förtydligande av delar av momsdirektivet, till exempel av avdragsrätten, kommer att gynna små och medelsstora företag för vilka de gamla bestämmelserna kan ha medfört onödig byråkrati. Jag röstade därför för de ändringar som föreslås i betänkandet.

- Betänkande: Bogusław Sonik (A6-0221/2008)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Syftet med betänkandet är att gå vidare med 2003 års protokoll om strategiska miljöbedömningar som hör till FN/ECE:s Esbokonvention från 1991 om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang. Kommissionen undertecknade protokollet om strategiska miljöbedömningar på Europeiska gemenskapens vägnar den 21 maj 2003 i samband med den femte ministerkonferensen ”Miljö för Europa”, som hölls i Kiev, Ukraina.

Protokollet om strategiska miljöbedömningar har som mål att sörja för en hög skyddsnivå för miljön och hälsan samt se till att dessa hänsyn integreras i åtgärder och instrument som ska säkerställa en hållbar utveckling.

Europeiska gemenskapen har i detta sammanhang för avsikt att genomföra artikel 13 i protokollet om strategiska miljöbedömningar till Esbokonventionen genom att tillämpa de förfaranden för konsekvensbedömningar som fastställs i meddelandena om konsekvensbedömningar. Dessa förfaranden beaktar på ett välavvägt sätt de ekonomiska, sociala och miljörelaterade aspekterna av hållbar utveckling.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Boguslaw Soniks betänkande om protokollet om strategiska miljöbedömningar till FN/ECE:s Esbokonvention från 1991 om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang bör stödjas. Det är nödvändigt att ta hänsyn till miljö och hälsa i arbetet för en hållbar utveckling. Jag röstade för rekommendationerna i betänkandet.

- Betänkande: Ewa Klamt (A6-0246/2008)

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) När avtalet om Schweiz anslutning till Schengenregelverket undertecknades i oktober 2004 kunde Liechtenstein inte anslutas på grund av att det inte fanns något avtal om beskattning av inkomster av sparande (ett sådant avtal ingicks först ett år senare).

Med tanke på att det i flera decennier har rått fri rörlighet för personer mellan Schweiz och Liechtenstein är det mycket viktigt att Liechtenstein ansluter sig till detta avtal.

Jag stödjer därför detta initiativ, som innebär att landet ansluts till Schengenavtalet genom att ett protokoll bifogas avtalet. Liechtenstein måste godta och tillämpa hela regelverket, med undantag för bestämmelser i nya rättsakter eller åtgärder som rör rätten att göra husrannsakan eller beslagta bevisning inom ramen för utredningar eller rättsliga åtgärder mot överträdelser på direktbeskattningsområdet (som enligt Liechtensteins nationella lagstiftning inte kan leda till fängelsestraff).

Jag ställer mig bakom föredraganden Ewa Klamts ståndpunkt, dvs. att Europaparlamentet bör ge sitt samtycke på samma sätt som i fråga om det avtal som protokollet är bifogat. Europaparlamentet bör emellertid få mer information om eventuella pågående internationella förhandlingar för att kunna utöva sin behörighet på ett korrekt och konsekvent sätt.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade mot detta betänkande som en gest för att protestera mot att kommissionen och rådet har misslyckats med att lösa problemet med skatteparadis i Europa. Liechtenstein är förvisso inte det enda skatteparadiset i Europa, men det enda sättet att förmå dessa mikrostater att agera är att sätta dem under politiskt tryck. Ändå fortsätter vi att behandla dem och deras medborgare med silkesvantar, trots att deras bankregler och sekretessbestämmelser undandrar medlemsstaterna flera miljarder euro varje år.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Schweiz och Liechtenstein har hittills haft ett förmånligt partnerskap med EU genom flera bilaterala avtal, en lösning som verkligen kan rekommenderas för stater som vill behålla sin suveränitet och identitet. Det talar inte direkt till EU:s fördel att ett avtal om beskattningen av inkomster av sparande ställdes som villkor för att Liechtenstein skulle få delta i Schengenprogrammet. Det påminner om det Schengen-Dublin-hot som framfördes för att få Schweiz att ta reson.

Det kan inte vara rätt att genom att ge miljoner i bistånd och diverse illusoriska löften lura in nya medlemmar eller binda länder närmare EU och därmed frånta dem möjligheten att gå sina egna vägar utanför gemenskapen.

- Betänkande: Gérard Deprez (A6-0268/2008)

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) I den nuvarande förordningen fastställs en enhetlig utformning av visumhandlingar, men den har inte lett till unika viseringsnummer i medlemsstaterna.

Numret ska göra det möjligt att identifiera individuella visumhandlingar som utfärdas till tredjelandsmedborgare av medlemsstaterna. Trots att det finns en del skillnader mellan medlemsstaterna har detta hittills inte haft så stor betydelse eftersom kontrollen av visumhandlingarna vid gränserna bara sker visuellt eller genom en avläsning av den maskinläsbara zonen.

När informationssystemet för viseringar (VIS) tas i bruk måste kontrollerna vid de yttre gränserna emellertid ske utifrån viseringsmärkets nummer i kombination med innehavarens fingeravtryck.

Numreringen av viseringar måste därför ändras så att viseringsmärkesnumren blir unika och därmed säkerställer att bara de ansökningshandlingar som är relevanta för en viss visering hämtas i samband med kontrollprocessen och stäms av mot fingeravtrycken hos den person som förevisar visumhandlingen vid gränsen.

Jag stödjer därför detta förslag för att säkerställa en enhetlig och unik numrering av de viseringsmärken som ska användas i VIS, så att detta system för utbyte av viseringsinformation kan fungera så korrekt som möjligt när det tas i bruk och därmed minska risken att obehöriga får tillgång till personuppgifter.

- Betänkande: Christian Ehler (A6-0254/2008)

  Neena Gill (PSE), skriftlig. − (EN) Herr talman! Jag röstade för detta betänkande och jag hoppas att det förlängda avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europa och Indien blir mer meningsfullt, eftersom forskningssamarbetets potential fram till idag inte har utnyttjats fullt ut. Det har hittills bara varit ett avtal på papperet, men jag hoppas att det nya avtalet verkligen omsätts i konkret handling av båda sidor.

Vetenskap och teknik är en viktig del av det strategiska partnerskapet mellan EU och Indien och ett av de mest lovande samarbetsområdena, där båda parter har att vinna på ett samarbete.

Det är positivt att det befintliga avtalet stärks, men det nya avtalet bör inriktas på de viktiga utmaningar som vi står inför, framför allt klimatförändringen, en trygg energiförsörjning och sjukdomsepidemier. Det finns en reell möjlighet att slå samman resurserna inom forskning och utveckling och på så sätt komma fram till gemensamma lösningar.

Låt mig till sist även påpeka att detta avtal inte bara är en möjlighet att samarbeta om stora globala frågor, utan också kan göra stor skillnad för människor i Indien som ännu inte har tillgång till grundläggande teknik. Genom att överföra en del av sin befintliga teknik kan Europa bidra till Indiens ekonomiska och sociala utveckling.

- Betänkande: Diana Wallis (A6-0277/2008)

  Ewa Tomaszewska (UEN), skriftlig. − (PL) Med anledning av förvirringen i samband med omröstningen vill jag göra klart att min avsikt var att stödja ett bevarande av Witold Tomczaks immunitet och att det är så min röst ska räknas, dvs. som att jag röstade mot, och inte för, betänkandet.

- Betänkande: Giuseppe Gargani (A6-0222/2008)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Detta förslag är motsägelsefullt, vilket är skälet till att vi avstod från att rösta. Det finns visserligen en del positiva aspekter, framför allt den eventuella ändringen av EG-domstolens stadga som skulle innebära att Europaparlamentet får rätt att inkomma med synpunkter till domstolen i samtliga fall då dess rättigheter, direkt eller indirekt, står på spel, så att det inte längre är EG-domstolen som beslutar om Europaparlamentet ska vara involverat då parlamentet inte officiellt är part i målet. Faktum är dock att andra aspekter helt enkelt kan förstärka federalismen, vilket är skälet till att vi ogillar detta förslag.

Vi anser dessutom att det är en grundläggande princip att Europaparlamentet ska respektera medlemsstaternas och därmed också de nationella domstolarnas suveränitet. Vi håller med om att ett samarbete mellan Europaparlamentet och nationella domstolar kan vara av intresse, men måste ändå insistera på att detta samarbete inte utnyttjas för att ifrågasätta nationella rättigheter, däribland nationella domstolars suveränitet, eller subsidiaritetsprincipen.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Giuseppe Gargani utreder i sitt betänkande Europaparlamentets möjligheter att försvara sina rättigheter inför nationella domstolar. I dagsläget kan parlamentet inte försvara sina beslut inför en nationell domstol. Jag välkomnar detta initiativbetänkande som syftar till att se till att genomförandet av en gemensam politik blir mer enhetligt mellan medlemsstaterna.

- Andrabehandlingsrekommendation: Åsa Westlund (A6-0179/2008)

  Liam Aylward (UEN), skriftlig. − (EN) Idag röstade parlamentet för EU-konsumenternas hälsa och skydd. Konsumentskyddet och våra medborgares hälsa står i centrum för detta livsmedelspaket om regleringen av tillsatser, enzymer och aromer som röstades igenom i parlamentet med stor majoritet.

Tillsatser, enzymer och aromer ska godkännas innan de tillsätts livsmedel. Det är bra även för industrin, eftersom det bidrar till större konsekvens genom harmonisering och tydlighet mellan EU:s medlemsstater. Livsmedelsfärgämnen i produkter ska tydligt anges i märkningen. Två frågor som är viktiga för konsumenterna är intolerans för vissa födoämnen (till exempel azofärgämnen) och märkning som är vilseledande i fråga om produktens egenskaper, färskhet, ingrediensernas beskaffenhet, naturlighet och näringskvalitet. När det gäller livsmedelsaromer är ambitionen att livsmedel ska vara så naturliga som möjligt. Parlamentet röstade mot en begränsning av örter och kryddor, som har använts i århundraden utan några uppenbara negativa effekter.

När det gäller de nya forskningsrönen från Southampton som visar att en del livsmedelstillsatser är skadliga för barn tar jag denna undersökning och dess innebörd på allvar och inväntar kommissionens stöd av den.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Åsa Westlunds förslag till en förordning om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer. Ökad öppenhet i godkännandeförfarandet beträffande sådana ingredienser skulle stärka konsumentskyddet i hela Europa. Konsumenterna bör ges alla förutsättningar som de behöver för att kunna göra ett väl underbyggt val om livsmedlen på våra butikshyllor. Jag röstade för rekommendationerna i betänkandet.

- Andrabehandlingsrekommendation: Åsa Westlund (A6-0180/2008)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi har valt att rösta emot ändringsförslagen 14-19. Detta är en andrabehandlingsuppgörelse. Medlemsländerna har i ministerrådet motsatt sig såväl märkning som förbud av azofärgämnen men tvingades till slut att gå med på en kompromiss om märkning. Detta är en stor seger som vi inte vill riskera genom att rösta för populistiska ändringsförslag som inte har någon förutsättning att leda till någon förbättring i verkligheten.

Vi svenska socialdemokrater har arbetat och tänker fortsätta arbeta för ett förbud av azofärgämnen, men vi tänker inte ägna oss åt populistiska utspel eller någon populistisk röstning som innebär att vi riskerar barns hälsa i onödan.

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. — (PL) Herr talman! Jag stödde Åsa Westlunds betänkande eftersom jag instämmer med föredraganden om att det behövs starkare lagstiftning om livsmedelstillsatser. Jag anser att vi bör lägga större vikt vid att ge konsumenterna klar och tydlig information om innehållet av konserveringsmedel i de livsmedelsprodukter som de köper.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi måste sträva efter ökad öppenhet i processen för godkännande av livsmedelstillsatser och stärka skyddet av konsumenterna, särskilt av konsumenter som är intoleranta mot vissa födoämnen. Även miljöskydd måste vara en av flera faktorer som beaktas när användningen av en tillsats ska godkännas.

Som beslutades i samband med den första behandlingen är det viktigt att förtydliga vad vilseledande av konsumenter innebär och att miljöskydd tas med som en faktor som ska beaktas när användningen av en tillsats ska godkännas.

Syftet med de ändringsförslag som nu har antagits i samband med den andra behandlingen är i grund och botten att stärka dessa aspekter i den slutliga texten, att förstärka konsument- och miljöskyddet ytterligare och förtydliga villkoren för godkännande av tillsatser.

När denna förordning har trätt i kraft måste livsmedelstillsatser uppfylla dessa krav.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Åsa Westlunds betänkande om livsmedelstillsatser. En undersökning som nyligen utfördes vid universitetet i Southampton har gjort detta parlament uppmärksamt på de potentiella riskerna med azofärgämnen, som används i en del godis och drycker. Att ange dessa risker i märkningen är ett viktigt steg för att skydda konsumenterna mot de negativa effekter som dessa tillsatser kan ha, däribland hyperaktivitet hos barn. Det behövs EU-lagstiftning om sådana tillsatser och jag gratulerar föredraganden till hennes betänkande.

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Azofärgämnen tillsätts livsmedel och drycker för att förändra deras utseende. De utsätter emellertid medborgarnas hälsa för helt onödiga risker. En undersökning från universitetet i Southampton har visat att azofärgämnen är skadliga för barn eftersom de kan orsaka hyperaktivitet och öka risken för inlärningssvårigheter. Jag stödjer det initiativ som har tagits av europeiska tillverkare i Danmark, Sverige och Storbritannien att gradvis och frivilligt fasa ut användningen av azofärgämnen i livsmedelsprodukter.

Konsumentskydd och framför allt skydd av barn, som är den mest sårbara gruppen, är en prioritet för Europaparlamentet. Jag välkomnar därför föredraganden Åsa Westlunds betänkande, som jag röstade för, eftersom det visar på ett nytt sätt att bedriva EU:s politik för att skydda folkhälsan och förebygga sjukdomar, särskilt hos barn.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stödjer helhjärtat strävan i detta betänkande att det ska anges i märkningen om produkter har tillsatser som innehåller azofärgämnen. Jag anser att märkning är en rimlig kompromiss för att göra det möjligt för konsumenterna att välja att sluta använda och konsumera sådana tillsatser i sina egna familjer.

Att azofärgämnen bidrar till försämrad hälsa och eventuella beteendeproblem börjar stå klart. Det är rätt att agera nu för att uppnå de bästa standarder vi kan.

- Andrabehandlingsrekommendation: Åsa Westlund (A6-0179/2008 och A6-0180/2008)

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Korrekt märkning av livsmedelstillsatser och utfasning av en del av dem är nödvändigt för att skydda framför allt barns hälsa. Jag välkomnar Åsa Westlunds betänkanden och rekommenderar dem för parlamentet.

- Andrabehandlingsrekommendation: Mojca Drčar Murko (A6-0177/2008)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Detta betänkande betonar särskilt aspekter som syftar till att uppnå livsmedelssäkerhet och beaktar även konsumentintressen, inte minst viljan att livsmedel ska vara så naturliga som möjligt.

Det är väl känt att inte alla aromer som är säkra i toxikologiskt hänseende också är gynnsamma för konsumenterna och det är därför konsumenterna måste garanteras rätt att välja.

I tillståndsförfarandet för aromer ställs det ”rimliga tekniska behovet” mot andra EU-strategier som exempelvis bekämpandet av fetma, eftersom tillsatsen av överdrivet starka aromer kan maskera bristande kvalitet på livsmedelsberedningar.

Rådet och parlamentet har olika syn på frågan om vissa livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper för användning i eller på livsmedel, samt när det gäller de maximihalter av dessa ingredienser som fastställs i bilaga III.

Vi vet att principen om att ört- och kryddproducenter för varje enskild ört måste vederlägga den rättsliga presumtionen att den är skadlig är omtvistad. Det vore mer logiskt att vända på förfarandet. Denna fråga kommer att fortsätta att vara kontroversiell.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Mojca Drčar Murkos betänkande om aromer och vissa livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper för användning i och på livsmedel. Jag anser att betänkandet tryggar livsmedelssäkerhet och konsumentskydd. Det är viktigt att konsumenter runt om i Europa inte vilseleds beträffande typen av smaksättning i deras livsmedel. "Naturlig arom” ska betyda just detta och jag stödjer rekommendationerna i betänkandet som går ut på att se till att det verkligen blir så. Jag röstade för betänkandet.

- Andrabehandlingsrekommendation: Avril Doyle (A6-0176/2008)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Detta betänkande gäller en förordning som har till syfte att fastställa regler och förfaranden för godkännande av livsmedelsenzymer, utom sådana som betraktas som livsmedelstillsatser. Europeiska kommissionen hävdar att branschen har tryckt på för att få en harmoniserad lagstiftning och ett gemensamt förfarande för godkännande av livsmedelsenzymer, eftersom bristen på EU-lagstiftning inom detta område har lett till otillbörliga affärsmetoder.

Parlamentet insisterar på att flera viktiga ändringar som antogs i samband med första behandlingen av kommissionens förslag till förordning ska tas med. Parlamentet upprepar därför sin ståndpunkt att försiktighetsprincipen ska vara central när en riskbedömning görs och att den därför ska framhållas i förslaget. Parlamentet skärpte dessutom bestämmelserna om konsumentskydd för att användningen av ett livsmedelsenzym inte ska vilseleda konsumenten när det gäller produkters egenskaper, kvalitet eller innehåll, vilket är skälet till att detta begrepp återinförs.

Livsmedelsenzymer är vidare inte och kan inte bli genetiskt modifierade mikroorganismer. Vi måste också undvika att de framställs med genetiskt modifierade organismer. Om så ändå sker ska det emellertid tydligt anges så att konsumenterna inte vilseleds. Det är nödvändigt för att uppnå en stark livsmedelssäkerhet.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Avril Doyles betänkande har till syfte att harmonisera kontrollen av livsmedelsenzymer. Att införa en skyldighet för branschen och medlemsstaterna att informera kommissionen om eventuella säkerhetsproblem när det gäller enzymer är ett positivt steg för att uppnå största möjliga livsmedelssäkerhet i hela unionen. Jag röstade därför för betänkandet.

- Betänkande: Peter Liese (A6-0220/2008)

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) Jag avstod från att rösta för att fästa uppmärksamhet på att betänkandet inte tar hänsyn till skillnaden mellan ö-stater och fastlandet.

Malta har ingen järnvägsförbindelse med fastlandet utan den enda förbindelsen är sjövägen eller med flyg. Maltas ekonomi är dessutom starkt beroende av turism och lockar varje år över en miljon besökare som kommer med flyg och nästan en halv miljon som kommer sjövägen. För en familj från exempelvis Storbritannien beräknas effekten av att lagstiftningen träder i kraft vara en kostnadsökning med 160 pund.

Det är viktigt att begränsa utsläppen, men det är också viktigt att inse att ambitionerna och realiteterna skiljer sig åt mellan de länder som ingår i EU. Principen om att "en storlek passar alla" är diskriminerande när det föreligger särskilda omständigheter.

  Christine De Veyrac (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag stödde Peter Lieses betänkande om att luftfartsverksamhet ska införas i systemet för utsläppshandel, eftersom jag anser att kompromissen mellan parlamentet och rådet är balanserad och realistisk.

Det råder inte längre någon tvekan om behovet av att agera snabbt och effektivt för att minska utsläppen av växthusgaser och framför allt transportsektorns inverkan på den globala uppvärmningen.

För att komma fram till denna lagstiftning var det emellertid nödvändigt att göra en avvägning mellan miljökraven och medborgarnas rörlighet.

De ansträngningar som krävs av luftfartssektorn måste vara tillräckligt stora för att stå i proportion till minskningarna inom andra sektorer, men samtidigt tillräckligt balanserade för att inte hindra industrin från att växa.

Jag välkomnar den lagstiftning som vi har antagit eftersom den uppfyller dessa krav.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Peter Lieses betänkande om en andrabehandlingsrekommendation om förslaget att luftfartsverksamhet ska införas i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser, eftersom jag anser att det är viktigt och brådskande att begränsa den globala temperaturhöjningen till +2 °C.

Luftfartssektorn växer. Koldioxidutsläppen från flygplan har ökat med 87 procent sedan 1990 och kommer enligt beräkningar att fördubblas fram till 2020. Åtgärder behövs därför för att ge en tydlig signal på internationell nivå om EU:s beslutsamhet att bekämpa klimatförändringarna, med tanke på att en internationell överenskommelse måste nås före Köpenhamnskonferensen 2009.

Det finns flera positiva saker med den kompromiss som har uppnåtts, till exempel undantagen för de yttersta randområdena, att intäkter från auktioner av utsläppsrätter ska användas för att bekämpa klimatförändringar, samt åtgärderna mot avskogning.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det förslag som parlamentet har röstat om är redan en kompromiss, om än en otillfredsställande sådan, beträffande kommissionens ursprungliga förslag och tar inte hänsyn till problemen för länder med ekonomiska svårigheter, särskilt de yttersta randområdena. Vi vet att det är nödvändigt att minska föroreningarna, men vi måste också ta hänsyn till svårigheterna för länder med mer ömtåliga ekonomier.

Alla negativa konsekvenser av detta utsläppshandelssystem undviks inte genom den kompromiss som vi idag har röstat om, men flera av dem minimeras eftersom ikraftträdandet senareläggs jämfört med parlamentets ursprungliga förslag och andelen utsläppsrätter som fördelas genom auktion minskas, liksom trycket på svagare företag.

Förhandlingarna om ett undantag för de yttersta randområdena har blivit en mycket viktig fråga här i parlamentet, eftersom det i kommissionens ursprungliga förslag, som ni vet, inte fanns något undantag för dessa regioner. Detta innebar att alla flygningar från eller till dessa regioner skulle ha omfattats av det allmänna systemet.

I den text som till sist antogs kvarstår möjligheten till ett sådant undantag, men det är inte så omfattande som det borde ha varit. Vi insisterar därför på att inte bara flygningar mellan öar, utan även mellan öar och fastlandet bör undantas från detta utsläppshandelssystem.

  Petru Filip (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Det står klart att för varje åtagandeperiod i unionens program som även omfattar luftfarten ska målen för denna sektor fastställas utifrån de genomsnittliga insatser som det åligger alla övriga sektorer med fasta källor att göra i alla medlemsstater. Om luftfartssektorn inte deltog i detta system skulle det på sikt kunna leda till stora ersättningskostnader.

Jag röstade för betänkandet eftersom jag är övertygad om att det krävs ett helhetsgrepp när det gäller handeln med utsläpp av växthusgaser i gemenskapen. Eftersom luftfarten bidrar till de globala effekterna av mänskliga aktiviteter på klimatförändringarna är det självklart att denna sektor ska behandlas på samma sätt och underställas de regler och föreskrifter som har harmoniserats på gemenskapsnivå.

Det står klart att för varje åtagandeperiod i unionens program som även omfattar luftfarten ska målen för denna sektor fastställas utifrån de genomsnittliga insatser som det åligger alla övriga sektorer med fasta källor att göra i alla medlemsstater. Om luftfartssektorn inte deltog i detta system skulle det på sikt kunna leda till stora ersättningskostnader.

  Robert Goebbels (PSE), skriftlig. – (FR) Jag avstod från att delta i den slutliga omröstningen om Liesebetänkandet. Jag anser att Europeiska unionen agerar ensidigt utanför Kyotoprotokollet, i vilket luft- och sjöfarten undantas. Även om det finns flera anledningar att titta närmare på hur de två sektorer som är viktigast för världshandeln påverkar klimatet, kan Europeiska unionen inte ensidigt ändra ett multilateralt avtal och samtidigt kräva att till exempel USA ska ratificera Kyotoprotokollet. EU:s förslag beträffande luftfarten kan i bästa fall riktas in på perioden efter Kyotoavtalet, dvs. 2013, och då bara om det nås en internationell överenskommelse i Köpenhamn.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Peter Lieses betänkande om att luftfarten ska ingå i det europeiska systemet för handel med utsläppsrätter. Parlamentet måste tydligt visa sitt engagemang i kampen mot klimatförändringar och införa ambitiös miljölagstiftning. De beslut som diskussionerna med rådet har utmynnat i tycks gå i rätt riktning. Att 15 procent av utsläppen från luftfarten ska omfattas av auktioner, en andel som ska höjas 2013, verkar vara en tillfredsställande kompromiss.

Jag stödjer visserligen rekommendationerna i betänkandet, men parlamentet måste fortsätta att sätta upp ambitiösa mål för luftfartsutsläppen i EU:s system för utsläppshandel och se framåt genom att bygga vidare på Pieter Lieses förslag och göra en allmän översyn av utsläppshandelssystemet. Jag röstade för betänkandet.

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Utsläppen av växthusgaser från flygplan har fördubblats sedan 1990 och fortsätter att öka. Om EU menar allvar med att bekämpa klimatförändringarna måste man bli en global ledare på detta område. Det räcker inte att bara tala om det, vi måste också anta lagstiftningsåtgärder. Jag anser att direktivet som går ut på att luftfartsverksamhet ska omfattas av utsläppshandelssystemet för växthusgaser i gemenskapen är ett positivt steg.

Föredraganden Peter Lieses betänkande är en balanserad och realistisk lösning, en kompromiss mellan att å ena sidan skydda miljön och å andra sidan värna den europeiska luftfartsindustrins konkurrenskraft. Vi får inte diskriminera europeiska flygbolag, särskilt inte bolag från EU:s nya medlemsstater som försöker hinna ikapp den allmänna utvecklingen. Reglerna om en sund ekonomisk konkurrens måste därför även gälla flygbolag från tredjeländer. En internationell överenskommelse måste nås och därför måste EU förhandla med USA, Ryssland och Kina.

Vi får heller inte glömma bort att flyg ibland är det enda tänkbara transportsättet och att det förbinder EU med avlägsna regioner. Det bidrar starkt till utvecklingen av turism och får därför inte komma att betraktas som en lyx.

Jag anser att Europaparlamentets och rådets gemensamma ståndpunkt kommer att bidra till en ren luftfart och till införandet av ny teknik inom luftfartsindustrin, och jag röstade därför för betänkandet.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Genom att idag anta ett direktiv som går ut på att luftfarten ska ingå i det europeiska systemet för utsläppshandel fortsätter Europeiska unionen att ta poäng i kampen mot klimatförändringar.

Det vore omöjligt att inte välkomna denna överenskommelse mellan Europaparlamentet och rådet som kommer att möjliggöra en gradvis och reell minskning av växthusgaserna från och med 2012 för alla flygningar som lyfter från eller landar på europeisk mark.

Jag välkomnar särskilt antagandet av två särskilda åtgärder som lyckligtvis visar att Europa fortfarande ofta antar mycket balanserade lagar som tar hänsyn till de mindre parter som berörs: charterflyg, forskningsplan och små flygbolag kommer att få fortsätta sina flygningar utan att behöva bry sig om direktivets bindande bestämmelser. Intäkterna från auktionerna för tilldelning av 15 procent av koldioxidrättigheterna kommer att användas för forskning och utveckling inom luftfartssektorn.

Detta är desto viktigare eftersom det verkar som om EU kommer att behöva sätta sitt hopp till innovation och att ingenjörerna kommer att behöva visa stor påhittighet för att minska föroreningarna från flygplan när flygtrafiken ökar i en takt på 5 procent om året.

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag kommer idag att stödja Liesebetänkandet, eftersom det är balanserat och praktiskt, om än lite komplicerat.

Den civila luftfarten måste inse att det är nödvändigt att den deltar i ett utsläppshandelssystem, och miljövännerna måste inse att människor vill flyga och att flygindustrin bidrar väsentligt till det ekonomiska välståndet i många av våra regioner och nationella ekonomier.

Jag tror fortfarande att det finns problem med detta avtal. Jag tror fortfarande att tilldelningen av 100 procent av rättigheterna genom auktioner senast 2020 kan leda till stora problem för små och regionala flygbolag.

Vad vi har här är dock en kompromisslösning. Jag tror fortfarande att förordningen kommer att ifrågasättas, ur rättslig eller annan synvinkel, av länder utanför EU, särskilt USA och Ryssland, och göra det svårt att nå en internationell överenskommelse. Men det är en början och därför måste vi gratulera kommissionen till dess mod och framsynthet.

Flygindustrin har det besvärligt just nu, främst på grund av de höga bränslepriserna, och det var därför det krävdes en kompromiss om systemet för utsläppshandel. Jag vet att flygbolagen är missnöjda, jag vet att miljövännerna är missnöjda. Kanske är det ett bevis för att våra föredragande har träffat någorlunda rätt!

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Om EU vill uppnå sitt klimatmål om en minskning av koldioxidutsläppen med 20 procent fram till 2020 måste även luftfartssektorn delta i ett utsläppshandelssystem för växthusgaser. Utsläppen från luftfarten har ökat med nästan 90 procent de senaste åren.

Samtidigt slipper luftfarten punktskatt på flygbränsle och moms på flygbiljetter. Det behövs därför lagstiftning. Målet i betänkandet är att systemet för utsläppshandel ska börja tillämpas 2011 beträffande alla flygningar till eller från europeiska flygplatser. Från och 2012 måste sektorn släppa ut 1,5 procent mindre växthusgaser varje år. Andelen utsläppsrätter som ska tilldelas gratis är alldeles för hög. Jag anser att flygindustrin bör tilldela minst 25 procent genom auktion. Det är till syvende och sist inte handeln i sig som är målet utan minskningen av utsläppen.

Parlamentet har också uttryckt sin mening om hur intäkterna från auktionerna ska användas: man vill att pengarna ska användas för att sänka skatterna på miljövänliga transportsätt och satsa på forskning om teknik som minskar luftfartens föroreningar. Den kompromiss som har lagts fram inför oss är långt ifrån perfekt men den är ett steg framåt, så vi gröna kan också stödja den överenskommelse som har uppnåtts.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Att luftfartsverksamheten ska införas i utsläppshandelssystemet för växthusgaser bör välkomnas.

  Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag beklagar att de yttre randområdena inte helt undantogs från den civila luftfartens integrering i systemet för utsläppshandel, trots att deras läge långt från den europeiska kontinenten i hög grad borde ha motiverat detta.

Jag är emellertid glad att man genom beslutsamma ansträngningar kunde göra en del framsteg.

I det avtal som förhandlades fram tas följaktligen särskild hänsyn till sättet att minska eller till och med eliminera problemen med tillgänglighet och konkurrenskraft som de yttre randområdena brottas med. Efter hårda debatter kommer dessutom flygningar inom de yttersta randområdena att omfattas av ett undantag och inte påverkas. Jag är glad över att de yttre randområdena omfattas av översynsbestämmelsen beträffande utvärderingen av utsläppshandelssystemets inverkan på luftfarten.

Jag vill särskilt tacka Europaparlamentet, som redan från början lyssnade på min vädjan om särbehandling av de yttre randområdena, en ståndpunkt som så småningom även intogs av medlemsstaterna. Jag vill också hylla Jacques Barrot, den kommissionsledamot som tidigare var ansvarig för transportfrågor, för hans aldrig sviktande stöd.

Jag beklagar avslutningsvis att den slutliga överenskommelsen inte innehåller några förslag till förmån för de yttre randområdena, särskilt en möjlighet att använda intäkterna från auktionerna av rättigheter för att eliminera de svårigheter som är specifika för de yttre randområdena.

- Betänkande: Richard Corbett (A6-0197/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min brittiske kollega Richard Corbetts betänkande om ändring av Europaparlamentets arbetsordning när det gäller arbetet i kammaren och användningen av initiativbetänkanden. Jag delar den uppfattning som kommer till uttryck i betänkandet om att parlamentets arbete måste bli enklare, effektivare och snabbare. Ledamöterna bör emellertid ha rätt att ställa skriftliga frågor till kommissionen och rådet, även om jag håller med om att det är viktigt att se till att systemet inte missbrukas. Jag välkomnar det faktum att ledamöter som är närvarande vid ett sammanträde ska få större möjlighet att tala. Idén att 40 ledamöter kan lägga fram en alternativ resolution precis som de politiska grupperna är, som jag ser det, också ett framsteg för demokratin.

  Charlotte Cederschiöld (PPE-DE), skriftlig. − Vi har i dag röstat emot betänkandet om ändringar av Europaparlamentets arbetsordning.

Vi har valt att göra detta då initiativbetänkanden med sikte på lagstiftningsarbete kan ha en avsevärd inverkan på det fortsatta arbetet. Europaparlamentets ledamöter bör därför ha möjlighet att påverka också sådana betänkanden i plenum, i enlighet med det förfarande som gäller för lagstiftningsbetänkanden.

Även om det är nödvändigt med en översyn av förfarandena för skriftliga frågor, anser vi att det är av största vikt att bevara ledamöternas oberoende och rätt att ställa frågor till övriga institutioner vad gäller deras beslutsfattande och ansvar.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi röstade mot detta betänkande eftersom det centrala målet är att försvaga Europaparlamentets demokratiska och pluralistiska funktion. Med utgångspunkt i en princip som inte ens är sann – reformfördragets existens – vill en majoritet i parlamentet i själva verket minska ledamöternas rättigheter och förhindra dem från att agera på eget initiativ, öka Europaparlamentets talmans makt och därigenom minska pluralismen i den parlamentariska debatten.

Denna önskan om att försvaga demokratin och ledamöternas möjligheter att agera skiner också igenom i fastställandet av riktlinjer för förfarandet för skriftliga frågor som ställs till rådet och kommissionen.

Detta beslut är emellertid bara en del av den mer övergripande antidemokratiska hållning som en majoritet i detta parlament ansluter sig till, särskilt bland de större politiska grupperna (PPE and PSE). Ett annat grundläggande inslag är kravet på nya och mer restriktiva kriterier för bildandet av politiska grupper som även det förtjänar vårt förkastande och starka protest.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Richard Corbetts förslag om ändring av parlamentets arbetsordning när det gäller arbetet i kammaren och användningen av initiativbetänkanden gör att parlamentet kan arbeta mer effektivt. Jag röstade för Richard Corbetts rekommendationer.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Som demokrat slås jag särskilt av två ändringar i Corbettbetänkandet för jag kan inte tro att de är allvarligt menade.

Ett inslag i parlamentsledamöters demokratiska rättigheter i så gott som varje land som är av demokratisk karaktär är att de har möjlighet att ställa frågor till de valda ledarna inom deras behörighets- och ansvarsområden.

Att begränsa antalet frågor och deras innehåll verkar ligga närmare procedurreglerna för en rättegång än reglerna för en demokratiskt legitim institution och förslaget bör därför förkastas i sin helhet. Jag kan av detta skäl bara rösta mot betänkandet.

- Betänkande: Jutta Haug (A6-0262/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min tyska kollega Jutta Haugs betänkande om de första synpunkterna på det preliminära budgetförslaget och mandatet för medlingen, som utgör ramen för synpunkter om strukturen på EU:s framtida budget. Det preliminära budgetförslaget är på 134,395 miljarder euro i åtagandebemyndiganden, vilket motsvarar 1,04 procent av BNI och är en ökning med 3,1 procent jämfört med 2008, och 116,7 miljarder euro i betalningsbemyndiganden, vilket ger en marginal på 2,6 miljarder euro för åtaganden och 7,4 miljarder euro för betalningar. Med tanke på behovet av ett Europa som uppnår resultat kan jag inte förstå varför betalningsbemyndigandena är så låga. Förutom prioriteringarna är det viktigt att se till att det finns tillräckliga anslag för sammanhållningspolitiken, finansieringen av EU-politiken för små och medelstora företag, samt yttre åtgärder. Det är slutligen mycket viktigt att man inte glömmer bort de stora europeiska infrastrukturerna (transportnät, energi, rymden, vatten, ny teknik, hälsa etc.), som regelbundet är underfinansierade trots att de utgör själva grunden för Europas förmåga att hävda sig i den globala ekonomiska och sociala konkurrensen.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE), skriftlig. − (PL) Enligt tidsplanen för ratificering av Lissabonfördraget skulle parlamentet och rådet 2009 ha samma rättigheter när det gäller stiftandet av lagar och budgetfrågor, som ett led i en utveckling för att ge Europeiska unionen nya befogenheter och förändra det budgetförfarande som hittills har använts i grunden.

Därför är det desto viktigare att Europeiska unionen har de ekonomiska resurser som krävs för att genomföra sin nuvarande politik och sina aktiviteter på olika områden, men också tillräckligt handlingsutrymme för att ta sig an nya politiska utmaningar. Den ovanligt låga nivån när det gäller betalningar i det första budgetförslaget (116,736 miljarder euro), vilket är 0,90 procent av BNP eller en minskning med 3,3 procent jämfört med 2008, är därför mycket förvånande. Det är också oroande att Europeiska kommissionen föreslår budgetnedskärningar för de sedan länge planerade informationskampanjerna som skulle genomföras under 2009 och handla om valet till Europaparlamentet och Lissabonfördragets eventuella ikraftträdande.

Vid medlingsmötet om budgeten i juli bör prioriteringen vara att fastställa en lämplig nivå för betalningarna och för unionens informationspolicy. Det är också mycket viktigt att ge kommissionen finansieringsförslag för pilotprojekt och förberedande åtgärder så att de inte måste finansieras med reserverna från fleråriga budgetramar. Vi bör dessutom se till att det finns tillräckliga anslag för att Europeiska unionen ska kunna reagera på nya utmaningar inom området ”konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning”, utan att minska de befintliga anslagen för viktiga program som är under genomförande.

  Roger Knapman (NI), skriftlig. − (EN) Jag anser inte att några EU-budgetprogram bör finansieras av mitt land under aktuella eller tänkbara omständigheter. Europeiska avdelningen för yttre åtgärder, EEAS, och alla andra aspekter av Lissabonfördraget är fullkomligt uteslutna för mig. Därför kan jag, samtidigt som varje försening av finansieringen av sådana program är välkommen, inte stödja ett ändringsförslag som i princip accepterar att EEAS, tillsammans med andra nya budgetprogram som finns i fördraget, verkligen ska finansieras vid ”en tidpunkt när fördraget har ratificerats av alla 27 medlemsstaterna”. Vare sig en ratificering av alla staterna är trolig eller inte, förblir den möjlig. Jag kan inte tolerera ett ändringsförslag som fastställer vissa omständigheter under vilka förslagsställarna kommer att i princip godkänna finansiering av EEAS och andra nya budgetprogram som ryms i Lissabonfördraget.

  Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Haugbetänkandet om preliminärt budgetförslag för 2009 och medlingsmandatet. I detta betänkande framförs parlamentets prioriteringar för nästa år. Jag välkomnar särskilt fordran på ett tillfredsställande svar på kraven på livsmedelsbistånd och tryggad livsmedelsförsörjning mot bakgrund av den mycket kraftiga ökningen på livsmedelspriserna och produktionskostnaderna på lantbruksnivå.

Jag hoppas att detta svar anses tillämpligt; det inbegriper ett viktigt investeringsprogram i jordbrukssektorn både i utvecklingsländerna och inom EU.

Jag röstade också för ändringsförslag 15, vari påpekas marginalen under rubrik 2.

Försök att inbegripa mekanismer för att flytta oförbrukade medel från den gemensamma jordbrukspolitiken, GJP, till andra butgetrubriker kan emellertid inte godkännas.

År 2007 fördes oförbrukade medel från GJP till finansiering av Galileoprojektet. Detta får inte bli det normala.

  Thomas Wise (NI), skriftlig. − (EN) Jag kunde inte stödja detta ändringsförslag eftersom jag helt motsätter mig bildandet och finansieringen av EEAS och andra sådana program som förlitar sig på ratificeringen av Lissabonfördraget. Det är faktiskt ett viktigt påpekande att program som ska upprättas av det s.k. Lissabonfördraget inte har någon laglig grund förrän fördraget har ratificerats av alla 27 medlemsstaterna. Jag förkastar emellertid alla sådana program i sin helhet och anser inte att de ska bildas eller finansieras vid något tillfälle.

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. − I Haugs betänkande kräver man ett långtgående mandat inför budgetförhandlingarna med rådet. Utgångspunkten är att det ska garanteras tillräckligt med medel till de av kommissionen föreslagna utgiftsposterna. Det finns således inga begränsningar för hur mycket Europaparlamentet är berett att spendera. Detta är enligt min mening fel angreppssätt. Man måste utgå från den ram som är uppsatt för att sedan göra nödvändiga prioriteringar mellan de olika utgiftsposterna.

Med den mångåriga budgetram som finns krävs större flexibilitet innanför denna ram. Jag stöder därför tanken att de marginaler som har uppstått på jordbrukssidan ska kunna användas för andra ändamål.

- Betänkande: Marcin Libicki (A6-0225/2008)

  Roberta Alma Anastase (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Som föredragande för Svartahavssynergin skulle jag vilja uttrycka mitt stöd för Libickibetänkandet av det enkla skälet att det ämne som där tas upp är av en strategisk karaktär som sträcker sig längre än till Östersjöområdet och miljöskyddsområdet. I själva verket diskuterade vi en fråga som är gemensam både för Östersjöregionen och Svartahavsregionen och som berör hela Europa: frågan om energisäkerhet och EU:s politik i det avseendet.

Om man betänker att EU är beroende av ett begränsat antal källor, leverantörer och transportvägar är det absolut nödvändigt att diversifieringen av dem utgör den grundläggande principen för det europeiska begreppet energisäkerhet. Det är inte mindre viktigt att utveckla en sammanhängande europeisk politik på energiområdet som skulle kunna baseras på solidaritet och samordning för att undvika att man sluter ett bilateralt avtal som skulle kunna inverka på andra medlemsstaters intressen och särskilt skulle kunna undergräva större projekt som Nabuccoprojektet, som erkänts på EU-nivå.

Följaktligen upprepar jag gång på gång och yrkar på uppmaningen till kommissionen och rådet att fördubbla sina insatser för att framgångsrikt genomföra Nabuccoprojektet, och att också klart uttala sig för en gemensam energipolitik. Både situationen i Östersjöregionen och i Svartahavsregionen visar på ett trängande behov av att man börjar vidta konkreta och bestämda åtgärder.

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater har valt att rösta för Libickis betänkande om den planerade gasledningen i Östersjön, trots att vi hade velat se en tydligare uppmaning om att redovisa en alternativ sträckning på land. Vi anser dock att parlamentet uttryckt en tydlig linje vad gäller miljökonsekvensbedömning, vilket vi stöder och välkomnar. Vi förväntar oss att en utförlig och oberoende prövning kommer att ligga till grund för fortsatta beslut. Östersjön är känslig och redan hårt miljömässigt belastad. Det är därför av yttersta vikt att miljöpåverkan kan hållas till ett strikt minimum om tillstånd ska ges för att bygga gasledningen.

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. — (PL) Herr talman! Byggandet av Nord Stream-ledningen skulle kunna leda till kollisioner med dumpade vapen från andra världskriget. Det finns omkring 40 000–60 000 megaton kemiska vapen i havet och man vet inte exakt var de finns. Om ledningen kolliderar med dessa vapen skulle det kunna leda till en enorm miljökatastrof.

Jag stödde det här betänkandet eftersom jag håller med föredraganden om att det är en skandal att ett gränsöverskridande projekt av sådana dimensioner skulle behandlas som en bilateral fråga mellan Ryssland och Tyskland. Att skydda Östersjön och befolkningarna i Östersjöländerna bör vara en av EU:s främsta prioriteringar.

  Titus Corlăţean (PSE), skriftlig. − (RO) Jag välkomnar den ståndpunkt som parlamentet har intagit angående byggandet av en gasledning för att förbinda Ryssland med Tyskland.

EU behöver en integrerad, gemensam och sammanhängande energipolitik likväl som en långsiktig strategi för att säkerställa medlemsstaternas energioberoende.

EU bör behandla de miljömässiga och geopolitiska frågorna angående energisäkerhet genom samordnade åtgärder från alla medlemsstaterna och inte genom bilaterala avtal som sluts mellan vissa medlemsstater och Ryssland. Det är det enda sätt på vilket EU skulle kunna få en stark ställning i förhandlingarna med Ryssland, förvandla EU till en jämbördig partner till Ryssland och undvika att energiresurserna omvandlas till en faktor för politiska påtryckningar.

På detta sätt kan vi också ge en lösning på de rumänska medborgarnas berättigade besvikelse över de fortlöpande prisökningarna på gas och el, som har stora socioekonomiska konsekvenser för rumänerna och deras levnadsstandard.

Samtidigt skulle lösningen med en gemensam EU-energipolitik kunna komplettera oförmågan hos Bukarests högerorienterade regering att gynna Rumäniens energiintressen i relationerna med Ryssland.

  Filip Kaczmarek (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Jag röstade för Marcin Libickis betänkande. Det är ett viktigt betänkande. Jag skulle emellertid vilja påminna om att det är oriktigt att säga att frågan kom upp i parlamentet som ett resultat av framställningar från medborgarna. Min kollega Bogusław Sonik föreslog att man skulle hålla en debatt om den nordeuropeiska gasledningen många månader innan framställningarna mottogs.

Jag är förvånad över motståndet mot detta betänkande. Vi talar ofta om miljöfrågor och det väcker inget motstånd. Men i just detta exempel vill vissa ledamöter inte att det ska bedrivas någon forskning om projektets konsekvenser för naturmiljön. Varför? Svaret är enkelt: för vissa länder och politiker är detta speciella projekt viktigare än miljön. Av just detta skäl borde vi kanske överväga den politiska och ekonomiska ramen för den planerade investeringen. Jag är medveten om argumentet att detta är ett privat projekt. Vi bör emellertid inte glömma att f.d. politiker förekommer i styrelsen för det företag som ska bygga gasledningen. För Ryssland är det inget problem alls att använda privata projekt för att främja politiska mål.

  Tunne Kelam (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag röstade mot ändringsförslaget eftersom det i grunden förändrar den ursprungliga textens idé. Den ursprungliga versionen kräver att man överväger alternativ till det nuvarande gasledningsprojektet – alternativ som skulle bli åtminstone tre gånger mindre kostsamma och inte skulle innebära höga miljörisker. Jag kan inte samtycka till ett ändringsförslag som innebär att efterfrågan på gas prioriteras på bekostnad av att strunta i EU:s miljölagstiftning och medborgarnas oro. Jag skulle också vilja påpeka att gasledningen i fråga ursprungligen avsågs passera de andra sju länderna runt Östersjön, och leverera till bara en eller två av EU:s medlemsstater, därför kan skälet att man tillgodoser ett ökat behov av gas inte anses relevant.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. − (FI) Jag stöder starkt miljökonsekvensbedömningen för Nord Streams gasledning, som föreslås i utskottets betänkande. Men det handlar inte bara om detta: dess synpunkter på energipolitiken får inte heller glömmas. Vi kan inte bedriva en energipolitik som är helt fristående från klimatpolitiken. De hör ihop på ett grundläggande sätt, som skatt och budget eller lag och rättvisa.

Vi kan inte längre ha en energipolitik utan ekonomiska eller andra liknande instrument som möjliggör dess olika aspekter. I de vitböcker där EU:s och dess medlemsstaters energifrågor tas upp har man upprepade gånger krävt rena, oberoende och konkurrenskraftiga energiformer – men det finns bara en fungerande marknadsmekanism för det sista kriteriet, konkurrens.

Jag kan fortfarande inte se någon marknadsmekanism som skulle kunna minska vårt beroende av energi – och speciellt inte av gas från Ryssland. Denna vecka ska Europeiskt energiforum hålla diskussioner med OPEC. Det är inte en svaghet för OPEC att det är en oeftergivlig kartell som har alldeles för stort inflytande på vår ekonomi.

Beroendet av energi, som är ett resultat av tidigare generationers misstag, har tillåtits växa och breda ut sig på vår bekostnad. Det är en faktor som vi bör komma ihåg när vi fattar beslut om framtida lösningar, också i fråga om gasledningar och annat ekonomiskt beroende. Är det en hållbar utveckling, och går den i rätt riktning, när vi strävar efter en ekonomi med låga koldioxidutsläpp?

Klimatförändringen är en realitet och energikostnaderna stiger också. Beroendet av gas ökar och ger EU:s granne den makt den förlorade för 20 år sedan.

Vi vill självfallet inte upprepa våra politiska företrädares misstag. Vi har mycket att göra på kort tid.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) Jag håller helt med föredragandens, Marcin Libickis, åsikt att förverkligandet av det projekt som vanligtvis kallas Östersjögasledningen skulle kunna utgöra en ekologisk risk för de åtta EU-länderna: Tyskland, Sverige, Finland, Lettland, Litauen, Estland, Danmark och Polen. Den skulle också kunna ha en negativ effekt för konsumenterna genom ökade priser för att täcka kostnaderna för byggandet av gasledningen.

Det är ett viktigt påpekande att den nordeuropeiska gasledningen som ett alternativ skulle kunna byggas på land genom EU-länder. Detta skulle uppfylla alla de strategiska och ekonomiska krav som ställs i beslut (EG) nr 1364/2006. Det alternativa förslaget är säkrare från miljösynpunkt och det är också billigare.

Jag är särskilt för att genomföra oberoende rapporter och forska om den påverkan på miljön som byggandet av gasledningen innebär.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Ett projekt av den omfattning som Nordstreamgasledningen har kräver en fullständig och grundlig undersökning av de miljökonsekvenser den får. Innan projektet kan starta måste vi förvissa oss om att projektet uppfyller stränga miljökrav. Dessa synpunkter återspeglas i min röst för Marcin Libickis betänkande om miljökonsekvenserna av den planerade gasledningen i Östersjön mellan Ryssland och Tyskland.

  Bogusław Sonik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) I dag ska vi rösta om ett mycket viktigt betänkande om konsekvenserna för Östersjöns naturmiljö av det planerade byggandet av den s.k. Östersjögasledningen mellan Ryssland och Tyskland. Det planerade projektet är ett av många gasinfrastrukturprojekt som är nödvändiga för att tillfredsställa EU:s växande efterfrågan på gas. Emellertid bör särskild uppmärksamhet ägnas ett antal faktorer som rör byggandet av den.

Denna världens längsta och mest ytnära gashuvudledning utgör ett allvarligt hot mot biologisk mångfald och naturliga livsmiljöer, förutom mot säkerheten och rörelsefriheten för sjöfarten i denna region, för att inte nämna de ungefär 80 000 megaton ammunition som sänktes här under andra världskriget. Som ledamot av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och också som föredragande för Esbokonventionen skulle jag vilja understryka att varje investering av detta slag, som har en internationell dimension, borde vara ett resultat av grundliga konsultationer i förväg med alla berörda parter. Vi borde ägna uppmärksamhet åt bedömningar av alla alternativa lösningar, t.ex. sträckningar över land, som borde ta hänsyn till både byggkostnader och ekologisk säkerhet.

Med EU:s växande beroende av ett litet antal energikällor och deras leverantörer är det viktigt att stödja initiativ som syftar till diversifiering; vi borde hejda oss och tänka över huruvida det ryska bolaget Gazprom, som innehar 51 procent av aktierna i Nord Stream-konsortiet, är den bästa lösningen i detta sammanhang?

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar att utskottet för framställningar tog initiativ till att ta upp detta betänkande om miljökonsekvenserna av den planerade gasledningen i Östersjön till omröstning. Parlamentsledamöterna behöver få kunskap om konsekvenserna av detta förslag.

  Ewa Tomaszewska (UEN), skriftlig. − (PL) Jag stöder Marcin Libickis betänkande på grund av det allvarliga hot som gasledningen utgör för Östersjön, försöket att kringgå skyldigheten att få godkännande från alla kustländerna och bristen på en oberoende och säker bedömning av gasledningens konsekvenser för miljön. Vad som är särskilt viktigt här är att behålla solidaritetsprincipen i EU:s energipolitik.

Gasledningen planeras på ett sätt som gör EU-stater politiskt beroende av Ryssland, som kommer att använda sina naturresurser för att utöva påtryckningar på köparna. Jag vill också fästa er uppmärksamhet på att valet av en sjöväg för ledningen innebär ett ökat pris på gas på grund av att denna väg kostar många gånger mer än en konstruktion landvägen.

- Betänkande: André Brie (A6-0269/2008)

  Richard Howitt (PSE), skriftlig. − (EN) Europaparlamentets arbetarparti välkomnar detta parlamentsbetänkande. När talibanregeringen föll år 2001 fanns det bara 900 000 barn i skolan. Den siffran är nu 6 miljoner och stigande. Fem miljoner flyktingar har återvänt hem och 82 procent av befolkningen har tillgång till hälsovård, nio gånger siffran för år 2002. Vi delar emellertid parlamentets djupa oro över fortsatta problem med säkerheten, och utan säkerhet kan det inte bli någon återgång till ett normalt liv.

Vi lade emellertid ned vår röst om betänkandet eftersom ett stort antal punkter inte återspeglar den verkliga situationen i Afghanistan. Skäl D är sakligt inkorrekt eftersom utplaceringen av nya Nato-trupper i Afghanistan fortsätter och både Storbritannien och Tyskland har nyligen meddelat en ökning av nivån. Likaså håller vi inte med om situationen med de produktionsnivåer för opium som beskrivs i punkt 32. I betänkandet verkar man negligera det hårda arbete som Afghanistans regering utför för närvarande genom sin nationella strategi för drogkontroller och som lett till framgång med att minska antalet provinser som skördar opiumvallmo.

Till sist vill vi stödja ett fortsatt samarbete med afghanska brottsbekämpande organ som en del av EU:s fortsatta stöd för övergripande rättvisa och reform av säkerhetssektorn i landet.

  Ramona Nicole Mănescu (ALDE), skriftlig – (RO) Att uppnå stabilitet i Afghanistan är en central politisk utmaning för det internationella samfundet och för kampen mot terrorismen. Om detta misslyckas kan det leda till att länderna i väst tvekar att engagera sig i framtida åtgärder för att förebygga och lösa konflikter och att de inte heller är beredda att göra fredsbevarande insatser. Dessutom skulle det afghanska folket som nu upplever ett tredje decennium av konflikter och vars land alltid har varit ett redskap som yttre aktörer har använt i egna syften också gynnas av en bestående fred.

Militära operationer är nödvändiga men de är inte tillräckliga för att stabilisera situationen i Afghanistan. Man bör också söka en övergripande lösning på diplomatisk nivå, och samarbetet med Iran, Indien och Pakistan är viktigt, särskilt i gränsregionerna där rebellgrupper är verksamma. Därför är det utomordentligt viktigt att stärka de demokratiska institutionerna och det internationella samfundet bör bekämpa den afghanska regeringens marginalisering genom att stödja det politiska systemet och demokratiska aktörer på lokal och regional nivå.

I Afghanistan betraktar man Europeiska unionen som en humanitär organisation, men om EU ska kunna få ett större inflytande bör européerna tänka på att lösningen på fattigdom och instabilitet inte är vapen och våld utan snarare åtgärder som kan ge välfärd åt den afghanska befolkningen. I hopp om detta röstade jag för André Bries betänkande.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag lade ned min röst. André Bries betänkande om stabiliseringen av Afghanistan förenklar alltför mycket vad som på ort och ställe är en mycket komplicerad situation. Samtidigt som parlamentet borde granska utvecklingen i Afghanistan, anser jag att dess bidrag borde vara konstruktiva och syfta till att åstadkomma en stabil afghansk stat. Jag är inte övertygad om att man i betänkandet kan föreslå lösningar som är praktiskt genomförbara för vad som är en komplicerad konflikt, där våra trupper gör stadiga och verkliga framsteg.

  Véronique Mathieu (PPE-DE), skriftlig. – (FR) De positiva resultaten från givarkonferensen i Paris är bevis på att EU och det internationella samfundet har sina ögon riktade på Afghanistan.

Detta betänkande, som kommer vid en avgörande tidpunkt för landets framtid, uppmärksammar de utmaningar som väntar EU när det gäller att ge ett effektivt bidrag till landets stabilisering. Det pekar på de återuppbyggnadsförsök som redan har gjorts för att förstärka institutionerna och förbättra levnadsvillkoren. I detta avseende är den markanta nedgången i spädbarnsdödligheten och ökningen av antalet barn som går i skolan uppmuntrande tecken.

Framgång i Afghanistan kommer att kräva bättre samordning bland de olika strategiernas biståndsgivare. Säkerheten måste självfallet fortsätta att prioriteras, men det är också mycket viktigt att det afghanska folket ser hur hjälpen uttryckligen gynnar det. Det är mycket viktigt att bygga fler basinfrastrukturer, det kan röra sig om vägar, skolor, sjukhus etc.

Om processen ska ha framgång kommer det också att krävas en ”afghanisering” av stabiliseringsprocessen. Det afghanska folket måste få verktyg som gör det möjligt för dem att ta ansvar för sin framtid. I detta avseende vilar många förhoppningar på Afghanistans nationella utvecklingsstrategi (ANDS), som måste få stöd av det internationella samfundet och av EU.

  Daniel Strož (GUE/NGL), skriftlig. − (CS) Enligt min åsikt är betänkandet om situationen i Afghanistan och om förslag rörande stabilisering av läget i det landet inkonsekvent och lägger för stor vikt vid betydelsen av den militära verksamheten och Natos roll i regionen. Å ena sidan sägs det i betänkandet att talibanernas militära verksamhet inte utgör ett direkt hot mot Afghanistans suveränitet och å andra sidan varnas det för för att Afghanistan nu befinner sig vid en kritisk skiljeväg.

Jag skulle se det annorlunda. President Karzai säger själv tydligt att koalitionsstyrkorna för närvarande inte vinner kampen mot talibanerna och tillägger – mycket passande skulle jag säga – att man endast kan vinna kriget mot terrorismen om några av den afghanska regeringens partner slutar upp med att bevaka sina egna (olika) intressen. Det krig som tidigare utkämpades i Afghanistan av f.d. Sovjetunionen bevisade att detta land inte kan stabiliseras, ännu mindre styras, med hjälp av militära medel. Politiska, ekonomiska och sociala åtgärder som påverkar inte bara Afghanistan utan också grannländerna är det enda effektiva sättet att åstadkomma stabilisering. Låt mig tillägga att Förenta staternas hegemoniska intressen i regionen förmodligen är den viktigaste aspekten på detta allvarliga problem.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Betänkandet är helt enkelt en imperialistisk utmaning. Som där fastställs ”stöder man Nato-styrkornas ansträngningar att … bekämpa lokal och internationell terrorism och anser att dessa styrkors närvaro är synnerligen viktig för att säkra landets framtid”. Man kräver en förstärkning av ockupationsstyrkorna från Förenta staterna, EU och Nato med ”ytterligare stridstrupper” och begär cyniskt att dessa ska vara ”utan begränsningar på grund av nationella invändningar”, vilket innebär att de ska agera öppet som ockupationsstyrkor, utan någon förevändning. Man betonar att EU ”bör använda sig av den erfarenhet och den sakkunskap som uppnåtts vid EU-uppdrag och som finns i de medlemsstater som redan är militärt och civilt närvarande i Afghanistan”. Med andra ord ska EU utnyttja de militära styrkornas mord i landet som en nöjlighet att vinna operativ erfarenhet till sina imperialistingrepp på annat håll också. Det åligger EU-kapitalets politiska representanter att säkra en större andel i fördelningen av regionens imperialistiska byte; de betonar därför att ”EU ska uppmuntra och hjälpa europeiska investerare att engagera sig i återuppbyggandet av Afghanistan”.

De cyniska bekännelserna i betänkandet avslöjar EU:s roll och imperialistiska avsikter och bekräftar än en gång att ”EU och Nato har båda del i samma mordsyndikat”. Folket måste föra en enad kamp mot imperialistsystemet som helhet.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade mot betänkandet om Afghanistan, som hela gruppen europeiska enade vänstern gjorde, eftersom man i betänkandet insisterar på den militära invasionen och närvaron i det landet, som plågas av kriget med över 1,5 miljoner förluster under de 30 senaste åren. Frågorna i Afghanistan kan inte lösas med militära medel. Landets folk behöver Europas solidaritet. Att fortsätta med och förstärka den europeiska militära närvaron är ett av huvudskälen till instabiliteten och osäkerheten i regionen.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Afghanistan är nu skådeplatsen för en kamp för säkerhet, stabilitet, fred och demokrati och samtidigt mot den internationella islamiska jihadismen, som söker en seger så att den i sin propaganda kan upprepa sitt påstående att imperiet börjar falla sönder. Därför är det internationella arbetet, särskilt EU:s, så viktigt. Den utmaning som de allierade står inför, särskilt alla de som tror på behovet av att förstärka Nato, är att trotsa de oerhörda svårigheterna och bidra med aktiva trupper på ort och ställe – vilket innebär en nödvändig minskning av invändningar – eftersom segern är mycket viktig.

Framtiden för våra allianser utspelas nu till stor del i Afghanistan, liksom framtiden för vår fred och säkerhet. Hur mycket anhängarna av kompromisser och eftergifter än insisterar på denna färdväg, kan vi inte bortse från ett hot som riktas mot oss, helt enkelt genom att låtsas att det är något annat. Vi har ett brådskande behov av att förstärka den effektiva militära kapaciteten i Afghanistan och av alla de andra åtgärderna, särskilt utvecklingsbistånd och främjandet av en demokratisk rättsstat. Om vi misslyckas i Afghanistan, kommer vi förmodligen att behöva slåss igen, senare, men närmare våra hem.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − I betänkandet konstateras att det, trots vissa framgångar, fortfarande är långt tills säkerhet och stabilitet kan uppnås i Afghanistan. För att förbättra situationen föreslår Europaparlamentet ett flertal positiva åtgärder. Tyvärr valde parlamentet också att stödja ett förslag som innebär att man ska sluta med att bespruta de opiumodlingar som finns i stora delar av landet. Självklart måste man stödja landsbygdsbefolkningen, men att odla opium kan inte vara ett långsiktigt alternativ för Afghanistans tillväxt, demokrati och politiska stabilitet. Det skadar såväl Afghanistans möjligheter som andras hälsa.

  Talmannen. - Röstförklaringarna är härmed avslutade.